Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:170

Regeringens proposition

1981/82:170

med förslag till lotterilag, m. m.;

beslutad den 27 maj 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

BJÖRN MOLIN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lotterilag. Den bygger i väsentliga delar på vad som nu gäller. Sålunda skall traditionella lotterier, automatspel, rou-lettspel och bingospel m.m. i princip få anordnas endast efter tillstånd. Huvudregeln skall alltjämt vara att behållningen skall tillfalla ideella ända­mål eller gå till det allmänna. I den nya lagen skrivs på olika punkter in den praxis som har utbildats vid tillståndsgivning enligt de nuvarande reglerna.

Som en nyhet föreslås att kedjebrevsspel och liknande spel inte skall få anordnas. För lokala ideella föreningar föreslås vissa förenklingar som innebär att tillstånd inte skall krävas för varje särskilt lotteri med mindre insatser och vinster. Vidare innebär förslaget att frågor om tillstånd till rikslotterier i första hand skall prövas av lotterinämnden. Även i fortsätt­ningen skall det inte behövas tillstånd för lotterier som anordnas i samband med offentliga nöjestillställningar m. m. Kravet på att dessa lotterier skall anmälas i förväg slopas. Den nuvarande försöksverksamheten vid lotte­rinämnden föreslås få en stadigvarande karaktär.

Vissa justeringar föreslås som gäller beskattningen av lotterier.

Vidare föreslås ändring i definitionen av äventyrligt spel (dobbleri) i brottsbalken och höjning av straffskalorna.

De nya reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1983.

1    Riksdagen 1981182.1 saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                              2

1    Förslag till Lotterilag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Med lotteri avses i denna lag en verksamhet, i vilken en eller flera
deltagare kan erhålla en vinst till högre värde än vad var och en av de
övriga deltagarna kan få och i vilken vinstmöjligheterna helt eller delvis
beror på slumpen till följd av lottning, gissning, vadhållning eller liknande
förfarande.

Till lotterier hänförs marknads- och tivolinöjen, såsom automatspel och bollkastning, som kan ge vinst enligt första stycket, även om vinstmöjlig­heterna inte till någon del beror på slumpen.

Till lotterier hänförs även kedjebrevsspel och liknande spel, som kan ge vinst enligt första stycket och i vilka vinstmöjligheterna huvudsakUgen beror på antalet deltagare som inträder i spelet.

2   § Rätt till fortsatt spel är att anse som vinst enligt denna lag. Med automatspel avses spel på mekaniska eller elektroniska spelapparater,

3   § Denna lag är inte tillämplig på svenska statens premieobligationslån eller automatspel som ger vinst endast i form av frispel pä automaten. Föreskrifter om sådant automatspel finns i lagen (1982:000) om anord­nande av visst automatspel.

Anordnande av lotterier

Gemensamma bestämmelser

4 § Lotteri om pengar eller pengars värde får inom landet inte utan
särskilt tillstånd av regeringen anordnas för allmänheten i andra fall eller i
annan ordning än som anges i denna lag. Detsamma gäller i fråga om
sådant automatspel, roulettspel, tärningsspel, kortspel och bingospel som
inte anordnas för allmänheten, om spelet anordnas i förvärvssyfte.

Särskilt tillstånd av regeringen enligt första stycket får inte meddelas såvitt gäller kedjebrevsspel och liknande spel som avses i 1 § tredje stycket eller sådant automatspel som ger vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande.

Ett lotteri skall anses anordnat för allmänheten även när det som villkor för deltagande krävs medlemsskap i en viss sammanslutning, om denna väsentligen har till uppgift att anordna lotterier eller när lotteriet eljest, såsom med hänsyn till omfattningen eller till villkoren för deltagande, är att jämställa med ett lotteri som är anordnat för allmänheten.

5 § Tillstånd att anordna lotteri får meddelas endast om det kan antas att
verksamheten kommer att bedrivas på ett från allmän synpunkt lämpligt
sätt samt enligt meddelade föreskrifter, villkor och bestämmelser. I fräga
om juridisk person skall, om inte detta är obehövligt, för verksamheten
finnas en föreståndare som tillståndsmyndigheten godkänner.


 


Prop. 1981/82:170                                                                   3

6 § Tillstånd att anordna lotteri får förenas med särskilda villkor samt
med kontroll- och ordningsbestämmelser.

Automatspel

7 § Automatspel som ger vinst i form av pengar, värdebevis, spelpollet­
ter eller liknande får efter tillstånd anordnas på fartyg i internationell
trafik.

Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller, efter regeringens bestäm­mande, lotterinämnden. Tillstånd meddelas för spelanordnaren och skall avse viss Ud.

8 § Automatspel av annan art än som avses i 7 § får anordnas efter
tillstånd, under förutsättning

1. att spelet anordnas i samband med

a)    offentlig nöjestillställning inom nöjespark eller liknande anlägg­ning,

b)   restaurangrörelse, om för rörelsen gäller tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen (1977:293) om handel med drycker eller om tillståndsmyndigheten annars anser det lämpligt att spelet anordnas i samband med restaurangrörelsen eller

c)    bingospel som inte är eller kan jämställas med automatbingo och som anordnas med stöd av II §,

 

2.    att värdet av spelarens insats uppgår till högst en krona per spel samt

3.    att värdet av högsta vinsten uppgår till högst tjugo gånger insatsen.

Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där spelet huvud­sakligen skall bedrivas. Tillstånd meddelas för innehavaren av spellokalen eller den som har tillstånd till bingospelet och skall avse viss tid.

Roulettspel och tärningsspel

9 § Roulettspel och tärningsspel får anordnas efter tillstånd, under förut­
sättning

1. att spelet anordnas i samband med

a)    offentlig nöjestillställning inom nöjespark eller liknande anlägg­ning eller

b)   restaurangrörelse, om för rörelsen gäller tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen (1977:293) om handel med drycker eller om tillståndsmyndigheten annars anser det lämpligt att spelet anordnas i samband med restaurangrörelsen,

 

2.   att värdet av spelarens insats på varje särskild vinstmöjlighet uppgår till högst två kronor samt

3.   att värdet av högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet uppgår till högst trettio gånger insatsen.

Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där spelet huvud­sakligen skall bedrivas. Tillstånd meddelas för innehavaren av spellokalen och skall avse viss tid.

Kortspel

10        §    Kortspel får anordnas efter tillstånd, under förutsättning

1,    att spelet anordnas i sådant sammanhang som avses i 9 § första stycket 1,

2,    att värdet av spelarens insats på varje särskild vinstmöjlighet uppgår till högst tio kronor samt


 


Prop. 1981/82:170                                                    4

3. att värdet av högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet uppgår till högst en och en halv gånger insatsen.

Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där spelet huvud­sakligen skall bedrivas. Tillstånd meddelas för innehavaren av spellokalen och skall avse viss tid.

Andra lotterier som får anordnas efter tUlstånd

11 § Bingospel eller annat lotteri, vilket inte är kedjebrevsspel eller
liknande spel eller automatspel, roulettspel, tärningsspel eller kortspel
enligt 1 § tredje stycket eller 7-10 § eller utgör vadhållning i samband med
hästtävling, får under förutsättningar som anges i 12 § efter tillstånd anord­
nas av svensk juridisk person som är ideell förening och som

1.    har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål inom landet,

2.    i sin verksamhet huvudsakligen tillgodoser sådant ändamål samt

3.    inte vägrar någon inträde som medlem såvida det inte med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller syfte eller av annan orsak finns särskilda skäl för detta.

Om det finns särskilda skäl, får tillstånd enligt första stycket meddelas för en juridisk person som inte är ideell förening eller som har till huvud­sakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål utom landet.

12 § I sådant lotteri som får anordnas med stöd av 11 § fär vinsterna inte
utgöras av pengar eller värdepapper. Om lotteriet får bedrivas inom flera
län, får tillståndsmyndigheten dock medge att vinster utgörs av värdepap­
per.

Vid tillståndsprövning enligt 11 § skall särskild hänsyn tas till vilket behov av lotteriinkomster som sammanslutningen kan anses ha för sin verksamhet samt till det utrymme tor lotterier som kan antas finnas på marknaden. Om det inte finns särskilda skäl till annat, får tillstånd medde­las endast när det kan antas att lotteriet kommer att lämna sammanslut­ningen skälig avkastning.

13 § Frågor om tillstånd enligt 11 § prövas av länsstyrelsen i det län där
lotteriet skall bedrivas. Om lotteriet skall bedrivas inom flera län, prövas
tillståndsfrågan av lotterinämnden.

Tillstånd skall avse viss tid samt visst område där lotteriverksamhet får bedrivas. Om det inte finns särskilda skäl till annat, skall området utgöras av det område där sammanslutningen huvudsakligen är verksam.

14 § Lotteri, vilket inte är kedjebrevsspel eller liknande spel eller auto­
matspel, roulettspel, tärningsspel, kortspel eller bingospel enligt 1 § tredje
stycket eller 7-11 §, får efter tillstånd anordnas av en sådan sammanslut­
ning som avses i 11 § och som är verksam huvudsakligen inom endast en
kommun, under förutsättning

1.    att antalet insatser och vinster samt värdet av dessa är bestämda enligt uppgjord plan,

2.    att vinsterna inte utgörs av pengar eller värdepapper,

3.    att värdet av varje insats uppgår till högst två kronor,

4.    att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 500 kronor,

5.    att det sammanlagda värdet av vinsterna motsvarar minst hälften av insatsernas värde.


 


Prop. 1981/82:170                                                                  5

6.    att lotteriet bedrivs endast inom den kommun där sammanslutningen huvudsakligen är verksam, om inte tillståndsmyndigheten av särskilda skäl medger annat, samt

7.    att insatsemas sammanlagda belopp i de lotterier som sammanslut­ningen med stöd av denna paragraf anordnar under en tolvmånadersperiod uppgår till högst 50000 kronor.

Om det inte finns särskilda skäl till annat, får tillstånd medddelas endast när det kan antas att lotteriet kommer att lämna sammanslutningen skälig avkastning.

15    § Frågor om tillstånd enligt 14 § prövas av polismyndigheten i den kommun där sammanslutningen huvudsakligen är verksam. Tillstånd skall avse en tid om tre år, om det inte finns särskilda skäl att bestämma en kortare tid.

16    § Bingospel får av annan än den som avses i 11 § anordnas efter tillstånd, under förutsättning

 

1.    att spelet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning inom nöjespark eller liknande anläggning,

2.    att vinsterna utgörs endast av varor,

3.    att värdet av vaije insats uppgår till högst två kronor,

4.    att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 100 kronor samt

5.    att det sammanlagda värdet av vinsterna motsvarar minst hälften av insatsernas värde.

Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där spelet skall bedrivas. Tillstånd meddelas för innehavaren av spellokalen och skallavse viss tid.

Lotterier som får anordnas utan tillstånd

17 § Lotteri, vilket inte är kedjebrevsspel eller liknande spel eller auto­
matspel, roulettspel, tärningsspel, kortspel eller bingospel enligt 1 § tredje
stycket eller 7-11 §, får anordnas utan tillstånd, under fömtsättning

1. att lotteriet anordnas i samband med

a)    offentlig nöjestillställning,

b)   offentlig tillställning till förmån för allmännyttigt ändamål,

c)    allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk till förmån för allmännyttigt ändamål eller

d)        bingospel, som inte är eller kan jämställas med automatbingo, av
den som har tillstånd att anordna bingospelet enligt 11 §,

2.   att lotteriet bedrivs endast inom det för tillställningen, sammankoms­ten eller bingospelet avsedda området,

3.   att vinsterna utgörs endast av varor,

4.   att värdet av varje insats uppgår till högst två kronor,

5.   att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 100 kronor,

6.   att vinstfördelningen sker i omedelbar anslutning till deltagande i lotteriet samt

7.   att det sammanlagda värdet av vinsterna motsvarar minst hälften av insatsernas värde, om antalet insatser och vinster samt värdet av dessa är bestämda enligt uppgjord plan.

18 § Utan tillstånd får i samband med utgivande av tryckt periodisk
skrift eller i samband med rundradiosändning anordnas lotteri, varigenom
utses pristagare som har deltagit i en tävling som har anordnats i skriften
eller i mndradiosändningen, under fömtsättning


 


Prop. 1981/82:170                                                    6

1.   att det som villkor för deltagande i lotteriet inte fordras att skriften
innehas eller att insats erläggs samt

2. att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 500 kronor.

Förbud mot främjande av deltagande i vissa lotterier m. m.

19 § Det är inte tillåtet att i yrkesmässig verksamhet eller annars i för­
värvssyfte

1.    främja deltagande i ett inom landet anordnat lotteri, som inte är tillåtet, eller i ett utom landet anordnat lotteri,

2.    utan medgivande av anordnaren tillhandagå annan vid deltagande i ett lotteri som är tiUåtet,

3.    utan tillstånd av regeringen avyttra andel i bevis om delaktighet i ett lotteri som avses i 2 eller tillförsäkra annan särskild rätt till på beviset utfallande vinst eller andel däri eller

4.    utan tillstånd av regeringen vid försäljning av delaktighetsbevis som avses i 3 sälja beviset mot betalning i särskilda poster eller innehåUa beviset som säkerhet för köpeskillingen.

Innehav och införsel av utbetalningsautomater

20   § Med utbetalningsautomat avses i denna lag spelautomat som är konstmerad för att betala ut vinst i form av pengar, värdebevis, spelpollet­ter eller liknande.

21   § Utbetalningsautomat får innehas endast efter tiUstånd av lotteri­nämnden. Dock får utan särskilt tillstånd sådan automat innehas

 

1.    av den som har tillstånd enligt 7 § att anordna automatspel, om automaten omfattas av speltillståndet,

2.    av automatinnehavares dödsbo under en tid av längst ett år från dödsfallet och av automatinnehavares konkursbo längst intill dess konkur­sen har avslutats samt

3.    av den för vilken fillstånd som medför rätt att inneha automaten har återkallats, intill dess tre månader har förflutit från det att lagakraftvunnet beslut om återkallelsen föreligger.

Tillstånd får förenas med särskilda villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser.

22   § Införsel till landet av utbetalningsautomat är tillåten endast för den som har rätt att inneha automaten enligt 21 § första stycket första mening­en eUer andra meningen 1.

23   § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lotterinämnden får föreskriva undantag från 21 § första stycket första meningen och 22 § i fråga om utbetalningsautomater som innehas

 

1.    på fartyg i internationell trafik för spel på fartyget eller

2.    i och för sådan yrkesmässig verksamhet som tiUverkning, reparation eller liknande.

24 § I fråga om rätten att hantera oförtullad utbetalningsautomat gäller
lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselregle-
rade varor, m. m.


 


Prop. 1981/82:170                                                              7

Tillsyn m. m.

25 § Lotterinämnden utövar, om inte annat följer av tredje stycket, den
centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen.

Tillståndsmyndighet utövar den närmare ullsynen över sådana lotterier som får anordnas efter tillstånd av myndigheten. Länsstyrelse skall efter anmodan biträda lotterinämnden vid tillsynen över sådana lotterier som anordnas med fillstånd enligt 11 § och som får bedrivas inom länet.

TiUsynen över lotterier som anordnas efter särskilt tillstånd av regering­en enligt 4 § första stycket utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

26   § Den som har tillstånd enligt denna lag är skyldig att efter anmodan av fillsynsmyndigheten lämna upplysningar samt fillhandahålla handlingar eller annat som behövs för tillsynen.

27   § Om tillslåndshavaren har åsidosatt föreskrift i denna lag eller före­skrift, villkor eller bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen får vaming meddelas honom eUer tiUståndet återkallas. Tillståndet får också återkallas om fömtsättningar för tillståndet inte längre föreligger.

Ansvar m. m.

28 § TiU böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet

1.   olovligen anordnar lotteri eller olovligen innehar utbetalningsauto­mat,

2.   bryter mot föreskrift i denna lag eller mot föreskrift, villkor eller bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller

3.   underlåter att fullgöra skyldighet enligt 26 § eller lämnar orikfig upp­gift i ansökan om tillstånd enligt denna lag eller vid fullgörande av upp­giftsskyldighet enligt lagen,

I ringa fall skall inte dömas till ansvar,

29 § Till ansvar enligt 28 § skall inte dömas, om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.

Om olovlig införsel av vara och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling,

30 § Insatser som har uppburits vid brott enligt 28 § samt utmstning,
annan egendom och handlingar som har använts vid eller varit föremål för
sådant brott skall förklaras förverkade, om inte detta är uppenbart obilligt.

Förverkas en utbetalningsautomat skall även dess innehåll förklaras förverkat, om inte detta är uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Besvär

31 § Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos läns­
styrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos lotterinämnden genom besvär. Nämndens beslut i sådant fall får inte överklagas. Nämnden får dock hänskjula ärendet tUl regeringen, om det är av större vikt.


 


Prop. 1981/82:170                                                                  8

Lotterinämndens beslut i frågor rörande tillstånd som avses i 7 §, 13 § första stycket andra meningen eller 21 § får överklagas hos regeringen genom besvär.

32 §    Beslut om återkallelse av tillstånd enligt denna lag skaU gälla ome­delbart, om inte annat bestäms.

Avgifter

33 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt denna lag.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983,

2.    Genom lagen upphävs lotteriförordningen (1939:207),

3.    Tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser gäller fortfa­rande.

4.    Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om lotteri som avses i 2 §, 3 § första stycket a) samt 5 § lotteriförordningen, om lotteriet har anordnats vid viss tillställning och tillställningen har påbörjats före ikraft­trädandet eller om skriften eller rundradiosändningen har getts ut eller ägt mm före ikraftträdandet.

5.    Ansökan om tillstånd att anordna lotteri enligt denna lag får prövas före ikraftträdandet.

2   Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap, 14 och 14 a §§ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

16 kap. 14 §'

Anordnar någon för allmänheten      Anordnar någon olovligen för all-

äventyrUgt spel om penningar eller mänheten spel eller liknande verk­
penningvärde eller tillåter någon samhet, vars utgång helt eller till
sådant spel i lokal som han upplåtit väsentUg del beror på slumpen, och
åt allmänheten, dömes för dobb- framstår verksamheten med hån-
ler i till böter eller fängelse i högst syn till sin art, insatsernas ekono-
sex månader.
                               miska värde och övriga omständig-

heter som äventyrlig eller ägnad att tillföra anordnaren en betydande ekonomisk vinning, eller tillåter nå­gon en sådan verksamhet i en lä­genhet som han upplåtit åt allmän­heten, dömes för  dobbleri   till böter eller fängelse i högst två år. Deltager någon i spel som avses i        Deltager någon i spel eller liknan-första stycket och som anordnats     de verksamhet som, med hänsyn tiU för allmänheten  eller eljest  äger    förhåUanden  som  avses i första rum i lokal vartiU aUmänheten har     stycket, framstår som  äventyrUg

' Senaste lydelse 1972:222.


 


Prop. 1981/82:170

Nuvarande lydelse

fillträde, dömes för dobbleri till böter.


Föreslagen lydelse

och som är olovlig samt har anord­nats för allmänheten eller eljest äger mm i en lägenhet vartill all­mänheten har fillträde, dömes för dobbleri tiU böter.


14 a §2


Är brott som i 14 § första stycket sägs att anse som grovt, skall för grovt dobbleri dömas till fäng­else 1 högst två år.

Är brott som i 14 § första stycket sägs att anse som grovt, skall för grovt dobbleri dömas till fäng­else, lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskUt beaktas, om verksamheten bedrivits yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller el­jest varit av särskilt farlig art.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

3   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotteri-vinster

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinster' skall ha nedan angiven lydelse.


Föreslagen lydelse

2

Å vinst i svenskt lotteri och å vinst vid vinstdragning på här i ri­ket utfärdade premieobUgationer skall, därest vinstens värde över­sfiger i fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri femhundra kronor samt i fråga om annan vinst femtio kronor, till staten erläggas en sär­skild skatt motsvarande, i fräga om vinst å premieobligafion tjugo pro­cent och i fråga om annan vinst tret­tio procent av vinstens värde; dock att å annan vinst än sådan i vam-eller tombolalotteri skatt ej skall er­läggas med högre belopp än att där­efter av vinsten återstår femtio kro-

Nuvarande lydelse

li

Å vinst i svenskt lotteri och å vinst vid vinstdragning på här i ri­ket utfärdade premieobligationer skall, därest vinstens värde över­stiger i fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri tvåhundra kronor samt i fråga om annan vinst femtio kronor, till staten erläggas en sär­skild skatt motsvarande, i fråga om vinst å premieobligation tjugo pro­cent och i fråga om annan vinst tret­tio procent av vinstens värde; dock att å annan vinst än sådan i vam-eUer tombolalotteri skatt ej skall er­läggas med högre belopp än att där­efter av vinsten återstår femtio kro-

2 Senaste lydelse 1972:222,

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 856.

2 Senaste lydelse 1972:823.


 


Prop. 1981/82:170

Nuvarande lydelse

nor. Skatt som nu sagts skall icke utgå å vinst vid vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar eller å skänkta vinstföremål i vam- eller tombolalotteri, ej heller å vinst vid bingospel eller vid utlottning av konstverk inom förening, vars enda syfte är att främja intresset för eller eljest stödja den bildande konsten.


10

Föreslagen lydelse

nor. Skatt som nu sagts skall icke utgå å vinst vid vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar eller å skänkta vinstföremål i vam- eller tombolalotteri, ej heUer å vinst vid bingospel eller vid utlottning av konstverk inom förening, var enda syfte är att främja intresset för eller eljest stödja den bildande konsten.


Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde inräknas den å vinsten belöpande skatten.

Skatt skall icke utgöras för vinst, som utfallit å lott eller obligation, vilken icke blivit avyttrad, och ej heller för vinst, som ej av vinnaren uttages.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983,

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om lotterier, som med stöd av lotteriförordningen (1939:207) kunnat påbörjas före den Ijanuari 1983.

4   Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom föreskrivs i fråga om stämpelskattelagen (1964:308)'

dels att 28 och 29 §§ skaU upphöra att gäUa,

dels att rubriken närmast före 28 § skall utgå,

dels att 30 § 2 mom, och 32 § skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


30 §


2 mom. Med inskrivningsmyn­dighet avses i denna lag även re­gistermyndighet enligt 2§ sjölagen (1891: 35 s, 1),

Myndighet, som enligt 1 mom, har att meddela beslut rörande skatt, är beskattningsmyndighet.

Skatteplikt inträder, i fall som avses i

a)   3 §, när ansökan om lagfart el­ler inskrivning av tomträtt beviljas eUer förklaras vilande;

b)   11 §, när inteckningen beviljas eller ansökan därom förklaras vi­lande;


2 mom. Med inskrivningsmyn­dighet avses i denna lag även re­gistermyndighet enligt 2§ sjölagen (1891: 35 s, 1).

Myndighet, som enligt 1 mom. har att meddela beslut rörande skatt, är beskattningsmyndighet.

Skatteplikt inträder, i fall som avses i

a)   3 §, när ansökan om lagfart el­ler inskrivning av tomträtt beviljas eller förklaras vUande;

b)   11 §, när inteckningen beviljas eller ansökan därom förklaras vi­lande;


Lagen omtryckt 1979:1060,


 


Prop. 1981/82:170

Nuvarande lydelse

c)   13 §, när ansökan om inskriv­
ning beviljas eller, i fall som avses i
13 § tredje stycket, när avregistre-
ring sker;

d)   19 §, när registrering som sägs
i 27 § andra stycket a) sker;

e) 20§, när registrering sker; ,jawr f) 28 §, när dragning sker.


11

Föreslagen lydelse

c)   13 §, när ansökan om inskriv­
ning beviljas eller, i fall som avses i
13 § tredje stycket, när avregistre-
ring sker;

d)   19 §, när registrering som sägs
i 27 § andra stycket a) sker;

e) 20 §, när registrering sker.


32 §


I förhåUande till statsverket skola för skattens erläggande svara, be­träffande skatt för

a)   förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp, båda kontra­henterna;

b)   inteckning, den som vid tid­punkten för skattepliktens inträde är behörig att ansöka om inteckning i den fasta egendomen, tomträtten eller skeppet eller, i fråga om annan egendom, att medge inteckningen;

c)   aktie eller insats i svenskt bo­lag, bolaget och de som äro leda­möter i bolagets styrelse sedan skatteplikt inträtt; samt

d)   lotteri, den som anordnar det­
ta.


I förhållande till statsverket skola för skattens erläggande svara, be­träffande skatt för

a)   förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp, båda kontra­henterna;

b)   inteckning, den som vid fid­punkten för skattepliktens inträde är behörig att ansöka om inteckning i den fasta egendomen, tomträtten eller skeppet eller, i fråga om annan egendom, att medge inteckningen;

c)   aktie eller insats i svenskt bo­lag, bolaget och de som äro leda­möter i bolagets styrelse sedan skatteplikt inträtt.


När flera svara för skattens erläggande, åligger ansvarigheten dem soli­dariskt.

Skattskyldig är den som i varje särskilt fall är gentemot statsverket ansvarig för skattens erläggande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om lotterier, som enligt tillstånd enligt lotteriförordningen (1939:207) har kunnat påbörjas före den Ijanuari 1983.


 


Prop. 1981/82:170                                       12

5   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:820)  om skatt på spel

Härigenom föreskrivs att I och 10§§ lagen (1972:820) om skatt på spel' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                 Föreslagen lydelse


Spelskatt erlägges enligt denna
  Spelskatt er/ägg,? enligt denna lag
lag till staten för sådant roulett-
  till staten för sådant roulett- eller
eller bingospel som kräver till-
    bingospel som kräver tillstånd en-
stånd enligt lotteriförordningen
       ligt lotterilagen (1982:000).
(1939:207).
                                  Kortspel och tärningsspel jäm­
ställs i denna lag med roulettspel.

10§

Spelskatt utgår i fråga om          Spelskatt utgår i fråga om

1,    roulettspel, för varje kålen-     1. roulettspel, för varje kalen­
dermånad då skattskyldighet före-
dermånad då skattskyldighet före­
ligger, med 5000 kronor för till-
     ligger, med 6000 kronor för till­
stånd som innebär rätt till spel
     stånd som innebär rätt till spel
minst tre dagar varje vecka om spe-
minst tre dagar varje vecka och
let bedrives i samband med restan-
med 2000 kronor/ör tillstånd i an-
rangrörelse, som enligt med stöd
nat fall. Om ett tillstånd avser fler
av lagen (1977:293) om handel med
än ett spelbord skall dock nämnda
drycker meddelat tUlstånd har rätt
belopp höjas med 3000 kronor re­
alt servera spritdrycker, vin eller
spektive 1000 kronor för varje spel­
starköl till allmänheten efter kl. 1,
            bord utöver ett,

med 3500 kronor för annat tillstånd som innebär rätt till spel minst tre dagar varje vecka, och med 7500 kronor i annat fall,

2,    bingospel med 5 procent av 2. bingospel med 5,5 procent av
värdet av erlagda spelinsatser och
värdet av erlagda spelinsatser och
entréavgifter eller andra avgifter i
entréavgifter eller andra avgifter i
den mån avgifterna berättigar till
den mån avgifterna berätfigar till
deltagande i spelet,
                           deltagande i spelet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om spel som har bedrivits före ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1978:761. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 145.


 


Prop. 1981/82:170                                                                 13

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET
                     PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-05-06

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden UUsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahriand, Molin

Föredragande: statsrådet Molin

Lagrådsremiss med förslag till lotterilag, m.m.

1    Inledning

Sedan länge har det funnits en särskild reglering av lotterier och spel. De nuvarande bestämmelserna återfinns i allt väsentligt i lotteriförordningen (1939:207, omtryckt 1974:221, ändrad senast 1978:759).

Med stöd av regeringens bemyndigande den 26 april 1972 tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet den 2 juni 1972 särskilda sak­kunniga (H 1972:03) med uppdrag att utreda regleringen av lotteriverksam­heten. Utredningen har arbetat under namnet lotteriutredningen.

I maj 1979 avlämnade lotteriutredningen' sitt slutbetänkande (SOU 1979:29) Lotterier och spel samt bilaga (SOU 1979:30). Betänkandet inne­håller förslag bl, a, till en lag om lotteri och spel, vilken är avsedd att ersätta 1939 års lotteriförordning. Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfattning av betänkandet som bUaga 1 samt utred­ningens lagförslag som bilaga 2.

Beträffande lotteriverksamhetens omfattning, gällande rätt och lotteri­utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan­serna och deras yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

' Generaldirektören Sven Heurgren, ordförande (sedan år 1975), riksdagsledamö­terna Sven G, Andersson, Börje Nilsson, Ivar Nordberg och Karl-Eric Norrby samt direktören Holger Bergérus och förste länsassessorn Ake Rosén. Utredningen har biträtts av sakkunniga och experter.


 


Prop. 1981/82:170                                                   14

Lotteriutredningen har vidare lämnat förslag till en lag om begränsningar i rätten att stäUa upp vissa spelapparater m. m. Denna lag tar sikte främst på s.k. flipperspel. Riksdagen (NU 1980/81:3, rskr 1980/81:144) hem­ställde den 21 januari 1981 att regeringen skyndsamt skulle lägga fram förslag tiU lagstiftning om den berörda spelverksamheten. Med anledning härav har regeringen i prop. 1981/82:203 om kontroll över visst automat­spel den 25 mars 1982 föreslagit en reglering av flipperspel och liknande automatspel. Denna reglering har föreslagits träda i kraft den 1 juU 1982,

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick i december 1977 av regeringen i uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten. BRÅ har i enlighet med uppdraget bildat bl.a. en styrgmpp och olika arbetsgmpper. På våren 1979 överlämnade BRÅ en promemoria (BRÅ PM 1979:4) Dobbleri. TiU viss del har denna promemoria föranlett lagstiftning (prop, 1979/80:179, JuU 1980/81:12, rskr 1980/81:43, SFS 1980:891-893). Promemorian innehåller förslag bl, a. om ändring i definitionen av äventyrligt spel (dobbleri) i brottsbalken (BrB) och höjning av straffskalorna. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 4 fogas det i promemorian upprättade förslaget till lag om ändring i 16 kap, 14 och 14 a §§ BrB,

Beträffande dobbleribrottslighetens utbredning, gällande rätt och arbets­gruppens närmare överväganden hänvisas ull BRÅ-promemorian, Denna promemoria har remissbehandlats. I fråga om remissinstansernas yttran­den hänvisas tiU prop. 1979/80:179 (bU, 2).

Jag avser nu att ta upp frågan om lagstiftning på gmnd av några av de förslag som har förts fram i lotteriutredningens betänkande och i BRÅ-promemorian,

2    Allmän motivering

2.1 Inledning

Den gällande lotteriförordningen (LF) från år 1939 har under årens lopp ändrats vid flera tillfällen. Sammanfattningsvis kan följande anföras i fråga om dessa ändringar.

År 1964 tUlsattes en utredning med uppdrag att förutsättningslöst pröva gällande bestämmelser och rådande praxis beträffande tillsynen av lotteri­verksamheten, I betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier, som lämnades år 1970, föreslogs vissa föreskrifter och åtgärder för att få till stånd en förbättrad tillsyn och kontroll över verksamheten. En begränsad del av förslagen genomfördes (prop. 1971: 171, NU 1971:52, rskr 1971:357, SFS 1971:1106).

Vid remissbehandlingen av det nyss berörda betänkandet ifrågasattes om inte samhällets reglering av lolteriverksamheten borde underkastas en mera genomgripande förändring. Det påpekades att det saknades en enhet-


 


Prop. 1981/82:170                                                   15

lig gmndläggande syn på lotterifrågorna. Vidare ansågs det behövligt med en ingående analys av lotterimarknadens villkor och lotteriernas betydelse för de anordnande organisationernas ekonomi som underlag för samhällets åtgärder på området. Mot bl.a. denna bakgrund tillsattes år 1972 den inledningsvis omnämnda lotteriutredningen.

År 1973 genomfördes ytterligare ändringar i LF som innebar bl, a, att automat-, bingo- och roulettspel underkastades fillståndstvång efter att tidigare ha kunnat bedrivas endast efter anmälan (prop. 1972:128, SkU 1972:66, rskr 1972:342, SFS 1972:819). TiU gmnd för ändringarna låg betänkandet (Ds Fi 1972:2) Skatt på spel, avlämnat av 1969 års punktskat­teutredning.

Punktskatteutredningen avlämnade år 1974 ytterligare ett betänkande, (Ds Fi 1974:7) Kasinoverksamhet i Sverige. Utredningen redogjorde här för hur en svensk kasinoverksamhet skulle kunna organiseras och beskat­tas, om statsmakterna beslöt att tillåta kasinon av internationeU typ i Sverige. Rätten att driva sådan verksamhet skulle enligt förslaget i princip vara förbehållen staten. Betänkandet har inte föranlett någon åtgärd.

År 1974 genomfördes ändringar som innebar bl.a. att all tillståndspröv­ning av bingospel samt prövning av tiUstånd att anordna automatspel i samband med bingospel kom att falla på länsstyrelsen (prop, 1974:51, NU 1974:21, rskr 1974:154, SFS 1974:221), Samtidigt inrättades en central myndighet för lotterifrågor, lotterinämnden. Det uttalades att inrättandet av nämnden skulle ses som ett provisorium i avvaktan på de lösningar lotteriutredningen kunde komma att föreslå. Till gmnd för dessa ändringar låg en inom handelsdepartementet upprättad promemoria (Ds H 1973:4) med förslag till riktlinjer för regleringen av bingospel m, m.

År 1975 avlämnade lotteriutredningen delbetänkandet (Ds H 1975:1) Statligt spelautomatföretag. Betänkandet, som innehöll principförslag om ett statsmonopol i spelautomatbranschen, har inte föranlett någon åtgärd.

År 1976 avlämnade lotteriutredningen ytterligare ett delbetänkande, (Ds H 1976:3) Enarmade banditer. Mot bakgrund av detta betänkande genom­fördes år 1979 vissa ändringar i LF som bl. a. innebar att i princip förbud infördes mot spel på s, k. utbetalningsautomater. Vidare infördes förbud mot innehav av sådana automater (prop. 1978/79:20, NU 1978/79:11, rskr 1978/79:45, SFS 1978:759).

De nu gällande bestämmelserna i LF innebär i huvudsak följande.

Lotterier om pengar eller pengars värde får inte utan tillstånd av rege­ringen anordnas för allmänheten i andra fall eller i annan ordning än som anges i förordningen. Detsamma gäller i fråga om automat-, roulett- eller bingospel som inte anordnas för allmänheten, om spelet anordnas i för­värvssyfte. Kort- och tärningsspel jämställs i LF med roulettspel.

För att det skall vara fråga om ett lotteri krävs i huvudsak att vinstmöj­ligheterna helt eUer delvis beror på slumpen tUl följd av lottning, gissning, vadhållning eller liknande förfarande.


 


Prop. 1981/82:170                                                   16

S.k. marknads- och fivolinöjen, såsom mekaniska spelapparater, ring-kastningsanordningar och skjutbanor, skall enligt LF betraktas som lotte­rier även om vinstmöjligheterna inte tUl någon del beror på slumpen utan i StäUet på deltagarnas skicklighet.

De lotterier som idag anordnas med stöd av LF kan i stort hänföras till någon av följande former:

-      automatspel,

-      roulettspel,

-      bingospel,

-      marknads- och fivolinöjen,

-      s. k. traditionella lotterier, dvs. lotterier med lottsedlar och i förväg uppgjorda vinstplaner samt med vinster som i allmänhet utgörs av varor eller presentkort på varor,

-      massmedielotterier,

-      penninglotterier och "lotto" samt

-  vadhåUning  vid   hästtävlingar  (totaUsatorspel)  och  fotbollsmatcher
(tips).

Automatspel som erbjuder vinst i form av pengar, värdebevis, spelpol­letter eller liknande får anordnas efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lotterinämnden under förutsättning att spelet anordnas på fartyg i internafionell trafik. Automatspel av annat slag får anordnas efter tillstånd av polismyndigheten, bl.a, i samband med offent­lig nöJesfiUställning inom nöjespark eller sådan restaurangrörelse som har fillstånd att servera spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen (1977:293) om handel med drycker. Automatspel får också anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen om spelet anordnas i samband med visst slag av bingospel. Insatserna i automatspel får inte överstiga en kr. per spel. Vidare får värdet av högsta vinsten inte överstiga 20 gånger insatsen. Automatspel som normalt erbjuder vinst endast i form av ett frispel på automaten får dock anordnas utan tillstånd,

Roulettspel får anordnas efter fillstånd av polismyndigheten under förut­sättning bl. a. att spelet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning inom nöjespark eller restaurangrörelse som har tillstånd att servera sprit­drycker m. m. Insatsen får inte överstiga en kr, på varje särskild vinstmöj­lighet. Värdet av högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet får inte Överstiga 30 gånger insatsen.

Bingospel får anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen under fömtsätt­ning bl, a. att spelet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för parfipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare samt att vinsterna inte utgörs av pengar eller värdepapper.

Vissa traditionella lotterier får anordnas efter endast anmälan hos polis­myndigheten viss tid i förväg, s. k, anmälningslotterier.

En viss typ av anmälningslotterier (2 §-lotterier) får anordnas i samband


 


Prop. 1981/82:170                                                   17

med bl, a. marknader och tivolin. Beträffande dessa lotterier gäller i hu­vudsak att vinsterna får utgöras endast av varor, att vinstfördelningen skall ske i omedelbar anslutning till deltagande i lotteriet samt att insatsernas och vinsternas värde inte får överstiga en respektive 50 kr. Med stöd av 2 § LF anordnas bl, a, sedvanliga tombolalotterier, chokladhjul och lyckohjul samt marknads- och tivolinöjen som exempelvis ringkastning, bollkastning och skjutbanor.

En annan typ av anmälningslotterier (3 § a-lotterier) får anordnas i samband med bl, a, tiUstäUningar till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål. Beträffande dessa lotterier gäller i huvudsak att det skall finnas en i förväg uppgjord vinstplan, att vinsterna inte får utgöras av pengar eller värdepapper samt att insatsernas värde vid en och samma tillställning inte får överstiga 3000 kr.

S,k. 3 § b-lotterier får anordnas efter tillstånd av polismyndigheten under fömtsättning bl. a, att lotterierna anordnas till förmån för välgöran­de, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller tiU understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare, att lotterierna bedrivs endast inom polisdistriktet samt att vinsterna inte utgörs av pengar eller värdepapper.

S, k. 3 § c-lotterier får anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen under fömtsättning bl. a, att lotterierna anordnas till förmån för samma ändamål som 3 § b-lotterierna, att lotterierna bedrivs endast inom länet samt att vinsterna inte utgörs av pengar eUer värdepapper.

Beträffande 3 § b-lotterierna och 3 § c-lotterierna gäller vidare att insat­serna, avseende samtliga de tillstånd som har meddelats lotterianordnaren under ett kalenderår, inte får överstiga 30000 respektive 400000 kr,

S. k. massmedielotterier får anordnas utan anmälan eller fillstånd. Där­med avses sådana lotterier som anordnas i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift eller i samband med radio- eller TV-sändning, Vär­det av högsta vinsten i dessa lotterier får inte överstiga 200 kr.

Regeringen kan med stöd av LF i princip lämna tillstånd till alla former av lotterier som faller inom LF:s tUlämpningsområde, med undantag av automatspel som ger vinst i pengar m, m. Bl, a. i följande fall är tillstånd av regeringen erforderligt:

-     lotteriet säljs i mer än ett län,

-     lotteriets sammanlagda omslutning överstiger 400000 kr.,

-     någon vinst i lotteriet utgörs av pengar eller värdepapper,

-     lotteriet anordnas för annat ändamål elier på annat sätt än vad som särskilt anges i LF,

Av de mer betydande lotterier som f, n, anordnas efter tUlstånd av regeringen kan nämnas penninglotterier, tips, lotto och totalisatorvad-håUning vid hästtävlingar. Regeringen meddelar vidare tillstånd att anord­na s. k. rikslotterier, dvs, tradifionella lotterier som får säljas i hela landet.

1 rikslotteriema utgörs vissa vinster ibland av värdepapper, främst pre­
mieobligationer,

2  Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 170


Prop, 1981/82:170                                                                 18

Enligt LF är det förbjudet att främja deltagande i otillåtna lotterier som anordnas inom landet eller i lotterier som anordnas utomlands genom att bl. a. utbjuda lotter, uppbära insatser eller förmedla vinster.

Som nyss har nämnts är det i princip förbjudet att anordna automalspel som erbjuder vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknan­de. Det är också i princip förbjudet att inneha s. k, utbetalningsautomater, dvs. spelautomater som är konstmerade för att betala ut vinster av här angivet slag.

Polismyndighetens beslut enligt LF far överklagas hos länsstyrelsen, vars beslut får överklagas hos lotterinämnden. Mot nämndens beslut i sådant faU får talan inte föras. Nämnden far dock hänskjuta ärendet till regeringen, om det är av större vikt.

Ytterligare bestämmelser om lotterier finns bl. a. i lotterikungörelsen (1974:222, senast ändrad 1978:760), Här framgår bl.a. att lotterinämnden prövar frågor om tillstånd att inneha utbetalningsautomater. Nämnden har vidare till uppgift att meddela ytterligare föreskrifter för verkställigheten av LF. Som tidigare har nämnts är nämnden, som är inrättad på försök, central myndighet för lotterifrågor.

Flertalet lotterier är belagda med punktskatter av olika slag. Lotteri-vinstskatt utgår normalt på vinster i tradifioneUa lotterier och lotterier med penningvinster, dock inte beträffande roulettspel, bingospel och totaUsa-torvadhållning. I traditionella lotterier utgår skatt endast på vamvinster som är värda mer än 200 kr. På penningvinster utgår skatt om de är värda mer än 50 kr. Vidare utgår under vissa fömtsättningar stämpelskatt på lotterier som anordnas med tUlstånd, dock inte för roulettspel och bingo­spel. För sådana spel skall spelskatt erläggas.

Skatt utgår inte vid totalisatorvadhållning. Enligt ett avtal meUan staten och hästsportens organisationer skall dock en avgift (totalisatoravgift) om 10 procent av omsättningen betalas in fiU statsverket.

Under budgetåret 1980/81 uppgick skatteintäkterna och totalisatoravgif-terna tiU sammanlagt 925 milj. kr.

Skatteintäkter och totalisatoravgifter (milj. kr.) under budgetåret 1980/81 och kalenderåret 1981

1980/81                         1981

Lotterivinstskatt                612                             703

Stämpelskatt                         8                                 9

Spelskatt                             71                               74

Totalisatoravgift                234                             242

Totalt                                  925                            1028

Lotterivinstskatten om 612 milj. kr. fördelade sig enligt följande: pen­ninglotterier, tips/lotto och premieobligationer sammanlagt 604 milj. kr. samt övriga lotterier sammanlagt 8 milj, kr. Av spelskatten om 71 milj. kr, belöpte 62 milj. kr. på bingospel och 9 milj. kr. på roulettspel.


 


Prop. 1981/82:170                                                   19

Statistiken över lotterier som anordnas med stöd av LF är delvis bristfäl­lig och osäker, vilket bl.a. hänger samman med att vissa slag av lotterier får anordnas utan tUlstånd eller efter endast anmälan. De uppgifter som redovisas i det följande gmndar sig därför i viss mån på uppskattningar. Särskilt uppgifterna om traditionella lotterier och roulettspel är osäkra. Utanför redovisningen faller bl. a. anmälningslotterier och massmedielot­terier.

De olika lotteriernas omsättning (milj. kr.) under åren 1975—1981


 

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

Penninglotterier

554

608

710

772

811

1126

1126

Tips/lotto'

796

905

1003

1065

1171

1468

2212

Traditionella lotterier

365

385

410

440

480

490

500

Enarmade banditer

1060

920

940

700

-

-

-

Bingospel

838

928

983

1021

1 115

1 180

1250

Roulettspel

50

40

30

40

60

50

50

Totalisatorvadhållning

1010

1153

1366

1518

1989

2244

2350

Totalt

4673

4939

5442

5512

5626

6558

7488

De olika lotteriernas marknadsandelar (%) under åren

1975-

1981

 

 

 

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

Penninglotterier

11,9

12,3

13,0

13,9

14,4

17,2

15,1

TipsAotto

17,0

18,3

18,4

19,2

20,8

22,4

29,4

Traditionella lotterier

7,8

7,8

7,5

7,9

8,5

7,5

6,7

Enarmade banditer

22,7

18,6

17,3

12,6

-

-

-

Bingospel

17,9

18,8

18,1

18,4

19,8

18,0

16,7

Roulettspel

1,1

0,8

0,6

0,7

1,1

0,8

0,7

Totalisatorvadhållnmg

21,6

23,3

25,1

27,3

35,4

34,2

31,4


>'■>


Lotto introducerades i september 1980,  Spel på enarmade banditer förbjöds i princip fr, o. m. år 1979,

Under åren 1975-1981 ökade den totala omsättningen avseende de redovisade lotterierna med drygt 2800 milj. kr. (knappt 60%), Beräknat i fasta priser har dock omsättningen varit i stort sett oförändrad. Det bör påpekas att omsättningen avser de sammanlagda insatserna. De som deltar i lotteriema använder en del av erhållna vinster till nya insatser, s, k, återspel. Även dessa insatser ingår i omsättningen. Det är alltså delvis "samma" pengar som är i omlopp. Av "egna" medel erlägger deltagarna ett belopp som väsentligt torde understiga den totala omsättningen.

Lotterier med penningvinster, dvs, penninglotterier, tips/lotto, roulett­spel och totalisatorvadhållning, svarade under år 1981 tillsammans för 5726 milj, kr, eUer ca 77 procent av den totala omsättningen. Dessa lotteriers marknadsandel har i allt väsentligt varit oförändrad under åren 1975-1981. TotalisatorvadhåUningen har dock ökat starkt sedan år 1979, vilket bör kunna ses mot bakgmnd av att spel på enarmade banditer då förbjöds. Också de traditionella lotteriernas marknadsandel torde i allt väsentligt ha varit oförändrad under åren 1975-1981,


 


Prop. 1981/82:170                                                            20

2.2 Huvuddragen av den nya lotteriregleringen

2.2.1 Lotteriutredningen

Utredningen pekar i sitt betänkande på flera olika missförhållanden som hänger samman med den nu gällande regleringen. Dessa kan sammanfattas enligt följande.

Den nuvarande lagstiftningen är otidsenligt uppbyggd och komplicerad, delvis beroende på att nya lotteriformer har reglerats efter hand som de introducerats på marknaden. Detta har i sin tur bidragit till att nya spel­former kunnat utvecklas på ett från sociala synpunkter otillfredsställande sätt. Ett exempel härpå är de s. k, enarmade banditerna. Till denna utveck­ling har också bidragit att Ullsynen och kontrollen är otillfredsställande.

Bestämmelserna om vilka ideella ändamål som skall få stödjas med intäkter från lotterier är oklara och svårtolkade. Myndigheterna tillämpar bestämmelserna på olika sätt. Den praxis som har utvecklats på området framstår i vissa fall som inkonsekvent och ologisk,

Privata företag, s. k. serviceföretag, har kommit att spela en allt större roll vid anordnandet av lotterier för ideella ändamål. Företagen har i många fall intagit en alltför dominerande ställning i förhållande till de ideella organisationerna, I vissa fall kan serviceföretag i praktiken avgöra vilken ideell organisation som skall få anordna lotterier.

Samhällets tillsyn och kontroll över lotteriverksamheten är bristfällig, vilket lett till att olagliga lotterier och illegal spelverksamhet förekommer i betydande utsträckning. Även utländska lotterier marknadsförs i Sverige trots att detta är förbjudet. Kontrollen av lotterier för ideella ändamål har visat sig inte vara tillräcklig.

Utredningen har haft som utgångspunkt att lotteriverksamheten även i fortsättningen bör vara underkastad en reglering. Verksamheten lämnar i sig utrymme för bedrägerier och andra ohederliga förfaranden som måste förebyggas. Ett av syftena med regleringen bör därför enligt utredningen vara att bevaka lottköparnas och speldeltagarnas intressen. Ett annat syfte bör vara att tillse att lotterier ger en behållning som kommer de intressen till godo som samhället vill gynna. Slutligen bör regleringen syfta till att så långt som möjligt motverka sociala skadeverkningar av lotterier.

En av huvudprinciperna i den föreslagna regleringen är att lotterier inte skall få anordnas i förvärvssyfte utan att tillstånd har getts, om det inte särskilt anges att tillstånd inte behövs. Utredningen anser sig i förslaget fill lag om lotteri och spel ha tagit upp alla nu kända lotteri- och spelformer som enligt utredningens mening bör fä bedrivas, Kedjebrevsspel m. m, bör enligt utredningens mening jämställas med lotterier.

För att få anordna lotterier skall i princip krävas tillstånd. Sådant till­stånd bör enligt utredningen meddelas endast om det kan antas att verk­samheten kommer att bedrivas på ett ansvarskännande och ändamålsenligt sätt och så att deltagarna inte otillböriigt utnyttjas.


 


Prop. 1981/82:170                                                   21

Den nu gällande gmndsatsen att behållningen av lotterier skall tillfalla antingen staten eller olika allmännyttiga eller ideella ändamål bör enligt utredningen bibehållas. Utredningen anför att det inte annat än i undan­tagsfall kan accepteras att allmänhetens spelbenägenhet används för att gynna privata vinstintressen.

Kretsen av dem som bör få tillstånd att anordna lotterier om annat än penningvinster, dvs. närmast tradifionella lotterier, bör enligt utredningen vidgas något i förhåUande till vad som f.n, gäller, I princip bör tiUstånd meddelas ideella föreningar som är öppna och som varaktigt bedriver ideell verksamhet inom landet.

Det nuvarande systemet med anmälningslotterier bör enligt utredning­ens mening slopas. Utredningen föreslår att det i stället skall inrättas en s. k. fri sektor för lokala ideella föreningar. Dessa föreningar skaU utan tillstånd eUer anmälan få anordna traditionella lotterier om annat än pen­ningvinster med en omsättning om högst 20000 kr, per år.

Även i fortsättningen skall det enligt utredningens mening få anordnas bl. a. traditionella lotterier i samband med exempelvis marknader samt på nöjesfält. Lotterierna skall dock få anordnas endast efter tiUstånd och av ideella föreningar eller av den som innehar en folketsparkanläggning eller därmed jämförbar fast anläggning,

Roulettspel med penningvinster skall enligt utredningen även i fortsätt­ningen få anordnas bl, a, inom folkparker och på restauranger.

Vidare föreslår utredningen att automatspel skall få anordnas endast av ideella föreningar eller av den som innehar en folketsparkanläggning eller därmed jämförbar fast anläggning. Automatspel som erbjuder vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eUer liknande skall dock, liksom f, n,, i princip vara förbjudet. Vidare skall det i princip vara förbjudet att inneha utbetalningsautomater.

Automatspel som erbjuder vinst endast i form av frispel på automaten, exempelvis s.k. flipperspel, skall få anordnas utan fillstånd enligt den föreslagna lagen om lotterier och spel. Utredningens förslag till lag om begränsningar i rätten att ställa upp vissa spelapparater m.m. är dock tiUämplig på elektroniska eller mekaniska spelapparater (exempelvis flip­perspel) och andra nöjesanordningar (exempelvis ringkastning och mål­skjutning), som hålls fillgängliga mot betalning. Enligt förslaget får länssty­relsen, om det behövs från social synpunkt, meddela föreskrifter av olika slag avseende spelen.

Massmedielotterier skall enligt förslaget även i fortsättningen få anord­nas utan tUlstånd.

Lotterier med penningvinster bör enligt utredningens mening i princip få anordnas endast av vissa för ändamålet särskilt bildade statliga bolag.

Utredningen föreslår att polismyndigheternas tUlståndsgivning och kon­troll överförs till länsstyrelserna. Vidare föreslås att verksamheten vid lotterinämnden får en stadigvarande karaktär och att nämnden från rege-


 


Prop. 1981/82:170                                                   22

ringen övertar tiUståndsprövningen avseende andra lotterier än lotterier med vinster i pengar, dvs. rikslotterierna.

Enligt utredningens mening är det av största vikt att konsumenternas, dvs. lottköparnas och speldeltagamas, intressen bevakas effektivt och att inte privatpersoner ges fillfälle att sko sig på konsumenternas och anord-namas bekostnad. Detta förutsätter att samhäUet aktivt engagerar sig i kontrollen av lotteri- och spelmarknaden. Ett viktigt inslag i samhällskon-trollen är enligt utredningen att man har kontroll över de lotter och delta-garbevis som används. Utredningen föreslår därför att endast typgodkända lotter m. m. skaU få användas. Vidare föreslås en kontroll av lottflödet genom s. k. tryckeriintyg.

Utredningen anser att de ideeUa föreningarna bör uppmuntras att i ökad utsträckning själva administrera sina lotterier samt att serviceföretagens roll bör begränsas och kontrolleras så att inte privata vinstintressen gynnas pade ideella ändamålens bekostnad. Därför föreslås att avtal skall upprät­tas som reglerar förhållandet mellan en förening och ett serviceföretag samt att avtalen skall granskas av tillståndsmyndigheten. Vidare föreslås att myndigheterna ges insynsmöjligheter i serviceföretagen.

En utgångspunkt för utredningen har varit att dess förslag inte skall leda tUl ökade kostnader för samhället. I princip bör enligt utredningen lotteri-och spelverksamheten själv stå för de kostnader som samhället har för att pröva ansökningar samt för att utöva fillsyn och kontroll. Utredningen föreslår att myndigheternas arbete i framtiden bör finansieras genom av­gifter som erläggs av spelanordnarna. Dessa avgifter bör enligt utredningen i princip bestämmas så att de motsvarar kostnaderna för verksamheten. Bl. a. mot den bakgrunden föreslår utredningen att stämpel- och lotteri­vinstskatt i fortsättningen inte skall utgå på traditionella lotterier.

2.2.2 Föredraganden

Lotterier i olika former har sedan lång tid förekommit i vårt land. För många människor är lotterier ett tiUtalande sätt att kunna understödja olika former av ideeU verksamhet. Intäkterna av lotterier utgör också för åtskU­liga ideella organisationer en finansiell grundval för organisationernas verksamhet. Att delta i lotterier är för många av stort intresse genom den spänning som lotterierna skänker och genom möjligheten att för en ringa insats kunna vinna en större summa pengar eller en eftertraktad vara. Lotterierna ger också många människor en möjlighet fill avkoppling och förströelse.

Sedan lång tid tillbaka har anordnandet av lotterier av olika skäl varit föremål för en särskild offentlig fillsyn och kontroll. Lotteriutredningen har haft som utgångspunkt att en reglering behövs även i framtiden. Jag delar denna uppfattning.

Den nu gällande regleringen av lotterier i LF är i allt väsentligt utformad på gmndval av utredningar som gjordes under 1930-talet. Även om regle-


 


Prop. 1981/82:170                                                   23

ringen har ändrats vid åtskilliga tillfällen under årens lopp har dock huvud­principerna i den inte varit föremål för någon prövning. I likhet med lotteriutredningen och remissinstanserna anser jag tiden nu vara mogen för -att göra en omprövning av regleringen. Flera skäl talar härför. Den snabba utvecklingen på detta område har fört med sig nya former av lotterier och lotteriliknande spel samt problem av bl. a, teknisk natur. Anordnandet av lotterier har för många ideeUa organisationer under senare år kommit att få en allt större ekonomisk betydelse. Bestämmelserna om vilka ändamål som skall få stödjas med intäkter från lotterier har emellertid i många fall visat sig vara oklara och svårtolkade. Det finns därför anledning att ta ställning bl.a. till frågan hur dessa ändamål skall preciseras och vilka ändamål som bör prioriteras. Inom lotteri- och spelbranschen har vuxit fram åtskilliga företag, vilka har sin verksamhet helt inriktad på att erbjuda service åt de anordnande organisafionerna. Bl.a. mot den bakgrunden finns det anledning att också ta ställning tUl frågan om den nuvarande tiUsynen och kontrollen är den mest ändamålsenUga och effektiva.

Under senare år har från samhällets sida vidtagits ökade åtgärder i kampen mot den organiserade ekonomiska brottsligheten. Illegal spelverk­samhet kan ofta föranleda sociala olägenheter och utgöra en inkörsport till allvarlig brottslighet. Även mot den bakgmnden är det påkallat att göra en översyn av lotteriregleringen och bestämmelserna om äventyrligt spel i BrB,

Remissinstanserna ansluter sig i stort fill utredningens förslag till ny reglering av lotterier. Avvikande uppfattningar framförs bl. a. i fråga om regleringens tiUämpningsområde, slopandet av anmälningslotteriema och utformningen av den fria sektorn.

Även jag kan i väsentliga avseenden ansluta mig tUl utredningens för­slag. Innan jag går in på regleringens utformning vill jag i korthet lämna en redogörelse för de huvudsakliga syftena med regleringen.

Lotterier lämnar i sig ett visst utrymme för bedrägerier och andra ohe­derliga förfaranden. Ett av syftena med regleringen bör därför vara att bevaka konsumentemas, dvs. lottköparnas och speldeltagarnas intressen. En offentlig kontroll är ofta nödvändig bl, a, med avseende på insatsernas storlek, vinsternas antal och kvalitet samt fördelningen av vinster.

Regleringen bör också syfta tiU att säkerstäUa att lotterier inte anordnas för obehöriga ändamål samt att behållningen i lotterierna i fillräckligt hög grad kommer de avsedda ändamålen till godo.

Lotterier kan i många faU föra med sig skadeverkningar av ekonomisk, social och personUg natur som har sin grund bl, a. i att deltagarna spelar i en omfattning som överskrider deras ekonomiska möjligheter. Regleringen bör syfta tiU att så långt det är möjligt motverka skadeverkningar, Särskih viktigt är det att söka motverka att lotterier på ett otillbörligt sätt lockar eller bedrivs bland barn och ungdom.

Den illegala lotteri- och spelverksamheten har under senare år kommit


 


Prop. 1981/82:170                                                   24

att spela en alltmer framträdande roll. En reglering av lotterier kan, för­utom att den direkt syftar fill att motverka illegala lotterier, i viss mån kanalisera allmänhetens spelintresse tUl sådana lotterier och spel som kan kontrolleras och som bedrivs under socialt acceptabla former.

Lotterier utgör en inte oväsentlig inkomstkälla för statsverket genom den beskattning av verksamheten som äger rum. Regleringen bör även ha till syfte att möjliggöra en lämplig och effektiv beskattning.

Vad som nu har anförts bör utgöra utgångspunkter för regleringens utformning.

I det här sammanhanget vill jag även understryka vikten av att reglering­en utformas så att den inte innebär eUer kan leda till mer långtgående inskränkningar för lotterianordnarna eller dem som bistår lotterianord-narna än som verkligen är nödvändiga för att man på ett effektivt sätt skall kunna uppnå syftena med regleringen. Den får inte heller medföra onödigt betungande eller krångliga mtiner. Således måste eftersträvas regler som förenar effektivitet med administrativ enkelhet.

Av stor betydelse för utformningen av regleringen är givetvis också vilka resurser som samhället kan avdela för tillsynen och kontrollen. Med hän­syn till det nu rådande statsfinansiella läget är utrymmet för resursförstärk­ningar inom den offentliga sektorn allmänt sett mycket begränsat. Under senare år har det inom de flesta verksamhetsområden blivit än mer nöd­vändigt att försöka åstadkomma besparingar, omprioriteringar och rationa­liseringar. Detta förhållande bör återspeglas även inom lotteriområdet. Bl, a, mot denna bakgrund anser jag det påkallat att göra vissa justeringar i det förslag som utredningen har lagt fram.

I fråga om den huvudsakliga utformningen av regleringen vill jag anföra följande.

En av huvudprinciperna bör aUtjämt vara att regleringen skall avse lotterier om pengar eller pengars värde som anordnas för allmänheten (avsnitt 2,3). Sådana lotterier bör i princip inte fä anordnas utan tillstånd (avsnitt 2,7.1).

Liksom f.n. bör den principen gälla att behållningen i lotterierna skaU tillfaUa ideella ändamål eller gå till det allmänna. Jag anser också att den nuvarande kretsen av lotterianordnare bör vidgas (avsnitt 2,7.2.2). Vidare bör inrättas en s.k, fri sektor för lokala ideella föreningar som anordnar traditionella lotterier (avsnitt 2,7,2,6), TiUstånd bör dock krävas för frisek­tor-lotterierna.

Vissa lotterier bör liksom f. n. få anordnas utan tillstånd, nämligen lotterier som anordnas i samband med exempelvis tivolin och marknader (avsnitt 2,7.3) samt massmedielotterier (avsnitt 2.7,8),

Automatspel och roulettspel bör även i fortsättningen få anordnas bl.a. inom folkparker och på restauranger (avsnitten 2,7,4 och 2.7,5), I princip bör det vara förbjudet att anordna automatspel som ger vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande. Det bör även i fortsätt-


 


Prop. 1981/82:170                                                   25

ningen i princip vara förbjudet att inneha utbetalningsautomater (avsnitt 2.8).

Enligt min uppfattning bör regleringen av lotterier i fortsättningen inte omfatta sådant automatspel som ger vinst endast i form av frispel på automaten, dvs. rena förströelsespel som exempelvis flipperspel. Som jag tidigare har berört har regeringen nyligen lagt fram ett förslag till särskild reglering av sådant automatspel.

Regleringen om lotterier bör även i fortsättningen omfatta s. k, mark­nads- och tivolinöjen, exempelvis pilkastning och bollkastning på nöjesfält (avsnitt 2.5), Vidare bör regleringen omfatta kedjebrevsspel m.m, som f, n. inte anses som lotterier (avsnitt 2,6),

Frågan om tillstånd att anordna lotterier bör enligt min mening prövas av polismyndigheterna, länsstyrelserna, lotterinämnden och regeringen (av­snitt 2.10). Polismyndigheterna bör dock i väsenfiig utsträckning befrias från uppgifter inom lotteriområdet och endast svara för tiUståndsprövning­en för frisektor-lotterierna. Jag kommer senare att föreslå att lotterinämn­den görs till en permanent myndighet.

Det är angeläget att tiUsynen över efterlevnaden av regleringen blir så effektiv som möjligt. De nuvarande reglerna i det här avseendet bör kunna förbättras. Vissa krav bör ställas på de lotter och andra deltagarbevis som används (avsnitt 2.7,10). Däremot anser jag att det inte finns tillräckliga skäl att införa någon generell kontroll av lottflödet (avsnitt 2,11),

Vissa justeringar bör göras i fråga om de avgifter som f, n, utgår i lotteriärenden (avsnitt 2.12), Jag kommer senare att ta upp frågan om en justering av skattebestämmelserna.

Mot denna bakgmnd skall jag i det följande närmare redogöra för hur den nya regleringen av lotterier bör vara utformad,

2.3 Tillämpningsområdet

2.3.1 Nuvarande förhållanden

LF gäller i huvudsak anordnande av lotterier, I princip får lotterier om pengar eller pengars värde inte anordnas för allmänheten utan tillstånd. Kravet på tillstånd gäller även automat-, roulett- och bingospel som inte anordnas för allmänheten, om spelet anordnas i förvärvssyfte. Med rou­lettspel jämställs i LF kort- och tärningsspel (1 § första stycket).

Huvudregeln är således att LF är tillämplig endast på sådana lotterier som anordnas för allmänheten. Beträffande automat-, roulett- och bingo­spel gäller dock sedan år 1973 att dessa spel omfattas av regleringen även om de inte anordnas för allmänheten under förutsättning att de anordnas i förvärvssyfte. Utvidgningen av fiUämpningsområdet avseende dessa spel gjordes i anslutning till att spelskatt infördes på automat- och roulettspel. Som skäl härför anfördes bl.a. (prop, 1972:128, s. 27) att åtskiUiga tolk­ningsproblem hade förelegat beträffande innebörden av begreppet allmän­heten.


 


Prop. 1981/82:170                                                   26

Av LF framgår vidare (8 §) att ett lotteri som anordnas för medlemmar­na i en viss sammanslutning är att jämstäUa med ett lotteri som är anordnat för aUmänheten, om sammanslutningen har tUlkommit väsentligen för an­ordnande av lotteri eller om lotteriet eljest, såsom med avseende på om­fattningen eUer de viUkor varunder deltagande får ske, är att jämställa med ett lotteri som är anordnat för allmänheten.

För att ett lotteri skall omfattas av LF fordras alltså att lotteriet avser pengar eller pengars värde. Även rätt tUl fortsatt spel är enligt LF att anse som vinst (1 § andra stycket). Hit hör exempelvis spelpolletter och en på teknisk väg uppkommen möjlighet att utan betalning bedriva fortsatt spel på en spelautomat, s. k. frispel (jfr prop. 1972:128, s. 48 och SkU 1972:66, s,5),

LF omfattar även sådana lotterier som inte kräver några ekonomiska insatser av deltagarna, exempelvis reklamlotterier, stimulanslotterier och massmedielotterier.

Bestämmelserna i LF tillämpas inte på svenska statens premieobliga­tioner (1 § Qärde stycket).

2.3.2 Lotteriutredningen

Enligt utredningens mening bör regleringen även i fortsättningen vara tUlämplig på lotterier om pengar eUer pengars värde. Med pengars värde skall jämställas värdebevis, spelpolletter, rätt till återspel och liknande. Liksom f. n. skall regleringen också vara tillämplig på sådana lotterier som inte fordrar insatser.

Utredningen anför att det i praktiken ofta är svårt att bedöma om ett lotteri skall anses vara anordnat för aUmänheten eller inte. Detta gäller mestadels lotterier som anordnas för personalen på arbetsplatser eller för medlemmarna i föreningar. Vidare konstaterar utredningen att lotterier som anordnas i premieringssyfte bland försäljare normalt har betraktats som lotterier som faller utanför LF.

Enligt utredningens mening bör lotterier i säljfrämjande syfte i närings­verksamhet inte tUlåtas. Utredningen menar att näringsidkarna bör vara hänvisade till andra medel än lotterier för att stimulera försäljningen av sina varor och tjänster.

Mot denna bakgmnd anser Utredningen det lämpligt att avgränsa regle­ringens tUlämpningsområde genom att i stäUet knyta an till anordnarens avsikt med lotteriet. Utredningen föreslår därför att regleringen i fortsätt­ningen skall vara tillämplig pä*lotterier och spel som anordnas i förvärvs­syfte.

Regleringen av lotterier bör enligt utredningens mening vara tillämplig om ett ekonomiskt överskott åsyftas, även om den krets för vilken lotteriet anordnas är mycket liten. De rena sällskapsspelen som anordnas i familjer och liknande kommer däremot i normalfallet inte att omfattas av reglering­en, även om exempelvis mindre penninginsatser förekommer eftersom den


 


Prop. 1981/82:170                                                   27

som tar initiativet till spelet knappast har något förvärvssyfte med spelet. Inte heller föreligger enligt utredningen ett förvärvssyfte vid tävlingar med lotteriliknande inslag, exempelvis motionsbingo där avsikten är att upp­muntra deUagarna fill aktivitet och där insatserna går fillbaka till delta­garna i form av vinster. Om emellertid en viss om än liten vinst åsyftas med motionsbingon eller om avsikten är att få supportrar som ekonomiskt skall stödja den ideeUa verksamheten skall dock regleringen vara tiUämplig även på sådana stimulanslotterier.

Ett förvärvssyfte skall enligt utredningens mening föreligga även om anordnaren inte har för avsikt att erhålla den tänkta förtjänsten direkt genom lotteriet. Det räcker med att man indirekt önskar en sådan förtjänst, såsom är fallet i reklamlotterier som anordnas i en näringsverksamhet. Utredningen betonar att det bortsett från reklamlotterier och massmedie­lotterier knappast kan sägas föreligga något förvärvssyfte vid lotterier där insatser inte uppbärs. Insatsfria lotterier torde därför som regel inte omfat­tas av regleringen.

Utredningen tar också upp frågan vad som bör gälla exempelvis beträf­fande vissa slag av kortspel. Om spelet anordnas av en lokalinnehavare, som betingar sig ersättning i form av provision på speUnsatser eller spel­vinster eller i form av inträdesavgifter, blir regleringen tUlämplig eftersom spelet då anordnas i förvärvssyfte. Enligt utredningens mening kan det dock knappast sägas att ett förvärvssyfte föreligger om spelarna själva delar på alla de gjorda insatserna i spelet. Frågan om dobbleri kan dock uppkomma.

Vidare föreslår utredningen mot denna bakgrund att föreningar m.fl. i viss omfattning skall få anordna s.k. interna lotterier utan tillstånd. En fömtsättning är därvid att aUmänheten inte har tillträde fill sammankoms­ten.

Enligt utredningens mening bör regleringen inte heller i fortsättningen vara fillämplig på svenska statens premieobligafionslån.

2.3.3 Föredraganden

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att regleringen även i fortsättningen bör vara fillämplig på lotterier om pengar eller peng­ars värde. Rätt tiU fortsatt spel, exempelvis en spelpollett, bör också i fortsättningen anses som vinst.

Nästan samtliga remissinstanser ansluter sig tiU förslaget att regleringen även i fortsättningen bör omfatta också sädana lotterier som inte kräver insatser från deltagarnas sida. Även jag anser att regleringens tillämpnings­område i det här avseendet bör vara oförändrat.

De remissinstanser som uttalar sig om förslaget att regleringen skall omfatta alla lotterier som anordnas i förvärvssyfte ställer sig i allmänhet negativa till en sådan ordning. Från flera håll anförs att regleringen blir alltför långtgående i och med att den i princip kommer att omfatta även


 


Prop. 1981/82:170                                                   28

lotterier i privata miljöer. Det anförs också att förslaget inte uppfyller rimliga krav på klarhet och rättssäkerhet. Rikspolisstyrelsen (RPS) anser att allvarliga invändningar kan resas mot förslaget. Det nuvarande för-värvsrekvisitet, som gäller vissa spelformer, har enligt RPS relativt lätt kunnat kringgås. Enligt RPS har i praxis förvärvssyfte inte ansetts förelig­ga om arrangörerna och spelarna uppgett att de gemensamt äger spelut-mstningen och gemensamt förbrukar behållningen av spelet.

Även jag anser att regleringen blir onödigt långtgående om den omfattar alla typer av lotterier som anordnas i förvärvssyfte. Det finns från allmän synpunkt inte tillräcklig anledning att skapa en kontroll inom lotteriregle­ringens ram av sådana lotterier som anordnas exempelvis i premierings­syfte för en liten och sluten krets. Å andra sidan kommer den av utredning­en föreslagna regleringen inte att omfatta lotterier där en kontroll många gånger kan vara nödvändig, exempelvis lotterier som visseriigen anordnas för allmänheten men som inte anordnas i förvärvssyfte. Även andra in­vändningar kan riktas mot förslaget, vilket bl, a, kan föra med sig gräns­dragningsproblem och kontrollsvårigheter. Vidare bör beaktas att bestäm­melserna om dobbleri i BrB avser enbart sådana äventyriiga spel som anordnas för allmänheten.

Enligt min mening finns det således inte skäl att frångå den nuvarande ordningen som innebär att regleringen av lotterier i princip skall vara tillämplig endast på sådana lotterier som anordnas för allmänheten. Lik­som f, n, bör dock regleringen omfatta även sådant automatspel, roulett­spel, kortspel, tärningsspel och bingospel som inte anordnas för aUmänhe­ten, om spelet anordnas i förvärvssyfte.

Några mer detaljerade anvisningar vad gäller tolkningen av begreppet allmänheten kan knappast ges med hänsyn till de skiftande förhållanden som kan föreligga. Begreppet allmänheten återfinns på flera andra häll i annan lagstiftning, exempelvis i BrB beträffande uppvigling (16 kap. 5 §) och i allmänna ordningsstadgan (1956:617, 9 §), I kommentaren (Beckman m,fl,. Kommentar till Brottsbalken II, 4:e uppl. s, 222) till nämnda lagrum i BrB sägs att det, för att ett meddelande skall anses riktat till allmänheten ej fordras att vem som helst beretts tillfälle att ta del därav utan blott att det inte är riktat till en liten sluten krets; kretsen får inte vara på en gång Uten och sluten. Beträffande tolkningen av begreppet allmänheten kan också hänvisas till vissa avgöranden i rättspraxis, bl.a. Nytt juridiskt arkiv I (NJA) 1940 s. I (utlottning på sålda medlemskort i en förening) och Svensk Juristtidning (SvJT) 1956 ref s, 39 (lotterier anordnade på en arbetsplats), samt fill betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier s, 23-28,

Inte så sällan anordnas lotterier som är begränsade fill medlemmarna i en förening. Det kan därvid vara så att medlemmarna på sedvanligt sätt skall erlägga insatser för att få delta i lotteriet. Många gånger har vem som helst haft möjlighet att bli medlem i föreningen och därmed också kunnat delta i lotteriet. Det kan även vara så att lotteriet har till syfte exempelvis


 


Prop. 1981/82:170                                                   29

att stimulera medlemsvärvning och inte kräver att medlemmarna skall erlägga insatser.

Det har i olika sammanhang anförts att s.k. medlemslotterier, som i realiteten ofta anordnas för allmänheten, har fått en aUt större spridning till nackdel för de ideella organisafioner som har lotteritillstånd och som är beroende av lotteriinkomster.

Mot denna bakgmnd vUl jag understryka att mitt förslag inte innebär några förändringar av vad som f n. gäller i fråga om sådana lotterier som anordnas bland medlemmarna i en förening. Medlemslotterier, av det slag som nyss har berörts, har som regel ansetts vara anordnade för allmänhe­ten och därmed tUlståndspliktiga, bl. a, med beaktande av bestämmelsen i 8 § LF. Så snart som den krets av personer som i praktiken haft möjlighet att delta i lotteriet inte utgjort en i verklig mening sluten och liten krets så har lotteriet alltså ansetts vara anordnat för allmänheten. Här bör också understrykas att ett lotteri kan föreligga även om deltagarna inte erlägger några insatser, exempelvis om det är fråga om ett reklam- eller stimulans­lotteri. Det ligger emellertid i sakens natur att det många gånger kan vara svårt att upptäcka anordnandet av dessa lotterier,

I likhet med utredningen anser jag att svenska statens premieobligations­lån även i fortsättningen bör falla utanför regleringen,

2.4 Lotteribegreppet

2.4.1 Nuvarande förhållanden

Som ett lotteri anses enligt LF vatje företag, däri efter lottning, gissning, vadhåUning eller jämföriig av slumpen helt eller delvis beroende anordning av en eller flera deltagare kan erhållas en vinst till högre värde än det som kan erhållas av en var deltagare (1 §). Vidare anses vissa rena skicklighets­spel som lotterier, nämligen särskilda marknads- och tivolinöjen. Lotterier av det sistnämnda slaget kommer senare (avsnitt 2.5) att behandlas.

För att det skall föreligga ett lotteri krävs således att vinster skall kunna utgå till en eller flera deUagare, Alla dehagare skall dock inte kunna erhålla lika värdefulla vinster. Det fömtsätts inte att deltagarna eriägger någon insats eller att anordnaren av lotteriet åsyftar någon ekonomisk vinning. Detta innebär bl.a. att även rena reklamlotterier eller sfimulanslotterier i princip är att anse som lotterier (se avsnitt 2,3),

Beträffande den närmare innebörden av lotteribegreppet anförs i förar­betena tiU LF (prop. 1939:76, s. 11) bl.a. att frågan om eU företag skaU bedömas som ett lotteri bör avgöras med hänsyn fill den allmänna karaktä­ren hos den anordning, på vilket företaget bygger, och inte med hänsyn tUl den större eller mindre graden av slump i det specieUa fallet. Det finns således i LF inget krav på att ett slumpmoment skall överväga ett skicklig­hetsmoment för att det skaU vara fråga om ett lotteri.

Som lotterier anses exempelvis vanliga tombolalotterier, gissningstäv-


 


Prop. 1981/82:170                                                   30

lingar, totalisatorvadhållning vid hästtävlingar, bingospel, automatspel och liknande lotterier där deltagarna inte kan påverka utgången med egna åtgärder. Det finns också lotterier där deltagarna i viss mån kan påverka utgången genom någon form av kalkyl men där slumpen ändå huvudsakli­gen avgör utgången. Hit anses höra bl.a. roulettspel. Jag kommer senare (avsnitt 2.14) att beröra gränsdragningen gentemot äventyrligt spel i BrB.

Från lotterier skall alltså särskiljas spel och andra arrangemang där utgången inte helt eller delvis är beroende på slumpen, exempelvis rena skicklighetsspel (med undantag av marknads- och tivolinöjen) eller arran­gemang där utgången är bestämd i förväg. Som lotterier anses inte heUer bl. a. tävlingar av konstnärlig eller litterär beskaffenhet eller tävlingar där utgången beror på yrkesskicklighet, fysiska egenskaper eller särskild ut­bildning. Av den i LF gjorda exemplifieringen ("lottning, gissning, vad­hållning eUer jämförlig ...") följer att exempelvis idrottstävlingar inte är att anse som lotterier, trots att ett visst slumpmoment ibland kan spela in (jfr prop. 1939:76,8. 13).

I praktiken kan det ibland vara svårt att avgöra om utgången av ett spel eller en tävling är helt eller delvis beroende på slumpen, I reklamsamman­hang förekommer ofta att deltagarna genom någon form av gissning skall försöka komma fram tUl det rätta svaret. Det kan gälla exempelvis att fömtsäga ett visst datum när en händelse kommer att inträffa eller att ange antalet bönor i en burk. Utgången i tävlingar av det här slaget har i allmänhet ansetts bero på gissning av deltagarna och inte på en av skickUg-het baserad bedömning (jfr exempelvis NJA 1910 s. 98 där deltagarna skuUe ange antalet ord i trontalet och NJA 1947 s. 655 där deltagarna skulle fömtsäga datum för kafferansoneringens upphörande),

2.4.2 Lotteriutredningen

Lotteriutredningen har inte föreslagit några förändringar i fråga om innebörden av det grundläggande lotteribegreppet.

Utredningen konstaterar att det vid kommersiell marknadsföring av varor och tjänster ibland förekommer lotteri som en säljfrämjande aktivi­tet. Ett sådant lotteri kan också ofta vara knutet fill en pristävling. Skillna­den mellan ett reklamlotteri och en reklampristävling är enligt utredning­ens mening den att vid ett lotteri utses vinnare genom ett förfarande som helt eller delvis är beroende på slumpen medan vid en reklampristävling pristagarna utses genom bedömning av individuella prestationer. Ett lotteri föreligger i de fall pristävlingen, som ofta kan vara ganska enkel, avgörs genom dragning mellan flera deltagares lika eller likvärdiga prestationer.

Vidare konstaterar utredningen att det inte sällan förekommer arrange­mang som innefattar en kombination av slump- och prestafionsmoment. Enligt utredningen är den rådande uppfattningen att arrangemanget totalt sett är att anse som ett lotteri om prestationsmomentet föregår slumpmo­mentet - dvs, den slutlige vinnaren utses genom dragning e.d. - medan


 


Prop. 1981/82:170                                                   31

arrangemanget är att anse som en pristävling om slumpmomentet föregår prestationsmomentet.

2.4.3 Föredraganden

1 likhet med lotteriutredningen och remissinstanserna anser jag det lämpligt att bibehålla det nuvarande lotteribegreppet. Jag kommer senare (avsnitt 2.5) att föreslå att regleringen av lotterier, liksom f.n,, skaU omfatta även marknads- och tivolinöjen. Vidare kommer jag att föreslå att även kedjebrevsspel och liknande spel skall hänföras till lotterier (avsnitt 2.6).

De flesta remissinstanserna ansluter sig också till vad utredningen har anfört beträffande sådana arrangemang som innefattar en kombination av slump- och prestafionsmoment. Även jag kan i princip ansluta mig fiU den uppfattning som har förts fram.

2.5 Marknads- och tivolinöjen

2.5.1 Nuvarande förhållanden

Som fidigare har nämnts är rena skicklighetsspel, dvs. spel där utgången inte helt eller delvis är beroende på slumpen, i princip inte att anse som lotterier. Enligt LF (1 § andra stycket) skall dock marknads- och fivoUnö-jen, såsom mekaniska spelapparater, ringkastningsanordningar och skjut­banor, betraktas som lotterier oavsett företagens beskaffenhet i övrigt, om vinstmöjligheterna är sådana som i egentUga lotterier. Detta innebär att även rena skicklighetsspel av den nu anförda typen under vissa förutsätt­ningar betraktas som lotterier. För att ett marknads- eller tivolinöje skall anses som ett lotteri krävs inte att spelet anordnas i samband med en marknad eller ett tivoli. Det väsentliga är (se prop. 1939:76, s. 18) att spelet som sådant kan inordnas under begreppet marknads- och tivolinöje. De omständigheter varunder spelet bedrivs anses sakna betydelse.

Till marknads- och fivolinöjena hör således bl.a. mekaniska spelappa­rater. Vad som gäUer beträffande anordnandet av spel på sådana appara­ter, dvs. automatspel, behandlas närmare i det följande (avsnitt 2,7,4), Det finns dock anledning att här beröra vissa automatspel.

På den svenska marknaden finns idag två huvudtyper av spelautomater, nämligen automater som ger vamvinster och automater som ger vinst endast i form av frispel (s. k. förströelsespel). Automater som är konstm­erade för att betala ut vinst i form av pengar m, m,, dvs, utbetalningsauto­mater, är sedan år 1979 i princip är förbjudna,

Flipperspel är en form av automatspel där spelaren med viss kraft stöter iväg en kula som sedan faller ner pä en sluttande skiva. När kulan träffar vissa punkter på skivan erhåUer spelaren poäng som summeras i ett räkne­verk. Med hjälp av Qädrande armar eller liknande kan spelaren hålla kulan i rörelse på skivan och därmed i viss mån påverka spelets förlopp samt


 


Prop. 1981/82:170                                                   32

förhindra att spelet avbryts. Totalpoängen i spelet kan bero bl.a, på hur många och vilka punkter som kulan träffar. Till automatspelen hör även s,k, skjutare, målspel och TV-spel. Spelen förekommer i flera varianter, där utgången i en störte eller mindre grad kan vara beroende på olika slumpfaktorer och på spelarens skicklighet. Ett TV-spel kan exempelvis bestå i att spelaren på en TV-skärm skall simulera bilkörning och därvid genom att svänga eller ändra bilens hastighet skall undvika olika hinder m. m. Spelets resultat är beroende bl. a, på vad som inträffar under "kör­ningen".

Sådana marknads- och fivolinöjen som inte är automatspel anordnas i allmänhet efter endast anmälan med stöd av 2§ LF,

Automatspel som normalt erbjuder vinst endast i form av ett frispel på automaten (jfr avsnitt 2.3.1) får anordnas utan tillstånd eller anmälan (1 a§ sista stycket LF), Praktiskt taget alla flipperspel ger inga vinster eller högst ett frispel,

2.5.2 Lotteriutredningen

Enligt utredningens uppfattning har flipperspel starkt ökat i omfattning under senare år. Vidare anför utredningen att den kritik som har framförts mot spelen, särskilt det spel som förekommer i s. k. flipperhallar, har tagit fasta på att dessa skapar sociala problem bland barn och ungdom. Sådana marknads- och tivolinöjen som exempelvis ringkastning och pilkastning anses däremot inte ha vållat några problem, vilket enligt utredningens mening främst beror pä den rådande regleringen.

Utredningen konstaterar att det i flipperspel och många TV-spel i viss mån är slumpen som avgör resultatet. Dessa spel bör därför enligt utred­ningen, under förutsättning att vinster utgår i spelen, även i fortsättningen anses som lotterier. Spel på sådana spelapparater som ger endast ett eller flera frispel på apparaten bör dock inte omfattas av kravet på tillstånd.

Vidare konstaterar utredningen att det finns spelapparater där spelresul­tatet inte är beroende på slumpen utan i stället på skickligheten hos spelaren, exempelvis spel som skjutare och målspel. Utredningen anför att det också är skickligheten som vanligen avgör utgången vid ring- och pilkastning samt vid målskjutning. Dessa slag av marknads- och tivolinöjen bör därför enligt utredningens mening i fortsättningen inte anses som lotterier.

Utredningen anser emellertid att en oreglerad marknad avseende skick­lighetsspelen skulle kunna medföra vissa problem. Exempelvis kan man inte utesluta att rena skicklighetstävlingar anordnas i spelhallar med höga insatser och vinster. Därtill kommer de beskrivna missförhållandena vad gäller flipperspelen. Utredningens förslag till lag om begränsningar i rätten att ställa upp vissa spelapparater m. m, skall ses mot denna bakgrund. Med stöd av denna särskilda lag skall man enligt utredningen kunna ingripa mot de missförhållanden som kan uppkomma i samband med förekomsten av


 


Prop. 1981/82:170                                                   33

elektroniska eller mekaniska apparater eller andra nöjesanordningar, ex­empelvis pUkastning, ringkastning, målskjutning med luftgevär på nöjesfält och kast med boU på figurer,

2.5.3 Föredraganden

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens förslag. De framförda synpunkterna gäller dock i allt väsentligt regleringen av sådana förströelsespel som flipperspel.

Som jag tidigare har berört, har regeringen nyligen lagt fram en proposi­tion med förslag till lagstiftning om visst automatspel, nämligen om sådant spel som inte ger vinster eller ger vinster endast i form av frispel. Mot denna bakgmnd bör regleringen av lotterier inte vara fillämplig på auto­matspel som ger vinst endast i form av frispel.

Frågan återstår emellertid vilken reglering som bör gälla beträffande andra slag av arrangemang som kan falla in under det nuvarande begreppet marknads- och tivoUnöjen. TUl dessa arrangemang hör bl.a. automatspel som ger andra vinster än frispel samt pilkastning, bollkastning och liknan­de.

Utredningens förslag innebär bl. a. att regleringen av lotterier inte skall avse skicklighetsspel. Som exempel på sådana spel nämner utredningen bl.a. skjutare och målspel. Enligt min bedömning torde det emellertid i praktiken många gånger vara mycket svårt att kunna dra en klar gräns meUan spel där utgången helt beror på spelarens skicklighet och spel där utgången helt eller delvis beror på slumpen, särskilt när det gäller spel på mekaniska eller elektroniska apparater. Den tekniska utvecklingen går också mycket snabbt mot nya och alltmer avancerade typer av apparater. Dessutom kan apparaterna efter hand förslitas eller på annat sätt föränd­ras, vilket kan föra med sig att frågan om skicklighetsspel eller slumpspel föreligger blir svårbedömd.

Mot bakgmnd av de nu berörda gränsdragningsproblemen anser jag det ändamålsenligt att regleringen av lotterier även i fortsättningen omfattar också marknads- och tivolinöjen, trots att vinstmöjligheterna i vissa fall inte tUl någon del beror på slumpen. Det är också ändamålsenligt att samtliga spel som ger vinster och som förekommer i bl. a, tivolisamman-hang behandlas i en pch samma reglering.

Jag kommer senare att ta upp frågan vad som närmare bör gälla beträf­fande anordnande av marknads- och fivolinöjen. Redan här vill jag dock säga att lotterier som exempelvis pilkastning och bollkastning som regel bör få anordnas utan tUlstånd, under fömtsättning bl, a. att storleken av insatser och vinster är begränsade (avsnitt 2,7.3). För att få anordna spel på elektroniska eller mekaniska spelapparater, dvs. automatspel, bör dock alltid krävas tiUstånd (avsnitt 2.7,4),

3   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                   34

2.6 Kedjebrevsspel m. m.

2.6.1 Nuvarande förhållanden

S.k. kedjebrevsspel och liknande spel har sedan länge förekommit. Typiskt för dessa spel är att det är möjligheten att engagera nya deltagare till spelet som är avgörande för deltagamas vinstmöjligheter. Vinstmöjlig­heterna anses i allmänhet inte bero på slumpen till följd av lottning, gissning, vadhåUning eller liknande förfarande. Därför har spelen inte heller ansetts som lotterier i LF:s mening.

Ofta avser kedjebrevsspelen inte spel om pengar eller pengars värde. Exempelvis kan det röra sig om att deUagama skall skicka vykort tiU varandra. Det förekommer dock att omfattande spel anordnas med vinster i pengar.

Ett kedjebrevsspel startas normalt äv anordnaren genom att denne via annonser eller på annat sätt kontaktar ett antal personer som erbjuds att delta i spelet. I allmänhet tUlgår spelet på så sätt att dessa personer skall bilda gmnden för en spelkedja och engagera nya speldeltagare som i sin tur skall föra spelet vidare. Deltagarnas namn förs upp på listor, där posi­tionen för vaije deltagare förbättras allt eftersom nya deltagare träder in. Vissa platsnummer på listan ger rätt till utdelning. NytiUkommande delta­gare kan uppmanas att sända exempelvis pengar tiU de deltagare som kommit på utdelningsberättigad plats. I åtskUliga kedjebrevsspel sköts ut­betalningarna och spridningen av listor av anordnaren, vilken kan fillgodo-göra sig viss ersättning som sammanlagt kan uppgå till avsevärda belopp.

Om ett kedjebrevsspel genomförs enligt förutsättningarna kan antalet deltagare öka i en mycket hastig takt. Ökningstakten beror bl. a. på hur många nya deltagare som skall träda in i spelet efter varje deltagare. Vanligtvis utökas spelkedjan med 3—6 nya deltagare för varje deltagare. Anordnaren kan i princip själv bestämma inte bara hur stor insatsen och eventuella administrationsavgifter skall vara utan också proportionen mel­lan dem som vinner och dem som förlorar. Vinstmöjligheterna och utdel­ningens storlek är helt beroende av att kedjan av deltagare fortlöpande byggs upp samt att samtliga deltagare även i övrigt följer spelreglerna. Ofta är spelen konstmerade så att maximal utdelning utgår endast till en eller ett fåtal personer och under fömtsättning att ett mycket stort antal deltagare träder in i spelet.

Det finns många spel som påminner om kedjebrevsspel. Hit hör exem­pelvis andels-, insats- och pyramidspelen. Reglerna i dessa spel kan vara mycket varierande. I t. ex. ett andelsspel har varje deltagare som regel möjlighet att köpa flera andelar. Utdelningen tiU deltagarna består av de insatser som görs av senare deltagare. Anordnaren bestämmer efter vilka principer som utdelning skall ske. Utdelning kan ske exempelvis när anta­let sålda andelar utgör det egna andelsnumret mulfiplicerat med tre. Kän­netecknande för andelsspelen är ofta att deltagaren som innehar andelar


 


Prop. 1981/82:170                                                   35

inte alls medverkar vid utdelningen. Anordnaren tar nämligen själv emot insatserna i spelet, sköter utbetalningarna samt tillgodogör sig viss ersätt­ning. Av andelsspelets konstmktion följer att ju senare en deltagare träder in i spelet desto fler sålda andelar fordras för att han skall komma på en plats som är utdelningsberättigad. Eftersom spelet administreras av anord­naren har deltagarna som regel ingen möjlighet att exempelvis förhindra att anordnaren efter viss tid avbryter spelet,

I åtskilliga fall har det förekommit att deltagarna i spel av det här slaget har känt sig lurade när utdelningen blivit väsentligt mindre än väntat eUer helt uteblivit. Med stöd av bestämmelserna i marknadsföringslagen (1975:1418) om otillbörlig marknadsföring (2 §) har konsumentombuds­mannen (KO) vid flera tillfällen funnit anledning att ingripa mot reklamen för spelen, vilken då bedömts vara präglad av starka överdrifter bl. a. vad gäUer vinstmöjligheterna. KO har även fört ett antal ärenden vidare tUl marknadsdomstolen, vilket resulterat i att domstolen förbjudit vissa över­drifter som förekommit i reklamen. I några fall har spel av det här slaget av allmän domstol bedömts som bedrägeri eller svindleri enligt BrB,

2.6.2   Lotteriutredningen

Utredningen konstaterar att kedjebrevsspel och liknande spel har kriti­serats från olika håll. Den framförda krifiken är enligt utredningens mening berättigad. Med hänsyn tiU spelens.konstmktion är riskerna för missbmk uppenbara. Utredningen anser därför att spelen bör omfattas av reglering­en av lotterier. Som jag senare kommer att redovisa anser utredningen att kedjebrevsspel om pengar inte bör få anordnas. Utredningen förutsätter att kedjebrevsspel med vamvinster inte kommer att anordnas,

2.6.3   Föredraganden

I likhet med lotteriutredningen och remissinstanserna anser jag det befo­gat att införa en reglering av kedjebrevsspel och liknande spel. Endast i en mycket begränsad omfattning är det f n. möjligt att med stöd av lagstift­ning kunna bemästra de missförhållanden som lätt kan uppkomma. Mindre nogräknade personer kan i spel av det här slaget förhållandevis lätt göra sig stora vinster genom att ständigt starta nya spel med sig själva i förmånliga positioner. Den verkliga innebörden av spelen är ofta svårbedömd för deltagarna. Det är stor risk för att spelen för med sig skadeverkningar av ekonomisk, social och personlig natur. Jag tänker då närmast på de s,k, andels- och pyramidspelen som tidvis fått en mycket stor utbredning.

Jag viU här också nämna att kedjebrevsspel och liknande spel om pengar sedan länge är förbjudet i bl, a. Danmark, Finland och Norge.

Frågan om åtgärder mot kedjebrevsspel har vidare aktualiserats inom riksdagen (mot. 1975/76:1810, NU 1975/76:26), Näringsutskottet framhöU därvid i sitt betänkande att den kritik som mofionären riktade mot dessa typer av spel och mot bristen på offenUig insyn och kontroll var befogad.


 


Prop. 1981/82:170                                                   36

Motionen avstyrktes dock med hänvisning tiU lotteriutredningens uppdrag. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Även jag anser att regleringen av lotterier bör omfatta kedjebrevsspel och liknande spel, vilka alltså bör hänföras fill lotterier.

Jag kommer senare att ta upp frågan under vilka förutsättningar som lotterier bör få anordnas. Som jag därvid kommer att föreslå (avsnitten 2.7,1 och 2.7.9) bör kedjebrevsspel och liknande spel inte vara tillåtna.

2.7 Förutsättningarna för att få anordna olika lotterier

2.7.1 Den huvudsakliga uppläggningen

Lotteriutredningens förslag tUl ny reglering av lotterier bygger i väsent­liga avseenden på den reglering som nu gäller enligt LF. I huvudsak innebär regleringen nämligen att lotterier inte får anordnas utan tUlstånd i andra fall än som anges i regleringen. Vidare anges i regleringen de mer väsentliga fömtsättningarna för att i övrigt få anordna lotterierna. När fillstånd ges skall fillståndsmyndigheten kunna meddela de ytterligare vill­kor och föreskrifter som är nödvändiga.

I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig i allt väsentligt till utredningens förslag när det gäller den huvudsakliga uppläggningen av regleringen,

F,n, har regeringen, som jag tidigare har berört, möjlighet att meddela fiUstånd fill i princip alla former av lotterier som faller inom LF:s tillämp­ningsområde, med undantag äv automatspel som ger vinst i form av pengar m.m. I det här avseendet har utredningen föreslagit en ordning som innebär att regeringen skaU få meddela lotteritillstånd endast såvitt gäller penninglotterier, tips, vadhållning vid hästkapplöpning och automatspel på fartyg i internationeU trafik. Enligt min mening är det dock mest ändamåls­enligt att bibehålla den nuvarande ordningen. Regeringens möjlighet att i enskilda fall meddela lotteritillstånd bör således inte vara begränsad till viss angivna slag av lotterier. Jag kommer senare (avsnitt 2,7,7) att åter­komma till denna fråga.

De lotterier som omfattas av regleringen bör således även i fortsättning­en inte utan särskilt fillstånd av regeringen få anordnas i andra fall eller i annan ordning än som anges i lagen. Liksom i fråga om automatspel som ger vinst i form av pengar m, m, bör särskUt tillstånd av regeringen dock inte kunna meddelas såvitt gäller kedjebrevsspel och liknande spel (se vidare avsnitt 2,7.9),

Jag skall mot denna bakgmnd i det följande närmare redogöra för i vilka fall och i vilken ordning som lotterier enligt den nya regleringen bör få anordnas. I allt väsentligt bör regleringen ta sikte på sådana lotterier som f. n. är SärskUt reglerade i LF. De lotterier som behandlas närmare är sådana lotterier som f n. är vanligast förekommande, nämligen bl. a. tradi­fioneUa lotterier, lotterier som anordnas i samband med offenfiiga nöjestill-


 


Prop. 1981/82:170                                                   37

ställningar, automatspel, roulettspel, tämingsspel, kortspel, bingospel, penninglotterier och massmedielotterier. Vidare kommer jag att ta upp vissa frågor som är gemensamma för de olika lotterierna, nämligen vad som bör gäUa beträffande lottemas beskaffenhet m.m. och serviceföreta­gen.

1  den föreslagna regleringen bör enligt min mening, liksom i LF, således
anges de huvudsakliga fömtsättningarna för att få anordna lotteriema.
Liksom f. n. bör tiUstånd att anordna lotteri kunna förenas med särskilda
viUkor samt med kontroU- och ordningsbestämmelser,

2.7.2 Traditionella lotterier 2.7.2.1 Inledning

Med traditionella lotterier avses i det följande lotterier i egentlig mening, dvs. sådana lotterier där antalet insatser och vinster samt värdet av dessa är bestämda i förväg enligt en uppgjord plan.

Det finns flera olika slag av traditionella lotterier, exempelvis tombola­lotterier, kvicklotterier och amerikanska lotterier. Deltagarna i dessa lot­terier får vanligtvis ett bevis på sin insats i form av en lottsedel med ett nummer. Lotterierna bmkar därför också kaUas sedellotterier. Fördelning­en av vinstema, dvs. dragningen, kan ske före eller efter försäljningen av lotterna. Vinstema i lotteriema utgörs i allmänhet av varor eller present­kort på varor. I vissa rikslotterier har vinstema ibland utgjorts av pre­mieobligationer, i något fall också av börsnoterade aktier.

Som traditionella lotterier anses i det här sammanhanget inte sedellotte­rier med vinster i pengar, s.k. penninglotterier. Dessa lotterier kommer senare att behandlas (avsnitt 2.7.7).

Traditionella lotterier anordnas som regel med stöd av2§,3§a, 3§b eller 3 § c LF.

