Prop. 1981/82:188 Regeringens proposition

1981/82:188

med förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, m. m.

beslutad den 25 mars 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR ELIASSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller bl. a. förslag till ändringar i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).

För att handläggningen av ärenden om tillstånd (koncession) att dra fram och utnyttja elektriska ledningar inte skall föregripas föreslås att det i eUagen tas in bestämmelser om straffansvar för den som drar fram en koncessionspliktig ledning utan koncession. I samma syfte föreslås att större transformator- eller kopplingsstationer inte får uppföras förrän koncession beviljats för vissa därtill hörande ledningar.

Vidare föreslås att en kraftiedningsägare skall vara skyldig att ta bort ledningar och vidta andra återställningsarbeten när koncessionen .upphör eller ledningen dragits fram utan koncession.

Det föreslås också att vissa administrativa föreskrifter tas bort ur ellagen.

Hämtöver föreslås ändringar i vissa lagar till följd av den nyligen beslutade ändringen av myndighetsorganisationen på energiområdet. Detta gäller fömtom ellagen också lagen (1978:160) om vissa rörledningar och lagen (1942:335) om särskUda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

De föreslagna lagändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1982.

Slutligen tas i propositionen upp vissa frågor om planering av kraftledningar m. m.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 188

För framdragande eller begagnande av elektrisk starkslrömsledning erfordras tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

TiUstånd må avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eUer ledningsnät inom visst område (områdeskoncession).

Regeringen äger medgiva, all vissa slag av ledningar eller ledningar inom vissa områden skola vara undantagna från vad i första stycket sågs.

Elektriska starkslrömsledningar får inte dras fram eller begagnas utan tillstånd (koncession) av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. TUl en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller därmed jämförliga åtgärder för att bereda plats för ledningen.

En koncession skaU avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (Unjekoncession) eller ledningsnät inom ett visst område (områdeskoncession).

En transformator- eller kopplingsstation som är avsedd för en spänning av 40 kilovolt eller däröver och som skall anslutas till en eller fiera nya ledningar får inte börja byggas förrän koncession har meddelats för framdragande av minst en ny ledning eller m.edgivan-de har lämnats enligt 8 mom. för sådant framdragande.

Regeringen får medge undantag från bestämmelserna i första och tredje styckena i fråga om vissa slag av ledningar eller stationer eller i fråga om ledningar eller stationer inom vissa områden.

Prop. 1981/82:188

Nuvarande lydelse

Prisreglering verkslälles av en särskild nämnd, bestående av fem av regeringen för viss lid förordnade ledamöter. Vid förordnandet av ledamöter skaU tillses, att såväl leveransintressena som förbrukar-intressena bliva representerade.

Framställning om prisreglering skaU ingivas liU slatens industriverk, som, därest framstäUningen ej finnes uppenbart ogrundad, har att överlämna den tUl nämndens prövning. Framställning om ändring i eller upphävande av beslutad prisreglering prövas i enahanda ordning; sådan framställning må göras jämväl av anläggningens innehavare.

Över statens industriverks eller nämndens beslut må klagan icke föras. Avtal stridande mot nämndens beslut vare utan verkan.

Kostnaderna för nämndens verksamhet bestrides av aUmänna medel. Närmare föreskrifter angående nämndens verksamhei meddelas av regeringen.

Föreslagen lydelse

Frågor om prisreglering prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Framställning om ändring i eller upphävande av beslutad prisreglering får göras också av anläggningens innehavare.

Avtal, som strider mol beslut om prisreglering, är utan verkan.

Föreligga särskilda skäl att elektrisk starkströmsledning fram-drages redan innan erforderlig koncession meddelats, äger regeringen eUer den regeringen därtill bemyndigar förklara hinder i sådant hänseende ej möta; och må därefter, när anläggningen är färdig alt tagas i bruk, i avvaktan på att ingiven ansökan om koncession varder slutligt prövad, tillstånd till dess nyttjande tills vidare under tre år meddelas i den ordning regeringen föreskriver.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får, om särskilda skäl föreligger, medge att en elektrisk starkströmsledning får dras fram redan innan behövlig koncession har meddelats eller att en transformator- eller kopplingsstation får byggas utan hinder av bestämmelsen i 1 mom. tredje stycket. När ledningen är färdig att tas i bruk får, i den ordning som regeringen föreskriver, tillstånd lämnas alt tills vidare under tre år begagna ledningen i avvaktan på att koncessionsansökningen slutUgt prövats.

I mom. Ansökan om linjekoncession skall vara åtföljd av fullständig beskrivning över del tillämnade företaget med kostnadsförslag, avfattning på karta av föreslagen lednings sträckning och av den jord, som för anläggningen erfordras, bestyrkta förteckningar på ägare och innehavare av de fastigheter, över vilka ledningen skall framdragas eUer i vilkas mark den skall nedläggas eller som eljest äro för anläggningen behövliga, samt uppgift på de överenskommelser som blivit träffade, eller de hinder, vilka däremot mött.

2 mom. Ansökan om områdeskoncession skall vara åtföljd av

a) karta över området med angivande av sökanden tillhöriga ledningar, med spänning överstigande Ivåhundrafemtio voU mellan en ledare och jord eUer vid icke direkt jordat system mellan två ledare, jämte malande ledningar och stationer inom området samt huvud-sakUg sträckning av ledningar med samma spänning, vilka erfordras enligt den under b) angivna planen;

b) plan över områdets framtida försörjning med elektrisk ström; och

c) uppgift om spänning och
strömart.

1 mom. Upphör en koncession
att gälla, är den som senast haft
koncessionen skyldig att ta bort
ledningen med tiUhörande anlägg
ningar och vidta andra åtgärder för
återställning, om detta är påkaUat
från allmän eller enskild synpunkt.

Frågan om skyldighet att vidta sådana åtgärder prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Prövningen skall ske i samband med att koncessionen upphör.

Iakttar den som har haft koncessionen inte vad som har ålagts honom, får den myndighet som har alt pröva frågor om återställnings-åtgärder vid vUe förelägga honom att fullgöra sina åligganden. Ett vitesföreläggande skall delges.

2 mom. Har en elektrisk stark
strömsledning dragits fram utan
koncession, där detta behövs, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer före
lägga ledningens innehavare att ta
bort ledningen med tillhörande an
läggningar och vidta andra åtgär
der för återställning, om detta är
påkallat från allmän eller enskUd
synpunkt.

Föreläggandet får förenas med vite. Ett vitesföreläggande skaU delges.

Prop. 1981/82:188

Nuvarande lydelse

3 mom. Finnes ej ansökan böra omedelbart avslås, skall tillfälle att yttra sig beredas vederbörande länsstyrelse, kommuner och muni-cipalsamhällen, som beröras av anläggningen, ägare och innehavare av fastigheter, som angivas i 1 mom., så ock annan, som kan lida men av företaget.

Föreslagen lydelse

3 mom. Om annans mark behöver tas i anspråk för sådana återställningsåtgärder som avses i I eller 2 mom., får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid.

Återställningsåtgärderna skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken samtyckt tiU det eller den myndighet som avses i första stycket lämnat tillstånd tiU åtgärden. Tillstånd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återställningsåtgärderna skall kunna vidtas.

Föranleder återställningsåtgärderna skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väcks vid den faslighets-domstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

4 mom. Vad i I mom. stadgats om skyldighet all förete karta samt vissa förteckningar och uppgifter så ock vad i 3 mom. föreskrivits om inhämtande av yttranden gälle ej beträffande ansökan om koncession å ledning inom järnvägsområde.

5 mom. Ansökan om förklaring, varom 12 § 8 mom. sägs, skall vara åtföljd av karta, vara anläggningen angivils, ävensom av de uppgifter i övrigt rörande anläggningen och dess ändamål, som må erfordras för prövning av sådan ansökan.

4§''

För skada, orsakad genom inverkan av elektrisk ström från anläggning, som har egen generator eller transformator, ansvare anläggningens innehavare. Har skada timat genom inverkan av elektrisk ström från anläggning, som icke har egen generator eller transformator, svare innehavaren av den anläggning, från vilken strömmen tillförts förstnämnda anläggning.

■ Senaste lydelse 1970:905.

Med generator eUer transformator avses i denna paragraf icke apparat, som alstrar ofarlig elektrisk ström för användning i telegraf-, telefon- eUer annan dyhk anläggning.

5 § 1 mom.'

Kan elektrisk anläggning genom inverkan på redan befintlig dyUk anläggning vålla skada å person eller egendom eller störning i driften, svarar innehavaren av förstnämnda anläggning för erforderliga åtgärder vid denna för att förebygga sådan skada eUer störning.

Innehavare av starkströmsanläggning, i vilken vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än 500 ampere, vare och pliktig att, så snart han vunnit kännedom om senare tillkommen anläggning för svagström eller för starkström med en spänning av högst / 000 volt, räknat så som angives i 4 § tredje stycket, vidtaga erforderliga åtgärder vid sin anläggning för att förebygga att denna genom inverkan på den andra anläggningen medelst induktion eller förhöjda markpotentialer vållar skada å person eller egendom eller annan störning än ljudstörning.

Ändras anläggning i fråga om läge, utförande eller drift så, att ökad risk uppkommer för skada eller störning, skall i fråga om skyldighet att svara för skyddsåtgärd som föranledes av den ökade risken anses som om ny anläggning tiUkommit.

Anläggning skall anses ha tillkommit då den togs i bruk. Är anläggning i olika delar att anse som tillkommen vid skilda tidpunkter, skall vaije sådan del anses som en särskild anläggning.

Innehavare av starkströmsanläggning, i vilken vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än femhundra ampere, vare ock pliktig att, så snart han vunnit kännedom om senare tillkommen anläggning för svagström eller för starkström med en spänning av högst sexhundra volt, räknat så som angives i 3 § 2 mom. a), vidtaga erforderliga åtgärder vid sin anläggning för att förebygga att denna genom inverkan på den andra anläggningen medelst in-duktion eller förhöjda markpotentialer våUar skada å person eller egendom eller annan störning än ljudstörning.

' Senaste lydelse 1970:905.

Prop. 1981/82:188 7

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Har en ledning som avses i denna lag dragits fram före ikraftträdandet tillämpas bestämmelserna i 3 § i den nya lydelsen endast om ledningen är i bmk vid ikraftträdandet eller tas i bmk därefter och återställningsåtgärden är påkallad från allmän synpunkt.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:160) om vissa rörledningar dels att 24 § samt mbriken närmast före denna paragraf skall upphöra att gälla, dels att 3, 7-9, 13 samt 15-21 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Fråga om koncession prövas av regeringen.

Ansökan om koncession ges in Ansökan om koncession ges in

till statens industriverk. Den som till den myndighet som regeringen
söker koncession skall erlägga an- bestämmer. Den som söker
sökningsavgift i enlighet med vad koncession skall erlägga ansökning
regeringen föreskriver. savgift i enlighet med vad regering
en föreskriver.

7§
Uppkommer genom verksamhet Uppkommer genom verksamhet
för vilken koncession har medde- för vilken koncession har medde
lats enligt denna lag betydande olä- lats enligt denna lag betydande olä
genhet som icke förutsågs när genhet som icke förutsågs när
koncessionen meddelades, får rege- koncessionen medelades, får rege
ringen eller, efter regeringens be- ringen eller den myndighet som re-
myndigande, statens industriverk geringen bestämmer föreskriva
föreskriva villkor som är ägnat att villkor som är ägnat att förebygga
förebygga eller minska olägenher- eller minska olägenheten för framti-
ten för framtiden. den.

8§ Koncessionshavaren är skyldig att mot ersättning ombesörja transport genom ledningen åt annan, om det kan ske utan väsentiigt förfång för koncessionshavaren.

Fråga om skyldighet enligt första Fråga om skyldighet enligt första

stycket prövas av slatens industri- stycket prövas av den myndighet
verk. som regeringen bestämmer.

9§
Koncessionshavaren och den Koncessionshavaren och den

som har påkallat transport är skyl- som har påkallat transport är skyldiga att på anfordran tillhandahålla diga att på anfordran tillhandahälla statens industriverk de tekniska den myndighet som har att pröva

Åsidosätter koncessionshavare för koncessionen gällande villkor eller för ledningens drift gällande säkerhetsbestämmelse eller uppfyller han ej förpliktelse som åvilar honom enligt denna lag, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, återkalla koncessionen. Detsamma gäller om koncessionshavare under tre år i följd ej har haft ledningen i bruk.

Åsidosätter koncessionshavare för koncessionen gällande villkor eller för ledningens drift gällande säkerhetsbestämmelse eller uppfyller han ej förpliktelse som åvilar honom enligt denna lag, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk återkalla koncessionen. Detsamma gäller om koncessionshavare under tre år i följd ej har haft ledningen i bmk.

I6§

Upphör koncession att gälla, är den som senast har innehaft koncessionen skyldig att taga bort ledningen och vidtaga andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt.

Frågan om skyldighet att vidtaga sådana återställningsåtgärder skall prövas av regeringen / samband med att koncessionen upphör. Regeringen får överlämna till statens industriverk att pröva sådan fråga.

Iakttager den som har innehaft koncessionen icke vad som har ålagts honom, får myndighet som avses i andra stycket vid vite förelägga honom att fullgöra sina åligganden. Vitesföreläggande skall delges.

Frågan om skyldighet att vidtaga sådana återställningsåtgärder skall prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Prövningen skall ske i samband med att koncessionen upphör.

Iakttager den som har innehaft koncessionen icke vad som har ålagts honom, får den myndighet som har att pröva frågor om återställningsåtgärder vid vite förelägga honom att fullgöra sina åligganden. Vitesföreläggande skall delges.

Kräves för vidtagande av återställningsåtgärder enligt 16 eller 17 § att annans mark tages i anspråk, får den myndighet som regeringen bestämmer besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid.

Återställningsåtgärderna skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas. Byggnad får uppföras och väg byggas endast om markens ägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken samtyckt därtill eller den myndighet som regeringen bestämmer lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd till sådan åtgärd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återställningsåtgärder skall kunna vidtagas.

Kräves för vidtagande av återställningsåtgärder enligt 16 eller 17 § att annans mark tages i anspråk, får statens Industriverk besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid.

Återställningsåtgärderna skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas. Byggnad får uppföras och väg byggas endast om markens ägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitut avseende marken samtyckt därtill eUer statens industriverk lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd tiU sådan åtgärd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återställningsåtgärder skall kunna vidtagas.

Föranleder återställningsåtgärderna skada eller intrång, skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

19§

Statens industriverk utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i eller med stöd av denna lag föreskrives om framdragande eller begagnande av rörledning eller om vidtagande av återstäUningsåt-gärder.

Koncessionshavare skall på anfordran lämna industriverket de upplysningar och handlingar som behövs för tiUsynen. Industriverket får för visst fall meddela bestämmelser för att trygga efterlevnaden av vad som i eller med stöd av denna lag föreskrives i fråga om framdragande eller begagnande av rörledning eller om vidtagande av åter-

Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över efterlevnaden av vad som i eller med stöd av denna lag föreskrives om framdragande eller begagnande av rörledning eller om vidtagande av återställningsåtgärder.

Koncessionshavare skall på anfordran lämna den myndighet som avses i första stycket de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten får för visst fall meddela bestämmelser för att trygga efterlevnaden av vad som i eUer med stöd av denna lag föreskrives i fråga om framdragande eller begagnande av rörledning eller

Uppfyller koncessionshavare icke villkor som har meddelats med stöd av 6§ första stycket eller 7§ eller efterkommer han icke vad som föreskrives eller begäres med stöd av 19 § andra eller tredje stycket, får statens industriverk vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter. Vitesföreläggande skall delges.

Bedrives verksamhet på sådant sätt att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse uppkommer, får statens industriverk förbjuda verksamhetens fortsatta bedrivande. Sådant förbud länder omedelbart till efterrättelse.

Uppfyller koncessionshavare icke villkor som har meddelats med stöd av 6§ första stycket eller 7§ eller efterkommer han icke vad som föreskrives eller begäres med stöd av 19 § andra eller tredje stycket, får den myndighet som regeringen bestämmer vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter. Vitesföreläggande skall delges.

Bedrives verksamhet på sådant sätt att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse uppkommer, får den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda verksamhetens fortsatta bedrivande. Sådant förbud länder omedelbart till efterrättelse.

Prop. 1981/82:188 11

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar

Härigenom föreskrivs att 8, 10-13 samt 15-18 §§ lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §
Frågor som avses i 3—5 §§ och Frågor som avses i 3-5 §§ och

7 § prövas av en särskild nämnd 1 § prövas av den myndighet som
(krigsskyddsnämnden för kräftan- regeringen bestämmer (prövnings
läggningar), myndigheten).

Fråga om kostnadsfördelning enligt 6 § prövas av allmän domstol.

10 §

Krigsskyddsnämnden äger, när Prövningsmyndighelen äger, när

det erfordras, utan hinder av vad det erfordras, utan hinder av vad

den förut bestämt meddela nya eller den förut bestämt meddela nya eller

ändrade föreskrifter. ändrade föreskrifter.

11 §

Innan någon utför i denna lag av- Innan någon utför i denna lag av
sedd anläggning eller verkställer sedd anläggning eller verkstäUer
väsentlig ombyggnad, ändring eller väsentlig ombyggnad, ändring eller
utvidgning av sådan anläggning, utvidgning av sådan anläggning,
skall han göra anmälan hos krigs- skall han göra anmälan hos pröv-
skyddsnämnden för prövning av ningsmyndigheten för prövning av
fråga, som avses i 3 §. fråga, som avses i 3 §.

Påböijas ej arbetet inom två år Påbörjas ej arbetet inom två år

från det nämndens prövning ägde från det myndighetens prövning

mm, skall anmälan ånyo göras hos ägde rum, skall anmälan ånyo göras

nämnden. hos myndigheten.

Vid anmälan skola fogas erforderliga ritningar över anläggningen och de uppgifter, som tarvas för prövningen.

12 §'

Mål om tillstånd enligt vattenia- Mål om tillstånd enligt vattenla
gen (1918:523) till anläggning, som    gen (1918:523) tUl anläggning, som
under 2 § 1) eller 2) sägs, eller till under 2 § 1) eller 2) sägs, eller till
väsentlig ombyggnad, ändring eUer    väsentlig ombyggnad, ändring eller
utvidgning av sådan anläggning må    utvidgning av sådan anläggning må
ej avgöras med mindre krigsskydds-   ej avgöras med mindre prövnings
nämndens utlåtande föreligger. myndighetens utlåtande föreligger.

Vad i första stycket är stadgat gäller också ärende angående tillstånd enligt 2 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elek-

' Senaste lydelse 1981:598.

Krigsskyddsnämnden äger vid vite tillhålla den, som är pliktig att vidtaga skyddsåtgärd enligt denna lag, att fullgöra sin skyldighet.

Underlåter den, som enligt nämndens beslut skall utföra viss åtgärd, att utan dröjsmål vidtaga densamma, må den myndighet, som har att utöva ledningen av civilförsvaret vid anläggningen, utföra åtgärden på den försumliges bekostnad.

Krigsskyddsnämnden och den i andra stycket avsedda myndigheten vare berättigade att erhålla nödig handräckning av länsstyrelsen. Denna må ock i fall, som avses i andra stycket, uttaga kostnaden för åtgärden av den försumUge.

