Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1982/83:126

Lars Werner m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50)

De viktigaste frågorna inom energiområdet i dagsläget är att minska
oljeförbrukningen och bygga upp en alternativ elproduktion, som gör det
möjligt att avveckla kärnkraften enligt folkomröstningsutslag och riksdagsbeslut.
Detta måste ske genom en kraftig utbyggnad av anläggningar för
fasta bränslen, i första hand inhemska, baserade på produkter av biomassa,
t. ex. skogs- och jordbruksavfall, energiskogsodling, vass och torv.
Den snabba utvecklingen av pelletstekniken gör alla dessa råvaror högintressanta
som oljeersättningsmedel. Även kol måste komma till användning
i begränsad omfattning och med mycket hårda krav på rening både
under hantering och användning. På elsidan måste den alternativa produktionen
genomföras utan att de hittills orörda fyra huvudälvarna exploateras.
Här är en utbyggnad av mottryckskraften jämte en storsatsning på
vindkraft två av de viktigaste alternativen.

Alla satsningar på produktionssidan blir dock förgäves om inte konsumtionen
inriktas mot en energisnål och resursbevarande nivå. Fortfarande
gäller att varje sparad energienhet är mera värd än den som kan vinnas i
nya produktionsanläggningar. Utvecklingen på elkonsumtionens område
är alarmerande. Hela ökningen av elanvändningen hänför sig till värmesektorn,
där nu elpatroner och elpannor installeras t. o. m. i fjärrvärmesystem.
Denna utveckling måste stoppas om det alls skall vara möjligt att bli
mindre elberoende och därmed kunna avveckla kärnkraften.

Fjärrvärme

Avsnittet om fjärrvärme i propositionen öppnar möjligheter till en kraftigt
ökad utbyggnad inom detta område. Det är en nödvändig och önskvärd
utveckling inte minst genom de möjligheter till en mottrycksbaserad elproduktion
som detta innebär. Men om denna utbyggnad av fjärrvärmesystemen
medför att en installation av stora elpannor också ökar, motverkas
dessa positiva effekter.

Ett ökat elberoende i stora värmesystem ställer större krav på alternativ
till kärnkraften och försvårar avvecklingen. Därför bör det ökade statliga
stöd till fjärrvärmeinvesteringar som föreslås i propositionen knytas till
krav på att elpannor inte får installeras. I stället bör anläggningar som
satsar på inhemska, alternativa bränslen i första hand erhålla detta statliga
stöd.

Också småskaliga värmesystem, s.k. närvärmecentraler, bör uppmärk

Mot. 1982/83:126

sammas i detta sammanhang. Sådana mindre blockcentraler eller gruppkvarterscentraler
finns redan i dag på en del håll. De har en lägre driftstemperatur,
vilket gynnar införandet av solvärme, värmepumpar och lokal
spillvärme. De ger dessutom möjlighet till användning av flera sorters
bränsle, inte minst gas, som kan komma att bli en viktig värmekälla i vissa
områden i Sverige i framtiden. Därför bör också utbyggnaden av närvärme
beviljas samma förmåner som fjärrvärmen när det gäller lån och bidrag.

Torveldade anläggningar, m. m.

Det är positivt att det nu tas initiativ till att få i gång ett större antal
torveldade anläggningar. Tyvärr förbigår propositionen en mycket viktig
fråga i sammanhanget. Om man vill se energiförsörjningen som en övergripande
samhällelig angelägenhet också på det lokala och regionala planet,
måste torvtillgångarna säkras för produktion för behov. Hinder måste
resas mot privata exploatörer, som i spekulationssyfte genom koncessionsrätt
kan antingen monopolisera torvutvinningen, hålla höga priser till
nackdel för värmeförbrukare eller stå i vägen för ett planmässigt regionalt
baserat torvutnyttjande. Kontrollen över torvtillgångarna är således en
nyckelfråga.

