Prop. 1981/82:99 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bedrives gruvarbetet på sådant sätt att uppenbar fara uppstår för gruvans bestånd eller annans egendom, får bergmästaren förbjuda arbetets fortsatta bedrivande.

Föreskrifter och förbud som avses i denna paragraf länder omedelbart till efterrättelse.

11 kap. 1 §
Statens industriverk och berg- Bergmästarna utövar tillsyn över

mästarna utövar tillsyn över efter- efterlevnaden av vad som i denna levnaden av vad som i denna lag lag föreskrivs om undersökningsar-föreskrives angående undersök- bete och gruvdrift, ningsarbete och gruvdrift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Den som vid utgången av juni 1982 bedriver arbete för vilket tillstånd därefter behövs enligt denna lag får, under förutsättning att ansökan om sådant tillstånd görs före den 1 juli 1983, fortsätta verksamheten för samma ändamål utan tillstånd till dess ansökningen slutligt prövats. Inmutare har efter ikraftträdandet ej rätt till utmål för bearbetning av fyndighet som avses i 1 kap. 2 § andra stycket. För beviljade utmål för sådana fyndigheter tillämpas äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

dels att i 15 § orden "statens industriverk" skall bytas ut mol "myndighet som regeringen bestämmer"

dels att i 46 och 47 §§ orden "statens industriverk" skall bytas ut mot "Sveriges geologiska undersökning",

dels att 1, 2, 9, 10, 40, 42, 43 och 48 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I §
För undersökning och bearbet- För undersökning och bearbet
ning av fyndighet av ning av fyndighet av

1. olja, gas, stensah eller annat 1. olja, gas, stensah eller annat salt som förekommer på likartat salt som förekommer på likaratat sätt, säU,

2. alunskiffer/ö/-fl///<n'/nrtfl o//a 2. alunskiffer, eller gas,

3. stenkol, eldfast lera eller 3. stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera, klinkrande lera,

4. uranhaltigt eller toriumhaltigt 4. uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral, eller mineral, eller

5. torv för att utvinna energi 5. torv för att utvinna energi fordras, om ej annat följer av 8 eller fordras, om ej annat följer av 8 eller

Prop. 1981/82:99 11

I september 1979 publicerades bostadsdepartementets rapport (SOU 1979:54, 55) Hushållning med mark och vatten 2.1 rapporten, som behandlar formerna för den fortsatta fysiska riksplaneringen, behandlas bl.a. vissa frågor om mineralresurser. Rapporten har remissbehandlats. En redogörelse för förslagen samt remissinstansernas synpunkter har lämnats i regeringens proposition 1980/81: 183 (s. 142) Fortsatt fysisk riksplanering.

Vid sin behandling av propositionen 1978/79:100 i vad avsåg mineralförsörjning m.m. och viss del av propositionen 1978/79: 127 om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten uttalade riksdagen bl. a. att det är betydelsefullt att gruvindustrin får förbättrade verksamhetsmöjligheter och att regeringen därför borde redovisa ett gruvpolitiskt handlingsprogram för riksdagen. Riksdagen uttalade sig också för en viss översyn av gruv- och minerallagstiftningen (prop. 1978/79:100 bil. 17 och prop. 1978/ 79:127 bil. 1, NU 1978/79:41, rskr 1978/79:325).

I regeringens proposition (1980/81:90) om rikfiinjer för energipolitiken aktualiserades vissa förenklingar m. m. i tillståndsförfarandet rörande kpncession för undersökning och bearbetning av torvfyndigheter enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter. I propositionen angavs bl. a. att länsstyrelserna avsägs ta över prövningen av dessa koncessionsärenden från regeringen och statens industriverk. De planerade ändringarna föranledde ingen erinran från riksdagen. Dessa frågor har behandlats i den inom industridepartementet utarbetade promemorian (Ds I 1981:17) Enklare regler om torvutvinning för energiändamål. Promemorian har remissbehandlats. Promemorian samt en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I resp. bilaga 2.

Riksdagen fattade våren 1981 beslut om en ny organisation inom mine-ralpmrådet (prpp. 1980/81:130, NU 1980/81:43 Pch 67, rskr 1980/81:349). Med stöd av regeringens bemyndigande den 26 februari 1981 tillkallades en organisationskommitté (I 1981:02) med uppdrag att utreda vissa frågor om den mineralpolitiska verksorganisationen (Dir. 1981:18 och 50). Kommittén har överlämnat bl. a. betänkandet (Ds I 1981:20) Förslag till ny mine-ralpolitisk verksorganisation.

Som jag inledningsvis nämnde har en mycket omfattande utredningsverksamhet på mineralområdet bedrivits de senaste åren. Inom industridepartementets verksamhetsområde har, förutom de nyss nämnda förslagen inom torv- och organisationsområdet, följande utredningsförslag m.m. lämnats.

Hösten 1977 överlämnade näringspolitiska rådets arbetsgrupp för råva-rufrågor rapporten (Ds I 1977:8) Råvaror och råvarupolitik - underiag för svenska bedömningar.

Mineralpolitiska utredningen (MPU), som tillkallades år 1974, överlämnade år 1977 delbetänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral. Den publicerade under åren 1978 och 1979 rapporter om malmtillgångar och pros-

Prop. 1981/82:99 12

pektering, forskning och utveckUng inom svensk mineralindustri samt miljöpåverkan och återställning vid mineralutvinning. Genom delbetänkandet (SOU 1979:40) Malmer och metaller fullgjorde utredningen sin första uppgift att utarbeta långsiktiga prognoser över Sveriges försörjning med mineraliska ämnen för tiden till år 2000. MPU hade också till uppgift att på grundval av de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpoUuken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. I sitt slutbetänkande (SOU 1980: 12) Mineralpolitik redovisade utredningen sina slutsatser. Betänkandena har remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet vad avser lagstiftning samt en förteckning över remissinstanser i denna del och en sammanställning av remissyttrandena beträffande lagstiftningsfrågorna bör fogas till prptokol-let i detta ärende spm bilaga 3 resp. bilaga 4. En redogörelse för vissa andra av utredningens förslag samt remissyttrandena över dessa förslag har lämnats i regeringens proposition 1980/81:130 (bilagorna 21 och 22) Industripolitikens inriktning m.m.

Regeringen uppdrog i april 1974 åt statens industriverk att utreda vissa frågor rörande utvinningen av sand och grus särskilt från havsområden. Industriverket har avlämnat sin slutrapport (SIND 1980:1) Grus och sand på land och i hav. Verket har gjort en allmän översikt av landets grusförsörjning med avseende på tillgångarnas art och geografiska fördelning. Även konsumtipnens utveckling och möjligheterna att utnyttja alternativa material till naturgrus har studerats, liksom förutsättningarna för en ökad utvinning av sand och grus från havsområden. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av rapporten samt en förteckning över remissinstanser och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5 resp. bilaga 6.

På uppdrag av regeringen har industriverket också utrett vissa frågor rörande kalksten och dolomit (SIND PM 1977:9) samt brytning av diabas (SIND PM 1977: 14) och alunskiffer (SIND PM 1978:2-3). Industriverket har vidare gjort ett flertal s.k. länsutredningar som utgörs av genomgångar på länsnivå av geologisk uppbyggnad, kända mineralförekomster samt prospekteringsverksamhet. Sammanställningar har gjorts för bl. a. Västerbotten (1979), Jämtland (SIND PM 1980:4), Västernorrland (SIND PM 1980:18) och Gävlebprg (SIND PM 1980:19).

I utredningen (SIND PM 1981:8) Malmfältens framtid har industriverket analyserat prpblemen i de norrbpttniska malmfältsregionerna. Denna analys utgör en del av bakgrundsmaterialet för den under år 1981 tillkallade utredningen (I 1981:06) om utvecklingen på längre sikt av malmfältskommunerna i Norrbottens län (Dir. 1981:33).

Industriverket har också på uppdrag av regeringen hösten 1981 utrett förutsättningarna för att avveckla statsgruvefälten.

Regeringen beslöt i juni 1978 att en delegation skulle inrättas för samråd mellan de i Mellansverige verksamma gruvföretagen, berörda samhällsor-

Prop. 1981/82:99 14

2 Mineraipolitiken och dess förutsättningar m. m.

2.1 Mineralpolitiken — en del av industripolitiken

Svensk mineralpolitik har mycket gamla anor. Staten har traditionellt varit aktiv inom detta område. Landets industrialisering har i stor utsträckning baserats på inhemska råvaror. Svensk gruvindustri utgjorde också grunden för flera av Sveriges verkstadsföretag. Vi har även i dag större råvaruresurser än flertalet jämförbara industriländer. Vårt land producerar och exporterar fortfarande en betydande mängd råvaror, bl.a. mineralråvaror. I andra fall har förädlingsgraden successivt ökats. Basen för denna produktion och expprt av viktiga insatsvarpr är inhemsk råvaruutvinning.

En livskraftig gruv- pch mineralindustri är viktig för svenskt näringsliv. Förutpm försörjningstrygghet i fråga om vissa metaller ger denna industri traditionellt sysselsättning i glesbygden. Den har regionalt och lokalt stor betydelse i samhällsekonomin. Svensk gruv- och mineralindustri har fortfarande också betydelse för viktiga delar av verkstadsindustrin. Den svenska gruvutrustningsindustrins utveckling har till stor del hängt samman med gruvindustrins utveckling.

Mineralpolitiken utgör en del av industripolitiken. Den allmänna målsättningen för industripolitiken utgör därför utgångspunkten även för mineralpolitiken.

I skrivelser den 21 maj och den 10 juni 1981 anmälde riksdagen sina beslut (NU 1980/81:43, 67 och 64, rskr 1980/81:349 och 425) med anledning av bl. a. prop. 1980/81:130om industripolitikens inriktning m.m. Den inriktning av industripolitiken som riksdagen godkänt innebär att industripolitiken skall främja ett decentraliserat ekonomiskt system byggt på marknadshushållningens principer och präglat av socialt ansvar och god resurshushållning. Ett sådant system möjliggör ett brett deltagande i beslutsprocessen och en smidig anpassning till lägen med nya förutsättningar. Också samhällets roll är viktig eftersom en marknadshushållning kräver samhällsfunktioner som stödjer eller korrigerar marknadens funktionssätt.

Som övergripande industripolitiska mål i nuvarande ekonomiska läge gäller

- att öka produktionen av industrivaror och tjänster för att genom ökad export och minskad import bidra till den externa balansen,

- att öka effektiviteten i industrin för att därigenom lämna största möjliga resursutrymme åt andra samhällssektorer,

- att utveckla industrin så att den kan bidra till en regional balans och utnyttja undersysselsatta resurser,

- att medverka till att strukturomvandlingen sker i socialt acceptabla former.

Jag kommer i det följande au lämna förslag till ett flertal åtgärder på det mineralpolitiska området. Förslagen gäller huvudsakligen organisations-, budget- och lagstiftningsområdet.

Prop. 1981/82:99 15

Förslagen innebär betydelsefulla förskjutningar i mineralpolitikens innehåll bl. a. när det gäller möjligheterna till utvinning av industrimineral och legeringsmetaller i Sverige. Förslagen syftar också till en utökad export av tjänster m. m. inom mineralområdet.

Vid sidan av dessa förslag redovisar jag också vissa nyligen genomförda åtgärder samt andra förslag och initiativ av betydelse för mineralpolUiken som enligt vad jag har erfarit framläggs efter beredning i andra departement.

Innan jag närmare redovisar mina överväganden och förslag kommer jag att behandla de viktigaste utgångspunkterna för dem. Jag kommer därvid att ta upp bl. a. de delvis nya förutsättningarna för den fortsatta mineralpolitiken, gruv- och mineraUndustrins nuvarande problem och möjligheter samt de restriktioner - nationella och internationella - i form av strukturproblem och andra begränsningar som finns för den svenska gruvnäringen. Jag behandlar härvid mineralresursernas nyttiggörande i ett brett perspektiv.

2.2 Förutsättningar för den fortsatta mineralpolitiken

Mineralpolifikens syfte är att skapa förutsättningar för en god försörjning av mineralråvaror för den svenska industrin. Politiken skaU främja och möjUggöra nyttiggörandet av våra egna mineralresurser med fullt beaktande av miljökraven och kraven på elt effektivt resursutnyttjande. Mineralpolitiken skall också främja en god hushållning med mineralråvarorna. Även de regionalpolitiska hänsynen utgör en viktig faktor för mineralpolitiken.

Mineralpolitiken måste självfallet bedrivas inom ramen för vad som är förenligt med de samhällsekonomiska förutsättningarna och med den eko-, nomiska politiken.

Mycket av statens roll inom mineraipolitiken består av att man på olika sätt underlättar för industrins egen utveckling genom grundläggande geologisk kartering, genom prospektering, genom forskning och utveckling och genom stöd i olika former för att hjälpa företagen inom landet och i utländska engagemang. Självfallet spelar härvid myndighetsorganisationen och lagstiftningen inom mineralområdet en viktig roll.

Som jag inledningsvis nämnde har ett flertal utredningar och rapporter framlagts under de senaste åren. Det mest omfattande materialet har lagts fram av mineralpolitiska utredningen (MPU). MPU överlämnade år 1977 delbetänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral. Den publicerade under åren 1978 och 1979 rapporter om malmtillgångar och prospektering, forskning och utveckling inom svensk mineralindustri samt miljöpåverkan och återställning vid mineralutvinning.

Genom delbetänkandet (SOU 1979:40) Malmer och metaller fullgjorde utredningen sin första uppgift att utarbeta långsiktiga prognoser över Sve-

Prop. 1981/82:99 16

riges försörjning med mineraliska ämnen för tiden tiU år 2000. I sitt slutbetänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik som lades fram i april 1980 redovisade utredningen sina slutsatser.

MPU:s material har vid flera tillfällen utgjort beslutsunderlag för särskilda statliga insatser. Bl. a. har statens industriverk givits ökade resurser för utrednings- och prognosarbete inom mineralområdet (prop. 1978/79:100 bil. 17, NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415). Vidare har satsningar på ökad prospektering efter legeringsmetaller och industrimineral (prop. 1980/ 81: IOO bil. 17, NU 1980/81:43 och 67, rskr 1980/81: 349) beslutats.

När MPU tillkallades år 1974 sågs försörjnings- och hushållningsfrågorna på mineralområdet som de viktigaste. Bakgrunden härtill var den debatt om tillväxtens gränser och naturtillgångarnas befarade otillräcklighet som följde i den s.k. Romklubbens spår samt erfarenheterna från oljekrisen 1973/74 och farhågor för att liknande händelsei' skulle inträffa på andra råvaruområden.

MPU framhåller att det under arbetets gång skedde en tyngdpunktsförskjutning i debatten. Den kom att i större utsträckning handla om strukturfrågor och om svensk industris konkurrensförutsättningar på lång sikt. Denna tyngdpunktsförskjutning har påverkat inriktningen av förslagen. Struktur- och konkurrensfrågorna framstod som de mest angelägna för en mineralpolitisk utredning. Detta innebär enligt MPU inte att andra delar av mineralpolitiken behandlats summariskt; snarare betyder det att förslagen i dessa delar påverkats av den tonvikt MPU lagt på de rent industripolitiska frågorna.

I många andra industriländer behandlas enligt MPU sålunda mineralpolitiska frågeställningar så gott som helt från försörjningspolitiska utgångspunkter. Detta är enligt utredningen knappast aktuellt för svensk del.

En annan möjlighet skulle enligt MPU varit att lägga tyngdpunkten på hushållningsfrågorna. En del tolkar begreppet som en uppmaning att vara sparsam med resurserna överhuvudtaget och menar enligt MPU att denna sparsamhet borde vara det övergripande målet för mineralpolitiken. Till grund för den åsikten ligger enligt utredningen sannolikt uppfattningen alt vi går mot en världsomfattande brist på råvaror. Andra menar, anför MPU, att innebörden av begreppet är att utnyttjandet av mineraltillgångarna bör fördelas över tiden på ett sätt som maximerar det förväntade samhällsekonomiska intäktsöverskottet av utvinningen.

Utredningen har inte kunnat konstatera någon risk för resursuttömning globalt sett. Utredningen tror inte heller att det överhuvudtaget för närvarande är möjligt att förutse omständigheter som motiverar produktionsbegränsningar. Den tekniska utvecklingen i fråga om exploatering av mineraltillgångar går alltför snabbt, och konsumtionsmönstren förändras alltför hastigt, för att det skall vara möjligt att göra bedömningar av detta slag. Mer praktiskt och relevant enligt MPU är förmodligen att sträva efter en hushållning som minimerar storleken av de investeringar som måste göras

Prop. 1981/82:99 17

för att uppnå en viss produktionsnivå. I praktiken innebär detta att man strävar efter att göra mineralutvinningen, när den väl påbörjats, så uthåUig som möjligt. Ett problem i detta sammanhang är, framhåller MPU, att investeringar i samhällsbyggande har en väsentligt längre livslängd än de anläggningar och maskiner som används vid mineralutvinning. En anpassning av utvinningstakten till vad som är motiverat från företagsekonomisk synpunkt kan alltså leda tiU samhällsekonomiska förluster på grund av ineffektivt utnyttjande av samhällskapitalet. Från samhällets synpunkt är det angeläget att samhällsekonomiska förluster undviks. MPU anser att det därför kan vara värt att satsa ganska mycket på att förlänga brytningstiden i en gruva eller ett gruvdistrikt. Dessa konstateranden kan emellertid, även om de är viktiga, enligt utredningen inte läggas tiU huvudsaklig grund för mineralpolitiken.

Det överordnade industripolitiska målet på mineralområdet bör enligt utredningen vara att skapa förutsättningar för en livskraftig mineralindustri. Dessutom bör strävan vara att upprätthålla en bred produktion med hela tillverkningskedjor inom landet. Orsaken tiU att MPU anser produktionen av mineralråvaror vara så viktig är inte dess betydelse för den totala sysselsättningen då endast ca 1 % av de industrisysselsatta i Sverige arbetar inom gruvindustrin. I stället har MPU sett tUl mineralutvinningens stora betydelse från regionalpolitisk synpunkt. Flera orter i Sverige är heU beroende av mineralsektorn för sin fortsatta existens. Även i framtiden erbjuder mineralutvinningen enligt MPU goda möjligheter att skapa sysselsättning i glesbygderna, vilka omfattar större delen av Sveriges landyta. Produktionstillskott i mineralsektorn har också positiva effekter på handelsbalansen, bl. a. genom ersättning av import, även om branschens betydelse för vår export har minskat. MPU framhåller vidare att produktionen i mineralsektorn ger positiva effekter på utvecklingen i andra industribranscher. Sambanden mellan gruvindustrin och den kemiska industrin växer sig aUt starkare efter hand som nya produkter tas fram ur gruvorna. En ökad utvinning av olika icke-metalliska mineral kan ge den kemiska industrin tillgång tiU jämförelsevis billiga råvaror på nära håll. Den del av verkstadsindustrin som tillverkar utrustning för mineralsektorn är också enligt MPU i viss utsträckning beroende av mineralutvinningen i Sverige. Denna mineralutvinning förser gruvutrustningsindustrin med en hemmamarknad och med samarbetspartners i utvecklingsprojekt. Förekomsten av en diversifierad gruv- och mineralindustri i Sverige förbättrar pckså förutsättningarna att lyckas med expprt av större, mer kpmpletta prpjekt på mineralsidan.

Sverige bör därför enligt utredningen sträva efter en mineralsektor som är tekniskt avancerad, rikt varierad (så varierad som möjligt med hänsyn till våra geologiska förutsättningar) och flexibel så att den snabbt kan anpassa sig till ändrade förutsättningar. Detta kräver bl.a. att företagen har goda finansiella resurser så att de kan motstå de påfrestningar som de 2 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 99

Prop. 1981/82:99 18

tidvis starka variationerna i priserna och efterfrågan på produkterna ger upphov till i denna bransch. Dessutom, framhåller MPU, bör politiken inriktas på att skapa förutsättningar för en uthållig produktion som kan bidraga till att upprätthålla sysselsättningen i glesbygderna.

Bland MPU:s viktigaste slutsatser i övrigt kan nämnas att den totala årliga svenska malmproduktipnen, spm åren 1955-1975 ökade från 21 miljpner tpn tiU 51 miljoner ton, under tiden fram till år 1985 enligt MPU:s prognoser väntas öka i betydligt långsammare takt, till 57 miljoner ton. År 2000 bedöms produktionen vara 61-62 miljoner ton. Järnmalmsproduktionen väntas bara öka mycket långsamt, medan större ökningar förutses för kpppar, zink pch vplfram. Prisökningar på flera metaller väntas medföra att värdet av prpduktipnen ökar snabbare än prpduktipnsvplymen. Antalet anställda i gruvindustrin skulle med denna prpduktionsutveckling minska från 12880 år 1977 till 10600-11000 år 1985 och till 8500-8900 år 2000.

MPU framhåller att den svenska utrikeshandeln med metaller är betydande. Under den senaste tioårsperioden har utrikeshandeln med kvalificerade industriminerai, malmer och metaller, inklusive mellanprodukter samt halvfabrikat av metaller, svarat för 10-15% av Sveriges utrikeshandel. Andelen minskar dock långsamt. Värdet av exporten uppgick år 1978 till 9,6 miljarder kr. vilket utgjorde knappt 10% av den totala exporten.

Den svenska förbrukningen av metaUer väntas enUgt MPU öka långsammare i framtiden än hittills. De metaller som väntas få den snabbaste förbrukningsökningen är lättmetallerna titan och magnesium, som används i konstruktioner där låg vikt är angeläget, samt legeringsmetallerna krom, molybden, volfram, kobolt och vanadin, som används i bl.a. hårdmetall-och specialstålindustrin.

Vad gäller försörjningen med metaller konstaterar MPU att den svenska produktionen i framtiden förmodligen kommer att svara för en mindre del av försörjningen. De mest "kritiska" metallerna från försörjningssynpunkt sägs vara legeringsmetallema molybden, volfram och kobolt. Därefter följer legeringsmetaUerna mangan, krom och nickel samt titan. Försörjningssituationen för dessa sju metaller är sådan att det enligt MPU finns anledning att hålla den under särskild uppsikt. De viktigaste bakomliggande faktorerna är för mangan, krom, volfram, kobolt och titan koncentrationen av produktionen till u-länder och statshandelsländer. För kobolt bidrar till MPU:s bedömning att ett enda företag svarar för större delen av världsproduktionen. För nickel och molybden har företagskoncentrationen och sannolikheten för kartelliknanden samarbete mellan företagen varit avgörande för bedömningen.

För egen del delar jag MPU:s uppfattning att det överordnade industripolitiska målet på mineralområdet är att skapa förutsättningar för en livskraftig mineralindustri. Detta ligger också till grund för mina överväganden i det följande. Som jag tidigare anförde bör också mineralpolitikens syfte

Prop. 1981/82:99 19

vara att skapa förutsättningar för en god försörjning av mineralråvaror för den svenska industrin.

En viktig målsättning för råvarupolitiken sådan den har utformats i de större industriländerna under senare år har också varit att just trygga den egna försörjningen med mineralråvaror. Många länder, däribland Sverige, har en industrisektor som är starkt beroende av en störningsfri försörjning med råvaror. Metallerna ingår direkt eller indirekt i en stor del av industriproduktionen. Sverige tillhör de länder som har en relativt sett hög förbrukning av mineralråvaror. För t. ex. legeringsmetallen nickel är den per capita högst i världen. Vi är i många avseenden heU beroende av import men är för vissa råvaror, t. ex. järnmalmsprodukter, fortfarande relativt stora nettoexportörer.

Stål-, verkstads- och byggnadsindustrin i Sverige förbrukar stora mängder kolstål, legerat stål och hårdmetall. Stora delar av förbrukningen importeras i form av råvaror eller färdiga produkter. Såväl omsorgen om handelsbalansen som försörjningstryggheten för vissa betydelsefulla råvaror gör det angeläget att förutsättningarna för inhemsk lönsam produktion kontinuerligt prövas. Vår import av legeringsmetaller i form av ferro-legeringar, malmkoncentrat och metaller uppgår f.n. till ungefär 2 miljarder kr. per år. Vi bryter i Sverige f. n. bara en mindre mängd volfram och importerar därutöver hela värt behov av legeringsmetaller. Också vår import av industrimineral uppgår, som jag senare kommer att redogöra för, tiU mycket stora belopp. På grund av vår stora utrikeshandel har vi också ett särskilt intresse av att inte importera inflation genom kraftigt fluktuerande råvarupriser. Höjda råvarupriser ger prishöjningar på meUan- och slutprodukter. Motsvarande sänkningar slår erfarenhetsmässigt inte igenom i alla led i samma utsträckning när råvarupriserna sänks. Prisfluktuationerna på nägra råvaror på de internationella marknaderna har varit stora och även accentuerats under 1970-talet. Det fmns enligt flertalet bedömare ingen anledning att vänta någon större förändring mot stabilare priser under 1980-talet. Man kan således förvänta sig fortsatta kraftiga prisfluktuationer vilka ytterligare kan förstärkas av oro på valutamarknaderna och den ökade mängden likvida medel som under åren 1980 och 1981 fann vägen även tiU råvarubörserna.

Behovet av råvaror till industriproduktionen ökar om den ekonomiska tillväxten fortsätter och produktionsstrukturen inte drastiskt förändras. Ett viktigt sätt för företagen att trygga sin egen försörjning är att ingå långtidskontrakt med leverantörer från olika länder. Denna ökade leveranstrygghet uppnås i regel på bekostnad av något högre inköpspriser. Behovet av råvaror kan också tillgodoses genom delägande i utländska fyndigheter och olika former av samarbetsavtal innefattande leveransåtaganden. Båda dessa vägar är nödvändiga men har för vissa metaller lett till ett beroende av politiskt instabila länder och områden. Även om formerna för försörjningen med mineralråvaror till svenska företag hittills inte inne-

Prop. 1981/82:99 20

burit några större problem kan detta beroende innebära betydande risker för bristsituationer och påverkan från kraftiga prisfluktuationer.

Ett från handels-, industri- och sysselsättningspolitisk synpunkt bättre alternativ är om våra inhemska resurser kan nyttiggöras till konkurrenskraftiga priser. Under förutsättning att det finns tillräckliga volymer av olika mineral i Sverige som tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt kan utvinnas, kan således en bearbetning av dessa ge betydande fördelar. Detta kräver förutom en fortsatt inventering av resurserna och utveckling av utvinnings- och processteknik även en fortsatt forskning kring möjligheterna tiU ökad substitution och även återvinning. Inte minst de kraftigt ökade energikostnaderna gör enligt många bedömare substitutionsmöjlig-hetema och en framsynt materialutveckling till ett expansivt område för teknikutveckling.

Den primära åtgärden är dock ännu prospektering. Någpn systematisk prpspektering förekom inte i Sverige före första världskriget. Den brist på vissa metaller m. m. som världskriget medförde för Sverige blev den direkta anledningen till statens satsningar. I samband med igångsättandet av en allmän inventering av de geologiska förhållandena i Jämtland och Västerbotten påböljades statens prospektering.

Med tanke på förräntningskraven och gruvprojektens mycket långsiktiga karaktär utgör prospektering en ekonomiskt riskfylld verksamhet som kräver uthållighet också under konjunkturväxlingar och därmed sammanhängande likviditetsproblem inom gruvindustrin. Detta medför att en tillräckligt hög prospekteringsvolym ej uppnås utan statligt stöd, dels i form av direktfinansierad statlig prospektering, dels i form av grundläggande geologisk kartering för att underlätta företagens egen prospektering och dels i form av stöd för forskning och utveckling inom mineralsektorn. Jag kommer därför i det följande att förorda en fortsatt hög aktivitet från staten inom dessa områden.

Jag vill kraftigt understryka prospekteringens syfte, nämligen att lägga grunden för nya eller öka den ekonomiska livslängden hos beflntliga gruvor och mineraUndustrier. En effektiv prospektering som skall uppfylla den nämnda målsättningen och som skall utgöra en del i en sammanhängande process ställer krav på den samlade prospekteringsinsatsens omfattning men även på förnyelse av arbetsmetodik pch inte minst prganisatipn. Prpspekteringen i Sverige är i dag inne i ett nytt skede. Ett ökat behpv av förankring i ämnesområden som t. ex. ekonomi, datateknik och operationsanalys har snabbt växt fram efter hand som kostnaderna för prospektering ökat och inriktningen ändrats. Även undervisning och forskning inom geologin och angränsande pmråden påverkas av denna strukturförändring. För att styra en effektiv prpspektering krävs samarbete mellan prospekterarna och den som besitter gruvindustrien sakkunskap beträffande bl.a. metall- och mineralmarknaderna, brytningsteknik, mineralprocesser, transporter och inte minst miljöfrågor. Mot bakgrund av denna syn

Prop. 1981/82:99 21

på prospekteringsprocessen kommer jag senare när jag tar upp vissa organisationsfrågor att föreslå vissa åtgärder för en ökad effektivitet inom den statliga prospekteringen både vad gäller styrningen och utförandet av prospekteringen.

Mineralexportens tyngd och betydelse i vår totala export har minskat. Huvudsakligen får denna relativa förskjutning tillskrivas landets fortskridande industrialisering. Vår andel av världsmarknaden för mineral har emellertid också minskat i takt med att länder med rikare och mera lättillgängliga mineralfyndigheter har ökat sin produktion. Det sagda gäller framför allt järnmalmen. Från att så sent som på 1950-talet ha varit världens främsta leverantör av järnmalm, har Sverige nu en marknadsandel av ca 5 %. Exporten av järnmalm går framför allt till den europeiska ståUndu-strin. De stora jämmalmsexportörerna är nu Australien, Canada (vilkas primära marknader är Japan respektive USA) och Brasilien (som säljer stora kvantiteter i Europa och vars produktionskapacitet fortsätter att öka kraftigt).

Gruvindustrin i Sverige genomgår f.n. en kraftig strukturförändring. Den tar sig uttryck i dels en minskad järnmalmsproduktion, dels en ökad sulfidmalmsproduktion för basmetallerna koppar, zink och bly. Även för legeringsmetaller, ädelmetaller och industrimineral föreligger möjligheter till en ytterligare ökad produktion. En mycket långsiktig trend är enligt flera bedömare en successiv minskning av efterfrågan på vissa traditioneUa metaUer tiU förmån för andra material som aluminium, kompositmaterial och keramer, som oftast baserar sig på industrimineral. Här kan flnnas långsiktiga möjligheter att i Sverige tillgodogöra råvaror som därmed får nya eller bredare användningsområden. Forskning kring olika möjligheter till substitution pågår sedan länge i betydande omfattning i Sverige liksom om olika återvinningsproblem.

Det är enligt min mening angeläget att pröva den långsiktiga affärsverksamheten i en utvidgad produktion i Sverige av främst vissa legeringsmetaller. Såväl de strukturella förutsättningarna som de konjunkturellt betingade prisfluktuationerna på de internationella mineralmarknaderna bör därvid beaktas och vägas in i förutsättningarna för en lönsam breddning av gruvindustrin i Sverige.

Sulfidmalmsbrytningens lönsamhet påverkas kraftigt av metallprisernas förändringar på världsmarknaden. Särskilt koppar är föremål för stora prisfluktuationer. Priserna på de viktigaste av de metaller som utvinns av malm från de svenska sulfidmalmsgruvorna bör, enligt flertalet bedömare, under hela 1980-talet Ugga på en sådan nivå att de svenska sulfidmalmsgruvorna erhåller god lönsamhet. Branschen kännetecknas av en pmfattande integratipn framåt i förädlingsledet. Ett företag, Boliden Mineral AB, intar en dominerande ställning inom sulfidmalmsindustrin.

De svenska järnmalmsgruvornas konkurrenskraft har successivt försämrats. Orsakerna härtill är flera. Stora dagbrottsgruvor med lägre kostnader

Prop. 1981/82:99 22

för brytning och olika transpprter samt större möjligheter att möta kpst-nadsstegringar än de svenska gruvorna har öppnats i andra länder. Sänkta sjöfraktskostnader, bl. a. beroende på större tonnage har ytterligare stärkt dessa gruvors konkurrenskraft på den västeuropeiska marknaden. Det senaste året har dock priserna på sjöfrakter ökat. Denna relativa förbättring i konkurrenskraft för de svenska järnmalmsgruvorna kan dock endast margineUt uppväga det kostnadsgap som föreligger. De svenska järnmalmerna är vidare till stor del fosforrika. Antalet stålverk som använder sådana malmer har under senare år minskat, bl. a. beroende på utvecklingen av mindre kostnadskrävande processer för järnframstäUning från icke-fosformalmer.

Järnmalmsgruvindustrin i Sverige karaktäriseras av att ett fåtal stora enheter svarar för huvuddelen av både produktion och antal anställda. Det statliga Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) dominerar helt branschen och har sin verksamhet koncentrerad till relativt få men stora gruvor i norra Svergie.

Problemen för svensk järnmalmsgruvindustri gäller i högsta grad för Mellansverige. Export av järnmalm till lönsamma priser har under de senaste åren ej varit möjlig för de mellansvenska järnmalmsgruvorna. Efterfrågan är till stora delar begränsad till förbrukare inom Sverige. Kvarvarande gruvor i drift ägs av SSAB Svenskt Stål Aktiebolag.

Det finns dock, enligt flertalet bedömare, förutsättningar för att sysselsättningen kan öka inom sulfidmalmsgruvindustrin i Mellansverige till följd av att nya fyndigheter har upptäckts. Både staten och gruvindustrin satsar också stora belopp på prospektering efter ytterligare fyndigheter i Mellansverige.

Regeringen inrättade sommaren 1978 en delegation för samråd mellan de i Mellansverige verksamma gruvföretagen, berörda samhällsorgan och arbetsmarknadens parter i frågor som skulle beröra den mellansvenska gruvindustrins förhållanden och utveckling. Arbetet skulle bedrivas under en begränsad tid i nära samarbete med berörda myndigheter och mineralpolitiska utredningen.

En väsentlig uppgift för delegationen blev att prioritera olika projekt inom gruvnäringen i Mellansverige. Detta innefattade en kartläggning av utvecklingsarbete inriktat mot speciella fyndigheter.

En annan väsentlig uppgift blev att undersöka i vad mån en bättre arrondering av befintliga utmål kan ge underlag för en utvidgad brytning vid några fyndigheter eller nyöppnande av någon gruva. Väsentligt var också att delegationen skuUe söka åstadkomma en samordning av de resurser som finns i Mellansverige för prospektering och fyndighetsundersökning samt verka för att resultaten av dessa undersökningar utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt.

Sommaren 1979 fick delegationen i uppdrag av regeringen att granska även vissa förslag beträffande SSAB:s anläggningar i Grängesberg. Upp-

Prop. 1981/82:99 23

draget föranleddes av riksdagens beslut våren 1979 med anledning av propositionen 1978/79:126 om medel för tidigareläggning av vissa investeringar inom SSAB, m. m. (NU 1978/79:43, rskr 1978/79:369).

Delegationens arbete med att granska den mellansvenska gruvindustrins läge och föreslå lämpliga åtgärder ledde bl. a. till att riksdagen våren 1980 beslöt om särskilda medel för statens medverkan i ett prospekterings- och undersökningsprojekt i Stollbergsfältet tillsammans med AB Statsgruvor (prop. 1979/80:125 bil. 11, NU 1979/80:71, rskr 1979/80:379).

LKAB:s och SSAB:s problem inom järnmalmsområdet har nyligen behandlats i riksdagen (prop. 1981/82:56, NU 1981/82:13, rskr 1981/82:82). Riksdagen beslöt därvid bl. a. en omfattande finansiell rekonstruktion av LKAB samt en höjning av det egna kapitalet i SSAB. Jag går därför inte närmare in på dessa frågor i detta sammanhang.

Svensk gruv- och mineraUndustri Uksom gruvutrusningsindustrin har enligt min mening stora förutsättningar att lyckas med export av hela projekt inom mineralområdet. Olika myndigheters och andra organs insatser kan härvid vara av stort värde. Kartering, prospektering och projektering är nyckelfaser i gruvprojekten, liksom ofta frågor om den infrastruk-turella utbyggnaden. Här finns goda möjligheter till avsättning för svensk industri samt inte minst tjänsteexport från svenska myndigheter som t. ex. Sveriges geologiska undersökning (SGU). Jag återkommer till dessa frågor i det följande.

Jag förordar att regeringen bereder riksdagen fillfälle att ta del av vad jag nu anfört om mineralpolitiken.

2.3 Svensk gruv- och mineralindustri

MPU har i sina olika betänkanden och rapporter utförligt redogjort för och analyserat gruv- och mineralindustrin samt även belyst förhållanden rörande enskilda metaller och mineral i form av prognoser och statistik m.m. Jag skall därför nu endast översiktligt, som en bakgrund till mina överväganden i det följande, redogöra för utvecklingen under de allra senaste åren samt även ge en aktuell bild av den viktigare delen av svensk gruv- och mineralindustri.

Malmproduktionen vid de svenska järnmalmsgruvorna har under år 1981 minskat med ca 15 % jämfört med år 1980. Sulfidmalmsproduktionen har emellertid ökat med ca 22 %.

Den totala mängden järnmalmsprodukter och behandlad sulfidmalm var 37,8 milj. ton (1980: 38,8 milj. ton). Under det hittills bästa året, 1974, var mängden 47,3 milj. ton.

Av övriga malmer producerades under år 1981 ca 14,6 milj. ton råmalm, en ökning med ca 2,6 milj. ton jämfört med år 1980.

Den svenska jämmalmsexporten var under år 1981 den lägsta sedan år 1959. Orsaken är den låga produktionsnivån inom EG:s stålindustri, till

Prop. 1981/82:99 24

vilken ca 75 % av de svenska malmleveranserna går. Vid slutet av år 1981 uppgick lagren till ca 10,7 milj. ton, en ökning med ca 3,1 milj. ton sedan föregående årsskifte. Leveranserna av järnmalmsprodukter uppgick till 20,1 milj. ton (1980:24,5 milj. ton). Till hemmamarknaden levererades därav 2,3 milj. ton (3,4 milj. ton 1980 och 4,2 milj. ton 1979). Norrbottens-gruvorna svarade år 1981 för 94 % av exporten och 59 % av leveranserna till hemmamarknaden. Motsvarande siffror för år 1980 var 94 % resp. 39 % och för år 1979 94 % resp. 37 %. Av leveranserna från mellansvenska gruvor gick 52 % på export (38 % år 1980 och 37 % år 1979).

Industrimineral utgör en vid sidan av metaller särskild mineralgrupp. MPU har i sitt betänkande (SOU 1977:75) Industrimineral redogjort för industrimineralsektorn. MPU pekar på att för denna grupp är avgränsning-arna glidande. Industrimineral kan anges vara alla de mineral, bergarter och jordarter som bryts i annat syfte än för sitt metall- eller bränsleinnehålls skull.

MPU konstaterar att industrimineral kan omfatta allt från sådana över-aUt förekommande bulkvaror som grus och sten med ett tonpris på ett par tiotal kronor till diamanter med ett tonpris på ca 350 milj. kr. Denna blandning är ett av de utmärkande kännetecknen för industrimineralsektorn. Ett annat är den synnerligen varierande användningen av dessa mineral inom det moderna industrisamhället. Järn- och stålindustri, kemikalieindustri, cellulosa- och pappersindustri, färg- och gummiindustri - för att bara nämna några av de viktigaste - skulle inte kunna fungera utan industrimineral som byggstenar i tillverkningen eller som hjälpmedel i processerna. Det moderna jordbruket, som kräver fiUskptt av stpra mängder av de livsuppehållande grundämnena kalium, fosfor och kalcium, är beroende av industrimineral som råvarukäUa för dessa ämnen. Hus, vägar och gator samt många av de förbrukningsartiklar som direkt omger människan som t. ex. glas och porsUn utgår helt eller delvis från industrimineral som basråvara.

För att kunna ge överblick över de mineral som ingår i denna grupp utgår MPU från en uppdelning av industrimineral med utgångspunkt från mineralens funktion i den slutliga användningen och drar därför en skiljelinje meUan kemikaliska och fysikaliska industrimineral. Detta innebär att de kemikaliska industrimineralen, som har sin främsta användning inom kemikalie- och gödselmedelsindustrin, keramisk industri och metallurgisk industri, används för sin kemiska sammansättnings skull, alltså som bärare av vissa grundämnen. De fysikaliska egenskaperna är mindre viktiga, eftersom materialet vanligen undergår kemisk omvandling och inte uppträder i den slutliga produkten i sin ursprungliga form.

De fysikaliska industrimineralen däremot, framhåUer MPU, utnyttjas direkt som de är eller ingår som en av flera komponenter i en slutprodukt. Ofta ställs specifika krav på produkten i fråga om kornstorlek och korn-storleksfördelning, kornform, lyster och andra egenskaper. I många fall

Prop. 1981/82:99 25

förekommer skUda kvaliteter av produkten på marknaden och en anpassning till olika kunders krav sker ofta för att tillfredsställa särskilda behov. Denna form av produktdifferentiering är inte lika vanlig inom sektorn kemikaliska industrimineral, även om det även där förekommer olika sorter av materialen. Ofta handlar det inom gruppen kemikaliemineral om betydande förbrukningskvantiteter för den enskilda konsumenten, t. ex. en kemisk basindustri eller ett stålverk, och som en följd därav är integration mellan förbrukare och råvaruled vanlig. Inom sektorn fysikaliska industrimineral, som präglas av en mycket differentierad avnämarstruktur med förhållandevis små förbrukningskvantiteter för de enskilda förbrukarna, är däremot sådan integration mindre vanlig.

Utredningen menar att en ofullständig statistik inom detta område omöjliggör en närmare analys av industrimineralproduktionen med avseende på industristruktur, regional fördelning, sysselsättning osv. Utredningens beräkningar för mitten av 1970-talet pekade dock på att antalet anställda låg meUan 1000 och 1 500 personer och att den svenska produkfionen av industrimineral då hade ett värde om uppskattningsvis 1,3 miljarder kr. Importen av industrimineral i råvaruform uppgick fill ca 600 milj. kr. och i form av mellanprodukter och färdigprodukter till ca 1,5 miljarder kr. Exporten av kvalificerade industrimineral, dvs. exklusive baUastmaterial som sten, grus och sand var vid denna tid relativt obetydlig, ca 40 milj. kr. och dominerades av kvarts, kvartsit och kalksten. Exporten av produkter som i huvudsak baserades på industrimineral uppgick till knappt en miljard kronor.

Under åren 1978-1980 har importen av oförädlade industrimineral, såvitt kan utläsas av importstatistiken, ökat såväl vad avser kvantitet som värde. Kaolin, koksalt och kaUumsalter svarar för omkring 40% av denna import som för år 1980 kan beräknas till en knapp miljard kr. Importen av kaolin som år 1980 uppgick till ca 150 milj. kr. har värdemässigt i det närmaste fördubblats under dessa år trots en viktmässigt sett relativt konstant import.

Järnmalmsverksamheten inom LKAB består av järnmalmsbrytning och förädling vid tre gruvor i Norrbotten, nämUgen Kiirunavaara, Svappavaara och Malmberget samt av verksamheten vid hamnarna i Narvik och Luleå.

Malmen bryts underjord i Kiirunavaara och i dagbrott i Svappavaara. Produktionskapaciteten i Kiirunavaara ligger på ca 18 milj. ton färdiga produkter per år. Malmen är en blandning av låg- och högfosformalmer och har en genomsnittshalt av ca 60 % järn och 0,9 % fosfor. AU råmalm vidareförädlas genom sovring till styckemalm och mull av hög- och lågfos-forkvalitet. Den malm som används för pelletstillverkning anrikas före peUetisering, varvid fosforhalten nedbringas till lämplig nivå. Det nya pelletsverket i Kiruna har en årskapacitet på 3,5 milj. ton pellets.

Produktion av apatit har helt nyligen påbörjats sedan en investering i ett nytt apatitverk genomförts. Denna produktion baseras på det fosforhaltiga avfallet från anrikningsverket.

Malmen i Kiruna har ett djupgående till minst 1 500 meter och tillgångarna ovan detta djup uppgår tifl ca 1800 miljoner ton, vilket vid nuvarande brytningstakt ger fyndigheten en teoretisk återstående livslängd på betydligt mer än 50 år. De totala malmtillgångarna ned till 1000-metersnivån medger brytning i ytterligare ca 30 år.

I Svappavaara bryts malmen i dagbrott. Årskapaciteten för färdiga produkter är ca 3 milj. ton, varav ca 2,7 milj. ton pellets. Den återstående malmreserven uppskattas till ca 150 milj. ton varav ca 100 milj. lon tekniskt kan brytas i dagbrott. Med nuvarande brytningslakt ger detta en teoretisk livslängd på ca 30 år för dagbrottsbrytningen.

Malmen från Kiruna levereras över företagets malmhamn i Narvik och exporteras till främst Belgien/Luxemburg, Västtyskland och Frankrike som tillsammans tar drygt 80 % av leveranserna.

I gruvan i Malmberget bryts malmen underjord. Malmtillgångarna uppskattas till ca 600 milj. ton. Ned till 815-metersnivån har malmreserven beräknats till ca 330 milj. ton, varför gruvans teoretiska livslängd till detta djup uppgår till knappt 30 år förutsatt att hela malmarean utnyttjas. I Malmberget finns malmbehandlingsanläggningar för framställning av slig och pellets.

Produktionskapaciteten är ca 7 milj. ton färdiga produkter per år, inkl. en pelletskapacitet på närmare 3 milj. ton. AU malm förädlas till lågfosfor-sliger.och pellets. Bland lågfosforsligerna ingår specialsliger, som används inom bl. a. järnpulvermetallurgin och den kemiska industrin.

Produkterna från Malmberget levereras både över Luleå malmhamn och över hamnen i Narvik. Malmbergsrörelsens huvudmarknad är länderna kring Östersjön. Utanför Östersjön är Frankrike och Nederiänderna de viktigaste kundländerna. Inom Sverige sker leveranser till SSAB i Luleå och Oxelösund samt till Höganäs AB.

LKAB:s järnmalmskapacitet uppgår sammanlagt till ca 28 milj. ton per år färdiga produkter inkl. pelletskapacitet på drygt 9 milj. ton.

Produktionen och leveranserna av järnmalm har under de senaste åren utvecklats enligt följande.

1979 1980 1981

Produktion, milj. ton 23,6 24,1 20,6

Leveranser, milj. ton 26,7 21,1 18,2

LKAB har under en följd av år försökt bredda sin verksamhet till att omfatta områden även utanför järnmalmsverksamheten. Dessa satsningar, som inneburit betydande insatser på prospektering och projektverksamhet, har resulterat i inriktning på annan gruv- och mineralverksamhet samt satsningar inom energiområdet.

Prop. 1981/82:99 28

LKAB äger samtliga aktier i AB Statsgruvor som bryter sulfidmalm och volframmineralet scheelit i Bergslagen samt i AB Forshammars Bergverk som bryter och förädlar industrimineral (fältspat, kvartsit, kvarts) i Bergslagen och Dalsland. Är 1977 bildades LKAB Prospektering AB som bedriver prospekteringsverksamhet och LKAB International AB som bedriver intemationeU kpnsultverksamhet. Under år 1980 bildades dotterbolaget Viscaria AB som kommer att svara för verksamheten i den nya kopparmalmsgruvan Viscaria.

LKAB är vidare delägare i bl.a. AB Svensk Alunskifferutveckling (ASA).

Järnmalmsrörelsen utgör den helt dominerande delen av LKAB:s verksamhet. Företaget anser därför att det är väsenfiigt att resurser och kapacitet så långt möjligt kan koncentreras på denna verksamhet.

LKAB-koncernen har f. n. ca 7 200 anställda. Sedan mitten av 1970-talet har personalstyrkan inom jämmalmsrörelsen minskat med ca 1600 personer.

Koncernens rörelseintäkter var år 1980 ca 2,3 miljarder kr. Resultatet efter finansiella intäkter och kostnader blev detta år - 352 milj. kr.

Bolidenkoncernen år landets ledande industrigrupp när det gäller framställning av icke-järnmetaller pch därmed integrerad kemisk industri. Koncernen bedriver sin verksamhet inom fem huvudområden, nämUgen gruv-och metallverksamhet, kemisk industri, internationell handel och teknikförsäljning. Boliden AB, Stockholm, är ledande och samordnande moderbolag i koncernen.

Gruv- och metallverksamheten är uppdelad på två företag: Boliden Mineral AB, Bpliden pch Boliden MetaUAB, SkeUeftehamn. Boliden Mineral svarar för koncernens gruvverksamhet såväl i Sverige som utpmlands, medan Boliden Metall i huvudsak omfattar smältverket Rönnskärsverken i SkeUeftehamn.

Koncernens olika bolag är starkt integrerade med varandra. Metallinnehållet i de sulfidmalmer som bryts i gruvorna utgör huvudråvaror för koncernens smältverk, medan svavelinnehållet i malmerna utgör råvaran för den tillverkning av bl. a. svavelsyra och fosforsyra som sker vid Boliden Kemi AB i Helsingborg. Fosforsyran är i sin tur en av huvudråvarorna vid det tidigare delägda Supras tiUverkning av gödselmedel. Boliden Inter-trades internationella handelsverksamhet är baserad på produkter som t. ex. svavelsyra, fosforsyra och natronlut, dvs. produkter som har en industriell bakgrund i koncernens verksamhet.

Boliden Mineral bryter i dag malm i gruvor i norra och mellersta Sverige. De olika gruvorna är, beroende på läge och storlek, knutna till lokala eUer centrala anrikningsverk. BoUden Minerals slutprodukter är kopparslig, zinkslig, blyslig och svavelkisslig som framställs i anrikningsverken. Kop-parsligen innehåller också guld och silver, medan blysligen innehåller silver. Prospektering bedrivs kontinuerligt med målet att ständigt hålla minst 15 års malmbas.