Prövningsmyndigheten äger vid vite tillhålla den, som är pliktig att vidtaga skyddsåtgärd enligt denna lag, att fullgöra sin skyldighet.

Underlåter den, som enligt prövningsmyndighetens beslut skall utföra viss åtgärd, att utan dröjsmål vidtaga densamma, må den myndighet, som har att utöva ledningen av civilförsvaret vid anläggningen, utföra åtgärden på den försumliges bekostnad.

Prövningsmyndigheten och den andra i föregående stycke avsedda myndigheten vare berättigade att erhålla nödig handräckning av länsstyrelsen. Denna må ock i fall, som avses i andra stycket, uttaga kostnaden för åtgärden av den försumUge.

Prop. 1981/82:188 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §-

Mot krigsskyddsnämndens beslut Mot prövningsmyndighetens be
rörande ersättning enligt 7 § föres slut rörande ersättning enligt 7 §
talan hos kammarrätten genom be- föres talan hos kammarrätten ge-
svär, nom besvär.

Talan mot annat beslut av krigs- Talan mot annat beslut av pröv-

skyddsnämnden enligt denna lag ningsmyndigheten enligt denna lag

föres hos regeringen genom besvär. föres hos regeringen genom besvär.

Där ej annorlunda förordnas, skaU Där ej annorlunda förordnas, skall

beslutet dock omedelbart lända till beslutet dock omedelbart lända till

efterrättelse. efterrättelse.

18 § Underlåter någon att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas i 11 §, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Samma lag vare, där någon utför Samma lag vare, där någon utför
i denna lag avsedd anläggning eller i denna lag avsedd anläggning eller
verkställer väsentlig ombyggnad, verkställer väsentlig ombyggnad,
ändring eller utvidgning av sådan ändring eller utvidgning av sådan
anläggning i strid mot krigsskydds- anläggning i strid mot prövnings
nämndens föreskrifter. myndighetens föreskrifter.

Den som utan skälig anledning vägrar att låta anläggning besiktigas enligt vad i 15 § sägs straffes med dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

• Senaste lydelse 1971:577.

Prop. 1981/82:188 14

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-25

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Eliasson

Proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1902:71, s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, m. m.

1 Inledning

Riksdagen beslutade år 1976 (prop. 1975/76:100 bil. 15, 1975/76:45, rskr 1975/76:263) bl.a. om vissa riktlinjer för eldistributionens strukturomvandling. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. att strukturomvandlingen i huvudsak skulle fortgå på frivillig väg och att den skulle ske med utgångspunkt i att huvudansvaret för distributionens ordnande skulle åvila det allmänna. Omstruktureringen skulle vidare ske så att distributionsföretag fördes samman eller gick upp i företag som medgav en rationell verksamhet för att kunna tillgodose konsumenternas krav på driftsäkerhet, störningsberedskap, elkvalitet och service.

Vidare framhölls att det var önskvärt att så långt möjligt söka uppnå enhetliga lokala distributionsförhållanden genom en samordning av tätorts-och landsbygdsdistributionen.

I den proposition som riksdagsbeslutet grundades på anfördes att det fick ankomma på statens industriverk (SIND) att, med utgångspunkt i de erfarenheter som gjordes i verkets fortsatta arbete med eldistributionsfrågor, överväga om det behövdes lagstiftning eller andra åtgärder för att trygga en fortsatt utveckling enligt de riktiinjer som förordades i propositionen. SIND skulle i detta sammanhang, framhölls det, överväga om det behövdes bestämmelser om skyldighet för ett företag vars koncession löpt ut att avstå sin anläggning till den nya distributören. Det framhölls vidare att verket borde pröva om det behövdes bestämmelser, som medgav att

Prop. 1981/82:188 15

koncession skulle kunna återkallas om särskild anledning härtill förelåg med hänsyn till distributionens rationeUa ordnande. Slutiigen borde verket överväga om fortsatta ekonomiska stödåtgärder var påkallade för att påskynda och underlätta rationaliseringsarbetet.

SIND har i enlighet härmed övervägt dessa frågor och i augusti 1980 redovisat sina överväganden i rapporten (SIND PM 1980:9) Distribution och överföring av elkraft, förslag till vissa ändringar i ellagen (1902:71 s. 1), m.m. Inom ramen för sitt uppdrag har SIND också behandlat frågan om en eldistributör skall vara skyldig att ta emot elenergi från små vattenkraftverk.

Efter remiss har yttranden över SlND:s rapport avgetts av överbefälhavaren, televerket, statens järnvägar, statens vägverk, riksantikvarieämbetet, lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens planverk, statens naturvårdsverk, statens vattenfallsverk, statens elektriska inspektion, övre norra, nedre norra, östra, södra och västra distrikten, krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Kopparbergs, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Göteborgsregionens kommunalförbund, Landsorganisationen i Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Riksförbundet Eldistributörerna — REL, AB Skandinaviska Elverk, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, StatsanstäUdas Förbund, Stockholms läns landsting. Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Elverksföreningen, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Samernas Riksförbund, Sydkraft AB, Sydvästra Skånes kommunalförbund och Tjänstemännens Centralorganisation.

Några remissinstanser har överlämnat yttranden av vissa andra organ. Lantbmksstyrelsen har överlämnat yttranden av lantbmksnämnderna i Stockholms, Kristianstads och Västerbottens län. Skogsstyrelsen har överlämnat yttranden av skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Värmlands län. Länsstyrelsen i Kalmar län har överlämnat yttranden av lantbmksnämnden och skogsvårdsstyrelsen i länet, Kalmar, Nybro, Oskarshamns, Vimmerby och Västerviks kommuner samt lantbrukarnas länsförbund i Kalmar län. Slutligen har länsstyrelsen i Jämtlands län överlämnat yttranden av Häijedalens, Åre och Östersunds kommuner samt Bergs Tingslags Elektriska AB, Häijeåns Kraft AB och Jämtlandskraft AB.

Härutöver har i anslutning till remissen inkommit yttrande från Svenska Elektriska Kommissionen.

TUl protokollet i detta ärende bör som bilaga A fogas en sammanfattning av SIND:s rapport och en sammanställning av remissyttrandena.

I SIND:s rapport lämnades förslag till vissa ändringar i lagen (1902:71, s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). På grundval av detta har inom industridepartementet utarbetats ett

Prop. 1981/82:188 16

förslag till lag om ändring i ellagen, som tillställts lagrådet'. Regeringsprotokoll med lagrådsremiss samt lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga B resp. bilaga C. Innan jag går in på lagstiftningsfrågorna tar jag upp vissa frågor som rör planeringen av kraftledningar, m. m.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Planering av kraftledningar m. m.

Gällande lagstiftning innehåller inte några bestämmelser som direkt reglerar planeringen av nya elektriska ledningar. Avvägningen mellan ledningsintresset och motstående intressen sker i stället i samband med den koncessionsprövning som föreskrivs i ellagen. Koncessionssystemet innebär i huvudsak följande.

Enligt 2 § 1 mom. eUagen krävs det tillstånd (koncession) för att dra fram eller begagna elektriska starkströmsledningar. Koncessionsfrågor prövas av regeringen eller den regeringen bemyndigar. Koncession skall avse antingen en ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ett ledningsnät inom ett visst område (områdeskoncession). Regeringen får medge, att vissa slag av ledningar eller ledningar inom vissa områden skall vara undantagna från koncessionskravet.

Enligt 2 § 2 mom. får koncession inte meddelas med mindre anläggningen är behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och, då fråga är om områdeskoncession för yrkesmässig distribution, området utgör en med hänsyn till eldistributionens ändamålsenliga anordnande lämplig enhet. En koncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Koncession meddelas för viss tid, inte överstigande 40 eller, om särskilda skäl föranleder det, 60 år. När koncession meddelas skall, under förbehåll av allmän och enskild rätt, föreskrivas de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest från allmän synpunkt är påkallade (2 § 3 mom.).

Enligt 2 § 5 mom. kan gränserna för en områdeskoncession ändras, om det behövs för en ändamålsenlig distribution och det kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren.

Om en koncessionshavare i väsentlig mån åsidosätter koncessionsvillkor eller skyldighet att leverera ström eller om han under tre år i följd ej har haft ledningen i bruk, kan koncessionen helt eller delvis återkallas (2 § 6 mom.).

Enligt 2 § 8 mom. kan, om särskilda skäl föreligger, regeringen eller den regeringen bemyndigar medge att en ledning dras fram redan innan konces-

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 28 januari 1982.

Prop. 1981/82:188 17

sion meddelats. I ett sådant fall kan tillstånd också lämnas att ledningen får tas i bmk i avvaktan på att koncessionsärendet prövas. Tillstånd får lämnas för en tid av längst tre år.

12 § 9 mom. finns bestämmelser om ansvar för den som olovligen nyttjar en elektrisk starkströmsledning eller bryter mot någon koncessionsföreskrift. Påföljden är böter.

Jag har i lagrådsremissen, till vilken jag återkommer, föreslagit vissa ändringar i koncessionsreglerna, som bl. a. syftar till att koncessionsprövningen inte skall kunna föregripas genom olika förberedande åtgärder från kraftföretagens sida. Det kan härutöver nämnas att den s. k. PBL-utred-ningen i sitt betänkande (SOU 1979:65 och 66) föreslagit en ändring i koncessionssystemet i syfte att uppnå en bättre samordning mellan beslut i planfrågor och koncessionsbeslut enligt eUagen. Ändringsförslaget innebär att det i ellagen skall tas in en bestämmelse om att koncession inte får meddelas om ledningsföretaget skulle strida mot en detaljplan eller ett markförordnande.

I syfte att bättre samordna planeringen av ledningsnätets utbyggnad med den fysiska planeringen i övrigt har vattenfallsverket och övriga större kraftföretag påbörjat ett samråds- och planeringsförfarande på frivillig basis. Förfarandet gmndas bl.a. på statens planverks rapport (1978:46) Kraftledningar i fysisk planering, som bygger på ett gemensamt arbete av planverket, SIND, naturvårdsverket och vattenfallsverket. Rapporten ses f. n. över av nämnda verk. Förfarandet innebär i huvudsak följande.

Vattenfallsverket och andra kraftföretag gör sammanställningar av planerade ledningar för 50 kV och högre spänning i ett 10 ä 15 års perspektiv. I detta första skede av kraftledningsplaneringen är det på grund av det långa tidsperspektivet inte alltid möjligt att avgöra vilka ledningar som kan komma att behövas och hur ledningsdragningarna skall ske. Detta är beroende av - särskilt vad avser stamnätet — bl.a. lokaliseringen av nya produktionsanläggningar. Information i form av de nämnda sammanställningarna överlämnas till SIND, berörda länsstyrelser, skogsstyrelsen, Lantbmkarnas Riksförbund m.fl. intressenter.

När det gäller stamnätet ansvarar vattenfallsverket för planering och utbyggnad. Vattenfalls verket och ytterligare tretton större enskilda eller kommunala kraftföretag utnyttjar stamnätet för sin kraftdistribution och diskuterar utbyggnadsförslag i stamnätsnämnden. Efter förord av nämnden är det vattenfaUsverket som fattar beslut om genomförande av ett projekt.

När behovet av en ledning konstaterats föreligga och beslut fattats om Utbyggnad inleds projekteringsarbetet. Då förslag tUl ledningssträckning utarbetats, presenteras förslaget för berörd länsstyrelse och samrådsfö»--farandet enUgt 20 § naturvårdslagen inleds. Samråd sker också med berörda kommuner, vägförvaltningen, skogsvårdsstyrelsen och lantbruksnämnden. Dessutom diskuteras föreslagna ledningssträckningar med televerket, 2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 188

Prop. 1981/82:188 18

statens järnvägar, luftfartsverket, sjöfartsverket och krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Samrådsförfarandet pågår som regel ca ett år.

Så snart arbetet med förslag till ledningssträckning kommit så långt att kretsen av berörda markägare kan anges genomförs möten med markägarna tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund, som därvid har möjlighet att redovisa sina synpunkter. Då ledningssträckningen fastställts preliminärt och tUlstånd tiU förundersökning lämnats av markägaren inleds stak-ningsarbetet. Lämnar markägaren inte sitt medgivande till undersökning av fastigheten kan länsstyrelsen enligt 7 kap. 6 § expropriationslagen (1972:719) lämna medgivande tUl tUlträde av fastigheten under viss tid.

Sedan alla berörda parter och intressenter informerats och fått yttra sig över projektet lämnas en koncessionsansökan in till SIND. Ansökningen remitteras till ett stort antal myndigheter och organisationer som får yttra sig över behovet av ledningen, dess sträckning och utförande m. m. I detta sammanhang bereder länsstyrelsen bl.a. berörda kommuner samt ägare och innehavare av mark tiUfälle att yttra sig. SIND:s behandling av ansökan om linjekoncession tar som regel ett ä två år i anspråk.

Enligt SIND:s inledningsvis nämnda rapport Distribution och överföring av elkraft bör den gemensamma planering som kraftföretagen bedriver på frivillig väg på såväl riksnivå som regional nivå ske i former som gör det möjligt att avväga kraftledningsintresset mot andra markanvändningsintressen. I rapporten framhålls också att projektering, stakning, mark-ägarsamråd samt lokala och regionala kontakter m.m. gör att planeringsprocessen blir långvarig och koncessionsprövningen därför kommer sent in i planeringen. SIND har därför övervägt en modell av en koncessionsprövning i två steg. Detta skulle emellertid enligt SIND medföra en betydande administrativ belastning. SIND föreslår därför i sin rapport i stället ett mera systematiserat samråd på central och regional nivå. Verksamheten bör enligt förslaget bedrivas på frivilliga grunder under en försöksperiod av 3—4 år.

Det centrala samrådet bör enligt förslaget utformas på i huvudsak följande sätt.

VattenfaUsverket bör till SIND överlämna översikter över planerade utbyggnader av stamlinjenätet i ett 10-20 års perspektiv. Vattenfall bör vidare ge en aUmän motivering för vaije ledning, varvid förväntad ökad elkonsumtion bör redovisas. 1 anslutning härtill bör vattenfalls verket redogöra för bl.a. planerade nya kraftverk. SIND bör ha till uppgift att sammanställa materialet, bedöma behovet av de föreslagna åtgärderna och samråda med centrala myndigheter och kraftföretag. SIND bör vidare enligt förslaget regelbundet inlämna rapporter härom till regeringen. De centralt sammanställda rapporterna bör distribueras till berörda länsstyrelser för att ge underlag för den regionala planeringen.

Det regionala samrådsförfarandet bör enligt SIND:s förslag i huvudsak grundas på det samrådsförfarande som redan påbörjats av vattenfallsver-

Prop. 1981/82:188 19

ket och de större kraftföretagen och bör inte föranleda några ändringar i de mtiner som f.n. finns för kontakten mellan kraftföretagen och berörda myndigheter och kommuner. En närmare beskrivning av förslaget finns som nämnts i bilaga A.

Ett stort antal remissinstanser delar SIND:s uppfattning att planeringen av kraftledningsutbyggnader bör förändras i enlighet med det föreslagna samrådsförfarandet. Ett par remissinstanser anser att det inte är tillräckligt med ett frivilligt samrådsförfarande.

Vattenfallsverket å andra sidan anser att erfarenheterna av de pågående regionala samråden bör erhållas innan en eventuell central samrådsorganisation aktuaUseras. Redan förekommande informellt informationsutbyte på central nivå i kraftledningsfrågor bör bibehåUas och eventuellt utvidgas men en formalisering av detta utbyte är enligt verkets uppfattning inte nödvändig.

För egen del vUl jag anföra följande.

I Ukhet med SIND anser jag att planeringen av kraftiedningsutbyggna-derna bör samordnas bättre än f. n. med övrig samhällsplanering.

Detta bör enligt min uppfattning kunna ske genom att samrådsförfarandet förbättras. Syftet med samrådsförfarandet är bl. a. att klarlägga kraftindustrins anspråk på mark som underlag för den fysiska planeringen. Härigenom bör det bli möjigt att i god tid beakta behovet av mark för kraftledningar, i synnerhet sådana för höga spänningar, som ställer stora krav på mark. Härför krävs att kraftföretagen redovisar sina utbyggnadsplaner för länsstyrelsen och berörda kommuner. Redovisningen skall syfta till att initiera ett tidigare informationsutbyte och att göra behandlingen av frågor som rör kraftledningsutbyggnaderna mer enhetiig i de olika länen. I likhet med vad SIND anfört bör de fungerande rutiner som f. n. finns vid kraftföretagen för kontakter med myndigheter, kommuner m. fl. bibehållas.

För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till SlND:s förslag till samrådsförfarande. På en punkt viU jag emellertid invända mot förslaget.

Beträffande det av SIND föreslagna centrala samrådet har vattenfallsverket anfört bl.a. att det inte finns tillräckligt underlag för en seriös behovsbedömning av stamnätsledningar i det angivna tidsperspektivet, dvs. upp till 20 år.

Jag delar vattenfalls verkets uppfattning på denna punkt. Jag vill erinra om att en mer detaljerad planering av den nationella energipolitiken görs för en period av upp till ca 10 år. Det vore därför inte meningsfuUt att genomföra en detaljplanering av kraftledningar i ett betydligt längre tidsperspektiv. Jag vill i detta sammanhang erinra om att vattenfallsverket redan nu utan föregående tidig behovsprövning informerar SIND, länsstyrelser, kommuner och övriga intressenter om tänkbara utbyggnader av stamnätet i ett längre tidsperspektiv. Jag viU också nämna att regeringen den 14 januari 1982 uppdrog åt statens planverk att i samråd med berörda ämbetsverk utreda den fysiska riksplaneringens kunskapsförsörjning.

Prop. 1981/82:188 20

Inom ramen för detta uppdrag kommer bl. a. frågan om planer pä större kraftledningar som ett underlag för den kommunalajysiska planeringen att behandlas. Detta uppdrag skall redovisas till regeringen senast den 1 november 1982. Frågan om samordning mellan kraftledningsplaneringen och den fysiska riksplaneringen övervägs f.n. inom regeringskansliet mot bakgmnd av behovet av samverkan meUan den fysiska riksplaneringen och verksamhetsplanering som utförs inom olika samhällsområden. Jag vill mot denna bakgrund inte föregripa kommande ställningstagande från regeringens sida när det gäller den fysiska riksplaneringens kunskapsförsörjning, samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och verksamhetsplaneringen inom olika områden ävensom resultatet av den översyn som planverket, naturvårdsverket, SIND och vattenfallsverket gör av planverkets rapport Kraftledningar i fysisk planering (1978:46). Jag har i denna fråga samrått med chefen för bostadsdepartementet.

Dessa frågor övervägs f. n. också i samband med beredningen av PBL-utredningens (SOU 1979:65 och 66) förslag till ny plan- och bygglag.

Jag delar slutligen SIND:s uppfattning att samrådsförfarandet bör ske på frivUlig väg och att det bör bedrivas på försök under 3-4 år. Skulle det därvid visa sig att det frivilliga samrådsförfarandet inte är tillräckligt fär ett mer formaliserat förfarande övervägas.