Anmälningslotterier som avses i 2 § LF, dvs, lotterier som inte är automatspel, roulettspel eller bingospel, får anordnas om anmälan görs hos poUsmyndigheten minst sju dagar i förväg. Ett lotteri av det här slaget får anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eUer tUlställning tUl förmån för välgörande, kulturellt eUer allmännyttigt ändamål eller anord­nas i samband med bingospel som inte är eller kan jämställas med automat­bingo och för samma ändamål som bingospelet. Vidare krävs att lotteriet bedrivs endast inom det för fillstäUningen eller bingospelet avsedda områ­det, att värdet av vatje insats inte överstiger en kr., att värdet på högsta vinsten inte överstiger 50 kr., att vinsterna uteslutande utgörs av varor eUer av anvisningar som gäller som betalningsmedel endast inom nämnda område samt att vinstfördelningen äger mm i omedelbar anslutning till deltagande i lotteriet.

2   §-lotterier är vanliga i samband med tivolin, marknader och andra
tiUstäUningar samt i nöjesparker. Med stöd av 2 § anordnas också lotterier
utan fastställda vinstplaner, exempelvis marknads- och tivolinöjen som


 


Prop. 1981/82:170                                                   38

boUkastning och pUkastning. Jag kommer senare (avsnitt 2.7.3) att behand­la dessa lotterier.

Beträffande sådana lotterier som avses i 3 § a LF gäller samma krav på anmälan i förväg. I dessa lotterier skall det dock finnas en uppgjord plan. Ett lotteri av det här slaget får anordnas i samband med tillställning tUl förmån för välgörande, kulturellt eUer allmännyttigt ändamål eller i sam­band med bingospel som inte är eller kan jämstäUas med automatbingo. Vidare gäUer i huvudsak att lotteriet får bedrivas endast inom det för tillstäUningen eUler bingospelet avsedda området, att vinsterna inte får utgöras av pengar eller värdepapper, att behåUningen uteslutande fär an­vändas för det ändamål till vars förmån tillställningen är anordnad samt att vid samma tiUställning inte får anordnas lotterier med insatser till högre sammanlagt belopp än 3 000 kr.

Lotterier som avses i 3 § b och c LF får anordnas efter tiUstånd av polismyndigheten respektive länsstyrelsen inom myndighetens förvalt­ningsområde. Beträffande dessa lotterier gäller i huvudsak att de får anord­nas till förmån för välgörande, kulturellt eUer allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare, att vinsterna inte får utgöras av pengar eUer värdepapper samt att insatsema inte får uppgå till högre sammanlagt belopp än 30000 respektive 400000 kr. Vid tillämpningen av bestämmelserna om värde­gränser skaU hänsyn tas till samtliga tillstånd som har meddelats lotterian­ordnaren under kalenderåret.

Även regeringen kan meddela tiUstånd att anordna traditionella lotterier, exempelvis om lotteriet säljs i hela landet (s. k. rikslotteri) eller i flera län, om insatsernas värde överstiger ett sammanlagt belopp om 400000 kr,, om vinsterna utgörs av värdepapper eller om lotteriet anordnas till förmån för något annat ändamål än som avses i LF,

I det följande kommer jag att redogöra för de förutsättningar som bör gälla för att få anordna traditionella lotterier. Jag kommer därvid att ta upp frågor som gäller bl. a. anordnarna av lotterierna och för vUka ändamål lotterierna bör få anordnas (avsnitt 2.7.2.2), behovsprövningen (avsnitt 2.7.2.3), försäljningsområdet (avsnitt 2.7.2.4), insatser och vinster (avsnitt 2.7.2.5) och den fria sektorn (avsnitt 2.7.2.6),

2.7.2.2 Anordnare och ändamål Nuvarande förhållanden

Lokala och regionala tillståndslotterier (3 § b och c LF) får anordnas till förmån för välgörande, kuUurellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare.

Ändamålsbestämmelserna har i allmänhet inte närmare kommenterats i förarbetena fill LF. Den närmare tolkningen av dessa bestämmelser och bedömningen av frågan om en viss anordnare uppfyller villkoren för till-


 


Prop. 1981/82:170                                                   39

stånd ankommer på de myndigheter som svarar för tUlämpningen, dvs. poUsmyndighetema, länsstyrelserna och lotterinämnden.

Som tidigare nämnts kan regeringen meddela tUlstånd att anordna lotte­rier, exempelvis rikslotterier. Regeringen, som formellt inte är bunden av ändamålsbestämmelserna i LF, bmkar vid sin tillståndsprövning som regel tillämpa motsvarande bestämmelser.

I det följande lämnas en sammanfattande redogörelse för de tillämpande myndigheternas praxis, vUken i viss utsträckning är varierande.

Närmare uppgifter saknas om hur de olika ändamålen fördelar sig på lotterierna. Till övervägande delen utgörs anordnarna av idrotts-, nykter­hets- och handikapporganisationer. På det lokala planet förekommer också ett betydande antal anordnare med religiös anknytning. På riksplanet be­driver socialdemokratiska arbetarepartiet och dess ungdoms- och kvinno­förbund en omfattande lotteriverksamhet.

I LF ställs inga formeUa krav på anordnarna av lotterier. Praxis har dock utvecklats på så sätt att anordnaren som regel skall vara en ideell förening som har antagit stadgar och utsett en styrelse. Dessutom krävs i allmänhet att föreningens verksamhet är av sådan art att den svarar mot de ändamål som anges i LF. Supporterklubbar och sektioner av ideella föreningar har som regel inte fått anordna lotterier.

Lotterier har i princip inte fått anordnas av föreningar med ändamål att stödja medlemmarnas intressen, exempelvis fackliga organisationer och andra slag av intresseföreningar som sportfiskeföreningar och båtklubbar. I viss utsträckning har tillstånd dock meddelats stiftelser och ekonomiska föreningar. Sålunda har bl, a. Folkets Hus-föreningar godtagits som lotteri­anordnare om behållningen från lotteriet varit avsedd för samlingslokaler för aUmänheten. Av betydelse vid bedömningen har ibland varit om verk­samheten bedrivits i glesbygd och om verksamheten utgjort en fömtsätt­ning för ett fortsatt föreningsliv på orten.

Tillstånd att anordna lotterier fill stöd för en aldrig så samhällsnyttig verksamhet har i många fall vägrats därför att föreningen haft en sluten karaktär eller på annat sätt begränsat medlemskretsen. Hit hör bl, a, kor-porationsidrottsföreningar och andra arbetsplatsanknutna föreningar. Även sådana föreningar som har begränsat sin medlemsrekrytéring till vissa yrkesgrupper eller till ett visst bostadsområde har betraktats som slutna och därför inte ansetts bedriva en i LF:s mening allmännyttig verksamhet. Slutna föreningar har dock i vissa fall fått anordna lotterier om verksamheten delvis varit utåtriktad, exempelvis en sångkör som upp­träder för aUmänheten.

Av praxis framgår vidare att tUlstånd som regel inte bmkar meddelas om en kommun har ett avgörande inflytande på det ändamål, vartill lotteri­medlen skall användas. Vidare har det ofta varit diskutabelt om lotterier skall få anordnas tiU förmån för skolresor. F. n, meddelas i allmänhet inte tillstånd till sådana lotterier. Inte heller får Hem och Skola-föreningar som regel anordna lotterier.


 


Prop. 1981/82:170                                                   40

Under vissa fömtsättningar har organisationer fått anordna lotterier även tUl förmån för en ideell verksamhet utom landet. TiUstånd har medde­lats exempelvis Rädda Barnen och Svenska röda korset. Däremot har tillstånd vid flera tillfällen vägrats bl, a. Amnesty International.

Vem som helst får således inte anordna lotterier även om medlen skall användas för godtagbara ändamål. Inte heller får en ideell förening, som i och för sig kan godtas som en anordnare, anordna lotterier till förmån för andra ändamål än dem som föreningens egen verksamhet avser att fyUa. I vissa andra fall har tillstånd vägrats föreningar som inte bedrivit en tillräck­ligt "nyttig" verksamhet, exempelvis foto- och radioamatörföreningar,

I praxis har tiUstånd också vägrats med motiveringen att föreningens ändamål varit begränsat fill en viss bestämd företeelse, ett visst projekt eller till att skapa opinion för eller mot en viss företeelse. En sådan verksamhet har inte ansetts vara allmännyttig, kulturell eller välgörande i LF:s mening.

Som exempel på andra ideella föreningar som inte har meddelats till­stånd att anordna lotterier kan nämnas Svensk-kinesiska vänskapsförbun­det, Samfundet Alliance Fran§aise och Nordiska Samfundet mot plåg­samma djurförsök.

Som nyss nämndes får lotterier under vissa fömtsättningar anordnas även tiU förmån för partipolitisk verksamhet. Denna möjlighet tUlkom år 1960 (prop. 1960:43, 2 LU 1960:9, rskr 1960:138), Därvid uttalades att tillstånd skuUe lämnas endast politiskt parti med representation i riksdagen eUer organisationer med anknytning till sådant parti. Vidare framhölls att tillståndsprövningen borde handhas så att de politiska lotterierna inte inkräktade på möjligheterna att tUlgodose andra och mera traditioneUa ändamål genom lotterier.

En väsentlig utvidgning av rätten att anordna lotterier för politisk verk­samhet genomfördes år 1974(prop. 1974:51, NU 1974:21, rskr 1974:154), Därvid uttalades att ett poUtiskt parti, som inte har representation i riksda­gen men väl i landsting och kommunfullmäktige i olika delar av landet, liksom organisationer som har anknytning till sådant parti, borde kunna tillåtas att anordna lotterier som var avsedda att bedrivas endast inom landstingsområdet eller kommunen. Vidare uttalades att politiska gmppe-ringar, som tillkommit för speciella syften med lokalt eUer regionalt be­gränsad räckvidd eller som bedöms vara av tillfällig natur, dock inte borde få tillstånd.

Lotteriutredningen

Utredningen konstaterar att lotteriernas ekonomiska betydelse för de ideeUa föreningarna är starkt skiftande. Enligt utredningen står det dock klart att lotterier, särskUt bingospel, har en mycket stor, ofta helt avgöran­de betydelse för många föreningars möjlighet att driva aktiv verksamhet.

En principiell utgångspunkt bör enligt utredningen vara att behållningen


 


Prop. 1981/82:170                                                   41

av lotterier skall få användas endast för ideella ändamål eller tillfalla det allmänna. Endast i undantagsfall bör kommersiella intressen tillåtas i lot­terisammanhang.

Utredningen anser det nödvändigt att skapa ett nytt system som reglerar frågan vem som skaU få anordna lotterier för ideella ändamål. De nuvaran­de bestämmelsema om vilka ideella ändamål som skall få stödjas med medel från lotterier är enligt utredningens uppfattning oklara och svårtol­kade. Vidare konstateras att en mycket varierande praxis har utvecklats som i vissa fall framstår som inkonsekvent och ologisk.

Enligt utredningens mening är all ideell verksamhet i vid mening till nytta för samhället. Inom ramen för sådan verksamhet görs betydelsefulla insatser tUl förmån för humanitära, sociala eller andra behjärtansvärda ändamål. Som exempel härpå nämns bl. a, den verksamhet som bedrivs av handikapp- och nykterhetsrörelserna samt av idrottsföreningarna. Det an­förs också att den verksamhet som bedrivs inom politiska partier är av avgörande betydelse för ett demokratiskt samhälle. Till detta kommer vidare enligt utredningen att ett livaktigt och mångförgrenat föreningsliv i sig innebär en tillgång för samhället.

En av utgångspunkterna för utredningen har varit att mot bakgmnd av det anförda försöka bredda den nuvarande kretsen av anordnare.

Utredningen föreslår att tillstånd att anordna lotterier i fortsättningen bör meddelas ideella föreningar som är öppna och som varaktigt bedriver verksamhet inom riket. Lotterierna skall inte få avse vinster i form av pengar. Vidare föreslås att tiUstånd skaU meddelas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett ansvarsfullt och ändamålsen­ligt sätt.

Privatpersoner som bedriver en i och för sig behjärtansvärd ideeU verk­samhet skaU således enligt förslaget inte få anordna lotterier. Vidare anser utredningen att lotterier inte heller skall få anordnas av ideeUa föreningar som har till syfte att främja medlemmamas eller andra bestämda gmppers ekonomiska eller därmed jämförbara intressen. Enligt utredningen innebär detta att tUlstånd inte skall meddelas exempelvis fackföreningar, arbetsgi­vareföreningar, hantverksföreningar, hemslöjdsföreningar, konsumentgil­len eller konstnärsgillen.

Vad som nu har anförts skall emellertid inte gälla utan undantag. Om särskilda skäl föreligger skall enligt förslaget tillstånd kunna meddelas, fömtom ideella föreningar, andra organisationer som bedriver ideell verk­samhet. Som exempel på stiftelser eller ekonomiska föreningar som bör meddelas tillstånd nämner utredningen Konstfrämjandet, Litteraturfräm­jandet, De Blindas förening samt vissa äldre Folkets Hus-föreningar.

Enligt förslaget skaU tUlstånd kunna meddelas endast sådana ideeUa föreningar som är öppna för utomstående. Öppenhetskravet bör enligt utredningen inte anses vara uppfyllt om endast en mycket liten krets av personer kan bli medlemmar eller om medlemsantagningen baseras på


 


Prop. 1981/82:170                                                   42

godtyckliga grunder. Det anförs dock att lotterier i vissa fall bör få anord­nas också av slutna föreningar som bedriver en utåtriktad behjärtansvärd ideell verksamhet.

TUlstånd att anordna lotterier skall vidare meddelas endast ideeUa för­eningar som varaktigt bedriver en ideell verksamhet. Enligt utredningen bör en förening som regel därför kunna påvisa att verksamhet har bedrivUs kontinuerligt under minst två år innan lotterimarknaden får tas i anspråk. Även nybildade föreningar bör dock enligt utredningens mening under vissa fömtsättningar få anordna lotterier, trots att de har varit verksamma under en kortare tid än två år. Utredningen anför att det med hänsyn tiU stadgar m. m. ibland kan stå alldeles klart att en nybildad förening kommer att bedriva en varaktig ideell verksamhet.

Lotterierna bör enligt utredningens mening få anordnas endast av svens­ka föreningar och i princip bara tUl förmån för en verksamhet som bedrivs inom landet. Endast vad gäller tiUfällig, humanitär katastrofhjälp bör en verksamhet som en förening bedriver utomlands få stödjas med medel från lotterier. Utredningen nämner Rädda Barnen som ett exempel på en för­ening som bör få tillstånd. För mera permanent verksamhet utomlands bör organisafionerna, liksom f. n., enligt utredningens mening vara hänvisade till andra inkomstkällor. Föreningar som har tiU syfte att främja andra nationers utrikespolitiska, kommersiella eller Uknande intressen bör inte heller få anordna lotterier. Som exempel på sådana föreningar nämns Samfundet AUiance Frangaise samt vänskapsförbund mellan Sverige och olika länder. Tillstånd bör dock kunna meddelas föreningar som har en allmän, utrikespoUtisk karaktär, exempelvis FN-föreningar med syfte att bl. a. sprida kännedom om internationella frågor inom ramen för FN:s och dess fackorgans verksamhet.

Vissa föreningar bedriver en verksamhet som har såväl idellt som annat syfte. Sådana föreningar bör enligt utredningen få anordna lotterier tiU förmån för den del av verksamheten som har ett ideeUt syfte. Tillstånd bör dock inte komma ifråga om den ideella verksamheten utgör endast en mindre del av föreningens totala verksamhet.

Vidare anser utredningen att en verksamhet som uppenbarligen bör tillgodoses av det allmänna inte bör få finansieras genom lotterier. Som exempel på sådan verksamhet som åvilar kommunerna, och som inte bör få finansieras genom lotterier, nämns byggandet av idrottshaUar och an­ordnande av förskoleverksamhet.

Enligt utredningens mening bör tillstånd inte heller meddelas sådana ideella föreningar som kan betraktas som stödföreningar fill föreningar med ideeU verksamhet.

Vidare anser utredningen att lotterier inte bör få anordnas i syfte att skaffa medel för skolresor. Däremot bör en ideell förening, vars syfte är att anordna lägerskolor eller annan studieverksamhet, få anordna lotterier fill förmån för sin ideeUa verksamhet.


 


Prop. 1981/82:170                                                   43

Politiska partier och till dem anslutna organisationer bör enligt utred­ningen även i fortsättningen få anordna lotterier. På lokal och regional nivå bör krävas bl. a. att partiet är representerat i landsting, kommunfullmäk­tige eller kyrkofullmäktige (f. n. är partier som enbart är representerade i kyrkofullmäktige iiite berättigade att anordna lotterier). Om ett parti är att betrakta som ett riksparti - med organisafioner i flertalet län - och verksamheten bedrivs varakfigt bör enligt utredningens mening partiet jämstäUas med andra ideella riksorganisationer vad gäller möjligheterna att få anordna lotterier. Kravet på varaktig verksamhet bör i detta fall innebä­ra att partiet skaU ha deltagit i allmänt val och kontinuerligt ha verkat under minst en valperiod (dvs. tre år). Representation i riksdagen bör dock, tiU skillnad mot vad som f, n. gäller, inte utgöra en fömtsättning för tillstånd. Utredningen anför att man därvid haft i åtanke bl.a. Kristen Demokratisk Samling.

Utredningens förslag innebär att ytterligare föreningar i framtiden kom­mer att få anordna lotterier, exempelvis korporationsidrottsföreningar, foto- och radioamatörföreningar, föreningar som har fill syfte att skapa opinion mot djurförsök eller mot användningen av tobak och narkotika. Hem och Skola-föreningar samt vissa föreningar som har till syfte att främja invandrargmppers intressen.

Föredraganden

Som jag tidigare (avsnitt 2.2.2) har anfört bör en av utgångspunkterna vara att lotteriverksamheten alltjämt skall vara underkastad en offentlig reglering. Det bör vara en samhäUsuppgift att bestämma för vilka ändamål som lotterier skaU få anordnas.

Sedan länge utgör lotterier en betydande inkomstkälla för åtskilliga organisationer i vårt land, som på skilda fält ägnar sig åt ideell verksamhet. Många organisationer, i första hand ideella föreningar, har till största delen byggt upp sin verksamhet med stöd av intäkter från lotterier. Föreningarna bedriver ofta en verksamhet som utgör ett värdefullt inslag i vårt samhälle och som är av stort allmänt intresse från flera utgångspunkter.

Remissinstanserna stäUer sig i allt väsentligt posifiva tUl utredningens förslag. Det anses vara av stor vikt att klara regler skapas om vem som skall få anordna lotterier för ideella ändamål liksom hur dessa ändamål skall preciseras.

Också jag anser det vara av största betydelse att ideella föreningar och liknande organisationer även i fortsättningen får stimulansen att finansiera sin verksamhet genom egna aktiviteter, exempelvis lotterier. Som nyss berördes är många organisationer också i hög grad beroende av lotteriin­täkter för att kunna bedriva sin verksamhet. Vidare bör beaktas att sam­hället har begränsade resurser att lämna ekonomiskt stöd åt den verksam­het organisationerna bedriver.

En av gmndtankama bakom den nuvarande lotteriregleringen är att


 


Prop. 1981/82:170                                                   44

behåUningen av lotterier bör tillfalla ideella ändamål eller gå till det all­männa. Som jag tidigare har anfört bör denna gmndtanke gälla även i fortsättningen. I princip bör lotterier alltså inte få förekomma i kommer­siella sammanhang. För att denna målsättning skall kunna uppnås är det nödvändigt att söka formulera vissa begränsningar vad gäller möjligheter­na att anordna lotterier.

Den nuvarande regleringen har tillämpats på så sätt att som regel endast öppna ideella föreningar och motsvarande organisationer som bedriver ideeU verksamhet inom landet har fått anordna lotterier. Utredningens förslag innebär att denna regel uttryckligen slås fast. Liksom flertalet remissinstanser ansluter jag mig i princip tiU detta förslag. Den helt övervä­gande delen av de nuvarande lotterianordnarna är till sin karaktär ideella föreningar av det här slaget.

Enligt min mening bör en av utgångspunkterna vara att lotterierna skall få anordnas endast av sådana sammanslutningar som äger rättskapacitet och som dessutom är ideeUa föreningar. Som en förutsättning för tillstånd bör vidare gälla att den ideella föreningen har till huvudsakligt syfte att främja aUmännyttigt ändamål samt att föreningen i sin verksamhet också huvudsakligen fillgodoser sådant ändamål. Föreningar som har till huvud­sakligt ändamål att tillgodose exempelvis medlemmarnas ekonomiska eUer därmed jämförbara intressen bör alltså uteslutas från möjligheten att an­ordna lotterier. Detta innebär att lotterier inte bör få anordnas av bl.a. arbetsgivareföreningar, fackföreningar, branschorganisationer och villa­ägareföreningar.

Någon närmare precisering är knappast möjlig såvitt gäller kravet på att det skaU vara fråga om ett aUmännyttigt ändamål. Man torde aUmänt kunna säga att i begreppet allmännyttigt ändamål kan inrymmas ändamål som enligt en utbredd uppfattning är värda att stödja. Ett motsvarande krav gäller i princip för att ideella föreningar m.fl, skall medges begränsad skattefrihet enligt kommunalskattelagen (se p. 9 anvisningarna fill 53 § kommunalskattelagen). TiU de föreningar som inte bör meddelas fillstånd bör enligt min mening höra exempelvis sådana föreningar som bedriver en verksamhet som uppenbart står i strid med det demokratiska statsskickets gmndidéer, principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Det bör vidare, som utredningen också har föreslagit, krävas att den ideeUa föreningen i princip är öppen för envar, dvs, föreningen skall inte vägra någon inträde såvida det inte med hänsyn till arten eller omfattning­en av föreningens verksamhet eller syfte eller av annan orsak finns särskil­da skäl för detta.

En av utgångspunkterna bör således vara att lotteriema skall få anord­nas endast av ideella föreningar. I likhet med utredningen anser jag dock att man även i fortsättningen bör kunna göra avsteg från denna regel om det finns särskUda skäl för detta. Tillstånd bör därför, liksom hittiUs, kunna


 


Prop. 1981/82:170                                                   45

meddelas exempelvis vissa ekonomiska föreningar, bl.a. folketshusför-eningar, och stiftelser som har till huvudsakligt syfte att främja allmännyt­tigt ändamål.

Det är självfallet så att frågan vad som bör förstås med en öppen ideeU förening som har tiU syfte att främja aUlmännyttigt ändamål kan bli föremål för olika meningar. Även i fortsättningen är det därför ofrånkomligt att vissa tolknings- och gränsdragningsproblem kan komma att uppstå. Av betydelse vid bedömningen kan också vara de värderingar som råder inom samhället vid viss tidpunkt. Det ligger därför i sakens natur att det i viss mån måste ske en fortlöpande rättsbildning genom praxis. Liksom f. n. kommer alltså i stort att överlämnas åt de tUlämpande myndigheterna att avgöra frågan om en viss verksamhet är av sådan beskaffenhet att den bör få finansieras genom lotterier.

Jag skall härefter beröra vissa frågor som har tagits upp av utredningen och som särskUt har berörts av remissinstanserna.

Det förslag som utredningen har lagt fram innebär bl. a. att lotterier skall få anordnas endast av sådana ideella föreningar som varaktigt bedriver ideell verksamhet. Jag är i princip av samma uppfattning. Föreningar som är av tUlfällig karaktär bör således som regel inte få utnyttja lotterimarkna­den. Det bör också kunna krävas att en förening har varit verksam under en inte alltför kort tid innan lotterier får anordnas. Som utredningen har anfört bör emellertid under vissa fömtsättningar även nybildade föreningar få anordna lotterier. TUlstånd bör normalt också kunna meddelas förening­ar som avses vara verksamma under en begränsad tid och med syfte att exempelvis driva en kampanj inför en folkomröstning. Detta innebär en utvidgning av gällande praxis.

Utredningen konstaterar att det finns ideella föreningar som bedriver en verksamhet som endast tUl viss del har ett ideellt syfte. Det kan exempel­vis vara så att en ideeU förening driver en kioskrörelse, I sådana faU skall tillstånd inte meddelas om den ideeUa verksamheten endast utgör en mind­re del av föreningens totala verksamhet. Liksom de flesta remissinstanser­na delar jag denna uppfattning. Som jag nyss anförde bör man kräva att föreningen har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttiga ändamål.

Enligt min mening bör i princip gälla att lotterier inte skall få anordnas i syfte att främja en verksamhet som uteslutande har förbehållits offentliga organ. Det förhållandet att ett offentligt organ kan ha tagit på sig att svara för en viss typ av verksamhet bör dock inte utgöra ett hinder mot att lotterier anordnas i syfte att främja samma typ av verksamhet. Lotterier bör således kunna anordnas av en ideell förening i syfte att få in medel exempelvis för en idrottshall eUer en skola som bygger på en alternativ pedagogik.

Vidare delar jag utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att stödföreningar tiU ideella föreningar, exempelvis supporterklubbar, hksom f.n. inte bör meddelas lotteritiUstånd, Principen bör också i fort-


 


Prop. 1981/82:170                                                   46

sättningen vara att tUlstånd meddelas endast juridiska personer och såle­des inte exempelvis en sektion inom en ideeU förening. Hinder bör dock inte föreligga mot att ett lotteri anordnas till förmån för en sådan sektion, som också själv kan administrera lotteriet. Det förhållandet att en förening har flera sektioner bör också kunna inverka på bedömningen av förening­ens behov av lotteriinkomster (jfr avsnitt 2.7.2.3).

Frågan om lotterier bör få anordnas av kooperativa konsumentgiUen, hemslöjdsföreningar, hantverksföreningar och konstnärsgillen har tagits upp av flera remissinstanser som menar att sådana sammanslutningar, till skUlnad mot vad utredningen har föreslagit, bör få anordna lotterier. För egen del anser jag att frågan om tillstånd för sammanslutningar av det här slaget knappast kan besvaras generellt utan i stället måste lösas från faU tUl fall med beaktande bl, a. av verksamhetens karaktär. Min uppfattning är dock att sammanslutningar av denna art många gånger har en sådan all­männyttig inriktning att de bör komma i fråga som lotterianordnare.

Jag skall härefter ta upp frågan vad som bör gälla beträffande lotterier som anordnas tUl förmån för aUmännyttiga ändamål utom landet. Utred­ningens förslag innebär bl.a. att tiUstånd skaU meddelas endast sådana föreningar som bedriver en verksamhet som utgör tillfällig humanitär kata­strofhjälp. Tillstånd skall således inte meddelas om verksamheten är av mer permanent karaktär. Förslaget kritiseras av flera remissinstanser som menar att även mera långsiktiga projekt bör kunna stödjas genom lotterier,

Enlig min mening bör huvudregeln vara att lotterierna skall få anordnas endast av ideella föreningar som har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål inom landet. Det finns emellertid åtskUliga förening­ar som utomlands bedriver en verksamhet som enligt en utbredd svensk uppfattning är av stor betydelse och som bör uppmuntras, I en tid av ökad intemationell rörlighet och solidaritet bör man kunna skapa ett större utrymme än f. n. för dessa föreningar, som arbetar för bl. a. humanitära intressen, att få anordna lotterier. Jag anser därför att lotterier bör få anordnas i en något vidare utsträckning än vad utredningen har föreslagit. Om särskilda skäl föreligger bör lotterier även få anordnas av en förening som har till huvudsakligt syfte att främja aUmännyttigt ändamål utom landet. Sålunda bör lotterier få anordnas även fill förmån för mer långsik­tiga projekt av humanitär art, exempelvis bamavårdsprojekt. Likaså bör lotterier som regel få anordnas av sådana föreningar som har till syfte att ge hjälp exempelvis åt enskilda polifiska fångar och deras familjer som befin­ner sig i ufiandet.

I likhet med utredningen anser jag tillstånd att anordna lotterier inte bör meddelas föreningar som har fill syfte att främja andra länders utrikespoli­tiska, kommersieUa eUer liknande intressen. Detta är också i enlighet med den praxis som f. n. gäller, I Sverige finns dock många ideeUa föreningar som har till huvudsakligt syfte att främja kulturutbytet med andra länder. Enligt min uppfattning torde dessa föreningar, liksom sådana föreningar


 


Prop. 1981/82:170                                                   47

som har en allmänt utrikespolitisk karaktär, som regel uppfylla kraven för att få lotteritUlstånd. Som jag tidigare anfört måste dock frågan om tillstånd prövas från fall tUl fall med beaktande bl. a. av verksamhetens karaktär.

TUlstånd att anordna lotterier bör enligt min mening meddelas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt samt enligt meddelade föreskrifter, vUlkor och bestämmelser. Även om fömtsättningarna för tUlstånd i övrigt är uppfyllda bör tillstånd kunna vägras om dessa fömtsättningar inte föreligger.

Min avsikt är således att den praxis som f. n. gäUer beträffande tiUstånd att anordna traditioneUa lotterier i aUt väsentligt skaU tillämpas även i fortsättningen. Det nyss anförda innebär dock i viss mån en utvidgning av möjligheterna att få tillstånd. Störst betydelse torde denna utvidgning få för bl. a. de korporationsidrottsföreningar som i praktiken är öppna för allmänheten, till politiska partier anknutna organisationer som idag inte får anordna lotterier. Hem och Skola-föreningar, föreningar som bedriver verksamhet av humanitär art utomlands samt föreningar som bedriver opinionsskapande verksamhet i vissa frågor. Med aU säkerhet bör man dock kunna räkna med att lotterimarknaden även i fortsättningen kommer att domineras av samma föreningar som f. n. förekommer på denna mark­nad.

Det har från vissa håll hävdats att en utvidgning av anordnarkretsen kan medföra att utrymmet för lotterier i motsvarande mån kan komma att minska för de föreningar som idag finns på lotterimarknaden. Denna tanke­gång bygger närmast på tesen att utrymmet på marknaden är relativt konstant och att en ökad konkurrens endast för med sig en omfördelning av marknadsandelarna. Enligt min mening är det dock svårt att kunna dra några bestämda slutsatser avseende effekterna av en utvidgning av anord­narkretsen. Min bedömning är att utvidgningen knappast kommer att ska­pa några egentliga problem för de föreningar som f. n. är beroende av inkomster från lotterier för sin verksamhet. Här bör man också hålla i åtanke att det slutligen ankommer på den enskilde lottköparen att avgöra om han genom sitt lottköp vill stödja en viss förenings verksamhet,

2.7.2.3   Behovsprövningen m. m. Nuvarande förhållanden

De traditioneUa lotterier som poUsmyndighetema och länsstyrelserna kan lämna tillstånd tiU är beloppsmässigt sett begränsade till 30000 (3 § b) respektive 400000 kr. (3 § c) per år. Omsättningen i de lotterier som regeringen lämnar tillstånd fill, exempelvis rikslotterier, bestäms från faU fiU faU.

De lokala och regionala lotterierna syftar tiU att tillgodose vissa bestäm­da ändamål. Häri anses underförstått ligga ett krav på att anordnarna av lotterierna skall ha ett behov av lotteriinkomsterna. Detta finns dock inte uttalat vare sig i LF eller dess förarbeten. Ofta meddelas tiUstånd att


 


Prop. 1981/82:170                                                   48

anordna dessa lotterier inom de fastställda beloppsgränserna utan att nå­gon behovsprövning sker. Vid länsstyrelsernas tillståndsprövning beaktas ibland lotterinämndens anvisningar för bingospel Gfr avsnitt 2.7.6). Enligt dessa anvisningar bör tUlses att omslutningen inte överstiger vad sökan­dens verksamhet skäligen kan motivera. I anvisningarna betonas att myn­dighetema bör beakta inkomster från andra lotteriformer och alternativa finansieringsmöjligheter. Av anvisningarna följer också att tillstånd inte skall meddelas i en större omfattning än vad utrymmet på marknaden medger.

Lotteriutredningen

Ett av de problem som är förknippade med de tradifioneUa lotterierna på lokal och regional nivå anser utredningen vara att omslutningen bestäms inom föreskrivna ramar utan hänsyn till lotterianordnarnas behov.

Enligt utredningens mening bör en förenings behov av lotternnkomster prövas innan lotteritiUstånd meddelas. Vid denna prövning bör beaktas föreningens övriga möjligheter fill inkomster samt de kostnader som är förknippade med den verksamhet som föreningen bedriver. Vidare bör föreningens storlek och verksamhetens omfattning inverka på bedömning­en. Som exempel på inkomster som bör påverka behovet av lotterimedel nämner utredningen biljetfintäkter, hyresintäkter, ersättningar för reklam samt bidrag från enskilda och det allmänna. Målet bör enligt utredningen vara att åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt av lotteritillstån­den.

Vid behovsprövningen bör enligt utredningens mening inte beaktas en förenings lotteriinkomster från den fria sektorn (se avsnitt 2.7,2,6).

Vidare anför utredningen att lotterianordnarna inte sällan överskattar den egna förmågan att med gott resultat genomföra lotterier. Utredningens bedömning är också att utrymmet på marknaden sannolikt inte räcker tUl för att alla skaU få sina anspråk tillgodosedda fullt ut. Hänsyn bör därför tas tiU marknadsutrymmet, vUket innebär att det troligtvis blir nödvändigt med nedskärningar av de belopp som föreningarna har ansökt om.

Fömtsättningarna för att kunna bedöma marknadsutrymmet är enligt utredningen olika för olika slag av lotterier. För lotterier som säljs från fasta försäljningsplatser, exempelvis vamhus, är det relafivt enkelt att bilda sig en uppfattning om marknadsutrymmet med ledning av tidigare försäljning, lotteriemas lönsamhet och konkurrensen på marknaden. På denna del av lotterimarknaden bör man enligt utredningen utan större svårigheter kunna göra en bedömning av marknadsutrymmet. Utredningen konstaterar att det tillgängliga marknadsutrymmet redan nu beaktas på bingoområdet samt i viss mån också vad gäller rikslotterierna.

När det sedan gäller lotterier som säljs av föreningsmedlemmarna själva vid personliga kontakter med lottköparna är det enligt utredningen betyd­ligt svårare att bedöma marknadsutrymmet. I det här avseendet bör stor


 


Prop. 1981/82:170                                                   49

hänsyn tas tUl hur föreningen tidigare har lyckats med sin lottförsäljning. Nytillkommande föreningars ansökningar torde enligt utredningen i aU­mänhet få behandlas restriktivt eftersom dessa föreningar inte tidigare dokumenterat sin förmåga att sälja lotter på denna del av marknaden.

Bedömningen av föreningarnas behov samt av marknadsutrymmet bör enligt utredningens mening lämpligen ske på årsbasis. Därigenom kan myndigheterna få en totalbild av marknaden och lättare göra en rättvis bedömning.

Mot bakgmnd av det föreslagna anser utredningen att det saknas anled­ning att ha kvar några bestämda gränser för lotteriernas omslutning.

Föredraganden

De flesta remissinstanserna ansluter sig till förslaget att en prövning bör ske av en förenings behov av lotterinkomster samt att en fördelning bör eftersträvas av marknadsutrymmet. Från några håll anförs dock att försla­get kan leda tUl godtyckliga beslut samt att föreningarna själva bör få bedöma sitt behov av lotteriinkomster och det tillgängliga marknadsutrym­met.

För egen del vill jag anföra följande.

Utredningens förslag bygger bl, a. på tesen att det finns en viss begrän­sad marknad för lotterier. Också enligt min uppfattning bör man kunna utgå från att utrymmet för lotterier i viss mening är begränsat. Sannolikt bör man dock kunna räkna med att det för olika lotterier finns olika marknader, vars storlek torde variera från tid till annan. En ökning av ett lotteri på en marknad behöver långtifrån medföra en minskning av lotte­rierna på andra marknader. Givetvis kan endast ungefärliga uppskattningar göras ay det utrymme som finns för lotterier på de olika marknaderna.

Som tidigare (avsnitt 2,7.2,2) har nämnts är ett mycket stort antal ideella föreningar med varierande ideella ändamål mer eller mindre starkt beroen­de av inkomster från lotterier. Det är av stor betydelse att dessa föreningar även i fortsättningen bereds möjlighet att vara verksamma på lotterimark­naden.

Bl. a. mot den nu redovisade bakgmnden är det också enligt min mening nödvändigt att regleringen av lotterier utformas så att den möjliggör en viss fördelning av det begränsade utrymmet för lotterier bland de ideella för­eningarna. Jag ansluter mig tUl utredningens uppfattning att en sådan fördelning av marknadsutrymmet så långt det är möjligt i princip bör grundas på det behov av lotteriinkomster som en förening kan anses ha för sin verksamhet.

Som nyss berördes kan det från fillståndsmyndigheternas sida endast bli fråga om ungefärliga uppskattningar av det utrymme för lotterier som kan antas finnas på marknaden. Av viss betydelse kan därvid vara den tidigare försäljningen av lotterier. Detsamma bör gälla i fråga det behov av lotteri­inkomster som en förening kan anses ha för sin verksamhet. Vid denna 4    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                   50

bedömning bör i princip vägas in alla inkomster som en förening har, dvs. även försäljningen från andra lotterier, I sakens natur ligger att bedömning­ar av det här slaget som regel måste bli tämligen schablonartade.

Även jag anser att det mot denna bakgmnd saknas anledning att ha kvar några bestämda gränser för de traditionella lotteriernas omslutning,

2,7.2.4 Försäljningsområdet Nuvarande förhållanden

TiUstånd att anordna lokala och regionala lotterier kan meddelas med stöd av 3 § b och 3 § c LF. Dessa lotterier får enligt LF bedrivas inom ett polisdistrikt respektive inom ett län. Det förekommer att polismyndighe­terna meddelar tillstånd med kommunen som försäljningsområde. Rege­ringen kan meddela tillstånd att anordna traditioneUa lotterier, vilka kan bedrivas inom flera län eller hela landet.

Lotteriutredningen

Enligt utredningens mening bör huvudregeln vara att lotterierna skall få säljas endast inom det område där den ideella föreningen eller organisafio­nen huvudsakligen bedriver sin verksamhet.

Innebörden av förslaget är enligt utredningen att lokala föreningar skall få anordna lotterier endast inom det lokala område, vanligtvis kommunen, där föreningarna bedriver sin verksamhet och har sina medlemmar. TUl-ståndsmyndigheten skall dock kunna medge undantag härifrån, exempel­vis om en förening bedriver verksamhet tUl ungefär lika stor del i två kommuner eller om en förening bedriver verksamhet i en kommun vars mest besökta köpcentmm ligger i en annan kommun.

Föreningar på regional nivå skall enligt förslaget få sälja sina lotterier inom länet. Riksorganisafioner skall få sälja sina lotterier inom hela landet.

Utredningen anför vidare att lotterianordnarna på läns- och riksnivå bör vinnlägga sig om att lotterierna får en så stor spridning som möjligt inom det område där lotterierna får säljas. Om sådana lotterier säljs endast på ett fåtal orter skulle detta få icke önskvärda konsekvenser för de lokala lotterianordnarna. Dessa skulle riskera att möta en stark konkurrens från de störte lotterierna och kanske få svårt att sälja sina lotterier. Utredning­en menar att tUlståndsmyndigheterna bör fillse att lotterierna får en lämplig spridning.

Föredraganden

Remissinstanserna har i allmänhet inte något att erinra mot förslaget. Också enligt min mening bör lotterierna i princip få bedrivas endast inom det område där en förening huvudsakligen är verksam. Detta område bör fastställas när tillstånd meddelas. Jag ansluter mig tiU uppfattningen att lotterierna bör fä en så stor spridning som möjligt inom detta område.


 


Prop. 1981/82:170                                                                 51

2.7.2.5 Insatser, vinster, vinstandel och avkastning Nuvarande förhållanden

Bortsett från sådana anmälningslotterier som avses i 2 § LF finns i LF inga bestämmelser om de enskilda insatsernas storlek i traditionella lotteri­er. I mindre lotterier uppgår varje insats som regel till en kr. Insatserna i de större lotterierna varierar men brukar som regel inte överstiga 10 kr,

I sådana lotterier som anordnas med stöd av 3 § LF får vinsterna inte utgöras av pengar eller värdepapper. Vid tillkomsten av LF anfördes bl. a, (SOU 1938:17, s. 51) aU det skulle vara särskilt frestande att delta i sådana lotterier där vinsterna utgjordes av pengar eller värdepapper samt att lotterier, där sådana vinster förekom, som regel inte borde få anordnas utan tillstånd av regeringen. Vinsterna i 3 §-lotterierna utgörs i allmänhet av varor eller presentkort som avser varor, I rikslotterier har ibland vissa vinster utgjorts av premieobligationer eller börsnoterade aktier.

Några bestämmelser avseende vinstandelen i lotterierna, dvs, förhåUan­del mellan insatsernas och vinsternas värde, finns inte i LF, I allmänhet återgår dock minst hälften av insatsernas värde till lottköparna i form av vinster. Denna gmndprincip har slagits fast i tillstånden som avser rikslot­terier. Om vinsterna fillställs vinnarna gratis (portokostnader etc. betalas av anordnaren) får 45 procent av omslutningen utgöras av vinster.

I LF finns inga bestämelser om avkastningens storlek, dvs, hur stor del av omslutningen som skall tillfalla det ändamål för vilket lotteriet anord­nas. Som senare (avsnitt 2.7,11) kommer att beröras har dock lotte­rinämnden utfärdat anvisningar som gäller bl. a, nettobehåUningen i sådana lotterier som säljs från fasta försäljningsställen och där anordnarna biträds av serviceföretag.

Lotteriutredningen

Utredningen anför att det inte har kommit till dess kännedom att insat­sernas storiek i traditionella lotterier skulle vålla nägra problem. En be­gränsning av insatsernas storlek skulle inte heller få någon större effekt, eftersom inget hindrar att en och samme lottköpare köper en stor mängd lotter. Dessutom bör enligt utredningens mening minst hälften av insatser­nas värde återgå som vinster. Utredningen har därför inte funnit anledning att föreslå några insatsbegränsningar men menar att sådana begränsningar kan bli nödvändiga om insatserna skulle komma att höjas till en oaccepta­bel nivå.

Vinsterna i de traditionella lotterierna bör enligt utredningens mening inte få utgöras av pengar, I rikslotterier bör premieobligationer godkännas även i framfiden.

Utredningen konstaterar att presentkort har blivit allt vanligare som ersättning för vamvinster. Presentkorten ger en större valfrihet för vin-nama samtidigt som anordnarna slipper fundera på lämpliga varor. Utred-


 


Prop. 1981/82:170                                                   52

ningen anser att presentkorten även i framtiden bör få användas som vinster. Det förhållandet att presentkorten ibland växlas till pengar bör enligt utredningens mening kunna rättas till om presentkorten görs giltiga i flera butiker.

Vidare konstaterar utredningen att det förekommer att nya lotter i lotte­rier erbjuds som vinster. Om utbyte tillåts i stor omfattning skulle resulta­tet bli att vinstandelen sänks alltför kraftigt. Utredningen anser att endast en begränsad andel av lågvinsterna i ett lotteri bör få bytas ut mot nya lotter.

En allmän princip bör enligt utredningens mening vara att vinstandelen skall uppgå till minst 50 procent av lotteriernas omslutning.

Principen att lotterierna skall ge skälig avkastning bör enligt utredningen lagfästas. Frågan vad som är att anse som skälig avkastning bör avgöras från fall till fall med beaktande bl.a. av faktorer som konkurrenssitua­tionen, försäljningsmetoderna och rabattmöjligheterna på vinsterna. Ut­redningen anför att tillståndsmyndigheterna bör verka för att kostnaderna för reklam, administration, försäljning m.m, hålls nere. Lotterinämnden bör utarbeta bedömningsnormer på områden där det är lämpligt.

Föredraganden

I likhet med remissinstanserna kan jag i stort sett ansluta mig till utred­ningens förslag.

Vinsterna i de lokala och regionala lotterierna bör enligt min mening även i fortsättningen i princip inte få utgöras av pengar eller värdepapper, I sådana lotterier som får anordnas inom hela landet bör dock vinsterna, liksom f.n., i den omfattning som bedöms lämplig få utgöras även av värdepapper, närmast premieobligationer eller börsnoterade aktier.

Utredningen har föreslagit att minst hälften av lotteriernas omslutning bör återgå till lottköparna i form av vinster. Även jag anser att lotterianord­narna sä långt det är möjligt bör beakta denna grundprincip vid upplägg­ningen av lotterierna. När tillstånd meddelas bör villkor av det här slaget, liksom f. n., kunna ställas upp.

Enligt min mening bör det självfallet vara så att alla lotterier som anordnas till förmån för allmännyttigt ändamål bör lämna skälig avkast­ning. Frågan vad som är att anse som skälig avkastning kan givetvis inte besvaras generellt utan är beroende av en mängd olika faktorer. Det bör ankomma på tillståndsmyndigheten att i samband med tillståndsprövning­en förvissa sig om att lotteriet kan förväntas att lämna sådan avkastning, bl, a, genom att i förekommande fall granska avtal som har ingåtts med serviceföretag (jfr avsnht 2,7,11),

2,7.2.6 Den fria sektorn Nuvarande förhållanden

Som tidigare (avsnitt 2.7,2,1) har nämnts finns det två slag av lotterier som får anordnas efter endast anmälan hos polismyndigheten, nämligen


 


Prop. 1981/82:170                                                   53

2 §-lotterier och 3 § a-lotterier. Dessa anmälningslotterier anordnas i sam­band med tiUstäUningar av olika slag.

Lotteriutredningen

Enligt utredningens uppfattning har möjligheten att anordna lotterier efter endast anmälan missbmkats och banat väg för uppenbart olämpliga lotterier. Utredningen anför bl. a. att polismyndigheterna inte har fillräck-liga resurser för handläggningen av anmälningslotterierna samt att någon kontroll i praktiken sällan förekommer. De olika typerna av anmälningslot­terier har enligt polismyndigheterna orsakat begreppsförvirring och sam­manblandats med fillståndslotterier.

Utredningen föreslår mot denna bakgmnd att systemet med anmälnings­lotterier slopas. Ett tiUståndsförfarande för samtliga lotterier skulle dock enligt utredningen leda tiU en mycket stor arbetsbelastning för myndighe­terna och dessutom upplevas som onödigt krångligt av de föreningar som anordnar mindre lotterier. Anmälningslotterierna, närmast sådana lotterier som avses i 3 § a LF, bör i stäUet enligt utredningens mening få anordnas inom ramen för en s. k. fri sektor.

Förslaget avseende anmälningslotteriema enligt 2 § LF kommer senare (avsnitt 2.7,3) att redovisas.

Inom den fria sektorn skall öppna ideella föreningar, som huvudsakligen inom en kommun bedriver enbart ideell verksamhet, få anordna lotterier utan anmälan eller tillstånd. Den fria sektorn skall avse lotterier i egentlig mening med i förväg fastställda vinstplaner och med andra vinster än pengar. Vinsternas sammanlagda värde skall motsvara hälften av de beräk­nade insatsernas värde.

För att lottköparna skall kunna lita på att lotterierna anordnas på ett hederligt sätt och pä att behållningen tillfaller det angivna ändamålet bör enligt utredningen gälla att lotterna skall få säljas endast inom den kommun där föreningen har föriagt sin verksamhet och där allmänheten kan tänkas känna till föreningens existens. Vidare föreslår utredningen att lotterna inte skaU få säljas från fasta försäljningsställen, dvs, inte från lottstånd och lottautomater i varuhus eller lottkiosker och liknande som har permanent karaktär. Som skäl för detta anför utredningen att det vid försäljning från fasta försäljningsställen regelmässigt utgår försäljningsarvoden. Dessutom skall lotterna få säljas enbart genom föreningens egna medlemmar.

En fömtsättning för att en fri sektor skall kunna tillåtas är enligt utred­ningen att endast vissa godkända lottyper får användas. Dragningen av vinster skall vidare ha skett redan i anslutning till tillverkningen av lotterna (se vidare avsnitt 2.7,10).

För att åstadkomma en begränsning av den fria sektorn föreslår utred­ningen att varje förening under ett år skall få sälja lotter för högst 20000 kr. Utredningens bedömning är att en sådan försäljning torde kunna ge ett överskott om 7000-8000 kr. Utredningen föreslår inte någon begränsning av insatsemas eller vinsternas storlek.


 


Prop. 1981/82:170                                                   54

Några särskilda kontrollanter skall enligt förslaget inte finnas för lotte­rierna inom den fria sektom. Utredningen anför att ett system med kon­trollanter skulle kräva att anordnaren måste vända sig fill en myndighet innan lotteriet startar. Vidare anförs att lotteriet också skulle belastas med kostnader för kontrollantens arbete. För att systemet skall fungera på det avsedda sättet är det enligt utredningen emellertid nödvändigt att kunna kontrollera att den föreslagna årliga kvoten om 20000 kr. inte överskrids. Utredningen föreslår därför en kontroll över lottflödet som bl. a. innebär att lottiUverkarna och importörerna av lotter skall utfärda s.k. tryckeri­intyg (jfr avsnitt 2.11.2).

Enligt utredningens uppfattning torde endast ett mindre antal föreningar komma att ställas inför frågan om de är berättigade att anordna lotterier inom den fria sektorn eller inte. De föreningar som är osäkra på sin status som lotterianordnare bör enligt utredningen kunna vända sig tiU länsstyrel­sen och där få ett informellt besked.

Föredraganden

De flesta remissinstanserna ställer sig positiva till förslaget om att en fri sektor bör införas för mindre lotterier med i förväg fastställda vinstplaner. Däremot är meningarna delade om hur detta system närmare bör utformas. Många remissinstanser anser att det är olämpligt att överlåta åt anordnarna att själva avgöra om de är berättigade att anordna lotterier samt att det kommer att bli svårt att kontrollera efterievnaden av bestämmelserna. Bl. a. mot den bakgrunden föreslås från flera håll att den som vill anordna lotterier bör söka någon form av generellt fillstånd eller vara registrerad.

Även jag anser det befogat att slopa det nuvarande systemet med anmäl­ningslotterier. Den nya regleringen bör dock enligt min mening utformas på ett annorlunda sätt än vad som har föreslagits av lotteriutredningen.

Jag kommer senare (avsnitt 2.7,3) att ta upp frågan vad som närmare bör gälla beträffande de anmälningslotterier som f.n, får anordnas i samband med offentliga nöjestillställningar m, m., dvs, 2 §-lotterier. Enligt min me­ning bör den nya regleringen av dessa anmälningslotterier utformas på ett sådant sätt att lotterierna får anordnas på i huvudsak samma sätt som f, n. Det nuvarande kravet på anmälan bör dock slopas.

Med stöd av 3 § a och 3 § b LF får idag anordnas vissa mindre lotterier med i förväg fastställda vinstplaner. Dessa lotterier anordnas företrädesvis av lokalt verksamma ideella föreningar. Beträffande 3 § b-lotterierna finns också ett krav på att lotterierna skall bedrivas inom ett polisdistrikt,

I likhet med utredningen anser jag att en fri sektor bör inrättas för de ideella föreningarna. Därigenom bör det bli enklare för dessa föreningar att kunna anordna sådana lotterier som numera regleras i 3 § a och 3 § b. Ett system med en fri sektor bör också syfta tiU att allmänt sett minska administrationen inom lotteriområdet.

Utredningen har föreslagit att lotterierna inom den fria sektorn skall få


 


Prop. 1981/82:170                                                   55

anordnas endast av sådana föreningar som enbart bedriver ideell verksam­het. För egen del anser jag dock att även dessa lotterier bör få anordnas av sådana föreningar som har till huvudsakligt syfte att främja allmänyttigt ändamål (jfr avsnitt 2.7.2.2).

Förslaget om att lotterierna inom den fria sektorn skall förbehållas sådana föreningar som är verksamma huvudsakligen inom en kommun, liksom att lotterna skaU få säljas endast inom denna kommun, har godtagits av flertalet remissinstanser. Även jag anser det lämpligt att lotterierna förbehålls föreningar med lokal anknytning samt att lotterierna enligt hu­vudregeln skall bedrivas inom respekfive kommun. Vissa avsteg från den­na regel bör kunna göras exempelvis i fråga om föreningar som är verk­samma inom storstadsområden.

Den fria sektorn bör också enligt min mening avse sådana lotterier där antalet insatser och vinster samt värdet av dessa är bestämda enligt en uppgjord plan. För att motverka oegentligheter bör i princip endast typ­godkända lotter få användas. Jag kommer senare (avsnitt 2,7,10) att åter­komma tUl dessa frågor. Med hänsyn fill att kontroUanter bör kunna utses för dessa lotterier (se avsnitt 2,11.3) anser jag att dragningen i lotterierna bör kunna få ske även efter lottförsäljningens slut.

Utredningen har föreslagit att vinsterna i fri sektor-lotterierna inte skall få utgöras av pengar samt att vinsternas sammanlagda värde skall motsva­ra hälften av de beräknade insatsernas värde. I likhet med remissinstanser­na anser jag det lämpligt med bestämmelser av det här slaget. Givetvis bör, såsom f, n, gäUer i fråga om 3 § a- och 3 § b-lotterier, vinsterna inte heller få utgöras av värdepapper. I aUmänhet torde vinsterna i dessa lotterier komma att utgöras av varor eller presentkort på varor.

Enligt min mening är det befogat med vissa begränsningar i fråga om insatsernas och vinsternas värde i frisektor-lotterierna. Värdet av vaije insats respektive högsta vinsten bör lämpligen begränsas till två, respekti­ve 500 kr. Jag kommer senare att föreslå en justering i lagen om lotteri­vinstskatt som innebär att vamvinster värda högst 500 kr, inte beskattas.

Jag har tidigare (avsnitt 2,7.2.3) gjort den bedömningen att vid tillstånds­prövningen i princip bör beaktas dels anordnarnas behov av lotteriinkoms­ter, dels det utrymme som kan antas finnas tillgängligt på lotterimarkna­den. Bl, a, mot den bakgmnden anser jag det lämpligt att generellt begrän­sa den fria sektorn på sätt som utredningen har föreslagit genom att ange en viss maximal omsättning per år. Enligt min mening finns det dock starka skäl som talar för att gränsen bör sättas högre än vad som föreslagits. Det är angeläget — särskUt mot bakgrund av det nu rådande statsfinansiella läget — att göra en noggrann prövning av frågan hur samhällets resurser bör utnyttjas. Jag anser att frisektorn bör ges en sådan utformning att den innebär en reeU avlastning för tUlståndsmyndigheterna, Några remissin­stanser har uttalat oro för att frisektor-lotterierna, om omsättningsgränsen sätts högt, kommer att inverka menligt på de tradifionella tUlståndslotte-


 


Prop. 1981/82:170                                                   56

rierna. Jag vill då påminna om att jag, till skillnad från utredningen, förordar begränsningar också i frisektor-lotterierna vad gäller värdet av insatser och vinster. Dessa begränsningar bör medföra att frisektor-lotte­rierna inte får någon icke önskvärd inverkan på lotterimarknaden i övrigt. Slutligen vill jag här också erinra om att de nuvarande 3 § b-lotterierna får avse en omsättning om 30000 kr. per år. Det synes lämpligt att omsätt­ningsgränsen i frisektor-lotterierna bestäms till 50000 kr. per år.

Utredningens förslag innebär att det skall ankomma på lotterianord­narna att själva avgöra om de får anordna lotterier inom den fria sektorn. Jag ansluter mig fill flera remissinstansers uppfattning att en sådan ordning är mindre lämplig. Enligt min mening bör det vara erforderligt med till­stånd för att få anordna dessa lotterier. Genom den prövning som föregår meddelande av tillstånd bör kunna vinnas en viss garanti för att lotterierna anordnas endast av dem som är behöriga. Jag anser att tillståndet som regel bör medföra rätt att under en tid om tre år få anordna lotterier. Tillståndet skall således inte avse vissa enskilda lotterier. Om anordnaren åsidosätter de bestämmelser som gäller för lotterierna eller om fömtsätt­ningar för tiUståndet inte längre föreligger, bör det vara möjligt alt kunna återkalla tiUståndet, Som jag senare (avsnitt 2,10.3) kommer att behandla anser jag det lämpligt att frågan om tillstånd prövas av polismyndigheter­na, som f. n, meddelar tillstånd att anordna 3 § b-lotterier.

Vidare innebär utredningens förslag att endast föreningarnas egna med­lemmar skall få sälja lotter inom den fria sektorn. Försäljning skall inte heller få ske från fasta försäljningsställen. Remissinstanserna har som regel inte haft något att erinra. Från några håll anförs dock att föreningarna kan få svårigheter att få avsättning för sina lotter om de förhindras att använda sig av avlönade lottförsäljare eller av fasta försäljningsställen.

Tanken bakom utredningens förslag i det här avseendet är att de ideella föreningarna i Ökad utsträckning själva skall engagera sig i lotteriverksam­heten och att föreningarna skall tillförsäkras en så hög behållning som möjligt av lotterierna. Även jag ställer mig positiv till ett sådant synsätt. Jag anser dock att det skulle bära alltför långt att förbjuda försäljning av lotter genom andra än föreningsmedlemmar eller förbjuda försäljning från fasta försäljningsställen. Åtskilliga små föreningar är idag av prakfiska eller andra skäl mer eUer mindre tvungna att anlita serviceföretag och andra utomstående försäljare. Det kan exempelvis vara så att föreningens medlemmar på grund av handikapp inte kan sköta försäljningen på egen hand. Inskränkningar av det här slaget ställer alltså ökade krav på för­eningarna och dess medlemmar samt skulle kunna leda till att föreningarna får ett sämre ekonomiskt utbyte av lotterierna. Därigenom motverkas ett av de gmndläggande syftena med regleringen. Dessutom skulle bestäm­melserna föranleda gränsdragningsproblem. Svårigheterna av övervaka efterlevnaden är också uppenbara. Jag anser således att något uttryckligt hinder inte bör ställas upp mot försäljning från fasta försäljningsställen m.m.


 


Prop. 1981/82:170                                                   57

Som jag nyss (avsnitt 2.7,2.5) anförde bör tUlståndsmyndigheterna för­vissa sig om att de traditionella lotterierna kan förväntas lämna skälig avkastning. Motsvarande bör i princip gälla i fråga om frisektor-lotte­rierna.

Enligt utredningens uppfattning är det nödvändigt med en viss kontroll över lottflödet för att ett system med en fri sektor skall kunna accepteras. Som jag senare (avsnitt 2.11.3) kommer att redovisa bör en sådan kontroll enligt min mening inte införas. Däremot kan det som ett led i tillsynen över frisektor-lotterierna visa sig ändamålsenligt att med bestämmelser som innebär att anordnarna skall lämna en redovisning till polismyndigheterna om de lotterier som har anordnats under en viss period. Bestämmelser av det här slaget torde knappast föranleda något större merarbete vare sig för fiUståndshavarna eller polismyndigheterna. Om det finns anledning fill det bör givetvis också kunna ske en stickprovsvis kontroll av att bestämmel­serna om lotteriernas omsättning inte åsidosätts. Som jag nyss berörde kommer jag också att föreslå att kontrollanter bör kunna utses för frisek­tor-lotterierna.

2.7.3 Lotterier som anordnas i samband med offentliga nöjestillställningar

m.m.

Nuvarande förhållanden

Av tradition anordnas ofta lotterier med låga insatser och vinstvärden i samband med cirkusförestäUningar, tivolin, marknader, idrottstävlingar och välgörenhetsbasarer samt på nöjesfält och inom folkparker. I allmän­het anordnas lotteriema med stöd av 2 § LF, dvs. lotterierna får anordnas efter endast anmälan hos polismyndigheten senast sju dagar i förväg (jfr avsnitt 2.7.2.1).

Vinstplanema i dessa lotterier kan vara fastställda i förväg, exempelvis om det är fråga om sedvanliga tombolalotterier. Det finns ingen begräns­ning av lotteriernas omslutning. Anordnaren får i princip själv avgöra hur omfattande lotteriet skaU vara och vUket värde vinsterna skaU ha i förhål­lande till insatsernas värde. I allmänhet torde dock vinstemas samman­lagda värde motsvara minst hälften av insatsernas värde. Med stöd av 2 § LF anordnas också lotterier som saknar uppgjorda vinstplaner, exempel­vis chokladhjul, lyckohjul, bollkastning, pilkastning och skjuttävUngar.

Enligt 2 § LF gäller alltså som tidigare har nämnts att lotterier får anordnas i samband med offentliga nöjesfillställningar eller tillställningar till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål.

Det normala förhåUandet vad gäller offenfiiga nöjestillställningar som exempelvis ambulerande tivolin är att ett särskilt nöjesföretag arrangerar verksamheten och tillhandahåller den utmstning som behövs, bl. a. gung­or, kamseUer och andra nöjesanordningar samt försäljningsstånd, lotter och lotterivinster. Ideella föreningar som anordnar lotterier i samband med tivolin hjälper som regel till med att sköta hela verksamheten. Ofta har en


 


Prop. 1981/82:170                                                   58

överenskommelse ingåtts som innebär att föreningarna får en viss andel av intäkterna från hela verksamheten, oberoende av lotteriernas omsättning. Särskilda nöjesföretag tillhandahåller också många gånger den utmst­ning som behövs i samband med tiUstäUningar för olika allmännyttiga ändamål.

Lotteriutredningen

Enligt utredningens uppfattning har möjligheterna missbmkats att an­ordna lotterier efter endast anmälan och banat väg för uppenbart olämpUga lotterier. Själva anmälan har blivit ett skenförfarande och polismyndighe­terna kan i stort sett bara ta emot anmälan. Någon kontroU förekommer sällan i praktiken. Vidare anför utredningen att anmälningslotterierna har blivit till en god affär för många anordnare. Det har förekommit att de lotterier som formellt anordnas i samband med en tillställning många gånger i stället har bhvit huvudändamålet med tillstäUningen.

Som tidigare (avsnitt 2.7,2,6) har nämnts föreslår utredningen att det nuvarande systemet med anmälningslotterier skall upphöra. I stället för anmälningslotterier skall enligt utredningens förslag inrättas en fri sektor. Denna fria sektor är närmast avsedd att ersätta 3 § a-lotterier, dvs, anmäl­ningslotterier med i förväg faststäUda vinstplaner.

Utredningen konstaterar att 2 §-lotterier av tradition ofta anordnas inom folkparker och andra nöjesanläggningar i samband med den övriga verk­samheten. Smålotterier som anordnas på sådana platser får enligt utred­ningen anses vara en förströelse bland andra förströelser och torde inte vara förknippade med några nämnvärda olägenheter.

Vidare konstaterar utredningen att det finns åtskilliga nöjestillställningar som är av mer eller mindre tUlfällig karaktär. Tivoliägare och liknande nöjesanordnare bedriver ofta en ambulerande verksamhet under sommar­halvåret. Det finns också nöjesparker, inom vilka verksamhet bedrivs endast under en kortare fid av året.

Enligt utredningens uppfattning finns det inte tillräckliga möjligheter tUl kontroll över den ambulerande verksamheten. Lotterierna bör därför få anordnas endast av den som innehar en folketsparkanläggning eUer liknan­de fast anläggning och efter tiUstånd. Sådant tillstånd skaU få meddelas även om nöjesanläggningen är privatägd och drivs i ett kommersiellt syfte. Lotterierna skall få anordnas endast inom anläggningen och i samband med den övriga verksamheten.

Även i fortsättningen bör emellertid enligt utredningens mening ideella föreningar få anordna lotterier i samband med tivolin och liknande tUlställ-ningar av tillfällig karaktär. Eftersom tillfälliga verksamheter är mer svår-kontroUerade än sådana som bedrivs kontinuerligt menar utredningen att de ideeUa föreningarna måste ha tillstånd för att få anordna lotterier i dessa sammanhang.

Vidare föreslår utredningen att vinsterna i lotterier av det här slaget skall


 


Prop. 1981/82:170                                                   59

få utgöras endast av vamvinster, dvs. presentkort skall inte få förekomma i fortsättningen, I sådana lotterier som anordnas av den som driver en fast nöjesanläggning skall värdet av varje insats respektive högsta vinsten begränsas tiU två respektive 200 kr, I sådana lotterier som anordnas av ideeUa föreningar behövs enligt utredningens mening inga bestämmelser i lag om insatsernas och vinsternas värde. TiUståndsmyndigheterna skall dock kunna meddela föreskrifter i det här avseendet.

Även i framtiden bör det enligt utredningen ses som en praktisk lösning att nöjesföretagen tUlhandahåller den utrustning som behövs för lotte­rierna. Företagen bör dock i fortsättningen inte få betinga sig en viss andel av lotteriernas behållning. Ersättning bör i stället erläggas med ett fast belopp som en omkostnad för lotterierna. Utredningen anför att det annars innebär att lotterierna delvis anordnas till förmån för dessa företag.

Föredraganden

Flera remissinstanser, däribland RPS, riksidrottsförbundet (RF) Sveri­ges tivoliägareförening och lOGT-NTO, menar att utredningens förslag är alltför långtgående. Sålunda anförs bl.a, att ambulerande nöjesföretag av tradition har fått anordna lotterier, att dessa företag nu kan bli nödsakade att upphöra med all sin nöjesverksamhet samt att de ideella föreningarna kommer att få betydliga svårigheter att själva anordna lotterier. Från flera håll föreslås därför att de nuvarande 2 §-lotterierna bör bibehållas i någon form. Vidare föreslås en höjning av de nuvarande insatsernas och vinster­nas värde,

I allt väsentligt ansluter jag mig tiU den kritik som framförs mot försla­get. Även jag anser att förslaget kan komma att få uttalat negafiva konse­kvenser för såväl nöjesföretagen som de ideella föreningarna, för vilka lotterierna är en viktig inkomstkälla. Det finns också risk för att vissa traditionella nöjestillställningar, som onekligen har ett stort förströelse­värde för aUmänheten, delvis kan komma att försvinna. Vidare kommer förslaget att medföra en ökad administration till följd av att det nuvarande anmälningsförfarandet ersätts med en tillståndsprövning.

Enligt min uppfattning har lotterier av det här slaget hittills inte varit förenade med några egentliga skadeverkningar eller förorsakat andra olä­genheter av nämnvärd betydelse. Detta förhållande bör kunna ses mot bakgmnd av den nu gällande regleringen, enligt vilken värdet av insatser och vinster är starkt begränsade. Även på andra sätt har man genom regleringen sökt bevaka lotterideltagarnas intressen.

Även i fortsättningen anser jag det befogat med en reglering av de lotterier som anordnas i samband med bl, a, offentliga nöjestillställningar. I det här sammanhanget finns det emellertid skäl att välja en något lägre ambitionsnivå jämfört med övriga lotterier. Regleringen bör också så långt det är möjligt anpassas tiU den ordning som f.n. tillämpas av de ideella föreningarna och nöjesföretagen.


 


Prop. 1981/82:170                                                   60

Utredningsförslaget innebär att lotterierna skall få anordnas endast av den som innehar en fast nöjesanläggning eller av en ideell förening. Enhgt min mening saknas tillräckliga skäl att på detta sätt begränsa den krets som f, n, får anordna lotterierna. Fömtom ideella föreningar bör det således vara möjligt för nöjesföretag m. fl, att anordna lotterier. Inte heller anser jag att någon tiUståndsprövning bör införas med hänsyn dels till de bestäm­melser som alltjämt bör gälla i fråga om insatser och vinster m. m,, dels till intresset att undvika en betungande administration.

Enligt min mening bör lotterierna även i fortsättningen få anordnas i samband med offentliga nöjestiUställningar, exempelvis offenthga danstill­ställningar, cirkusföreställningar samt tivoli- och marknadsnöjen.

Vidare anser jag att lotterierna också bör få anordnas i samband med tillställningar av olika slag som inte är att anse som offenfiiga nöjesfillställ­ningar. Det bör därvid vara fråga om sådana tUlställningar som anordnas till förmån för allmännyttigt ändamål. Jag har tidigare (avsnhtet 2,7,2.2) redogjort för vad som enligt min mening bör anses ligga i begreppet allmännyttigt ändamål. Tillställningar av nu nämnt slag torde kunna utgö­ras av exempelvis välgörenhetsbasarer, syföreningsauktioner, idrottstäv­lingar eller konserter. Som regel torde dessa tillställningar anordnas av sådana ideella föreningar eller motsvarande som har särskilt tillstånd att anordna traditionella lotterier eller bingospel. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

Liksom f. n. bör lotterierna också få anordnas i samband med bingospel som inte är eller kan jämställas med automatbingo. Anordnaren av lotte­rierna bör dock i princip vara den ideella förening eller motsvarande som har tillstånd att anordna bingospelet.

F, n, gäller att lotterierna får bedrivas endast inom det för tillställningen eller bingospelet avsedda området. Detta bör gälla även i fortsättningen.

Liksom f, n. bör vissa begränsningar gälla i fråga om insatsernas och vinsternas värde. Jag anser att de nu gällande högsta värdena om en respektive 50 kr bör höjas till två respektive 100 kr. En sådan höjning förändrar inte lotteriernas karaktär av förströelse och kommer knappast att föra med sig några olägenheter. Däremot kan lotterierna bli mer attrak-fiva för allmänheten och därigenom tillföra bl.a de ideella föreningarna ökade inkomster. Även i fortsättningen bör vinstfördelningen ske i ome­delbar anslutning till deltagande i lotteriet.

Jag ansluter mig till utredningens förslag om att vinsterna bör få utgöras endast av varor. I fortsättningen bör således inte få förekomma s.k. anvisningar, gällande som betalningsmedel inom området,

F, n, finns inga bestämmelser om relationen mellan omslutningen och vinsternas värde i dessa lotterier. Jag anser dock att man från konsument­synpunkt i fråga om lotterier med fastställda vinstplaner, exempelvis tom­bolalotterier, i fortsättningen bör kunna kräva att vinsternas sammanlagda värde skall motsvara minst hälften av insatsernas värde. Ett sådant krav torde f. n. också i allmänhet vara uppfyllt.


 


Prop. 1981/82:170                                                   61

Flera remissinstanser kritiserar utredningens förslag som gäller beräk­ning av nöjesföretagens ersättning avseende lotterierna. Också enligt min mening saknas anledning stäUa upp sådana beräkningsregler, bl, a, med hänsyn till det samarbete som ofta förekommer mellan de ideella förening­arna och nöjesföretagen i fråga om all den verksamhet som bedrivs i samband med fivoUn m. m.

Som jag nyss anförde bör lotterierna få anordnas utan tillstånd. Det nuvarande systemet med anmälan i förväg har kritserats från skilda ut­gångspunkter. Enligt min mening är det angeläget att så långt som möjligt försöka minska administrationen inom lotteriområdet. Vad som har före­slagits innebär bl, a. att lotterierna liksom hittiUs skall få anordnas i sam­band med vissa tillställningar. För att få anordna dessa tillställningar krävs som regel särskilt tUlstånd av polismyndigheten enligt aUmänna ordnings­stadgan (1956:617) eller enligt lagen (1956:618) om allmänna samman­komster. Polismyndigheten får också meddela de föreskrifter som behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet vid fillstäUningen,

Mot denna bakgmnd och med beaktande av de föreslagna begränsning­arna i fråga om insatser och vinster m. m, anser jag att lotterierna i fortsättningen bör få anordnas utan anmälan. Det får erinras om att den som anordnar lotteri i strid mot de föreslagna lotteribestämmelserna kan dömas tUl ansvar.

2.7.4 Automatspel Nuvarande förhållanden

Med automatspel avses i LF (I § tredje stycket) spel på mekaniska eller elektroniska apparater.

Sedan år 1979 är det i princip förbjudet att anordna automatspel som erbjuder vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande (1 § tredje stycket LF), Vidare gäUer ett motsvarande förbud mot innehav av utbetalningsautomater (se vidare avsnitt 2,8), Automatspel som ger vinster av nämnt slag får dock anordnas efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lotterinämnden under fömtsättning att spelet anordnas på fartyg i internafionell trafik (la § första stycket LF), Lotterinämnden har i 1 § lotterikungörelsen erhållit ett bemyndigande att meddela sådana tillstånd.

Beträffande den närmare bakgmnden till förbudet om anordnande av automatspel när vinsterna utgörs av pengar, värdepapper, spelpoUetter eller liknande, liksom innebörden av regleringen i det här avseendet, hänvisas fill prop. 1978/79:20 om förbud mot automatspel, m, m. Den enda form av sådant spel som kan tUlåtas är spel på fartyg, som sker i anslutning till intemationellt avtal om begränsning av fartygsspel.


 


Prop. 1981/82:170                                                   62

Automatspel av annan art än som nu har sagts får anordnas efter till­stånd av poUsmyndigheten eller länsstyrelsen (1 a § andra stycket LF).

Efter tiUstånd av polismyndigheten får automatspel anordnas antingen i samband med offentlig nöjestiUställning inom föreningslokal, annan sam­lingslokal eller nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med tivolhörelse eUer restaurangrörelse, för vilken gäUer tillstånd tUl servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen om handel med drycker. Vidare fömtsätts bl. a. att värdet av spelarens insats inte överstiger en kr. per spel och att värdet av högsta vinsten inte överstiger ett värde som motsvarar 20 gånger insatsen. Tillstånd meddelas för nöjesarrangören eller rörelseidkaren och gäller för viss tid.

Efter tiUstånd av länsstyrelsen får automatspel anordnas i samband med bingospel som inte är eller kan jämställas med automatbingo (jfr avsnitt 2,7.6). Vidare förutsätts att spelet anordnas för samma ändamål som bingospelet. TiUstånd meddelas för den som har erhållit tiUstånd att anord­na bingospelet. I övrigt gäller nyss nämnda villkor angående insatser och vinster.

Som tidigare (avsnitt 2.3,1) har nämnts är även rätt till fortsatt spel att anse som vinst, exempelvis en på teknisk väg gjord registrering som gör det möjligt att bedriva fortsatt spel på en spelautomat (s. k. frispel). Auto­matspel som normalt erbjuder vinst endast i form av ett frispel på automa­ten får dock anordnas utan tiUstånd (1 a § sista stycket LF).

Som en spelautomat är inte att anse en s. k. lottautomat som säljer lotter mot betalning (jfr prop, 1978/79:20 s. 39). Sådana automater är vanliga i varuhus. Inte heUer anses exempelvis en jukebox eller en apparat som används i samband med automatbingo (jfr avsnitt 2,7,6) som en spelauto­mat.

I princip är det således förbjudet att anordna automatspel som erbjuder vinst i form av pengar m,m. Sådant spel anordnas annars i aUmänhet på s.k, enarmade banditer, dvs, en typ av utbetalningsautomat som är för­sedd med en dragarm, med vUken automatens hjul kan sättas i rotation. Det finns också utbetalningsautomater där spelaren i stället skall trycka på en knapp. Hjulet i automaten är försett med olika symbolmarkeringar. Vissa i förväg bestämda kombinationer av symboler ger vinst. Automaten kan ibland vara konstruerad för att ge förhöjd vinstchans för efterföljande spel. En annan typ av utbetalningsautomat är den s, k. Pajazzoautomaten. Spelaren skall vid spel på denna automat på manuell väg skjuta iväg ett mynt med en sådan kraft att myntet faller ner i någon av flera fållor som är förknippade med olika vinstmöjligheter, TUl utbetalningsautomaterna hör också s, k, vattenfall (exempelvis Penny Fall och Guldregn), Spelaren skaU här försöka placera ett mynt i automaten på ett sådant sätt att en arm i automaten kan föra ner en del av mynten till en utbetalningsskål.

Som nyss berördes får efter tillstånd anordnas automatspel som erbjuder vinst i form av pengar m.m. ombord på fartyg i internationell trafik. En


 


Prop. 1981/82:170                                                   63

överenskommelse har ingåtts mellan Sverige och Finland om sådant spel. Överenskommelsen innebär bl. a. att automatspel på fartyg i trafik mellan de båda länderna får tillåtas under fömtsättning bl.a. att insatsernas och vinstemas storlek, liksom antalet automater på varje fartyg, är begränsa­de.

F.n. anordnas automatspel inom landet på i huvudsak två typer av spelautomater, nämligen automater som erbjuder vamvinster (vamauto-mater) och automater som inte erbjuder vinst eller erbjuder vinst endast i form av frispel på automaten (förströelsespel). Automaterna ägs nästan uteslutande av s. k. utställarföretag, vilka hyr ut automaterna till dem som har tillstånd att anordna spelet.

TUl vamautomaterna hör exempelvis s, k, lyftare (varan erhålls bara om en sorts lyftkran hanteras så att den griper varan) och pushers (varan erhålls bara om en arm som rör sig över en skiva för med sig varan över skivans kant). Dessa automater förekommer i viss utsträckning bl, a, i nöjesparker och på tivolin. Under senare år har det blivit alltmer vanligt med andra typer av vamautomater. Dessa är ofta konstmerade på så sätt att automaterna kan användas även för annat än spel, exempelvis genom att mot betalning tillhandahålla varor. Till servicedelen kan vara kopplad en apparat som närmast påminner om en s, k. enarmad bandit. Automater av det här slaget är uppställda företrädesvis på restauranger och på hotell med restaurangrörelse samt inom folkparker och på nöjesfält. F.n, finns det uppskattningsvis 300—400 vamautomater av olika slag.

Till förströelsespelen hör exempelvis s. k, flipperspel som tidigare (av­snitt 2.5) har behandlats. Förströelsespel som inte ger vinst anses inte som lotterier i LF:s mening, I den mån dessa spel ger vinst i form av frispel så är det så gott som alltid fråga om endast ett frispel. Regelmässigt behövs därför inte tillstånd för att få anordna sådant spel, F. n. finns det uppskatt­ningsvis 15000 förströelsespel, bl, a, i nöjesparker, spelhallar och sam­lingslokaler samt på konditorier och andra serveringsställen.

Lotteriutredningen

Enligt utredningens uppfattning finns det belägg för att automatspel om pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande kan ge sociala skadeverk­ningar. Utredningen anser därför att sådant spel även i fortsättningen skall vara förbjudet, dock att spelet bör få anordnas på fartyg i internationell trafik. Vidare anser utredningen att det i princip bör vara förbjudet att inneha utbetalningsautomater (se avsnitt 2.8.2),

När det sedan gäller automatspel med vamvinster anför utredningen att den från sociala utgångspunkter inte finner betänkligheter mot detta spel. Enligt utredningens mening bör tiUstånd att anordna sådant automatspel i fortsättningen meddelas öppna ideella föreningar som varaktigt bedriver ideell verksamhet (jfr avsnitt 2.7.2,2), Ansökan om att fä anordna spelet bör prövas utifrån föreningens behov av lotteri- och spelintäkter med


 


Prop. 1981/82:170                                                   64

hänsyn tagen tiU utrymmet på marknaden. I samband med tillståndspröv­ningen bör tillses bl, a, att spelet inte kommer att anordnas på ett sådant sätt att deltagarna ofillbörligt lockas eller utnyttjas.

Utredningen konstaterar härefter att automatspel med vamvinster av tradition förekommer inom folkparksanläggningar och liknande fasta nöjesanläggningar. Enligt utredningens mening bör automatspel även i fortsättningen få anordnas efter fillstånd av den som innehar en fast nöjes­anläggning.

I fråga om automatspel som anordnas inom fasta nöjesanläggningar anser utredningen att värdet av högsta insatsen öch vinsten bör begränsas tUl två respektive 200 kr. Några motsvarande begränsningar föreslås inte beträffande det automatspel som anordnas av ideella föreningar. Utred­ningen anför att man önskat undvika en detaljreglering i lag av den ideella lotteriverksamheten. Med hänsyn tiU automatspelets karaktär anser dock Utredningen att högre insatser eller vinster än som föreslås beträffande det kommersiella spelet inte bör tillåtas i det ideella spelet.

Till skillnad mot vad som f. n, gäller anser utredningen att ambulerande nöjesföretag och liknande inte bör få anordna automatspel. Utredningen menar att en sådan verksamhet är svårare att kontrollera än den verksam­het som bedrivs inom fasta nöjesanläggningar. Ideella föreningar bör dock meddelas tUlstånd att i samband med ambulerande tivoliverksamhet få anordna automatspel. Inte heller bör enligt utredningens mening automat­spel få anordnas i samband med en restaurangrörelse. Utredningen har i det avseendet inte funnit anledning att göra undantag från principen att lotteri- och spelverksamheten skall förbehållas staten eller det ideeUa föreningslivet.

Föredraganden

Remissinstanserna framför inte några erinringar mot förslaget om fort­satt förbud mot automatspel med vinster i pengar m.m. Förslaget som gäller automatspel med vamvinster kritiseras dock av många remissinstan­ser. Sålunda anser flera remissinstanser att det är påkallat med en uttryck­lig begränsning av insatsernas och vinsternas storlek även såvitt gäller det automatspel som anordnas av ideeUa föreningar. Några remissinstanser, däribland RPS, anser att automatspel även i fortsättningen bör få anordnas på restauranger. Det anförs också att förslaget medför en utbredning av automatspelet genom att de ideella föreningarna skall få anordna sådant spel. Vidare föreslår bl, a. RPS och lotterinämnden att man bör utreda frågan om att inrätta ett allmänt organ, av den typ som förekommer i Finland, med ensamrätt att anordna automatspel.

Jag ansluter mig till utredningens förslag om fortsatt förbud mot auto­matspel som ger vinster i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eUer liknande. Liksom f. n. bör dock sådant automatspel efter tillstånd få anord­nas ombord på fartyg i internationell trafik.


 


Prop. 1981/82; 170                                                  65

Som jag tidigare (avsnitt 2.5.3) har föreslagit bör regleringen av lotterier inte avse förströelsespel, dvs. automatspel som inte ger vinst eller ger vinst endast i form av frispel på automaten. Detta automatspel avses i stället att bh föremål för en särskild reglering. Bl.a. mot den bakgmnden finner jag inte anledning att närmare överväga frågan om att inrätta något aUmänt organ med rätt att anordna automatspel.

Automatspel med vamvinster har f. n. en mycket blygsam utbredning. Det har inte framkommit att spelet är förenat med några egentliga skade­verkningar eller förorsakar andra olägenheter av nämnvärd betydelse. Å andra sidan kan det inte uteslutas att spelet kan komma att utvecklas på ett från allmän synpunkt otiUfredsstäUande sätt om en lämpligt utformad reglering inte kommer tUl stånd.

Jag delar utredningens uppfattning att det nuvarande tillståndskravet bör bibehållas.

Utredningens förslag innebär en inskränkning av anordnarkretsen, bl. a, genom att den som driver en restaurangrörelse inte längre skall få anordna automatspel. Å andra sidan innebär förslaget vissa utvidgningar genom att i princip alla ideella föreningar skall få anordna automatspel utan krav på att spelet anordnas i samband med offentlig nöjestiUställning elier restau­rangrörelse. Vidare innebär förslaget en kraftig höjning av vinstvärdena.

Enligt min mening finns det inte tUlräcklig anledning att utvidga anord­narkretsen på sätt som utredningen har föreslagit. Det finns annars risk för att en sådan utvidgning kan leda till att spelet anordnas exempelvis inom vamhus och föranleder sociala skadeverkningar bland barn och ungdom.

Jag anser att automatspel som inte ger vinster i pengar m. m. i fortsätt­ningen bör begränsas genom att sådant spel skall få anordnas endast i samband med offentlig nöjestiUställning inom nöjespark eUer liknande anläggning eller i samband med restaurangrörelse eller i samband med bingospel. I andra sammanhang bör spelet inte få förekomma, exempelvis inte i samband med ambulerande tivolirörelse eller inom föreningslokaler.

F. n. gäUer att automatspel får anordnas i samband med en restaurang­rörelse, för vilken gäUer tillstånd tiU servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen om handel med drycker. Detta absoluta krav på till­stånd bör enligt min mening slopas. Jag kommer senare (avsnitt 2.7.5) att behandla denna fråga i samband med roulettspelet.

Som nyss anfördes anser jag att automatspel även i fortsättningen bör få anordnas i samband med bingospel. Det bör därvid, liksom f. n., vara fråga om bingospel som inte är eller kan jämstäUas med automatbingo (jfr avsnitt 2.7.3). Detta automatspel bör få anordnas endast av den ideeUa förening eUer motsvarande som har tiUstånd att anordna bingospelet.

Vissa begränsningar bör givetvis även i fortsättningen gälla i fråga om insatsemas och vinstemas värde. F. n. ser jag inte tUlräckliga skäl att föreslå några höjningar, bl. a. med hänsyn tUl intresset att bevara spelets karaktär av förströelse. 5   Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                   66

2.7.5 Roulett-, kort- och tärningsspel Nuvarande förhållanden

Roulettspel får fn. anordnas efter fiUstånd av polismyndigheten (1 b § LF). Spelet får anordnas i samband med offentlig nöjestillstäUning inom nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med restaurangrörelse, för vilken gäller tiUstånd för servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen om handel med drycker. Vidare krävs bl-a. att spelet bedrivs med spelmarker och att spelarens insats på varje särskild vinstmöjlighet inte överstiger en kr. Högsta vinsten på varje särskUd vinstmöjlighet får inte överstiga ett värde som motsvarar 30 gånger insatsen. Tillstånd med­delas för innehavaren av spellokalen och gäller viss fid.

Kort- och tämingsspel jämstäUs i LF med roulettspel (1 § första stycket).

Lotterinämnden har utfärdat anvisningar (KFS 1978:17, LN: 1) som gäller anordnandet av roulettspel m, m. I dessa anvisningar rekommende­ras bl. a. att kontrollanter förordnas för spelet.

Roulettspel kan kortfattat beskrivas på följande sätt. Rouletten består av ett vågrätt placerat hjul, s. k. rouletthjul. Längs ytterkanten av hjulet finns fördjupningar med olika nummer. Vidare ingår bland spelutensUierna en rektangulär bordsskiva med duk. Spelet börjar med att spelarna gör insats på någon eUer några av markeringarna på spelbordet. Som insatser an­vänds marker som kan lösas in mot kontanter. Den som sköter spelet -croupieren - släpper sedan ned en kula på det roterande hjulet. Utgången av spelet är beroende av på vUket nummer som kulan stannar. Vinst utbetalas i proportion tUl gjorda insatser enligt en fastställd vinstplan.

Lotteriutredningen konstaterar att antalet tillstånd till roulettspel har minskat under senare år, vilket uppges främst hänga samman med den minskade lönsamheten. I december år 1981 uppgick antalet fiUstånd fiU 262. Så gott som samtliga tUlstånd avsåg endast ett spelbord.

Det vanligast förekommande kortspelet var tidigare Black Jack, som är en variant av spelet 21. Numera anordnas kortspel, vars regler liknar roulettspelets. Enligt lotteriutredningen anordnas kortspel numera endast i ett fåtal fall. Även tärningsspel anordnas enligt utredningen i en mycket ringa omfattning.

Roulett-, kort- och tämingsspel anordnas ofta med biträde av s. k, utstäl­larföretag, som står för spelutmstning och personal.

Lotteriutredningen

Utredningen har inte kunnat finna att roulett-, kort- eller tärningsspel har vållat några sociala skadeverkningar så länge spelen bedrivits i de former som LF anger. Spel av det här slaget förekommer dock på illegala spelklubbar. Beträffande roulettspel anför utredningen att ett reglerat och kontrollerat spel bör kunna verka som en regulator för det spelintresse som tveklöst finns och som annars kan kanaliseras till de illegala klubbama.


 


Prop. 1981/82:170                                                   67

Roulettspel bör enligt utredningens mening få anordnas även i fortsätt­ningen så länge som spelet bibehåller den relativt oskyldiga karaktär som det f. n. har. Från bl. a. social synpunkt bör spelet begränsas och inte göras alltför lättillgängligt. Spel bör få anordnas endast på restauranger och inom fasta nöjesanläggningar. Det avgörande för humvida en restaurang bör meddelas tillstånd bör enligt utredningens mening vara restaurangens för­utsättningar att bedriva spelet under ansvarskännande och ordnade former. Restauranger som huvudsakligen besöks av ungdom bör inte få anordna spel. Åldersgränsen bör sättas till 18 år. Vidare bör spel tillåtas endast i särskilt iordningställda lokaler. Restaurangens lämplighet bör noggrant prövas. Vid tillståndsprövningen bör yttrande inhämtas från den kommun där spelet skaU bedrivas. Tillstånd bör kunna meddelas även restauranger, som i och för sig torde uppfylla kraven för fillstånd- tUl servering av spritdrycker m.m., men som av ideologiska skäl inte viU servera sådana drycker. Hit hör enligt utredningen restauranger som är knutna till nykterhetsrörelsen. I detta sammanhang betonar utredningen att förslaget inte syftar till någon egentlig breddning av spelet.

Enligt utredningens mening bör tiUståndsmyndigheten kunna meddela föreskrifter bl. a. om antalet dagar per vecka som spel får bedrivas, antalet spelbord och om öppethåUandet. Högsta tillåtna insats och vinst bör, liksom f. n., få vara en kr respekfive 30 gånger insatsen. Vidare bör spelet få bedrivas endast med spelmarker som är inlösbara mot kontanter.

Även kortspel bör enligt utredningens mening få anordnas i fortsättning­en. Utredningen föreslår samma begränsningar som för roulettspelet. Kortspel skall aUtså få anordnas endast på restauranger och inom fasta nöjesanläggningar samt inte göras alltför lättillgängligt. Det enda kortspel som bör tillåtas bör enligt utredningen vara Black Jack. I detta spel är vinstmöjligheterna normalt en och en halv gånger insatsen, vilket bör gälla. För att ge spelet karaktär av förströelsespel bör vidare högsta insatsen bestämmas tiU 10 kr.

Utredningen konstaterar att det vanligaste tärningsspelet på internatio­nella kasinon är Craps. Detta spel är mycket snabbt och vinsterna kan i vissa fall uppgå fill flera tusen gånger insatsen. Enligt utredningens mening är det uppenbart att stora risker för sociala skadeverkningar uppkommer om det internationeUa tämingsspelet tillåts i Sverige. Utredningen anser sig inte ha funnit bärande skäl för att tillåta någon oskyldigare form av tämingsspel och menar att roulett- och kortspel bör utgöra tillräckliga förströelseinslag på restauranger och i nöjesparker.

Föredraganden

Remissinstanserna ansluter sig i allt väsentligt tUl utredningens förslag. Några remissinstanser, bl. a. RPS, anser dock att det saknas anledning att helt förbjuda tämingsspel. Vidare föreslår några remissinstanser, bl. a. för att förbättra restaurangernas lönsamhet, att insatsemas värde i roulettspe­let bör höjas från en till två kr.


 


Prop. 1981/82:170                                                   68

Även jag ansluter mig i allt väsenfiigt tUl utredningens förslag, vUket bör kunna ligga till gmnd för den närmare utformningen av regleringen. Lik­som f. n. anser jag dock att man bör kunna tiUåta även tärningsspel under reglerade former.

Roulettspel, kortspel och tärningsspel bör aUtså enligt min mening, liksom f n., i princip få anordnas endast på restauranger och inom fasta nöjesanläggningar.

Enligt de nuvarande bestämmelserna får roulettspel anordnas bl.a, i samband med restaurangrörelse, för vilken gäller tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen om handel med drycker. Som skäl för att tillåta spelet i sådana sammanhang åberopades vid bestämmel­sernas tillkomst (se prop. 1972:128, s. 50) den uppsikt och ordning som kan fömtsättas råda i de avsedda restaurangerna. Jag ansluter mig tiU förslaget om att slopa det nuvarande absoluta kravet på sådant tUlstånd. Det avgörande för frågan om roulettiUstånd bör vara vilka förutsättningar som en rörelseidkare har för att kunna bedriva spelet under ansvarskän­nande och ordnade former. En möjlighet att anordna roulettspel bör, såsom utredningen föreslagit, skapas för sådana restauranger som av när­mast ideologiska skäl inte vill servera alkoholdrycker. En fömtsättning för att roulettspel skall få anordnas på en sådan restaurang bör i princip vara att restaurangen i övrigt uppfyller kraven för att få tillstånd att servera spritdrycker, vin eller starköl. Det bör också vara möjligt att få anordna roulettspel i samband med restaurangrörelse på fartyg i internationell trafik, vilken rörelse inte omfattas av lagen om handel med drycker.

Det nu anförda medför inte någon allmän breddning av spelet. Innan tiUstånd meddelas bör, liksom f,n,. ske en noggrann prövning bl.a. med avseende på lokalens lämplighet för spelet och anordnarens möjligheter att driva spelet under ansvarskännande former så att sociala olägenheter inte uppkommer. Av betydelse i sammanhanget är också under vilka tider på dygnet spelet avses förekomma. Särskih viktigt är att spelet inte föranleder risk för skadlig verkan bland barn och ungdom. Detta bör innebära bl.a. att spelet inte får göras alltför lättillgängligt eller anordnas i lokaler som företrädesvis besöks av barn och ungdom.

Även i fortsättningen bör roulettspel, kortspel och tärningsspel givetvis vara reglerade på ett sådant sätt att de bevarar karaktären av förströelse. Jag tänker då närmast på insatsernas och vinsternas värde. Förslag har i olika sammanhang framförts om en höjning av insatsernas värde. Med hänsyn bl.a. till den penningvärdesförsämring som har skett förordar jag att högsta insats vid roulettspel och tärningsspel skall vara två kr. Jag kommer senare att föreslå vissa justeringar som gäller beskattningen av dessa spel.

Jag ansluter mig till förslaget om att insatsen på varje särskild vinstmöj­lighet i kortspel bör få uppgå till högst tio kr, samt att värdet av högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet bör få uppgå tUl högst en och en halv gånger insatsen.


 


Prop. 1981/82:170                                                   69

2.7.6 Bingospel Nuvarande förhållanden

Bingospel får f.n. anordnas efter fiUstånd av länsstyrelsen (1 c§ LF). Spelet får anordnas tiU förmån för välgörande, kultureUt eller aUmännyttigt ändamål eUer för partipolitisk verksamhet eller tiU understöd.och upp­muntran åt svenska konstidkare. Vidare föratsätts att spelet anordnas endast inom länet samt att vinstema inte utgörs av pengar eller värdepap­per.

LF innehåller ingen definition av begreppet bingospel. Bingo spelas i princip på följande sätt. Speldeltagama erlägger insats och kan därvid avgöra hur många spelplaner de vUl delta med. På spelplanerna finns ett antal rator där nummer har angivits. Ur en bestämd nummerserie drar spelledaren slumpmässigt ett nummer i taget, vilket därefter ropas ut i spellokalen. De speldeltagare som har numret på sin spelplan gör en markering på denna. Den som först erhåUer vissa i förväg bestämda kombi­nationer av spelplanens mtor har fått "bingo" och erhåller vinst.

Vanligtvis indelas bingospelet i storbingo, automatbingo och variant­bingo.

Storbingospel pågår normalt under minst två timmar och insatserna erläggs före spelets början. Insatserna berättigar till s. k. bingobrickor, på vilka spelplanerna finns. Vid automatbingospel används fasta spelanlägg­ningar i StäUet för lösa bingobrickor och insatserna görs efter hand under spelets gång. För varje ny spelomgång lägger spelaren ett mynt eller en eller flera spelpolletter i ett mynfinkast i anslutning tiU respektive spelplan. Det bör observeras att automatbingospel inte är automatspel i LF:s me­ning. På anläggningen i sig kan nämligen inte något spel utföras utan denna utgör endast ett hjälpmedel i bingospelet. Variantbingospelet är ett mel­lanting mellan storbingo och automatbingo. I detta spel används, liksom i storbingospelet, bingobrickor av engångstyp. Insats kan dock göras efter hand antingen per enstaka spelomgång eller för ett antal spelomgångar.

S.k. motionsbingo anses inte som bingospel i LF:s mening utan är i stället ofta att betrakta som ett lotteri enligt 2 § eller 3 § LF,

Bingospel är ett av de mest populära lotterierna vid sidan om lotterier med penningvinster. Under år 1981 uppgick omsättningen fill något mer än en miljard kr. Ofr avsnitt 2.1). Av tradifion anordnas bingospel framför allt av idrottsföreningar. Åtskilliga föreningar har byggt upp sin ekonomi på spelet.

Lotterinämnden har utfärdat anvisningar som gäller anordnandet av bingospel. De nu gällande anvisningarna utfärdades år 1981 (KFS 1981:9, LN: 1).

I LF finns inga regler för bingotiUståndens omslutning, men lotterinämn­den har i sina anvisningar gett länsstyrelserna vissa riktlinjer för hur omslutningen bör bestämmas. Enligt dessa riktlinjer bör länsstyrelserna i


 


Prop. 1981/82:170                                                   70

samband med tiUståndsgivningen bestämma omslutningen med hänsyn till den sökande föreningens behov och utrymmet på marknaden. Länsstyrel­sen bestämmer i samband därmed också den tid under vilken spelet får bedrivas. Som regel råder sådan konkurrens om bingotiUstånden att myn­dighetema måste sträva efter att dela upp marknaden mellan föreningarna.

F.n. gäUer enligt lotterinämndens anvisningar att bingospelet bör bedri­vas på den ort tUl vilken föreningen har rimlig anknytning. Därmed menas den ort där föreningen har sin huvudsakliga verksamhet eller där majorite­ten av mediemmama finns.

Utrymmet på marknaden har under de senaste åren varit starkt begrän­sat. Bingospelet har därför på många håll haft dålig lönsamhet. Nya för­eningar har haft svårigheter att komma in på marknaden, eftersom det i regel måste ske på andra bingoanordnares bekostnad. TiUgång tUl spellokal har i praktiken varit avgörande för att kunna få bingotillstånd. Lokalinne-havama har därför i viss mån kunnat styra urvalet av anordnare och haft möjlighet att skaffa sig ett inflytande över bingomarknaden. Lotterinämn­den har i anvisningar fill länsstyrelsema försökt att bryta detta förhåUande genom att uppmana länsstyrelserna att verka för en breddning av spelet tiU fler föreningar och att sammanföra föreningar i allianser. Alliansbildningen har efter hand bhvit omfattande. Myndigheterna har även strävat efter att olönsamma hallar skall läggas ned till förmån för mer lönsamma hallar. Effekten har blivit att antalet spelställen har minskat, men att omsättning­en i de kvarvarande lokalerna i stället ökat starkt. Tillståndsprövningen har hittills anslutit till kalenderår. I de faU bingospel har anordnats i allians har länsstyrelserna ofta försökt tillföra aUiansen så många föreningar att omslutningen täckt ett helt spelar i den aktueUa hallen.