Prop. 1981/82:99 32

2.4 Forskning och utveckling

Det tekniskt — industriellt inriktade forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor betydelse för gruv- och mineralindustrin samt gruvutrustningsindustrin. MPU framhåller att forsknings- och utvecklingsarbetet spelar en mycket betydelsefuU roll vid utformningen av mineralsektorns framtida struktur. Genom en långt driven teknologi kan svensk gruvindustri i många fall konkurrera med utländska företag som bryter rikare och mer lättiU-gängliga fyndigheter än våra.

Den framtida internationella konkurrenskraften beror - som jag tidigare i många andra sammanhang betonat - i hög utsträckning av den forskning och utveckling (FoU) som bedrivs nu. Stora satsningar har under de senaste åren också gjorts på FoU inom geo- och mineralområdet samt på utrustnings- och materielsidan. Stpra delar av den FoU-verksamhet som bedrivs är upplagd så att den direkt skall kunna nyttiggöras av berörda delar av industrin.

Jag redogör i det följande för vissa större statliga och enskilda satsningar, framför allt under senare år, inom mineralpmrådet.

Staten har i hög grad stött och deltagit i forskningsprogrammen, tiU stor del genom styrelsen för teknisk utveckling (STU). Det statliga stödet har underlättat en koncentrering av de resurser som finns inom landet. Genom STU:s kontakter och samarbete med internationella och andra utländska organ och myndigheter befrämjas forskningsutbytet över gränserna. För bevakningen av den tekniskt-industriella utveckhngen i ett antal viktiga länder finns, i form av en stiftelse, en teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet (STATT), som delvis finansieras av STU. Förutom förmedling av information om tekniska nyheter och teknikpolitik från respektive länder kan dessa attachéers kontaktnät vara värdefulla för etablerande av samarbete mellan svensk och utländsk forskningsverksamhet i såväl industriell som statlig regi.

Som några exempel på den forskning med anknytning tiU mineralområdet som bedrivs genom STU viU jag nämna att på området materialteknik har STU program för kunskapsutveckling och basforskning. De nya material som studeras är pulvermetallurgiskt tillverkade metaller, amorfa metaller, kompositer, högtemperaturkeramer och polymera material.

I samarbete med berörda företag har utvecklats metoder för stålframställning ur fosforrika malmer. Andra insatsområden rör hydrometallurgi och gjutjärnsprodukter.

Insatser för maringeologi inom ramen för off-shoreteknikprogrammet och ett nytt program för djupprospektering planeras för kommande budgetår.

Den av STU stödda kollektiva forskningen år av stor betydelse på geo-och mineralområdet. STU stöder sålunda forskning bl. a. inom mineralteknik, metallurgi, järn- pch metallfprskning, bergteknik och detonikforsk-

Prop. 1981/82:99 33

ning. Exempel på detta samarbete mellan STU och berörd industri är organ som Stiftelsen Mineralteknisk Forskning (MinFo) och Stiftelsen Bergteknisk Forskning (BeFo).

Genom Forskningsstiftelsen Svensk Gruvteknik finansierar staten driften av den s. k. "Forskningsgruvan" i den tidigare nedlagda Luossavaara-gruvan i Kiruna. Forskningsverksamheten bedöms vara angelägen för hela den svenska gruvindustrin, men även för gruvutrustningsindustrin. För stiftelsekapitalet till denna forskningsstation anvisades för budgetåret 1979/80 ett reservationsanslag av 35 milj. kr. (prop. 1978/79:127, NU 1978/ 79:42, rskr 1978/79: 326). I stiftelsens styrelse finns representanter för STU, branschorgan, högskplan i Luleå, fackföreningar pch företag. I den praktiska försöksverksamheten bryts malm. Intäkterna av försäljning av denna malm skall täcka en stor del av kostnaderna för forskningen. Verksamheten startade under år 1979. Forskningsprojekten löper under fem år varefter en utvärdering skall göras. För närvarande består forskningsarbetet av ett antal delprojekt inom områdena bergmekanik, bergteknik och bergmaskinteknik. I de 13 projekten inom dessa områden undersöks, prövas och utvecklas nya metoder och ny teknik för brytning och malmuppfordring. I vissa projekt sker ett samarbete med företag inom gruvutrustningsindustrin. Samarbetet är viktigt för överföring av erfarenheter mellan gruvindustrin och berörda verkstadsföretag.

Stora satsningar har under senare år gjorts för att inom högskolans ram i Luleå bredda och stärka forskning och högre utbildning inom geologi, och mineralteknik samt teknikområden med anknytning tiU mineralutvinning.

Forskning och utbildning i Luleå bedrivs vid bl.a. institutionerna för maskinteknik, material- och bearbetningsteknik, gruv- och berganläggningsteknik, anläggningsteknik samt mineral- och prospekteringsteknik. Inom dessa institutioner finns ämnesområden med anknytning till den mineralutvinnande industrin. Exempel på sådana områden är mineralteknik, ekonomisk geologi, tillämpad geofysik, geoteknik, bergteknik, bergmekanik, bergmaskinteknik, materialteknik och maskinkonstruktionsteknik.

En geoteknologisk utbildningslinje som leder till bergsingenjörsexamen är också inrättad vid Högskolan i Luleå.

Metallurgiska Forskningsstationen (MEFOS) arbetar dels inom den bearbetningstekniska metallurgin dels inom den metallurgiska processi-dan. Utrustnings- och forskningsverksamheten håller hög klass vid en internationell jämförelse.

Viss apparatur och kunnande är världsunikt, bl.a. avgasanläggningen för forskning kring gasprocesser av alla förekommande slag. MEFOS specialitet är dess möjligheter att snabbt bygga upp och demontera mycket stora provanläggningar i sina lokaler och där driva försök i nästan full skala.

3 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 99

Prop. 1981/82:99 34

Även datasidan för styrning av provningsprocesser Pch analyser är väl utbyggd. MEFOS har uppdragsforskning och utvecklingsarbete åt näringslivet över hela värden.

INRED-processen för flytande råjärn är framtagen av Boliden Kemi i samarbete med MEFOS. Andra exempel på forskning och framtagandet av nya metallurgiska processer är SKF Steels Plasmasmelt och Plasmared samt ELRED-processen som utvecklats av Stora Kopparberg och ASEA i syfte att nå en bättre ekonomi med användande av sämre råvaror (kol och järnmalmsslig) jämfört med konkurrerande traditionella processer.

År 1956 inrättades i Stråssa ett mineralprocesslaboratorium. Verksamheten betjänade från början dåvarande Gränges AB svenska och interna-tioneUa gruvrörelse. Efterhand har laboratoriets uppdrag från andra svenska och utländska gruv- och mineralföretag ökat. Mineralprocesslaboratori-ets verksamhet är i huvudsak inriktad på malmbehandling, såväl utveckling av metoder som dimensionering, lay-outritning och kostnadsberäkning av industriella anläggningar för detta ändamål. Laboratoriet disponerar en mycket kvalificerad utrustning för försök, analyser m. m. Inom vissa områden har man en även vid internationell jämförelse mycket hög kompetens. Bland framgångsrika projekt kan nämnas konstruktion av kvarnar för autogenmalning av grovkrossat gods samt framtagandet av en flotations-metod för effektiv utvinning av volframmineralet scheelit.

Vid SSAB:s bildande år 1978 kom laboratoriet att utgöra en egen division inom bolaget. Då flera av SSAB:s järnmalmsgruvor i Bergslagen hade lagts ned och framtiden för de återstående tedde sig osäker ansåg sig bolaget ej ensamt kunna behålla mineralprocesslaboratoriet. Delegationen för mellansvensk gruvindustri konstaterade liksom SSAB att det finns ett intresse att bevara labpratpriet och rekommenderade därför SSAB att söka flera intressenter. Den 1 oktober 1981 förvärvade Stiftelsen Mineralprocesslaboratoriet i Stråssa med SSAB, Boliden AB och Gränges International Mining som huvudmän samtliga aktier i MINPRO (Swedish Mineral Processes AB).

I Ranstad pågår sedan länge ett omfattande forskningsprogram främst avseende processer för ett nyttiggörande av alunskifferns innehåU. Jag återkommer i det följande till frågan om alunskiffer.

Sedan länge föreligger förslag pm att inrätta ett utvecklingscentrum för mineralteknik. Nprrbpttendelegatipnen föreslpg i skrivelse till regeringen den 9 npvember 1978 att ett Mineraltekniskt Utvecklingscentrum (MUC) skuUe inrättas pch förläggas till Luleå. Sedan förslaget väcktes har bl. a. MPU;s slutbetänkande avgivits. Satsningar görs på mineral- och geo-forskningsområdet både inom Högskolan i Luleå och andra högskolor och forskningsorgan. Den statliga egendomsförvaltningen och styrinstrumenten på mineralområdet ges - som jag senare skall redogöra för - en delvis ny inriktning med starkare inriktning på att föra fram projekt tiU exploateringsstadiet. Nämnden för statens gruvegendom har också i ökad utsträckning inriktat sin verksamhet mot industrimineral och legeringsmetaller.

Prop. 1981/82:99 35

En stor del av de förslag till åtgärder av FoU-karaktär vad gäller geo-och mineralområdet som i olika sammanhang tagits fram har redan genomförts eller är igång med att genomföras. Den tekniska kompetensen inom Sverige är på de flesta avsnitt av detta område tillfredställande. Då de projekt som nu är igång har drivits längre och mognat för att sedan ev. komma till industriell användning kan en närmare utvärdering göras av den fortsatta inriktningen av svensk FoU på mineralområdet. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att förorda inrättandet av MUC.

Jag vill dock redan nu beröra ett betydelsefullt område där behovet av insatser och åtgärder ytterligare bör studeras och övervägas. Det gäller användningen av de för stora delar av vår industri så viktiga legeringsmetallerna, bl. a. kpbplt, krpm, vanadin, nickel, volfram pch molybden. Dessa legeringsmetaller är så viktiga för vår industriproduktion att de svårligen kan undvaras eller ersättas. Vissa av dessa metaller kan betecknas som s.k. kritiska mineral, dvs. de är både viktiga från försörjningssynpunkt, svåra att ersätta och känsliga för störningar i tiUförseln. Risker för minskad tillgänglighet föreligger genom koncentration till få produktionsställen i världen samt därigenom ökade risker för störningar i den internationella handeln.

Olika möjligheter står tiU buds för att söka minimera de risker som är förknippade med vårt stora beroende av kritiska mineral. Ett viktigt medel är lagring i beredskapssyfte. Jag återkommer till denna fråga i det följande. Andra möjligheter är att aktivt utveckla en större beredskap i andra former som dessutom kan komma att bidra till utvecklingen av svensk industri. Jag tänker då närmast på olika möjligheter att - beroende pä produkternas användningsområden - substituera kritiska mineral, främst i form av legeringsämnen, som ingår i dessa produkter. Andra möjligheter som är tänkbara är att undersöka möjligheterna till utveckling av teknik för återvinning av kritiska material ur skrot m. m., utvinning ur slagg, askor, avfall m.m. eller som ökat tillvaratagande som biprodukter ur primärmaterial, dvs. där det förekommer tillsammans med andra mineral. Ytterligare finns möjligheter att minska beroendet av kritiska mineral - och att samtidigt öka möjligheterna till tillverkning av nya produkter inom industrin -genom att utveckla nya material. Nya teknikområden och tillämpningar med användande av supraledare, amorfa metaller och halvledare kan ha återverkningar på vissa användningar av några kritiska mineral.

Inom den forskning som bedrivs i Sverige finns flera anknytningar till försörjningen av kritiska mineral.

Industridepartementet, STU och överstyrelsen för ekonomiskt försvar utreder sedan januari 1982 i ett gemensamt projekt vissa frågor rörande substitution av vissa kritiska - i bemärkelsen svårersättliga och därmed känsliga för störningar i tillförseln (importen) - legeringsmetaller, bl.a. krom, kobolt, molybden, nickel, volfram och vanadin. Utredningen, som är avsedd att komplettera MPU:s material, planeras vara klar under sommaren 1982.

Prop. 1981/82:99 36

2.5 Vissa samverkans- och samordningsfrågor

Jag tar nu upp vissa samverkans- och samordningsfrågor för gruvnäringen.

Det är enligt min mening värdefullt med samarbete mellan LKAB- och Boliden-koncernerna. Härigenom kan en rationell inriktning av produktionen åstadkommas, så att specialkunnandet inom de båda företagen kan utnyttjas på bästa sätt. Klara fördelar kan vinnas genom samarbete mellan de båda företagen, särskilt på områdena prospektering, forskning och UtveckUng samt export av tekniskt kunnande i större skala.

Det får förutsättas att de båda företagen själva väl kan bedöma sina samverkansmöjligheter i alla avseenden. Jag har tidigare i plika avseenden berört forsknings- och utvecklingsfrågorna. I dessa hänseenden pågår också samarbete i olika former.

På det internationeUa området finns särskilda motiv och även möjligheter att samverka i plika fprmer. Jag kommer senare att utförligt behandla denna fråga.

Frågan om en bättre samordning av prospekteringsresurserna inom landet har på senare tid aktualiserats i olika sammanhang.

Statens huvudsakliga prospektering bedrivs i dag av SGU på uppdrag av nämnden för statens gruvegendpm. Sedan länge driver även BoUden Mineral AB en omfattande prospektering. År 1977 startade LKAB ett belagt dotterbolag för prospektering i anslutning till en kraftig förstärkning av sina prospekteringsresurser. Detta bolag utgör f. n. LKAB-koncemens samlade prospekteringsorganisation.

I det av riksdagen godkända näringsutskottets betänkande 1980/81:43 (s. 13) anförs: "Särskilt vill utskottet understryka vikten av att en ökad samordning snabbt kan komma tiU stånd mellan den prospektering som bedrivs av nämnden för statens gruvegendom och den som bedrivs av statliga och privata gruvföretag".

MPU anger i sitt slutbetänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik att samarbetet mellan statliga myndigheter och företagen bör förbättras och ges fastare former, särskilt vad gäller prospekteringen. MPU föreslog inrättandet av ett prospekteringsråd och uttalade att man i detta råd borde träffa överenskommelser om vilka områden, slag av mineral etc som varje prospekteringsorganisation skulle ägna sig åt. MPU föreslog också att de geologiska flygmätningar som utförs av de olika organsationerna borde samordnas. Jag återkommer senare till dessa frågor i samband med att jag tar upp SGU:s nya organisation.

MPU anför vidare i sitt slutbetänkande (s. 229): "Enligt vår mening kan det inte uteslutas att uppdelningen på tre organisationer kan leda till minskad effektivitet i utnyttjandet av knappa resurser som t. ex. dyrbar utrustning och specialiserad personal. Samtidigt bör det också framhållas att existensen av tre olika organisationer leder till en variation i prospek-

Prop. 1981/82:99 37

teringsstrategi och -metoder som sannolikt har positiv betydelse för den totala effektiviteten i prospekteringen - något som också förutsatts i förarbetena till gruvlagen. Ett utökat samarbete mellan de olika organisationerna bör dock kunna leda till vissa effektivitetsförbättringar samtidigt som riskerna för konflikter och ofruktbar konkurrens minskar."

Mineralverkskommittén anför i sitt betänkande (Ds I 1981:20) Förslag till ny mineralpolitisk verksorganisation (s. 77) att mycket talar för "att en ökad samverkan eller ett samgående mellan uppdragsorganet och LKAB:s prospekteringsverksamhet skulle ge betydande fördelar". Kommittén tar inte närmare upp frågan om samverkan med Bolidens prospektering.

För egen del vill jag anföra följande.

Den totala prospekteringsverksamheten bör inriktas på att skapa förutsättningar för tillkpmsten eller fprtlevnaden av så många gruvföretag som möjligt och medverka till lägsta, totala utvecklingskostnader för varje sådant företag. Även formerna för eventuell samverkan bör tjäna syftet att höja effektiviteten i själva prospekteringsarbetet och får inte försvåra utan bör snarare underlätta samspelet med efterföljande led i utveckUngs-processen mot mineralutvinning. Den målsättningen är en viktig utgångspunkt för övervägandena i denna fråga.

Jag delar emellertid mineralverkskommitténs bedömning av fördelarna med en samordning av prospekteringen. Genom riksdagens beslut våren 1981 om att utskilja SGU:s uppdragsverksamhet har också förutsättningar skapats för längre gående samverkan och samordning med andra prospek-terande organisationer framför allt LKAB:s. Dessa förutsättningar bör enligt min mening utnyttjas fullt ut. Jag utgår från att LKAB tar till vara alla möjligheter till en samordnad prospektering, inte minst med tanke på bolagets beslut att koncentrera sin verksamhet till norra Sverige. Det kan dock vara värdefullt att olika modeller för sådan samordning får prövas praktiskt och att viss erfarenhet av det nya uppdragsorganet vinnes innan frågor om total samordning eller sammanslagning prövas. Självfallet bör alla möjligheter till bättre samverkan med även BoUden analyseras.

2.6 Internationella strukturfrågor m. m.

Jag kommer nu att behandla vissa internationella strukturfrågor av stor betydelse för svensk gruv- och mineralindustri. Jag har i dessa frågor samrått med cheferna för utrikes- och handelsdepartementen.

Jag lämnar i det följande en översiktlig bakgrundsbild.

MPU anger att värdet av den årliga världsproduktionen av mineralråvaror (undantaget energiråvaror) åren 1950-1976 ökade från 15 miljarder till 57 miljarder dollar (1976 års penningvärde), eller med i genomsnitt 5,3 % per år. Häri ingår bara värdet t. o. m. framställning av mineralkoncentrat, dvs. den värdeökning som sker vid metallframställning ingår inte.

Prop. 1981/82:99 38

Sedan år 1950 till slutet av 1970-talet har de västliga i-ländemas andel av världsproduktionen av mineralråvaror minskat från 57 % till 46 % medan planekonpmiemas andel har ökat från 14 % till 29 % (1976). U-ländernas andel har ökat någpt, från 25 % till 28 %. Mineralexporten väger tyngre i u-länderns ekonomier och handel än i i-ländernas. I-länderna konsumerar ca 75 % av världens totala utbud. Planekonomiernas produktion går huvudsakligen till den egna industrins behov. Dessa ekonomiers anmärkningsvärda andelsökning beror på egna rika mineraltillgångar, medveten satsning på tung industri och under långa peripder snabbare tiUväxt än i väst i synnerhet i dessa sektprer av industrin. Merparten av mineralproduktionen är koncentrerad till ett litet antal länder inom varje grupp. Till den anförda geografiska koncentrationen av mineralutvinningen kommer en mycket kraftig företagskoncentration inom sektorn.

Sedan 1970-talet kan noteras en tydlig preferens för investeringar i i-länder, främst Australien och Kanada men även i USA och Sydafrika. Den har satt sina spår i statistiken över utländska direktinvesteringar och prospekteringsinsatser i u-länderna under decenniet. Skälen härtill är flera. Det viktigaste torde vara faktisk eller upplevd osäkerhet om investeringarnas värde och framtidsutsikterna för gruvbrytning i en rad u-länder.

Gruvsektorns investeringar inriktas i allt högre grad på stora produktionsenheter och kapitalintensiva metoder. Detta har bidragit till att investeringarna till allt större del företas med lånat kapital. Därmed har banker och bankkonsortier fått en allt viktigare roll. För att trygga sina engagemang har de ofta stälh krav på långsiktiga försäljningsavtal och upprätthållande av vissa produktionsnivåer. Under senare år har också energibolagen med sina stora kapitalresurser köpt in sig i mineralsektorn.

Statens roll som ägare av gruvor har vuxit inte bara i u-länder, utan även i i-länder.

De stora transnationella företagen inom mineralsektorn har goda möjligheter att med hjälp av vertikal integration utöva stort inflytande på marknaden. Nationaliseringarna och den aUmänna osäkerheten om de politiska förutsättningarna för deras aUtmer långsiktiga investeringar i u-länder har emellertid fått dessa engagemang att i någon mån ändra karaktär.

Nya former för mineralutvinning i u-länder utan direkt ägande och/eUer i förening med minoritetsengagemang håUer på att utvecklas. Exempel på sådana nya former av engagemang från företag och regeringar i i-länder är:

- Managementkontrakt: i flera fall fortsätter samma företag att driva anläggningarna även efter nationaliseringen, vilket kan ge fördelar för företaget.

- Avtal om teknologiöverföring.

- Långsiktiga leveransavtal. U-länderna exporterar sin malm för vidareförädling.

- Samarbete för projektfinansiering.

- Gemensam marknadsföring.

Prop. 1981/82:99 39

Ett faktum av särskild betydelse för bedömningen av Sveriges intressen är enligt min mening sambandet mellan gruvindustri och gruvmaterielin-dustri. Direktinvesteringar i utländsk mineralbrytning har tidigare hört till säUsyntheterna, medan vårt land har en rad ofta marknadsledande exportföretag inom gruvmaterielsektorn. Åtskilliga företag har även särskild kompetens inom prospektering och konsultverksamhet på detta område och kan därigenom spela en nyckelroll i nya gruvprojekt. På de senaste åren har även intresset ökat starkt från gruvföretag och svenska förbrukar-intressen för engagemang i olika former i utländska mineralfyndigheter, bl.a. fyndigheter med legeringsmetaller och kol.

Staten kan därför ha intresse av att stödja särskilda mineralutvinningsprojekt. De svenska företagen kan ha god nytta av statliga insatser för att främja deras satsningar på gruvprojekt i u-land. Redan den svenska utrikespolitiken har verksamt bidragit till att göra svenska företag till önskvärda samarbetspartners i många u-länder. När särskilda samarbetsavtal ingås, bör de så långt som möjligt kunna innefatta flera element som kan tillgodose såväl vårt eget som vår avtalsparts intresse. Ett samarbete kan omfatta ett varierande antal komponenter t. ex. prospektering, export av gruvutrustning, konsulttjänster, infrastrukturellt bistånd, statligt garanterad finansiering, privat delägarskap, managementavtal, gemensam marknadsföring och långsiktiga leveransåtaganden. Det kommer också sanno-Ukt att bli nödvändigt att inkludera ett betydande mått av lokal vidareförädling i sådant samarbete. Utformningen får variera från fall till fall. Organ som SIDA, BITS (beredningen för internationellt tekniskt samarbete), AB Svensk Exportkredit, exportkreditnämnden, Sveriges exportråd, Swed-fund och SGU m.fl. har viktiga roller att spela, i samarbete med berörda företag och banker m. fl. organ.

Den typ av samarbetsavtal som här beskrivits skiljer sig från huvuddelen av hittillsvarande svenska samarbetsavtal. De senare utgör en ram vars faktiska innehåll sedermera bestäms av vilka företagskontrakt som ingås. Den aktuella avtalstypen är däremot en "paketlösning" vars materieUa innehåll i stor utsträckning bestäms av företagens intresse och kompetens och därför är närmare definierat och begränsat till en bestämd sektor, och vars genomförande förutsätter ett nära samarbete mellan näringsliv, myndigheter och andra organ.

MPU föreslår att statsmakterna skall inta en positiv attityd till det behov av samarbete med utländska företag som kan uppkomma för LKAB:s eller' andra företags del och bidra tiU att underlätta sådant samarbete. Berörda myndigheter bör enligt MPU underlätta ett ökat utlandsengagemang från svenska gruvföretags sida. Jag biträder MPU:s uppfattning.

Vad gäller utländska investeringar - i olika former - inom mineralområdet i Sverige vUl jag anföra följande.

Viktiga delar av svensk industri har grundats på utländska investeringar och utländsk teknologi som importerats. Det gäller gruv- och järnindustrin.

Prop. 1981/82:99 40

tekoindustrin, glasindustrin samt delar av cellulosaindustrin, verkstadsindustrin och den kemiska industrin. Kring sekelskiftet och under mellankrigstiden var behovet av ufiändskt investeringskapital stort och ett visst tillflöde ägde då rum. Bl.a. malmfälten och malmbanan i Norrbotten öppnades ursprungligen av utländska intressenter. Gruvindustrin är den industri i Sverige som etablerade de första direkta uflandskontakterna, bl. a. genom ett stort inslag av utländska tekniker, m. fl. yrkeskategorier från bl.a. Storbritannien, Tyskland och Belgien. Vissa gruvor i södra Sverige ägdes länge av utländska företag. Nu återstår av utländska aktiviteter inom svensk gruvnäring endast Zinkgruvan i Askersunds kommun. Denna ägs och drivs sedan mitten av 1800-talet av det belgiska bolaget Vieille Montagne, Svenska Avdelningen och sysselsätter f. n. ca 460 personer.

Gruv- och mineralsektprn i Sverige har under de senaste årtiondena fått en minskad andel utländsk företagsamhet, medan stora delar av svenskt näringsliv, framför allt tillverkningsindustri och handelsföretag, expanderat, internationaliserats och utvecklats genom handel, utbyte och konkurrens med företag i andra länder.

Svensk gruvnäring står nu genom en i många stycken smärtsam struktur-omvandUng inför en ny fas. De utvecklingsplaner som tar form inom gruv-och mineralindustrin inriktas på att skapa en bredare bas för en långsiktig utveckling. Intresset fokuseras främst kring andra basmetaller än järn. LegeringsmetaUer, ädelmetaller samt industrimineral anses av flertalet bedömare få en aUt större marknad under de närmaste årtiondena.

Delar av den svenska mineralindustrin har övervunnit tidigare problem och funnit arbetsformer som tryggar en överlevnad på sikt. Nysatsningar och nyinvesteringar är emellertid högriskprojekt som kräver en stor kapitalbas. Att med upplånade medel finansiera nya och stora projekt kan vara svårt och även medföra risker för den redan igång varande verksamheten. För den breddning och satsning på nya projekt inom svensk mineralutvinning som bör komma till stånd under 80- och 90-talen bör därför enligt min mening plats finnas för både svenskt och utländskt kunnande samt teknologi och investeringskapital.

2.7 Gruv- och mineralindustrins markanvändning m. m.

Jag tar nu upp vissa frågor om markanvändning m.m.

Industriverket anger i utredningen (SIND PM 1977:15) Industriverkets syn på industri-, energi- och mineralfrågorna i den fysiska riksplaneringens planeringsskede att de under år 1976 i drift varande malmgruvorna tillsammans kan beräknas täcka en areal av storleksordningen 25 km (utan hänsyn tagen till justeringar med anledning av underjordsbrytning). Verket anger vidare att en ytterst begränsad del av landets yta då var belagd med utmål (ca 0,1 %) - varav således bara en mindre del är föremål för brytning

Prop. 1981/82:99 41

- och att det är i Norrbottens, Kopparbergs, Örebro, Västerbottens och Västmanlands län som utmålen upptar störst areal (i stort sett samma bild gäller enligt verket för inmutningarna). Då gällande bearbetningskoncessioner täckte tiUsammans en areal av ca 86 km.

Jag redogör i det följande för de regler och riktlinjer som är av betydelse för att bedöma de restriktioner som gäUer för gruv- och mineralindustrins markanvändning. Jag kommer senare, i samband med att jag tar upp vissa lagstiftningsfrågor, att närmare redogöra för minerallagsttftningen.

Samhällsutvecklingen under de senaste decennierna har gjort en övergripande planering nödvändig vad gäller hushållningen med mark och vatten, den s.k. fysiska riksplaneringen. Detta fastslog riksdagen år 1972 (prop. 1971:111, CU 1972:35, rskr 1972:348). Utvecklingen har stäUt ökade anspråk på befintliga mark- och vattentUlgångar. I anslutning till 1972 års beslut vidtogs också ändringar i byggnadslagen. Bl. a. föreskrevs lokaliseringsprövning av regeringen i fråga om vissa industrier (136 a §). Bestämmelsen har sedermera ändrats vid flera tillfällen. Gruvindustrin tillhör inte de tillståndspliktiga industrierna men kan liksom annan övrig industri efter beslut av regeringen i varje särskilt fall prövas enligt bestämmelsen. För tiUstånd enligt 136 a § fordras att kommunen tillstyrkt detta. Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av aUmänna intressen och göras beroende av att saken fullföljs inom viss tid genom ansökan (obligatoriskt för gruvor) till koncessionsnämnden för miljöskydd, som har att fastställa de närmare viUkoren för verksamheten. Prövningen enligt 136 a § är bindande för koncessionsnämnden. Den är också bindande för planmyndigheterna men inte för annan tillståndsprövning.

Genom byggnadslagstiftningen fastställs regler för markens användning inom tätbebyggelseområden främst genom de oUka planinstituten. Det finns inga hinder mot att ta in befintliga inmutningar och utmål i dessa planer. I den mån detta aktualiseras skall nödig hänsyn tas till gruvrättighe-terna så att gruvdriften inte motverkas eller hindras. Inom område med stadsplan eller byggnadsplan råder f. n. dispensabelt inmutningsförbud. Dispens meddelas av länsstyrelsen.

Kommunerna är samråds- och remissinstans vid tillämpningen av bl. a. miljöskyddslagen, naturvårdslagen och vattenlagen. Det är dock främst vid översiktsplanering och detaljplanering samt vid byggnadslovsprövning som gruvintressen aktualiseras för kommunen på ett samlat sätt och blir föremål för avvägning mot motstående intressen. Minerallagstiftningen uppfattas av många — inte minst i planeringssammanhang - som för splittrad och komplicerad. Jag lämnar därför i det följande en kort sammanfattning av även denna lagstiftning vad avser frågan om markanvändning.

Genom inmutningsrätten enligt gruvlagen (1974:342) skapas en rättighet av främst civilrättslig natur. Inmutaren får rätt att tillgodogöra sig fyndigheten före markägaren eller andra spekulanter på den. När det gäller att

Prop. 1981/82:99 43

markanvändning pågår. Ett gruvföretag kan rimligen inte satsa på kostsamma undersökningar om inte rimliga garantier kan ges för att en bearbetningsrätt kan utnyttjas. Lika självklart är att en kommun inte bör ta ställning innan undersökningsarbetet är klart. Bl.a. därför att det är mycket fä inmutningar som leder till utmål.

Industriverket menar i alunskifferutredningen (SIND PM 1978:2-3) att det är nödvändigt att finna en formel som för framtiden tillgodoser behovet av en väl fungerande mineralförsörjning inom ramen för berättigade miljökrav och andra anspråk på markanvändningen. Verkets förslag innebär i stPrt sett att kpmmunerna får en viktigare roll och att försörjningen i väsentliga avseenden inordnas i samhällsplaneringen.

Föränderlighetens betydelse när man diskuterar prospektering och markreservationer bör enligt min mening betonas. Marknadens behov växlar. Vad som i dag är malm kan i morgon vara en ointressant minerali-sering och omvänt. Genom bl.a. substitution och teknikutveckling men framför allt ändrade marknadsförhållanden ändras bilden kontinuerligt. Detta gör att man inte definitivt kan avfärda områden som ointressanta från mineralsynpunkt. I samband med att malmletningstekniken förbättras och möjliggör upptäckt av djupare belägna malmer och i samband med att intresset förskjuts mellan olika malmtyper kan behövas tillgång till tidigare genomletade och som ofyndiga bedömda områden.

Det bör också betonas att någon definitiv avvägning inte heller sker mellan mineralutvinning och motstående intressen när koncession beviljas enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter. Den prövning av mptstående intressen som sker enligt denna lag är av endast översiktligt slag. Även i de faU som prövas enligt den lagen behövs med visst undantag för torvfyndigheter malmreserver för den långsiktiga planeringen. Det är således på ett mycket tidigt stadium som bearbetningskoncession söks. Prövningen är, som jag nämnde, relativt summarisk och annan lagstiftning om användande av mark och vatten är liksom efter utmålsläggning enligt gruvlagen fullt tillämplig även på den koncessionerade verksamheten.

I proposition 1980/81:183 lämnades förslag tiU former för det fortsaUa arbetet med fysisk riksplanering. Förslagen innebär att arbetet så långt möjligt inordnas i den fortlöpande planerings- och beslutsprocessen, främst i anslutning till kommunernas markanvändningsplanering. Den fysiska riksplaneringen skall även i fortsättningen bedrivas i samarbete mellan staten och kommunerna men utan krav på den typ av omfattande samtidiga redovisningar från alla kommuner som har förekommit under de s.k. program- och planeringsskedena. Riksdagen (CU 1980/81:39, rskr 1980/81:377) framförde inte några erinringar mot dessa förslag.

I den nämnda propositionen anför föredraganden att mineralfrägorna bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen. Som underlag såväl för den fysiska planeringen på olika nivåer som för regionalpolitisk och industripolitisk planering är det av vikt

Prop. 1981/82:99 44

att områden med mineraU-esurser kartläggs samt att olika bevarande- och exploateringsintressen som riktas mot dessa redovisas. Liksom beträffande andra resurser kan riktUnjer behövas för markanvändningen så att eventuell framtida exploatering av mineralresurser, som är av nationellt intresse, inte onödigtvis försvåras på grund av ändringar i markanvändningen.

Föredraganden anför vidare att remissyttrandena över bostadsdepartementets rapport (SOU 1979:54, 55) Hushållning med mark och vatten 2, har bekräftat att kunskapsunderlaget inte är tillräckligt för att mineralfrågorna skall kunna behandlas på ett tUlfredsställande sätt i den fysiska planeringen på olika nivåer. Föredraganden anmälde därför att han i annat sammanhang ämnade ge planverket i uppdrag att i samråd med övriga berörda myndigheter utreda frågan om behandlingen av mineralresurser i den fysiska planeringen. Regeringen har i beslut den 14 januari 1982 uppdragit åt planverket att i samråd med berörda ämbetsverk, bl. a. SGU, samt länsstyrelserna utreda formerna för den fysiska riksplaneringens kunskapsförsörjning.

Frågan om samordning mellan gruv- och planlagstiftningen övervägs i arbetet med en ny plan- och byggnadslagstiftning. En ny sådan lagstiftning kan träda i kraft tidigast under år 1985. Inom regeringskansliet bereds f. n. ett lagförslag som innebär att riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten lagregleras. Arbetet med detta bedrivs med den inriktningen att ett regeringsförslag skaU lämnas under våren 1982.

I samband med att jag senare tar upp vissa lagstiftningsfrågor kommer jag att förorda och redogöra för vissa ändringar i syfte att komma till rätta med några av de problem jag nu redogjort för. De ytterligare åtgärder som kan behövas bör enligt min mening övervägas i samband med att regeringen tar ställning till lagförslagen till dels de nämnda riktUnjerna för hushållningen med mark och vatten dels förslaget till ny bygglag. I denna fråga har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet.

Som jag inledningsvis nämnde har riksdagen uttalat sig för vissa överväganden inom mineralområdet, bl.a. i avseende på vissa informationsfrå-gpr. Frågpr öm förbättrad infprmation i gruvlagsärenden har tagits upp av vissa länsstyrelser och verk m.fl. i deras yttranden över den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

Dagens samhällsutveckling med en ingripande planering och hårdare prioritering av samhällets olika resurser ställer allt större krav på samråd och information inom plika pmråden. Detta gäller inte minst mineralsektorn, både vad avser mineralhanteringens krav på markutnyttjande, som jag nyss redogjorde för, men också hanteringens effekter på miljön och de förväntningar som å andra sidan, inte minst från regionalpolitiska synpunkt, i olika sammanhang ställs på gruv- och mineralindustrin.

I samband med att jag senare tar upp vissa organisations-, anslags- och lagstiftningsfrågor kommer jag att närmare behandla infprmationsfrågorna

Prop. 1981/82:99 45

pch även redpvisa särskilda åtgärder för en förbättrad informationsverksamhet inom mineralområdet.

2.8 Särskilda råvarufrågor

Jag tar nu upp vissa frågor som särskilt gäller torv, alunskiffer samt sand och grus.

Torv tillhör de energiråvaror som av riksdagen i dess beslut om riktUnjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381) givits en större roll i vår framtida energiförsörjning. Intresset för utvinning av torv är f. n. mycket stort. En utvecklingsverksamhet med inriktning på maskiner m. m. för torvutvinning pågår f. n. i flera företag inom landet.

Mot bakgrund av angelägenheten att minska användningen av importerade bränslen bör oUka möjligheter att stimulera utvinning och användandet av inhemska bränslen tas till vara. Det är därför viktigt att samhället på olika sätt stöder sådan verksamhet.

De statliga insatserna på torvområdet har de senaste åren fokuserats kring problem och frågor i anslutning till introduktionen av torv i vår energiförsörjning. I rapporten (Ds I 1980:3) Torv för energisektorn gjorde oljeersättningsdelegationens torvgrupp en lägesredovisning, hinderanalys och framförde förslag till åtgärder, bl. a. påskyndad inventering och snabbare handläggning i samband med prövningsförfaranden vid torvtäkt. SGU har sedan dess genomfört ett inventeringsprogram på uppdrag av nämnden för energiproduktionsforskning (NE). NE har även i mars 1981 publicerat en resultatrappprt (NE 1981:5) Torv - Resultat, utvecklingsläge och förutsättningar. Rapporten redovisar den forsknings- och utvecklingsverksamhet som NE har stött och initierat på torvområdet.

Vissa länsstyrelser har på regeringens uppdrag utrett de regionala effekterna av en ökad användning av skogsenergi och torv som bränsle.

Riksdagen har vid behandlingen av regeringens proposition (prop. 1980/ 81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381) om riktlinjer för energipolitiken gett regeringen till känna att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppgiften att utreda åtgärder för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende. Regeringen beslöt den 8 oktober 1981 att tillkalla en sådan kommitté (Dir. 1981:62). Till dess uppgifter hör bl.a. att belysa hur de svenska torvtillgångarna långsiktigt kan komma att utnyttjas.

Torvutvinning kan dock komma i konflikt med andra markanvändningsintressen. Dessa torde främst utgöras av naturvårds- och friluftslivsintressen och i de nordligaste länen även av rennäringen.

Allmänt kan sägas att ännu aUtför Ute erfarenhet föreligger av dessa och andra intressekollisioner för att några definitiva slutsatser skaU kunna dras beträffande effekter på mark och vatten som en ökad tprvtäkt kan ge upphpv till. Tprvutvinningen har i Sverige återupptagits under de allra senaste åren och erfarenheter av modern torvutvinning saknas i stort.

Prop. 1981/82:99 46

Förhållandet mellan rennäringen och torvutvinningsintresset berörs i departementspromemorian (Ds 11981:17) Enklare regler om torvutvinning för energiändamål vilken har fogats till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Torvbrytningens inverkan på renskötseln berörs pckså något i departementspromemorian (Ds U 1981:10) Skogsrenskötsel. I den sistnämnda rapporten över skogsrenskötselns näringssituation - vilken utarbetats på uppdrag av regeringskansliets permanenta arbetsgrupp för samefrågor - redogörs för de problem och svårigheter som möter och har mött denna näring. De tidigare mer omfattande vattenkraftsutbyggnadema i Norrland innebar intrång och svårigheter för renskötseln. De nu mest aktueUa störningarna - förutom inbördes konkurrens och intrång mellan samebyarna - våUas främst av skogsbruket, turism och fritidsanläggningar samt tätortstillväxt.

TUl detta kpmmer i framtiden en ökad tprvtäkt, vars omfattning det -med hänsyn till de problem och svårigheter som är förknippade med introduktionen av torv i vårt energiförsörjningssystem - ännu är för tidigt att med säkerhet ange.

Efter samråd med cheferna för utbildnings-, jordbruks- och bostadsdepartementen vill jag anföra följande.

Rennäringen kan komma att påverkas till följd av ökad torvbrytning. Vid bedömning av de skador och det intrång som skall ersättas enligt gällande lagstiftning gäller givetvis att rennäringen är likstäUd andra intressen. I samband med aU jag senare tar upp lagstiftningsfrågor kommer jag att ytterligare beröra dessa frågor. Jag vill dock här något beröra förhållandet mellan torvutvinning och vissa motstående intressen.

Koncessionerad verksamhet enligt minerallagen är underkastad annan lagstiftning om användning av mark och vatten. Tillståndsprövning enligt t. ex. miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen eller vattenlagen (1918:523) kan således krävas.

Vissa myrområden som kan komma i fråga för torvtäkt är genom sin naturtyp och belägenhet viktiga som trivselland, betesmarker, samlingsplatser eller flyttningsleder för rennäringen. Andra områden som skulle kunna fylla samma funktion är genom sin fuktighet under sommartid oanvändbara för något av dessa syften. Då frågan om efterbehandlingsar-beten efter avslutad takt - om sådan medgivits i ett sådant område -behandlas bör dessa förhållanden kunna beaktas genom att åtgärder vad gäUer dränering, rekultivering, markberedning m. m. föreskrivs i det täkt-tillstånd som krävs enligt naturvårdslagen (1964:822). Härigenom kan områdena efter avslutad takt eventuellt åter kunna fylla de funktioner som är angelägna från rennäringens synpunkt.

Enligt rennäringslagen (1971:437) gäller aU mark där renskötsel får bedrivas hela året inte får användas på sätt som medför avsevärd olägenhet för renskötseln. Undantaget är dock mark som används i enlighet med fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet

Prop. 1981/82:99 47

skall prövas i särskild ordning. En sådan prövning är t. ex. den prövning enligt minerallagen som sker vid ansökan om bearbetningskoncession för torv. Förbudet enligt rennäringslagen mot ändrad markanvändning gäller dock inte vinterbetesmarkerna utan rennäringens intressen i dessa områden är jämställda övriga markanvändningsintressen. Det är därför viktigt att torvbrytningsföretagets inverkan på bl.a. renskötseln beaktas vid den lämplighetsprövning som sker i varje koncessionsärende inom hela renskötselområdet och att yttrande inhämtas från lantbruksnämnd och vederbörande sameby för att säkerställa ett allsidigt beaktande av rennäringsintresset. I detta sammanhang kan det finnas skäl att erinra om de riktUnjer för insatser för samerna som riksdagen antagit (prop. 1976/77:80, KrU 1976/77:43, rskr 1976/77:289). Jag kommer i det följande i samband med att jag behandlar lagstiftningsfrågor att förorda en bestämmelse om att länsstyrelsen i särskilda fall kan besluta att för bearbetning av torv skall koncession krävas enligt minerallagen. DeUa förutsätts ske endast då speciella förhållanden föreligger, såsom inverkan på för renskötseln känsliga områden.

Alunskiffer år en bergartsbeteckning för mörka lerskiffrar. Skiffern är huvudsakligen uppbyggd av kvarts samt kalium-, aluminium- och magnesiumrika sUikatmineral, bl.a. lermineral. Alunskiffern innehåller ett stort antal metaller såsom uran, aluminium, vanadin, mplybden, kpppar, nickel, zink, kpbpU, lantanider m.fl. Förutpm innehållet av metaller och mineral har alunskiffer pckså ett betydande bränslevärde.

Alunskiffern finns i Skåne, Öland, Gptland, Västergötland, Östergötland, Närke Pch i fjällranden.

Riksdagen beslöt våren 1978 att ett treårigt fprskningsprogram, gällande budgetåren 1978/79-1980/81, skulle inledas i Ranstad, med inriktning på processutveckling för utvinning av alunskifferns innehåll (prop. 1977/ 78: 124, NU 1977/78:69, rskr 1977/78:342). Programmet finansieras med statliga, delvis villkorliga, lån. Det totala lånebehovet beräknades till 128 milj. kr. En redogörelse för den tidigare verksamheten i Ranstad samt forskningsprogrammets huvudsakliga innehåll har lämnats i nämnda proposition. Verksamheten bedrivs huvudsakligen av ASA.

I detta sammanhang vill jag även nämna betydelsen av utvecklingsarbetet på alunskifferområdet för vår försörjningsberedskap vad gäller kvävegödselmedel. Avkastningen inom jordbruket är starkt beroende av tillförseln av kvävegödselmedel, vars produktion i fredstid direkt eller indirekt utgår ifrån importerade råvaror, främst eldningsolja. Utvecklingsarbetet på skifferområdet ökar möjligheterna att i kristid etablera ammoniaktill-verkning - ammoniak är den helt dominerande mellanprodukten i kväve-gödseltillverkningen — baserad på inhemska råvaror.

I skrivelse den 27 maj 1981 anmälde riksdagen sina beslut med anledning av propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Riksdagen har därvid uttalat att inom ramen

Prop. 1981/82:99 48

för de anvisade lånemedlen bör vad gäller den inom ASA bedrivna ter-miska processutvecklingen utföras även det s. k. MEFOS-projektet i Luleå samt också säkras fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser i Ranstad med inriktning främst på metanolutvinning under åtminstone treårsperioden 1981/82-1983/84.

Regeringen beslöt den 10 december 1981 att de medel som återstår av det tidigare nämnda lånet får disponeras av ASA spm lån för fprtsatt verksamhet budgetåren 1981/82-1983/84 enligt eU prpgram spm ASA re-dpvisat tiU regeringen.

Den parlamentariska kpmmitté som jag nyss har nämnt och som har tillsatts med uppgiften att utreda åtgärder för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende skall utreda även vissa frågor om alunskiffer. Till kommitténs uppgifter hör bl. a. att belysa hur de svenska skiffertillgångarna långsiktigt kan komma att utnyttjas. Kommittén skaU som ett första steg utvärdera de resultat som framkommit genom det forsknings- och utvecklingsprogram som bedrivs i Ranstad. Det är därvid, enligt min uppfattning, naturligt att industriverkets utredning om alunskiffer (SIND PM 1978:2-3) utgör en del av utredningens underlag.

Kommittén har nyligen påbörjat sitt arbete. Jag finner därför inte anledning att i detta sammanhang ytterligare behandla denna fråga utom vad avser viss rättslig reglering. I samband med att jag senare tar upp vissa andra lagstiftningsfrågor kommer jag också att lämna förslag på detta område.

Möjligheterna att utvinna sand och grus begränsas på flera sätt. De bästa och största grusförekomsterna på land finns i åsar och liknande avlagring-ar. Grundvattnet, som täcker ca 40 % av tätorternas vattenbehov, utvinns till helt övervägande del ur sådana avlagringar. Grusåsarnas bevarande är av stor betydelse för naturmiljön.

Av denna anledning regleras i dag utvinningen av bl.a. sand och grus, huvudsakligen från naturvårdssynpunkt. Genom naturvårdslagen (1964:822) har införts tillståndstvång för takt av grus för annat ändamål än markinnehavarens husbehov. Tillståndsmyndighet är länsstyrelsen. TiU skydd för grundvatten finns bestämmelser i vattenlagen (1918:523). Även i annan lagsfiftning, som t. ex. lagen (1942:350) om fornminnen samt byggnadslagen (1947:385), finns bestämmelser som har betydelse för exploatering av grustillgångarna. Genom SGU:s reguljära kartering, huvudsakligen jordartskarteringen, bekostar staten den grundläggande inventeringen av landets tillgångar.

Ökad gruskonsumfion och skärpta miljökrav kan på sikt komma att leda till knapphet på grustillgångar belägna nära konsumtionscentra. Detta kan medföra en högre prisnivå, vilken i sin tur leder till att förbrukarna söker sig till alternativa försörjningskällor. Grus som framställs genom krossning av berg används redan som ersättning för naturgrus. Krossmaterial kan emellertid inte ersätta naturgrus inom alla användningsområden. Bl. a. mot

Prop. 1981/82:99 49

bakgrund härav har en viss utvinning av grusförekomster till havs påbörjats. Endast ett par procent av grusbehovet täcks dock f. n. på detta sätt. Det finns stora grustillgångar på kontinentalsockeln vilka, med en utvinning som tar vederbörlig hänsyn till negativa effekter i vatenmiljön, t. ex. skador på lek- och yngelplatser för fisk, kan erbjuda alternativ till uttag på land. En successiv övergång fill takt i havsområden kan därför vara en tänkbar möjlighet att förbättra försörjningen med naturgrus. En utvidgad utvinning av förekomster i sjöar kan också tänkas.

Det ankommer på statens industriverk, med vissa färre undantag, att lämna fillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln till sand- och grustäkt på kontinentalsockeln. Verket skall även meddela vUlkor för sådana tillstånd samt utöva tillsyn av föreskrifter meddelade enligt lagen och kungörelsen (1966:315) angående tillämpningen av lagen. Om upplåtelse från staten till sand- och grustäkt inom allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland beslutar länsstyrelsen.

Regeringen uppdrog i april 1974 åt statens industriverk att utreda vissa frågor rörande utvinningen av sand och grus särskilt från havsområden. Industriverket har avlämnat sin slutrapport (SIND 1980:1) Grus och sand på land och i hav. Verket har tidigare lämnat bl. a. delrapporterna (SIND PM 1976:10) Försöksverksamhet angående lämplig metodik vid översiktlig inventering av sand- och grusförekomster samt (SIND PM 1978:1) Delutredning angående grustillgångarna och grusförsörjningssituationen i länen och de största tätortsregionerna. Verket har gjort en allmän översikt av landets grusförsörjning med avseende på tillgångarnas art och geografiska fördelning. Även konsumtionens utveckUng och möjligheterna att utnyttja alternativa material tUl naturgas har studerats, Uksom förutsättningarna för en ökad utvinning av sand och grus från havsområden. Utredningen har begränsats till användningen av sand och grus som överbyggnadsmaterial vid olika anläggningsarbeten och som baUastmaterial i betong, betongelement och asfaltmassor. Kvalitetssand (industrisand) som råvara för olika industriella processer inom bl.a. keramisk, mekanisk och metallurgisk industri behandlas av MPU i betänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral. (En sammanfattning av industriverkets slutrapport samt en förteckning över remissinstanser och en sammanställning av remissyttrandena har fogats till protokoUet i detta ärende som bilaga 5 resp. 6.

Även naturvårdskommittén tar i sitt betänkande (SOU 1979:14) Naturvård och täktverksamhet upp frågor av betydelse för utvinning av sand och grus, huvudsakligen från miljösynpunkt. Kommittén föreslår att naturvårdslagen skärps i fråga om bl.a. prövning av tillstånd till takt så att hushållningen med täkttillgångarna kan beaktas på ett bättre sätt. Vidare lämnar kommittén förslag till program för regionala täktinventeringar som syftar tUl att förbättra planerings- och beslutsunderlaget i frågor som rör täktverksamhet.