Vad jag nu anfört kräver inte nägon lagstiftningsåtgärd eller eljest något beslut av riksdagen. Frågan om samordning mellan koncessionsprövningen och den fysiska planeringen och behovet av regler för denna samordning har emellertid vid flera tillfällen behandlats av riksdagen (se bl. a. CU 1973:34 och rskr 1973: 390, CU 1975/76: 16 och rskr 1975/76:201 samt CU 1979/80:6 och rskr 1979/80:87). Riksdagen har därvid bl.a. anfört att regeringen borde ägna fortsatt uppmärksamhet åt samordningsfrågorna.

På grund härav förordar jag att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad jag anfört om planeringen av kraftledningar.

Jag vill i sammanhanget ta upp ytterligare en fråga.

I sin rapport behandlar SIND som nämnts också frågan om skyldighet för en eldistributör att ta emot elenergi från små kraftproduktionsanläggningar. Verket behandlar de förhållanden som gäller för ägare av små vattenkraftverk och framhåller att frågan väntas komma att beröra även andra slag av lokala elproduktionsanläggningar, t.ex. vindkraftverk. Verket bedömer att det är sannolikt att betydelsen av det tillskott av elkraft som kan tillföras näten från de små vattenkraftverken kommer att öka. Jag delar denna uppfattning, bl.a. därför att små vattenkraftverk i vissa fall kan ha lokal betydelse från beredskapssynpunkt. Jag anser således att de små elproduktionsanläggningarna, varvid jag närmast åsyftar små vattenkraftverk och vindkraftverk, på sikt kan bidra med värdefulla tillskott av elkraft. SIND arbetar f. n. med att ta fram underlagsmaterial för ett ställningstagande i denna fråga. Enligt vad jag erfarit kommer verket under våren 1982 att till regeringen redovisa sina förslag med hänsyn till bl.a.

Prop. 1981/82:188 21

erfarenheterna av de rekommendationer som Svenska Elverksföreningen utfärdat på området. Resultatet härav bör avvaktas innan ställning tas till vilka åtgärder som kan behöva vidtas. Också denna fråga har vid olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen, varför riksdagen bör beredas tillfälle att ta del också av vad jag nu har anfört i denna fråga.

2.2 Lagstiftningsfrågor

Som framgår av min anmälan vid lagrådsremissen gäller de föreslagna ändringarna i ellagen främst två frågor. För att handläggningen av ärenden om koncession att dra fram och använda elektriska ledningar inte skall föregripas föreslås att det i lagen tas in bestämmelser om straffansvar för den som drar fram en koncessionspliktig ledning utan koncession. 1 samma syfte föreslås att större transformator- eller kopplingsstationer inte får uppföras förrän koncession har beviljats för vissa därtill hörande ledningar. Den andra frågan gäller återställningsåtgärder. 1 detta hänseende föreslås att en kraftledningsägare skall vara skyldig att ta bort ledningen och vidta andra återställningsarbeten när koncessionen upphört eller ledningen dragits fram utan koncession.

Dämtöver föreslås att vissa administrativa föreskrifter tas bort ur lagen.

Lagrådet har förklarat sig inte ha något att erinra mot det remitterade förslaget utom i vad avser övergångsbestämmelserna. Lagrådet föreslår att 3 § i den nya lydelsen bör tillämpas på äldre ledningar endast om återställningsåtgärden är påkallad från allmän synpunkt.

Jag biträder lagrådets förslag. Enligt min mening bör vissa redaktionella ändringar göras i lagförslaget.

Jag viU i detta sammanhang också ta upp vissa lagstiftningsfrågor som föranleds av den nya myndighetsorganisationen på energiområdet.

Riksdagen har nyligen beslutat att en särskild myndighet för energifrågor, statens energiverk, skall inrättas fr. o. m. den 1 juli 1982 (prop. 1980/ 81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Detta innebär att frågor enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall handhas av den nya energimyndigheten i stället för av statens industriverk. Det innebär vidare att vissa nämnder, bl. a. statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström och krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, skall föras över till energiverket. Som anmälts i budgetpropositionen (prop. 1981/82:100 bil. 17 s. 92) kommer dock nämndernas självständiga beslutsfattande att bibehållas inom ramen för energiverket. I vissa bestämmelser i ellagen, lagen (1978:160) om vissa röriedningar och lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar anges att statens industriverk resp. de särskilda nämnderna skall pröva vissa frågor. Detta bör nu ändras så att det anges att prövningen skall ske av myndighet som regeringen bestämmer. I dessa hänseenden har inom industridepartementet upprättats

Prop. 1981/82:188 22

förslag tiU ändringar i nämnda lagar. Ändringarna gäller 2 § 7 mom. eUagen, 3, 7-9, 13, 15-21 och 24 §§ rörledningslagen samt 8, 10-13 och 15-18§§ lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

3 Hemställan

Med hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta

dels det av lagrådet granskade förslaget tUl lag om ändring i lagen (1902:71, s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, med vidtagna ändringar, dels förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

2. lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar,

samt bereder riksdagen tillfälle ta del av vad jag anfört om planering av kraftledningar, m.m.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop. 1981/82:188 23

BUagaA

Sammanfattning av och remissyttranden över rapporten
(SIND PM 1980:9) Distribution och överföring av el
kraft, förslag till vissa ändringar i ellagen (1902:71 s. 1),
m. m.

Innehåll

1 Sammanfattning av industriverkets rapport ......... 24

1.1 Rapportens huvudsakliga innehåll .................. 24

1.2 Ellagstifningen ........................................... 25

1.3 Distribution av elkraft ................................... 26

1.3.1 UtveckUng ......................................... 26

1.3.2 Aktuella strukturfrågor .......................... 27

1.3.3 Återkallelse av koncession ..................... 28

1.3.4 Tvångsinlösen av distributionsanläggning .. .. 28

1.3.5 Uppmstningsbidrag ............................... 29

1.3.6 Det fortsatta strukturarbetet .................. .. 29

1.3.7 Skyldighet att köpa elkraft från små vattenkraftverk .,, 29

1.4 Överföring av elkraft 30

1.4.1 Planering och tillståndsgivning beträffande överföringsledningar 30

1.4.2 Koncessionsansökans innehåll ................ 33

1.4.3 Förbud mot att i vissa fall bygga transformatorstation .. 33

1.4.4 Flyttning av kraftledning ....................... 34

1.5 Bestämmelser om spänningsgräns .................. 35

1.6 Ansvarsbestämmelser .................................. .. 36

1.7 Författningsförslag .................................... 37

2 Remissyttranden ............................................ 40

2.1 Allmänt om SlND:s överväganden och förslag .. .. 40

2.2 Distribution av elkraft .................................. .. 40

2.3 Skyldighet att köpa elkraft från små vattenkraftverk 41

2.4 Överföring av elkraft .................................... 42

2.4.1 Planering och tillståndsgivning beträffande överföringsledningar 42

2.4.2 Koncessionsansökans innehåll ................ .. 44

2.4.3 Förbud att i vissa fall bygga transformatorstation 45

2.4.4 Återställningsarbeten m. m....................... .. 45

2.5 Bestämmelser om spänningsgräns .................. 46

2.6 Ansvarsbestämmelser .................................. . 46

2.7 Övriga frågor ............................................. . 46

Prop. 1981/82:188 24

1 Sammanfattning av industriverkets rapport 1.1 Rapportens huvudsakliga innehåll

I rapporten lämnas en redogörelse för energilagstiftningen och utvecklingen pä distributionsområdet. SIND konstaterar att koncessionslagstiftningen sedan 1930-talet varit föremål för överväganden av ett flertal statliga utredningar. Verket erinrar om nu gällande riktlinjer för struktuom-vandUngen, som lades fram av regeringen år 1976 (prop 1975/76:100, bil 15 s. 159 ff. NU 1975/76:45, rskr 1975/76:263). SIND:s möjligheter att följa och påverka strukturomvandlingen förbättrades genom tillkomsten av lagen (1976: 240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. Vidare inrättades rådet för eldistributionsfrågor med uppgift att bistå verket vid behandlingen av ärenden som hör samman med eldistributionen. Undersökningar visar enligt SIND att stmkturarbetet i stort sett löper efter de riktlinjer som gavs i 1976 års proposition. Den nya förvärvslagstiftningen har gett SIND möjligheter att på ett tidigt stadium påverka överlåtelser och sammanslagningar av distributionsenheter. Alltjämt kvarstår dock vissa problem, som SIND övervägt.

En väsentlig fräga gäller förnyelse och upprustning av anläggningar. Vissa små distributionsföretag löper risken att inte kunna göra nödvändiga investeringar, ett förhållande som förr eller senare leder till undermåliga elleveranser tiU abonnenterna och försämrad säkerhet. SIND anser emellertid att problemet inte är av den omfattningen att det finns anledning att föreslå regler om tvångsinlösen av nedslitna elnät. De åtgärder som i första hand bör komma i fråga är i stället rådgivning, förhandlingar, upprustningsbidrag och anläggningskontroll.

En annan fråga som verket ägnat uppmärksamhet är den befintliga indelningen i distributionsområden. Utvecklingen både i tekniskt hänseende och i fråga om samhällsutbyggnaden har medfört att områdesindelningen inte till alla delar längre är ändamålsenlig. En tätort med egen distribution växer t.ex. in på en annan distributörs område. SIND som koncessionsmyndighet saknar i sädana fall möjlighet att ingripa mot företag som, med hänvisning till gällande koncession, vägrar att medverka till en frän aUmän synpunkt önskvärd områdesindelning. Även om det således i vissa fall kan åberopas motiv för en möjlighet att återkalla en meddelad koncession, avstår verket från att lägga fram förslag därom. Hänsyn till rättssäkerheten och distributörernas möjligheter att långsiktigt planera sin verksamhet talar bl. a. mot en sådan regel.

Såvitt anser frågan om leverans av elkraft från små, lokala vattenkraftverk har SIND funnit att erfarenheter från tiUämpningen av Svenska Elverksföreningens rekommendationer till eldistributörerna om anslutning av och elkraftköp från små, lokala kraftverk bör avvaktas innan ställning tas till frågan om bestämmelser behövs,

SIND konstaterar att planeringen av kraftledningar bör förbättras för att

Prop. 1981/82:188 25

balansera kraftiedningsintresset mot övriga markanvändningsintressen. Förprojektering, stakning, markägaresamråd samt lokala och regionala kontakter m. m. gör att planeringsprocessen bUr långdragen. Koncessionsprövningen kommer därför sent in i planeringen. Verket har övervägt att föreslå en koncessionsprövning i två steg. Ett sädant förfaringssätt skulle dock medföra betydande administrativa nackdelar. Verket föreslår i stället att ett systematiserat, frivilligt samrådsförfarande införs pä regional och central nivå. Verksamheten bör bedrivas pä försök under en period av 3-4 år. Utöver detta frivilliga samrådsförfarande erfordras emellertid ökad information i anslutning till den formella koncessionsansökningen. Verket föreslår därför att eliagens bestämmelser om ansökningshandlingarnas innehåll skall uppta fler uppgifter än f. n. och att bestämmelser härom förs över till en särskild förordning.

SIND anser också att ellagen bör kompletteras med en bestämmelse om förbud mot att börja byggandet av transformatorstationer, innan koncession beviljats för anslutande ledningar.

Ellagen bör vidare ändras på så sätt att det blir straffbart att dra fram en kraftledning utan koncession. Samtidigt föreslås att överträdelse av det nyssnämnda förbudet mot byggande av transformatorstationer beläggs med straff samt att straffmaximum i båda fallen sätts till fängelse i högst sex månader. Förberedande arbeten såsom markundersökningar o. dyl. skaU dock inte hänföras till byggnadsåtgärder.

SIND har också övervägt om ledningsinnehavare i större utsträckning än som gäller f. n. skall vara skyldig att bekosta ändring eller flyttning av ledning. Verket anser sig dock inte ha anledning att föreslå ytterligare regler, utöver dem som redan finns i ellagen, beträffande kostnadsansvaret vid ändring eller flyttning av kraftledning. Däremot föreslår verket att kraftledningsägare, när koncessionen upphör skall vara skyldig att ta bort ledning som inte längre behövs.

I anslutning till här redovisade förslag föreslås en detaljändring i ellagen av teknisk art.

1.2 Ellagstiftningen

Lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (eUagen) och kungörelsen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar (starkströmskungörelsen) reglerar tillkomsten och driften av kraftledningar.

Enligt ellagen krävs tillstånd för att dra fram eller använda elektrisk starkströmsledning. Tillståndet meddelas (2 § I mom.) antingen som linjekoncession eller som områdeskoncession. Linjekoncession avser ledning med en i huvudsak bestämd sträckning. Områdeskoncession avser ledningar för närdistribution inom visst avgränsat område.

Avsikten med koncessionsplikten är att staten skall ta tillvara det allmännas intressen och utöva kontroll över kraftföretagen.

Prop. 1981/82:188 26

En viktig fömtsättning för tillståndsgivningen är att koncession får meddelas endast om anläggningen är behövlig och förenligt med en planmässig elektrifiering (2 § 2 mom.).

Enligt 2 § 4 mom. är den som har områdeskoncession skyldig att tillhandahålla ström åt envar, som inom området har behov därav för normalt förbrukningsändamål. Samma leveransskyldighet finns för innehavare av linjekoncession. Skyldighet att distribuera elström föreligger inte för uppvärmningsändamål inom område, där fjärrvärme distribueras eUer avses bli distribuerad.

Den som innehar koncession är pliktig att underkasta sig reglering av pris och övriga viUkor som sammanhänger med leverans och överföring av strömmen (2 § 7 mom.).

Enligt 2 § 3 mom. skall tillfälle att yttra sig över koncessionsansökan beredas länsstyrelser och kommuner som berörs av anläggningen och dessutom ägare och innehavare av de fastigheter som behöver tas i anspråk samt annan som kan lida men av företaget.

Frågor om koncession handläggs av SIND.

Regeringen har bemyndigat SIND att besluta i flertalet koncessionsärenden. Regeringen har dock förbehållit sig att besluta i ärenden vilka avser koncession för ledning med en spänning överstigande 130 kV och ansökningen bestrides av sakägare eller kommun eller statlig myndighet motsätter sig bifaU till ansökningen.

1.3 Distribution av elkraft

1.3.1 UtveckUng

Strukturomvandlingen har lett till att ett stort antal distributionsföretag har avvecklats. Sedan år 1944 har rikets ca 3000 företag upphört med sin verksamhet till följd av sammanslagningar eller överlåtelser. Distribution av elkraft till enskilda förbrukare sköts f. n. av ca 420 företag. Ca 140 av dessa är ekonomiska föreningar, medan resten är privata och kommunala bolag, kommunala elverk och statens vattenfallsverk med dotterbolag. Vattenfallsverket och ett mindre antal privata och kommunala kraftföretag är inriktade på både produktion och distribution av elkraft. Ett antal distributionsföretag ägs gemensamt av staten och en eller flera kommuner. Under senare år har kommunernas procentuella andel av abonnentstocken minskat med 2,9 procentenheter.

Sydkraft AB, där det kommunala ägarintresset utgör 60 procent, har drygt 240000 abonnenter. Bolagets verksamhetsområdet berör 65 kommuner i södra Sverige.

Vattenfallsverkets eldistribution omfattar i huvudsak landsbygdsområden med totalt ca 480000 abonnenter. Av distributionen drivs en tredjedel av hel- eller delägda dotterbolag. Vattenfallsverkets största sammanhang-

Prop. 1981/82:188 27

ande distributionsområden finns bl. a. i Norrbottens, Västerbottens samt i vissa län i mellersta Sverige. Vattenfalls eldistribution i övriga delar av landet är sphttrad. Under den senaste fyraårsperioden har statens andel av eldistributionen, mätt i antalet abonnenter, ökat med 1,7 procentenheter.

Antalet privata kraftföretag är 93 med ca 730000 abonnenter. De fyra största inom kategorin industriföretag med eldistribution är Graningever-ken AB, Uddeholm AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB och Billemd AB. Det finns 28 privata företag som vart och ett har under 1000 abonnenter. De privata företagen har sedan år 1976 ökat sin procentuella andel av totala antalet abonnenter med ca 1 procentenhet.

Distributionsföreningarna är i regel små företag. Antalet föreningar har minskat från 2061 år 1944 till 138 vid ingången av år 1980. Sammanlagt svarar föreningarna för distributionen tiU ca 250000 abonnenter.

7.i.2 Aktuella strukturfrågor

Enligt SIND kan stmkturomvandlingen inte anses vara avslutad. Alltjämt finns ätskilliga företag som har påtagliga svårigheter att tillgodose konsumenternas krav pä driftsäkerhet, stömingsberedskap, elkvalitet och service. Ett mindre antal företag eftersätter underhåll och förnyelse av sina distributionsnät i en utsträckning som i längden inte kan godtas. Ett annat kvarstående stmkturproblem sammanhänger med den senaste kommunreformen. Den har pä sina håll resulterat i att eldistributionen inom skilda delar av en kommun handhas av olika distributörer, som kanske dessutom tillämpar olika taxor. På kommunalt håll har det i sädana fall ansetts angeläget att söka uppnå likformiga distributionsförhållanden. Även i fall där kommunen inte tidigare haft hand om eldistributionen inom någon del av kommunomrädet har ett kommunalt övertagande av denna verksamhet ansetts ligga i linje med kommunernas ansvar för vatten och avlopp, gator och annan sädan primärkommunal samhällsservice.

De styrmedel SIND förfogar över i arbetet att söka åstadkomma rationella distributionsenheter är koncessionslagstiftningen, utredningsverksamhet samt det statliga ekonomiska stödet, de s.k. upprustningsbidragen, som kan lämnas enligt kungörelsen (1959:369) om statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning.

SIND har gjort en undersökning beträffande eldistributionsföretagens ekonomiska fömtsättningar att bedriva sin verksamhet. Eldistribution -en ekonomisk analys (SIND PM 1978:6). De företag som har de största svårigheterna att uppfylla kraven på en godtagbar distribution är i regel landsbygdsföretag med ett litet abonnentunderlag. De taxor som tillämpas ger inte tillräckliga intäkter för underhåll och förnyelse av näten i den takt som förhållandena kräver. Ofta saknar dessa företag dessutom tillräcklig och kompetent personal för drift och underhåll. Ellagen ger koncessionsmyndigheten mycket begränsade möjligheter att tvångsvis gripa in mot ett företag som eftersätter underhåll och förnyelse av sitt elnät. SIND saknar

Prop. 1981/82:188 28

möjlighet att framtvinga överiålelse av anläggningen till annan distributör och får i stället medverka till frivilliga överenskommelser som kan leda till rationalisering av olönsam och undermålig distribution. I detta arbete har upprustningsbidragen haft stor betydelse.

Inte heller när det gäller att åstadkomma enhetliga distributionsförhållanden inom en kommun har koncessionsmyndigheten möjlighet att inskrida med tvångsmedel för att överföra distributionen i olika delar av kommunen till en och samma huvudman.

1.3.3 Återkallelse av koncession

Enligt eUagen (2 § 6 mom.) kan koncession återkallas helt eller delvis, om koncessionshavaren i väsentlig mån åsidosätter koncessionsföreskrift eller distributionsplikt eller också underlåter att under tre år i följd ha nätet i bmk.