Den största kostnadsposten i bingospel är vinstema. Som nyss nämndes får vinstema inte utgöras av pengar eller värdepapper. Tidigare förekom uteslutande vamvinster. Numera förekommer nästan enbart presentkort avseende varor.

Enligt lotterinämndens anvisningar bör minst hälften av insatserna gå tillbaka fiU spelarna i form av vinster. I varje insatsomgång krävs dessutom att vinstutdelningen uppgår till minst 40 procent. Av anvisningarna fram­går vidare att högst 65 procent av insatserna får delas ut i form av vinster vid automat- och variantbingospel. Värdet av högsta vinsten i varje spel får inte överstiga 5 000 kr.

På bingoområdet uppvisade tidigare många bingospel dålig lönsamhet. Lotterinämnden har därför i sina anvisningar föreskrivit att en viss minsta nettobehållning'måste uppnås i spelet för att förnyat fillstånd skulle få beviljas. Enligt nämnden bör en nettobehållning på 15 procent av omslut­ningen kunna anses som fillfredsställande. I vissa fall och under viss fid kan tio procent accepteras.


 


Prop. 1981/82:170                                                   71

Lotteriutredningen

Utredningen anför att gjorda undersökningar tyder på att bingospelet är en form av samvaro där sociala kontakter lätt kan etableras och återknytas och att spelet för många människor ger avkoppUng och spänning under tämligen oförargliga former. Formerna för hur bingospelet får bedrivas har efter hand blivit alltmer reglerade genom lotterinämndens anvisningar. Enligt utredningens mening finns det inte skäl tiU en hårdare reglering av spelet. Vad som nu återstår att göra är att förbättra kontroUen och stävja icke önskvärda yttringar av spelformen. Utredningen vill emellertid här peka på faran att reglema görs så detaljerade och komplicerade att för­eningarna inte vågar satsa på ett eget engagemang i spelet utan väljer att anlita ett serviceföretag.

Bingospel bör enligt utredningens mening få anordnas för samma ända­mål som de tradifionella lotteriema (jfr avsnitt 2.7,2,2). Alla ideeUa organi­sationer som varaktigt bedriver verksamhet med ideellt syfte bör i princip ha rätt att anordna bingospel. Det är emellertid klart att marknadsutrym­met inte på långt när motsvarar efterfrågan. Begränsningar kan därför ofta bli nödvändiga. Att favorisera en viss typ av föreningar anser utredningen att det inte finns skäl tiU. Utredningen ansluter sig i princip tiU de nuvaran­de anvisningarna, enligt vilka spelet bör förbehållas andra föreningar än de som endast har ett litet behov av intäkter från spel- och lotterimarknaden.

Utredningen anser att kommunen i första hand bör vara det område inom vilket bingotillstånd skall kunna beviljas. Kommungränserna får dock i detta sammanhang inte ses som vattentäta skott utan en smidig anpassning bör ske tUl varje särskild situation.

När det gäller den närmare tillståndsprövningen har utredningen inte något att erinra mot det förfarande som tillämpas idag. Utredningen anser det således riktigt att omslutningen av bingospelet bestäms av de sökandes medelsbehov med hänsyn tagen till det utrymme som finns på marknaden Ofr avsnitt 2.7.2.3).

Utredningen konstaterar att betydande alliansbildningar har kommit till stånd på många orter. Alliansbildningen har enligt utredningens uppfatt­ning gett goda resultat på marknaden, bl.a. har lönsamheten i spelen förbättrats. AUiansbUdning bör även i fortsättningen uppmuntras. Utred­ningen anser att varje enskild förening även i fortsättningen bör stå som tillståndshavare.

Vidare konstaterar utredningen att bingospelens lönsamhet i många fall är dålig. TUl stor del beror detta på alltför höga omkostnader. Kostnadsfrå­gan bör därför vara gmndläggande vid diskussionen om serviceverksamhe­tens framtida utformning. Frågan om serviceverksamheten på bingoområ­det bör kunna bedömas mot bakgmnd av att situationen på marknaden har förbättrats väsentligt under de senaste åren. Utredningens uppfattning är att samhället nu inte bör vidta särskUda åtgärder för att förändra ägareför­hållandena på servicemarknaden. De missförhållanden som råder bör en-


 


Prop. 1981/82:170                                                   72

ligt utredningens mening kunna rättas fill inom ramen för den kontroUag-stiftning som föreslås. Tillståndshavama bör dock på alla sätt uppmuntras att själva överta driften av bingospelet eller att engagera sig i serviceverk­samheten.

För att tUlstånd till bingospel skall kunna beviljas krävs tUlgång fill bingolokal. Enligt utredningen är problemet att flertalet bingolokaler ägs av andra än bingoanordnama själva. Föreningarnas möjlighet att anordna bingospel är således som regel beroende av att överenskommelse nås med lokalinnehavare om plats i en bingolokal. Utredningen föreslår att man skaU tUlämpa en modell som idag används av vissa länsstyrelser. Före spelårets början gör länsstyrelsen en bedömning av situationen på bingo­marknaden. Om länsstyrelsen kommer fram till att det finns föreningar som ännu inte har fått plats på bingomarknaden så skärs tillstånden ned för de föreningar som redan anordnar bingospel på sådant sätt att ledig kapaci­tet i spellokalema uppkommer. Länsstyrelsen skapar således ett ledigt utrymme på marknaden, vilket får tas i anspråk endast av de utestängda föreningarna. Detta kan ske genom att länsstyrelsen begränsar tidigare beviljade fillstånd både vad gäller spelets omfattning i pengar och den fid under vUken föreningar som tidigare beviljats fiUstånd får spela i viss lokal. Genom kontakter med föreningslivet och lokalinnehavarna bör länsstyrel­sen orientera sig om vilket reellt intresse för bingospel som finns inom länet.

F. n. finns inga bestämmelser rörande insatsernas storlek. Utredningen har kommit till den slutsatsen att det skulle bli svårt att göra sådana regler meningsfulla eftersom det finns möjligheter för spelarna att delta med flera spelplaner samtidigt vid en och samma spelomgång. Enligt utredningens mening bör det åvila länsstyrelserna att vaka över att insatserna hålls på en rimlig nivå.

När det gäller vinsterna i bingospelet anför utredningen att den inte har funnh skäl att frångå principen att penningvinster bör få förekomma endast i statliga lotterier och spel. Vidare konstaterar utredningen att det före­kommer att presentkorten växlas in till pengar. Vinnarna brukar då få nöja sig med en något mindre summa än den valör som finns angiven på presentkortet. Varken anordnare eller spelare torde vara intresserade av att rätten att använda presentkort som vinster begränsas. Utredningen föreslår inte heller sådana begränsningar.

Regler för såväl lägsta som högsta vinstutdelning kan enligt utredningen bli nödvändiga även i framtiden. Utredningen föreslår att det överlämnas tiU lotterinämnden att i anvisningar till länsstyrelserna lämna närmare rekommendafioner för vinstutdelningen. Enligt utredningens mening finns det inte anledning att frångå principen att minst hälften av insatserna skaU återgå tiU deltagarna i form av vinster.

Kravet på viss minsta lönsamhet har enligt utredningens mening haft en positiv inverkan på bingomarknaden. Lotterinämnden bör därför i fortsätt-


 


Prop. 1981/82:170                                                   73

ningen noga följa utvecklingen och i anvisningar ange vilka krav som bör ställas på lönsamhet.

Föredraganden

Flera remissinstanser konstaterar liksom utredningen att utvecklingen på bingoområdet under senare år har gått i en positiv riktning, bl. a. genom att en bättre balans har uppnåtts meUan utbud och efterfrågan på bingospel och att behåUningen för de ideella föreningama har ökat väsentligt. Även jag ser givetvis med fillfredsställelse på denna utveckling. Med en lämpligt utformad reglering bör man även i framtiden kunna räkna med en fortsatt positiv utveckling.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med vad som f, n. är praxis inom bingoområdet. Remissinstanserna ansluter sig i allt väsentligt tiU förslaget. Även jag anser att förslaget bör kunna ligga till gmnd för den närmare utformningen av regleringen.

Som jag fidigare (avsnitt 2.7.2.2) har uttalat bör huvudregeln vara att de traditioneUa lotterierna skall förbehållas de ideeUa föreningama. I likhet med vad utredningen har föreslagit anser jag att detta även bör gäUa bingospelet, vilket många gånger har en avgörande betydelse för de ideella föreningamas ekonomi.

Jag har tidigare (avsnitt 2.7.2.5) uttalat att lotterier som anordnas tUl förmån för ideella ändamål bör lämna skälig avkastning. Detta bör gälla inte minst på bingoområdet. Som utredningen har anfört är det lämpligt att lotterinämnden även i fortsättningen följer utvecklingen på detta område och i anvisningar tUI tUlståndsmyndigheterna anger vUka krav som allmänt sett bör kunna stäUas i fråga om spelets avkastning m. m.

F. n. får vinstema i bingOspel inte utgöras av pengar eUer värdepapper. Utredningen har inte föreslagit några förändringar i det avseendet, vilket så gott som samtliga remissinstanser ansluter sig tiU. Länsstyrelsen i Stockholms län, vilken svarar för ett stort antal tillstånd att anordna bingospel, anför dock att en mycket stor del av insatsema i bingospel numera utgörs av återspelade presentkort. Dessa presentkort säljs av vamhus till bingoanordnama på fördelaktiga vUlkor, Det förekommer att presentkort växlas till kontanter. Länsstyrelsen anser det konsekvent och rimligt att penningvinster får förekomma i bingospel, vilket skuUe vara tUl fördel för såväl anordnare som spelare. Det bör enligt länsstyrelsens me­ning inte kunna uteslutas att vinstandelen i bingospel därigenom skulle kunna sänkas, vilket skuUe kunna ge en väsentligt ökad behåUning av verksamheten.

I viss mån delar jag de synpunkter som länsstyrelsen redovisar. De av länsstyrelsen påtalade olägenheterna är dock enligt min mening inte av sådan beskaffenhet att det finns tiUräckliga skäl att frångå den ordning som f. n. gäUer. Som jag tidigare (avsnitt 2.7.2.5) har anfört bör enligt min mening även i fortsättningen gälla den principen att vinsterna i traditionella


 


Prop. 1981/82:170                                                   74

lokala lotterier inte bör få utgöras av pengar eller värdepapper. Detta bör gäUa även i fråga om bingospel.

I samband med offentliga nöjestUlställningar inom nöjesparker och lik­nande anläggningar får idag anordnas ett flertal olika lotterier, nämligen automatspel som inte ger vinst i form av pengar m.m., roulettspel och anmälningslotterier enligt 2 § LF. Dessa lotterier får anordnas av den som driver nöjesanläggningen. Som nyss berördes kan däremot enligt LF till­stånd att anordna bingospel i princip meddelas endast ideella föreningar. Regeringen har dock sedan ett antal år tillbaka lämnat ett företag, som driven en nöjespark, tUlstånd att anordna bingospel. VUlkoren för detta bingospel har i aUt väsentligt varit överensstämmande med vUlkoren för anmälningslotterier enligt 2 § LF, bl. a. har värdet av högsta insats och vinst i spelet varit begränsat tiU en respektive 50 kr.

Enligt min mening bör bingospel i fortsättningen få anordnas även i samband med offenfiig nöjestiUstäUning inom nöjespark eUer liknande anläggning. Detta bingospel, som bör vara tillståndspliktigt, bör vara un­derkastat samma bestämmelser som de lotterier som utan tillstånd eller anmälan bör få anordnas inom nöjesparker (avsnitt 2.7.3). Således bör gälla bl.a. att värdet av högsta insats och vinst i bingospelet inte får överstiga två respektive 100 kr., att vinstemas sammanlagda värde skaU motsvara minst hälften av insatsemas värde samt att vinsterna skall utgö­ras endast av varor. TUI skillnad mot bingospel i allmänhet bör vinsterna således inte få utgöras av presentkort på varor.

Bingospel av det här slaget kan ha ett stort förströelsevärde för dem som besöker nöjesparkerna. Enligt min mening torde spelet inte vara förenat med några olägenheter från konkurrenssynpunkt för de ideella föreningar som anordnar bingospel av annan art, där värdet av insatsema och vinster­na som regel är avsevärt högre. Fömtom de begränsningar i spelet som nyss har förordats bör man också hålla i åtanke att nöjesparkema som regel håUs öppna endast under en begränsad del av året.

2.7.7 Penninglotterier m.m. Nuvarande förhållanden

De stafiiga lotterierna (penninglotterierna, tips och "lotto") samt totali-satorspelet anordnas efter tiUstånd av regeringen med stöd av 1 § LF. I LF finns inga särskilda bestämmelser om dessa lotterier.

Det av staten helägda bolaget Svenska Penninglotteriet AB började sin verksamhet år 1939. Bolaget har tUlstånd att bedriva lotterier med penning­vinster. Det nuvarande tUlståndet gäller tiU utgången av år 1983. Villkoren för rörelsen är faststäUda i regeringens tillståndsbeslut. F.n. anordnar bolaget tre ohka lotterier, nämligen penninglotteriet, Bellmanlotteriet samt ett lotteri tiU förmån för konst, teater och andra kulturella ändamål (det s.k. kulturlotteriet). Överskottet av de två förstnämnda lotterierna tUl-


 


Prop. 1981/82:170                                                   75

faller staten. Överskottet av kulturlotteriet fördelas efter ansökan på olika kulturella ändamål.

Aktiebolaget Tipstjänst började sin verksamhet år 1934. Numera är bolaget helägt av staten. Bolaget har tUlstånd att anordna vadhåUning om pengar i samband med tävlingar, dock inte hästtävlingar. Vidare har bola­get sedan år 1980 tUlstånd att anordna "lotto". Det nuvarande fiUståndet gäUer till utgången av år 1988. Överskottet av lotteriverksamheten tillfaUer staten.

Sedan år 1974 har AB Trav och Galopp (ATG), bildat av Svenska Travsportens Centralförbund och Svenska Galoppsportens Centralför­bund, tillstånd att anordna eller låta anordna vadhållning i samband med hästtävlingar. ATG anordnar de s.k. rikstotospelen (V 65 och TRIO) medan lokala trav- och galoppsällskap bedriver banspel i den utsträckning som ATG bestämmer. Totalisatorspelet anordnas enligt ett avtal mellan staten och de nyss nämnda centralförbunden. Staten har ingått avtalet på gmndval av riksdagens beslut år 1973 (prop. 1973:113, JoU 1973:28, rskr 1973:235), Bolagsordningen har godkänts av regeringen som även fast­ställer eventueUa ändringar i denna. Avtalet gäller för femårsperioder. Enligt avtalet gäller bl. a. att en viss del av totalisatoromsättningen skall återbetalas till spelarna och resten - vinstavdragen - fördelas mellan tävlingsanordnarna och staten. Vidare finns en överenskommelse om att tio procent av totalisatoromsättningen skaU betalas in till staten. Närmare föreskrifter om spelet finns i vadhållningsreglementet för totaUsatorspel vid hästtävlingar som har utfärdats av riksskatteverket (RSV), Tillsynen över spelet utövas av RSV,

Jag har tidigare (avsnitt 2,1) redogjort för bl.a. penninglotteriemas om­sättning och marknadsandelar under ett antal år.

Lotteriutredningen

Utredningen anför att lotterier om pengar är mer attraktiva än lotterier om varor. Det kan därför göras gällande att samhället genom att reservera denna marknad för staten berövar ideeUa intressen en väsenfiig möjlighet alt få ekonomiska tillskott tiU sin verksamhet.

Att lotterier om pengar i princip förbehållits staten har enligt utredning­en sin gmnd just i deras attraktivitet. Vid sådant spel finns särskild risk för sociala skadeverkningar. Det måste fömtsättas att samhället vid utform­ningen av statliga lotterier beaktar dessa risker. Likaså kan det fömtsättas att stafiiga lotterier utformas så att lottköparnas berättigade intressen tillgodoses. Vidare anför utredningen att det också måste beaktas att medel spm flyter in till statskassan i form av intäkter från statliga lotterier i betydande utsträckning fördelas mellan olika ideella ändamål.

Med hänsyn tiU det nu anförda anser utredningen att rätten att anordna lotterier med penningvinster i princip fortfarande bör vara förbehållen staten. Regeringens rätt att meddela tillstånd bör i princip begränsas till


 


Prop. 1981/82:170                                                   76

den lotteri- och spelverksamhet som f.n, bedrivs av Svenska Penninglot­teriet AB, AB Tipstjänst och ATG,

I fråga om totalisatorspelet har det enligt utredningen framkommit att spelet i vissa faU kan leda fill sociala problem. Utredningen har därför övervägt olika åtgärder för att söka begränsa dessa problem men inte funnit anledning att föreslå några förändringar jämfört med nuläget. Enligt utredningen bör det vara självklart att personer under 18 år inte tiUåts delta i spelet. Denna åldersgräns gäller också enligt de nuvarande vUlkoren för spelet.

Vidare anför utredningen att de stathga lotterierna och särskilt totalisa­torspelet har ökat sin andel av lotteri- och spelmarknaden. Lotterier för ideella ändamål kan inte erbjuda penningvinster, vilka för många lottkö­pare och speldeltagare är särskilt lockande. Sådana lotterier har således nackdelar i konkurrensen med de statliga lotterierna och totalisatorspelet. Utredningen anser det angeläget att de ideella föreningarna ges så goda fömtsättningar som möjligt att finansiera sin verksamhet samt anför att det statliga spelet och totalisatorspelet inte bör tillåtas att ytterligare breda ut sig på det ideella spelets bekostnad.

Utredningens förslag i fråga om tillsynen över penninglotterierna m. m, kommer att redovisas i ett senare sammanhang (avsnitt 2.11.2).

Föredraganden

Utredningens förslag innebär således fill en början att rätten att anordna lotterier med penningvinster liksom f n, i princip skall vara förbehållen staten. Remissinstanserna har i aUmänhet inte något att invända mot förslaget. Även jag ansluter mig tUl förslaget.

ÅtskiUiga remissinstanser ansluter sig till utredningens uttalande att de statliga lotterierna och totalisatorspelet inte bör tillåtas att ytterligare bre­da ut sig på de ideeUa lotteriernas bekostnad. Flera remissinstanser anser dock att tillräckliga fakta inte har redovisats till stöd för några säkra slutsatser angående konkurrensen mellan olika typer av lotterier. Från flera håll anförs också att något direkt konkurrensförhållande inte förelig­ger mellan de statliga och de ideella lotterierna.

Även jag anser givetvis att de ideella föreningarna bör ges så goda fömtsättningar som möjligt att själva finansiera sin verksamhet. Den regle­ring som jag förordat i det föregående bygger också på gmndtanken att försöka åstadkomma sådana fömtsättningar. När det sedan gäller frågan hur de statliga lotteriema och totalisatorspelet kan antas påverka de ideella lotterierna vUl jag anföra följande.

Jag har tidigare (avsnitt 2,1) lämnat en sammanfattande redogörelse för de olika lotteriernas omsättning och marknadsandelar under åren 1975-1981. Därvid konstaterades bl.a, att stafistiken är bristfällig och osäker. Vissa lotterier omfattas inte, bl. a. anmälningslotterier som anordnas före­trädesvis av ideeUa föreningar. Av redogörelsen framgår att de statliga


 


Prop. 1981/82:170                                                   77

lotterierna och totalisatorspelet uppvisar ökade marknadsandelar medan de traditioneUa lotteriemas andel varit i huvudsak oförändrad. I detta sammanhang bör beaktas att spel på enarmade banditer hade en förhållan­devis stor marknadsandel år 1975. Detta spel förbjöds år 1979, Mot bak­gmnd av detta material kan man emeUertid enligt min uppfattning inte dra några säkra slutsatser angående konkurrensen och dess verkningar för olika lotterier, bl. a. därför att ett flertal skilda faktorer måste vägas in i bedömningen utöver uppgifter om omsättningens storlek m. m.

Utredningens ställningstagande bygger bl. a. på tesen att det finns en begränsad marknad för lotterier. Som jag tidigare (avsnitt 2.7.2.3) har anfört är också min uppfattning att man bör kunna utgå från att utrymmet för lotterier i viss mening är begränsat. I och för sig bör man därför också kunna utgå från att det råder en viss konkurrens meUan olika lotterier. Enligt min uppfattning kan man dock knappast göra gäUande att det finns en gemensam marknad för lotterier som exempelvis skulle innebära att en ökning för ett lotteri måste medföra en motsvarande minskning för ett annat lotteri.

I det här sammanhanget är det väsentligt att erinra om de skillnader som föreligger meUan olika lotteriformer. Det förefaUer sannolikt att olika lotteriformer attraherar olika grapper av deltagare. Totalisatorspelet torde exempelvis i huvudsak vända sig tUl en helt annan kundkrets än de traditio­nella lotteriema. Det finns inte anledning att räkna med att de som idag besöker trav- och galoppbanor och deltar i totaUsatorspel i någon nämn­värd grad skulle övergå till att delta i traditionella lotterier, om totalisator­spelet begränsades. Inte heller finns det anledning att räkna med att de som deltar i traditioneUa lotterier, som ofta är lokalt förankrade och bygger på ett personligt engagemang, i någon högre grad skulle övergå till andra lotteriformer där behållningen inte tillfaller ideella intressen, om de tradi­tioneUa lotteriema begränsades. Man bör också hålla i åtanke att många deltar i ett lotteri huvudsakligen för att på ett enkelt sätt kunna lämna sitt bidrag tUl en viss typ av verksamhet som man finner skäl att stödja.

Bl. a. mot bakgrand av det nu anförda finns det enligt min mening inte tilhäckligt underlag för ett påstående om att de statliga lotterierna och totalisatorspelet skulle ha brett ut sig på de ideella lotteriernas bekostnad. Jag vUl emeUertid inte bestrida att de statliga lotteriema för många som är intresserade av lotterier och spel kan utgöra en större attraktion än de ideeUa lotterierna. Den framtida omfattningen och utformningen av de statliga lotteriema och totalisatorspelet bör därför vägas bl. a. mot intres­set av att skapa så goda föratsättningar som möjligt för de ideella förening­arna att själva finansiera sin verksamhet. Det är emeUertid samfidigt ange­läget att de ideeUa föreningarna ges möjlighet att utveckla och förnya sitt produktutbud, exempelvis i fråga om kvaliteten på vinsterna och vinst-planemas uppbyggnad, och därmed på ett bättre sätt kunna hävda sig i konkurrensen med andra lotterier. Jag har i det föregående strävat efter att försöka åstadkomma sådana möjligheter för föreningama.


 


Prop. 1981/82:170                                                   78

I fråga om totalisatorspelet har utredningen inte föreslagit några egent­liga förändringar i sak. Socialstyrelsen har anfört att man känner en stark oro med anledning av de tecken på sociala problem som kan uppstå i samband med totaUsatorspel och menar att ytterligare åtgärdsförslag och förändringar av spelet borde ha diskuterats.

För egen del anser jag att det knappast finns underlag för att dra några generella slutsatser angående eventueUa olägenheter tUl följd av totalisa­torspelet. Några förändringar i sak är därför inte mofiverade. Liksom vid andra former av lotterier och spel bör dock utvecklingen följas också i fortsättningen.

Som jag nyss har nämnt finns det i LF inga särskUda bestämmelser om de statliga lotterierna eUer totalisatorspelet. Enligt min mening bör den nya regleringen, som jag tidigare (avsnitt 2.7.1) har föreslagit, utformas på ett sådant sätt att regeringen även i fortsättningen ges möjlighet att meddela tillstånd fill lotterier bl. a. av det här slaget.

2.7.8 Massmedielotterier och reklamlotterier Nuvarande förhållanden

I dags- och veckopress samt i radio och TV anordnas av tradition tävlingar där deltagarna skall lösa korsord, rebusar, gåtor och Uknande. Fördelningen av vinster bland deltagarna sker i allmänhet efter ett slump­mässigt urval, exempelvis genom en lottdragning eller genom att vinstema tUlfaUer dem som har sänt in de först öppnade rätta lösningama. S.k. massmedielotterier av det här slaget omfattas av LF Ofr avsnitt 2,3).

Enligt 5 § LF får utan anmälan eUer tUlstånd anordnas lotteri i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift, Fömtsättningarna är att lotteri­verksamheten inte ingår som ett väsentligt led i utgivandet av skriften, att innehav av skriften eUer erläggande av insats inte fordras för rätt att delta i lotteriet samt att värdet av högsta vinsten inte överstiger 200 kr. Det finns inga bestämmelser om vinstemas beskaffenhet.

Anmälan eller tillstånd fordras inte heller för lotterier som anordnas i samband med radio- eller TV-sändning, under fömtsättning att insats inte krävs för att få delta samt att värdet av högsta vinsten inte översfiger 200 kr.

Med reklamlotterier avses i allmänhet lotterier som anordnas i ett sälj­främjande syfte, F, n. meddelas som regel inte tillstånd att anordna sådana lotterier, även om några insatser inte krävs för att få deha i lotterierna.

Lotteriutredningen

Utredningen konstaterar att korsordstävlingar och liknande som anord­nas i tryckta periodiska skrifter samt i radio- och TV-sändningar bereder en stor gmpp människor tidsfördriv och underhåUning. Enligt utredning­ens mening bör anordnarna av dessa massmedielotterier även i fortsätt-


 


Prop. 1981/82:170                                                   79

ningen utan anmälan eUer tUlstånd få använda sig av ett lottningsförfarande för att fördela vinstema bland deltagama i ohka tävlingar.

Under de senaste åren har enligt utredningens uppfattning i tidningar anordnats lotterier, vars syfte i första hand inte är att roa läsekretsen. I stället används lotteriema som ett konkurrensmedel. Som exempel härpå nämner utredningen att det i tidningar lottas ut vinster bland läsama med hjälp av lotter som följer med tidningen. Sådana lotterier bör enligt utred­ningens mening inte få förekomma i fortsättningen. Utredningen menar att tidningsföretagen kommit att få en privUigierad ställning gentemot andra affärsföretag på grand av sina möjligheter att anordna lotterier i ett rent säljfrämjande syfte. För att undantagsbestämmelsen skall bh tiUämplig bör enligt utredningen krävas att det är fråga om en tävlingsuppgift vars lö­sande kräver en inte aUtför obetydlig, aktiv insats från deltagarens sida, exempelvis ett korsord, en rebus eller liknande. Dessutom bör lottnings-förfarandet få användas endast vad gäller tävlingar som varit införda uteslutande i den tryckta skriften. Detta innebär enligt utredningen att exempelvis korsordstävlingar inte skall få anordnas i reklamblad eUer särskilda bilagor tUl en tryckt skrift.

Vidare konstaterar utredningen att det på marknaden finns särskilda korsordstidskrifter. Enligt utredningens mening torde anordnandet av lot­terier i dessa tidskrifter stå i strid med LF eftersom lotteriverksamheten ingår som ett väsentligt led i utgivandet av skriften. Utredningen anser emellertid att det i fortsättningen - mot bakgrand av det förslag som utredningen nu lagt fram - inte föreligger några betänkUgheter mot att korsordstävlingar och liknande får utgöra t.o.m. en väsenfiig del av en tidning. Den nuvarande begränsningen att lotteriverksamheten inte får utgöra ett väsentligt led i utgivandet av skriften bör därför slopas. Enligt utredningens uppfattning föreligger ingen nämnvärd risk för att marknaden till följd härav skulle översvämmas av korsordstidskrifter eller liknande.

Enligt utredningens mening behövs inga bestämmelser motsvarande de nu gällande om att innehav av skriften eUer erläggande av insats inte får utgöra en föratsättning för att få delta i lotteriet. Med de nyss föreslagna bestämmelsema kommer nämligen enligt utredningens uppfattning inte samma möjligheter att finnas för exempelvis tidningsföretagen att missbru­ka utlottningsrätten och anordna rent kommersiella lotterier. Utredningen anser det osannolikt att företagen skulle kräva ekonomisk insats av den som viU delta t. ex. i en korsordstävling.

Vinstema i massmedielotterier bör enligt utredningen alltjämt få utgöras av pengar. Mot bakgmnd av att syftet med lotteriema i första hand skall vara att roa och underhåUa deltagarna anser utredningen att det inte finns anledning att höja det nuvarande högsta vinstvärdet om 200 kr.

Enligt utredningens mening bör det även i fortsättningen inte vara fillåtet att anordna reklamlotterier Ofr avsnitt 2.3.2).


 


Prop. 1981/82:170


80


Föredraganden

De remissinstanser som uttalar sig angående massmedielotterierna till­styrker i allmänhet utredningens förslag. Några remissinstanser anser dock att de nuvarande bestämmelsema i princip bör vara oförändrade.

För egen del anser jag att lotterier även i fortsättningen utan tillstånd bör fa anordnas i samband med olika tävlingar, exempelvis korsordstävlingar och gissningstävlingar, som förekommer i tryckta periodiska skrifter samt i radio- och TV-sändningar. Lotterier av det här slaget bör också. Ull skill­nad mot vad som f. n. gäUer, få anordnas i sådana tidskrifter som uteslutan­de eUer tUl större delen innehåller tävlingar.

Syftet med de lotterier som anordnas i tidningar bör, liksom f. n., vara att i första hand ge förströelse åt läsekretsen. Jag ansluter mig därför till förslaget om att det skall vara fråga om ett lottningsförfarande som tar sikte på att få fram en eller flera vinnare bland dem som har deltagit i en viss tävling. Dragningen för att utse vinnare bör således inte uteslutande granda sig exempelvis på ett prenumerantregister eller på utdelade lottsed­lar.

Utredningen har föreslagit att det nuvarande förbudet mot insatser eller krav på innehav av en tidning skall slopas. För egen del anser jag det dock påkallat med ett sådant förbud även i fortsättningen. Det finns annars en viss risk för att lotterierna kan komma att få en alltför stor kommersiell prägel och anordnas i en omfattning som inte är avsedd.

Enligt utredningens förslag skaU undantaget inte gälla tävlingar som anordnas i reklamblad eUer särskilda bilagor till tryckta periodiska skrifter. I det här avseendet vUl jag till en början erinra om att med tryckt periodisk skrift avses enligt tryckfrihetsförordningen (1 kap. 7§), föratom själva tidskriften, även därtiU hörande löpsedlar och bilagor. Enligt min mening bör lotterier få anordnas även i samband med tävlingar som kan förekom­ma exempelvis i bUagor som hör till den tryckta periodiska skriften. Däremot bör lotterier inte få anordnas i samband med tävlingar som förekommer i andra slag av reklamblad m.m. som ett fidningsföretag kan använda sig av i sin marknadsföring.

Flera remissinstanser föreslår en höjning av värdet av den högsta vinst som får förekomma i lotteriema. Även jag anser en sådan höjning befogad. Del nuvarande beloppet, som varit oförändrat sedan år 1955, bör kunna höjas tUl 500 kr. utan att lotteriema förlorar sin karaktär av förströelse.

De flesta av remissinstanserna ansluter sig till förslaget om att re­klamlotterier även i fortsättningen inte skall vara tillåtna. Även jag ansluter mig tiU förslaget, bl. a. med hänsyn fill intresset av att förbehålla lottjri-marknaden för det ideella föreningslivet. Som jag tidigare (avsnitt 2.3.3) har anfört utgör den av mig föreslagna regleringen dock inte något hinder mot sådana reklamlotterier som inte anordnas för aUmänheten, exempelvis lotterier som anordnas för en liten och sluten krets av försäljare i premie­ringssyfte.


 


Prop. 1981/82:170                                                            81

2.7.9   Kedjebrevsspel m.m.

Som tidigare (avsnitt 2.6) har nämnts, anses kedjebrevsspel och liknande spel inte som lotterier i LF:s mening. Jag har därvid föreslagit att sådana spel skall omfattas av lotteribegreppet.

Lotteriutredningen

Utredningen har kommit tiU den slutsatsen att det är mycket tveksamt om det med rimliga insatser från samhällets sida går att åstadkomma en sådan kontroll av kedjebrevsspel m. m. att missbmk kan förhindras. Enligt utredningens mening bör därför inte få anordnas sådana spel om pengar.

Vidare anför utredningen att det framlagda förslaget i och för sig innebär att ideeUa föreningar efter tiUstånd kan få anordna kedjebrevsspel m. m, med varavinster. Sådana spel skulle dock bU en tämligen otymplig spel­form för såväl deltagare som anordnare. Vidare torde det vara mycket svårt att kunna göra några beräkningar angående den avkastning som spelen kan förväntas ge. Utredningen konstaterar också att det inte finns någon tradition hos ideella föreningar att anordna sådana spel. Enligt utredningens uppfattning torde man kunna fömtsätta att kedjebrevsspel och liknande spel med vamvinster inte kommer att anordnas.

Föredraganden

Flera remissinstanser anser att det bör råda ett uttryckligt förbud mot att anordna alla slag av kedjebrevsspel m. m.

Jag har tidigare gjort den bedömningen att det allmänt sett föreligger risk för att kedjebrevsspel m. m, kan föra med sig skadeverkningar av ekono­misk, social och personlig natur. Dessa synpunkter gör sig i första hand gäUande om spelen avser pengar. Även i fråga om spel som avser varor kan dock enligt min mening uppkomma skadeverkningar med hänsyn tUl spe­lens uppläggning, I princip bör man kräva att reglerna i lotterier är utfor­made på ett sådant sätt att deltagarna ges rimliga möjligheter att kunna göra en bedömning av vad lotteriet närmare innebär, exempelvis med avseende på vinstchanserna. Så kan knappast vara fallet i fråga om spel av det här slaget.

Enligt min mening finns det inte tillräckliga skäl att över huvud taget lämna tillstånd att anordna kedjebrevsspel m, m. Dessa spel bör alltså vara förbjudna.

2.7.10 Frågan vilka lotter m. m. som skaUfå användas
Nuvarande förhållanden

På lotterimarknaden används idag ett stort antal olika typer av lotter och andra deltagarbevis. De flesta lotterna tiUverkas inom landet men det finns också en betydande import av lotter.

I LF finns inga bestämmelser om vilka lotter m. m. som skall få använ-. 6   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                   82

das i lotterierna. Vid meddelande av tiUstånd kan tUlståndsmyndigheterna dock med stöd av 4 § LF föreskriva de närmare villkor samt meddela de kontroU- och ordningsföreskrifter, vartiU omständigheterna kan ge anled­ning. Sådana kontroU- och ordningsföreskrifter kan också meddelas såvitt gäller anmälningslotterier enligt 2 § och 3 § a LF,

I princip ankommer det på tillståndsmyndigheterna att ta ställning tiU frågan humvida en viss lott kan godkännas, vilka uppgifter som skall finnas på lotten etc. De lotter som används i 2 §-lotteriema är ofta av mycket enkel beskaffenhet. PoUsmyndighetema meddelar som regel inga bestämmelser om lottema och om vilka uppgifter som bör finnas på lot-tema. Det förekommer att myndigheterna inte ens känner till vilka lotter som kommer till användning. Motsvarande gäUer i huvudsak i fråga om lotter som används i anmälningslotterier enligt 3 § a LF och ibland även i fråga om tiUståndslotterier enUgt 3 § b och 3 § c LF,

Lotterinämnden har utfärdat anvisningar (KFS 1981:9, LN: 1) som gäl­ler fiUverkningen och distributionen av bingobrickor. Brickorna skall vara av engångstyp, försedda med nummer och uppgift om tillverkarens och fillståndshavarens namn, brickpriset, tiUståndsmyndighet och tiUståndsda-tum. Tillverkaren — eller återförsäljaren - skall lämna s.k. tryckeriintyg till länsstyrelsen om alla brickor som levereras. Enligt anvisningarna får endast användas brickor som har fiUverkats eller levererats från företag, vilka förbundit sig att iaktta dessa regler.

Tidigare användes i de tradifionella lotterierna oftast öppna lottsedlar. Dragningen skedde alltså efter försäljningstidens slut. Numera används nästan uteslutande förhandsdragna lotter (s, k. kvicklotter), vilket innebär att deltagarna redan vid köpet kan se om lotten har utfaUit med vinst.

Ett vanligt förfarande är att lottillverkaren bestämmer andelen vinstlot­ter i en lottsats. Dragningen sker således redan vid tillverkningstillfället. I flertalet fall finns därvid dragningslistan tryckt på varje lott. Kontrollanten i lotteriet kan alltså inte direkt kontrollera dragning och blandning utan måste i stället förlita sig på tillverkarens uppgifter. Inte heller har kontrol­lanten möjlighet att kontroUera humvida rätt andel vinsfiotter finns med i varje lottsats.

Under senare år har s.k. symboUotter utvecklats. Med symbollotter avses sådana lotter där vinstutfallet bestäms av en kombinafion av vissa symboler och tecken. Den vanUgaste symbollotten är 21-lotten, Sådana lottyper bmkar som regel inte tUlåtas idag men förekommer trots detta, framför allt i anmälningslotterier.

I den mån lotterna blir föremål för tillståndsmyndigheternas bedömning är det framför allt lotternas säkerhetsegenskaper mot fusk som man fäster vikt vid. Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har gjort undersök­ningar avseende lotters säkerhetsegenskaper, vanligtvis på begäran av fillståndsmyndigheterna eUer tiUverkarna. De flesta utlåtandena från SKL har pubhcerats i Allmänna meddelanden från rikspolisstyrelsen.


 


Prop. 1981/82:170                                                   83

Lotteriutredningen

Utredningen anför att problemen med den omfattande illegala lotteri-verksamheten och den nuvarande bristfälliga kontrollen över lotterier bäst kan lösas av en myndighetskontroU av lotternas utformning och lottflödet. En sådan kontroU är också ägnad att skydda lottköparna mot otillbörliga förfaranden. Vidare är en effektiv kontroll enhgt utredningens mening en fömtsättning för att den av utredningen föreslagna fria sektorn skall kunna tUlåtas.

Vidare anför utredningen att det har uppstått problem vad avser de olika lottypema. Ett särskilt problem är huruvida symbollotter skaU tillåtas eller inte.

Mot denna bakgmnd föreslår utredningen att endast typgodkända lotter, bingobrickor och andra deltagarbevis skall få användas. Lotternas utform­ning från säkerhetssynpunkt skall testas av SKL enligt anvisningar som utarbetas gemensamt av SKL och lotterinämnden. Nämnden skall sedan ta ställning fill frågan om lottypen kan godkännas och för vUken eller vilka typer av lotterier som detta godkännande skaU gälla. Om lotten är av den typen att vinstlotterna har bestämts redan vid tillverkningen måste också en bedömning ske av hela lottsatsen. Det bör därför enligt utredningens mening krävas bl. a. att tillverkningen och hanteringen är sådan att lottsat-serna blir korrekta. Satser med separata vinst- och nitlotter bör inte god­kännas. Varje godkänd lottyp bör erhålla en typbeteckning som skall anges på lotterna. Vidare bör lotterna förses med en godkännandesymbol. En förteckning över godkända lotter bör utarbetas av lotterinämnden.

Utredningen konstaterar att symbollotterna är populära och i många fall anses vara mer lättsålda än andra typer av lotter. Enligt utredningens uppfattning är det möjligt att med relativt små resurser skapa en effektiv kontroll över lottsatsernas sammansättning och därmed också göra det möjligt att tillåta symbollotter i framtiden.

Vidare föreslår utredningen att alla godkända lotter skall förses med vissa uppgifter. Enligt utredningens mening bör uppgifterna normalt åt­minstone avse bl.a. anordnarens namn, lottpriset, antal lotter i lotteriet, tid och plats för vinstutlämningen om denna inte sker i samband med lottförsäljningen, fid för dragning om denna sker efter lottförsäljningen, sista försäljningsdag, löpande numrering samt i förekommande fall uppgift om tiUståndsmyndighet och lotteriföreståndarens namn.

Utredningens förslag som gäller lottflödet kommer att redovisas senare (avsnitt 2.11,2),

Föredraganden

Remissinstanserna ansluter sig i allt väsentligt till utredningens förslag och menar att detta är väl ägnat att medföra en förbättring av förhållandena på lotterimarknaden.


 


Prop. 1981/82:170                                                   84

Även jag kan i princip ansluta mig till förslaget om att de lotter som skall användas i lotterierna bör uppfylla vissa bestämda krav. För att motverka oegentligheter bör man således kunna ställa vissa krav bl, a, på lotternas säkerhetsegenskaper, vilket är särskilt vikfigt om dragningen har skett före lottförsäljningen, I lotterierna bör inte få förekomma exempelvis sådana lottyper som i förväg på ett omärkligt sätt och utan svårigheter kan öppnas och förslutas. Av väsentlig betydelse är också att lottsatserna är korrekta, exempelvis genom att alla nummer finns med i en viss nummerserie och att vinstlotterna inte är avlägsnade. De olika krav som kan ställas på lotterna bör anpassas bl. a. till den typ av lotteri där lotterna skall användas och till lotteriets omfattning. Det är således befogat att ha olika ambitionsnivåer och undvika onödigt långtgående krav, vilka kan ha en hämmande inver­kan på lotterimarknaden. I fråga om rikslotterier m. m, med höga vinstvär­den är det givetvis, liksom f, n,, befogat att ställa högre krav än eljest,

I det här sammanhanget vill jag understryka vikten av att de oUka krav som således bör kunna ställas på lotternas beskaffenhet inte bör få en sådan inriktning att de konserverar en rådande branschstruktur. Nya lott-typer bör således få komma till användning under fömtsättning att de uppfyller kraven.

Med en ordning av det här slaget bör det enligt min mening i fortsättning­en, i vart fall i fråga om mindre lotterier, i princip vara möjligt att godkänna exempelvis symbollotter. Detta skulle kunna göra dessa lotterier mer attraktiva,

I princip ansluter jag mig också fill förslaget om att lotterna bör vara försedda med vissa uppgifter. Även dessa krav bör anpassas från fall till fall. Kraven bör givetvis inte vara mer långtgående än som är påkallat. I mindre omfattande lotterier torde det enligt min mening sålunda inte vara erforderligt med alla de uppgifter som utredningen har föreslagit. När det gäller exempelvis lotterier som anordnas i samband med tivolin (avsnitt 2,7.3) bör också beaktas bl. a, det förhållandet att nöjesföretagen i allmän­het tillhandahåller lottsatser med ett enhetligt tryck som kan komma att användas av ett stort antal olika lotterianordnare.

Flera remissinstanser anser det påkallat med bestämmelser om typgod­kännande av spelautomater m, m. Också enligt min uppfattning finns det skäl som talar för att man vid behov bör kunna ställa upp vissa krav även i det här avseendet.

Enligt min mening bör det i princip, liksom f. n., ankomma på tillstånds­myndigheterna att från fall till fall pröva frågan vilka lotter, dragningsan­ordningar m, m, som skall få användas i lotterierna, I enlighet med vad jag senare (avsnitt 2.11.3) kommer att anföra kan det också visa sig lämpligt att lotterinämnden meddelar närmare anvisningar fill ledning för fillstånds­myndigheternas prövning. Sådana anvisningar bör kunna leda till en mer enhetlig bedömning än f. n.


 


Prop. 1981/82:170                                                   85

2.7.11 Serviceföretagen Nuvarande förhållanden

Tidigare sköttes den ideeUa lotteriverksamheten i allt väsentligt av för­eningsmedlemmarna själva. Den snabba utvecklingen av lotteriverksam­heten under 1970-talet ledde till att lotterierna i allt större utsträckning kom att skötas av kommersiella företag, s.k, serviceföretag. Serviceföretagen fillhandahåller olika konsulttjänster, dvs. sköter en mängd praktiska de­taljer i samband med lotteriverksamheten. Härigenom har lottförsäljningen tiU stor del kunnat skötas under dagtid, vilket har lett fiU att lotterierna snabbare har kunnat slutföras. De lotteriformer som främst administreras av serviceföretag är rikslotteriema och bingospelet. Till serviceföretagen räknas inte sådana företag som säljer enbart lotter eller vinster (s,k. basarfirmor). Serviceföretagens verksamhet omfattar normalt att fillhan­dahålla lottförsäljningsplats, materiel och personal för lottförsäljningen samt att upprätta ansöknings- och redovisningshandlingar och att admini­strera lotteriet.

Under senare år har det blivit aUt vanligare att lottförsäljning sker från fasta försäljningsplatser. Med fasta försäljningsplatser avses främst lott-kiosker placerade på torg eller affärsgator samt lottstånd och lottautomater i varahus eller andra affärslokaler. Försäljning genom lottautomater i vamhus har ökat särskilt markant. Dessa försäljningskanaler används främst i lokala och regionala lotterier.

Ett stort antal lottkiosker är uppställda på allmän plats. På somliga ställen ansvarar kommunen själv för hur försäljningstiden i kioskerna skall fördelas mellan de ideeUa föreningarna. Föreningarna anmäler sig tiU kom­munen som, ofta för ett år i taget, fastställer under vilken tid varje förening får disponera kioskerna. Normalt utgår en mindre hyra. En del kommuner överlåter dock fördelningen av platser tUl det serviceföretag som arrange­rar lotteriema i kiosken. Flertalet av de fasta försäljningsplatserna finns emellertid inne i vamhus eller andra större affärer.

En förening kan mycket sällan räkna med tillstånd i sådan omfattning, att den under ett helt år kan disponera eller inneha en fast försäljningsplats. På sådana platser är det vanligt att en mängd föreningar avlöser varandra efter relafivt kort tid och att verksamheten tas om hand av ett serviceföre­tag som bedriver en kontinuerlig verksamhet på platsen. Därigenom behö­ver platsinnehavarna, främst vamhusen, endast ha kontakt med en part angående lotteriverksamheten. Samtidigt kan det ställas större krav på skötseln än om en mängd ohka organisationer är inblandade. Genom serviceföretagens medverkan slipper dessutom föreningarna anställa per­sonal och skaffa lottautomater för försäljning under den korta tid som platsen disponeras. Serviceföretagen har i många fall genom avtal med platsinnehavaren skaffat sig ensamrätt till attraktiva platser. Ofta har ser-


 


Prop. 1981/82:170                                                   86

viceföretagen en kö av föreningar som väntar på plats för lottförsäljning, TUlstånd tUl försäljning från fasta försäljningsplatser beviljas normalt inte förrän platsfrågan är ordnad. Det är således i praktiken ofta serviceföreta­get som avgör vilka föreningar som skall få sälja sina lotterier på de mest attraktiva fasta försäljningsplatserna.

Lotterinämnden har år 1979 utfärdat anvisningar (KFS 1979:22, LN:2) för polismyndigheternas och länsstyrelsernas tiUståndsgivning i fråga om lotterier där lotterna säljs från fasta försäljningsställen och där anordnarna biträds av serviceföretag. Enligt anvisningama skaU vinster, lottsedlar och annat lotterimateriel inköpas till konkurrenskraftiga priser. Serviceföreta­gets konsultarvode får uppgå till högst fem procent av intäkterna från försålda lotter och nettobehållningen skall uppgå fill minst 25 procent av dessa intäkter (vid automatlotteri minst 30 procent). Om dessa villkor inte uppfyUs kan enligt anvisningarna anordnaren vägras nytt fiUstånd.

Lotteriutredningen

Utredningen konstaterar att de kommersiella serviceföretagens verk­samhet har tUltagit på den egenfiiga lotterimarknaden. Företagen fyller en funkfion för mindre anordnare som inte har resurser att driva denna verksamhet själva. Men företagens roll bör enligt utredningens mening begränsas och verksamheten måste noggrant kontrolleras så att privata vinstintressen inte gynnas på de ideella ändamålens bekostnad.

Problemen i samband med serviceföretagens verksamhet på lokal och regional nivå anses främst hänga samman med företagens kontroll över vissa attraktiva fasta försäljningsplatser på varuhus och hknande. Utred­ningen anför att företagen har skaffat sig en kontroll över de fasta försälj­ningsplatserna, med undantag för vissa kommunala lottkiosker. Möjlighe­terna att hkta nya platser för lottförsäljning är mycket begränsade eftersom de mest attraktiva platserna redan är upptagna av företagen. Utredningen menar att denna situation, som kan liknas vid lokala monopol för företa­gen, har gett upphov till problem och missförhållanden, ÅtskUliga för­eningar anser sig mer eller mindre utestängda från denna lönsamma del av lotterimarknaden eftersom det i praktiken är företagen som avgör vilka föreningar som skall få sälja lotter.

Vidare anför utredningen att de föreningar som fått möjlighet att sälja ett lotteri från en fast försäljningsplats sällan vågar hävda sig mot ett service­företag. Uppläggningen och skötseln av lotteriet överlåts därför helt på företaget. De redovisningar som företaget lämnar accepteras oftast av föreningarna utan granskning eller utan att eventuella anmärkningar fram­förs.

Enligt utredningens mening måste serviceföretagens stora inflytande över anordnamrvalet tiU de fasta försäljningsplatserna begränsas. Utred-


 


Prop. 1981/82:170                                                   87

ningen framhåller att tiUståndsmyndigheterna i framtiden aktivt bör verka för en rättvis fördelning av lotterimarknaden, dvs. en fördelning som utgår från det ideeUa föreningslivets sammanlagda medelsbehov och det befint­liga marknadsutrymmet Ofr avsnitt 2.7.2.3). Tillståndsmyndigheterna bör i fortsättningen ha både möjligheter och resurser att aktivt styra anordnamr­valet även vad gäller traditionella lotterier på fasta försäljningsplatser. Genom att skära ned de sökta omslutningsbeloppen för vissa föreningar kan fiUståndsmyndigheterna skapa ett utrymme på marknaden för för­eningar, som annars blir utestängda från de fasta försäljningsplatserna på gmnd av att de saknar kontakter med serviceföretag.

Utredningen anför vidare att de tjänster som serviceföretagen utför på den traditioneUa lotterimarknaden, till skillnad mot bingoområdet, ofta är av enkelt slag. Företagens maktställning har i stället mer gmndat sig på tUlgången till och kontrollen över försäljningsplatserna än på erbjudande av kvalificerade tjänster till attraktiva priser. Bl. a, mot denna bakgmnd föreslår utredningen att ett avtal måste upprättas mellan den lotterianord-nande föreningen och serviceföretaget. I samband med tillståndsgivningen skall kontrolleras att lotteriet läggs upp på sådant sätt att det kan förväntas lämna skälig avkastning. Syftet med granskningen är att skydda föreningen mot otillbörliga avtalsvillkor och att se till att föreningen kan tillgodogöra sig hela avkastningen av lotteriet eller spelet. Om det vid tiUståndspröv­ningen finns anledning att anta att det anlitade företaget inte kommer att bedriva sin verksamhet på ett ansvarskännande eller ändamålsenligt sätt bör detta vara tiUräckligt för tillståndsmyndigheten att kunna vägra det sökta tillståndet.

Ett sätt att minska problemen med de kommersiella serviceföretagen skulle enligt utredningen kunna vara att det ideella föreningslivet i större utsträckning engagerade sig i serviceverksamheten och på detta sätt ökade konkurrensen på servicemarknaden. Utredningen anser därför att bildan­det av organisationsägda serviceföretag bör uppmuntras. Dessa bolag bör drivas utan vinstintresse och med så låga kostnader som möjligt. En utveckling mot att föreningarna själva i större utsträckning administrerar sina lotterier bör även uppmuntras.

Ett särskilt yttrande har fogats till utredningens betänkande av Bertil Regardt (sakkunnig) och Ulf Ekström (expert). 1 denna del anför de bl, a, att det är nödvändigt att stärka den ideella sektorns konkurrenskraft gent­emot de statliga lotterierna och totalisatorspelet. De föreslår att folkrörel­serna genom lagstiftning ges möjlighet att med ensamrätt ta över den kommersiellt bedrivna bingo- och lotteriverksamheten. Särskilda folkrö­relseägda bolag bör bildas. Därigenom skulle de kommersiella intressen­temas inflytande över den ideella sektorn av lotterimarknaden komma att minska.


 


Prop. 1981/82:170                                                   88

Föredraganden

Den övervägande delen av remissinstanserna ansluter sig i aUt väsentligt tUl utredningens förslag. Flera remissinstanser anser dock att förslaget inte är tillräckligt ingripande och ansluter sig i stället till vad som föreslås i det särskilda yttrandet.

I det här sammanhanget bör nämnas att en arbetsgmpp inom Sveriges riksidrottsförbund (RF) har utarbetat en rapport (Lotterier och spel på lika villkor), tUl vars slutsatser 1981 års riksidrottsmöte har anslutit sig. I denna rapport konstateras bl. a, att de kommersiella intressena fortfarande har ett starkt inflytande över lotteritillståndens fördelning och lotteriernas lön­samhet. Huvudlinjerna i det principförslag som läggs fram i rapporten är att för varje län skaU bildas ett bolag, ägt av länets distriktsidrottsförbund och dess specialidrottsförbund. Dessa bolag skall ha till uppgift att biträda de ideella föreningarna vid anordnandet av tradUionella lotterier och bin­gospel. Bolagen skall få monopol på serviceverksamheten inom sitt områ­de, I rapporten anförs vidare att fördelarna med en konstmktion av det här slaget bl. a. är att nettobehållningen från spelen kommer att öka.

För egen del anser jag att det finns anledning att i stort se positivt på det förhållandet att det finns tillgång i samhället till serviceföretag som kan svara för administrationen av ohka lotterier, särskilt bingospel. Som utred­ningen har kunnat konstatera har serviceföretagen under senare år kommit att spela en allt större roll på lotterimarknaden, framför allt'i fråga om tradifionella lotterier och bingospel. För åtskilliga ideella föreningar, sär­skilt mindre sådana, har dessa företag enligt min mening en stor funktion att fylla. Av flera skäl har föreningarnas egna medlemmar ofta inte möjlig­het att själva engagera sig i lotteriverksamheten. Företagen har under årens lopp förvärvat kunnande och skicklighet på lotteriområdet, som ibland kan vara komplicerat och stäUa krav på avancerade marknadsfö­ringsinsatser. Utan dessa företags hjälp är det sannolikt att föreningarna i många fall skulle få svårigheter att administrera och få avsättning för lotterierna. Man bör kunna utgå från att företagen även under överskådlig tid i många fall kommer att ha en funktion att fylla.

Jag vUl dock inte bestrida att vissa missförhållanden ibland kan uppkom­ma på det här området. Givetvis är det angeläget att så långt som möjligt försöka komma till rätta med sådana förhållanden. De fidigare omnämnda anvisningarna som lotterinämnden utfärdade år 1979 (försäljning från fasta försäljningsställen) och år 1981 (bingospel) skall ses som ett led i dessa strävanden.

Som nyss berördes har aktualiserats frågan om att bilda särskilda folk­rörelseägda serviceföretag, vilka skulle ges ensamrätt på en stor del av servicemarknaden, I likhet med lotteriutredningen och fiertalel remissin­stanser anser jag att det inte finns tillräckliga skäl för en så långtgående ordning, bl, a, mot bakgmnd av intresset att få till stånd en så effektiv, fungerande konkurrens som möjligt. Som jag strax kommer att ta upp kan


 


Prop. 1981/82:170                                                   89

det dock vara positivt att organisationsägda serviceföretag bildas på frivil-hg väg.

I princip ansluter jag mig emeUertid tUl utredningens uppfattning att de kommersieUa intressena bör begänsas när det gäUer fördelningen av fasta försäljningsplatser. Från allmän synpunkt bör det vara ett intresse att få till stånd en ordning som innebär att de ideella föreningarna inte är lika starkt beroende av serviceföretagen som f. n. Utan mycket långtgående ingrepp i nuvarande förhållanden torde det dock vara svårt att kunna åstadkomma några mer radikala förändringar på den här punkten. Förhållandena skulle dock kunna förbättras om exempelvis kommunerna i en större utsträck­ning än f.n. hjälper tiU med att inrätta attraktiva försäljningsplatser som sedan får användas av de ideella föreningarna. Det borde ligga i kommu­nemas intresse att ge föreningslivet så gynnsamma betingelser som möjligt för att föreningarna skall kunna skaffa medel för sin verksamhet. En annan lösning skulle kunna vara att det ideella föreningslivet självt i större ut­sträckning tar ansvaret för att det skapas nya fasta försäljningsplatser.

Jag ansluter mig även till utredningens förslag om att avtal lämpligen bör upprättas mellan lotterianordnarna och serviceföretagen samt att avtalen bör underställas tiUståndsmyndighetens prövning. Ett sådant förfarande tillämpas redan idag på flera håU, Med en sådan ordning bör man kunna uppnå en bättre kontroU över serviceföretagens inflytande och lotteriernas lönsamhet. Jag vill här erinra om vad som tidigare (avsnitt 2.7,2,5) har anförts i fråga om de ideella lotteriernas avkastning.

Som jag senare (avsnitt 2,11.3) kommer att föreslå bör lotterinämnden utöva den centrala tillsynen över efterlevnaden av regleringen och som ett led i denna tiUsyn bl, a. utarbeta erforderiiga råd och anvisningar. Liksom hittills är det lämpligt att nämnden i det sammanhanget också verkar för att få till stånd en förbättring av lotteriernas lönsamhet.

Ett annat sätt att minska förekommande problem skulle, såsom utred­ningen har antytt, vara att de ideella föreningarna i en större utsträckning engagerar sig i servicemarknaden och därigenom får till stånd en ökad konkurrens. Jag vill erinra om att i fråga om rikslotterierna så har lotterian­ordnarna i flera fall egna försäljningsorganisationer. Flera ideella organisa­tioner är också delägare i serviceföretag. Enligt min mening finns det anledning att se positivt på bildandet av sådana organisationsägda service­företag.

2.8 Innehavsregleringen av vissa spelautomater m. m.

2.8.1 Nuvarande förhållanden

Som tidigare (avsnitt 2.7.4) har nämnts är det i princip förbjudet att anordna automatspel som erbjuder vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande. Det är i princip också förbjudet att inneha utbetalningsautomater eller att införa sådana automater till landet (9 § LF).


 


Prop. 1981/82:170                                                   90

Med utbetalningsautomat avses enligt LF en spelautomat som är kon­stmerad för att betala ut vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eUer hknande. Jag har tidigare (avsnitt 2.7.4) lämnat exempel på olika utbetalningsautomater.

Beträffande innebörden av begreppet utbetalningsautomat anfördes bl. a. följande i prop. 1978/79:20 om förbud mot automatspel, m. m, (s. 40),

"Regleringen avser alltså automater med en utbetalningsmekanism av det ena eller andra slaget. Självfallet behöver det inte vara fråga om någon tekniskt kvalificerad anordning. Avgörande är att vinsten utbetalas genom automaten. Det saknar betydelse om så sker vid varje vinsttiUfälle eUer i annan ordning.

Att automaten skall vara konstmerad för utbetalning innebär bl.a. att förstöring, borttagande eller plombering av utbetalningsmekanismen i ex­empelvis en av de nu gängse dragarmsautomatema i princip inte innebär att man undgår tillståndskravet. Naturiigtvis kan det dock inträffa att automaten förändras sa radikalt att det kan sägas inte längre vara fråga om en utbetalningsautomat. Gränsdragningen på denna punkt måste ankomma på rättsfillämpningen."

Utbetalningsautomater får enligt LF innehas endast efter tiUstånd. Utan särskilt tillstånd får sådan automat dock innehas av den som har tillstånd att anordna automatspel om pengar m,m., om automaten omfattas av spelfillståndet. Undantag från fiUståndskravet gäller också under vissa fömtsättningar för dödsbon, konkursbon och den som fått sitt innehavstill-stånd återkallat.

Vidare finns i LF bestämmelser om inskränkningar i rätten att införa utbetalningsautomatev till landet. Regeringen eller, efter regeringens be­stämmande, lotterinämnden får föreskriva undantag från kravet på till­stånd för att få inneha eller införa automater till landet dels i fråga om automater som innehas på fartyg i internationell trafik för spel på fartyget, dels i fråga om automater som innehas i och för sådan yrkesmässig verk­samhet som tUlverkning, reparation, transport eller liknande.

Regeringen har i lotterikungörelsen (2 §) föreskrivit att undantag från innehavs- och införselregleringen skall gälla i fråga om automat som inne­has på fartyg i internationeU trafik för spel på fartyget.

Beträffande den närmare bakgmnden till innehavs- och införselregle­ringen av utbetalningsautomater, liksom innebörden av regleringen, hänvi­sas till prop. 1978/79:20 om förbud mot automatspel, m. m.

2.8.2 Lotteriutredningen

Som fidigare (avsnitt 2.7,4) har nämnts innebär utredningens förslag att automatspel som ger vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande liksom f. n. skall få anordnas endast ombord på fartyg i internatio­nell trafik. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att också innehav av utbetalningsautomater i fortsättningen som regel skall vara förbjudet. I


 


Prop. 1981/82:170                                                   91

annat fall finns det enligt utredningen risk för illegalt automatspel om pengar.

De bestämmelser som utredningen föreslår överensstämmer i väsentliga delar med den nuvarande innehavs- och införselregleringen. Enligt utred­ningens mening bör dock bestämmelserna kunna ges ett mindre kompli­cerat innehåll än f, n. Sålunda menar utredningen att fillståndsmyndigheten i meddelade tillstånd bör kunna ange vad som närmare skall iakttas exem­pelvis i samband med att dödsfall eller konkurstillstånd inträffar,

2.8.3 Föredraganden

Remissinstanserna framför inga erinringar mot förslaget om att den nuvarande innehavs- och införselregleringen i princip skaU gälla även i fortsättningen.

Som jag tidigare (avsnitt 2.7.4) har anfört bör det även i fortsättningen enligt min mening i princip vara förbjudet att anordna automatspel om pengar, värdebevis, spelpolletter eUer liknande. För att detta förbud skall bli fillräckligt effektivt bör det, liksom f. n., finnas en innehavs- och inför­selreglering av sådana spelautomater som är konstmerade för att betala ut vinster av det här slaget. Jag anser att den nuvarande regleringen i. aUt väsentligt bör vara oförändrad,

2.9 Förbud mot att frän\ja deltagande i vissa lotterier m. m.

2.9.1 Nuvarande förhållanden

Enligt 6 § LF är det förbjudet att främja deltagande i ett inom landet anordnat lotteri, som inte är tillåtet, eller i ett utländskt lotteri

-     genom att för egen eller annans räkning utbjuda, avyttra eller eljest fillhandahåUa bevis om delaktighet i lotteriet eller annan handling som är avsedd för deltagande däri,

-     genom att för egen eUer annans räkning uppbära insatser i lotteriet eller förmedla insamling av insatser,

 

genom att förmedla utbekommande av vinst från lotteriet eller

genom att eljest tillhandagå annan vid deltagande i lotteriet.

Det är också förbjudet att kungöra tillhandagående som nu nämnts eller att sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eUer liknande meddelande beträffande angivna lotterier, såvida det av omständigheterna inte framgår att avsikten inte är att främja deltagande i lotteriet.

Bestämmelserna i 6 § LF har ansetts i princip inte vara tillämpliga på den verksamhet som postverket bedriver. Inom postverket har dock utfär­dats olika bestämmelser av administrafiv art som gäller förbud mot viss postbefordran, I 4 § allmänna poststadgan anges bl, a, att postbefordran inte får medges om en posttjänsteman "iakttar att på försändelsens yttre förekommer lottsedel eller annan handling som avser deltagande i svenskt lotteri, som inte är fillåtet, eller i ufiändskt lotteri". Det är inte heller


 


Prop. 1981/82:170                                                   92

tillåtet att skicka inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller lik­nande meddelande som rör sådant lotteri. Om det av omständigheterna framgår att avsikten med försändelsen inte är att verka för deltagande i lotteriet, får försändelsen dock postbefordras. I poststyrelsens allmänna cirkulär (1959:398 och 1961:141) erinras om LF:s och allmänna poststad­gans bestämmelser, varvid sägs att kassafunktionär, innan postanvisning till utlandet mottas, i möjligaste mån skall kontroUera att på anvisningen inte finns sådant meddelande som utgör hinder för postbefordran. Som exempel på sådana meddelanden nämns anteckningar som utgör rekvisi­tion av lott, i tryckta rutor tillförda siffror som utgör fips samt påklistrade etiketter med lottnummer. Det påpekas att mottagandet av postanvisning­en dock inte bör vägras i tveksamma fall samt att det förhållandet att postanvisningen är adresserad till ett utländskt lotteri, tipsföretag e. d, i sig inte utgör hinder för dess postbefordran.

Även bankerna har i cirkulär till sina kontor erinrat om förbudet att förmedla utbetalningar av vinster och insatser i ufiändska lotterier, I cirku­lären har även uppgivits vissa täckadresser som spelbolagen använder sig av,

I 7 § LF finns bestämmelser bl. a. om att det är förbjudet att yrkesmäs­sigt eUer eljest mot ersättning tillhandagå annan vid deltagande i lotteri, som är tiUåtet, utan medgivande av anordnaren. Utan tillstånd av regering­en får inte heller bedrivas yrkesmässig verksamhet, varigenom andel i bevis om rätt till delaktighet i sådant lotteri avyttras m, m. Inte heller får utan tillstånd av regeringen vid yrkesmässig försäljning av delaktighetsbe­vis försäljningen ske mot betalning i särskilda poster m. m,

2.9.2 Lotteriutredningen

Enligt utredningens uppfattning är de nuvarande bestämmelserna om utländska lotterier inte särskilt effektiva eftersom det förekommer ett omfattande svenskt deltagande i utländska lotterier och tips. Vidare anför utredningen att internationella överenskommelser och frivilliga överens­kommelser med de utländska anordnare som marknadsför sina lotterier här i stort sett också varit verkningslösa. Ofta sänds marknadsföringsma-teriel, lotter och insatser med post mellan anordnare och deltagare.

Utredningen konstaterar att postverket och bankerna har olika uppfatt­ningar om hur bestämmelserna angående utländska lotterier skall tolkas. Enligt postverket fordras bevis för att det rör sig om en försändelse från eller till ett ufiändskt lotteri för att man skall kunna ingripa eller stoppa befordran. Detta har medfört att postverket vidarebefordrar en stor mängd försändelser från ufiändska lotterier och avsevärda summor till dessa. Bankerna däremot har tolkat bestämmelserna avsevärt restriktivare.

Enligt utredningens mening är det angeläget att de utländska lotterian­ordnarnas verksamhet här i landet motverkas mera effektivt än i dag, TiU detta fordras även postens akfiva medverkan. Utredningen föreslår därför


 


Prop. 1981/82:170                                                   93

att det skall vara förbjudet att förmedla betalning till utlandet om det framgår eller kan antas att betalningen avser insats i ett utländskt lotteri. Detta innebär enligt utredningen att betalningar till utländska lotteri- och spelbolag vanligtvis inte är tillåtna eftersom sådana praktiskt taget alltid torde avse lotteri- eller spelinsatser. Om det står klart att betalningen fiU ett bolag avser annat än insatser bör den naturligtvis förmedlas. Vidare anför utredningen att inte heller bör betalningar få förmedlas till kända eller misstänkta täckadresser för betalning av insatser i utländskt lotteri. Ett samarbete mellan myndigheterna och de statliga lotteriföretagen kan bidra tiU att postverket och andra betalningsförmedlande organ hålls infor­merade om kända täckadresser, så att betalningar till dessa inte sker.

Vidare föreslår utredningen att det skall vara förbjudet att här i landet erbjuda någon att delta i ufiändskt lotteri eller att eljest medverka till att någon deltar i sådant lotteri. Utredningen anför att det exempelvis inte skall vara fillåtet att här i landet verka som ombud eUer kommissionär för utländska bolag, att samla in insatser här i landet för deltagande i utländskt lotteri, att per post sända över reklamblad eller att tillhandahålla vinster eller insatser i lotterierna.

Utredningen föreslår också att det skaU vara förbjudet att publicera uppgift eUer sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller Uknande meddelande beträffande utländska lotterier eller otillåtna lotterier i avsikt att underlätta för någon att delta. Utredningen anför att det fram­står som självklart att det tiU exempel skall vara förbjudet att annonsera om en illegal spelklubb.

Medverkan i form av spridande av information om olagliga lotterier skall enligt utredningen vara förbjudet, om avsikten är att förmå mottagaren av informationen att delta i lotteriet. Utredningen anför att postens verksam­het kommer in i bilden även i detta sammanhang. För posten bör således gälla att exempelvis lotter eller dragningslistor inte får vidarebefordras, om det finns skäl att anta att det rör sig om ett olagligt lotteri.

Vidare föreslår utredningen att det skaU vara förbjudet att, utan medgi­vande av anordnaren, i förvärvssyfte fillhandagå någon vid deltagande i ett lotteri. Syftet med detta förbud är enligt utredningen att motverka att den legala lotteri- och spelmarknaden utnyttjas för oegentligheter. Genom att kommissionärer endast får förekomma i den mån lotterianordnaren själv bestämmer detta får man en viss garanti för att kommissionsverksamheten endast anförtros dem som kan förväntas bedriva denna på ett hederligt sätt.

Utredningen föreslår inte några bestämmelser motsvarande dem som f n, finns i 7 § LF om förbud att utan tillstånd av regeringen sälja andelar i bevis om rätt till delaktighet i lotterier m, m.

2.9.3 Föredraganden

Endast några remissinstanser uttalar sig i fråga om utländska lotterier m, m. Dessa remissinstanser tillstyrker i allmänhet utredningens förslag.


 


Prop. 1981/82:170                                                   94

Kritiska synpunkter framförs emeUertid av postverket och riksbanken (valutastyrelsen).

Postverket anför inledningsvis att inskränkningar av icke postal natur i rätten att anlita postverket måste vara mycket starkt motiverade och bör fillgripas endast när andra möjligheter inte står tUl buds. Det påpekas att verksamheten har karaktär av massdrift i högt tempo, något som fömtsät­ter enkla och enhetliga mfiner. Postverket utgår från att bestämmelsen om förbud att exempelvis per post sända över reklamblad inte kan vara till­lämplig på postverket, som inte kan ha för avsikt att underlätta för någon att delta i ett otillåtet lotteri. Vidare anför postverket att det i praktiken föreligger stora svårigheter att förhindra betalningar. Möjligheterna torde vara små att avslöja täckadresser samt hålla aktuella register etc, över sådana adresser. Det finns även möjhghet att kringgå bestämmelserna, exempelvis genom att skicka kontanter i brev. Postverket anser vidare att speciella problem torde komma att uppstå i de fall då ett företag, förutom lotteri- och spelverksamhet, bedriver en "legal" verksamhet.

Riksbanken konstaterar att betalningar i samband med deltagande i ufiändska lotterier berörs av såväl LF som valutaförordningen. Enligt riksbanken föreligger det möjlighet att utan överträdelse av vare sig LF eller valutaförordningen inom vissa ramar verkställa betalningar till utlan­det av insatser i ufiändska lotterier. En valutabank är inte skyldig enligt valutaförordningen att pröva ändamålet vid betalning inom en viss be­loppsgräns. Vidare anför riksbanken att det från valutasynpunkt är angelä­get att vinster hemtages fill Sverige och att detta sker genom valutabank. Ansökningar om tillstånd till överföring av vinst till Sverige bifalles alltid, bl.a, med hänsyn till Sveriges förpliktelser enligt OECD:s kapitalliberali-seringsstadga. Kvar står emeUertid hinder för hemtagning av vinster ge­nom LF:s förbud mot medverkan vid sådan hemtagning.

För egen del vill jag anföra följande.

Regleringen av lotterier har sedan länge i allt väsentligt tagit sikte på själva anordnandet av lotterier. Något förbud råder f. n. inte mot att här i landet delta i utländska lotterier, I likhet med lolteriutredningen finner jag inte skäl att föreslå några förändringar på denna punkt,

I princip ansluter jag mig till utredningens uppfattning att det är angelä­get att man så långt som möjligt försöker förhindra att utländska lotterier och även otiUåtna lotterier bjuds ut på den svenska marknaden. Vid valet av åtgärder bör beaktas, fömtom att det inte råder något förbud mot att delta i de utländska lotterierna, bl, a, att Sverige genom att åta sig förplik­telserna i OECD:s kapitaUiberaliseringsstadga (B-listan XI,G. Gaming) gått med på att medge överföring av spelvinster.

F. n. gäller enligt LF att det är förbjudet att främja deltagande i utländs­ka lotterier eller i otillåtna lotterier som har anordnats inom landet, bl, a, genom att utbjuda eller avyttra delakfighetsbevis i lotterierna, uppbära insatser i lotterierna eller genom att sprida inbjudan, plan, vinstförteck­ning, dragningslista eller liknande meddelande beträffande lotterierna.


 


Prop. 1981/82:170                                                   95

Jag ansluter mig till utredningens förslag om att det även i fortsättningen bör vara förbjudet att främja deltagande i lotterier av nu nämnt slag. För att undvika en onödigt långtgående reglering bör förbudet dock avse endast sådant främjande som sker yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

Som utredningen har påpekat är det vanligt att betalning av insatser i utländska lotterier, liksom utbetalning av vinster i sådana lotterier, för­medlas av bl, a. postverket och bankerna. Enligt min uppfattning kan normala förmedlingsuppdrag av det här slaget inte betraktas som främ­jande av deltagande i ufiändska lotterier.

Utredningen har föreslagit ett uttryckligt förbud mot förmedling av betalning som kan antas avse insatser i utländska lotterier. Enligt utred­ningen skall det åligga postverket och bankerna att förhindra sådan för­medling, bl. a. genom att hålla sig informerade om kända täckadresser.

I likhet med bl. a. postverket anser jag att den ordning som utredningen har föreslagit är alltför långtgående. Ett krav på att bl, a. hålla sig informe­rad om täckadresser i utlandet skulle ställa orimligt stora krav på de organ som rutinmässigt förmedlar betalningar tUl utlandet, företrädesvis postver­ket och bankerna, och kan därför komma att inverka hämmande på det sedvanliga arbetet som under senare år har blivit alltmer intensivt. Dessut­om torde förbudet inte bli särskilt effekfivt. Jag anser således att det inte finns fiUräckliga skäl för att i regleringen föra in en bestämmelse om förbud mot förmedling av betalning som kan antas avse insatser i utländska lotterier.

Remissinstanserna framställer inte några erinringar mot utredningens förslag i övrigt. Även jag ansluter mig i huvudsak till vad som har föresla­gits. De nuvarande bestämmelserna bör enligt min mening i huvudsak bibehållas. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

2.10 Tillståndsmyndigheterna

2.10.1 Nuvarande förhåUanden

Ärenden som gäller tUlstånd att anordna lotterier handläggs f n. av polismyndigheterna, länsstyrelserna, lotterinämnden och regeringen.

Polismyndigheterna tar emot anmälningar om lotterier som anordnas med stöd av 2 § och 3 § a LF, Vidare kan polismyndigheterna meddela fillstånd tiU traditionella lotterier med högst 30000 kr, i omslutning per anordnare och år (3 § b) samt fill vissa automatspel (1 a § andra stycket a) och roulettspel (1 b §)..

Länsstyrelserna kan meddela fillstånd till traditionella lotterier inom respektive län med en omslutning av högst 400000 kr, per anordnare och år (3 § c) samt tUl vissa automatspel som anordnas i samband med bingospel (1 a § andra stycket b) och bingospel (1 c §).

Lotterinämnden är central förvaltningsmyndighet för frågor om tUlämp-


 


Prop. 1981/82:170                                                   96

ningen av LF, En närmare redogörelse för nämndens uppgtfter lämnas senare (avsnitt 2,11,1), Nämnden är sista instans för besvär över länssty­relsebeslut enligt LF, Vidare prövar nämnden som första instans frågor om fillstånd att anordna automatspel med penningvinster på fartyg i internatio­nell trafik samt frågor om tillstånd att inneha utbetalningsautomater (1 § lotterikungörelsen).

Regeringen handlägger frågor som gäller främst tillstånd att anordna rikslotterier. Även frågor om tillstånd att anordna lokala eller regionala lotterier kan dock komma att prövas av regeringen, nämligen om förutsätt­ningar för tillstånd inte finns enligt LF. Lotterinämnden kan vidare till regeringen hänskjuta ett ärende, om det är av större vikt. Beslut av lotterinämnden som gäller tillstånd att anordna automatspel med penning­vinster eller att inneha utbetalningsautomater får överklagas hos regering­en. Vidare svarar regeringen för tillståndsprövningen avseende den statliga lotteriverksamheten och totalisatorspelet,

2.10.2 Lotteriutredningen

Enligt utredningens uppfattning är den tillsyn och kontroll som f.n, utövas av polisen på lotteriområdet föga enhetlig och effektiv. Polismyn­digheterna bör befrias från uppgiften att handlägga lotteriärenden med tanke på det ringa samband lotterier har med övrig polisiär verksamhet. Utredningen föreslår därför att länsstyrelserna skall svara för tillstånds­prövningen avseende alla lokala och regionala lotterier. Därigenom kan enligt utredningens mening åstadkommas större likformighet vid handlägg­ningen av lotteriärenden.

Vidare föreslår utredningen att handläggningen av ärenden rörande riks­lotterier överförs från regeringen till lotterinämnden, som bör permanen­tas. Nämnden föreslås vidare kunna meddela tillstånd avseende lotterier som inte huvudsakligen anordnas inom ett län.

Regeringens möjlighet att meddela tillstånd bör enligt utredningen be­gränsas fill de statliga lotterierna och totalisatorspelet. Vidare skall rege­ringen, liksom f, n., kunna meddela tillstånd att anordna automatspel med penningvinster ombord på fartyg i internationell trafik samt att inneha utbetalningsautomater, med möjlighet att kunna delegera dessa frågor till lotterinämnden.

Vidare föreslår utredningen att länsstyrelsens beslut skall kunna över­klagas hos lotterinämnden. I sådana fall skall det inte vara möjligt att överklaga nämndens beslut. Sådana beslut som nämnden meddelar i andra fall skall kunna överklagas hos regeringen.

2.10.3 Föredraganden

De flesta remissinstanserna ansluter sig i allt väsentligt till utredningens förslag och menar att detta är väl ägnat att leda tUl en mer ändamålsenlig ordning på lotteriområdet. Åtskilliga remissinstanser ställer sig dock kri-


 


Prop. 1981/82:170                                                   97

tiska till förslaget om att aU tillståndsprövning skall överföras från polis­myndigheterna till länsstyrelserna och menar att detta kommer att leda fill en minskad kontakt med det lokala föreningslivet och en ökad byråkrati.

Också enligt min mening bör man givetvis sträva efter att göra reglering­en så effektiv som möjligt. En koncentration av uppgifter inom lotteriom­rådet fill länsstyrelserna och lotterinämnden kan förväntas bidra till en sådan effektivitet, I väsentliga delar ansluter jag mig därför till utredning­ens förslag.

Jag har tidigare (avsnitt 2.7,2,6) föreslagit att en s,k. fri sektor bör inrättas för lokala ideella föreningar som vill anordna tradUionella lotterier samt att anordnandet av dessa lotterier bör föregås av en tillståndspröv­ning. Med hänsyn till frisektor-lotteriernas lokala anknytning anser jag det mest naturligt att polismyndigheterna svarar för denna prövning. Polis­myndigheterna har många gånger god kännedom om det lokala föreningsli­vet som bör tas till vara i det här sammanhanget. För lotterianordnarna kan det också vara värdefullt med möjligheter till personliga kontakter med tillståndsmyndigheten. Vidare kan tilläggas att polismyndigheterna i många andra sammanhang har anledning att ha kontakt med lotterianord­narna. Det finns också en risk för att en centralisering av dessa lotterier kan komma att leda tUl en längre handläggningstid och ökad byråkrati, bl. a. genom det remissförfarande som kan vara nödvändigt,

I det här sammanhanget vill jag erinra om att den nuvarande skyldighe­ten att göra anmälan om 2 §-lotterier bör slopas Ofr avsnitt 2,7,3), vilket kommer att leda till en minskad arbetsbelastning för polismyndigheterna. Jag har tidigare (avsnitt 2,7,2.6) anfört att fillstånd att anordna frisektor-lotterier som regel bör gälla under tre år. Dessa lotterier kommer därige­nom att föra med sig en förhållandevis begränsad arbetsbelastning för polismyndigheterna.

Länsstyrelserna bör, såsom utredningen har föreslagit, svara för fill-ståndsprövningen avseende övriga lokala och regionala lotterier, dvs. i första hand traditionella lotterier, roulettspel, automatspel och bingospel, I allt väsentligt har länsstyrelserna dessa uppgifter redan idag.

Jag kommer senare att föreslå att lotterinämnden, som inrättades på försök år 1974, nu görs permanent. Enligt min mening bör lotterinämnden svara för tillståndsprövningen avseende i första hand traditionella lotterier som anordnas inom flera län samt automatspel med penningvinster på fartyg i internationell trafik.

Enligt min mening bör den nuvarande ordningen bibehållas vad gäller tiUståndsprövningen avseende penninglotterier, totaUsatorspel m,m.

De flesta remissinstanserna ansluter sig till utredningens förslag vad gäUer besvärsordningen. Några remissinstanser anser dock att lotteri­nämndens beslut alltid bör få överklagas till regeringen bl. a, med hänsyn till att nämnden fömtsätts utfärda föreskrifter och anvisningar om lotteri­erna. 7   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                   98

För egen del anser jag att övervägande skäl talar för att den nuvarande besvärsordningen i princip bör bibehållas, vilket bl. a. innebär att lotteri­nämndens beslut i ärenden som fullföljts från länsstyrelsen inte får över­klagas.

2.11 Tillsyn och kontroll

2.11.1 Nuvarande förhållanden

När tillstånd meddelas att anordna lotterier kan tillståndsmyndigheterna med stöd av 4 § LF föreskriva närmare viUkor samt meddela kontroll- och ordningsföreskrifter. Även i fråga om anmälningslotterier kan meddelas kontroll- och ordningsföreskrifter.

Kontrollanter förordnas normalt i sådana traditionella lotterier som krä­ver tillstånd. I anmälningslotterier förordnas kontrollanter endast när det behövs. Kontrollen av de ideella lotterierna på lokal och regional nivå ombesörjs så gott som uteslutande av kontrollanter som utför arbetet som fritidsuppdrag. Vilka kategorier av personer som kommer i fråga för kon­trollantuppdrag varierar högst väsentligt. Arvodena fill kontrollanterna fastställs av myndigheterna men betalas ut av lotterianordnaren eller det serviceföretag som svarar för administrationen av lotteriet.

TiUsynen och kontrollen över de statliga bolagen som anordnar lotterier utövas av regeringen. RSV utövar tillsyn över totalisatorspelet.

Lotterinämnden har enligt lotterikungörelsen till uppgtft att meddela föreskrifter för verkstäUigheten av LF, Av instruktionen för nämnden (1974:223, senast ändrad 1979:628) framgår vidare bl.a. att det äligger nämnden/att meddela råd och anvisningar samt att verka för en ändamåls­enlig kontroll av lotterier genom utbildning av kontroUanter och i övrigt verka för en enhetlig tUlämpning av LF,

Som fidigare har nämnts, har lotterinämnden till uppgift att pröva frågor om tillstånd att anordna automatspel med penningvinster ombord på fartyg i internationell trafik. Mot den bakgrunden utövar nämnden också viss tillsyn över detta spel,

I LF finns inga uttryckliga bestämmelser om uppgiftsskyldighet eUer liknande.

2.11.2 Lotteriutredningen

Den nuvarande fillsynen och kontrollen på lotteriområdet är bristfällig enligt utredningens mening. Ett av de viktigaste målen för den framtida regleringen måste därför vara att effektivisera kontrollen. Utredningen anför att tillståndsprövningen hittills har dominerat myndigheternas arbete medan tillsynen och kontrollen har kommit i skymundan. Det är enligt utredningen väsentligt att en balans skapas mellan tillståndsprövningen å ena sidan och kontrollen och tillsynen å andra sidan.

Utredningen föreslår att kontrollen delas upp på tre nivåer; kontrollan-


 


Prop. 1981/82:170                                                   99

tema på lokal nivå, länsstyrelserna på regional nivå och lotterinämnden på central nivå. Lotterinämnden skall ha det övergripande ansvaret för till­synen, vilket bl. a. innebär att nämnden kan utfärda anvisningar som gäller länsstyrelsernas tillståndsgivning, tillsyn och kontroU, En annan vikfig uppgift för nämnden skall vara att medverka vid utbildningen av kontrol­lanterna.

Vidare föreslår utredningen att lotterinämnden skall ta över ansvaret för tillsynen och kontrollen av de statliga lotterierna och totalisatorspelet. Regeringen bör utfärda de viktigaste föreskrifterna i det här avseendet medan lotterinämnden bör svara för detaljföreskrifterna.

En viktig del av kontrollarbetet skall utföras av tiUståndsmyndigheterna redan i samband med fiUståndsprövningen, Utredningen anför att tidigare misskötsel kan motivera strängare kontroltföreskrifter än normalt. Vid fiUståndsprövningen skall också ske en granskning av lotteriets upplägg­ning, bl.a. med avseende på vinstplanens utseende, vilka lottyper som skall användas och förhållandet fill det serviceföretag som anlitas.

Kontrollanterna i tillståndsplikfiga lotterier bör enligt utredningens me­ning även i framtiden utföra arbetet som fritidsuppdrag. Länsstyrelserna bör utse kontrollanterna oberoende av eventuella förslag från anordnaren. Kontrollanterna bör i många fall vara förtrogna med redovisningsfrågor. Ansvaret för kontrollen under lottförsäljningens eller spelets gång skaU åvila främst kontrollanterna. Eftersom kontrollanterna bör stå fria i förhål­lande till lotteriintressenterna bör kontrollantarvodena utbetalas till kon­trollanterna direkt från länsstyrelserna och inte såsom f. n, från tillstånds­havama eller serviceföretagen.

För varje lotteri bör enligt utredningens mening utses en föreståndare som skall ha hand om den löpande förvaltningen och ansvara för att verksamheten bedrivs enligt föreskrifterna. Frågan om lotteriförestånda­rens lämplighet bör prövas av tillståndsmyndigheten. En föreståndare bör enligt utredningen finnas även för de lotterier som anordnas inom den fria sektorn. I större lotterier, främst rikslotterier och bingospel, är det ofta lämpligt att det utses en särskild lotteristyrelse.

Enligt utredningens mening är det nödvändigt att införa en kontroll av lottflödet för att åstadkomma en effektiv tillsyn av den fria sektorn Ofr avsnitt 2,7,2,6) men också för att komma till rätta med den illegala lotteri­verksamheten. Utredningen föreslår därför att alla tillverkare, importörer och andra som yrkesmässigt överiåter godkända lotter och bingobrickor Ofr avsnitt 2.7.10) skall vara skyldiga att kontinuerligt rapportera överlåtel­serna till respektive tillståndsmyndighet eller, om tiUstånd till lotteriet inte behövs, till respektive länsstyrelse. För varje leverans skall tillverkarna m,fl, upprätta s.k. tryckeriintyg, som skall innehålla uppgifter om till­trycket på de godkända lotterna och om antalet levererade lotter. Utred­ningen understryker att tillverkarna inte skall kontrollera om lotteri­anordnaren har tiUstånd.


 


Prop. 1981/82:170                                                  100

Vidare föreslår utredningen att tillståndshavama, serviceföretagen samt tillverkare, importörer och andra som yrkesmässigt överlåter godkända lotter m. m. skall vara skyldiga att efter anfordran lämna tillsynsmyndighe­ten de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Det föreslås också att den som har underlåtit att fullgöra uppgiftsskyldigheten vid vite skall kunna föreläggas att fullgöra denna. Tillsynsmyndigheterna skall vidare kunna företa inspektioner hos tillståndshavama och serviceföreta­gen. Lotterinämnden skall dessutom kunna företa inspektioner hos tillver­kare, importörer och andra som yrkesmässigt överiåter godkända lotter m.m.

Om ett lotteri anordnas i strid mot regleringen eller mot meddelade villkor skall kontrollanten ingripa och kräva rättelse. Om ingen ändring sker och inte heller tillståndsmyndigheten på frivillig väg kan åstadkomma rättelse skall tillståndet kunna återkallas. Denna möjlighet bör dock enligt utredningens mening utnyttjas restriktivt och med beaktande av lottköpar­nas intressen. Utredningen föreslår vidare att länsstyrelsen skall ges möj­lighet att vid vite kunna förbjuda en anordnare att fortsätta med lotterier,

2.11.3 Föredraganden

Utredningens förslag om att länsstyrelserna och lotterinämnden skall utöva tiUsyn över lotteriregleringen lämnas utan erinran av de fiesta re­missinstanserna. Några remissinstanser anser dock att det inte finns skäl att göra några förändringar vad avser de statliga lotterierna eller totalisa­torspelet.

Den centrala tillsynen över efterievnaden av regleringen bör också enligt min mening utövas av lotterinämnden. Jag kommer senare att föreslå att nämnden får en stadigvarande karaktär, I huvudsak bör nämnden ha de uppgifter som f.n, följer av nämndens instruktion. Som ett led i tillsynen bör nämnden således utarbeta erforderliga råd och anvisningar som gäller bl.a. tillståndsgivning, tillsyn och kontroll. Sådana råd och anvisningar, som inte är av bindande karaktär, kan många gånger vara av stor betydelse för de lokala och regionala tillståndsmyndigheternas handläggning av lot­teriärenden och vara ägnade att skapa effektiva och ändamålsenliga rufiner samt göra tillståndsprövningen mer enhefiig. Råd och anvisningar torde vara erforderiiga främst vad gäller roulettspel, bingospel och större tradi­tionella lotterier.

Som jag tidigare (avsnitt 2.7,6) har berört är det i fråga om bingospel särskilt angeläget att de berörda myndigheterna följer utvecklingen pä området och på olika sätt verkar för att få till stånd en förbättrad lönsam­het. I det sammanhanget bör kunna beaktas bl.a, vad jag tidigare (avsnitt 2.7,11) har anfört angående prövningen av de avtal som ingåtts med servi­ceföretagen samt intresset av att nya fasta försäljningsställen inrättas för det ideella föreningslivet och att organisationsägda serviceföretag bildas.

Enligt min mening finns det inte skäl att föreslå några förändringar vad


 


Prop. 1981/82:170                                                  101

gäller den nuvarande tillsynen över de statliga lotterierna eller totalisator­spelet.

Den närmare tillsynen över lotterierna bör ankomma på den myndighet som har att meddela tUlstånd för lotteriema. I huvudsak bör detta innebära att lotterinämnden utövar fillsyn över rikslotterierna medan länsstyrelser­na utövar tillsyn över de lotterier som anordnas inom respektive län. Polismyndigheterna bör dock utöva tillsyn över frisektor-lotterierna.

Liksom f. n. bör tillståndsmyndigheterna, som tidigare (avsnitt 2,7.1) har föreslagits, kunna förena tillstånd med kontroll- och ordningsbestäm­melser.

I tillståndslotterierna bör som regel särskilda kontrollanter utses. I fri­sektor-lotterierna bör kontrollanter däremot utses endast om det anses behövligt. I likhet med utredningen anser jag att kontroUanterna även i fortsättningen i princip bör utföra arbetet som fritidsuppdrag. Det största problemet på kontrollsidan torde, som åtskiUiga remissinstanser också påpekar, vara kontrollanternas ofta otillräckliga kunskaper och svårighe-tema att rekrytera kontrollanter. Jag har full förståelse för dessa problem. Det är givetvis angeläget, inom de resurser som står till buds, att ge kontrollanterna en så god utbildning som möjligt. Vidare är det angeläget att storleken av arvodena till kontrollanterna så långt det är möjligt är avpassade tUl det arbete som utförs.

Förslaget om att tillståndsmyndigheterna skall administrera utbetalning­en av kontrollantarvodena lämnas utan erinran av de flesta remissin­stanserna. För egen del kan jag dock inte finna några egenfiiga fördelar med ett sådant system som kommer att medföra en ökad administration för fillståndsmyndigheterna. Det nuvarande systemet, som innebär att lotteri­anordnarna själva svarar för utbetalningen av det arvode som har bestämts av tiUståndsmyndigheterna, har enligt min uppfattning i stort sett också fungerat tUlfredsställande.

Jag instämmer i förslaget om att det i tillståndslotterierna som regel bör finnas en föreståndare som är godkänd av fillståndsmyndigheten. Det är givetvis önskvärt att föreståndaren har en viss erfarenhet av ekonomisk förvaltning och redovisning, särskilt om lotterierna är av större omfatt­ning, samt att föreståndaren tar aktiv del av lotteriets skötsel. Därigenom kan man uppnå vissa garantier för att lotterierna kommer att bedrivas på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt samt enligt meddelade föreskrifter, villkor och bestämmelser.

De flesta remissinstanserna har inget att erinra mot förslaget om en kontroll av lottflödet. Några remissinstanser föreslår en mer långtgående reglering som innebär att tillverkarna av lotter skall vara auktoriserade, RSV framhåUer att de föreslagna tryckeriintygen visserligen torde kunna tjäna som underlag för utredningar av om maximibeloppet inom den fria sektorn har överskridits av anordnaren men att betydelsen av intygen inte bör överdrivas. Därför menar RSV att det bör övervägas om inte den av


 


Prop. 1981/82:170                                                  102

utredningen föreslagna bokföringsskyldigheten för tillverkarna är tillräck­lig för att tillgodose kontrollbehovet.

För egen del vill jag anföra följande. Ett system för kontroU av lottflödet skulle i och för sig kunna ha en viss betydelse, bl, a, i fråga om tiUsynen av att omsättningsgränsen i frisektor-lotterierna inte överskrids. Systemet synes enligt min mening dock inte vara tiUräckligt effektivt i förhållande till de betungande och byråkratiska mtiner som systemet kan komma att medföra för såväl myndigheterna som tillverkarna av lotter, I det här sammanhanget bör dessutom beaktas det nu rådande statsfinansiella läget. Bl. a. mot denna bakgmnd finner jag inte tillräckliga skäl att föreslå någon generell kontroU av lottflödet. Som jag fidigare (avsnitt 2,7.2.6) har anfört kan det dock visa sig ändamålsenligt med bestämmelser som innebär att anordnarna av frisektor-lotterierna skall lämna en redovisning om de lot­terier som anordnats under viss period.

De föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet och inspektions­rätt m, m. lämnas i allmänhet utan erinran av remissinstanserna. Riksåkla­garen (RÅ) ifrågasätter dock om bestämmelser som gör det möjligt att tvinga fram uppgifter m. m. genom ett vitesföreläggande är lämpliga från effektivitetssynpunkt samt förordar att underlåtenhet att lämna upplys­ningar för kontroll i stället skall särskilt kriminaliseras.

Även jag ansluter mig tiU förslaget om att tUlståndshavarna skall vara skyldiga att tillhandahålla tillsynsmyndigheten erforderliga uppgifter. Be­stämmelser om uppgiftsskyldighet behövs för att efterlevnaden av regle­ringen skall kunna övervakas på ett rationellt sätt.

Jag kommer senare att föreslå att en underlåtenhet att inkomma med begärda uppgifter skall vara straffsanktionerad. Det bör också som en yttersta åtgärd vara möjligt att meddela varning eller att kunna återkalla ett fiUstånd om missförhållandena bedöms vara av allvarlig art. Mot denna bakgmnd anser jag att det inte behövs bestämmelser som gör det möjligt att tvinga fram uppgifter från fiUståndshavarna genom ett vitesföreläg­gande.

Utredningen har föreslagit att även andra än tillståndshavama skall vara uppgiftsskyldiga. Enligt min mening saknas dock tiUräckliga skäl, bl, a, med hänsyn fiU de gränsdragningsproblem som uppkommer och med beak­tande av att jag inte har föreslagit någon kontroll av lottflödet, att föra in bestämmelser som innebär att serviceföretag, lotfillverkare m.fl, skaU vara uppgiftsskyldiga. Inte heller anser jag det befogat att föreslå några '" bestämmelser om tillträdesrätt.

Enligt utredningens förslag skall länsstyrelsen vid vite kunna förbjuda en anordnare att fortsätta med ett lotteri som anordnas i strid mot bestämmel­serna. För egen del anser jag att det inte finns skäl att på detta område införa en sådan bestämmelse. Jag kommer att föreslå att anordnande av lotterier utan erforderligt tillstånd skall vara förenat med straffansvar.


 


Prop. 1981/82:170                                                  103

Självfallet bör fillsynsverksamheten på de olika nivåerna bedrivas på ett sådant sätt att den inte vållar onödiga kostnader eller olägenheter, I det här sammanhanget viU jag också uttala att det givetvis är väsentligt att de närmare villkoren och bestämmelserna för lotterierna inte görs mer detal­jerade eller betungande än som är nödvändigt för att man på ett effektivt sätt skall uppnå syftena med regleringen.

2.12 Avgifter m.m.

2.72,/ Nuvarande förhållanden

I ärenden om tillstånd att anordna lotterier utgår f, n. enligt expeditions­kungörelsen (1964:618) en avgift om 70 kr. Som tidigare (avsnitt 2.1) har berörts träffas ett stort antal lotterier också av punktskatter av olika slag, nämligen lotterivinstskatt, stämpelskatt och spelskatt,

2.12.2 Lotteriutredningen

Enligt utredningens mening bör lotteri- och spelverksamheten i princip själv stå för de kostnader som samhäUet har för att pröva ansökningar och för att utöva tUlsyn och kontroll över lotterier och spel. Utredningen föreslår därför att myndigheternas arbete på området i framtiden helt finansieras genom avgifter, s, k, kontrollavgifter, som skall erläggas av dem som anordnar fiUståndspliktiga lotterier. Avgifternas storlek skall bestämmas av regeringen eller lotterinämnden och i princip relateras till lotteriets art, omsättningen och tillståndsperiodens längd.

Som fidigare (avsnitt 2.11.2) har nämnts innebär utredningens förslag i fråga om tillsynen och kontrollen över lotterierna bl.a. att kontrollant­arvodena skall bestämmas i samband med tillståndsgivningen. F. n. betalas arvodena ut av lotterianordnarna eller serviceföretagen. För att minska risken för beroendeförhållande bör enligt utredningens mening arvodena i fortsättningen i stället betalas ut av tillståndsmyndigheten, I de föreslagna kontroUavgifterna bör därför enligt utredningens mening som en del ingå detta arvode.

Utredningen anser vidare att de som anordnar traditionella lotterier bör kompenseras för de föreslagna kontrollavgifterna genom att stämpel- och lotterivinstskatterna avskaffas vad gäller dessa lotterier. Vidare bör enligt utredningens mening den nuvarande expeditionsavgiften slopas,

I det till utredningens betänkande fogade särskilda yttrandet anförs att det föreslagna avgiftsfinansieringssystemet sannolikt skulle kräva en egen kontroll- och indrivningsapparat. Mot denna bakgrund föreslås att stats­makterna, som ett led i sitt stöd till folkrörelserna, bör kunna avstå från de inkomster som avgiftsfinansieringen skulle ge.