4 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 99

Prop. 1981/82:99 50

Den totala produktionen av grus, sand och bergkrossmaterial kan mycket grovt beräknas till ca 135 milj. ton per år. Av denna tas 50 % i anspråk till vägar och gator, 25 % till mark-, grund- och planeringsarbeten, 15 % till betong samt 10 % tUl övriga ändamål. Totala värdet av denna produktion (inkl. transporter) kan beräknas överstiga 2 miljarder kr. Sten, sand och grus kan klassificeras som industrimineral.

Den framtida utvecklingen av landets grusförsörjning är främst beroende av utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamheten samt transportsektorn. Mot bakgrund av prognoser för utvecklingen inom ovan nämnda områden var det industriverkets bedömning i sin slutrapport från december 1979 att den årliga totala grusproduktionen fram tUl 1985 i stort sett skulle bli oförändrad. Även verkets utblickar mot år 2000 tydde på en oförändrad produktion. Det var också verkets bedömning, att utvecklingen inom framför aUt miljö- respektive transportsektorn kommer att innebära en förskjutning mot ökad användning av alternativa material, främst bergkrossprodukter. Även utnyttjandet av restprodukter och grov morän samt högre förädlingsgrad, återvinning av schaktmassor och användning av grusbesparande byggnadsmetoder kommer enligt verket att leda till begränsningar i förbrukningen av naturgrus.

Denna förskjutning kan enligt industriverket, främst i Norrköping, Karlskrona, Stockholm, Sundsvall, Umeå och Visby, komma att ske genom utvinning av grusmaterial från havet. En sådan enligt industriverket i och för sig önskvärd utveckling förutsätter dels att en planmässig resurs-kartering av de lösa avlagringarna genomförs inom näraliggande havsområden tiU dessa tätortsregipner, dels att denna ger resultat i fprm av från behpvssynpunkt lämpliga grusfyndigheter. För de användningspmråden för vilka det i dag i viss utsträckning finns kända fyndigheter, huvudsakligen sandförekomster, kan en på sikt ökad utvinning från havet förväntas.

Förutom förslag om systematiska resurskarteringar av sand- och grusförekomster lämnar industriverket även förslag om viss statistikutformning, tillståndsvillkor, täktavgifter, grusförsörjningsplanering m. m.

Av SGU:s anslagsframställning för budgetåret 1982/83 framgår att omsättningen av SGU:s uppdragsverksamhet budgetåret 1980/81 vad gäller grusinventeringar på land uppgick till mindre än 0,5 milj. kr. Uppdragsgivare var främst kommuner. SGU redovisar vidare att statens naturvårdsverks forskningsnämnd har finansierat utvecklingen av ett system för ett datprbaserat grusarkiv vid SGU. Systemet beräknas kunna tas i reguljär drift budgetåret 1982/83. SGU har också under en följd av år bedrivit en anslagsfmansierad maringeologisk verksamhet, som är inriktad på att kartlägga förekomster av sand och grus på havsbottnen.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har i yttrande över SGU:s framställning framhållit att det ökade behovet av planering av kust- och havsområdenas utnyttjande innebär också ett ökat behov av kunskaper om oUka marina resurser, för att kunna åstadkomma

Prop. 1981/82:99 51

rimliga avvägningar mellan olika intressen. Härvid utgör enligt delegationen en allmän kunskap om den geologiska utvecklingen av berg- och jordarter samt om olika typer av bottnar i kust- och havsområdena en viktig förutsättning.

Delegationen pekar bl. a. på behovet av maringeologisk kartering. Delegationen anser härvid att de förslag till åtgärder för karlering som industriverket föreslagit utgör ett väl avvägt program för den maringeologiska karteringsverksamheten. Delegationen vill emellertid också peka på att det underlagsmaterial som kommer fram i samband med den av delegatipnen nyligen påbörjade försöksverksamheten vad avser metoder och former för kust- och havsområdenas utnyttjande kommer att kunna tjäna som underlag för SGU vad gäller behovet av maringeplogisk kunskap sett ur länsstyrelsernas och kommunernas synvinkel.

Mineralverkskommittén föreslår att eventuella grusinventeringar och Uknande verksamhet bör utföras av nya SGU eftersom verksamheten naturligt hör samman med SGU:s pågående jordartskartering och planerade grusarkiv och inte heUer är av någon större omfattning. Kommittén stöder den av SGU i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 framförda begäran om medel för drift av ett grusarkiv, eftersom det är ett hjälpmedel för SGU att kunna handha olika frågor om naturresurser. Kommittén stöder också SGU:s förslag i anslagsframställningen att ett nytt delprogram benämnt Maringeologisk kartering inrättas.

Efter samråd med cheferna för jordbruks- och bostadsdepartementen viU jag anföra följande.

Regeringens uppdrag till industriverket lämnades vid en tidpunkt då prognoserna för den framtida utvinningstakten av sand och grus angav en högre förbrukningstakt än vad som senare blivit fallet. Även efter det industriverket överlämnade sin slutrapport har prognoserna än ytterligare skurits ned. Genom riksdagens beslut år 1981 om ny organisation inom mineralområdet har förutsättningarna för en mer samordnad och därmed mindre kostnadskrävande bevakning av sand- och grusutvinningen förbättrats.

Det centrala myndighetsansvaret när det gäller inventering av industrimineral i vid mening åvilar SGU bl. a. genom sin karterings- och arkivfunktion. Detta ansvar förstärks ytterligare när industriverkets nuvarande uppgifter på mineralområdet bl. a. tillståndsgivningen enligt kontinentalsockel-lagen den 1 juli 1982 övergår till nya SGU. SGU:s arbetsuppgifter inom sand- och grusområdet, bör enligt min mening, inom ramen för verkets tillgängliga resurser, ha sin utgångspunkt bl. a. i det omfattande underlagsmaterial som industriverkets utredning och remissbehandlingen av denna utgör. Det åligger därvid SGU att hålla vederbörlig kontakt med bl. a. avnämare samt länsstyrelser och kommuner.

Jag instämmer i industriverkets och delegationens bedömning av behovet av en reguljär maringeologisk kartering och även behovet av en viss

Prop. 1981/82:99 52

registerföring inom detta område. I samband med att jag senare tar upp anslagsfrågorna för SGU kommer jag att närmare behandla dessa frågor.

I övrigt vill jag i detta sammanhang erinra om delegationens pågående arbete med att enhgt sin instruktion (1979; 34) upprätta ett övergripande program för svensk havsresursverksamhet. Programmet omfattar även problem och möjligheter kring utvinning av bl.a. sand och grus från havsbottnen. Jag vill också erinra om det uppdrag till planverket om formerna för den fysiska riksplaneringens kunskapsförsöijning, som jag tidigare redogjorde för. Slutligen viU jag också erinra om FN:s pågående havsrättskonferens, vars resultat med största sannolikhet medför en omfattande revision av kontinentalsockellagen. De förslag tUl ändringar vad avser kontinentalsockellagstiftningen som industriverket lämnat kan enligt min mening utan olägenhet anstå tiUs denna mera omfattande revision görs. Enligt många bedömare är möjligheterna att slutföra konferensen under innevarande år stora.

Jag är för egen del inte nu beredd att föreslå några ytterligare övergripande åtgärder inom sand- och grusområdet. I detta sammanhang vill jag emellertid nämna att naturvårdskommitténs förslag till regionala täktinventeringar, som jag tidigare nämnde, kommer att behandlas i den proposition om ändringar i naturvårdslagen som chefen för jordbruksdepartementet kommer att föreslå senare under våren.

2.9 Särskilda sysselsättningsåtgärder inom mineralområdet

Jag tar nu upp frågan om prospektering som sysselsäUningsåtgärd. I denna fråga har jag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Riksdagen beslöt våren 1979 vid behandlingen av propositionen om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten (prop. 1978/79:127, NU 1978/79:41, rskr 1978/79: 325) att anvisa 40 milj. kr. för prospektering i Jokkmokks kommun. Medlen ställdes till nämndens för statens gruvegendom förfogande. Prospekteringsprojektet skulle dels skapa omedelbar sysselsättning genom prospekteringsarbete, dels på sikt kunna leda till varaktig sysselsättning inom mineralindustrin.

Nämnden har i en rapport den 25 september 1981 redogjort för de utförda prospekteringsarbetena i Jokkmokks kommun under tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1981. Projektet har sysselsatt 40 lokalt anställda och 60 personer totalt under två år. SGU som på uppdrag svarat för projektets organisatipn pch praktiska genomförande i geologiskt avseende har under denna tid byggt upp och drivit ett provberedningslaboratorium i Jokkmokk. Projektet har förutom ökade och i sig värdefulla kunskaper om de geologiska förhållandena i området även resulterat i ett stort antal lovande mineralfynd. För vissa av dessa har geokemiska uppföljningsarbeten utförts och för några av dem planeras provborrningar. Prospekteringsprojektet har hittills lett till 26 nya inmutningar. De vunna erfarenheterna ger grund

Prop. 1981/82:99 53

för antagandet att det finns goda möjligheter att finna ekonomiskt intressanta fyndigheter för utvinning av metaller och industrimineral i Jokkmokks kommun. Det fortsatta arbetet och uppföljningen av jokkmokksprojektet sker dels inom ramen för nämndens ordinarie verksamhet och dels i ett samarbetsprojekt med deltagande från berörda intressenter såsom LKAB, Boliden Mineral AB och VaUenfaU.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i en skrivelse till regeringen den 2 oktpber 1981 redpvisat en av SGU på uppdrag utarbetad preUminär plan för basprpspektering för hela Nprrbpttens län. Planen bygger på användandet av regipnala gcpkemiska metpder. De pripriteringar beträffande under-sökningspmråden som gjorts har i första hand skett på geplpgiska grunder.

Mpt bakgrund av de positiva erfarenheterna av jokkmokksprojektet som har redovisats anser jag det befogat att basprospekteringsprojekt av samma typ genomförs i andra delar av Norrbotten. Uppläggningen bör likna den för jokkmokksprojektet och bygga på erfarenheterna från deUa samt ha sin utgångspunkt i nämndens planer för sin prospekteringsverksamhet i Norrbotten liksom även de översiktliga planer för Norrbotten som på länsstyrelsens uppdrag utarbetats av SGU.

Kostnaderna för en basprospektering av detta slag bör bestridas inom en särskild medelsram för sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län. Jag avser återkomma till denna fråga vid min anmälan av förslag till regional utvecklingspolitik pch resurshushållning.

2.10 Försörjnings- och lagringsfrågor

Jag redogör nu översiktligt för försörjnings- och lagringsfrågorna inom mineralområdet.

Den industriella utvecklingen i Sverige har inneburit att vårt beroende av oförädlade mineralråvaror som en källa till exportintäkter har blivit relativt obetydligt även om råvaruutvinningen i Sverige jämfört med vad som är fallet för flertalet övriga industriländer fortfarande ger upphov till stora exportinkomster. Däremot har vårt beroende av importerade råvaror ökat och även blivit mer varierat. Detta är en följd av att Sverige, i likhet med andra industriländer, allt mer kommit att fungera som omvandlingsstation för råvaror. Sverige ingår i växande utsträckning i ett internationellt handelssystem där råvaror, halvfabrikat och färdigvaror rör sig mellan länderna på olika stadier av bearbetning. Medan importvärdet för en enskild råvara ofta är ganska litet, kan samma råvara vara nödvändig för att produktionen skall kunna upprätthållas i industrier som exporterar färdigvaror eller halvfabrikat för miljardbelopp och har tusentals anställda.

Västeuropa är den största importören av flertalet mineraliska ämnen totalt sett. Importberoendet är nära 100-procentigt, vad gäller legeringsmetaller. Västeuropa kan tillsammans med Japan betecknas som de stora underskottsområdena.

Prop. 1981/82:99 54

Det pågår sedan länge en livlig handel på mineralområdet mellan de nordiska länderna. Många råvaror saknas emeUertid och en ostörd import av dessa varor till Norden är helt nödvändig för industrin.

Vår enda produktion f. n. i Sverige av malm som innehåller legeringsme-taUer utgör Yxsjöberggruvan i Mellansverige, som ägs av LKAB-koncernen, där det volframförande mineralet scheelit bryts. Produktionen täcker ca 10% av vårt behov. Gruvan är för övrigt Nordens enda volframgruva.

Beredskapslagring i statlig regi har förekommit sedan slutet av 1930-talet. Beredskapslagringens omfattning har ökat under senare år i takt med samhällsutvecklingen. Den inhemska självförsörjningsgraden har minskat under de senaste decennierna. Industrin har i växande grad blivit beroende av en snabb och ostörd tillförsel av bl. a. importerade råvaror. De kommersiellt betingade lagren av dessa varor hos näringslivet har under senare år minskat delvis till följd av det höga ränteläget, i en strävan att reducera kostnaden för bundet kapital. Strukturförändringar i näringslivet har också lett till allt färre och större produktionsenheter och en allt mer specialinrik-tad produktion. Denna utveckling har ställt ökade krav på beredskapsåtgärder från samhällets sida bl. a. i form av beredskapslagring.

Lagring för krig, avspärrning och s. k. fredskriser har - med undantag för oljeområdet - hittills vad gäller vissa metaller o. d. skett väsentligen i statlig regi genom i första hand överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). ÖEF lagrar ett stort antal varor, såväl råvarpr SPm halvfabrikat och insatsvaror, till ett återanskaffningsvärde som vid utgången av budgetåret 1980/81 beräknades till närmare 7 miljarder kr., varav ca 4,5 miljarder kr. avsåg lager av råolja och oljeprodukter. Lagrets totala inköpsvärde uppgick tiU knappt 4 miljarder kr. För budgetåret 1981/82 har för driften av beredskapslagren beräknats totalt drygt 400 milj. kr. varav för kapitalkostnader ca 365 milj. kr.

1978 års försvarskommitté anförde i betänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret att det närmare borde övervägas om staten eller näringsUvet bör ha ansvaret för den lagringsverksamhet som aUtjämt är nödvändig. Kommittén ansåg att olika alternativ bör prövas.

MPU föreslår i sitt betänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik au försörj ningsaspekterna skall beaktas i samband med beslut som rör inriktningen av och stöd till investeringar inom mineralsektorn, inriktningen av den prospektering som helt eller delvis finansieras av staten samt inriktningen av den stadigt finansierade forskningen och utvecklingen.

I fråga om åtgärder som direkt syftar till att förbättra försörjningen föreslår utredningen att fredskrislager av molybden, volfram, nickel, titan, niob, tantal och borater skall byggas upp och att fredskrislagren av mangan, krom och kobolt skall utökas. Fredskrislagren bör Uksom hittills förvaltas av ÖEF. Enligt utredningen bör resurser för fredskrislagring motsvarande tre månaders import ge en viss risktäckning. Utredningen föreslår också att fortsatt drift i gruvor som hotas av nedläggning skall prövas från försörjningssynpunkt.

Prop. 1981/82:99 55

Vidare föreslår utredningen att den svenska regeringen av försörjningshänsyn i internationella sammanhang verkar för minskade restriktioner för handeln med mineralråvaror, för en jämnare fördelning av prospekteringsinsatser och investeringar i mineralsektorn i världen samt för införande av bestämmelser i internationella råvaruavtal som skyddar Sveriges intresse av en tryggad försörjning och hindrar diskriminatorisk behandling av köpare från producenternas sida.

Delegationen för mellansvensk gruvindustri pekar i sin rapport (Ds 1 1981:2, s. 96) på att det av försörjningsskäl kan vara av värde att en metodik utvecklas för tillgodogörandet av de manganfyndigheter som finns i Mellansverige. Fyndigheterna är inte utvinningsbara med nu kända processer.

I programplanen för det ekonomiska försvaret för perioden 1982/83-1986/87 pekar ÖEF på att frågan om fördelningen av ansvaret för beredskapslagringen mellan staten och näringslivet bör bli föremål för en mer inträngande analys, för vilken myndigheterna inom ekonomiskt försvar inte har erforderlig kompetens. Försvarskommittén har i sitt nyligen avlämnade slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/87 biträu ÖEF:s förslag och förordat att en utredning genomförs skyndsamt.

Frågan om en utredning för lagringsfrågorna m.m. bereds f.n. inom regeringskansliet och kpmmer att behandlas i propositionen om säkerhets-och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta inriktning.

En mindre utredning, bl.a. i syfte att komplettera MPU:s arbete, har som jag tidigare anfört startats av industridepartementet, STU och ÖEF i samarbete för att utreda vissa frågor rörande substitution av vissa kritiska legeringsmetaUer.

2.11 Internationellt mellanstatligt samarbete

Jag går nu över till frågan om internationellt mellanstatligt samarbete på mineralområdet. I denna fråga har jag samrätt med cheferna för utrikes-och handelsdepartementen.

Mineralmarknaderna karakteriseras i allmänhet av stora prisfluktuationer. Detta har negativa konsekvenser för såväl exporterande som importerande länder. De förras exportintäkter fluktuerar, vilket särskilt för u-länderna medför svåra problem för betalningsbalansen och utvecklingsplaneringen. De senare får en lägre försörjningstrygghet eller i varje fall en fördyrad sådan och "importerar inflation" (höjningar av mineralrävarans pris slår erfarenhetsmässigt igenom snabbare än sänkningar när det gäller prissättningen av den förädlade produkten). Osäkerheten ökar beträffande investeringar i ny gruvdrift. Båda kategorierna har anledning att fråga sig om utbudet under sådana omständigheter kpmmer att förbli tillräckligt för den framtida efterfrågan på plika mineral.

Försörjningstryggheten påverkas även därav att flera länder tenderar att

Prop. 1981/82:99 56

bilateralisera sin mineralförsöijning. Dessutom kan man inte helt utesluta att producenter eller konsumenter genom kartellbildningar försvårar tillgången på ett givet mineral till rimliga priser.

Sverige har därför - som ett litet råvaruberoende i-land med stor utrikeshandel - traditionellt stött och aktivt arbetat för multilateralt samarbete mellan såväl producent- spm kpnsumentländer i syfte att möjUggöra stabila pch förutsebara priser. Vi gagnas av internatipnella lösningar spm medför att en så stpr del som möjligt av handeln sker under öppna former och på lika villkor. Det internationella utbytet av information är i sig också ägnat att öka marknadernas överskådlighet. Ansträngningarna att nå internationella överenskommelser i syfte att begränsa fluktuationerna i råvarupriserna och trygga utbudet av råvaror har emellertid hittills bara gjort vissa mindre framsteg. Det är emellertid angeläget att ansträngningarna att nå överenskommelser om internationella råvarupriser fortsätter.

Multilateralt internationellt samarbete i mineralfrågor bedrivs i många fora. Inom FN behandlar ECOSOC:s (Economic and Social Council) naturresurskommitté frågor om planering, utveckling och utnyttjande av mineraltillgångar såväl övergripande spm i detaljstudier över plika mineral. Utvinning av mineral, framför allt s.k. noduler ur havet avhandlas i FN:s havsrättskonferens (UNCLOS - United Nations Conference on the Law of the Sea). FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) har alltsedan tillkomsten ägnat stor uppmärksamhet åt mineralråvaror. Tekniskt bistånd för mineralutveckling i u-länder lämnas av FN:s utveckUngs-program (UNDP) som även administrerar FN:s fond för finansiering av prospektering i u-länder.

Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna finansierar investeringar på mineralsidan. InternationeUa valutafonden (IMF) kan ge lån såväl för ett enskilt lands lagring som för stabilisering av exportintäkter av mineralråvaror.

Inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) diskuteras mineralfrågor regelbundet varvid särskild uppmärksamhet ägnas investeringssidan.

Samarbete mellan råvaruproducerande länder förekommer för flera metaller och mineral, bl. a. koppar och bauxit. Strävanden att genom samordnat handlande uppnå högre priser har dock haft endast begränsad framgång hiUiUs.

En annan inriktning har Organisatipnen för järnmalmsexporterande länder (APEF). Dennas huvuduppgift är att främja en balanserad global utveckling av järnmalmsindustrin genom att skapa bättre förutsättningar för varje enskilt medlemsland att vidta lämpliga åtgärder avpassade till de egna problemen. Sverige ingår i organisationen sedan dess grundande år 1975. Organisatipnen har utsett en generalsekreterare pch ett mindre kansli samt fastställt ett arbetsprpgram, i vilket ingår flera olika utredningar, sammanställning av statistik m. m. Medlemmar är, förutom Sverige, Alge-

riet, Australien, Indien, Liberia, Mauretanien, Peru, Sierra Leone och Venezuela.

Sverige deltar i arbetet inom den internationella bly- och zinkstudiegruppen. Med deltagande av även representanter för företag i branschen, håUs överläggningar i frågor av internationeUt intresse. Förutom studier inom för berörd industri viktiga sektorer ägnas särskild uppmärksamhet åt att ge kontinuerlig information om utvecklingen av utbud och efterfrågan. Medlemmarna är, förutom de nordiska länderna, huvuddelen av OECD-länderna samt ytterligare ett antal länder bl.a. Sovjetunionen, Indien, Mexico, Zambia och Tjeckoslovakien.

Regeringarna i de nordiska länderna beslutade år 1975 att utreda den nordiska rävaru- och naturresurssituationen. År 1976 avgavs en första beskrivande rapport. I november 1977 avlämnades en rapport med förslag beträffande nordiskt samarbete för olika råvaror. I oktober 1979 beslöts att ett geologiskt samarbete i syfte att identifiera större malmförande formationer skulle inledas på Nordkalotten. Arbetet påbörjades år 1980 och beräknas pågå längst t. o. m. 1985/86. Från svensk sida deltar SGU.

Riksdagen fattade år 1981 beslut (prop. 1980/81:115, UU 1980/81:22, rskr 1980/81:270) om Sveriges anslutning till UNCTAD:s gemensamma fond för finansiering av åtgärder på råvaruområdet. Fonden avses finansiera internationella prisstabiliserande buffertlager samt stödja u-ländernas ansträngningar att förbättra sina möjligheter att lagra, förädla, distribuera och marknadsföra råvaror. Utarbetande av reglemente för fonden pågår alltjämt. Sverige är bland de få länder som hittills har ratificerat avtalet.

Under år 1981 nåddes en överenskommelse om ett sjätte internationellt tennavtal. Avtalet skall bidra till stabiUtet på tennmarknaden via buffertlager och kvoter. En proposition (prop. 1981/82:117) om svenskt deltagande i tennavtalet har nyligen förelagts riksmötet.

3 Den mineralpolitiska verksorganisationen

Jag tar nu upp frågan om myndighetsorganisationen på mineralområdet.

3.1 Nuvarande mineralpolitisk verksorganisation

Den nuvarande mineralpolitiska verksorganisationen beslöts av riksdagen åren 1973 och 1974 (prop. 1973:41, NU 1973:54, rskr 1973:225 och prop. 1974:60, NU 1974:23, rskr 1974:152). Underlag för besluten var bl. a. betänkandena (SOU 1971:17) Malm - jord - vatten (1964 års geologiutredning), (SOU 1971:69) Näringspolitiken - ny verksorganisation (Kommerskollegieutredningen) och (Ds I 1974:1) SGU:s framtida organisation (Organisationskommittén för Sveriges geologiska undersökning).

Statens industriverk (SIND) år central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör industri och hantverk samt fram till den 1 juli 1982 energiför-

Prop. 1981/82:99 58

sörjning samt mineralhantering utom såvitt avser förvaltning och upplåtelse av statens gruvegendom. Verket är lokaliserat tiU Stockholm.

Riksdagen beslöt våren 1981 om rikfiinjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Härvid fattade riksdagen även beslut om riktlinjer för en ändrad myndighetsorganisation inom energiområdet. Beslutet innebär bl.a. att en ny central myndighet för framför allt energitillförselfrågor skaU inrättas den 1 juli 1982.

Inom industriverket handläggs inom mineralområdet i dag huvudsakligen följande:

—tillståndsgivning samt övervakning och uppföljning av givna tillstånd enligt minerallagstiftningen och enligt lagstiftningen om kontinentalsockeln

—prognosverksamhet

—vissa överklagandeärenden

—utredningar inom mineralområdet

—branschbevakning av gruv- och mineralindustrin

—viss internationell metallstatistik.

Riksdagen fattade våren 1981 beslut om en ny organisation inom mineralområdet (prop. 1980/81:130, NU 1980/81:43 och 67, rskr 1980/81:349). Beslutet innebär att industriverkets uppgifter inom mineralområdet i huvudsak upphör den 30 juni 1982.

Statens industriverk svarar också fram till t.o.m. den 30 juni 1982 för kanslifunktionerna åt nämnden för statens gruvegendom (NSG).

Nämnden förvaltar statens mineralfyndigheter och annan gruvegendom som tiUhör staten. Nämnden, som beslutar i frågor om upplåtelse av gruvegendomen, svarar för att egendomen tas till vara på bästa sätt och där så är lämpligt utökas. Nämnden skall särskilt följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och ta initiativ till åtgärder för att förbättra det ekonomiska utbytet av gruvegendomen.

Statens industriverk är f. n. också chefsmyndighet för bergsstaten som är den regionala statliga organisationen för ärenden rörande bergshantering och därmed sammanhängande frågor. Bergstaten är organiserad på ett nordligt och ett sydligt distrikt med expedition i resp. Luleå och Falun. Chef för varje distrikt är en bergmästare.

Statens industriverks framtida verksamhet och organisation utreds f. n. (I 1982:09).

Sveriges geologiska undersökning (SGU) år den centrala förvaltningsmyndigheten för ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet. SGU inrättades redan år 1858 med uppgift att handha landets geologiska utforskande med särskild hänsyn till berg- och jordarternas praktiska betydelse. Verksamheten var länge av företrädesvis vetenskaplig natur. Nuvarande SGU skaU

— utföra aUmän geologisk kartering

Prop. 1981/82:99 59

— bedriva informations- och dokumentationsverksamhet på det geologiska
området

- på uppdrag uppsöka och undersöka förekomster av tekniskt användbara
mineral, bergarter och jordarter samt grundvatten.

Verksamheten skall bedrivas med beaktande av den tekniska och vetenskapliga utvecklingens krav, och resultaten redovisas så att bästa möjliga ledning ges för beslut om utnyttjande av landskapet, särskilt berggrund, jordlager och grundvatten. SGU åtar sig geologiska utrednings- och undersökningsuppdrag. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning. Budgetåret 1980/81 finansierades endast ca en Ijärdedel av verksamheten via anslag direkt till SGU.

Inom SGU finns f. n. fem byråer, nämligen berggrundsbyrån, kvartär-pch hydrogeologiska byrån, geofysiska byrån, geokemiska byrån och administrativa byrån. Den I juli 1981 fanns vid SGU 769 anställda. Myndigheten är föriagd till Uppsala, Luleå och Mala. Myndigheten var tidigare i huvudsak förlagd tiU Stockholm. Efter beslut (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) av riksdagen omlpkaliserades Stpckholmsdelen under åren 1978-79 till Uppsala och Luleå. Filialkontor finns i Lund och Göteborg. Filial fanns tidigare även i Kiruna.

3.2 Ny mineralpolitisk verksorganisation

Den av riksdagen våren 1981 beslutade nya organisationen inom mineralområdet innebär aU myndighetsuppgifterna på mineralområdet samlas inom en förvaltningsmyndighet medan affärsverksamheten bedrivs i ett särskih organ (prop. 1980/81:130, NU 1980/81:43 och 67, rskr 1980/ 81:349). Detta medför att SGU delas i en myndighetsdel och en del som på uppdrag utför olika tjänster. Till myndighetsdelen överförs statens industriverks nuvarande uppgifter på mineralområdet i huvudsak genom aU delar av verkets mineralbyrå överförs till den nya myndigheten. Myndigheten blir också chefsmyndighet för bergsstaten. Vidare bryts kanslifunktionerna för nämnden för statens gruvegendom ut från industriverket och bildar ett särskilt kansli för nämnden. Den nya organisationen skall verka fr. o. m. den 1 juli 1982. Underlag för beslutet var mineralpolitiska utredningens (MPU) betänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik pch framför allt remissutfallet av utredningens förslag.

Våren 1981 tillkallade jag med stöd av regeringens bemyndigande den 26 februari 1981 en prganisatipnskpmmitté (11981:02) med uppdrag att utreda vissa frågor om mineralpolitisk verksorganisation (Dir. 198); )8 och 50). Kpmmittén, som har antagit namnet mineralverkskommittén fick i uppdrag att dels utarbeta eU detaljerat organisationsförslag för de nya prga-nen, dels studera verksamhetsfprmen för uppdragsprganet. Kommittén medverkar även i arbetet med att genomföra den nya organisationen. Kommittén överlämnade den 27 november 1981 betänkandet (Ds I

Prop. 1981/82:99 60

1981:20) Förslag till ny mineralpolitisk verksorganisation. Kommittén har i organisatoriska frågor och i frågan om lämplig associationsform för uppdragsorganet biträtts av statskontoret (Rapporter 1981:18 och 1981:19).

Med stöd av riksdagens bemyndigande att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra den ändrade organisationen beslöt regeringen den 22 december 1981 om riktUnjer för de berörda myndigheterna samt uppdrog åt kommittén att lämna vissa slutliga detaljuppgifter för den nya organisationen, bl. a. översiktliga beskrivningar över de tjänster som bör finnas i organisationen, samt att i övrigt medverka till de ytterligare åtgärder som kan krävas för att organisationen skall kunna verka fr.o.m. den 1 juli 1982. Riktlinjerna och uppdraget enligt detta beslut hade sin utgångspunkt i att inga beslut om omflyttningar, uppsägningar o. d. skulle fattas innan riksdagen har fattat slutligt beslut i organisations- och anslagsfrågorna. Kommittén överlämnade det nämnda underlaget i skrivelse den 28 januari 1982.

Det förslag till delning av SGU:s nuvarande verksamhet som kommittén lämnat utgår från följande huvudprinciper.

Den anslagsfinansierade delen av SGU skall

—ha hand om sådan verksamhet som finansieras via SGU:s nuvarande anslag i statsbudgeten, dvs. anslaget för geologisk kartering samt information och dokumentation

—vara central myndighet för ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet och för ärenden som rör bergsbruk

- ha hand om frågor avseende naturresurser, såsom grundvatten, mineral,
berg- och jordarter.

Den andra delen av SGU skall

- vara ett organ för uppdragsverksamheten inom geoområdet med pro
spektering och andra undersökningar som verksamhetsområde.
Enligt dessa huvudprinciper är det uppdragsorganets uppgift att utföra

uppdrag inom geoområdet men kommittén anser ändå att också förvaltningsmyndigheten bör kunna åta sig vissa uppdrag. Detta kan t. ex. gälla uppdrag

- som hör ihop med rollen som central förvaltningsmyndighet, t. ex. sak
kunniguppdrag

— som har nära samband med karterings- och dokumentationsverksamhe
ten, om uppdragen inte kräver att myndigheten måste anskaffa speciella
resurser eller anställa ytterUgare fast personal.

Myndigheten skaU däremot inte åta sig den typ av uppdrag spm det finns en kommersiell marknad för och som uppdragsorganet också har kompetens att utföra.

I de undantagsfaU där kommittén funnit gränsområden där den tidigare gemensamma verksamheten har varit svår att dela har kommittén eftersträvat en lösning som utgår från att samhällets resurser skall utnyttjas sä effektivt som möjligt.

Prop. 1981/82:99 61

Jag vill i detta sammanhang - efter samråd med chefen för bostadsdepartementet - ta upp även behovet av samordning i stort med övrig statlig verksamhet för kartläggning och insamling av landskapsinformation.

Landskapsinformationsutredningen (LINFO) lämnade i slutet av förra året siu betänkande (SOU 1981:73) Landskapsinformafion under 1980-talet, som nu är ute på en omfattande remiss. LINFO:s förslag syftar tiU en förbättrad samordning av samhällets insatser på området, bl.a. när det gäller prioritering och avvägning mellan olika insatser, registeruppbyggnad, dokumentation och information samt teknisk utveckling och investeringar i utrustning för utnyttjande av modern teknik, bl.a. ADB-stöd. LINFO har även föreslagit organisatoriska åtgärder.

Många av de frågor som jag tar upp i det följande har nära anknytning till LINFO:s förslag. Det gäller t. ex. kartläggningsfrågorna, förslaget om ett georegister samt arkiven beträffande torv, sand och grus. Det gäller också bl.a. förslagen om dokumentation och information samt övervägandena beträffande regionalisering.

I avvaktan på den fortsatta beredningen av LINFO:s betänkande är det angeläget att såväl förvaltningsmyndigheten som uppdragsorganet samråder med i första hand statens lantmäteriverk (LMV). Även bortsett från LINFO:s förslag är en sådan kontakt nödvändig med tanke på de många kopplingar som finns mellan verksamheterna. Som exempel kan nämnas SGU:s utnyttjande av flygbildsmaterial för jordartskartering och LMV:s strävanden att få till stånd en systematisk vegetationskartering som skuUe ha stor betydelse för bl.a. torvinventeringar. Dokumentationen av rättigheter m. m. på mineralområdet kan eventuellt utvecklas i anslutning till moderniseringen av fastighetsregistreringen. Slufiigen bör goda förutsättningar föreligga för en samverkan mellan den internationella verksamhet som jag behandlar i det följande och de insatser på området som utförs av LMV.

Min redovisning i det följande av den nya mineralpolitiska organisationen har sin utgångspunkt i mineralverkskommitténs nyss nämnda betänkande, regeringens beslut den 22 december 1981 och det ytteriigare underlag vad gäller detaljorganisation m. m. som mineralverkskommittén lämnat i skrivelse den 28 januari 1982.

Personalfrågor

Jag räknar med att den personal som i dag finns vid de berörda myndigheterna kommer att beredas fortsatt anställning inom den nya organisationen. De som i dag är anställda och som berörs av omorganisationen avses i erforderiig utsträckning att erbjudas arbete vid myndigheterna eller det nya uppdragsorganet. Jag vill i sammanhanget nämna att det ankommer på företrädare för uppdragsorganet resp. för personalen att förhandla om löner och övriga förmåner för berörd personal. Frågan om kompensation för merkostnader m.m. för den personal som till följd av anställning i

Prop. 1981/82:99 62

uppdragsorganet eventuellt måste byta bosättningsort får tas upp vid dessa förhandlingar. Beträffande statligt anställd personal flnns bestämmelser om ersättning vid flyttning m. m. i Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST).

Man bör enligt min mening under en övergångstid vid myndigheterna sätta in aktiva personalpolitiska åtgärder i syfte att anpassa befintliga personalresurser vid den nya organisationen.

Jag vlU också nämna att det ankommer på mineralverkskommittén, som har fortlöpande informationsskyldighet till personalorganisationerna, att medverka i genomförandet av omorganisationen och i de åtgärder som kan krävas för att den nya organisationen i allt väsentligt skall kunna verka fr.o.m. den Ijuli 1982.

Jag vill även påminna om det beslut som jag tidigare redogjorde för, nämligen regeringens beslut den 22 december 1981 om ändrad organisation m.m. inom mineralområdet. Beslutet hade sin utgångspunkt i att inga beslut om omflyttningar, uppsägningar o.d. skulle företas innan riksdagen har fattat slufligt beslut i organisations- och anslagsfrågorna.

3.2.1 Sveriges geologiska undersökning

Efter delningen av SGU får de båda organen skilda inriktningar på verksamheten. Förvaltningsmyndigheten kommer till stor del att bedriva produktion av kartor. Detta innebär en verksamhet med hög kontinuitet och fasthet, medan uppdragsorganet skall bedriva affärsverksamhet styrd av olika uppdragsgivare. Skilda krav kommer därför att ställas på de båda organen. Detta bör enligt min mening vara styrande för hur verksamheten organiseras och vid val mellan olika associationsformer. Delningen av SGU skall självfallet inte utgöra ett hinder för ett rationellt samarbete och ett ömsesidigt köp av tjänster.

I det följande redogör jag för de båda organens huvudsakliga arbetsin-riktning och formerna för deras arbete samt också för vissa andra övergripande problem som påverkar organisationsstrukturen. I samband med att jag senare tar upp anslagsfrågorna kommer jag också att närmare redogöra för arbetsuppgifterna m. m. för framför allt förvaltningsmyndigheten.

Jag utgår från att uppdragsorganet i allt väsentligt övertar uppdragsverksamheten från nuvarande SGU den 1 juli 1982 i enlighet med vad jag här förordar.

Den övergripande målsättningen för myndigheten blir att rationellt och effektivt ansvara för den stafliga geologiska verksamheten i landet med avseende på geologisk kartering och inventering. Karteringen skall anpassas till de krav som ställs av samhället och avnämarna av kartorna. Myndigheten skall även centralt ansvara för myndighetsuppgifter och bevakning avseende frågor som gäller prospektering samt gruv- och mineralindustrin. Riksdagens beslut om en koncentration av landets resurser genom att sammanföra industriverkets uppgifter på mineralområdet med SGU:s

Prop. 1981/82:99 63

nuvarande anslagsfinansierade verksamhet var en förutsättning för en sådan bred målsättning. Genom beslutet lades grunden för ett svenskt geo-centrum. Riksdagens beslut innebar också att en klar gränsdragning gjordes mellan statens myndighetsutövning och affärsverksamhet.

Den nya myndigheten blir således central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet och ärenden rörande bergsbruk. Myndigheten skall ta fram det grundläggande geologiska materialet för olika verksamheter, men även, tillsammans med forskningsansvariga statliga och privata organ, bedriva utveckling på geoområdet. Som framhåUs i den industripolitiska propositionen (prop. 1980/81:130 sid. 174) faller frågor rörande naturresurser, såsom mineral, bergarter och jordarter samt grundvatten, naturligen inom myndighetens arbetsområde. Genom den reguljära geologiska karteringen samt informations- och dokumentationsverksamheten får myndigheten en god överblick över tillgången på nämnda naturresurser och hur dessa bör nyttiggöras. Myndigheten skall svara för att insamlat geomaterial snabbt publiceras och i praktiska former görs lättillgängligt. Genom att från industriverket överta statistik- och prognosuppgifter, vissa utredningsuppgifter och uppgiften att handlägga frågor enligt minerallagstiftningen skapas även goda förutsättningar för myndigheten att bedöma hur naturtillgångarna bör utnyttjas.

Myndigheten skall i övrigt på bästa sätt söka främja tillgodogörandet av landets mineralresurser. Förutsättningar finns även att, genom uppbyggnad av ett av mineralpolitiska utredningen (MPU) föreslaget s. k. georegister, effektivt möta de ökade informationsbehoven på området. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

Till den centrala förvaltningsmyndigheten på mineralområdet bör även det av MPU föreslagna prospekteringsrådet läggas. Rådet kommer alt få en viktig uppgift i arbetet att samordna de olika prospekteringsorganisa-tionernas verksamhet. Även till denna fråga återkommer jag senare.

Förvaltningsmyndighetens målsättning bör klart avspeglas i den nya organisationen. Enligt min uppfattning bör organisationen vara produktionsinriktad.

Enligt statskontoret bör följande krav ställas på förvaltningsmyndigheten

- God organisation för kartframställning. Detta krav på produktionsapparaten måste dock vägas mot kravet på en flexibel organisation, lyhörd för omvärldsförändringar på geoområdet.

- Hög kompetens inom geoområdet.

—Väl utvecklade avrapporteringssystem och höga krav på systematisering vad gäller dokumentation såväl i anslutning till karteringen som till övrig geologisk verksamhet samt effektiv extern information i anslutning därtill.

—Samordning av och samarbete mellan fackområdena vad gäller exempelvis gemensam provtagning eUer tidsmässig planering av de olika faserna i karteringen.

Prop. 1981/82:99 64

- Möjlighet tiU prioritering mellan fackområdena och olika karttyper.

— Väl definierad ansvarsfördelning mellan olika organisationsenheter.
Mot bakgrund av dessa krav, som jag i allt väsentligt kan instämma i,

och med tanke på önskemålet att erhålla en produktionsinriktad organisation uppdrog regeringen den 22 december 1981 ål mineralverkskommittén att lämna förslag till en detaljorganisation som innebär att förvaltningsmyndigheten organiseras med en styrelse, en generaldirektör samt fyra enheter varav två för kartering och dokumentation, en för information och myndighets- och utredningsuppgifter samt en för administratipn. Jag förpr-dar således att förvaltningsmyndigheten prganiseras pä detta sätt. Myndigheten bör även i fortsättningen benämnas Sveriges geologiska undersökning. Antalet anstäUda blir ca 270.

SGU blir t. v. lokaliserat enbart tiU Uppsala, Lund och Göteborg. Jag förordar emeUertid att myndigheten inom ramen för de resurser myndigheten disponerar, i en framtid skall inrätta fler filialkontor. Jag finner en sådan ytterligare regionalisering vara värd att studera, men är f.n. inte beredd att föreslå lämplig ort. SGU bör även undersöka möjligheterna att på sikt bygga ut nuvarande filialkontor. Det bör ankomma på SGU att utreda dessa frågor vid lämplig tidpunkt efter det att omorganisationen genomförts.

SGU blir från och med den 1 juli 1982 chefsmyndighet för bergsstaten. Inom nuvarande SGU finns inrättat ett s.k. kartråd. Rådet utgör ett särskilt rådgivande organ, som har inrättats i syfte att öka avnämarnas inflytande över SGU:s kartering. Jag anser, liksom mineralverkskommittén, att kartrådet bör behållas inom den nya organisatipnen. Vad gäller rådets närmare uppgifter förprdar jag att de nuvarande uppgifterna, som innebär att medverka vid planeringen av SGU:s reguljära kartering och löpande lämna synpunkter på inriktningen av denna samt på kartornas utförande i allmänhet, bör gälla även i fortsättningen. Liksom f. n. bör rådet bestå av sakkunniga representanter för användarna av geologiska kartor.

Vid min anmälan tUl prop. 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m.m. angav jag att MPU föreslagit ett s.k. prospekteringsråd. Rådet skulle fungera som ett forum för informatipnsutbyte och diskussioner mellan de prospekterande företagen, nämnden för statens gruvegendom och andra huvudmän för prospektering. Rådet bör bl. a. kunna ta initiativ till och, med beaktande av de totala tillgängliga medlen härför, föreslå större prpjekt för att snabbt kartera intressanta pmråden genom t. ex. s. k. förenklad berggrundskartering eller storregipnala gepkemiska undersökningar. Jag förordar att detta råd nu inrättas vid SGU. Genom kontinuerligt samråd i fasta organisatoriska former genom detta råd underlättas enligt min mening prospekteringssamarbetet. Detta påskyndar också utvärderingen av frågan om samgående. Jag återkommer till denna fråga närmare vid min behandling av anslagsfrågorna.

Prop. 1981/82:99 65

Liksom mineralverkskommittén anser jag att naturresursfrågorna inom SGU:s område behöver samordnas med andra organs verksamhet på naturresursområdet och även erhålla en mer framskjuten plats i samhällsdebatten. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag att ett särskUt råd inrättas vid SGU för detta ändamål. Rådet bör benämnas mineralresursrådet. I rådet bör representeras intressen och kompetens vad gäller svensk gruv-och mineralindustri, råvaruförsörjning för svensk industri samt forskning och utveckling på naturresursområdet. Sakkunniga representanter för såväl myndigheter som industri och olika fackområden bör ingå i rådet.

Rådet har en viktig uppgift att fylla bl. a. genom att inrikta sig på ett brett tvärsektoriellt område där varje fråga av betydelse för råvaruförsörjningen kan belysas ur många aspekter. Av stor vikt är att öka kunskaps- och erfarenhetsutbytet mellan geoområdet och andra områden vad gäller nyttiggörandet av våra inhemska mineraltillgångar.

Genom geologisk kartering och prospektering ökas fortlöpande kunskaperna om Sveriges råvarubas i en bred bemärkelse. Genom det georegister som nu byggs upp på SGU ökar möjligheten för att mer effektivt än f. n. systematisera dessa kunskaper. Detta arbete kan även bidra till en förbättrad statistik inom mineralområdet. En sådan statistik är en viktig förutsättning för SGU:s prognosarbete. Det är enligt min mening angeläget och rationellt att härvid MPU:s prognoser löpande kan uppdateras inom SGU. Betydelsefullt vid insamUng och analys av geologiska data beträffande mineralförekomster m. m. samt inte minst sammanställning av dessa uppgifter är kunskaper pm den tekniska utvecklingen i de efterföljande bearbetningsleden i förädlingskedjan. Genom en koppling till utvecklingen av den teknologi som används eller kommer att användas i de olika leden fram till slutprodukterna inom såväl mineral- som förädlingsindustrin ökar förutsättningarna att vidga resursbasen och framförhållningen. Därigenom kan också försörjningstryggheten öka väsentligt.

Genom inrättandet av mineralresursrådet vid SGU skapas en bred kontaktyta av stor betydelse för det prognosarbete, som läggs till grund för olika konsekvensanalyser inom stat och näringsUv på mineralområdet. Analyser av betydelse på kort och lång sikt av förändringar i företagsstrukturen, marknadsorganisation samt teknologiska och andra förutsättningar bör ingå som ett led i prognosverksamheten och även behandlas i rådet. Svenska och internationeUa förhållanden rörande utvinning, produktion och handel av betydelse för Sveriges råvaruförsörjning bör belysas.

Mot bakgrund av att dessa råd inrättas förordar jag att delegationen för mellansvensk gruvindustri avvecklas. Även den typ av specialfrågor som delegationen har handhaft bör kunna behandlas inom ramen för SGU:s verksamhet bl.a. med hjälp av prospekterings- och mineralresursråden. För beredning av särskilda frågor i råden kan självfallet inrättas arbetsgrupper av lämplig sammansättning.

5 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 99

Prop. 1981/82:99 66

Jag går nu över till frågan om sambandet mellan mineralpolitiken och industripolitiken.

Regeringen uppdrog i enlighet med riksdagens beslut i samband med beslutet om delningen av SGU i tilläggsdirektiv (Dir 1981:50) den 23 juli 1981 åt Mineralverkskommittén att överväga åtgärder i syfte att säkerställa ett fortsatt samband mellan mineralpolitiken och industripolitiken även efter det att organisationsförändringarna på mineralområdet genomförts.

Mineralverkskommittén har i sina överväganden utgått från att industriverkets övergripande näringspolitiska ansvar även i fortsättningen skall innefatta gruvindustrin, medan ansvaret för branschbevakningen av gruvindustrin primärt läggs på SGU. Därmed bör det också enligt kpmmittén åvila SGU att tillhandahålla industriverket basmaterial om gruvindustrin och även bevaka behovet av specieUa statliga insatser. Kpmmittén anser att det är nödvändigt för industriverkets allmänna industripolitiska uppgifter att det skapas goda förutsättningar för en dialog mellan industriverket och SGU. Det bör bygga på att industriverket förmedlar verkets bild av industrins förutsättningar till SGU och löpande får information om mine-ratfrågor som prospektering, kartering och dokumentation samt samlade bedömningar av landets naturresurser. Kommittén anser mot denna bak-girund att industriverket även i fortsättningen behöver ha egna resurser för att kunna bevaka gruvindustrin.

Vidare bedömer kommittén att det för att säkra en samordning mellan industriverket och SGU behövs ett instruktionsenligt krav hos båda myndigheterna att samråd skall ske vid handläggning av gruvindustriella frågor.

Jag accepterar i princip kommitténs slutsatser och förordar att frågan löses genom att de förslag som kommittén har fört fram i huvudsak beaktas. Det ankommer på regeringen att närmare reglera denna fråga.

Jag övergår nu tiU att behandla informationsfrågorna inom geoområdet. Som jag tidigare har nämnt uttalade riksdagen vid sin behandling av propositionen 1974:32 med förslag till gruvlag m. m. att ytterligare överväganden beträffande regleringen av konflikter mellan gruvintresset samt plan- och skyddsintressen av rikskaraktär måste anses lämpliga (prop. 1974:32, NU 1974:39, rskr 1974:276). Riksdagen har också uttalat sig för en viss översyn av gruv- och minerallagstiftningen (prop. 1978/79:100 bil. 17 och prop. 1978/79:127 bil. 1, NU 1978/79:41, rskr 1978/79:325). Enligt min uppfattning är en dellösning på problemen en ökad information om dels gruv- och mineralindustrins betingelser, dels om mineraUagstiftningens innebörd och dels om planlagstiftningens innebörd. Krav om en förstärkt information inom mineralområdet har under senare år även rests av flera länsstyrelser och centrala verk framför aUt inpm ramen för den fysiska riksplaneringen pch länsplaneringen. Mineralverkskpmmittén hade till uppgift även att lämna förslag pm hur informations- och rådgivningsverksamhet på central och lokal nivå skall organiseras med utgångspunkt i de riktlinjer regeringen angav i sin industripolitiska proposition.

Prop. 1981/82:99 67

Dessa riktlinjer innebar att det ökade behovet av information m. m. pä regional och lokal nivå skulle mötas genom att ett informations- och rådgivningssystem organiseras, med SGU:s lokala kontor i Göteborg och Lund och bergmästarämbetena i Falun och Luleå som bas. Dessa skuUe i mer komplicerade frågor kunna utnyttja den centrala myndighetens resurser. Det skulle närmare undersökas i vad mån bergmästarämbetena och de lokala kontoren behöver förstärkas för att kunna fungera som regionala informationsgivare m. m. En sådan lösning skulle kunna medföra att kraven på kompetens vid information och rådgivning uppfylls samtidigt som kostnaderna begränsas.

Jag redogör i det följande översiktligt för kommitténs förslag.

Kommittén framhåller att den centrala förvaltningsmyndigheten SGU även får ett centralt ansvar för information i anslutning tiU bergsbruk. I publikationer, utställningsverksamhet, upplysningsverksamhet och bibliotek bör hänsyn tas tiU att bergsbruk ingår som en del av SGU:s verksamhet.

Det regionala och Ipkala infprmationsbehovet bör enligt kommittén tiUgodoses genom en kontaktorganisation vid SGU som består av huvudansvariga för olika län. Det bör utses kontaktpersoner gentemot regionala och lokala organ inom respektive län. Dessa skall ha i uppgift att samordna och underlätta kontakterna inpm SGU. Arbetet skall enligt kpmmittén ses spm en del av övrigt arbete och begränsas till information och rådgivning.