Frågan om införande av bestämmelse som skulle göra det möjligt för koncessionsmyndigheten att återkalla en koncession eller ett äldre tillstånd av rationaliseringsskäl har tidigare vid olika tillfällen varit föremål för utredning.

Mot ett förslag att införa en sådan lagbestämmelse har framför allt anförts rättssäkerhetsskäl. SIND framhåller mot bakgrund av verkets erfarenheter att det knappast kan göras gällande att rationaliseringsarbetet på något avgörande sätt skulle ha underlättats om koncessionsmyndigheten kunnat återkalla koncessioner av rationaliseringsskäl. Mer torde stå att vinna på ett målmedvetet utrednings- och förhandlingsarbete under koncessionsmyndighetens medverkan än genom återkallelse av koncessioner. Detta sammanhänger framför allt med att en återkallelse inte päverkar äganderätten till en distributionsanläggning.

1.3.4 Tvångsinlösen av distributionsanläggning

När en koncession upphör att gälla stär distributören inför avgörandet om han skall ansöka om koncession för en ny period eller överiåta sin anläggning tUl en annan distributör. För den händelse att en distributör önskar fortsätta sin verksamhet trots att distributionsområdet inte längre kan anses vara en lämplig distributionsenhet kan det uppstå en läst situation om den tidigare distributören motsätter sig en överlåtelse av anläggningen eUer begär en orimlig ersättning för den. Det omvända förhållandet kan också uppstå, dvs. att en distributör önskar avstå frän sin anläggning utan att det finns nägot distributionsföretag som vill ta över anläggningen.

SIND påpekar att eldistributionsutredningen i sitt betänkande Eldistributionens rationalisering (SOU 1969: 39) föreslog att en bestämmelse skulle införas om skyldighet för en distributör att avstå sin anläggning, när koncessionsmyndigheten beslutat att distributionen skulle överflyttas pä annan distributör. Förslaget resulterade emellertid inte i någon lagstiftning i denna fråga.

Prop. 1981/82:188 29

SIND har på nytt övervägt behovet av lagstiftning om tvångsinlösen av eldistributionsanläggning. Verket finner att det är möjligt att en sådan lag främjar frivilliga uppgörelser. Mycket talar emellertid enligt verkets uppfattning för att ett tvångsförfarande inte skulle komma aft medföra snabbare resultat i rationaliseringsarbetet än vad som f. n. är möjligt att uppnå med andra medel. SIND finner därför inte anledning att förorda införande i ellagen av bestämmelser om tvängsinlösen av eldistributionsanläggningar.

7.5.5 Upprustningsbidrag

SIND anser mot bakgmnd av sina erfarenheter av arbetet med eldistributionens rationalisering att bidragen tUl upprustning av nedslitna och underdimensionerade elnät i hög grad bidragit till att förmå bärkraftiga distributionsföretag att ta över olönsam distribution. Tack vare dessa bidrag har ca 75 000 landsbygdsabonnenter i ca 400 företag kunnat få sin elförsörjning förbättrad. Verket framhåller även att upprustningsinsatserna medfört att energiförlusterna i de berörda näten minskat med ca 10 procent. Det är verkets bestämda uppfattning att upprustningsbidragen alltjämt är nödvändiga för att kunna åstadkomma en höjning av distributionsstandarden i fråga om de mest olönsamma elnäten. Även om sådana nät i viss omfattning kan komma att övertas av stora och bärkraftiga företag utan behov av bidrag till nätets uppmstning, kan det icke bortses från att den olönsamma distributionen i betydande omfattning finns i områden där sådana företag inte är verksamma som distributörer. De företag som kan komma i fråga för att förvärva de olönsamma näten är i regel mindre företag som inte utan statligt stöd kan ta på sig bördan av att msta upp näten.

1.3.6 Del fortsatta strukturarbetet

Verket anser det vara nödvändigt att det statliga stödet för uppmstning av olönsamma distributionsnät finns att tillgå även i fortsättningen. Alltjämt finns ett betydande uppmstningsbehov framför allt i glesbygderna. Numera finns det också enligt verket skäl att se till den energibesparing som kan uppnäs genom uppmstning av nedslitna distributionsnät, eftersom en sådan i regel medför en påtaglig minskning av energiförlusterna vid distributionen.

1.3.7 Skyldighet all köpa elkraft från små vattenkraftverk

SIND publicerade år 1977 utredningen Små vattenkraftverk (SIND PM 1977:13), som utförts pä uppdrag av regeringen. Enligt uppdraget skulle verket bl.a. översiktligt inventera de kraftresurser som kunde utnyttjas i vattenkraftverk med en effekt av 2000 kW eller lägre.

I utredningen redovisas bl. a. hinder som föreligger mot eft utnyttjande av små vattenkraftverk. Man skiljer härvid på tekniska, rättsliga, ekonomiska och andra hinder. Det framhålls att en strikt uppdelning av problemen är svår att göra, då alla ytterst kan hänföras till ekonomiska hinder.

Prop. 1981/82:188 30

I fråga om de små kraftverkens lönsamhet framhålls i utredningen att situationen är särskilt besvärande för de kraftverksägare som samtidigt är abonnenter och som säljer huvuddelen av sin produktion. Totalt gäller detta ca en tredjedel av småkraftverk i intervallet 100-1500 kW och huvuddelen av stationerna som har en lägre effekt än 100 kW. Oftast finns det endast en köpare av kraften, nämligen den lokala kraftdistributören. Förhandlingssituationen för säljaren är därför inte särskiU gynnsam. Enligt utredningen är det önskvärt att rekommendationer för skäUg ersättning av elkraft från små vattenkraftstationer utarbetas för att ge partema vägledning vid förhandlingar.

För att kraftverksägare skall kunna garanteras skälig ersättning för kraft som levereras till eldistributör bör det enligt utredningen finnas möjUghet att få leveransvillkoren granskade av t. ex. koncessionsmyndigheten.

Svenska Elverksföreningen har år 1978 gett ut rekommendationer till sina medlemsföretag om de ekonomiska villkoren för samköming mellan mindre produktionsanläggningar och eldistributionsnät. Sedan dessa rekommendationer gavs ut har viss översyn gjorts för att de skall vara användbara även i fråga om små kraftverk under 10 kW. Vid översynen som blev klar i juli 1979 har elverksföreningen bibehåUit den gmndläggande principen att kraftverksägaren fär ersättning som motsvarar den kostnadsminskning som den inmatade kraftproduktionen medför för eldistributören. Utöver dessa rekommendationer har elverksföreningen år 1980 gett ul tekniska anvisningar för anslutning av små kraftverk tiU distributionsnäten.

SIND har vidare låtit göra en studie av de ekonomiska villkoren för leverans av elkraft frän små produktionsanläggningar. Studien visar bl. a. att investeringarna blir stora i relation till stationseffekten. Detta har medfört att produktionskostnaden blivit alltför hög och avsättningssvårigheter för elproduktionen uppkommit.

Eftersom kretsen av köpare är mycket begränsad är det enligt verkets mening angeläget att ägarna till sådana kraftverk ges en starkare ställning till kraftköpare än vad som f. n. är fallet. Ett ställningstagande till hur detta bäst skaU ske förutsätter emellertid ett bättre underlag än som hittills kommit fram. Därför kommer SIND bl. a. att göra en studie av den praktiska effekten på prisbildningen av de rekommendationer elverksföreningen utarbetat. Innan resultatet därav föreligger är verket inte berett att lägga fram något förslag i förevarande fråga.

1.4 Överföring av elkraft

1.4.1 Planering och tillståndsgivning beträffande överföringsledningar

Detta avsnitt innehåller en redogörelse för det svenska kraftledningsnätets uppbyggnad. I redogörelsen pekas på de konflikter som ledningsdragningar medför med annan markanvändning. Arbetet för planering och

Prop. 1981/82:188 31

utbyggnad av överföringsledningar och transformatorstationer åvilar kraftföretagen. Till grund för planeringen ligger prognoser om elkonsumtionens utveckling inom varje företags verksamhetsområde. Ellagen innehåller inte några bestämmelser om hur kraftföretagens planering av nya ledningar skall ske. Regleringen i ellagen bygger på att en avvägning skall kunna göras vid koncessionsprövningen mellan ledningsintressen och andra intressen. SIND framhåller vidare att planering, prospektering och byggande av kraftledningar är en tidskrävande process och konstaterar att koncessionsprövningen kommer in alltför sent i planeringen. Verket anser att länsstyrelsema bör fä tiU uppgift att samordna den samrådsverksamhet som är förknippad med ledningsplaneringen innan den formella ansökningen av koncessionen inges. Samarbetet mellan koncessionsmyndigheten och länsstyrelserna bör breddas och fördjupas vUket bl.a. är nödvändigt för att tillmötesgå de ökade krav som framförs från olika intressenter om att tidigare än f. n. få delta i planerings- och beslutsprocessen för kraftledningar.

För att åstadkomma en bättre samordning av den övergripande kraftledningsplaneringen med annan samhäUsplanering anser SIND det vara naturligt att verket sanwåder med vattenfallsverket om planerade stamlinjebygg-nader i ett längre tidsperspektiv.

Ett sådant centralt samråd bör enligt verket utformas på sä sätt att vattenfallsverket tUl SIND överlämnar översikter över planerade utbyggnader av stamlinjenätet i ett 10-20 års perspektiv. SIND:s uppgift blir att sammanställa materialet, bedöma behovet av de föreslagna åtgärderna, samräda med centrala myndigheter och kraftföretag samt rapportera till industridepartementet.

Sammanställningarna bör vidare distribueras till berörda länsstyrelser för att bli värdefullt underlag i ett regionalt samråd för planering av kraftledningar i ett kort perspektiv om 5-10 år.

Den nu föreslagna ordningen innebär inte att SIND tar över vattenfallsverkets eller andra kraftföretags planeringsansvar för landets elnät. Liksom hittills skall kraftföretagen följa belastningsutvecklingen och utarbeta belastningsprognoser.

Ett sätt att anpassa koncessionsprövningen av kraftledningar till dagens ökade krav pä samordning med andra samhällsintressen skulle enligt verket vara att bryta ut behovsprövningen och göra denna i ett "första steg". Denna förhandsprövning skulle göras samtidigt som kraftföretagen undersöker möjliga ledningssträckningar och påbörjar samråd med regionala och lokala myndigheter samt markägare. Som underiag för en sådan prövning skulle sökanden redovisa elanvändningsprognoser, förväntad bebyggelseutveckling och industrilokalisering och annat underlag som sökanden önskar åberopa som stöd för ledningsbehovet. Därefter fick det ankomma på SIND att bedöma om ledningen behövdes eller inte. För att fä ytterligare underlag för en sådan bedömning kunde verket behöva utföra vissa

Prop. 1981/82:188 32

utredningar och göra egna undersökningar eller samråda med andra myndigheter. Om prövningen ger till resultat att ny ledning borde byggas, skulle verket godkänna den fortsatta planeringen. Ett sådant godkännande skulle innebära att myndigheten funnh ledningen behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering. Därefter kunde kraftföretagen i vanlig ordning fortsätta arbetet pä ledningsprojektet och lämna in en slutlig ansökan om koncession med angivande av en bestämd ledningssträckning.

Ett annat sätt att översiktligt bedöma behovet av kraftledningsutbyggnaden i ett tidigt stadium i planeringen är att organisera ett utökat frivilligt samrådsförfarande på regional nivä. Från olika håll har också förts fram förslag om att ett sädant systematiserat samrädsförfarande borde föregå beslut om koncession. Särskilt anses behov föreligga av att ge markägareintressena möjligheter att få yttra sig så tidigt i planeringen av kraftledningar att hänsyn kan tas till eventuella synpunkter och förslag. För att åstadkomma en rimlig avvägning mellan motstående intressen är det angeläget att kraftföretagen planerar för alternativa ledningssträckningar. I detta sammanhang bör också prövas om gamla ledningar kan tas bort i samband med tillkomsten av planerade ledningar. En annan fråga gäller om markintrånget kan begränsas genom att befintliga ledningsgator utnyttjas eller om överföringsbehovet kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom areaförstärkning på befintliga ledningar eller genom spänningshöjning.

Vid valet mellan att i ellagen föra in en bestämmelse om krav pä förberedande behovsprövning av kraftledningar och frivilligt samrådsförfarande på regional nivå har industriverket förordat det sistnämnda alternativet. Mot koncessionsprövning "i två steg" talar att det kan bli alltför betungande administrativt för såväl kraftföretagen som för de myndigheter som skall bedöma behovet.

SIND erinrar också om att behovet av ett utvidgat samråd vid planering och projektering av kraftledningar har påtalats vid flera tillfällen. 1 planverkets rapport (1978:46) Kraftledningar i fysisk riksplanering som bygger på ett gemensamt arbete av planverket, SIND, naturvårdsverket och vattenfallsverket anges hur ett sädant samrådsförfarande skulle kunna organiseras.

I det följande redovisar industriverket en modell för frivilligt samråd pä regional nivå. Förslaget grundar sig i stort pä den form för regionalt samråd, som påbörjats av vattenfallsverket och övriga större kraftföretag.

Avsikten med samrådet beträffande elkraftanläggningar är att redovisa kraftindustrins anspråk på mark som underlag för den fysiska riksplaneringen. Kraftföretagen redovisar sina utbyggnadsprogram för länsstyrelsen och berörda kommuner. Redovisningen syftar till tidigare informationsutbyte och att göra behandlingen av frågor som rör kraftledningsutbyggnad mera enhetlig i de olika länen.

För vatje län utses ett kontaktorgan som i allmänhet bör vara det kraftföretag som har det största regionala ledningssystemet. Detta företag

Prop. 1981/82:188 33

får en administrativ, samordnande funktion. Kontaktorganet bör vara sammankallande i en gmpp i vilken samtliga kraftföretag med utbyggnadsplaner inom länet är representerade. Avsikten är att gmppen skall utarbeta information om kraftsystemets utbyggnad.

De länsvisa redovisningarna av planerade utbyggnader i ledningsnätet skall överlämnas till SIND. På så sätt får verket ett bättre underlag för handläggning av kommande koncessionsundersökningar.

Det ovan redovisade samrädsförfarandet bör kunna leda till snabbare koncessionsbehandling. SIND anser att den redan pägäende försöksverksamheten med regionalt samråd ger berörda intressenter möjlighet till att på ett tidigare stadium än fömt fä del av planerna på nya kraftledningar. Försöksperioden för det utökade samrådet bör omfatta en period på 3-4 år. Under denna period kommer SIND att följa utvecklingen och vid behov aktivt medverka i samrädsprocessen.

7.4.2 Koncessionsansökans innehåU

I 3§ 1 mom. ellagen anges vilka handlingar m.m. som skall fogas tUl ansökan om linjekoncession. Hit hör bl. a. en fullständig beskrivning över företaget, innefattande bl.a. kostnadsförslag och karta över ledningssträckningen och den mark som erfordras för anläggningen. Vidare skall till en sådan ansökan fogas bestyrkta förteckningar på ägare och innehavare av de fastigheter över vilka ledningen skall dras fram eUer i vars mark den skall läggas ned eUer som på annat sätt behövs för anläggningen. Slutligen skall också uppgift lämnas på de överenskommelser som träffats eller de hinder som mött mot överenskommelse.

För såväl koncessionsmyndighetens som remissinstansernas bedömning av en ledningsdragning är det angeläget att ansökningshandlingarna ger "en fullständig beskrivning av det tillämnade företaget". Koncessionsmyndigheten mäste ha underlag för att bedöma om ledningen behövs och är förenlig med en planmässig elektrifiering. I denna bedömning ingär ocksä en avvägning i förhällande till motstående intressen.

Mot bakgmnd av gjorda erfarenheter anser SIND att större krav mäste ställas på ansökningar om linjekoncession och pä de handlingar som skall vara bifogade sädana ansökningar.

För att ansökningarna om linjekoncession skall bli utformade på ett sätt som motsvarar de nya kraven torde mera detaljerade föreskrifter än de som f.n. finns upptagna i ellagen behöva meddelas. SIND förordar att sådana föreskrifter meddelas i en av regeringen utfärdad förordning som lämpligen också bör reglera innehållet i ansökan om områdeskoncession.

1.4.3 Förbud mot att i vissa faU bygga transformatorstation
Transformatorstationer omfattas f. n. inte av koncessionsplikt enligt el
lagen. I vissa fall har detta medfört att koncessionsmyndigheten i sin
prövning av ansökan om tUlstånd till anslutande ledning bundits på ett
3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 188

Prop. 1981/82:188 34

oacceptabelt sätt. Kraftföretag har sålunda efter frivilliga uppgörelser med berörda markägare kunnat börja bygga och i enstaka fall t. o. m. färdigställa en stor transformatorstation, innan koncessionsmyndigheten hunnit pröva de till stationen hörande ledningarnas sträckning. Verket anser detta vara otillfredsställande och föreslår därför att i ellagen förs in förbud mot att börja bygga större transformatorstationer innan tillstånd meddelats för framdragande av minst en anslutande ledning på stationens uppsida och en på dess nedsida. Förbudet bör omfatta stationer som är avsedda att tillföras ström med en spänning av minst 50 kV.

1.4.4 Flyttning av kraftledning

I samband med tUlkomsten av t.ex. ny bebyggelse eller nya trafikleder kan en befintlig kraftledning behöva flyttas. Ellagen innehåller också en rad regler om skyldighet för innehavare av elektrisk ledning att i olika uppkommande situationer ändra eller flytta ledningen samt om ansvaret för kostnader som uppkommer genom sådana ätgärder.

I olika ärenden angående koncession för en befintlig kraftledning under en ny period har från berörda kommuners sida rests krav pä dels att den nya koncessionen ges för endast mycket kort tid, fem eller tio år, dels att som vUlkor för koncessionen föreskrivs skyldighet för ledningens innehavare att på egen bekostnad flytta ledningen, när kommunen begär det på grund av förändringar i fråga om markanvändningen. Verket har inte ansett sig kunna tillmötesgå sådana krav. Koncessionen mäste ge trygghet åt ledningsinnehavaren att få bibehålla ledningen så länge verksamheten drivs i enlighet med gällande lagstiftning. Ett tillgodoseende av krav utav det slag som nyss nämnts skulle äventyra säväl underhållet av ledningen som kraftföretagets planering av sin verksamhet och kunna leda tiU risker frän säkerhetssynpunkt och störningar i elförsörjningen. Industriverket har emellertid funnit anlednig överväga om ytterligare lagregler i detta hänseende är påkallade.

I 5 § ellagen finns bestämmelser om skyldighet att vidta skyddsåtgärder för att hindra skada eller störningar mellan olika elektriska anläggningar. Regleringen av kostnadsansvaret för skyddsåtgärd bygger, med visst undantag, pä den s. k. prioritetsprincipen, dvs. innehavare av senare tillkommen anläggning är skyldig att bekosta det skydd som behövs i förhållande tiU befintlig anläggning.

Det inbördes förhåUandet mellan elledningar och trafikleder regleras i 5 a § ellagen. Även dessa bestämmelser bygger i fråga om kostnadsansvaret för ändring eUer flyttning av ledning pä prioriteringsprincipen.