 


Prop. 1981/82:170                                                  104

2.12.3 Föredraganden

De flesta remissinstanserna' har inte något att erinra mot utredningens förslag. Det finns dock flera remissinstanser som ansluter sig till förslaget i det särskilda yttrandet om att avgiftssystemet inte bör införas. Några remissinstanser anför att det bör vara tillräckligt att arvodena till kontrol­lanterna fastställs av tUlståndsmyndigheterna, RSV ifrågasätter lämplighe­ten av att genom en särskild kontroUavgift låta anordnarna stå för kostna­derna för tillsyn och kontroll. Enligt RSV är det inte heller ändamålsenligt att slopa en fungerande beskattning och i stället införa en sannolikt admini­strativt besvärlig avgift.

Enligt min mening finns det inte anledning att helt slopa beskattningen på sätt som har föreslagits. Jag kommer dock senare att föreslå vissa justeringar i det här avseendet.

Som jag tidigare (avsnitt 2,11,3) har anfört, anser jag det inte påkallat att tillsynsmyndigheterna skall administrera utbetalningen av kontrollant­arvodena,

I lotteriärenden utgår f.n,, som nyss berördes, avgifter enligt expedi­tionskungörelsen. Avgiftens storlek uppgår till 70 kr,, oavsett lotteriets storlek. Enligt min mening talar starka skäl för att det nuvarande systemet med expeditionsavgifter bör ersättas med ett system med särskilda avgifter i ärenden om lotterier m, m. för att uppnå en bättre täckning av tUlstånds-myndigheternas kostnader inom ifrågavarande verksamhetsområde. Ett system av det här slaget synes böra leda till en viss differentiering av avgifternas storlek med hänsyn bl, a, till ärendets art. Den närmare utform­ningen av detta avgiftssystem bör ankomma på regeringen eller den myn­dighet som regeringen bestämmer. Riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter i ämnet måste inhämtas. Jag föreslår att så sker.

2.13 Ansvars- och förverkandebestämmelser

2.13.1 Ansvarsbestämmelser 2,13.1.1 Nuvarande förhållanden

De nuvarande ansvarsbestämmelserna finns i 10 § LF, TiU böter eUer fängelse i högsl ett år kan dömas den som olovligen anordnar vadhållning i samband med kapplöpning eller annan tävlan eller som främjar deltagande i otillåten eller utländsk sådan vadhållning. Till samma straff kan dömas den som olovligen anordnar automatspel med penningvinster m.m. eller olovligen innehar en utbetalningsautomat.

För andra brott mot LF än nu nämnda eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av LF kan dömas till böter. Om brottet är grovt kan påföljden bli fängelse i högst ett år,

I LF finns vidare en hänvisning lill bestämmelserna i varusmugglingsla­gen' såvitt gäller olovlig införsel av utbetalningsautomat.


 


Prop. 1981/82; 170                                                 105

2,13,1.2 Lotteriutredningen

Utredningen fömtsätter att de förslag som förts fram av brottsförebyg­gande rådet (BRÅ) i promemorian (BRÅ PM 1979:4) Dobbleri leder till lagstiftning. Mot den bakgmnden finner utredningen inte skäl att föreslå några särskilda bestämmelser som riktar sig mot den grövre brottsligheten på lotlerimarknaden.

Den föreslagna ansvarsbestämmelsen innebär i huvudsak att den som olovligen anordnar lotteri eller anordnar lotteri i strid mot föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, främjar deltagande i utländska lotterier eller olovligen innehar en ulbelalningsautomat skall kunna dömas fiU böter eller fängelse i högst ett år, dock inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt BrB eller vamsmugglingslagen. Ansvar skaU inträda vid såväl uppsåt som oaktsamhet.

Om BRÅ:s förslag inte leder lill lagstiftning bör enligt utredningens mening - särskilt med tanke på den olagliga bookmakingverksamhet som förekommer — föras in en ansvarsbestämmelse som i huvudsak innebär att den som olovligen anordnar lotteri med penningvinster skall kunna dömas till fängelse i högsl två år.

2.13.3 Föredraganden

De remissinstanser som uttalar sig i denna del ansluter sig i allmänhet fill utredningens förslag, BRÅ stäUer sig dock tveksam fill om det finns behov av ett slraffmaximum på ett års fängelse med hänsyn tUl att utgångspunk­ten är att straff för grövre brott skall ådömas enligt BrB. Enligt BRÅ:s mening bör straffet därför vara böter eller fängelse i högst sex månader.

Enligt min uppfattning är det angelägel alt med all kraft söka motverka den brottslighet som kan förekomma i samband med lotterier och spel. Under senare år har illegal spelverksamhet i organiserade och affärsmäs­siga former kommit att utgöra ett allvarligt samhäUsproblem. Fömtom att verksamheten medför risk för direkta skadeverkningar av ekonomisk, social och personlig natur kan den utgöra en inkörsport lill annan brottslig­het av allvarlig art.

Jag kommer i det följande (avsnitt 2,14,3) alt föreslå vissa ändringar som gäller bestämmelserna om dobbleri i BrB, Dessa ändringar innebär i prin­cip att kvalificerade brott mot lotteriregleringen bör falla in under dobbleri-beslämmelsema. Mindre kvalificerade fall av anordnande av äventyrliga spel blir däremot alt bedöma enligt lotteriregleringen. Mitt förslag fill ansvarsbestämmelser bör ses mot denna bakgmnd.

För att BrB:s dobbleribestämmelser skall bli tillämpliga fordras f.n, bl. a. att spelet anordnas för allmänheten. På denna punkt avser jag inte att förorda någon ändring. Av rättspraxis på området framgår att det förhål­landet att äventyrligt spel har anordnats som verksamhet i förenings- eller klubbform i aUmänhet inte har hindrat att bestämmelsema om dobbleri har tillämpats. Kvar står emellertid att exempelvis roulettspel som i förvärvs-


 


Prop. 1981/82:170                                                  106

syfte anordnas för en personkrets som på en gång är liten och i verklig mening sluten enbart omfattas av lotteriregleringen, en fräga till vilken jag återkommer i det följande. Sådan brottslighet kan uppenbarligen vara i hög grad straffvärd och många gånger kan bevissvårigheter föranleda att en­dast lotteriregleringen i praktiken går att tillämpa på förfaranden som kanske 1 realiteten är dobbleri. Bl.a. mot den bakgrunden anser jag det påkallat att straffet för brott mot lotteriregleringen även i fortsättningen bör kunna bestämmas till fängelse i högst ett år.

Enligt min mening är utredningens förslag väl avvägt. Således bör infö­ras en enhetlig straffskala för brott mot lotteriregleringen som innefattar ett straffmaximum om fängelse i ett år. Jag avser att återkomma fill ansvars­bestämmelserna i specialmotiveringen.

2.13.2 Förverkande

2.13.2.1        Nuvarande förhållanden

De nuvarande förverkandebestämmelserna finns i 11 § LF, Om någon döms för brott som sägs i 10 § LF kan förverkande ske av uppburna insatser samt av bevis om rätt till delaktighet i lotteriet och andra lotteriet avseende handlingar, med vUka olagligen har tagits befattning. På grund av brott som sägs i 10 § kan också förverkas utrustning och annan egendom som använts vid automat-, roulett- eller bingospel. Förverkande kan ske hos den som döms tiU ansvar för brott enligt 10 § eller hos den som yrkesmässigt tillhandahåller sådan egendom. Döms någon till ansvar för olovligt innehav av utbetalningsautomat skall automaten jämte innehåll eller dess värde förklaras förverkade, om inte detta är uppenbart obilligt.

2.13.2.2        Lotteriutredningen

De förverkandebestämmelser som utredningen föreslår överensstämmer i huvudsak med de nuvarande bestämmelserna. Enligt förslaget skall dock förverkande ske av insatser som uppburits vid gärning som innebär brott mot lagen, om det inte är uppenbart obilligt. Ett förverkande skall således inte fömtsätta att någon har dömts till brottspåföljd,

2.13.2.3        Föredraganden

Remissinstanserna framför i allmänhet inga invändningar mot förslaget. RÅ anser dock bl.a. att såväl uppburna insatser vid olagligt spel som utmstning och andra hjälpmedel, vilka använts vid brottslig gärning av förevarande slag, skall förverkas om det inte är uppenbart obilligt.

Även jag ansluter mig i allt väsentligt till utredningens förslag, som innebär en utökad möjlighet tUl förverkande. Vidare ansluter jag mig till den uppfattning som RÅ för fram. Jag kommer att närmare behandla dessa frågor i specialmotiveringen.


 


Prop. 1981/82:170                                                  107

2.14 Dobbleri

2.14.1 Nuvarande förliållanden

Med dobbleri förstås enligt 16 kap. 14 § BrB att för allmänheten anordna äventyrligt spel om pengar eller pengars värde. Dobbleri kan även bestå i att någon tUlåter äventyrligt spel i en lokal som han har upplåtit åt allmän­heten hksom att någon deltar i sådant spel om det har anordnats för all­mänheten eller annars äger rum i en lokal vartiU allmänheten har tillträde. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. För deltagande är straffet böter.

Vidare finns i 16 kap, 14 a § BrB en straffbestämmelse om grovt dobb­leri. Enligt denna skall grova fall av anordnande eller tillåtande av även­tyrligt spel bestraffas med fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om verksamheten har bedrivUs yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller annars varit av särskilt farlig art. Grovt dobbleri är - i motsats fill dobbleri - straffbart redan vid förberedelse eller försök (16 kap. 17 § BrB). 14 a § och 17 § trädde i kraft år 1972.

I 16 kap. 18 § BrB finns en bestämmelse som syftar till att motverka att lägenheter (lokaler eller bostadslägenheter) tillhandahålls för spelklubbs-verksamhet. Under vissa förutsättningar kan straffansvaret för medverkan till dobbleri utsträckas till den som inte vid upplåtelsen insåg att lägenheten skulle användas för sådan brottslighet men som därefter får vetskap om verksamheten.

LF:s definition av lotteri Ofr avsnitt 2.3.1) täcker även begreppet även­tyrligt spel. Gränsen mellan LF och BrB dras genom att i 1 § LF har tagits in en hänvisning tiU dobbleribestämmelserna i BrB. Av hänvisningen följer att LF inte är tillämplig på typiskt äventyriiga spel.

Ursprangligen betraktades äventyrligt spel som ett brott mot goda seder. Den nutida synen på dobbleri har av den dåvarande chefen för jusfitiede­partementet beskrivits på följande sätt i prop, 1972:96 (s, 11),

Som jag fömt nämnt har dobbleri betraktats huvudsakligen som ett brott mot goda seder och god ordning. Den allmänna utvecklingen liksom nytill­komna förhållanden på detta område har emellertid delvis ändrat bilden i fråga om vissa grenar av denna verksamhet. Under senare tid har sålunda organiserat dobbleri börjat bedrivas på affärsmässigt sätt i former och i en omfattning som hitintills varit helt okända här i landet. Ett utmärkande drag hos denna verksamhet är att den i regel försiggår i särskilt iordning­ställda lokaler, ofta mycket dyrbart inredda, och ibland kombineras med olaga utskänkning av alkoholhaltiga drycker. Insatser och vinster uppgår som regel fill avsevärda belopp. Det finns vidare anledning antaga att det inte sällan föreligger ett mer eller mindre direkt samband mellan ifrågava­rande spelhåleverksamhet och annan brottslighet. Jag tänker här på bl.a. att det ingalunda är ovanligt att personer som driver spelhålor har tidigare, ofta svår kriminell belastning och fortfarande synes vara inriktade pä att försörja sig på lukrativ brottslig verksamhet. Belägg finns även för att


 


Prop. 1981/82:170                                                  108

annan brottslighet har förekommit i anslutning till spelverksamhet och att speldeltagare till följd av förluster vid spelbordet har drivits in i brottsliga förehavanden. Till detta kommer alla de svåra skadeverkningar av ekono­misk, social och personlig natur som har sin grund i de föriuster och den skuldsättning vissa spelare förr eller senare drar på sig. Det är sålunda känt att spelförluster har varit den direkta orsaken till personliga tragedier för deltagare och deras närstående.

Brottsligheten på detta område har alltså till viss del ändrat karaktär. Det är inte längre fråga om bara ett ordningsproblem utan dobbleriet har efter hand kommit att spela en allt mer framträdande roll som ett betydan­de socialt faromoment och som en inkörsport till annan brottslighet av aUvarlig natur.

2.14.2 BRA-promemorian

Som inledningsvis (avsnitt 1) har nämnts, har en arbetsgmpp inom BRÅ utarbetat en promemoria år 1979 med förslag till ändrade bestämmelser om dobbleri. Arbetsgruppen uttalar att den delar den grundsyn på dobbleriet som framgår av det återgivna uttalandet av dåvarande departementschefen samt tillägger att förhållandena nu ger anledning till oro. Med hänvisning till verkställda utredningar hävdar arbetsgmppen att den lagstiftning som trädde i kraft år 1972 inte har förmått vända utvecklingen utan att det organiserade illegala spelet har oförändrad eller ökad omfattning. En sär­skild källa till oro är enligt arbetsgruppen att förbudet mot s. k, enarmade banditer kan befaras leda till att en illegal verksamhet med sådana auto­mater etableras i vårt land.

Mot denna bakgmnd har arbetsgmppen framfört vissa förslag som syftar till att bättre kunna motverka främst illegal spelklubbsverksamhet. Försla­gen har delvis lett till lagstiftning, som trätt i kraft den 1 januari 1981,

Arbetsgmppen kritiserar gränsdragningen mellan äventyrligt spel och lotteri. Den nuvarande regleringen innebär bl, a. att sådan illegal bookma-king, som består i vadhållning i samband med hästkapplöpningar vid sidan av det officiella totalisatorspelet, är att hänföra till lotteri. Eftersom illegal bookmaking enligt arbetsgruppen sannolikt är den form av illegalt "spel" som omsätter de största beloppen i vårt land, är det irrationellt att denna verksamhet skall bestraffas som lotteri enligt en lägre straffskala än dobb­leri. En annan olägenhet med de nuvarande bestämmelserna anser arbets­gmppen vara att det särskilt i fråga om roulettspel har visat sig svårt att dra en förnuftig gräns mellan vad som är att anse som äventyrligt spel och vad som endast är lotteri. Enligt arbetsgruppens mening bör BrB:s bestämmel­ser om dobbleri därför i princip omfatta även de allvarliga fallen av vad som nu är brott mot LF.

Vidare konstaterar arbetsgruppen att det nu är tillåtet att anordna t, ex, schack-, golf-, biljard- och bridgeturneringar där allmänheten deltar med t. o. m. mycket höga egna penninginsatser. Även om det inte synes ha framkommit några allvarliga olägenheter av detta, ifrågasätter arbetsgrup­pen den rationella grunden för denna åtskillnad mellan hasard- och skick-


 


Prop. 1981/82:170                                                  109

lighetsspel. Arbetsgruppen menar att äventyrligt spel i dess nuvarande betydelse inte längre bör användas som begrepp i dobbleribestämmelsen. Mot denna bakgmnd föreslår arbetsgmppen att, till skillnad från vad som nu är förhållandet, även vissa former av s, k, skicklighetsspel skall omfat­tas av BrB:s dobbleribestämmelser.

Samtidigt erinrar arbetsgmppen om att lagen vid äventyrligt spel om pengar i princip inte tar någon hänsyn fill insatsernas storlek, Arbetsgmp­pen påpekar att det innebär att några av de sällskapsspel med mycket begränsade insatser som är vanligt förekommande, t, ex, bland invandrare, faller under dobbleribestämmelserna. Enligt arbetsgmppen bör det vara möjligt att från BrB:s tillämpningsområde föra bort sådana spel om pengar där allmänheten deltar i första hand inte för att vinna pengar utan för att få en stunds förströelse och där deltagarna med hänsyn till omständigheterna kan sägas inte löpa någon risk för förluster som äventyrar deras ekonomis­ka shuation. Ansvar skulle i stället följa enligt LF när spelet är olovligt.

Med hänsyn tiU det anförda föreslår arbetsgruppen att dobbleribestäm­melsen får en ändrad avfattning som innebär att den straffbelägger fall där någon olovligen för aUmänheten anordnar spel eller lotteri som med hän­syn till sin art, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter framstår som äventyrligt. Detsamma bör gäUa fall där spelet eller lotteriet är ägnat att tillföra anordnaren en betydande ekonomisk vinning. Det sistnämnda rekvisitet är enligt utredningen avsett att täcka bl. a, kedjebrev om pengar. Några förändringar föreslås inte beträffande begreppet lotteri i LF. Den föreslagna ändringen skulle emellertid innebära att även sådana äventyrliga spel som LF f. n. inte anses vara tillämplig på skulle falla inom LF:s tiUämpningsområde. Vad som f n. är att bedöma som dobbleri skulle således i många fall bli att bedöma som brott mot LF.

Arbetsgruppen föreslår att maximistraffet för dobbleri höjs från fängelse i sex månader fill fängelse i två år. Vidare föreslås att straffmaximum för grovt dobbleri höjs från fängelse i två år till fängelse i fyra år,

2.14.3 Föredraganden

Angående remissinstansernas yttranden över promemorieförslaget i denna del får jag hänvisa till prop. 1979/80:179 s. 77-86.

I prop, 1979/80: 179 med förslag till lag om ändring i brottsbalken och jordabalken m,m. uttalade dåvarande chefen för justUiedepartementet att det även enligt hans uppfattning framstod som klart att dobbleribrottslighe-ten hade oförändrad eller möjligen en något ökad omfattning jämfört med år 1972, när statsmakterna senast tog ställning till lagstiftningen mot dobb­leri. Det fanns all anledning att sätta in ytterligare åtgärder för att motverka dobbleriet. Med hänsyn till att ärendet om ny lotterilagsttftning då var under beredning i handelsdepartementet fann departementschefen det emellertid lämpligt att arbetsgruppens förslag om ändring i definitionen av äventyrligt spel och höjning av straffskalorna prövades först i anslutning till övervägandena i fråga om lotterilagstiftningen.


 


Prop. 1981/82:170                                                  110

De ändringar i BrB, jordabalken och bostadsrättslagen (1971:479) som genomfördes i 1980 års lagstiftningsärende syftade främst till att motverka att lokaler och lägenheter tUlhandahåUs för illegal spelklubbsverksamhet. Medverkansansvaret enligt BrB för upplåtaren har utsträckts och en möj­lighet har skapats för bl. a. en fastighetsägare att få hyresavtalet att upphö­ra som förverkat, om lägenheten helt eller till väsentlig del nyttjas för näringsverksamhet eller därmed likartad verksamhet, vilken utgör eller i vilken tiU ej oväsenfiig del ingår brottsligt förfarande.

Dessa lagändringar har varit gällande under endast drygt ett år men har av allt att döma redan fått viss effekt som ett medel mot det illegala spelet. De har uppmärksammats inte bara i de brottsbekämpande myndighetemas arbete utan även av den seriösa fastighetsförvaltningen, och det finns all anledning anta att den nya lagsfiftningen efter hand kommer att utvecklas till ett effektivt medel att komma åt brottslighet av det slag som är aktuellt här.

Klart är emellertid att även andra vägar att komma tillrätta med brotts­ligheten på området måste prövas. Som jag tidigare (avsnitt 2,13,1,3) har anfört anser jag det nu lämpligt att ta upp frågan om ändrad lagstiftning på grundval av några av de förslag som har förts fram i BRÅ-promemorian och som inte har behandlats i prop, 1979/80:179, Jag kommer här att ta upp förslagen som gäller en ny definition av dobbleri och straffskärpningar. Förslagen har nära samband med lotteriregleringens utformning.

BRÅ-promemorian har i denna del fått ett övervägande posifivt motta­gande under remissbehandlingen. Också enligt min uppfattning är det angeläget att med all kraft söka motverka den brottslighet som kan före­komma i samband med lotterier och spel.

Arbetsgruppens förslag till ny definition av dobbleri har fått ett övervä­gande positivt mottagande av remissinstanserna. Att t, ex, illegal book­making hänförs till BrB gillas nästan allmänt. Några remissinstanser anser dock att den nuvarande gränsen mellan BrB och LF dras med hjälp av mera lättillämpade kriterier än de föreslagna och därför är att föredra. Praktiskt taget alla instanser som särskilt berört skicklighetsspelen av­styrker den föreslagna kriminialiseringen i den delen. Förslagen till straff­skärpning godtas av de flesta remissinstanser som har gått in på den frågan.

Som nyss nämndes kan den dömas för dobbleri som för allmänheten anordnar äventyrligt spel om pengar eller pengars värde eller som tillåter sådant spel i en lokal som han har upplåfit åt allmänheten. Härvid förstås med spel en verksamhet vars utgång skall vara bestämd av regler som fillåter deltagare att fortgående påverka sina vinstmöjligheter genom något slags kalkyl eller liknande åtgärd. Att spelet skall vara äventyrligt innebär bl, a. att spelet huvudsakligen skall bero på slumpen Ofr Beckman m,fl.. Kommentar till Brottsbalken II, 4:e uppl,, s, 243 ff.). Till spel av denna typ har brukat räknas poker och, i varje fall om det bedrivs utan begränsningar i fråga om insatser, roulett Ofr NJA 1958 s, 504 och NJA 1967 s, 615).


 


Prop. 1981/82:170                                                  111

LF omfattar bl.a, vanliga tombolalotterier, totalisatorvadhållning, bingospel och automatspel där deltagarna inte kan påverka utgången ge­nom något slags kalkyl eller egna åtgärder. Arrangemang av det här slaget anses inte som äventyrliga spel. Detta innebär, som arbetsgmppen har påpekat, att bl. a. Ulegal bookmaking endast kan föranleda straff enligt LF,

Jag delar arbetsgmppens uppfattning att definitionen av dobbleri bör utformas på ett sådant sätt att bl, a, illegal bookmaking kommer att omfat­tas av dobbleribestämmelserna. Härigenom blir denna verksamhet under­kastad strängare ansvarsbestämmelser än vad som gäller enligt LF, På goda grander kan man anta att illegal bookmaking som gäller hästkapplöp­ningar och liknande evenemang omsätter relafivt stora belopp. Verksam­heten torde ofta ingå som ett led i den organiserade ekonomiska brottslig­heten.

En annan av olägenheterna med de nuvarande bestämmelserna är att det ibland är svårt att dra en gräns mellan vad som är att anse som äventyrligt spel enligt BrB och lotteri enligt LF, Om man bortser från de s, k, skick­lighetsspelen, som jag snart återkommer till, innebär arbetsgruppens för­slag att BrB:s dobbleribestämmelser och LF skulle omfatta samma typer av verksamhet men att BrB:s tillämpningsområde skulle reserveras för de mest kvaltficerade fallen. Flertalet remissinstanser har anslutit sig till detta förslag. Även jag anser det lämpligt att genomföra en sådan ordning. Från BrB:s tillämpningsområde bör givetvis undantas sådana lotterier som an­ordnas med tillstånd eller som far anordnas utan tillstånd, exempelvis tivolilotterier (avsnitt 2,7,3) och massmedielotterier (avsnitt 2.7,8), För att ansvar för dobbleri skall kunna inträda bör ett av kriterierna vara att det är fråga om en verksamhet som anordnas olovligen. De förbud som lotterireg­leringen innehåller kommer med den här förordade regleringen att täcka hela fiUämpningsområdet för dobbleribestämmelserna. Mer okvalificerade fall av olovliga lotterier, exempelvis lotterier med låga insatser och vinster, bör även i fortsättningen bestraffas enligt lotteriregleringen och inte enligt BrB, Vilka kriterier som i övrigt bör gälla för att kvalificera ett olovligt lotteri som dobbleri kommer jag strax att behandla.

Med begreppet äventyrligt i den nuvarande dobbleribestämmelsen avses huvudsakligen att utgången beror på slumpen. Bedömningen sker således med utgångspunkt i spelreglerna och med bortseende från spelinsatsernas storlek och spelarnas individuella skicklighet,

Arbetsgmppen förordar att begreppet äventyrligt i dess inskränkta bety­delse av slumpmässighet utmönstras ur dobbleribestämmelsen. Det avgö­rande bör enligt arbetsgruppen i stället vara i vad mån verksamheten med hänsyn tiU samtliga omständigheter kan anses äventyrlig. Förutom slump­mässigheten blir omständigheter som insatsernas storiek, antal spelare och verksamhetens omfattning i övrigt av betydelse.

Jag ansluter mig till förslaget om att det nuvarande begreppet äventyrligt bör definieras på ett annat sätt än f. n. Avgörande för bedömningen om en


 


Prop. 1981/82:170                                                  112

verksamhet är att anse som dobbleri eller inte bör vara om spel- eller lotteriverksamheten vid en samlad bedömning framstår som äventyrlig. Därvid bör beaktas bl.a, sädana omständigheter som verksamhetens art och insatsernas ekonomiska värden.

Vissa slag av spel omfattas f, n, inte av dobbleribestämmelserna och inte heller av lotteribestämmelserna. Hit hör utpräglade skicklighetsspel som exempelvis schack, golf, biljard och tävlingsbridge. Arbetsgruppen menar att dobbleribestämmelserna i fortsättningen bör vara tUlämpliga på vissa spel av det här slaget, nämligen om insatsernas storlek m,m. gör spelet oacceptabelt från allmän synpunkt.

Som jag tidigare har anfört, har praktiskt taget alla remissinstanser som särskih berört skicklighetsspelen avstyrkt den föreslagna kriminalisering­en i den delen. Jag ansluter mig till remissinstansernas uppfattning. Det finns enligt min mening inget påtagligt behov av en sådan vidsträckt kriminalisering. Även i fortsättningen bör således gälla att spel, som vä­senfiigen bygger på den individuella spelskickligheten och inte på slum­pens växlingar, i princip faller utanför dobbleribestämmelsens tillämp­ningsområde. Detta bör gälla även om det är fråga om höga insatser. Vad som nu har sagts utesluter emellertid inte att även anordnande av spel som normalt är att anse som skicklighetsspel under vissa förutsättningar kan komma att bedömas som dobbleri, nämligen om spelet genom särskilda regler ges ett så hasardbetonat inslag att slumpen mer än den individuella spelskickligheten bestämmer utgången. Denna gränsdragning, som alltså överensstämmer med gällande rätt, framgår om man i BrB:s bestämmelser gör det tiU en uttrycklig förutsättning för straffbarhet att den ifrågavarande verksamhetens utgång helt eller till väsentlig del skall bero på slumpen och samtidigt i enlighet med vad som förut har sagts ställer kravet på att den aktuella verksamheten med hänsyn till samtliga omständigheter skall framstå som äventyrlig. Även en verksamhet som inrymmer en möjlighet för deltagarna att genom sin skicklighet kunna påverka utgången bör dock till sin art kunna bedömas som äventyrlig. Som exempel på sådana spel kan nämnas poker, där den individuella spelskickligheten kan ha stor betydelse men där den av slumpen beroende kortfördelningen betyder mycket för utgången. Som nyss berördes har poker också hittills i allmän­het bedömts som dobbleri.

Utanför dobbleriområdet bör enligt min mening, såsom arbetsgruppen också föreslagit, falla spel som inte är förenade med några egentliga risker för dehagarna. Avgörande för bedömningen i det avseendet är givetvis insatsernas storlek. Även om insatserna i varje spel inte uppgår till stora belopp, kan dock förlusterna per speltillfälle bli betydande. Också i sådana fall skall anordnande av spelet bedömas som dobbleri. Utanför dobbleri­området faller däremot exempelvis femöres-poker, som i stället kan kom­ma att anses som ett olovligt lotteri.

Arbetsgruppen har vidare föreslagit att dobbleribestämmelsen skall fill-


 


Prop. 1981/82:170                                                  113

lämpas även i de fall när spelet eller lotteriet är ägnat att tillföra anordnaren en betydande ekonomisk vinning. Avsikten härmed är att täcka in bl.a. kedjebrevsspel om pengar.

Även jag anser att spel och lotterier, som är ägnade att tillföra anord­naren en betydande ekonomisk vinning, bör falla in under dobbleribestäm­melsen. TUl spel av denna art kan höra exempelvis kedjebrevsspel, andels­spel och pyramidspel om pengar. Jag har tidigare (avsnitt 2,6) redogjort för dessa spel och förordat att de i fortsättningen bör hänföras till lotterier. Vidare har jag föreslagit (avsnitt 2,7,9) att tillstånd inte skall meddelas att anordna sådana spel, I den mån det är fråga om kvalificerade kedjebrevs­spel m, m. bör ansvar således kunna inträda för dobbleri.

Det förhåUandet att dobbleribestämmelsen enligt mitt förslag bör omfat­ta även spel som är ägnade att tillföra anordnaren en betydande vinning innebär att anordnandet av ett olovligt lotteri med ett stort antal lottsedlar, som var och en kostar endast någon krona, kan komma att bedömas som dobbleri.

Mitt förslag i det här avseendet innebär sammanfattningsvis att BrB:s dobbleribestämmelser utvidgas till att omfatta i princip alla gärningar som är att bedöma som olovliga lotterier. Endast vissa kvalificerade gärningar torde dock komma att föranleda ansvar enligt BrB, Från BrB;s tillämp­ningsområde avförs vidare mindre kvalificerade äventyrliga spel, som dock kan föranleda ansvar enligt lotteriregleringen.

Som jag tidigare (2,3,3) har föreslagit bör regleringen av lotterier i princip vara tillämplig endast på sådana lotterier som anordnas för allmän­heten. Sådant automat-, roulett-, kort-, tämings- och bingospel som inte anordnas för allmänheten bör dock, liksom f.n,, omfattas av regleringen under fömtsättning att spelet anordnas i förvärvssyfte. Jag vill understryka att det, med den reglering som jag här förordar, blir fullt klart att det blir straffbart som brott mot lotteriregleringen att utan tillstånd i förvärvssyfte anordna roulettspel för en liten och sluten krets även när spelet med hänsyn tiU insatsernas värde är att betrakta som äventyrligt. Arrangeras ett sådant spel under former som innebär att det får anses anordnat för allmänheten blir i stället straffbestämmelserna om dobbleri att tillämpa.

För dobbleri kan även straffas den som deltar i sådant äventyrligt spel om pengar som har anordnats för aUmänheten eller eljest äger mm i lokal vartUI allmänheten har tUlträde, Något motsvarande ansvar för deltagande finns f n. inte i LF, Jag har på denna punkt inte heller funnit skäl att föreslå någon förändring i lotteriregleringen,

Arbetsgmppen har, som framgått av det föregående, föreslagit bl, a, att olovligt lotteri som är ägnat att tillföra anordnaren en betydande ekono­misk vinning skall föranleda ansvar enligt dobbleribestämmelserna i BrB. Därmed avser arbetsgruppen bl. a, lotterier där visserligen varje lott kostar endast ett obetydligt belopp men där antalet lotter är mycket stort och lotteriets omsättning följaktligen betydande. Enligt arbetsgruppens mening 8   Riksdagen 1981/82. 1 samt. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                  114

är det inte önskvärt att den som köper en lott i sådana lotterier skall kunna straffas för dobbleri. Den nuvarande straffskalan, som inrymmer endast böter, anses vara fillräcklig.

Jag ansluter mig till vad arbetsgmppen har anfört beträffande ansvaret för den som deltar i spel eller olovliga lotterier som framstår som äventyr­liga. Straffansvar bör kunna inträda endast för deltagande i spel eller liknande verksamhet som med hänsyn till sin art, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter framstår som äventyriig. Begränsningen tUl äventyrliga spel och lotterier innebär att köp av en lottsedel i ett OtUlåtet lotteri som regel inte bör vara straffbart. Däremot kan det vara straffbart att delta i exempelvis illegal bookmaking,

I samband med att andra ändringar nu görs i 16 kap. 14 § BrB bör det där förekommande ordet "lokal" ersättas med "lägenhet" för att anpassning skall nås till jordabalkens terminologi. Enligt denna omfattar begreppet "lägenhet" både bostadslägenheter och lägenheter för annat ändamål (i hyresrättsligt sammanhang kallade lokaler), och det är otvivelaktigt denna räckvidd som BrB:s bestämmelse har avsetts ha Ofr lagrådets yttrande i prop, 1979/80:179).

Slufiigen finner jag det, genom vad arbetsgruppen och remissinstanserna har anfört, klariagt att dobbleri verksamheten i allvariiga fall medför så stora sociala skadeverkningar och övriga olägenheter att de nuvarande straffskalorna framstår som alltför begränsade. Jag godtar arbetsgruppens förslag till straffskärpningar och förordar sålunda att straffmaximum för dobbleri enligt 16 kap. 14 § första stycket höjs till fängelse i två år och att straffet för grovt dobbleri enligt 14 a § samma kapitel höjs till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Dessa straffskärpningar tar som nämnts sikte på den aUvarligare brottsligheten på området och bör inte tas till intäkt för någon allmän höjning av straffnivån för mera bagatellartad brottslighet,

I de här behandlade frågorna har jag samrått med chefen för justitiede­partementet.

3   Ikraftträdande - och övergångsbestämmelser

Det är angeläget att den föreslagna regleringen kan träda i kraft så snart som möjligt. Hänsyn måste emellertid tas till att viss tid behövs för utfär­dande av tillämpningsföreskrifter och andra förberedande övergångsåt­gärder. Med utgångspunkt i att riksdagens beslut kan tas inte alltför sent under år 1982 föreslår jag aU lagstiftningen sätts i kraft den 1 januari 1983, Jag kommer att återkomma till dessa frågor i specialmotiveringen.


 


Prop. 1981/82:170                                                                115

4   Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats förslag till

1,    lotterilag,

2,    lag om ändring i brottsbalken,

I fråga om förslaget under 2 har samråd skett med chefen för justitiede­partementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

5   Specialmotivering

5.1 Förslaget till lotterilag

Den föreslagna lotterilagen är avsedd att ersätta den nuvarande lotteri­förordningen (LF). I åtskilliga avseenden överensstämmer de föreslagna bestämmelserna i sak med vad som f n, gäller enligt LF, När det gäller den närmare innebörden av dessa bestämmelser hänvisas till LF:s förarbeten, främst till prop. 1939:76 med förslag till lotteriförordning, prop. 1972: 128 med förslag till förordning om skatt på spel samt till prop. 1978/79:20 om förbud mot automatspel, m. m,

1 §

Med lotteri avses i denna lag en verksamhet, i vilken en eller flera deUagare kan erhålla en vinst till högre värde än vad var och en av de övriga deltagarna kan få och i vilken vinstmöjligheterna helt eller delvis beror på slumpen tillföljd av lottning, gissning, vadhåUning eller liknande förfarande.

TiU lotterier hänförs marknads- och tivolinöjen, såsom automatspel och bollkastning, som kan ge vinst enligt första stycket, även om vinstmöjlig­heterna inte tiU någon del beror på slumpen.

Till lotterier hänförs även kedjebrevsspel och liknande spel, som kan ge vinst enligt första stycket och i vilka vinstmöjligheterna huvudsakligen beror på antalet deltagare som inträder i spelet.

Första stycket innehåller det gmndläggande lotteribegreppet, som f.n. återfinns i 1 § andra stycket första meningen LF. Som har anförts i avsnit­tet 2.4,3 avses ingen ändring i sak. Beträffande den närmare innebörden av lotteribegreppet hänvisas till avsnittet 2.4, prop. 1939:76 samt till SOU (1970:52) Om lotterier (s, 21 O •

För att det skall föreligga ett lotteri fordras bl, a, att en eller flera deltagare kan erhålla en vinst till högre värde än vad var och en av de övriga deltagarna kan få. Av 4 § första stycket framgår att regleringen är tillämplig endast på lotterier om pengar eller pengars värde. Den vinst som någon kan erhålla måste således ha ett visst ekonomiskt värde för att


 


Prop, 1981/82:170                                                  116

regleringen skall bli tillämplig. Vinstbegreppet kommenteras ytteriigare i anslutning till 2 § första stycket.

Liksom f.n, föreligger ett lotteri även om alla vinster i lotteriet skulle vara värda lika mycket.

Enligt andra stycket skall till lotterier hänföras vissa marknads- och fivolinöjen som kan ge vinst enligt första stycket, även om vinstmöjlighe­terna inte fill någon del beror på slumpen. Även rena skickhghetsspel kan således anses som lotterier under förutsättning att de faller in under be­greppet marknads- och tivolinöje. En motsvarande bestämmelse gäUer f. n, enligt 1 § andra stycket andra meningen LF. Som har anförts i avsnittet 2.5.3 avses ingen ändring i sak. Till marknads- och fivolinöjena hör bl.a, automatspel och bollkastning. Vad som avses med automatspel framgår av 2 §. Beträffande den närmare innebörden av begreppet marknads- och tivolinöje hänvisas till avsnittet 2,5.1.

Även kedjebrevsspel och liknande spel skall enligt tredje stycket hänfö­ras fill lotterier. En närmare redogörelse för dessa spel har lämnats i avsnittet 2,6, Förutom kedjebrevsspel avses här bl.a, pyramidspel. Dessa spel skall kunna ge vinst enligt första stycket. Vidare skall vinstmöjlighe­terna huvudsakligen bero på antalet deltagare som inträder i spelet. I vissa lotterier kan reglerna vara så utformade att vinstmöjligheterna delvis beror på antalet deltagare, exempelvis s. k. stimulanslotterier som förekommer i anslutning till motionskampanjer. Sådana lotterier är inte att anse som kedjebrevsspel eller liknande spel,

2 §

Rätt tiU fortsatt spel år att anse som vinst enligt denna lag. Med automatspel avses spel på mekaniska eller elektroniska spelapparater.

Enligt första meningen, som motsvaras av 1 § andra stycket sista me­ningen LF, skall rätt till fortsatt spel anses som vinst. Som tidigare (avsnitt 2.3,1) har nämnts, kan en spelautomat betala ut bl. a. spelpolletter som kan användas för fortsatt spel på automaten eller någon annan automat. Vidare kan automaten på teknisk väg ge möjlighet att utan betalning bedriva fortsatt spel på automaten, s, k. frispel. Även vinst i form av polletter eller frispel, som kan användas enbart för återspel på en automat, anses således som vinst.

Andra meningen upptar en definition av begreppet aulomatspel. Mot­svarande definition finns f n, i 1 § tredje stycket LF, Vad som avses med automatspel har berörts i avsnittet 2.7.4. Beträffande den närmare inne­börden av begreppet hänvisas också till vad som uttalades vid bestämmel­sens fillkomst år 1972 (prop, 1972: 128 och SkU 1972:66) samt tUl prop, 1978/79:20 (s,36-.39).


 


Prop. 1981/82:170                                                                117

3 §

Denna lag är inte tillämpUg på svenska statens premieobligationslån eller automatspel som ger vinst endast i form av frispel på automaten. Föreskrifter om sådant automatspel finns i lagen (1982:000) om anord­nande av visst automatspel.

I likhet med LF (1 § fjärde stycket) är regleringen inte fillämplig på svenska statens premieobligationslån.

Vidare undantas från regleringens tillämpningsområde automatspel som ger vinst endast i form av frispel på automaten. Bestämmelsen, som har berörts i avsnittet 2.5, är en utvidgning av det nuvarande undantaget för vissa automatspel (1 a § fiärde stycket LF), vilket enbart avser sådant automatspel som normalt erbjuder vinst endast i form av ett frispel. Som har anförts i anslutning tUl 2 § är frispel en form av rätt till fortsatt spel. För att undantaget skall gälla krävs att rätten till frispel skall kunna utnyttjas endast på den automat som har gett upphov tUl frispelet.

I prop. 1981/82:203 om kontroll över visst automatspel har lämnats förslag till lag om anordnande av visst automatspel. Den föreslagna lagen är tillämplig på automatspel som inte ger vinst eller endast ger vinst i form av frispel på automaten. Enligt lagförslaget krävs tillstånd av sociala cen­tralnämnden, i den kommun där spelverksamheten skall anordnas, för att få anordna automatspel på två eller flera spelautomater inom samma lokal eller anläggning. Tillstånd skaU dock inte behövas för sådant automatspel som anordnas i samband med offentliga tillställningar av tillfällig karaktär,

4 §

Lotteri om pengar eller pengars värde får inom landet inte utan särskUt tiUstånd av regeringen anordnas för allmänheten i andra faU eUer i annan ordning än som anges i denna lag. Detsamma gäller i fråga om sådant automatspel, roulettspel, tärningsspel, kortspel och bingospel som inte anordnas för allmänheten, om spelet anordnas i förvärvssyfte.

SärskUt tillstånd av regeringen enligt första stycket får inte meddelas såvUt gäller kedjebrevsspel och liknande spel som avses i 1 § tredje stycket eller sådant automatspel som ger vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande.

Ett lotteri skall anses anordnat för allmänheten även när det som vUlkor för deltagande krävs medlemsskap i en viss sammanslutning, om denna väsentUgen har till uppgift att anordna lotterier eller när lotteriet eljest, såsom med hänsyn till omfattningen eller tiU villkoren för deltagande, är att jämställa med ett lotteri som är anordnat för allmänheten.

Första stycket motsvarar i sak 1 § första stycket LF, Bestämmelserna har berörts bl, a, i avsnitten 2.3 och 2,7,1,

Lotterier om pengar eller pengars värde får således inom landet inte utan särskUt tillstånd av regeringen anordnas i andra fall eller i annan ordning än som anges i lagen. Sådant tillstånd av regeringen är liksom enligt LF erforderligt för att få anordna exempelvis lotterier med penningvinster


 


Prop. 1981/82:170                                                  118

(utom roulettspel, kortspel, tärningsspel och visst automatspel). Dessa lotterier kan nämligen inte anordnas med stöd av de bestämmelser som finns upptagna i lagen, I avsnittet 2.7.7 har lämnats en redogörelse för vissa lotterier som anordnas efter tillstånd av regeringen.

Av första stycket framgår vidare att regleringen som regel gäller endast sådana lotterier som anordnas för aUmänheten, Regleringen gäller dock även i fråga om sådant automatspel m. m. som inte anordnas för allmänhe­ten, om spelet anordnas i förvärvssyfte.

Regleringen är således tillämplig endast på lotteriet om pengar eller pengars värde. Detta innebär att utanför regleringen faller exempelvis kedjebrevsspel där deltagarna endast skall skicka vykort till varandra.

Beträffande den närmare innebörden av begreppet allmänheten hänvisas till avsnittet 2.3.

Enligt andra stycket är regeringens möjligheter att meddela särskilt tiUstånd som avses i första stycket i viss mån begränsade. Således får inte särskilt tUlstånd meddelas att anordna kedjebrevsspel och liknande spel samt sådant automatspel som ger vinst i form av pengar, värdebevis, spelpoUetter eller liknande. Detta innebär, till följd av regleringens upp­läggning i övrigt, att kedjebrevsspel och liknande spel inte alls kommer att få anordnas. Vidare får, som framgår av 7 §, automatspel som ger vinst i form av pengar m, m, liksom f, n, anordnas endast på fartyg i internationell trafik. Bestämmelserna, som har berörts i avsnittet 2,7.7, motsvarar delvis I § tredje stycket LF.

Tredje stycket motsvarar i sak 8 § LF.

5 §

Tillstånd att anordna lotteri får meddelas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt samt enligt meddelade föreskrifter, villkor och bestämmelser. Ifråga om juridisk person skall, om inte detta är obehövligt, för verksamheten finnas föreståndare som tillståndsmyndigheten godkänner.

Bestämmelserna saknar motsvarighet i LF.

Vad som föreskrivs i paragrafen har berörts i avsnittet 2.7.2.2, Tillstånd att anordna lotteri får meddelas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt samt enligt meddelade föreskrifter, vUlkor och bestämmelser. Det förstnämnda kravet kan ses mot bakgmnd av det allmänna ändamålet med regleringen, för vilket redogjorts i avsnht 2.2,2, Regleringen syftar bl. a, fill att så långt det är möjligt motverka att lotterier för med sig skadeverkningar av ekono­misk, social och personlig natur. Vid tillståndsprövningen skall således göras en bedömning humvida anordnaren kan antas komma att fullgöra sina skyldigheter i olika hänseenden. Allmänt bör gälla att anordnaren, om denne är en fysisk person, har gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt kan antas vara lämplig att bedriva lotteriverksamhet. Om anordnaren är en


 


Prop. 1981/82:170                                                  119

juridisk person bör denna lämplighetsprövning ta sikte på de personer som har ett avgörande inflytande över den juridiska personen. Detta gäller särskilt om lotteriet skall anordnas för allmännyttigt ändamål.

Vid tillståndsprövningen bör tillståndsmyndigheten som regel fordra in en redogörelse från anordnaren om hur lotteriet skall bedrivas. Vidare bör myndigheten noggrant granska redovisningarna och kontrollantrappor­terna över tidigare lotterier som har anordnats. Om det behövs bör också inhämtas yttranden från andra myndigheter. Missförhållanden avseende tidigare anordnade lotterier bör, om det inte finns fiUräckliga skäl att inte meddela nytt tiUstånd, kunna föranleda att strängare villkor från kontroll­synpunkt meddelas beträffande det nya lotteriet.

Bestämmelserna om att en godkänd föreståndare regelmässigt skall fin­nas, om tiUstånd meddelas en juridisk person, har berörts i avsnittet 2.11.3, Normah bör tillståndsmyndigheten kunna godkänna den förestån­dare som föreslås av lotterianordnaren. Allmänt bör gälla att även före­ståndaren har gjort sig känd för redbarhet och i övrigt kan antas vara lämplig att bedriva lotteriverksamhet. Som tidigare har anförts är det önskvärt att föreståndaren har viss erfarenhet av ekonomisk förvaltning och redovisning, särskUt om lotteriet är av större omfattning och anordnas för aUmännytfigt ändamål.

En godkänd föreståndare behöver inte finnas om detta är obehövUgt. Så kan vara fallet exempelvis om tillstånd meddelas ett statligt bolag som har bildats särskilt för att bedriva lotteriverksamhet.

6 §

TUlstånd att anordna lotteri får förenas med särskilda vUlkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser.

Bestämmelserna motsvaras närmast av 4 § första stycket LF, I det följande kommer närmare att behandlas vilka särskilda villkor samt kon­troll- och ordningsbestämmelser som här åsyftas. Dessa kan gälla exem­pelvis lotteriets omslutning, vinsternas beskaffenhet, lotternas pris, vinst­planer, den tid under vilken lotteriet får bedrivas, det område inom vilket lotteriet får bedrivas, beskaffenheten av lotter och dragningsanordningar, tidpunkten för dragning i lotteriet samt den närmare kontrollen av lotteriet.

Av allmänna principer får anses följa att villkoren samt kontroll- och ordningsbestämmelserna inte får vara onödigt betungande, I LF har en uttrycklig erinran gjorts om detta (4 § tredje stycket).

7 §

Automatspel som ger vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande får efter tUlstånd anordnas på fartyg i internationeU trafik.

Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller, efter regeringens be­stämmande, lotterinämnden. Tillstånd meddelas för spelanordnaren och skall avse viss tid.


 


Prop. 1981/82:170                                                                120

Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 2.7.4.

Första stycket motsvarar i sak 1 a § första stycket LF, Sådant automat­spel som ger vinst i form av pengar m, m, får således, liksom f. n,, anord­nas efter tillstånd endast på fartyg i internationell trafik. Beträffande den närmare innebörden av regleringen hänvisas främst till prop, 1978/79:20, Liksom f, n. skall endast tillåtas sådant spel på fartyg som sker i anslutning till internationeUt avtal om begränsning av fartygsspel, Hitfills har endast ett sådant avtal ingåtts, nämligen med Finland den 14 febmari 1979 (se Sveriges överenskommelser.med främmande makter nr. 40/1979).

Bestämmelserna i andra stycket om för vem tillstånd skall meddelas m, m, återfinns i 1 a § första och sista stycket LF.

8 §

Automatspel av annan art än som avses i 7 § får anordnas efter tiU­stånd, under förutsättning

1. att spelet anordnas i samband med

a)    offentUg nöjestiUställning inom nöjespark eller liknande anlägg­ning,

b)    restaurangrörelse, omför rörelsen gäUer tiUstånd till servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen (1977:293) om handel med drycker eller om tillståndsmyndigheten annars anser det lämpligt att spe­let anordnas i samband med restaurangrörelsen eUer

c)    bingospel som inte är eller kan jämställas med automatbingo och som anordnas med slöd av II §,

 

2.    att värdet av spelarens insats uppgår tUl högst en krona per spel samt

3.    att värdet av högsta vinsten uppgår till högst tjugo gånger insatsen.

Frågor om tUlstånd prövas av länsstyrelsen i det län där spelet huvud­sakligen skall bedrivas. TUlstånd meddelas för innehavaren av spellokalen eUer den som har tillstånd tiU bingospelet och skall avse viss tid.

Även bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i avsnittet 2,7.4, Första stycket motsvarar i allt väsentligt 1 a § andra stycket LF. Auto­matspel som inte ger vinst i form av pengar m, m, får således till en början enligt punkten 1 anordnas efter tillstånd i samband med offentlig nöjestill­ställning inom nöjespark eller Uknande anläggning. Därmed avses bl.a. folketsparkanläggningar och liknande permanenta nöjesanläggningar. Till skillnad mot vad som f, n, gäller får spelet inte anordnas inom förenings­lokaler eller andra samlingslokaler eller i samband med ambulerande tivoli­rörelse. En motsvarande inskränkning gäller f, n. beträffande bl, a. roulett­spel.

Vidare får automatspel anordnas i samband med restaurangrörelse. F. n, förutsätts att för restaurangrörelsen gäller tillstånd till servering av sprit­drycker, vin eller starköl enligt lagen (1977:293) om handel med drycker. Som jag tidigare (avsnitt 2.7.5) har anfört, uttalades år 1972 (prop, 1972:128, s. 50) att bl. a. roulettspel borde få tillåtas på dessa restauranger med hänsyn till den uppsikt och ordning som kan förutsättas råda i de


 


Prop. 1981/82:170                                                  121

restauranger som har tiUstånd fiU servering. Den nu föreslagna ordningen innebär att det absoluta kravet på sådant tillstånd slopas, bl, a, för att man skall kunna tillåta automatspel i samband med en restaurangrörelse som av ideologiska skäl inte vill servera spritdrycker, vin eller starköl. För att automatspel skall få anordnas i samband med en restaurangrörelse, för vilken inte gäller fillstånd fill servering, bör i princip krävas att fömtsätt­ningarna för sådant fillstånd kan bedömas vara uppfyllda. Vid tillstånds­prövningen enligt lagen om handel med drycker (40 §) skall särskilt beak­tas bl, a, sökandens lämplighet och serveringsställets tjänlighel för ända­målet. Vidare gäller som en huvudregel (41 §) att tillstånd till servering får meddelas endast om det kan antas att tiUhandahåUande av lagad mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen. Vad som nu har anförts bör enligt min mening beaktas vid bedömningen av frågan om automatspel skall få anordnas i samband med en restaurangrörelse som inte har till­stånd. En allmän utgångspunkt bör bl. a. vara att tillstånd till automatspel inte ges tUl en restaurangrörelse som företrädesvis besöks av barn och ungdom.

Automatspel bör även kunna tiUåtas i samband med restaurangrörelse på fartyg i internafioneU trafik. Sådan rörelse omfattas inte av lagen om handel med drycker.

Vidare får enligt första stycket liksom f. n, anordnas automatspel i samband med bingospel som inte är eller kan jämställas med automatbingo Ofr prop. 1972:128, s, 51 och prop. 1974:51, s, 23). Det skaU därvid vara fråga om sådant bingospel som anordnas med stöd av 11 §, dvs. anord­naren skall i princip vara en ideeU förening. I avsnittet 2.7,6 har automat­bingo närmare beskrivits.

Bestämmelserna om insatsernas och vinsternas värde enligt första stycket punkterna 2 och 3 överensstämmer med de bestämmelser som f. n. gäller enligt LF,

Andra stycket motsvaras närmast av 1 a § tredje stycket LF. Frågor om tillstånd skall prövas av länsstyrelsen i det län där automatspelet huvud­sakligen skall bedrivas. Det föreligger i och för sig inget hinder mot att spelet bedrivs exempelvis på fartyg, I ett sådant fall får en bedömning göras i vilket län som spelet huvudsakligen skall bedrivas.

Som har anförts i anslutning till 6 § skaU fillståndsmyndigheten, liksom f, n. enligt LF, vid meddelande av fillstånd kunna föreskriva närmare villkor samt meddela kontroll- och ordningsbestämmelser. Med stöd härav bör tillståndsmyndigheten kunna bestämma exempelvis på vilket sätt som spelet närmare skall bedrivas, under vUken tid på dygnet som spel får förekomma. Vidare kan krävas att kopia av tillståndsbeslutet skall finnas anbragt i lokalen m, m.


 


Prop. 1981/82:170                                                                122

9 §

Roulettspel och tärningsspel får anordnas efter tillstånd, under förut­sättning

1. att spelet anordnas i samband med

a)    offentlig nöjestillställning inom nöjespark eUer liknande anlägg­ning eller

b)    restaurangrörelse, omför rörelsen gäller tillstånd tiU servering av sprUdrycker, vin eller starköl enligt lagen (1977:293) om handel med drycker eller om tillståndsmyndigheten annars anser det lämpligt att spe­let anordnas i samband med restaurangrörelsen,

 

2.    att värdet av spelarens insats på varje särskild vinstmöjlighet uppgår till högst två kronor samt

3.    att värdet av högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet uppgår till högst trettio gånger insatsen.

Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där spelet huvud­sakligen skall bedrivas. Tillstånd meddelas för innehavaren av spellokalen och skall avse viss tid.

Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 2,7.5,

Första stycket motsvarar i allt väsentligt 1 b § första stycket LF. Lik­som i fråga om automatspel föreligger enligt den föreslagna regleringen inte något absolut krav på att för restaurangrörelsen skall gälla tillstånd fill servering enligt lagen om handel med drycker, I det här avseendet hänvi­sas fill vad som har anförts i anslutning tUl 8 §, Insatsens värde föreslås höjd från en till två kronor.

Med vinst avses här, i enlighet med rådande praxis, nettovinsten, dvs. i vinstbeloppet skall inte inräknas den gjorda insatsen,

I paragrafen anges uttryckligen att tärningsspel får anordnas under sam­ma fömtsättningar som roulettspel, vilket skall ses mot bakgmnd av de särskilda bestämmelser om kortspel som föreslås i 10 §,

Bestämmelserna i andra stycket motsvaras närmast av 1 b § andra stycket LF,

Liksom i fråga om exempelvis automatspel kan tillstånd förenas med närmare villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser. Beträffan­de roulettspel och tärningsspel torde det i allmänhet finnas anledning att utse särskilda kontrollanter, bl, a, med hänsyn till spelens karaktär och att dessa är belagda med spelskatt,

10       §

Kortspel får anordnas efter tiUstånd, under förutsättning

1.    att spelet anordnas i sådant sammanhang som avses i 9 § första stycket 1,

2.    att värdet av spelarens Insats på varje särskild vinstmöjlighet uppgår till högst tio kronor samt

3.    att värdet av högsta vinsten på varje särskild vinstmöjUghet uppgår till högst en och en halv gånger insatsen.

Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där spelet huvud­sakUgen skall bedrivas. TiUstånd meddelas för innehavaren av spellokalen och skall avse viss tid.


 


Prop. 1981/82:170                                                                123

Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 2.7.5, F,n, får kortspel an­ordnas under samma förutsättningar som roulettspel (1 § första stycket och 1 b § LF).

Liksom i fråga om roulettspel och tärningsspel innebär den nya regle­ringen bl, a. att det absoluta kravet på tillstånd enligt lagen om handel med drycker slopas. Den särskilda regleringen av kortspelet är föranledd av de nya bestämmelserna om insatsernas och vinsternas värde. Med vinst avses här, liksom enligt 9 §, nettovinsten.

11 §

Bingospel eller annat lotteri, vilket inte är kedjebrevsspel eller liknande

spel eller automatspel, roulettspel, tärningsspel eller kortspel enligt I § tredje stycket eller 7-10 § eller utgör vadhåUning i samband med hästtäv­ling, får under förutsättningar som anges i 12 § efter tillstånd anordnas av svensk juridisk person som är ideeU förening och som

1.    har tiU huvudsakligt syfte att främja aUmännyttigt ändamål inom
landet,

2.    i sin verksamhet huvudsakUgen tiUgodoser sådant ändamål samt

3.    inte vägrar någon inträde som medlem såvida det inte med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller syfte eller av annan orsak finns särskilda skäl för detta.

Om det finns särskilda skäl, får tiUstånd enligt första stycket meddelas för en juridisk person som inte är IdeeU förening eller som har till huvud­sakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål utom landet.

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i avsnitten 2,7,2,2 och 2.7,6,

Med stöd av denna paragraf får alltså efter fillstånd anordnas lotterier som inte är kedjebrevsspel eller liknande spel eller automatspel, roulett­spel, tärningsspel eller kortspel eUer utgör vadhållning i samband med hästtävling, I allt väsenfiigt gäller motsvarande bestämmelser redan idag enligt 1 c § samt 3 § första stycket b) och c) LF,

Som anförts i anslutning till 4 § andra stycket är avsikten att kedjebrevs­spel och liknande spel inte alls skall få anordnas. Det förhållandet att tillstånd inte får meddelas att anordna lotteri som utgör vadhållning i samband med hästtävling skall ses mot bakgrund bl, a, av att regeringen tradkioneUt bmkar meddela sådant tillstånd Ofr avsnht 2.7,7) samt att skattebestämmelserna är sä utformade att lotteri som utgör vadhållning i samband med hästtävling inte träffas av lotterivinstskatt m, m, Ofr avsnitt 2,1),

De lotterier som får anordnas med stöd av 11 § torde nästan uteslutande utgöras av bingospel och traditionella lotterier där antalet insatser och-vinster samt värdet av dessa är bestämda enligt en fastställd plan. Något hinder finns dock inte mot att även anordna lotterier utan fastställda planer, exempelvis stimulanslotterier i anslutning till mofionskampanjer


 


Prop. 1981/82:170                                                  124

där antalet vinster kan bero på antalet deltagare. Sådana lotterier kan f. n, inte anordnas med stöd av de särskilda bestämmelserna i LF.

Lotterierna får anordnas endast av svenska juridiska personer som är ideella föreningar. Fysiska personer kan således inte få tillstånd. Någon närmare lagreglering finns inte av de ideella föreningarna i civilrättsligt hänseende, I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger rättskapacitet och utgör en juridisk person då den har antagit stadgar som inte är alltför bristfälliga och valt en styrelse.

Av första stycket pimkten 1 framgår tUl en början att lotteri får anordnas endast av en sådan ideell förening som har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål. Som tidigare har anförts är det knappast möjligt att här närmare precisera vad som avses med allmännyttigt ändamål. Man torde allmänt kunna säga att begreppet kan inrymma ändamål som enUgt en utbredd uppfattning är värda att stödja. Det kan exempelvis vara fråga om religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga ändamål, I princip gäller motsvarande bestämmelser f.n, enligt LF, enligt vilken förutsätts bl,a. att lotteriet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet. Motsvarande fömtsättningar skall i princip vara uppfyllda för att en ideell förening skall få åtnjuta vissa skattemässiga fördelar enligt 53 § kommunalskattelagen Ofr anvisningarna p. 9),

Lotterierna får således, om inte annat följer av andra stycket, inte anordnas exempelvis av föreningar som uppfyller förutsättningarna för registrering enligt lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Inte heller får lotterierna anordnas av ideella föreningar som har till syfte att främja sina medlemmars eller andra personers ekonomiska intressen på annat sätt än genom att bedriva en sådan ekonomisk verksamhet som avses i lagen om ekonomiska föreningar, exempelvis arbetsgivareföreningar, fackför­eningar och branschsammanslutningar.

För att lotteri skall få anordnas förutsätts vidare enligt första stycket att den ideella föreningen har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål. Föreningen kan således i och för sig, som har berörts i den allmänna motiveringen, i viss utsträckning bedriva en verksamhet som inte tar sikte på att främja allmännyttigt ändamål. Det huvudsakliga syftet skall också vara att främja allmännyttigt ändamål inom landet, vilket närmast innebär att målgmppen för föreningens verksamhet skall finnas inom Sve­rige,

Enligt första stycket punkten 2 skall den ideella föreningen i sin verk­samhet huvudsakligen tillgodose allmännyttigt ändamål. Föreningens verksamhet skaU således även i praktiken anknyta tUl det allmännyttiga ändamålet.

För att ett lotteri skall få anordnas krävs vidare enligt första stycket punkten 3 att den ideella föreningen i princip skall vara öppen för utomstå-


 


Prop. 1981/82:170                                                  125

ende, I stort sett skall var och en som önskar detta kunna bli medlem i föreningen. Om föreningen ställer upp vissa allmänna krav för medlems­skap bör den ändå kunna betraktas som öppen. Föreningen måste självfal­let som regel kunna begränsa medlemsskapet tiU dem som är beredda att följa föreningens stadgar. Vidare bör exempelvis en handikappförening kunna begränsa sina medlemmar tUl enbart personer med handikapp, utan att öppenheten i detta sammanhang går förlorad. Öppenhetskravet bör också anses vara uppfyllt om det för medlemsskap krävs att den sökande bor inom ett visst område eller fillhör ett visst företag. Sådana inskränk­ningar bör således accepteras. Om endast en mycket liten krets av perso­ner kan bh medlemmar eller om medlemsintagningen grundar sig på god­tyckliga gmnder bör emellertid föreningen inte anses uppfylla öppenhets­kravet.

Andra stycket upptar vissa undantag från första stycket. Till en början får tillstånd att anordna lotteri, om det finns särskilda skäl, meddelas för en juridisk person som inte är en ideell förening. Som har berörts i den allmänna motiveringen bör lotteritillstånd kunna meddelas för en samman­slutning som exempelvis är äldre folketshusförening, vilken kan vara registrerad som en ekonomisk förening, eller för en sttftelse som har till syfte att främja aUmännyttigt ändamål. Vidare skall tillstånd, om det finns särskilda skäl, även kunna meddelas för en ideeU förening som har tiU huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål utom landet. Också i det här avseendet kan hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen, där jag uttalat bl, a, att lotterier som regel bör få anordnas också till förmån för en verksamhet av humanitär art som bedrivs utom landet.

Som framgår av 5 § får tillstånd att anordna lotteri meddelas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt samt enligt meddelade föreskrifter, villkor och bestämmelser. Bl. a. mot den bakgrunden torde i allmänhet krävas att den ideella föreningen, när frågan om lotteritillstånd kommer under prövning, inte har varit verksam under en alltför kort tid. Föreningens lämplighet att anordna lotterier kan behöva styrkas exempelvis genom uppvisning av årsredovisningar med resultaträkningar och verksamhetsberättelser. Gi­vetvis bör det dock, som har anförts i den allmänna motiveringen, finnas ett utrymme även för tämligen nybUdade föreningar att bedriva lotteriverk­samhet. Något principiellt hinder bör inte heller föreligga mot att lotterier anordnas av ideella föreningar som har för avsikt att vara verksamma under endast en begränsad period. Det väsenthga bör vara att man kan räkna med att lotteriinkomsterna kommer att filiföras det allmännyttiga ändamålet.


 


Prop. 1981/82:170                                                                126

12 §

/ sådant lotteri som får anordnas med stöd av 11 § får vinsterna inte utgöras av pengar eller värdepapper. Om lotteriet får bedrivas inom fiera län, får tillståndsmyndigheten dock medge att vinster utgörs av värdepap­per.

Vid tillståndsprövning enligt 11 § skaU särskild hänsyn tas tiU vilket behov av lotteriinkomster som sammanslutningen kan anses ha för sin verksamhet samt till det utrymme för lotterier som kan antas finnas på marknaden. Om det inte finns särskilda skäl tiU annat, får tiUstånd medde­las endast när det kan antas att lotteriet kommer att lämna sammanslutningen skälig avkastning.

Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 2,7,2.5,

Enligt/örsta stycket får vinsterna i sådant lotteri som får anordnas med stöd av 11 § inte utgöras av pengar eller värdepapper. En motsvarande bestämmelse finns idag enligt 1 c§ och 3§ LF. Om lotteriet får bedrivas inom flera län, dvs. frågan om lotteritillstånd skall prövas av lotterinämn­den enUgt 13 § första stycket, får dock medges att vinster utgörs av värde­papper. Det bör ankomma på nämnden att från fall till fall pröva frågan i vilken utsträckning värdepapper bör få förekomma som vinster. Utgångs­punkten bör dock, liksom f.n,, vara att vinsterna i dessa lotterier i allt väsentligt inte skall utgöras av värdepapper, I den mån värdepapper f, n. förekommer i rikslotterier torde värdet av dessa, inklusive vinstskatten, som regel inte överstiga 10-15% av vinsternas totala värde. Med hänsyn bl.a. tiU att vamrabatter inte utgår för vinster som utgörs av värdepapper är intresset från lotterianordnarnas sida för vinster av detta slag i viss mån begränsat.

Av andra stycket framgår att särskUd hänsyn skall tas till vilket behov av lotteriinkomster som sammanslutningen kan anses ha för sin verksamhet samt tUl det utrymme för lotterier som kan antas finnas på marknaden. Bestämmelsen har behandlats i avsnittet 2.7.2.3, Som där har anförts ligger det i sakens natur att bedömningar av det här slaget måste bli tämligen schablonartade.

Det bör ankomma på tillståndsmyndigheten att med stöd av 6§ bestäm­ma de närmare vUlkoren för lotteriet, ViUkoren kan gälla, förutom lotte­riets omslutning, exempelvis insatsernas värde, vinstplanens utseende samt vinsternas och lotternas beskaffenhet. När tUlstånd meddelas för dessa lotterier torde det som regel också vara nödvändigt att utse särskilda kontrollanter.

Vidare framgår av andra stycket att huvudregeln är att tillstånd får meddelas endast om det kan antas att lotteriet kommer att lämna sam­manslutningen skälig avkastning. Bestämmelsen har berörts i avsnittet 2,7,2,5. Frågan vad som är att anse som skälig avkastning, dvs, nettovinst, kan givetvis inte besvaras generellt utan måste avgöras från fall till fall. Av betydelse kan vara bl, a. om lotteriet säljs från fasta försäljningsställen


 


Prop. 1981/82:170                                                                127

eller om anordnaren biträds av ett serviceföretag. Vid tillståndsprövningen och i anslutning till den löpande kontrollen av lotteriet bör fillses bl, a. att kostnaderna för reklam, administration, försäljning m.m, inte överstiger vad som med hänsyn tiU omständigheterna kan bedömas som skäligt. Tillstånd bör kunna förenas med villkor som har till syfte att tillförsäkra den ideella föreningen skälig avkastning av lotteriet.

Om det finns särskilda skäl för det kan det vara motiverat att göra avsteg från kravet på skälig avkastning, exempelvis om det är fråga om lotterier som huvudsakligen har till syfte att stimulera tiU aktiviteter som enligt en allmän uppfattning är värda att stödja.

13        §

Frågor om tiUstånd enligt 11 § prövas av länsstyrelsen i det län där lotteriet skaU bedrivas. Om lotteriet skall bedrivas inom fiera län, prövas tillståndsfrågan av lotterinämnden.

Tillstånd skall avse viss tid samt visst område där lotteriverksamhet får bedrivas. Om det inte finns särskilda skäl till annat, skall området utgöras av det område där sammanslutningen huvudsakligen är verksam.

Bestämmelserna i första stycket har delvis behandlats i avsnittet 2.10. Länsstyrelsen har således att pröva frågor om fillstånd som gäller lotterier som skaU bedrivas inom ett län. Motsvarande bestämmelse gäller f, n, enligt 3 § första stycket c) LF, Om ett lotteri skall bedrivas inom flera län, prövas tillståndsfrågan av lotterinämnden.

Tillståndet skall enhgt andra stycket avse viss tid samt visst område där lotteriverksamhet får bedrivas. Det kan därvid vara fråga om en serie av lotterier, t, ex, bingospel, eller ett enda lotteri, t. ex. ett traditionellt lotteri. Föreskrifterna avseende området har behandlats i avsnittet 2,7,2,4. Områ­det kan utgöras exempelvis av en viss kommun eller ett visst län. Om det inte finns särskilda skäl för annat skall området utgöras av det område där sammanslutningen huvudsakligen är verksam. Innebörden härav har tidi­gare behandlats. När tiUstånd meddelas skall således uttryckligen anges inom vilket område som lotteriverksamhet får bedrivas.

14        §

Lotteri, vilket inte är kedjebrevsspel eller liknande spel eller automat­spel, roulettspel, tärningsspel, kortspel eUer bingospel enligt 1 § tredje stycket eller 7-11 §, får efter tUlstånd anordnas av en sådan sammanslut­ning som avses i 11 § och som är verksam huvudsakligen inom endast en kommim, under förutsättning

1.    att antalet insatser och vinster samt värdet av dessa är bestämda enligt uppgjord plan,

2.    att vinsterna inte utgörs av pengar eller värdepapper,

3.    att värdet av varje insats uppgår till högst två kronor,

4.    att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 500 kronor,

5.    att det sammanlagda värdet av vinsterna motsvarar minst hälften av insatsernas värde.


 


Prop. 1981/82:170                                                                128

6,    att lotteriet bedrivs endast inom den kommim där sammanslutningen
huvudsakUgen är verksam, om inte tiUståndsmyndigheten av särskilda
skäl medger annat, samt

7.    att insatsernas sammanlagda belopp i de lotterier som sammanslut­
ningen med stöd av denna paragraf anordnar under en tolvmånaderspe­
riod uppgår tiU högst 50000 kronor.

Om det inte finns särskilda skäl tiU annat, får tiUstånd meddelas endast när det kan antas att lotteriet kommer att lämna sammanslutningen skälig avkastning.

I denna paragraf finns bestämmelser om s,k, frisektor-lotterier, vilka har behandlats i avsnittet 2.7,2,6,

Med stöd av 14 § första stycket får efter tillstånd anordnas sådana lotterier som inte är kedjebrevsspel eller liknande spel, automatspel, rou­lettspel, tärningsspel, kortspel eller bingospel.

Lotterierna får anordnas endast av en sådan sammanslutning som avses i 11 §, dvs, huvudregeln är att anordnaren skall vara en ideell förening som har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål inom landet. Dessutom skall föreningen vara verksam huvudsakligen inom endast en kommun.

Av första stycket punkterna 1-7 framgår att lotterierna får anordnas endast under vissa speciella förutsättningar. Enligt punkten 1 skall antalet insatser och vinster samt värdet av dessa vara bestämda enligt en uppgjord plan. Det skall således vara fråga om s, k. traditionella lotterier, vilka f. n, är reglerade i 3 § LF, I och för sig omfattas också sådana lotterier som inte förutsätter att deltagarna erlägger betalning.

Enligt första stycket punkten 6 är huvudregeln att lotterierna får bedri­vas endast inom den kommun där sammanslutningen huvudsakligen är verksam. Som tidigare (avsnitt 2.7,2,6) har anförts bör avsteg i vissa fall kunna göras från denna regel, exempelvis om sammanslutningen är verk­sam inom ett storstadsområde.

Enligt första stycket punkten 7 får insatsernas sammanlagda belopp i de lotterier som sammanslutningen anordnar under en tolvmånadersperiod uppgå till högst 50000 kr. Med lotterier avses här frisektor-lotterier. Ett lotteri får betraktas som anordnat så snart som detta marknadsförs till allmänheten. Beloppet avser de sammanlagda insatsernas värde enligt de för lotterierna uppgjorda planerna, dvs. inte den faktiska försäljningen av lotter.

Enligt andra stycket är huvudregeln att tillstånd får meddelas endast om det kan antas att lotteriet kommer att lämna sammanslutningen skälig avkastning. Motsvarande bestämmelse har kommenterats i anslutning till 12 §, Det bör således vara möjligt att förena tillstånd med villkor som tar sikte på att tillförsäkra den ideella föreningen skälig avkastning av lotteri­et.

Det bör understrykas att vid tillståndsprövningen inte skall beaktas


 


Prop. 1981/82:170                                                                129

vilket behov av lotteriinkomster som sammanslutningen kan anses ha för sin verkamhet.

Som tidigare (avsnitt 2,11,3) har nämnts bör kontrollanter i dessa lotte­rier utses endast om det anses behövligt,

15 §

Frågor om tillstånd enligt 14 § prövas av polismyndigheten i den kom­mun där sammanslutningen huvudsakUgen är verksam. Tillstånd skall avse en tid om tre år, om det inte finns särskilda skäl att bestämma en kortare tid.

Bestämmelserna har berörts i avsnittet 2,7,2,6,

Frågor om tillstånd att anordna sådana frisektor-lotterier som avses i 14 § skall prövas av polismyndigheten i den kommun där den ideella föreningen eller motsvarande huvudsakligen är verksam. Huvudregeln är att tillstånd skall avse en tid om tre år då lotterier får anordnas, dvs, tillstånd krävs inte för varje enskilt lotteri. Om det finns särskilda skäl bör dock kunna bestämmas en kortare tid. Så kan vara fallet exempelvis om det redan från början står klart att den ideeUa föreningen har för avsikt att vara verksam under en kortare tid än tre år eller om det i övrigt råder någon tveksamhet mot att föreningen utan ytterligare prövning skall få anordna lotterier under en fid om tre år.

16§

Bingospel får av annan än den som avses i 11 § anordnas efter tillstånd, under förutsättning

1.    att spelet anordnas i samband med offentUg nöjestillställning inom nöjespark eller liknande anläggning,

2.    att vinsterna utgörs endast av varor,

3.    att värdet av varje insats uppgår till högst två kronor.

4.    att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 100 kronor samt

5.    att det sammanlagda värdet av vinsterna motsvarar minst hälften av insatsernas värde.

Frågor om tiUstånd prövas av länsstyrelsen i det län där spelet skaU bedrivas. TUlstånd meddelas för innehavaren av spellokalen och skaU avse viss tid.

Bestämmelserna, som saknar motsvarighet i LF, har behandlats i avsnh­tet 2,7,6,

Huvudregeln är att bingospel skall få anordnas endast av ideella för­eningar eller motsvarande med stöd av 11 §. I viss utsträckning skall bingospel, med stöd av bestämmelserna i 16§, dock kunna fillåtas inom nöjesparker. De huvudsakliga fömtsättningarna för att få anordna sådant bingospel framgår av första stycket punkterna 1-5, I allt väsentligt mot­svarar dessa fömtsättningar de fömtsättningar som avses gälla enligt 17 §, Spelet får inte utgöra det huvudsakliga inslaget i tillställningen.

Av andra stycket framgår att tillstånd att anordna spelet, liksom i fråga om bl. a. roulettspel, meddelas innehavaren av spellokalen. 9   Riksdagen 1981/82. / saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                                130

Tillståndsmyndigheten har med stöd av 6 § möjlighet att förena tillstånd med särskilda villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser. Vissa krav bör i det här avseendet exempelvis ställas upp på de bingobrickor och dragningsanordningar m,m. som används. Särskilda kontrollanter torde regelmässigt behöva utses.

17 §

Lotteri, vilket inte är kedjebrevsspel eller liknande spel eller automat­spel, roulettspel, tärningsspel, kortspel eller bingospel enligt 1 § tredje stycket eller 7-11 §,får anordnas utan tillstånd, under förutsättning

1. att lotteriet anordnas i samband med

a)   offentlig nöjestillställning,

b)   offentlig tiUställning tiU förmån för allmännyttigt ändamål,

c)    allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk tiU förmån för allmännyttigt ändamål eller

d)         bingospel, som inte är eller kan jämställas med automatbingo, av
den som har tillstånd att anordna bingospelet enligt 11 §,

2.    att lotteriet bedrivs endast inom det för tillstäUningen, sammankoms­ten eller bingospelet avsedda området,

3.    att vinsterna utgörs endast av varor,

4.    att värdet av varje insats uppgår tiU högst två kronor,

5.    att värdet av högsta vinsten uppgår tiU högst 100 kronor,

6.    att vinstfördelningen sker i omedelbar anslutning till deltagande i lotteriet samt

7.    att det sammanlagda värdet av vinsterna motsvarar minst hälften av insatsernas värde, om antalet insatser och vinster samt värdet av dessa år bestämda enligt uppgjord plan.

Enligt dessa bestämmelser, som har behandlats i avsnittet 2.7,3, får vissa lotterier anordnas utan tillstånd. Bestämmelserna avser sådana lot­terier som f n. enligt 2§ LF får anordnas efter endast anmälan hos polis­myndighet.

Bestämmelserna avser endast sådana lotterier som inte är kedjebrevs­spel eller liknande spel eller automatspel, roulettspel, tärningsspel, kort­spel eller bingospel. Med stöd av bestämmelserna får anordnas bl.a. sedvanliga tombolalotterier samt chokladhjul, lyckohjul, pilkastning och bollkastning. Antalet insatser och vinster samt värdet av dessa behöver inte vara fastställt i förväg,

I punkterna 1-7 anges närmare under vilka förutsättningar som lotterierna får anordnas. Dessa fömtsättningar överensstämmer i allt vä­senfiigt med vad som f, n. gäller.

Enligt punkten 1 a) får lotterierna anordnas i samband med offentlig nöjestillställning. Begreppet offentlig nöjestillställning har samma inne­börd som i allmänna ordningsstadgan (1956:617), Därmed avses bl, a, offentliga dansfillställningar, cirkusföreställningar samt marknads- och ti­voUnöjen. Anordnarna av dessa tillställningar kan vara exempelvis nöjes­företag eller ideella föreningar.


 


Prop. 1981/82:170                                                  131

Vidare får lotterierna enligt punkten 1 b) anordnas i samband med offentlig tillställning till förmån för aUmännyttigt ändamål. Begreppet all­män tillställning har samma innebörd som i allmänna ordningsstadgan. Därmed avses, förutom offentliga nöjestillställningar, exempelvis välgö­renhetsbasarer, syföreningsauktioner, gymnastikuppvisningar och idrotts­tävlingar.

Enligt punkten 1 c) får lotterierna också anordnas i samband med allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk till förmån för allmän­nyttigt ändamål. Begreppet allmän sammankomst för framförande av konstnärligt verk har samma betydelse som i regeringsformen (RF) och i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster. Av prop. 1975/76:209 om ändring i RF (s. 143) framgår att begreppet omfattar bl, a, konserter som inte kan uppfattas som medier för opinionsyttring. Bestämningen "konst­närlig" bör, Uksom i RF, uppfattas som beteckning på vissa former av yttranden, inte i första hand som ett kvalitetskrav. Tillägget som avser vissa allmänna sammankomster skall ses mot bakgrund av den ändring i allmänna ordningsstadgan som trädde i kraft den 1 januari 1977 Ofr prop, 1976/77:39, KU 1976/77:16, rskr 1976/77:59) och som innebar att lagen om allmänna sammankomster blev tillämplig också på sammankomst för fram­förande av konstnärligt verk.

För att lotterierna skall få anordnas enligt punkterna 1 b) och 1 c) krävs att tillställningen eller sammankomsten är tiU förmån för allmännyttigt ändamål. Beträffande innebörden av begreppet allmännyttigt ändamål hän­visas till avsnittet 2.7,2,2 och till vad som anförts i anslutning till 11 §, I allmänhet torde anordnarna av dessa fillstäUningar eller sammankomster vara sådana ideella föreningar eller motsvarande som har till huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål och som har tillstånd att anordna lotterier med stöd av 11 eller 14 § eller som uppfyller kraven för att få sådant tillstånd.

Lotterierna får således anordnas i samband med vissa speciella offent­liga tillställningar eller allmänna sammankomster. Ibland anordnas s.k. blandade tillställningar, exempelvis kan samtidigt anordnas en tillställning eUer förekomma inslag som inte är till förmån för allmännyttigt ändamål. För att bestämmelserna skall vara tillämpliga bör i princip krävas att tillställningen fill förmån för allmännyttigt ändamål för allmänheten fram­står som hiivudattraktionen.

Det förhållandet att lotterierna skall anordnas i samband med viss till­ställning eUer sammankomst bör vidare i princip innebära att tillställningen eUer sammankomsten som sådan för allmänheten framstår som huvud­attraktionen och att lotterierna endast utgör ett av flera inslag i tUlställning-en eller sammankomsten, Sålunda torde det i allmänhet inte vara tillåtet att utan särskilt fillstånd anordna lotterier exempelvis i samband med ett enstaka musikframträdande på allmän plats.

Av pimkten 1 d) framgår att lotterierna får anordnas i samband med visst


 


Prop. 1981/82:170                                                                132

bingospel. En motsvarande bestämmelse gäller i fråga om automatspel enligt 8 § första stycket 1 c), I samband med bingospel får lotterierna dock anordnas endast av den som har tillstånd till spelet enligt 11 §, dvs, anord­naren skaU i princip vara en ideell förening.

En nyhet är också bestämmelsen i punkten 3 om att vinsterna endast får utgöras av varor, dvs. s. k, anvisningar som gäller som betalningsmedel får inte förekomma.

Av punkten 6 framgår att vinstfördelningen skall ske i omedelbar anslut­ning till deltagande i lotteriet. Den som deltar i lotteriet skall således i princip omedelbart kunna konstatera om han har vunnit och i så fall erhålla vinsten. Detta innebär exempelvis att dragningen i ett sedvanligt tombola­lotteri inte får ske efter lottförsäljningens slut, även om dragningen sker innan tillställningen eller sammankomsten har avslutats. För att få anordna sådana lotterier med senare dragning krävs särskilt tillstånd.

Det sammanlagda värdet av vinsterna i lotteriet skall enligt punkten 7 motsvara minst hälften av insatsernas värde, vilket är en nyhet i förhållan­de till gällande rätt. Detta gäller dock endast under förutsättning att antalet insatser och vinster samt värdet av dessa är bestämda enligt en uppgjord plan, exempelvis om det är fråga om ett sedvanligt tombolalotteri. I lotte­rier av typen chokladhjul och pilkastning finns inte något motsvarande krav,

18§

Utan tiUstånd får i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift eller i samband med rundradiosändning anordnas lotteri, varigenom utses pristagare som har deltagit i en tävling som har anordnats i skriften eller i rundradiosändningen, under förutsättning

1.    att det som viUkor för deltagande i lotteriet inte fordras att skriften
innehas eller att insats erläggs samt

2. att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 500 kronor.

Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 2,7,8.

Liksom f.n. (5§LF) fär under vissa förutsättningar lotterier anordnas utan tillstånd i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift samt i samband med rundradiosändning. Vad som avses med tryckt periodisk skrift framgår av tryckfrihetsförordningen. Av radiolagen (1966:755) fram­går att med rundradiosändning avses såväl ljudradio-sändningar som TV-sändningar.

Till skillnad mot vad som f n. gäller får dessa lotterier ta sikte endast på att utse pristagare som har deltagit i en tävling som har anordnats i skriften eller rundradiosändningen. Genom lottning eller liknande förfarande får således utses pristagare bland dem som har löst en tävlingsuppgift rätt. Några särskilda krav ställs inte upp på tävlingens beskaffenhet. Som har anförts i den allmänna motiveringen får således med stöd av dessa bestäm­melser inte anordnas lottdragning som enbart grundar sig på vissa bilnum­mer, utdelade lottsedlar m, m.


 


Prop, 1981/82:170                                                                133

Till skillnad mot vad som f, n, gäller görs däremot undantag även för sådana lotterier som anordnas i tryckta skrifter som uteslutande innehåller tävlingar av olika slag, exempelvis s, k, korsordsfidningar. Således får utan tillstånd anordnas lotterier i samband med utgivande också av sådana tidningar.

Liksom f. n. får inte krävas att den som dehär i lotteriet skall erlägga någon insats eller att deltagaren skaU inneha skrtften. En förutsättning för deltagande får således inte vara exempelvis att en lösning skall insändas genom ett urklipp ur tidningen.

Värdet av högsta vinsten i dessa massmedielotterier får uppgå till högst 500 kr., vilket är en höjning i förhållande tUl vad som nu gäller. Inget hinder föreligger mot att vinsterna utgörs av pengar. Det bör dock under­strykas att om vinstvärdet i sådant fall överstiger 50 kr, skattskyldighet föreligger enligt lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinster,

19§

Det är inte tiUåtet att i yrkesmässig verksamhet eller annars i för­värvssyfte

1.  främja deltagande i ett inom landet anordnat lotteri, som inte är tiUåtet, eller i ett utom landet anordnat lotteri,

2.  utan medgivande av anordnaren tillhandagå annan vid deltagande i ett lotteri som är tillåtet,

3.  utan tillstånd av regeringen avyttra andel i bevis om delaktighet i ett lotteri som avses i 2 eller tillförsäkra annan särskild rätt tiU på beviset utfallande vinst eller andel däri eller

4.    utan tillstånd av regeringen vid försäljning av delaktighetsbevis
som avses i 3 sälja beviset mot betalning i särskilda poster eller
innehålla beviset som säkerhet för köpeskillingen.

Bestämmelsema i denna paragraf, som har berörts i avsnittet 2.9,3, motsvaras i allt väsentligt av 6 och 7 §§ LF,

Vad som föreskrivs i paragrafen tar sikte endast på sådant främjande m, m. som sker i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte. Med "yrkesmässigt" avses att den som främjar deltagande är näringsidkare och att detta främjande ingår i en verksamhet av ekonomisk art. Näringsidkare har här samma innebörd som i exempelvis marknadsföringslagen (1975:1418).

Bestämmelserna i punkten 1 är avsedda att ersätta de bestämmelser som f, n. finns i 6§ LF, Den sakliga innebörden avses, bortsett från vad som nyss har sagts om yrkesmässighet m, m., vara oförändrad. Främjande av deltagande i ett otillåtet lotteri eller i ett ufiändskt lotteri kan ske på flera olika sätt, exempelvis genom att utbjuda, avyttra eller tillhandahålla lotter, genom att uppbära eller förmedla insatser eller genom att förmedla vinster. Som jag har anfört i den aUmänna mofiveringen kan normala betalnings­uppdrag av det slag som utförs bl. a. av postverket och bankerna, liksom f n. enligt LF, inte anses som otillåtna enligt 19 §.


 


Prop. 1981/82:170                                                                134

Ett främjande av deltagande i ett lotteri bör också kunna ske exempelvis genom annonsering eller annan spridning av meddelanden om lotteriet.

Under remissbehandlingen har aktualiserats frågan om en ansvarstalan, som gäUer annonsering för ett ufiändskt lotteri i en fidning, kan upptas och prövas utan hinder av tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Enligt min mening bör frågan om sådant ansvar bedömas efter samma principer som i övrigt gäller när fråga är om ansvar för brottsligt förfarande. Tryckfriheten sådan den garanteras i tryckfrihetsförordningen (TF) har till syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Missbruk därav får inte föranleda straff i annan ordning eller i annat faU än som anges i TF. En annons som avser ett utländskt lotteri bör enligt min uppfattning som regel betraktas som en åtgärd av utpräglad kommersiell natur som inte avser nyhetsförmedling eller åsiktsbildning av det slag som TF har att värna om. Frågan om ansvar för införande av en sådan annons bör därför kunna prövas enligt de särskilda bestämmelserna i lotteriregleringen, vil­ket också skett i rättspraxis (NJA 1961 s. 715).

Bestämmelserna i punkten 2 motsvarar i sak bestämmelserna i 7 § första stycket LF, dock med den preciseringen att bestämmelserna tar sikte på sådant tUlhandagående som sker i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte. Ett fiUhandagående som här avses kan ske på flera olika sätt, exempelvis genom att utbjuda, avyttra eller tillhandahåUa lotter, genom att uppbära eller förmedla insatser eller genom att förmedla vinster.

Bestämmelserna i punkterna 3 och 4 motsvarar i sak bestämmelserna i 7§ andra och tredje styckena LF, dock tar de föreslagna bestämmelserna sikte även på sädan verksamhet som sker i förvärvssyfte.

20        §

Med utbetalningsautomat avses i denna lag spelautomat som är konstruerad för att betala ut vinst i form av pengar, vårdebevis, spel­poUetter eller liknande.

21        §

Utbetalningsautomat får innehas endast efter tiUstånd av lotteri­nämnden. Dock får utan särskilt tillstånd sådan autotnat innehas

1.   av den som har tiUstånd enligt 7§ att anordna automatspel, om automaten omfattas av speltillståndet,

2.   av automatinnehavares dödsbo under en tid av längst ett år från dödsfallet och av automatinnehavares konkursbo längst intUI dess konkursen har avslutats samt

3.   av den för vilken tillstånd som medför rätt att inneha automaten har återkallats, intiU dess tre månader har förfiutit från det att lagakraftvunnet beslut om återkallelsen föreUgger.

Tillstånd får förenas med särskUda viUkor samt med kontroll- och ord-nlngsbestämmelser.

22§

Införsel till landet av utbetalningsautomat är tillåten endast för den som har rätt att inneha automaten enligt 21 § första stycket första meningen eller andra meningen 1.


 


Prop, 1981/82:170                                                               135

2i§

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lotterinämnden får föreskriva undantag från 21 § första stycket första meningen och 22 § i fråga om utbetalningsautomater som innehas

1.     på fartyg i internationell trafik för spel på fartyget eller

2.    i och för sådan yrkesmässig verksamhet som tillverkning, repara­
tion eller liknande.

24§

/ fråga om rätten att hantera oförtullad utbetalningsautomat gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

Bestämmelserna i 20-24 §, som har berörts i avsnittet 2,8, överensstäm­mer i allt väsenfiigt med de bestämmelser som f, n. gäller enligt 9§ LF, I fråga om den närmare innebörden av bestämmelserna hänvisas främst tUl prop. 1978/79:20, I 21 § har dock gjorts en saklig ändring .som innebär att frågan om innehavstUlstånd skall prövas av lotterinämnden. Motsvarande gäller redan idag enligt l§ lotterikungörelsen (1974:222), Vidare har till 21 § fogats en bestämmelse om att tillstånd kan förenas med särskUda villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser. Villkoren bör kunna avse exempelvis plombering eller liknande av automaten.

25§

Lotternämnden utövar, om inte annat följer av tredje stycket, den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Tillståndsmyndighet utövar den närmare tillsynen över sådana lot­terier som får anordnas efter tUlstånd av myndigheten. Länsstyrelse skall efter anmodan biträda lotterinämnden vid tillsynen över sådana lotterier som anordnas med tiUstånd enUgt II§ och som får bedrivas inom länet.

TiUsynen över lotterier som anordnas efter särskiU tiUstånd av rege­ringen enligt 4 § första stycket utövas av den myndighet som regering­en bestämmer.

Bestämmelserna om tillsyn m, m. har berörts i avsnittet 2.11,2, Enligt/örito stycket är huvudregeln att lotterinämnden skall utöva den centrala tillsynen över efterlevnaden av regleringen. Detta innebär bl.a. att nämnden bör följa den allmänna utvecklingen på lotterimarknaden samt utarbeta och lämna erforderliga råd och anvisningar som gäller tillstånds­givningen, tillsynen, kontrollen m, m. Vidare bör nämnden, liksom f, n,, ha till uppgift bl, a. att medverka vid utbildning av kontrollanter. Det kan också visa sig lämpligt att nämnden, efter regeringens bestämmande, ges möjlighet att meddela verkställighetsföreskrifter, dvs. föreskrifter som utgör normgivning och är av bindande karaktär, I fråga om nämndens uttalanden får alltså skiljas meUan, å ena sidan, vad som endast är rekom­mendationer eller nämndens tolkning av gällande rätts innebörd och, å andra sidan, normgivning.


 


Prop, 1981/82:170                                                                136

Den närmare tillsynen skall enligt andra stycket utövas av respektive tiUståndsmyndighet. Av 6§ följer att tillstånd får förenas med särskilda viUkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser. Bestämmelser av det här slaget utgör en viktig del av lotteriregleringen. Som har anförts i den allmänna motiveringen bör som regel särskilda kontrollanter utses i tillståndslotterierna. Länsstyrelse skall efter anmodan biträda lotterinämn­den vid tillsynen beträffande sådana lotterier som anordnas med tiUstånd enligt 11 § och som får bedrivas inom länet. Detta innebär bl.a. att en länsstyrelse kan anmodas att biträda vid tillsynen över rikslotterier, exem­pelvis genom att utse kontrollanter.

Tredje stycket avser sådana lotterier som anordnas efter särskilt tillstånd av regeringen, exempelvis penninglotterier. Det ankommer i första hand på regeringen att bestämma hur denna tillsyn skall utövas.

26§                     

Den som har tillstånd enligt denna lag är skyldig att efter anmodan av tiUsynsmyndigheten lämna upplysningar samt tiUhandahålla handlingar eller annat som behövs för tillsynen.

Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet, som saknar motsvarighet i LF, har berörts i avsnittet 2.11.3.

Uppgiftsskyldigheten gäller enbart den som har tiUstånd enligt lagen. En ytterligare begränsning sker genom att en anmodan skall avse material som behövs för tillsynen. Av detta följer att materialet måste ha relevans för denna. Vidare får inte krävas in mera uppgifter m.m. än som erfordras. Anmodan får avse upplysningar, handlingar eller annat. Det kan gälla exempelvis affärsböcker och andra handlingar som hör till lotteriverksam­heten, avtal med serviceföretag, vinstplaner, prislistor avseende inköpta varor samt prov på lotter.

Vid tillämpningen av bestämmelserna bör givetvis beaktas att skyldighet att yttra sig eller dylikt enligt allmänna principer inte bör åläggas någon i fråga om omständighet, vars yppande skulle röja att vederbörande har begått brott.

27 §

Om tillståndshavaren har åsidosatt föreskrift i denna lag eller föreskrift, villkor eller bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen får varning meddelas honom eller tillståndet återkallas. Tillståndet får också återkal­las om förutsättningar för tillståndet inte längre föreligger.

Under vissa förutsättningar får varning meddelas. Vidare kan tillståndet återkallas. Bestämmelserna har berörts i avsnittet 2.11,3.

Möjligheten att återkalla ett lotteritUlstånd och därmed aUtså förbjuda fortsatt lotteriverksamhet bör i princip utnytOas endast när detta är nöd­vändigt, 1 första hand bör tillståndsmyndigheten som regel försöka nå rättelse på frivillig väg genom att exempelvis lämna råd och anvisningar.


 


Prop, 1981/82:170                                                                137

Ibland kan det framstå som olämpligt att återkalla tillståndet, exempelvis om det är fråga om ett traditionellt lotteri där dragning och vinstutdelning skall ske efter lottförsäljningens slut, I vissa fall kan det framstå som mest lämpligt att endast lottförsäljningen avbryts,

28 §

TUl böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.    olovligen anordnar lotteri eller olovligen innehar utbetalningsauto­mat,

2.    bryter mot föreskrift i denna lag eller mot föreskrift, villkor eller bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller

3.    underlåter att fullgöra skyldighet enligt 26 § eller lämnar oriktig uppgift i ansökan om tiUstånd enligt denna lag eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt lagen.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Ansvarsbestämmelserna har berörts i avsnhtet 2,13,1,3.

Enligt första stycket 1 kan ansvar följa om någon olovligen anordnar lotteri. Ett olovligt anordnande föreligger om lotteriet anordnas utan erfor­derligt tillstånd eUer om lotteriet anordnas i strid med de särskilda fömt­sättningar som anges i regleringen, exempelvis vad gäller insatsemas och vinstemas värde i automatspel.

Med lämnande av orikfig uppgift enligt första stycket 3 bör jämställas förtigande av uppgift.

Av andra stycket framgår att i ringa fall skall inte dömas till ansvar. En gärning kan vara att bedöma som ringa exempelvis när en oaktsamhet är mer obetydlig. Även när oaktsamheten är framträdande bör dock gärning­en kunna bedömas som ringa, exempelvis om en oriktig uppgift gäUer ett sakförhållande som är utan större betydelse i ärendet,

BrB:s regler om medverkan fill brott är analogiskt tUlämpliga eftersom fängelse ingår i straffskalan,

29 §

Till ansvar enligt 28 § skaU inte dömas, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Om olovlig införsel av vara och försök därtiU finns bestämmelser i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

Av första stycket framgår att ansvarsbestämmelserna är subsidiära i förhållande till ansvarsbestämmelserna i BrB. Närmast kan det bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna om dobbleri i BrB Ofr avsnitten 2.13.1.3 och 2.14.3).

■ I andra stycket erinras om att överträdelse av införsetförbudet i 22 §, som gäller utbetalningsautomater, bestraffas enligt bestämmelserna i vam­smugglingslagen. Motsvarande bestämmelse finns i 10 § fjärde stycket LF.


 


Prop, 1981/82:170                                                                138

30 §

Insatser som har uppburits vid brott enUgt 28 § samt utrustning, annan egendom och handlingar som har använts vid eller varit föremål för sådant brott skaU förklaras förverkade, om inte detta är uppenbart obil­ligt.

Förverkas en utbetalningsautomat skall även dess innehåU förklaras förverkat, om inte detta är uppenbart obilUgt.

I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Förverkandebestämmelserna har berörts i avsnittet 2.13,2, Bestämmel­serna motsvarar väsentligen de nuvarande bestämmelserna i 11 § LF.

Enligtförsta stycket skaU insatser som har uppburits vid brott enligt 28 § samt utmstning, annan egendom och handlingar som har använts vid eller varit föremål för sådant brott förklaras förverkade. Möjlighet föreskrivs att underlåta förverkande om detta är uppenbart obilligt. Detta undanlag -som torde följa redan av 36 kap. 11 § BrB - har för tydlighets skull införts i lagen. Med stöd av dessa bestämmelser bör förverkande kunna ske exem­pelvis av erlagda insatser samt av lotter, spelapparater och handlingar som använts vid brottet. Insatserna kan utgöras exempelvis av pengar eller spelpolletter.

Bestämmelserna i andra stycket tar sikte på det förhållandet att någon olovligen har innehaft en utbetalningsautomat utan att olovligt spel anord­nats på automaten. Även automatens innehåU skall förklaras förverkat, om inte detta är uppenbart obilligt. Motsvarande bestämmelse finns i LF,

Slutligen anges i tredje stycket att värdeförverkande kan förekomma. Motsvarande bestämmelse finns i LF.