Kostnaderna för arbetet föreslås belasta det nuvarande programmet Information och dokumentation som föreslås bli förstärkt genom överföring av resurser från övrig versamhet. Tanken är dock inte att härigenom tillföra tjänster där personal uteslutande arbetar med informationsfrågor, utan i stället att ge större utrymme i det löpande karterings- och dokumentationsarbetet för information och rådgivning till länsstyrelser och kommuner i första hand.

Kommittén bedömer som sannolikt att allmänhetens intresse fortsätter att öka när det gäller SGU:s verksamhet. Osäkerheten om hur naturtill-gängar som uran och torv bör utnyttjas är bara en av flera frågor där SGU får ett ansvar för att det i samhällsdebatten finns ett opartiskt underlag att utgå från. Det är därför enligt kpmmittén angeläget alt SGU i större utsträckning än nu kan föra ut sina resultat till massmedier och allmänhet. Även detta bör kunna belasta kontaktorganisationen men i första hand planeras och samordnas av enheten för myndighets- och utredningsuppgifter. Även de till SGU knutna råden har en uppgift i detta sammanhang.

Den föreslagna kontaktorganisationen bör i flera län kunna bygga vidare på redan väl fungerande kontakter. Vid filialerna bör det innebära att kontaktpersoner utses för de västra och södra länen med ett uttalat ansvar för regelbunden information till kommuner och länsstyrelser där.

Motsvarande ansvar för övriga län bör fördelas vid SGU i Uppsala. Dessa personers lokalisering är inte självklar. Mot behovet av att finnas i

Prop. 1981/82:99 68

närheten av de län som utgör kontaktlän får enligt kommittén vägas behovet av att arbeta i anslutning tUl övrig specialkunskap inom SGU som kan tas i anspråk i kontaktarbetet. På sikt bör dock ett nära samarbete med bergmästarämbetena utvecklas i riktning mot att kontaktpersoner bör lokaliseras tUl Luleå för kontakterna med norra Norrland och tUl Falun för kontakterna med nedre Norrland och Bergslags-länen medan Uppsala bör ha kontaktpersoner för de ösfliga länen.

Jag kan i huvudsak biträda kommitténs förslag. Den närmare utformningen och genomförandet åvilar regeringen och SGU. I samband med att jag senare tar upp frågan om handläggningen av vissa gruvlagsärenden kommer jag att ytterUgare beröra informationsfrågan.

3.2.2 Uppdragsorganet

Jag går nu över fill frågan om uppdragsorganets associationsform och organisation.

Enligt riksdagens beslut skall uppdragsorganet ha till uppgift att på uppdrag utföra prospektering och andra geologiska undersökningar. Organisationsförändringen har till syfte att skapa en effektiv prospekteringsorganisation Uksom förutsättningar för en längre gående samverkan och samprdning med andra prpspekteringsprganisatipner. I den industripp-litiska prpppsitipnen (prpp. 1980/81:130 sid. 175) framhåller regeringen att det i det fprtsatta arbetet får övervägas pm en ny myndighet skall bildas eUer om aktiebolagsformen är lämpligare för verksamheten.

Uppdragsorganet skall bedriva uteslutande affärsmässig verksamhet. Det får således i princip en ställning jämförbar med en konsults, dvs. att mot betalning utföra uppgifter åt skilda uppdragsgivare. Resultatet och eventuellt ekonomiskt nyttiggörande av detta tillkommer uppdragsgivarna.

Nuvarande uppdragsverksamhet inom SGU kan indelas i tre huvuduppgifter: prospektering (malm- och mineralletning), ingenjörsgeologi och teknisk service. Prospekteringen domineras av uppdrag från nämnden för statens gruvegendom. Ingenjörsgeologin - som kan definieras som geologi för byggnader och anläggningar i berg och jord - domineras i dagsläget av uppdraget från KBS, kärnbränsleenheten inom Svenskt Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF). Teknisk service omfattar borrning, geofysisk markmätning, flygmätning, instrumentutveckUng och service av instrument, kemisk analysverksamhet samt ADB.

Enligt statskontoret bör följande krav ställas på uppdragsorganet:

- Hög kompetens inom geoområdet.

- God marknadsorientering.

- God marknadsföringsfunktion såväl nationellt som internationellt.

- Snabbt beslutsfattande och möjligheter till delegering.

- God handlingsberedskap för att snabbt kunna möta omvärldsförändringar.

- Utpräglat kostnadsmedvetande och god ekonomiadministration.

Prop. 1981/82:99 69

—Samarbete med övriga prospekteringsorganisationer och SGU.

—Väl definierad ansvarsfördelning gentemot uppdragsgivarna.

—Förmåga till verksamhetsutveckling.

Vad gäUer uppdragsorganets associationsform förordar mineralverkskommittén aktiebolagsformen om man kan förutse väsentliga förändringar i verksamhetens inriktning och omfattning. En sådan förändrad förutsättning kan vara en samordning av den statliga prospekteringsverksamheten. Enligt kommittén talar mycket för att en ökad samverkan eller ett samgående meUan uppdragsorganet och Luossavaara Kiirunavaara AB:s (LKAB) prospekteringsverksamhet skulle ge betydande fördelar. Ytterligare en förändrad förutsättning kan vara att man förutser en väsentligt ökad kapitaUntensUet i verksamheten.

I det av riksdagen godkända näringsutskottets betänkande 1980/81:43 anförs med anledning av frågan om en samprdning av prpspekteringsverk-samheten: "Särskilt vill utskottet understryka vikten av att en ökad samordning snabbt kan komma till stånd mellan den prospektering som bedrivs av nämnden för statens gruvegendom och den som bedrivs av statUga och privata gruvföretag."

Statskontoret förordar aktiebolagsformen.

Jag vill erinra om att ett av de grundläggande motiven för uppdelningen av SGU var att renodla den affärsmässiga verksamheten. Då affärsverksamhet skall bedrivas är, enligt min mening, aktiebolagsformen den naturliga formen för verksamheten. För att möta de krav som kommer att ställas på uppdragsorganet bör ett utpräglat kostnadsmedvetande prägla organisationen. Därtill bör mekanismer byggas in för att ge den en bra handlingsberedskap samt ökade möjligheter till ansvarsdelegering. Jag anser att aktiebolagsformen, genom den flexibilitet den medger, ger de bästa förutsättningarna att möta bl. a. dessa krav. Vidare underlättas samarbete med andra bolag i gemensamma projekt i och utanför Sverige om aktiebolagsformen väljs. Samarbetet underlättas rent allmänt om parterna arbetar under samma former dvs. har samma regler och ramar för verksamheten, vilka även medför Uknande metoder och angreppsätt. Jag återkommer i det följande tUl den frågan. Mot denna bakgrund fattade regeringen ett principbeslut den 22 december 1981 om att uppdragsverksamheten bör bedrivas i aktiebolagsform.

Med stöd av riksdagens bemyndigande som jag tidigare redogjort för, bemyndigade regeringen mig att för statens räkning den 4 februri 1982 förvärva ett befintligt aktiebolag. Eftersom riksdagens beslut innebär att uppdragsorganet skall verka fr. o. m. den I juli 1982 var detta, framför allt av arbetsrättsligt betingade orsaker, förseningar i det tidigare organisationsarbetet en nödvändig åtgärd för att undvika ytterligare förseningar i genomförandet. Förvärvsavtalet gäller med förbehåll för att riksdagen anvisar erforderliga medel. Styrelsen får sitt säte i Luleå.

Vad gäller uppdragsorganets organisation åvilar utformningen och genomförandet bolagets styrelse.

Prop. 1981/82:99 70

Mineralverkskommitténs förslag innebär att uppdragsverksamheten bedrivs inom två enheter för ingenjörsgeologi resp. prospektering. För den tekniska servicen tiU dessa enheter och för vissa uppdrag externt organiseras resultatenheter för borrning, geofysik, kemilab. och ADB. Resultatenheterna sammanförs under en gemensam chef och ingår i en enhet för teknik. Antalet anställda beräknas bli närmare 500.

För egen del har jag inga erinringar mot förslaget. Det ankommer på styrelsen att besluta om lokaliseringsorter för verksamheten utifrån behovet av en rationell och affärsmässig verksamhet.

3.2.3 Bergsstaten

Jag går nu över till frågan om bergsstatens organisation.

Bergsstaten är den regionala statliga organisationen för ärenden rörande bergshantering och därmed sammanhängande frågor. Bergsstaten är organiserad på ett nordligt och ett sydligt distrikt med expedition i resp. Luleå och Falun. Chef för varje distrikt är en bergmästare. Det norra distriktet omfattar Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Det södra omfattar riket i övrigt. I bergsstatens uppgifter ingår handläggning av ärenden om förvärv och försvar av gruvrättigheter, att anvisa områden för gruvarbete och att utöva teknisk inspektion och tillsyn av gruvfyndigheter.

Myndighetsfunktionens målsättning är att möjliggöra och säkerställa efterlevnaden av lagstiftningens regler i ovannämnda avseenden.

Tillsyns- och inspektionsverksamheten syftar till att gruvarbetet bedrives på ett från samhällsekonomisk synpunkt lämpligt sätt så att ej gruvans fortbestånd äventyras, tillträdesvägar till obrutna delar igenläggs eller på annat sätt uppenbar misshushållning med malm äger rum.

Chefsmyndighet blir, i enlighet med riksdagens beslut våren 1981, fr.o.m. budgetåret 1982/83 Sveriges geologiska undersökning (SGU). Även de tillsynsuppgifter, besvärsärenden m.m. som f.n. ankommer på statens industriverk att handlägga övergår den 1 juli 1982 till SGU.

Förutom byte av chefsmyndighet och deltagande i den utökade informationsverksamheten på mineralområdet som jag tidigare förordade ändras f. n. inte bergsstatens uppgifter på något avgörande sätt.

Enligt mineralverkskommittén bör inte ett genomförande av deras förslag till samordning av informationsfrågorna påverka den nuvarande organisationen av bergsstaten. Jag biträder denna uppfattning.

Jag förordar således att bergsstatens nuvarande organisatipn bibehålles.

3.2.4 Nämnden för statens gruvegendom

Jag tar nu upp frågan pm prganisatipn och verksamhetsinriktning för nämnden för statens gruvegendom.

Förvahningen av statens gruvegendom åvilade under åren 1923-1973 kommerskollegiet (KK). Denna förvaltning innebar dock ingen egen beslu-

Prop. 1981/82:99 71

tanderätt i frågor om utnyttjande av egendomen. KK var huvudsakligen ett utredningsorgan och ingick t. ex. arrendeavtal endast efter särskilda bemyndiganden av Kungl. Maj:t. Genom inrättandet den 1 juli 1973 av nämnden för statens gruvegendom bildades ett självständigt beslutande organ där enligt dess instruktion endast frågor av större allmän betydelse skaU underställas regeringen.

Statens industriverk svarar f. n. för kanslifunktionerna åt nämnden för statens gruvegendom. Som jag tidigare har redogjort för innebär riksdagens beslut våren 1981 om ny organisation inom mineralområdet att industriverkets kansliuppgifter upphör och att verkets nuvarande kansliresurser tillförs nämnden den 1 juli 1982. Vid min föredragning av förslaget att regeringen skulle föreslå riksdagen en ny organisation anförde jag bl. a. att nämndens arbetsuppgifter har ökat avsevärt samt att utformning av prospekteringsstrategi, förberedelser och beslut om prospekteringsinsatser samt utvärdering av dessa efter hand kommer att kräva allt större insatser. Dessutom kan också komma att krävas allt större insatser för att undersöka möjligheterna att exploatera olika fyndigheter.

Från att tidigare ha avsett i huvudsak endast gruvrättigheter enligt gruvlagen (1974:342) och dess föregångare omfattar nämndens förvaltning fr. o. m. budgetåret 1977/78 även andra typer av mineralfyndigheter, bl. a. industrimineral. Nämnden, som beslutar i fråga om upplåtelse av gruvegendomen skall svara för att egendomen tas till vara på bästa sätt och, där så är lämpligt, utökas. Utökning av gruvegendomen sker huvudsakligen genom prospektering. För den verksamheten anlitar nämnden sedan den 1 juli 1975 huvudsakligen SGU. Nämnden skall särskilt följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och ta initiativ till åtgärder för att förbättra det ekonomiska utbytet av gruvegendomen.

Mineralverkskommittén har i sitt förslag utgått från att det kansli som organiseras bör underlätta ledning och uppföljning av de många uppdrag nämnden har att administrera. Kommitténs förslag innebär att nämnden får ställning som styrelse och att det till kansliet delegeras att fullgöra det löpande arbetet. Kansliet uppdelas på tvä enheter. En enhet för prospektering, mineraltekniska undersökningar och ekonomisk utvärdering av olika projekt samt en enhet för ekonomi och förvaltning.

Kommittén anför vidare att i den nya organisationen bör projektledar-funktionen bättre utvecklas så att ett större ansvar för projekten skall kunna ges projektledarna. Stöd åt projektledarna i upphandlings- och avtalsfrägor bör ges från enheten för ekonomi och förvaltning som föreslås svara för ekonomisk planering och redovisning samt för avtal om upplåtelse av statens gruvegendom. Jag har inget att erinra mot huvuddragen i kommitténs förslag.

Kommittén anser att nämnden även i fortsättningen bör ha Stockholm som lokaliseringsort. Kommittén framhåller att industriverkets kansliuppgifter i praktiken utförts av en självständig och från verket avskild enhet.

Prop. 1981/82:99 72

Verksamheten har sedan starten i stor utsträckning bedrivits med samma personal. Kommittén framhåller också att nämndens prospektering sker över hela landet och att tyngdpunkten aUtmer förskjutits söderut. Vidare anför kommittén att styrningen av de olika projekten handhas vid nämndkansliet av kontaktmän vilkas arbete till stor del består i besök på de fältarbetsplatser från vilka projekten drivs och i väsenfiigt mindre grad i SGU:s huvudkontor. Kommittén pekar slutligen på att mineralpolitiken f. n. är under omprövning och att det därför är olämpligt aU i nuläget fatta beslut om omlokalisering av nämnden.

Flera länsstyrelser har i skrivelser till regeringen understrukit kravet på en lokalisering av nämndens kansli som underlättar ledning och uppföljning av nämndens arbete i Mellansverige. Länsstyrelsen i Norrbottens län m.fl. anser att kansliet bör lokaUseras tiU Luleå.

Jag återkommer vid min behandling av anslagsfrågorna till frågan om kansliets fortsatta lokalisering.

Den förvaltningsuppgift som f.n. åvilar nämnden skaU i princip vara affårsmässig men även allmänna näringspolitiska synpunkter skaU kunna beaktas. Nämndens verksamhet har hittills i huvudsak varit inriktad på egen prospektering samt förvaltning och upplåtelse av gruvrättigheter. Med en ny verksorganisation på mineralområdet öppnas enligt min uppfattning möjligheter till omprioriteringar och effektiviseringar.

Nämndens verksamhet vad avser dess förvaltning av gruvegendomen och möjligheterna att öka utbytet av denna, liksom möjligheter att snabbare få tUl stånd utvinning av den egendom nämnden förvaltar bör enligt min mening ytterligare utredas.

Vad gäller nämndens prospekteringsverksamhet är jag dock beredd att redan nu förorda vissa ändringar i syfte att dels öka den anslagsfinansierade prospekteringens effektivitet, dels stödja den totala prospekteringen i landet.

Som jag tidigare också nämnde vid min regogörelse för de allmänna utgångspunkterna för mineralpolitiken utgör prospektering en verksamhet som i likhet med forskning och utveckling innebär satsningar med ett betydande ekonomiskt risktagande. I likhet med forskning och utveckling har prospektering karaktär av långsiktig investering. För forskning och utveckling fmns för industrin f. n. möjligheter till lån och stöd på förmånliga vUlkor bl.a. från industrifonden men även från styrelsen för teknisk utveckling (STU). För mineralindustrin finns sådana möjligheter främst för renodlad process-, analys- och teknikutveckling. För vissa investeringar i samband med etablerandet av gruvor kan regionalpolitiskt stöd ges i olika former enligt förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt stöd såvida etableringen kan anses vara av särskild regionalpolitisk betydelse. Sådant stöd har beviljats av regeringen vid ett antal tillfällen de senaste åren. För prospekteringsprojekt finns däremot inga därmed jämförbara stödformer.

Prop. 1981/82:99 73

Jag förordar därför att prospektörer efter ansökan skall kunna beviljas bidrag för prospekteringsprojekt. Stöd bör inte, annat än i undantagsfaU, överstiga hälften av den totala kostnaden för ett prospekteringsprojekt. Stöd skall kunna beviljas för upp t. o. m. fyra år åt gången. Stöd skall inte utgå för driftsgeologi vid befintliga gruvor. För att garantera en viss fortsatt volym hos sökandens egen prospektering även efter det att stöd beviljats skall utfästelser i olika avseenden kunna krävas i syfte att förhindra en nedgång totaU sett i landet. Den som beviljats stöd skall i regel bli huvudman för det prospekteringsprojekt för vilket stöd har beviljats.

Beredningen och prövningen av dessa bidrag för prospektering bör ankomma på nämnden. Genom denna verksamhet erhåller nämnden en bredare kontaktyta mot gruv- och mineralindustrin än vad som i dag är möjligt. Nämndens möjligheter att skaffa och framför allt behålla den nödvändiga insikten i mineralmarknaden och efter prospekteringen följande mineralprocessen bör härvid kraftigt öka. Såväl marknad som teknik förändras i dag i en sådan snabb takt att det är mycket svårt att följa förändringarna om man inte själv är engagerad i processen. Innan nämnden fattar beslut om att bevilja bidrag bör det organ jag tidigare berört, nämligen det prospekteringsråd jag förordat och som knyts fill SGU, regelmässigt yttra sig. I den mån speciella försörjningsaspekter eller sysselsättningsskäl åberopas av sökanden kan självfallet även överstyrelsen för ekonomiskt försvar eller arbetsmarknadsstyrelsen m.fl. höras.

Vid beviljandet av stöd bör beaktas de samordningseffekter som kan uppnås i prospekteringen inom olika regioner.

För att frigöra medel för detta ändamål bör en omfördelning ske av nämndens medel för prospekteringsuppdrag. Nämndens prospektering har i huvudsak bedrivits genom uppdrag till SGU. Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört beträffande omorganisationen av myndigheterna och prospekteringsorganen på geoområdet bör en förutsättning för utnyttjande av stödet vara, åtminstone under en inledande femårsperiod, att den ifrågavarande prospekteringen utförs av det inrättade prospekteringsbolaget. En ytterligare förutsättning skall vara att nämnden hålls kontinuerligt informerad om arbetet. Vid utarrendering av de kronoandelar som uppkommer genom prpspekteringen bör stödet beaktas vid bestämmandet av arrendeviUkpren.

Enligt MPU bprde företagen erhålla möjligheter att avsätta vinstmedel till s.k. prospekteringsfonder. Utredningen hänvisar till de villkor som gäller för de allmänna investeringsfonderna. Befintliga investeringsfonder får tas i anspråk för kostnader för undersökningsarbeten, förberedande arbete eller tillredningsarbete i gruva m.m., dock inte för prospektering. Enligt min mening har någon avgörande fördel med att inrätta prospekteringsfonder dock inte kunnat visats. Rent allmänt gäller nämligen att investeringsfonder endast i undantagsfaU utnyttjats för att finansiera kostnader som är omedelbart avdragsgiUa vid taxeringen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för ekonomi- och budgetdepartementen.

Prop. 1981/82:99 75

För nuvarande Sveriges geologiska undersökning (SGU) kommer jag att förorda medel för innevarande budgetår för vissa ändamål och för nya SGU medel för budgetåret 1982/83.

Därefter tar jag upp frågan om uppdragsbolagets finansiering m. m. samt frågan om medel för budgetåret 1982/83 för bergsstaten och vad gäller nämnden för statens gruvegendom, förutom för budgetåret 1982/83, åtaganden även för budgetåren 1983/84-1985/86.

4,1 Sveriges geologiska undersökning

Medel för SGU:s nuvarande verksamhet anvisas under innevarande budgetår över fyra anslag, nämligen D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation, D 2. Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet, D 3. Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. och D 4. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning. SGU:s omorganisation och den omständigheten att uppdragsverksamheten i allt väsentligt skiljs ut motiverar en ändring av anslagskonstruktionen. Fr. o, m. budgetåret 1982/83 bör medel till SGU:s verksamhet anvisas under följande två anslag nämligen D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering och dokumentation samt myndighetsuppgifter och information och D 2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning.

Den behållning som vid utgången av budgetåret 1981/82 kan finnas på SGU:s nuvarande anslag tUl prospektering m.m. bör av nya SGU få disponeras för tidigare avsett ändamål under kommande budgetår. Vad gäller utrustningsanslaget bör en uppdelning göras mellan nya SGU och uppdragsbolaget. Jag återkommer senare till denna fråga.

För att lösa tillfälliga eller säsongsmässiga likviditetsproblem för uppdragsverksamheten disponerar SGU f.n. en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 20 milj. kr. För det nya SGU beräknar jag en liknande kredit på 1 milj. kr. I samband med att jag senare tar upp frågan om uppdragsbolagets finansiering kommer jag att närmare redogöra för bolagets behov av krediter.

Efter remiss har yttrande över SGU:s anslagsframställning lämnats av mineralverkskommittén. Yttrande över SGU:s anslagsframställning har också lämnats av delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH). SGU har i särskilda skrivelser den 15 oktober 1981 och den 29 januari 1982 redovisat dels resultat- och balansräkning avseende uppdragsverksamheten för tiden den Ijuli 1980 - den 30 juni 1981, dels kostnadsökningar under budgetåret 1981/82 till följd av pris- och löneökningar.

SGU har vidare i skrivelse den 17 november 1981 hemställt om ytterligare medel med hänsyn till SGU:s i framtiden mer utpräglade roll som serviceorgan för hela geosektorn i Sverige. SGU begär att anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation skall uppräknas med 526000 kr.

Prop. 1981/82:99 76

Kostnader för höjda löner m. m. tUl SGU:s personal beräknas av SGU uppgå till sammanlagt 3291000 kr. Härav bör enligt SGU 2719000 kr. anvisas SGU över anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation och 572000 kr. över anslaget Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m.

Kpstnadsökningama på grund av höjda priser på material m. m. beräknas av SGU uppgå till 1304000 kr. av deUa bör enligt SGU 970000 kr. anvisas SGU över anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation och 334000 kr. över anslaget Sveriges geologiska undersökning; Prospektering m.m.

Vissa av de av SGU angivna kostnadsökningarna är av sådant slag att de kan täckas av det under åttonde huvudtiteln förslagsvis betecknade anslaget Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.

D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering och dokumentation samt myndighetsuppgifter och information

1980/81 Utgift 32746654' Reservation 1200115'

1981/82 Anslag 35617000'

1982/83 Förslag 61385000

' Anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation.

Fr. o. m. budgetåret 1982/83 bekostas från anslaget programmen 1. Kartering, 2. Dokumentation och 3. Myndighetsuppgifter och information. Utgifter och inkomster för dessa program redpvisas under anslaget. Programmet Kartering omfattar den verksamhet som syftar till att ta fram och i form av kartor i reguljära serier tillhandahålla beslutsunderlag för samhällsplanering rörande utnyttjandet av landskapet, berggrund, jordlager och grundvatten. Programmet är indelat i delprogram för berggrunds-, jordarts-, geofysisk-, hydrogeologisk-, maringeologisk-, geokemisk- samt förenklad berggrunds- och jordartskartering.

Programmet Dokumentatipn pmfattar den verksamhet som syftar till att insamla, bearbeta och bevara uppgifter inom SGU:s kompetensområde som inte innefattas i de geologiska kartorna. Programmet är indelat i delprogram för geolpgisk dokumentation, grundvattendokumentation, geofysisk dokumentation, dokumentation av det radioaktiva fältet och georegister.

Programmet Myndighetsuppgifter och information omfattar den verksamhet som syftar till att informera såväl internt som externt i frågor inom det geovetenskapliga området samt vissa myndighets- och utredningsuppgifter på mineralområdet. Programmet är indelat i delprogram för myndighets- och utredningsuppgifter samt information.

Av följande sammanställning framgår hur kostnader och intäkter för verksamheten fördelar sig på program och delprogram (1000-tal kr.).

Program/delprogram	1980/81 Utfall	1981/82 Anvisat	1982/83	beräknar
	1980/81 Utfall	1981/82 Anvisat	SGU	Föredra-
				ganden
Program 1. Kartering
Berggrundskartering	8625	8032	8726	8009
Jordartskartering	7907	7902	8584	7879
Geofysisk kartering	1809	1883	2054	2013
Hydrogeologisk kartering	3 169	3151	3418	3 369
Maringeologisk kartering	-	-	2542	2501
Förenklad berggrunds- och jord-
artskartering	—	-	9502	8500
Geokemisk kartering	-	-	5 700	5 100
	21510	20968	40526	37 371
Avgår i inkomster	61	60	60	60
	21449	20908	40466	37311
Program 2. Dokumentation
Geologisk dokumentation	4030	4076	4605	4536
Grundvattendokumentation	4067	4273	4613	4535
Geofysisk dokumentation	1819	1823	1968	1939
Geokemisk dokumentation	-	—	2000	—
Dokumentation av det
radioaktiva fältet	-	-	6870	5 740
Gmsinventering med
grusarkiv	-	-	2309	_i
Torvinventering med
torvarkiv	—	-	1800	_i
Georegister	-	-	620	620'
Nordkalottprojektet	-	-	2 300	-
	9916	10172	27085	17370
Avgår i inkomster	181	140	140	140
	9735	10032	26945	17230
Program 3. Myndighetsuppgifter	och
information
Myndighets- och utrednings-
uppgifter	-	-	—	1975
Information	5136	4677	5086	4869
	5136	4677	5086	6844
Medelsbehov	36321	35617	72497	61385

' För georegister och särskilda arkivfunktioner få användas högst 2 milj. kr. (därav för georegister 620000 kr.) av anslaget.

Prop. 1981/82:99 78

SGU anför i sin anslagsframstäUning bl. a. följande.

Program 1. Kartering

Geologiska kartor skall tUlgodose samhällets behov av geologisk information för samhällsplanering, prospektering efter malmer, industrimineral och nyttiga bergarter samt jordarter och grundvatten, för bedömning av miljövårdsfrågor m.m. Kartorna skall ge den grundliga kännedom om landets geologiska bildningar som är en nödvändig förutsättning för ett rationellt utnyttjande av landets naturtillgångar.

Genom kontinuerliga kontakter med avnämarna av geologiska kartor har SGU sedan länge en god bild av såväl behovet av kartor som de krav som ställs på dem. Viktiga avnämarintressen kanaliseras genom SGU:s kartråd som är ett rådgivande organ i vilket företrädare för de huvudsakliga kartkonsumenterna är representerade. SGU gav tidigare ut kombinerade kartor i olika skalor. Sedan år 1974 ger SGU ut separata berggrunds- och jordartskartor i skala 1:50000. Hittills har getts ut 34 berggrunds- och 45 jordartskartblad över södra och mellersta Sverige. HärtiU kommer 39 berggrundskartblad över norra Sverige, vilka är en biprodukt av malmpro-spekteringen.

Vidare ges ut översiktliga separata jordartsgeologiska och berggrundsgeologiska s.k. länskartor, numera endast i skala 1:200000. Länskarte-ringen är inriktad på landets norra delar och utgivna kartor täcker f.n. ungefär halva landets yta.

SGU:s kartering i reguljära serier omfattar även geofysiska kartor (f. n. endast flygmagnetiska). De geofysiska kartorna utges tillsammans med berggrundskartorna i skala 1:50000.

Sedan år 1976 har ett omfattande utredningsarbete utförts om den hydrogeologiska karteringen och utformningen av dess kartor. Utredningen visade att behovet av kartorna är mycket stort och att sådana kartor huvudsakligen bör produceras länsvis i den översiktliga skalan 1:250000. Den hydrogeologiska karteringen är nu i huvudsak inriktad på sådana kartor. Den första kartan av denna typ, SGU Ah 1. Hydrogeologisk översiktskarta över Kalmar län, utgavs sommaren 1981. Av den tidigare karttypen i skala 1:50000 har 13 kartblad utgivits.

Berggrundskartering

Delprogrammet har sedan flera år tillbaka omfattat framställning av berggrundskartpr i skala 1:50000 med tUlhörande beskrivning samt s.k. länskartor i skala 1:200000.

Befintliga äldre kartor är i många fall föråldrade och panvändbara för planeringsändamål varför en ny karttyp skall produceras genom revision av äldre kartmaterial. Dessa s. k. provispriska översiktliga berggrundskartpr kpmmer att pmfatta de delar av södra Sverige där bristen på mpderna

Prop. 1981/82:99 79

geplpgiska kartpr är speciellt markant. De nya kartprna görs i skala 1:250000 Pch förses med en kort beskrivning. Under förutsättning av oförändrade resurser beräknar SGU att nio översikfiiga berggrundskartor kan ges ut under den kommande 10-års perioden. Produktionen av kartblad i skala 1:50000 i södra Sverige beräknar SGU till ca fyra blad per år och till lika många per år i norra Sverige.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet berggrundskartering 8726000 kr.

Jordartskartering

Delprogrammet omfattar för närvarande framställning av jordartskartor i skala 1:50000 med tillhörande beskrivningar samt länskartor över jordarter i skala 1:200000.

En ny arbetsmetod för jordartskarteringen grundad på de s. k. IR-bilder som numera produceras av lantmäteriverket medför att produktionstiden för ett kartblad bör kunna nedbringas från tidigare 4-4,5 år till 2-2,5 år.

Under femårsperioden 1981/82-1985/86 beräknar SGU att 35 kartblad i skala 1:50000 och en länskarta kan färdigställas.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet jordartskartering 8584000 kr.

Geofysisk kartering

Geofysiska kartor framställs för att utgöra stöd vid konstruktionen av berggrundsgeologiska kartor. De geofysiska kartor som f.n. hänförs till programmet kartering är de flygmagnetiska kartorna i skala 1:50000. De publiceras tillsammans med berggrundskartorna och prioriteringen sker med hänsyn till behovet från berggrundskarteringen.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet geofysisk kartering 2054000 kr.

Hydrogeologisk kartering

Målet för den reguljära hydrogeologiska karteringen är att redovisa grundvattnets förekomst och beskaffenhet i jord- och berggrund.

Arbetena inom delprogrammet omfattar huvudsakligen framtagandet av länsvisa översiktskartor i skala 1:250000. Avsikten är att så snabbt som möjligt kartlägga de regioner av landet, där grundvattnet är av stor betydelse för kommunal vattenförsöijning och jordbruksbevattning m.m. Hittills har ett kartblad av denna typ utgivits och ytterligare två kartblad beräknas bli utgivna under budgetåret 1981/82. Arbeten pågår också med en översikflig hydrogeologisk karta över Sverige i skala 1: 1000000 vilken beräknas vara klar i mitten av 1980-talet.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet hydrogeologisk kartering 3418000 kr.

Prop. 1981/82:99 80

Maringeologisk kartering

SGU har under en följd av år bedrivit en maringeologisk verksamhet inom ramen för prospekteringsdelprogrammet sand, grus och övriga jordarter, som finansieras från anslaget D 3, Prospektering m. m. Verksamheten har varit inriktad på att kartlägga förekomsten av sand och grus på havsbottnen.

SGU hänvisar tiU industriverkets utredning (SIND 1980:1) Grus och sand på land och i hav som motiv för att denna maringeologiska verksamhet i fortsättningen bör bedrivas inom ramen för karteringsprogrammet. SGU föreslår att ytterligare ett karteringsdelprogram benämnt maringeologisk kartering inrättas fr.o.m. 1982/83. För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet 2542000 kr. varav 175000 kr. utgör ett engångsbelopp för täckning av tryckkostnader.

I sitt yttrande över SGU:s anslagsframställning har delgationen för samordning av havsresursverksamheten påpekat behovet av en maringeologisk kartering för att möjliggöra en planering av kust- och havsområdenas nyttjande.

Förenklad berggrunds- och jordartskartering

SGU framställer på uppdrag av nämnden för statens gruvegendom "förenklade" geologiska kartor i skala 1:50000, vilka används inom nämndens nuvarande prospekteringsverksamhet. Förutom de förenklade berggrundskartorna framstäUs även kvartärgeologiska kartor som stöd för den geokemiska och den förenklade karteringen samt för det följande prospekteringsarbetet.

SGU föreslår att de delar av anslagen till mineralförsörjning som är avsedda för s.k. förenklad berggrundskartering och storregionala geokemiska undersökningar bör få disponeras av SGU. SGU föreslår därför att ytterligare ett karteringdelprogram, förenklad berggrunds- och jordartskartering inrättas fr. o. m. 1982/83.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet 9502000 kr.

Geokemisk kartering

SGU utför på uppdrag från nämnden riksomfattande geokemiska inventeringar för prospekteringsändamål.

En snabb och öppen publicering av resultaten av dessa inventeringar skulle enligt SGU innebära en väsentlig förbättring av planeringsunderlaget för många fler prospekteringsorganisationer. Den stora mängd geokemiska data som tagits och tas fram inom den geokemiska karteringen kan och bör också användas inom andra verksamhetsområden, t. ex. inom miljövård, näringsfysiologi, geomedicin, jord- och skogsbruk.

SGU föreslår att den del av anslaget tiU mineralförsörjningen som är avsett för storregionala geokemiska undersökningar, förs över till SGU och att ett nytt delprogram inrättas, benämnt geokemisk kartering.

Prop. 1981/82:99 82

Geokemisk dokumentation

F. n. bedrivs ingen verksamhet inom delprogrammet.

Enligt SGU bör verksamheten inom delprogrammet omfatta lagring och bearbetning av data som tas fram inom den geokemiska karteringen samt forsknings- och utvecklingsarbeten. Delprogrammet bör också omfatta den fortsaUa utvecklingen av berggrundsgeokemin.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprpgrammet geokemisk dokumentation 2000000 kr.

Dokumentation av det radioaktiva fältet

Inom ramen för den anslagsfinansierade uranprospekteringen har SGU under budgetåret 1981/82 bedrivit två projekt, nämligen utvärdering av kända uranuppslag och undersökning av landets naturliga radioaktiva fält. Fr.o.m. budgetåret 1982/83 anser SGU aU motsvarande medel helt bör användas för de regionala undersökningarna av det naturliga radioaktiva fältet. Verksamheten, som är av dokumenterande karaktär, bör enligt SGU bedrivas inom ramen för dokumentationsprogrammet.

SGU föreslår att detta nya delprogram inrättas fr. o. m. budgetåret 1982/ 83 och att SGU för deUa ändamål får disponera motsvarande medel som budgetåret 1981/82 anslogs för uranprospektering.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet dokumentation av det radioaktiva fältet 6870000 kr.

Grusinventering och grusarkiv

SGU föreslår att detta nya delprogram inrättas fr. o. m. budgetåret 1982/ 83 mot bakgrund av att statens industriverk i sin rapport (SIND 1980: 1) Grus och sand på land och i hav föreslår bl.a., regionala inventeringar samt utbyggnad av ett datorbaserat grusarkiv vid SGU. Arkivet skall användas för registrering av såväl befintliga uppgifter om grustillgångar och alternativa material som nya uppgifter vilka insamlas i samband med de regionala inventeringarna och den reguljära karteringsverksamheten vid SGU.

För budgetåret 1982/83 beräknar SGU för delprogrammet grusinventering och grusarkiv 2309000 kr.

Torvinventering och torvarkiv

SGU föreslår att detta nya delprogram inrättas fr. o. m. budgetåret 1982/ 83.

Sedan 1979 har SGU gjort torvmarksinventeringar på uppdrag av nämnden för energiproduktionsforskning (NE). Vidare har på uppdrag av vissa länsstyrelser och kommuner genomförts torvinventeringar. Inom ramen för uppdraget från NE har SGU byggt upp eU ADB-baserat datalagringssystem för torvuppgifter. Uppdraget slutförs under innevarande bud-

Prop. 1981/82:99 85

Jag beräknar för ökade kostnader på grund av höjda löner m. m. för SGU:s personal under anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation 366000 kr. samt för Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. 278000 kr.

Som jag inledningsvis nämnde har ett flertal utredningar och rapporter initierats och framlagts. I samband med min föredragning tidigare av de allmänna utgångspunkterna för mineralpolitiken redogjorde jag även för min syn på dessa utredningar m.m. Mina överväganden i det följande av SGU:s medelsbehov för budgetåret 1982183 skall således ses mot bakgrund av mina tidigare allmänna ställningstaganden.

Som jag tidigare anfört bör SGU disponera de delar av anslagen till mineralförsörjningen som är avsedda för förenklad berggrundskartering och storregionala geokemiska undersökningar. Mot denna bakgrund beräknar jag att SGU bör få disponera 8,5 milj. kr. och 5,1 milj. kr. till de av SGU föreslagna delprogrammen förenklad berggrunds- och jordartskartering resp. geokemisk kartering.

För delprogrammet geologisk dokumentation beräknar jag 4536000 kr. varav 200000 kr. avser täckning av driftkostnader för ett borrkärnarkiv i Bergslagen.

Mineralverkskommittén anser att SGU bör få i uppdrag att principieUt utreda frågan om borrkärnarkiv vad gäller tillhörighet och finansiering. Jag delar kommitténs uppfattning och avser därför att i annat sammanhang föreslå regeringen aU ett sådant uppdrag ges. Vad gäller verksamheten under de närmaste budgetåren förordar jag emellertid att nuvarande riktlinjer inom SGU skaU fortsätta gälla.

Som anmäldes i prop. 1980/81:100 (bil. 17 s. 102) bör det ankomma på konsumenterna av uran att bekosta den ytterligare uranprospektering som de bedömer nödvändig. Den statliga anslagsfinansierade uranprospekteringen upphör därmed i huvudsak per den 30 juni 1982.

Kunskapen om de radioaktiva ämnenas fördelning i den geologiska miljön kommer emellertid tiU användning inom många områden, bl. a. vid bedömning av olika strålskyddsfrågor.

Den dokumentation av det naturliga radioaktiva fältet som SGU bedrivit inom ramen för den anslagsfinansierade uranprospekteringen bör därför enligt min mening fortsätta, lämpligen inom ett särskilt delprogram under program 2 Dokumentation. Jag beräknar för delprogrammet dokumentation av det radioaktiva fältet 5 740000 kr.

Spm jag tidigare anfört, vid min behandling av prganisatipnsfrågprna, bör SGU ha ett utökat ansvar för information på mineralområdet och som en följd av detta bör också ett georegister byggas upp vid myndigheten. Registret skall i första hand ge uppgift om vilken geoinformation som finns på olika institutioner, myndigheter och företag av intresse för bl. a. pro-spekteringsorganisationerna. Informationen som sådan avses inte ingå i registret. Georegistret skall vara datorbaserat. Genom detta register ökar

Prop. 1981/82:99 86

förutsättningarna för ett utvidgat informationsutbyte mellan SGU och gruv- och mineralindustrin m. fl. Detta bör gagna den totala effektiviteten i landets prospektering. För georegister och särskilda arkivfunktioner för torv samt sand och grus föreslår jag att SGU får använda högst 2 milj. kr., därav för georegister 620000 kr., av anslaget.

Vad gäller de inventeringar av sand och grus samt tprv spm SGU begärt medel för anser jag att sådana inventeringar, från råvaruförsörjningssynpunkt, bör behovsprövas och även finansieras av konsumenterna av dessa råvaror. Vad gäller plika uppgifter på tprvpmrådet bör myndighetens ansvar knyta an till det övergripande ansvaret för dpkumentatipnen av landets geplpgiska beskaffenhet pch tillämpningen av minerallagstiftningen. I anslutning till verksamheten vid torvarkivet kan detta innebära uppgifter med inslag av information bl. a. i utbildningssyfte.

Mineralverkskommittén har i sitt yttrande påpekat att det finns en kommersiell marknad för torvinventeringar och att dessa på uppdrag kan utföras av uppdragsbolaget. Jag instämmer i denna bedömning.

Mot denna bakgrund är jag inte heUer beredd att föreslå inrättandet av nya organ på torvområdet. Det bör ankomma pä berörda intressenter att ta initiativ till och genomföra de gemensamma projekt i de organisationsformer och inom de ekonomiska ramar de finner svarar mot deras behov.

I samband med att vissa av industriverkets uppgifter på mineralområdet förs över till SGU inrättas ett nytt delprogram på SGU, Myndighets- och utredningsuppgifter. För detta nya delprogram beräknar jag totalt 1975 000 kr. varav 85000 kr. utgör en överföring av medel för administrativa resurser från anslaget B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader.

Jag har i det föregående vid min behandling av SGU:s organisation utförligt behandlat myndighets- och utredningsuppgifterna inom detta för SGU nya område.

Vad gäller framställningen av de geofysiska kartorna bör SGU finansiera och ansvara för hela framställningen och produktionen, Uksom det allmänna nyttiggörandet av kartorna. Uppdragsbolaget bör endast - mot ersättning — svara för det tekniska genomförandet samt utveckling och service av flyginstrument o.d. vad gäller erforderliga flygmätningar, liksom att äga och ansvara för erfprderlig utrustning för denna verksamhet. Självfallet bör därvid samarbetet mellan de båda organen och SGU:s styrning av uppdraget flnna former som gör att SGU i full utsträckning får inflytande samt vederbörlig insyn i flygverksamheten. Jag återkommer till denna fråga vid min behandling av medelsbehovet m. m. för uppdragsbolaget.

Det samnordiska projektet på Nordkalotten som SGU f. n. deltar i är ett tidsbegränsat särskilt projekt och bör därför inte tas upp som ett särskilt delprogram. SGU disponerar t.o.m. utgången av år 1982 medel från det under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1979/80 uppförda reservations-

D 2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning

1980/81 Utgift	6475922
1981/82 Anslag	5000000
1982/83 Förslag	800000

Reservation 12770521

Anslaget är avsett att finansiera SGU:s investeringar i mer kostnadskrå-vande utrustning. Ränta och avskrivning på utrustningskapitalet belastar de program inom vilka utrustningen används. Utrustningen som anskaffas med anlitande av utrustningsanslaget tillförs SGU:s utrustningskapUal. Medel motsvarande avskrivning och förräntning av utrustningskapitalet omförs till särskild inkomsttitel på statsbudgeten.

SGU:s investeringar bör även fortsättningsvis finansieras på detta sätt.

SGU:s utrustningskapital (I 000 kr).

Objektgrupp Oavskrivet Oavskri- Anskaffning 1982/83

värde vet värde -----------------

1981-07-01 1982-07-01 SGU Föredraganden
beräknar

SGU Totalt SGU Uppdrags-

bolaget

Borrutrustning	4284	6672	760	526	_	526
Föriäggningar	717	976	-	-	-	-
Fordon	2 223	3097	2035	1410	149	1261
Geofysisk fältutrustning	4688	5731	2825	1957	293	1664
Geofysisk lab.utrustning	1 158	1249	430	298	73	225
Kemisk lab.utrustning	4446	5 572	744	515	-	515
Verkstadsutrustning	573	1 104	-	-	-	-
Övrig utrustning	3421	3168	424	294	285	9
Totalt	21510	27569	7218	5000	800	4200

I sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 anför SGU i huvudsak följande.

Anslaget bör för budgetåret 1982/83 uppgå till 7218000 kr. Av beloppet avser 5 302000 kr. ersättning av äldre försliten utrustning, 1218000 kr. hänför sig till sådan anskaffning som bör göras för rationalisering och kvalitetshöjning av pågående verksamhet och 668000 kr. avser anskaffning i syfte att höja driftsäkerheten och förbättra arbetsförhållandena.

Prop. 1981/82:99 89

SGU förutsätts köpa tjänster av bolaget för närmare 17 milj. kr. under budgetåret 1982/83. Bl. a. avses större delen av den förenklade berggrunds-och jordartskarteringen, den geokemiska karteringen samt all flygmätning för karteringsändamål utföras av bolaget på uppdrag av SGU.

Föredraganden

SGU:s uppdragsverksamhet kännetecknas av ett antal stora uppdragsgivare med uppdrag av långsiktig karaktär.

Enligt min uppfattning har uppdragsbolaget goda förutsättningar att utvecklas till ett effektivt konsultföretag för malm- och mineralprospekte-ring, torvundersökningar, berggrundsundersökningar och ingenjörsgeologi såväl i Sverige som utrikes, inte minst genom dess höga kompetens inom geoområdet. Den volym och den varaktighet som uppdragen redan nu karaktäriseras av medverkar till att ge bolaget goda möjligheter att nå detta mål. Bolagets etablering innebär en offensiv satsning på en utvecklingsbar konsultorganisation inom hela geoområdet.

Vad gäller SGU:s internationella verksamhet kommer jag i det följande att särskilt behandla denna fråga.

I sin prognos över beräknade intäkter för bolaget har kommittén utgått från de i januari 1982 kända uppdragen. Likom kommittén anser jag dock att det på de områden man redan i dag har verksamhet finns goda förutsättningar att inte bara öka antalet uppdrag utan också att bredda uppdragen till att omfatta fler moment än i dag. Dessa områden är främst prospektering i dess olika former samt vissa områden inom ingenjörsgeologi som t. ex. olika slag av markundersökningar vad gäller undeijordsanvändning m.m. för olika ändamål. Bolaget bör på sikt även kunna konkurrera vad gäller utförande av delar av större projekt t. ex. markundersökningar för dragning av gasledningar samt undersökningar för utvinning av geotermisk energi.

Det finns därutöver ytterligare områden som bolaget kan överväga att gå in på. Torv är ett relativt nytt sådant område där SGU har såväl kompetens som resurser att åtaga sig uppdrag från bl. a. kommuner, länsstyrelser, energiverk och företag. Bolaget bör kunna medverka vid såväl inventering, detaljerade undersökningar som efterföljande steg i projektering och eventuellt även genomförande av begränsade torvbrytningsföretag.

Ett annat område som är av stort intresse och där uppdragsvolymen kan förväntas öka är naturvårdsundersökningar där SGU på uppdrag utför utredningar angående miljöpåverkan av olika aktiviteter t. ex. avfallsde-ponering. Lokala och regionala såväl som centrala myndigheter kan för olika syften bl. a. planering av bebyggelse m. m. ha behov av underlagsmaterial i form av olika typer av inventeringar m. m.

Vad gäller flygverksamheten förordar jag, som har framgått tidigare, att det tekniska genomförandet samt utveckling och service av flyginstrument

Prop. 1981/82:99 90

o.d. vad gäller erforderliga flygmätningar för såväl karterings- som prospekteringsändamål helt förläggs till bolaget. Detta innebär som jag också förordade tidigare vid min behandling av utrustningsanslaget för SGU, självfallet, att berörd utrustning o.d. inom nuvarande SGU övergår till bolaget. Bolaget skaU således kunna utföra flygmätningar på uppdrag.

Genom denna förläggning av flygverksamheten underlättas utvecklingen av flygverksamhet för prospektering - inom och utom Sverige - genom de basresurser som uppdragen från SGU skapar.

Härmed skapas också de bästa förutsättningarna för en bredare samverkan och - på sikt - även direkt samordning med gruv- och mineralindustrins prospekteringsflyg. Möjligheterna ökar därmed, enligt min mening, också för en samordning av den flyggeofysiska verksamheten inom både prospekterings- och karteringsområdet i Sverige.

Enligt mineralverkskommittén bör till uppdragsorganet från nuvarande SGU föras utrustning och inventarier till ett beräknat värde av 30,0 milj. kr. Dessutom bör uppdragsbolaget ges ett medelstillskott på 4,2 milj. kr. för inköp av utrustning och inventarier under budgetåret 1982/83.

Jag biträder i huvudsak kommitténs förslag och föreslår att aktiekapitalet i uppdragsbolaget tecknas dels genom att nyss nämnda utrustning förs över till bolaget som apportegendom dels genom ett tillskott av medel. I samband med aktieteckningen skall en ny värdering av apportegendomen göras enligt aktiebolagslagens bestämmelser.

Jag förordar att aktier tecknas i uppdragsbolaget för 70,0 milj. kr. och att regeringen i samband härmed förbehåller sig rätten att bestämma hur stor del som skall utgöra aktiekapital. Med hänsyn till att apportegendomens värde har beräknats tiU 30,0 milj. kr. erfordras ett tillskott av medel på 40,0 milj. kr. I detta har jag beräknat 4,2 milj. kr. för utrustning och inventarier för budgetåret 1982/83 i huvudsak i enlighet med kommitténs förslag. Jag har också beräknat medel för att ge uppdragsbolaget möjlighet att inrätta eller ingå som delägare i aktiebolag för internationell verksamhet.

Jag förordar således att ett anslag av 40 milj. kr. för detta ändamål tas upp på tUläggsbudget III för statsbudgeten för innevarande budgetår.

Kommittén har gjort en beräkning av storleken på den balanserade förlusten inpm nuvarande SGU per den 30 juni 1982. Denna har av kpmmittén beräknats tiU ca 23 milj. kr. Likspm kommittén anser jag att under-skoUen för budgetåren 1980/81 och 1981/82 bör täckas i sin helhet. Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 då en mer definitiv beräkning av underskotten torde föreligga.

I sitt inledningsskede är det enligt kommittén nödvändigt att bolaget disppnerar ett visst rörelsekapital utöver aktiekapitalet. Bolagets tillgångar torde inte medge att säkerheter för lån för detta ändamål utan vidare kan ställas av bolaget. För att underiätta en upplåning kan staten behöva ställa särskild säkerhet tiU förfogande för bolaget. Jag instämmer i denna bedöm-

ning och förordar således att bolaget ges en statlig kreditgaranti på 40 milj. kr. Garantiförbindelsen bör tecknas av riksgäldskontorel.