I 5 b § eUagen finns bestämmelser om skyldighet för innehavare av elektrisk ledning som dragits fram efter expropriation att på grund av ändrade förhållanden ändra eller flytta ledningen. Beträffande sådan ledning som dragits fram över gata, torg eller allmän plats inom planlagt område eller inom fastställt hamnområde gäller enligt 1 mom. att innehava-

Prop. 1981/82:188 35

re är skyldig om det behövs att på egen bekostnad ändra, flytta eller ta bort ledningen, bl.a. när det hindrar eller varaktigt försvårar samfärdseln, hindrar någon för samhället nödvändig anläggning eller är synneriigen vanprydande. Även i andra fall är innehavaren av sådan ledning som avses i paragrafen skyldig att på egen bekostnad ändra eller flytta ledning som på gmnd av ändrade förhållanden medför betydande olägenhet för fastighet, om det behövs för olägenhetens undanröjande och kan ske utan synnerligt men för ledningen.

Enligt 2 mom. samma paragraf kan ägare av fastighet där ledning är framdragen efter expropriation för undanröjande av därmed förenad olägenhet för fastigheten pä egen bekostnad få ledningen ändrad eller flyttad.

Enligt bestämmelser i starkströmskungörelsen har koncessionsmyndigheten möjligheter att påkalla flyttning av ledning av säkerhetsskäl.

De situationer där ändrade förhåUanden medfört att en kraftledning bör ändras eller flyttas i en fastighetsägares eller en kommuns intresse torde vara så mångskiftande att frågan om vem som skall bära kostnaden för en sådan åtgärd inte lär kunna lösas genom en enkel regel, som generellt lägger kostnadsansvaret på ledningens innehavare eller pä den som påkallar åtgärden. Förslag av sådan innebörd har tidigare förts fram men mött stark kritik från det intresse som skulle drabbas av en sådan generell reglering. De nuvarande bestämmelserna får anses täcka de flesta förekommande situationer och innebära en rimlig avvägning i olika faU av intressekollisioner. Enligt SlND:s erfarenheter löses också uppkommande tvister regelmässigt genom förhandUngar. Ett förbättrat samrådsförfarande på planeringsstadiet pä det sätt som behandlats i ett tidigare avsnitt bör också kunna leda tUl att behovet av ändring eller flyttning av kraftledningar skaU bli mindre i framtiden. Mot bakgmnd av vad sålunda anförts finner verket att några ändrade bestämmelser i förevarande hänseende inte är påkallade för närvarande.

I lagen (1978:160) om vissa rörledningar, vilken föreskriver koncessionsplikt för rörledningar för transport av råolja och naturgas m. m. och som är utformad med ellagen som förebild, finns bestämmelser om borttagande av ledning när koncession upphör och om återställningsåtgärder i samband med borttagandet. De skäl som åberopats för införandet av sådana bestämmelser i rörledningslagen torde äga giltighet även i fräga om kraftledningar. SIND föreslår därför att motsvarande regler förs in i ellagen.

1.5 Bestämmelser om spänningsgräns

I 5 § 1 mom. andra stycket ellagen föreskrivs skyldighet för innehavare av vissa starkströmsanläggningar att vidtaga ätgärder för att förebygga skada på person eller egendom eller störningar genom inverkan på andra elektriska anläggningar medelst induktion eller förhöjda markpotentialer.

Prop. 1981/82:188 36

De anläggningar som skall skyddas mot sådan inverkan är svagströmsan-läggningar samt starkströmsanläggningar med en spänning av högst 600 volt. Bestämmelsen, som infördes i ellagen år 1958 (1958:429), bygger på gränsdragningen i kungörelse (SIND-FS 1978:6) om utförande och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar, starkströmsföreskrifterna. På gmnd av den tekniska utvecklingen på det elektriska materialområdet samt tillkomsten av andra spänningssystem har det länge ansetts önskvärt att nyssnämnda spänningsgräns i stället bestäms till 1000 volt.

SIND avser därför att vid en översyn av starkströmsföreskrifterna utforma dessa med hänsyn till en spänningsgräns vid 1000 volt. Detta medför en motsvarande ändring i ellagens bestämmelser.

1.6 Ansvarsbestämmelser

Ellagen innehöll urspmngligen en bestämmelse om straffansvar för den som utan tUlstånd eller i strid mot föreskrifter som givits vid meddelandet av tillstånd utförde eller nyttjade elektrisk anläggning. Genom en lagändring år 1907 togs straffet för olovligt utförande av anläggning bort och sedan dess har endast olovligt nyttjande varit förenat med straffansvar i form av böter, numera dagsböter.

SIND konstaterar att ovan nämnda lagändring, som kan ha varit försvarlig i det skede av elektrifieringen då den tillkom och dä elsäkerhetsaspek-ten var den helt dominerande vid koncessionsprövningen, har lett till sådana förhållanden att en återgång till ellagens ursprungliga reglering i ansvarshänseende är påkallad. Sorn skäl härför anför SIND att det finns många exempel på fall där arbetena pä en kraftledning kommit mycket långt, ja rent av slutförts, när koncession beviljats. Ett sådant tillvägagångssätt är ägnat att binda koncessionsmyndigheten i dess prövning på ett otillbörligt sätt. Likaså måste markägares, kommuners och övriga intressenters medverkan i samrädsförfaranden ävensom remissbehandlingen i sådana fall framstå som meningslösa.

På grund av det anförda föreslår SIND att nuvarande straffbestämmelser i 2 § 9 mom. ellagen ändras till att också gälla framdragande av ledning utan tillstånd. Samtidigt bör straffskalan ändras. Med ellagen jämförbara tillståndslagar såsom vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen och lagen om vissa rörledningar har alla bestämmelser om ansvar för olovligt utövande av tiUståndspliktig verksamhet som upptar fängelsestraff. Verket föreslår därför att straffet för olovligt framdragande eller nyttjande av elektriska ledningar skall utgöra böter eller fängelse i högst sex månader. Samma ansvar bör gälla för den som överträder det föreslagna förbudet mot byggande av transformatorstation, innan koncession meddelats för anslutande ledningar.

Vissa förberedelseåtgärder på marken är nödvändiga redan för upprättandet av ansökan om koncession, säsom markundersökningar, stakning.

Prop. 1981/82:188 37

upphuggande av siktgator och liknande. Sådana åtgärder kan inte hänföras till byggnadsarbeten och skall följaktligen inte föranleda ansvar.

1.7 Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (1902:72 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 2 § 1,8 och 9 mom. samt 3 § och 5 § 1 mom. lagen (1902:72 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § 1 mom.

För framdragande eller begagnande av elektrisk starkströmsledning erfordras tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Tillstånd må avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom ett visst område (områdeskoncession).

Regeringen äger medgiva, att vissa slag av ledningar eller ledningar inom vissa områden skola vara undantagna från vad i första stycket sägs

Byggande av transformatorsta-lion som är avsedd att tillföras ström med en spänning av 50 kilovolt eller däröver får ej påbörjas, förrän koncession meddelats för en anslutande ledning såväl på transformatorns uppsida som på dess nedsida.

Ansökan om koncession göres i enlighet med vad regeringen förordnar.

2 § 8 mom. Föreligga särskilda skäl att elektrisk starkströmsledning framdrages redan innan erforderlig koncession meddelats, äger regeringen eller den regeringen därtill bemyndigar förklara hinder i sådant hänseende ej möta; och må därefter, när anläggningen är färdig att tagas i bmk, i avvaktan på att ingiven ansökan om koncession varder slutligt prövad, tillstånd till dess nyttjande tiUsvidare under tre år meddelas i den ordning regeringen föreskriver.

Ansökan om förklaring enligt första stycket göres i enlighet med vad regeringen förordnar.

2 § 9 mom.
Den som olovligen nyttjar elek- Den som uppsåtligen eller av

trisk starkströmsledning eller oaktsamhet framdrager eller foe-bryter mot föreskrift som givits vid gagnar elektrisk starkströmsled-meddelande av koncession, straffas ning utan att inneha koncession.

1 mom. Ansökan om linjekoncession skaU vara åtföljd av fullständig beskrivning över det tillämnade företaget med kostnadsförslag, avfattning på karta av föreslagen lednings sträckning och av den jord, som för anläggningen erfordras, bestyrkta förteckningar på ägare och innehavare av de fastigheter, över vUka ledningen skall framdragas eller i vilkas mark den skall nedläggas eller som eljest äro för anläggningen behövliga, samt uppgift på de överenskommelser, som blivit träffade, eUer de hinder, vilka däremot mött.

2 mom. Ansökan om områdeskoncession skaU vara åtföljd av

a) karta över området med angivande av sökanden tiUhöriga ledningar, med spänning överstigande tvåhundrafemtio volt mellan en ledare och jord eUer vid icke direkt jordat system mellan två ledare, jämte matande ledningar och stationer inom området samt huvudsaklig sträckning av ledningar med samma spänning, vilka erfordras enligt den under b) angivna planen;

b) plan över områdets framtida försörjning med elektrisk ström; och

c) uppgift om spänning och
strömart.

/ mom. Upphör koncession att gälla, är den som senast innehaft koncession skyldig att taga bort ledningen och vidtaga andra åtgärder för återställning, om detta är påkaUat från aUmän eller enskild synpunkt.

Fråga om skyldighet att vidtaga sådana återstäUningsåtgärder skaU prövas av regeringen i samband med att koncession upphör. Regeringen får överlämna till statens industriverk att pröva sådan fråga.

Iakttager den som har innehaft koncessionen icke vad som har ålagts honom, får myndighet som avses i andra stycket vid vite förelägga honom att fuUgöra sina åligganden.

2 mom. Kräves för vidtagande av återställningsåtgärder enligt I mom. att annans mark tages i anspråk, får statens industriverk besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid.

Aterstållningsåtgärderna skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas. Tillfällig byggnad får uppställas och väg byggas endast om markens ägare och innehavare av nyttjanderätt eller servUut avseende marken samtyckt därtUI eller statens industriverk lämnat tillstånd IiU åtgärden. Tillstånd IiU sådan åtgärd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återställningsåtgärder skaU kunna vidtagas.

Föranleder återstäUningsålgär-derna skada eller intrång, skaU ersättning härför utgå. Talan om ersättning väckes vid den fastighets-

3 mom. Finnes ej ansökan böra omedelbart avslås, skall tillfälle att yttra sig beredas vederbörande länsstyrelse, kommuner (och muni-cipalsamhällen) som beröras av anläggningen, ägare och innehavare av fastigheter, som angivas i 1 mom., så ock annan, som kan lida men av företaget,

4 mom. Vad i 1 mom. stadgats om skyldighet att förete karta samt vissa förteckningar och uppgifter så ock vad i 3 mom. föreskrivits om inhämtande av yttranden gälle ej beträffande ansökan om koncession å ledning inom järnvägsområde.

5 mom. Ansökan om förklaring, varom i 2 § 8 mom. sägs, skall vara åtföljd av karta, vara anläggningen angivits, ävensom av de uppgifter i övrigt rörande anläggningen och dess ändamål, som må erfordras för prövning av sådan ansökan.

5§ 1 Kan elektrisk anläggning genom inverkan på redan befintlig dylik anläggning vålla skada ä person eller egendom eller störning i driften, svarar innehavaren av förstnämnda anläggning för erforderliga åtgärder vid denna för att förebygga sådan skada eller störning.

Innehavare av starkströmsanläggning, i vilken vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än femhundra ampere, vare ock pliktig att, sä snart han vunnit kännedom om senare tillkommen anläggning för svagström eller för starkström med en spänning av högst sexhundra volt, räknat så som angives i 3 § 2 mom. a), vidtaga erforderliga åtgärder vid sin anläggning för att förebygga att denna genom inverkan på den andra anläggningen medelst in-

domstol inom vars område marken Ugger eller större delen därav Ugger.

mom.

Kan elektrisk anläggning genom inverkan på redan befintUg dylik anläggning vålla skada å person eller egendom eller störning i driften, svarar innehavare av förstnämnda anläggning för erforderliga åtgärder vid denna för att förebygga sådan skada eller störning.

Innehavare av starkströmsanläggning, i vilken vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än 500 ampere, vare ock pliktig att, så snart han vunnit kännedom om senare tUl-kommen anläggning för svagström eUer för starkström med en spänning av högst 1000 volt, räknat sä som angives i 3 § 2 mom. a), vidtaga erforderliga åtgärder vid sin anläggning för att förebygga att denna genom inverkan på den andra anläggningen medelst induktion

Prop. 1981/82:188 40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

duktion eller förhöjda markpoten- eller förhöjda markpotentialer väl-
tialer vållar skada å person eller lar skada å person eller egendom
egendom eller annan störning än eller annan störning än ljudstör-
ljudstörning, ning.

Ändras anläggning i fräga om Ändras anläggning i fråga om
läge, utförande eller drift sä, att läge, utförande eller drift så, att
ökad risk uppkommer för skada el- ökad risk uppkommer för skada el
ler störning, skall i fräga om skyl- ler störning, skall i fräga om skyl
dighet att svara för skyddsåtgärd dighet att svara för skyddsåtgärd
som föranledes av den ökade risken som föranledes av den ökade risken
anses som om ny anlägning tillkom- anses som om ny anlägning tillkom
mit, mit.

Anläggningen skall anses ha till- Anläggningen skall anses ha till
kommit då den togs i bruk. Är an- kommit då den togs i bruk. Är an
läggning i olika delar att anse som läggning i olika delar att anse som
tillkommen vid skilda tidpunkter, tillkommen vid skilda tidpunkter,
skall varje sådan del anses som en skall varje sådan del anses som en
särskild anläggning. särskild anläggning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2 Remissyttranden

2.1 Allmänt om SIND:s överväganden och förslag

Remissinstanserna ställer sig över lag positiva till SIND:s överväganden och förslag. Remissinstanserna anser sålunda att de redovisade förslagen kan genomföras eller har inte någon erinran mot att så sker. Ett par remissinstanser anser emellertid att det redovisade förslaget till ett frivilligt samråd för planering av kraftledningar är otillräckligt. Kritiska synpunkter härpå förs fram bl.a. av skogsstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, och Stockholms läns landsting.

2.2 Distribution av elkraft

Statens planverk framhåller att arbetet med den fortsatta strukturomvandlingen på eldistributionsområdet är viktigt för bebyggelseplaneringen. Huvudfrågan från plansynpunkt är att klargöra kopplingen mellan bebyggelseutvecklingen, val av uppvärmning och olika distributionsformer. LRF framhåller att många lantbmksföretag drabbas av en otillfredsställande elförsörjning i glesbygden. LRF framhåller därför vikten av att de lokala elnäten underhålls och ses över fortlöpande. Lantbruksstyrelsen betonar också den betydelse en väl fungerande eldistribution har för att bl.a. det moderna jordbruket skall fungera störningsfritt. Statsanställdas förbund framhåUer vikten av att ledningsnäten har en rationell och ändamålsenlig

Prop. 1981/82:188 41

utformning utan att ledningsdragningarna påverkas av kommungränser eller ägarintressen.

Inte någon remissinstans förordar tvångsåtgärder i syfte att driva pä och underlätta stmkturomvandlingen. VattenfaUsverket finner sålunda det inte vara nödvändigt att föreslå regler för tvångsinlösen av nedslitna elnät eller möjlighet att återkalla en meddelad koncession. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det skulle vara en fördel om SIND hade möjlighet att återkalla en koncession i rationaliseringssyfte men vill inte förorda några tvångsåtgärder. Svenska Elektrikerförbundet anser att eldistributör som eftersätter underhåll av anläggning och därmed utsätter de som arbetar pä anläggningen för fara bör kunna åläggas att förbättra anläggningen. I den mån inte distributionsföretaget inom fastställd tid har förbättrat anläggningen anser förbundet att tvångsinlösen bör kunna tillgripas.

Några remissinstanser framhåller den betydelse som den statliga bidragsverksamheten har för strukturomvandlingen och angelägenheten av att denna verksamhet skall kunna bedrivas även i framtiden. Då det pä landsbygden fortfarande finns distributionsföretag med svårigheter att uppfylla kraven på en godtagbar eldistribution anser lantbruksstyrelsen det vara väsentligt att det statliga stödet för upprustning av olönsamma distributionsnät finns att tillgå även i fortsättningen så att förhållandena kan förbättras. VattenfaUsverket anser att denna verksamhet underlättar stmk-turomvandUngen och förbättrar eldistributionen på landsbygden. Riksförbundet Eldistributörerna - REL delar SIND:s uppfattning att det alltjämt finns betydande uppmstningsbehov framför alU i glesbygden. Statsanställdas förbund framhåUer också att eluppmstningsbidragen är ett verksamt medel för att främja strukturomvandlingen.

Några remissinstanser tar upp frågan om huvudmannaskapet för eldistributionen. Sålunda förordar länsstyrelsen i Jämtlands län att kommun i regel bör utgöra koncessionsområde. Främsta skälet härför är att elförsöij-ningen utgör en sädan viktig del i samhällsplaneringen att det kommunala inflytandet bör vara betydande. Liknande synpunkter kommer till uttryck i Kommunförbundets yttrande enligt vilket det finns skäl att mera aktivt än hittills stödja en utökning av den kommunala eldistributionen. För att uppnå enhetliga distributionsförhållanden och taxeutjämning ligger det enligt förbundet närmast till hands att kommunerna får möjlighet att såsom första steg samordna eldistributionen och utjämna taxorna inom respektive kommun. Kommunernas ansvar i fråga om energiförsörjningen och energihushållningen talar också för ett ökat kommunalt inflytande över eldistributionen.

2.3 Skyldighet att köpa elkraft från små vattenkraftverk

Endast ett fåtal remissinstanser har i sina yttranden behandlat denna del av utredningen. Lantbruksstyrelsen delar SIND:s bedömning att det är

Prop. 1981/82:188 42

angeläget att ägare till små vattenkraftverk ges en starkare ställning i förhållande till kraftköparna än vad som f.n. är fallet, eftersom dessa kraftverk tillsammans är av betydelse för såväl energiförsörjning som från beredskapssynpunkt. LRF understryker också betydelsen av att ägarna till de små vattenkraftverken ges en starkare ställning.

Svenska Elektrikerförbundet anser att en eldistributör på gmnd av sin monopolställning såsom elleverantör inom sitt distributionsområde skall vara skyldig att ta hand om det överskott av elkraft som kan tillföras nätet från de små vattenkraftverken. Det pris som kan vara skäligt att betala blir beroende på var i nätet leveranser kan ske, hur stor effekt det är fråga om osv. Förbundet anser det därför inte vara särskilt meningsfuUt att i lag fastställa ett minimipris. Det måste vidare enligt förbundet krävas en mycket god teknisk standard på de minikraftverk som skall anslutas till nätet. I annat faU utgör dessa en uppenbar säkerhetsrisk för förbundets medlemmar som skaU arbeta på näten.

Svenska Kraftverksföreningen anför att problemet med ersättningen av kraft från små vattenkraftverk Ugger i att produktionskostnaden blivit allt för hög. Investeringar och driftskostnader per producerad kWh tenderar generellt att öka med minskande aggregatsstorlek. Svårigheter för ägare av små vattenkraftverk att sälja sin kraft till priser som täcker kostnaderna kan därför inte undanröjas genom en skyldighet för eldistributör att köpa el till minimipris.