Egendom som kan bli förverkad med stöd av dessa bestämmelser kan tas i beslag i enlighet med vad som föreskrivs i 27 kap. rättegångsbalken. Förverkande kan ske bl, a, hos gärningsmannen eller annan som har med­verkat fill brottet eller hos den som genom brottet beretts vinning. Detta följer av 36 kap. 4 § BrB.

31 §

Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrel­sen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos lotteri­nämnden genom besvär. Nämndens beslut i sådant faU får inte överkla­gas. Nämnden får dock hänskjuta ärendet till regeringen, om det är av större vikt.

Lotterinämndens beslut i frågor rörande tUlstånd som avses i 7 §, 13 § första stycket andra meningen eller 21 § får överklagas hos regeringen genom besvär.

Besvärsbestämmelserna, som har berörts i avsnittet 2.10.3, överens­stämmer i allt väsentligt med vad som f. n. gäller enligt 12 § LF.

I allmänhet gäller således enligt andra stycket att lotterinämnden är sista instans för prövning av ärenden om lotterier. Av tredje stycket följer dock


 


Prop, 1981/82:170                                                                139

att talan får föras hos regeringen mot nämndens beslut i frågor rörande tillstånd att anordna automatspel med penningvinster (7 §), att anordna traditionella lotterier inom flera län (13 § första stycket andra meningen) eller att inneha utbetalningsautomat (21 §). Det är här fråga om ärenden som det ankommer på nämnden att pröva i första hand. Möjligheten att föra talan hos regeringen gäller även beslut av nämnden om varning eller återkaUelse enligt 27 §, avseende exempelvis den som har meddelats till­stånd att anordna automatspel med stöd av 7 §.

32 §

Beslut om återkaUelse av tiUstånd enligt denna lag skaU gälla omedel­bart, om inte annat bestäms.

I paragrafen föreskrivs att beslut om återkallelse av tillstånd skall gälla omedelbart, om inte annat bestäms. Som har anförts i anslutning till 27 § . bör lotteritillstånd återkallas endast när detta är nödvändigt. Bestämmel­sen är föranledd av kravet på snabb verkstäUighet i dessa fall.

33 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt denna lag.

Möjligheten att meddela föreskrifter om avgifter har behandlats i avsnit­tet 2.12.3.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

I en särskild övergångsbestämmelse (punkten 2) anges att genom lagen upphävs lotteriförordningen (1939:207). Vidare anges (punkten 3) att till­stånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser gäller fortfarande. Sådant tillstånd kan avse anordnande av lotteri eller införsel eller innehav av utbetalningsautomat.

Punkten 4 avser till en början sådana lotterier som enligt 2 § och 3 § första stycket a) LF får anordnas efter endast anmälan. Dessa lotterier får anordnas i samband med vissa tillställningar. De äldre bestämmelserna skall gälla om lotteriet har anordnats vid viss tillställning och tillställningen har påbörjats före ikraftträdandet, dvs. lotterierna får slutföras enligt be­stämmelserna i LF. Vidare avser punkten 4 även massmedielotterier som utan tillstånd får anordnas i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift eller i samband med rundradiosändning. Också dessa lotterier får slutföras enligt bestämmelserna i LF om skriften har getts ut eller om mndradiosändningen har ägt mm före ikraftträdandet.

Enligt punkten 5 får ansökan om tillstånd att anordna lotteri enligt denna lag prövas före ikraftträdandet. Således bör exempelvis en ideell förening hos polismyndigheten kunna få en ansökan prövad om att efter ikraftträ­dandet få anordna s. k. frisektorlotterier enligt 14 §.


 


Prop. 1981/82:170                                                  140

5.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Förslaget har kommenterats i avsnittet 2.14.3.

16 kap. 14 §

I första stycket har föreslagits en ny definition av dobbleri. Beträffande den närmare innebörden härav hänvisas till den allmänna motiveringen. Det bör understrykas att utgången i den anordnade verksamheten helt eller fill väsentlig del skall bero på slumpen. Utanför fiUämpningsområdet faller alltså normalt skicklighetsspel som schack, golf, biljard och tävlingsbridge.

Dobbleri kan föreligga även om verksamheten är ägnad att filiföra anord­naren en betydande ekonomisk vinning. Detta rekvisit är avsett att täcka in bl.a. kedjebrevsspel och liknande spel.

Andra stycket innefattar i allt väsentligt en redaktionell ändring med beaktande av ändringen i första stycket. Begränsningen till sådan verksam­het som framstår som äventyrlig innebär att köp av en lottsedel i ett otillåtet lotteri eller liknande verksamhet inte är straffbart. Däremot kan deltagande i illegal bookmaking vara det.

16 kap. 14 a § Ändringen avser straffskalan.

6   Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen tili

1.    lotterilag,

2.    lagom ändring i brottsbalken.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.


 


Prop, 1981/82:170                                                  141

Bilaga 1

Lotteriutredningens sammanfattning av betän­kandet (SOU 1979:29)

Bakgrund

Uppdraget

Vårt uppdrag har varit att granska nu gällande reglering av lotteri- och spel verksamheten och formulera de grundläggande principer som i framtiden bör gälla för samhällets reglering av verksamheten. 1 uppdraget har även ingått att pröva vilka lotteri- och spelformer som bör omfattas av en reglering på lotteri- och spelområdet. En central fråga har varit för vilka ändamål lotterier och spel skall få anordnas och hur dessa ändamål skall preciseras och prioriteras. Till uppdraget har även hört att lämna förslag om hur samhällets tillsyn och kontroll över lotteri- och spelverksamheten skall utformas. För att få underlag till överväganden borde enligt direktiven förhållandena och utvecklingstendenserna på lotteri- och spelmarknaden analyseras. Vidare borde utredningsarbetet utmynna i förslag till författningstext.

Lotteri- och spelmarknaden

Vi har gjort följande sammanställning för år 1978 vad gäller olika lotteri-och spelformers ungefärliga omfattning.

Lotteri- och spelform                                               Milj. kr.

Traditionella iouerier                                                  450

Bingospel                                                                  1 000

Aulomatspel                                                               950

Roulett-, kon- och tärningsspel                                   50

Penninglotterier                                                         770

Tips                                                                           1 060

Totalisaiorspel                                                          1 550

Summa                                                                   5 830

Man kan således grovt beräkna lotteri- och spelverksamhetens omfattning år 1978 till omkring 5,8 miljarder kronor. Det bör här påpekas att den angivna siffran återspeglar antalet insatser. Men lotterier och spel ger ju även tillbaka pengar och varor i form av vinster. Av vinstmedlen använder lotteri- och speldeltagarna en del till nya insatser, s. k. återspel. Det är alltså delvis samma


 


Prop. 1981/82:170                                                  142

pengar som är i omlopp.

Det bör vidare påpekas att uppgifterna för de redovisade lotteri- och spelformerna i flera fall är osäkra. För vissa lotterier och spel saknas dessutom omslutningssiffror. Detta är fallet beträffande s. k, anmälningslotterier, massmedielotterier och även vad gäller flipperspel och liknande. Den totala omfattningen av lotteri- och spelverksamheten är därför med säkerhet betydligt större än den redovisade siffran 5,8 miljarder kronor. Här bör dock nämnas att automatspel om pengar är förbjudet fr. o. m. den 1 januari 1979.

Det förekommer även illegal lotteri- och spelverksamhet i betydande omfattning. Enligt uppgifter från polismyndigheterna kan omfattningen av denna uppskattas till ungefär 500 miljoner kronor per år.

Lotteri- och spelverksamheten har ökat i omfattning under senare år och flera nya lotteri- och spelformer har introducerats på marknaden, exempelvis bingospel, enarmade banditer och vissa typer av flipperspel. Samtidigt har verksamheten i ökad grad kommersialiserats genom att privata företag bildats, vilka mot ersättning åtar sig att bedriva lotterier och spel för bl. a. ideella föreningars räkning.

Om man ser till marknadsandelen för olika lotterier och spel finner man att de traditionella lotterierna under senare år trängts tillbaka av framför allt bingospelet och totalisatorspelet (särskilt V65). Även penninglotterierna har ökat sin marknadsandel.

Nuvarande reglering

Lotterier och spel regleras i dag av lotieriförordningen (1939:207). Av denna framgår att lotterier och spel för allmänheten i princip inte lår anordnas utan tillstånd av myndighet. Tillstånd kan beviljas av polismyndigheterna, läns­styrelserna eller regeringen, beroende på vilka särskilda regler som gäller för lotteri- eller spelformen i fråga.

De statliga lotteri formerna penninglotterier och f;>s anordnas liksom totaU­satorspel efter tillstånd av regeringen. Vinster lår efter regeringens godkän­nande utgå i pengar. Tillstånd ges till för ändamålet särskilt bildade bolag (Svenska Penninglotteriet AB, AB Tipstjänst och AB Trav och Galopp).

Vad gäller s. k. traditionella lotterier med varuvinsler fär polismyndigheten bevilja tillstånd lill lotterier med en högsta omslutning av 30 000 kronor under förutsättning att lotteriet anordnas inom polisdistriktet. Lotteriet lår anordnas för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller partipo­litisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidka­re. Så kallade anmälningslotierier får under vissa förutsättningar anordnas efter enbart anmälan till polismyndigheten. 1 en typ av anmälningslotierier får insatsen inte överstiga en krona och vjnstvärdet inte 50 kronor. Lotte­rierna skall anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställ­ning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller i samband med s. k. storbingospel. För en annan typ av anmälningslotterier finns inga begränsningar av insatser eller vinst värde, men lotterierna får inte omsluta mer än 3 000 kronor. De lår inte anordnas i samband med offentlig nöjestillställning, men i övrigt för samma ändamål som de förstnämnda anmälningslotterierna.

Länsstyrelsen får lämna tillstånd till traditionella lotterier som omsluter


 


Prop, 1981/82:170                                                  143

högst 400 000 kronor och som anordnas inom länet. Dessa lotterier får anordnas församma ändamål som de tillståndsbelagda polislotterierna.

Regeringen kan bevilja tillstånd till traditionella lotterier som anordnas i mer än ett län eller som omsluter mer än 400 000 kronor, s. k. rikslotterier. Regeringen har i övrigt en generell rätt att lämna tillstånd till alla typer av lotterier och spel, alltså även lotterier och spel om penningvinster.

Bingospel för anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen. Behållningen skall användas för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller partipo­litisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidka­re.

Som tidigare nämnts är automatspel om penningvinster numera i princip förbjudet. Enda undantaget utgör spel på fartyg i internationell trafik. Under vissa förutsättningar kan polismyndigheterna ge tillstånd till automalspel om varuvinsler om spelet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning, tivoli- eller restaurangrörelse. Sådant automatspel kan vidare, efter tillstånd av länsstyrelsen, fö anordnas i samband med bingospel.

Roulett-, kort- och tärningsspel med begränsade insats- och vinstmöjlighe­ter (en krona och 30 gånger insatsen) får efter tillstånd av polismyndighet under vissa förutsättningar anordnas i nöjesparker och s. k. spritrestauranger. Spelet för anordnas i kommersiellt syfte och vinst för utgå i pengar.

Spel på mekaniska eller elektroniska apparater, såsom .flipperspel, för anordnas utan tillstånd eller anmälan om den enda vinst man kan erhålla på apparaten är ett frispel per spelomgång.

År 1974 inrättades på försök lotterinämnden som central myndighet på lotteri- och spelområdet. Nämnden utfärdar bl. a. anvisningar för hur lotteriförordningen skall tillämpas och är sista besvärsinstans i ärenden om lotterier och spel som förs upp från länsstyrelserna.

Problem

Vissa problem i samband med lotterier och spel förtjänar enligt vår mening särskild uppmärksamhet.

Den nuvarande lagstiftningen på lotteri- och spelområdet är otidsenligt uppbyggd och komplicerad,delvis beroende på att nya lotteri- och spelformer reglerats efter hand som de introducerats på marknaden. Nya spelformer kan nämligen i dag inte regleras på ett tillfredsställande sätt utan alt lagstiftningen utökas. Del har i sin tur bidragit till att nya spelformer kunnat utvecklas på ett från sociala synpunkter otillfredsställande sätt. Ett exempel härpå är de enarmade banditerna. Till denna utveckling har också bidragit att tillsyn och kontroll enligt nuvarande lagstiftning är otillfredsställande.

Ett särskilt problem med den nuvarande regleringen äratt bestämmelserna om vilka ideella ändamål som skall fö stödjas med intäkter från lotterier och spel är oklara och svårtolkade. Detta har fört med sig att myndigheterna tillämpar bestämmelserna på olika sätt. Många gånger är osäkerheten stor huruvida lotteritillstånd för beviljas för det sökta ändamålet. Den praxis som utvecklats på området framstår i vissa fall som inkonsekvent och ologisk.

Som vi tidigare nämnt har privata företag, s. k. serviceföretag, kommit att spela en allt större roll vid anordnandet av lotterier och spel för ideella ändamål. Dessa företag åtar sig att mot ersättning sköta alla praktiska frågor


 


Prop. 1981/82:170                                                  144

som hör till lotteriet eller spelet. De har i många fall kommit att inta en alltför dominerande ställning i förhållande till de ideella organisationerna. I vissa fall kan serviceföretag i praktiken avgöra vilken ideell organisation som skall få anordna lotteri eller spel.

Vi har funnit att samhällets tillsyn och kontroll över lotteri- och spelverk­samheten är bristfällig. Detta har lett till att olagliga lotterier och illegal spelverksamhet förekommer i betydande utsträckning. Även utländska lotterier marknadsförs i Sverige, trots att det är förbjudet enligt lotieriförord­ningen. Den kontroll av lotterier och spel för ideella ändamål som utförs av de av myndigheterna utsedda kontrollanterna har visat sig inle vara tillräcklig.

Utredningens överväganden och förslag

Behövs lotterier och spel?

1 alla länder inom den västerländska kulturkretsen förekommer lotterier och spel i olika former. Anledningarna härtill är många. Redan som barn deltar de flesta i tärningsspel och andra spel där slumpen spelaren större eller mindre roll. Många människor behåller intresset för lotterier och spel under hela livet. En annan anledning till att lotterier och spel förekommer i så stor omfattning är den närmast självklara, att det lockar många människor att för en förhållandevis ringa insats kunna vinna en större penningsumma eller någon eftertraktad vara, t. ex. en bil eller en båt. Till den spänning som möjligheter­na till vinst ger kommer också för många att lotterier och framför allt spel tjänar som sysselsättning och förströelse. I andra fall är det möjligheten att få vara tillsammans med andra människor som är drivfjädern för spelintresset. En sådan social funktion för bl. a. bingospelet antas ha. För vissa människor ter sig lotterier och spel som ett tilltalande sätt att understödja ideell verksamhet.

Men lotterier och spel medför också olägenheter av olika slag. Den största olägenheten är att många människor frestas att köpa lotter eller spela i en omfattning som överskrider deras reella ekonomiska möjligheter. Sädana sociala skadeverkningar förekommer i samband med enarmade banditer. Efter förslag av lotteriutredningen har riksdagen beslutat om förbud för sådana apparater. I detta betänkande ger vi belägg för att sociala skadeverk­ningar också kan förekomma vid andra spelformer. Det gäller exempelvis ungdomars spel på flipper och liknande apparater. Vi återkommer lill hur dessa problem bör bemästras i det följande.

Även de som av principiella eller andra skäl ogillar lotterier och spel medger dock att tanken på att helt förbjuda dem är fullständigt orealistisk. Det vore ati beröva många människor en förströelse, som i de flesta fall får anses-vara oskyldig. Eftersom en stor del av vinsten på lotterier och spel går till ideella ändamål, vore det också att spoliera möjligheterna till åtskillig samhällsnyttig ideell verksamhet. Slutligen kan man peka på att ett totalförbud mot lotterier och spel med säkerhet skulle främja en illegal verksamhet som lätt kunde fö stor omfattning.


 


Prop. 1981/82:170                                                  145

Samhällskontroll

Vi utgår alltså från att lotterier och spel kommer att vara bestående inslag i vårt samhälle. Vi utgår också från alt - som direktiven säger - lotteriverksam­heten alltjämt skall vara underkastad offentlig reglering.

Den offentliga regleringen och kontrollen har flera syften. Ett är att bevaka lottköparnas och speldeltagarnas intressen. Lotteri- och spelverksamhei. lämnar i sig utrymme för bedrägerier och andra ohederliga förfaranden och detta måste så vitt möjligt förebyggas. Lotterier och spel bör med andra ord fö anordnas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett ansvarskännande och ändamålsenligt sätt och att deltagarna inte otillbör­ligt utnyttjas. Ett annat syfte med regleringen och kontrollen är att tillse alt lotterierna ger behållning som kommer de intressen till godo som samhället vill gynna. Ett tredje syfte är att så långt som möjligt motverka sociala skadeverkningar av lotterier och spel. Detta kan ske exempelvis genom att man bestämmer högsta tillåtna insats och ser till att barn och ungdom inte på ett otillböriigt sätt lockas att delta. Samtliga nu angivna motiv har legal till grund för det lagförslag som vi lägger fram och som närmare belyses i det följande.

Alla nu kända lotteri- och spelformer som vi anser bör fö bedrivas även i fortsättningen har reglerats i lagförslaget. De olika formerna behandlas i särskilda avsnitt och i specialmotiveringen. Det bör tilläggas att vi gjort lagen heltäckande i den meningen att den är avsedd att omfatta också nya och för dagen okända lotteri- och spelformer.

Behållningen av lotterier och spel

Principen att behållningen av lotterier och spel skall tillfalla antingen staten eller olika allmännyttiga eller ideella ändamål har gammal hävd i svensk lotterireglering. De viktigaste undantagen - som avser enarmade banditer och roulettspel - är av sent datum.

Vi kan inte finna nägot hållbart argument för all huvudprincipen om all behållningen skall tillfalla staten eller ideellt ändamål bör överges. Det kan inte annat än i undantagsfall accepteras att allmänhetens spelbenägenhet används för att gynna privata vinstintressen.

Enligt direktiven bör vi inte gå närmare in på de statliga lotterierna - tips och penninglotteri - eller på det specialreglerade totalisatorspelet vid häst­kapplöpningar. Vi är dock enligt direktiven oförhindrade all lägga fram de förslag om dem somföljer av våra principiella ställningstaganden.

I direktiven sägs att vi, för att få underlag för våra överväganden, bör analysera förhållandena och utvecklingstendenserna på lotlerimarknaden företrädesvis från ekonomisk synpunkt. Del sägs här också att vi bör belysa lotteriernas betydelse för de ideella organisationernas ekonomi.

Dessa senare uttalanden i direktiven har givit oss anledning att något gå in på de statliga lotterierna och totalisatorspelet. Totalmarknaden för lotterier och spel för nämligen antas vara tämligen stabil - åtminstone på kort sikt. En ökning av de statliga lotterierna och totalisatorspelet kan därför vara ägnad alt minska utrymmet för ideella lotterier och vice versa.

Ett ytterligare skäl att inte utesluta någon lotteri- eller spelform från vår

10   Riksdagen 1981/82. i saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                  146

genomgång och analys är vår strävan att skapa ett enhetligt system för all lotteri- och spelverksamhet.

Statliga lotterier och totaUsatorspel

Traditionellt har lotterier med penningvinster varit förbehållna staten. De två statliga lotteriföretagen. Svenska Penninglotteriet AB och .AB Tipstjänst, lämnar åriigen betydande tillskott till statskassan.

Lotterier och spel om pengar är mer attraktiva än lotterier och spel om varuvinsler. Det kan därför göras gällande all samhällel genom all reservera denna marknad för staten berövar ideella intressen en väsentlig möjlighet att fö ekonomiska tillskott till sin verksamhet.

Alt lotterier och spel om pengar i princip förbehållits staten har sin grund just i deras attraktivitet. Vid sådant spel finns särskild risk för sociala skadeverkningar. Det måste förutsättas att samhället vid utformningen av statliga lotterier och spel beaktar dessa risker. Likaså kan det förutsättas att statliga lotterier och spel utformas så att lottköparnas berättigade intressen tillgodoses. 1 sammanhanget måste också beaktas att medel som flyter in till statskassan i form av intäkter från statliga lotterier och spel i betydande utsträckning fördelas mellan olika ideella ändamål.

Med hänsyn härtill anser vi att rätten all anordna lotterier och spel med penningvinster i princip fortfarande bör vara förbehållen staten. I gällande lagstiftning görs dock vissa undantag från denna princip. Vi syftar här främst på automatspel, totalisaiorspel och roulettspel. Med roulettspel jämställs då kort- och tärningsspel. Automatspel om pengar har nyligen förbjudits av riksdagen.

Totalisaiorspel i samband med trav och galopp är som framgått av det föregående - sett till omslutningen - den största spelformen i landet. Behållningen av detta spel skall främja hästuppfödningen inom riket och stödja hästsporten. Härigenom ges ett mycket kraftigt stöd åt ett ändamål av tämligen udda slag.

Som framgått av det föregående skall vi enligt direktiven inte gå närmare in på denna spelform, som reglerats fullständigt så sent som år 1973.

Vi har hållit hearings med företrädare för sociala myndigheter, polis och åklagare samt företrädare för hästsporten rörande bl. a. totalisatorspelets sociala konsekvenser. Del framkom att spelet i vissa fall kan leda till sociala problem i den formen alt deltagarna satsar så stora pengar på spelet att det äventyrar deras ekoriomi.

Vi har övervägt olika åtgärder för att söka begränsa de sociala skadeverk­ningar som kan vara en följd av ohämmat totalisaiorspel. En möjlighet som därvid prövats är att begränsa det belopp som en person för satsa i ett visst lopp. Någon sådan begränsning finns inte i dag. Vi har dock inte, inom ramen för nuvarande spelformer, kunnat finna någon modell för begränsning som kan antas leda till praktiska resultat. Att föreslå ändringar i själva spelformer­na har legat utanför vårt uppdrag.

Som redan framgått har de statliga lotterierna och särskilt totalisatorspelet ökat sin andel av lotteri- och spelmarknaden. Särskilt betänkligt från principiella utgångspunkter är det att totalisatorspelet tillåts att ta en så stor del (omkring 1 /5) av hela marknaden i anspråk. Lotterier och spel för ideella


 


Prop. 1981/82:170                                                  147

ändamål kan inte erbjuda penningvinster, vilka för många lottköpare och speldeltagare är särskilt lockande. Sådana lotterier och spel har således nackdelar i konkurrensen rped de statliga lotterierna och totalisatorspelet. Det finns i dagsläget inte något som tyder på att de senaste årens ogynnsam­ma utveckling för den ideella sektorn skall kunna brytas, om de statliga lotterierna och totalisatorspelet i framtiden tillåts öka på samma sätt som hittills.

Vi anser del angeläget att de ideella föreningarna ges så goda förutsättning­ar som möjligt att finansiera sin verksamhet. Vi bedömer det därför som önskvärt att bryta den nuvarande ogynnsamma utvecklingen för lotterier och spel för ideella ändamål och att stödja och utveckla denna sektor. Det statliga spelet och totalisatorspelet bör inte tillåtas att ytteriigare breda ut sig på det ideella spelets bekostnad.

Lotterier och spel för ideella ändamål

De lotterier och spel som i dag anordnas för ideella ändamål är främst traditionella lotterier och bingospel.

Vi nämnde inledningsvis att ändamålsbestämmelserna beträffande dessa spelformer är oklara och svårtolkade. Vi har kommit till den slutsatsen, att det är nödvändigt att skapa ett nytt syslem som reglerar ändamålen.

All ideell verksamhet är i vid mening till nytta för samhället. I princip bör därför enligt vår mening ingen ideell verksamhet vara utesluten från möjlighet att delvis finansiera sin verksamhet med lotterier och spel.

Enligt nuvarande ordning finns inget stadgat om i vilken form ideell verksamhet skall bedrivas för att den skall kunna fö stöd av lotteri- eller spelintäkter. Praxis har emellertid utvecklats därhän att verksamheten bör bedrivas i organiserad form av en juridisk person, en förening eller liknande. Detta för anses vara en gmndläggande förutsättning för att verksamheten skall vara seriös och kunna kontrolleras. Vi anser därför att denna praxis bör lagfästas.

En annan i praxis utbildad förutsättning för tillstånd till anordnande av lotterier och spel är att den ideella verksamhet som de skall främja drivs varaktigt. Varaktigheten ger ett ytteriigare belägg för det seriösa i verksam­heten och vi anser därför att även denna förutsättning bör lagfastas. En förening bör i regel kunna påvisa att verksamhet bedrivits kontinuerligt under minst två år innan lotteri- och spelmarknaden får tas i anspråk.

1 dag finns uppenbara orättvisor mellan de ideella lotteri- och spelanordnar-nas möjligheter att ta lotteri- och spelmarknaden i anspråk. Vi föreslår vissa åtgärder för att åstadkomma en rättvisare fördelning av marknadsutrym-met.

Vid bedömningen av frågan om vem som bör fö tillträde lill marknaden bör enligt vår mening olika ideella organisationers behov av medel från lotterier och spel vara vägledande. Organisationer som har goda intäkter från annat än lotterier och spel bör stå tillbaka för organisationer med endast marginella möjligheter att alternativt finansiera sin verksamhet. Det sammanlagda behovet av medel från lotterier och spel får ibland antas vara större än det tillgängliga utrymmet på lotteri- och spelmarknaden. För att åstadkomma en rättvis fördelning av lotteri- och spelintäkierna föreslår vi alt myndigheterna


 


Prop, 1981/82:170                                                  148

under sådana förhållanden skall kunna skära ned ansökta belopp i relation till konstaterade behov av intäkter.

Vidare bör, som redan nu är fallet i praxis, lotteri och spel bara fö anordnas under förutsättning att de kan antas lämna skälig avkastning till den verksamhet som skall främjas.

Vårt förslag i denna del innebär att kretsen av anordnare av lotterier och spel vidgas nägot i förhållande till nuläget. Det blir således möjligt förvissa politiska organisationer som idag inte för lotteritillstånd - bland dem Kristen Demokratisk Samling (KDS) - för Hem och Skola-föreningar och för korporationsidrottsföreningar att anordna lotterier och spel. Å andra sidan innebär förslaget vissa inskränkningar i anordnarkretsen. Det gäller förening­ar med verksamhet som direkt eller indirekt syftar till att gagna förenings­medlemmarnas ekonomiska intressen. För sådan verksamhet som hittills i vissa fall kunnat stödjas med lotterier och spel kommer lotteritillstånd inte att medges.

Inom ramen för de nuvarande anmälningslotterierna har införts sådana lotteri- och spelformer som varit klart olämpliga. Ett exempel härpå är de enarmade banditerna. Dessutom har möjligheterna till kontroll av anmäl­ningslotteriema varit mycket begränsade från myndigheternas sida. Anmäl­ningslotteriema skall enligt vår mening inte få finnas kvar. Vi är emellertid medvetna om att ett tillståndsförfarande för samtliga lotterier skulle leda till mycket stor arbetsbelastning för tillståndsmyndigheterna. Dessutom skulle ett sådant system säkerligen upplevas som onödigt krångligt av föreningar som anordnar endast några smålotterier om året. Vi föreslår därför att en ','/// sektor" för smålotterier skapas. Inom denna sektor skall varje ideell förening så gott som fritt få anordna lotterier upp till en sammanlagd omslutning av 20 000 kronor per år. För att nettobehåUningen skall bli så hög som möjligt skall lotterierna enligt vårt förslag bedrivas utan medverkan av kommersiella företag. För att möjliggöra en viss myndighetskontroll skall emellertid endast av myndigheterna godkända lotter fö användas.

Vi föreslår dessutom au föreningar och liknande sammanslutningar vid interna sammankomster fritt skall få anordna lotterier med en högsta omslutning av 500 kronor per sammankomst.

I övrigt innebär våra förslag vad gäller traditionella lotterier inga stora förändringar. Bland viktigare förslag märks följande.

-       Lokala föreningar får sälja sina lotter inom hemortskommunen och regionala föreningar inom länet. Föreningar som anordnar s. k. rikslotte­rier får sälja lotterna inom hela sitt verksamhetsområde.

-       De nuvarande värdegränserna för lotteriernas omslutning tas bort. Med det sätt för tillståndsgivning som vi föreslagit saknas anledning att ha bestämda gränser för omslutningen.

-       Myndigheterna anger i samband med tillståndsgivningen försäljningsti­den för lotterierna.

-       Myndigheterna bedömer behovet av insatsbegränsningar.

-       Högsta insats i traditionella lotterier som anordnas inom folkparker och liknande fasta anläggningar skall vara 2 kronor och högsta vinstvärde 200 kronor. Motsvarande belopp är f n. 1 krona och 50 kronor.


 


Prop. 1981/82:170


149


Väsentliga för de traditionella lotterierna är även de åtgärder för tillsyn och kontroll sorp vi föreslår. Vi återkommer till dessa i det följande.

Bingospelei har ofta påståtts leda till sociala och ekonomiska problem för deltagarna. Resultatet av ett forskningsprojekt åren 1975-1977 kallat "Bingo­spelarens sociala profil"' ger emellertid inte belägg för dessa påståenden. Undersökningen tyder på att bingospelet är en form av samvaro där sociala kontakter lätt kan etableras och återknytas och att spelet för många människor ger avkoppling och spänning under tämligen oförargliga former. Studier vi utfört i bingohallar tyder inte heller på alt spelet leder lill ekonomiska problem för deltagarna. Kritiken mot bingospelet synes i många stycken överdriven och i vissa fall obefogad. Vi har därför inte funnit skäl till en hårdare reglering av spelet.

Formerna för hur bingospelet får bedrivas har efter hand blivit alltmer reglerade genom lotterinämndens anvisningar. Vad som nu återstår alt göra är att förbättra kontrollen och stävja icke önskvärda yttringar av spelformen. Detta kan ske inom ramen för den förbättrade kontrollorganisation vi föreslår.


Andra lotterier och spel

Roulettspel är mer än de flesta spel ägnat att medföra sociala skadeverkningar. Detta under förutsättning att det för bedrivas med obegränsade insats- och vinstmöjligheter. 1 vårt land är emellertid gränserna för tillåtna insatser och vinstmöjligheter mycket snäva. En förutsättning för att i fortsättningen över huvud taget tillåta offentliga roulettspel måste vara att det sker i samma begränsade former som hittills. Vi har inga belägg för alt spelet i hittillsva­rande former orsakat några större sociala problem.

Ett skäl som talar för att i fortsättningen tillåta roulettspel om pengar är att legalt spel i någon mån kan antas motverka att människor söker sig till det illegala spel som förekommer. Det illegala spelet befrämjar brottslighet och kan leda till ekonomiska katastrofer för enskilda människor.

Offentligt roulettspel under ordnade former för att motverka illegalt spel skulle dock mycket väl kunna anordnas av staten eller av ideella organisa­tioner. Spel i sådan regi skulle bättre än det hittillsvarande restaurangspelet svara mot de intentioner vi har för spelmarknaden i framliden.

Emellertid har vi i detta sammanhang inte ansett oss kunna undgå alt beakta att restaurangerna efter den I januari 1979 inte längre har rätt att anordna automalspel. Det medför att åtskilliga restaurangers intäkter i framtiden kraftigt beskärs. Alt i det läget frånta restaurangerna också möjligheten att anordna roulettspel har vi inte ansett lämpligt. På sikt bordet emellertid övervägas all överföra rouletispelet antingen i samhällets eller de ideella organisationernas regi.

I övrigt föreslår vi för roulettspelets del bl. a.

-       Endast restauranger som kan antas bedriva spelet i ansvarskännande och ordnade former skall kunna beviljas tillstånd.

-       Spel tillåts bara i särskilt iordningsställda lokaler och under vissa tider.

-       Personer under 18 år skall inte få delta i spelet.

-       Högsta tillåtna insats och vinstvärde skall även i fortsättningen vara 1 krona respektive 30 gånger insatsen.


' Initierat av Riksförbun­det för hjälp ål läkeme­delsmissbrukare. Utfört vid Institutet för social forskning.


 


Prop. 1981/82:170                                                  150

Förslaget innebär i denna del en hårdare kontroll av spelet än som idag sker. Det för antas att vissa restauranger som nu har speltillstånd inte kommer att klara de nya kraven. Å andra sidan blir det med vårt förslag inle - som för närvarande - bara rusdrycksrestauranger.som för rätt att anordna roulettspel. Även vissa andra restauranger- exempelvis de av Moiormännens Helnyk­terhetsförbund drivna restaurangerna - skall kunna få sådant tillstånd.

Kort- och tärningsspel för allmänheten anordnas i dag enligt reglerna för roulettspel och spelen har anpassats till roulettspelet. Vi anser delta mindre lämpligt. De internationella spelreglerna för kort- och tärningsspel är helt olika roulettspelets, bl. a. vad gäller vinstchanser och antal möjliga insatser. 1 den mån kort- och tämingsspel skall få anordnas i vårt land, bör de enligt vår mening anordnas enligt internationella spelregler, men med begränsade insats- och vinstmöjligheter.

I fråga om kortspel föreslår vi följande.

-       Det enda kortspel som bör tillåtas är den traditionella typen av Black Jack (21) där vinstmöjligheterna är en och en halv gånger insatsen.

-       För att spelet skall ges en karaktär av förströelsespel bör högsta insats vara 10 kronor.

-       Kortspel bör liksom roulettspel få anordnas i restauranger och inom fasta nöjesanläggningar och under i övrigt samma förutsättningar som roulett­spel.

Det internationella tämingsspelet (Craps) är ett mycket snabbt, hasardbetonat spel där vinstutdelningsreglerna ändras beroende på hur många tärningar som används. Riskerna för sociala skadeverkningar är uppenbara och sådant spel bör därför enligt vår mening inte få anordnas i vårt land. Vi har övervägt om någon oskyldigare formgav kommersiellt tärningsspel bör tillåtas i framtiden, men inte funnit bärande skäl härför. Roulett- och kortspel får anses vara tillräckliga förströelseinslag i restauranger och nöjesparker.

Det finns belägg för att aulomatspel om pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande kan ge sociala skadeverkningar. Sådant spel bör därför även i fortsättningen vara förbjudet utom vad gäller fartyg i trafik mellan svensk och utländsk hamn. Automatspel med vamvinster bör enligt vår mening inte särregleras, utan jämställas med andra lotterier och spel om varor och få anordnas av ideella föreningar.

Vårt förslag innebär vidare att reglerna för s. k. massmedieloiierier (i tidningar, radio och TV) skärps. Från tidningshåll har föreslagits alt den nuvarande gränsen för högsta vinstvärde, 200 kronor, skall höjas. Vi avvisar det förslaget.

Möjligheterna att använda reklamloiterier i säljfrämjande syfte är i dag mycket begränsade. Vi föreslår att sådana lotterier i fortsättningen inle skall få förekomma.

Kedjebrevs- och andelsspel anordnade för allmänheten är i dag inte reglerade i lotteriförordningen. Enligt direktiven skall vi dock ta ställning till huruvida sådana spel bör regleras i den framtida lolterilagstiftningen. Sådan reglering bör enligt vår mening nu komma till stånd. Kedjebrevs- och andelsspel med penningvinster har kritiserats bl. a. för att deltagarna utsätts för arrangörens godtycke vad gäller utbetalningen av vinster. Spelen är nämligen konstmerade så att arrangören kan påverka vinstmöjligheterna genom att bestämma vilka som förgå in som deltagare i början av spelkedjan.


 


Prop. 1981/82:170                                                  151

Vi har funnit kritiken mot kedjebrevs- och andelsspel berättigad. Vi föreslår att kedjebrevs- och andelsspel med penningvinster förbjuds.

Flipperspel och liknande

En grundläggande princip i vårt arbete har varit att lotteri och spel inte skall få utformas så att barn och ungdom otillböriigt lockas att spela. Det har också varit naluriigt att vi allmänt sett granskat olika spelformer med tanke på sociala skadeverkningar.

Det är två spelformer som under senare tid särskilt utsatts för kritik, nämligen spelet på enarmade banditer och spelet på elekironiska och mekaniska apparater av flippertyp. 1 ell tidigare betänkande har vi föreslagit en myckel hård begränsning av spelet på enarmade banditer. Riksdagen har därefter tolalförbjudit sådant spel.

Flipperspelet har starkt ökat i omfattning under senare år. Kritiken mot spelet har främst kommit från företrädare för skolan och skolan närstående organisationer samt från sociala myndigheter. Kritiken har tagit fasta på att spelet skapar sociala problem bland barn och ungdom. Kritiken har särskilt gällt lokaler med så många spel att de kan betecknas som spelhallar.

Vi har funnit kritiken mot flipperspelet berättigad. Det kan därför finnas skäl att från sociala utgångspunkter reglera det kommersiella spelet på flipper och liknande apparater. Varken nuvarande lagstiftning eller den av oss föreslagna lagen om lotterier och spel ger dock möjlighel lill sådan reglering. Vi har därför kommit till uppfattningen att flipperspelet bör regleras i en särskild lag. Därvid uppkommer frågan hur en sådan reglering bör utformas. Vi har inte bedömt det som nödvändigt all införa lillståndsplikt för rätlen att ställa upp flipperspel och liknande apparater. Enligt vår mening bör det räcka med att myndigheterna ges möjligheter att ingripa mot de missförhållanden som kan komma att uppstå vid spel på dessa apparater. Myndigheterna bör ges rätt att begränsa spelets omfattning genom alt meddela föreskrifter för spelet i vissa lokaler. Det kan exempelvis gälla föreskrifter om under vilka tider spel får förekomma och hur många spelapparater som för finnas i lokalen.

Serviceföretagen

Den snabba utvecklingen av den ideella lotteri- och spelverksamheten under 1970-talet ledde till alt lotterierna i allt större utsträckning kom att skötas av kommersiella företag. Dessa var särskilt i början i regel helt fristående från de ideella organisationer som formellt var anordnare av lotterierna eller spelen. Serviceföretagen tillhandahåller olika s. k. konsultOänster. De lotteri- och spelformer som främst administreras av serviceföretag är de rikstäckande lotterierna och bingo.

Myndigheterna uppläckte på ett tidigt stadium de risker som de kommer­siella serviceföretagen innebär för den ideella lotteri-och spel verksamheten. I linje härmed förutsätts i våra direktiv att vi kommer med förslag som reglerar serviceföretagens verksamhet.

I samband med ändring av reglerna för bingospelet år 1974 framhöll departementschefen i proposition 1974:51 att serviceföretagen på bingomark-


 


Prop, 1981/82:170                                                  152

nåden vid den tidpunkten kunde ha en viktig funktion att fylla, men att man på sikt borde frigöra spelet från beroendet och inflytandet av kommersiella intressen. Det borde ankomma på lotteriutredningen att anvisa vägar för hur detta skulle kunna åstadkommas. Vi har övervägt några alternativ som skulle leda till att bingospelet frigjordes från kommersiella intressen. Vi har emellertid kommit till den slutsatsen att serviceverksamheten på bingoom­rådet bör kunna bedömas "mot bakgrund av att situationen på marknaden väsentligt har förbättrats under senare år, bl. a. genom att föreningar själva i allt större utsträckning driver spel utan medverkan av privata serviceföretag. Därför bör samhället, enhgt vår mening, inte nu vidta särskilda åtgärder för all förändra ägarförhållandena på servicemarkrladen. De missförhållanden som råder bör kunna rättas lill genom de åtgärder föreningarna själva vidtar och genom den kontrollagstiftning vi föreslår.

På lotterimarknaden går utvecklingen i motsatt riktning. Där tilltar de kommersiella serviceföretagens verksamhet. Bland annat har de skaffat sig ensamrätt till vissa attraktiva fasta försäljningsställen på varuhus och liknande.

Vi anser alt föreningarna bör uppmuntras att i ökad utsträckning själva administrera sina lotterier och spel och att bilda av föreningama ägda serviceföretag. Kommersiella serviceföretag kan emellertid för närvarande knappast länkas bort från lotteri- och spelmarknaden. De fyller en funktion för mindre anordnare som inte har resurser att driva denna verksamhet själva. Men de kommersiella serviceföretagens roll bör begränsas och företagens verksamhet måste noggrant kontrolleras så att inte privata vinstintressen gynnas på de ideella ändamålens bekostnad.

Vi föreslår bl. a. följande.

-       Avlal skall upprättas som reglerar förhållandet mellan den anordnande föreningen och serviceföretaget. Avtalet skall granskas av tillståndsmyn­digheten.

-       Myndigheterna skall ges insynsmöjligheter i serviceföretagen genom rätt att ta del av handlingar m. m.

A/era om samhällskontroll

Det är enligt vår mening av största vikt all konsumenternas - lottköparnas och speldeltagarnas - intressen bevakas effektivt och att inte privatpersoner ges tillfälle all sko sig på konsumenternas eller anordnarnas bekostnad. Delta förutsätter att samhället aktivt engagerar sig i kontrollen av lotteri- och spelmarknaden. Samtidigt måsle man ha en realistisk syn på de resurser som samhället bör avdela för denna kontroll. Flera av våra förslag kan antas leda till alt samhällskontrollen underlättas och effektiviseras.

Som vi tidigare redovisat anser vi att en "fri sektor" skall inrättas, där smålotterier får anordnas med endast begränsad kontroll.

Former för samhällskontrollen

Vi anser att ett viktigt inslag i samhällskontrollen är ätt man har kontroll över de loiier och deltagarbevis, i form av exempelvis bingobrickor, som används i ideella lotterier och spel. Tillräcklig sådan kontroll förekommer inte idag.


 


Prop. 1981/82:170                                                  153

Kontrollen bör i framtiden lämpligen utformas på det sättet att det föreskrivs att vid sådana lotterier och spel bara får användas lotter och deltagarbevis som i förväg godkänts av myndighet. Detta bör också gälla den "fria sektorn". Samhället bör även skaffa sig kontroll över lottflödet för att komma till rätta med den illegala lolteriverksamheten. Kontrollen bör enligt vår mening ske hos tillverkarna av lotter. Vi föreslår ett kontrollsystem som innebär bl.a. följande.

-       Lotter och deltagarbevis för ideella lotterier och spel skall typgodkännas av myndighet.

-       Tillverkare och importörer skall till myndigheterna rapportera alla leveranser av godkända lotter för alt ge myndigheterna underiag för kontroll av anordnare av lotterier.

Ett annat och viktigt inslag i det kontrollsystem vi föreslår är att det för vaOe lotteri och spel skall utses en föreståndare med ansvar för lotteriet.

Samhällets kontroll bör enligt vår mening utformas så alt inget lotteri -utom de inom den fria sektorn - eller spel får anordnas utan föregående tillstånd av myndighet. I myndighetens funktion som tillståndsgivare bör ligga makten att ge föreskrifter, att under tid då lotteriet eller spelet pågår utöva tillsyn och alt la emot och granska redovisningshandlingar sedan tiden för lotteriet eller spelet löpt ut. Den löpande kontrollen av lotterier och spel bör även i framtiden ombesörjas av särskilda kontrollanter, utsedda av tiUståndsmyndigheterna.

Delta innebär att de nuvarande s. k, anmälningslotterierna, där ingen reell föregående prövning sker, inte vidare skall fö förekomma. Erfarenheten visar nämligen att möjligheten att anordna lotteri bara efter anmälan missbrukas på olika sätt och leder till olägenheter av skilda slag.

Organisation och finansiering av samhällskontrollen

Frågor om tillstånd för statliga lotterier och spel handläggs idag inom handelsdepartementet och frågor om tillstånd för totalisaiorspel inom jordbruksdepartementet. Respektive departement utfärdar också detaljföre­skrifter för dessa lotterier och spel och handelsdepartementet utövar inom sitt område också viss tillsyn över spelföretagen. Riksskatteverket utövar tillsynen över totalisatorspelet. Till delta kommer att regeringen (han­delsdepartementet) är tillståndsmyndighet för de s. k. rikslotterierna.

Enligt vår mening är det lämpligt att regeringen också i fortsättningen meddelar tillstånd för statliga lotterier och spel och för totalisaiorspel. Vi anser emellertid att ärenden angående lotterier och spel på regeringsnivå bör handläggas inom ett enda departement. Därigenom kan ett mer enhetligt synsätt anläggas på de olika spelformerna och en lämplig avvägning och samordning dem emellan komma till stånd. I linje härmed anser vi att frågor om tillstånd för totalisaiorspel bör överföras från jordbruksdepartementet till handelsdepartementet.

Frågan om pä vem det bör ankomma att utfärda föreskrifter för statliga lotterier och spel och för toialisatorverksamhet bör uppmärksammas i delta sammanhang. Vi har funnit att dessa föreskrifter är så intimt förknippade med själva tillståndsgivningen all del synes naluriigt att låta regeringen


 


Prop. 1981/82:170                                                  154

(handelsdepartementet) utfärda de vikfigaste föreskrifterna.

Den statliga lotterinämnden anser vi bör permanentas. Det finns då inte skäl att bibehålla tillståndsgivningen för rikslotterierna i handelsdepartemen­tet. I linje med den delegering av förvaltningsuppgifter från regeringen till centrala myndigheter som skett under senare år bör rikslotterierna i fortsättningen hanteras av lotterinämnden. Lotterinämnden har redan idag vissa tillsynsfunktioner på lotteri- och spelområdet och dessa funktioner kommer att breddas och fördjupas med de förslag vi nu lägger fram. Vi anser det naturligt och lämpligt att de centrala tillsynsfunktionerna samlas på en hand. Det skapar förutsättningar för större enhetlighet och effektivitet i tillsynsarbetet. Det synes även lämpligt att de tillsynsfunktioner i anslutning till lotterilagstiftningen som nu ligger på handelsdepartementet och på riksskatteverket i huvudsak förs över till lotterinämnden. Nämnden bör vidare vara sista besvärsinstans i ärenden som förs upp från länsstyrelser­na.

Som en följd av vårt förslag angående de uppgifter som kommer att åvila statens lolterinämnd föreslår vi att nämnden för en förstärkning med totalt tio fiänster, varav fyra bör föras över från riksskatteverket öch handelsdeparte­mentet.

Enligt nuvarande lotlerilagstiftning har polismyndigheterna lokalt ett omfattande ansvar för lotterier och spel och för kontroll av dessa. I vårt arbete har vi emellertid funnit att den tillsyn och kontroll som för närvarande utövas av polisen på lolteriområdet är föga enhetlig och effektiv. Det har också från polishåll klargjorts för oss att man inte anser dessa tillsyns- och kontrollupp­gifter som särskilt angelägna från polissynpunkt och gärna ser all de överförs till länsstyrelserna.

Vi anser det riktigt att överföra tillståndsgivningen och kontrollen på området från polisen till länsstyrelserna. På länsstyrelserna finns förutsätt­ningar all tillskapa lämpligt stora enheter som fortlöpande kan ägna sig åt lotteri- och spelmarknaden. Härigenom kan tillsynen bli betydligt effek­tivare. På länsstyrelsehåll har man förklarat sig positiv till en sådan reform.

Förslaget förutsätter att de resurser som nu används hos polisen för uppgifter på lotteri- och spelområdet förs över till länsstyrelserna. Samman­fattningsvis föreslår vi i denna del följande.

-       Resurser motsvarande totalt omkring 60 Oänster, som idag används i anslutning till lotteri- och spelverksamhet, förs över från polismyndighe­terna till länsstyrelserna.

-       Inom länsstyrelserna skapas en fast organisation för handläggning av lotteri-och spelärenden. Hos en normallänsslyrelse kommer att finnas två handläggarfiänster och en biträdesfiänst för dessa ärenden.

Vår utgångspunkt har varit att våra förslag inte skall leda till ökade kostnader för samhället. I princip bör lotteri- och spelverksamheten själv stå för de kostnader som samhället har för att pröva ansökningar och för att utöva tillsyn och kontroll över lotterier och spel. Vi vill förorda att myndigheternas arbete på lotteri- och spelområdet i framtiden finansieras genom avgifter son erläggs av spelanordnare. Avgifterna bör, bestämmas så att de moisvarai kostnaderna för verksamheten.


 


Prop. 1981/82:170                                                  155

Den totala årliga kostnaden för myndigheternas arbete med lotterier och spel beräknar vi kommer att uppgå till ca 25,7 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 2,4 miljoner kronor jämfört med kostnaden i dag. Det ökade antal Oänster hos lotterinämnden som vi föreslår och överföringen av tjänster från polismyndigheterna lill länsstyrelserna medför en kostnadsökning. Att överföringen av yänster medför ökade kostnader beror på att de aktuella Oänsterna lönegradsmässigt ligger något högre hos länsstyrelserna än hos polismyndigheterna.

Lotteri- och spelanordnarna betalar i dag närmare hälften av den totala kostnad vi beräknar, eller 12,4 miljoner kronor, i kontrollantarvoden och expeditionsavgifter. Ungefär 10,9 miljoner kronor av den totala kostnaden betalas i dag med allmänna medel. Även sistnämnda kostnad bör ingå i de avgifter vi föreslår. Vi anser emellertid att lotteri- och spelanordnarna bör kompenseras i denna del genom att stämpel- och lotterivinstskatterna avskaffas vad gäller traditionella lotterier. De uppgår till ca 11 miljoner kronor per år. Förslaget innebär således för lotterianordnarna minskade kostnader av i ston sett samma storieksordning som de nya avgifterna medför i ökade kostnader för dem. Vi återkommer till frågan om skatterna i det följande.

Den faktiska kostnadsökning det här är fråga om för lotteri- och spelanordnarna, 2,4 miljoner kronor, måste betraktas som myckel blygsam i förhållande till omfattningen av de lotterier och spel som är föremål för kontroll.

Beskattningen

Vi nämnde förut att vi anser att stämpel- och lotterivinstskatterna på traditionella lotterier bör avskaffas. Vi föreslår detta därför att vi anser att lotterianordnarnas kostnader för tillsyn och kontroll inte bör öka i större utsträckning. Men vi gör det också därför att det visar sig att dessa skatter har en snedvridande effekt på lotteriernas utformning. Man söker i stor utsträckning undvika beskattning genom att anordna små lotterier med låga vinster, så att värdegränserna för stämpel- och lotterivinstskatt (15 000 kronor i omslutning respektive 200 kronor i högsta vinstvärde) inte överskrids. Skattereglerna kan därför inte sägas vara särskilt väl förenliga vare sig med lotterianordnarnas eller med lottköparnas intressen.

Den nuvarande beskattningen av traditionella lotterier är dessutom administrativt tungrodd och alltför arbetskrävande i förhållande lill de belopp som flyter in i skatt.


 


 


 


Prop. 1981/82:170                                                  157

Bilaga 2

Lotteriutredningens lagförslag

Förslag till

Lag om lotteri och spel

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

1        § Lagen är tillämplig på lotteri och spel om pengar eller pengars värde, som i
förvärvssyfte anordnas inom riket, om en eller flera deltagare kan få en mer
värdefull vinst än övriga deltagare och om vinstfördelningen sker efter
lottning, gissning, vadhållning eller därmed jämföriigt förfarande, som helt
eller delvis beror av slumpen.

Lagen är inle tillämplig på svenska slatens premieobligationslån.

2        § Kedjebrevsspel, andelsspel och liknande jämställs med spel enligt denna
lag.

Med lotteri och spel om pengars värde jämställs lotteri och spel om värdebevis, spelpoUetter, rätt till återspel och liknande,

3  § Lotteri och spel för ej anordnas utan tillstånd i andra fall än som anges i denna lag.

4  § Tillstånd att anordna lotteri och spel för meddelas endast om del kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett ansvarsfullt och ändamålsenligt sätt.

5  § Lotteri och spel för ej anordnas så att deltagarna i lotteriet eller spelet otillböriigt utnyttjas eller så alt det kan antas otillböriigt locka barn och ungdom.

Den som är under aderton år för inle tillåtas delta i totalisatorvadhållning, roulettspel, kortspel eller automalspel med penningvinster, såvida inle tillståndsmyndigheten särskilt medger delta.

Lotterier och spel om penningvinster

6        § Regeringen får lämna för ändamålet särskilt bildade statliga bolag
tillstånd att anordna penninglotterier samt tips med penningvinster.


 


Prop. 1981/82:170                                                  158

7  § Regeringen för lämna organisation som har till ändamål alt främja häsluppfödningen och stödja hästsporlen inom riket tillstånd att anordna eller låta anordna vadhållning med penningvinster vid hästkapplöpning.

8  § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens lotterinämnd för för viss tid lämna tillstånd till spel på mekaniska eller elektroniska apparater(automatspel) med penningvinsterombord på fartyg i internationell trafik,

9  § Länsstyrelsen för för viss tid lämna innehavare av folketsparkanläggning eller därmed jämförbar fast anläggning saml innehavare av restaurangrörelse tillstånd att i samband med den övriga verksamheten anordna roulettspel och kortspel med penningvinster inom anläggningen.

Endast om särskilda skäl föreligger för tillstånd enligt första stycket meddelas innehavare av restaurangrörelse som inte har tillstånd enligt lagen (1977:293) om handel med drycker alt servera spritdrycker, vin eller starköl.

Massmedielotterier

10      § 1 korsordslävling eller liknande som anordnas i tryckt periodisk skrift
eller televisions- eller radioutsändning för pristagare utses genom lottning
under fömtsättning att inte något pris i tävlingen är värt mer än 200
kronor.

Lotterier och spel tiU förmån för ideellt ändamål

11      § Statens lolterinämnd för lämna ideell förening, som är öppen och som
varaktigt bedriver ideell verksamhet inom riket, tillstånd att för viss tid
anordna lotteri och spel om annat än penningvinster. Om särskilda skäl
föreligger för tillstånd till sådant lotteri eller spel meddelas även annan
organisation som bedriver ideell verksamhet.

Skall lotteriet eller spelet anordnas huvudsakligen inom ett län lämnas tillståndet av länsstyrelsen,

12      § I fillståndsärende enligt 11 § skall särskilt beaktas att lotteriets eller
spelets omslutning är anpassad till den sökande organisationens behov av
intäkter för den ideella verksamheten och lill utrymmet på den marknad som
lotteriet eller spelet är avsedd för.

Tillstånd för, om inte särskilda skäl föranleder till annat, meddelas endast om lotteriet eller spelet kan antas lämna skälig avkastning till den verksamhet som skall främjas med lotteriet eller spelet.

Lotteriet eller spelet för endast anordnas inom det geografiska område där organisationen bedriver sin huvudsakliga verksamhet, om inte tillstånds­myndigheten medger annat,

13      § Ideell förening, som är öppen och som huvudsakligen inom en kommun
varaktigt bedriver enbart ideell verksamhet, får inom kommunen utan
tillstånd enligt denna lag anordna lotteri om annat än penningvinster, under


 


Prop. 1981/82:170                                                  159

förutsättning att den totala omslutningen av lottförsäljningen under ett kalenderår ej överstiger 20 000 kronor.

Förening med verksamhet som uppenbariigen bör betalas av medlemmar­na själva för inte anordna lotteri enligt första stycket för all stödja den verksamheten.

14      § Förening, klubb eller liknande sammanslutning för vid.sammankomsl
till vilken allmänheten ej har tillträde anordna lotteri om annat än penning­
vinster under förutsättning att omslutningen av lotteriverksamheten vid
sammankomsten ej överstiger 500 kronor.

Övriga lotterier och spel

15   § Länsstyrelsen för lämna innehavaren av folketsparkanläggning eller därmed jämförbar fast anläggning tillstånd att i samband med den övriga verksamheten inom anläggningen anordna lotterier och spel om vamvins­ter,

16   § Spel på spelapparaier som enbart erbjuder vinst i form av frispel på apparaten för anordnas utan tillstånd enligt denna lag.

I fråga om rätten all ställa upp sådan spelapparal finns bestämmelser i lagen (0000:000) om begränsningar i räUen att ställa upp vissa spelapparaier m, m.

A vgifter

17      § Den som anordnar tillståndspliktigt lotteri eller spel är skyldig att
erlägga kontrollavgift med belopp som fastställs av regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, statens lotterinämnd.

Särskilda bestämmelser

18   § Roulettspel och kortspel för endast bedrivas med spelmarker.
Insatsen på varje särskild vinstmöjlighet för vid roulettspel motsvara högst

en krona och vid kortspel högst tio kronor.

Högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet för ej vara värd mer än trettio gånger insatsen vid roulettspel och en och en halv gånger insatsen vid kortspel.

19  § I aulomatspel som anordnas enligt II eller 15 §förvinsterna inte utgöras av spelpolletter, värdebevis eller liknande,

20  § I lotteri eller spel som anordnas enligt 11, 13 eller 15 § för endast lott, bingobricka eller liknande som godkänts av statens lolterinämnd använ­das.

I lotteri som anordnas enligt 13 § skall lottema säljas enbart genom föreningens egna medlemmar. Försäljningen av lotterna för inte ske från fasta försäljningsställen.


 


Prop. 1981/82:170                                                  160

I lotteri som anordnas enligt 13 § skall vinsternas sammanlagda värde motsvara hälften av de beräknade insatsernas värde i lotteriet.

21  § I lotteri eller spel som anordnas enligt 15 § för insatsen ej överstiga två kronor och högsta vinslen ej vara värd mer än 200 kronor.

22  § För lotteri och spel som anordnas enligt 9, II, Heller 15 § skall utses en föreståndare.

23  § Det är förbjudet att här i riket erbjuda någon att delta i utiändskl lotteri eller spel eller att eljest medverka till all någon deltar i sådant lotteri eller spel.

24  § Betalning till ufiandet som kan antas avse insats i utländskt lotteri eller spel för ej förmedlas.

25  § Det är förbjudet att publicera uppgift eller sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknande meddelande beträffande otill-låtel lotteri eller spel i avsikt att underiätta för någon att delta i lotteriet eller spelet.

Förbudei gäller även i fråga om utiändskl lotteri eller spel.

26      § Det är förbjudet alt i förvärvssyfte tillhandagå någon vid deltagande i
lotteri eller spel enligt denna lag utan medgivande av anordnaren.

Innehav av spelautomat

27      § Spelaulomal som är konstruerad för att utbetala vinst i form av pengar,
värdebevis, spelpolletter eller liknande (utbetalningsautomat) för innehas
endast om tillstånd lämnas av statens lolterinämnd eller om tillstånd alt
anordna automatspel lämnats enligt 8 § och automaten omfattas av speltill­
ståndet.

Utbetalningsautomat för införas till riket endast av den som enligt första stycket för inneha automaten.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens lotterinämnd för medge undantag från bestämmelserna i denna paragraf i fråga om utbetal­ningsautomat som innehas på utländskt fartyg för spel på fartyget eller som innehas i och för sådan yrkesmässig verksamhet som tillverkning, försälj­ning, reparation, transport eller liknande.

1 fråga om rätten att hantera oförtullad utbetalningsautomat gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m, m.

Tillsyn

28      § Statens lotterinämnd utövar den centrala tillsynen över efterievnaden
av denna lag.

Det åligger länsstyrelsen att inom länet övervaka efterievnaden av bestämmelserna i denna lag.


 


Prop. 1981/82:170                                                  161

29      § När tillstånd ges enligt denna lag för de ytterligare villkor och föreskrifter
som anses nödvändiga meddelas. Föreskrifterna får även avse den som skall
biträda vid skötseln av lotteriet eller spelet.

Skall tillstånd meddelas av regeringen, för regeringen uppdra åt statens lotterinämnd att meddela föreskrifter som avses i första stycket.

30  § Den som biträder anordnare vid skötseln av lotteri eller spel på sådant sätt all redovisningsskyldighet gentemot anordnaren uppkommer är skyldig att utforma sin bokföring så att kontroll av verksamheten är möjlig.

31  § Tillverkare, importör eller annan som yrkesmässigt överiåter godkänd lott, bingobricka eller liknande som avses i 20 § till anordnare av lotteri eller spel skall inom fiorton dagar från överiålelsen anmäla detta lill tillstånds­myndigheten eller, om tillstånd ej behövs för lotteriet, till länsstyrelsen i det län där lotterianordnaren bedriver sin huvudsakliga verksamhet. Lotteri­nämnden för utförda närmare anvisningar om vad anmälan skall innehål­la.

Den som är skyldig att göra anmälan enligt första stycket är också skyldig att utforma sin bokföring så att den anmälningspliktiga verksamheten lätt kan kontrolleras.

32  § Statens lotterinämnd för företa inspektion hos tillverkare, importör eller annan som yrkesmässigt överiåter godkänd lott, bingobricka eller liknande för kontroll av lotten eller motsvarande eller av att anmälningsskyldigheten enligt 31 § fullgjorts,

33  § Tillsynsmyndighet har rätt att på anfordran fö upplysningar och tillgång till handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

Eflerkoms inte anmaning enligt första stycket för tillsynsmyndigheten förelägga den som är.skyldig att lämna upplysningarna eller utlämna handlingarna att fullgöra sin skyldighet vid vite av högst 10 000 kronor.

Mot beslut om vitesföreläggande för lalan ej föras.

34  § Anordnas lotteri eller spel, för vilket tillstånd lämnats, i strid mot bestämmelserna i denna lag eller mot föreskrift som meddelats med stöd av lagen, för tiUståndsmyndigheten återkalla tillståndet.

35  § Anordnas lotteri eller spel i strid mot bestämmelserna i denna lag får länsstyrelsen förbjuda anordnaren att fortsätta med lotteriet eller spelet. Sådant förbud får förenas med vite.

Straff m. m.

36      § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

I. olovligen anordnar lotteri eller spel eller i övrigt anordnar lotteri eller spel i strid mot bestämmelsema i denna lag eller i strid mot villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen,

11    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                  162

2.   bryter mot 23-27 § eller mot föreskrift som meddelats med slöd av 29 §
första stycket andra punkten,

3,   underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 31 § eller som
vid fullgörande av denna skyldighet lämnar ofullständig eller oriklig
uppgift.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för varusmugg­ling.

37  § Om flera har medverkat till brott enligt denna lag tillämpas 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.

38  § Insatser som uppburits vid gärning som avses i 36 § första stycket skall förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt.

39  § Utrustning eller annan egendom, som har använts vid gärning som avses i 36 § första stycket, för förklaras förverkad hos den som brutit mot denna lag eller hos den som yrkesmässigt tillhandahåller sådan egendom.

Har ulbelalningsautomat som avses i 27 § innehafts olovligen skall automaten jämte innehåll förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt.

I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Avslutande bestämmelser

40  § Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av åklagaren.

41  § Talan mol länsstyrelsens beslut förs hos statens lotterinämnd. Mot nämndens beslut i sådant fall för lalan ej föras.

Mot beslut av statens lotterinämnd i annat fall än som avses i första stycket förs lalan hos regeringen.

42      § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, slatens lotterinämnd
meddelar närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den  1 januari  1981, då lotieriförordningen (1939:207) skall upphöra att gälla.


 


Prop. 1981/82:170


163


Förslag till

Lag om begränsningar i rätten att ställa upp vissa

spelapparater m, m.

1 § Denna lag är tillämplig på sådan elektronisk eller mekanisk spelapparat eller annan nöjesanordning, exempelvis ringkasiningoch målskjutning, som hålls tillgänglig mot betalning och för vilken tillstånd ej behövs enligt lagen (0000:000) om lotteri och spel.


2 § Spel eller tävlan som avses i otillböriigl lockas att delta.


§ för ej utformas så att barn och ungdom


3 § Länsstyrelsen för om det behövs från social synpunkt meddela inneha­
varen av lokal eller anläggning, där det finns sådan nöjesanordning som avses
i 1 §, föreskrifter om hur många spelapparater eller andra anordningar det för
finnas inom lokalen eller anläggningen. I föreskrifterna för också anges vilken
tid på dygnet anordningarna för hållas tillgängliga för spel eller tävlan.

Om deltagare i spel eller tävlan erbjuds vinst i annan form än rätt till återspel för länsstyrelsen även bestämma värdet på högsta insats och högsta vinst.

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mol föreskrift som
meddelats enligt 3 § döms till böter eller, om brottet är grovt, till fängelse i
högsl sex månader.

5§ Talan mol länsstyrelsens beslut förs hos statens lotterinämnd. Mot nämndens beslut får talan inte föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1972:820) om skatt på spel' skall ha nedan angivna lydelse.


1§

Denna lag träder i kraft den I januari 1981.


Nuvarande lydelse

Spelskatt erlägges enligt denna lag till staten för sådant roulett- eller bingospel som kräver tillstånd enligt lotieriförordningen (1939:207).


Föreslagen lydelse

Spelskall eriägges enligt denna lag lill staten för sådant roulett- eller bingospel som kräver tillstånd enligt lagen (0000:000) om loiieri och spel.


' Lagen omtryckt 1978:761. Senaste lydelsi av rubriken 1975:145.

2 Senaste Ivdelse 1978:761. '


 


Prop. 1981/82:170


164


Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom föreskrivs i fråga om slämpelskaltelagen (1964:308)' dels att 28 och 29 §§ skall upphöra att gälla, dels alt rubrikeh närmast före 28 § skall utgå, dels alt 30 § 2 mom. och 32 § skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


' Lagen omtryckt 1971:454. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:864

28 § 1972:824

29 § 1971:453.

2          Senaste lydelse
1974:887.

3          Senaste lydelse
1974:887.


30 §

2 mom.- Med inskrivningsmyndighet avses i denna lag även registermyn­dighet enligt 2 § sjölagen (1891:35 s. 1).

Myndighet, som enligt 1 mom. har att meddela beslut rörande skatt är beskattningsmyndighet.

Skatteplikt inträder, i fall som avses i

a)  3 §, när ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt beviljas eller förklaras vilande;

b)  11 §, när inteckningen beviljas eller ansökan därom förklaras vilande;

c)  13 §, när ansökan om inskrivning beviljas eller, i fall som avses i 13 § tredje stycket, när avregistrering sker;

d)      19 §, när registrering som sägs i 27 § andra stycket a) sker;

e)      20 §, när registering sker;

O 21 §, när handlingen utelämnas; samt

g) 24 §, när överlåtelse eller pant­sättning sker eller innehavaren dess­förinnan avlider.

0     21 §, när handlingen uteläm­
nas;

g) 24 §, när överlåtelse eller pant­sättning sker eller innehavaren dess­förinnan avlider; samt

h) 28 §, när dragning sker.

' 32 §3

1   förhållande lill statsverket skola för skallens erläggande svara, beträffan­
de skatt för

a)  förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp, båda kontrahenterna;

b) inteckning, den som vid tidpunkten för skattepliktens inträde är behörig att ansöka om inteckning i den fasta egendomen, tomträtten eller skeppet eller, i fråga om annan egendom, att medge inteckningen;

c)  aktie eller insats i svenskt bolag, bolaget och de som äro ledamöter i bolagets styrelse sedan skatteplikt inträtt;

d)obligation,somavsesi21 §,och d)obligation, som avses i 21 §,och

här i riket utfärdat certifikal, som     här i riket utfärdat cerlifikat, som

sägs i 21 eller 24 §, utfärdaren;

e) annan handling, för vilken enligt 24 § skatteplikt föreligger, den som överlåter eller pantsätter hand­lingen eller, då skatteplikt inträder på grund av dödsfall, innehavarens dödsbo; saml

sägs   i   21   eller   24 §,   utfärdaren; samt

e) annan handling, för vilken enligt 24 § skatteplikt föreligger, den som överlåter eller pantsätter hand­lingen eller, då skalleplikt inträder på grund av dödsfall, innehavarens dödsbo.


 


Prop. 1981/82:170                                                  165

I) lotteri, den som anordnar detta.

När flera svara för skattens erläggande, åligger ansvarigheten dem solida­riskt.

Skaltskyldigärdensom i varje särskilt fall är gentemot statsverket ansvarig för skattens erläggande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.


 


 


 


Prop. 1981/82:170                                                 167

Bilaga 3

Sammanstälining av remissyttranden över lotteriut­
redningens betänkande (SOU 1979:29—30) Lotterier
   och
spel

Remissinstansernas yttranden redovisas sammanfattningsvis under föl­jande mbriker:

sid.

2   Allmänna synpunkter ........................................ 170

3   Kravet på förvärvssyfte  .................................. 175

4   Penninglotterier, tips och totalisaiorspel   ............ 179

5   Anordnare av lotterier och spel för ideella ändamål 186

6   TraditioneUa lotterier  ...................................... 201

 

6.1    Behovsprövning, vinster, vinstandel, avkastning m. m                 201

6.2    Fri sektor .................................................. 210

6.3    Serviceföretag och fasta försäljningsplatser   ... 225

6.4    Intema lotterier   ........................................ 234

 

7   Bingospel   ..................................................... 236

8   Automatspel (dock inte flipperspel och liknande)  .. 247

9   Roulett-, kort- och tämingsspel   ....................... 252

 

10   Lotterier inom folkparker och i samband med tivolin m. m                  259

11   Massmedie- och reklamlotterier .......................... 265

12   Kedjebrevs- och andelsspel m. m.................   .... 269

13   Regleringen av flipperspel, marknads- och tivolinöjen m, m                270

14   TiUståndsmyndigheter m. m............................... 270

15   Lottemas beskaffenhet m. m.............................. 276

16   Utländska lotterier m, m.................................... 282

17   Tillsyn och kontroU .......................................... 285

18   Ansvarsbestämmelser   ..................................... 296

19   Finansiering och beskattning   ........................... 301

20   Besvärsordningen   ..........................................    306

21   Övrigt   ......................................................... 306


 


Prop, 1981/82:170                                                           168

1    Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgells av riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen (RPS), statens kriminaltekniska laboratorium (SKL), brottsförebyggande rådet (BRÅ), socialstyrelsen, statens handikappråd, postverket, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), lantbruksstyrelsen, kommerskollegium (KK), näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsu­mentverket, lolterinämnden, länsstyrelsernas organisalionsnämnd (LON), samtliga länsstyrelser, polisstyrelserna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro, Gävle och Skellefteå polisdistrikt, 1969 års punklskatleulredning (Fi 1970:57), stämpelskatleutredningen (B 1977:06), Stockholms, Göte­borgs, Malmö och Umeå kommuner. Svenska penninglotteriet aktiebolag. Aktiebolaget Tipstjänst, Aktiebolaget trav och galopp (ATG), Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund. Näringslivets delegation för marknadsrätt (NDM), Svenska tidningsutgivareföreningen. Svenska veckopressens tidningsutgivareförening (VECTU), Sveriges Riksradio ak­tiebolag, Sveriges Televisions aktiebolag, Sveriges hotell- och restaurang­förbund, Sveriges riksidrottsförbund (RF), Svenska korporalionsidrotls-förbundet. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Folk­parkernas centralorganisation (FPC), Samlingslokalorganisationernas samarbetskommitté, Sveriges tivoliägareförening. Konstnärernas riksor­ganisation (KRO), lOGT-NTO-rörelsen, KFUK-KFUM:s riksförbund. Rädda barnens riksförbund. Svenska röda korset. Pensionärernas riksor­ganisation (PRO), De handikappades riksförbund (DHR), Handikappför­bundens centralkommitté (HCK), Riksförbundet hem och skola. Folkrö­relsernas lolleribyrå. Krislen demokratisk samling (KDS), Landstingsför­bundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorga-nisafion (TCO), Stalstjänstemannaförbundel, Sveriges köpmannaförbund och Barnens dags riksförbund.

Ett antal remissinstanser har bifogat yttranden från andra instanser. Sålunda har RÅ bifogat yttranden från överåklagarna vid åklagardislrikten i Stockholm, Göteborg och Malmö samt cheferna för länsåklagarmyndig­heterna i Jönköpings, Värmlands och Kopparbergs län. Länsstyrelsen i Uppsala län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Uppsala och Enköpings polisdistrikt. Upplands idrottsförbund, SACO/SR-föreningen vid länsstyrelsen, lokala skaltemyndigheterna samt kronofogdemyndighe­ten i Uppsala län och ST-länsstyrelse. Länsstyrelsen i Södermanlands län har bifogat yttranden frän polisstyrelserna i Eskilstuna, Nyköpings och Katrineholms polisdistrikt. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Linköpings, Norrköpings och Motala polisdistrikt. Länsstyrelsen i Jönköpings län har bifogat yttranden från pohsslyrelserna i Eksjö, Jönköpings och Värnamo polisdistrikt saml so­cialkonsulenlerna i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Kronobergs län har


 


Prop, 1981/82:170                                                  169

bifogat yttranden frän polisstyrelsen i Ljungby polisdistrikt och socialkon­sulenterna i länet. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden från Kalmar läns TCO-dislrikt. Länsstyrelsen i Gotlands län har bifogat yttran­den från Gollands kommun och polisstyrelsen i Visby polisdistrikt. Läns­styrelsen i Blekinge län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Karls­krona och Karlshamns polisdistrikt, Blekinge idrottsförbund, AB Holgers­sons partUager och Slivéns kundtjänst AB. Länsstyrelsen i Kristianstads län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Kristianstads och Ängel­holms polisdistrikt. Länsstyrelsen i Hallands län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Halmstads och Kungsbacka polisdistrikt och Hallands idrottsförbund. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat ytt­rande från polisstyrelsen i Mölndals polisdistrikt. Länsstyrelsen i Älvs­borgs län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Borås, Trollhäftans och Vänersborgs polisdistrikt. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Falköpings och Skövde polisdistrikt samt Västergötlands idrottsförbund. Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttranden från polisstyrelsen i Karistads polisdistrikt och Värmlands idrottsförbund. Länsstyrelsen i Väslernorrlands län har bifogat yttranden från SundsvaUs kommun och Ångermanlands idrottsförbund. Länsstyrel­sen i Jämtlands län har bifogat yttranden från polisstyrelsen i Östersunds poUsdistrikt och Jämfiands-Häijedalens idrottsförbund. Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Lycksele och Umeå polisdistrikt samt idrottskonsulenlen i Västerbottens idrottsför­bund. Pohsslyrelsen i Malmö polisdistrikt har bifogat en skrivelse från Malmö kommuns hem- och skoladistrikt. Göteborgs kommun har bifogat yttrande från Liseberg AB.

På eget initiativ har inkommit yttranden från bl.a. statens provningsan­stalt (SP), Stockholms stads hantverksförening. Kooperativa gillesförbun­det, Adoptionscenlmm, Woman's International Zionist Organisafion (WIZO), Svenska Automatringen, Föreningen Svenska Lotteri-leverantö­rer, Bertil Höst Aktiebolag m.fl, lotfillverkare, Amnesty International, svenska sektionen. Representanter för Ludvika marknad. Bodens bandy­klubb, Sveriges tivoliägareförening m.fl., Sveriges konstföreningars riks­förbund, Cherryföretagen AB, Lions Club International, Svenska trav­sportens centralförbund (STC), Svenska galoppsportens centralförbund (SGC), SHIO-Familjeföretagen, Knutssonbolagen AB, Handelns arbetsgi­vareorganisation (HAO) samt Ungdomsföreningarnas centralorganisation och Malmö idrottsföreningars samarbetsorganisation.

Sveriges riksbank (valutastyrelsen) har inkommit med en skrivelse om betalningar i samband med dellagande i utländska lotterier.


 


Prop. 1981/82:170                                                  170

2 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser har i sina yttranden tagit ställning endast till vissa av lotteriulredningens förslag.

Till de remissinstanser som i huvudsak har fillstyrkt förslaget eller som förklarat sig i princip inle ha något all erinra hör, förutom de som redovisas i det följande, bl.a, statskontoret, statens handikappråd, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Hallands, Göte­borgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Jämtlands, Väster­bottens och Norrbottens län. polisstyrelserna i Malmö och Örebro polis­distrikt, Stockholms, Malmö och Umeå kommuner, FPC, Samlingslokal­organisationernas samarbetskommitté, KFUK-KFUM:s riksförbund, DHR, HCK, Folkrörelsernas lolleribyrå. Krislen demokrafisk samling. Landstingsförbundet, LO, Stalstjänstemannaförbundel, Sveriges köpman­naförbund och Barnens dags riksförbund.

Som utredningen påpekat är den nuvarande lotterilagsliftningen otidsen­ligt uppbyggd och komplicerad. Detta har bl.a, sin orsak i att nya lotteri-och spelformer reglerats efter hand som de tillkommit på marknaden. Lagstiftningen har sålunda inte varit utformad pä sådant sätt att nya spelformer har kunnat introduceras utan att därmed också nya regler ha måst tillskapas. Från samhällssynpunkt icke önskvärda spelformer har därigenom kunnat förekomma. Den föreslagna lagstiftningen innebär en förbättring i detta hänseende genom att den är avsedd att omfatta också nya och för dagen okända lotteri- och spelformer.

Som delvis framgått av vad ovan anförts syns mig de grundläggande
principer på vilka utredningens förslag vilar riktiga. Jag finner därför
utredningens förslag i huvudsak väl ägnat att läggas till grund för lagstift­
ning. ----

Som utredningen påpekat kan beträffande vissa spel tveksamhet råda huruvida rekvisiten enligt § I är uppfyllda och den föreslagna lagen således är tillämplig, 1 § 2 har därför angivits några speltyper, som skall jämställas med spel enligt lagen. Utredningen menar att genom att på så sätt göra lagen tillämplig pä dessa spel och genom att inte på annan plats i lagen göra spelen tillåtliga blir det förbjudet för enskilda att anordna dessa spel i förvärvssyfte. Jag biträder inte denna lagtekniska lösning. Med hänsyn till att lagen är avsedd att läcka alla lotterier och spel som anges i § 1 bör det i stället enligt min mening anges i lagtexten att sådana lotterier och spel av denna kategori som inte regleras i lagen inte heller är tillåtna. Genom ett sådant förtydligande skulle tillämpningen av lagen underlättas främst för presumtiva lotteri- och spelanordnare, som vid ett studium av lagen lättare skulle kunna avgöra om ett tilltänkt lotteri är tillåtet eller inte,

Svea hovrätt

Utredningen har på ett grundligt och förtjänstfullt sätt kartlagt förhållan­dena på lotteri- och spelmarknaden och betänkandet utgör därmed en samlad, värdefull källa till information om förhållandena på denna hetero­gena marknad. Sålunda behandlas i betänkandet ingående de olika lotteri-och spelformer som för närvarande finns. Enligt hovrättens mening ger


 


Prop. 1981/82:170                                                  171

förslaget ett allmänt intryck av en alltför långtgående reglering.  I

övrigt synes emellertid förslaget väl ägnat att läggas till grund för lagstift­ning. Hovrätten ansluter sig till de huvudprinciper som kommer till uttryck i nuvarande lagstiftning och praxis och som utredningen inle anser böra överges, nämligen alt lotteri- och spelverksamheten alltjämt skall vara underkastad offentlig kontroll och att behållningen av denna verksamhet skall tillfalla anfingen staten eller olika allmännyttiga eller ideella ändamål. Hovrätten finner också, liksom utredningen, angelägel att sociala skade­verkningar som kan bli följden av dellagande i lotterier och spel motverkas och alt lottköpare och speldeltagare och då särskilt barn och ungdom inte otillböriigt utnyttjas.

Lagförslaget är till stor del utformat som en ramlag med vissa detaljbe-stämmelser avseende lotterier och spel av mer kommersiellt slag och förutsätter att närmare föreskrifter - liksom för närvarande i stor utsträck­ning är fallet - skall komma att utarbetas av tillsynsmyndigheten. Hovrät­ten har i skilda sammanhang uttryckt vissa farhågor inför en lagstiftnings­teknik av nu föreslagen karaktär men har också uttalat att det inom vissa områden kunde finnas fog för att begagna en ramlag. Det måste anses vara en fördel alt - såsom nu föreslås - i ett sammanhang reglera hela lotteri-och spelmarknaden. Med hänsyn härtill och tiU att de olika spel- och lolteriformerna sinsemellan är av så olika slag synes det hovrätten lämpligt alt den föreslagna lagstiftningen har övergripande karaktär.

Vidare är lagförslaget uppbyggt på det sättet alt lotteri eller spel på vilka lagen är tillämplig inte får anordnas utan att tillstånd meddelats på sätt som anges i lagen eller att det i särskilda undantagsbestämmelser i lagen sägs att tillstånd inte behövs. Lagen har också gjorts heltäckande i den meningen att den är avsedd alt omfatta också nya och för dagen okända lotteri- och spelformer. Det sagda innebär att vissa för närvarande i lotteriförordning­en oreglerade spelformer, l.ex. kedjebrevsspel och andelsspel blir.total-förbjudna i fortsättningen. Detta framgår dock inte uttryckligen av lagen. Den av utredningen föreslagna uppbyggnaden av lagen synes dock prak­fiskt tilltalande.

Kammarrätten i Göteborg

1 betänkandet har gjorts en värdefull kartläggning av de regler som för närvarande gäller för lotteri- och spelverksamheten i Sverige, Därav fram­går med stor tydlighet att nuvarande regelsystem är behäftat med väsent­liga brister. Kammarrätten delar utredningens mening alt det är påkallat att nu införa enhetlig lagstiftning för all lotteri- spel verksamhet. Kammarrät­ten ansluter sig vidare till utredningens förslag till uppläggning av regelsy­stemet, innebärande all för alla lotteri- och spelformer allmängiltiga regler tas upp i lag medan detaljbestämmelser i form av villkor och föreskrifter får utarbetas av de tillslåndsgivande myndigheterna.

RPS

Utredningens förslag till ny lagstiftning innebär en välbehövlig moderni­sering och kan i väsentliga delar godtagas från polisiära synpunkter.

Socialstyrelsen

Styrelsen ser del som orealistiskt alt begränsa lotterier och spel annat än i de fall då de sociala skadeverkningarna är påtagliga. Även om många anser all spel och lotteri är en kulturellt torftig sysselsättning, så är det för vissa människor en möjlighel att få vara tillsammans, ger sysselsättning och förströelse saml i vissa fall ett tilltalande sätt att understödja ideell


 


Prop, 1981/82:170                                                                172

verksamhet. Dock kan man även observera vissa mycket negativa förete­elser som är förknippade med framför allt spelverksamhet.

RRV

RRV ansluter sig lill utredningens synsätt att de främsta syftena med den offentliga kontrollen är att bevaka lottköparnas och speldeltagarnas intres­sen, alt tillse att spelet ger en behållning som kommer de av samhället gynnade intressena tillgodo samt all så långt som möjligt söka motverka de sociala skadeverkningarna av verksamheten, RRV delar utredningens be­dömning att myndigheternas arbete med lotteri- och spelärenden domine­rats av tillståndsprövning medan tillsyn och kontroll kommit i skymundan. En ökad balans mellan dessa insatser bör skapas. Kontrollens omfattning bör dock med hänsyn till resurskraven begränsas till vad som är rimligt,

NO

NO finner efter granskning av betänkandet alt utredningens förslag inle i någon större utsträckning torde få några konkurrensbegränsande effekter.

Konsumentverket

Utredningens förslag innebär ett väsentligt ökal konsumentskydd på lotteri- och spelområdel. Verket anser en sådan förstärkning önskvärd och tillstyrker förslaget.

Lotterinämnden

De framlagda förslagen är väl avvägda och de kan i allt väsentligt läggas till grund för en ny lagstiftning. Utredningen har avstått från att gå in på en detaljreglering. Den har byggt upp sina förslag på de huvudprinciper som bör gälla. En sådan ordning ställer visserligen stora krav på de myndighe­ter som fär ansvaret för lagens tillämpning men den möjliggör en smidig myndighetsutövning i det särskilda fallet. Härvidlag kommer främst lotte­rinämnden att få en viktig och krävande uppgift. Nämnden skall bl.a. tillgodose länsstyrelsernas behov av tillämpningsföreskrifter och anvis­ningar.

LON

Allmänt vill LON framhålla att de föreslagna ändringarna synes vara väl motiverade, LON tillstyrker i princip de förslag som rör länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län

Länsstyrelsen delar utredningens analys av spel- och lotteriverksamhe-lens utveckling och aktuella läge samt anser utredningens förslag till åtgär­der i stort väl avvägda.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Länsstyrelsen kan i allt väsentligt ansluta sig till de tankegångar, som uppbär utredningens förslag lill revidering av lagstiftningen på området för

lotterier och spel.---- Förslaget till lagtext finner länsstyrelsen något

svåröverskådligt. En teknik, varigenom tillståndspliktiga och inte till­ståndsplikliga lotterier anges för sig under särskild rubrik, synes i klarhe­tens intresse vara alt föredraga. Den av utredningen valda modellen för t ex lotterier inom den fria sektorn, enligt vilken vissa rekvisit införts under förslagels "Särskilda bestämmelser", gör inte förslaget lättläst och kan föranleda missförstånd.


 


Prop. 1981/82:170                                                               173

Länsstyrelsen i Blekinge län

De framlagda förslagen är i stort bra och kommer förmodligen att leda till förbättringar för säväl föreningar som myndigheter i hanteringen med lotteriärenden ävensom för den inte minst viktiga i sammanhanget - den

lottköpande allmänheten.-- Länsstyrelsen tillstyrker i huvudsak de

framlagda förslagen.--

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Föreliggande förslag till reglering av lotteri- och spelverksamheten här i landet innebär i vissa stycken ett nytänkande i förhållande till nuläget, men får i huvudsak anses bygga vidare på gällande praxis. Länsstyrelsen, som på allt sätt vill medverka till att underlätta för den ideella föreningsverk­samheten att genom lotterier och spel finansiera sina angelägna uppgifter, anser förslagen till lagändringar vara fullt motiverade. Länsstyrelsen delar också i huvudsak de värderingar och bedömningar som utredningen kom­mit fram till.

Länsstyrelsen i Örebro län

Lotteri- och spelverksamhelen i landet befinner sig för närvarande i ett expansivt skede. Totalisaiorspel, tips och övrigt spel har ökat i avsevärd omfattning under senare tid och skäl finns att antaga alt ytterligare ökad spelverksamhet kommer alt äga rum de närmaste åren. Samhällets kontroll av spelverksamhelen är därför nödvändig. Lotteriutredningen har i sill vidlyftiga betänkande på ett genomgripande sätt föreslagit åtgärder för en samlad reglering av hela lotteri- och spelmarknaden. Länsstyrelsen tillstyr­ker huvuddragen i utredningen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Utredningen behandlar i allt väsentligt de problem som i dag finns på lotteri- och spelmarknaden. Problemen har uppstått lill följd av den snabba utveckling lotterier och spel fått under senare år och att lagstiftningen inte hunnit med. Det är därför av stor vikt att en reform genomförs på området. Utredningen anvisar i sill förslag en ordning som är mer anpassad lill dagens och även framtida förhållanden på lotteri- och spelmarknaden.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

1 allt väsentligt har utredningen enligt länsstyrelsens mening föreslagit lagändringar som är motiverade. Länsstyrelsen anser att utredningen på ett mycket bra sätt tagit ett samlande grepp om de svåra problem som är förknippade med spel- och lolteriverksamheten i landet. Länsstyrelsen ansluter sig för sin del i huvudsak till de värderingar och bedömningar som utredningen kommit fram till.

Göteborgs kommun

Göteborgs kommun ansluter sig till utredningens överväganden och förslag. De sociala aspekterna på lotteri- och spelverksamheten synes väl penetrerade. De lagar och föreskrifter som förordas torde ge tillfredsstäl­lande möjligheter att ingripa mot eventuella missförhållanden.

Malmö kommun

1 lotteri- och spelverksamhet inrymmes i sig betydande brottsliga och sociala risker. Utredningen har genom s. k. hearings med företrädare för bl.a. polis-, åklagare- och sociala myndigheter på ell förtjänstfullt sätt kunnat belysa dessa risker. Därmed har man också funnit vägar alt åstad­komma en, enligt centralnämnden rimlig samhällskontroll.


 


Prop, 1981/82:170                                                                174

Sveriges advokatsamfund

Utredningen uttalar, att den offentliga regleringen av. lotterier och spel ytterst bottnar i den moraliska värderingen, att det är "omoraliskt" att några få med ringa insats slumpvis kan vinna värden, som andra kanske inle kan vinna genom ett helt livs arbetsinsats. Som uttryck för en gången lids uppfattning är detta uttalande säkert riktigt. Del stora fierlalet svens­kar torde dock idag ha en annan syn pä spel och spelvinster. För en stor majoritet torde spelvinster (exempelvis tipsvinster) idag framstå som mo­raliska. Många torde t. o. m. anse spelvinster som mera moraliska än både höga arbetsinkomster och genom seriös affärsverksamhet uppnådda större vinster. Samtidigt som fler människor genom relativt högre ekonomisk standard fått möjlighet alt i ökad omfattning dellaga i lotterier och spel lär dessutom deltagande i lotterier och spel idag för det stora flertalet framstå som den enda länkbara möjligheten alt på lagligt sätt "göra stora pengar".

Denna otvivelaktigt mycket utbredda syn på spel och spelvinster bör givetvis beaktas inte bara vid utformningen av lagstiftningen om lotterier och spel resp. de statligt reglerade spelen utan även vid utformningen av skattelagstiftningen och den ekonomiska politiken i stort.

Även om samfundet finner det redan införda förbudet mot s. k. enar­made banditer välmotiverat och tillstyrker utredningens förslag alt i prin­cip förbjuda kedjebrevsspel och andelsspel, delar samfundet utredningens uppfattning att totalförbud mot lotterier och spel med säkerhet skulle främja den illegala spelverksamheten och därmed få oönskade effekter. Vad utredningen redovisar om det tilltagande illegala totalisatorspelet vi­sar dock att en av samhället accepterad och reglerad spelverksamhet inte på önskvärt sätt hämmar utan tvärtom främjar uppkomsten av illegalt spel. Då skärpning av straffen för illegalt spel inte lär vara ett verksamt medel alt nämnvärt stävja det illegala spelet, inskärper det tilltagande och utred-ningsmässigt svårbeivrade illegala totalisatorspelet angelägenheten av att genom åtgärder vid sidan av lagstiftningen beträffande lotterier och spel motverka en ökning av del legala och illegala spelet.

Trots att samfundet kan instämma i många av de överväganden och motiveringar som ligger till grund för utredningens förslag kan samfundet inte tillstyrka all förslaget till lag om lotteri och spel i föreliggande form läggs till grund för lagstiftning.

RF

Under senare år har emellertid utvecklingstakten hos lotlerimarknaden börjat bromsas upp, vilket bl.a. fått till följd att en introduktion eller utveckling av en lotteriform börjat få menliga återverkningar pä andra lotleriformer. Delta förhållande synes särskilt betänkligt för idrottsrörel­sens vidkommande eftersom staten, utan hörande av berörda organisatio­ner, genom särskilda insatser såsom introduktionen av Lotto och ett kvick­lotteri i kombination med nummerlotteriet, söker stimulera allmänhetens intresse för statliga lotterier. Denna utökning av antalet lotterier på en redan begränsad lolterimarknad innebär att konkurrensen mellan till­ståndshavama börjat hårdna. Detta förhållande avspeglas bäst i sjunkande lönsamhet i de ideella lotterierna. Därtill kommer att privata mellanhänder med eget vinstintresse sedan slutet av 1960-talet börjat intressera sig för lotlerimarknaden, vilket föranlett myndigheterna till en utökad reglering av lotteriverksamheten. Det kan hävdas att de värsta avarterna därmed eliminerats, men å andra sidan innebär den numera omfattande regleringen alt många föreningsledare känner sig tvingade att anlita extern expertis för att överhuvudtaget kunna stanna kvar på lotlerimarknaden.


 


Prop. 1981/82:170                                                  175

Det är med oro som RF konstaterar all denna utveckling hotar att urholka det ekonomiska tillskott som lotlerimarknaden av tradition inne­bär för idrottsrörelsen.

Under riksidrotlsmötet 1979 behandlades bl, a. lotteriulredningens be­tänkande. Mötet beslöt därvid att uppdra åt riksidrotlsstyrelsen att tillsätta en arbetsgmpp med uppgift att se över arbetsformerna för idrottsrörelsens lolleriverksamhet och att lämna ell allernlivt förslag till verksamhetens organisation och reglering. Till arbetsgmppen kommer att inbjudas även representanter för andra folkrörelser.

Med hänvisning fill de synpunkter RF nu redovisat över lotteriulred­ningens belänkande samt riksidrotlsmölels beslut i ärendet, hemställer RF att en ny lagstiftning av lotteri verksamheten får anstå tills dess den av riks­idrotlsmötet beslutade arbetsgruppen framlagt sitt förslag,

NDM

NDM delar utredningens uppfattning att det är fullständigt orealistiskt att helt förbjuda lotterier och spel. Å andra sidan är det uppenbart att vissa lotterier och spel medför olägenheter och problem av skilda slag och alt en ganska långtgående samhällskontroll av lotteri- och spelmarknaden är nödvändig.

NDM kan i stort sett ansluta sig till utredningens värdering av olika lotteri- och spelformer med hänsyn lill riskerna för ekonomiskt oförsvar­liga spelengagemang. NDM menar ocksä, i likhet med utredningen, att det är angeläget att den totala lotteri- och spelmarknaden inte tillåts växa ohämmat. Även från den synpunkten synes en samhällskontroU av denna marknad påkallad,

TCO

För de anställda vid företag med verksamhet inom området lotterier och spel är det ett självklart intresse all verksamheten bedrivs under sådana former och på ett sådant sätt alt tryggheten och villkoren i anställningen inte är sämre än i andra branscher, TCO instämmer därför i utredningens allmänna överväganden rörande behovet av offentlig reglering och kontroll inom området,

Lions Club International

Det råder bland oss stor oro för alt effekten av den nya lotlerilagen kommer att undergräva de berörda ideella organisationernas ekonomi och därigenom i många fall omöjliggöra den ideella verksamheten,

3   Kravet på förvärvssyfte

Svea hovrätt

Enligt hovrättens mening ger förslaget ett allmänt intryck av en alltför långtgående reglering. Det mest betänkliga härvidlag synes vara att det enligt förslaget ej längre skall vara av betydelse för lagens tillämpning om ett lotteri anordnas för allmänheten eller ej. De svårigheter som visat sig föreligga i rättstillämpningen när det gäller alt bestämma begreppet "all­mänheten" kan enligt hovrättens mening knappast motivera att lotterier i rent privata miljöer - låt vara all de anordnas i förvärvssyfte - i princip omfattas av lotteri- och spellagen.

RPS

Lagtextens utformning inger den uppfattningen att förvärvssyftet är knutet till själva lotleriföreteelsen. Av specialmotiveringen till 1 och 2 §§


 


Prop, 1981/82:170                                                  176

framgår emellertid att rekvisitet skall anses uppfyllt även vid indirekt förvärvssyfte. Sådant syfte torde främst föreligga vid s. k. reklamlotterier. En alternativ reglering av sådana lotterier skulle kunna åstadkommas genom konsumentombudsmannens verksamhet. På motsvarande sätt skul­le s. k. massmedialotterier i tidningar, som är ett annat exempel på lotterier med indirekt förvärvssyfte, kunna bli reglerade genom det organ som övervakar pressens verksamhet. Om dessa lotleriformer skall bedömas enligt lotterilagsliftningen bör lagtexten utformas så att delta krav klart framgår. De massmedialotlerier som anordnas i radio och TV uppfyller inle ens kravet på ett indirekt förvärvssyfte och kommer följaktligen alt falla utanför lotterilagsliftningen.

I I § första stycket lotieriförordningen uppställs förvärvssyftesrekvisit vad gäller spelformerna automat-, roulett- och bingospel. De praktiska erfarenheterna vid beivrande av olaga spel i dessa former har visat att rekvisitet relativt läll kunnat kringgås. Om arrangör och spelare uppgett att de gemensamt äger spelulruslningen och att de gemensamt förbrukar be­hållningen av spelet har i praxis förvärvssyfte inle ansetts föreligga, såvida inte påståendet varit osannolikt eller kunnat molbevisas.

Sammanfattningsvis anser rikspolisstyrelsen alt allvarliga invändningar kan resas mot förvärvssyftesrekvisitet och att därför annat alternativ bör prövas. Ell tänkbart sådant är att bibehålla rekvisitet "för aUmänheten" och vidga begreppet på sätt skett i 9 § andra stycket allmänna ordnings­stadgan (1956:617).

BRÅ

BRÅ anser att genom att lagen uppställer ett krav på att förvärvssyfte skall föreligga kan del uppslå svårigheter alt bedöma i vilken utsträckning lagen blir tillämplig,

I bl.a. specialmotiveringen till lagförslagets 1 § (s. 466) exemplifieras vad utredningen åsyftar med alt uppställa ett krav på alt förvärvssyfte skall föreligga för att lotteri- och spellagen skall bli tillämplig. Som exempel pä spel som inte kommer alt omfattas av lagen nämner utredningen sällskaps­spel och familjespel, också om mindre penninginsatser förekommer. Ut­redningen menar att anordnaren av dessa spel i normalfallet inle har något förvärvssyfte med det. När det gäller lagens tillämpning på spel som bedrivs i bridgeklubbar anför utredningen att lagen ibland kan vara tillämp­lig och ibland inte. Bridgespel som inte omfattas av lagen är l. ex. spel där spelarna själva delar på alla de gjorda insatserna. I de fallen "kan det knappast sägas all förvärvssyfte föreligger". Däremot kan fråga om dobb­leri föreligger uppkomma.

Över huvud tagel tycks utredningen, enhgt BRÅs tolkning, mena att den föreslagna lagen inle blir tillämplig vid lotterier eller spel där insatserna går fillbaka lill deltagarna i form av vinster eller på annat sätt, eftersom förvärvssyfte då inle föreligger.

Om rena sällskapsspel, familjespel och liknande spel inle kommer att omfattas av regleringen i lotteri- och spellagen, och inte heller kommer att falla under den i BRÅ-PM 1979:4 föreslagna dobbleribestämmelsen, kom­mer dessa spel följaktligen att bli straffria. Utredningens förslag till regle­ring av lotteri- och spelområdet förefaller alltså innebära en betydande avkriminalisering på lotteri- och spelområdet.

Utredningens förslag innebär att gränserna för det straffbara området blir mycket diffusa. BRÅ anser att det beträffande vissa spelformer som kan bedrivas på t. ex. invandrarklubbar och kaféer bör klargöras om de är straffria eller till vilken lagreglering de kommer att hänföras. BRÅ vill här


 


Prop. 1981/82:170                                                  177

påpeka att, om dessa former av spel avkriminaliseras kan del i sin lur innebära en fara för att iUegal verksamhet kamoufleras och att bevissvärig-heterna.för polisen ökar.

Enligt BRÅs uppfattning förefaUer del mest lämpligt, om dessa former av spel skall vara straffbara, att de hellre bör omfattas av lagen om lotteri och spel än av brottsbalkens regler om dobbleri. Syftet med en kriminaUse-ring i brottsbalken är ju bl. a, att understryka ett brotts allvarliga karaktär, vUket också är ett motiv tUI alt spel av nämnda slag bör omfattas av lotleri-och speUagen.

