2

Motion
1982/83: 1236

Lars Werner m. fl.

Åtgärder mot militärregeringen i Turkiet

Den turkiska militärjuntan har ytterligare stärkt sin ställning. Den arbetar
på samma sätt som motsvarande juntor på andra håll t. ex. i Chile, Uruguay
eller El Salvador. Det är besvärande för dem att inte ha någon konstitutionell
status och därför försöker de genom folkomröstningar eller andra val ge sig
själva ett drag av legalitet.

Så har också skett i Turkiet. Där har under 1982 genomförts en folkomröstning
om en ny konstitution, en ny grundlag som i den formen skall legalisera
alla övergrepp och allt förtryck som i verkligheten redan genomförts från
juntans första dag vid makten. Denna konstitution ger de styrande militärerna
alla rättigheter och upphöjer alla orättvisor till lag. Röstningen var obligatorisk
och det fanns inga alternativ, bara att rösta för eller emot den nya
konstitutionen. Av de många som deltog i valet var det endast enstaka som
röstade nej. Juntan kunde därefter gå ut och påstå att de stöddes av ett
överväldigande flertal av den turkiska befolkningen.

Ingen med någon kännedom om de verkliga förhållandena låter lura sig av
detta, men de som i likhet med t. ex. USA vill stödja diktaturen i Turkiet drar
sig inte för att hänvisa till dylika valfraser för att rättfärdiga detta stöd. De
turkiska militärerna skulle inte kunna behålla makten många dagar om de
inte backades upp av USA och NATO. Turkiet har blivit ett nyckelland för
USA i Västasien, efter att positionerna i Iran förlorades i slutet av 1970-talet.
Samma orsaker som ligger bakom förtrycket i Turkiet i dag vidmakthåller
också delningen av Cypern, åstadkommen genom en turkisk invasion med
USA:s goda minne. Den invasionen genomfördes medan Biilent Ecevit var
premiärminister. Han betraktades som socialdemokrat och progressiv och är
nu närmast en hjältegestalt efter flera kortvariga fängelsestraff efter att ha
opponerat sig mot juntan. Men också under hans tid vid makten förtrycktes
den kurdiska befolkningen, han var ett troget redskap för USA och bär
framför alla andra ansvaret för Cyperns tragedi.

Den turkiska militärjuntans terrorregim måste bekämpas med alla medel.
De aktioner som genomförts av Amnesty visar att den inte är opåverkbar.
Även om många fackföreningsledare, advokater och andra turkiska medborgare
har torterats till döds, skjutits på gatorna eller avrättats efter laglösa
domslut, har också några få genom internationella aktioner kunnat räddas.
En del av dem finns här i Sverige och har kunnat ge direkta skildringar av hur
de själva torterats och hur andra dödats i de turkiska fängelserna.

De aktioner och försök som de svenska regeringarna hittills prövat för att
försvaga den turkiska militärjuntans ställning har inte haft framgång. Sverige

Mot. 1982/83:1236

3

måste i samarbete med andra stater som är kritiskt inställda inleda ett aktivt
arbete för att föra upp frågan om förtrycket i Turkiet i Fn. Arbetet i Europarådet,
för att sätta press på Turkiet, måste naturligtvis också fortsätta och
Sverige bör i övrigt inte försitta några möjligheter att i internationella sammanhang
verka aktivt för att isolera regimen i Turkiet.

Mot bakgrund av det anförda föreslås

att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till att den turkis

ka frågan tas upp i FN.

Stockholm 24 januari 1983
LARS WERNER (vpk)

KARIN NORDLANDER (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)

I* Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 1235-1245