2.4 Överföring av elkraft

2.4.1 Planering och tillståndsgivning beträffande överföringsledningar

Ett stort antal remissinstanser delar SIND:s uppfattning att planeringen av kraftledningsutbyggnader bör förbättras och att detta kan ske i enlighet med det föreslagna samrådsförfarandet. Ett par remissinstanser anser emellertid att det inte är tillräckligt med ett frivilligt samrådsförfarande. I stället bör bl. a. en obligatorisk behovsprövning för kraftledningar övervägas. Överbefälhavaren betonar att ett decentraliserat frivilligt samråd innebär risk för att väsentliga försvarsintressen inte blir beaktade i tid. Enligt televerkets uppfattning är det samråd som f.n. förekommer i vissa fall ofullständigt. En viss formalisering av samrådsförfarandet ger säkerligen enligt verket bättre möjligheter till information om planerade kraftledningar. Vägverket instämmer i bedömningen att samråd mellan berörda intressenter bör ske på ett tidigt stadium. En fömtsättning för att de frivilliga samråden skall fungera tillfredsställande är enligt riksantikvarieämbetets uppfattning att företrädarna för den regionala kulturminnesvården på ett aktivt sätt bereds tillfälle att medverka i samrådsprocessen. Lantbruksstyrelsen anser det väsentligt att regionala samråd sker i ett sädant tidigt planeringsskede att reella möjligheter till påverkan av bl.a. den aktuella ledningsdragningen föreligger. För att bättre möjliggöra en bedömning av

Prop. 1981/82:188 43

planerad ledningssträckning bör alternativa sträckningar alltid utredas om inte ett läge bedöms som självklart. Planverket anför att den föreslagna formen för samordning mellan kraftbolag, myndigheter och övriga intressenter på länsnivå är i linje med vad som rekommenderats i planverkets rapport Kraftledningar i fysisk planering (rapport 46, 1978) och framhåller vikten av att samordningen innehållsmässigt behandlar de strategiska frågorna om utbyggnadsbehov, alternativa sträckningar och konsekvensbeskrivningar. Ett fungerande centralt samråd bör ge ökad stadga åt samordningsarbetet på länsnivå, där relationerna till kommunernas fysiska planer är av vital betydelse. Planverket vUl också framhålla att de föreslagna samråden med redovisning av kraftföretagens utbyggnadsbehov/planer stämmer väl med tankegångarna för uppbyggnaden av ett nytt planeringssystem enligt plan- och byggnadslagsutredningens betänkande (Ny plan-och bygglag, SOU 1979:05, 66). Av marköversikten, som avses vara den kommunomfattande översiktplanen bör följaktligen framgå på vad sätt kommunen genom markreservat etc. avser att säkerställa framkomligheten för behövliga överföringsledningar.

Länsstyrelsen i Jämtlands län sätter i fråga om inte ett större ansvar skuUe åvUa kraftföretagen när det gäller att beskriva konsekvenserna av ett ändrat markutnyttjande. I sammanhanget påpekar länsstyrelsen önskemålet av att prövning av överföringsledning och utbyggnaden av vattenkraftverk samordnas varigenom ett kraftföretags totala inverkan pä naturmiljön skulle kunna göras. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Malmöhus län som understryker behovet av ett centralt samråd avseende hela den storskaliga energtförsörjningen säsom kraftverk, kraftledningar, ställverk, transformatorstationer o. d.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att den information som lämnas vid det frivilliga samrådet inte bara bör omfatta planerad utbyggnad utan också förväntade förändringar i indelningen av distributionsområdena. Länsstyrelsen anser att tidsperioden under vilken samrädsförfarandet skaU bedrivas inte får göras för kort.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att den fysiska samhällsplaneringen skaU ske genom kommunernas försorg. Endast genom kommunernas arbete med omrädesplanering och kommunöversikt kan enskilda människor, organisationer och sammanslutningar ges möjlighet att på ett aktivt sätt delta i planeringen.

VattenfaUsverket anför att planeringen av stamnätet i ett längre tidsperspektiv avser ledningar vilkas behov inte kan prövas seriöst vid ett centralt samråd. Kraftföretagen bör emellertid informera länsstyrelser, kommuner och övriga intressenter om tänktbara utbyggander av stamnätet under kommande 10-20-ärsperiod. Denna informationsverksamhet ryms inom det redan pågående regionala samrådet. Erfarenheterna från de pågående regionala samråden bör erhåUas innan en eventuell central samrådsorganisation aktualiseras.

Prop. 1981/82:188 44

Naturvårdsverket anser det vara önskvärt med ett övergripande politiskt beslut i samband med planeringen av kraftledningssträckningar. Denna uppfattning delas av skogsstyrelsen som anför att det av SIND förordade samrädsförfarandet inte tillgodoser kravet pä en bättre samordning av eldistributionen. Ett onödigt och pä sikt inte obetydligt bortfall av skogsmark skulle kunna undvikas om regler för behovsprövning och obligatoriskt samråd infördes i eUagen. Genom alt samordna olika kraftbolags leveranser så att de utnyttjar samma ledningar och ledningsgator när detta är möjligt skulle enligt styrelsen mycken skogsmark kunna sparas. Om en sådan samordning skall bli möjlig måste koncessionsmyndigheten ha medel och resurser till sitt förtogande i högre grad än f.n. för att styra byggandet av nya kraftledningar. Styrelsen anser vidare att koncessionsmyndigheten även borde kunna föreskriva ombyggnad av äldre ledningar i stället för nybyggnad. Regler borde även införas som gör det möjligt att föreskriva att olika kraftlevertmtörer utnyttjar samma ledning.

Även LRF behandlar i sitt yttrande frågan om en behovsprövning och anför att SIND:s förslag till samråd innebär väsentliga förbättringar i planeringen än den som bedrivs f.n. på frivillig basis men att en koncessionsprövning i två steg varit att föredra eftersom det är väsentiigt att frågan om behovet av en kraftledning klarläggs på ett tidigt stadium. Bedömningen av planmässigheten i ett kraftföretags utbyggnadsplaner bör också enligt förbundets uppfattning avse förändringar i den energipolitiska utvecklingen samt hänsynstagande till regionala förändringar. En försöksverksamhet i enlighet med SIND:s förslag kan dock enligt förbundets uppfattning vara ett viktigt mellansteg till en mer integrerad planering. Förbundet anser vidare att det behövs en precisering av det frivilliga samrådsförfarandet och principerna för detta samt att syftet med förfarandet förtydligas.

Stockholms läns landsting anser ocksä att ett koncessionsförfarande i två steg hade varit att föredra. Det skulle kunna ge sådana fördelar all ett ytteriigare studium av ett sådant system vore väl motiverat.

2.4.2 Koncessionsansökans innehåll

Inte någon av remissinstanserna har någon erinran mot att bestämmelser i ellagen ersätts av föreskrifter enligt SIND:s förslag. Vägverket anser sålunda att det är viktigt att ansökningshandlingarna med hänsyn till bl. a. remissbehandlingen ger en fullständig beskrivning av det tillämnade företaget. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att bevakningen av naturvårdens intressen många gånger blir däUg i koncessionsärenden och sätter därför i fråga om inte ett större ansvar borde åligga kraftföretagen när det gäller att beskriva konsekvenserna av ett ändrat markutnyttjande. Planverket har en Uknande uppfattning och föreslår att ansökningshandlingarna bör ange på vilket sätt tänkta ledningsdragningar eventuellt står i konflikt med motstående intressen.

Prop. 1981/82:188 45

Naturvårdsverket framhåller också vikten av en beskrivning av miljökonsekvenserna för att kunna ta ställning till en föreslagen ledningssträckning. Övergripande bör konsekvensbeskrivningen redovisa påverkan på människa, fauna och mikroorganismer samt behandla ljudstörningar och luftföroreningar samt inverkan av elektriska och magnetiska fält. Konsekvenserna av ledningens inverkan pä landskapsbilden och bevarandeintressen som kulturminnes- och naturvård bör också belysas i en sädan beskrivning.

Skogsstyrelsen och LRF understryker behovet av att alternativa lösningar och argument för dessa presenteras. Styrelsen anser vidare att koncessionsansökan skall åtföljas av en markbeskrivning med angivande av ledningsgatans och skogsgatans bredd och längduppgifter för olika markslag såsom skogsmark, jordbmksmark, impediment och vatten.

Vattenfallsverket har inte heller nägot att erinra mot kravet på mer fullständigt underlag för bedömning av koncessionsansökningarna, speciellt om förändringarna kan förkorta ansökningarnas handläggningstid.

2.4.3 Förbud alt i vissa faU bygga Iransformatorstation
Överbefälhavaren förordar att det införs koncessionsplikt för transfor
matorstationer m.m. för att koncessionsprövningen och prövningen av
krigsskyddsfrågoma skall kunna samordnas.

Några remissinstanser, bland dem slatens vattenfallsverk och Göteborgsregionens kommunalförbund, föreslår att förbudet att uppföra transformatorstationer endast bör gälla så länge koncession ej meddelats för enbart en ledning eller den väsentligaste ledningen.

Vissa remissinstanser, bl.a. statens elektriska inspektion, övre norra distriktet, statens elektriska inspektion, nedre norra distriktet, statens elektriska inspektion, södra distriktet, Kalmar kommun och Svenska elverksföreningen framhåller att gränsen 50 kilovolt för strömtillförsel inte är en särskilt bra gräns när det gäller storlek och utförande av en transformatorstation. Några av dessa remissinstanser framhåller att det inte är någon avgörande skillnad mellan sådana stationer som skall tillföras 50 kilovolt och sådana som skall tUlföras en spänning strax dämnder.

Bl. a. några av de nyss nämnda remissinstanserna föreslär att ocksä kopplingsstationer bör omfattas av förbudet.

Jämtlandskraft AB och Svenska Kraftverksföreningen anser att förbudet inte bör gälla stationer som prövas i särskild ordning.

Några remissinstanser, bl.a. Svenska Elverksföreningen och några enskilda kraftföretag anser slutligen att transformatorstationer undantagsvis skall kunna byggas innan koncession meddelats för anslutande ledningar.

2.4.4 Återslällningsarbeten m.m.

Riksantikvarieämbetet påpekar att äldre anläggningar kan ha ett betydande historiskt värde, varför det finns skäl att i vissa fall samräda med kulturminnesvårdande myndigheter innan återställningsåtgärder vidtas.

Prop. 1981/82:188 46

Några remissinstanser, bl.a. statens vatlenfallsverk. Svenska Elverksföreningen samt Göteborgsregionens kommunalförbund förordar att skyldigheten att vidta återställningsarbeten bör begränsas tiU luftledningar. Vattenfallsverket anser vidare att skyldigheten bör gälla endast borttagande av stolpar och stolpfundament samt fyllning av hål.

Sydkraft AB och några andra remissinstanser efterlyser en närmare precisering av skyldighetens omfattning.

2.5 Bestämmelser om spänningsgräns

Förslaget att höja spänningsgränsen i 5 § 1 mom. ellagen från 600 till 1000 volt tiUstyrks av samtiiga remissinstanser, som yttrat sig i frågan.

2.6 Ansvarsbestämmelser

Förslaget att utvidga straffansvaret till all omfatta också framdragande av ledning tillstyrks eller lämnas utan erinringar av flertalet remissinstanser.

Behovet av en allmän skärpning av ansvarsbestämmelserna avstyrks eller ifrågasätts av ett antal remissinstanser, bl. a. statens vatlenfallsverk, Kalmar kommun, REL och Svenska Kraftverksföreningen.

2.7 Övriga frågor

Statens järnvägar framhåller att förbudet att dra fram en elektrisk starkströmsledning innan koncession meddelats kan innebära svårigheter, t. ex. vid järnvägseleklrifiering i sysselsätlningsbefrämjande syfte, och föreslår därför att undantag föreskrivs för anläggningar för elektrisk tågdrift. Svenska Elektrikerförbundet förordar för sin del att koncessionsplikten slopas för vissa företag.

Några remissinstanser, bl.a. lantbruksstyrelsen och Lantbrukarnas Riksförbund föreslår all del berörda förbudei också skall gälla tecknande av nyttjanderätts- eller servitutavtal före koncessionsprövningen.

Bl. a. LRF och Lantbrukarnas länsförbund i Kalmar län tar upp reglerna om flyttning av kraftiedning och fördelning av kostnaderna härför i 5 a-5 b §§ ellagen. Riksförbundet framhåUer att det finns ett behov av att dessa regler ses över och föreslår att SIND fär i uppgift att göra en sådan översyn. Länsförbundet anser att reglerna bör ändras så att ledningsägarens skyldighet att ändra eller flytta ledning bör vara ulllämpliga oavsett den form i vilken en markupplåtelse skett.

Prop. 1981/82:188 47

Bilaga B

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-01-28

Närvarande: statsminister Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, TiUander, Ahrland.

Föredragande: statsrådet Eliasson.

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

1 Inledning

Riksdagen beslutade år 1976 (prop. 1975/76:100 bil. 15, NU 1975/76:45, rskr 1975/76:263) bl. a. om vissa riktlinjer för eldistributionens stmkturomvandhng. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. att strukturomvandlingen i huvudsak skuUe fortgå på frivillig väg och att den skulle ske med utgångspunkt i att huvudansvaret för distributionens ordnande skulle åvila det allmänna. Omstruktureringen skulle vidare ske så att distributionsföretag fördes samman eller gick upp i företag som medgav en rationell verksamhet för att kunna tUlgodose konsumenternas krav på driftsäkerhet, störningsberedskap, elkvalitet och service.

I den proposition som riksdagsbeslutet gmndades på anfördes att det fick ankomma på statens industriverk (SIND) att, med utgängspunkt i de erfarenheter som gjordes i verkets fortsatta arbete med eldistributionsfrågor, överväga om det behövdes lagstiftning eller andra åtgärder för att trygga en fortsatt utveckling enligt angivna riktlinjer.

SIND har i enlighet härmed övervägt denna fråga och i augusti 1980 redovisat sina överväganden i rapporten (SIND PM 1980:9) Distribution och överföring av elkraft, förslag till vissa ändringar i ellagen (1902:71 s. 1), m.m.

Efter remiss har yttranden över SlND:s rapport avgetts av överbefälhavaren, televerket, statens järnvägar, statens vägverk, riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens planverk, statens naturvårdsverk, statens vattenfallsverk, statens elektriska inspektion, övre norra, nedre norra, östra, södra och västra distrikten, krigsskyddsnämnden

Prop. 1981/82:188 48

för kraftanläggningar, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Kopparbergs, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Göteborgsregionens kommunatförbund. Landsorganisationen i Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Riksförbundet Eldistributörerna - REL, AB Skandinaviska Elverk, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Statsanställdas Förbund, Stockholms läns landsting. Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Elverksföreningen, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Samernas Riksförbund, Sydkraft AB, Sydvästra Skånes kommunalförbund och Tjänstemännens Centralorganisation.

Några remissinstanser har överlämnat yttranden av vissa andra organ. Lantbmksstyrelsen har överlämnat yttranden av lantbruksnämnderna i Stockholms, Kristianstads och Västerbottens län. Skogsstyrelsen har överlämnat yttranden av skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Värmlands län. Länsstyrelsen i Kalmar län har överlämnat yttranden av lantbmksnämnden och skogsvårdsstyrelsen i länet, Kalmar, Nybro, Oskarshamns, Vimmerby och Västerviks kommuner samt Lantbmkarnas länsförbund i Kalmar län. Slutligen har länsstyrelsen i Jämtlands län överlämnat yttranden av Härjedalens, Åre och Östersunds kommuner samt Bergs Tingslags Elektriska AB, Häijeåns Kraft AB och Jämtiands-kraft AB.

Hämtöver har i anslutning tUl remissen inkommit yttrande från Svenska Elektriska Kommissionen.

I sin rapport tar SIND upp flera frågor om distribution och överföring av elkraft. En fråga som tas upp är om det behövs bestämmelser om skyldighet för ett företag vars koncession löpt ut att avstå sin anläggning till den nya distributören. En annan fråga som behandlas i rapporten är behovet av en möjlighet att kunna återkalla en koncession av rationaliseringsskäl. Vidare övervägs behovet av fortsatta ekonomiska stödåtgärder för att underlätta och påskynda rationaliseringen. Ocksä frågan om skyldighet för en eldistributör att ta emot elenergi från små kraftverk berörs. Härutöver behandlar SIND vissa åtgärder för att få till stånd en bättre anpassning av planeringen av ledningsnätets utbyggnad till övrig samhällsplanering.

I dessa hänseenden föreslår SIND inte några lagstiftningsåtgärder. I StäUet förordar SIND vissa andra åtgärder för att underlätta rationaliseringsarbetet och för att åstadkomma en bättre samordning mellan planeringen på elområdet och samhällsplaneringen i övrigt.

I några hänseenden föreslår SIND emellertid ändringar i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Dessa förslag gäller förbud mot byggande av transformatorstationer innan koncession har meddelats för anslutande ledningar och skyldighet för ledningsinnehavare att ta bort obehövliga ledningar vid koncessionens upphörande. Slutiigen föreslås vissa ändringar av teknisk art samt ändringar i ansvarsbestämmelserna.

Prop. 1981/82:188 49

En proposition beträffande de frågor som behandlas i SIND:s rapport förbereds f. n. inom industridepartementet. Jag räknar med att den kan föreläggas riksdagen under våren 1982. Frågan om lagstiftning på gmndval av SIND:s rapport bör emellertid redan nu tas upp till behandling med hänsyn tiU att lagrådets yttrande bör inhämtas. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas SIND:s lagförslag liksom de delar av rapporten där förslaget motiveras. Som bilaga 2 bör fogas en sammansläUning av remissyttrandena i vad dessa avser lagförslaget'. En inom industridepartementet upprättad redogörelse för vissa författningsbestämmelser rörande elektriska anläggningar bör fogas till protokollet som bilaga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Inledning

Som jag inledningsvis nämnt föreslår SIND i sin rapport lagstiftningsåtgärder endast i vissa avseenden när det gäller eldistributionen. I andra avseenden förordar SIND ätgärder av annat slag. Det är också min uppfattning att rationaUseringsarbetet bör fortgå och planeringen förbättras i huvudsak med stöd av andra åtgärder än lagstiftning. Till dessa ätgärder avser jag som nämnts att återkomma i ett annat sammanhang. I det följande tar jag upp de frågor som bör bli föremål för lagstiftning.

2.2 Åtgärder i syfte att förhindra att koncessionsprövningen föregrips

Enligt 2 § 1 mom. ellagen krävs det koncession för att få dra fram eller begagna en elektrisk starkströmsledning. Påföljd i form av böter kan dock bara drabba den som begagnar ledningen utan koncession. En ledning kan således utan straffansvar dras fram innan koncessionsärendet prövats. Transformatorstationer och liknande anläggningar som behövs för ledningen är överhuvudtaget inte koncessionspliktiga.

Även om det tiUhör undantagen inträffar det att arbetena på en koncessionspliktig ledning hunnit så långt att koncessionsmyndigheten i praktiken inte kunnat fömtsättningslöst pröva ärendet. De åtgärder som i sådana fall kan ha vidtagits med stöd av avtal med berörda fastighetsägare är bl. a. upphuggning av kraftledningsgator i skogsmark, schaktningsarbeten, stolpresning, uppförande av transformatorstationer och liknande ätgärder. I enstaka fall har kraftledningen till och med i sin helhet färdigställts före prövningen.

