14

Motion
1982/83:14

Kjell Mattsson och Elving Andersson

Förslag till ny vattenlag m. m. (prop. 1981/82:130)

För anläggning av musselodling krävs olika tillstånd. Enligt 2 § första
stycket 1 och bilaga A.2.1.19 miljöskyddsförordningen (1981:574) krävs
sedan den 1 juli 1981 tillstånd att anlägga odling av musslor med en
årsproduktion överstigande 50 ton musslor totalvikt. Enligt 13 § fiskeristadgan
(1954:607) får vidare fiskodling, vari innefattas även musselodling, inte
anläggas utan tillstånd av fiskeristyrelsen. Härutöver kan tillstånd i vissa fall
krävas även enligt vattenlagen.

Utöver ovannämnda tillståndsprövning krävs, för att den enskilde odlaren
skall få utnyttja ett visst vattenområde, även ett avtal med vattenrättsägaren.
Hela denna reglering har i många fall medfört svårigheter och allvarliga
förseningar för den enskilde. Länsstyrelsernas handläggning av ärenden om
musselodlingar har aktualiserat behovet av förenklingar i tillståndsprövningen.
Annars riskerar enskilda personers och olika myndigheters strävanden
att utveckla musselodling till en ny viktig näringsgren i bl. a. Bohuslän att
allvarligt försvåras.

Några exempel på svårigheter

- prövningsförfarandet enligt miljöskyddslagen (1969:387) och miljöskyddsförordningen
(1981:574) är onödigt komplicerat

- det är oklart om och när en musselodling behöver prövas enligt
vattenlagens (1981:523) tillåtlighetsregler. Den nya vattenlagen kan
komma att medföra kraftigt ökad prövningsskyldighet för odlingsanläggningar.

Flera problem skulle kunna anföras.

En av de ändringar i miljöskyddslagstiftningen som trädde i kraft den 1
juli 1981 innebar som ovan nämnts att anläggning för odling av musslor
med en årsproduktion överstigande 50 ton musslor totalvikt upptogs i
förteckningen över miljöfarlig verksamhet som får komma till stånd endast
efter tillstånd av länsstyrelsen. Dessförinnan prövades dessa ärenden av
länsstyrelsen enligt naturvårdslagens bestämmelser om strandskydd.

Tillståndsprövningen torde ha motiverats av att dessa odlingar, bortsett
från de allra minsta, kan medföra skador på miljön. Undersökningar
rörande musselodlingars miljöpåverkan visar att dessa - i motsats till vad
man tidigare trodde - endast förorsakar temporära och ur miljösynpunkt
mindre belastande föroreningar genom att exkretionsprodukter från
musslorna hamnar på botten under odlingen. När odlingsverksamheten
upphör återgår bottensedimenten till naturliga förhållanden efter viss tid,
som kan variera beroende på vattenomsättningen m. m.

Mot. 1982/83:14

15

Vi anser det angeläget att man vid utformning av ny vattenlag tillser att
det inte skapas onödiga regleringar för en naturlig verksamhet. Speciellt
viktigt är att odlingsverksamheten inte behöver prövas enligt flera lagar.
Endera bör prövningen helt ligga inom miljöskyddslagstiftningen och
miljöskyddskungörelsen ändras så att endast större anläggningar (över 500
ton) behöver prövas enligt ML. Andra alternativ kan vara NVL eller
VL.

Vid riksdagens behandling av proposition om ny vattenlag bör detta
beaktas så att det klargörs att prövning endast skall göras enligt en
lagstiftning. Vi anser det då mest följdriktigt att prövningen får ligga inom
ML och att förslaget om vattenlagstiftning beaktar detta.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att vattenlagen utformas på sådant sätt att
tillstånd till mussel- och andra havsodlingar inte skall prövas
enligt vattenlagen.

Stockholm den 11 oktober 1982

KJELL A. MATTSSON (c)

ELVING ANDERSSON (c)

GOTAB 72730 Stockholm 1982