5

Motion

1982/83:2225

Arne Andersson i Ljung m. fl.

Förslag till lag om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar
för nötkreatur, svin och fjäderfä (prop. 1982/83:112)

I propositionen föreslås ett temporärt förbud mot nybyggnad av djurstallar,
avsett att träda i kraft så fort som möjligt och gälla intill utgången av juni
månad 1984.

Avsikten med lagen är att dämpa utvecklingen inom animalieproduktionen
eftersom det f. n. inte råder balans mellan produktion och konsumtion.
Produktionsöverskott föreligger för nötkött, fläsk och ägg samt för
mejeriprodukter. Enligt föreliggande aktuella prognoser för den närmaste
tiden tenderar överskotten att öka. Tillfälligt är dock avsättningsmöjligheterna
goda för fläsk. Eftersom överskotten utgör en ekonomisk belastning
för jordbruket är det angeläget att dessa kan minskas.

Av direktiven till den av regeringen den 4 december 1982 tillkallade
kommittén för livsmedelspolitik framgår att frågor som rör möjligheten att
nå balans mellan produktion och konsumtion skall behandlas med förtur.

Propositionens förslag om investeringsförbud är, enligt vår mening,
förkastligt från principiella utgångspunkter. Att utöver jordbruksprisregleringen
som medel att nå de jordbrukspolitiska målen nu med ytterligare
medel reglera näringen innebär ett allvarligt ingrepp i rätten till näringsutövning
och vedertagna ekonomiska principer. Förslagets temporära karaktär
och motiven för dess framläggande förändrar inte styrkan i dessa våra
invändningar. Snarare bekräftas dessa eftersom någon analys av lagens
effekter, av ekonomisk eller administrativ art, inte gjorts. Inte heller
redovisas de problem som uppstår då lagen upphör att gälla.

Enligt 1977 års jordbrukspolitiska beslut skall de exportkostnader som
avser den produktion som överstiger det angivna produktionsmålet belasta
jordbrukarna vad beträffar animalieprodukter. Vad beträffar vegetabiliska
produkter föreligger ett mellan staten och jordbrukarna delat kostnadsansvar.
Riksdagen har också fattat beslut om att, utöver normala slaktdjursavgifter
som varierar inom den s. k. övre och nedre prisgränsen i
jordbruksregleringen, särskilda slaktdjursavgifter får tas ut då pristryckande
överskott föreligger. Systemet har utformats som pristillägg för produktion
upp till viss nivå.

Enligt moderata samlingspartiets mening är överskotten ett allvarligt
problem för jordbruket. Emellertid måste överskottsproblemen belysas
utifrån flera aspekter. Det är inte enbart en fråga om obalans mellan
produktion och konsumtion. Det är också en fråga om kapacitetsutnyttjande
i primärproduktionen och i förädlingsföretagen liksom alternativt utnyttjan

Mot. 1982/83:2225

6

de av resurser - mark, byggnader, kapital och arbetskraft. Härtill kommer
jordbrukets centrala roll i landsbygdens näringsliv och därmed som
förutsättning för en levande landsbygd. Jordbruket har således också en
regionalpolitisk betydelse.

Relativt enkelt kan kostnaderna för överproduktionen uttryckas som
exportförlusten, dvs. skillnaden mellan erhållet pris och inhemskt inlösenspris.
Däremot är det betydligt svårare att mäta faktisk kostnad/förlust om
hänsyn tas till alternativ resursanvändning för frigjorda resurser vid en
neddragning av produktionen.

Analyser i syfte att belysa dessa förhållanden måste göras innan beslut
fattas som syftar till att begränsa produktionen. I propositionen saknas
sådana analyser.

Enligt vår mening finns uppenbara risker att en fortsatt reglering av
selektiv karaktär kommer att föreslås då den föreslagna lagen upphör att
gälla. Därmed ökar också risken att jordbruksnäringen blir en än mer styrd
näring. Härtill kommer att lagar om förbud mot investeringar alldeles
självklart förhindrar en önskvärd utveckling av näringen. Av dessa skäl
måste lagen enligt vår mening avvisas.

I avvaktan på förslag från 1983 års livsmedelskommitté i syfte att nå balans
mellan produktion och konsumtion bör andra produktionspåverkande
åtgärder övervägas. Vi har t. ex. tidigare hävdat att den prisdifferentiering
som redan nu är möjlig bör komma till utnyttjande i större utsträckning än
vad som hittills varit fallet. På så sätt skulle en viss återhållsamhet i
produktionen kunna åstadkommas i avvaktan på bättre avsättningsmöjligheter.

Den svenska exportpotentialen är betydligt större än vad som kan utläsas
av exportstatistiken. Risk föreligger för att den nedbantning av den
animaliska produktionen som nu eftersträvas medför en ökning av spannmålsöverskotten.
I och för sig behöver inte en sådan utveckling medföra
oöverstigliga problem på sikt. Det är snarast följderna för de animalieproducerande
lantbrukarna och förädlingsindustrin som oroar. Det skulle vara
till fördel för såväl dessa som för hela samhället om man bättre kunde
utnyttja den spannmål som f. n. måste exporteras. Det förutsätter emellertid
satsning på livsmedel av annat slag än jordbrukets stapelvaror, om det skall
bli möjligt att sälja in sig på utländska livsmedelsmarknader.

Mot bakgrund av att mer än 1 miljard kronor numera årligen anvisas för att
avlyfta inhemska överskott av jordbrukets stapelvaror borde åtgärder vidtas i
syfte att vidga exporten av svenska livsmedel. På sikt gagnar en expansiv
exportsatsning jordbruket bättre än den passiva regleringsekonomi som i hög
grad nu präglar jordbrukspolitiken.

Sveriges import av foderprotein är betydande. En stor del av denna import
borde, genom förändring i prissättningen för bl. a. ärter, kunna avvaras.
Härigenom skulle spannmålsöverskottet minska liksom kostnaderna för att
exportera detta.

Mot. 1982/83:2225

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen avslår regeringens proposition 1982/83:112.

Stockholm den 15 mars 1983

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

HANS WACHTMEISTER (m)
BERTIL DANIELSSON (m)
JENS ERIKSSON (m)

SVEN ERIC LORENTZON (m)
MONA SAINT CYR (m)

IVAR VIRGIN (m)

BO ARVIDSON (m)
INGVAR ERIKSSON (m)
GÖTHE KNUTSON (m)
SVEN MUNKE (m)
ARNE SVENSSON (m)
JAN-ERIC VIRGIN (m)