I syfte alt förhindra att kraftföretagen före koncessionsprövningen påbörjar arbetet med ledningar och därtUI hörande anläggningar i sådan omfattning att koncessionsmyndigheten inte förutsättningslöst kan pröva

' Bilagorna I och 2 uteslutna här. En sammanfattning av SlND:s rapport jämte en sammanställning av remissyttrandena finns i Bilaga A.

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 188

Prop. 1981/82:188 50

ärendet föreslår SIND att ellagen ändras i två hänseenden. Det ena förslaget innebär att det införs ett förbud mot att bygga större transformatorstationer innan koncession meddelats för framdragande och utnyttjande av anslutande ledningar. EnUgt detta förslag skall förbudet omfatta stationer som är avsedda att tillföras en spänning av 50 kilovolt eller däröver. Det andra förslaget innebär att det i motsats till vad som gäller f. n. skall vara förenat med straffansvar att dra fram en ledning utan koncession. SIND föreslår dämtöver en allmän skärpning av ellagens ansvarsbestämmelser.

De remissinstanser som yttrat sig över rapporten i dessa delar har i allmänhet godtagit förslaget om förbud att uppföra transformatorstationer före koncessionsprövningen. Vissa remissinstanser bl.a. statens vatlenfallsverk, statens elektriska inspektion nedre, norra och södra distrikten samt Svenska Elverksföreningen vill dock göra vissa ändringar i utformningen av den föreslagna bestämmelsen. Sålunda förordas bl. a. alt förbudet utsträcks till att gälla ocksä vissa andra anläggningar för sammankoppling av ledningar. SIND:s förslag tiU ändringar i ansvarsbestämmelserna har också godtagits av flera remissinstanser. Några, bl.a. vattenfaUsverket, Svenska Kraftverksföreningen och Riksförbundet Eldistributörerna, finner dock skärpningarna obehövliga.

För egen del vill jag anföra följande.

Även jag finner det otUtfredsställande att en sökande i ett koncessionsärende genom ätgärder av angivet slag kan påverka bedömningen av ledningssträckningen och därmed försvåra en förutsättningslös prövning av ärendet. Jag delar därför SIND:s uppfattning att lagstiftningsåtgärder bör vidtas för att komma till rätta med detta.

Jag kan därvid ansluta mig till SIND:s förslag att i ellagen införa ett förbud mot att före koncessionsprövningen uppföra vissa transformatorstationer som hör tUl en ledning. I likhet med några remissinstanser anser jag emellertid att förbudet bör avse inte bara transformatorstationer utan också kopplingsstatiöner, dvs. stationer som har till ändamål att koppla samman ledningar med samma spänning.

Med hänsyn tiU syftet med förbudet bör det inte omfatta alla stationer utan endast stationer av någon betydenhet. Det är givetvis svårt att i detta hänseende dra en från alla synpunkter helt invändningsfri gräns mellan sådana stationer som bör falla innanför förbudet och sådana som bör falla utanför. I likhet med SIND anser jag att det lämpligaste är att låta den spänning för vilken stationen är avsedd vara utslagsgivande. Några remissinstanser har emellertid påpekat att det i allmänhet inte föreligger nägon skiUnad i fråga om storlek och utförande mellan stationer med spänningen 50 kilovolt och stationer med en något lägre spänning. Med hänsyn härtill förordar jag att förbudet bör omfatta stationer som är avsedda för en spänning av minst 40 kilovolt.

Förbudet bör gälla till dess att koncession har meddelats eller särskilt medgivande enligt 2 § 8 mom. ellagen lämnats för minst en av de nya ledningar som skall anslutas till stationen.

Prop. 1981/82:188 51

Enligt 2 § 8 mom. ellagen äger regeringen eller den som regeringen bemyndigar förklara att hinder inte möter mot att dra fram en ledning redan innan erforderlig koncession har meddelats. Bestämmelsen ger en möjlighet att i särskilt angelägna fall ge tillstånd till igångsättning redan innan koncessionsärendet slutligt prövats. Denna bestämmelse bör, som några remissinstanser föreslagit, utvidgas så att särskilt undantag skall kunna lämnas också frän det förbud att bygga transformator- eller kopplingsstationer, som jag nyss förordat.

När det så gäller ellagens ansvarsbestämmelser delar jag SlND:s uppfattning att det i fortsättningen bör vara förenat med straff inte bara att olovligen begagna en koncessionspliktig ledning utan ocksä att påbörja ledningsbyggandel innan koncession meddelats. De åtgärder som enligt min mening bör omfattas av ansvarsbestämmelserna är skogsavverkning och schaktning för att bereda plats för ledningen, stolpresning och upp-hängning av ledningen, nedgrävning av jordkablar och därmed jämförliga arbeten. Däremot skulle det enligt min mening föra för långt att, som vissa remissinstanser föreslagit, förhindra att kraftföretagen tar upp förhandlingar med markägare och träffar uppgörelser om nyttjanderätt eller servitut. Också sådana förberedande åtgärder som markundersökningar, stakning, upphuggande av siktgator och liknande bör fä vidtas ulan hinder av att koncessionsärendet ännu inte avgjorts.

SIND:s förslag är sä utformat att påföljd skall drabba den som utan erforderlig koncession drar fram en elektrisk starkströmsledning. Den föreslagna regeln bygger pä uppfattningen att begreppet framdrager innefattar sådana åtgärder som enligt vad jag nyss anfört bör förhindras innan koncessionsärendet avgjorts. Också de remissinstanser som yttrat sig i frågan tycks ha denna uppfattning. För egen del instämmer jag i denna uppfattning och förordar därför att ansvarsbestämmelserna i ellagen ändras så att de också omfattar den som drar fram en ledning utan koncession, där detta krävs. Om ansvarsbestämmelserna nu ändras på det sätt jag förordat, bör det i ellagen klart slås fast all begreppet framdrager har den innebörd, som jag har angett. Jag förordar därför att det i lagen uttryckligen anges vilka åtgärder som skall räknas till en lednings framdragande.

Också brott mot förbudet att bygga vissa transformator- och kopplingsstationer före koncessionsprövningen bör vara förenat med straffpåföljd.

Ansvarsbestämmelserna bör därutöver fortsättningsvis i likhet med vad som gäller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar (rörledningslagen) inte tUlämpas subsidiärt i förhållande tiU brottsbalken.

Enligt SIND:s förslag bör vidare påföljden för brott mot koncessionsplikten skärpas på så sätt att inte bara böter utan också fängelse i högst sex månader bör ingå i straffskalan. Flera remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har avstyrkt förslaget eller i varje fall ifrågasatt behovet av skärpningen. Såvitt känt har straffbestämmelsen inte tillämpats i praktiken, i varje fall inte på mycket länge, och enligt min mening saknas

tillräckliga skäl för en skärpning. Jag vill således inte förorda SIND:s förslag i detta hänseende.

Jag vill avslutningsvis framhälla följande.

Någon remissinstans har framhållit att förbudet mot att dra fram en ledning före koncessionsprövningen är mindre lämpligt i de fall framdragandet från allmän synpunkt framstår som så brådskande att prövningen av koncessionsansökan inte kan avvaktas. I detta hänseende vill jag erinra om den nyss berörda bestämmelsen i 2 § 8 mom. ellagen. Enligt min mening är den undantagsmöjlighet som finns där tillräcklig för att tillgodose det behov som denna remissinstans tagit upp.

2.3 Återställningsarbeten m. m.

I ellagen (5-5 b §§) finns bestämmelser om skyldighet för innehavare av elektrisk ledning att under vissa omständigheter vidta skyddsåtgärder eller att ändra eller flytta en ledning. Bestämmelserna reglerar också ansvaret för de kostnader som kan uppkomma genom sådana åtgärder. Några bestämmelser som reglerar vad som skall hända med en ledning sedan koncessionen upphört finns däremot inte och det har ibland inträffat att ledningar och därtill hörande anläggningar får stå kvar efter det att koncessionen upphört,

SIND föreslår att ellagen kompletteras med bestämmelser om skyldighet för koncessionshavaren att ta bort ledningar och vidta andra återställningsåtgärder när koncessionen upphör, om det är påkallat från allmän eller enskild synpunkt. Förslaget är utarbetat med motsvarande bestämmelser i rörledningslagen som mönster.

De remissinstanser som yttrat sig över rapporten i denna del ansluter sig i huvudsak tUl förslaget. Bl.a. statens vattenfallsverk. Svenska Elverksföreningen och Göteborgsregionens kommunalförbund ifrågasätter dock om skyldigheten bör omfatta också t.ex. jord- och sjökablar. Det har också ifrågasatts om skyldigheten bör omfatta ledningar som uppförts med stöd av omrädeskoncession.

För egen del vill jag anföra följande.

Det är givetvis inte tillfredsställande att ledningar och därtill hörande anläggningar till förfång både för enskilda och det allmänna får stå kvar efler det att koncessionen upphört. Jag delar därför uppfattningen att den som senast har innehaft koncessionen bör ha en principiell skyldighet att ta bort ledningarna och därtill hörande anläggningar samt att vidta andra återställningsarbeten. Del är i och för sig möjligt att ta in föreskrifter om återställningsåtgärder i koncessionsbeslutet, men jag anser att en sädan grundläggande regel bör komma till uttryck direkt i lagen. Sådana regler finns som nämnts i rörledningslagen. Förhållandena är likartade när det gäller elektriska starkströmsledningar. Enligt min mening bör reglerna om skyldighet att vidta återställning därför utformas på i huvudsak samma sätt i ellagen som i rörledningslagen. Detta innebär följande.

Prop. 1981/82:188 53

Som en aUmän regel bör gälla att skyldigheten att vidta återställningsåtgärder skall föreligga, om detta är påkallat för att tillgodose ett allmänt eUer enskUt intresse av någon betydelse. Bestämmelsen bör ges den utformningen, att den som senast har innehaft koncessionen skall vara skyldig att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställning, om det är påkallat från allmän eller enskild synpunkt. Det bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att pröva om och i vad män skyldighet att vidta åtgärder för återställning föreligger. Prövningen bör ske antingen i samband med att en koncession återkallas enligt 2 § 6 mom. ellagen eller som ett särskilt ärende när koncessionstiden går ut. Den som inte fullgör sin skyldighet bör kunna föreläggas att fullgöra den. Det bör finnas en möjlighet att förena skyldigheten med vite.

Utöver vad SIND föreslagit anser jag att skyldigheten att ta bort en ledning och att vidta återstäUningsåtgärder ocksä bör gälla om ledningen dragits fram utan koncession.

Om en koncessionspliktig ledning dragits fram utan koncession bör sålunda ledningsinnehavaren kunna föreläggas att ta bort den och vidta andra återställningsåtgärder, om det är påkaUat från enskild eller allmän synpunkt. Också ett sådant föreläggande bör kunna förenas med vite.

Som jag nämnt har några remissinstanser tagit upp frågan vUka ledningar som skall omfattas av den föreslagna skyldigheten. EnUgt min mening bör skyldigheten omfatta i princip alla slags koncessionspliktiga ledningar. Skyldigheten bör sålunda omfatta även ledningar som uppförts med stöd av områdeskoncession liksom också jord- och sjökablar.

Även i fräga om borttagande av elledningar och återställning i anslutning därtill kan liksom i fråga om rörledningar annans mark behöva tas i anspråk. Också denna fräga bör lösas enligt mönster av rörledningslagen. Kan överenskommelse i frågan inte träffas med berörda sakägare, bör sålunda regeringen eller den myndighet som regeringen utser kunna besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid. Som allmän regel bör gälla att återställningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. Byggnad bör få uppföras och väg byggas endast efter samtycke från markens ägare och innehavare av nyttjanderätt och servitut eller efter myndighetstillstånd. Medför återställningsarbetet skada eller intrång, bör ersättning utgå. Tvister rörande ersättningen bör prövas av fastighetsdomstolen.

Jag vill i sammanhanget ta upp ytterligare en fräga som aktualiserats under remissbehandlingen. Det finns i ellagen bestämmelser (5 b §) som innebär skyldighet för en ledningsägare att på egen bekostnad ändra eller flytta ledningen om den på grund av ändrade förhållanden medför betydande olägenhet för en fastighet. Skyldigheten gäller dock endast i fråga om ledningar som dragits fram med stöd av expropriation. Några remissinstanser har anfört att det finns skäl låta skyldigheten gälla också i fråga om ledningar som dragits fram pä annan gmnd än expropriation. Lantbrukar-5 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 188

Prop. 1981/82:188 54

nas riksförbund har förordat att SIND får i uppdrag att se över dessa bestämmelser, medan Lantbmkarnas länsförbund i Kalmar har föreslagit att bestämmelserna ändras sä att skyldigheten kommer att gälla i fräga om alla former av markupplåtelser.

För egen del vill jag anföra följande.

Som framgår av SIND:s rapport når uppkommande tvister i detta hänseende regelmässigt en lösning genom förhandlingar. Hämtöver vill jag framhålla att jag, som jag berört, senare kommer att föreslå vissa åtgärder, som syftar tiU att bättre anpassa ledningssträckningarna till samhällsplaneringen i övrigt. Detta bör leda till att behovet av att flytta eller ändra ledningar blir mindre i framtiden. Med hänsyn härtill anser jag att några åtgärder i fråga om de aktualiserade bestämmelserna f. n. inte är påkallade.

2.4 Övriga frågor

Gällande regler i ellagen innehåller (3 §) tämligen detaljerade regler om vad en koncessionsansökan skall innehålla och om det remissförfarande som skall föregå ett koncessionsbeslut.

SIND har föreslagit att dessa bestämmelser skall utmönstras från ellagen och att dessa frågor i stället skall regleras genom förordning. Jag ansluter mig lill detta förslag.

I 5 § 1 mom. andra stycket ellagen föreskrivs vidare skyldighet för innehavare av vissa starkströmsanläggningar att förebygga skador eUer störningar genom inverkan på andra elektriska anläggningar. De anläggningar som skall skyddas mot inverkan är f. n. anläggningar med en spänning av högst 600 volt. Med hänsyn tiU den tekniska utvecklingen på det elektriska materielområdet föreslår SIND att gränsen höjs till 1000 volt. SIND påpekar ocksä att den internationella standardiseringsverksamheten och flera andra länders starkströmsföreskrifter bygger på denna spänningsgräns. Några invändningar mot detta förslag har inte framkommit vid remissbehandlingen och jag tUlstyrker förslaget.

2.5 Ikraftträdande m. m.

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den I juli 1982. De nya bestämmelserna om återställningsarbeten bör gälla även i fråga om ledningar som dragits fram före ikraftträdandet om ledningen är i bruk vid ikraftträdandet eller tas i bmk därefter.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. I), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Prop. 1981/82:188 55

4 Specialmotivering

De nya bestämmelserna om återställningsarbeten m. m. har intagits i 3 §, där de ersätter bestämmelserna om ansökningshandlingarnas innehåll m. m. I övrigt har, utan att det särskilt anges i det följande, språket moderniserats i de bestämmelser som ändrats mer än helt obetydligt.

2 § 1 mom.

I första stycket anges liksom tidigare att elektriska starkströmsledningar inte får dras fram eller begagnas utan särskilt tillstånd (koncession). I den nya lydelsen av stycket har tagits in en definUion av uttrycket framdragande av ledning. Till en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen, dvs. uppförande av stolpar, fundament och liknande samt anbringandet av ledningskablarna, utan också olika åtgärder på marken för att bereda plats för ledningen. Utanför koncessionsplikten faller olika förberedande åtgärder såsom markundersökningar, stakning, upphuggning av siktgator och liknande. Utanför faller också överenskommelser med markägare om servitut och nyttjanderätt beträffande marken.

Som ett nytt tredje stycke har införts en bestämmelse om förbud mot att före koncessionsprövningen uppföra vissa transformator- eller kopplingsstationer. Bestämmelsen innebär att stationer som är avsedda för en spänning av 40 kilovolt eller däröver och som skall anslutas till en eller flera nya ledningar inte får börja byggas förtån koncession meddelats eUer särskiU tillstånd enligt 2 § 8 mom. lämnats för framdragande av minst en av de nya ledningarna.

Enligt Qärde stycket fär regeringen för vissa slag av ledningar eller stationer eller anläggningar inom vissa områden medge undantag från koncessionsplikten eller från förbudet att före koncession uppföra transformator- eUer kopplingsstatiöner.

2 § 8 mom.

Bestämmelsen gör det möjligt att i vissa fall medge att en koncessionspliktig ledning får dras fram och begagnas utan hinder av att koncessionsärendet ännu inte hunnit avgöras. Denna möjlighet till undantag har sträckts ut till att gälla också förbudet mot att börja bygga transformator-eller kopplingsstationer innan ledningskoncession meddelats eller särskilt medgivande lämnats att påbörja ledningen utan koncession.

2 § 9 mom.

1 detta moment finns bestämmelser om ansvar för brott mot bestärnmelserna om koncessionstvång m. m. I den nya lydelsen stadgas i motsats till tidigare ansvar också för olovligt framdragande av koncessionspliktig ledning liksom för brott mot förbudet att börja bygga transformator- eller kopplingsstationer. Vad som menas med framdragande har berörts under 2 § 1 mom.

Prop. 1981/82:188 56

3§

Paragrafen behandlade tidigare innehållet i koncessionsansökningar och kommunikation i koncessionsärenden. Dessa har nu ersatts med de nya bestämmelserna om återställningsarbeten m. m., som närmare har behandlats i avsnitt 2.3. De har i huvudsak utformats efter mönster av motsvarande bestämmelser i rörledningslagen.

4§

Paragrafens tredje stycke har ändrats som en konsekvens av ändringen av 3 §.

5 § 1 mom.

1 paragrafens andra stycke har gränsvärdet 600 volt höjts till I 000 volt. Motiven för detta finns i avsnitt 2.4 i den allmänna motiveringen. Därutöver har hänvisningen tiU 3 § 2 mom. a) ersatts med en hänvisning till 4 § tredje stycket som en följd av ändringarna i dessa paragrafer.

Övergångsbestämmelser

Som nämnts i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.5, bör ändringarna i ellagen träda i kraft den I juli 1982. De nya bestämmelserna om återslällningsarbeten m. m. skall gälla även i fråga om ledningar som dragits fram före ikraftträdandet om ledningen är i bruk vid ikraftträdandet eller tas i bmk därefter.

5 Hemställan

Jag hemstäUer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1981/82:188 57

Bilaga 3

Vissa författningsbestämmelser rörande elektriska anläggningar

De gmndläggande bestämmelserna om elektriska anläggningar finns i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Med en elektrisk anläggning förstås enligt lagen anläggning med däri ingående särskilda föremål för produktion, upplagring, omformning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström. Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar. Regeringen meddelar närmare bestämmelser härom (1 §).

Enligt 2 § 1 mom. ellagen krävs det tillstånd (koncession) för att dra fram eller begagna elektriska starkströmsledningar. Koncessionsfrågor prövas av regeringen eller den regeringen bemyndigar. Koncession skall avse antingen en ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ett ledningsnät inom ett visst område (områdeskoncession). Regeringen får medge, att vissa slag av ledningar eller ledningar inom vissa områden skall vara undantagna från koncessionskravet.