4.3 Bergsstaten
D 3. Bergsstaten
1980/81 Utgift	1911589
1981/82 Anslag	1799000
1982/83 Förslag	2076000

Bergsstatens verksamhet styrs i stort av den gruvrättsliga lagstiftningen framför allt gruvlagen (1974: 342) och gruvkungörelsen (1974:344). Bergsstatens myndighets- och kansliuppgifter omfattar i huvudsak ärenden om inmutning, utmål och markanvisning samt försvar av utmål, liksom uppbörd av försvars- och inmutningsavgifter, förande av gruv- och mineralregisterverksamhet samt viss statistik. Därtill kommer relativt omfattande och under senare år ökande arbetsuppgifter enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, som trädde i kraft den 1 januari 1975. Framför allt handläggningen av frågor i samband med torvkoncessioner har ökat kraftigt i volym under det senaste året.

Enligt gruv- och minerallagen ankommer det f. n. både statens industriverk och bergsstaten att utöva tillsyn över gruvdriften i landet. Med stöd av bl. a. gruvkungörelsen meddelar industriverket särskilda föreskrifter för arbetets utförande. Det praktiska tillsynsarbetet utförs av bergsstatens tjänstemän.

	1981/82	1982/83 beräknar
	1981/82	Statens industriverk	Föredraganden
Personal
Handläggande personal Övrig personal	4 5 9	-	-
Anslag
Förvaltningskostnader Lokalkostnader Kungörelsekostnader	1481000 153000 165000	+ 194000 +203000 + 17000	+ 63000 +201 000 + 13000
	1799000	+414000	+277000

Med stöd av minerallagstiftningen pch mptsvarande äldre lagstiftning tas genpm bergsstatens försprg ut vissa avgifter på det gruvrättsliga pmrådet. Vidare skall enligt kungörelsen (1966:315) angående tillämpningen av lagen den 3 juni 1966 (nr 314) om kontinentalsockeln avgift erläggas tUl statens industriverk för tiUstånd till sand-, grus- eller stentäkt på kontinen-

Prop. 1981/82:99 92

talsockeln. Samtliga dessa avgifter redovisas på statsbudgetens inkomstsida under titeln 2528. Avgifter vid bergsstaten. Avgifterna beräknas uppgå tiU sammanlagt ca 6,5 milj. kr. för budgetåret 1981/82 och 6,7 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Motsvarande avgifter uppgick budgetåret 1980/81 till 5,9 milj. kr.

I avvaktan på en ny organisation på mineralverksområdet har industriverket i sin anslagsframställning för bergsstaten inte vidtagit någpn nedskärning med 2% enligt regeringens anvisningar. För budgetåret 1982/83 beräknar industriverket anslaget till bergsstaten tiU 2214000 kr. enligt följande.

1. Pris- och löneomräkning +126000 kr.

2. Ökade lokalkostnader med 203 000 kr.

3. Ökade kungörelsekostnader med 17000 kr.

4. Övriga expenser engångsanvisning 69000 kr.

Enligt MPU fungerar bergsstaten bra vad gäller de uppgifter den enligt sin instruktion skall sköta. Det ökande behovet av infprmatipn pch rådgivning på mineralområdet till regionala organisationer och myndigheter har emellertid enligt utredningen lett till att resurserna synes vara för små.

Föredraganden

För egen del vill jag anföra följande.

Vad gäller informationsverksamheten, som jag tidigare har redogjort för, blir bergsstatens uppgifter på detta område relativt begränsade genom nya SGU:s tillkomst och det georegister som jag har föreslagit skall byggas upp inom denna myndighet. Vad avser den ökade arbetsbördan i samband med torvkoncessioner återkommer jag i det följande med vissa lagförslag till förenkUngar som avsevärt kommer att underlätta även bergsstatens uppgifter på detta område. Å andra sidan återkommer jag i det följande även med vissa förslag, som om de genomförs och får avsedd effekt, på längre sikt, i viss mån kan öka bergsstatens arbetsbelastning.

Jag vUl därför inte utesluta att det på sikt kan finnas behov av en förstärkning av bergsstaten. En sådan bör i så fall genomföras genom en omfördelning av resurser från SGU fill bergsstaten. Det bör ankomma på SGU, som chefsmyndighet för bergsstaten, att vid behpv aktualisera frågan. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för budgetåret 1982/83 till 2076000 kr.

4.4 Nämnden för statens gruvegendom

Jag övergår nu till att behandla budgetfrågorna för nämnden. Liksom för innevarande budgetår bör medlen anvisas över två olika anslag. Mineralverkskommittén har den 22 oktober 1981 yttrat sig över nämndens anslagsframstäUning. Utöver anslagsframstäUningen har nämnden i särskUd skrivelse den 12 oktober 1981 redovisat sin planering för prospektering budgetåren 1981/82 och 1982/83.

Prospekteringen efter industrimineral har enligt nämnden hittills varit koncentrerad tUl Skåne med inriktning på kaolin. Under budgetåret 1982/83 kommer resultaten från basprospekteringsprojekten under åren 1978-1981 att föreligga. Antalet projekt väntas därefter öka och en ökad satsning med inriktning på industrimineral med verksamheter över hela landet kan förutses.

Läget för nämndens prospektering baserad på den basprospektering som utförts under åren 1978—80 redovisas i nedanstående tabell.

BASPROSPEKTERING 1978-80
		Antal påträffade fyndig-
Geografiskt område	Typ av påträffad	heter för vilka utvärde-
	malmprovins	ring pågår
Skåne	Kaolin	6
Askersund-Örebro-	Resultat
Karlskoga	föreligger
Västra Värmland	1981/82
Västra Dalarna	Volfram, tenn Koppar	3 1
	Bly, zink	-
Filipstadsområdet	Ingen typisk	Små fyndigheter med varie-
	provins	rande metallinnehåll
Dalsland	Koppar, silver	2
Västra Hälsingland	Volfram, tenn	-
Vindelnområdet i
Västerbotten	Nickel, koppar	4
Sorsele-Storuman-
Lycksele	Volfram, tenn m. m.	14
Moskosel	Molybden	1
Vittangi	Kobolt	3
Naimakka	Nickel	—
Södermanland	Silver	2
Östra Norrbotten	Resultat 1981/82

Den gruvegendom som nämnden förvaltar utökas kontinuerligt genom prospekteringsverksamheten. För att närmare kunna utröna brytvärdheten av intressanta fyndigheter krävs ingående utredningar. Frågan angående fyndigheternas brytbarhet i rent tekniskt-praktiskt hänseende måste närmare belysas. Detta sker normalt genom brytvärdhetsundersökningar. Inom ramen för dessa erhålls material för att utröna fyndigheternas anrik-ningsbarhet. Delar av sådana utredningar, främst vad avser undersökningar i laboratorie- och driftsmässig skala (pilotförsök), kan inte genomföras vid nämnden eftersom utrustning saknas och det också skulle ställa sig orealistiskt att anskaffa sådan. Dessa arbeten måste i stället genomföras av de företag och institutioner som har kapacitet och kunskap på resp. område. Inom nämndens ram är sammanhållning och utvärdering av sådan extern verksamhet nödvändig bl.a. som bakgrund för förhandlingar öm upplåtelse och då beslut skall fattas huruvida utmål skall försvaras i fortsättningen eller ej.

Prop. 1981/82:99 96

MPU har bedömt tre huvudområden som viktigast för den framtida inriktningen av prospekteringen i Sverige, nämUgen prospektering efter nya slag av fyndigheter, t. ex. industrimineral och legeringsmetaller, grundläggande basprospektering i syfte att hitta nya malmprovinser samt prospektering i anslutning till befintliga driftsgruvor och anrikningsverk.

Föredraganden

För egen del vill jag anföra följande.

Under de senaste årtipnden har prpspekteringen i Sverige i hög grad inriktats mot järnmalm och basmetaller (koppar, bly, zink). Den inriktning av prospektering mot legeringsmetaller och industrimineral som har föreslagits av MPU har nu påbörjats. Det är angeläget att denna inriktning kan fortsätta i effektiva former. De mineralråvaror som enligt MPU i första hand kunde komma i fråga för intensifierade prospekteringsinsatser, dvs. de som nu bedöms kunna upptäckas i brytvärda kvantiteter, anger utredningen vara vissa industrimineral samt förmodligen i första hand molybden, volfram och nickel. Sannolikheten för nya fyndigheter bedöms vara något lägre för kobolt samt niob och tantal. Möjligheterna att hitta brytvärda fyndigheter av titan eller att genom processutveckling möjliggöra utnyttjande av de kända fyndigheterna kan enligt MPU inte helt uteslutas.

Det är enligt min mening angeläget att nämndens prospektering - i lämplig omfattning - liksom f. n. har en något mer långsiktig inriktning än industrins i syfte att komplettera de satsningar gruv- och mineralindustrin själv gör. Detta är viktigt dels för att bredda den traditionella gruvindustrins verksamhetsfält genom att skapa förutsättningar för gruvdrift inom nya geografiska områden, dels för att fortsätta en uthållig aktivitet mot legeringsmetaller m.m. trots en f.n. i många avseenden bristande avnämarstruktur. En sådan statlig basprospektering utgör en investering för framtida prospektering och kan i många fall överbrygga gapet mellan SGU:s geologiska kartering och industrins uppföljande prospektering.

Å andra sidan, bl. a. mot bakgrund av de nya förenklade kartor, som SGU skall börja ge ut, men framför allt med tanke på behovet av att snabbare föra fram prpjekt tiU explpateringsstadiet talar enligt min mening mycket för en ökad koncentrering av nämndens prospektering tiU områden med befintliga anrikningsverk och utbyggd infrastruktur.

Som framgått av mina överväganden delar jag således MPU:s uppfattning om de tre viktigaste huvudområdena för prospekteringen i Sverige. Det får emeUertid anses åligga nämnden att inom ramen för sina tillgängliga resurser och mot bakgrund av hur verksamheten med prospekteringsstö-det utfaller själv prioritera satsningarnas storlek inom respektive huvudområden.

Förutom en viss inriktning av prospekteringen har MPU också föreslagit ett särskilt undersökningsprogram för de s.k. obrutna Qällområdena. En-

Prop. 1981/82:99 97

ligt beslut av riksdagen skaU speciella riktlinjer gälla inom dessa områden (prop. 1977/78:31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99). Enligt min uppfaUning bör det ankomma på nämnden att själv prioritera sin geografiska inriktning av prospekteringen utifrån var möjligheterna att starta gruvdrift är störst.

Jag vill dock erinra om att utskottet vid sin behandling av frågan om pbrutna fjällområden betonade vikten av fortsatt prospektering i områdena. Vad avser gruvdrift anförde utskottet: "Utskottet ansluter sig till det grundläggande innehållet i de i propositionen förordade riktlinjerna, dvs. att endast mycket starka samhäUsintressen bör leda till alt gruvdrift bör komma ifråga. Den förordade och preciserade förutsättningen att områdets tillgänglighet inte ökar väsentUgt och att skadan från naturvårdssynpunkt blir liten kan emellertid knappast strikt hävdas mot de tyngst motiverade brytningsintressena. Konflikten får då lösas från fall till fall genom beslut, i regel vid prövning av fråga om gränsändring. Den restriktiva utgångspunkten bör slås fast för att inte grundläggande syften skall gå förlorade, men avvägningarna måste i praktisk hantering bli beroende också av den vikt man tillmäter ett aktuellt brytningsprojekt."

Vid min anmälan till prop. 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m.m. förordade jag att de delar av nämndens anslag som användes för förenklad berggrundskartering eller storregionala geokemiska undersökningar borde disponeras av den nya föreslagna förvaltningsmyndigheten. Detta innebär att medlen fr. o. m. budgetåret 1982/83 överförs till SGU där de inordnas under delprogrammen för kartering. SGU har från detta anslag tillförts sammanlagt 13,6 milj. kr. Genom att det av nämnden drivna s.k. Bäckegruveprojektet upphör innevarande budgetår är det möjligt att för budgetåret 1982/83 i besparingssyfte minska anslaget med ca 7 milj. kr.

För prospekteringsuppdrag till det nyinrättade prospekteringsbolaget har jag beräknat 57400000 kr. och för brytvärdhetsundersökningar 1000000 kr. Totalt sett innebär förslaget att prospekteringen även fortsättningsvis kan bedrivas på en hög nivå.

Det är, som jag tidigare betonat, enligt min uppfattning angeläget att nämnden kontinuerligt och på ett så tidigt stadium som möjligt prövar möjligheterna att bjuda ut gjorda fynd till gruvföretagen för vidare undersökning och exploatering. Införandet av det stöd jag tidigare har förordat torde även innebära att förutsättningarna för nära och fortgående samarbete med gruv- och mineralindustrin ytterligare förbättras. Nämnden bör genom koncentreringen av dess resurser tUl en något mindre helt egen verksamhet ytterligare kunna öka sin effektivitet med sikte på att öka det ekonomiska utbytet av sin förvaltning av gruvegendomen.

För det stöd till prospektering jag har förordat bör nämnden använda de medel som anvisas för prospektering. Omfattningen av stödet bör prövas med utgångspunkt från de ansökningar om stöd som inkommer till nämnden. Sett över en längre period bör en riktpunkt vara att nämnden disponerar högst hälften av de för prospekteringsändamål anvisade medlen för 7 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 99

Prop. 1981/82:99 98

prospekteringsstöd. För budgetåret 1982/83 bör dock medel för prospek-teringsstöd uppgå till högst 15 milj. kr.

Nämnden har hemställt om bemyndigande att göra fleråriga åtaganden för att underlätta planeringen av prospekteringen och brytvärdhetsunder-sökningarna och därmed kunna bedriva verksamheten mer rationellt. Med hänsyn till behovet av en långsiktig planering av nämndens verksamhet bör liksom vad gäller innevarande budgetår sådant bemyndigande ges. Därutöver bör även möjligheterna för långsiktig planering ytteriigare förstärkas. Jag förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1982/83 fatta beslut om prospektering, prospekteringsstöd och brytvärdhetsundersökningar som innebär åtaganden om sammanlagt högst 38 milj. kr. för budgetåret 1983/84, 25 milj. kr. för budgetåret 1984/85 och 16 milj. kr. för budgetåret 1985/86.

D 5. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m.

1981/82 Anslag 6371000

1982/83 Förslag 7470000

Nämnden anför i sin anslagsframstäUning bl. a. följande.

Nämnden kan genomföra sin uppgift att förvalta statens gruvegendom på flera olika säU. Utmål och andra rättigheter till mineralfyndigheter kan utarrenderas till olika företag för brytning. Nämnden kan även bryta fyndigheter i samarbete med olika företag eller i egen regi.

En fortgående effektivisering av verksamheten eftersträvas genom en successiv kompetensuppbyggnad inom nämndens kansli samt genom förbättringar av system och metoder för styrning och uppföljning av nämndens prospekteringsuppdrag. Som resultat härav har nya föreskrifter utarbetats för nämndens prospekteringsuppdrag. De nya reglerna innebär en viss rationalisering men även en skärpning av den ekonomiska uppföljningen av nämndens prospekteringsbeställningar. Syftet är att genom samordning av geologiska och ekonomiska rapporter åstadkomma en effektivare styrning av nämndens prospekteringsinsatser. Vidare har ingående förhandlingar förts i syfte aU finna en övergripande avtalsmodell för utarrendering av utmål eller andra rättigheter för brytning av mineralfyndigheter. Som resultat härav har arrendeavtal tecknats baserade på vinstandel. Principen för redovisning av mervärdeskatt har ändrats. Den för nämndens verksamhet nya redovisningsmetoden innebär att anslagsposten "mervärdeskatt" kan slopas fr. o. m. budgetåret 1982/83.

Exploatering inom statliga gruvräUer sker f. n. huvudsakligen vid fyndigheter som har utarrenderats till Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Boliden Mineral AB. Nämnden beräknar arrendeinkomsterna under budgetåret 1981/82 till 18 milj. kr. vilket innebär en ökning med 4 milj. kr. jämfört med föregående budgetår.

	1981/82	1982/83 beräknar
	1981/82	Nämnden för	Före-
		statens gruv-	draganden
		egendom
Anslag
Inmutnings-
kostnader	2000000	—	-
Utmåls-
läggningar	250000	-	- 100000
Förvaltnings-
och utrednings-
kostnader	1121000	+ 144000	+ 3 124000'
Mervärdeskatt	2000000	-2000000	-2000000
Kommunala skatter	1000000	-	-
Lokalkostnader		-	+ 75000
Totalt	6371000	-1856000	+1099000

' Häri ingår även löner, sjukvård, resor, expenser m. m. Till denna anslagspost har för förvaltningskostnader förts 135 000 kr. från anslaget B 1. (SIND).

Pris- och löneomräknat huvudförslag +27000 kr.

Mineralverkskommittén har i sitt förslag tUl utformningen av myndighetsorganisationen på mineralområdet förordat att ett särskilt kansli bildas för nämnden samt att tiU detta överförs 12 tjänster från statens industriverks mineralbyrå. Härutöver föreslår kommUtén att ytterligare två tjänster inrättas vid nämnden, nämUgen dels en chefstjänst, dels ytterligare en tjänst med inriktning på mineralteknik.

Föredraganden

För egen del vill jag anföra följande.

Av stor betydelse i nämndens fortsatta verksamhet blir anknytningen till det föreslagna prospekteringsrådets resp. mineralresursrådets verksamhet. Dessa råd administreras av SGU i Uppsala. Inom ramar för rådens verksamhet skall ett betydelsefullt samarbete äga rum. I detta samarbete deltar bl. a. representanter för gruvintressenter, däribland nämnden. Samarbetet förutsätts leda till en effektiv samordning av de samlade resurserna för prospektering, mineralteknik och även FoU-satsningar. För nämndens vidkommande är det av stor betydelse att detta arbete kontinuerligt ökar dess kunskaper om och erfarenheter av den praktiska verksamheten på mineralutvinningsområdet. Nämndens viktiga uppgift att, bl.a. på grundval av samarbetet i prospekteringsrådet, bevilja stöd till prospektering och att i eget samarbete med annan gruvintressent driva projekt, förutsätter en kompetens som för nämndens vidkommande, med dess begränsade personella resurser, förutsätter nära kontakter med andra myndigheter och organ, som t. ex. överstyrelsen för ekonomiskt försvar, styrelsen för teknisk utveckling (STU), högskolan i Luleå och andra forskningsorgan.

Prop. 1981/82:99 100

Den ändrade verksamhetsinriktning som jag har förordat för nämnden, innebär att nya styrmedel och samverkansformer prövas. Nämndens framtida roll och inriktning bör emellertid ytterligare övervägas dels mot bakgrund av vad jag tidigare anförde om behovet av effektivare former i verksamheten, dels i ljuset av de erfarenheter som efter hand vinnes av verksamheten i de nya organ och myndigheter som nu påbörjar sin verksamhet. Jag vill därför mot bakgrund av vad jag har anfört förorda att nämndens kansli t. v. lokaliseras till Stockholmsområdet eller dess omedelbara närhet, beroende på vilka samordningsfördelar som kan vinnas med lokalmässig anknytning till annat organ. Det ankommer på regeringen att närmare utreda denna fråga.

Jag biträder kommitténs förslag till fördelning av tjänsterna vid industriverkets mineralbyrå meUan SGU och nämnden. Enligt min uppfattning bör inte ytterligare tjänster flyttas bort från verket som en följd av denna omorganisation inom mineralområdet. Jag är dock inte beredd att inrätta mer än ytterligare en tjänst utöver de som tillförs nämndens kansli från industriverket. Antalet anställda i kansliet blir därmed 13.

Då nu stora delar av den mineralpolitiska myndighetsorganisationen omorganiseras och delvis ges en förändrad inriktning bör en målsättning vara att söka anpassa de befintliga resurserna till de nya verksamhetsformerna.

För nämndens förvaltnings- och utredningskostnader beräknar jag 4245000 kr. varav för administrativa resurser 135000 kr.

Med hänvisning tUl sammanställningen beräknar jag anslaget till 7470000 kr.

5 Den internationella verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning m. m.

Jag tar nu upp vissa frågor om den internationella verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) m. m.

Riksdagen beslöt våren 1980 att SGU skulle erhålla 600000 kr. spm lånemedel för att inleda en internatipnalisering av SGU:s uppdragsfinan-sierade verksamhet (prpp. 1979/80:125 bil. 11, NU 1979/80:49, rskr 1979/ 80:322).

Bildandet av ett separat bplag för utlandsverksamheten har därefter förberetts inom SGU genom ett flertal analyser och marknadssonderingar.

I betänkandet (SOU 1980:23) Stadigt kunnande till salu - export av tjänster från myndigheter och bolag - föreslogs åtgärder av den s. k. konsultexportutredningen för att öka export av tjänster.

F.n. gäUer om sådan verksamhet förordningen (1981:673) med vissa bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandet. Förordningen är tillämplig på vissa angivna myndigheter pch innebär att

Prop. 1981/82:99 101

dessa inpm sitt verksamhetspmråde bör uppmärksamma och ta till vara möjligheterna att inom eller utom riket för utländsk marknad marknadsföra sådana tjänster som myndigheten inte är förhindrad att tillhandahålla. Förordningen omfattar bl. a. nuvarande SGU.

Konsultexportutredningen föreslog att den internationella verksamheten vid SGU borde bedrivas i form av ett aktiebolag. Utredningen bedömde SGU:s möjligheter att etablera sig internationeUt som goda. Utredningens förslag har remissbehandlats. De remissinstanser som uttalade sig i frågan tillstyrkte förslaget om bolagsbildning.

U-ländema utgör enligt utredningen och andra bedömare en mycket stor internationell marknad för SGU:s tjänster. I dessa länder finns liksom i öststaterna ett mycket stort statligt inflytande i den industriella utvecklingen. Detta gäller inte minst mineralområdet. Internationella kontakter tas ofta på regeringsnivå eller via normala diplomatiska kanaler.

I de ramavtal som Sverige ingått under senare år med bl. a. afrikanska stater har bl.a. mineralutvinning nämnts som lämpligt samarbetsområde. Som exempel på ett annat lands fruktgivande samarbetsavtal på mineralområdet kan nämnas det mellan Sovjet och Finland som haft stor betydelse för geovetenskapen och geoindustrin i Finland. Jag vill också peka på det nordiska geologiska samarbete som påbörjades under år 1980. Arbetet syftar till att identifiera större malmförande formationer på Nordkalotten. Från svensk sida deUar SGU.

Som jag tidigare nämnde har man från u-länderna kunnat notera en markant ökning av intresset för gruvverksamhet. Samtidigt har dock villkoren för de stora internationeUa gruvföretagens verksamhet i dessa länder undergått en viss förändring, vilket bl. a. resulterat i avsevärda igångsättningssvårigheter för ett utnyttjande av de nya malmförekomster som påträffats. Denna osäkerhet har bl.a. sin orsak i ökade krav från många u-länder på inhemskt deltagande och nationell kontroll över för länderna viktiga industriprojekt. Ledningen av gruvnäringen har alltmer förskjutits från de stora internationella gruvföretagen till u-länderna själva. I ett flertal ekonomiska analyser under 70-talet, som behandlar u-ländernas utvecklingsproblematik, påpekas gruvnäringens fundamentala betydelse för dessa länders industriella expansion.

U-länderna har ännu ej tillräckliga tekniska och ekonomiska resurser för att kunna utnyttja mer än en bråkdel av sina potentiella malmtillgångar. Hämmande på bergsbrukets utveckUng i dessa länder blir enligt flertalet bedömare även förskjutningen från extern till intern ledning med åtföljande politiska, ekonomiska och sociala komplikationer. U-länderna har av naturliga skäl inte heller en tillräckligt utbyggd prospekteringsverksamhet. Huvuddelen av denna sköts i många länder fortfarande av de stora internationella gruvföretagen, vilket i många fall givit upphov till politiska komplikationer.

Prop. 1981/82:99 102

Med hänsyn tiU den svenska bergshanteringens internationeUt mycket höga anseende finns det enligt min mening goda möjligheter för Sverige till utvidgat samarbete och ökad export av gruvutrustning och konsulttjänster inte minst till u-länder.

1 skrivelser tUl regeringen den 28 november 1980 och den 30 september 1981 har SGU redogjort för sin internationella verksamhet samt lämnat vissa bedömningar. SGU har även mot bakgrund av bl.a. konsultexport-utredningens slutsatser hemstäUt att få bilda bolag för denna verksamhet samt i skrivelse den 18 december 1981 även hemställt att få uppta förhandlingar om att få inträda som delägare i Studsvik Analytica AB, som f. n. ägs av Studsvik Energiteknik AB, Analytica AB och Scanoil AB. Syftet med detta delägande är enligt SGU att förbättra möjligheterna att driva en framgångsrik utlandsverksamhet inom framför allt Saudiarabien. SGU och företaget har gemensamt utarbetat ett förslag till ett inledande projekt i en mycket stor prospekteringskampanj i Saudiarabien. Ett saudiarabiskt pro-spekteringsbolag är under bildande med det svenska företaget som delägare. SGU bedömer det som mycket troligt att det saudiska bolaget och därmed SGU får statliga prospekteringsuppdrag.

Jag redpgör i det följande översiktligt för SGU:s allmänna bedömningar.

SGU:s hittillsvarande verksamhet med syfte att expprtera tjänster kan indelas i fyra grupper:

—uppdrag Pch prpjekt som finansieras direkt eller indirekt av utvecklingsbankerna, för SGU:s del f. n. Asian Development Bank (AsDB)

—uppdrag från oljeländerna

—uppdrag med anknytning till biståndsverksamhet

—övriga uppdrag samt försäljning av instrument. Utvecklingsbankerna har bedömt att utvecklingen inom mineralsektorn

är en av de viktigaste förutsättningarna för ekonomiska framsteg i u-länderna och behandlar låneansökningar inom detta område i positiv anda. AsDB har under senare tid särskilt intresserat sig för reorganisation av geologiska institutioner samt prospektering efter mineraltillgångar. SGU har därför registrerat sig som konsult hos AsDB. Banken har under senare tid tagit upp SGU på sin s.k. short-list för anbudsgivning vid ett flertal tiltfällen.

Bland utvecklingsländerna intar oljerika länder en särställning. Dessa länders förmåga att själva finansiera utvecklingsprojekt har attraherat ett stort antal konsulterande företag, som försöker sälja sina tjänster. 1 en sådan konkurrenssituation måste SGU i stor utsträckning samarbeta med andra organisationer med etablerade kontakter. SGU har därtor bl.a. anslutit sig tiU den s.k. SAPP-gruppen (Swedish Agro Package Projects) hos Sveriges exportråd som har specialiserat sig på marknadsföring av projekt i arabländerna med anknytning tiU bl. a. mark och vatten.

Sveriges biståndsverksamhet år knuten till SIDA och SAREC. Biståndsverksamhetens inriktning är i regel beroende på mottagarländernas priori-

Prop. 1981/82:99 103

tering av sina problemområden. Medel för geologiska insatser har hittiUs begärts huvudsakligen i samband med vattenförsörjning och ingenjörsgeologiska prpblem, varför SIDA kan sägas sakna erfarenhet på många geo-områden. SGU har därför under det sista året haft allt tätare kontakter med SIDA. Några projekt har redan utförts och andra diskuteras. Genom FN:s regionala ekonomiska kommission (UN ESCAP) Mineral Resources Development Center i Bandung, Indonesien, har FN:s utvecklingsprogram (UNDP) utfäst sig att delfinansiera ett geokemiskt pilot-projekt pä Sumatra som SGU torde komma att utföra i samarbete med den indonesiska geologiska undersökningen.

Vid SGU:s geofysiska verkstad i Mala har ett flertal geofysiska mätinstrument utvecklats och serietillverkats. Verksamheten ingår som en del i den geofysiska metpdutvecklingen. Vissa av dessa instrument har försålts, i huvudsak inpm landet, till prpspekteringsorganisationer och högskolor. Försäljningen har ökat under senare tid och omsättningen under 1979/80 var ca 500000 kr. Det finns enligt SGU all anledning att räkna med en utlandsmarknad för dessa produkter.

SGU har börjat marknadsföra instrument i utlandet. Bl. a. demonstrerades några instrumenttyper på "GEOEXPO 80", i samband med den internationella geplpgkpngressen i Paris år 1980. Vidare har SGU nyligen slutit ett avtal med ett svenskt företag om försäljning i utlandet av visst SGU-instrument. Detta samarbete kan i framtiden utvidgas att gälla även andra SGU-tiUverkade instrument. Diskussioner pågår också med ett stort utländskt instrumentföretag om marknadsföring och försäljning av ett annat SGU-tillverkat mätinstrument.

SGU framhåller följande effekter av utlandsverksamheten som särskUt intressanta från samhällsekonomisk synpunkt:

—direkt Ökande exportintäkter

—möjligheten att följa upp SGU:s utlandsverksamhet med leveranser från svensk industri, t. ex. av gruvutrustning

—möjligheterna att utveckla och delvis effektivisera samarbetet med mottagarländerna för svenskt bistånd.

SGU framhåller att förutom ökade skatteinkomster kan en effektivt bedriven utlandsverksamhet resultera i ett bättre utnyttjande av SGU:s resurser.

Från SGU:s egen synpunkt är ökade uppdragsinkomster av stort intresse. Dessutom bör uflandsverksamheten leda till en höjning och vidgning av personalens fackmässiga kompetens och förmågan att arbeta i projektform.

Det föreligger såvitt SGU kan bedöma i stort sett inga konflikter mellan möjligheterna att tillvarata de olika positiva effekter som nu beskrivits. Dock finns en potentiell konflikt mellan målet att bedriva en effektiv och växande utlandsverksamhet och SGU:s möjligheter att tillgodose andra direkta och indirekta uppdragsgivares intressen. Det är också viktigt att de resurser som sätts in i utlandsverksamheten används på ett effektivt sätt.

Prop. 1981/82:99 104

Ansträngningarna att erhålla uppdrag anser SGU bör kpncentreras tUl marknader där SGU:s konkurrensförmåga är relativt god och där utförda uppdrag har ett högt meritvärde. Det finns därför anledning att göra en prioritering av olika marknader och typer av uppdrag. Geografiskt bör enligt SGU följande marknader prioriteras:

a) SIDA:s huvudmottagarländer. Med dessa länder finns ett utbyggt svenskt samarbete som underlättar identifiering och formulering av lämpliga projekt. Dessutom fmns - i varierande grad - en utbyggd "svensk" infrastruktur i dessa länder, som underlättar igångsättandet av projekt. Till en början kan det förmodligen mest bli frågan om projekt inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet med dessa länder. På längre sikt kan dock pckså andra prpjekt bli aktuella spm en följd av tidigare uppbyggda kontakter.

b) Övriga regioner

i) Sydostasien. Regionen har en snabb ekonomisk tillväxt och goda förutsättningar för gruvdrift. Länderna i regionen ser genomgående mineralutvinning som en strategisk sektor i sin framtida ekonomiska utveckUng. Hög befolkningstäthet, stor jordbrukssektor och en mycket expansiv byggnadsverksamhet innebär att behovet av kvartar- och hydrogeologiska undersökningar också är stort. Den geologiska kunskapen och institutionerna står på en tämUgen låg nivå, om än högre än i många andra u-länder, vilket innebär att förutsättningarna för uppdrag inpm institutionsbyggande är goda. En naturlig finansiär finns i As DB med vilken SGU har etablerat goda kontakter. På sikt kommer ländernas egen betalningsförmåga att öka. Genom kontakter med UN ESCAP erhåller SGU uppgifter om efterfrågan på geologitjänster.

ii) Mellanöstern. Länderna i regionen har en snabb ekonomisk tiUväxt och planerar stora infrastrukturinvesteringar samtidigt som de strävar efter att diversifiera sin ekonomiska struktur. Behovet av geologisk information och av institutionsuppbyggnad är stort. Till övervägande del kan det bli fråga om nationellt finansierade uppdrag.

iii) Afrika. De afrikanska länderna är i stort behov av grundläggande geologisk information och institutionsuppbyggnad. Även större undersökningsprojekt kan bli aktuella. Förutom SIDA:s huvudmottagarländer är framför allt de engelskspråkiga länderna av intresse. Nästan enbart bi-ståndsfmansierade projekt kan komma i fråga. Tänkbara finansiärer är Afrikanska utveckUngsbanken (ADB) och UNDP.

Vad gäller övriga regioner bedömer SGU utsikterna att ta och genomföra uppdrag jämförelsevis mindre goda. Latinamerika får i detta sammanhang betraktas som en amerikansk/kanadensisk hemmamarknad. Möjligen kan undantag göras för vissa små länder i Mellanamerika och det karibiska området (SIDA-länder). I resten av världen finns nationella institutioner som har företräde vid utförandet av uppdrag. Där kan SGU möjligen få vissa smärre expertuppgifter inom väl avgränsade områden (sålunda med-

Prop. 1981/82:99 105

verkade SGU vid en omorganisation av den geologiska myndigheten i Österrike).

Med en grov indelning kan enligt SGU två slag av tjänster sägas vara av primärt intresse nämligen institutionsuppbyggnad och större avgränsade undersökningar.

a) Institutionsuppbyggnad. I detta slag av projekt är SGU:s uppgift att dela med sig av sin expertkunskap och åstadkomma en kunskapsöverföring till u-landet i fråga. Projekten kräver en mycket bred expertis inom geoområdet tillsammans med administrativ och "policy"-erfarenhet. Oftast finansieras projekten genom bistånd eller lån från utvecklingsbanken. Omfattningen av denna marknad ökar snabbt. Projekten är resurskrävande från SGU:s synpunkt, främst därigenom att de kräver insatser av mycket högt kvaUficerad personal. Det ekonomiska utbytet är relativt blygsamt (projekten ger oftast 1 ä 2 milj. kr. per år). Å andra sidan har de ett mycket högt meritvärde och sannplikheten för följduppdrag är stor. De är också jämförelsevis lättadministrerade. SGU:s möjligheter att erhålla detta slag av uppdrag betraktar SGU som goda.

b) Större undersökningar. Detta slag av undersökningar omfattar oftast en region eUer ett helt land där uppdragstagaren antingen skall göra en heltäckande geologisk undersökning eller endast utföra vissa slag av undersökningsarbeten, t. ex. geofysiska mätningar. "Även denna marknad är starkt expansiv. Projekten kan bekostas antingen nationeUt, av biståndsmedel eller genom lån från utvecklingsbanken. Eftersom projekten är större (5 å 10 milj. kr. per år) innebär de ett större finansiellt risktagande än projekten under a). Å andra sidan är utbytet pckså större. Framgångsrikt genomförda prpjekt har ett mycket högt meritvärde, men bedöms sällan kunna leda till följduppdrag för SGU:s egen del (därempt kanske för andra svenska företag). Kpnkurrensen är hård pch priset har större betydelse än vid uppdrag som gäller institutionsuppbyggnad. För att uppnå lönsamhet krävs väladministrerat projektarbete. Möjligheterna för SGU att på kort sikt ta hem och framgångsrikt genomföra uppdrag av detta slag är förmodligen mindre än för uppdragen under a), eftersom SGU inte har erfarenhet av att arbeta med stora projekt utomlands och har relativt höga kostnader.

SGU framhåller att bolaget bör eftersträva ett nära samarbete med SIDA. Förutom det rena projektsamarbetet bör bolaget också ha täta samråd med SIDA och sträva efter att utnyttja SIDA:s erfarenhet av de politiska och ekonomiska förhållandena i länderna i fråga, liksom av u-landsarbete i allmänhet.

Bolaget bör också delta aktivt i formuleringen av biståndsprogrammen och försöka påverka dessas utseende särskilt vad gäller andelen projekt inom mineralområdet.

Bolaget bör kunna låna personal även av andra stafliga myndigheter, universitet och högskolor, om dessa har kpmpetens tillgänglig som inte

Prop. 1981/82:99 106

finns representerad på SGU. Som redan nämnts bör bolaget också utbyta information med myndigheter i samma situation som SGU.

SGU betonar att bolaget bör eftersträva ett nära samarbete med svenska företag i närliggande branscher, dvs. konsultföretag, gruvföretag och gruv-utrustningsföretag.

a) Konsultföretag. Bolaget bör söka upprätta ett närmare samarbete på basis av långtidsavtal med de större konsultföretagen med spridd uflands-verksamhet. Om bolaget kan utnyttja konsultföretagens infrastruktur utomlands bör detta underlätta genomförandet av uppdragen. Gemensamma projekt med konsultföretag bör också kunna komma i fråga, liksom det kan bli aktuellt att låna experter från företagen.

b) Gruvföretag. Det bör vara möjligt att ta uppdrag gemensamt med gruvföretagen och låna experter av dessa. I viss utsträckning bör också marknadsföringen kunna samordnas. Långsiktiga samarbetsavtal bör slutas med svensk gruvindustri.

c) Gruvutrustningsföretag. Enstaka experter kan lånas. I övrigt bör bolaget bevaka möjligheterna tiU följduppdrag för företagens del.

Med Geologiska Forskningsanstalten i Finland har SGU redan etablerat ett visst samarbete. På sikt bör man enligt SGU överväga om samarbetsavtal bör slutas med de geplpgiska myndigheterna, de nprdiska länderna samt Canada, England eller Västtyskland. På basis av sådana samarbetsavtal kan de plika prganisationerna utföra gemensamma projekt.

Den årliga omsäUningen är f. n. ca 12 milj. kr.

Vattensektorn bedöms av SGU kunna bli mycket betydande. Det gäller i huvudsak tjänster omfattande bl.a. dammbyggnader, flodkontroU, hyd-rologisk och hydrogeologisk mätnings-, analys- och prognosverksamhet, brunnsborrning och undervisning.

Mineralverkskommittén har yttrat sig över SGU:s anhållan att få bilda dotterbolag för den internationella verksamheten. Kommittén tillstyrker att SGU snarast får starta ett aktiebolag. I samband med delningen av SGU anser kommittén att det nya uppdragsorganet för geologiska undersökningar bör bli ägare och att ett samarbetsavtal med den nya förvaltningsmyndigheten bör upprättas.

För egen del vill jag anföra följande.

Jag kan i allt väsentUgt biträda konsultexportutredningens och SGU:s bedömningar. Mot bakgrund av att SGU:s nuvarande uppdragsverksamhet per den I juli 1982 enligt planerna övergår till bolagsform bortfaller dock det primära behovet att regeringen begär inrättandet av ett särskilt bolag för uflandsverksamheten. Bedömningen av detta liksom utformning av samarbetsavtal m. m. med förvaltningsmyndigheten åvilar naturligen uppdragsbolagets styrelse.

Enligt min uppfattning är dock en större satsning på internationell verksamhet inom hela geoområdet angelägen. SGU:s omsättning inom detta område har på några få år uppnått en betydande volym. Verksamheten

STATSGRUVEFÄLT

0NQkerivQarQ ©Vafhar

vaara

®Li

kavaara

(DToppi (DNuunasvQQra ©Kaunisvaara

(DEkströmsberg ©Svappavaara (QPellivuoma

(5)Kiruna ®Salmivaara ®Ruotivare

(DSautusvaara ©Gällivare (JjStekenjokk

©Remdalen

v'*

₇

(

- (

D®

(

)

yvv

]

_[y

₃

21*

₁

900

/v/

c c

> > > >

—

a c c c c c

Tof

)ogrQf

iska

kanton

X bic

d inde

Ining

) 50 10

Okm

Källa: Statens industriverk.

Prop. 1981/82:99 109

Statsgruvefällen	kommun	area km
Ruotivare	Jokkmokk	468
Gellivare	GäUivare	24
Salmivaara	GäUivare	5,72
Liikavaara	Gällivare	92
Pellivuoma	Pajala	2,2
Kaunisvaara	Pajala	1,4
Ekströmsberg	Gälli vare+Kiruna	144
Kiruna	Kiruna	160
Sautusvaara	Kiruna	16
Svappavaara	Kiruna	12
Vathanvaara	Kiruna	4,8
Nuunasvaara	Kiruna	1,44
Nakerivaara	Kiruna	12,8
Toppi	Kiruna	5,7
Remdalen	Vilhelmina	68
Stekenjokk	Vilhelmina + Strömsund	92

I det följande lämnas en kronologisk framställning av statsgruvefältens tillkomst.

År 1910 förklarades följande åtta områden utgöra statsgruvefält.

1) Kiiruna statsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter utmåls-komplexen på malmfyndigheterna Kiirunavaara, Luossavaara, Hauki-vaara, Nokutusvaara, Syväjärvi, Tuolluvaara, Tuollurjärvi och Rakkuri-joki.

2) Ekströmsbergs statsgruvefält i Gällivare och Jukkasjärvi socknar. Fältet omsluter utmålen på Ekströmsbergs och Laukujärvi malmfäU. Det har sedermera utvidgats.

3) Svappavaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter utmålen på Leveäniemi malmfält och större delen av utmålen å Svappavaara malmfält. Inom statsgruvefältets gränser, men undantagna från detsamma, ligga en mindre del av utmålen på Svappavaara malmfäft och hela Tansari malmfält.

4) Toppi statsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter de båda utmålen på malmfyndigheten Njuotjamavaara (Toppi).

5) Nakerivaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet avsåg ursprungligen att skydda en ofullständigt känd fyndighet på södra stranden av Torne träsk.

6) GeUivare statsgruvefält i Gällivare socken. Fältet omsluter större delen av det sammanhängande utmålskomplexet för Gällivare malmfält och Koskullskulle malmfält.

7) Salmivaara statsgruvefält i Gällivare socken. Fältet omsluter de fyra utmålen på Salmivaara malmfält.

Prop. 1981/82:99 110

8) Ruoutevare statsgruvefält i Jokkmokks socken. Fältet omslöt från
början malmfälten Ruoutevare och Vallatj, men är sedermera utvidgat.

År I9I8 tillkom ytterligare ett statsgruvefält, nämUgen:

9) Liikavaara statsgruvefält i GäUivare socken. Fältet omsluter utmålen
på bergen Nautanen, Liikavaara och Sorvanen samt Fridhem, Snålkok,
Nietsajoki och Juoikamaa.

År 1921 tillkom följande fält.

10) Stekenjokks statsgruvefält i Vilhelmina socken. Fältet omsluter fyndigheten Stekenjokk.

11) Remdalens statsgruvefält i Vilhelmina socken. Fältet omsluter fyndigheten Remdalen.

1929 års riksdag beslöt om utläggandet av ett antal nya statsgruvefält samt utvigdning av äldre sådana.

2 a) Ekströmsbergs statsgruvefält utvidgades på sådant sätt, att det utom redan tidigare nämnda fyndigheter kom att innesluta utmålen på det genom nämnda avtal förvärvade Vieto malmfält.

8 a) Ruoutevare statsgruvefält (i 1929 års kungl. proposition benämnd Ruotivare statsgruvefäU) utvidgades på sådant sätt att det omfattar magne-sitfyndighetema i Tarrekaisse och Måskatskaisse samt de staten redan tidigare helt tillhöriga utmålen Kaskaivo och Rakaspakte.

12) Pellivuoma statsgruvefält i Pajala socken. Fältet omsluter de två utmålen på Pellivuoma malmfält samt ett kringliggande område.

13) Sautusvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter utmålen på Sautus malmfält.

14) Vathanvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter utmålen på Vathanvaara malmfält.

15) Nunasvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken. Fältet omsluter ett vid avvittringen tiU murstensbrott avsatt, kronan förbehållet område, samt innesluter större delen av Nunasvaara grafitförekomst.

År 1933 tillkom följande fält.

16) Kaunivaara statsgruvefält i Pajala socken. Fältet omsluter större
delen av det till Tapuli malmfält hörande utmålskomplexet.

Genom beslut vid 1939 års riksdag har dels

11 a) Remdalens statsgruvefält givits ett betydligt utvidgat område och dels norr därom utlagts ett nytt statsgruvefäU benämnt

17) Daningens statsgruvefält (upphävt 1962). Anledningen till att Rem
dalsfältet utvidgades var att vissa malmanledningar påträffats utanför den
gamla gränsen. Det ansågs då lämpligt att trygga kronans rätt till även
dessa.

Frågan om statsgruvefältens fortsatta existens, både i form av nuvarande statsgruvefält och institutet som sådant togs upp av 1963 års gruvrätts-utredning.

Gruvrättsutredningen anförde att den ringa aktivitet som tidigare förekommit inom fälten kunde närmast tala för att institutet helt avskaffades. I

Prop. 1981/82:99 111

den mån statliga fyndigheter behövde skyddas borde detta enligt utredningens mening i första hand ske på samma sätt som i fråga om andra fyndigheter, dvs. genom inmutning och utmålsläggning. Å andra sidan hade, anförde utredningen, statsgruvefältsinstitutet mer än ett halvsekels hävd inom svensk gruvlagstiftning.

Utredningen ansåg att statsgruvefältsinstitutet borde kunna fylla en funktion som en värdefuU komplettering till de andra reformer som utredningen förordade. Detta förutsatte dock att institutet anpassades till de ändrade förhållanden som inträtt. De partiella reformer som utredningen föreslagit inom ramen för inmutningssystemet syftade väsentligen till att stärka garantierna för att landets mineralfyndigheter utnyttjades på ett från samhällsekonomisk synpunkt riktigt sätt utan att för den skull de olägenheter, som enligt utredningen var förenade med ett koncessionssystem, skulle behöva uppkomma. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen kunde emeUertid leda till situationer där avsaknaden av befogenheter för det allmänna att öva omedelbar kontroll över gruvrättigheters uppkomst och ställa villkor för deras utnyttjande skulle framstå som en allvarlig brist från allmän synpunkt. Som exempel på en sådan situation nämnde utredningen att inom vissa begränsade delar av landet påvisas betingelser för förekomst av inmutningsbara mineral som av olika skäl, såsom till följd av nya tekniska uppfinningar, fått vital betydelse för samhällsekonomin eller som kunde få det i en avspärrningssituation och där ett vanligt inmutnings-och utmålsförfarande inte kunde anses vara lämpligt från aUmän synpunkt. I ett sådant läge kunde det, yttrade utredningen, te sig som ett angeläget samhällsintresse att det allmänna hade möjlighet att snabbt tillförsäkra sig en mer omfattande kontroll över undersökning och bearbetning av sådana fyndigheter än vad de föreslagna reformerna tillsammans med kronoan-delsinstitutet medgav. När det gällde Norrbottens län pekade utredningen särskilt på behovet av att bereda skydd för fyndigheter på stort djup utanför de nuvarande utmålsgränserna. Utredningen föreslog med hänsyn till det anförda att statsgruvefältsinstitutet skulle bibehållas med i huvudsak samma utformning men att det skulle kunna tillämpas också på privat mark. Samtidigt förutsatte utredningen att institutet i fortsättningen företrädesvis skulle få karaktären av ett beredskapsinstrument och i princip reserveras för fyndigheter som hade sådan betydelse från allmän synpunkt att en starkare samhällelig reglering än som var möjlig genom de ordinära gruvrättsliga reglerna borde bedömas som nödvändig. De befintliga stats-gruvefäUen borde enligt utredningens åsikt i princip avvecklas så snart de undersökts och de stafliga intressena skyddats genom utmål. I vissa fall kunde det dock av speciella skäl vara befogat att bibehålla ett statsgruvefält. Ett sådant skäl kunde enligt utredningen vara att man behövde skydda vissa på stort djup belägna järnmalmsfyndigheter som inte var aktuella för brytning under överskådlig tid och inte kunde ulmålsläggas utan exceptionellt dyrbara borrningar.

Prop. 1981/82:99 112

Under remissbehandlingen av förslaget invändes bl. a. att en obegränsad befogenhet att uflägga statsgruvefäU öppnade möjlighet för statsmakterna att i efterhand skapa ett rättstiUständ som väsentligt avvek från det med gruvlagstiftningen avsedda. Bland remissinstanserna rådde starkt delade meningar om statsgruvefältsinstitutet. Flertalet av de instanser som avstyrkte utredningens förslag befarade att det skulle komma att ha en starkt hämmande effekt på de enskilda prospektörernas intresse för malmletning och därmed på den totala prospekteringen i landet.

Departementschefen föreslog i propositionen (1974:32) om gruvlag att statsgruvefältsinstitutet skulle bibehållas och utvidgas i överensstämmelse med vad utredningen föreslagit. Institutet skulle företrädesvis ha karaktären av ett beredskapsinstrument avsett för fyndigheter av extraordinär betydelse för samhället. Kraven att betydande allmänna intressen skall stå på spel markerades på så sätt att fråga om utläggande av statsgruvefält ■ skulle underställas riksdagen. Att tillämpa institutet på det sätt som befaras under remissbehandlingen överensstämde inte med förslagets syfte och kunde enligt departementschefen inte heller komma i fråga. Institutet var avsett att användas i så speciella situationer att det inte skulle komma att få någon nämnvärd negativ effekt på den enskilda prospekteringen. Som utredningen föreslagit borde de befintliga statsgruvefällen avvecklas efter hand som de undersöktes. När förutsättningar förelåg borde fyndigheterna skyddas genom utmål. Som utredningen anfört kunde det dock i vissa fall finnas särskilda skäl att bibehålla ett statsgruvefält. I likhet med utredningen ansåg departementschefen att det inte var motiverat att uppställa krav på synnerliga skäl för att dispens skall kunna beviljas (prop. 1974: 32 s. 109).

6.2 Industriverkets utredning

Efter uppdrag av regeringen har statens industriverk efter samråd med nämnden för statens gruvegendom tagit fram underlagsmaterial för en avveckling av statsgruvefälten. Verket har även inhämtat yttranden från Luossavaara-Kirunavaara AB (LKAB) och Boliden Mineral AB samt samrått med bergmästaren i norra distriktet.

Vad gäller en avveckling av Ekströmsbergs och Ruotivaare statsgruvefält har yttranden avgetts även av överbefälhavaren, kammarkollegiet, Sveriges geologiska undersökning (SGU), domänverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), statens planverk, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Svenska Gruvföreningen och Svenska Gruvindustriarbetareförbundet.

Industriverket framhåller att det är sannolikt att vissa åtgärder måste vidtagas av gruvägarna för en anpassning.till den nya situation som skulle uppstå vid en avveckling, varför en rådrumstid bör tillämpas vid avveckling av statsgruvefält inom vilka gruvdrift pågår. Denna tid bör ej sättas för

Prop. 1981/82:99 113

kort då undersökningar som hittUls inte utförts i medvetande om den säkerhet som statsgruvefälten utgjort kan behöva genomföras och utvärderas innan detta skydd upphör.