Om gränserna för det straffbara området närmare klarläggs och om uttrycklig stäUning tas tiU frågan om en avkriminaUsering av sällskapsspel och liknande spel tiUstyrker BRÅ däremot den föreslagna lagregleringen.

Ytterligare en aspekt som bör framhållas, i samband med att den före­slagna lagen uppställer ett krav på alt förvärvssyfte skall föreligga, rör uppsåtsfrågan. Enligt BRÅs uppfattning torde den inledande bestämmel­sen i lagförslaget tolkas alt även gälla för slraffbarhel. Det innebär alt genom att lagen uppställer rekvisitet "förvärvssyfte" synes det, enligt BRÅs mening, i ansvarsfrågan krävas ett direkt uppsåt alt göra ett förvärv. När man i lagtext med straffrättslig anknytning använder ordet syfte anses nämligen det subjektiva rekvisitet vara avgränsat fill direkt uppsåt (jfr BrB kom I s. 26). Bestämmelsen omfattar därmed inle övriga former av uppsåt. BRÅ anser inte att en sådan snäv avgränsning av del subjektiva rekvisitet är önskvärd från sakliga synpunkter.

BRÅ har i promemorian (PM 1979:4) föreslagit att dobbleribegreppel utvidgas tiU att omfatta i princip alla gärningar som idag inbegrips i lotteri­förordningens lotteridefinition. För att undvika att också legala lotterier faller inom brottsbalkens tillämpningsområde har BRÅ i sin promemoria föreslagit att man i dobbleribestämmelserna bör ta in ell olovlighelsrekvi-sit. Eftersom tillämpningsområdet för det av BRÅ föreslagna dobbleristad-gandet och den i betänkandet föreslagna lotteri- och spellagen är olika, bUr spel som inte sker i förvärvssyfte straffbara enligt dobbleribestämmelsen om rekvisiten där är täckta. Om dessa spel i de fallen inte är olovliga enligt lotteri- och spellagen bör olovlighetsrekvisitel i den av BRÅ föreslagna dobbleribestämmelsen utgå. Det får i stället anses följa av allmänna prin­ciper alt dobbleristadgandet inle har avseende på spel eller lotterier för vilka tillstånd lämnats eUer föreskriven anmälan har skett.

Lotterinämnden

Enligt förslaget krävs för att den nya lotlerilagen skall bli tillämplig bl. a. att lotteriet eller spelet anordnas i förvärvssyfte. Härmed avser utredning­en både faU där syftet är rent kommersiellt, något som gäller t, ex, spel på vamautomater, och fall där avsikten är att behållningen skall användas för ideell verksamhet, vUket gäller t. ex. bingospel som anordnas av en idrotts­förening. I det allmänna språkbmket torde ordet "förvärvssyfte" förbin­das med kommersieUa förhållanden. Del är därför önskvärt att välja ord som klart täcker båda fallen, t. ex. "om ekonomiskt utbyte åsyftas". Skälet härtill är främst all detta uttryck har en mera vidsträckt innebörd än ordet "förvärvssyfte". Uttrycket täcker nämligen också del fall när ett direkt ekonomiskt överskott inle åsyftas men där anordnaren ändock får anses ha ett ekonomiskt utbyte, i vart faU på sikt. Vad nu sagts gäller t. ex. massmedialotterierna. Enligt nämndens mening bör den princip som här­vidlag har knäsatts fillämpas också när det är fråga om s. k. sfimulanslot­terier. Ett par exempel kan redovisas i sammanhanget.

Ett fiskelaboratorium släpper i forskningssyfte ut märkt fisk i olika

12   Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 170


 


Prop, 1981/82:170                                                  178

vattendrag och behöver härvid allmänhetens hjälp med att fisken återsänds UU laboratoriet. För att sfimulera allmänheten till detta beslutar laboratori­et alt lotta ut vinster bland dem som sänder in utplanterad fisk. Laboratori­et avser härmed alt undgå de betydligt högre kostnader som skulle upp­komma, om laboratoriet valde att ersätta alla dem som gör sig besväret att tUlmötesgå laboratoriets önskemål.

Ett polifiskt parti vUl informera allmänheten om sin politiska verksamhet och anordnar därför en tävling, innebärande att ett antal vinster utlottas bland dem som efter att ha mottagit ett från partiet utsänt material skickar in riktigt svar på ställda frågor. På så sätt kan partiet sänka sina informa­tionskostnader samt värva nya partimedlemmar. Ett indirekt vinstintresse föreligger alltså.

Polisstyrelsen i Skellefteå polisdistrikt

En tävUng med lotteriliknande inslag, som t. ex. motionsbingo, där av­sikten är att uppmuntra deltagarna till fysisk aktivitet och där alla insatser­na går tillbaka tiU deltagarna i form av vinster, skulle, med den uppfattning som redovisas i utredningen, inte vara att anse som lotteri.

I en del kommuner har mofionsbingon fåll mycket stor omfattning. Vid vissa fillfällen mer än 5000 deltagare. Ibland anordnas motionsbingo i visst fövärvssyfte. Som lagtexten är utformad kan det befaras att korporations­förbunden, som i huvudsak svarar för de flesta motionsbingololterierna, ändrar inriktningen så att förvärvssyftet helt bortfaller. Utan att del strider mot föreslagna regler skulle mofionsbingon kunna belastas med adminis­trationskostnader och vissa personalkostnader. Del överskott som tidigare förekommit vid motionsbingon och som använts i övriga verksamheten kan tas in på "andra lotterier". Myckel av kostnader för övrig verksam­het, såsom vissa personal- och lokalkostnader, skulle också kunna bakas in i motionsbingoverksamhelen och betalas genom intäkterna därifrån.

Eftersom lagen om spel och lotterier inte blir tillämplig på arrangemang eller lotteriliknande tävlingar där förvärvssyfte saknas skuUe således en form av lotteri med upp liU 500000 kr/år för en och samma förening eUer förbund kunna anordnas utan kontroU. Vinsterna skulle även kunna utgö­ras av kontanter. Godkända lotter skulle ej behöva användas. Delta måste vara högst ofillfredsstäUande och inle heller vara utredningens avsikt. Säkert finns det fler liknande situafioner.

Polisstyrelsen föreslår att ordet förvärvssyfte utgår och all del på annan plats i lagen klart sägs vilka undantag från lagen som ska gälla.

Polisstyrelsen i Kungsbacka polisdistrikt

Polisstyrelsen har i princip inget alt erinra mot förslaget fill lag om lotterier och spel. Enligt 1 § omfattas lotterier och spel som anordnas i förvärvssyfte av lagregleringen. Att man knutit lagregleringen till begrep­pet förvärvssyfte och icke går in på frågan om lotteriet anordnas för allmänheten eller ej torde underlätta kontrollen av lotterier. Nuvarande gräns mellan allmänhet eUer sluten krets har icke alltid varit läll aft dra.

Sveriges advokatsamfund

De i 1 och 2 §§ intagna bestämmelserna om vilka spel som skaU omfattas av den föreslagna lagregleringen uppfyller inle rimliga krav på klarhet. Den av utredningen valda tekniken innebär alt lagen görs generellt fillämplig på alla spel, som anordnas "i förvärvssyfte". Till lagens allmänna tiUämp­ningsområde hänförs sålunda både spel som anordnas för aUmänheten och spel som anordnas för olika slags begränsade personkretsar. Dit hänförs


 


Prop, 1981/82:170                                                  179

vidare spel både med och utan insatser. Denna teknik kan inte anses fillgodose rimliga krav på klarhet och rättssäkerhet. Dessutom blir följden därav att lagen kommer alt omfatta ett flertal företeelser som rimligen inle bör regleras därigenom. Då utredningen — bl.a. i speciaimotiveringen till 1 § - anger att förvärvssyfte skall anses föreligga i varje fall då ell ekono­miskt överskott är åsyftat och att förvärvssyfte skall anses föreligga även i sådana fall, där inte insatser förekommer och där anordnaren inte har för avsikt att erhålla den lUltänkla förtjänsten direkt genom spelet ulan - som är fallet i reklamlotterier - endast indirekt, bUr de föreslagna bestämmel­serna än mera oklara och svårtiUämpliga. Det kan exempelvis inle anses befogal att göra lagen tiUämplig på sådana sällskapsspel med mycket begränsade insatser, som är vanligt förekommande bland invandrarna i vårt land eller på bridgespel som anordnas för medlemmarna i bridgeklub­bar. Inle heller kan del anses vara ur rättssäkerhetssynpunkt nöjaktigt att lagen är så utformad all den som tar initiativet lill sådant spel som nyss nämnts skall behöva sväva i Ivivelsmål om spelet är legalt eller iUegaU. (I specialmotiveringen tiU 1 § uttalar utredningen bl.a. "De rena sällskaps­spelen, som anordnas i familjer och liknande kommer däremot i normalfal­let inte all omfattas av lagen även om exempelvis mindre penninginsatser förekommer, eftersom den som tar initiativet till spelet knappast har något förvärvssyfte.")

Med hänvisning till det anförda förordar samfundet, att de grundläggan­de i 1 och 2 §§ givna bestämmelsema omarbetas på sådant sätt, alt lagens tillämpningsområde blir klart avgränsat.

Om syftet att bereda anordnaren ekonomisk förtjänst skall användas som kriterium bör det lämpligen uttryckas med ett annat ord än "förvärvs­syfte", som både i dagligt tal och i lagspråk har en innebörd, som antyder att fråga skall vara om en fortlöpande förvärvsverksamhet. Dessutom bör syftet att bereda anordnaren ekonomisk förtjänst göras kvalificerat. Vidare bör från lagens tillämpningsområde uttryckligen undantagas både sådana sällskapsspel och andra spel, där huvudsyftet är förströelse och sådana kombinerade tävlingar, där visserligen slumpen spelar roll för valet av vinnare, men där den slufiiga vinnaren utses efter tävhng, där skicklighets-moment är avgörande.

NDM

NDM befarar att i rekvisitet "i förvärvssyfte" felaktigt kan inläsas krav på någon form av yrkesmässighet. Man bör därför välja ell annat uttryck; "i intäktssyfte" synes vara ell länkbart alternativ.

4   Penninglotterier, tips och totaUsatorspel

Socialstyrelsen

När det gäller totaUsatorspel avviker det från andra spel så tUlvida att spelet möjliggör hög omsättning av pengar, såväl av den enskilde spelaren som av den som bedriver verksamheten. Utredningen redogör för syn­punkter från polismyndigheter saml olika socialförvaltningar angående sociala effekter i samband med totalisaiorspel. Deras åsikter skiftar men verksamheten torde dock vara intimt kopplat lill olika sociala skadeverk­ningar som samhället måsle se på med största allvar. Liksom i all annan spelverksamhet bedrivs totahsatorspel också illegalt varvid verksamheten ofta kopplas till annan kriminell verksamhet.

Utredningen har övervägt olika åtgärder för att söka begränsa de sociala skadeverkningarna som kan vara en följd av ohämmat totalisaiorspel.


 


Prop, 1981/82:170                                                  180

totalisaiorspel. Styrelsen ser del som en brist att utredningen inle fördjupat probleminvenleringen och ytterligare diskuterade åtgärdsförslag och för­ändringar av totalisatorspelet. Frågor av vikt som borde ha belysts ytterli­gare är lex konsekvenserna av att heU frigöra spelverksamheten från hästsporlens centralförbunds ekonomiska intressen och i stället överföra huvudansvaret helt på staten, konsekvenser av att t ex begränsa det belopp som en person får salsa i ett visst lopp, insatser från samhällets sida som kunde minimera eller helt avskaffa den illegala lolalisatorverksamheten, mm.

RRV

Det stalskontrollerade spelet bör enligt utredningen inle tillåtas alt ytter­ligare breda ut sig på det ideella spelels bekostnad. RRV anser emellertid inte att tillräckliga fakta har redovisats lill slöd för några säkra slutsatser angående konkurrensen mellan ifrågavarande spelintressen. Det förefaller inle osannolikt all skilda spelformer attraherar olika grupper av spelare. De spelformer som ökat mest under senare år - totalisaiorspel och V 65 -karakteriseras sålunda inte bara av en hög "maxiwin ralio" utan också av att slumpen inte är ensamt avgörande för utfallet av spelet.

Lantbruksstyrelsen

Endast toialisatorverksamhet med hästar berörs. En liknande verksam­het i väsentligt mindre skala och i form av ell slags lotterisyslem förekom­mer vid hundkapplöpningar. Flera framställningar har gjorts om tillstånd att anordna totaUsatorspel vid dessa. Utredningen borde ha kunnat finna anledning all ge synpunkter också på denna spelform.

De sociala konsekvenserna av bl.a. totalisaiorspel behandlas ingående men sålunda inte djurskyddshänsynen. Lantbruksstyrelsen vUl dock i det­ta sammanhang understryka vikten av alt veterinärer också i fortsättning­en engageras vid tävlingar med djur. Upplysningsvis vill styrelsen nämna att styrelsen håller på med en översyn av den veterinära funktionen vid hästlävlingar.

Stödet till häslaveln är numera inle direkt knutet till medel som tas in till statskassan via totalisalor. Statens engagemang i och stöd till hästavel och hästhåUning behandlas för närvarande i en särskild utredning varför styrel­sens synpunkter i detta avseende bör anslå tUls denna utrednings förslag föreligger.

Lotterinämnden

En av gmndprinciperna i utredningens förslag är alt behållningen av lotterier och spel - med vissa undantag - skall tillfalla staten eller ideell förening. En särställning intar det sk totalisatorspelet. Betecknande för detta spel och de stafiiga lotterierna - penninglotteriet med sin nya "Bell-manslolt" och tipset med den nytillkommande formen "Lotto" - är dels att vinsterna utgörs av pengar och dels all omslutningen är stor. Denna torde motsvara sammanlagt omkring 2/3 av den totala omslutningen i landet'. Utvecklingen kan medföra, att utrymmet för de traditionella lotte­rierna och bingospelet, vilka för de ideella föreningarna utgör en viktig inkomstkälla - 200-300 milj kr/år - forfiöpande krymper till följd av den starka konkurrensen från spelen med penningvinster. En sådan utveckling är enligt lotlerinämndens mening oroande från allmän synpunkt. Utredningen har inle ansett sig kunna föreslå ändringar i själva spelformen eftersom detta har legat utanför utredningens uppdrag.

Socialstyrelsen vill framföra en stark oro med anledning av de tecken på sociala problem och brottslig verksamhet som uppstår i samband med


 


Prop. 1981/82:170                                                           181

Länsstyrelsen i Stockholms län

De statliga lotterierna och totalisatorspelet har under senare år kraftigt ökat sin andel av lotterimarknaden. Ulan tvekan har denna utveckUng inverkat negafivt på de ideella ändamålens andel av samma marknad. En starkt bidragande orsak tUl denna utveckling är att de statliga lotterierna ger spelaren möjlighel alt för en relativt blygsam insats vinna höga vinster samt att man använder sig av penningvinster, som är betydligt mer attrakti­va än vamvinster.

Enligt länsstyrelsens mening bör regeringen visa större återhållsamhet när det gäller alt introducera nya statliga lotteri- och spelformer eller utvidga redan etablerade sådana, så alt de ideella ändamålens andel av lotterimarknaden inte behöver vidkännas ytterligare intrång.

Bl.a. Statens handikappråd samt länsstyrelserna i Malmöhus, Hal­lands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, Svenska kommunförbundet, NDM, Folkrörelsernas lotteribyrå, RF, lOGT-NTO och KFUM-KFUK.s riksförbund anför i hu­vudsak att de statliga lotterierna m. m. inle bör tillålas all ytterligare breda ut sig på del ideeUa spelels bekostnad.

Länsstyrelsen i Kalmar län

Utredningen har uttalat att loalisalorspelel i framtiden inte bör tillåtas alt ytterligare utvidgas på bekostnad av andra lotterier och spel. Man finner det också betänkligt att en så stor del av lotterimarknaden förbe-hålles hästsporten och att härigenom häslaveln stöds oaktat lotterimedel ej får användas exempelvis till hundavel.

Länsstyrelsen delar ovannämnda betänkligheter. Under senare år har totalisatorspelet och i synnerhet V 65-spelet ökal i en omfattning som knappast kunde förutses. Mot bakgrund härav kan det vara rimligt all en viss del av behållningen från V 65-spelel eller vissa omgångar av spelet överföres lill andra ideella ändamål än hästsporlen.

Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen finner i Hkhet med utredningen det vara angeläget att de ideella föreningama ges så goda möjligheter söm möjligt att själva finansie­ra sin verksamhet. Omfattningen och utformningen av det statliga spelet och totalisatorspelet bör därför avvägas med beaktande av intresset alt främja övriga lotterier. Det bör emellertid påpekas att den ideella lolteri­verksamheten främjas ej enbart genom en begränsning av de statliga spe­len. Tvärtom anser sig länsstyrelsen ha vunnit den erfarenheten att kvalite­ten på vamvinsterna har en avgörande betydelse liksom vinstplanernas uppbyggnad, dvs förhållandel mellan antal hög- resp lågvinsler. Förmodli­gen spelar lotterivinstskatten en viss roU i sammanhanget. Många ideella föreningar använder sig ofta av det minst besvärliga sättet att driva ett vamlotteri nämligen genom att från ett serviceföretag köpa in såväl lottma-terial som vamvinster. Någon samlad tyngd för att hävda sig i konkurren­sen med penninglotteriet eUer totalisaiorspel finns för dagen inle hos de ideella föreningama. Ett samgående i någon form mellan de olika ideella föreningarna gmndat på ren affärsbasis för att minska kostnader och höja kvaliteten på vinsterna kan därvid vara en lämplig väg.

Länsstyrelsen i Örebro län Försäljning av penninglotter, tips och totalisaiorspel har under senare


 


Prop. 1981/82:170                                                  182

tid visat ökande omsättningssiffror. Det nya BeUmanlotleriel, vari lottkö­paren omedelbart kan vinna upp tiU 1000 kr kontant och dessutom deltaga i en senare dragning med en högsta vinst av 500000 kr, kan enligt länssty­relsens uppfattning på sikt komma att bU en aUvarlig konkurrent till de stora rikslotterierna som anordnas av ideella föreningar. Risk föreligger alt de statliga lotterierna tar en större andel av marknaden på bekostnad av de ideella föreningarna. Som utredningen påpekat bör därför de statliga lotte­rierna inte ges sådan utformning att de på ett icke önksvärt sätt kommer att konkurrera med lotterier och spel för ideella ändamål.

Svenska penninglotteriet AB

Rent allmänt måste Penninglotteriet som företag ges möjlighel alt ut­vecklas och förnya sitt produkutbud.

Lotteriutredningen hävdar att bl a penninglotteriema brett ut sig på del ideella spelets bekostnad. Vi menar all utredningen inle kunnat styrka delta påslående. Som framgår av diagram i utredningen har rikslolterier under åren 1971-77 ökat sin omsättning med ca 66% medan Penninglot­teriet under samma lid ökat med 65 %. Därav kan slutas att någon "utbred­ning" av del statliga lotteriet på bekostnad av det ideella inte hittills förekommit.

Vi vUl mot denna bakgrund tUlbakavisa Lotteriulredningens påstående alt Penninglotteriet skuUe ha utgjort en allvarlig konkurrent till bl a de lokala ideella lotterierna. Vi anser således inte att Penninglotteriels senaste satsning på det tidigare Nummerlotteriet inkräktar på de ideella lotterier­nas verksamhet. Utveckling och expansion av penninglotterierna medför sannolikt snarare att andra lotterier får uppmärksamhetsvärde och stimu­lans. De lokala lotterierna bör aUtså inte uppleva Penninglotteriet som en allvarlig konkurrent. Dels är dessa lotter ofta utformade annorlunda, dels är priset mycket lågt. Den lokala förankringen gör alt det många gånger är personligt engagemang eller känsloskäl som leder lill köp. Orsakerna till att de ideella lotterierna upplever alt deras situation försämrats kan sanno­likt spåras i samhällets förändringar. Del är idag svårt all få människor alt arbeta ideeUt. Del är nägot som aU föreningsverksamhet fått uppleva, inte bara de ideella lotterierna.

Av detta framgår alt vi inte delar Lotteriulredningens uppfattning, all en ökning av de statliga lotterierna är ägnad att minska utrymmet för ideella lotterier och vice versa.

Lotteriutredningen menar, att del föreligger "risk för alt somliga männi­skor deltar i lotterier och spel om pengar i en sådan omfattning som de inte har råd med". Det torde dock inle gälla Penninglotteriels verksamhet. I den mån lotterier orsakar sociala problem kan de närmast hänföras till den illegala verksamheten.

AB Tipstjänst

Akfiebolaget Tipsljänst - som i princip delar utredningens uppfattning att de ideella föreningarna bör ges så goda förutsättningar som möjligt all finansiera sin verksamhet - kan inte finna något stöd för utredningens påstående (s. 33), att det statliga spelet skulle ha "brett ut sig" på del ideeUa spelets bekostnad. Den stafistik för åren 1975-1977 som redovisas av utredningen och uppgifter avseende 1978 som bolaget införskaffat, lyder snarast på alt del ideella spelet kunnat hålla och liU och med något öka sin marknadsandel. Även utredningen talar för övrigt (s. 37) om "den snabba utvecklingen av den ideella lotteri- och spelverksamheten under


 


Prop. 1981/82:170                                                  183

1970-talet". Det är inte heller troligt alt de av bolaget anordnade spelen -tips och från i höst även s.k. lotto — skall komma att i framtiden få en negaliv inverkan på det ideella spelet. Om del emellertid mol förmodan skulle visa sig att det ideella spelet skulle få en negaliv utveckling, som inle kan tillskrivas andra orsaker utan med skäl kan antagas förorsakad av tips eller lotto, synes det lämpligt att använda viss del av överskollen på dessa spel för alt ge de berörda ideella organisationerna en från allmän synpunkt motiverad ekonomisk kompensation. Däremot finner bolaget, att del inte minst från slatsfinansiell synpunkt skulle vara felakfigt alt i en sådan situation — som utredningen synes vilja förorda — vidta åtgärder, som skulle begränsa de statliga spelbolagens verksamhet.

ATG

Vi viU i detta sammanhang påminna om riksdagens ställningstagande år 1973. I propositionen framhölls det stora intresset för trav- och galopp­sporten, dess breda förankring hos det svenska folkel och dess betydande sysselsättningseffekter. I trav- och galoppsportulredningen påtalades spor­tens betydelse som en kulturyttring och att densamma genom sin kontakt-skapande karaktär på ett väsentligt sätt kan påverka livet i en hel bygd.

Alt lolteriutredningen betecknar hästuppfödning och häslsport som "ett
ändamål av tämligen udda slag" är mot denna bakgmnd anmärkningsvärt
och vittnar om bristande insikt i sakförhållandena.

Vi ifrågasätter däremot utredningens bedömning att del skulle finnas
"en totalmarknad för lotterier och spel" och att det skuUe föreligga kon­
kurrensförhållanden mellan bl.a. ideella lotterier och lolalisalorvadhåll-
ningen. Så enkel är inte verkligheten.       

Vi har ovan konstaterat att det inle går att slå ihop heh olika "spel" lill en totalmarknad. Det finns ingen gmnd för anlagande alt t. ex. en begräns­ning av tolaUsatorverksamhelen skulle medföra ökade köp av lotter i ideella lotterier, eftersom man ej kan byta ut en fritidssysselsättning mol en aktivitet av helt annan karaktär.

Vi viU framhålla all det väsenfiiga måste vara att hålla varje "spel" på en nivå som är lämpligt avvägd med hänsyn bl. a. lUl allmänhetens intresse för den verksamhet spelet är anknutet till och till angelägenheten att undvika negativa sociala effekter och motverka illegalt spel. ATG har sedan sin fiUkomst 1974 ej vidtagit någon ökning av antalet tävlingsdagar med totali­salor, ulan antalet har i stället minskat något.

Umeå kommun

Genom alt det finns en begränsad lolterimarknad och staten förbehålls rätlen lill de attraktivaste lotterierna (penninglotterierna) tar dessa en stor del av marknaden. Det kan därför vara skäligt att samhället genom denna åtgärd kompenserar föreningarna för bortfallet av marknad.

RF

RF har inget att invända mot lotlerimarknadens indelning i stafiiga och ideella lotterier. RF viU emellertid understryka vikten av alt de statliga lotterierna inte tillåts att expandera på de ideella lotteriernas bekostnad. Det är därför med oro som RF konstaterar all staten under det senaste året har infört två nya lotleriformer till förmån för den statliga sektom av lotterimarknaden. Staten har genom lagstiftning fått en avsevärd del av lotterimarknaden. Oavsett på vilka grunder en sådan lagstiftning skett, innebär den att staten fått ett övertag gentemot de ideella lotterierna. Del


 


Prop, 1981/82:170                                                  184

faktum att de statliga lotteriema är speciellt attraktiva genom höga pen­ningvinster och att de administreras i statliga monopolföretag talar för att Staten har ett stort ansvar för all den ideella lotterimarknaden inle skadas.

lOGT-NTO

Från vår sida finner vi del utomordentligt anmärkningsvärt att staten, utan avvaktan på remissbehandlingen av lotteriulredningens betänkande, introducerar två nya lotterier, Lotto och Bellmanslotleriel. Dessa två lotterier ersatte tvä andra med ringa omsättning och betydelse. Folkrörel­serna redovisade sin uppfattning i en massiv uppvaktning för handelsmi-nislem i september månad 1979, aUl i avsikt alt om möjligt stoppa en utbyggnad av de statliga lotterierna, i vatje fall intill dess att lotteriut­redningen remissbehandlats och riksdagen tagit ställning tiU den proposi­tion som skulle utformas med lotteriutredningens betänkande som grund. Tvärtemot folkrörelsernas starka önskemål startades på handelsdeparte­mentets inifiafiv Bellmanslotleriel med en hastighet som är förvånande. Under 1980 kommer så Lotto att introduceras. Dessa båda åtgärder leder fram liU kravet alt sådana åtgärder måsle vidtas alt balansen mellan stat­liga och ideella organisationers lotterier ålerställes. Delta kan ske dels genom en neddragning av omfattningen av den statliga lolteriverksamhe­ten, dels också att folkrörelserna ges samma möjlighet fill anordnande av lotterier med penningvinster som idag endast gäller för de statliga lotte­rierna. Vi kräver också att statsmakterna, såsom en direkt följd av den under senare tid förda lotteripolitiken, utställer garantier för att folkrörel­serna, för den händelse de av dessa anordnade lotterierna skulle ge försäm­rat resultat, hålles ekonomiskt skadeslösa.

TCO

TCO instämmer vidare i utredningens uttalade värdering alt del statliga spelet och totalisatorspelet inte bör tillålas all breda ut sig på del ideella spelels bekostnad. Del är dock enligt TCOs mening här fråga om lotteri-och spelformer som i mindre grad konkurrerar med varandra. Ideella lotterier med lokal förankring möter knappast någon konkurrens från lex Penninglotteriet.

Beträffande totalisatorspelet ser vi det som principiellt olämpligt att samma bolag som har ett eget affärsintresse i toialisatorverksamhet också har hand om tillståndsgivning. TCO anser att tiUståndsgivning och kontroll i likhet med övriga spelformer skall förbehållas de offentliga myndigheter­na.

STC

Lolteriutredningen utgår från all det finns en gemensam marknad för mbricerade spelformer. Utredningen har helt förbisett den grundläggande skiUnaden meUan lotterier och totalisaiorspel.

Lottköparens deltagande i ett lotteri är av passiv natur. Vederbörande tilldelas ett nummer och har enbart all i dragningslista kontrollera om numret utfaUil med vinst.

Totalisalorspelarens dellagande däremot är av aktiv natur. Bakom be­slutet att spela en viss häst ligger en bedömning av de olika ekipagens (häst -I- kusk) chanser. Denna bedömning grundas på Iräningsrapporter i pres­sen, studium av resultatlistor och egna iakttagelser vid tidigare tävlingar och vid uppvärmning före loppet. Tolalisalorspelaren köper inle ett num­mer "i blindo", hans beslut gmndar sig på en personlig uppfattning om deltagarnas möjligheter.


 


Prop, 1981/82:170                                                  185

Den av lotteriutredningen uttryckta uppfattningen att "Del stafiiga spe­let och totalisatorspelet bör därför inle fiUålas alt ytterligare breda ut sig på del ideella spelets bekostnad" (sid. 334 och 340) bygger sålunda på ett felaktigt antagande, nämligen all en gemensam marknad föreligger. Totali­satorvadhåUningen vänder sig till en helt annan kundkrets än lotterierna och något direkt konkurrensförhållande föreligger ej.

I detta sammanhang bör vidare understrykas alt i totalisatorspelet före­nas ett vadhåUningsmoment med en fritidsakfivitel. STC önskar anföra ett citat ur betänkandet Trav och galoppsport i Sverige (DS Jo 1972:8, sid. 95-96). "Sett ur ett vidare perspekfiv får i stället häslsporten vid sidan av andra fritidsintressen och ideella engagemang ses som en kulturyttring. Genom den trivsel och gemenskap med personliga kontakter åt olika håll som sporten skapar kan den t. o. m. på ett väsentligt sätt påverka livet i en viss bygd".

SGC

Lotteriutredningen hävdar — ulan att redovisa något underlag - alt behållningen av totalisaiorspel lämnar slöd ål "ett ändamål av tämligen udda slag". Enligt SGC: s mening är detta ett felaktigt påstående. I själva verket är trav- och galoppsporten en bland människorna myckel utbredd hobbyverksamhet, där engagemanget inle blott gäUer själva lävUngsverk-samheten utan även uppfödning och skötsel av hästarna.

Lotteriutredningen utgår i sitt betänkande från tesen att totalmarknaden för spel och lotterier får "antas vara tämligen stabil". Mot bakgmnd av detta drar utredningen bl. a. slutsatsen att en ökning av totalisatorspelet är ägnat minska utrymmet för annan spel- och lotteriverksamhet. Lolteriut­redningen vill därför begränsa totalisatorspelet vid trav- och galopplöp­ningar och förklarar att totalisatorspelet "inle bör tillåtas all ytterligare breda ut sig på det ideeUa spelels bekostnad".

SGC ser mer än gärna att de ideella ändamål, som stöds av olika former av lotterier, får ökade medel till sitt förfogande. De som idag besöker trav-och galopplöpningar och där deltar i totalisatorspelet, skulle dock inte i större grad delta i tombolalotterier och andra liknande lotteriföretag om möjligheterna minskade till totalisaiorspel. Det finns ingen grund för alt anta något sådant. Deltagandet i totalisaiorspel är för de allra flesta förbun­det med intresse för själva löpningsverksamhelen. Delta är fuUt tydligt om man beaktar att trav- och galoppsporten idag är en av de absolut största publiksportema trots att deltagandel i totalisaiorspel inte kräver någon närvaro vid löpningarna utan kan äga mm genom förtids vad.

SGC vill i detta sammanhang erinra om alt erfarenheten visar alt in­skränkningar i den legala lotalisatorverksamheten resulterar i en ökning av det Ulegala spelet. Detta är en utveckling som givelvis vore synnerligen olycklig såväl från sociala som statsfinansiella synpunkter.

I betänkandet sägs att vid de s. k. hearings som utredningen hållit med bl. a. polis- och socialmyndigheter framkommit att totalisatorspelet i vissa fall kan leda tiU sociala problem. Enligt SGC:s mening ger resuUalet av dessa hearings inte något stöd för sådana genereUa slutsatser. Tvärtom finns inget som talar för att problemen här skulle vara större än vid andra former av spel och lotterier.

Normalt gmndas föreslagna reformer på utredning om rådande förhål­landen och ett påvisat behov av ändringar. Lotteriutredningens direktiv har inte omfattat lotalisatorverksamheten och trav- och galoppsporten.


 


Prop, 1981/82:170                                                  186

Någon redovisning av faktiska förhållanden och analys av evenlueUa be­hov av reformer har då helt naturligt inle kunnat framläggas. Följaktligen kan, enligt SGC:s mening, lotteriulredningens betänkande inte heller läg­gas till gmnd för ändringar i fråga om totalisatorspelet och kontrollen över detta.

5   Anordnare av lotterier och spel för ideella ändamål

Svea hovrätt

Beträffande de s. k. traditionella lotterierna föreslår utredningen alt i stäl­let för de nuvarande ändamålsbestämmelserna skall stadgas att öppen ideeU förening som driver ideell verksamhet skall kunna få lotterifiUslånd. Hovrätten ansluter sig till förslaget men har anledning befara att även de bestämmelser som i detta sammanhang föreslås av utredningen kan bh föremål för tolknings- och lillämpningssvårigheter. På förevarande område kan dock sådana svårigheter inte helt undvikas. Vissa av utredningens uttalanden om vilka organisationer som enligt förslaget skaU kunna erhålla respektive förvägras fillstånd förefaller tyda på att utredningen tolkar begreppet ideeU verksamhet onödigt snävt.

RPS

De ideella ändamål som får tillgodoses med lotlerimedel enligt olika lagmm i LF har i praktiken varit svåra alt fastställa. Det är först efter del att lotterinämndens praxis genom medverkan av rikspolisstyrelsen blivit mer aUmänl bekantgjord som en stabilisering har inträtt. Enligt utredning­en är avsikten att i huvudsak nuvarande praxis beträffande lotteriberätli-gade organisafioner skall följas. Styrelsen fömtsätter att inskränkningen i 13 § andra stycket är aUmängilligl och avser jämväl lotterier enligt 11§. Detta kommer bättre tiU uttryck om innehållet i stycket upptas i en egen paragraf.

Föreslagna smärre förskjutningar i fråga om de ideella ändamål som skall kunna tUlgodoses med lotterimedel lämnas utan erinran.

BRÅ

För all lotteri skall få anordnas krävs för närvarande att vissa ändamåls­bestämmelser är uppfyllda. Ändamålen har framför aUl fått betydelse för urvalet av lotterianordnare. Vem som helst får inte anordna ett lotteri, utan endast ideell förening, vars verksamhet är av sådan art att den svarar mot ändamålen i nuvarande lotteriförordning. Utredningens förslag lill lolteri-och spellag innebär att kretsen av anordnare av lotterier och spel vidgas något i förhåUande till nuläget. BRÅ ställer sig positivt till att anordnar­kretsen utvidgas.

RRV

RRV anser det vara av största betydelse alt ideella föreningar får stimu­lansen alt genom egna aktiviteter finansiera sin verksamhet. Del förhållan­del att en förening inte utnyttjal möjlighetema alt begära statliga eller kommunala bidrag till sin verksamhet bör emellertid inte leda tUl att behovskriteriet inle anses uppfyllt.


 


Prop, 1981/82:170                                                  187

NO

Utredningen anser att all ideeU verksamhet i vid mening är lill nytta för samhällel. Mot den bakgmnden anser utredningen att i princip alla sam­manslutningar med ideeUl syfte skall få anordna lotterier och spel. NO kan ansluta sig lill denna uppfattning. Utredningen föreslår att vissa krav i fråga om varaktighet, öppenhet och form skall ställas på den ideella verk­samheten för att lotteri- eller spellillstånd skaU få meddelas. NO finner inte skäl invända mol att dessa krav lagfästes. NO viU inte erinra mot utred­ningens förslag om behovsprövning vid fördelningen av lotterilillstånden. NO viU emellertid ifrågasätta om en så restriktiv behandling av nytillkom­mande föreningars ansökningar som utredningen föreslår på sid. 364 är motiverad.

Utredningens gmndprincip har varit alt endast staten eller ideella orga­nisationer skaU få anordna lotterier. I konsekvens härmed vill utredningen ta bort den möjlighet som sparbanksväsendel och tidningar har haft alt marknadsföra sig med hjälp av lotterier. NO kan tillstyrka en sådan föränd­ring. Följden blir alt alla bankkategorier blir likställda i konkurrenshän­seende i denna del. Del torde knappast vara motiverat all tillåta en viss typ av bank alt anordna lotterier med hänvisning lill all banken inle eftersträ­var vinst. Del finns andra verksamheter i samhället som i sådana faU också torde kunna göra anspråk på att få anordna lotterier t. ex. de ömsesidiga försäkringsbolagen.

Lotterinämnden

När det gäller lotterier och spel för ideellt ändamål innebär utredningens förslag betydande förenklingar för de tillståndsprövande myndigheterna. I fortsättningen skall alla ideella föreningar, som är öppna och juridiska personer, kunna i princip få tiUstånd efter behov och utrymme. I stort sett torde endast den svårigheten föreligga för tiUståndsmyndigheterna att dra gränsen mellan föreningar, som skall anses — direkt eller indirekt — arbeta för sina medlemmars eller andras ekonomiska intressen, och andra ideella föreningar. Härvidlag kan emellertid lotlerinämndens nuvarande praxis tjäna till viss ledning. Det bör dock framhållas all ett bifall till utredningens förslag kommer att avsevärt vidga kretsen av de sammanslutningar som kan få tillstånd liU lotteri eller spel. Detta medför i sin tur att utrymmet för lotterier och spel i motsvarande grad kan väntas minska för de organisatio­ner som i dag finns på marknaden, något som sannoUkt kommer alt väcka missnöje och protester från dessa.

Genom 11 § i förslaget till lotlerilag har utredningen fastslagit som hu­vudregel alt de organisationer som är öppna och bedriver ideell verksam­het inom riklel skall ha ensamrätt fill den traditionella lotteri- och spel­marknaden. I anslutning härtill uttalar utredningen alt syftet med denna regel är att organisationer på detta sätt skall kunna öka sina möjligheter all finansiera sin direkt ideeUa verksamhet. Vidare understryker utredningen att organisationen inte får vara en sådan ideell förening vUken har som huvudsakligt syfte att stödja sina medlemmars ekonomiska intressen, t. ex. fackförening, arbetsgivarförening, branschförening och villaägarförening. Enligt lotlerinämndens uppfattning är den av utredningen sålunda gjorda avgränsningen riktig. I den allmänna motiveringen säger emellertid utred­ningen — uppenbarligen i anslutning lill nuvarande praxis - att särskilda krav måste ställas på poUfiska organisationer (sid. 353 nederst). Utredning­ens ståndpunkt innebär alt exempelvis ett poUtiskl parti, som inle är representerat i landsting etc. och som under tio år har haft miljöskydd som


 


Prop. 1981/82:170                                                  188

viktigaste punkt på sill program, inle kan få lotteritiUstånd, medan en vanhg ideell förening, som under två år har verkat för en ökad förståelse i Sverige för miljöskyddet, i princip är berättigat till sådant fillstånd. I detta tänkta fall tvingas då partimedlemmarna att bilda en särskild förening med miljöskydd på programmet för att kunna bli jämställd med sistnämnda förening i lotterihänseende.

I delta sammanhang vill lolterinämnden la upp en särskild fråga som rör ideell förening vars syfte är att anordna lägerskolor eller annan studieverk­samhet. Utredningen menar alt sådan förening bör kunna får anordna lotterier och spel till förmån för sin ideella verksamhet (sid. 355 mitten). Nämnden har en annan uppfattning. I praxis har nämligen utbildning och vidareutbUdning ansetts främja enskilda ekonomiska intressen varför des­sa föreningar inte bör få lotteritiUstånd. Vad nu sagts gäller också ideell förening vars huvuduppgift är samlarverksamhet.

Enligt den av utredningen förordade lagtexten i 11 § måsle en ideell förening vara öppen för att kunna få tillstånd lill lotterier och spel. Delta innebär strängt tagel att förening, om inle tungt vägande skäl talar här­emot, är skyldig att bevilja envar som så önskar medlemskap i föreningen. Såsom utredningen har funnit är det i dagens samhälle inle möjligt all upprätthålla denna princip fuUt ut. I likhet med utredningen anser lolteri­nämnden att tillstånd bör kunna beviljas ideell förening som begränsar sina medlemmar, exempelvis lill sångare, handikappade, anställda i visst före­tag eller kvinnor (se sid. 352 och 472). Detsamma bör gälla l.ex. förening där endast personer som tillhör viss invandrargmpp eller viss ras tas emot som medlemmar eller skolförening som beviljar medlemskap endast för elever i den skola tiU vilken föreningen är knuten. I fall som dessa bör normalt inle behöva befaras alt syftet med utredningens förslag äventyras, nämligen vikten av att förhindra att föreningsverksamheten används en­bart som täckmantel för alt kunna anordna lotterier och spel. Däremot vill nämnden inte biträda utredningens uppfattning att förening skall få begrän­sa medlemskapet rent geografiskt t. ex. till viss ort eller visst område såsom stadsdel eUer villakvarter. En sådan begränsning kan le sig obehöv­lig och kan, om den liUåts, lätt leda till all lotlerilagen kringgås just på det sätt som utredningen har velat förebygga.

Vad nu anförts borde i sig medföra att lagtexten utformats så att därav klart kan utläsas vilka krav som bör ställas på en förening i förevarande hänseende. Detta syns dock vara praktiskt omöjligt och lolterinämnden vill därför inte föreslå ändring i texten. Nämnden förutsätter dock att hithörande frågor särskilt belyses i den blivande proposifionen.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen har i denna del inget att erinra mol utredningens förslag. Länsstyrelsen fömtsätter också att möjligheter skall ges ell lotteri som Hantverkslotleriet i Stockholm all anordnas även i framfiden.

Skiljaktig mening anförs av landshövdingen Helén och länsassessorn Anderfjärd enligt följande:

"Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning all den ideella verksam­heten utgör ett synnerligen värdefullt inslag i ell demokratiskt samhälle, vUkel samhället bör vara berett stödja i olika avseenden. Emellertid kan det från samhäUets sida inte var likgiltigt vilka ändamål denna ideella verksamhet har. Det kan exempelvis finnas organisafioner, som visserli­gen arbetar ideellt men vars syfte är att omskapa samhället i antidemokra­tisk riktning. Givetvis kan man inle anse att ett sådant ändamål har samma


 


Prop. 1981/82:170                                                  189

värde för samhäUet, som en organisation, vars syfte är att förbättra vUl­koren för exempelvis de handikappade.

Den största drivkraften bakom utredningens förslag synes ha varit att man funnit att de nuvarande reglerna tillämpats felaktigt och inkonse­kvent. Länsstyrelsen stäUer sig emellertid tveksam tiU om utredningens förslag skuUe bh lättare att tiUämpa. Det finns ej någon i lag given bestäm­ning om vad en ideell förening är långt mindre vad en ideell förening med ideeUt syfte är. Som utredningen påpekat kommer det alltid att finnas gränsfall, där de tiUslåndsgivande myndigheterna tvingas göra skönsmäs­siga bedömningar. Det finns anledning utgå från all - om utredningens förslag om en koncentration till ett betydligt färre antal tillståndsmyndig-heter genomförs - fömtsättningarna ökar för en bättre och enhetligare tiUämpning. Detta bör gälla även om det i lagen som fömtsättning för tiUstånd krävs vissa angivna ändamål. Ett förhållande som redan med nuvarande lagsfiftning underlättat tillämpningen är att lolterinämnden se­dan ett par år fillbaka publicerar sina avgöranden. Länsstyrelsen fömtsät­ter att detta kommer att ske även i fortsättningen.

Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen det vara ofrånkomligt att sam­hället prioriterar vissa ändamål och att dessa bereds möjligheter att genom anordnande av lotterier finansiera delar av sin verksamhet. Länsstyrelsen har för sin del inte något att erinra mot att kretsen av anordnare breddas genom att ytterligare ändamål göres lotteriberätfigade, men motsätter sig en sådan utvidgning som utredningens föreslagit.

Gmndläggande måste vara att ideella ändamål tillgodoses med lotterime­del, medan organisationer som har tiU ändamål att tillgodose medlemmar­nas ekonomiska intressen utesluts från möjligheten att anordna lotterier. Länsstyrelsen fömtsätter dock att möjligheter skall ges att ett lotteri som Hantverkslotteriet i Stockholm, vilket anordnats under mer än hundra år, även framledes skaU kunna anordnas.

Föreningar med såväl ideellt som annat syfte bör enligt utredningen få anordna lotterier och spel till förmån för den del av verksamheten som har ideellt syfte. Enligt länsstyrelsens mening kan detta komma att medföra fillämpningssvårigheter. Det är också tveksamt hur man skaU kunna kon­troUera att endast den ideella delen får tillgång till lotterimedlen. Dylika föreningar med "blandade" syften bör därför inle ifrågakomma för lotteri­tiUstånd."

Länsstyrelsen i Södermanlands län

Länsstyrelsen ser positivt på utredningens förslag till utökning av anord­narkretsen så att bl. a. korporalionsidroltsföreningar och Hem- och skola­föreningar, som tidigare varit utestängda från möjligheten att finansiera sin ostridigl allmännyttiga verksamhet med lotterimedel, får rått alt anordna lotteri.

Lånsstyrelsen i Östergötlands län

Länsstyrelsen delar utredningens klart uttalade uppfattning all all ideell verksamhet i vid mening är till nytta för samhällel och all därför i princip ingen ideell verksamhet bör vara utesluten från möjligheten att delvis finansiera sin verksamhet med lotterier och spel. Länsstyrelsen ser det också som positivt, att nuvarande praxis alt ideell verksamhet måsle bedrivas varaktigt och i organiserad form av en juridisk person för att stöd av lotteri- eller spehntäkter skall kunna påräknas föreslås lagfäst.

I likhet med utredningen anser länsstyrelsen att en ideell förening skall


 


Prop. 1981/82:170                                                  190

anses uppfylla öppenhet skrävel även om det för medlemsskap t. ex. krävs att den sökande bor inom visst område eller fillhör visst företag. Enligt nuvarande praxis bmkar sådana föreningar vägras lotteritiUstånd, en in­ställning som del varit svårt att vinna förståelse för. Den föreslagna utvid­gade öppenheten tiUstyrkes därför. Vad som i förevarande sammanhang bör förstås med "öppen" framgår dock ej av lagtexten, vilket får anses vara en brist. Vidare har undantagsbestämmelsen i lagförslagets 11 § första st. fatt en mindre lycklig utformning. Alt dispens från kravet på varak­tighet skulle vara möjlig kan exempelvis svårligen utläsas i förslaget fill lagtext.

Länsstyrelsen kan i och för sig ansluta sig till vad utredningen anfört om att en förening med blandad verksamhet bör kunna erhålla tillstånd att anordna lotteri för den del av verksamheten som har ideellt syfte. Avgräns-ningsproblem kommer förvisso att uppstå. En restriktiv tillståndsgivning är under alla förhåUanden nödvändig.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning om all kretsen av anord­nare av lotterier och spel för ideella ändamål breddas.

Utredningen slår som sin princip fast att aUa ideella föreningar med ideellt syfte skall få anordna lotterier och spel. Svårigheter finns att defini­era begreppet ideell förening. Det hade varit önskvärt att utredningen redovisat någon sorts katalog ulan rangordning över de slag av ideella föreningar som i framliden bör få finansiera sin verksamhet med medel från lotterier och spel. Det har nu utbildats en fast praxis när del gäller ändamålsbestämningen och kraven på anordnare av lotterier och spel. Utvidgas anordnarkretsen aUt för myckel kan detta skapa stora problem för organisationer som redan är beroende av inkomster från lotterier och spel för sin verksamhet.

En nu gmndläggande regel, som utredningen föreslår skall gälla även i framtiden, är att behov av medel från lotterier och spel inle anses föreligga, om del ändamål som skaU stödjas uppenbarligen bör tillgodoses av det allmänna. Gränsdragningsproblem uppstår ofta här och tiUståndsmyndig­heten saknar möjlighel att kontrollera att behållningen från lotterier går tUl sådant ändamål. Föreningar av typ länkorganisalioner och patientförening­ar kan driva dels sådan verksamhet som faller under nuvarande ändamåls­bestämmelser i lotieriförordningen och dels patientvärd med anställd sjuk­vårdspersonal. Det är tveksamt om sistnämnda verksamhet, som visserli­gen fyller en stor funkfion i samhällel, bör läckas med lotterimedel. Läns­styrelsen anser all delta är en fråga av stor vikt som utredningen bort närmare kommentera.

Länsstyrelsen anser alt del i framliden bör ges möjlighet att skaffa medel till skolresa genom lotteri. Hem och Skola-föreningar bör kunna stå som liUståndshavare, varigenom det på anordnare uppställda kravet om varak­tighet kan anses uppfyllt. För närvarande avslås i aUmänhet sådana ansök­ningar. Del upplevs som orättvist all exempelvis idrottsföreningar kan finansiera liknande nöjes- och rekrealionsresor med lotlerimedel. Möjlig­hel bör därför ges även andra ungdomar än de som tillhör idrottsföreningar och liknande att företa sådana resor med hjälp av lotleriinläkler. Del bör ligga i samhällets intresse all under skoltiden uppmuntra eleverna att spara till ett gemensamt mål, exempelvis en skolresa. Som ett led i detta förefal­ler del naturligt alt anordna lotterier på av eleverna tillverkade eller lill dem skänkta föremål. Dessa lotterier bör rymmas inom den föreslagna fria sektorn.


 


Prop. 1981/82:170                                                  191

När det gäller Hem och Skola-föreningar som föreslås kunna få anordna lotterier och spel bör vid behovsprövningen beaktas all många av dessa föreningar har påtagit sig utgifter som rätteligen bör tillgodoses av del allmänna, exempelvis uppmstning av skolgårdar och iordningställande av uppehållsmm för eleverna.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län

De nuvarande bestämmelserna om vilka ideella ändamål som skall få stödjas med medel från lotterier och spel är oklara och svårtolkade. Del har lett fill alt en mycket skiftande praxis utvecklats vid de olika tUlstånds­myndigheterna. Länsstyrelsen anser det därför värdefullt att de nuvarande bestämmelserna ersätts med regler som i stället lar fasta på vem som skall få anordna lotterier och spel för ideella ändamål. Utgångspunkten har därvid varit att kretsen av anordnare bör breddas. Ideella öppna föreningar som varaktigt bedriver ideeU verksamhet föreslås få rätt alt anordna lotte­rier eller spel. Länsstyrelsen ser posifivt på att l.ex. Hem- och skola­föreningarna enligt förslaget skall vara lillståndsberättigade.

Enligt länsstyrelsens mening borde även vissa andra intresse- eUer för­äldraföreningar kunna få lolteritillstånd t. ex. musikskolornas föräldraför­eningar vilka ej kan få tillstånd enligt nuvarande praxis och del framlagda förslaget.

Länsstyrelsen i Värmlands län

Vad utredningen anfört om de nuvarande bestämmelserna, rörande vilka ideella ändamål som skall få stödjas med medel från lotterier och spel är oklara och svårtolkade, överensstämmer helt med länsstyrelsens erfaren­heter och uppfattning. Det har under åren allt mer visat sig hur svårtolkade och diffusa dessa bestämmelser är och en följd härav blir lätt osäkerhet och oenhetlighet vid tUlämpningen av bestämmelserna. Det är därför av syn­nerligen stor vikt att klara regler skapas om vem som får anordna lotterier och spel för ideella ändamål. Länsstyrelsen anser också i likhet med utredningen all utgångspunkten bör vara att kretsen av anordnare breddas.

Den av utredningen uttalade gmnduppfattningen att alla ideella förening­ar med ideeUt syfte skall få anordna lotterier och spel anser länsstyrelsen vara rikfig och bör därför genomföras. Även andra organisationer som bedriver ideeU verksamhet med ideeUl syfte bör - som utredningen fram­håUer - i vissa faU kunna jämställas med sådana föreningar trots att organisationsformen är en annan.

Trols att De Blindas förening är registrerad som ekonomisk förening står det fuUl klart att den med sitt ideeUa syfte bör få anordna lotterier och spel. Länsstyrelsen anser dock aU tolkningen av begreppen "allmännyttig verk­samhet" och "kulturell verksamhet" trols utredningens ansträngningar ännu inte fåll den klarhet som behövs för en rättvis tUlståndsgivning. Detta innebär att del även i fortsättningen i stort kommer all överlämnas åt praxis att bestämma vad som är "nyttig" verksamhet i lofterihänseende.

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att lotterier och spel bara bör få anordnas av svenska föreningar och i princip bara lill förmån för verksamhet som bedrivs inom landet. Däremot vad gäller fillfällig, humani­tär katastrofhjälp bör verksamhet som förening bedriver utomlands få stödjas med medel från lotterier och spel anordnade i Sverige.

Utredningen menar att det är den seriöst bedrivna verksamheten som skall kunna erhålla medel från lotterier och spel. Denna målsättning delas helt av länsstyrelsen. De speciella krav som utredningen ställer på de


 


Prop. 1981/82:170                                                  192

ideella föreningarnas verksamhet, nämligen att de är öppna för utomståen­de, att verksamheten bedrivUs kontinuerligt under minst två år före lotleri-och spelmarknadsinträdet samt att lotteriet eller spelet kan förväntas bli bedrivet på ett ansvarskännande och ändamålsenligt sätt, anser länsstyrel­sen vara nödvändiga fömtsättningar. UppfyUes inle dessa krav bör fill­stånd att anordna lotteri och spel inle beviljas. Vissa smärre avsteg kan här enligt länsstyrelsens mening bli tvungna alt göras då det gäller nystartad förening, som ändå bedöms av länsstyrelsen kunna vara berättigad fill lotteritillstånd.

Enligt nuvarande lagstiftning kan tillståndsbelagda lotterier anordnas för att understödja och uppmuntra svenska konsfidkare. Utredningen föreslår att sådana lotterier och spel inle skall få anordnas i framliden.

Länsstyrelsen delar inte denna uppfattning. Länsstyrelsen anser det tvärtom vara värdefullt och inle förenat med några betydande olägenheter om ifrågavarande kategori av kulturarbetare även i fortsättningen erhåUer det stöd som möjligheten att efter tillstånd anordna lotterier och spel innebär. Länsstyrelsen har härvid i åtanke alla övriga kullurfrämjande åtgärder som samhällel numera försöker ställa lill förfogande för bl.a. konstnärlig verksamhet och som på allt sätt bör understödjas.

Länsstyrelsen i Örebro län

En i dag nystartad förening torde så gott som uteslutande vara hänvisad lill lotteri- och spelmarknaden för alt kunna finansiera sin verksamhet. Enligt utredningens förslag skulle en sådan förening kunna erhålla lotteri­tiUstånd först sedan föreningen verkat under minst två år. Om särskilda skäl föreligger skuUe dock undantag kunna göras från denna regel. En nystartad ideeU förening, del må vara idrottsförening eller annan, måsle ha mycket svårt att visa att dess verksamhet kommer att bli varakfig. Så snart en förening antagit stadgar, utsett styrelse och fastställt budget bör den, om den i övrigt uppfyller kraven för lotterilillslånd, också ha möjlighel alt erhåUa sådant tiUstånd i begränsad omfattning, företrädesvis s. k. traditio­nella lotterier. Att neka en nybildad ideell förening varje form av lotteritiU­stånd skulle enligt länsstyrelsen uppfattning omöjliggöra föreningens vi­dare existens. Kravet på minst två års varaktighet bör därför utgå.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Utredningens uppfattning all en ändring av bestämmelserna om vilka ideella ändamål som skall få bekostas av intäkter från lotterier och spel är nödvändig. I princip tillstyrkes utredningens förslag fiU nytt system för ändamålsbestämningen innebärande alt alla ideeUa föreningar och andra organisationer som bedriver ideell verksamhet med ideellt syfte skall få anordna lotterier och spel. I förslaget ställs vissa krav på organisationerna vad gäller bl.a. dess varaktighet och öppenhet. Med hänsyn fill de undan­tag från dessa krav som förslaget ger möjlighel till kan man dock vara tveksam till om den tidigare efterlysta enhetligheten mellan tillslåndsgi­vande myndigheter kommer all uppnås.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Utredarnas principiella ståndpunkt är att aU ideell verksamhet i vid mening är tUl nytta för samhället och att i princip alla föreningar och organisafioner med ideellt syfte skall få anordna lotterier och spel. Försla­get innebär en betydande vidgning av anordnarkretsen på lotteri- och spelmarknaden. Flertalet av de nyfillkomna föreningarna kommer alt be-


 


Prop, 1981/82:170                                                  193

driva främst traditionella lotterier företrädesvis inom den föreslagna fria sektorn. Utrymmet för lotterier är relativt konstant på lotteri- och spel­marknaden. På gmnd av den mängd nya föreningar som får tillträde till marknaden och därmed åtföljande ökad konkurrens kommer sannolikt nettobehållningen av i vart fall traditionella lotterier all sjunka. Delta är betänkligt eftersom i dag nettobehållningen regelmässigt är betydligt större för traditioneUa lotterier än för bingospel. Många små föreningar har lill största delen byggt upp sin verksamhet med stöd av intäkter från traditio­nella lotterier och kommer genom de föreslagna förändringarna att få svårare att bedriva sin verksamhet. Länsstyrelsen är också tveksam lill att anordnarkretsen vidgas tiU att avse föreningar och organisationer som i och för sig bedriver ideell verksamhet men som anslår huvuddelen av sina inkomster fiU ändamål som bör bekostas med utdebiterade medel.

Avslutningsvis viU länsstyrelsen framhålla att associationsformen ideell förening bör lagregleras innan beteckningen inarbetas i lagtexten till lagen om lotterier och spel.

Svenska komrnunförburidet

Inkomster från bl. a- lotterier är ett vanligt sätt för nya föreningar att finansiera sin verksamhet. Förslaget att en förening normah sett skall vara verksam j två år innan fillstånd ges för anordnande av spel och lotterier bör därför kunna tillämpas så att även nya föreningar som arbetar seriöst kan få sådant tillstånd.

Umeå kommun

Utredriingen föreslår att endast ideella föreningar som bedriver ideell verksamhet skall kunna få lolteritillstånd. Att endast föreningar kan kom­ma ifråga innebär att nuvarande praxis lagfästs. Eftersom en ideell för­ening kan bedriva annan verksamhet än ideell har man uttryckligen angett att verksarnheten i sig skall vara ideell. Genom detta stadgande vidgas kretsen av möjliga anordnare något jämfört med nuvarande ordning. Gäl­lande regler ger endast möjlighel alt anordna lotterier lill förmån för de ändamål som särskilt är uppräknade i lagen. Uppräkningen är svårtolkad -speciellt bedömningen av vilken verksamhet som kan anses vara allmän­nyttig — och orättvis genom att lagen därmed premierar viss verksamhet av ideell natur. Förslaget undanröjer dessa olägenheter. Utredningen ut­trycker dessiitom den uppfattningen alt även politiska partier som endast är representerade | landsting, kommunfullmäktige eller kyrkofullmäktige i fortsättningen bör få anordna lotterier. Detta innebär en ytterligare utvidg­ning av kretsen av tänkbara anordnare. Enligt gällande praxis kan nämli­gen endast partier spm är representerade i riksdagen få lotteritiUstånd. Del finns inget alt invända mot utredningens uppfattning i denna fråga.

Det föreslagna sättet för beskrivning av ändamålet med lotterier är välfunnel. Genom att exempelvis i de inledande bestämmelserna av lagen ange vad som avses med ideell verksamhet - såsom utredningen själv i betänkandet angivit del - skulle dock förslåelighelen av lagen förbättras. Detta med tanke på att begreppet ideell verksamhet är av central betydel­se.

Lolteritatredningen anser att verksamhet som uppenbart bör åvila kom­mun inle skall få finansieras med medel från lotterier och spel för ideellt ändaniål. Självklart är det så när det obligatoriskt åvilar en kommun att utföra en viss verksamhet. Däremot anser Umeå kommun att även om en kommun kan eUer det kan tyckas all den bör ulföra en viss verksamhet,

13   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                  194

det inle av del skälet skall följa alt verksamheten inte får finansieras med lotlerimedel, om fömtsättningarna i övrigt för tillstånd är uppfyllda. Kom­munen kan ha den uppfattningen att en viss verksamhet inte skall priori­teras. En förening som önskar bedriva denna verksamhet, skulle då vara uteslängd från alt finansiera den med lotlerimedel. Vidare skulle länssty­relsens beslut om vägrat lotterifiUslånd innebära all länsstyrelsen ullalat sig om vUken verksamhet som kommunen bör främja.

Sveriges advokatsamfund

De i förslaget tUl lag under §§ 11 och 13 upptagna bestämmelserna med fiUhörande motiveringar kan inle anses ha erforderlig klarhet. Inte heller kan de anses ägnade att möjliggöra den större enheUighet i rättstillämp­ningen, som enligt utredningsdirektiven skall eftersträvas. Samfundet ifrå­gasätter om inte kravet på öppenhet helt bör utmönstras ur författningstex­ten i vad avser ideella föreningar och fiUståndspliktiga spel. Därest vill­koret om öppenhet skall bibehållas, bör det vara absolut och formuleras annorlunda.

Beträffande den enligt förslaget fria lolleriseklorn kan finnas skäl all bibehålla kravet på öppenhet. Detta bör dock även här vara absolut och formuleras på samma sätt, som nyss angivits.

Visserligen kan del finnas skäl att genom en undantagsbestämmelse möjliggöra, att sådana enheter som exempelvis Röda Korset och Rädda Barnen kan lämnas fiUstånd lill spel. Dock ifrågasätter samfundet om del kan anses motiverat att genom en undantagsbestämmelse göra "vissa äldre Folkets Husföreningar" och sådana "slutna föreningar" som "korpora­lionsidroltsföreningar" kvalificerade för speltillstånd. I en undantagsbe­stämmelse bör i vart fall orden "annan organisation" som inte har lag-språklig hävd och pregnans, ersättas med orden "annan juridisk person".

NDM

Vad som bör förstås med ideell verksamhet kan vara föremål för ganska olika meningar. Utredningen understryker själv avgränsningsproblemen. För sin del synes utredningen i princip vilja kräva att anordnaren enbart skall syssla med ideell, i meningen icke affärsmässig, verksamhet. NDM menar att detta sannoUkl innebär en för snäv avgränsning. Man behöver bara peka på den affärsmässighet som, lUl följd av en såsom del vUl synas obönhörlig utveckling, vinner insteg inom idrotten, en verksamhet vilken utredningen tydliglvis gäma vill slå vakt om. Det kan knappast heller på allvar göras gällande att hantverksföreningars verksamhet för att främja konsthantverkets fortbestånd och utveckling eller konstnärsgillens mot­svarande strävanden skuUe vara mindre ideella än en fotbollsklubbs verk­samhet på sitt område. De antydningar om ell motsatt belraklelsesäll som skymtar i betänkandet övertygar inle. Inom näringslivet förekommer akti­viteter som är starkt ideellt präglade. Som exempel kan nämnas kampanjer för ökat sparande och för sunda kostvanor. Det är svårt att hävda, sett från allmänna synpunkter, att sådana ändamål är mindre behjärtansvärda än l.ex. politiska partiers syften. Erfarenheterna från Näringslivels Gransk­ningsnämnds insamUngskontroll och från motsvarande verksamhet i ufian­det är att ändamålsavgränsningar alllid, hur de än utformas, våUar svårig­heter i den prakfiska tillämpningen. Delta är ett av skälen tUl att man på insamlingsområdet inte har någon ändamålsprövning - med visst av histo­riska skäl betingat undantag. Även om man, som ovan sagts, på lotteri- och spelområdel måsle arbeta med ell ändamålskrilerium, anser NDM att man


 


Prop. 1981/82:170                                                                195

i ett öppet samhälle bör tolka en ändamålsangivelse av typen "ideellt ändamål", "ideellt intresse" tämligen generöst. Den nödvändiga elable-ringsspärren bör åstadkommas på annat sätt. NDM finner del mera tillta­lande att begränsningen av rätten att anordna lotterier och spel sker på det sättet att man kräver att sökanden skall göra sannolikt att andra utvägar för medelsanskaffning inle står till buds utan att sökanden är hänvisad till just lotteri- eller spelformen.

Med frågan om insamlingsändamålet sammanhänger spörsmålet om an­ordnare. Utredningen menar all lotterier och spel, i den mån de skaU få förekomma, bör förbehållas sammanslutningar som bedriver ideell verk­samhet. NDM ifrågasätter emellertid om del från ändamålssynpunkl är påkallat alt begränsa anordnarkretsen så starkt som utredningen föreslår, dvs till ideell förening. Rent principiellt synes det väsenfiiga vara att ändamålet är ideellt. Utredningen har själv fupnil sig föranlåten införa en undantagsregel i sitt lagförslag (11 § första stycket, andra punkten), men även denna synes vara väl snävt avfattad. För sin del har NDM svårt att se varför exempelvis ell fidningsföretag som drivs i aktiebolagets form eller en rörelsedrivande ekonomisk förening skulle vara diskriminerade när det gäUer att anordna ett ideellt lotteri.

RF och HAO

Idrottens regionala organisationers specialdislriklsförbund (SDF) bör i mån av utrymme på lotterimarknaden få anordna lotterier. SDF har nor­mah en svag ekonomi och bedriver som ell sammanordnande organ för regionens idrottsföreningar en idell verksamhet.

Svenska korporationsidrottsförbundet

Rikskorpen understryker utredningens uppfattning all välgörenhetsor­ganisationer, dit även mofionsidrotlsorganisalioner utan tvekan hör, har fill syfte "alt göra människors frifid rikare och mera meningsfuU" (23.3). Vi anser liksom utredningen alt även idrottsföreningar på oUka sätt främjar kulturlivet. Rubricerade föreningar bör därför bedömas så generöst som möjligt, vilket tydligare bör framgå i reglerna.

I 23.6.2 preciseras bl a kravet på öppenhet. Det sägs alt endast sådana föreningar som är öppna för utomstående bör få anordna lotterier och spel. Del är viktigt all lagtexten - bla i § 13 - och anvisningama får sådan utformning att tiUslåndsgivaren icke behöver tveka i tolkningen när han skall bevilja tillstånd. Alt del l.ex. även gäller för korpidrotlsföreningar som bedriver molionsidrolt för anställda och ofta även för deras familjer, liksom för pensionärer. Del måste anses värdefullt för samhället att sådana ideella föreningar genom lotteri ges resurser all bjuda nämnda gmpper människor rikare och mera meningsfylld fritid. Begreppet "utomstående" får således inle utgöra hinder för tillstånd åt föreningar av angiven karak­tär.

I 23.7.1 ger utredningen uttryck bla för korporafionsidrottsföreningar-nas omfattande idrottsliga och sociala verksamhet. Förbundet finner där­för klara möjligheter för dessa att erhålla lotterier. Då kravet "öppenhet" tycks motsäga detta, känner vi ändå behov av all påtala riskema för restrikfiva bedömanden.

FPC

FPC delar uppfattningen, att all ideell verksamhet i vid mening är fill nytta för samhället och alt delsamma gäller den versamhet, som syftar lill


 


Prop, 1981/82:170                                                                196

alt berika människornas fritid. Folkparkernas verksamhet är enligt FPC:s mening exempel härpå. FPC instämmer också i att folketshusföreningar även i fortsättningen får anordna lotterier och spel, trots alt de av formella skäl är registrerade som ekonomiska föreningar. Samma synsätt måste anläggas på folkparkerna, oavsett om dessa har den juridiska formen ekonomisk förening, stiftelse eller aktiebolag.

FPC delar inte utredningens mening all konsumentgiUen skall undantas från möjligheten alt anordna lotterier, då dessa anses ha till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Av Kooperativa konsumenlgillenas stadgar framgår klart, att konsumentgillena har en ideell, upplysande och demokrafisk inriktning. Nägon strävan all speciellt gagna medlemmarnas ekonomiska intressen finns inte. Konsumentgillena bör därför jämställas med övriga ideella föreningar.

Samlingslokalorganisationernas Samarbetskommitté

Att äldre folketshusföreningar som lotterianordnare - liksom fallet är beträffande beskattning - får räknas som ideella föreningar trots alt de av formella skäl kan vara registrerade som ekonomiska föreningar, noterar kommittén med särskild tillfredställelse, även om den fillfogar den syn­punkten all även andra samlingslokalägande föreningar än folketshusför­eningar kan vara registrerade som ekonomiska föreningar och således behöva innefattas i gmppen lotteriberätfigade föreningar.

Utredningen konstaterar på sidorna 356 och 357 all man vid behovspröv­ningen för föreningar som tillhandahåller samUngslokal måsle la hänsyn lill föreningens möjlighel att få in pengar genom t. ex. hyresintäkter.

Sådana föreningar bygger lill stor del på ideellt arbete och ell lokalt engagemang från ortens föreningsliv. Ökade hyror leder tiU högre kostna­der för de föreningar som använder lokalen, vilket i sin lur innebär alt dessa bringas ägna extra möda åt all skaffa pengar.

Kommittén menar därför att man vid behovsprövningen av en lotterian­sökan frän en förening som tillhandahåller samlingslokal måste la stor hänsyn till vUka som exempelvis genom att anordna flera lotterier an­vänder lokalerna. Om lokalägarföreningen på grund av uteblivet lotteritUl­stånd tvingas höja hyrorna för att läcka kostnaderna kan konsekvenser för det lokala föreningslivet bli svåra.

Kommittén vill slufiigen fästa uppmärksamheten på något som uppen­barligen är ett misstag i utredningens förslag: det gäller avsnittet 23.5, sidan 350, där konsumentgiUen hänföres till kategorin föreningar med syfte alt främja medlemmarnas ekonomiska intressen. De konsumentgillen som finns inom konsumentkooperationen är rent ideella föreningar.

KRO

KRO vUl emellertid understryka alt förändringar av gällande lag inle får leda liU en försämrad situation för konstföreningarna, så att dessas verk­samhet hämmas eller upphör.

Det 'ligger trots allt närmare till hands all betrakta konstföreningarna som ett slags inköpskooperativ än all se dom som lotteriarrangörer. Konst­föreningarnas medlemsavgifter kan inte ses som betalning för lotteri i vanlig mening. Sveriges Allmänna Konstförening, en av landets största, ger lex ut en årsbok vars värde i bokhandeln väl motsvarar medlemsavgif­ten.

För konstnärerna har konstföreningarna en stor betydelse som förmed­lare. Åtgärder som försvårar konstföreningarnas verksamhet drabbar ofel-


 


Prop, 1981/82:170                                                  197

bart många konstnärer. KRO måsle därför starkt betona vikten av all konstföreningarna inte åläggs ekonomiska eller administrativa uppgifter som i sin förlängning kan leda till en minskad verksamhet.

Rädda barnens riksförbund

Rädda Barnen bedriver verksamhet både i Sverige och i tredje världen. I Sverige är det framför allt opinionsbildning och forskning kring barn, och i u-ländema är hjälpen av mer materiell karaktär. Det rör sig om både kala.strofhjälp och långsiktiga projekt.

Vi har svårt att förslå att utredningen önskar begränsa ändamålen för vilka lotterier som skaU få anordnas. Utredningen säger "lotterier och spel bör enligt vår mening endast få anordnas av svenska föreningar och i princip bara tUl förmån för verksamhet som bedrivs inom landet. Endast vad gäller tillfällig, humanitär katastrofhjälp, bör verksamhet som förening bedriver utomlands få stödjas med medel från lotterier och spel anordnade i Sverige". Vad som betraktas som "tillfällig, humanitär katastrofhjälp" är en mycket svår definitionsfråga, varför Rädda Barnen tycker det är olämp­ligt med en sådan formulering. För Rädda Barnen, liksom antagligen för andra ideeUa organisationer, är del ett markerat mål att integrera hjälp till u-länder och kalastrofområden med vår opinionsbildande verksamhet och föreningsverksamhet i hemlandet. Att skilja dem åt på det sätt utredningen föreslår är oreahstiskt och bakåtsträvande.

Utredningen säger också, "det globala behovet av medel för ideell verksamhet framstår ur svensk synvinkel som i del närmaste oändligt. Del är därför nödvändigt att geografiskt begränsa de ideella ändamål för vilka lotterier och spel skaU få anordnas i vårt land".

Rädda Barnen tycker att begränsningar av detta slag rimmar dåligt med de principer som ligger till gmnd för vår biståndspolitik och för hur samhäl­let ser på internationella humanitära frivilliga organisationer i Sverige.

Rädda Barnen förordar därför att någon sådan begränsning inle skall finnas när det gäller ändamålet för lotterier av del slag som Rädda Barnen och andra motsvarande organisationer anordnar.

PRO

Utredningen säger att ideeU förening som har till syfte att främja med­lemmarnas eUer andra bestämda gmppers ekonomiska eller därmed jäm­förbara intressen bör inte komma ifråga som lotteri eller spelanordnare. PRO vUl här betona alt del inte får vara så all en organisation, lex handikapporganisation eller PRO, som också bevakar medlemmarnas eko­nomiska intressen gentemot kommun och stat då det gäller t ex pensioner, handikappsersättning, färdtjänst, kommunikafioner och dylikt genom del­ta kommer att betraktas som en ideell organisation som inle kan få anordna lotteri.

Stockholms stads hantverksförening

Hantverkslotleriet i Stockholm har bedrivits sedan 1868 genom Stock­holms stads Hantverksförenings försorg. Lotteriet har lill syfte all främja avsättningen av hantverksprodukter och främja allmänhetens intressen för kvalitetsprodukter och estefiskt värdefulla produkter. Lotteriets leveran­törer hämtas från olika delar av landet och urvalet bestäms enbart med hänsyn liU produktens kvahtet. Varken lotteriet eller dess överskoll an­vänds för alt gynna föreningens egna medlemmar. Lotteriets begränsade överskott har hitfills använts lill stöd ål Nationalmuseum, Stockholms


 


Prop, 1981/82:170                                                  198

Stadsmuseum och Skansen saml stöd tUl akfiva och äldre konsthantver­kare. Lotteriet har sedan gammall ett gott anseende i sin uppgift att främja kvalitet och allmänhetens intresse för kvalitelsprodukter.

Hantverkslotleriet konkurrerar inte med något annat lotteri eller annan verksamhet med likartade syften. Stockholms stads Hantverksförening har förståelse för utredningens ambition all sanera den omfattande lotleri­marknaden. Utredningens förslag skulle dock innebära all ett 110 år gam­malt välrenommerat lotteri utan vinstintressen, som bedrivs i enlighet med samhällets kulturpolitik ej skulle tiUåtas fortsätta sin verksamhet. Hant­verkslotleriet i Stockholm har en inriktning som avviker från övriga hant­verks- och hemslöjdslolterier. Lotteriet kan närmast jämföras med stiftel­serna Litteraturfrämjandets och Konstfrämjandets lotterier. Lotteriutred­ningens förslag bör därför ändras så att Hantverkslotleriet i Stockholm ges möjlighel att fortsätta sin kulturellt värdefulla verksamhet under trygga former.

Folkrörelsernas lotteribyrå

Enligt utredningens förslag skall alla föreningar som har ideellt syfte "dvs ett annat syfte än att främja medlemmar eller andra bestämda grupper, ekonomiska eUer därmed jämförbara intressen" ha tiUstånd att anordna lotteri. Krav skall dock ställas på föreningama om att de skall vara öppna och ha viss varaktighet. Med det senare menas att de skaU haft verksamhet i minst två år.

Vi anser att kravet på varaktighet är befogat men all en annan regel torde kunna användas på nybildade föreningar som tillhör riksorganisation som har varaktighet och stabilitet.

När det gäller begränsning av tillståndsgivningen med hänvisning lill alt föreningens syfte är att främja medlemmarnas ekonomiska eller därmed jämförbara intressen så behöver ytterligare konkretisering göras i förarbe­tet till lagstiftningen så all gränsdragningen klart framgår.

Adoptionscentrum

Adoptionscenlmm och dess 16 avdelningar bedriver en viss internafio­nell hjälpverksamhet till förmån för barn i u-länder. Medel erhålls genom insamlingar, främst bland medlemmarna och deras bekanta. Vid ett tillfälle har en av AC: s avdelningar förvägrats lotteritillstånd därför all AC inte ansetts tillhöra de etablerade välgörenhetsorganisationer som kunde kom­ma i fråga.

Adoptionscenlmm finner det inte rimligt, att det i framtiden endast skulle vara möjligt att anordna lotterier fill förmån för projekt av typen katastrofhjälp, medan mera långsiktiga (och f.ö. även mera lättkontrolle-rade) insamlingar liU förmån för t. ex. barnavårdsprojekt eller bamhem inle skulle kunna stödjas genom lotterier. Det enda skäl som av utredning­en anförs för den föreslagna begränsningen är alt del globala behovet av medel för ideell verksamhet ur svensk synvinkel framstår som i det när­maste oändligt. Adoptionscenlmm finner detta argument minst sagt ohåll­bart och knappast förenligt med de principer som ligger tUl gmnd för svensk utrikes- och biståndspoUtik. Adoptionscentrum förordar därför, att även andra typer av biståndsprojekt i ufiandet än katastrofhjälp ska kunna stödjas genom anordnande av lotterier.

WIZO Den av utredningen föreslagna principen måsle redan från rent allmänna


 


Prop. 1981/82:170                                                                199

synpunkter starkt ifrågasättas. I ett skede av ökad internationell rörlighet och ökad internationeU solidaritet framstår det som ell otidsenligt lillba-kasträvande att söka begränsa lotterimedlens användning lill ändamål inom Sverige. Till stöd för sitt förslag anför utredningen (s. 351): "Det globala behovet av medel för ideeU verksamhet framstår ur svensk synvin­kel som i det närmaste oändligt. Det är därför (sic!) nödvändigt att geogra­fiskt begränsa de ideeUa ändamål för vilka lotterier och spel skall få anordnas i vårt land." Argumenteringen är helt halllös. Tanken all på delta sätt begränsa svenska hjälpinsatser utomlands framstår dessutom som nära nog befängd, eftersom beaktansvärda hjälpsyften oftare torde återfin­nas utomlands än i vårt välmående land. Man kan i sammanhanget inte heller bortse från del statliga svenska biståndet; de samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete har i årets budgetproposition uppta­gits tiU över fem miljarder kr. Alldeles bortsett från WlZO-föreningarnas begränsade intressen måsle den föreslagna principen sålunda enligt vår mening radikalt omprövas. En synpunkt som då bör beaktas är att man inte rimligen kan bortse från att den enskilde lottköparen genom sitt lottköp markerar att han ställer sig bakom lotteriändamålet och sålunda ställer sig positiv tUl den aktuella hjälpverksamheten.

Föreningen Svenska Lotteri-leverantörer

Den utvidgning av anordnarkretsen som föreslagits ställer vi oss posifiva till men anser all kretsen ytterligare bör utökas. Inom många föreningar med Uvlig verksamhet sker en arbetsfördelning så all vissa personer har hand om olika idrotts- och jämförbara akfiviteler medan andra sysslar med finansieringen av verksamheten. För att aktivera flera föräldrar och andra gynnare av föreningen bildas en stödförening. Föräldraföreningar inom idrott, scoufing etc. utgör en ekonomisk garant för huvudföreningens verksamhet till stor nytta för ungdomsarbetet. Vi finner det därför mycket beklagligt alt stödföreningar inle skall få anordna lotterier.

Amnesty International, svenska sektionen

I punkt 23.6.1. sägs att endast svenska föreningar bör få anordna lotterier

och i princip bara fill förmån för verksamhet som bedrives inom landet.

Endast tillfällig, humanitär katastrofhjälp bör få stödjas med medel från

lotterier.

I tredje stycket står också bland annat att föreningar som inte främjar visst eller vissa länders politiska eller kommersiella intressen bör få möjlig­hel att erhålla medel fill sin verksamhet från lotterimarknaden.

Amnesty International främjar definitivt inte ovannämnda intressen. Likaså är den ekonomiska hjälp, som kan förekomma från gmppen fill enskilda fångar och deras familjer både av tUhallig och humanitär art. Organisationen bör därför jämstäUas med de exemplifierade FN-förening-arna.

För att emellertid undvika anledning fill tolkningssvårigheler för till­slåndsgivande myndighet anser vi dels alt ordet "katastrof bör utgå ur texten i första stycket, dels att del klargörs att i kretsen av "svenska föreningar" ingår även internationella föreningar med organiserad svensk verksamhet. Alternativt kan istället Amnesty Internalional namnges som godtagbar anordnare.

Kooperativa gillesförbundet KonsumentgUlena skulle alltså enligt utredningen inle kunna godtas som


 


Prop, 1981/82:170                                                  200

anordnare av lotterier, eftersom deras verksamhet "anses ha lill syfte att främja medlemmarnas ekonomiska eller därmed jämförbara intressen" (s.350 nederst). Detta påslående måste ha sin gmnd i en missuppfattning; möjligen har en förväxling skett med hanlverksgillena. KonsumenlgUlenas

verksamhet har nämligen rent ideellt syfte och konsumenlgillesför-

bundet hemställer, all lotteriutredningens uttalande angående konsu­mentsgillenas karaktär fillrätlalägges under del fortsätta arbetet med en ny lotlerilagstiftning.

Konsumenlgillesrörelsen är en ideell konsumentkooperativ folkrörelse. Konsumenlkooperativ verksamhet med syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen bedrivs av konsumentföreningar. Även inom konsu­mentföreningarna förekommer viss ideell verksamhet i konsumentupply­sande syfte. GUlena skiljer sig från konsumentföreningarna bland annat just därigenom att gUlenas hela verksamhet är ideellt inriktad.

Syftet med giUenas verksamhet är således inte att främja någon bestämd grupps ekonomiska eller därmed jämförbara intressen. Syftet är nämligen inte att bereda de egna medlemmarna ekonomiska fördelar utan att stude­ra, sprida information och väcka opinion i samhäUet i de frågor som giUena engagerar sig i — framförallt konsumentfrågor. Möjligen skulle man kunna säga, att hela konsumenlkolleklivets intressen främjas genom gillenas verksamhet. All konsumentupplysning på sikt även kan få posifiva följder för såväl enskilda konsumenters som hela samhällets ekonomi bör inte ligga gillena tUl last, om de viU skaffa medel för fortsalt dylik samhällsnyt­tig verksamhet genom att anordna lotteri.

Gillenas ovan beskrivna aktiviteter synes stå i god överensstämmelse med de verksamhetsgrenar, som av lolteriutredningen accepterats som ideeUa och värda bidrag genom lotterimedel. De krav på stadgar, öppen­het, varaktighet mm, som lolteriutredningen ställer på lotlerianordnande föreningar, uppfyller gillena utan tvivel.

SHIO-Familjeföretagen

Lolteriutredningen har i sitt vällovliga syfte att söka bringa klarhet i reglerna föreslagit sådana regler som skulle innebära ytterligare inskränk­ningar för anordnandet av lotterier. Rent ut sägs att "den traditionella typen av hantverksföreningar och hemslöjdsföreningar kommer med vårt förslag inte att få anordna lotterier och spel. Dessa föreningar är nämligen att beteckna som intresseorganisationer och syftar till att främja medlem­marnas ekonomiska intressen, bla genom viss affärsverksamhet, såsom försäljning av hemslöjdsalsler, eller inköp av material".

En sådan beskrivning av hantverksföreningarna kan vi inle acceptera. Tvärtom kan man med fog betrakta dem som ideella föreningar med ett allmännyttigt syfte. Under alla omständigheter kan man inle betrakta exempelvis Stockholms Stads Hantverksförenings hanlverkslolleri som ett led i en affärsmässig verksamhet för att främja medlemmarnas ekono­miska intresse.

Ungdomsföreningarnas centralorganisation och Malmö idrottsförening­ars samarbetsorganisation

Eftersom stora problem funnUs med tolkningen om vad som ses som allmännyttig förening finns all anledning att överväga om inte enbart ideel­la organisationer tillhörande erkänt riksförbund bör få anordna lotterier


 


Prop. 1981/82:170                                                  201

och spel. Dylika föreningar är ideella och har ett ideellt syfte. Denna tolkning kan onekligen underlätta gränsdragningsproblem.

Det är av stor vikt att enbart den ideella föreningen får anordna lotterier och inte ideella slödföreningar fill ideella föreningar.

"För att överhuvudlaget ifrågakomma för lotterier och spel skall för­eningen kunna påvisa att dess verksamhet bedrivits konfinuerligt under minst ett år innan lotteri- och spelmarknaden får tas i anspråk." Detta krav måste anses vara av stor vikt för all förhindra att många föreningar med kort livslängd får en chans alt tillskansa sig alltför stort ekonomiskt bidrag genom lotterier och spel. Dock bör tidsgränsen sänkas till ett år.

6   Traditionella lotterier

6.1 Behovsprövning, vinster, vinstandel, avkastning m, m.

Svea hovrätt anser förslaget välbetänkt om alt ta bort de olika värde­gränserna för traditionella lotterier.

Konsumentverket

Konsumentverket vill understryka viklen av alt kontroU sker även av lotlerivinstema. En undersökning som har genomförts av ett antal hem­konsulenter visar att leksaker och sk skämlartiklar, som säljs på mark­nader och mässor, ofta är av undermålig kvalitet, som många gånger medför risk för hälsa och säkerhet. Det kan gälla nallar med detaljer som lätt lossnar (kvävningsrisker), ärlrör och andra projekfilavlossande lek­saker, sfinkbomber mfl produkter som inte finns att köpa i den seriösa handeln. Det finns risk för att ett Uknande undermåligt sorfimenl utbjuds även som lotterivinster.

Konsumentverket håller f n på att utarbeta riktlinjer för marknadsföring av försäljningar för ideella ändamål. I dessa stäUs krav på alt konsumen­lema skaU informeras om bla vUka ändamål som gynnas, vem som anord­nar verksamheten samt hur stor del som går till angivet ändamål. Verket har dock inte möjlighet att påverka omfattningen av de medel som kommer det angivna ändamålet till godo. Verket ser därför positivt på förslaget att som viUkor för beviljande av lotteritiUstånd skaU krävas att skälig avkast­ning kan erhållas. Omfattningen och utformningen av den information som kan anses nödvändig på lotteriområdet bör kunna lösas i samarbete mellan lolterinämnden och verket.

Länsstyrelsen i Stockholms län TUlståndsgivning

De traditionella lotterier som polis- och länsstyrelse nu lämnar tillstånd fiU begränsas tiU sin storlek genom restrikfioner för omslutningen, 30000 respektive 400000 kronor. Enligt utredningen förekommer att lokala och regionala lotteritiUstånd beviljas inom dessa fastställda värdegränser ulan att någon faktisk behovsprövning sker. Länsstyrelsen instämmer i den kritik utredningen riktar mot ett dylikt förfaringssätt och ställer sig bakom utredningens förslag att det i lagen intas en bestämmelse om alt lotteriets omslutning skall vara anpassad tiU den sökande organisationens behov av medel för sin verksamhet. Vid sådant förhållande saknas anledning att ha bestämda gränser för omslutningen. Kompetensfördelningen mellan läns­styrelserna och statens lotterinämnd, tiU vilka myndigheter tiUståndsgiv-


 


Prop, 1981/82:170                                                  202

ningen enligt utredningens förslag skall koncentreras, bestäms i slällef med utgångspunkt från lotteriernas geografiska spridning. Behovsprövningen skuUe emeUertid enligt länsstyrelsens mening underlättas avsevärt om departementschefen i propositionen kunde ange ell ungefärligt mått på den del av verksamheten, som bör få finansieras med lotlerimedel. Även om flera faktorer, bla alternativa finansieringsmöjligheter, inverkar på denna del och en fixerad siffra därför ej torde kunna anges vore ett klarläggande på denna punkt av stort värde för en enhefiigare och rättvisare behovs­prövning.

Geografiskt område

Utredningen framhåller att som princip bör gälla att lotterier bör få säljas endast inom det geografiska området dit föreningen har sin verksamhet förlagd. Lokala föreningar bör få sälja sina lotterier inom hemortskom­munerna. Om SärskUda skäl föreligger bör emeUertid länsstyrelsen kunna medge att kommungränsen överskrids.

Länsstyrelsen vill här framhålla de särskilda förhållanden som råder i storstadsområden, där tälortsregionen beslår av ett antal kommuner, I dessa områden torde kommuninvånarnas anknytning lill den egna kom­munen som regel vara mindre än vad som gäller i exempelvis landsbygds­kommuner. För Stockholms län gäller all en stor andel av invånarna i Stockholms randkommuner har sina arbetsplatser i Stockholms kommun. I stor utsträckning utnyttjar de även den kommersiella och kulturella service, som finns i Stockholms kommun. Länsstyrelsen har därför ansett att lottförsäljning bör kunna äga mm från fasta försäljningsställen i Stock­holms innerstad jämväl av föreningar som har sin huvudsakliga verksam­het i någon av Stockholms randkommuner. Även när del gäller lottförsälj­ning genom medlemmar kan del finnas anledning att i del sammanhängan­de tätortsområde som storslockholmsområdel utgör frångå den av utred­ningen angivna huvudregeln.

Vinster — vinstandel

I vissa lotterier förekommer alt nya lotter erbjuds som vinster. Om lotterivinnare inlöser sina vinster mot nya lotter innebär detta att den faktiska vinstandelen sänks. Lolteriutredningen anser att detta kan accep­teras under förutsättning att enbart lågvinster får bytas ut och bara en begränsad andel av lågvinsterna. Länsstyrelsen finner för sin del ingen anledning till att ett dylikt utbyte över huvud tagel bör få ske. Delta ligger i den lottköpande allmänhetens intresse. Ej heller bör lotter i andra lotterier, exempelvis penninglotteriet få användas som vinster.

Sedan länge gäller som allmän princip i traditionella lotterier att vinstan­delen skaU uppgå tUl 50 procent av insatserna. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte denna princip borde lagfästas. Denna princip borde även kunna gälla rikslotterier, som f n har en vinstandel på 45 procent, eftersom man av regeringen medgetts alt räkna in portokoslnaden i vinstandelen. Utrym­me härtUI bör finnas, då framför allt rikslotterierna kommer all gynnas av utredningens förslag om beskattning.

Avkastning

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att principen om att lotteri skall ge skälig avkastning skall lagfästas. Länsstyrelsen tillämpar sedan länge denna princip. Det är lämpligt att statens lotterinämnd meddelar närmare anvisrungar om hur hög avkastning som bör krävas vid olika typer


 


Prop, 1981/82:170                                                  203

av lotterier samt därefter med uppmärksamhet följer kostnadsutvecklingen på lotteriområdet och andra faktorer som kan påverka avkastningen. Som länsstyrelsen anfört under avsnittet "fasta försäljningsställen, serviceföre­tag" har nämnden numera utfärdat anvisningar om hur hög avkastning som bör krävas vid ifrågavarande typer av lotterier.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Länsstyrelsen kan i aUt väsentligt ansluta sig fill utredningens förslag i denna del men vUl samtidigt framhåUa, att det i praktiken kan komma att visa sig svårt att vid behovsprövningen bortse från intäkter, som förening erhållit från lotteri inom den fria sektorn.

Del är enligt länsstyrelsens mening önskvärt alt det fastställs åtminstone en längsta fid som ell lolteritillstånd får omfatta, detta med hänsyn bland annat lill alt serviceföretag ofta strävar efter att utverka längre försäljningstider än vad som kan anses mofiverat.

Den hittills gällande principen att vinstandelen i traditionella lotterier skall uppgå till minst 50% av insatserna bör enUgl utredningen gäUa även i framtiden. Länsstyrelsen vill för sin del förorda att principen lagfästes.

Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen delar i och för sig utredningens uppfattning att en så rättvis fördelning som möjligt av marknadsutrymmet bör eftersträvas och behovet för en förenings verksamhet av sökt tillstånd skall prövas. Pröv­ningen är naturligtvis grannlaga och behäftad med osäkerhet i den prak­tiska tillämpningen. Även från principiell synpunkt kan invändningar resas mot ett system med behovsprövning. Det kan sålunda vara ytterst känsligt att vägra ideell förening lolteritillstånd med hänvisning till alt spelets omslutning inte är anpassad fiU föreningens behov och ej heller till utrym­met på den marknad som lotteriet eller spelet är avsett för. Bedömningen kan då komma att omfatta och styra föreningens inriktning och ambitions­nivå. Avgöranden av sådan natur faUer måhända utom ramen för en länsstyrelses kompetens. Behovet av lolteriinkomster med hänsyn till föreningens verksamhet bör enligt det anförda bedömas med stor försiktig­het. HärtUl kan fogas att av förslaget till lotleriförordning inle framgår hur ansvaret meUan de olika tillståndsmyndighetema är avsett all fördelas vid bedömningen av marknadsutrymmet när det gäller lolteritillstånd enligt 11 § lagförslaget om lotteri och spel.

Länsstyrelsen i Blekinge län

Vad utredningen anfört om att viss behovsprövning bör ske vid lUI-ståndsgivningen för att det tillgängliga marknadsutrymmet skall kunna fördelas på ett rättvist sätt kan länsstyrelsen i princip ansluta sig lill. Del torde som utredningen framhåller förhålla sig så att många föreningar ansöker om lotterier med en så stor omslutning, alt det inte är möjligt all avyttra samtliga lotter. Emellertid anser länsstyrelsen att problemet i viss mån kan lösas genom den konkurrens som förekommer mellan olika an­ordnare och som tvingar föreningarna att själva anpassa storleken på lotterierna tUl marknaden saml vederbörande förenings förmåga all ge­nomföra lotteriet inom ramen för meddelat tillstånd. Vidare finner länssty­relsen att del ändamål vartill behållningen i ett lotteri är avsedd att använ­das bör spela en mycket stor roll vid fiUståndsprövningen jämsides med övriga faktorer som utredningen pekat på.


 


Prop, 1981/82:170                                                               204

Länsstyrelsen i Hallands län

Länsstyrelsen har inget att erinra mot att värdegränserna för de traditio­nella lotterierna bortfaller. En väsentlig faktor vid tillståndsprövningen är inarknadsutrymmet. Särskilt viktigt är detta i tätorter där den lokala kon­kurrensen om lotteriema är stor.

Enligt länsstyrelsens mening måste man då ta hänsyn till marknadens förmåga att absorbera inte bara de tradifionella lotteriema utan all lotteri-verksamhet som skall pågå inom tätorten. Detta kan medföra att exempel­vis föreningar med stora bingofillslånd helt utestängs från de traditionella lotterierna samt att tillstånd lämnas till föreningar som har mindre eller inget fillstånd att anordna bingospel.

Med hänsyn liU att den faktiska vinstandelen sänks saml svårigheten att bestämma hur många av lågvinslerna som får utbytas mol nya lotter anser länsstyrelsen att förslaget om att vinstlotler skall få inlösas mot nya lotter bör utgå. "Inget lotteri i lotteriet".

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

För att prioriteringar skall kunna göras på lotterimarknaden måste det krävas all ansökningar för visst försäljningsår ges in till lillslåndsmyndig-helen vid en gemensam bestämd tidpunkt. Delta förfarande tillämpas redan nu när det gäller bingospel.

När det gäller det geografiska område inom vilket lotterier får säljas bör, när del gäller lokala föreningar, hemortskommunen vara ett lämpligt områ­de. När det gäller försäljning från fasta försäljningsplatser anger länsstyrel­sen platsen — exempelvis varuhusets namn och adress i tillståndet - för att bla få en säkrare kontroll över kostnaderna för lotteriets anordnande.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län

Enligt förslaget skall vid tillståndsgivningen hänsyn tas bland annat lill det totala marknadsulrymmet för lotterier. Fördelningen av tillstånden skall ske efler vars och ens behov av lotlerimedel saml efler den mark­nadsandel som var och en kan få ta i anspråk. Eftersom dessa lotterier förekommer på skilda platser och under många olika former och lidsperio­der bör man ej överskatta tiUståndsmyndighetens möjligheter all göra en sådan fördelning av marknadsulrymmet som utredningen föreslår.

Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen anser del vara uppenbart alt lotteri- och spelanordnarnas behov av lotteri- och spelinläkter för den ideella verksamhet som förening­en bedriver skall prövas i samband med tillståndsgivningen. Självfallet är detta behov helt beroende av verksamhetens art och omfattning varvid viss typ av verksamhet kan vara mer kostnadskrävande än annan. Till­ståndsmyndigheten kommer här i kontakt med olika problem bla vad gäller att bedöma kostnaderna för olika verksamheter såsom exempelvis mellan en ishockeyklubb och en orienterarförening där olikheterna kan vara mycket stora. Likaså kan en förening ha mycket stor ungdomsverk­samhet — något som länsstyrelsen anser böra i högsta grad uppmuntras -under det att en annan förening ägnar sin verksamhet mera åt vuxna personer.

Samtliga inkomstkällor bör - som utredningen anger - vägas in vad gäller behovsprövningen men även här föreligger ofta stora problem för tiUståndsmyndigheten då det gäller all göra en rättvis bedömning. Länssty­relsen viU här betona vikten av all tiUståndsmyndigheten på ett mer aktivt


 


Prop. 1981/82:170                                                  205

sätt än nu sker etablerar kontakter med de kommunala organen (oftast fritidsnämnden) för att få information om föreningarnas aktiviteter, ekono­mi mm.

Som ett nödvändigt underlag för tillståndsmyndighetens bedömning av en förenings behov av lotteri- eller spelmedel måste givelvis krävas verk­samhetsberättelser samt balans- och resultaträkningar förslagsvis för de två senaste åren, då denna fidrymd får anses tillräcklig för en bedömning av föreningens aktueUa ekonomiska situation.

Länsstyrelsen i Örebro län

Som utredningen påpekat är det inte rimligt att tillstånd beviljas upp till högsta värdegränsen utan att behovsprövning ägt mm. Länsstyrelsens uppfattning är att åtskilliga ideella föreningar uppfattar nuvarande regler som att organisationen har rätt att erhålla tiUstånd med belopp upp tUl den faststäUda värdegränsen. Länsstyrelsen får från den 1 januari 1979 bevilja tillstånd till lotterier med ett sammanlagt omslulningsbelopp på högsl 400 000 kr per kalenderår. Under det gångna året har flera föreningar i länet sökt tUlstånd med belopp som överstiger 200000 kr, som tidigare var gräns för länsstyrelsernas tUlståndsgivning. I enlighet med vad som uttalats i propositionen 1978/79:20 har länsstyrelsen i några fall ej funnh skäl att meddela ytterligare tillstånd för några föreningar eftersom föreningarna av länsstyrelsen inle bedömts vara i behov av ytterligare lotlerimedel. För dessa- beslut har länsstyrelsen fått utstå viss kritik. Föreningarna har nämligen ansett det mera rikligt att de föreningar som är skickliga att sälja lotter också skall ha rätt att få utökade lolteritillstånd.