Mot bakgrund av vad som nämns i propositionen om den besvärliga
syselsättningssituationen i Norrbotten och planerna på att uppföra små
fastbränsleeldade värmeverk i vissa kommuner, är en annan inhemsk
energiråvara av stort intresse. Det gäller biomassa och skogsavfall från
energiskog.

Genom nämnden för energiproduktionsforskning har ett omfattande arbete
lagts ned på analyser och rapporter om förutsättningarna för energiskogsodling.
Rapporter som tyder på att förutsättningarna för vårt lands
del är mycket goda. Det gäller både möjlig mark, lämplig mark samt rent
ekonomiska bedömningar.

Energiskogens betydelse ur nationell beredskapssynpunkt, som råvara
vid etanolframställning, som bränsle i värme- och kraftvärmeanläggningar,
måste starkt framhållas. Också behovet av fler arbetstillfällen är ett ytterligare
stöd för en satsning på energiskogsodling.

Under uppbyggnadsfasen av energiskogsodling på en miljon hektar beräknas
ett behov av 250000 årsarbeten.

Enbart i odlings- och skördearbete bedöms den varaktiga sysselsättningen
omfatta 6000 personer. Härtill kommer arbetstillfällen i anslutning till
förbränningsanläggningarna. Ett framåtsyftande ställningstagande från
riksdagen skulle få stor betydelse särskilt för våra glesbygdskommuner.
Det skulle innebära, att tillbakagång eller stagnation kunde vändas i nya
arbeten och expansiva investeringar. Det skulle också innebära att underlaget
för redan etablerad service stärktes.

Det 25-procentiga investeringsstödet till anläggningar som byggs för att

Mot. 1982/83:126

eldas med främst torv, enligt propositionens formuleringar, bör således
kunna utgå även om en större del av vedråvara beräknas komma till
användning. För att säkerställa en planmässig användning och förhindra
spekulation, både när det gäller torvkoncessioner och utnyttjandet av
vedråvara, bör vpk:s tidigare krav om regionala bränslebolag genomföras.
De kan ha statligt, landstingskommunalt och/eller kommunalt ägande och
skall handha utvinning, transport och användning av de här aktuella energiråvarorna.
En sådan planerad verksamhet förhindrar också att vedråvara
som är användbar för massa-, pappers- och träindustri överförs till bränsle.

Upphandling inom energiområdet

Propositionens skrivningar under detta avsnitt måste uppfattas så att en
satsning på kol och koleldade anläggningar i första hand anses böra genomföras.
Det sägs ingenting om inhemska alternativa bränslen. Mot bakgrund
av den debatt som fördes inför folkomröstningen, är det märkligt att kol nu
allmänt framställs som en oumbärlig energiresurs. Satsningen på kärnkraft
skulle ju effektivt minska både olje- och kolberoendet. Men nu är vi i rask
takt på väg in i det Kolsverige som kärnkraften skulle frälsa oss ifrån. Det
finns anledning att varna för den storsatsning på kol som kan anas bakom
propositionens förslag om upphandling inom energiområdet. Andra bränslealternativ
och mindre centraler av närvärmetyp som nämnts tidigare bör
också bli föremål för den föreslagna upphandlingsdelegationens intresse.

Hemställan

Mot bakgrund av det ovan framförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att det föreslagna
stödet till fjärrvärmeanläggningar också skall kunna utgå till s. k.
närvärmesystem och att villkoret för att erhålla stöd är att elvärme
inte får installeras,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om att det föreslagna
stödet till torveldade anläggningar också skall kunna utgå om en
större mängd vedråvara kommer till användning.

3. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för bildandet av regionala
bränslebolag,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om att den föreslagna
delegationen för upphandling inom energiområdet får direktiv så
att användning av andra bränslen än kol också främjas när det
gäller att ersätta olja.

Mot. 1982/83:126

Stockholm den 25 november 1982

LARS WERNER (vpk)

KARIN NORDLANDER(vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)
JOHN ANDERSSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
PAUL LESTANDER (vpk)
TORE CLAESON (vpk)