Boliden och LKAB är båda positiva till en omedelbar avveckUng av de statsgruvefält där ingen gruvdrift förekommer.

Boliden framhåller att vad gäUer Stekenjokk bör formerna för avvecklingen och den betydelse den kan ha för Bolidens avtal med staten m. m. diskuteras innan ett definitivt beslut fattas. LKAB framhåller att vad gäller Kiruna, GeUivare och Svappavaara statsgruvefält måste behpvet av pch möjligheterna att verkställa kpmpletterande utmålsanläggning närmare studeras.

Industriverket Pch nämnden föreslår att ett avvecklande av statsgruvefälten bör ske vid utgången av år 1982, utom vad gäller Gellivare och Kiruna statsgruvefält vilka föreslås avvecklas vid utgången av år 1985. Den längre tiden för bibehållande av de sistnämnda två statsgruvefälten motiveras av behovet att närmare undersöka och gruvrättsligt skydda stora, delvis djupt belägna malmkroppar, som i hög grad berör samhällsbe-byggelse. Malmen inom Svappavaara och Stekenjokks statsgruvefält berörs inte närmare av samhäUsbebyggelse och är tUl stor del skyddade av utmål och inmutningar. Med hänsyn till detta behövs enligt verket inte längre rådrumstid för dessa fält än till utgången av år 1982.

Nämnden för statens gruvegendom framhåller att statsgruvefälten hör till de områden inom vUka en mycket aktiv statlig prospektering har bedrivits under främst de senaste femton åren. De flesta statsgruvefält har avsett områden med järnmalmsfyndigheter. Dessa områden har blivit föremål för särskilda undersökningar under järnmalmsinventeringen åren 1962-1972 i Norrbottens län.

Även de statsgruvefält som inte innehåller järnmalm har enligt nämnden undersökts ingående i flera omgångar. Stekenjokk och Remdalen undersöktes i omgångar från 1920-talet tills beslut om drift togs. Även under driftperioden har undersökningar bedrivits dels som en nödvändig och naturlig företeelse i samband med gruvdriften, dels som undersökningar främst med diamantborming från markytan för att undersöka mineralise-ringarnas art utanför de utmålslagda områdena.

Inom Liikavaara statsgruvefält har gruvdrift förekommit kring sekelskiftet vid kopparfyndigheten Nautanen. Denna fyndighet har undersökts under senare hälften av 1970-talet av nämnden, vilken även låtit utföra sonderande borrningar i andra delar av fältet, bl. a. för att utröna om något geologiskt samband med de guldförande skikten i det av Boliden ägda och inom statsgruvefähet belägna utmålet Fridhem skuUe finnas. Något sådant samband som indikerar ytterligare guldförekomster kunde dock inte konstateras. Inom statsgruvefältet finns ytterligare en kopparmineralisering, Ferrum, vilken har undersökts av SGU, och vilken även varit föremål för brytning i liten skala. 8 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 99

Prop. 1981/82:99 115

Enligt gruvlagen beviljas inmutningsrätt av bergmästaren. Den som fått sådan rätt (inmutaren) får inom ett angivet område utföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral. Vill inmutaren bearbeta fyndigheten har han, under vissa omständigheter, rätt att få sig ett område anvisat för ändamålet, s. k. utmål.

Principen för koncessionssystemet år att rätten att eftersöka och bearbeta en fyndighet upplåts efter fri prövning av staten. Det ger därmed ett starkare samhällsinflytande än inmutningssystemet. Enligt 1 § lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen) krävs principiellt särskiU tillstånd (koncession) för undersökning och bearbetning av

1. olja, gas, stensalt eller annat salt som förekommer på likartat sätt,

2. alunskiffer för att utvinna olja eller gas,

3. stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera,

4. uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral, eUer

5. torv för att utvinna energi.

Kpncession enligt mineraUagen meddelas som undersökningskoncession eller bearbetningskoncession. Koncessionssystemet ligger också till grund för lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln och lagen (1966: 319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden. Sistnämnda lagar gäller fyndigheter som finns inom vissa vattenområden och som tiUkommer staten.

För mineral som faller utanför nu nämnda lagar gäller jordäganderättssystemet, som innebär att nyttjanderätten tillkommer jordägaren. Det betyder att fyndigheterna utan dennes medgivande inte kan utvinnas annat än om förutsättningar finns för expropriation.

Reglerna i gruvlagen och minerallagen innebär att de mineral som omfattas av dessa lagar kan undandragas jordägaren. Det sker i särskild ordning genom beslut av statlig myndighet. Både enligt gruvlagen och minerallagen gäller att den mark som behöver tas i anspråk för bearbetning skall anvisas vid en särskild förrättning som leds av en bergmästare. Markanvisningen betyder inte att jordägaren mister äganderätten tiU marken utan endast dispositionsrätten. Denna återgår till jordägaren då gruvrättigheten upphör. Jordägaren är också berättigad till fuU ersäUning för skada och intrång. Däremot har han inte rätt till ersättning för själva fyndigheten. En motsvarande ersättningsrätt har också andra som lider skada eller intrång, t. ex. servitutshavare.

En viktig princip är att utvinning av mineralfyndigheter, på samma sätt som annan industriell verksamhet, är underkastad lagstiftning, som rör användning av mark och vauen. Här kan nämnas byggnads-, vaUen-, naturvårds-, miljöskydds- och fornminneslagstiftningen. Gruvrätten utgör endast en förutsättning för att kunna utverka de tillstånd av olika slag som enligt sistnämnda lagstiftning krävs för verksamheten.

Större delen av den nu gällande gruvlagstiftningen tillkom år 1974 efter överväganden som byggde på ett omfattande utredningsarbete av den år

Prop. 1981/82:99 116

1963 tillsatta gruvrättsutredningen. 1974 års lagstiftning innebar i huvudsak en modernisering av äldre lagstiftning med ökat samhällsinflytande i vissa avseenden men med bibehållande av de principer som legat till grund för denna. Fördelningen av de mineraUska ämnena på respektive gruvrättsligt system behölls i huvudsak oförändrad.

År 1974 tillsattes mineralpolitiska utredningen (MPU) för att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser. Utredningsarbetet inriktades främst på strukturfrågor samt försörjningsfrågor i vid bemärkelse. I dess uppdrag ingick inte att ompröva principerna för den nuvarande lagstiftningen. Enligt direktiven skulle dock MPU överväga om det på lång sikt fanns anledning att ändra gränsdragningen mellan inmutningsbara och koncessionspliktiga mineral. Vidare var MPU oförhindrad att överväga om exploatering av industrimineral kunde underlättas genom att de hänfördes till gruvlagen eller koncessionslagstiftningen.

MPU har med anledning därav föreslagit bl.a. att vissa industrimineral och metaller, som f. n. omfattas av jordäganderättssystemet, görs inmutningsbara. Jag återkommer till detta i det följande.

I MPU:s uppdrag har således inte ingått att göra en förutsättningslös översyn av 1974 års lagstiftning. MPU anför dock beträffande riksdagens ställningstagande om översyn av gruv- och minerallagstiftningen (NU 1978/79:41, rskr 1978/79:325) att man inte har något att erinra mot en sådan översyn.

De förslag pm ändringar i minerallagstiftningen jag nu tar upp har lagts fram, dels i MPU:s slutbetänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik, dels i promemorian (Ds 11981:17) Enklare regler om tprvutvinning för energiändamål. Båda har remissbehandlats. Promemorian och en sammanfattning av MPU:s förslag vad avser lagstiftning är fogad som bilaga 1 resp. 3 till protokollet i detta ärende och remissyttranden över dem som bilaga 2 resp. 4. Förslagen till ändringar i gruvlagen behandlas i det följande i avsnitt 7.2 och förslagen till ändringar i minerallagen i avsnitt 7.3. I dessa lagar föreslås också ändringar till följd av den ändrade myndighetsorganisationen på mineralområdet. Av sistnämnda skäl behövs också en ändring i lagen om kontinentalsockeln, se avsnitt 7.4.

De förslag jag i det följande förordar innebär begränsade förändringar och förenkUngar i den nuvarande lagstiftningen men är av stor vikt för att underlätta gruv- och mineralindustrins diversifiering och utveckUng. Förslaget att införa ytterligare ett antal mineral i gruvlagen avser att stimulera enskUda och företag att eftersöka och utvinna även dessa. DärtiU förbättras förutsättningarna för att genom forskning och utveckling av metoder och processer för prospektering, mineraltekniska undersökningar och utvinningsprocesser ytteriigare satsa på fullprospektering och fullutvinning av brutna mineral. Genom att de inordnas i gruvlagen tillgodoses även prospektörernas intresse av säkerhet för nedlagda kostnader och regleras förhållandet mellan markägare och prospektörer.

Prop. 1981/82:99 117

Lagrådet arbetar f. n. på fyra avdelningar, dvs. det högsta tillåtna antalet. Trots detta är lagrådets program under tiden t. o. m. den 31 mars 1982 utomordentligt ansträngt. Alla de lagförslag som föreligger och som är av det slaget att lagrådet enligt 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen bör höras över dem kan inte granskas i sådan tid att förslagen kan föreläggas riksdagen inom den i 3 kap. 3 § riksdagsordningen angivna tiden. Av den nyss nämnda bestämmelsen i regeringsformen följer emellertid att lagrådets granskning kan underlåtas, om det skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.

Det är angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möjUgt bl.a. beroende på inrättandet av den nya organisationen på geo- och mineralområdet. Lagändringarnas beskaffenhet är inte sådana att lagrådets hörande motiverar ett uppskov. Därför bör en remiss till lagrådet kunna underlåtas i förevarande ärende.

Utöver det underlagsmaterial jag nu och i det föregående har nämnt har till regeringen inkommit skrivelser med synpunkter på olika delar av minerallagstiftningen och dess tillämpning, särskUt vad avser torvutvinning och därmed sammanhängande frågor. Statens industriverk. Svenska Sa-mernas Riksförbund, Sveriges Skogsägares Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har inkommit med skrivelser angående regler för tillstånd till undersökning och utvinning av torv.

Innan jag går närmare in på lagstiftningsfrågorna vill jag erinra om att vissa ytterligare förslag tidigare lagts fram som berör det gruvrättsliga området men som kan genomföras utan riksdagens hörande. Statens planverk har således lämnat ett förslag (Dnr R 1356/77) Förbättrat informationsutbyte vid handläggningen av gruvlagsärenden, som innebär att samordningen mellan gruvintressen och den fysiska samhällsplaneringen förbättras genom på olika sätt utökad samrådsverksamhet mellan kommun, länsstyrelse, bergmästare och gruvintressenter. Även MPU stöder detta förslag. På grundval av planverkets förslag avser jag att senare föreslå regeringen att föreskrifter om sådant vidgat samråd tas in i tillämpningsbestämmelserna till gruvlagstiftningen.

Jag vill vidare nämna den ändring i förordningen (1974:893) om vissa mineralfyndigheter i fråga om handläggningen av koncessionsärenden vad avser torv för energiändamål som tidigare denna dag beslutats av regeringen. Ändringen innebär att prövningen av sådana ärenden den 1 juli 1982 överförs till länsstyrelsen. Frågan om en sådan ändring anmäldes i den proposition om riktlinjer för energipolitiken som våren 1981 förelades riksdagen (prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 187) och har också behandlats i den nyss nämnda promemorian Enklare regler om torvutvinning för energiändamål.

Prop. 1981/82:99 118

7.2 Ändringar i gruvlagen

I MPU:s slutbetänkande Mineralpolitik föreslås som framgått av det tidigare att den i gruvlagen angivna kretsen av inmutningsbara mineral utvidgas med vissa industrimineral och metaller. Det gäller litium, tantal, tungspat, flusspat och vad som betecknas säUsynta jordartsmetaller.

Förslaget att utöka de inmutningsbara mineraliska ämnena har fått stöd av remissinstanserna. Under remissbehandlingen har också väckts förslag om att föra in ytterligare metaller och industrimineral i gruvlagen utöver de av MPU förordade bl.a. beryUium, nipb, andalusit, diamant, kyanit, siUi-manit pch wpllastpnit. Av dessa förprdar jag att niob tas in bland de inmutningsbara mineralen i gruvlagen. Skälet härför är att niob vanligen förekpmmer tiUsammans med tantal och att en utvinning av dessa ofta förutsäUer tUlgpdpgörandet av båda metallerna. Övriga förslag kpmmer, tillsammans med andra förslag, att ytterligare övervägas inpm industridepartementet. Jag ansluter mig således i huvudsak tiU vad som i detta hänseende föreslagits av MPU och återkpmmer i specialmotiveringen till förslagets detaljer. Gemensamt för de mineraUska ämnen som nu föreslås bli inmutningsbara är att deras förekomstsätt är sådant att det för framletande och undersökning av dem krävs systematiskt arbete, att den påvisade eller brutna råvaran skall ha ett sådant värde att det är möjligt att transportera den någorlunda långa sträckor och att det flnns åtminstone någon grad av sannolikhet för att mineralet skall kunna utvinnas med lönsamhet i Sverige.

Anledningen till att utvinningen av de föreslagna mineralen av MPU föreslås regleras enligt gruvlagen och inte enligt minerallagen är att de normalt inte förekommer i sådana ytutbredda låghaltiga fyndigheter som minerallagen främst avser.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp en av MPU aktualiserad fråga om samordningen mellan gruvlag och minerallag i fråga om alunskifferföre-komster. Riksdagen har vid sin behandling av förslaget beträffande översyn av gruv- och minerallagstiftningen särskiU angivit att denna fråga närmare bör analyseras (NU 1978/79:41, rskr 1978/79:325).

I gruvlagen uppräknas grundämnen eller väldefinierade mineral med bestämd sammansättning. Alunskiffer är en bergart med varierande innehåll; däri kan bl. a. förekomma vissa inmutningsbara metaller såsom vanadin. Enligt minerallagen fordras koncession för bearbetning av alunskiffer för att utvinna olja eller gas. Den nuvarande regleringen kan göra det nödvändigt att vad gäller bearbetning av alunskiffer samtidigt tillämpa gruvlagens bestämmelser om inmutning och utmål och minerallagens bestämmelser om undersöknings- och bearbetningskoncession MPU har nu föreslagit att bearbetning av alunskiffer generellt skall omfattas av minerallagen och att i konsekvens härmed i gruvlagen görs undantag för utvinning av inmutningsbara mineral i den mån de ingår i alunskiffer. Jag ansluter

Prop. 1981/82:99 119

mig tiU detta förslag, som jag återkommer till i nästföljande avsnitt om ändringar i minerallagen. MPU har föreslagit också vissa andra smärre ändringar i gruvlagen:

—bergmästaren bör ges lagreglerad möjlighet att inhämta information om resultat av prospekteringsarbete också i de fall inmutning inte leder tUl utmål samt information om redan befintliga utmål,

—rätten att bevilja förlängd undersökningstid enligt 3 kap. 5 § andra stycket gruvlagen bör delegeras från statens industriverk till bergmästaren,

—inmutaren bör bli skyldig att avstå från en inmutning på vilken han inte längre avser att bedriva undersökningsarbeten,

—gruvägarens skyldighet enligt 6 kap. 4 och 5 §§ att hushålla med malmtillgångarna bör uttryckas så att han åläggs att iaktta en god hushållning med malm.

Vad gäller dessa förslag kan jag ansluta mig till att delegera rätten att bevilja förlängd undersökningstid enligt 3 kap. 5 § andra stycket till bergmästaren, vilket vunnit stöd i remissbehandlingen.

Förslagen i övrigt anser jag i vart faU inte bör genomföras nu. Frågan om lagreglerad möjlighet för bergmästaren till ytterligare information, som kan ha karaktär av aff'ärshemligheter, anser jag behöver belysas ytterligare innan ställning tas och jag avser att ta initiativ till ett uppdrag åt SGU att ta fram ytterUgare beslutsunderlag. Förslaget att inmutaren skall bli skyldig att avstå från en inmutning på vilken han inte längre avser att bedriva undersökningsarbete har fått ett blandat mottagande bland remissinstanserna. Jag delar den av bergmästaren i norra distriktet framförda uppfattningen att förslaget inte bör genomföras, eftersom lagändringen kan förorsaka ett betydande administrativt merarbete utan motsvarande fördelar. De föreslagna ändringarna i 6 kap. 4 och 5 §§ avser språkliga omskrivningar i förtydligande syfte.

Däremot anser jag att en fråga som aktualiserats av bergmästaren i norra distriktet bör föranleda en viss ändring av de sistnämnda paragraferna. Denne har föreslagit att skyldigheten att hushålla med malm skall omfatta också sådana inmutningsbara mineral som ej kan betecknas som malmer. Jag delar denna uppfattning och förordar att i 6 kap. 4 och 5 §§ uttrycket "malm" ersätts med "mineral som omfattas av denna lag" och att uttrycket "misshushållning med malm" ersätts med "misshushåUning med mineral som omfattas av denna lag". I anslutning härtill förordar jag också att i förtydligande syfte uttrycket "malm tUl någon av följande metaUer" i 1 kap. 2 § första stycket 1 tas bort. Begreppet "malm" anses inom gruvrätten ha den innebörden att däri ingående metall eller annat ämne skall vara ekonomiskt utvinningsbar. I detta ligger att frågan om en viss ansamling av mineral utgör "malm" kan bedömas oUka från tid tiU annan. Inmutningsansökningar görs ofta på svaga indikationer på malmförekpmster och någon prövning av om någon ekonomiskt utvinningsbar "malm" finns kan

Prop. 1981/82:99 120

normalt inte göras förrän efter undersökningsarbete. Innebörden av 1 kap. 2 § blir därför tydligare om punkten 1 innehåller endast en uppräkning av de inmutningsbara metallerna utan hänvisning till begreppet "malm". Ändringen påverkar givetvis inte innebörden av bestämmelsen i 1 kap. 5 § om s. k. malmbevisning som förutsättning för rätt till utmål.

Under remissbehandlingen har också väckts vissa andra förslag till smärre ändringar i gruvlagen. Jag förordar att ett av dem, som gäller ett förtydligande av 2 kap. 2 § andra stycket, genomförs omedelbart. Ändringen innebär att det i lagtexten klargörs att den ettårstid som där anges för det inmutningshinder som avses i paragrafen skall räknas från dagen för ingivandet av den nya ansökningen. Genom denna ändring får lagtexten en lydelse som bättre överensstämmer med motivet för bestämmelsen. Ansökan som inkommer under den tid inmutningshinder föreligger skall således kunna avslås på denna grund om ej dispens har givits.

I övrigt bör gruvlagen anpassas till den nya myndighetsorganisation på mineralområdet som träder i kraft den I juli 1982. Det innebär bl.a. att "statens industriverk" bör utmönstras ur lagtexten. I enlighet med nyare lagstiftningsteknik bör i fortsättningen inte myndighetsorganisationen bindas i lagtexten. I lagen bör därför - utom i besvärsbestämmelser och vissa andra faU där det är nödvändigt att peka ut myndigheten i fråga - hänvisning i stället göras till "myndighet som regeringen bestämmer" och utpekandet av myndigheten ske i verkställighetsbestämmelserna tiU lagen. Industriverkets uppgifter på mineralområdet skall som framgår av vad jag tidigare har anfört i allt väsentligt överföras tiU det ombildade SGU.

7.3 Ändringar i lagen om vissa mineralfyndigheter

Intresset för att utnyttja torv för energiändamål har ökat starkt i Sverige under de senaste åren. Riksdagens energipolitiska beslut våren 1981 (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381) förutsätter också en väsentligt ökad torvanvändning. Som mål gäller att fram till år 1990 3 milj. ton olja skaU ersättas med inhemska bränslen, främst skogsenergi och torv. Visserligen återstår mycket forsknings- och utvecklingsarbete innan en torvanvändning i stor skala kan etableras i Sverige. Det är dock mycket angeläget att stimulera tillväxten av företag som kan producera fasta bränslen baserade på torv och flis. Det gäller härvid att även främja mindre och medelstor produktion. I det sammanhanget har, bl.a. i riksdagen, riktats kritik mot att det koncessionsförfarande som f. n. gäller för torvutvinning är ett hinder för tiUkomsten av småskalig torvproduktion. I prop. 1980/81:90 anmäldes att en översyn av gällande lagregler om torvutvinning skulle ske med inriktning på förslag till riksdagen det närmaste året.

Den aviserade översynen har redovisats i promemorian (Ds I 1981:17) Enklare regler om torvutvinning för energiändamål. Promemorian och en sammanställning av remissyttrandena har fogats till protokollet i detta

Prop. 1981/82:99 121

ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2. Promemorian innehåller en utförlig redovisning för de rättsregler som gäUer för torvutvinning och beskrivning av torvförekomster, torvanvändning, teknik för utvinning m. m.

De viktigaste rättsreglerna för takt av bränntorv finns i minerallagen och i naturvårdslagen (1964:822). För att få påbörja torvtäkt för energiändamål krävs enligt minerallagen ett särskilt tillstånd, bearbetningskoncession, som fram till juli 1982 beviljas av regeringen och därefter av länsstyrelsen. Fastighetsägaren har dock rätt att utan sådan koncession bedriva takt för eget husbehov så länge inte någon annan har fått bearbetningskoncession för den fyndighet det gäller. En bearbetningskoncession ger en principiell rätt att inpm ett bestämt området utnyttja de torvfyndigheter som där finns. I koncessionen kan anges villkor i olika hänseenden om hur arbetet skaU bedrivas och i övrigt finns allmänna bestämmelser om detta i minerallagen. Det finns också möjlighet att genom koncessionsvillkor om t. ex. royalty eUer liknande avgift tillförsäkra staten ett visst ekonomiskt utbyte av verksamheten.

För annan torvtäkt än husbehovstäkt krävs vidare ett av länsstyrelsen beviljat täkUiUstånd enligt naturvårdslagen. Det gäller även för annan takt än för energiändamål. Prövningen är principieUt fristående från koncessionsprövningen. I täkttillståndet preciseras mera i detalj hur takten skaU ske. Syftet är att garantera att denna bedrivs enligt en plan och i former som i möjligaste mån begränsar företagets inverkan på naturmiljön. Även frågan om återställning och efterbehandling av marken tas upp i ärendet.

För att få bearbetningskoncession krävs att sökanden visar att en brytvärd torvfyndighet finns inom området. Det betyder att takten måste föregås av visst undersökningsarbete. Också för sådant arbete kan beviljas tiUstånd enligt minerallagen, undersökningskoncession. Fram tUl juli 1982 beslutar statens industriverk i flertalet sådana ärenden; därefter övertas alla ärenden om torvkoncessioner av länsstyrelserna. Undersökningskoncession är inte obligatorisk, utan undersökningsarbete kan bedrivas fritt om fastighetsägaren och andra berörda rättighetshavare ger sitt tillstånd.

De nuvarande rättsreglerna har som nämnts fått viss kritik för att de verkar hindrande på tillkomsten av torvproduktion i mindre skala. Kritiken innebär i huvudsak att intressenter med stor utredningskapacitet snabbt kan få koncession på välbelägna torvmarker fastän förutsättningar finns för utvinning i lokal regi, att det omfaUande och i tiden utdragna koncessionsförfarandet i sig verkar avskräckande och förhindrar lokala initiativ samt att koncessionsförfarandet medför kostnader och avgifter som kan verka avskräckande för mindre projekt. Kritiken har utmynnat i krav på lättnader i koncessionstvånget för torvproduktion i mindre skala.

I den nämnda promemorian konstateras att de motiv som föranledde att torv år 1974 intogs bland de koncessionspliktiga mineraUska ämnena alltjämt är bärkraftiga. Däremot finns enligt promemorian skäl att anpassa

Prop. 1981/82:99 122

lagstiftningen till undvikande av de hinder för torvtäkt i mindre skala som omnämnts i kritiken mot det gällande regelsystemet. Detta bör ske på så sätt att torvproduktion i mindre skala tillåts utan koncession. I promemorian föreslås en ändring av minerallagen av innebörd att torvfyndigheter understigande 50 hektar fritt skall få bearbetas av fastighetsägaren själv eller någon som har dennes tUlåtelse. Möjligheten för annan att få koncession avses kvarstå, dock att fastighetsägaren i konkurrensfall skaU ha visst företräde att utvinna torven. Vidare föreslås ett förstärkt skydd för pågående husbehovstäkt, om koncession skulle beviljas för annan än fastighetsägaren.

De aUra flesta remissinstanserna har ställt sig positiva till en utvidgad rätt tUl tprvtäkt utan koncession. Bland dessa finns dock skilda uppfattningar om lämpligheten av den föreslagna arealgränsen. Vissa har tillstyrkt gränsen 50 hektar medan några har föreslagit en högre gräns och andra att utvinning med fastighetsägarens medgivande skall kunna ske utan koncession oavsett fyndighetens storlek. TUl den sistnämnda gruppen hör bl.a. statens industriverk och bergmästarna. Svagheterna i ett system med koncessionsfrihet intiU en viss övre gräns anses framför allt ligga i gränsdragningssvårigheterna, orättvisa med två skilda regelsystem och risker för orationell torvproduktion.

För egen del vill jag framhålla följande. Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen att nuvarande bestämmelser om torvutvinning i vissa fall kan försvåra tillkomsten av torvproduktion i mindre skala och att regelsystemet bör anpassas med hänsyn till detta. En ökad torvproduktion är angelägen och det är viktigt att inga onödiga administrativa hinder finns för en sådan. Att prövningen av alla koncessionsärenden som gäller torv nu överförs tUl länsstyrelsen ingår också som ett led i att göra det administrativa förfarandet enklare. Denna överföring innebär bl. a. ökade möjligheter att samordna koncessipnsprövningen Pch täkttillståndsprövningen.

Vad gäller de föreslagna lättnaderna i kpncessionsplikten för fastighetsägaren anser jag i likhet med bl.a. statens industriverk och bergmästarna att en arealgränsregel medför stora nackdelar och att en bättre lösning är att inte iirföra en regel av detta slag. En sådan ordning gäUer för övrigt enligt minerallagen såvitt avser bearbetning av alunskiffer, stenkol och lera. Reglerna blir då enkla och lätt tillämpbara. Naturvårdssynpunkterna tillgodoses i ärendet om täkttillstånd.

Borttagandet av koncessionstvånget för att vinna den önskade administrativa förenklingen innebär att den övergripande avvägning mellan olika intressen med möjlighet att utforma villkor med hänsyn härtiU som ligger i koncessionsprövningen faUer bort i ett stort antal faU. Det finns emellertid torvmarker där motstående intressen av specieUa slag gör en koncessionsprövning särskUt angelägen. Jag tänker särskilt på vissa för renskötseln viktiga myrmarker men också bearbetning av andra torvmarker kan vara angeläget att pröva med hänsyn tiU något särskilt motstående intresse. Jag

Prop. 1981/82:99 123

har i det föregående berört denna fråga. Med hänsyn till det nu sagda föreslår jag att en regel införs om att länsstyrelsen, om den finner ett sådant fall föreligga, skall besluta att koncession skall krävas för bearbetning av den aktuella fyndigheten. Frågan om sådan prövning behandlas antingen efter särskild begäran av den som avser att påbörja bearbetning eller i samband med att denne söker täkttillstånd.

I övrigt ansluter jag mig till förslaget om förstärkt skydd för husbehovstäkt, vilket fått stöd av det helt övervägande antalet remissinstanser. Jag förordar dock en något annorlunda utformning av bestämmelsen än i promemorian, vilket jag återkommer till i specialmotiveringen.

Som framgått av vad jag tidigare anfört ansluter jag mig också till MPU:s förslag att aU undersökning och utvinning av alunskiffer skall omfattas av minerallagen. F. n. gäller detta endast om syftet är att ur skiffern utvinna olja eller gas. Utvinning av uranhaltigt mineral regleras också enligt minerallagen oavsett om det förekommer i alunskiffer eller annorstädes. Vad avser övergångsbestämmelser återkommer jag i det följande i specialmotiveringen.

Slutligen bör också minerallagen anpassas till den nya myndighetsorganisation på mineralområdet som träder i kraft den 1 juli 1982. Det innebär bl.a. att "statens industriverk" bör utmönstras ur lagtexten. I enlighet med vad jag i det föregående har anfört om gruvlagen i samma fråga bör minerallagen, utom när det är nödvändigt att peka ut viss myndighet, i fortsättningen hänvisa till "myndighet som regeringen bestämmer".

7.4 Ändring i lagen om kontinentaisockeln

Den ändrade myndighetsorganisationen på mineralområdet föranleder också att i besvärsreglerna i 15 § lagen om kontinentaisockeln "statens industriverk" bör bytas ut mot "Sveriges geologiska undersökning".

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom industridepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

2. lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

3. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.

9 Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

I fyra paragrafer (4 kap. 40 §, 6 kap. 11 och 12 §§, 10 kap. 10 §) har "statens industriverk" bytts ut mot "myndighet som regeringen bestäm-

Prop. 1981/82:99 128

b. till Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m.m. på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 278000 kr.,

6. vad gäller verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning
efter den 30 juni 1982

a. till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
och dokumentation samt myndighetsuppgifter och information
för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 61385000 kr.,

b. till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budget
året 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservations
anslag av 800000 kr.,

7. vad gäller verksamheten vid uppdragsbolag inom geoområdet

a. för teckning av aktier i uppdragsbolag inom geoområdet över
föra tUlgångar från Sveriges geologiska undersökning i enlighet
med vad jag har förordat,

b. till Teckning av aktier i uppdragsbolag inom geoområdet
m. m. på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/
82 under Qortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
40000000 kr.,

c. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten
garantier för lån som uppdragsbolaget tar upp intill ett belopp av
40000000 kr.,

8. till Bergsstaten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2076000 kr.,

9. vad gäller verksamheten vid nämnden för statens gruvegendom

a. tUl Statens gruvegendom: Prospektering och brytvärdhetsun
dersökningar för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 58400000 kr.,

b. nämnden för statens gruvegendom för prospekteringsstöd får
disponera de för prospekteringsändamål anvisade medlen i enlig
het med vad jag har anfört,

c. bemyndiga regeringen att under budgetåren 1983/84 - 1985/
86, i enlighet med vad jag har anfört, ikläda staten ekonomisk
förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom
verksamhet som innebär åtaganden om högst 38000000 kr. för
budgetåret 1983/84, 25000000 kr. för budgetåret 1984/85 och
16000000 kr. för budgetåret 1985/86,

d. till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för
budgetåret 1982/83 under Qortonde huvudtiteln anvisa ett för
slagsanslag av 7470000 kr.,

10. upphäva samtliga beslut om att vissa områden skall utgöra
statsgruvefält i enlighet med vad jag har förordat.

Prop. 1981/82:99 130

Bilaga 1

Promemorian (Ds I 1981:17) Enklare regler om torvutvinning för energiändamål

1 Inledning

I regeringens proposition om rikfiinjer för energipolitiken aktualiserades bl. a. vissa frågor rörande koncession för undersökning och bearbetning av torvfyndigheter enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, den s.k. mineraUagen (prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 186-187). Föredraganden anmälde därvid att förslag skulle framläggas att länsstyrelsen fr. o. m. den 1 juli 1982 skulle bli beslutande i fråga om undersöknings- och bearbetningskoncessioner. Undersökningskoncession meddelas f.n. i allmänhet av statens industriverk medan regeringen beslutar i fråga om bearbetningskoncession.

Föredraganden anförde därutöver att det fanns skäl att överväga vissa andra förändringar i fråga om koncession för torv, bl. a. ett undantag från skyldigheten att söka koncession för bearbetning av smärre torvfyndigheter.

Vid riksdagsbehandlingen behandlades flera motioner med krav på förenkling av reglerna för brytning av torv för energiändamål.

I motionerna 1980/81:478 och 1980/81:791 begärdes lagändringar i syfte att åstadkomma en smidigare hantering av torvärendena. I motion 1980/ 81:1037 föreslogs bl.a. att en småskalig torvutvinning skall underlättas. Samma syfte hade motion 1980/81: 1389. I denna motion pekades på möjligheten att slopa koncessionssystemet när det gäller mindre torvtäkter. Enligt ett yrkande i motion 1980/81:1411 borde torv helt utgå ur kretsen av koncessionspliktiga ämnen.

NäringsutskoUet anförde för sin del bl.a. (NU 1980/81:60 s. 61):

Utskottet har inhämtat att det nu pågående utredningsarbetet inom regeringskansliet är inriktat på att koncessionssystemet skall behållas för större torvtäkter medan det skulle avskaffas för mindre takter. Vidare år avsikten att åstadkomma ett bättre skydd än f. n. för husbehovstäkter. En departementspromemoria med förslag på detta område avses föreligga under hösten 1981. Den kan därefter bli föremål för remissbehandling. En proposition med förslag till erforderliga lagändringar kan sålunda beräknas bli framlagd för riksdagen under del närmaste året.

Mot denna bakgrund finner näringsutskottet - i likhet med jordbruksutskottet - att de här behandlade önskemålen i motionerna 1980/81:478, 1980/81:791, 1980/81:1037, 1980/81:1389 och 1980/81:1411 i stort seU torde komma att bli tillgodosedda. Näringsutskottet avstyrker därför dessa motioner.

Utskottet avstyrkte därutöver ett förslag i motion 1980/81:1411 om att ersättning skulle utgå till markägare för torv som tas i anspråk med stöd av

Prop. 1981/82:99 131

expropriationslagen. Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet hemstäUt (rskr 381).

I denna promemoria behandlas de av utskottet berörda frågorna om ett undantagande från koncessionsplikt beträffande smärre torvfyndigheter samt ett starkare skydd för husbehovstäkter av torv än vad som gäller f. n. Därutöver behandlas den tillämnade överföringen av koncessionsprövningen i fråga om torv till länsstyrelserna.

2 Torvförekomster, torvanvändning, teknik m. m.

Torv är en sammanfattande benämning på jordartstyper som finns i vattenrika marker såsom myrmarker. Torvjordarterna består främst av växtrester som till följd av att nedbrytningsprocessen avstannat genom brist på syre inte brutits ned eller förmullnal fullständigt. Beroende på hur långt processen fortskridit skiljer man mellan lågförmultnade eller högför-multnade torvslag. De högförmultnade lorvjordarterna är kompaktare och vattenfattigare än de lågförmultnade.

Man skiljer vidare på olika torvslag alltefter karaktären av de växtsamhällen, som ger upphov till torven. De två stora grupperna av torv är kärrtorv och mosstorv. I kärren är vegetationen ofta mångskiftande och frodig beroende bl.a. på tillrinnande mineralrikt markvatten. Starrtorv, lövkärrtorv och vasstorv är här vanliga typer. I mossarna är däremot floran ensartad på grund av att mossen tillförs huvudsakligen näringsfattigt nederbördsvatten. Vitmosslorv, skogsmosstorv och starrmosslorv förekommer allmänt.

Genom sitt tillkomstsätt och deltas utsträckning över liden kan torv inte i ett kortare perspektiv kallas en förnyelsebar resurs utan måste betraktas som en ändlig tillgäng. Detta gäller särskilt för område där torv slutbrutiis och förhållandena är sådana att någon nybildning ej äger rum.

Sverige har 5-6 miljoner hektar torvmarker spridda över hela landet. Energiinnehållet uppskattas motsvara 3-4 miljarder ton olja. Områden med större torvmarksenheter förekommer främst i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, i de inre delarna av Götaland samt i delar av Värmland och Dalarna. Bedömningar av den totala förekomsten av tekniskt och ekonomiskt brytvärd torv är emellertid osäkra liksom fördelningen av fyndigheterna på olika storleksklasser. En preUminär bedömning ger dock vid handen att antalet små fyndigheter, dvs. fyndigheter vars areal understiger 50 ha är stort och svarar för en avsevärd andel, kanske hälften av landets samlade torvtillgångar. Tillgången på data över torvmossar varierar starkt mellan olika delar av landet. I södra Sverige finns i många fall uppgifter om torvslag, kvalité etc, medan uppgifterna i skogslänen i stort sett begränsar sig till arealuppgifter. Allmänt gäller dock att medeldjupet i torvmarken är väsentligt mindre i skogslänen än i södra delarna av landet.

Prop. 1981/82:99 132

Torvförekomsterna i södra Sverige har till större delen kartlagts av SGU. Flera länsstyrelser har sammanställt underlagsmaterial rörande förekomster av torv och ev. motstående intressen i regionala torvinventeringar. Stora delar av torvförekomsterna i norra Sverige återstår dock att inventera. Skyddsvärda våtmarker i områden där anspråk på torv kan förutses kartläggs f. n. av statens naturvårdsverk på uppdrag av regeringen.

Riksdagens energipolitiska beslut våren 1981 förutsätter en väsentligt ökad torvanvändning. Som mål gäller att fram till år 1990 3 milj. ton olja skall ersättas med inhemska bränslen, i huvudsak skogsenergi och torv. Innan en torvanvändning kan etableras i stor skala återstår dock alltjämt mycket forsknings- och utvecklingsarbete och att erfarenheter vunnits från praktisk försöksverksamhet. Det gäller bl.a. att klarlägga miljömässiga kpnsekvenser pch ekonomiska förutsättningar för torvprojekl av olika slag.

Efterfrågan på torv som bränsle har i Sverige ännu inte manifesterats i samma utsträckning som efterfrågan på skogsenergi. Planerade anläggningar där torv avses användas är bl.a. en hetvattencenlral i Gällivare samt kraftvärmeverk i Östersund och Umeå. 1 drift finns endast ASSI:s delvis torveldade anläggning i Piteå. Under slutet av år 1981 beräknas en hetvattencenlral tas i drift i Skellefteå kommun.

Någon läkt av svensk bränntorv i större skala, utöver en viss utvinning främst under 1940-talet och spm föranleddes av rådande krigsförhållanden, har inte påbörjats ännu. Det är emellertid tydligt att intresset för bränntorv är starkt stigande. Sålunda har antalet ansökningar om undersöknings- och bearbetningskoncessioner för torvbrytning ökat mycket kraftigt under det senaste året. T.o.m. den 15 augusti 1981 har beviljats 28 bearbetningskoncessioner omfattande en areal av ca 13000 ha samt 126 undersökningskoncessioner på sammanlagt ca 63000 ha.

I Sverige utvinns för jordförbättringsändamål årligen ca 300000 lon s. k. odlingslorv. För detta ändamål är det framför allt den låghumifierade torven som är värdefull. Vissa producenter utnyttjar därför bara ytlagren i torvmossarna, där de låghumifierade delarna finns, medan bottenskiktet lämnas kvar. Andelen höghumifierad torv varierar mellan olika torvmarker, varav några kan anses vara mer lämpade för produktion av odlingslorv, medan andra passar bäst för energitorv. Många fyndigheter innehåller emellertid torv för såväl odlings- som energiändamål. Då utvin-ningsmeloderna i stort är likartade och avvattningen för båda slagen bygger på torkning i sol och vind blir tiden för ianspråktagande av bränntorv-täkter under lager av odlingstorv på motsvarande sätt förskjuten i tiden. Konkurrensen mellan odlingstorv och energitorv torde dock, möjligen med lokala undantag, ej utgöra något praktiskt hinder för bränntorvtäkl.

Även om en i absoluta tal måttlig tillväxt i torvanvändningen kan väntas fram tiU 1985, bedöms torvens betydelse som energikälla i Sverige därefter

Prop. 1981/82:99 133

kunna öka kraftigt främst inom industrin samt för kraftvärmeverk och hetvattencentraler. I syfte att vinna tekniska erfarenheter för att underlätta och påskynda utvecklingen stöder bl.a. nämnden för energiproduktionsforskning forskning och utveckling inom torvområdet. Föredragande statsråd anför i regeringens energipolitiska proposition i januari 1981 (prop. 1980/81:90, bU. 1 s. 189):

För att påskynda introduktionen av inhemska bränslen har flera ekonomiska styråtgärder vidtagits från statsmakternas sida. Bl.a. har industriverket lämnat stöd till övergång till eldning med fasta bränslen. Statsbidrag för alt stimulera till energibesparande investeringar inom näringslivet infördes våren 1974.

Sedan bidragsgivningen startade, och till dess den upphörde den 1 januari 1981, har ca 600 projekt syftande till ökad eldning med fasta bränslen fått stöd. Bidragsvolymen för dessa uppgår till sammanlagt ca 400 milj. kr. Nästan alla större flis- och torveldningsprojekt liksom flertalet barkpannor som har installerats i landet har fått bidrag.

Jag har tidigare framhållit att de statliga styrmedlen för industrin bör inriktas på bl. a. att stödja införande och kommersialisering av ny teknik som snabbt kan minska oljeberoendet. Riksdagen har nyligen (prop. 1980/ 81:49, NU 1980/81:19, rskr 1980/81: 100) fattat beslut om stöd för åtgärder för att ersätta olja m. m. Bestämmelser om stöd finns i förordningen (1980:1085) om statligt stöd för åtgärder för att ersätta olja m. m. Utökat ekonomiskt stöd kan utgå till prototyper och demonstrationsanläggningar och stöd till fullskaleanläggningar för teknik som baseras på varaktiga helst inhemska och förnybara energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

Jag vill också peka på att stödet omfattar alla delar av ett energitillförselsystem från utvinning av råvaror till produktion och distribution. Därmed avses dels anläggningar för omvandling och distribution av energi, dels anläggningar och utrustning för utvinning, bearbetning och hantering av olika energislag, inkl. investeringar i infrastruktur samt i vissa fall också användning av energi.

Vid en ökad användning av olika inhemska bränslen bör en avvägning mellan dem främst avse hur de kan utnyttjas för att stödja varandra i en växande och uthållig energiproduktion. De inhemska bränslen som kan vara aktuella före sekelskiftet är förutom torv lövved (överskott), skogsavfall och energiskog. När användningen av inhemska bränslen får betydande omfattning kan konkurrensen om ved- och torvtillgångarna bli besvärande. För vissa regioner kan möjligen detta inträffa relativt snart efter en inledningsperiod, varför dessa frågor bör uppmärksammas.

Torv kan ersätta olja eller fast bränsle. För större anläggningar, t. ex. kraftvärmeverk och stora panncentraler, kan kol nu vara ett ekonomiskt fördelaktigare bränsle än torv. Detta gäller framför allt i kustlägen eller om det krävs långa transporter för torven. För mindre och medelstora panncentraler (10-25 MW) bör dock torv vara ett alternativ och komplement tillsammans med flis. Som bränsle till individuella anläggningar (villapannor o. d.) torde krävas alt torven förädlas till pellets eller briketter för att kunna konkurrera med ved.

Prop. 1981/82:99 134

Pannor där torv kan användas som bränsle fmns i flera olika konstruktioner av vilka några fortfarande är under utveckling. De utförande som är aktueUa är pulvereldning, kombinerad pulver- och rosteldning, torkning av torv i cyklon, rosteldning, förbränning i cyklonugn och virvelbäddsför-bränning.

Den teknik för torvutvinning som redan i dag används på flera håll utomlands och i viss utsträckning även i Sverige bedöms vara tillräckUgt väl utvecklad för att en tprvutvinning i ökad pmfattning skall kunna påbörjas i Sverige. Den i dag kända och användbara tekniken för brytning, avvattning, förädling, transport och förbränning kan naturligtvis förbättras och ny teknik är under utveckling.

De nuvarande teknikerna för frästorv- resp. maskintorvproduktion har nackdelen att produktionssäsongen begränsas till mellan två och fyra månader. Därtill kommer att främst frästorvmetoden är mycket väderlekskänslig. Ett mål för vidareutveckling är att få fram produktionsmetoder som möjliggör en längre produktionssäsong. Dessa tekniker ställer även långtgående krav på dränering av torvtäkten. Ett annat problem vid användning av dessa metoder är hur transporten från brytningsplatsen till en uppsamlingsplats vid sidan av eller på takten skall anordnas.

Förutom ovanstående metoder finns en rad andra utvinningsmetoder under utveckling. Arbetet på detta område sker till stor del inom ramen för energiforskningsprogrammet och finansieras genom medel från nämnden för energiproduktionsforskning.

Avvattningen är det främsta tekniska problemet för att till acceptabla kostnader erhålla en bränntprv spm är kpnkurrenskraftig spm energikälla. Andra viktiga frågor i samband med torvutvinning är miljöproblemen, främst vid brytningen och förbränningen. Av betydelse för att en framgångsrik introduktion av torv för energiändamål skall kunna ske är därför att forskning och utveckling bedrivs rörande både olika tekniska tillämpningar för torvutnyttjande saml beträffande åtgärder till skydd för natur och människor. För att den teknik som skall användas vid torvutnyttjandet skall kunna anpassas dels för sitt ändamål men också för den torv som avses användas är det viktigt att utveckla tekniska och geologiska metoder för att bestämma viktiga bränntorvegenskaper samt dessa faktorers betydelse för bränntorvanvändningen. Ett samarbete och informationsutbyte med andra länder som bedriver ett utvecklingsarbete på detta område kan härvid visa sig värdefullt.

Det är f.n. med hänsyn till de olika tekniska och därmed ekonomiska problem som kan identifieras vad gäller torvutvinning mycket svårt att närmare ange under vilka betingelser en torvutvinning är ekonomiskt lönsam. Förutom den använda tekniken - som är under utveckling -varierar lokala förhållandena som klimat ofta starkt från fall till fall. Torvens kvalitet från olika synpunkter är ofta den avgörande faktorn för lönsam utvinning. Andra faktorer som transportmöjligheter och avstånd

Prop. 1981/82:99 135

till slutförbrukare är betydelsefulla. Den areal som skall bearbetas påverkar givetvis valet av teknik för utvinningen. Frästorvmetoden torde t. ex. vara mer ekonomisk än maskintorvbrytning vid bearbetning av större arealer.

Att nu och för framtiden med några enkla kriterier i fråga om areal eller dylikt bestämma torvfyndigheters tekniska och ekonomiska brytbarhet ter sig mot bakgrund av det sagda omöjligt. TUl osäkerheten i detta avseende hör ovissheten om prisutvecklingen på alternativa energislag. Även den världspolitiska bildens utveckling kan inverka pä t. ex. oljeförsörjningen.

Det bör här även nämnas att torven, förutom som bränsle, i en framtid kan bli utnyttjad som kemiråvara eller för metanolframställning. Denna användning skulle dock kräva mycket stora torvmängder, varför endast vissa torvrika regioner kan bli aktuella. I dessa kan konkurrensen om torven härigenom bli betydande. Å andra sidan torde metanolframställning förutsätta att även andra råvaror än torv används, t. ex. skogsavfall.

I vissa andra länder har torv för energiändamål använts sedan länge. Torv används således i relativt stor skala i Sovjetunionen, Irland och Finland. Den nuvarande globala utvinningen av torv torde uppgå till ca 250 miljoner ton per år. Härav svarar Sovjetunionen för ca 95 % samt Irland och Finland för i stort sett resten.

3 Gällande rätt

3.1 Lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen) m. m.

Bestämmelser om tillstånd (koncession) för undersökning och bearbetning av vissa mineralfyndigheter finns i minerallagen. Vissa administrativa föreskrifter finns i den i anslutning till lagen utfärdade förordningen (1974:873) om vissa mineralfyndigheter.

Enligt 1 § minerallagen krävs koncession för undersökning och bearbetning av vissa mineralfyndigheter. De fyndigheter som omfattas av koncessionsplikt är fyndigheter av

1. olja, gas, stensah eller annat som förekommer på likartat sätt,

2. alunskiffer för att utvinna olja eller gas,

3. stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera,

4. uranhaltig eller toriumhaltig mineral eller

5. torv för att utvinna energi.

I 8 och 9 §§ finns vissa undantag från kravet på koncession.

Koncessionsplikten i fråga om torv är sålunda begränsad till torvtäkt för energiändamål. Takt för andra ändamål t. ex. för torvströ- och torvmullsframställning faller utanför.

Det bör framhållas att en koncessionerad verksamhet är underkastad annan lagstiftning om användning av mark och vatten. Om detta finns en erinran i 3 § minerallagen där det sägs att om sådan verksamhet gäller vad

Prop. 1981/82:99 136

som föreskrivs i byggnads-, naturvårds- och miljöskyddslagstiftning eller i annan lagstiftning.

Koncession meddelas för en eller flera av de koncessionspliktiga ämnena och skall avse ett bestämt område och viss tid (4 §).

I 5 § minerallagen stadgas att koncession meddelas antingen som undersökningskoncession eller som bearbetningskoncession. Undersökningskoncession kan förenas med rätt för innehavaren att få bearbetningskoncession avseende fyndighet som påträffas vid undersökningsarbetet. Sker detta, skall de huvudsakliga villkoren för bearbetningskoncessionen anges. Bearbetningskoncession får beviljas endast om fyndighet som kan ekonomiskt tillgodogöras blivit påträffad.

Koncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt befinns lämplig att utföra sådan undersökning eller bearbetning spm avses med kpncessionen. Inom ett område som omfattas av koncession får inte någon annan beviljas koncession för samma grupp av ämnen. Vidare får annan än koncessionshavare endast om särskilda skäl föreUgger beviljas koncession för någon annan grupp av ämnen. Inte heller får utan särskilda skäl koncession beviljas inom område som omfattas av inmutning eller utmål enligt gruvlagen (1974:342). Föreskrifter i dessa hänseenden finns i 6-7 §§ minerallagen.

Som tidigare nämnts finns vissa undantag från koncessionsplikten enligt minerallagen. Dessa finns angivna i 8 och 9 §§. Enligt 8 § får fyndighet undersökas utan koncession så länge annan ej har koncessipn för fyndighet dels av den som fått inmutning eller fått utmål anvisat enligt gruvlagen eller ansökt härom, dels av den som har bearbetningskoncession avseende annan grupp av ämnen inom området. Härför krävs dock medgivande av fastighetsägaren och innehavaren av nyttjanderätt eller servitut avseende marken om arbetet medför intrång i deras rätt. Finns inle koncession för en fyndighet och har någon annan inte rätt enligt vad som nyss angivits får fyndigheten undersökas av fastighetsägaren.