I 2 § 4 mom. finns vissa bestämmelser om skyldighet för den som innehar områdeskoncession för yrkesmässig distribution att tillhandahälla ström inom området.

Enligt 2 § 5 mom. kan gränserna för en områdeskoncession ändras, om det behövs för en ändamålsenligt distribution och det kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren.

Om en koncessionshavare i väsentlig mån åsidosätter koncessionsvillkor eller skyldighet att leverera ström eller om han under tre är i följd ej har haft ledningen i bruk, kan koncessionen helt eller delvis återkallas (2 § 6 mom.).

I 2 § 7 mom. finns en skyldighet i vissa fall för koncessionshavaren att underkasta sig reglering av pris och övriga villkor för leverans eller överföring av elektrisk ström.

Enligt 2 § 8 mom. kan, om särskilda skäl föreligger, regeringen eller den regeringen bemyndigar medge att en ledning dras fram redan innan koncession meddelats. I ett sådant fall kan tiUstånd också lämnas att ledningen får tas i bmk i avvaktan på att koncessionsärendet prövas. Tillstånd får lämnas för en tid av längst tre är.

12 § 9 mom. finns bestämmelser om ansvar för den som olovligen nyttjar en elektrisk starkströmsledning eller bryter mot nägon koncessionsföreskrift. Påföljden är böter.

Prop. 1981/82:188 58

I 3 § finns detaljerade bestämmelser om vad en koncessionsansökan skall innehålla och bestämmelser om kommunikation i koncessionsärenden.

I 4 § första stycket ellagen regleras ansvaret för skador förorsakade genom elektriska anläggningar. Bestämmelserna innebär att anläggningens innehavare är ansvarig, om anläggningen har egen generator eller transformator. Har den inte del, ansvarar innehavaren av den anläggning, som tiltfört ström till den anläggning som orsakat skadan. I andra och tredje styckena föreskrivs vissa undantag i fråga om ansvaret.

I 5-5 b) §§ finns bestämmelser om skyddsåtgärder samt om flyttning eller borttagande av ledning i vissa fall m.m. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

Om en elektrisk anläggning genom inverkan pä en redan befintlig anläggning kan vålla skada på person eller egendom eller störning i driften, svarar innehavaren av den förstnämnda anläggningen för erforderliga åtgärder för att förebygga skadan eller störningen. I ett visst fall gäller också sådant ansvar innehavare av en tidigare tillkommen anläggning (5 § 1 mom. andra stycket).

Kan erforderligt skydd med bättre verkan eller till lägre kostnader vinnas genom åtgärd vid någon annan anläggning än som angetts i föregående stycke ankommer det pä denna anläggnings innehavare att utföra åtgärder mot ersättning från den primärt ansvarige.

Om en elektrisk ledning dragits fram inom område för trafikled, är innehavaren skyldig att vid ändring av trafikleden vidta de åtgärder som behövs för att ändringen av trafikleden skall kunna genomföras. Särskilda bestämmelser finns i detta hänseende om fördelning av kostnader för sådana åtgärder.

Om en elektrisk ledning efter expropriation har dragits fram i eller över gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket finns stadsplan eller byggnadsplan, eller inom fastställt hamnområde och visar det sig att ledningen medför olägenheter i olika hänseenden, skall ledningen på innehavarens bekostnad ändras, flyttas eller tas bort om det behövs.

Även i fråga om annan egendom än som nyss angetts är ledningens innehavare, om den p. g. a. ändrade förhållanden föranleder betydande olägenhet för en fastighet, skyldig att på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen. I vissa andra fall där en ledning dragits fram p.g.a. expropriation kan fastighetsägaren på egen bekostnad få ledningen ändrad eller flyttad.

I 6-12 §§ ellagen finns slutligen särskilda bestämmelser om skadestånd.

I förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar finns närmare föreskrifter om sådana anläggningar. I 2 kap. 1 § i denna förordning anges i vUka fall koncession för ledningens framdragande inte behövs.

Bestämmelser om upplåtelse av rätt att för ledning utnyttja utrymme inom en faslighet (ledningsrält) finns i ledningsrättslagen (1973:1144). Möjlighet att tvångsvis ta annans mark i anspråk för detta ändamål finns också enUgt expropriationslagen (1972:719).

Slutligen kan också vissa bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822) ha betydelse i sammanhanget. Enligt 20 § naturvårdslagen skall i vissa fall samråd ske med länsstyrelsen i fråga om arbetsföretag som väsentiigt kan komma att ändra naturmiljön.

Nuvarande lydelse

2§1 För framdragande eller begagnande av elektrisk starkströmsledning erfordras tiUstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

TUlstånd må avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom visst område (omrädeskoncession).

Regeringen äger medgivna, att vissa slag av ledningar eller ledningar inom vissa områden skola vara undantagna från vad i första stycket sägs.

Föregående lydelse

mom.'

Elektriska starkströmsledningar får inte dras fram eller begagnas utan tillstånd (koncession) av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Till en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller därmed jämförliga åtgärder för att bereda plats för ledningen.

Koncessioner skall avse ledningar med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom vissa områden (områdeskoncession).

Transformator- eller kopplingsstationer som är avsedda för en spänning av 40 kilovolt eller däröver och som skaU anslutas till en eller flera nya ledningar får inte börja byggas förrän koncession har meddelats eller medgivande enligt 8 mom. lämnats för framdragande av minst en av de nya ledningarna.

Regeringen får medge undanlag från bestämmelserna i första och tredje styckena i fråga, om vissa slag av ledningar eller stationer eller i fråga om ledningar eller stationer inom vissa områden.

Nuvarande lydelse

dragés redan innan erforderlig koncession meddelats, äger regeringen eller den regeringen därtUI bemyndigar förklarar hinder i sådant hänseende ej möta; och må därefter, när anläggningen år färdig att tagas i bruk, i avvaktan på att ingiven ansökan om koncession varder slutligt prövad, tillstånd tiU dess nyttjande tillsvidare under tre år meddelas i den ordning regeringen föreskriver.

Föregående lydelse

skilda skäl föreligger, medge att en elektrisk starkströmsledning får dras fram redan innan behövlig koncession har meddelats eller att en transformator- eller kopplingsstation får byggas utan hinder av bestämmelsen i I mom. tredje stycket. När ledningen är färdig att tas i bruk får, i den ordning som regeringen föreskriver, tillstånd lämnas att tUls vidare under tre år begagna ledningen i avvaktan på att koncessionsansökningen slutligt prövats.

1 mom. Ansökan om linjekoncession skall vara åtföljd av fullständig beskrivning över det tillämnade företaget med kostnadsförslag, avfattning på karta av föreslagen lednings sträckning och av den jord, som för anläggningen erfordras, bestyrkta förteckningar på ägare och innehavare av de fastigheter, över vilka ledningen skaU framdragas eller i vilkas mark den skall nedläggas eller som eljest äro för anläggningen behövUga, samt uppgift på de överenskommelser som blivit träffade, eller de hinder, vilka däremot mött.

1 mom. Upphör en koncession alt gälla, är den som senast haft koncessionen skyldig alt ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om det krävs från allmän eller enskild synpunkt.

Frågan om skyldighet att vidta sådana åtgärder prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Prövningen skall ske i samband med att koncessionen upphör.

Iakttar den som har haft koncessionen inte vad som har ålagts honom, får den myndighet som avses i andra stycket vid vite förelägga honom att fullgöra sina åligganden. Ett vitesföreläggande skall delges.

Prop. 1981/82:188

Nuvarande lydelse

2 mom. Ansökan om områdes
koncession skall vara åtföljd av

a) karta över området med angivande av sökanden tillhöriga ledningar med spänning överstigande tvåhundrafemtio volt mellan en ledare och jord eller vid icke direkt jordat syslem mellan två ledare, jämte matande ledningar och stationer inom området samt huvudsaklig sträckning av ledningar med samma spänning, vilka erfordras enligt den under b) angivna planen;

b) plan över områdets framtida försörjning med elektrisk ström; och

c) uppgift om spänning och
strömart.

3 mom. Finnes ej ansökan böra
omedelbart avslås, skall tillfälle alt
yttra sig beredas vederbörande
länsstyrelse, kommuner och muni-
cipalsamhäUen, som beröras av an
läggningen, ägare och innehavare
av fastigheter, som angivas i 1
mom., så ock annan, som kan lida
men avföretagel.

4 mom. Vad i 1 mom, stadgats om skyldighet att förete karta samt vissa förteckningar och uppgifter så ock vad 13 mom. föreskrivits om inhämtande av yttranden gäller ej beträffande ansökan om koncession å ledning inom järnvägsområde.

Föregående lydelse

2 mom. Har en elektrisk starkströmsledning dragits fram ulan koncession, där detta behövs, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förelägga ledningens innehavare att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om det krävs från allmän eller enskild synpunkt.

Föreläggandet får förenas med vite. Ett vitesföreläggande skall delges.

3 mom. Om annans mark behöver tas i anspråk för sådana återstäUningsåtgärder som avses i 1 eller 2 mom., får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att tiUträde tiU marken skall lämnas under viss tid.

Aterstållningsåtgärderna skall ulföras så, att minsta skada och intrång vållas. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och den som har nyttjanderätt eller servUut avseende marken samtyckt till det eller den myndighet som avses i första stycket lämnat tillstånd tiU åtgärden. Tillståndet får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återstäUningsåt-gårderna skaU kunna vidtas.

Föranleder återställningsåtgärderna skada eller intrång skall ersättning härför utgå. Talan om ersättning väcks vid den faslighels-domstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Prop. 1981/82:188 62

Nuvarande lydelse Föregående lydelse

5 mom. Ansökan om förklaring, varom 12 § 8 mom. sägs, skall vara åtföljd av karta, vara anläggningen angivits, ävensom av de uppgifter i övrigt rörande anläggningen och dess ändamål, som må erfordras för prövning av sådan ansökan.

4§

För skada, orsakad genom inverkan av elektrisk ström från anläggning, som har egen generator eUer transformator, ansvare anläggningens innehavare. Har skada timat genom inverkan av elektrisk ström frän anläggning, som icke har egen generator eller transformator, svare innehavaren av den anläggning, frän vilken strömmen tUlförts förstnämnda anläggning.

Har skadan tillkommit genom händelse av högre hand, vare anläggningens innehavare ej ansvarig för skadan, där han icke kunnat genom iakttagande av föreskrivna skyddsåtgärder avvända densamma.

Vad i första stycket sägs gäller ej Vad i första stycket sägs gäller ej
skada som uppkommit inom bygg- skada som uppkommit inom bygg
nad genom inverkan av ström, vil- nad genom inverkan av ström, vil
ken med en spänning av högst två- ken med en spänning av högst två
hundrafemtio volt, räknat så som hundrafemtio volt mellan en ledare
angives i 3§ 2 mom. a), tillförts och jord eUer vid icke direkt jordat
förbrukningsanläggning för stark- system mellan två ledare tiltförts
ström. förbrukningsanläggning för stark
ström.

Med generator eller transformator avses i denna paragraf icke apparat, som alstrar ofarlig elektrisk ström för användning i telegraf-, telefon- eller annan dylik anläggning.

5 § 1 mom.* Kan elektrisk anläggning genom inverkan på redan befintlig dylik anläggning vålla skada å person eller egendom eller störning i driften, svarar innehavaren av förstnämnda anläggning för erforderliga åtgärder vid denna för att förebygga sådan skada eller störning.

Innehavare av starkströmsan- Innehavare av starkströmsan
läggning, i vilken vid enfasigt fel läggning, i vilken vid enfasigt fel
kan uppkomma jordslutningsström kan uppkomma jordslutningsström
med större styrka än femhundra med större styrka än 500 ampere,
ampere, vare ock pliktig att, så vare ock pliktig att, så snart han
snart han vunnit kännedom om se- vunnit kännedom om senare till-
nare tillkommen anläggning för kommen anläggning för svagström
svagström eller för starkström med eller för starkström med en spän-
en spänning av högst sexhundra ning av högst 1000 volt, räknat så
volt, räknat så som angives i 3 § 2 som angives i 4 § tredje stycket,
mom. a), vidtaga erforderliga åtgår- vidtaga erforderliga åtgärder vid sin
der vid sin anläggning för att före- anläggning för att förebygga att

= Senaste lydelse 1970:905. * Senaste lydelse 1970:905.

Prop. 1981/82:188 63

Nuvarande lydelse Föregående lydelse

bygga att denna genom inverkan på          denna genom sin inverkan på den
den andra anläggningen medelst in- andra anläggningen medelst induk-
duktion eller förhöjda markpoten-    tion eller förhöjda markpotentialer
tialer vållar skada å person eUer     vållar skada å person eller egendom
egendom eller annan störning än     eller annan störning än ljudstör-
ljudstörning,                        ning.

Ändras anläggning i fråga om läge, utförande eller drift sä, att ökad risk uppkommer för skada eUer störning, skall i fråga om skyldighet att svara för skyddsåtgärder som föranleds av den ökade risken anses som om ny anläggning tillkommit.

Anläggning skall anses ha tillkommit då den togs i bruk. Är anläggning i olika delar att anse som tiUkommen vid skilda tidpunkter, skall varje sådan del anses som en särskild anläggning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Bestämmelserna i 3 § i sin nya lydelse tillämpas även i fråga om ledningar som har dragits fram före ikraftträdandet om ledningen är i bruk vid ikraftträdandet eller tas i bmk därefter.

Prop. 1981/82:188 64

BUaga C
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-03-12

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Reuterswärd, jutitierådet Palm.

EnUgt lagrådet den 11 februari 1982 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28 januari 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet Eliasson beslutat inhämta lagrådets yttrande över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1902:71, s. I), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Lagförslaget har inför lagrådet föredragits av avdelningsdirektören Lars Rekke.

Lagrådet yttrar.

De tilltänkta reglerna i 3 § om skyldighet att vidta återställningsåtgärder är enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen avsedda alt tillämpas också på ledningar som tillkommit före ikraftträdandet, i den mån de då är eller senare tas i bruk. I detta avseende vill lagrådet anföra följande.

Vilka skyldigheter i fråga om återställningsåtgärder som åvilar lednings-havare enligt nu gällande rätt synes oklart. Enligt vissa uttalanden i lagstiftningsärenden på närliggande rättsområden har av allmänna rättsgrundsatser ansetts följa, att innehavare av särskild rätt till mark har skyldighet att vid rättighetens upphörande återställa fastigheten i det skick den mottogs (se remiss till lagrådet den 22 januari 1981 med förslag till ny vattenlag m. m. s. 333 med där gjord hänvisning tiU prop. 1952:52 s. 127; jfr prop. 1970:20 B 2 s. 742). Det har emellertid också uttalats att om återställningsåtgärder skulle medföra kostnader som inte står i rimlig proportion till det intrång eUer den skada, som bibehållandet av en anläggning skulle förorsaka, fastighetsägaren i stället skulle få nöja sig med ersättning för intrång. Principerna synes inle, såvitt framgår av förarbetena, ha ansetts ulan vidare tillämpliga på det område som regleras genom den nyligen tillkomna lagen (1978:160) om vissa rörledningar, där en regel om äterställningsskyl-dighet motsvarande den som nu föreslås i fråga om kraftledningar har tagits in.

Det kan under alla förhållanden antas, att det redan nu, åtminstone bland de större företagen, är vanligt att återställandet räknas in som en naturlig åtgärd i verksamheten. Övergångsbestämmelsen kan emellertid i andra fall medföra kostnader av en art som inte var förutsedda när koncessionen begärdes och togs i anspråk. Påkallas åtgärden av ett allmänt intresse får en sådan effekt i princip accepteras. 1 den mån koncessionen upphör som ett led i innehavarens fortgående verksamhet kan återställningskostnaderna ocksä normalt fogas in i driftkalkylerna och beaktas vid

Prop. 1981/82:188 65

prissättningen. 1 vissa faU kan däremot ett konsekvent upprätthållande av återställningsskyldigheten beträffande äldre ledningar antas leda till en inte rimlig belastning. En koncession kan exempelvis upphöra i anslutning till att hela eller den huvudsakliga delen av verksamheten läggs ned och detta kan ske förhållandevis kort tid efter det att lagstiftningen har genomförts. Lagrådet fömtsätter att den skälighetsavvägning som bör kunna företas inom ramen för bestämmelsema i 3 § sker med särskild hänsyn till sådana och andra särförhåUanden i fråga om anläggningar som uppförts före ikraftträdandet.

När för återställningsåtgärder talar uteslutande enskilda intressen kommer frågan om tUlämpning av de nya reglerna på redan bestående förhållanden delvis i ett annat läge. Givetvis råder det avtalsfrihet på detta område och partema har därför haft rätt att träffa överenskommelse sig emellan efter gottfinnande. Då de nya bestämmelsema i 3 § uppenbarligen anses konstituera en mycket vidsträckt rätt att vidta återstäUningsåtgärder till förmån också för enskild rätt kan det inte uteslutas att den föreslagna övergångsregleringen kan komma i strid med principen att nya bestämmelser inte bör få tillbakaverkande kraft i privaträttsliga förhållanden på områden där det råder avtalsfrihet. Det måste bli en svår och förmodligen många gånger omöjlig uppgift att utreda och bedöma, i vad mån koncessionshavare redan i samband med anläggningens tUlkomst kan anses ha kompenserat markägare för framtida återställningsåtgärder. Övergångsproblematiken har inte i något avseende belysts vare sig i remissyttrandena över industriverkets rapport eUer i övrigt i lagrådsremissen. Konsekvenserna, om också beträffande äldre ledningar enskilda intressen skall beaktas på sätt som har föreslagits, kan därför inte överblickas. Lagrådet finner sig i detta läge inte kunna tillstyrka övergångsbestämmelserna i denna del.

Lagrådet, som inte finner anledning föreligga att det fall att en ledning byggts utan koncession särbehandlas i nu aktueUt hänseende, föreslår att övergångsbestämmelsen får följande lydelse.

"Har en ledning som avses i denna lag dragits fram före ikraftträdandet tiUämpas bestämmelserna i 3 § i den nya lydelsen endast om ledningen är i bmk vid ikraftträdandet eller tas i bmk därefter och återställningsåtgärden är påkaUad från allmän synpunkt."

I övrigt föranleder lagförslaget inte någon erinran från lagrådets sida.

Prop. 1981/82:188 66

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag ......................................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1982 ... 14

1 Inledning ........................................................ 14

2 Föredragandens överväganden ............................ .. 16

2.1 Planering av kraftledningar m.m....................... 16

2.2 Lagstiftningsfrågor ..................................... .. 21

3 Hemställan .................................................... .. 22

4 Beslut .......................................................... .. 22

Bilaga A Sammanfattning av och remissyttranden över rapporten

(SIND PM 1980:9) Distribution och överföring av el
kraft, förslag tUl vissa ändringar i ellagen (1902; 71 s. 1),
m.m..................................................... 23

Bilaga B Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elek
triska anläggningar ............................. 47

Bilaga C Lagrådets yttrande över lagrådsremiss med förslag till
lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar 64

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982