Mot. 1982/83
15-22

Motion
1982/83:15
Joakim Ollén

Vårdnad och umgänge m. m. (prop. 1981/82:168)

Frågan om gemensam vårdnad är central i den proposition om vårdnad och
umgänge (1981:82:168) som riksdagen skall behandla under hösten.

I en särskild motion har företrädare för moderaterna framfört synpunkter
och förslag beträffande denna del av propositionen.

En annan fråga - som inte ägnats mycken uppmärksamhet i propositionen
- är vilken rättsställning en förälder skall ha om hon eller inte han har
vårdnaden om ett barn från tidigare äktenskap.

I princip är en förälder som inte har vårdnaden hänvisad till umgängesrätten.
Möjligheterna att lämna synpunkter på - eller ens bli informerad om viktigare
beslut rörande barnets framtid är helt beroende av vårdnadshavarens
godtycke. Också umgängesrätten finns det i praktiken möjligheter för
vårdnadshavaren att försvåra och i vissa fall temporärt omintetgöra. Att
vårdnadshavaren har en stark ställning markeras ytterligare av att vederbörande
är förmyndare och således ensam ansvarig också för skötseln av
barnets ekonomiska angelägenheter.

De flesta är överens om att ett barn normalt mår bäst av att ha kontakt med
båda sina föräldrar. Och självklart har också den förälder som fråntagits eller
frivilligt, i syfte att undvika strid, avstått från vårdnaden i allmänhet ett
intresse av fortsatt kontakt med och inflytande över barnets utveckling.

Men lagstiftningen förefaller i stor utsträckning vara utformad efter
principen ”allt eller inget”. Om gemensam vårdnad inte går att uppnå står
den ”andre” föräldern helt utanför. En följd av detta är att benägenheten att
göra upp i godo även i situationer då någon eller båda föräldrarna inte önskar
gemensam vårdnad minskar.

Det borde mot denna bakgrund såväl med tanke på principen om barnets
bästa som av andra skäl vara motiverat att i lagstiftningen infoga regler som
gör det möjligt, där så bedöms lämpligt, att från domstolens sida förskriva
samråds- eller informationsskyldighet rörande frågor av större vikt för
barnets framtid. Sådana föreskrifter kan också underlätta en framtida
bedömning av huruvida en överflyttning av vårdnaden bör ske.

I synnerhet om den vårdnadshavande föräldern avser att flytta utomlands
ter det sig motiverat att ge den andre föräldern vissa möjligheter att genom en
sådan föreskrift kunna följa sitt barns framtid. I sådana fall kan man också
tänka sig att ha en möjlighet att föreskriva att flyttning till utlandet inte får
ske om inte föräldrarna är ense eller domstol medger det. En sådan lösning
har utredningen om barnens rätt diskuterat och den finns i princip med i den
nya norska lagstifningen.

1 Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 15-22

Mot. 1982/83:15

2

Ytterligare en fråga i detta sammanhang är vad som sker då en ensam
vårdnadshavare dör eller inte längre anses lämplig att handha vårdnaden. I
dessa fall skall enligt propositionen inte den andre föräldern få vårdnaden om
någon annan bedöms lämpligare. Den föreslagna försvagningen av den
”andre” förälderns ställning förefaller att stå i strid med strävanden att hålla
ihop föräldrar och barn och bör därför inte genomföras. Den torde också,
även det i strid med intentionerna bakom lagstiftningen, försvåra uppgörelser
i godo innebärande att den ene föräldern avstår från vårdnaden. Det blir
ju ett avstående inte bara i förhållande till den andre föräldern utan även till
helt andra personer.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
lagtext.

Med stöd av det ovan anförda hemställer jag

att riksdagen beslutar att i föräldrabalkens vårdnadsregler

1. införa möjlighet att föreskriva samråds- och informationsplikt
för vårdnadshavare gentemot den andre föräldern,

2. införa möjlighet att föreskriva förbud mot flyttning till utlandet
i skilsmässofall där inte båda föräldrarna är ense,

3. föreskriva att vårdnaden skall övergå till den andre föräldern
om vårdnadshavaren dör eller inte längre anses lämplig som
vårdnadshavare, under förutsättning att det inte är uppenbart
lämpligare för barnet att få en särskilt utsedd förmyndare.

Stockholm den 11 oktober 1982
JOAKIM OLLÉN (m)