I 9 § finns vissa föreskrifter om rätt till utvinning utan koncession för husbehov. I fråga om torv gäller att fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja torv för energiändamål, så länge annan ej har bearbetningskoncession avseende fyndigheten. Med husbehovstäkt avses uttag för att tillgodose en jordbruks- eller en skogsfastighets energibehov medan uttag för exempelvis att tillgodose industriell produktion faller utanför husbehovsbegreppel (prop. 1974: 146 s. 153 O-

Koncession kan förenas med de föreskrifter som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som behövs för att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna (10 §).

I 15 § minerallagen finns bestämmelserom förberedande undersökning. Om någon som förberedelse för ansökan om koncession vill utföra undersökning på annans mark, kan statens industriverk (SIND) föreskriva att

Prop. 1981/82:99 137

tillträde till marken skall lämnas under viss tid. En sådan förberedande undersökning skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. Efter medgivande från berörda mark- och nyttjanderättshavare eller efter fillstånd av bergmästaren får byggnad uppföras och väg byggas. Föranleder en sådan förberedande undersökning skada eller intrång skall ersättning utgå.

Som nämndes förut meddelas koncession som undersökningskoncession eller som bearbetningskoncession.

Undersökningskoncession innebär att innehavaren inom koncessionsområdet får utföra undersökningsarbete i syfte att utröna möjligheterna att utvinna det eller de mineraliska ämnen som avses med koncessionen (16 §). Beträffande vissa områden gäller att undersökningsarbete inte får bedrivas utan särskilt medgivande av regeringen eller i vissa fall länsstyrelsen. Områden som på detta sätt är fredade är bl. a. nationalparker, kyrkogårdar, vissa områden i närheten av vägar eller järnvägar saml områden med stads- eller byggnadsplan. Därutöver kan regeringen förordna att undersökningsarbete inte får bedrivas utan särskilt medgivande inom ett område, om arbetet kan antas komma att hindra eller avsevärt försvåra sådan pågående eller planerad användning av marken som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Bestämmelser om dessa undantag finns i 17-19 §§ minerallagen.

I 22-24 §§ finns föreskrifter om undersökningsarbetets närmare bedrivande m. m.

Undersökningsarbete får bestå endast i sådana åtgärder som behövs för att visa att fyndighet av mineraliskt ämne som avses med koncessionen förekommer inom koncessionsområdet och för att vinna närmare kännedom om fyndighets storiek, beskaffenhet och utvinningsbarhet. Konces-sionshavaren får inte utan medgivande av markens ägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken uppföra annan byggnad än sådan som är oundgängligen nödvändig för arbetet. Behövs det, får koncessionshavaren bygga väg inom koncessionsområdel. De åtgärder som behövs skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas. Koncessionshavaren har räU att använda brutet mineraliskt ämne om det behövs för undersökning av ämnets beskaffenhet och lämplighet för teknisk bearbetning. Föranleder undersökningsarbetet skada eller intrång, skall ersättning lämnas för detta.

Bearbetningskoncession ger koncessionshavaren rätt att inom koncessionsområdel undersöka, bearbeta och tillgodogöra sig mineraliskt ämne som omfattas av koncessionen (30 § minerallagen). Bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet får dock inte ske förrän mark anvisats för ändamålet. Anvisande av mark sker vid särskild förrättning efter ansökan hos bergmästaren (26 §). Mark får inte anvisas i strid med koncessionsvillkoren. De tidigare berörda föreskrifterna om fredade områden gäller också för anvisande av mark. Ägare av fastighet och innehavare av

Prop. 1981/82:99 138

särskild rätt till fastighet är berättigade att av koncessionshavaren få intrångsersättning för annan skada till följd av att mark tas i anspråk. De närmare föreskrifterna härom finns i 27-29 §§. Närmare bestämmelser om de rättigheter och skyldigheter som en bearbetningskoncession medför finns i 31-33 §§.

Vidare finns i 35-37 §§ föreskrifter om verkan av att bearbetningskoncession upphör. Dessa innebär bl.a. att koncessionshavaren förlorar rätten tiU mineraliskt ämne som brutits men inte uppfordrats. Sådant ämne tiltfaller markägaren.

I 40-44 §§ finns föreskrifter om tillsyn, handräckning, ansvar m. m. TiUsynen utövas av SIND och bergmästarna. Koncessionsinnehavare är skyldiga att lämna tillsynsorganen de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsorganen får meddela bestämmelser för att trygga efterlevnaden av lagen eller av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

I fråga om överklagandeinstans gäller att den som är missnöjd med beslut om ersättning vid markanvisningsförrättning får väcka talan vid fastighetsdomstol. Andra beslut vid en sådan förrättning kan överklagas hos SIND (46 §). SIND:s beslut kan överklagas hos regeringen i vissa fall och i övrigt hos kammarrätten.

Som förut nämndes finns vissa administrativa föreskrifter rörande koncessionsförfarandet m.m. i mineralförordningen. Det ankommer i allmänhet på SIND att pröva ärenden om undersökningskoncession. Vissa sådana ärenden skall dock prövas av regeringen, liksom ärenden pm bear-betningskoncession. SIND får inte förena en undersökningskoncession med rätt till bearbetningskoncession.

3.2 Naturvårdslagen (1964:822)

Enligt 18 § naturvårdslagen får takt av bl.a. torv för annat ändamål än markägarens husbehov ej ske utan länsstyrelsens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras oavsett torvbrytningens syfte och krävs således även för utvinning av torv för jordförbättringsändamål. Länsstyrelsen kan förelägga den som söker täkttillstånd att framlägga täktplan i erforderlig omfattning.

I samband med tillstånd får länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter att företagets menliga inverkan på naturmiljön begränsas eller motverkas. Som regel skall den som får tillstånd ställa säkerhet för åtgärder som föreskrivits. Beslut om täkttUlstånd får överklagas hos regeringen. Statens naturvårdsverk får överklaga sådana beslut. Enligt 19 § kan visst område förklaras som naturvårdsområde. I beslut om naturvårdsområde skall föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av marken som behövs för att trygga ändamålet med beslutet. Länsstyrelsen får i särskilda faU medge undantag frän sådana inskränkningar.

Enligt 2 § naturvårdslagen är naturvården en såväl statlig som kommu-

Prop. 1981/82:99 139

nal angelägenhet. Det innebär bl. a. alt kommunerna har besvärsrätt över beslut enligt naturvårdslagen (se Jonzon-Delin-Bengtsson: Naturvårdslagen s. 211).

Kan arbetsföretag, som inte omfattas av tillständstväng enligt 18 § eller 19 § komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall enligt 20 § samråd ske med länsstyrelsen innan förelaget utförs.

Bestämmelsen i 20 § gäller inte bebyggelse inom vissa planområden och inte heller företag för vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen.

3.3 Miljöskyddslagen (1969:387)

Miljöskyddslagen (ML) innehåller bestämmelser till skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar. Lagen är tillämplig på bl.a. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om användningen inte utgör byggande i vatten (1 §). Den är också tillämplig på användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om störningen inte är helt tillfällig.

Åtgärd eller användning som omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhet. Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eUer avhjälpa olägenhet (5 §). Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått vidtas, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreUgger (6 §). Skulle den befarade olägenheten innebära att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande föriust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får enligt samma paragraf verksamheten inte utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt ML, om verksamheten är av synneriig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som vill utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten (9 §). Sådan frivillig tillståndsprövning sker endast undanlagsvis. Med stöd av 10 §, vari regeringen i fråga om miljöfariig verksamhet fått vittgående befogenheter att föreskriva krav på tillstånd eller anmälan, har i 2 § miljöskyddsförordningen (1981:574) föreskrivits bl.a. att vissa slag av fabriker eller andra inrättningar som angivits i en särskild bilaga till förordningen inte får anläggas utan tillstånd. Torvtäkt är inte f. n. tillstånds- eller anmälnings-pliktig enligt miljöskyddsförordningen.

Prop. 1981/82:99 140

3.4 Byggnadslagen (1947:385)

Också vissa bestämmelser i byggnadslagen (BL) kan ha betydelse för torvutvinning. Det gäller framför allt vid uppförandet av förbränningsanläggningar. Främst är lagens planbestämmelser aktuella men i vissa fall också bestämmelserna i 136 a § om prövning av industriell verksamhet.

Enligt 136 a § BL skall tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och vattentillgångar prövas av regeringen i den omfattning som sägs i lagrummet. Sålunda skall nyanläggning av vissa verksamheter som anges i paragrafens andra stycke alltid prövas om regeringen inte för visst fall medger undantag från prövningsskyldigheten. I övrigt gäller i huvudsak att utvidgning av de i 136 a § andra stycket angivna verksamheterna och nyanläggning eller utvidgning av andra verksamheter som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och vattentillgångar skall prövas om regeringen beslutar därom i det enskilda fallet.

Regeringens beslut enligt 136 a § BL är bindande för den fortsatta prövningen enligt BL och ML. Det ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd att vid prövning enligt ML föreskriva de villkor för verksamheten som krävs från miljöskyddssynpunkt, i den mån frågan inte är reglerad genom regeringens beslut.

3.5 Vattenlagen (1918:523)

I 7 kap. vattenlagen (VL) finns bestämmelser om torrläggning av mark genom dikning, vattenavledning eller invallning. Enligt 7 kap. 35 § blir bestämmelserna om dikning tillämpliga vid torrläggning av kärr, mosse eller annan vattendränkt mark. Om en sådan åtgärd vållar märkbar inverkan på vattenförhållandena i vattendrag, sjö eller annan vattensamling, gäller bestämmelserna i 7 kap. om vattenavledning.

Dikning på egen mark fordrar inget tillstånd enligt VL. Om man däremot t. ex. vill ta upp ett dike på annans mark eller leda vatten till annans dike, fordras tillstånd, om överenskommelse inte träffas (36 §). Några bestämmelser om skydd för aUmännna intressen vid dikning finns inte i VL.

För vattenavledning fordras tillstånd, om det är sannolikt att allmän eller enskild rätt skadas av förelaget (45 §). Då skall en prövning av såväl företagets ekonomiska tillåtlighet som dess tillåtlighet med hänsyn till motstående allmänna intressen, t. ex. fisket och naturvården ske.

Tillståndsprövningen av diknings- och vattenavledningsföretagen sker vid förrättning enligt bestämmelser i 10 kap. VL.

I remiss till lagrådet den 22 januari 1981 med förslag till en ny vattenlag m.m. har regeringen föreslagit en skärpt tillståndsplikl för dikningar och att sådana företag skall tillåtlighetsprövas också med hänsyn till motstående allmänna intressen.

Prop. 1981/82:99 141

3.6 Rennäringslagen (1971:437)

I rennäringslagen finns bestämmelser om renskötselrätt. Renskötselrätten innebär rätt för den som är av samisk härkomst att enligt lagen begagna mark och vatten inom vissa områden för sig och sina renar.

Enligt 26 § rennäringslagen kan regeringen förordna om upphävande av renskötselrätten för visst markområde, när markområdet behövs för vissa ändamål av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Medför ett upphävande av renskötselrätt skada eller olägenhet för bl.a. renskötseln skall ersättning utgå (26 §). Enligt 30 § gäller vidare alt renskötselns åretrunt-betesmarker inte får användas på sätt som medför avsevärd olägenhet för renskötseln i annan mån än som följer av förordnande enligt 26 §. Detta hindrar dock ej att mark används i enlighet med fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning.

3.7 Förhållandet mellan minerallagen och annan lagstiftning

Som nämnts i avsnitt 3.1 finns i minerallagen (3 §) en erinran om att koncessionerad verksamhet är underkastad annan lagstiftning om bl.a. användning av mark och vatten. Tillståndsprövning enligl miljöskyddslagen, vattenlagen eller naturvårdslagen kan således komma att krävas för koncessionerad verksamhet. För annan torvtäkt än för husbehov krävs som framgått av del tidigare täkttillstånd. Att prövning enligt annan lagstiftning sker principiellt fristående från koncessionsprövningen innebär att det därvid är möjligt att t.o.m. förbjuda eller omöjliggöra koncessionerad verksamhet. I koncessionsärendenas beredning ingår emellertid att yttranden inhämtas från olika myndigheter så att företagets inverkan på motstående intressen kan bli föremål för en allmän bedömning redan i koncessionsärendet. Vid prövning av bearbetningskoncessioner ingår en övergripande avvägning mellan intresset av torvutvinning och naturvårds-intresset som ett viktigt led.

När det gäller förhållandet mellan minerallagen och rennäringslagen bör framhållas att markanvändningsförbudet i 30 § rennäringslagen enligt en uttrycklig föreskrift inte hindrar att mark används för företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning. Delta medför bl. a. att markanvänd-ningsförbudei inte hindrar verksamhet som utövas med stöd av koncession enligt minerallagen (jfr. härom prop. 1971:51 s. 126-130). Vid en koncessionsprövning enligt minerallagen ingår en avvägning mellan torvutvinningsintresset och i förekommande fall renskötselns intressen.

1 sammanhanget finns också anledning att beröra förhållandet mellan minerallagen och lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (inskränkningslagen).

Enligt inskrånkningslagen får "konlrollsubjekt", dvs. utländsk medborgare, utländskt företag eller svenskt företag, som står eller kan stå under

Prop. 1981/82:99 142

utländskt inflytande, inte utan särskilt tiUstånd här i riket förvärva fast egendom eller inmuta mineralfyndighet eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. För torvutvinning behövs f.n. inget sådant fillstånd. I betänkandet (SOU 1978:73) "KontroU av ufländsk företagsetablering i Sverige m.m." föreslås bl.a. att tillståndsplikten utvidgas till att omfatta förvärv även av rättigheter tUl sådana mineralfyndigheter som inte är inmutningsbara enligt gruvlagen, alltså även torvfyndigheter. Betänkandet bereds för närvarande inom justitiedepartementet. De grunder som uppbär inskränkningslagen beaktas vid prövningen enligt minerallagen av frågor om koncession resp. frågor om tillstånd till överlåtelse av koncession. Det innebär att när koncessionsmyndigheten tar StäUning till lämpligheten från allmän synpunkt av en sökande som är kontrollsubjekt också denna omständighet vägs in vid bedömningen.

4 Överväganden och förslag

4.1 Inledning

Intresset för att utnyttja torv för energiändamål har ökat starkt i Sverige under de senaste åren. Detta har medfört att praktiska erfarenheter nu har vunnits om ändamålsenligheten av de rättsregler som gäller för sådant utnyttjande. I olika sammanhang har mot den nuvarande ordningen riktats kritik av framför allt den innebörden att del nuvarande koncessionsförfarandet hindrar tillkomsten av torvproduktion i mindre skala. Vissa motioner om ändrade regler i olika avseenden behandlades av riksdagen våren 1981 i samband med ställningstagandet till prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken. Med hänvisning till den i propositionen (s. 187) aviserade översynen av gällande lagregler på området med inriktning på förslag till riksdagen under det närmaste året avstyrkte näringsutskottet motionerna och riksdagen beslöt i enlighet härmed (NU 1980/81:60, rskr 1980/ 81:381). En närmare redogörelse för detta finns i avsiutt I.

Riksdagens energipolitiska beslut våren 1981 förutsätter en väsentligt ökad torvanvändning. Som mål gäller att fram till år 1990 3 milj. ton olja skall ersättas med inhemska bränslen, i huvudsak skogsenergi och torv. Innan en torvanvändning kan etableras i stor skala, återstår dock alltjämt mycket forsknings- och utvecklingsarbete samt att erfarenheter vunnits från praktisk försöksverksamhet. Det gäller bl.a. att klarlägga miljömässiga konsekvenser och ekonomiska förutsättningar för torvprojekl av olika slag.

Alla möjligheter att stimulera tillväxten av företag som kan producera fasta bränslen baserade pä torv och flis bör tas till vara. Länsstyrelserna har nu kartlagt möjligheterna all öka användningen av inhemska bränslen i landets energiförsörjning. Enligt deras beräkningar kan en ökad använd-

Prop. 1981/82:99 143

ning av inhemska bränslen ge en sysselsättningsökning på 5000-7000 årsverken, varav 2/3 skuUe tillfalla skogslänen. Stöd tiU ökad användning av inhemskt bränsle kan ges av den s. k. oljeersättningsfonden enligt förordningen (1980:1085) om statligt stöd för att ersätta olja, m. m.

Det är mot den bakgrunden som möjligheten att med förenklade rättsregler stimulera mindre och medelstor produktion skall ses. En sådan stimulans är angelägen från både energipolifisk och regionalpolitisk synpunkt. Om det bUr lättare att utvinna torv i mindre skala skapas bättre förutsättningar för verksamhet som inte minst i glesbygd kan kombineras med jord- och .skogsbruk samtidigt som olja ersätts med en inhemsk råvara.

Den förenkling i tillståndsförfarandet som närmast kommer i fråga är att i större utsträckning tillåta takt av bränntorv i mindre skala utan koncession. F.n. får bränntorv brytas utan koncession endast om det sker för husbehov och bara så länge inte någon annan har bearbetningskoncession. Det gäller i så fall att göra en lämplig avvägning så att bättre förutsättningar skapas för lokala projekt utan att torvtillgångar som bättre kunde tas till vara i ett större sammanhang görs svår- eller oåtkomliga för detta. Denna fråga behandlas i avsnitt 4.2, där också frågan om förstärkt skydd för husbehovstäkt tas upp.

I avsmtt 4.3 behandlas det i 1981 års proposition om riktlinjer för energipolitiken aviserade förslaget om ändrad beslutsordning för torvkoncessioner. Förslaget innebär att länsstyrelsen fr.o.m. den 1 juli 1982 skall fatta samtliga beslut om tillstånd till torvtäkt.

Avsmtt 4.4 behandlar frågan om skyddet för rennäringen vid torvutvinning.

I avsnitt 4.5 behandlas slufiigen lagtekniska frågor m. m.

4.2 Ökade möjligheter till torvtäkt utan koncession m. m.

4.2.1 Nuvarande förhållanden

De viktigaste bestämmelserna som reglerar takt av bränntorv finns i den s. k. minerallagen (1974: 890) och i naturvårdslagen (1964: 822). En närmare redogörelse för dessa bestämmelser finns i avsnitt 3.1 och 3.2. För att få påbörja torvtäkt krävs enligt minerallagen ett särskilt tillstånd, bearbetningskoncession, som beviljas av regeringen efter beredning av statens industriverk. Fastighetsägaren har dock rätt att utan sådan koncession bedriva torvtäkt för husbehov så länge inte någon annan har fått bearbet-ningskoncession för den takt det gäller. Koncessionen ger en principiell rätt att inom ett bestämt område utnyttja de torvfyndigheter som där finns. I koncessionen kan anges villkor i olika hänseenden om hur arbetet skall bedrivas och i övrigt finns allmänna bestämmelser om detta i minerallagen. Det finns också möjlighet att genom koncessions vUlkor om t. ex. royalty eller liknande avgift tillförsäkra staten ett visst ekonomiskt utbyte av

Prop. 1981/82:99 144

verksamheten. I de fall där denna fråga varit aktueU har regeringen i koncessionsvillkoren föreskrivit att staten skall ha andel med hälften i fyndigheten. 1 hitfillsvarande praxis har dock - utom i något fall - beslutats att produktionsavgift ej skall utgå för åren fram till och med 1990. Bakgrunden har varit osäkerheten om projektens ekonomiska utfall och en önskan från statsmakterna att stimulera en framväxande torvverksamhet. I kpncessionsbesluten har angivits att denna fråga åter kan tas upp vid angiven tidpunkt och då bedömas mot bakgrund av de ekonomiska erfarenheterna av torvutvinning i landet. Endast del i vinst förutsätts kunna utgå.

För läkt krävs vidare ett av länsstyrelsen beviljat täkttUlstånd som prövas enligt naturvårdslagen. Prövningen är principiellt fristående från koncessipnsprövningen; angående förhållandet mellan minerallagen pch naturvårdslagen se avsnitt 3.7. I täkttillståndet preciseras mera i detalj hur takten skall ske. Syftet är att garantera att denna bedrivs enligt en plan i former som i möjligaste mån begränsar företagets inverkan på naturmiljön. Även frågan om återställning/efterbehandling av marken tas upp i ärendet.

För att få bearbetningskoncession krävs att sökanden visar att en brytvärd torvfyndighet finns inom pmrådet. Det innebär alt takten måste föregås av visst undersökningsarbete. Också för sådant arbete kan beviljas tillstånd enligt minerallagen, undersökningskoncession. I flertalet fall är det statens industriverk spm beslutar i ett sådant ärende. Undersöknings-koncession är dock inte obligatorisk, vilket innebär att undersökningsarbete får bedrivas med s. k. markägarmedgivande (tillstånd av fastighetsägare och vissa andra rättighetshavare). Det innebär att anledning inte flnns att tillgripa undersökningskoncession annat än under speciella förutsättningar. Skäl till ansökan om undersökningskoncession är framför allt att markägarmedgivande inte kan fås, att ensamrätt för undersökningsarbete önskas eller att en myndighetsbedömning på ett tidigt skede är önskvärd med hänsyn till motstående markanvändningsintressen. Ytterligare en anledning kan vara att sökanden vill ha garantier om bearbetningskoncession. En undersökningskoncession kan nämligen förenas med rätt till bearbetningskoncession om en brytvärd fyndighet påträffas, dvs. en fyndighet som kan ekonomiskt tillgodogöras. I praxis förekpmmer pckså att innehavaren av en undersökningskpncessipn ges s. k. företrädesrätt till bearbetningskpncession. Det innebär att frågan om bearbetningskoncession över huvud taget skall ges fortfarande står helt öppen, men att bearbetningskoncession inte får ges åt någon annan under den tid som företrädesrätten gäller.

I minerallagen regleras koncessionshavarens rättigheter och skyldigheter i förhållande till fastighetsägaren. I stort sett är de desamma som en inmutares enligt gruvlagen (1974:342). Rätten att utvinna i jorden förekommande mineraltillgångar regleras i Sverige enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet och jordäganderätlssystemet.

Prop. 1981/82:99 145

Inmutningssystemet innebär i princip att den som fått inmutningsrätt till en fyndighet får ensamrätt till denna. I gruvlagen anges de inmutningsbara mineralen, som framför allt utgörs av malm till vissa metaller som guld, silver, koppar och järn. Principen för koncessionssystemet är att rätten att eftersöka och bearbeta en fyndighet upplåts efter fri prövning av staten. Det ger därmed ett starkare samhällsinflytande än inmutningssystemet. Enligt minerallagen gäller koncessionssystemet utom för torv också för i huvudsak olja, gas, alunskiffer, stenkol, vissa leror och uran. För mineral som faller utanför inmutnings- eller koncessionssystemet gäller jordäganderättssystemet, som innebär att utnyttjanderätten tillkommer jordägaren. Det betyder att fyndigheterna utan dennes medgivande inte kan utvinnas annat än om förutsättningar finns för expropriation.

Reglerna i gruvlagen och minerallagen innebär således att rätten till de mineral som omfattas av denna lagstiftning kan undandragas jordägaren. Det sker i särskild ordning genom beslut av statlig myndighet. Både enligt gruvlagen och minerallagen gäller att den mark som behöver tas i anspråk skall anvisas vid en särskild förrättning som leds av en bergmästare. Markanvisningen betyder inte att jordägaren mister äganderätten till marken utan endast dispositionsrätten. Denna återgår till jordägaren då gruvrättigheten upphör. Jordägaren är också berättigad till full ersättning för skada och intrång. Däremot har han inte rätt till ersättning för själva fyndigheten, i det här fallet bränntorven. En motsvarande ersättningsrätt har också andra som lider skada eller intrång, t. ex. servitutshavare.

De skäl som ligger bakom att torv för energiändamål omfattas av koncessionssystemet sammanfattas i förarbetena till minerallagen (prop. 1974:146 s. 151 O på följande säU:

"Torvtäkt i sådan omfattning att den nämnvärt kan påverka den svenska energiförsörjningen innebär åtskilliga problem. Genom att stora arealer måste tas i anspråk måste man försäkra sig om att inte splittring av torvmarkerna på olika fastigheter hindrar att en från allmän synpunkt önskvärd torvtäkt äger rum. Eftersom torvtäkt kan medföra skadeverkningar från naturvårds- och miljösynpunkt, måste man vidare se till alt torvtäkt förläggs till platser där den gör minst skada från dessa synpunkter. Genom ett koncessionstvång skapas förutsättningar alt förebygga en framtida värdestegring på torvmark, som beror på torvens användning för energiändamål. Härigenom kan samhället också se till att rätten till torvtäkt för energiändamål anförtros företag som har nödvändiga tekniska och ekonomiska resurser att på ett rationellt sätt exploatera bränntorv. En annan fördel är att koncessionsområdena utan hinder av splittrad fastighetsindelning kan ges en omfattning som skapar möjligheter till en rationell ekonomiskt bärkraftig lorvförädlingsverksamhet. Vidare medger koncessionssystemet att samhället genom lämpliga villkor och möjlighet att återkalla koncessionen pä ett verksamt sätt kan kontrollera att koncessionen utnyttjas effektivt. Vill samhället skaffa sig ytterligare inflytande över torvförädlingsverksamheten, kan koncession ges åt statligt företag eller åt annan med förbehåll om statligt deltagande. När del gäller att förebygga

10 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 99

Prop. 1981/82:99 146

värdestegringar är också koncessionssystemet ett enklare och mera tillförlitligt instrument än vad värdering enligt presumtionsregeln i expropriationslagen skulle vara, om man valde att exprppriera behövlig mark i stället för att införa koncessionstvång. Genom lämpligt avvägda avgifter kan tillses att torvens i framtiden eventuellt ökande värde som naturtiU-gång tillfaller det allmänna. Ett tungt vägande argument är också att koncessionssystemet erbjuder möjligheter tiU en samhällsekonomiskt rimlig avvägning mellan å ena sidan energipolitiska intressen och å andra sidan motstående och enskilda intressen".

Antalet koncessionsansökningar för torv har under de senaste åren ökat mycket kraftigt. Koncessionssystemet förutsätter att myndigheten vid tillfället för beslut om koncession har tillräckligt underlag för att kunna göra en någorlunda realistisk bedömning av projektet och dess verkningar. Det betyder att ett visst remiss- och kungörandeförfarande med åtföljande tidsåtgång är ofrånkomligt. Lagstiftningen ger dock utrymme för att anpassa detta förfarande till projektets beskaffenhet och arten av motstående intressen.

Oljeersättningsdelegationens torvgrupp redovisade våren 1980 i en rapport (Ds I 1980:3) "Torv för energisektorn" en lägesredovisning, hinderanalys och förslag tiU åtgärder i fråga om användningen av svensk torv för energiändamål. I rapporten framhölls bl. a. att den långa tiden för erhållande av tillstånd - ca två år från ansökningsdagen - var en faktor som verkade hämmande för igångsättande av torvprojekl. Förslag lämnades på ett antal åtgärder för att bl.a. förenkla tillståndsgivningen. Dessa har nu genomförts och haft till effekt att handläggningstiden har minskat väsentligt.

Den kritik som kommit tUl uttryck i bl. a. riksdagsmotioner går ut på att nuvarande rättsregler hindrar produktion i mindre skala och innebär i huvudsak följande.

1. Intressenter med stor utredningskapacitet kan snabbt få koncession
på välbelägna torvmarker fastän förutsättningar finns för utvinning i lokal
regi.

2. Det omfattande och i tiden utdragna koncessionsförfarandet verkar i sig avskräckande och förhindrar lokala initiativ.

3. Koncessionsförfarandet medför kostnader och avgifter som kan verka avskräckande för mindre projekt.

Som ett ytterligare skäl mot att torv omfattas av koncessionslagstiftningen har anförts att markägaren om någon annan bryter torv borde få ersättning för torven som sådan. Den ersäUning som lämnas för själva marken är som regel mycket ringa.

4.2.2 Utvidgad rätt till torvtäkt utan koncession

De motiv som föranlett att utvinning av torv för energiändamål omfattas av koncessionslagstiftningen äger i allt väsentligt fortfarande giltighet.

Prop. 1981/82:99 147

Bakgrunden till införandet av koncessionstvång för sådan torvutvinning var 1973-74 års energikris. Vid denna tid ansågs torv för energiändamål inte ha något ekonomiskt värde. Det kunde dock inte uteslutas att i framtiden de svenska torvmarkerna kunde komma till praktisk användning för utvinning av energi. Det var därför motiverat med en lagstiftning varigenom staten vid behov kunde få till stånd och styra täkl av bränntorv. Utvecklingen på energiområdet har nu på kort tid blivit sådan att torvtillgångarna i landet kan få en inte obetydlig roll i vår energipolitik och försörjningsberedskap på energiområdet.

Vad frågan nu gäller är att anpassa lagstiftningen med hänsyn till de hinder för torvtäkt i mindre skala som koncessionstvånget i vissa fall kan medföra och som kommit till uttryck i kritiken mol det gällande regelsystemet. Det är uppenbart att motiven för ett koncessionstvång är svagare när det gäller dessa torvfyndigheter. Redan enligt nuvarande lagstiftning fär torvtäkt ske för husbehov utan koncession. För företag med inriktning på storskalig produktion krävs torvfyndigheter av stor omfattning. Det innebär att utvinning av mindre fyndigheter i första hand kan bli aktuell för husbehov och i samband med jord- och skogsbruk grundad på ägandet eller för uppvärmning i närbelägna mindre samhällen och industrier. Koncessionsförfarandet kan säkerligen verka hämmande på benägenheten att påbörja utvinning i sådan mindre eller medelstor skala. Statens behov av att genom koncession utöva kontroll över denna typ av företag är i detta fall mindre uttalat. Naturvårdssynpunkterna tillgodoses vid prövningen i ärenden om takttiUstånd, som krävs vid alla torvtäkter utom rena husbehovstäkter. Det finns således skäl att ändra minerallagen så att torvproduktion i mindre skala kan ske ulan koncession. Lagändringen måste dock ske på sådant sätt att möjligheterna att främja det allmänna intresset vad gäller energtförsöijningen behålls i de fall där det är motiverat.

Ett sätt att åstadkomma detta kan vara att generellt undanta torvmarker som understiger en viss areal. Problemet blir då att sätta en lämplig gräns. Förslag har väckts att sammanhängande torvmarker upp till 50 hektar skulle undantas från tillämpningen av minerallagen. Generellt sett torde -åtminstone f. n. - torvmarker som understiger denna yta vara ointressanta för större torvprojekl. Det är emellertid svårt att bestämma en torvmarks intresse från allmän synpunkt enbart med utgångspukt i arealslorleken. Faktorer som kvalitet, måktighet och belägenhet kan vara väl så betydelsefulla vid en helhetsbedömning av en enskild fyndighet. Belägenhet intill en större fyndighet kan t. ex. göra det rationellt att den utvinns i ett större sammanhang. Att generellt undanta mindre torvmarker kan också ha andra nackdelar. Det kan t. ex. vara så att ett småskaligt torvprojekl med lokalt engagemang är aktuellt, men ägarförhållandena är så splittrade att möjlighet till koncession skulle vara till fördel för projektet. Ett sätt att lösa dessa problem är att behålla alla torvmarker inom minerallagens ram men att i fräga om torvfyndigheter som understiger 50 hektar fritt tillåta bearbetning

Prop. 1981/82:99 148

av fastighetsägaren själv eller någon som har dennes tiUåtelse. Det skulle innebära att möjUgheten för annan att få koncession beträffande sådana fyndigheter kvarstår, vilket torde bli aktuellt endast i mycket speciella fall. Fastighetsägarens rätt kan dessutom i sådana sällsynta konkurrensfall förstärkas genom rätt till förtur att utvinna torven. Den praktiska effekten av en sådan lagstiftning blir att utvinning av mindre fyndigheter i de allra flesta fall kan bedrivas utan kpncessipn av fastighetsägaren själv eller efter uppgörelse med denne. Fyndigheter understigande 50 hektar torde tillsammans svara för en mycket stor del av de samlade torvtillgångarna i landet. Kritiken av den nuvarande ordningen skulle därmed i allt väsentligt kunna tillgodoses utan de nackdelar som ett generellt undantag för mindre torvmarker medför. Minerallagen bör därför ändras på sist angivet sätt. Ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1982.

Den praktiska effekten av förslaget blir att länsstyrelsen, då någon söker täkttillstånd enligt naturvårdslagen utan att koncession meddelats, måste ta ställning till om sådan behövs, dvs. om arealen på den fyndighet där takten skall bedrivas uppgår till 50 hektar. Bevisbördan för att takten får bedrivas utan koncession måste ligga på sökanden. Det är alltså denne som skall förebringa utredning som visar att hela fyndighetens areal understiger 50 hektar. I de flesta fall bör arealfrågan vara lätt att besvara. Även gränsfallen bör sällan vålla några mätproblem eftersom torvfyndigheter så gott som undantagslöst ligger sammanhängande i marknivån. Frågan om bestämmelsens närmare innebörd utvecklas i avsnitt 4.5.

4.2.3 Förstärkt skydd för husbehovstäkt

I syfte att ytterligare främja en småskalig tprvutvinning bör vidare skyddet för utnyttjande av torv för husbehov förstärkas. F. n. gäller som tidigare berörts att torv får utnyttjas för husbehov endast så länge någon annan inte har bearbetningskoncession för fyndigheten. Husbehovsläkt i fyndigheter upp till 50 hektar faller utan vidare in i den i avsnitt 4.2.2 föreslagna utvidgade rätten till torvtäkt utan koncession. Det innebär att den endast i mycket speciella fall kan få vika för koncession åt annan. Även i större fyndigheter bör husbehovstäkt kunna ske på samma sätt som nu, dvs. så länge inte någon annan har bearbetningskoncession. Enligt nuvarande ordning kan i koncessionsbeslutet föreskrivas villkor som garanterar husbehovstäkt. Fr. o. m. den 1 juli 1982 bör gälla att bearbetningskoncession skall förenas med villkor att pågående utvinning för husbehov skall få fortgå, i den mån det kan ske utan att det hindrar eller försvårar en från allmän synpunkt ändamålsenlig utvinning av fyndigheten.

4.3 Delegering av koncessionsprövningen till länsstyrelserna

Minerallagen ger regeringen möjlighet att delegera koncessionsgivning till underordnad myndighet. Möjligheten har utnyttjats i och med all sta-

Prop. 1981/82:99 149

tens industriverk fått beslutanderätt i flertalet ärenden om undersökningskoncession. Som har framgått av det tidigare kommer förslag att föreläggas regeringen om att fr. o. m. den 1 juli 1982 länsstyrelserna skall fatta beslut i alla koncessionsärenden rörande torv. Syftet därmed är främst att förenkla tillståndsgivningen genom att samma myndighet prövar koncessions- och täktansökan.

Det är en målsättning att under tiden fram till år 1985 få allsidiga erfarenheter av torvanvändning för energiproduktion i olika regioner av landet. Det gäller utnyttjande i såväl större som mindre skala för att vinna erfarenheter beträffande teknik vid brytning, transport, förbränning och torvens integrering i det totala energiförsörjningssystemet.

Genom att beslutanderätten beträffande undersöknings- och bearbetningskoncessionerna delegeras till länsstyrelserna bör nya kunskaper och erfarenheter av bränntorvhantering som vinnes lättare kunna spridas och därmed stimulera till en fortsatt utveckling, där man i lokal samverkan kan finna lösningar på de problem som uppstår och därvid särskiU beakta lokala förhållanden.

Länsstyrelserna har genom sin kännedom om regionala och kommunala förhållanden beträffande exempelvis sysselsättning, näringsliv, transportfrågor och naturvårdsförhållanden goda möjligheter att göra de många gånger svåra avvägningar mellan torvutvinningsintressen och motstående intressen - såsom renskötseln, andra näringsintressen och naturvården -som aktualiseras i koncessionsärenden. Länsstyrelsen har vidare långvarig erfarenhet av handläggning av täktärenden av skilda slag. Även när det gäller torvkoncessionen har länsstyrelserna hittills på olika sätt deltagit i beredningsarbetet. I handläggningen av koncessionsärenden ingår att i olika faU inhämta erforderligt underlagsmaterial. Enligt förordningen (1974:893) om vissa mineralfyndigheter (mineralförordningen) skall alla koncessionsärenden tillföras den utredning som kan anses påkallad med hänsyn till den tillämpade verksamhetens art och omfattning. Det är i det sammanhanget viktigt att länsstyrelserna har ett underlag för sina beslut som ger möjligheter att väga samman kort- och långsiktiga regionalpolitiska, energipolitiska och naturvårdspolitiska aspekter.

Torvbrytning för energiutvinning befinner sig nu i ett inledningsskede. Efter hand då utvinningen ökar aktualiseras nya problem och frågor. Det är därför nödvändigt att från central nivå noga följa utvecklingen av lorv-frågorna i länen. Inte minst viktigt är att i de olika länen få till stånd en någorlunda likartad bedömning av koncessionsansökningar så att koncessionsvillkor osv. inte skiljer sig åt mer än som är påkallat med hänsyn till faktiska skillnader mellan olika projekt. Här kan regeringens tidigare beslut och beslut i eventuella besvärsärenden bli vägledande. Det bör övervägas om statens naturvårdsverk skall ges besvärsrätt över meddelade bearbetningskoncessioner. Den sistnämnda frågan bör dock ses mot bakgrund av att naturvårdsverket — liksom för övrigt även kommunerna (se

Prop. 1981/82:99 150

avsnitt 3.2) - har besvärsrätt vid prövningen av täktärenden. Denna senare prövning görs enligt naturvårdslagen och ligger således inom naturvårdsverkets egenfliga kompetensområde.

Arbetsbelastningen hos länsstyrelserna torde med hänsyn till det redan i dag ganska omfattande engagemanget med anledning av koncessions- och täktärenden ej komma att nämnvärt öka. Hos berörda länsstyrelser kan dock visst förberedelsearbete erfordras och i vissa fall utbildningsbehov behöva tillgodoses innan en delegering av beslutanderätten för torvkoncessionen träder i kraft. De insatser som är påkallade bör lämpligen utformas av statens industriverk i samråd med övriga berörda myndigheter.

4.4 Torvutvinning i områden av betydelse för rennäringen

Större sammanhängande torvmarksenheter förekommer främst i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Här kan torvutvinning medföra intrång i samernas rätt tUl renskötsel enligt rennäringslagen (1971:347). Samerna och deras organisation. Svenska Samernas Riksförbund, har under senare tid i flera sammanhang uttryckt oro över en ökad torvutvinning, eftersom myrmarkerna ofta berör vitala delar av renbetesmarkerna. Det gäller vinterbetesmarker, trivselland för renarna under sommaren samt områden för flyttning för såväl Qäll- som skogssamebyar. Det finns därför anledning att ta upp frågan om det nuvarande regelsystemet på ett tillfredsställande sätt ger utrymme för rennäringens intressen.

En redogörelse för rennäringslagen och förhållandet mellan minerallagen och annan lagstiftning finns i avsnitten 3.6 och 3.7. Regleringen innebär att det förhållandet att ett visst område omfattas av renskötselrätt inte ugör hinder för verksamhet som utövas med stöd av koncession enligt minerallagen. I stället skall intresseavvägningen mellan utvinning enligt mineraUagen och rennäringens behov göras i koncessionsärendet. I de fall då torvkoncession meddelats för sådana områden har vid behov i koncessionen givUs föreskrifter till skydd för rennäringen. Det är dock inte möjligt att detaljreglera frågan i koncessionen. Den närmare utformningen av skyddsreglerna har därför skett i samband med bergmästarens förrättning för markanvisning.

Frågan om torvutvinningens inverkan på rennäringen har något berörts i prop. 1980/81:90, s. 188. Det framhålls där alt ingående studier behövs av miljö- och markanvändningsproblemen i samband med torvtäkt och att det därför är angeläget både med ett brett upplagt forsknings- och utvecklingsarbete och praktisk försöksverksamhet. Sådana studier pågår f.n. bl.a. inom ramen för energiforskningsprogrammet.

Den framförda kritiken speglar en oro över att renskötselns intressen inte i tillräcklig grad tillvaratas i torvtäktsärenden. Kritiken synes snarare gälla tillämpningen av lagstiftningen än lagreglerna som sådana. Koncessionsförfarandet bygger som nämnts på att en avvägning mellan å ena

Prop. 1981/82:99 151

sidan intresset av torvutvinning och å andra sidan motstående intressen som naturvård, rennäringens behov osv., skaU göras i koncessionsärendet. Om torvutvinning tillåts, kan föreskrifter ges till skydd för olika motstående intressen, bl.a. renskötsel. Så har också skett i praktiken. Det åligger koncessionsmyndigheten att se tiU att behövlig utredning finns i ett koncessionsärende före avgörandet och självfallet gäUer detta också företagets inverkan på rennäringen i de områden där det är aktueUt. I de berörda länen finns sakkunskap om rennäringen företrädd främst hos lantbruksnämnden men även inom länsstyrelsen och givetvis bör uppgifter också inhämtas från andra källor, inte minst samerna själva. I den mån sådana inte redan finns bör länsstyrelsen utforma rutiner för detta. Genom det kungörelseförfarande som är föreskrivet har berörda samebyar och sameorganisationer liksom andra intressenter alltid möjlighet att i varje ärende framföra sina synpunkter före avgörandet. Dessutom är företrädare för rennäringen inom berört område liksom andra rättsinnehavare som kan lida skada eller intrång av ett torvföretag sakägare med besvärsrätt över beslut som gått dem emot. Det synes därför som samernas intressen kan tillgodoses inom den nu gäUande lagstiftningens ram och att ändrade lagregler f. n. inte är påkallade.

4.5 Lagtekniska frågor m.m.

Förslagen i avsnitt 4.2 om lättnader i koncessionstvånget och ökat skydd för husbehovstäkt föranleder ändringar i minerallagen. I enlighet härmed har upprättats förslag tUl lag om ändring i lagen om vissa mineralfyndigheter, som fogats som bilaga till denna promemoria.

Som framgår av avsnitt 3.7 beaktas vid koncessionsprövning det förhållandet att en sökande är s. k. kontrollsubjekt enligt 1916 års inskränkningslag. Något särskilt tillstånd för kontrollsubjekt att utvinna torv - i motsats till vissa andra mineral - behövs f.n. inte. Om nu lättnader genomförs i fråga om koncessionstvånget, minskar på motsvarande sätt möjligheterna tiU kontroll av att torvutvinning i mindre skala bedrivs av kontrollsubjekt. Som tidigare framhåUits är emellertid skälen tiU statlig kontroll över sådan torvutvinning svaga och frågan torde sakna nämnvärd betydelse. Hela inskränkningslagen är f. n. föremål för översyn och frågan om behovet av kontroll och samordningen med gruvlagstiftningen bör uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

I minerallagen regleras frågan om rätt till bearbetning utan koncession i 9§. I paragrafens andra stycke andra meningen finns den nuvarande regeln om rätt till husbehovstäkt av torv. Denna mening har i förslaget ersatts med två nya stycken. I ett nytt tredje stycke anges att fastighetsägaren får själv utan koncession bryta torv för energiändamål dels om fyndighetens yttre gränser, dragna lodrätt tUl markytan, omsluter ett markområde understigande 50 hektar, dels även i andra fyndigheter om takten sker för

Prop. 1981/82:99 152

husbehov. Med att fyndigheten understiger 50 hektar avses att den sammanhängande torvförekomsten, aUtså myren eller mossen, högst får ha denna yta, oavsett ägarförhållanden eller hur stor del av torvförekomsten som är ekonomiskt värd att bryta. Torvförekomster går nästan aUtid upp i markplanet, varför svårigheter att bestämma fyndighetens yttre gränser sällan bör uppkomma. Skulle någon del av en sammanhängande fyndighet ligga under marknivån - exempelvis genom att på någon del ytlagret utdikats och uppodlats - räknas också denna del in genom alt gränserna dras lodrätt. Arealen avses gälla den ursprungliga sammanhängande torvförekomsten; av naturliga skäl bör inte gator som brutits i en större torvfyndighet, eller anlagda vägar, föranleda att den betraktas som flera mindre vid en prövning av skyldigheten att söka koncessipn.

I ett (\ytt fiärde stycke finns först en regel om viss förtur för fastighetsägaren till takt i sådana mindre fyndigheter som avses i tredje stycket 1, om någon annan skulle söka koncession för fyndigheten. En sådan konkurrenssituation får som tidigare angivits antas uppkomma endast i undantagsfall. Regeln har konstruerats så att koncession endast i synnerliga fall får beviljas en "utomstående", om bearbetning av fastighetsägaren eller med dennes medgivande pågår.

I Qärde stycket fmns vidare en regel om ökat skydd för pågående husbehovstäkt av det innehåll som anges i avsnitt 4.2.3. Bestämmelsen täcker inte de undantagsfall då koncession trots fastighetsägarens förtur meddelats utomstående för en fyndighet understigande 50 hektar. Speciella omständigheter får då antas föreligga, vilket gör det lämpligare att villkoren bestäms från fall till fall. Givetvis måste frågan om skydd för pågående husbehovstäkt noggrant prövas även i dessa fall.

I6§, som behandlar förutsättningarna för beviljande av koncession, görs ett tillägg med erinran om de särskilda bestämmelser som enligt 9§ Qärde stycket gäller för fyndigheter understigande 50 hektar. I 10 § görs på motsvarande sätt ett tillägg med erinran om det speciella villkor om skydd för husbehovstäkt som föreskrivs i 9§ fjärde stycket. I 11 § görs vidare ett tiUägg av innebörd att fastighetsägaren får överlåta eller upplåta sin rätt att utvinna torv i fyndigheter understigande 50 hektar.

Lagförslaget upptar också vissa andra ändringar i minerallagen som sammanhänger med den föreslagna överflyttningen till länsstyrelserna av beslut i koncessionsärenden angående torv. Närmare bestämmelser om detta och förfarandet vid länsstyrelserna avses bli intagna i mineralförordningen. Vissa bestämmelser i minerallagen påverkas dock. I 2§ har i förslaget tagits bort bestämmelsen att koncessionsansökan skall ges in till statens industriverk. Bestämmelsen om ingivande av koncessionsansökningar, som då det gäller torv skall ges in till länsstyrelsen, bör i fortsättningen återfinnas i mineralförordningen. Vidare har i 15 §, som gäller rätt till tillträde för förberedande undersökning, "statens industriverk" bytts ut mot "myndighet som regeringen bestämmer". Även här avses komplet-

Prop. 1981/82:99 154

Underbilaga 1:1

Förslag till

Lag

om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter;

Härigenom föreskrivs aft 2, 6, 9, 10, 11, 15 och 48 §§ lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Fråga om koncessipn prövas av regeringen eller myndighet spm regeringen bestämmer.

Ansökan om koncession ges in Den som söker koncession skall

tUl statens industriverk. Den som erlägga ansökningsavgift i enlighet söker koncession skall erlägga an- med vad regeringen föreskriver, sökningsavgift i enlighet med vad regeringen föreskriver.

6 §

Koncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt finnes lämplig att utföra sådan undersökning eller bearbetning spm avses med koncessionen.

Inom område som pmfattas av kpncession får annan icke beviljas koncession för samma grupp ämnen.

Har flera kommit in med ansökningar om koncession, vilka helt eller delvis avser samma område och kan ansökningarna icke samtidigt beviljas, prövas vilken av sökandena som från allmän synpunkt bör äga företräde. Avser ansökningarna undersökningskoncession, skall även beaktas om någon av sökandena gjort fynd eller utfört undersökningsarbete inom området.

Ifråga om beviljande av koncession för torv i vissa fall finns särskilda bestämmelser i 9 § fiärde stycket.

9 §

Har koncession icke meddelats i fråga om myndighet som avses i 1 § 2 och 3 får den utan koncession bearbetas av fastighetsägaren. Vad som sagts nu gäller ej om fyndigheten finns inom område där inmutare eller gruvinnehavare har rätt att utföra undersökningsarbete enligt 8 § första stycket 1 och ej heller pm den flnns inom område som omfattas av bearbetningskoncession för annan fyndighet.

Fastighetsägaren fär utan Fastighetsägaren får utan
koncessipn för husbehov utnyttja koncession för husbehov utnyttja
gas som framkommit på annat sätt gas som framkommit på annat sätt
än i samband med sökande efter än i samband med sökande efter
olje- eller gasfyndighet, även om olje- eller gasfyndighet, även om
annan har koncession inom områ- annan har koncession inom områ
det. Fastighetsägaren får också det.

Prop. 1981/82:99 158

1.1 Tillstyrkan

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av överbefälhavaren, riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens planverk, samtliga länsstyrelser, domänverket, Svenska kommunförbundet. Länsstyrelsernas organisationsnämnd, Härjedalens kommun, Lycksele kommun, Storumans kommun, Svenska Naturskyddsföreningen, Borås Energiverk AB, Härnösands Industriverk AB, AB Kramfors Energiverk, Skellefteå Kraftverk, Umeå Värmeverk AB, Växjö Energiverk, Nydo Energi AB, Svenska Torv AB samt Ådalsliden o. Resele Elektriska AB. Förslaget tiUstyrks med viss tvekan av Svenska Värmeverksföreningen.

Flera av remissinstanserna instämmer i de resonemang som förs i departementspromemorian tUl stöd för förslaget.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser sålunda att decentraliseringen av beslutsfattandet är ägnad att medföra en ändamålsenlig handläggning och största möjliga garantier för en aUsidig prövning i ärenden om torvutvinning. Liknande synpunkter framförs också av bl.a. länsstyrelserna i Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län.

Länsstyrelserna i Skaraborgs, Kristianstads och Jämtlands län anför bl. a. att förslaget ligger i linje med de allmänna strävandena till decentralisering inom statsförvaltningen. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att tillgången till energi liksom användningen av den är en viktig regionalpolitisk fråga. Länsstyrelsen bör kunna fullgöra en viktig samordningsuppgift när det gäller att bedöma om den kommunala energipolitiken står i överensstämmelse med de rikfiinjer som gäller för miljöpolitiken, den fysiska riksplaneringen, regionalpolitiken och försörjningsberedskapen.