Länsstyrelsen tillstyrker att behovsprövning skall föregå tillståndsgiv­ningen. Länsstyrelsen fömtsätter dock att fillståndsberättigade lokala och regionala organisationer eller deras riksorganisationer erhåller upplysning­ar om att det är behovet av lotlerimedel som skall prövas av fillståndsmyn­digheten och inte den enskilda föreningens möjligheter all avyttra ett stort antal lotter.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Enligt utredningen bör omfattningen av en anordnares tillstånd till lotteri och spel bestämmas med hänsyn tiU organisationernas behov av lotleri-och spelintäker och utrymmet på den lokala marknaden. En sådan behovs­prövning tillämpas för närvarande för bingospel och i viss mån även för lotterier. Prövningsförfarandel vad gäller lollerilillstånden försvåras dock av alt dessa är uppdelade på olika myndigheter och som regel avses kortare tillståndsperioder. Utredningens förslag att överföra polismyn­dighetemas tillståndsgivning och kontroU på länsstyrelserna gör det möj­ligt att åstadkomma en samordnad behovsprövning av lotterier och spel samt en rättvisare fördelning av marknadsutrymmet. Härigenom bör också i förslaget nytiUkommande ideella organisationer lättare kunna beredas plats på lotteri- och spelmarknaden.

Polisstyrelsen i Malmö polisdistrikt

Utredningen föreslår att lotteriet och spelels omfattning skall bestäm­mas i samband med tillståndsgivningen, varvid anordnarens behov av lotteri- och spelintäkter bör vara avgörande för tillståndels storlek. Som en gmndläggande princip anser polisstyrelsen all utredningens förslag kan vara riktigt. Styrelsen befarar dock att tiUståndsmyndigheterna kommer att stöta på svårigheter när det gäller alt fördela tillstånden rättvist mellan


 


Prop. 1981/82:170                                                  206

olika lotterianordnare. En korrekt fördelning av tillstånden mellan olika föreningar med hänsyn tiU deras behov fömtsätter en betydligt mera om­fattande ärendeberedning än vad som är fallet idag. Det kan därför inte uteslutas att de av utredningen föreslagna beredningsresurserna i vissa fall kommer att visa sig vara för knappa för att möjliggöra en friklionsfri handläggning hos tiUståndsmyndigheten. Styrelsen ifrågasätter vidare om inte någon form av rekommenderade värdegränser borde anges i lagmoti­ven. Detta skulle underlätta tillståndsmyndighelernas avgöranden - i vart fall i inledningsskedet - och minska godtycket i bedömningarna.

Polisstyrelsen i Örebro polisdistrikt

Utredningens förslag angående tillslåndsförfarandet synes innebära alt tUlståndsmyndigheten skall företa en tämligen ingående utredning i varje lotteriärende. Myndigheten skaU göra ett tillslåndsurval. Små föreningar som inte har andra, eller endast fa, inkomster från annat än lotteri, skall prioriteras. Sökandens behov av lotteri skall prövas och myndigheten skall bedöma utrymmet på marknaden för lotteriet och eventuellt begränsa del sökta lotteriets storlek med hänsyn till behov och utrymme på marknaden. Myndigheten skaU även kontrollera konkurrensen och lönsamheten m. m.

En sådan ingående utredning kommer att bli fidsödande och resurskrä­vande. Handläggningstiden för ett lolteriärende kommer att bli lång. Sö­kanden blir tvungen alt göra upp kalkyler över förväntade inkomster och utgifter för att kunna styrka sitt behov av lotteriinläkter. Sannolikt kom­mer föreningarna att överskatta sitt behov av lotteri i kalkylen för att försäkra sig om att inte bli ulan tillstånd.

Myndigheternas bedömning av utrymmet på marknaden för lotteriet kommer alt bli svår att göra, likaså bedömningen av hur mycket man skall begränsa det sökta lotteriets storiek. Schablonbelopp kommer troligen att användas vid den sistnämnda bedömningen. Vid bedömningen av utrym­met på marknaden för lotteriet måsle hänsyn även tagas lill att vissa typer av lotterier är mer lättsålda än andra, vissa föreningar säljer mer lotter än andra och vissa försäljningsställen är bättre än andra.

Umeå kommun

Det är inte tillräckligt att en ideell förening driver ideell verksamhet för att få tiUstånd lUl lotterier. Dessutom skall lillståndsmyndighet bedöma föreningens behov av alt få medel genom lotterier. Att konstatera att en förening söker tiUstånd för ett lotteri med en omslutning som överstiger vad som kan vara försvarbart i förhållandel till föreningens storlek torde inte förorsaka alltför stora problem. Praxis som ger vägledning för denna bedömning torde kunna utvecklas. Utredningen framhåller alt tillstånds-myndigheten skall bedöma om en förening kan finansiera sin ideella verk­samhet på annat sätt än genom lotterier. Naturligtvis får detta uttalande inte medföra att föreningar som är aktiva och som genom sina medlemmars frivUhga arbetsinsatser skapar en god ekonomi i föreningen, därigenom hindras från att anordna lotterier. Risk finns att bedömningen av en för­enings ekonomiska förmåga blir svår att fömtse och olika vid landels länsstyrelser. Lotterinämnden bör därför vara väl medveten om denna risk och när så är möjligt ge ut råd och anvisningar till ledning för länsstyrelser­nas bedömning.

NDM

Mot bakgmnd av verksamheten inom Näringslivets Granskningsnämnd


 


Prop. 1981/82:170                                                  207

har NDM särskilt övervägt vad utredningen på olika ställen i betänkandet redovisar och uttalar om skälig avkastning av olika slags lotterier och spel. NDM finner det riktigt all utredningens lagförslag (12 § andra stycket) uttryckligen anger att tiUstånd lill lotteri eller spel i princip får meddelas endast om detta kan antas lämna skälig avkastning till den verksamhet som skall främjas. Kravet på skälig avkastning sätts emellertid myckel lågt, i flertalet fall tycks det skola ligga kring 15% av förväntade bmltoinläkter. Det är visserligen klart att kostnadema för lotterier och spel måste bli förhållandevis höga till följd av dels betydande administrationskostnader dels utgivande av vinster. Enligt NDMs mening kan det dock ifrågasättas om det - sett från insamlingssynpunkt - är försvarligt att ställa så blyg­samma krav på avkastningen som utredningen gjort. NDM vill peka på alt Näringslivets Granskningsnämnd inom insamlingssektorn i regel inte god­tar ett lägre netto än ca 65—75 procent av bmlloinsamlingsbeloppet. Granskningsnämnden har t ex tagit avstånd från insamlingar med hjälp av den sk påsändningsmeloden därför att denna uppvisar en mycket oför­månlig kostnadsbUd; det har visat sig att bara ca 35 procent av bmllol, i bästa fall, går fill insamlingsändamålet. NDM anser alt det finns anledning ompröva relationerna mellan vinstandel och avkastning för såväl lotterier som spel jämfört med vad utredningen tänkt sig och vad som torde vara gällande praxis. Detta innebär emellertid inte att NDM skulle förorda något slags regel om ell fixerat minsta procenttal för avkastningen, en idé som tidigare lanserats i utredningssammanhang. Erfarenheterna från granskningsnämndens verksamhet visar alt detta är omöjligt i praktiken. Man får nöja sig med ungefärliga tal som riktmärken.

Under alla förhållanden synes del angeläget att den som anordnar lotteri eller spel tydligt anger hur stor andel av lottpriset resp spelinsatsen som kommer den ideella/allmännyttiga verksamheten fiUgodo. NDM hänvisar i sammanhanget till Marknadsdomstolens bedömning av en näraliggande företeelse, försäljning lill förmån för välgörande ändamål (MD 1976:20). NDM medger att del ibland kan vara svårt alt på förhand säkert ange avkastningen, i synnerhet när del gäUer spelarrangemang. Delta bör dock inte hindra att man kräver alt åtminstone en minsta avkastning skaU anges. En sådan ordning skulle bl a tvinga fram noggrannare kalkyler hos anord­narna och avhålla serviceförelag från att presentera överoptimisliska pro­jekt.

FPC

FPC vänder sig emot införandel av någon slags myndighetsprövning av de ideeUa föreningarnas behov av lotteriinläkter. Det måste dels vara en grannlaga uppgift att bedöma det tillgängliga marknadsutrymmet, dels måsle del vara svårt att finna en rättvis fördelningsprincip. Ett accepteran­de av delta synsätt kan enligt FPC:s mening leda till godtyckliga beslut. De ideeUa föreningarna bör själva kunna bedöma humvida de tror sig kunna genomföra lotteriförsäljningen eller inte. Försäljningsframgångarna torde nämligen i hög grad vara beroende av föreningarnas egen aktivitet i sam­band med lottförsäljningen.

lOGT - NTO

Beträffande vinster och vinstandelar (24.14) vill lOGT-NTO i stort in­stämma i utredningens synpunkter, men vill samtidigt betona del angeläg­na i att portokostnader får inräknas i vinstandelen på 50% även i fortsätt­ningen. En prövning bör fortsättningsvis ske med jämna meUanmm för att utröna portokostnadens andel i vinstandelen.


 


Prop. 1981/82:170                                                                208

KFUK - KFUM:s riksförbund

När det gäller frågan om hur myckel vinstandelen får sänkas om vinster­na skickas portofritt till vinnarna, anser vi det positivt att statens lotteri­nämnd får utfärda särskilda bestämmelser härför i samband med tillstånds­givningen för lotteriet.

PRO

PRO anser också all lotterier och spel för all få anordnas måste lämna skälig avkastning tiU den verksamhet som ska främjas.

HCK

Beträffande försäljningstidens längd för lotterier föreslår utredningen bibehåUande av nuvarande praxis, d. v. s. i princip maximalt tre månader för lokala och länslotlerier och maximall sex månader för rikslolterier. Som skäl framför utredningen, att det är rimligt att vinnarna inle ska behöva vänta alltför länge på sina vinster.

HCK delar icke utredningens förslag på denna punkt. Erfarenhet från 1978-1979 års slorlotleri inom HCK-rörelsen gav vid handen vilka svårig­heter som kan uppstå för handikappade att sälja lotter vid för dem olämpli­ga väderleksförhållanden. I det här fallet blev del en ovanligt lång, kall och snörik vinter, som omöjliggjorde för många handikappade att ens vistas utomhus. HCK anser därför, alt Statens Lotterinämnd bör ges friare händer, alt redan i lotteritillslåndel kunna inskriva en längre försäljningstid än nuvarande praxis, då del gäller stora rikslolterier på förslagsvis minst miljonomslutning och där förhandsdragning skett av vinstlotterna.

Folkrörelsernas lotteribyrå

Problemet med att vissa organisationer redan idag har svårigheter all få platser för försäljning av lotter bör uppmärksammas. Del kan inle vara riktigt att vissa organisationer har "monopol" på försäljningsställen me­dan andra organisationer inte har en chans att få plats. Tillslåndsgivande organ bör därför uppmärksamma detta problem och ha ett samarbete med kommunerna med syfte att ge så många organisationer som möjligt chans alt sälja lotter.

Barnens dags riksförbund

Lagens § 12 är synnerligen anmärkningsvärd och lämnar fritt spelrum ål godtycke. Vem kan bedöma den sökande organisationens behov av in­täkter för den idella verksamheten bäst? Hur skall vatje sådan verksam­hets expansionsbehov fillgodoses om inle organisationen får bedöma förul-sättningama härför, ulan utanförstående myndigheter skall kringskära möjligheterna till utveckling. Om möjligt ännu mera betänkligt är att sär­skUt skall beaktas (av lillslåndsmyndigheler) "utrymmet på den marknad som lotteriet eller spelet är avsett för". Hur skall myndigheterna bedöma detta? Vem kan vela vad som är det marknadsmässiga utrymmet för lottköp och spel? Ytterligare chanser tiU mannamån om någon myndighet skall "tycka" och "tro" om detta. I specialmolivering lill författningstex­terna (sid 473) ger utredningen heller ingen motivering för sin formulering.

Föreningen Svenska Lotteri-leverantörer

Författningsförslaget innehåller riktlinjer om hur lotterier och spel i fortsättningen skall få bedrivas. Vid studium av kommentarerna lill för faltningslexlen finner man alt en väsenfiig styrning kommer all ske. Vad vi


 


Prop. 1981/82:170                                                  209

främst vänder oss emot är tankegångarna i kapitel 23.9 där det bl. a. sägs att "myndigheten bör även beakta om den sökande föreningen har möjlig­hel att anskaffa medel till verksamheten på annat sätt än genom lotterier och spel." På annat släUe i samma kapitel finner man alt "myndigheterna bör bedöma vad som kan vara realistiskt för de olika föreningarna att genomföra" saml att myndigheterna bör skära ner de ansökta beloppen med hänsyn tagen tUl vatje förenings konstaterade behov av medel från lotterier och spel inom det tillgängliga marknadsutrymmet. Denna styrning finner vi djupt olycklig då ambitionsnivån måste sänkas inom expansiva föreningar i l.ex. nya bostadsområden där föreningsverksamheten fyller en mycket viktigt social funktion.

Enligt kommentarema liU lagtexten skall två verksamhetsberättelser samt vinst- och förlusträkning och balansräkning för de två föregående räkenskapsåren bifogas ansökan. Genom den dagliga kontakt vi har med föreningsvärlden vågar vi påstå att detta i kombination med all ansökan skaU ställas tiU länstyrelsen och ej fill polismyndigheten på orten kommer att uppfattas av föreningarna som alltför byråkratiskt vid en ansökan om ett lotteri med ell insalsbelopp på l.ex. 5000: - vid tillfäUen då den fria sektorn ej är tillämpbar.

Ungdomsföreningarnas centralorganisation och Malmö idrottsförening­ars samarbetsorganisation Behovsprövning

Innan tiUstånd gives för lotterier eller spel måste mycket noggranna avvägningar ske mot bakgmnden av föreningens övriga möjligheter till intäkter genom stafiiga och kommunala bidrag, pubhkintäkter, reklamin­täkter etc. Härvid måste även beaktas eventuella bingofillslånd och bingoinläkter.

Med andra ord måste föreningens totala ekonomiska situation gås ige­nom nogrannt innan omfattningen på lotteri- och eUer spellillstånd bevil­jas.

Den nu gällande praxisen vid utdelning av bingoliUslånd där tillstånds­myndigheten tittar på föreningens ekonomiska omslutning är direkt för­kastlig. En förening med många utgiftsverifikationer får en större bingo­kvot trols att man har få deltagare och lite aktiviteter.

Alltså kan en förening med stora kostnader för spelarinköp och i övrigt dåliga affärer få en stor bingokvot.

IstäUet skall fiUståndsmyndigheten titta på antalet deltagare, aktivitets­nivån och andra intäktskällor saml rimligheten i ulgtflerna mol aktivitets-graden. Verksamhetsinriktningen måste i betydligt större grad beaktas vid tiUståndsgivningen.

TUlståndsmyndigheten kan knappast ha all kännedom om länets olika föreningar varför ell remissorgan bör inrättas. Härvid bör för de större kommunemas räkning fritidsförvaltningarna och föreningslivets samor­ganisationer kunna bUda remissinstans.

För Malmö kommun, en av landets större, måste ett speciellt remissor­gan inrättas bestående av representanter för fritidsförvaltning, UCO och MISO.

På länsnivån bör dylika remissorgan kunna inrättas, dock med undanlag av de större kommunerna.

14   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                  210

Anordnare

Bedömningen av ansökningarna måste ändras så att större rättvisa ska­pas. Remissförfarande till instans som äger kännedom om medlemsantal, aktivitet och behov måsle bh obligatorisk. Fritidsnämnd och ungdomsråd, som har dessa uppgifter, är lämpliga instanser för remissyttrande.

Vid bedömning av ansökningarna skall ges förtursrätt fill organisationer för ungdomsverksamhet eftersom medlemmarna inom dessa har mindre ekonomiska möjligheter att bekosta verksamheten.

I en del fall avslås ansökan om bingospel för organisationer som av länsstyrelsen bedömes som för små. Dessa organisationer hänvisas tUl den vanliga lotlerimarknaden. I många fall domineras emellertid även denna av de stora organisationerna. I rättvisans namn måste därför länsstyrelsen även se över lillslåndsgivningen för vanliga lotterier så att i första hand de organisationer som ej bedriver bingospel far möjlighel att bedriva vanliga lotterier.

Försäljningstid

En total planering av kommunens marknadsulrymme måsle ske liksom fördelningen av utrymmet. Bådadera lämpligen på årsbasis.

Geografiskt område

Särskilt starkt måsle poängleras att föreningarna skall sälja sina lotter i hemortskommunen.

Det får ej vara, som idag, att en förening i en liten kommun ges utrymme i en större grannkommun.

6.2 Fri sektor

Svea hovrätt anser förslaget välbetänkt att slopa de s k anmälningslotte­riema och införa en "fri sektor".

RPS

Förslaget om en s.k. frizon utgår från att enkla och i alla hänseenden godtagbara lotterier inle skall behöva förhandsprövas av myndighet. Ge­nom att även andra organisationer än de som omfattas av frizonen kan anordna denna typ av lotterier, föreligger emellertid en viss missbruksrisk. Små möjligheter torde finnas all upptäcka och beivra sådana överträ­delser. Frånvaron av bestämmelser om längsta försäljningslid och om kontrollantgranskning av frizonslollerier är ägnade all ytterligare öka ris­ken för missbruk. Skall sådana lotterier kunna godtas ulan någon förhands­prövning av myndighet måste omsättningsbeloppel enligt styrelsens upp­fattning sällas ned väsentligt. Endast om omsältningsbeloppet håUs tUl­räckligt lågt kommer lockelsen att anordna denna form av olaga lotteri att minska.

RSV

Arrangemanget med fri sektor finner RSV vara en praktiskt lösning. Enligt RSVs mening fordrar emellertid även dessa lotterier inle oväsentliga kontrollinsatser från myndigheterna. Bla skaU kontroll ske av att lottsed­larna är av godkänd typ, att föreningen bedriver sådan verksamhet som är ett villkor för lotteri samt all omsättningsbeloppet inte överskrider 20000 kr/år.


 


Prop. 1981/82:170                                                  211

RRV

Genom att man enligt utredningens förslag liUskapar en "fri sektor" för mindre lotterier upp till en sammanlagd omslutning av 20000 kr per år reduceras arbetet med tillståndsgivningen på ett sätt som RRV finner godtagbart i beaktande av de föreslagna säkerhetskraven.

Lotterinämnden

Såsom förut anförts ansluter sig lolterinämnden lill förslaget att en s. k.
fri sektor skall få förekomma.

Inledningsvis viU lotterinämnden framhålla all lagtexten har fått en snävare utformning än utredningen synes ha menat. Genom orden "enbart ideell verksamhet" utestängs nämligen lex den idrottsförening som bedri­ver kaférörelse i egen regi för att underlätta finansieringen av den ideella verksamheten. Av den allmänna mofiveringen (sid. 355 nederst) kan dock utläsas all utredningen avsett all också sådan förening skall få anordna lotteri utan tillstånd. Nämnden biträder vad som har anförts i nämnda motivering och föreslår därför att lagtexten ändras så att därav framgår att det är syftet med föreningens verksamhet som är avgörande.

Nämnden anser att det bör vara möjligt för förening som är osäker på, om den verkligen har rätt att anordna lotteri utan tillstånd, att vända sig till länsstyrelsen med anhåUan om ett bindande besked i frågan. Denna möjlig­hel bör förknippas med rätt för föreningen att, om beskedet går föreningen emot, genom besvär hos nämnden få saken omprövad.

Enligt lotterinämndens uppfattning är beloppet 20000 kronor för högt. Det bör inle få överstiga 10000 kronor. Del kan nämligen befaras att den här öppnade möjligheten kommer att utnyttjas i en omfattning som så inkräktar på det tillgängliga utrymmet på marknaden, all behållningen på övriga lotterier och spel i stor utsträckning blir för liten och därmed lolleri-och spelverksamheten olönsam. Skulle det visa sig att denna farhåga är överdriven, kan ju maximibeloppet ändras.

Slutligen får lotterinämnden framhålla alt en fömtsättning för att nämn­den skaU kunna tillstyrka utredningens förslag i fråga om den fria sektom, är alt nämndens nedan redovisade förslag om konlrollregler genomförs.

LON

Uttalandet i förslaget (s 369) alt "De föreningar som är osäkra på sin status som lotterianordnare bör kunna vända sig till länsstyrelsen och där fä ett informellt besked" är enligt LONs mening vanskligt. Självfallet skall länsstyrelsen ge service och upplysningar ål allmänheten. Det är emellertid tveksamt att i detta sammanhang tala om ett informellt besked då beskedet ju är förenat med verkan, dvs. om frågeställaren är berättigad att anordna lotteri. Ett sådant besked - exempelvis per telefon - grundar sig då bara på de uppgifter som frågeställaren väljer alt lämna. Länsstyrelsen torde då endast kunna lämna ett besked under förutsättning att förhållandena verk­ligen är sådana som frågeslällarens munfiiga uppgifter givit vid handen. Svårigheter kan således uppstå att i efterhand klarlägga den innebörd som frågeställaren tiUmätt beskedet. Vid tveksamma fall bör det därför vara det lämpligaste att länsstyrelsen prövar en anmälan samt att länsstyrelsen fattar ett formellt beslut.

Länsstyrelsen i Stockholms län

---- Länsstyrelsen delar vidare utredningens uppfattning alt ett fill-

ståndsförfarande för samtliga lotterier skulle leda till en myckel stor ar-


 


Prop, 1981/82:170                                                               212

betsbelaslning för tiUståndsmyndigheterna och dessutom upplevas som
onödigt krångligt av de föreningar som anordnar lotterier med en omslut­
ning av endast några tusen kronor per år. Del finns därför starka skäl att
som utredningen föreslagit införa en fri sektor            .

Länsstyrelsen inser väl att del är orealistiskt att tänka sig att samtliga lotterier skall vara underkastade tillslåndstvång och därmed den kontroll som gäller för lUlståndslotterier. En lösning av den typ utredningen före­slår är därför mer eller mindre ofrånkomlig. Utredningens förslag innebär en klar förbättring av de förhållanden som råder i dag med de s. k. anmäl­ningslotterierna, där som regel någon kontroll över huvud tagel ej före­kommer. För alt systemet med den fria sektorn inle skall komma att missbmkas på samma sätt som skett med anmälningslotteriema är det emellertid nödvändigt att någon form av kontroll sker. Denna bör inle bara gälla alt vederbörande förenings årliga kvot inte överskrids utan även all loltrycket är korrekt och i övrigt innehåller erforderliga uppgifter men också att uppenbart "oberättigade" ändamål inte lar del av denna fria sektor. Givetvis kan de föreningar som är osäkra på sin status som lotte­rianordnare kunna få besked hos länsstyrelsen eller slatens lotterinämnd, men säkert kommer många anordnare med "osäker status" eller med klart "oberättigade" ändamål att "la en chans". Enligt länsstyrelsens mening har utredningen inte tillräckligt utvecklat hur länsstyrelsernas kontroll av den fria sektom skall utföras i praktiken. En effektiv kontroll torde kräva avsevärda resurser.

Utredningen anser inte behov föreligga att begränsa insatsernas och vinsternas storlek. Länsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta om inte en begränsning av vinsternas storlek i lotterier inom den fria sektorn bör gälla. I de små lotterier det här är fråga om är det naturligt alt ha vinster med relativt lågt värde. Dessutom blir behovet av kontroll större ju högre vinsterna är. Då det för lotterier inom den fria sektorn inte skall förekom­ma kontrollanter bör enligt länsstyrelsens mening en begränsning av vins­ternas storlek införas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Enligt förslaget kommer "ideell förening, som är öppen och som huvud­sakligen inom en kommun varakfigt bedriver enbart ideell verksamhet" att ulan tillstånd få anordna lotteri om den totala årsomslutningen inte över­stiger 20000 kronor. Formuleringen är inte lättolkad och torde komma att ge upphov till många både omedvetna och medvetna feltolkningar - de flesta föreningar kommer att anse sin verksamhet ideell och öppen. Det finns till och med en risk att det i skydd av den vaga formuleringen uppstår föreningar med påstått ideellt syfte men med enda reellt ändamål att bedriva lotterier inom den fria sektorn. Utredningen bortser inte från risken men har bedömt den som liten. Länsstyrelsen befarar emellertid alt företeelsen efler hand kommer att bli mycket vanlig och förorsaka omfat­tande kontrollarbete på länsstyrelsen. Kontroll kommer även att behövas för a'll i möjligaste mån förhindra att 20000-kronorsgränsen överskrids. Delta kontroUarbele kan enligt förslaget ske, om än först i efterhand.

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Länsstyrelsen befarar alt en fri sektor enligt utredningens förslag kom­mer all missbmkas i betydligt större omfattning än vad utredningen förut­sätter. Med de nackdelar ett missbmk medför för lottköpare och seriösa lotterianordnare finns det enligt länsstyrelsens mening starka belänklighe-


 


Prop. 1981/82:170                                                               213

ter mol att tillåta en omfattande lolleriverksamhet ulan i vart fall en effektiv efterhandskonlroll. Genom de s.k. tryckeriinlygen kommer vis­serligen enligt förslaget länsstyrelsen att underrättas om vilka lotterier som anordnas ulan fillståndsprövning. Att med dessa som underlag kontroUera lotterianordnarnas behörighet i efterhand kan emellertid gentemot seriösa föreningar framstå som en överdriven misstänksamhet. Enligt länsstyrel­sens uppfattning bör man därför finna en annan lösning av den fria sek­torns tillämpning.

Länsstyrelsen i Kalmar län

----- Konstmktionen av kontroUsystemet blir sådan att man kan anta

att kontrollen och tiUsynen bhr minst hka bristfällig som beträffande del nuvarande systemet med anmälningslotterier.

Det föreslagna systemet gör det attrakfivt att anordna tUlståndsfria lot­terier därför att kontrollavgift ej utgår. Olika fiktiva föreningar och övriga ej berättigade anordnare, t. ex. sektioner inom föreningar och supporter­klubbar, kan förväntas utnyttja denna sektor. Det kan ej heller uteslutas att mindre seriösa tryckerier framställer lotter för denna sektor utan att lämna tryckeriintyg, vilket ytterligare skulle försvåra den redan bristfälliga kon­trollen.

Ehum utredningens förslag i denna del således väcker åtskilliga betänk­Ugheter, bör givetvis häremot vägas de vinster som uppstår i form av minskat krångel och byråkrati, om förslaget genomförs. Då utredningen därjämte varit helt enig om den fiUståndsfria sektorns utformning vill länsstyrelsen ej motsätta sig utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen fiUslyrker även förslaget att införa en fri sektor för mindre lotterier. Förfarandet för att anordna lotterier bör förenklas. Länsstyrelsen har haft anledning att överväga om lotterierna inom den fria sektorn likväl bör registreras. Länsstyrelsen bedömer emellertid att det inom länet inte kan antas uppkomma så stort missbmk med anledning av de föreslagna reglerna alt det administrativa merarbetel med ett registreringsförfarande är tUlräckligt motiverat för tillsynen och kontrollen av lotterierna.

Lånsstyrelsen i Blekinge län Länsstyrelsen har betänkligheter mot utredningens förslag om en så

kallad fri sektor.---- Länsstyrelsen har i princip inle något att erinra

mot att föreningama själva får bestämma humvida de skall anordna ett lotteri inom den storleksordning som ovan skisserats. Det är närmast i frågan om reglerna för tryckning av lotter som länsstyrelsen hyser betänk­ligheter. Länsstyrelsen anser det vara principiellt oriktigt att tryckerier eller importörer av lotter såsom tredje person skaU åläggas anmälningsplikt till myndighet vid leverans/försäljning av lotter. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget om en fri sektor.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

1 fråga om de återgivna kraven finner länsstyrelsen alt del inte bör krävas, att föreningens verksamhet bedrivs i bara en kommun. Del bör vara fillräckligt att verksamheten bedrivs i en eller några näraliggande kommuner.


 


Prop. 1981/82:170                                                  214

Att fömtsättningarna föreligger överlämnas enligt förslaget till förening­en själv att avgöra. I detta sammanhang påpekas, all del i flera fall är fråga om svåra avgöranden, bl. a. därför alt del inte finns några definitioner. Vad som menas med ideell förening, förenings öppenhet och varaktig verksam­het är inte aUs lätt att avgöra. Det kan då befaras, att föreningar kommer att skapas för att utnyttja möjligheterna till lotteriintäkter. En metod kan vara att ombilda tidigare sektioner i en större förening till formellt själv­ständiga föreningar med den tidigare föreningen som "paraplyorganisa­tion".

Polismyndigheterna har i stort sett saknat resurser att göra mera i fråga om anmälningslotteriema än alt ta emot anmälningarna. Därav följer inte, att anmälningsförfarandel är olämpligt men väl att anmälningsförfarande utan uppföljning, åtminstone sfickprovsvis, är meningslöst. Länsstyrelsen strävar i och för sig inle efter mera kontroU och tUlståndstvång än nödvän­digt, men alla erfarenheter visar, att den lottköpande allmänheten lätt kommer i kläm, om ingen kontroll över lotterierna finns. Del förefaller rinUigt att länsstyrelsen på begäran av förening, som vill utnyttja den fria sektorn, gör en prövning av att föreningen tillhör den kategori, som denna sektor är avsedd för. Prövningen kan då omfatta punkterna l)-6) ovan. För de uppenbart seriösa föreningama med klart ideell inriktning bör prövningen bli snabb. Självklart skall bevis om den prövningen utfärdas. Med hänsyn till risken för missbmk av sådana bevis kan dessa dock inte få längre giltighetstid än något eller några få år. Vägran att utfärda bevis måste kunna överklagas. En kontroll av angivet slag skulle i alla fall motverka de allvarligaste ölägenheterna med en fri sektor. Självklart är att även en sådan utvidgning av uppgifterna medför kostnadsökningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

---- kan svårigheter uppkomma vid gränsdragningen mellan behöriga

och icke behöriga lotterianordnare. Särskilt får detta betydelse för den fria lotterisektorn. Det blir ju lockande för föreningarna att anordna ett 20000-kronorslotteri per år utan tUlstånd. Om en förening som har delvis privat-ekonomiskt syfte anordnar lotteri ulan alt ansöka om tillstånd härför måste del ankomma på länsstyrelsen alt la ställning lill frågan om lotteriet skaU förbjudas. Länsstyrelsen avses skola underrättas om lotteriet genom att länsstyrelsen från tryckeriet erhåller tryckeriinlyg. Del är knappast realis­tiskt att tro att länsstyrelsen med de resurser den föreslås skola ha skall kunna ingripa med vitesföreläggande och förbud i de fall det är påkallat. Länsstyrelsens underlag för ell ingripande torde i de fiesla fall vara otill­räckligt. Möjlighetema för länsstyrelsen alt skaffa sig erforderlig informa­tion beträffande den enskilda lotlerianordnande föreningen torde vara begränsade dels genom att upplysningskyldighet för föreningen inle före­skrivits och dels genom att länsstyrelsens resurser knappast torde medge en detaljgranskning i varje särskilt fall. Föreningar som är tveksamma om sin lotteribehörighel bör naturligtvis i första hand begära länsstyrelsens uttalande i frågan. Ett sådant initiativ från föreningens sida kan emeUertid i många fall väntas utebU. Ett visst kaos inom den tUlståndsfria sektorn kan därför fömtses. Inle så sällan torde förhållandet bli det att en på lotteri­marknaden konkurrerande förening tiU länsstyrelsen anmäler att lotteri anordnats av icke lotleriberätfigad förening. En sådan inbördes kontroU föreningarna emeUan torde inle vara avsedd och förefaller även i övrigt olämplig. Länsstyrelsen, som gärna ser all en tiUståndsfri sektor kommer till stånd, har härigenom velat peka på de svårigheter som kan uppkomma


 


Prop. 1981/82:170                                                  215

vid tiUämpning av bestämmelsen ifråga. De befarade ölägenheterna med den sålunda föreslagna friheten kan enligt länsstyrelsens mening inte anses vara så stora att förslaget i denna del inte nu bör genomföras. Länsstyrel­sen viU sålunda inte motsätta sig alt den föreslagna fria lotteriseklom införs i lagsttftningen. De erfarenheter som vinnes vid en tillämpning av undantagsbestämmelsen får senare avgöra vilka ytterligare föreskrtfter som behöver införas och vilken resursförstärkning som krävs hos länssty­relsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen tUlstyrker att en fri sektor inrättas för lotterier, innebäran­de all varje förening, som uppfyller villkoren för alt få anordna sådana lotterier, får göra detta utan tillstånd med ett sammanlagt insatsbelopp om högsl 20000 kronor årligen. Länsstyrelsen anser att de föreningar som önskar anordna lotterier inom den fria sektorn blir föremål för ell registre­ringsförfarande. Detta skulle kunna ske på ett enkelt och smidigt sätt genom alt föreningen en gång för alla gör en anmälan och sänder in sina stadgar samt eventueUt även senaste verksamhetsberättelse till länsstyrel­sen. Föreningen erhåller därefter ett anmälningsbevis och tilldelas ett organisationsnummer om föreningen inte redan har ett sådant. På beviset trycks lämpligen upplysningar om under vilka fömtsättningar lotterier får anordnas inom den fria sektorn. Vid beställning av lotter skall organisa­tionsnumret anges. Detta bör tryckas på lotten och anges i det tryckeriin­lyg som talas om i utredningen. Till allmänheten utbjudna lotter kan härigenom lätt identifieras och länsstyrelsens kontroU över att högsta tillåtet insalsbelopp per år inte överskridils underlättas.

Små lokala föreningar anordnar ofta i samband med sina årligen åter­kommande försäljningar av handarbeten m. m. lotterier med lottdragning i samband med försäljningen. S.k. listlotterier förekommer i många fall. Tidningsurklipp med annonser för sådana försäljningar med lottdragningar bifogas. Det vore värdefullt Om sådana lotterier kunde inrymmas under den fria sektorn. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget om att lotterier inom den fria sektorn endast skall få bedrivas med förhandsdragna lotter.

Länsstyrelsen ställer sig tveksam lill om förhandsdragna lotter över huvud taget skall tillåtas i lotterier, då enligt gällande praxis slumpen skaU vara avgörande vid dragningen och att denna skaU övervakas av kontrol­lant.

Ur rättssäkerhetssynpunkt anser länsstyrelsen det vara en klar brist i utredningens förslag om att de föreningar som är osäkra på sin status som lotterianordnare skall kunna vända sig lill länsstyrelsen per telefon med en förfrågan och där få ett informellt besked. Rätlen att få ell sådant förhands­besked bör föras in i lagstiftningen. Beskedel skall givetvis meddelas skriftligen och vid negativt besked förses med besvärshänvisning.

Även länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Hal­lands, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorr­lands och Västerbottens län föreslår att de föreningar som vill anordna lotterier inom den fria sektorn skall registrera sig hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län

Länsstyrelsen har i och för sig inte något att invända mot att en s. k. fri sektor upp tUl 20000:- inrättas för smålotterier. Att för dessa allfid kräva


 


Prop. 1981/82:170                                                  216

tillstånd skulle te sig onödigt krångligt och tidsödande. Länsstyrelsen vill dock peka på de uppenbara kontrollproblem som kommer alt uppstå om så stor del av lotlerimarknaden upptas av lotterier som är undantagna från den med tillslåndsgivning förknippade samhällskontrollen. Vidare kan olagliga lotterier förväntas öka. Utredningsförslagels kontrollmöjlighet i detta fall är ofillräckligl. Innan loltinlygel har inkommit fill myndigheten kan lottförsäljningen redan vara påböijad eller renlav avslutad.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Enligt länsstyrelsens mening bör maximeringen till 20000 kr gälla för sektion inom förening. I annat fall skulle en uppsplittring kunna framtving­as av i och för sig ändamålsenliga föreningar med relativt utpräglad, sektionsvis organiserad verksamhet.

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att man bör kunna undan­ta lotterier av denna storleksordning från den tillstånds- och kontrollverk­samhet som avses för större lotterier.

Enligt länsstyrelsen finns det emellertid påtagliga risker att föreningar bildas vars ideella verksamhet endast är en täckmantel för att kunna anordna lotterier, eller all föreningar av okunnighet anordnar nu aktuella lotterier utan all vara berättigade därtill. Länsstyrelsen anser därför att del tryckeriinlyg, som från loltUlverkaren eller importören skaU skickas in till länsstyrelsen för att möjliggöra kontroll av alt den åriiga kvoten på 20000 kr inte överskrids m. m. inte är tillfyllest.

Länsstyrelsen i Värmlands län

I utredningsdirektiven fiU lotteriutredningen framhöll handelsministern bl. a. "Utredningen bör ha som utgångspunkt att lolteriverksamheten allt­jämt skall vara underkastad offentlig reglering. Detta är nödvändigt i första hand för att konsumenternas (lottköparnas) intressen i fråga om vinstkvali-let och kontroll äv lotteriets bedrivande skall tillgodoses".

Mot bakgrund av utredningsdirektiven ter sig utredningens förslag om att skapa en fri sektor på lotterimarknaden som ytterst märkligt. Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle här uppkomma ett område som utan samhällsinsyn fritt finge utvecklas med konsekvenser både för det all­männa och de enskilda. Länsstyrelsen delar inte utredningens uppfattning att riskerna med den fria sektorn, bl.a. förtäckta lolteriföreningar, skulle bli små. Redan idag förekommer olika former av lotterier och spel som torde fordra myndigheternas tillstånd men som länsstyrelsen inte har nå­gon möjlighet att få kontroll över. Med tillskapande av en fri sektor skulle samhällel indirekt understödja former av lotterier, vars ändamål vore ytterst tvivelaktiga. Länsstyrelsen anser därför alt en "fri sektor" skulle medföra avsevärda svårigheter för länsstyrelsen att ge en rättvis tUldelning av lotterier och spel i länet. Länsstyrelsen anser således att vaije lotteri som anordnas för allmänheten alltjämt skall vara lillståndspröval eller anmält lill tillståndsmyndigheten.

Trols del ovan sagda anser länsstyrelsen all del skulle bli en orimlig
arbetsbelastning samt en ökad byråkrati om alla lolteriansökningar skulle
prövas på samma sätt. Länsstyrelsen vill därför tillstyrka en "fri sektor"
upp till 10000 kronor om lotterianordnaren inlämnar en anmälan eller
registrering om detta till tiUståndsmyndigheten.   


 


Prop. 1981/82:170                                                               217

Länsstyrelsen i Örebro län

Redan i dag förekommer ett stort antal lotterier på marknaden som inte står i överensstämmelse med bestämmelserna i lotieriförordningen. Läns­styrelsen har här i åtanke de lotterier som bl. a. anordnas på större arbets­platser. Utredningen har bedömt risken för att förtäckta lotteriföreningar skall bildas som liten. Länsstyrelsen kan inte dela denna uppfattning. Om en fri sektor tillskapas med en årlig kvot på 20000 kr skulle behållningen för anordnaren uppgå till ca 7-8000 kr. Denna summa utgör enligt länssty­relsens uppfattning ett tillräckligt belopp för alt olika organisafioner som i och för sig inle är tillslåndsberätligade kan komma all utnyttja den fria sektorn. Länsstyrelsen anser därför all den fria kvoten bör begränsas till 5000 kr.

Länsstyrelsen har även övervägt vissa andra lösningar. En möjlighet skulle vara att den som tänker anordna ett lotteri ca en månad innan försäljningens böljan till länsstyrelsen anmäler sin önskan att driva lotte­riet. Under tiden skulle länsstyrelsen då ha möjligheter all närmare under­söka om anordnaren är berättigad all anordna lotterier. En sådan lösning kommer dock sannohkl alt kräva ett omfatiande pappersfiöde hos fill­ståndsmyndigheten och därigenom bli en alltför tungrodd byråkrafi. Läns­styrelsen har därför valt all stanna vid all föreslå en högsta kvot om 5 000 kr.

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Länsstyrelsen anser hksom utredningen att en fri sektor för mindre lotterier bör tillskapas. Däremot delar länsstyrelsen inte utredningens upp­fattning om hur den fria sektorn skall fungera.

Den föreslagna ordningen för kontroll anser länsstyrelsen inta fillfyllest. Det flöde av tryckeriinlyg som kan förväntas, bl. a. genom den utökning av organisationer som kan komma i fråga för lotterier, kommer att medföra att kontrollen av tryckeriintygen och de föreningar som anlitar den fria sektom kommer all ta lid. En förenings behörighet alt få la fria sektorn i anspråk kan knappast bedömas på grundval av Iryckeriintygel utan läns­styrelsen måste förmodligen infordra bl. a. stadgar från föreningen. Delta innebär alt länsstyrelsen kan komma att upptäcka en icke behörig förening så sent all lotteriet är slutsålt eller alt i vart fall lottförsäljningen påböijats. Har försäljningen slutförts kan naturligtvis länsstyrelsen förbjuda förening­en att starta nytt lotteri men om försäljningen av lotteriet påböijats kom­mer svåra avvägningsfrågor in i bilden. Del gäller då all dels ta till vara den lottköpande allmänhetens intresse, dels att se lill all lagstiftningen följs.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

De inom lolteriverksamheten tillgängliga resurserna för anmälningslot­terier har inte räckt till för handläggning av lotterier, vilka på grund av låg insats och ringa vinstvärde kunde få anordnas ulan tillstånd. De nuvarande olika typerna av lotterier orsakar också begreppsförvirring. Länsstyrelsen delar helt utredningens mening att anmälningslotterierna inle skall få fin­nas kvar. Eftersom del får anses orimligt och onödigt krångligt att, inom av lolteriutredningen föreslagna resurser, administrera ett tiUståndsförfa­rande för samtliga lotterier delar länsstyrelsen i princip tanken på en fri sektor.

Den allvarligaste invändningen mot fria sektorn är enligt länsstyrelsens mening att anordnande förening lätt kan kringgå kravet på att vara "ideell


 


Prop. 1981/82:170                                                  218

förening, som är öppen och som huvudsakligen inom en kommun varaktigt bedriver enbart ideeU verksamhet" (13 § lagförslaget). Enligt utrednings­förslaget kommer ingen automatisk prövning att ske i förväg huruvida de anordnande föreningarna är berättigade alt anordna lotterier. Någon kon­troll i efterhand är heller inte tänkt. Det är uppenbart att ideella föreningar kan bildas, vars ideella verksamhet endast är täckmantel för att kunna anordna lotteri. Den föreslagna kontrollen med tryckeriinlyg, användande av enbart av slatens lotterinämnd godkända lottyper med fiUtryck på lotterna och med endast förhandsdragna lotter är inte tillräcklig enligt länsstyrelsens uppfattning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Utredningens uppfattning att samhället aktivt bör engagera sig i kontrol­len av lotteri- och spelmarknaden framstår som nödvändigt. Samtidigt måste samhällskontrollen ges rimliga proportioner. De resurser som avde­las för denna verksamhet bör inriktas på effekfiv bevakning av i synnerhet lottköparnas och speldeltagarnas intressen men även på kontroll av att uppkommande behåUning verkligen kommer avsedda ändamål fillhanda. Myndigheterna kan dock inte betungas med alltför många bagatellartade detaljfrågor varför utredningen föreslagit inrättande av en så kallad fri sektor. Inrättande av denna fria sektor är fill fördel både för myndigheter­na och för de organisationer, som anordnar lotterier. Säkerligen skulle dessa uppskatta frånvaron av administrativt merarbete samfidigt som den tiUtänkla försäljningsformen kan tänkas sfimulera fler organisationsmed­lemmar fill akfivt arbete för föreningens bästa. Beloppsgränsen 20000 kronor synes vara väl avvägd.

För att i någon mån bemästra de olägenheter som erfarenhetsmässigt föreligger vid lotterier anordnade ulan föregående prövning och tillstånd (de nuvarande s. k. anmälningslotterierna) har anordnande av lotterier inom de fria sektorn förbundits med ett antal vUlkor rörande dels anord­nande organisations status och verksamhet, dels utfomningen av lotterna och formerna för försäljningen. Förslaget alt kontroll av lotter skulle utövas redan i lillverkningsskedel och att tryckeriintyg beträffande omfatt­ning av upptryckta lotter skulle tUlställas länsstyrelsen för kontroll av att föreslagen årskvot inte överskrides synes borga för all oegenfiigheler i dessa avseenden i stort kan elimineras. Man kan dock ifrågasätta om del kan anförtros åt de enskilda, många gånger relativt små organisafionerna med sina på fritid och som bisyssla arbetande ledare, all bedöma humvida organisationen uppfyller samfiiga de rekvisit som utredningen angivit som en fömtsättning för att organisationen skall anses berättigad att anordna lotteri inom den fria sektorn. Att anordna lotteri på detta lättvindiga sätt måste framstå som ytterligt lockande för ambitiösa föreningsledare och det kan därför befaras att den egna föreningens/organisationens ideella varak­tiga verksamhet överskattas. Länsstyrelsen torde ha små möjligheter att i efterhand, då lotteriet kommit lill dess kännedom genom del s. k. tryckeri-intyget, kunna påverka försäljningen av lotteriet, även om det framstår som uppenbart att något lotteri överhuvudtaget inte borde fåll äga mm. Risken får bedömas som relafivt stor för att möjligheten att anordna lotterier inom fria sektom kommer att utnyttjas av organisafioner som inte uppfyller de tänkta kraven. Man kan också ifrågasätta giltigheten av utred­ningens uttalande att det i de flesta fall inte torde råda någon tveksamhet i avseende på humvida en förening är berättigad att anordna lotterier eller


 


Prop. 1981/82:170                                                  219

ej. Redan nu har länsstyrelsen i många fall svårt att avgöra om en organisa­tion uppfyller lotteriförordningens krav. Efter föreslagen utvidgning av den krets av organisationer som anses behöriga alt anordna lotterier torde i vissa fall betydande svårigheter kvarstå.

Med hänsyn tiU att marknaden för lotteri- och spelverksamhet bedömts
vara tämligen konstant torde del finnas all anledning alt övervaka att
utrymmet inte ianspråktages för ändamål som rätteligen borde finansieras
på andra sätt. Det bör därför inte överlåtas på varje enskild förening all
bedöma sin behörighet att anordna lotteri.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Enligt utredningsförslaget tillskapas en fri sektor där mindre ideella föreningar äger med en högsta omslutning av 20000 kronor per år ulan tillstånd och nämnvärd kontroll anordna lotterier. Den kontroll som före­slås består i att från tryckerierna sänds ett s k tryckeriinlyg lill tillsynsmyn­digheten. Denna efterhandskonlroll synes endast ge möjlighet all av tryc­keriinlygen utröna om en förening beställer lotter med en omslutning utöver den fastslagna beloppsgränsen för fria sektorn. Däremot föreligger ingen möjlighel alt av iryckeriintygel utläsa om föreningen tillhör de för­eningar och organisationer som är berättigade alt ta lotlerimarknaden i anspråk. Föreningar med både ideeUl och annat syfte skall enligt utred­ningen äga rätt att för den del av verksamheten som är ideell anordna lotterier. De skaU dock vara uteslutna från den fria sektorn och således tvingade till att ansöka om lotteritiUstånd. Skulle dessa föreningar begagna sig av den fria sektorn torde med det föreslagna kontroUsystemet överträ­delser i många fall kunna passera opålalade.

Enligt förslaget skall de föreningar som är osäkra på sin status som lotterianordnare kunna vända sig till länsstyrelsen med en förfrågan och få ett informellt besked. Länsstyrelsen anser, även om det inle är fråga om liUståndsplikl, alt det är betänkligt ur rättssäkerhetssynpunkt att en för­ening via en telefonförfrågan hos en lotlerihandläggare skall kunna medde­las ett negafivt besked och således vara utestängd från lotlerimarknaden utan att besvärsrätt föreligger.

Länsstyrelsen anser också, att en omslutning av 20000 kronor är för hög, eftersom någon behovsprövning inle kommer all göras. Skulle den föreslagna vidgningen av anordnarkretsen ske, tillkommer ell stort antal föreningar, vars medelsbehov inte motsvarar de intäkter som kommer från lotterier, specieUt som i många fall vinsterna kommer att heh eller delvis vara skänkta. Med hänsyn till den konkurrens som lillståndslotterierna får bland annat från den fria sektorn, kan del inte anses tUlfredsställande all föreningar och organisationer inom den fria sektorn kan tillföras medel av sådan omfattning att del klart överstiger deras behov, medan större för­eningar får allt svårare att finansiera sin verksamhet med lotlerimedel.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Länsstyrelsen befarar alt den fria sektorn kan komma att missbrukas. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inte omslulningsbeloppet bör sänkas till 10000 kronor för att minska risken för att lotlerimedel skall gå till icke avsett ändamål. Altemativt anser länsstyrelsen att lUlståndspUkt ulan be­hovsprövning bör införas.


 


Prop. 1981/82:170                                                               220

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Länsstyrelsen bedömer - om kontrollen skall göras effektiv - att den
fria sektorn kommer all medföra högre arbetsbelastning än vad utredning­
en fömtser. Risk förehgger för att serviceföretag eller privatpersoner kan
komma att - i strid med utredningens intentioner och utan att länsstyrel­
sen kan förhindra det - mol ersättning erbjuda sina tjänster vid försäljning
av lotter. De kan även komma att mot låg ersättning "köpa upp" lotterier
inom den fria sektorn av mindre föreningar som själva kan ha svårt att sälja
ett lotteri omslutande 20000 kr. Vidare kan sådana ideella föreningar
bildas, vars ideella verksamhet endast är en täckmantel för att kunna
anordna lotterier.---

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Utredningens förslag om en fri sektor för lotterier verkar lovvärd. Det är dock svårt alt bedöma om den kontroll som ändå föreslås kan göras effektiv ulan alt den medför högre arbetsbelastning för länsstyrelsen än vad dagens lotteritillstånd ger. Risk kan också finnas för alt denna typ av lotterier blir den vanligast förekommande på marknaden. Möjlighet lill myndighetskontroll kan undandras. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte an­mälningsplikt för smålotterier bör införas. Ett absolut krav är i vart fall alt tillverkningskonlroll av lotter sker.

Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt

Det föreslagna systemet med tiUståndsfri sektor och interna lotterier kan i princip tillstyrkas. Man kan emellertid inle utesluta inblandning av kom­mersiella intressen i den fria sektorn. I systemet bör därför finnas möjlig­het för länsstyrelserna all granska inte bara föreningarnas årsomslutning utan även deras behållning av dessa lotterier. Ulan sådan insyn frånhänder man sig möjUgheten alt följa utvecklingen på det fiUståndsfria området.

Polisstyrelsen i Malmö polisdistrikt

Utredningens strävan att så långt möjligt avbyråkratisera lotteriverk­samheten och underlätta för ideella föreningar alt anordna lotterier är lovvärd. Polisstyrelsen vill emellertid ifrågasätta om denna strävan bör tillåtas nå så långt, alt viss lotteriverksamhet delvis blir helt okonlroller-bar.

----- Ett genomförande av delta förslag torde i praktiken innebära all

vem som helst kan anordna ett lotteri inom den fria kvoten under täckman­tel av ideell förening. Detta kan ske därför all ingen regelmässigt kontrol­lerar vare sig stadgar, verksamhetsberättelse eller medlemsförteckning. Mindre nogräknade personer kan låta "ideella föreningar" uppstå och försvinna likt dagsländor efter att ha köpt godkända lotter i föreningens namn. Någon form av registrering av ideella föreningar förekommer inle. Förslaget innebär också alt kravet på att hälften av intäkterna i ett lotteri skall återgå till lottköparna (allmänheten) i form av vinster, normalt inle heller kontrolleras. Detta måste anses betänkligt särskilt med hänsyn till de relativt höga omslutningar som föreslagils. Ej heller torde någon kontroll ske av att eventuell behållning i lotteriet verkligen kommer den ideella föreningen tiU godo. Förbuden mol marknadsmässig ersättning tiU lottför­säljare och försäljning utanför egen kommun kommer förmodligen att sakna praktisk betydelse med hänsyn lill tillståndsmyndighelernas ytterst begränsade kontroUresurser.


 


Prop, 1981/82:170                                                  221

Med hänsyn tUl vad ovan sagts avstyrker polisstyrelsen i denna del förslaget i sin nuvarande utformning.

Polisstyrelsen i Örebro polisdistrikt

Med den fria sektorn kan enligt polisstyrelsens mening följa vissa pro­blem.

Många föreningar är osäkra på om deras verksamhet är av sådan art att de är behöriga att anordna lotteri. Det kan antas att en del föreningar kommer att anordna lotterier inom den fria sektom ulan alt först kontrolle­ra med lolterimyndigheten om den är all anse som sådan idell förening som får anordna lotteri.

Föreningarna kan även få svårigheter med alt sälja sin lotterier då de inle får använda sig av fasta försäljningsställen eller avlönade lottförsäljare. Alt så många små föreningar idag anlitar serviceföretag torde bero dels på alt dessa innehar de mest attraktiva försäljningsställena och dels på att med­lemmarna inte är villiga alt sköta lottförsäljningen på egen hand. Skall ersättning inte utgå till lottförsäljaren torde det bli än svårare atf fä med­lemmarna att sälja lotterna.

Då lotterier inom den fria sektorn inle ens behöver anmälas innan lottförsäljningen startar har lolterimyndigheten ingen möjlighel all i förväg kontrollera om föreningen är ideell och har varaktig verksamhet. Risk finns alt icke ideella föreningar anordnar lotterier och likaså att ideeUa föreningar bildas enbart för lolteriverksamhelens skull och sedan upp­löses. KontroUsvårigheler torde också uppslå i fråga om den åriiga om­slutningen som inte får överstiga 20000 kronor.

Som gmnd för kontrollen av den fria sektorn skall ett tryckeriintyg ligga. Intyget utfärdas av det tryckeri som tryckt lotterna, som skall användas i lotteriet, och sänds in fill lotterimyndigheten. Detta intyg kan sändas in försent eller av annan anledning granskas så sent av myndigheten att hela eller del av lotteriet redan är sålt. Del är då svårt att kontrollera var och på vilket sätt lottema sålts och vad intäkterna använts till. Felaktigheter är svåra att rätta till i efterhand.

Förfarandet med ett tryckeriintyg kan inbjuda till oegentligheter genom alt uppgifterna om vinsternas värde eller omslutningen anges fill högre respektive lägre summor än det reella värdet.

För att försvåra ett kringgående av bestämmelserna beträffande den fria sektorn krävs bättre konlroUmöjligheler. Detta i sin tur kräver resurser hos lolterimyndigheten. Polisstyrelsen befarar därför att den fria sektorn får en motsatt effekt mol vad som avsells, nämligen alt den kommer alt belasta myndigheten istället för att avlasta den.

Polisstyrelsen i Gävle polisdistrikt

Utredningens förslag om en fri sektor för smålotterier är utmärkt. Ge­nom föreskriften om att tryckeriinlyg skall sändas lill föreningens hemlän skapas en möjlighel alt bevaka denna del av lotteriverksamheten. Efter­som överträdelse av bestämmelserna för den fria sektom också förenats med straffansvar borde fömtsättningar finnas för alt denna lotleriform skaU fungera tUlfredsställande.

Polisstyrelsen i Skellefteå polisdistrikt

Förslaget om en fri sektor på 20000 kr kan ur rationell synpunkt synas tilltalande och avlastar myndigheterna en mängd ärenden. Del kan dock leda till att den lokala lotterimarknaden blir överelablerad. Särskilt som


 


Prop. 1981/82:170                                                  222

kretsen av anordnare breddas. Ett så stort utbud av lotter kan bli följden alt föreningama inte kan sälja ut sina lotterier. I fria sektorns lotterier ska lotter med förhandsdragning användas. Sedvandliga tombolalotterier ska däremot vara tiUståndsbelagda. Erfarenheterna i detta distrikt är att ca 25 % av samtliga lotterier är s. k. expresslotterier (förhandsdragna). Resten är tombolalotterier.

Den kontroll myndigheterna skulle utöva över fria sektorn är det anmäl­ningssystem till länsstyrelsen som föreslås. Systemet måste bli svåröver­skådligt. När meddelandet registrerats eUer inkommit tUl länsstyrelsen kvarstår arbetet alt spåra föreningen. Många föreningar har endast initia­ler.

Särskilt i närheten av större städer där föreningarna är talrika måste flödet av lotleriunderrättelser bli omfatiande. Möjligheten att håUa tillbaka de föreningar som missbmkar systemet är också i del närmaste obefintlig. En enklare typ av tillstånd skulle skapa ett bättre kontrollsystem och en bättre möjlighel för myndigheterna att hålla lotterimarknaden under upp­sikt.

Eftersom kresten av anordnare kommer att breddas blir utbudet i den fria sektorn mycket stort. Bl.a. genom all s.k. korporationsföreningar i fortsättningen ska kunna anordna lotterier. Någon klar gräns över vad som är en ideeU förening som har rätt alt anordna lotterier har ännu inte skapats. Samma definition som när del gäller beskattningen av ideeUa föreningar bör dock gälla.

Lotterier som anordnas i den s. k. fria sektom ska försäljas enbart genom föreningarnas egna medlemmar. Man kan på goda grunder befara att detta kringgås på det sättet att professionella försäljare blir medlemmar i olika föreningar och därmed kan sälja lotterier för olika anordnares räkning och kanske på provisionsbasis.

Svenska kommunförbundet

Systemet med en fri sektor som en form av ersättning för bl. a. nuvaran­de anmälningslotierier är enligt styrelsens mening en rikfig åtgärd. Med det föreslagna s. k. typgodkännandet av lotter och deltagarbevis synes också kravet på kontroll vara uppfyllt.

Styrelsen vill emellertid peka på ett problem när del gäller den fria sektorn. Ideella föreningar omfattar organisationer av de mest skilda stor­lekar och stmkturer. Inte minst inom idrottsrörelsen är det vanligt alt stora föreningar omfattar flera sektioner, exempelvis för olika idrottsgrenar. Även om dessa sektioner liUhör samma förening arbetar de ofta mycket självständigt. Ur den synpunkten kan det finnas skäl all tillämpa den fria sektorn per föreningssekfion och inte per förening. I annat fall kan en konsekvens bli att enskUda sekfioner i en förening bildar egna fristående föreningar för att kunna finansiera verksamheten.

Umeå kommun

Genom alt lotterier vars omslutning per år understiger 20000 kronor får anordnas utan tillstånd uppnås en betydande förenkling av handläggningen av lotteritiUstånd. För de organisationer som inte är ideella, men bedriver verksamhet av ideeU natur, krävs dock tillstånd även inom denna sektor. En ytterligare förenkling skulle kunna nås om sådana organisationer som en gång befunnits bedriva verksamhet som leder tUl lolteritillstånd, däref­ter har möjlighet alt bedriva lotterier inom den fria sektorn.


 


Prop. 1981/82:170                                                               223

Sveriges advokatsamfund

Samfundet vill även påpeka att med den liUtagande kommersialisering, som idag utmärker även del ideella föreningslivet, kan avgränsningen av den s. k. fria lolleriseklorn med kriteriet "enbart ideell verksamhet" kom­ma att medföra betydande tolknings- och tUlämpningssvårigheler.

RF

RF anser att beloppet bör avse vatje sekfion i flerseklionsförening och följa penningvärdeförsämringen.

Svenska korporationsidrottsförbundet

Möjligheterna att bedriva lotterier i en fri sektor hälsas med tillfreds­ställelse (24.8). Rikskorpen anser del riktigt all det även skall finnas regler för att bedriva lotterier utan tillstånd. Vi tolkar utredningen så att del då inte heller krävs öppenhet för utomstående för alt få anordna sådant lotteri. Detta bör förtydligas i lagtexten eUer i särskUda anvisningar.

I samband med lotterier i "fri sektor" måsle frågan om utlottning av priser bli föremål för bedömning. Inom förbundets respektive lokalför­bund, som i regel omsluter en kommun, bedrivs ofta motionsarrangemang på cykel, skridsko, simning, skidåkning och andra aktiviteter, varvid an­ordnaren ofta lar en mindre startavgift. Hela beloppet lottas därefter i form av priser ut bland dehagama utan att resultalUsla används. Del sker i form av föremål, kaffe etc. Dessa bör få hänföras lill "internt lotteri". Del bör tydligt framgå i anvisningarna att sådan utlottning icke kräver speciella regler.

Förbundet biträder kravet på all sådana lotterier skall genomföras av medlemmar/motsvarande ulan särskild ersättning. Däremot finner vi del alltför reslrikfivt all helt förbjuda fasta försäljningsställen. Det gäller också kravet på att enbart medlemmar medverkar i försäljningen. Även icke medlemmar som bkräder ulan ersättning skall få göra detta. Del gäller speciellt föreningar för handikappade. Rikskorpen är av den uppfattningen att lotterier i fria sektom i vissa fall skall kunna få nyttja fasta försäljnings­ställen, varvid kommunalt tillstånd kan krävas för allmän plats.

Samlingslokalorganisationernas samarbetskommitté

Kommittén är också positiv lill förslaget om en fri sektor för mindre lotterier. Att man kan behöva ett kontrollsystem för att förhindra missbruk finner vi naturligt.

lOGT-NTO

När det gäller den fria sektorn (24.8)           vill lOGT-NTO framföra en

annan uppfattning än den utredningen redovisar. Vi delar utredningens
uppfattning att krångel och byråkrati bör undvikas i mesta möjliga ut­
sträckning, men anser all beloppsgränsen, kronor 20000, per förening och
år i inledningsskedet troligen är något för hög. Detta eftersom man inte vet
något om utvecklingen och vad detta kan föra med sig för redan befintliga
lotterier. För att få den effekt som utredningen avser räcker del troligen
med en högsta gräns på kronor 10000-15000. Huvudparten av de för­
eningar som avses klarar i regel inte en ideell försäljning av större format,
men beloppet täcker ändå de primära behoven med del tillskott en sådan
lotleriförsäljning ger.---


 


Prop. 1981/82:170                                                                224

KFUK-KFUM:s riksförbund

Vi är positiva till utredningens förslag beträffande inrättandet av en s. k. fri sektor. Det är som regel de frivilligt arbetande medlemmarna som måsle ordna med alla praktiska frågor om föreningen beslutar alt anordna ett lotteri. För dessa innebär förslaget en förenkling som även kan leda till att föreningar som tidigare avstått från att arrangera lotterier nu anser sig kapabla alt göra delta.

Del sammanlagda beloppet om högsl 20000 kronor årligen kan i nuläget accepteras, men statens lotterinämnd bör ges möjlighet att justera detta belopp efler några år så att det inte urholkas p. g. a. infiation.

Svenska röda korset

Inom den s.k. fria sektorn föreslås en förenklad hantering. Denna har både positiva och negativa inslag. Ett negativt är all inom denna sektor kan den tidigare omtalade trängseln på lotterimarknaden förväntas öka. Ge­nom förekomsten av en speciell kvot införs dock en viss begränsning. Viktigt är att den beloppsgräns, som införs, på något sätt uppräknas successivt med tanke på penningvärdesförsämringen. Negativt kan också vara den ökade kostnaden för lotterna som kan förutses.

Utredningens förslag om övrig kontroll av den fria sektorn delas av Svenska röda korset.

DHR

Från förbundels sida vill vi särskilt framhålla- alt en s.k. "Fri

sektor" för smålotterier i ideella organisationer med varaktig verksamhet
skapas---- .

Folkrörelsernas lotteribyrå

Vi vill instämma i utredningens förslag om att det kan vara praktiskt alt ha en s. k. fri sektor för organisationer som vill anordna smålotterier. Men vi vill varna för alt det kan finnas risker för överetablering av lotterier. Vi vill därför förorda att den fria sektorn inledningsvis begränsas till att gälla ett belopp av högst 5000 kronor per förening och år. Innan beloppet sätts högre bör erfarenheter vinnas hur lotlerimarknaden reagerar på utredning­ens förslag om en utökning av antalet föreningar som har rätt alt söka lotterifiUslånd och en begränsad fri sektor.

KDS

KDS är vidare posifiv fill förslaget om en "fri sektor" .

Landstingsförbundet

Landstingsförbundet tillstyrker att anordnarkretsen utökas genom att ideella föreningar ges rätt att utan tillstånd finansiera sin verksamhet med lotterier och spel intill ell belopp av 20000 kr per år.

LO

----- LO föreslår dels att den av utredningen föreslagna omslutningen

om 20000 kronor justeras ned fill förslagsvis 5000 kronor, dels alt endast sådana föreningar som är berättigade att uppbära landstings- eUer primär-kommunall föreningsbidrag skall få anordna sådana lotterier. LOs förslag bygger här på utredningens redovisning av hur trång marknaden är för lotterier och att kommunen genom att ge föreningsbidrag har uttalat att den verksamhet som bedrivs av föreningen är sådan som samhällel vill stödja.


 


Prop, 1981/82:170                                                               225

TCO

Utredningens förslag om att skapa en s k fri sektor för anordnande av lotteri och spel utan krav på föregående anmälan eller tillståndsprövning kan enligt TCOs uppfattning leda lill missbruk.

TCO finner dock i likhet med utredningen alt förslaget om en fri sektor är rimlig mot bakgmnd av att samhällskontrollen inte skaU ta orimliga dimensioner.

Föreningen Svenska Lotteri-leverantörer

Utredningens uppfattning att en fri sektor bör gynna och uppmuntra små lokala föreningar vill vi instämma i. Tyvärr uppnås inte detta genom de tillämpningsföreskrifter som skisseras i kapitel 24.8. Genom de krav som StäUs på lotterna nied fiUtryck av bl.a. vinstplan och krav på förhands­dragna lotter begränsas lotlurvalet lill snabb-lotter och motsvarande lott-typer med hög framställningskostnad. För scoutföreningar, handikappor­ganisationer, kyrkliga syföreningar, lollakårer, Rödakorskretsar, ung­domsförbund inom kyrkorörelsen med flera föreningar är det ett villkor att biUigare lottyper som tombolalotter, ringlotler och motsvarande förs in under den fria sektorn om inle myndigheterna även i fortsättningen skall belastas med lUlståndslotterier i alltför stor utsträckning. En registrering i efterhand hos övervakande myndighet för lotterier inom den fria sektorn har den svagheten att lotterier kan komma all stoppas under pågående försäljning för föreningar som vid registrering ej uppfyller kraven på anord­nare. Detta är olämpligt ur lottköparens synpunkt men även för oss lotteri-leverantörer då föreningar kan komma all göra gällande all vi som leveran­törer bort känna till alt föreningen ej var berättigad till lotteri. Gränsfall uppstår alltid och del bör ej läggas på oss leverantörer all avgöra dessa. Vi föreslår därför alt anordnande föreningar söker en registrering hos överva­kande myndighet för att erhålla ett registreringsnummer. Detta iryckes sedan på lotterna tUlsammaiis med anordnarens namn, lollpris samt det år lotteriet gäller. Detta påtryck ger en tillräcklig identifikafion av lotteriet.

Kooperativa gillesförbundet.

Konsumentgillesförbundet har för övrigt inga principiella invändningar
mot utredningens förslag till reglering av lotterier och spel fill förmån för
ideellt ändamål. Idén med en fri sektor för smålotterier finner vi god.
Systemet har dock den nackdelen, jämfört med ett förhandsanmälnings-
eller tiUståndsförfarande, att tiUsynsmyndigheten - länsstyrelsen - ofta
inle kommer att få möjlighet all ingripa förrän lottförsäljning redan kommit,
igång, om länsstyrelsen och en förening visar sig ha olika uppfattning
humvida föreningen är berättigad att anordna lotteri på den fria sektorn.
Att sådant kan komma att inträffa indikerar det föregående resonemanget
om konsumentgillenas status.

6.3 Serviceföretag och fasta försäljningsplatser

Kammarrätten i Göteborg

----- Däremot är kammarrätten tveksam tUl om förslagen i tillräcklig

grad hindrar de kommersiella serviceföretagen att påverka anordnamrva­let vid framför allt lotterier men även vid bingospel. Enligt kammarrättens mening bör tiUsynsmyndighelerna noggrant följa upp denna fråga och vidta erforderliga åtgärder i fall inte situationen förbättras.

15   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                  226

Statens handikappråd

Vi vill särskUt understryka utredningens förslag     att de kommer­
siella serviceföretagens roU begränsas och dess verksamhet noga kontrol­
leras så att inte privata vinsfintressen gynnas på de ideella ändamålens
bekostnad.

RSV

Om beskattning, såsom RSV föreslagit som en altemativ lösning, läggs på försäljningen av lotter till traditionella lotterier, torde den vikfigaste kontrollen bli den som gäller lottflödet.

Om beskattningen i stäUet liksom nu skall ske hos lotteri- och spelanord­narna, är det angeläget att kontroUen utökas till att gälla också serviceföre­tagen.

Dessa företag måste, som utredningen också föreslagit, bli skyldiga att utforma sin bokföring så att kontroll av verksamheten är möjlig. RSV vill understryka den särskilda viklen av delta med hänsyn bl.a. till dessa företags övertag över lotlerianordnande föreningar.

För att komma tUl rätta med detta problem har utredningen föreslagit en del åtgärder, bl. a. att serviceavtalen skaU granskas av tUlståndsmyndighe­ten. Man måste i det sammanhanget uppmärksamma eventuella kringgåen-den av den föreslagna ordningen genom s. k. svarta ersättningar. Service­företag kan betinga sig betalning utanför avtalet under tysthetslöfte och som villkor för l.ex. viss attraktiv försäljningsplats. Dessa förhållanden kräver en noggran uppföljning med revisionskontroUer hos såväl förening­ar som serviceföretag.

I ett särskilt yttrande tiU betänkandet har bl. a. dessa frågor berörts. Där framförs att lönsamheten för de ideella organisationerna bör ökas och att de bör frigöras från beroendet av serviceföretagen. Dessa påverkar anord­namrvalet (lokaler och försäljningsställen ägs inte sällan av förelagen). Man anser att folkrörelserna själva bör ta ansvaret för att verksamheten bedrivs i fast organiserad form och föreslår en administration med ett antal regionala bolag som skall svara för att serviceverksamheten, dvs. tillhan­dahållande av lokaler och försäljningsplatser, affärsbokföring etc. Ett cen­tralt organ, ett "paraplybolag" bör skapas för allmänna policyfrågor.

RSV delar de åsikter som framförts i yttrande i vad det gäller serviceföretagen. De flesta av dessa förelag bedriver en seriös verksamhet men RSV har också erfarenhet av motsatsen (bristande redovisning gent­emot tUlståndshavarna, förskingringar m. m.).

RSV anser att det vore bra om dessa företags övertag över tillståndsha­vama kunde elimineras. Mest rationellt vore om serviceföretagen med fiden helt försvann från lotterimarknaden bl. a. för den betungande kon-troUverksamhet de kräver. Frågan synes därför böra utredas särskUt.

NO

Utredningen har haft att ägna uppmärksamhet åt frågan om uisyn i och kontroll av de s. k. servicebolagen vUka uppenbarligen orsakat problem för tillståndsmyndigheter och lotteri- och spelanordnare. Servicebolagen har ofta skaffat sig ensamrätt tUl attraktiva fasta försäljningsställen för lotter och bingolokaler och har därför enligt utredningen i kraft av sin monopol­ställning kunnat betinga sig höga ersättningar för sina tjänster och därtlU kunnat styra över anordnamrvalet. För att komma tiUrätta med problemen på lotterisidan föreslår utredningen att krav på avtal meUan lotterianord­nare och servicebolag skall stäUas och att tiUståndsmyndighet ges möjlig-


 


Prop, 1981/82:170                                                  227

het liU granskning av avtalet för en bedömning av om lotteriet kommer all ge skälig avkastning. Alla överenskommelser skaU specificeras i avtalet. Utredningens förslag i denna del tillstyrkes av NO. NO har fått kännedom om att lotterinämnden redan 1979-11-14 i cirkulär lill tiUståndsmyndighe­terna givit vissa anvisningar om bedömning av sådana avtal. Den fördel­ning av marknadsutrymmet som tillståndsmyndigheten skaU svara för får antas minska servicebolagens möjligheter att styra anordnamrvalet. NO vill peka på att avtal om ensamrätter till försäljningsplatser är konkurrens­begränsningar som kan prövas enligt konkurrensbegränsningslagen. Ett antal sådana avtal prövas för härvarande av NO.

Lotterinämnden

Vidare har utredningen berört de kommersiella inslag som i stor ut­sträckning är förknippade med de lotterier ooh spel där behållningen skall tillfaUa ideella föreningar nämligen i anslutning tiU den verksamhet som bedrivs av de s. k. serviceföretagen. Utredningen har uppmärksammat att denna rent kommersieUt bedrivna verksamhet i många fall har ej önsk­värda följder och föreslår därför olika åtgärder för att olägenheterna skall kunna undanröjas.

Herrar Ekström och Regardt har emellertid i ett särskilt yttrande hävdat att dessa åtgärder inte är tillräckliga och de vill därför gå ett steg längre. De föreslår att folkrörelsema genom lagstiftning skall få möjlighel alt med ensamrätt ta över serivceföretagens verksamhet varigenom även denna skuUe bli ideellt inriktad. Lotterinämnden menar också all del är svårt all bemästra de oarter som är förenade med serviceföretagens medverkan i förevarande sammanhang och att det från allmän synpunkt är angeläget att de kommersiella inslagen hålls tillbaka. Nämnden tror dock att det idag är praktiskt ogörligt att göra ett så långt gående ingrepp i nuvarande förhål­landen och att det beträffande en stor del av marknaden blir nödvändigt att lita tiU en skärpt kontroU. Enligt nämndens mening bör del endast i fråga om automatspelet övervägas att genomföra en ordning som bygger på den tankegång som redovisats i del särskilda yttrandet.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Under senare år har en allt större del av lottema kommit att utgöra de som försäljs vid fasta försäljningsplatser, i första hand vamhus. Ett fåtal serviceföretag har skaffat sig ensamrätten till lottförsäljning i varuhusen. Sedan något år tiUbaka har dessutom två av dessa företag gjort en geogra­fisk uppdelning av sina verksamhetsområden, vilket för Stockholms läns del lett tUl att i princip ett företag har ensamrätt till lottförsäljning på så gott som samtliga vamhus och större affärer i länet, företrädesvis i storslock-holmsregionen. Föreningarna får vända sig till företagel för att komma i fråga för något vamhuslotteri. Serviceföretagen sköter sedan ansöknings­förfarandet för lotteritillståndel. Företaget har således en ställning som gör att del kan avgöra vilka föreningar som skall få sälja lotterier saml var och när detta skall få ske. Härtill kommer att behållningen i dessa lotterier minskat påtagligt beroende på de kostnader i form av hyra för försäljnings­platsen och inte minst ersättning till serviceförelaget, som belastar lotte­riema. Den beräknade behållningen har i några fall varit så låg att länssty­relsen avslagit lotteriansökningen. Samtidigt med detta bör man ha klart för sig att många föreningar ser positivt på serviceföretagens verksamhet genom att de utan någon nämnvärd egen arbetsinsats på detta sätt kan få in medel för sin verksamhet. Härvid bör även beaktas svårigheterna inom


 


Prop. 1981/82:170                                                  228

föreningslivet att engagera medlemmarna att göra praktiska insatser inom sina organisationer. Serviceföretagens stora inflytande över anordnamrva­let vid de fasta försäljningsplatserna bör dock begränsas.

En faktor som bör kunna leda till en positiv utveckling är all lotteri­nämnden numera utgett anvisningar för lotterier som säljs från fasta för-säljningssläUen under medverkan av serviceförelag. Häri har man bl. a. skärpt kraven på behåUning för att tillstånd skall kunna beviljas och även gett anvisningar på åtgärder för alt kontrollen skaU kunna förbättras. TUlståndsmyndigheten bör även med ökade resurser kunna styra urvalet anordnare på ett bättre sätt än vad som sketl tidigare. Länsstyrelsen vill även understryka vad utredningen anfört om angelägenheten av alt kom-munema medverkar tUl alt attraktiva försäljningsplatser ställs fill förening­arnas förfogande som alternativ till vamhusen. Det bör ligga i kommuner­nas intresse alt ge föreningslivet så gynnsamma betingelser som möjligt för att de skaU kunna skaffa medel för sin verksamhet. Vidare bör föreningsli­vet överväga möjligheten all bilda egna serviceförelag.

Länsstyrelsen i Uppsala län

Länsstyrelsen är inte lika optimistisk som utredningen beträffande läns­styrelsemas möjligheter och resurser att påverka alt föreningar får tillgång till fasta försäljningsplatser. Däremot finner länsstyrelsen de åtgärder, som utredningen föreslår för att minska serviceföretagens inflytande, väl värda att pröva.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att serviceföretagens in­flytande även vad beträffar de traditionella lotterierna måste begränsas. Enligt länsstyrelsens mening torde vissa resultat på sikt kunna uppnås genom de av utredningen föreslagna åtgärderna. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om serviceföretagens dominerande inflytande på de fasta för­säljningsställena härigenom i nämnvärd omfattning kan brytas.

Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen finner i likhet med utredningen att serviceföretagens verksamhet bör begränsas. Visserligen innebär de föreslagna reglerna att kontrollen över företagen kommer att stärkas, men länsstyrelsen finner ändå troligt, att serviceföretagen även vid en ökad kontroll kommer att få en lika dominerande ställning inom den traditionella lotterimarknaden som nu är faUet för bingo. Som utredningen även förordar bör bildandel av serviceföretag som ägs av föreningar uppmuntras. Affärsmässig samver­kan mellan föreningar kan även vara lämpligt. Närmare överväganden om hur det bör ske och hur en sådan utveckling skulle kunna stödjas av det allmänna borde ha redovisats av utredningen.

Länsstyrelsen i Blekinge län

Vad gäller frågan om serviceföretagens medverkan på lotterimarknaden så anser länsstyrelsen alt det är en verksamhet på gott och ont. Den monopolställning gentemot lotterianordnare som vissa serviceförelag skaf­fat sig hos vissa vamhus är fill men för lolteriverksamheten i så motto att serviceföretagen genom praxis tillgodogjort sig oskäliga administrations-och konsultarvoden. Företagen har befäst sin ställning hos varuhusen genom att åtaga sig skötseln av lolteriverksamheten inom varuhuset ge­nom ett anbudsförfarande som till syvende och sist drabbar lotterianord-


 


Prop. 1981/82:170                                                  229

naren genom bland annat högre plats- och kioskhyra. Utredningen har uppmärksammat detta förhållande och länsstyrelsen vill uttrycka sin till­fredsställelse över att länsstyrelsen finner stöd hos utredningen att la itu med dessa problem. I övrigt vUl länsstyrelsen framhålla alt serviceföreta­gen i länet i flera avseenden är tiU gagn för föreningarna och att samarbetet med myndighetema fungerar bra. De flesta föreningar har brist på ledare. Ofta får en och samma person ta ansvaret för både lotteriverksamheten och ledarverksamheten. I sådana faU utgör de lokala serviceföretagen ett värdefullt stöd åt föreningarna.

En viktig faktor i sammanhanget är all till varje lotleriansökan görs upp en kostnadskalkyl, som Undertecknas av den för lotteriet ansvarige och i förekommande fall berört serviceföretag. Då förening anlitar serviceföre­tag bör kostnadskalkylen vara så avfattad att serviceföretaget håller för­eningen skadeslös om det visar sig att kalkylen av olika skäl inte skulle hålla.

Serviceföretagen bör få rätt att debitera de faktiska kostnaderna för verksamheten. Dessa kostnader är löner och sociala avgifter fill lottförsäl­jare, administrationskostnader och skälig hyra för utmstning som är nöd­vändig för verksamheten. Därtill torde komma ett särskilt konsultarvode, som i varje särskilt fall bör beräknas med hänsyn till företagets verkliga arbetsinsats och lotteriets storlek. Länsstyrelsen bör noga pröva just den­na kostnad i den ovannämnda kostnadskalkylen. Länsstyrelsen anser att serviceföretagets kostnader för administrations- och konsultarvode till­hopa i normalfallet inte bör överstiga tre procent av insatsbeloppet/omslut­ningen i lotteriet.

Länsstyrelsen finner det otillfredsställande med riksomfattande service-företagolag, där del är svårt att få insyn i förelagens omfattning inom respektive län. De "riksomfattande" serviceföretagen skulle åläggas all bokföra sin verksamhet regionalt - länsvis. Då skulle berörd myndighet kunna utöva en effektivare kontroll gentemot serviceföretagen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

Givetvis delar länsstyrelsen utredningens uppfattning om det önskvärda i att serviceföretagen inte skall ha ett avgörande inflytande över vilka föreningar, som skaU få möjlighet att driva lotterier och spel. För att komma till rätta med de nuvarande förhållandena, som inte är tiltfredsstäl-lande, har utredningen diskuterat bl.a. inrättande av organisafionsägda serviceföretag. Länsstyrelsen har inget att invända däremot men vill erinra om att de privatägda serviceföretagen inte är eliminerade bara genom att organisationsägda sådana tillskapas. De privatägda serviceföretagen har mycket kunnande och stor skicklighet inom lolteriområdet, men de måste likväl helt enkelt konkurreras ut från marknaden, innan andra serviceföre­tag kan ta över. Länsstyrelsen ifrågasätter, om del för närvarande är möjligt. Det finns ju exempel på att det i stäUet blivit ett organisationsägl företag som konkurrerats ut.

Ett mera realistiskt fillvägagångssätt är enligt länsstyrelsens bedömning en utökad kontroll genom lotterinämnden och länsstyrelsema. Även här är det dock av avgörande betydelse, att de kontrollerande organen har de resurser och de kvaliteter som behövs.

Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att serviceföretagens in­flytande på lotlerimarknaden blir kontrollerbart bl.a. genom all avtal


 


Prop. 1981/82:170                                                  230

upprättas mellan lotterianordnare och serviceföretag. Avtalet kan därvid bli föremål för granskning och godkännande i samband med fiUståndspröv­ningen.

Länsstyrelsen i Örebro län

Lotterinämnden har utfärdat anvisningar för länsstyrelsemas tillstånds­givning beträffande vissa lotterier alt gäUa fr.o.m. den 1 januari 1980. Enligt dessa anvisningar bör behållningen av lotteri som administreras med hjälp av serviceföretag uppgå till 25-30 procent. Länsstyrelsen delar ut­redningens uppfattning att serviceföretagens verksamhet i framliden skall kontrolleras mer än hittills. Genom de nyss nämnda anvisningarna från lolterinämnden har föreningarna kunnat förhandla sig fram till bättre avtal med serviceföretag sedan länsstyrelsen först vägrat godkänna avtal som inte uppfyUt lotterinämndens föreskrifter.

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Utredningen har vidare beträffande de fasta försäljningsställen som finns för de traditionella lotterierna menat att länsstyrelsen genom möjligheten att skära ned omslulningsbeloppen för vissa föreningar kan skapa utrymme på marknaden för ytterligare föreningar som annars varit utestängda från de fasta försäljningsplatserna på gmnd av att de saknar kontakter med serviceföretag. Utredningens förslag bygger i stort på att de fasta försälj­ningsplatserna handhas av olika serviceföretag och att dessa företag väljer ut de föreningar som får ta platsen i anspråk.

Länsstyrelsen delar inle utredningens uppfattning att problemet i huvud­sak föreligger på gmnd av serviceföretagen. Serviceföretagen kan inte ha något intresse av vilken förening som skaU använda platsen. Huvudsaken för serviceföretagen är att en kontinuerlig lottförsäljning pågår på platsen, så alt företagel därigenom kan få sina fasta kostnader täckta.

Länsstyrelsen anser att problemen är större där vamhuschefen är den som avgör vem som skaU få använda platsen för försäljning. I faU där serviceföretag inte är inblandade utgår ibland ingen ersättning till vamhu-sel. Varuhuset kan i princip gynna en enda förening genom alt upplåta plats endast liU denna förening. Även om länsstyrelsen skär ned omslul­ningsbeloppen för den gynnade föreningen skapas inget utrymme för nya föreningar genom att vamhuset vägrar att låta annan förening använda platsen. Platsen får hellre vara tom än att nya föreningar släpps in. Ett annat exempel på hur de fasta försäljningsplatserna utnyttjas av vamhus etc. är att för att en förening skall få använda platsen måsle den göra materiaUnköp i vamhuset och genom detta skaffa sig en skuld, som betalas genom lotteriet. De här beskrivna förfaringssätten kommer man inte ål med den metod utredningen anvisar. Eftersom de fasta försäljningsplat­serna är myckel attraktiva bör ytterhgare möjligheter ges länsstyrelsen för att mera rättvist kunna fördela dessa platser till olika organisationer.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Länsstyrelsen har med fillfredstäUelse studerat lotterinämndens nyut­komna anvisningar härvidlag; KFS 1979:22 LN:2. Genom anvisningarna har flera av de problem som anges i dessa kapitel kunnat lösas. Kvar står dock problemet med att serviceföretag genom sin monopolställning kan missbmka sitt inflytande över anordnamrvalet fill de fasta försäljningsplat­serna. Utredningen har föreslagit att tillståndsmyndigheterna aktivt skall styra anordnamrvalet genom all skära ner de sökta omslutningsbeloppen.


 


Prop. 1981/82:170                                                  231

Länsstyrelsen tror dock för sin del inte att myndighetema härigenom helt kan komma tillrätta med detta problem.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län

Länsstyrelsen delar utredamas uppfattning att det är klart otillfredsstäl­lande att serviceföretag genom centrala avtal med vamhuskedjor tillför­säkrar sig monopolställning för fasta försäljningsställen inom vamhus och större affärer. Flertalet länsstyrelser begränsar förmodligen redan omslut­ningen av lotterier på fasta försäljningsställen varför förslaget att genom nedskärningar bereda ytterligare föreningar plats på försäljningsstäUena knappast synes möjligt att genomföra om lotteriema skall ge någon reell behållning. En möjlig väg att begränsa serviceföretagens lokala inflytande över vilka föreningar som bereds plats på de fasta försäljningsställena vore kanske att hos länsstyrelsen upprätta en kölista över föreningar och på så sätt försöka få fram en rättvis tilldelning av platser på fasta försäljningsstäl­len. De kommersiella serviceföretagen har i de flesta fall inget direkt intresse av att viss förening bereds plats utan de är mest betjänta av en löpande och utan störningar bedriven verksamhet.

Utredarnas förslag att kommuner och ideella föreningar skall tillskapa nya fasta försäljningsplatser torde endast i undatagsfall medföra någon konkurrens för försäljningsplatser på vamhus och i större affärer.

De av utredarna föreslagna åtgärdema, krav på avtal mellan serviceföre­tag och anordnande förening och att en bestämd nettobehållning av lotte­riet skaU uppnås, har redan genom lotterinämndens anvisningar införts. Detta sammantaget med ökade resurser för tillsynsmyndigheten torde medföra att kontroUen över serviceföretagens verksamhet blir godtagbar.

Umeå kommun

Serviceföretagens inflytande på lotterier och spelmarknaden har be­handlats av utredningen. Utredningen föreslår en noggrannare kontroll av dessa företags verksamheter för att förhindra att serviceföretagen gör vinster på föreningarnas bekostnad. Umeå kommun vill särskilt understry­ka att det är mycket angeläget att fillståndsmyndigheterna i sin lotterihan­tering verkar för att uppdaga olämpligt inflytande från serviceföretagen.

Lotteriutredningen har gjort den iakttagelsen att serviceföretagens infly­tande på bingomarknaden har minskat. Föreningarna själva sköter allt oftare gemensamt denna verksamhet. Serviceföretagens inflytande på den traditioneUa lotterimarknaden har dock ökat, delvis beroende på att för­säljningen av lotter från fasta försäljningsplatser ökal. Utredningen föror­dar att kommunerna i större utsträckning än nu upplåter attraktiva fasta försäljningsplatser tUl föreningar till självkostnadspris. Om denna åtgärd kan medverka till att serviceföretagens inflytande minskar, bör upplåtelser göras. Man skall dock vara medveten om att inom kommuner utanför storstadsregionerna finns det endast ett begränsat antal platser som kan bedömas vara attraktiva dvs. platser där många människor vistas.

NDM

NDM vUl, likaledes mot bakgmnd av erfarenhelema från gransknings­nämndens insamlingskontroll, tillstyrka de olika kontrollåtgärder som ut­redningen föreslår i fråga om serviceföretagen. Liksom utredningens majo­ritet bedömer NDM att en effektiv och förhållandevis obyråkratisk kon-


 


Prop. 1981/82:170                                                                232

troU av serviceföretagen är en bättre lösning än det system som reservan­terna skisserar i sitt särskilda yttrande. NDM viU framhålla all erfarenhe­terna från utlandet visar att en organisatorisk samordning av insamlings­verksamheten ofta leder lill kartelllänkande. Nya insamlingar har svårt att vinna insteg. En central organisation av den typ som föresvävar reservan­terna synes lätt kunna utvecklas i sådan riktning. NDM förordar folkrörelseägda serviceföretag som arbetar på lika villkor och i konkurrens med existerande privatägda serviceförelag.

NDM ifrågasätter om inte en särskild ansvarig kontaktperson borde utses inom serviceföretaget för varje lotteri eller spel som detta lar på sig att administrera. Kontaktpersonen skulle vara primärt ansvarig gentemot anordnaren och fillsynsmyndigheterna.

NDM vUl i delta sammanhang understryka all de krav i fråga om budge­tering och redovisning som ställs på serviceföretagen också bör stäUas på anordnare som driver lotteri eller spel i egen regi.

RF

Det är en aUmänt utbredd uppfattning inom idrottsrörelsen att folkrörel­serna bör få svara för all serviceverksamhet på den ideeUa sektorn av lotteri- och spelmarknaden, bl.a. genom att regionala servicebolag bildas.

RF stöder därför de synpunkter som framförs i det särskUda yttrandet av Regardt och Ekström.

FPC

FPC delar utredningens uppfattning och förslag betr. serviceföretagen. Utredningen har emellertid inte berört basarfirmornas verksamhet annat än i den inledande redovisningen. FPC förfogar över en basarfirma (AB Lekoma), i vars uppgift ingår att hyra ut lombolaslånd och lottkiosker. Delta tillgår så, att förelaget lill lokala föreningar säljer kompletta lott-satser samt StäUer lottkiosker tUl förfogande. Den lokala föreningen svarar för erforderliga tillstånd, platsangivelser och personal och behåller 50% av lotteriets omslutning. AB Lekoma svarar för kiosker, transporter och varor och erhåller för dessa tjänster 50% av omslutningen. FPC utgår ifrån att den inskränkning betr. procentuppgörelser, som föreslås för serviceföretagen, ej gäller basarfirmor av typ AB Lekoma. Genom delta syslem tillförsäkras nämligen lotterianordnaren allfid 50% av behållningen, oavsett hur framgångsrik lottförsäljningen är.

Samlingslokalorganisationernas samarbetskommitté

Kommittén vill beträffande de många serviceförelag som etablerats inom lotteri- och bingobranschen förorda en skärpt samhäUelig insyn och kontroll.

lOGT-NTO

Vad gäller serviceförelag för arrangerande av olika typer av lotterier, anser lOGT-NTO alt dessa i största möjliga utsträckning bör vara folkrö­relseägda och bedrivas i en verksamhet enhgt självkostnadsprincip. Delta gäller serviceföretag för såväl bingo som traditionella lotterier med fasta försäljningsställen i tätorter och på vamhus samt lottautomater. lOGT-NTO har svårt alt förslå den syn som utredningen redovisar, då man nöjer sig med att säga att tillståndshavama bör uppmuntras all själva överta driften och engagera sig i serviceverksamheten. Med tanke på alla de


 


Prop, 1981/82:170                                                  233

privata förelag som förekommer i servicebranschen, och med vilken kraft de bedriver sin verksamhet, är del stora svårigheter för folkrörelserna alt överta serviceföretagens roll om icke konkreta åtgärder sätts in för att stärka den ideella sektorns kunkurrenskrafl på detta område. lOGT-NTO kräver därför att serviceföretag för anordnande av lotteri och bingospel endast ska få ägas och drivas av folkrörelser som själva har rätt att erhålla lotterifiUslånd. Dessa serviceförelag skulle kunna drivas var för sig av olika folkrörelser eller genom ett av folkrörelserna samägt förelag. Ett övertagande av de nu privatägda serviceföretagen borde kunna ske under en övergångstid om 5 år. Tillskapandet av folkrörelseägda serviceföretag med ensamrätt alt bedriva verksamhet på del aktuella området skulle garantera att de av myndigheterna fastställda bestämmelserna och givna direktiven följs. Ep alternativ åtgärd, som emellertid inte på något vis kan mäta sig i effekfivitet med den nyss redovisade, är alt statsmakterna efter prövning auktoriserar de privata serviceföretagen.

PRO

Det är av stor vikt att myndigheternas möjlighet till direkt kontroll över privata serviceföretag utökas. Slutligen vUl PRO framhålla betydelsen av att myndighetema underlättar bildande av folkrörelseägda serviceförelag, då lotterianordnama troligtvis på så sätt får en större ekonomisk behåll­ning av lotteriet.

DHR

Från förbundets sida vill vi särskilt framhålla följande     all en

förenklad tillståndsprövning tillämpas då lokala handikappföreningar inle själva via sina medlemmar kan sälja lotter utan måsle söka tillstånd för lotterier även inom den "fria sektorn", när handikappföreningen anlitar utomstående personer eller serviceförelag.

HCK

Kommersiella serviceföretag har enligt utredningen fått ett allt för stort inflytande över vilka föreningar som ska få lotteritiUstånd på lokal och regional nivå, då man genom kontrakt med affärsinnehavare skaffat sig ensamrätt tUl all lottförsäljning i vamhus o. d. Som exempel nämner utred­ningen, att två serviceföretag har hand om all lottförsäljning i NK-Åhléns-koncernens vamhus.

HCK har redan fidigare haft anledning att fästa Slatens Lotterinämnds uppmärksamhet härpå på gmnd av att Örebro läns Centralorganisation för Hjärt- och Lungsjuka förhindrades att sälja lotter på nämnda koncerns vamhus i Örebro.

HCK hälsar därför med tUlfredsställelse utredningens förslag, att infly­tandet från de kommersieUa serviceföretagen måsle begränsas. F.n. sak­nar myndigheterna helt insyn i serviceföretagen. Utredningen föreslår, att tiUsynsmyndighelerna får rätt att granska bokföringen o.d. inom dessa företag och även i övrigt ges möjligheter alt utöva en effektiv kontroll av serviceområdet.

Ett sätt att minska problemen med de kommersiella serviceföretagen skuUe enligt utredningen vara, att det ideella föreningslivet engagerar sig i serviceverksamheten. Utredningen framhåUer därför, all bildandet av or­ganisationsägda serviceföretag bör uppmuntras. På rikslotteriområdet finns redan en del organisationsägda serviceföretag. Problemen är därför mindre här. Utredningen framhåller, att det dock vore en fördel om även


 


Prop, 1981/82:170                                                  234

på riksplanet de nuvarande organisationsägda serviceföretagens verksam­het utvidgades och att nya sådana företag bildades.

Folkrörelsernas lotteribyrå

---- Vidare bör serviceföretag som är engagerade på marknaden helst

övergå lill organisationemas ägo.

Föreningen Svenska Lotteri-leverantörer

Som leverantörer har vi tacksamt noterat de speciella krav som kommer att StäUas på s. k. serviceförelag. Den konkurrensbegränsning och ekono­miska belastning som dessa förelags verksamhet innebär är inle till gagn för föreningslivet.

Kooperativa gillesförbundet

---- Konsumentgillesförbundet vill också tfrågasälta om del verkligen

är nödvändigt att "skydda" föreningama i sådan omfattning, alt lottför­säljning från fast försäljningsställe helt förbjuds i syfte alt förhindra att föreningarna utsätts för påtryckningar från loltkioskägare eller inhyrda serviceföretag. En del av gillenas lottförsäljning har skett från lottkiosker, genom egna medlemmar. Vår erfarenhet är att det är avsevärt lättare att sälja från lottkiosker an att sälja lotter ambulerande. Vi räknar med all de negativa konsekvenserna av förbudet mol försäljning från fasta försälj­ningsställen blir betydligt större än vad som står alt vinna genom förbudet, och anser att den begränsning som ligger i att lotter får säljas enbart genom föreningens egna medlemmar är tillräcklig. Redan därigenom elimineras serviceföretagen ur bilden.

Ungdomsföreningarnas centralorganisation och Malmö idrottsförening­ars samarbetsorganisation

En mera målmedveten inriktning bör finnas när det gäller all skapa organisationsägda serviceföretag. På sikt måste de kommersiella service­företagen avskaffas.

De kommersiella serviceföretagen tvingar föreningslivet all vända sig till dem eftersom de har avlal med olika affärsföretag om platser/utrymme för lotleriförsäljning.

Genom alt föreningslivet tvingas att använda de kommersiella service­företagen minskar föreningarnas vinstandel väsentligt.

6.4 Interna lotterier

TIPS

Beloppsgrärtsen är aUlför lågt satt. Övervakningsmöjligheter saknas helt. En dold brottslighet på gmnd av "överspel" kan lätt uppkomma. Härtill kommer att många nu bmkliga lotteriformer bygger på omsättning av 1000 kronor per lottsats. En höjning av omsättningsgränsen bör därför övervägas.

Även Svenska Korporationsidrottsförbundet och Samlingslokalorgani­sationernas samarbetskommitté anser att beloppet per sammankomst bör höjas tUl 1000 kr.


 


Prop, 1981/82:170                                                               235

RSV

Vad gäller utredningens förslag beträffande interna smålotterier ställer sig RSV tveksamt härtUl. En del föreningar har ett flertal sammankomster med lotterier under året, andra endast någon gång per år i samband med t. ex. ett årsmöte. Med hänsyn liU alt relativt stora omsältningsbelopp för en förening kan komma i fråga under ett år och då ifrågavarande förenings­möten inte alltid synes vara helt interna eftersom supporters, släkt, vänner och bekanta inviteras, föreligger del en viss risk alt här skapas en omfat­tande "fri" marknad, som är i det närmaste okontrollerbar. Om utredning­ens förslag i detta sammanhang genomförs måsle - med beaktande av vad som här anförts — en noggrann uppföljning och utvärdering komma till stånd.