Svenska Torv AB, vars yttrande åberopas också av moderförelaget domänverket och av Nydo Energi AB, tillstyrker delegering med förbehåll att entydiga tillämpningsföreskrifter finns och alt nödvändig utbildning har genomförts i syfte att förhindra olika lagtolkning i olika län. Tidpunkten för delegeringen bör enligt Svenska Torv anpassas härtill. Också Skellefteå Kraftverk uppmärksammar behovet av enhetliga bedömningar och understryker uttalandet i departementspromemorian att koncessionsärendena bör följas på central nivå.

Även överbefälhavaren, som förutsätter att länsstyrelserna inhämtar lokal regional miUtär myndighets yttrande i ärendena, uttrycker vissa farhågor för att handläggningspraxis kan komma att variera. Av samma skäl tillstyrker Svenska Värmeverksföreningen förslaget endast med viss tvekan. Föreningen pekar också på risken för överbetoning av regionala intressen. Detsamma, liksom risken för olika bedömningar när en torvfyndighet är belägen på en länsgräns påtalas också av Borås Energiverk AB.

Umeå Värmeverk AB och Växjö Energiverk ser ppsitivt på en delegering eftersom kprtare handläggningslid därigenom kan uppnås. Också Svenska

Prop. 1981/82:99 159

kommunförbundet konstaterar att handläggningstiderna för de enklare koncessionsärendena kommer att förkortas något genom förslaget, men påpekar också att i de fall då motstridiga intressen föreligger kommer regeringen även fortsättningsvis att få avgöra ärendena med därmed följande långa handläggningstider.

Förslaget är från kuUurminnesvårdens synpunkt positivt eftersom länsstyrelsen genom länsantikvarien har möjlighet att väga in även kulturhistoriska värderingar vid prövning av koncession, framhåller riksantikvarieämbetet.

Lycksele kommun slutUgen anser att en lokal samverkan mellan kommuner och länsstyrelse ger möjligheter tiU ett bättre beaktande av de olika lokala förhållandena och förutsättningarna.

Uttalandet i promemorian att arbetsbelastningen hos länsstyrelserna inte torde komma att öka nämnvärt bemöts av flera remissinstanser. Bl. a. länsstyrelserna i Jönköpings, Gävleborgs och Jämtlands län samt Borås Energiverk AB hävdar med kraft behovet av resursförstärkning för att länsstyrelserna på ett tiltfredsställande sätt skall kunna handlägga koncessionsärendena.

Länsstyrelserna i Norrbottens och Västmanlands län däremot anser att något ökat resursbehov inte föreligger eftersom länsstyrelserna redan i dag handskas med dessa ärenden som remissorgan.

Behovet av utbildning innan en delegering av beslutanderätten träder i kraft understryks av länsstyrelserna I Stockholms, Malmöhus, Hallands, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län samt av Svenska Torv AB.

Den i promemorian berörda frågan om att eventuellt ge statens naturvårdsverk besvärsrätt över av länsstyrelserna meddelade bearbetningskoncessioner tas upp av ett fåtal remissinstanser.

Naturvårdsverket anser att verket bör ges besvärsrätt både för undersöknings- och bearbetningskoncessioner. Härigenom skulle det bli möjligt att på ett tidigt stadium föra upp sådana ärenden där starka naturvårdsintressen är aktuella till regeringens avgörande. Också länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker besvärsrätt för bägge typer av koncessionsbeslut och anser att motsvarande rätt också bör ges statens energiverk. Även länsstyrelsen i Hallands län tillstyrker liksom Svenska Naturskyddsföreningen att naturvårdsverket ges besvärsrätt över koncessionsbeslut. Länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrker en sådan lösning med följande argumentering:

"Vid den kpmmande prövningen av kpncessionsärenden har länsstyrelsen att beakta och sammanväga ett flertal olika intressen, exempelvis naturvårdens intressen och rennäringens intressen. Det skulle därvid enligt länsstyrelsens uppfattning strida mot de förvaUningsrättsliga principerna om de centrala ämbetsverken, som har att bevaka ett sektorsområde, skulle tillerkännas besvärsrätt i ärenden där länsstyrelsen såsom sektors-

Prop. 1981/82:99 160

övergripande myndighet har att med eget ansvar fatta beslut. Om naturvårdsverket tillerkändes besvärsrätt i koncessionsärenden för att bevaka naturvårdens intressen borde t. ex. dels lantbruksstyrelsen få besvärsrätt för att bevaka rennäringens intressen dels ock statens industriverk få besvärsrätt för att bevaka att någon misshushållning med torvtillgångarna inte kommer till stånd. Mot bakgrund härav finner länsstyrelsen att naturvårdsintresset tillgodoses på ett tillräckligt sätt genom den besvärsrätt som naturvårdsverket tillerkänts i naturvårdslagen."

Också länsstyrelsen i Örebro län avvisar besvärsrätt för naturvårdsverket över koncessionsbeslut Uksom länsstyrelsen i Jämtlands län.

1.2 Avstyrkan

Förslaget avstyrks av statens industriverk, bergmästarämbetet i norra resp. södra distriktet, statens vattenfallsverk. Svenska Handelskammar-jorbundet. Svenska Samernas Riksförbund, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Oljeersättningsfonden, Avesta Energiverk AB, Sandvikens Energiverk, Allmänna Ingenjörsbyrån AB, Armerad Betong Vägförbättringar AB, Luossavaara-Kiirunavaara AB, Mo och Domsjö AB, Råsjö Torv AB, Svenska Cellulosa Aktiebolaget, AB Kiruna Grus- & Stenförädling, Geokonsult, Sveriges Bränntorvleverantörers ek. för. och Oljeersättningsdelegationen.

Förslaget tillstyrks på försök och med endast begränsad tillämpning av överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

Huvudinvändningar mot förslaget är behovet av enhetlig rättstillämpning, risken för förlängd beslutsprocess och risken för överbetoning av regionala/lokala intressen.

Flera remissinstanser anför sålunda som skäl för sin avstyrkan att ansökningar om bearbelningskoncession bör bli föremål för enhetlig prövning och koncessionsvillkoren bestämmas efter enhetliga principer. En delegering tUl länsstyrelsen medför, anser de, risk för att varje länsstyrelse utvecklar sin egen praxis. Argument av denna innebörd framförs av statens industriverk, bergmästarämbetet i norra resp. södra distriktet. Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges Industriförbund, Oljeersättningsfonden, Luossavaara-Kiirunavaara AB, Mo och Domsjö AB, Råsjö Torv AB, Svenska Cellulosa Aktiebolaget, AB Kiruna Grus- & Stenförädling, Geokonsult och Sveriges Bränntorvleverantörers ek. för.

Statens industriverk anser sålunda att handläggningen och beslutanderätten i koncessionsärenden rörande torv sker rationellast och enhetligast på central nivå så länge minerallagen är tillämplig.

Enligt bergmästarämbetet i norra distriktet år prövningen av koncessionsärenden av ytterst grannlaga natur vilket talar för att denna prövning bör förbehållas regeringen.

Prop. 1981/82:99 161

Bergmästarämbetet i södra distriktet framhåller att antalet koncessionsärenden kommer att minska om vidgad rätt till koncessionsfri utvinning införs men att man kan anta att de som återstår är av komplicerad karaktär som bör bedömas på ett likartat sätt över hela landet.

Svenska Cellulosa Aktiebolaget utgår också från det faktum att det i framtiden i princip endast skall erfordras koncession för större torvutvin-ningsprojekt. Eftersom det i dessa fall kan komma i fråga att fastställa särskilda villkor - bl. a. skyldighet att erlägga produktonsavgift till staten - anser SCA att det är av största vikt att ansökningar om bearbetningskoncession beträffande sådana fyndigheter blir föremål för en enhetlig prövning och att koncessionsvillkoren för bearbetningsrätt bestäms efter enhetliga principer.

Bergmästarämbetet i norra distriktet konstaterar att förslaget innebär tillkommande arbetsuppgifter och behov av personal som behärskar mineraUagstiftningen. Bergmästarämbetet befarar därför att delegeringen kommer att innebära ett totalt utökat personalbehov och försämring av arbetsproduktiviteten. Också statens vattenfallsverk. Allmänna Ingenjörsbyrån AB, Armerad Betong Vägförbättringar AB och Råsjö Torv AB tror att en delegering kommer att medföra längre handläggningstider.

Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet betonar att det är av största vikt att koncessionsprövningar sker snabbt och effektivt så att den totala behandlingstiden blir kort och att kostnaderna kan hållas så låga som möjligt för den sökande. Avgörande är då att prövning sker på ett rationeUt, enhetligt och kunskapsmässigt sätt. Statens industriverk har nu skaffat sig erfarenheter på detta område. Förbundets uppfattning är att SIND även i fortsättningen har de bästa möjligheterna att förbättra och effektivisera samt ge en enhetlig behandling i koncessionsärenden.

Liknande synpunkter anförs också av bl.a. Mo och Domsjö AB och Oljeersättningsdelegationen (OED) som framhåller att en delegering torde innebära betydande risk för inledningssvårigheter och tidsåtgång för tillståndsgivningen. I likhet med flera andra remissinstanser påtalar OED att handläggningstiderna vid statens industriverk genom förenklingar och effektiviseringar under de två senaste åren är kortare än tidigare. OED har därför inga erinringar mot en delegering av besluten om bearbetningskoncessioner till en central förvaltningsmyndighet.

Några remissinstanser motiverar också sin avstyrkan med risken för att regionala/lokala skäl kommer alt tillmätas större betydelse än mera övergripande energiekonomiska/rikspolitiska aspekter.

Bergmästarämbetet i norra distriktet påtalar sålunda den potentiella intressekonflikten inom länsstyrelsen då den egna målsättningen att skapa sysselsättning skall vägas mot övriga allmänna intressen eller enskild rätt.

Statens vattenfallsverk anser att det finns starka skäl för all frågor som rör storskalig torvbrytning handlägges på central nivå där man bättre kan göra en samhällsekonomisk avvägning mellan olika intressen. 11 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 99

Prop. 1981/82:99 162

AUmänna Ingenjörsbyrån AB anför att det i den föreslagna organisationen finns betydande risker att konflikter mellan olika lokala intressen inte kan lösas på ett opartiskt sätt. I många regioner kan motstående intressen ges överdriven tyngd, vilket medför att de nationella målen för torvutvinning inte kan uppfyllas.

Liknande synpunkter framförs även av Avesta Energiverk AB, Mo och Domsjö AB, och Råsjö Torv AB. Armerad Betong Vägförbättringar AB anför på motsvarande sätt att det för fullföljande av de energipolitiska målen och för nödvändig samordning och helhetssyn i de många fall då flera regionala enheter berörs är ytterst önskvärt att det nuvarande systemet för handläggningen bibehåUs.

Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund anser att koncessionsbesluten tills vidare med fördel kan ligga kvar på central myndighet intiU dess större erfarenhet har vunnits av torvexploateringens utveckling i landet.

Svenska Samernas Riksförbund (SSR) anför att industriverkets hUtills-varande hantering av torvärenden i förhållande till rennäringen inte talar för att industriverket skall ha kvar denna prövning. Ett överflyttande av mptsvarande funktipner till länsstyrelse måste sättas in i ett samlat grepp på hela frågan pm prövningssystemet och kan enligt SSR:s uppfattning inte genomföras som en isolerad åtgärd.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) slutligen, anser det inte självklart att handläggningstiderna vid länsstyrelse blir kortare än vid industriverket eftersom regionala motstående intressen kan komma att påverka beslutsprocessen i högre grad än nu. Osäkerheten om vad som händer vid delegering av koncessionsprövningarna till länsstyrelserna är enligt ÖEF:s mening så stor att delegeringen under en försöksperiod bör begränsas till endast några länsstyrelser.

Några av de remissinstanser som avstyrker förslaget tar upp frågan om delegering tUl central myndighet i stället för till länsstyrelserna.

Statens vattenfallsverk anser sålunda att koncessionsprövningen helt bör läggas på statens industriverk. Även Avesta Energiverk AB anser att industriverket eller senare ett eventuellt statens energiverk framstår som lämpligare som koncessionsmyndighet än länsstyrelserna. Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) pekar likaså på möjligheten att i ökad utsträckning delegera beslutsrätten till industriverket. AB Kiruna Grus- & Stenförädling anser att industriverket bör få befogenhet att bevilja bearbetningskoncession och att bergmästaren skall bli tillståndsmyndighet för undersökningskoncession analogt med inmutningsärendena enligl gruvlagen. Statens industriverk självt understryker värdet av att ärenden enligt gruvlagen och minerallagen hanteras parallellt. Beslutanderätten bör enligt verket läggas hos den nya mineralpolitiskt ansvariga förvaltningsmyndighet i Uppsala till vilken industriverkets myndighetsuppgifter på mineralområdet skall föras. Verket framhåller pckså att den nya centrala myn-

Prop. 1981/82:99 163

digheten inpm energiområdet bör beredas tillfälle att yttra sig i samband med beredningen av ärende rörande bearbetningskoncession.

2 Förstärkt skydd för husbehovstäkt

Förslaget tillstyrks av det helt övervägande antalet remissinstanser. Ett mindre antal redovisar en negativ eller tveksam inställning.

2.1 Tillstyrkan

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens industriverk, bergmästarämbetet i norra distriktet, med ett undantag av samtliga länsstyrelser, av domänverket. Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Södra Skogsägarna AB, Härjedalens kommun, Lycksele kommun. Oljeersättningsfonden, Mo och Domsjö AB, Nydo Energi AB, Svenska Torv AB och Lantbrukarnas länsförbund i Jämtland.

Statens industriverk tillstyrker sålunda all gällande praxis vad avser skydd för pågående husbehovstäkter för energiändamål - i det fall annan erhåller bearbetningskoncession — inskrives i minerallagen. Industriverket konstaterar också att om koncessionstvänget enligt verkets förslag generellt lättas för markägare, erhåller pågående husbehovstäkter ett starkare skydd.

Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet har inget att erinra mot förslaget så länge det inte förhindrar eller försvårar en från allmän synpunkt rationell och ekonomisk utvinning.

Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund tillstyrker den föreslagna utformningen av skyddet för husbehovstäkter. Om en husbehovstäkt måste upphöra därför att den avsevärt försvårar en brytning med koncession, måste markägaren enligt förbunden ersättas för den förlust och skada som detta medför.

Några av de tillstyrkande remissinstanserna kommenterar särskilt förslaget från naturvårds- och miljösynpunkt. De uttrycker farhågor för att stora naturvärden kan gå till spillo om husbehovstäkter blir vanligt förekommande och påtalar behovet av styrning så att brytning i de mest värdefulla våtmarkerna undviks.

Statens naturvårdsverk anför sålunda att ett förstärkt skydd för husbehovstäkter av torv torde öka intresset för att öppna sådana takter. Tillkomst och drift av dessa takter kan, understryker verket, medföra skador på naturmiljön såväl i det enskilda fallet som i fall där flera husbehovstäkter av torv sammantaget kan ge negativa effekter. Husbehovstäkt kan regleras med stöd av 20 § naturvårdslagen. För att kunna avgöra om en

Prop. 1981/82:99 164

sådan reglering är nödvändig eller kan avvaras behövs förbättrade kunskaper om de miljökonsekvenser torvtäkt kan medföra. Sådan forskning bör enligt verkets mening ingå bland de projekt som samhället stöder på energiproduktionsområdet.

Enligt länsstyrelsen i Kalmar län år husbehovstäkt för energiändamål klart att hänföra till sådant arbetsföretag för vilket samråd skall tas med länsstyrelsen enligt 20 § NVL. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inte obUgatorisk samrådsplikt borde införas i naturvårdslagens regler. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att någon form av anmälningsplikt för husbehovstäkt bör övervägas. Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län ger inte 20 § naturvårdslagen tillräcklig möjlighet att avstyra brytning på de värdefullaste våtmarkerna. Husbehovstäkternas hantering med hänsyn till motstående intressen bör enligt länsstyrelsen belysas närmare varvid också frågan om eventuell ersättning vid förbud mot sådan läkt bör klargöras.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser det önskvärt från kulturminnesvårdens synpunkt alt samrådsförfarande med länsstyrelse inför omfattande husbehovstäkter inarbetas förslagsvis i 8 § fornminneslagen.

2.2 Avstyrkan

Förslaget avstyrks av Svenska Värmeverksföreningen, Härnösands Industriverk AB, AB Kramfors Energiverk, Allmänna Ingenjörsbyrån AB och Ådalsliden o. Resele Elektriska AB. Länsstyrelsen i Östergötlands län och Borås Energiverk AB har kritiska synpunkter.

Huvudinvändningen mot förslaget är att husbehovstäkterna kan hindra en rationell torvproduktion.

Svenska Värmeverksföreningen avstyrker sålunda förslaget i dess nuvarande form eftersom ett antal husbehovstäkter skulle kunna spoliera möjligheterna till ett rationellt utnyttjande av en annars lämplig torvfyndighet. De enskilda intressena måste i sådana fall, enligt föreningens mening, vika för samhällsintresset. Det bör dock vara möjligt att genom särskilt avtal tillförsäkra markägaren torv för husbehov från koncessionshavaren. På samma grund avstyrks förslaget av AB Kramfors Energiverk i ett yttrande gemensamt med Härnösands Industriverk AB och Ådalsliden o. Resele Elektriska AB. Också Borås Energiverk AB framför, utan att direkt avvisa förslaget, liknande synpunkter.

Enligt Allmänna Ingenjörsbyrån AB (AIB) är ett ökat skydd befogat endast om det inte är till hinder för en ändamålsenlig utvinning. När en effektiv utvinning etablerats kan torven produceras till en lägre kostnad. Markägaren kan ges option att köpa motsvarande kvantitet av koncessionsinnehavaren. Eftersom krav på omfattning av husbehovstäkt inte föreligger, finns enligt AIB en risk att "skentäkter" anläggs.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att det vid en ökad energi-torvanvändning finns risk för ett planlöst öppnande av husbehovstäkter i

Prop. 1981/82:99 166

Lycksele kommun förutsätter att de mindre fyndigheterna också prövas enligt annan lagstiftning, t. ex. vattenlag och rennäringslag.

Valet av just 50 ha som övre gräns för koncessionsbefrielsen kommenteras föga inom denna grupp av tillstyrkande remissinstanser. Länsstyrelserna i Örebro, Skaraborgs, Gävleborgs och Jämtlands län pekar dock på svårigheterna att klart definiera arealavgränsningen. Gränsdragningen på 50 ha bör enligt länsstyrelsen i Skaraborgs län tillämpas tills vidare på försök och med löpande uppföljning.

B. Förslaget tillstyrks med annan arealgräns av länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings och Kronobergs län, statens vattenfaUsverk, Allmänna Ingenjörsbyrån AB och Svenska Cellulosa Aktiebolaget.

Om förslaget skall ha praktisk betydelse bör arealen ökas till förslagsvis minst 75 ha anser sålunda länsstyrelsen i Jönköpings län. Rationell torv-hantering för energiändamål kräver som regel större arealer, framhåller länsstyrelsen i Kronobergs län och föreslår 75-100 ha. En gräns på 100 ha bör också enligt länsstyrelsen i Södermanlands län utredas. Länsstyrelserna i Värmlands och Västernorrlands län anser att gränsen bör sättas lägre än 50 ha.

Allmänna Ingenjörsbyrån AB förordar utan närmare precisering en utvidgad rätt till torvtäkt utan koncession.

Svenska Cellulosa Aktiebolaget anser att koncessionsfriheten av rättviseskäl bör sättas till minst 100 ha i skogslänen eftersom torvmarksenhe-terna är större där och samtidigt har ett väsentligt mindre medeldjup.

Statens vattenfallsverk har ingen principiell invändning mot förslaget men är tveksam till gränsen 50 ha. Genom att samlat bearbeta flera små myrar inom ett avgränsat område kan en ekonomisk storskalig produktion vara möjlig. Vattenfallsverket anser därför att gränsen bör sättas vid myrar som har mindre än 25 ha areal enligt beteckningen sankmark på topografiska kartan.

Några remissinstanser kommenterar särskilt de olika förutsättningar i ekonomiskt hänseende som kommer att gälla för markägare med torvfyndigheter understigande resp. överstigande 50 ha.

Svenska CeUulosa Aktiebolaget utvecklar ingående vilka konsekvenserna härav blir och framhåller att av rättviseskäl och inte minst för att uppnå det i promemorian angivna syftet bör "fastighetsägaren alltid, dvs. även då koncession för bearbetning av en torvfyndighet erfordras, erhålla full kompensation för värdet av den del av en fyndighet som inom en areal understigande 50 ha - i skogslänen 100 ha - finns på hans fastighet".

Enligt statens vattenfaUsverk bör det övervägas om lagtexten kan skrivas om så att det förhållandet elimineras att markägaren får olika ekonomiskt utbyte av koncessionsbefriad resp. icke koncessionsbefriad myr. Länsstyrelsen i Västmanlands län, som påpekar all de föreslagna reglerna också innebär att det allmänna avstår från möjligheten alt ta del av tprvens ökade värde när fyndigheten är mindre än 50 ha, anser att både gällande

Prop. 1981/82:99 167

och föreslagna regler, för avgifter till staten och ersättning till berörda markägare har så stora brister att frågan bör utredas vidare. Även länsstyrelsen i Jönköpings län anser att förslagets konsekvenser i det här avseendet bör övervägas.

C. Förslaget tillstyrks med den ändringen att någon arealgräns inte sättes av statens industriverk, bergmästaren i norra resp. södra distriktet. Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Oljeersättningsfonden, LKAB, Svenska Torv AB samt Oljeersättningsdelegationen.

Svagheterna i ett system med koncessionsfrihet intill en viss övre gräns anses framför allt ligga i gränsdragningssvårigheterna, orättvisan med två skilda regelsystem och risken för en mindre rationell torvproduktion.

Statens industriverk (SIND) konstaterar med tillfredsställelse att promemorian innehåller förslag som innebär att man lättar på koncessionstvånget för mindre torvtäkter, eftersom SIND delar uppfattningen att koncessionsförfarandet i sig kan verka hämmande för påbörjandet av en torvutvinning på bred front. Industriverket föreslår dock att markägarens rätt att bearbeta torvfyndighet utan koncession utvidgas till ett genereUt undantag i likhet med vad som gäller för fastighetsägare vid bearbetning av alunskiffer, stenkol och lera. En arealgräns kan, anser verket, medföra gränsdragningsproblem som kan verka hämmande för den torvutvinning på bred front som måste komma igång om torven skall kunna spela den avsedda rollen i vår energiförsörjning.

Det grundläggande motivet - bakom de nuvarande koncessionsreglerna - att splittringen av torvmarkerna på olika fastigheter inte skall hindra att en torvtäkt som är önskvärd med hänsyn till landets intressen kommer tiU stånd - äger dock enligt SIND:s uppfattning alltjämt giltighet. SIND anser därför att möjlighet för annan att söka och erhålla koncession för undersökning och bearbetning av fyndighet av torv för att utvinna energi skall bibehållas.

Generell befrielse från koncessionspUkt för fastighetsägaren förordas, på i stort samma grunder som industriverket, också av bergmästarämbetet i norra resp. södra distriktet. De pekar även på den extra stimulans till torvutvinning som ligger i att det tidskrävande och dyrbara markanvis-ningsförfarandet enligt minerallagen skulle bortfalla. Bergmästaren i norra distriktet framhåller också den orättvisa som skulle ligga i ett system med olika regler för ägare till torvfyndigheter understigande resp. överstigande 50 ha.

Skillnaden i fråga om koncessionskrav för oUka markägare påtalas också av Oljeersättningsdelegationen (OED). OED hänvisar till industriverkets remissyttrande och säger sig för sin del inte ha någon erinran mot att koncessionsplikten upphävs utan arealbegränsning. En sådan förenkling torde enligt OED vara tUl fördel för den framtida utvecklingen av torvpro-duktionen.

Prop. 1981/82:99 168

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund (SSR) instämmer i promemorians uttalande att nuvarande rättsregler hindrar produktion i mindre skala. Förbunden anser emellertid att de syften som lagändringen har, förfelas vid alltför lågt satt arealgräns. 50 ha som övre gräns ger enligt förbunden en alltför liten areal för praktisk bearbetning. Stora svårigheter kan också uppstå att definiera och mäta "hela fyndighetens areal". LRF och SSR anser att någon arealgräns inte behövs. Förbunden anser vidare att fastighetsägarens rätt tUl förtur att utvinna torv pm annan söker kpncessipn bör utsträckas till sammanhängande tprvfyndigheter upp till 100 ha.

Oljeersättningsfonden (OEF) anför att de olägenheter som kan uppstå för t. ex. ett ratipnellt utnyttjande av en ägosplittrad torvfyndighet kan vara svåra även vid än mindre arealer. Det måste anses i hög grad önskvärt med ett koncessionsförfarande för alla arealer när det av någon anledning är av behovet påkallat. Men det skall inte vara obligatoriskt när det inte behövs. Om man själv äger torvfyndigheten eller kan komma överens med andra markägare skall det således anför OEF räcka med att i vanlig ordning hos länsstyrelsen söka täkttillstånd. Om inte, skall man ha rätt att söka bearbetningskoncession.

Svenska Torv AB anser förslaget vara ett steg i rätt riktning när det gäller att stimulera till att torvutvinning snabbast möjligt kommer igång men ifrågasätter om den föreslagna ändringen nämnvärt kommer att bidra till en ökad energiförsörjning från torv. Enligt Svenska Torv AB är de små torvmarkernas samlade andel av de tekniskt tillgängliga torvtillgångarna osäker men sannolikt betydligt mindre än vad promemorian förutsatt. Därutöver torde, framhåller Svenska Torv AB, en ensidig stimulans av torvbrytning på små torvfyndigheter komma att bidra till uppkomsten av driftsenheter med sämre förutsättningar för rationell drift än större torvfyndigheter. Svenska Torv AB föreslår därför alt markägarens rätt att i egen regi eller via upplåtelse undersöka och bearbeta torvmark för energiändamål utan koncession utsträcks till att gälla all torvmark oberoende av objektens storlek. Möjligheten i minerallagen att utdela koncession föreslås kvarstå oberoende av arealstoriek.

Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), som i och för sig ifrågasätter behovet av en ändrad reglering, tror att ett generellt undantag avgjort är att föredraga framför att undantaga vissa areallimiterade områden från lagens tillämpning och anför att markägarens vidgade rätt till bearbetning kanske kan utgöra ett verksamt incitament för en ökad torvproduktion.

Några remissinstanser kommenterar särskilt promemorians förslag till formulering av § 9 p. 4 om förtur för fastighetsägaren om någon annan skulle söka koncession och fastighetsägaren eller någon som fått dennes tillåtelse redan bearbetar fyndigheten. De uttrycker farhågor för att en rationell och från allmän synpunkt önskvärd torvutvinning härigenom kan komma att förhindras.

Prop. 1981/82:99 169

Oljeersättningsdelegationen (OED) anser sålunda att markägarföreträ-det har förts för långt. En pågående begränsad eller orationell brytning bör enligt OED inte få hindra eller avsevärt försvåra en från aUmän synpunkt ändamålsenlig utvinning av fyndigheten. OED anser att förslagen bör ändras så att koncession otvetydigt kan beviljas i nämnda fall.

Svenska kommunförbundet framför liknande farhågor och förutsätter att problemet beaktas när tillämpningsföreskrifterna utformas medan länsstyrelsen i Kronobergs län på samma grunder anser att stadgandet möjligen kan utgå eftersom paragrafens fortsatta lydelse ger fastighetsägaren visst skydd ifråga om husbehovstäkt.

Statens industriverk vill formulera fastighetsägarens förtur på så sätt att vid konkurrens om koncession mellan annan sökande och markägare bör markägare i de fall då han genomfört omfattande förberedelsearbeten eller bedriver utvinning av torv för energiändamål ha företräde till koncession, såvida inte betydande tekniska och ekonomiska fördelar finnes med att annan erhåller koncession. Denna tolkning bör enligt industriverket kunna inrymmas i 6 § minerallagen - dvs. den som är lämpligast från allmän synpunkt bör äga företräde till koncession.

Också bergmästarämbetet i norra distriktet och Oljeersättningsfonden förordar en sådan innebörd av fastighetsägarens förtur.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar fmner en precisering nödvändig och föreslår att som synnerliga skäl skall i § 9 anges det fall att annan än fastighetsägaren avser att bedriva torvutvinning uppenbart effektivare än fastighetsägaren.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, slutligen, anför allmänt att uttrycken "synnerliga skäl" och "bearbetning pågår" bör närmare preciseras.

3.2 Avstyrkan

Förslaget avstyrks av statens planverk, Sveriges geologiska undersökning, länsstyrelsen i Norrbottens län. Svenska Handelskammarförbundet, Svenska Samernas Riksförbund, Sveriges Industriförbund, Svenska Värmeverksföreningen, Avesta Energiverk AB, AB Kramfors Energiverk, Härnösands Industriverk AB, Skellefteå Kraftverk, Mo och Domsjö AB, Scandiakonsult AB, Ådalsliden o. Resele Elektriska AB samt AB Kiruna Grus- & Stenförädling. Kritiska synpunkter på förslaget, utan direkt avstyrkande, framförs av Borås Energiverk AB.

Kritiken mot förslaget utgår från att torvfyndigheter mindre än 50 ha inte är ointressanta för bearbetning i större skala eftersom fyndigheternas betydelse avgörs av bl. a. närheten till andra liknande fyndigheter, geografisk belägenhet, täktdjup och torvkvalitet. De svenska torvmarkerna uppträder ofta just som komplex av myrmarker bestående av flera mindre områden. Huvudinvändningen mot förslaget är att del riskerar att försvåra ett rationellt och storskaligt utnyttjande av torv. Risken för spekulation i

Prop. 1981/82:99 170

torvmarker och därmed fördyrad energianvändning samt grändragnings-problem år andra huvudargument mot förslaget.

EnUgt Svenska Värmeverksföreningen kan sålunda förslaget få motsatt effekt än det åsyftade att öka torvens betydelse för svensk energiförsöij-ning. Enligt föreningen innebär förslaget att samhällsintressena förlorar kontrollen över en mycket stor del av de samlade torvtillgångarna i landet. Om fastighetsägaren ges rätt att bearbeta torvfyndigheter mindre än 50 ha utan koncession, samt ges företrädesrätt vid eventuell koncession, så kommer, menar värmeverksföreningen, dessa fyndigheter med all sannolikhet att undandras möjligheterna till en rationell brukning i större skala. Dessutom kommer ett marknadspris på torv och torvmarker att etableras, vilket torde fördyra tprvanvändningen för de slutiiga konsumenterna.

Även AB Kramfors Energiverk, som avgett yttrande tillsammans med Härnösands Industriverk AB och Ådalsliden o. Resele Elektriska AB samt Skellefteå Kraftverk avvisar förslaget på samma grunder som Värmeverksföreningen. Bägge påtalar också risken för spekulation i torvmarker. Skellefteå Kraftverk understryker i sammanhanget betydelsen av att en exploatör redan i samband med undersökningskoncession tillförsäkras räft att bryta torv om marken är lämpad för torvtäkt så att värmeverk och industrier med stora värmebehov inte skall tvingas avstå från torv som bränsle.

Länsstyrelsen i Norrbottens län delar i och för sig den i promemorian framförda uppfattningen att förslaget kommer att stimulera torvutvinning. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om den föreslagna regeländringen inte medför att samhällsinflytandet och möjligheten till styrning av tprv-prpduktipnen går förlprad i en utsträckning som är till nackdel för den totala torvproduktionen i landet och pekar på risken för att storskalig torvindustri får problem med bland annat avsättningen av sin produktion. Länsstyrelsen föreslår i stället att täktprövning och koncessionsprövning försöksvis sammanslås till en prövning samtidigt som ansökningsavgiften på 3000 kr. slopas för sådana ansökningar som avser fyndigheter mindre än 50 ha.

Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet ifrågasätter om syftet med förslaget i praktiken verkligen kommer att uppnås. Gränsdragningsproblem och splittringen på olika fastighetsägare av lorv-arealerna kan ge upphov till onödiga svårigheter. TUlsammantaget riskeras, enligt förbundens uppfattning, att förslaget kan försvåra ett rationeUt och storskaligt utnyttjande av torv.

Risken för att en rationell täktverksamhet hindras återkommer som argument också i Mo och Domsjö AB:s (MoDo) avstyrkan av förslaget. MoDo framhåller speciellt risken för denna effekt i områden där tUlgången på större sammanhängande fyndigheter är begränsad. MoDo pekar vidare på att förslaget innebär en orättvisa mellan ägare till torvfyndigheter som understiger resp. överstiger 50 ha till de förras fördel när det gäller alt få ekonomiskt utbyte av torvfyndigheterna. Om förslaget genomförs, anför

Prop. 1981/82:99 171

MoDo slutligen, bör en laglig möjlighet införas att snabbt och enkelt få arealstorleken prövad eftersom i praktiken svåra gränsdragningsproblem kommer att uppstå.

Borås Energiverk AB anser att förslaget kan komma att bli ett allvariigt hinder för en rationell torvutvinning i stor skala om inte tillämpningspraxis blir att den enskilde fastighetsägarens rätt måste vika för energipolitiska synpunkter och det allmännas intressen. Liknande synpunkter framförs av Avesta Energiverk AB.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) pekar på svårigheten i att avgränsa ett 50 ha stort torvområde utan ingånde förundersökningar i fält och påpekar nödvändigheten av att definiera begreppet "torvfyndighet". Om en lagändring kommer till stånd bör enligt SGU även torvmäktighet vägas in i definitionen av begreppet "fyndighet". SGU ifrågasätter om föreslagna förändringar verkligen förenklar torvhanteringen och föreslår att koncessionsplikten för samfiiga torvfyndigheter kvarstår.

Statens planverk avvisar förslaget som är alltför schematiskt och i praktiken svårtolkat. Verket anser att hänsynen till motstående markanvändningsintressen inte kan negligeras för torvmyrar upp till 50 ha vilka utgör en mycket stor del av landets samlade torvmyrar. Planverket föreslår i stället att befrielse från koncessionsplikt för områden mindre än 50 ha kan meddelas av länsstyrelsen för sådana områden där kommunernas översiktliga planering eller bedömningar på länsnivå inte visat på motstående intressen som uppenbarligen kan skadas vid en torvutvinning även av begränsad omfattning.

Svenska Samernas Riksförbund (SSR) uttrycker i sin avstyrkan stora farhågor för förslagels konsekvenser. Det skulle enligt SSR innebära att det för hälften av landets torvtillgångar skall vara möjligt att sätta igång brytning utan att utvinningens inverkan på rennäringen blir föremål för någon prövning. I avvaktan på att en samlad utredning av hela prövningssystemet kommer till stånd måste enligt SSR yttersta restriktivitet iakttas i fräga om beviljande av ytterligare bearbetningskoncessioner.

4 Torvutvinning i områden av betydelse för rennäringen

Några remissinstanser har särskilt kommenterat promemorians överväganden rörande tprvutvinning i pmråden av betydelse för rennäringen.

Svenska Samernas Riksförbund (SSR) avvisar med kraft uUalandet i promemorian att "kritiken snarare synes gäUa tillämpningen av lagstiftningen än reglerna som sådana". Den allvarligaste bristen i nuvarande prövningssystem ligger enligt SSR i uppdelningen av tiUåtlighetsprövning-en genom koncessionsförfarandet och hänvisandet av skade- och ersättningsfrågor till prövning hos bergmästaren i första instans. SSR efterlyser ett nytt prövningssystem för koncessioner som tillgodoser rättssäkerhets-

Prop. 1981/82:99 172

frågor och även innebär att skadeförebyggande åtgärder och ersättningsfrågor skall vara klara innan brytning får påbörjas. Förbundet skisserar en reglering efter det mönster som gäller för vattenrättsskipningen.

SSR konstaterar också att någon konsekvensstudie av torvbrytningens inverkan på rennäringen inte finns och understryker vikten av att en sådan kommer till stånd.

Lantbruksstyrelsen (LBS) understryker torvmarkernas betydelse för renskötseln och föreslår vissa särskilda föreskrifter till skydd för rennäringens intressen dels i de fall koncessionsförfarande tillämpas, dels då koncessionsprövning inte är nödvändig.

Enligt LBS bör sålunda föreskrivas att koncessionsmyndigheten i samband med prövning av ansökan om koncession inom renskötselområdel skaU inhämta yttranden från lantbruksnämnd och berörd sameby. Undantag från skyldigheten bör gälla om sökanden till ansökan bifogar dels handlingar eller avtal som upprättas under samråd mellan sökanden och byn, dels yttrande av lantbruksnämnden.

LBS anför vidare att det skydd rennäringen får genom koncessionsprövningen inte kompenseras av 30 § rennäringslagen eller på annat sätt i de fall att åtgärder får företas utan koncessionsprövning. Om det skulle visa sig att rennäringsintresset åsidosätts genom åtgärder som inte kräver koncession bör regeringen - utan att minerallagen då först måste ändras - kunna föreskriva särskiU tillståndstvång med omedelbar verkan för både förberedande undersökning och andra undersökningar av torvfyndigheter inom hela renskötselområdet.

Lantbruksnämnden i Jämtlands län framhåller att renskötseln har en laglig rätt till utnyttjande av bete på mark utanför helårsmarkerna och understryker att skador och olägenheter från torvutvinning skall antingen förebyggas på lämpligt sätt eller kompenseras genom kontant ersättning.

Lycksele kommun delar den i promemorian framförda uppfattningen att samernas intressen kan tillgodoses inom den nu gällande lagstiftningens ram och att ändrade lagregler för närvarande inte är påkallade. Vad som erfordras är ett nära samråd med samerna i ett tidigt skede. Det åvilar såväl kommunerna som länsstyrelserna att hitta lämpliga rutiner för sådana kontakter, dels i samband med det kommunala planarbetel, dels i varje särskilt koncessionsärende.

5 Övriga synpunkter

I anslutning till frågan om delegering av koncessionsärendena tiU länsstyrelsen framför vissa remissinstanser synpunkter på beslutsunderlag, samrådsförfarande och delegering av tUlsynen av torvverksamheten tiU länsstyrelserna.

Prop. 1981/82:99 173

Några remissinstanser föreslår vissa ytterUgare incitament till en ökad torvutvinning utöver de som har föreslagits i departementspromemorian.

Behov av en mera genomgripande översyn av lagstiftningen på området påtalas av nägra remissinstanser.

Dessa övriga synpunkter m.fl. redovisas i det följande.

Flera remissinstanser kommenterar särskiU det som sägs i promemorian om vikten av att länsstyrelserna har ett underlag för sina beslut som ger möjligheter att väga samman kort- och långsiktiga regionalpolitiska, ener-gipoUliska och naturvårdspolitiska aspekter.

Som underlag för länsstyrelsens handläggning av torvärenden krävs, anför statens planverk, ett bedömningsunderiag som visar tillgångar och behov inom länet samt översiktligt redovisar motstående markanvändningsintressen och naturmiljöns känslighet. Planverket förutsätter att i ett första skede länsstyrelsen i samarbete med kommunerna tar fram sådana länsvisa torvredovisningar. Vikten av att torvresursfrågorna på ett mera påtagligt sätt kommer in i den kommunala fysiska översiktsplaneringen understryks också av länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län samt av Lycksele kommun.

Statens naturvårdsverk framhåller att ett viktigt underlag i sammanhanget kan komma att utgöras av den våtmarksinventering som naturvårdsverket f. n. bedriver inom delar av landet. En förutsättning för detta är dock enligt verket att inventeringen ges sådant ekonomiskt stöd att den kommer att omfatta alla mer betydande våtmarksområden. Betydelsen av att våtmarksinventeringen kan slutföras understryks pckså av länsstyrelserna i Jönköpings, Älvsborgs Pch Skaraborgs län.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser det angeläget att tillförlitliga vegetationskartor framställs över länet.

Behovet av kunskapsunderlag för att tillfredsställande kunna bevaka kulturminnesvårdens intressen framhålles särskilt av länsstyrelsen i Örebro län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län understryker att det är av väsentlig betydelse att kunskapen om landets torvmarker, deras utnyttjande och konsekvenser av detta snarast sammanställs så att den osäkerhet som framför allt råder på användarsidan minskar. Behovet av bättre överblick över tillgångar och kvalitet på inomregionala fasta bränslen påtalas slutligen också av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Några remissinstanser uttalar sig speciellt när del gäller frågan om samråd i anslutning till länsstyrelsernas hantering av ärenden rörande torvutvinning.

Statens naturvårdsverk hänvisar sålunda till de goda erfarenheterna av de förhandssamråd i torvärenden som hittills ägt rum både med länsstyrelserna och naturvårdsverket och anser att det bör övervägas om inte förhandssamråd bör införas som en obligatorisk del av ansökningsförfaran-del. Bestämmelser härom skulle kunna tas in i förordningen till mineralla-

Prop. 1981/82:99 174

gen. Också länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län förordar elt obligatoriskt förhandssamråd.

Önskvärt från kulturminnesvårdens synpunkt vore enligt länsstyrelsen i Gotlands län att samrådsförfarande med länsstyrelse inför omfattande husbehovstäkter inarbetas, förslagsvis i 8 § fornminneslagen, med hänsyn till förekomsten i landets torvmarker av fornfynd och fornlämningar.

Statens planverk påtalar vissa brister i nuvarande handläggning av koncessionsärenden med hänsyn till andra markanvändningsintressen och till den planeringsprocess som har utvecklats i samband med den fysiska riksplaneringen. Planverket understryker behovet av att i en marklagstiftning slå vakt om det system med tidiga samråd som har utvecklats.

Enligt 40 § minerallagen är statens industriverk och bergmästarämbetet tillsynsmyndigheter. Detta har föranlett kommentarer från ett par remissinstanser. Enligt länsstyrelsen I Norrbottens län skulle tillsynen underlättas och bli mer effektiv om även länsstyrelsen fick elt tillsynsansvar, i varje fall beträffande torven. Industriverket förutsätts därvid behålla den centrala tillsynen. Länsstyrelsen i Älvsborgs län förutsätter i sin tillstyrkan av delegering av koncessionsärenden att även tillsynen av torvkoncessioner delegeras till länsstyrelsen.

Svenska Bränntorvleverantörers ek. för. och Allmänna Ingenjörsbyrån AB anser att frågan om statens rätt till del av vinsterna i torvföretag måste klargöras för att möjliggöra kreditgivarnas framtidsbedömning av torvföretag. Enligt Oljeersättningsdelegationen bör staten tills vidare avstå från uttag av produktionsavgift e. d. för att inte torvutnyttjandet skall hämmas i det nuvarande introduktionsskedet.

Statens industriverk ser det som nödvändigt från energi-, försörjnings-och bytesbalanssynpunkt att torvens andel av vår totala energibalans år 1990 åtminstone uppgår till 2%. Åtgärder som underlättar detta är utöver ett lättande av koncessionstvånget enligt minerallagen även alt energiskatten görs så neutral som möjligt och att mervärdeskatt inte belastar torv-konsumtion.

I syfte att ge bättre möjligheter för mindre företag att producera bränntorv föreslår Svenska Bränntorvleverantörers ek. för. att Oljeersättningsdelegationens styrelse förstärks med ledamöter som väl känner till de mindre förelagens arbetssätt och villkor.

AB Kiruna Grus- & Stenförädling vill alt koncessionsavgifterna skall sänkas medan LKAB anser att bestämmelserna om markanvisning skall ses över i syfte att väsentligt reducera kraven på kostnadskrävande fältarbete.

Markanvisningsförfarandet tas också upp av Mo och Domsjö AB som tycker att markanvisning enligt 26 § minerallagen inte skall behöva ifrågakomma, om fyndigheten helt och hållet är belägen inom egen mark eller om överenskommelse kan träffas med fastighetsägarna och övriga sakägare.

Statens VattenfaUsverk anser att en överflyttning av markanvisningsför-

Prop. 1981/82:99 175

rättningen tiU lantmäteriet bör övervägas eftersom arbetsbelastningen på bergmästarämbetet kan antas bli mycket stor och dröjsmål därigenom uppstå. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Norrbottens län som föreslår att koncessionsmyndigheten får möjlighet att i tiUståndet förordna vem som skall utföra markanvisningsförrättningen.

Några remissinstanser påtalar behovet av en samlad översyn av minerallagstiftningen eller skisserar huvudlinjerna / ett nytt regelsystem.

Oberoende av nu föreslagna ändringar av minerallagen bör enligt statens industriverk torvens plats inom lagstiftningen övervägas inom en utredning om minerallagstiftningen.

Ett fullständigt överförande av utnyttjanderätten tiU torv till jordäganderättssystemet, kompletterat med de bestämmelser om lösningsrätt för fastighetsägare vid splittrad fastighetsindelning enligt mönster från byggnadslagstiftningen, dels bestämmelser om expropriationsrätt i de faU del exempelvis ur allmän synpunkt är angeläget att fyndighet blir föremål för utvinning för energiändamål, skulle med stor sannolikhet resultera i en ökad produktion av torv inom landet och bör därför enligt Svenska Cellulosa Aktiebolaget övervägas.

Svenska Torv AB understryker behovet av en lagstiftning kring energitorv som verkligen stimulerar en övergång från olja tUl bl.a. torv och flnner det tveksamt om energitorven bör behållas under minerallagen på längre sikt. Frågan om dess lagtillhörighel bör prövas på nytt och få en djupare belysning än vad som har varit fallit i den remitterade promemorian.

Som har framgått av redovisningen under avsnitt 4 anser Svenska Samernas Riksförbund (SSR) att uppdelningen i besluten om tillåtlighet enligl koncessionsförfarande Pch skadereglering enligt minerallagens bestämmelser är en avgörande brist med nuvarande prövningssystem.

SSR anser att en samlad utvärdering av frågan pm bibehållande av kpncessionssystemet i jämförelse med alternativt syslem för prövning måste ske och skisserar en lösning med mönster efter vad som gäller i vattenrättsskipningen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län understryker behovet av att en lagstiftning angående täktsamverkan kommer tiU stånd. En sådan samverkan bör enligt länsstyrelsen kunna underlätta initiativ med syfte att bryta bränntorv på mossområden med kraftigt splittrad ägostruktur och även bättre tillgodose naturvårdsintresset.

Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar att alla regler om tillstånd till torvtäkt för såväl energiändamål som andra ändamål borde sammanföras i naturvårdslagen, som i så fall skulle kompletteras med föreskrifter om behovsprövning etc.

Enligt 10 § minerallagen kan koncession förenas med föreskrift som behövs för att skydda aUmänna intressen. Sådan föreskrift borde bl.a. kunna avse en anordning som hindrar starkt försurat dräneringsvatten från

Prop. 1981/82:99 178

1.2 Nuvarande gruv- och minerallagars huvudsakliga syfte

Lagstiftarens grundläggande inställning är att all prospektering är samhällsnyttig. Dagens minerallagstiftning bygger på denna tanke. Några särskilda tillstånd av staten att prospektera krävs därför inte (förutom ev. tillstånd från naturvårdssynpunkt). All prospektering är i dag fri under förutsättning att markägaren inte förbjuder den. För alt skydda sig mot konkurrerande prospektörer kan man dock erhålla olika tillstånd (som gäller tvångsvis mot markägaren). Markägaren får full ersättning för eventuella skador.

Den mineralpolitiska, eller kanske snarare industripolitiska, tanken i minerallagstiftningen är således att stimulera till prospektering. Syftet är att exploatering av mineralfyndigheter skall komma till stånd med åtföljande samhällsnyttiga konsekvenser. Lagstiftningen syftar ytterst till att underlätta - inte förhindra - olika moment för den presumtiva gruvbry-taren. Självfallet ligger det också i statsmakternas intresse att skapa ordning i branschen och se till att olika motstående intressen visas vederbörlig hänsyn. Det måste emellertid kraftigt betonas att detta sistnämnda intresse i allt väsentligt har riktat sig mot exploateringsstadiet och inte undersökningsstadiet. Lagstiftningen innehåller också olika medel för att tillgodose det allmännas ekonomiska intressen inom själva gruvnäringen.

En viktig princip är att gruvbrytning, på samma sätt som annan industriell verksamhet, är underkastad även annan lagstiftning som rör användning av mark och vatten. Här kan nämnas byggnads-, vatten-, naturvårds-, miljöskydds- och fornminneslagstiftningen. Gruvrätten utgör sålunda en förutsättning för att kunna utverka de tillstånd av olika slag som enligt sistnämnda lagstiftning krävs för verksamheten.

Rätten att utnyttja malm och mineralförekomster regleras i vårt land enligt tre oUka system, nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet och jordäganderättssystemet. Det mesta av den nu gällande lagstiftningen på mineralområdet kom till år 1974.

Gruvlagen (inmutningssystemet)

Inmutningssystemet innebär i princip alt den som först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet får ensamrätt till denna. Systemet ligger till grund för gruvlagen (1974: 342) som reglerar rätten att undersöka och bearbeta på egen eller annans grund belägen mineralfyndighet (1 kap. 1 §). Mineralfyndighet är inmutningsbar om den innehåller

1. malm tUl guld, silver, platina, kvicksilver, koppar, bly, zink, järn, mangan, krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut, antimon och arsenik, dock inte sjö- eller myrmalm, eller

2. svavelkis, magnetkis, grafit, apatit eller magnesit (1 kap. 2 §).

Den som erhållit inmutningsrätt (inmutaren) får inom ett angivet område utföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral (1 kap. 4 §).

A	= alunskiffer
AP	= apatit
CL	= chamottele
D	= dolomit
DB	= diabas
Dl	= diatomit
F	= fältspat
FL	= flusspat
K	= kalksten
KL	= kaolin
KR	= krita
KV	= kvarts och 1
L	= klinkrande It
0	= olivin
S	= svavelkis
T	= talk och tälj

21549	4236	17313
12771	3 193	9578
5000	554	4446
5000	765	4235

koppar	50100 ton
bly	71 700 ton
zink	122400 ton
guld	1984 kg
silver	160800 kg