Lotterinämnden

Utredningens förslag innebär vidare all förening, klubb eller liknande sammanslutning skall få vid sammankomst, fill vilken allmänheten inle har tiUträde, utan tiUstånd anordna vamlotteri under fömtsättning att omslut­ningen vid sammankomsten inle överstiger 500 kronor (14 §). Förslaget får ses mot den bakgmnden att det i dag är tillåtet att fritt anordna lotteri, om lottema inte säljs tiU allmänheten. En ordning av detta slag är naturlig med hänsyn liU den uppenbara svårigheten att införa ell effektivt konlroUsy-stem. Det synes vidare som om utredningen i förevarande hänseende gjort avsteg från principen att endast juridisk person skall få anordna lotteri. Av skäl som nyss sagts är också delta avsteg försvarligt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Enligt förslaget skall omslutningen i interna lotterier ej få överstiga 500 kronor. Då möjlighet saknas fill kontroll av att en sådan beloppsgräns inte överskrides ifrågasätter länsstyrelsen om en sådan gräns över huvud taget bör anges.

Länsstyrelsen i Blekinge län

Länsstyrelsen anser att endast ring-lotterier, där försäljning och drag­ning sker vid ett och samma tillfälle och där lottpriset uppgår till högsl två kronor och där högsta vinsten skall utgöra vamvinst och ha ett värde av högst 100 kronor, får anordnas vid interna sammankomster utan tillstånd. Alla övriga lotterier skall vara tillståndspliktiga. Några ytterligare före­skrifter för ringlotlerierna - utöver vad ovan sagts och att vinstemas värde i varje serie bör uppgå till minst halva insalsbeloppel - anses inle erforderliga.

Länsstyrelsen i Hallands län

För att förhindra missbmk föreslår länsstyrelsen att begränsningen av omslutningen av intema lotterier skall vara 500 kronor per sammankomst, dock högst 2000 kronor årligen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen tUlstyrker utredningens förslag om alt s. k. klubblotterier med högsta tUlåten omslutning per sammankomst om 500 kronor får anord­nas utan tUlstånd. Det bör dock klart framgå alt detta även skall gälla för bingospel även om detta anordnas i förvärvssyfte.


 


Prop. 1981/82:170                                                               236

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Enligt utredningens förslag skall det finnas fortsatt möjlighet att vid interna föreningssammankomster anordna små lotterier för enbart med­lemmarna utan alt tillstånd krävs eller alt fria sektorn behöver tas i an­språk. Fömtom vissa andra förulsätlningar för sådant lotteri föreslås en högsta tillåtna omslutning per sammankomst om 500 kronor. Länsstyrel­sen anser inga ölägenheter föreligga om storleken på omslutningen inte anges. Tvärtom torde en gräns vid 500 kronor läll kunna överträdas och detta ulan nämnvärd risk för uppläckt. Länsstyrelsen förordar att belopps­gränsen slopas eftersom möjligheten att kontroUera efterlevnaden av re­geln är minimal.

KFUK-KFUM:s riksförbund

Vi instämmer i utredningens förslag alt del skall vara möjligt att vid interna sammankomster anordna små lotterier ulan att tillstånd krävs.

Föreningen Svenska Lotteri-leverantörer

Beloppsgränsen på 500: - måsle tas bort av följande två skäl:

1.     Gränsen är okontroUerbar. Skall vi som leverantörer neka en förening
som för att spara frakter vill köpa fiera lotter vid samma beslällningstill-
fälle? Föreningen kan då köpa från flera leverantörer. Föreningen kan
välja ett annat insalsbelopp.

2.     Är del myndighetens avsikt all avgöra hur mycket medlemmarna skall
få stödja den egna föreningen?

Vad beträffar lottyp anser vi all även godkända lotter bör få förekomma eventueUt med liUlryck "för internt bruk".

BertU Höst AB m.fl. lottillverkare

All fastställa ett högsta belopp fiU 500: - anser vi vara helt felaktigt. Stora föreningar som har 100-lals medlemmar på sina sammankomster måste ha möjlighet att sälja för högre belopp än 500: - vilket annars skulle missgynna stora seriösa föreningar. Vi föreslår alt övre gräns tages bort. Lottförsäljningen får endast ske under sammankomsten. Lotteriet skall avslutas och dragning verkstäUas innan sammankomsten avslutas.

7    Bingospel

Socialstyrelsen

En vanhg uppfattning om bingospelet är att det är en passiv och me­ningslös fritidssysselsättning, särskih vänlig bland kvinnor, hemmafmar och pensionärer, Bingospelei har setts som symtom på ensamhet och social isolering. En annan spridd uppfattning är att del ofta förekommer att dessa ensamma människor spelar bort stora summor pengar, vilket i vissa fall kan förorsaka tragedier. Utredningen refererar lill en sociologisk un­dersökning (Bingospelarens sociala profil), som visar snarare det motsatta. Utredningen menar att den redovisade kritiken mot bingospelet i många stycken har varit överdriven och i vissa fall obefogad.

I likhet med utredningen anser socialstyrelsen att del inte är nödvändigt att införa hårdare reglering av spelet. Styrelsen vill emellertid understryka behovet av att en betryggande tillsyn över bingospelei kommer till stånd. Även om del för dagen inle är vanligt att sociala problem förekommer i samband med bingospel får man inte bortse från risken, framför allt om


 


Prop. 1981/82:170                                                  237

spelet ökar i omfattning eller antar allt för kommersiell inriktning. Styrel­sen förordar åtgärder som medverkar till en sanering av den kommersiellt inriktade bingomarknaden, utan att det "ideellt" bedrivna spelen försvå­ras. Även om ideella föreningar inte bör vara ekonomiskt beroende av sådan typ av inkomst, kan föreningsbedrivel bingospel utgöra ett viktigt inkomstlillskott för många föreningar.

Länsstyrelsen i Stockholms län Allmänt

Länsstyrelsen har genom olika åtgärder försökt komma till rätta med den ovannämnda överetableringen på bingomarknaden. I Storstockholms-området, där den beskrivna utvecklingen varit särskilt påtaglig, har därför tiUstånd till spel i ett antal olönsamma bingohallar vägrats. De föreningar, som drabbats av dessa nedskärningar, har genom länsstyrelsens medver­kan beretts utrymme i de bingoallianser som av en eUer annan anledning hamnat i en bingolokal, där spelet gett en tUlfredsställande behåUning. Således har antalet speUokaler minskat avsevärt under senare år, men omsättningen i de kvarvarande lokalerna har gott och väl kompenserat detta bortfall. Samtidigt har lönsamheten förbättrats varför behållningen av bingospelet ökat kraftigt.

Utveckhngen på bingomarknaden har således under senare år gått i positiv riktning genom att de kommersiella serviceföretagens roll minskat, de s. k. enarmade banditerna numera har förbjudits, bättre balans uppnåtts meUan utbud och efterfrågan på bingospel och behållningen för de bingo­spelande föreningarna ökat väsenfiigt. Detta är utvecklingstendenser som är väl värda alt bygga vidare på. Del finns emellertid anledning alt rikta uppmärksamheten mol vissa problem inom bingoområdet.

Varianlbingo

Länsstyrelsen delar visserligen utredningens uppfattning att den krifik som riktats mot bingon många gånger varit överdriven och mera vilat på fördomar än på sakkunskap. Bingo ger sålunda för många människor omväxling, avkopphng och spänning under tämligen oförargliga former. I synnerhet den s. k. storbingon erbjuder möjligheter fill sociala kontakter under opretentiösa former. Emellertid måsle viss försiktighet iakttas så att insatsema inte kommer upp på en sådan nivå all risk för sociala problem uppslår. Härvid bör särskilt den s.k. variantbingon uppmärksammas. Denna typ av bingospel har ökal avsevärt under senare år, särskilt i Göteborg och Malmö. TiU skillnad från slorbingon, som anordnas i form av föreställningar företrädesvis på kvällen bedrivs variantbingon som non-stop-bingo, där publiken kommer och går under spelels gång. För alt få så stor omsättning på spelet som möjligt försöker anordnarna forcera spelet genom alt pressa in så många spelomgångar som möjligt på kortast möjliga tid. Genom att spelhastighelen är så hög bhr insatserna höga per fidsenhet. Systemet med återspel av vinster leder särskilt vid variantbingospel till alt spelaren stannar kvar längre än avsett. Spelare kan därför spela bort betydligt högre belopp än vad som gäller för motsvarande lid på slorbingo. Härtill kommer att vinstandelen på variantbingo är avsevärt lägre än på storbingo. Genom alt publiken kommer och går vid varianlbingon knyts knappast heller sådana sociala kontakter som utgör ell så positivt inslag vid storbingospel. Länsstyrelsen anser därför att variantbingospelet bör följas med uppmärksamhet av tillstånds- och fillsynsmyndigheler och re­striktioner beträffande exempelvis insatser bör övervägas för att eventuel­la sociala skadeverkningar skall kunna förebyggas.


 


Prop. 1981/82:170                                                  238

Fördelning av marknadsutrymmet

Ett av de stora problemen vid länsstyrelsens hantering av tillstånd tUl bingoverksamhet är att göra en rättvis fördelning av marknadsulrymmet. I första hand gäller detta det kommersiellt bedrivna bingospelet. Som ovan anförts har länsstyrelsen medverkat tUl alt "slå ut" de minst lönsamma bingolokalerna. Detta har i och för sig gett gott resultat. Genom att emel­lertid i första hand de föreningar som spelat bingo i "bortrafionaliserade" lokaler beretts utrymme i de allianser, som drivit en lönsam bingo, har del funnits begränsat utrymme alt ta in nya föreningar i de etablerade bingo­spelen. Otvetydligt finns inom storslockholmsområdel en stor mängd för­eningar, som både önskar och borde vara berättigade att anordna eller ingå i allians som anordnar bingo. Av naturliga skäl är det emellertid svårt att förmå etablerade bingoanordnare att "dela med sig av kakan". Nuvarande förhållanden kan emellertid ej anses vara lillfredsslällande från rättvise­synpunkt. Länsstyrelsen har bl.a. med hänsyn tiU detta kontaktat det regionala idrottsförbundet för att söka förmå delta att engagera sig i dessa frågor, där förbundet bör ha större fömtsättningar än länsstyrelsen alt kunna göra en avvägning meUan olika idrottsföreningar. Från förbundet ville man emellertid inte ta på sig ett sådant utökat ansvar. Länsstyrelsen är emellertid fortfarande av den uppfattningen att det vore i hög grad önskvärt att föreningslivet, inte bara idrottsrörelsen, engagerades djupare i dessa många gånger svåra avvägningar för alt en rättvisare fördelning av marknadsutrymmet skulle kunna ske. En annan åtgärd vore det av utred­ningen redovisade förslaget till "sloralliansspel". Otvivelaktigt skulle del­ta kunna vara en väg att uppnå större rättvisa, men för exempelvis Stor­stockholms del gäller att denna aUians skulle bli synnerligen stor och otymplig på gmnd av alla de föreningar som i så fall skuUe ingå i alliansen. Tanken på en sådan storaUians framstår därför som mer teoretisk än praktisk.

Länsstyrelsen skulle se det som en fördel om lagstiftningen gav till­ståndsmyndighetema starkare styrmedel för att åstadkomma den eftersträ­vade rättvisare fördelningen. Hämlöver krävs medverkan från föreningsli­vet och förståelse från de redan etablerade föreningarnas sida.

Serviceföretag

Som länsstyrelsen tidigare berört har en sanering av serviceföretagen redan skett. Från principiella utgångspunkter bör tanken på ett centralt eller flera regionala serviceföretag med monopolstäUning avvisas. Dessut­om borde erfarenhelema från Riksbingons verksamhet avskräcka från en dyhk konstmktion. Med den utökade kontroll- och tillsynsverksamhet som utredningen föreslår bör några ändringar av ägareförhållandena på service-marknaden ej genomföras f. n.

Vinster

Länsstyrelsen har ovan under avsnittet "Penninglotterier, tips och to­talisaiorspel" ifrågasatt om det inte även i vissa lotterier och/eller spel anordnade för ideeUa ändamål borde finnas möjligheter att använda pen­ningvinster. Den nuvarande huvudprincipen är nämligen att dessa vinster bör vara förbehållna statliga lotterier. Från denna regel görs dock undanlag i vissa faU där kommersiella intressen fillgodoses. Att penningvinster skul­le vara mer godtagbara för kommersiella än för ideella ändamål är enligt länsstyrelsens sätt att se förvånande. Några sakskäl för denna åtskiUnad har ej heller redovisats av utredningen. Länsstyrelsen anser förvisso inte


 


Prop. 1981/82:170                                                  239

att de vanligtvis förekommande vamvinsterna i de traditioneUa lotterierna skall ersättas med penningvinster. I vissa spelformer vore emellertid pen­ningvinster en fördel. Detta gäller enligt länsstyrelsens mening för bingo­spel.

I bingospel används f. n. så gott som uteslutande presentkort som vins­ter. Tidigare användes dessa presentkort som betalningsmedel vid olika bingospel oavsett var dé vunnits. På grund av att korten på detta sätt kom att i alltför hög grad framstå som betalningsmedel införde lolterinämnden en föreskrift om att de presentkort som delas ut som vinster måste vara stämplade med fillståndshavarens eller spellokalens namn. Sådana pre­sentkort är användbara som betalningsmedel i vederbörande spellokal, medan presentkort som enligt stämpel härrör från annan lokal ej får använ­das i lokalen. En myckel stor del av insatserna i bingospel ulgöres av dessa återspelade presentkort. På detta sätt cirkulerar betydande belopp i form av presentkort. För de vamhuskedjor som försäljer dessa presentkort är detta fördelaktigt eftersom de på detta sätt kan sägas "låna" pengar lill en så låg ränta som 5 procent, vilket är den rabatt man i bästa fall lämnar bingoanordnama vid köp av presentkort. Som utredningen anfört före­kommer det att presentkorten växlas till kontanter. Det framstår enligt länsstyrelsens uppfattning närmast som hyckleri all påstå att det här är fråga om vamvinster, vilket lotieriförordningen föreskriver. Utredningens förslag alt presentkorten skulle göras giltiga i ett större urval av butiker för att därigenom motverka benägenheten att växla dem till kontanter skulle närmast ge dem ytterligare karaktär av betalningsmedel.

Länsstyrelsen anser det därför vara konsekvent och rimligt att penning­vinster får förekomma som vinster i bingospel i stället för presentkort. Utredningen har inte anfört något skäl till varför inte ideella anordnare lika väl som enskilda vinstintressen skaU få utnyttja penningvinster. Tiden bör nu vara mogen att fiUdela även det ideella föreningslivet detta "myndig­hetsbevis". Åtgärden skulle vara till fördel för såväl anordnare som för spelare. Den enda part som skulle förlora vore de vamhuskedjor, som nu säljer presentkort till bingoanordnare på för varuhusen synnerligen fördel­aktiga villkor. Det bör inte heller uteslutas att vinstandelen i bingospel härigenom skulle kunna sänkas, då spelarna med säkerhet skulle uppfatta penningvinster som värdefuUare än presentkort. På så sätt skulle behåll­ningen av bingoverksamheten kunna öka väsentligt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Enligt utredningen-- är det främst de rikstäckande lotterierna och

bingo som administreras av serviceförelag. Så är numera inle fallet inom Östergötlands län. Inom länet bedrivs en omfattande bingoverksamhet. -

-- . I samtliga dessa hallar anordnades spelet av allianser, men endast en

av dem anlitade ett serviceföretag för driften av spelet. Att de övriga allianserna i egen regi svarade för verksamheten är delvis resultat av länsstyrelsens strävan under senare år att påverka föreningarna att inte falla för locktonerna från serviceföretagen. Resultaten i bingohallarna har under 1979 varit fullt tillfredsställande på ett undantag när.

Det underlagsmaterial som länsstyrelsen under nuvarande förhållanden har att tillgå vid fiUståndsprövningen i november-december varje år ligger alltför långt lUlbaka i liden för alt utgöra en tillräckligt säker gmnd för bedömning av anordnarnas behov för nästkommande kalenderår. De bud­getuppgifter som kan erhållas vid denna tid utgör i regel endast förslag till de årsmöten som bmkar hållas i böijan av del nya året. Ofta är de av


 


Prop. 1981/82:170                                                  240

myckel schablonmässig karaktär och alltför optimistiska beträffande verk­samhetens omfattning. Starka skäl talar för en framflyltning av tillstånds-perioden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Socialkonsulenterna    i    länet    har      uttryckt    farhågor   för

automalbingospelels negativa sociala effekter och framfört önskemål om
en styrning över liU del mera oskadliga storbingospelet. Länsstyrelsen har
inget att erinra mot dessa synpunkter. Det kan dock anmärkas alt några
påtagliga ölägenheter inle rapporterats till länsstyrelsen. En kraftig över­
vikt finns för övrigt redan för storbingospelet i länet        .

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Under detta avsnitt anger utredningen att "företrädare för länsstyrelser­na" framfört förslag om "storalliansbildning" beträffande bingospelet. Länsstyrelsen vill för sin del uttala all förslaget för ett län av Kronobergs läns storlek och stmktur inte kan anses innebära några som helst fördelar, inte ens för föreningama.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

---- Framförallt bör fler föreningar få del av bingomarknaden. Denna

domineras i dag av idrottsföreningar. Detta torde bero på alt idrottsrörel­sen - åtminstone inom Göteborgs kommun — allt mer söker skaffa sig ett avgörande inflytande över denna marknad bl.a. genom alt verka som konsultföretag. Härigenom finns risk för alt andra ideella föreningar i framliden kan få svårigheter att komma in på bingomarknaden. Den till­slåndsgivande myndigheten bör därför ges större möjligheter all fördela tillgängligt spelutrymme mellan de olika slag av ideella föreningar som uppfyller fordringarna för att meddelas tillstånd till bingospel.

---- Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning alt del kan finnas

anledning all i första hand uppmuntra storbingospel. Del har emellertid visat sig att denna form av bingospel tenderar alt minska inom göteborgs­området. Föreningar som drivit denna form av bingospel "ideellt" har i stället funnit det vara fördelaktigare att låta serviceföretag sköta bingospe­let för föreningarnas räkning. Föreningarnas tillstånd har därför i stället kommit att spelas i form av varianlbingo efler aulomalbingo. Dessa former av bingospel lämnar inte utrymme för någon närmare social gemenskap meUan speldeltagarna. Genom att antalet storbingolUlställningar reduceras kommer antalet bingospelare i de äldre åldersgmpperna att minska genom alt denna gmpp bingospelare knappast söker sig fill andra former av bingospel, där spelhastighelen och kostnadema är betydligt högre. Läns­styrelsen har i fidigare yttrande över bingospelverksamheten konstaterat att spelet fungerar som tidsfördriv för en stor kategori människor men att det kan ifrågasättas om det aUtid är en önskvärd form av tidsfördriv saml att bingospelet kan medföra sociala skadeverkningar. Länsstyrelsen vid­håller fortfarande denna uppfattning.

Anordnare

Specialdislriktsidrottsförbund är enligt nu gällande anvisningar från lol­terinämnden och av denna intagen ståndpunkt i besvärsärenden i prinicp utestängda från bingomarknaden. Länsstyrelsen har fidigare meddelat så­dana förbund tiUstånd tiU bingospel med mindre insalsbelopp. Med hänsyn till lolterinämndens ståndpunkt i frågan har dessa tillstånd avvecklats efter


 


Prop. 1981/82:170                                                  241

en särskild plan. Då flera av dessa förbund bedriver bl. a. ungdomsverk­samhet i egen regi anser länsstyrelsen att det i framfiden bör tillskapas möjlighet alt lämna sådant förbund bingofillslånd i den mån dess verksam­het motiverar ett tillstånd som beräknas ge åtminstone 10000 kronor i nettobehållning.

Tillståndsperiod

Länsstyrelsen anser för sin del att man inte bör frångå nuvarande syslem med att knyta an tiUståndsprövningen tiU kalenderår. Tillstånden för de större spelställena omfattar i de fiesta faU allianser med lång speltid. Före spelfillståndets början har länsstyrelsen möjlighet att meddela ett "igång-sättningstillslånd" i form av delbeslul. Efler slutförandet av eventuell remissbehandling meddelas senare individuellt beslut för varje i alliansen ingående förening såvitt avser omslutningens storlek. Detta förfaringssätt har praktiserats i detta län under flera år och visat sig fungera ulan några olägenheter. Detta bidrar också till att arbetsbelastningen inom länsstyrel­sen blir mera jämn. Riksskatteverket har under senare tid riklat kritik mot systemet, då man från denna myndighet redan vid spelels böljan vill ha besked om vilka föreningar som ingår i alliansen och om insalsbeloppel för varje förening, så att föreningarna omedelbart skall kunna registreras som skattskyldiga för spelskatten. Inom länsstyrelsen undersöker man möjlig­heten att tUlmötesgå riksskatteverkets önskemål.

Geografiskt område

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att kommunen i första
hand bör vara det område inom vilket bingotillstånd skaU kunna beviljas
och inte orten vilket lolterinämnden anger i sina anvisningar.       Läns­
styrelsen anser därför att det geografiska området i framtiden inte bör
begränsas aUt för snävt ulan att tiUståndsmyndigheten - när utrymme
finns - får möjlighet att tillåla spel på sätt nu beskrivits.

Alliansbildning

Många fördelar skulle uppstå om tillstånd fick ges direkt till alliansen. Det skuUe vara tiU fördel om alliansen fick ha det juridiska ansvaret för bingospelels skötsel och tillståndet gavs direkt till alliansen. Riksskatte­verkets problem med registrering av skattskyldiga som beskrivs ovan under 25.8 skulle enkeh lösas. De i en bingoallians ingående föreningarna engagerar sig mycket Utet i spelet. I praktiken är del den av alliansslyrel-sen utsedde lotteriföreståndaren som har den dagliga tillsynen över bingo­spelet. Länsstyrelsen delar inte utredningens uppfattning om all bingo­verksamheten skulle få en mindre kommersiell prägel om fillstånd ges direkt till en bingoallians.

Länsstyrelsen har för sin del goda erfarenheter av bildandet av "storal­
lians". --- För att få lill stånd en så rättvis fördelning som möjligt av

detta utrymme förklarade sig länsstyrelsen positiv lill alt samtliga förening­
ar med hemort i Göteborgs kommun som meddelats tillstånd till bingospel
inom kommunen bildade en storallians. De tillståndshavare som anmälde
sig intresserade av att ingå i aUiansen meddelades därefter ett fillstånd för
det sammanlagda insatsbelopp som beräknades finnas tillgängligt. Insats­
beloppet fördelades på de spelslällen där utrymme fanns för spel.         

Vinster

Ett problem med presentkort som vinster är att dessa växlas in till 16   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 170


 


Prop, 1981/82:170                                                  242

pengar. Om uppställda regler för hantering av presentkort inte följs uppslår det en ej önskvärd konkurrenssituafion mellan de olika spelställena. Den spelande allmänheten dras lätt till spelställen där man medverkar till att presentkort löses in mot pengar. Växlingen utanför bingolokalen skulle försvåras, om de förelag som ställer ut presentkorten bättre såg upp med att kontanter inle betalades ut som mellanskiUnad i det fall kunden betalar en vara med presentkort, som gäUerför högre belopp än vad varan kostar. Likaså bör det förhindras att exempelvis en kapitalvara som inköpts med presentkort "på öppet köp" efter någon fid lämnas åter och köpeskillingen betalas åter till kunden i form av kontanter i stället för presentkort som utgjort det ursprungliga betalningsmedlet.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs lån

Efter hand som de olönsamma bingospelen har avvecklats har spelet fått en positiv utveckling. Antalet bingolokaler som sköts med hjälp av service­företag har minskat. Allt större alliansbildningar har kommit till stånd. Emellertid är det fortfarande svårt för nya föreningar alt komma in i redan bildade allianser. Dessa öppnar sig ytterst ogärna för nya medlemmar som därmed ställs utanför möjligheten att få fiUskott av bingomedel för att finansiera sin verksamhet. Länsstyrelsen ser därför positivt på del förslag som avgivils i särskilt yttrande fill utredningen och som går ut på att folkrörelseägda serviceföretag skulle överta driften av dagbingoverksam-helen i en region. Länsstyrelsen förordar alt denna fråga närmare utreds.

Utredningens överväganden och förslag beträffande bingo ligger i övrigt i linje med vad som gäller redan idag och som enligt länsstyrelsens uppfatt­ning motsvarar de krav samhäUet bör ställa på denna verksamhet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Mol bakgmnd av den gynnsamma utveckhngen och av att förhåUanden på marknaden numera stabiliserats delar länsstyrelsen utredningens upp­fattning att man inte redan nu genom lagstiftning bör förbjuda serviceföre­tagen. Emellertid bör tUlståndshavarna på alla sätt uppmuntras att själva överta driften av bingospelet och engagera sig i serviceverksamheten. Länsstyrelsen hänvisar till utredningens påpekande att Riksidrottsförbun­dets år 1978 presenterade förslag lill organisation för serviceverksamheten inom bingosektom och i viss utsträckning även inom lollerisektorn kan vara vägledande vad gäller föreningarnas eget engagemang. Man bör av­vakta utveckhngen av denna ambition. Skulle det visa sig att lagstiftning erfordras för all föreningarna skall få ta över serivceverksamheten på den ideella sektorn av spelmarknaden, på del sätt som av Regardt och Ekström i särskih yttrande skisserats, ansluter länsstyrelsen till en sådan åtgärd.

Länsstyrelsen i Värmlands län Anordnare

Länsstyrelsen delar utredningens mening alt spelet bör förbehållas and­ra föreningar än de som endast har ett Utet behov av intäkter från spel- och lotlerimarknaden. Genom en sådan prioritering tillgodoser man också indi­rekt de föreningar som bedriver stor ungdomsverksamhet. Analogi kan del ifrågasättas om de föreningar som bedriver bingospel skall tillåtas anordna traditionella lotterier.

Tillståndsgivning

En förenings behov av inkomster härrör sig alltid från de utgifter som


 


Prop, 1981/82:170                                                               243

man skaffat sig, oftast med hjälp av tidigare års gynnsamma bingospel. De flesta föreningar har inga svårigheter att konsumera tillskott i kassan. Möjligheten alt utnyttja andra inkomstkällor än bingo är begränsad för de flesta föreningar. Bestämmandet av medelsbehovet är därför en central fråga i bingoregleringen. En svårighet är all rättvist bedöma de särskilda kostnader som olika föreningars verksamhet har. För att någorlunda rätt­vis fördelning skaU ske krävs all de ideella föreningarnas organisafioner förmås att aktivt delta vid lUlslåndsgivningen allernativt att statens lotte­rinämnd arbetar fram mera exakta normer för behovsprövningen.

TUlståndsperiod

För enhefiig behovsprövning och bedömning av marknadsulrymmet är det en fördel med kalenderår eller tillstånd löpande på minst 12 månader. Delta ställer dock stora krav på föreningarnas planering och länsstyrelser­nas möjlighet alt klara av tillstånden före årets slut. Det torde i så fall krävas att ansökningarna skall vara ingivna i vart fall tre månader i förväg.

Serviceföretag

Länsstyrelsen delar utredningens mening all anordnarna själva i största möjliga utsträckning svarar för verksamheten. Ell lämpligt sätt är då ell gemensamt ägt serviceförelag med insynsmöjlighet för föreningarna. TUl­ståndsmyndigheten måsle dock ges större resurser och insynsmöjlighet.

Länsstyrelsen i Örebro län

Länsstyrelsen delar inte utredningens förslag att det skulle bli svårt att göra en reglering av insatsernas storlek meningsfuU.

I Örebro län har förekommit att en anordnare av storbingospel uttryckt sin önskan all få sälja 50 kr-brickor. Länsstyrelsen anser alt spelet vid sådana relativt höga insatser förlorar karaktären av förströelsespel. Läns­styrelsen förordar således en begränsning av priset på bingobrickor och -bongar. Det torde dock vara fillfyllest att statens lotterinämnd i sina anvisningar lämnar föreskrUter om högsta insats.

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning all anledning saknas alt göra någon ändring i förhållande lill i dag. Genom lotlerinämndens anvis­ningar för bingospel är spelet reglerat på sådant sätt alt det är tillfredsstäl­lande från de spelande organisafionernas, allmänhetens och myndigheter­nas synvinkel.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Genom lotterinämndens anvisningar för bingo är området redan reglerat på ett lillfredsslällande sätt. Länsstyrelsen instämmer i utredningens upp­fattning att det saknas anledning ändra nuvarande förhållande men tillstyr­ker förslaget om förbättrad kontroll.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Utredningens förfatlningsförslag synes i stort sett inte innebära några
större förändringar för bingospel------

----- Behovsprövningen bör kunna ske när en organisation kan förete

en ny resultaträkning, vilket för de flesta organisationer sker i februari eUer mars månader. Årsfillslånden skulle således kunna påbörjas förslagsvis den 1 maj.


 


Prop. 1981/82:170                                                               244

Del är av stor vikt att fördelarna med alliansbildningar även i fortsätt­ningen betonas i utfärdade anvisningar, då bildande av allianser bidragit fill en rättvisare fördelning av bingomedlen och en bättre planering av bingo-verksamheten såväl ekonomiskt som för tillståndsgivningen.

Bingospel och även andra lotteri- och spelformer bör i första hand anordnas i föreningarnas egen regi ulan anlitande av serviceföretag. I den omfattning som särskih automat- och variantbingospelet för närvarande bedrivs synes det dock vara nödvändigt för föreningarna all anlita antingen privat- eUer föreningsägda serviceförelag för spelels skötsel. Serviceföre­tagens antal har minskat allteftersom detaljregleringen av bingospelen byggts ut. Serviceverksamhet bör därför få fortsätta med en utbyggnad av kontrollen och insynen i förelagen från tillståndsmyndigheternas sida.

Lånsstyrelsen i Vänsternorrlands lån

Förslaget överensstämmer i huvudsak med vad som i dag är praxis inom bingoområdet. Länsstyrelsen delar utredarnas uppfattning att det för när­varande inte finns skäl till att ett slatiigl bolag övertar serviceverksamhe­ten på bingomarknaden. Länsstyrelsen anser all det är bättre att sträva efler att lokala ideella föreningar i ännu större utsträckning än i dag själva handhar driften av bingospelet.

Genom noggrann tillsyn och höga krav på lönsamhet synes de olägen­heter, som tidigare funnits rörande serviceförelag, ha motverkats.

Göteborgs kommun

Bingospelet, som Liseberg sedan flera år har regeringens tillstånd att bedriva, kan dock eventuellt komma att beröras av att utredningen i lagförslagets 11 § föreslagit att del är organisationer som varaktigt bedriver ideell verksamhet som i princip skall ha ensamrätt till den tradifionella lotteri- och spelmarknaden. Med hänsyn till alt bingospelet på Liseberg bedrives endast under sommarsäsongen och inte konkurrerar med de ideella organisationernas verksamhet utgår kommunen emellertid från att Liseberg även fortsättningsvis kommer att få tillstånd att bedriva bingo­spel.

Svenska korporationsidrottsförbundet

Som tidigare sagts biträder vi principiellt utredningens krav på lönsam­het. Vi återkommer emellertid lill synpunkter på tiUstånd när del gäller all bedriva molionsbingo. Där anser vi att det skaU råda skillnad vid kraven mellan innebingo och utebingo. Vid innespel är del av sekundär betydelse att människor träffas. Spelarna träffas som regel i rökiga och ofta miljö­ovänliga lokaler, där spelet är del primära. Vid utomhusbingo däremot avser man locka deltagarna ut på som regel trafiksäkra vägar och stigar, där motion och frisk luft samt tillfällen att vara tillsammans är det primära och vinsten är av mera sekundär betydelse. Då arrangören söker tillstånd till motionsbingo ulan särskilt krav på lönsamhet, bör kravet på vinstande­len få sänkas lill 5%. Det får inte heller som nu vara mera restriktiv bedömning på grund av alt dragningen sker före arrangemangets början.

KFUK-KFUM.s riksförbund

Vi vill i delta sammanhang informera om att frågan om bingospel inom KFUK-KFUM varit föremål för behandling vid vårt riksombudsmöte 1976 med anledning av en motion frän en lokalförening.


 


Prop. 1981/82:170                                                  245

Riksombudsmötet uttalade bl.a. "all det bör var samhällets sak all se till att folkrörelserna slipper begagna finansieringsmöjligheter, typ bingo".

Vidare uppdrogs åt förbundsstyrelsen att "vidtaga alla de åtgärder som kan göras för att KFUK-KFUM kan avstå från bingoverksamheten".

Svenska röda korset

Svenska röda korset delar här utredningens synpunkter både vad beträf­far de ideella föreningarnas möjligheter att utnyttja denna spelform och föreslagna regleringar. I sammanhanget vill vi betona all de ideella organi­sationernas bingospel inte sällan också har inslag av konlaktskapande aktivitet vid sidan av det direkta spelet.

HAO TUlståndsgivning m. m.

HAO organiserar, som omnämnts fidigare, ideella föreningar, s. k. al­lianser samt serviceföretag med bingoverksamhel sedan början av 1970-talet och har med Svenska Musikerförbundet (LO) träffat riksavtal för bingoanställda. I överläggningar mellan HAO, SMF och företrädare för bingoföretag samt Lotterinämndens kansli 1977 fick vi gehör för alt vid tUlståndsgivning saml vid eventueU avveckling av bingospel hänsyn skulle tas till att Lagen om anstäUningsskydd (LAS) och Medbestämmandelagen (MBL) m.fl. arbetsmarknadspolitiska lagar gäller även för förelag och anställda på detta område. I Lotterinämndens anvisningar (KFS 1977:27 -LN: 1) intogs också vissa rekommendafioner som hänvisade fill all tiden för varsel om nedläggning eller s.k. avveckhngsfillslånd måste anpassas till rådande förhållanden. En direkt hänvisning görs f. ö. till de uppsäg­ningsregler som gäller enligt Lagen om anställningsskydd (LAS). Bl.a. ställer LAS krav på upp till 6 månaders uppsägning, vartill kommer vissa varseltider till Länsarbetsnämnd osv. Gällande anvisningar från Lolteri­nämnden borde därför för framtiden anpassas även härtill.

Våra erfarenheter av länsstyrelsernas tillståndsgivning är emellertid växlande och i ett par fall har berörda föreningar, bingoallianser eller serviceföretag mött ringa eller ingen förståelse från ifrågavarande Länssty­relses sida när besked efterlysts om förlängning resp. avveckling i enlighet med vad de nya arbetsmarknadslagarna fordrar. Denna vår kritik delas av Svenska Musikerförbundet (SMF), som f. ö. icke heUer tagit del av betän­kandet på remiss.

Serviceföretag m.m.

HAO tUlstyrker i princip Lotteriulredningens förslag i dessa delar och vi bekräftar för vår del de utvecklingstendenser som Lolteriutredningen be­skriver, såsom att förhållandena på marknaden har stabUiserats under de senare åren, att många föreningar själva övertagU skötseln av bingospelet samt att serviceföretag fortfarande anlitas vid bl. a. alliansbildning, vUket fört med sig att omkostnaderna har minskal och föreningarna falt ell större inflytande. Våra erfarenheter som arbetsgivarorganisation ger oss emeller­tid anledning att erinra om att den nya "arbelsgivarroUen" för de många gånger små ideella föreningarna, ofta baserade på ideellt arbetande styrel­seledamöter eller funktionärer, icke får underskattas. Det ökade arbetsgi­varansvaret, som den av Lolteriutredningen skisserade utvecklingen med ett större engagemang från de ideella föreningamas sida leder fill, och därmed följande ansvar för personal, arbelsmarknadslagsliflning, kollekfivavtalsförpliktelser, administrafion, lokaler etc. kan komma all


 


Prop. 1981/82:170                                                  246

ställa andra krav på bl. a. skälig avkastning (nettobehållningen på 15% av omslutningen).

Ungdomsföreningarnas centralorganisation och Malmö idrottsförening­ars samarbetsorganisation

Anordnare

TiUstånd tUl lotteri och bingospel bör endast ges till föreningar med minst 25 medlemmar som är anslutna till erkänd riksorganisation och då framför aUt ungomsföreningar.

Tyvärr finns det alltför många föreningar med kommersiell inriktning som erhåUer tiUstånd för bingospel.

AUiansbildningar bör stimuleras för alt underlätta arbetet för de mindre föreningarna.

Tillståndsgivning

Föreningarnas deltagarantal, akfivitetsnivå och verksamhetsomfång måsle utgöra ett viktigt underlag vid bedömningen av omslutningen på tillståndet. Likaså måste föreningens övriga inkomstkällor nogrannt grans­kas.

Vid tillståndsgivningen måste en samlad bedömning ske av föreningens intäktsmöjligheter på såväl lotteri som spelsidan.

Bedömningen av olika föreningar inom de största kommunerna måsle göras i samarbete med fritidsförvaltningarna och ungdomsråden. En re­missinstans likt den som beskrivits under 23.9.

Alliansbildning

Alliansbildning är av stor vikt ty det ger de mindre föreningarna större möjligheter och är bättre styrka för alla dellagande föreningar.

Tyvärr upplever UCO och MISO alt länsstyrelsen i Malmöhus län motverkar alliansbildning. Detta beroende av alt myndigheten troligen upplever ett större tryck från allianserna.

Allianser av alltför stort format är oacceptabelt med tanke på att de lätt blir endera alltför ohanterliga eller att man allierar sig med något kommer­siellt serviceförelag. Alla alliansbildningar där något kommersiellt service­förelag medverkar bör ej tillåtas. Föreningsdrivna allianser ger dessutom en bättre utdelning.

Serviceförelag

Endast i undantagsfall bör kommersiella serviceföretag fillåtas medver­ka vid bingospel.

Föreningsdrivna allianser bör främjas. Delta för att få en bättre lönsam­het och inle alltför höga omkostnader.

UCO poängterar vikten av att man överväger eventuellt kommunall inlresseengagemang.

I alla former av allianser och framför allt vid eventuell medverkan av serviceförelag måsle full samhällsinsyn ske.

Lokalfrågan

Alla ansökningar om bingospel där lokaler ej finns måste begäras in vid en och samma tidpunkt som övriga ansökningar. Därefter får efter nog­grann prövning en fördelning ske av tillgängliga lokalresurser.


 


Prop. 1981/82:170                                                  247

Enbart kommunens egna föreningar bör givas tillstånd inom respekfive kommun.

Stor noggranhet måste läggas vid såväl sammanställningen av behovet utav fillstånd och spelutrymme liksom remissinventering.

8   Automatspel (dock inte flipperspel och liknande)

Av 21 § i lagförslaget framgår alt vid aulomatspel enligt 15§ är högsta tillåtna insatsen två kronor och högsta vinsten får inte ha ell högre värde än 200 kronor. Utredningen har inle föreslagit denna begränsning vid automalspel enligt 11 §, oaktat man hävdat alt högre insatser och vinster inte bör tiUåtas jämväl i dessa fall. Med hänsyn tUl det starkt begränsade utrymme för automatspel som lagen medger och dylika spels speciella karaktär föreligger enligt min mening anledning att utvidga den särskilda bestämmelsen i 21 § till att avse även automalspel enligt 11 §. I motsats lill vad utredningen anfört anser jag att bestämmelserna om automatspel där­igenom bUr mer överskådUga.

RPS

Sedan utbetalningsaulomaler förbjöds har seriösa automalulslällare ta­git fram olika vamutbetalande spelaulomater, som med nuvarande lagstift­ning får uppställas på restauranger, med minst starkölsrälfigheler samt på vissa nöjesanläggningar. Dessa spelaulomater har inte medfört några olä­genheter från polisär synpunkt.

Utredningen utgår från två slags spelaulomater, nämligen sådana som är att hänföra under lotteribegreppet, lotteriaufomater, saml övriga aulo­maler. Lotteriautomaterna får bara utnyttjas av ideella organisafioner och vid fasta nöjesanläggningar. Från pohsiär synpunkt skulle hinder inle möta mot att den nuvarande möjligheten all uppställa lotleriaulomater på restau­ranger bibehölls oförändrad.

En väsentlig orsak till att lotteriautomaterna med nu gällande lagstiftning kan bedömas som oskyldiga företeelser är att insatsen och maximivinslen är lågt satta, en krona resp. 20 kronor. Dessa begränsningar bör tills vidare även gäUa i den nya lagstiftningen. Framför allt är ett vinstmaximum om 200 kronor ägnat att locka till spel som kan få sociala vådor.

En total kontroU över spelaulomater skulle åstadkommas, om rätten alt ställa ut sådana monopoliserades fill allmännyttiga organ på sätt skett i Finland och på Åland. Erfarenheterna av denna verksamhet som läggs upp i samråd med polis och sociala myndigheter är mycket god. Systemet behöver inte innebära alt spelautomatbranschen elimineras eftersom krav på servicetjänster m.m. allfid föreligger. Rikspolisstyrelsen föreslår att den finska lösningen av spelauiomatproblemaliken närmare utreds för svenskt bmk.

Lotterinämnden

Såsom fömt antytts befarar lotterinämnden en icke önskad utveckling också när det gäller automalspel med vamvinster. Enligt utredningens förslag skall denna lotleriform få bedrivas dels kommersieUt med närmare


 


Prop. 1981/82:170                                                  248

angivna begränsningar och dels av ideella föreningar utan någon i lagen angiven begränsning, under fömtsättning att behållningen används för den ideella verksamheten. Enligt vad nämnden inhämtat från olika håll pågår för närvarande en intensiv verksamhet med utveckling av vamautomater som skaU locka tiU spel i stor skala. Skälen härtUl är två, nämligen dels en strävan efter att fylla lommmmet efter de nu förbjudna utbelalningsaulo-materna och dels alt man räknar med att vinslvärdet i enlighet med utred­ningens förslag kommer att höjas från 20 lill 200 kronor i det kommersiella spelet och möjligen ännu mera i spel som bedrivs av ideeUa föreningar.

Mot denna bakgmnd vill lotterinämnden föreslå alt också spelet på vamautomater — liksom i Finland — skall handhas av ett offenlligrällsligl

organ--- och alt även i detta fall överskottet fördelas mellan de ideella

föreningarna inom vederbörande kommun.

I andra hand föreslår lolterinämnden att för spel på vamaulomat över lag skall gälla att insatsen inte får överstiga två kronor och högsta vinst inte vara större än tjugo gånger insatsen. Vidare vill nämnden betona viklen av att vamautomal skall få användas endast om den är lypgodkänd. Också här gäller del att så långt möjligt hindra illegalt spel.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen avstyrker förslaget att tillåla utbredning av automatspel med varuvinsler på sätt utredningen förordar. Genomföres utredningens förslag kommer ideella föreningar att utsättas för stort tryck från utställar­företag av automater. Tillåtes dessa automater all ställas ut i tobaksaffärer, på bensinstationer och liknande finns stor risk för att det uppstår samma situation som då de s. k. enarmade bandUerna var tillåtna på dessa platser. Möjligheterna att övervaka att bestämmelserna om insatser och vinster i spelet följs är små. Länsstyrelsen tillstyrker emellertid att ideella förening­ar efter tillstånd får anordna automatspel med varor i samband med ambu­lerande tivoliverksamhet.

Länsstyrelsen i Örebro län

Länsstyrelsen delar i huvudsak utredningens förslag att automatspel där vinst utgörs av varor också i fortsättningen skall få förekomma. Utredning­en anger som en fömtsättning härför alt spelet kan förväntas ge en skälig avkastning.

Den av utredningen föreslagna högsta insats och högsta vinstens värde i de fall automatspel anordnas inom folkparksanläggning eller därmed jäm­förbar anläggning bör enligt länsstyrelsens uppfattning också gälla då aulo-malspelet anordnas av ideell förening. Detta för att stävja ev. sociala problem som länsstyrelsen anser kan komma att uppslå. Om inte insats och vinst begränsas är det länkbart alt man kommer att få tillbaka "bandit-problemen".

Utredningen anser alt automatspel om varor inte bör få anordnas av ambulerande tivolin med tanke på alt kontrollmöjligheten försvåras. Ideel­la föreningar skall däremot vara oförhindrade all anordna automatspel i samband med ambulerande tivolin. I belänkandet sägs "Ingenting bör emellertid hindra att ideella föreningar, efter tillstånd av länsstyrelsen, anordnar automatspel med varor i samband med ambulerande tivoliverk­samhet. Med tanke på att sådana tivolin flyttar från plats till plats kan det ses som en praktisk lösning att ett serviceföretag tillhandahåller spelaulo-materna ..."

Länsstyrelsen uppfattar skrivningen så, att ideella föreningar skall få


 


Prop. 1981/82:170                                                               249

möjlighet all anordna automalspel vid ambulerande tivolin då tivolit är uppställt inom kommun där föreningen har sin huvudsakliga verksamhet och all automatema lämpligen skall ägas och tillhandahållas av servicefö­retaget.

Länsstyrelsen anser det av prakfiska skäl vara svårt att genomföra förslaget. I och med att tillstånd skall erfordras måste också föreståndare och kontroUant förordnas, olika för varje kommun och förening. Vidare måste konstaleras att kontroll av vamautomaterna, typ "lyflkran", i del närmaste är omöjlig då endast antalet insatser kan kontrolleras med räkne­verk. Värdet av ilagda vinster synes vara helt okonlrollerbart.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Enligt nuvarande bestämmelser äger ideeU förening endast i samband med storbingospel anordna automatspel om varor med en högsta insats om en krona och med ell högsta vinstvärde av tjugo gånger insatsen. Utre­darna anser all det inle finns anledning att bibehålla någon sådan begräns­ning av det ideeUt anordnade aulomatspelel. Som skäl härför anges alt aulomatspel om varor inte kan medföra sådan lockelse som aulomatspel om penningvinster och liknande och att det därför från sociala synpunkter inte föreligger några betänkligheter.

Länsstyrelsen finner utredningens ståndpunkt väl optimistisk. Genom den föreslagna avsevärt utvidgade möjligheten för ideella föreningar att anordna automatspel sammantagen med den omständigheten all inte några begränsningar vare sig av insalsbelopp eller vinstvärde föreslås kan uppen­bariigen spel väntas med vinstvärden av en storlek som väl kompenserar den lockelse som spel om penningvinster tidigare medförde. De av utred­ningen föreslagna begränsningarna, bland annat att vinsterna skall utbeta­las i anslutning till spelapparaterna, torde knappast ha någon verkningsfull effekt.

Det legala spelet på s. k. enarmade banditer hade en årsomsättning av närmare en miljard när det förbjöds den 1 januari 1979. Uppenbarligen finns ett uppdämt spelintresse för automalspel och risken är stor alt de sociala problem som åtföljde automatspel om pengar kommer att återupp­stå. Länsstyrelsen vill därför framhåUa att begränsningar i fråga om insals­belopp och högsta vinstvärde nödvändigtvis måsle finnas kvar.

Även om utredningen i så stor utsträckning som möjligt försökt undvika att delaljreglera lotteri- och spelverksamhelen, anser länsstyrelsen att begränsningar i fråga om insatsbelopp och vinslvärden för automalspel är så principiellt vikfiga, att de bör införas i lagtexten och inte regleras i tUlämpningsföreskrifter av tUlståndsmyndigheten. Länsstyrelsen delar ut­redningens uppfattning att automatspel om varuvinsler inte skall få anord­nas av restauranger.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Genom att möjlighel ges lill höga vinster kan automatspelen få samma expansion som tidigare de enarmade banditerna. En viss reglering av insatsbeloppet eller vinstvärdet bör ske. Länsstyrelsen vill ändå inte av­styrka själva spelformen. En förmyndarattityd från myndigheternas sida kan i stället ge upphov fill illegalt spel.

Malmö kommun

1 fråga om automalspel om pengar, värdebevis, spelpoletler och liknan­de anser utredningen alt dessa bör vara förbjudna även i fortsättningen.


 


Prop, 1981/82:170                                                                250

Fråga är om inte utredningen i detta avseende intagit en allt för generell och rigorös ståndpunkt. I den form, med en högsta tUlåten insats av kr 0:25 och vinsten maximerad till 20 gånger denna insats, dvs kr 5:-, som spelverksamhet av denna typ praktiserats i bl.a. folkparkerna. Barnens Dag- och fivoliarrangemang, torde densamma inte medföra de sociala risker utredningen uttalar. Kommunstyrelsen finner del därför angeläget, alt på detta sätt begränsade aulomatspel i fortsättningen legaliseras.

Mot kommunstyrelsens beslut- har anförts reservation av-- :

"1 fråga om automalspel om pengar, värdebevis, spelpoletler och liknande anser utredningen att dessa bör vara förbjudna även i fortsättningen. Sociala centralnämnden har vid olika fillfäUen påpekat dessa spels sociala skadeverkningar och tagit inifiafiv fiU motåtgärder. Utredningens definiti­va ställningstagande är därför positivt".

Sveriges hotell- och restaurangförbund

Lolteriutredningen föreslår inga ändringar beträffande aulomat- och roulellespel på fartyg i trafik pä svenska hamnar. Vi kan för vår del inte finna denna instäUning riktig. Det finns inga bärande skäl för att inle samma regler skaU gälla i sådan trafik som på land. De sociala synpunkter som i många sammanhang anförs av utredningen måsle rimligen i delta fall vara i hög grad aktuella.

Svenska röda korset

Beträffande aulomatspel med vamvinster anser Svenska röda korset alt ideell förening med öppen och varaktig verksamhet bör kunna få fillstånd att anordna sådant spel vid de tillfäUen och i den omfattning som föreslås i utredningen.

Folkrörelsernas lotteribyrå

Aulomatspelel har under flera år varit ett av de största problemen på lotterimarknaden. Delta resulterade slutligen i att riksdagen 1978 beslutade om förbud mot automatspel på s. k. enarmade banditer m. m.

Utredningens förslag om större frihet för automatspel med vamvinster är med tanke på de erfarenheter som finns starkt tvivelaktigt. Riskerna är uppenbara all vi kan få en ny form av hårt snabbt automatspel med vamvinster som icke är i linje med riksdagens beslut om förbud mot s. k. enarmade banditer och begränsning av automalspel.

I Finland har en reglering av denna spelmarknad på ett utmärkt sätt genomförts. Enligt vår mening bör regeringen därför allvarligt överväga införandet av ett liknande system i Sverige. Detta skulle kunna organiseras så att ett organisationsägl förelag får monopol på alla typer av spelaulo­mater inklusive roulettspelet. Behållningen i detta företag skulle sedan oavkortat kunna gå till ideella organisationer för att ytterligare stärka deras ekonomi och samhällsnyttiga verksamhet.

Svenska Automatringen Automater med vamvinst

Vi ser ingen orsak till all dessa automatformer endast skulle få användas inom fasta nöjesanläggningar. Det är om vi förstår utredningen rätt, dess mening alt detta automatspel skall vara en välbehövlig inkomstkälla för bl. a. många ideella föreningar. Under sådana fömtsättningar skulle en så snäv begränsning av användandet vara av myckel litet värde för vårt föreningsliv.


 


Prop. 1981/82:170                                                  251

På grund av dessa automaters komplicerade teknik har de flesta för­eningar möjlighel att köpa tjänster från serviceförelag. Denna extra in­komstkälla skulle i så faU vara ett välkommet fillskott lill vår branschs alltmer försämrade lönsamhet.

Till slut förutsätter vi att om eventuella inskränkningar i vår nuvarande verksamhet kommer att ske, detta göres på ett sådant sätt att vår existens ej äventyras, och att också vår personal kan känna vedertagen anställ­ningstrygghet.

BertU Höst AB m.fl. lottillverkare

Vi anser att de sociala konsekvenserna av spel på automat om vamvins­ter ej tillräckligt beaktas. Dessa automater kan komma att placeras på sådana strategiska stäUen alt del lätt kan påverka barn och ungdom i minst lika hög grad som enarmade banditer. Det har i utredningen och även tidigare framhållits alt serviceföretagen och varuhusen har fåll för stort inflytande på loltmarknaden. Här är ytterligare en möjlighet för dessa all breda ut sig. Kontrollant och lillståndsmyndighet kan svårligen ulföra sina kontrolluppdrag på rätt sätt. Kontrollen av automalspel om varuvinsler vad det gäller att vinsterna utbetalas och lolalomsättningen regleras ej heller i utredningens förslag.

Cherryföretagen AB

Vi vill från branschhåll framhåUa det angelägna i att ge såväl branschen som allmänheten tillgång till en spelform, som enligt utredningen inte är förenad med några sociala nackdelar (se sid. 399-401). Allmänhetens spelbenägenhet är känd och det torde inte råda någon tvekan om att man under tiden 1973-1978 hade en kontroll över spelet som var tillfredsstäl­lande. Spelet kanaliserades tiU öppna publika platser och något iUegall spel av större omfattning förekom inte. En klar förbättring på den punkten, jämfört med situationen före 1973-04-01, kunde sålunda konstateras.

Efler spelaulomalförbudel 1979-01-01 har vi sett klara tendenser till ett ökande illegalt spel. Detta är bekant för såväl polisen som Lotterinämn­den. En ytterhgare begränsning av automalspelet genom ett förbud mot sådant spel med vamvinster i restauranger vore att skapa ännu större underlag för illegalt spel. Vår uppfattning är att en liberal syn på automat­spel med varuvinsler, där spelet görs lätt tillgängligt för allmänheten, torde kunna innebära en klar dämpning av del illegala spelet.

För alt ge ett sådant spel karaktären av en oskyldig förströelseform är del enligt vår uppfattning viktigt att inte ge möjlighel till vinster som kan komma att betraktas som begärliga ur den aspeklen all varan kan förväntas stiga i värde, utgör attraktivt bytesobjekt osv. För alt begränsa denna möjlighet bör vinstvärdet sättas så lågt att man enbart har möjlighet att erbjuda lättare konsumtionsvaror. Analogi med detta bör även insatsen sättas lågt. En låg insats ger dessutom spelaren möjlighel till flera spellill-fällen, vilket i denna oskyldiga form måste tillmätas stor betydelse. Del får aUlså inle vara lockelsen tUl stora vinster som styr spelandel. Begränsning­en av insatsens och vinslens storlek medför också alt förtjänsten per automat begränsas, vUket i sin lur förhindrar en okontrollerad tillväxt av antalet aulomaler.

Vi viU kraftigt betona att vår bransch sedan en längre fid tiUbaka ständigt varit utsatt för myndigheters beslut och innebärande för oss förändrade livsviUkor. Vi lever idag med myckel knappa ekonomiska marginaler, alla tidningsskriverier om stora förtjänster till trots   Alla inskränkningar, av


 


Prop. 1981/82:170                                                                252

vad slag de vara må, kommer all leda lill ytterUgare företagsnedläggningar och friställande av arbetskraft. Vi vill göra berörda uppmärksamma på att enbart inom Cherryföretagen ställdes ca 300 personer ulan arbete p.g.a. spelaulomalförbudel den 1 januari 1979. Detta är en konsekvens som man gett en högst obetydlig uppmärksamhet.

Förslag till åtgärd

Tillåt, fömtom vad som i lagen tillåts för ideella föreningar, automatspel med vamvinster på platser som är tillgängliga för allmänheten och där betryggande kontroll kan utföras, l.ex. restauranger. Delta skulle rimma med utredningens förslag i övrigt alt tillåla restauranger att anordna lotterier och spel.

Begränsa insatsen till 1 kr och högsta vinsten till 50 kr.

Ge automalbranschens företag möjlighet att genom entreprenad tillhan­dahålla materiel och service till ideella organisationer och föreningar som anordnar spel.

Knutssonbolagen AB

Idag får vamautomater uppställas efter tillstånd från Polismyndighet på restauranger med utskänkningsrättigheter. Högsta insats får vara I krona och högsta vamvärde 20 kronor.

Utredningen föreslår nu att slopa denna möjlighet för restauranger att uppstäUa vamautomater och vill införa en bestämmelse alt uppställande av dessa aulomaler endast får ske i ideell regi. Insatser och högsta vamvärde anges inte men utredningen föreslår att de bör ligga i nivå med vad som föreslås för nöjesparker, nämligen högsta insats 2 kronor och högsta vam­ värde 200 kronor.

Eftersom spel med s.k. "enarmade banditer" lagils ifrån restaurangnä­ringen är det vår mening att icke också den spelform som vamautomaterna utgör skall fråntas restaurangerna. E>essa bör i fortsättningen få bedriva tUlståndspliktigt spel med vamautomater där insatser och varuvärde an­passas efter penningvärdesförändringen. Gränserna bör sättas vid en in­sats av 2 kronor och högsta varuvärde av 50 kronor.

Genom all automaterna är underkastade lillståndsplikl har myndigheter­na möjlighel att reglera spelet.

Ett berättigat önskemål från vår bransch är att få en väl genomtänkt lagstiftning som icke blir föremål för ändringar under lång tid och som ger oss möjlighet att upprätthålla driften saml planera vår organisation och investeringar på lång sikt.

Vi vill också understryka vikten av att möjligheterna att anpassa insatser och utdelning till penningvärdesförändringen måste finnas.

9    Roulett-, kort- och tärningsspel

----- Jag finner således utredningens förslag om förbud mot          

tärningsspel välgrundat-- . Jag biträder även förslagels begränsade

bestämmelser om roulett- och kortspel.

RPS

Rikspolisstyrelsen utgår från att särskilda skäl för beviljande av mbrice­rade tUlslånd endast kan föreligga beträffande restauranger, som har en


 


Prop. 1981/82:170                                                  253

standard motsvarande den som krävs för all erhålla tillstånd all servera de starkare alkoholdrycker som omnämns i lagmmmet.

Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning finns såväl tärningsspel som kort­spel, vilka är så utformade att de bör kunna inrymmas under reglema för roulettspel. Anledning saknas därför att helt förbjuda tärningsspel även­som att ha speciella regler för insats och vinst beträffande kortspel.

Socialstyrelsen

Utredningen har genoni kontakt med socialförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö försökt utröna i vilken utsträckning roulett-, kort-och tämingsspel kunde förorsaka sociala problem. Den allmänna uppfatt­ningen var att de socialvårdande myndigheterna inte i något fall kommit i kontakt med problem förorsakat av den typen av legala spel. Del finns anledning att misstänka aft roulettspel och liknande som bedrivs i illegal regi medför sociala skadeverkningar.

Med anledning därav viU socialstyrelsen instämma i utredningens slut­satser att roulettspel även i fortsättningen skall vara underkastat sådana begränsningar att det bevarar en karaktär av spel för förströelsens skull. Styrelsen anser att nuvarande begränsningar, som gäller insatserna och vinstens storiek samt i vilka lokaler och under vilka fider spelet skaU få förekomma, även fortsättningsvis skall gälla. Socialstyrelsen instämmer även i utredningens synpunkter när det gäller tärningsspel och kasinoverk-samhel i Sverige. Det finns inga bärande skäl för att utvidga spelvariatio-nema i svenskt nöjesliv. Roulett- och kortspel bör utgöra tillräckliga för-slröelseinslag på restauranger och i andra sammanhang.

Utöver dessa generella instämmande synpunkter viU styrelsen dessutom framföra några detaljanmärkningar under del aktuella avsnittet. I belän­kandet används på flera ställen begreppen rasdrycker och utskänkning eller sammansättningar av dessa ord. Det noteras alt i samband med ikraftträdandet den I januari 1978 av lagen (1977:293, LHD) om handel med drycker har begreppet rusdrycker lagUs bort. Samma gäller utskänk­ning som numera kallas servering. I betänkandet används även beteck­ningen "spritrestaurang" utan alt det är helt klart vad som avses därmed.

Enligt 9 § i förslaget tUl lag om lotteri och spel, skall bl. a. innehavare av restaurangrörelse kunna ges tillstånd till roulett- och kortspel. Endast om särskilda skäl föreligger får tiUstånd meddelas innehavare av restaurang­rörelse som inte har tiUstånd all servera spritdrycker, vin eller starköl. Konstmktionen av denna paragraf kan ifrågasättas. Varken i betänkandet eller i LHD har nämligen definierats vad som avses med restaurangrörelse. En bättre konstmktion av paragrafen vore därför att i första hand knyta tUlståndsmöjligheten tUl den som har tiUstånd att servera spritdrycker vin eller starköl. Om särskilda skäl föreUgger skulle tillstånd även kunna ges till innehavare av annan, likartad rörelse.

NO

Utredningen föreslår att även vissa andra restauranter ulöver msdrycks-restauranterna skall kunna få tiUstånd att anordna roulett. Den olikhet som fidigare funnits till nackdel för s, k. helnyktra restauranter försvinner där­med vilket NO ser som posifivt, Själva msdrycksfillståndet torde knappast vara någon garanfi för att spelet bedrivs under ordnade former. Det borde vara avgörande för roulettillslåndet vilka fömtsättningar varje restaurant har för att bedriva spelet under ansvarskännande och ordnade former.


 


Prop, 1981/82:170                                                  254

Lotterinämnden

Enligt utredningens förslag skall roulett- och kortspel med spelmarker få förekomma i viss begränsad utsträckning. Dessa spetformer har ökal sedan spel på utbetalningsaulomaler blev förbjudet. Också här finns viss risk för missbmk. Lolterinämnden vill dock inle föreslå åtgärd ulöver vad utred­ningen ansett vara behövlig. Utvecklingen bör dock följas med uppmärk­samhet. I detta sammanhang får nämnden uttrycka sin tillfredsställelse över alt både spel med tärning saml kedjespel och andelsspel om pengar blir förbjudet.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Utredningens principiella inställning är att lotteri och spel inle bör få anordnas i enskih vinstintresse. Länsstyrelsen delar denna uppfattning och anser för sin del att synneriigen starka skäl skall föreligga för att avsteg skall kunna göras från denna princip. Utredningen föreslår att roulettspel i fortsättningen i likhet med vad som f. n. gäller skall få anordnas endast på restauranger och inom fasta nöjesanläggningar.

Länsstyrelsen accepterar all undantag från huvudprincipen görs i detta avseende, under fömtsättning att de av utredningen föreslagna skärpning­arna i fillståndsgivningen genomförs. De myckel begränsade insatser som är tillåtna i Sverige torde ha bidragit till att några större sociala problem av allt all döma inte har följt av det hitfills fillåtna rouleUspelet. I Ukhet med utredningen anser länsstyrelsen också att man bör beakta aft åtskilliga restauranger fåll avsevärt beskärda intäkter efler all förbudei mot auto­matspel trädde i kraft. Samma betraktelsesätt bör gälla kort- och tärnings­spel.

Länsstyrelsen anser i likhet med utredningen alt inte endast restaurang­er med ulskänkningsfiUslånd skall få anordna roulettspel. Avgörande bör i stället vara om restaurangen har förulsätlningar att bedriva spelet på ett ansvarsfullt sätt och i ordnade former.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

De föreskrtfter och begränsningar som föreslås beträffande rätten att anordna roulettspel finner länsstyrelsen lämpliga och ändamålsenliga. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det på sikt bör övervägas att överföra roulettspelet antingen i samhällets eller de ideella organisafio­nernas regi. Förslaget alt endast tillåta kortspel av typen Black Jack (21) och all förbjuda lärningspel tillstyrkes.

Länsstyrelsen i Hallands län

Det kortspel. Black Jack, som enligt utredningens förslag bör förekom­ma i framliden bedrivs för närvarande endast i ringa omfattning. Länssty­relsen anser all förbud mot kortspel bör införas. Endast roulettspel bör vara fillåtet vid restauranger och fasta nöjesanläggningar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

De restauranger som har tillstånd servera starkare alkoholdrycker skall primärt vara näringsställen. Av denna anledning bör roulettspelet inle bli ett alltför dominerande inslag. I likhet med utredningen anser länsstyrelsen att ett tillstånd i allmänhet endast bör omfatta eU spelbord.

Utredningen har föreslagit att även alkoholfria restauranger under vissa fömtsättningar skall få fillstånd fill roulettspel. I Göteborg tillåts inle roulettspel vardagar före klockan 18.00. Alkoholfria restauranger har öp-


 


Prop. 1981/82:170                                                  255

pel främst dagtid. Om dessa restauranger fick tillstånd till roulettspel skulle delta kunna utgöra ett starkt skäl att ha öppet även kvällsfid. Delta skuUe, i motsats till vad utredningen framför, bredda roulettspelet. Läns­styrelsen anser att den begränsning av roulettspelet som nuvarande be­stämmelser innebär skaU bibehållas.

Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen har inget att erinra mot alt roulettspel med nuvarande insatser och vinstmöjligheter får anordnas på restauranger och fasta nöjes­anläggningar. Med de föreslagna reglerna för tillståndsprövningen anser länsstyrelsen att garantier finns för alt spelet inte kommer all utökas i nämnvärd grad. Länsstyrelsen finner vidare rättvist all alkoholfria restau­ranger av hög klass nu får möjlighet all anordna roulettspel. Beträffande de ambulerande livoliförelagen delar länsstyrelsen utredningens uppfattning att tiUstånd inle bör meddelas med hänsyn fill uppenbara konlrollsvårig-heter.

Utredningen föreslår att enda tillåtna kortspel i framtiden bör bli spelet Black Jack med en högsta tillåtna insats av 10 kronor. Tillståndskretsen föreslås bli densamma som vid roulettspelet, nämligen restauranger och fasta nöjesanläggningar.

Länsstyrelsen har inget all erinra mot förslaget under fömtsättning att samma regler för tiUståndsprövningen uppstäUs för denna spelform som för roulettspelet.

Gemensamt för dessa spelformer föreslår utredningen alt den som är under 18 år inte skall tillåtas deUa i spelet samt att länsstyrelsen efler hörande av kommunen skaU vara liUslånds- och tillsynsmyndighet. Mot dessa förslag har länsstyrelsen inget att erinra.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Genom utredningens förslag all roulettspel i fortsättningen skall få an­ordnas på restauranger och inom fasta nöjesanläggningar frångår utred­ningen sin principiella inställning att lotteri och spel inle bör få anordnas i enskilt vinstintresse. Utredningen har själv anfört att förslaget inle syftar fill någon egentlig breddning av roulettspel. Det kan dock ifrågasättas om inte just utredningens i och för sig lovvärda förslag all maximera insatsen i roulettspel lill en krona för att inte hasardmomentel skall öka kommer att medföra en breddning av denna typ av spel. Det är därför angeläget all anordnande av roulettspel inte framstår som alltför attraktivt ur lönsam-hetssynpunkl för restaurangerna, vilket sett i ett längre tidsperspektiv sannolikt medför en överetablering av roulettspel. Även om anordnande av roulettspel fömtsätter tillstånd torde del för den myndighet som medde­lar tUlstånd i praktiken vara svårt att förhindra överetablering därest an­ordnaren uppfyller de krav som förutsattes för fillstånd. Jämförelser kan härvid göras med sprit- vin- och ölutskänkningstUlstånd saml tillstånd på bingomarknaden. Vid en total översyn av lotteri- och spelområdet där man fastslagU den principiella inställningen alt inget lotteri eller spel skall få anordnas i enskilt vinstintresse bör detta i princip gäUa även rouleltområ-del. Det bör därför vara möjligt att föreskriva att viss del av den skatt som enligt utredningens förslag bör utgå per spelbord skall fillfalla ideellt ända­mål inom kommunen. Med en sådan reglering bör del också föreligga bättre förutsättningar för alt anordnande av roulettspel ej utvecklas på ett ur samhällelig synpunkt ogynnsamt sätt.

Vad som ovan anförts angående roulettspel bör även kunna tiUämpas på kort- och tärningspel.


 


Prop, 1981/82:170                                                                256

Polisstyrelsen i Malmö polisdistrikt

Vid roulettspel har en croupier stora möjligheter att utan innehavarens vetskap bedriva olagligt spel l.ex. genom alt träffa särskilda avtal med kunderna om högre värde pä insatserna. Skulle croupieren avslöjas kan han utan några formella hinder fortsätta sin kriminella verksamhet hos en annan rouleltinnehavare.

För att motverka denna möjlighel anser polisstyrelsen att det bör över­vägas någon form av godkännande av croupieren i samband med tillstånds­prövningen.

Polisstyrelsen i Gävle polisdistrikt

Utredningen har föreslagit alt roulettspel i viss utsträckning alltfort skall få anordnas. Delta är nog mindre lämpligt om risken för sociala skadeverk­ningar och möjligheterna lill kontroll sammanvägs. Del finns enligt polis­styrelsens uppfattning en tröghet vid handläggning av tillståndsfrågor av detta slag som innebär att när tillstånd en gång meddelats så är det mycket svårt att komma tillrätta med uppkomna olägenheter. Delta gäller även om tillsynsfunktionen är väl organiserad. Som exempel kan pekas på tillstånd enligt lagen om handel med drycker som, med vissa undanlag, skall utgöra fömtsättning för att anordna roulettspel. Handläggningen av olägenhetsfall är på detta område aldrig så enkel alt en konstaterad olägenhet ulan vidare leder till att fillstånd återkallas. Vid ifrågasatt återkallelse av tillstånd bmkar i stället en omfattande förhandlingsomgång startas, yttrande inhäm­tas från olika myndigheter och allt skall kommuniceras enligt förvaltnings­lagen. Småningom fallas måhända ett ålerkallelsebeslut som är möjligt att överklaga. Detta tar avsevärd tid och medan handläggningen pågår startar diskussion om vilka olägenheter en återkallelse i sin lur kan medföra. Det förhållandel alt utredningen som skäl för all roulettspel skall tillåtas anför all detta är av betydelse för restaurangnäringen visar hur komplicerat detta tillståndsområde är. Vid övervägande om denna form av spel skall tillåtas eller ej måsle även bedömas i vilken utsträckning ett förbud kommer att leda till en ökad illegal spelverksamhei. Polisstyrelsen är ingalunda kompe­tent att göra de bedömningar som här erfordras för att ge ett förslag i den ena eller andra riktningen. Med det anförda viU polisstyrelsen endast ifrågasätta om den form av roulettspel som föreslås tillhör de spel som oundgängligen måste finnas bland dem som samhällel anser sig kunna tillåla.

Sveriges hotell- och restaurangförbund

Utredningens gmndläggande bedömning är att man saknar belägg för alt roulettespel i hittillsvarande former orsakat några större sociala problem. Det finns därutöver särskilda skäl att se positivt på ett kontrollerat roulet­tespel på restaurang, bl. a. önskan att motverka okontrollerat, illegalt spel och de särskilda synpunkter som gäller restaurangnäringens ekonomiska situation. Vi delar denna grundsyn.

Med denna utgångspunkt ligger del närmast lill hands att några skärpningar av nu gällande spelregler inte är erforderliga och att de lokala specialregleringar som förekommer på ett begränsat antal orter i landet ändras så att tillämpningen av förordningen blir enhetlig.

Del är naluriigt att man i samband med tillståndsgivningen prövar den sökande restaurangens lämplighet för roulettespel, men det är angelägel all prövningen inte inriktas på formalia utan tar sikte på sådana frågor som kan vara väsentliga ur social synpunkt. Det utrymme inom vilket spelet


 


Prop. 1981/82:170                                                               257

ordnas bör vara avskiljt från den egentliga restaurangmatsalen, men detta bör inte drivas så långt all man kräver särskilda lokaler, vilket kan vara svårt att åstadkomma för mindre stadshotell. Huvudsaken bör vara alt inle spelet får karaktär av ell fristående kasino, som till väsentlig del besöks av andra än restauranggäslerna.

Med denna utgångspunkt synes del knappast heller erforderligt att införa några särskilda regler om på vilka lider spelet får bedrivas. Skulle sociala ölägenheter uppkomma kan självfallet kontrollmyndigheten inskrida ome­delbart.

Att begränsa högsta insats i spelet lill en krona innebär med nuvarande penningvärdesförsämring all man väsentligt skär ner insatserna i förhållan­de fill vad tidigare har ansetts vara acceptabelt. Ett sådant ingripande kan inte ur sociala synpunkter vara erforderUgt och vi föreslår därför alt man ökar beloppet lill vad som motsvarar prisutvecklingen, vilket fr. o. m. 1980 skuUe betyda 2 kronor.

Cherryföretagen AB

Cherryföretagen biträder i huvudsak utredningens uppfattning beträffan­de sättet på vilket framtida rouletteverksamhet bör komma att bedrivas i vårt land. Vi anser dock, ulan alt hasardmomentel i spelet därför ökar, alt en högsta insats om två kronor bör tiUämpas. Detta av två skäl:

1.    Man skapar en intressenivå för spelet som motverkar en övergång till illegala spelklubbar.

2.    Insatsens storlek svarar värdemässigt bättre mot den insats som fast­ställdes då roulettspelets nuvarande former introducerades.

Genom en höjd insats och förväntad ökning av spelet kommer sannolikt lönsamheten i rouletleverksamhelen att förbättras på ell sådant sätt att fömtsättningarna för en ekonomisk fortsättning existerar.

Cherryföretagen biträder vidare utredningens uppfattning beträffande behovet av separata lagrum för de olika spelformerna roulette och black-jack.

Vi anser alt presenterade förslag lill insatsstorlek och vinstmöjlighet för black-jack bör betraktas som väl avvägda i ett initialskede, varefter en utvärdering bör ske beträffande verksamhetens fortsättning. Det bör dock observeras att skall black-jack spelet ske med tillämpning av internationel­la regler och ovannämnda insatser och vinstmöjligheter, måste dock den förändringen ske att banken vinner vid lika poängtal annars kommer möj­ligheterna all ernå lönsamhet i spelet endast att inträffa vid, för svenska förhållanden, extremt hög omsättning.

Knutssonbolagen AB

Vi noterar att utredningen efter hearing med socialförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö konstaterar: "Svaren har varit helt en­stämmiga. Inte i något fall anser man sig ha erfarit att det legala roulett-, kort- och lärningspelen skulle vålla problem av social natur för den enskil­de." Utredningen konstaterar vidare: "Däremot finns det anledning miss­tänka att roulettspel och liknande som bedrivs i illegal regi medför sociala skadeverkningar."

På sidan 405 skriver utredningen: "Ett reglerat och kontrollerat roulett­spel bör således kunna verka som en regulator för del spelintresse som tveklöst finns och som annars kan kanahseras lill illegala spelklubbar."

Vi ansluter oss tiU utredningens synpunkter. Del kasinospel som i fort­sättningen skall bedrivas på restauranger bör ha form av förslröelsespel 17   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 170


 


Prop, 1981/82:170                                                                258

men insatser och utdelning bör ligga på en sådan nivå att spelarna icke lockas över fill illegala roulettspel. Insatser och utdelningar bör aUtså kontinuerligt anpassas efter marknadsläget och penningvärdesförändring­arna. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1981 och vi anser därför all högsta insats vid roulettspel bör sättas tdl två kronor, mot idag en krona, och högsta utdelning trettio gånger insatsen. Detta mot bakgrund av den snabba penningvärdesförändring som har skett och som beräknas ske under 1980 och 1981.

Vad beträffar utredningens uppfattning att kasinospel skall bedrivas i särskilda utrymmen vill vi framhålla all del ibland är önskvärt ur kontroll­synpunkt att roulettspelet icke bedrivs i slutna rum. Del är ofta en fördel att del finns insyn. Avgränsning av spelutrymmet kan säkert ske på annat sätt än att särskilda mm föreskrivs för spelet. Utredningens uppfattning att "spelborden skall ställas upp i avskilda lokaler för alt man skaU få önsk­värd kontroll över spelet" anser vi vara felaktig. Bättre intern kontroll saml kontroll från av myndigheterna utsedd kontrollant kan ske om det finns fri insyn i spelutrymmel från annan del av reslauranglokalen.

Vi delar Lotteriulredningens uppfattning att kortspelet Black Jack bör införas och att det bör ha form av förströelsespel i likhet med roulett men att spelets regler särbehandlas. Vi ansluter oss också fill utredningens uppfattning alt "spelet bör anordnas enligt internationella spelregler men med begränsade insats- och vinstmöjligheter".

Högsta insats föreslås fiU 10 kronor per spelad hand och omgång saml högsta utdelning 1,5 gånger insatsen. Dessa gränser är acceptabla under ell introduktionsskede men möjligheter alt öka dem något bör finnas när erfarenhet från spelet vunnits.

Med tanke på all utländska turister kan uppskatta Black Jack-spelel vill vi understryka att spelets regler bör formas så all de blir så lika de internationella som möjligt. De skall naturligtvis vara myckel klara och inte lämna utrymme för regional tolkning. Om spelaren på sina två första kort tiUsammans får ett poängtal utgörande 9, 10 eller 11 bör han, i enlighet med de internationella reglerna, ha möjlighet alt fördubbla sin insats -alltså kan insatsen vid delta speciella fall uppgå fill 20 kronor. Spelaren skall också ha möjlighet alt vid erhållande av "par" dela korten och spela två olika händer. Dessa möjligheter bör inskrivas i de svenska reglerna (se sidan 170 i utredningen).

Vid lika poängtal står spelarens insats kvar enligt de internationella reglerna. Den enda ändring vi vill föreslå gentemot de internationella reglerna är att banken vinner vid lika poängtal. Detta för att spelet i annat fall kanske icke kan bära sina kostnader då insatserna icke är höga.

Beträffande tid på dygnet då kasinospel får bedrivas är del vår uppfatt­ning att någon begränsning i tid utöver restaurangens öppethållningstider icke bör finnas. Det finns skiftesarbelande, exempelvis restaurangarbetare och artister, som måsle söka sin förströelse under dagtid. Del svenska kasinospelet är lill sin natur ett förströelsespel och bör icke undanhållas den gmpp av människor som icke kan besöka restauranger på kvällslid. Del finns inga belägg för all några sociala vådor skulle uppstå av kasino­spel under dagtid.

Ungdomsorganisationernas centralorganisation och Malmö idrottsför­eningars samarbetsorganisation

MISO och delar av UCO:s medlemsorganisationer har väckt tanken på inrättande av kasino i statlig regi. Motiven är de samma som framhölls av Punktskatteutredningen.


 


Prop, 1981/82:170                                                               259

Förtjänsten från de statUga Kasinona skall i så fall delas mellan staten och föreningslivet i Sverige.

En del av UCO:s medlemsorganisationer kan ej ställa sig bakom denna tanke dels för att det strider mol deras ideal och dels av etiska skäl.

10   Lotterier inom folkparker och i samband med tivolin m, m,

RPS

Av ålder har förutom fasta nöjesanläggningar även ambulerande livolin varit verksamma inom lotteribranschen, -Anmälningslotterierna enligt 2§ LF är anpassade till professionella nöjesanläggningar ulan uppdelning i fasta eller ambulerande sådana. Även om det skulle vara så all lotterihan­teringen är mindre seriös inom den ambulerande delen av branschen, bör det prövas om inte nägon form av lotterier bör kunna godtas även för ambulerande tivolin. Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning föreligger eljest uppenbar risk för att dessa tivolin lockas att arbeta på samma sätt som för närvarande, men med en ideell organisation som uppdragsgivare/bulvan.

Ett annat spörsmål är om rätt att anordna lotteri enligt 15 § föreligger även då ell ambulerande tivoli tUlfäUigtvis anlitas som entreprenör inom en fast anläggning. Samma fråga kan ställas beträffande fivolin som blott delvis ambulerar eller har två fasta platser för verksamheten mellan vUka förflyttningar sker. Ett departementschefsuttalande i dessa gränsdrag­ningsfrågor är önskvärt, om utredningsförslaget skall följas.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Utredningen föreslår att lotterier liksom enligt gällande lagsfiftning skall få förekomma inom folkparker och liknande fasta nöjesanläggningar. Då en del av dessa anläggningar drivs i kommersiellt syfte innebär delta ett avsteg från principen alt lolteriverksamheten bör förbehållas staten och del ideella föreningslivet.

Med hänsyn till karaktären på dessa anläggningar, till alt lotterier av tradifion förekommit där samt lill alt några ölägenheter inte torde vara förknippade med dessa smålotterier anser länsstyrelsen så starka skäl föreligga att ett undantag frän nämnda princip bör kunna godtas. Genom att tillstånd av länsstyrelsen kommer att krävas kommer kontrollen av dessa lotterier att förbättras avsevärt. Länsstyrelsen har inget att erinra mot att gränsen för högsta insatsen sätts lill två kronor och högsta vinsten till 200 kronor.

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att lotterier för ideella ändamål även framdeles skall få anordnas i samband med tillfälliga tivolin, mässor eller Uknande lillslällningar, men all detta får ske endast efter tillståndsprövning med länsstyrelsen som tUlslåndsmyndighel. Självklart bör inle kommersiella serviceföretag få betinga sig en viss andel av lotte­riets behållning. Detta vore ell avsteg från principen att del ideella ända­målet skall tillgodoses med lotteriets hela behållning. Detta innebär givet­vis inle annat än att serviceföretaget skaU få ersättning för sin medverkan i lotteriet.

Länsstyrelsen i Kalmar län

Genom förslaget kommer lotterier i samband med marknader, ambule­rande tivoliföreställningar m. m. att förbehållas det ideella föreningslivet.


 


Prop, 1981/82:170                                                               260

Såsom påpekas i utredningen kan kontrollen av dessa lotterier antas med­föra svårigheter eftersom verksamheten är av tillfällig natur. Beträffande marknader vore det därför angeläget om kommunerna i samband med upplåtelse av mark även anvisar plats för olika lotterianordnare och därvid kontrollerade att förekommande lotterier är anmälda eller att tillstånd föreligger.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Utredningen föreslår att s. k. anmälningslotierier enligt nuvarande §2 ej skall få finnas kvar. Detta innebär l.ex. att det generella anmälningsförfarandel för ambulerande nöjesförelag för t. ex. chokladhjul och liknande ej kommer alt finnas kvar. Varje förening måste vara huvud­arrangör för varje enskilt "spel". Detta förefaller skapa en onödig admi­nistrativ ordning som kommer att drabba de enskilda föreningarna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Utredningen föreslår en högsta insats av två kronor och ett högsta vinstvärde av 200 kronor i framliden för lotterier inom folkparker och liknande. Däremot föreslår inle utredningen någon begränsning av insatser och vinster i samband med tivolin, mässor och liknande lillslällningar av filtfällig karaktär. Länsstyrelsen anser alt det bör gälla samma regler i fråga om storleken av insatser och vinster för lotteriverksamheten inom de angivna försäljningsplatserna.

Länsstyrelsen i Örebro län

Länsstyrelsen förutsätter att centrala anvisningar kommer att utfärdas så att högsta insatsbelopp och högsta vinstbelopp kommer att gälla för hela riket.

Göteborgs kommun

Det finns anledning framhålla att lotteri- och spelverksamheten har stor betydelse för Lisebergs verksamhet och ekonomi. Det under 1979 införda förbudei mot s. k. enarmade banditer och liknande spel med penningvins­ter innebar ell avsevärt inkomstbortfall för Liseberg. För den omfattande kulturella verksamhet som Liseberg bedriver är företagel helt beroende av de intäkter, som den numera begränsade spelverksamhelen ger. Kom­munen anser, vad beträffar de fasta nöjesparkerna i landet, att inga nya begränsningar bör införas.

Malmö kommun

För alt kunna fortsätta festverksamhet av traditionell art, anser kom­munstyrelsen alt i berörda delar den gällande lotteriförordningen bör bibe­hållas och de s.k. §2-lotterierna finnas kvar. Alternalivel lill detta är att det nya lagförslagets § 15 utvidgas alt omfatta även de ambulerande tivoli-företagen. Kommunstyrelsen anser inte att det skall göras nägon skillnad mellan fasta anläggningar och ambulerande förelag, som är engagerad av förening. Ansträngningarna måste i stället inriktas på att lösa kontrollfrå­gorna. Detta är lika möjligt när det gäller de ambulerande nöjesfälten som de fasta anläggningarna.

RF

I motsats till utredarna anser RF att utredningens förslag i detta avseen­de inte tillför idrotten de avsedda fördelarna. Snarare kommer idrottsför-


 


Prop, 1981/82:170                                                               261

eningamas möjligheter att anordna tivolin, mässor etc att försvåras betyd­ligt. Utredarna har nämligen behandlat endast en mindre del av livoliverk-samheten.

Mänga idrottsföreningar är idag helt beroende av inkomsterna från till-fäUiga festligheter för att kunna bedriva sin verksamhet.

Normah tecknas ett avlal med ett tivoliföretag, vilket medverkar vid de festligheter som föreningarna anordnar, oftast fredag, lördag och söndag. Tivolit tiUhandahåller då karuseller, skjulbanor, loltbodar och annan ut­mstning. Dessutom bekostar tivolit inköp av vinster och lotter, biljetter till kamseller, frakter, uppbyggnad, rivning, el etc.

För sina tjänster erhåller livoliförelagen vanligtvis 50 - 65 % av samtliga bmtloinläkter.

Föreningarna ä sin sida tillhandahåller personal vid kassor och svarar dessutom för all redovisning i samband md fivoliverksamheten. Förening­arna är aUlid garanterade vinst.

Om utredningens förslag skulle bli verklighet måste tivolit täcka samtliga sina omkostnader med inkomster från den tivoliverksamhet som inte regle­ras i Lotteriförordningen. Det procentuella uttaget på dessa arrangemang skuUe därmed sfiga. Enligt RF: s uppfattning finns risk för all den eventu­ellt ökade avkastningen från lotterierna ej kan kompensera tivoliföretagets ökade koslnadsutlag. Därigenom skulle föreningarnas andel av den totala avkastningen från livoliverksamheten minska.

FPC

Sedan beloppsgränsen för insats och högsta vinstvärde betr. nuvarande anmälningslotierier § 2 har höjts tUl 2 resp. 200 kronor, har FPC i och för sig intet att erinra om nuvarande lagstiftning bibehålles. Några kontroll­problem inom folkparkerna har i detta avseende ej registrerats. FPC till­styrker emellertid utredningens förslag betr. lotterier inom folkparker och liknande nöjesanläggningar. FPC har heller inga erinringar mot att endast lotter godkända av Statens Lotterinämnd får användas. FPC vill emellertid poängtera vikten av att sk symbol-lotter tillåts. Dessa lotter är nämligen som regel svårare att förfalska än rena nummerlotter.

FPC vUl under denna punkt poängtera nödvändigheten av alt lill tillfäl­liga mässor m.m. räkna Barnens Dagsarrangemang, idroiismässor och Uknande, som ordnas genom tillfällig uppställning av lottkiosker på torg eller andra allmänna platser. FPC delar också utredningens förslag betr. hur ersättningen lill serviceföretagen skall regleras. FPC vill dock betona skillnaden mellan basarfirmor och serviceföretag.

Samarbetslokalorganisationernas samarbetskommitté

Alt anmälningslotterier även i framtiden skall få anordnas hälsar vi med fillfredsställelse, men förordar att utredningens förslag kompletteras så alt en höjning av högsta insats och vinst kan genomföras i takt med den aUmänna prisutvecklingen och utan att en ny förordning behöver utfärdas.

5 veriges tivoliägareförening

Enligt förslaget skall de ideella festarrangörerna för en fast kostnad hyra spelulruslningen och driva denna i egen regi, detta kommer omöjligt alt fungera i praktiken, eftersom ett ambulerande tivoliföretag inte bara består av lotterier och spel, utan även all annan utrustning som är erforderlig för att en folkfest skall fungera, såsom Kontorsvagnar, Toalettvagnar, Loge­vagnar, Elcentraler, Kablar, Dansbanor, Friluftscén, Staket för inhägnad


 


Prop. 1981/82:170                                                  262

av festplatsen, Enlrévagnar, Radiobilbanor, Karuseller av skUda slag, utbildad teknisk personal saml försäkringar av olika slag.

En folkfest varar i regel över ett veckoslut där föreningsmedlemmarna arbetar med festen ideelh på sin frifid. Enl. nya förslaget skulle detta Innebära, att all inventering av vamvinster tiU ca. 20 - 30 talet olika spel och lotterier, skall ske på kvällslid före festligheterna och att relurinven-teringen skall ske på natten mellan söndag och måndag efter festligheter­nas slut, kanske mänga gånger i dåligt väder och under andra miserabla förhållanden. Detta kommer att falla på sin orimlighet.

För varje sådan folkfest köper festarrangören in artister, program, dans­musik etc. till betydande belopp, vidare bekostar de stora summor pä reklamen, platshyror, polisbevakning m.m. redan här ett mycket stort risklagande. Dessutom skulle festarrangören bU tvingad att i förväg bestäl­la lotter och varor för ett visst omsältningsbelopp som då i förväg skulle vara begränsat tiU en viss storlek, vidare kommer kostnader för hyra och frakter på lotleribodar, chokladhjul och all annan utrustning som är nöd­vändig och således ytterligare öka arrangörens risktagande.

Brukligt är i dag all under nuvarande förhällande arrangören erhåller i netto av tivoliel mellan 30 - 50 % pä bruttoomsättningen från första kronan lill sista och all tivoliel slår för alla kostnader för transporter, upp och nedmontering samt service (dock ej försäljningspersonal).

Vi vet att de flesta arrangerande föreningarna lever hela året pä sin fest och alt nettot fördelas inom klubbarna för att de skall kunna bedriva sin ungdomsverksamhet. Dessa har icke råd all riskera sin ekonomi, alt med för stora fasta belopp hyra hela utmstningen till sin fest vilket inkluderar transporter, upp och nedmontering, service, ev. reparationer etc. torde komma att röra sig om avsevärda belopp.

Faktum är att idag råder stor oro bland festarrangörerna, att effekten av
den nya lotterilagen kommer att undergräva de berörda ideella organisatio­
nerna ekonomi och därigenom i många fall omöjliggöra den ideeUa verk­
samheten, del hela kommer att bli tungt, arbetsamt och olönsamt. Arran­
görerna tappar intresset och lägger helt enkelt ner sina festligheter     

Sammanfattningsvis vill vi fastslå för att kunna fortsätta festligheter av traditionell art och som här ovan omtalats anser vi att denna del av utredningen bör göras om, där sakkunniga inom just detta område och där de som själva är med och arrangerar festerna får tillföra utredningen de fakfiska synpunkterna och del verkliga förhållandet, som bör ligga till grund för förnyad prövning. Under tiden bör § 2 lotterierna finnas kvar i oförändrad form. Som seriösa företagare har vi svårt all förstå utredarnas uppfattning all fasta anläggningar kan i praktiken fortsätta sin verksamhet som tidigare t. o. m. med förbättrade vinslvärden etc. men all ambulerande företag på grund av kontrollsvårigheter icke skulle få samma möjlighet att driva sina företag under samma fömtsättningar i ett demokratiskt samhäl­le.

lOGT-NTO

Vad beträffar lotterier i samband med tivolin, mässor m. m. (24.17) anser lOGT-NTO all det förslag utredningen framlägger får en negativ effekt för de ideella organisationerna. Delta bl. a. därför alt föreningslivet som regel inte har möjlighet att ställa upp med garantier för de stora fasta belopp som en inhyrning av tivoli betingar. Resultatet av fillfälliga lokala utomhusar-


 


Prop. 1981/82:170                                                  263

rangemang beror i myckel hög grad på vädret. lOGT-NTO anser därför att man i sådana fall mäste acceptera ett annorlunda synsätt på lotteridelen än vad som gäUer vid traditionella lotterier. I de avtal som upprättas med livoliförelagen bör den ideella föreningen eller föreningsalliansen kunna avtala att kostnaderna i första hand täcks av l.ex. 80% av intäkterna pä åk- och serviceinrättningar och i andra hand av t. ex. 65% på bruttointäk­terna av föreningarnas lotleriomsältning. Detta bör betraktas som en er­sättning för dels vinster och lotter, dels hyra av kiosker, servicematerial m.m.

När del gäller kontrollen av lottförsäljningen bör denna få en något annorlunda form än vad som gäller vid övriga lotterier. Bl.a. av de skäl som tidigare anförts, främst vad gäller vädrets effekter på arrangemang av del aktuella slaget, kan man inte rimligen begära att föreningarna ska trycka upp lotter med specialtext. Ett sådant förfarande kan leda till, om vädret är dåligt, att ett betydande antal lotter blir över, eller om den omvända situationen skulle vara för handen, att lotterna inte räcker lill.

De här antydda problemen skulle kunna lösas genom att tivolit/service-företaget får tillstånd av den länsstyrelse där företaget har sitt säte att t. ex. trycka upp 1 miljon lotter med eget namn, serier, lollpris och spelnamn, varefter man efteråt till tiUslåndsgivaren redovisar försäljningen genom omsättningsintyg från den lokala arrangören. Vi förutsätter att den lokale arrangören handhar skötsel och redovisningen av lolleridelen vid fivolil.

Barnens dags riksförbund

Av någon icke angiven orsak diskriminerar nu utredningen de ambule­rande förelagen. När det gäller dessa företag kan man alltså plötsligt skilja på "ideellt" spel och "kommersieUt". Eller är omfattningen av dessa företags lotterier så myckel större än pä l.ex. privatägda Gröna Lund i Stockholm som har dagligt öppethållande hela sommarsäsongen (mot de ambulerandes genomsnittliga 3 dagar i veckan). Lotteriutredningen tror att del inte finns tillräckliga möjligheter lill kontroll över ambulerande verk­samhet. Det är svårt alt förstå vad man menar med detta. Del som skall kontrolleras i detta fall är ju t. ex. lotter, att lottsatserna innehåller rimligt antal vinster etc. En enkel åtgärd vore ju att alla tivoliföretag i landet måste använda lotter av samma utförande och i färdigblandade satser, tillhanda­hållna och kontrollerade t. ex. av Lotterinämnden. Att finna på effektiva kontrollåtgärder torde inte erbjuda några oöverstigliga svårigheter för i konsten mlinerade myndigheter.

Utredningen har också råkat ut för en begreppsförvirring, när man i kapitel 24.17 övergår till att kalla livolin och nöjesfält för serviceförelag, ett fult ord i lotteriulredningens vokabulär. Som ovan antytts är ell nöjes-fäll eller livoU ell förelag uppbyggt sedan långliga lider av fasta bestånds­delar, varav lotterier i form av chokladhjul etc. är en del.

Nu säger utredningen: "Enligt vår mening skall även i framliden lotte­rier för ideella ändamål få anordnas i samband med tivolin, mässor och liknande tillfälliga tillställningar. Dessa lotterier skall således anordnas av ideella föreningar."

Men den ideella föreningen skall ordna alla lotterierna själva. Anskaff­ningen av lotter och vinster, lottstånd, skyltar och övrig utrustning skall betalas till fasta belopp. Någon procenluppgörelse skall inle få förekom­ma. Resultatet av detta förfarande skulle bli ett ensidigt risklagande från den ideella föreningens sida, ett risktagande som ingen förening efter en eller ett par regndagar skulle våga ikläda sig.


 


Prop, 1981/82:170                                                               264

----- Om lagen antas kan man på sikt räkna med att de ambulerande

nöjesfälten får så stora svårigheter alt de nödgas upphöra med verksamhe­ten och då omöjliggörs de stora folkfesterna. Barnens Dag, idrottsmässor, marknader m.m. Utom all därigenom den ideella verksamhet de flesta arrangörerna bedriver fär svårigheter all finansieras, mister allmänheten en legitim och oförarglig hävdvunnen nöjesform.

Föreningen Svenska Lotteri-leverantörer

Vid genomgång av utredningsmaterialet finner man att en för bäde lotterianordnare och lottköpare attraktiv bit saknas. Denna lucka kvarstår även efter en revidering av fria sektorn enligt vårt förslag. Frågan har berörts något under § 15. Det begrepp som måste införas bygger på §2 enligt gällande lotteriförordning. I samband med offentlig nöjestiUställning eller tillställning för välgörande, kullurelll eller allmännyltigt ändamål eller i samband med s.k. storbingospel bör lotterier få anordnas i enlighet med kommentarerna till §15, dvs. högsta insats 2:— och högsta vinstvärde 200:-. Ansökan tillställes länsstyrelsen som utser kontrollant. Identifika­tion av lotteriet sker genom tryck på lotterna av tombolans namn samt leverantör med telefonnummer.

Övriga upplysningar beträffande anordnare med registreringsnummer enligt ovan, kontrollant, lollpris och vinstplan anslås vid försäljningsstäl­let. Genom ovan angivet tilltryck skapas möjligheter till tombolalotter med annan uppläggning än nummerlotter. Dä dessa kräver stora uppläggnings­serier är tilltryck av föreningsnamn m. m, specifika uppgifter omöjligt all genomföra. Övriga godkända lottyper bör ocksä få användas under denna paragraf liksom olika typer av spelhjul.

Som § 15 är utformad enligt förslaget utestängs en stor del av landets ideeUa föreningar från möjligheten att som hitfills skaffa sig ett välbehöv­ligt och väsentligt ekonomiskt tillskott till sin verksamhet genom att arran­gera en eller ett par marknader, basarer eller liknande per år. Vid dessa arrangemang anordnas chokladspel, pil- och bollkastning, tombolor med underhållningsmoment pä lotterna samt liknande. Detta utestängande be­ror på att del här inle rör sig om fasta anläggningar utan om tillfälligt uppsatta försäljningsslånd etc. Det kan inle vara rimligt att försvåra för ideellt arbetande föreningar som väl behöver sina lolteriinkomster och istället underlätta för etablissemang vars behållning ej går till ideell verk­samhet. Detta strider mot principen om likhet inför lagen.

Sveriges tivoliägareförening m.fl.

Utredningens förslag i de delar den berör fivoliarrangemang är oantag-bara och kommer i längden all medföra, dels minskade inläkismöjligheler för de ideella föreningarna, dels omöjliggöra de ambulerande nöjesfältens framlid.

För att kunna fortsätta festverksamhet av traditionell art, anser vi att i berörda delar den gällande lotteriförordningen bör bibehållas och de s. k. § 2-lotterierna finnas kvar. Alternativet till detta är att det nya lagförsla­gets § 15 utvidgas alt omfatta även de ambulerande livoliförelagen. Vi anser inle alt det skall göras någon skillnad mellan fasta anläggningar och ambulerande företag. Ansträngningarna måsle i stället inriktas på att lösa kontrollfrågorna. Delta är lika möjligt när del gäller de ambulerande nöjes­fälten som de fasta anläggningarna.

Det råder bland oss stor oro för all effekten av den nya lotterilagen kommer att undergräva de berörda ideella organisationernas ekonomi och därigenom i många fall omöjliggöra den ideella verksamheten.


 


Prop, 1981/82:170                                                  265

Lions Club International

Utredningens förslag i de delar den berör tivoliarrangemang är oantag-bara och kommer i längden alt medföra dels minskade inläktsmöjligheter för de ideella föreningarna, dels omöjliggöra de ambulerande nöjesfältens framlid.

För att kunna fortsätta festverksamhet av traditionell art, anser vi att i berörda delar den gällande lotieriförordningen bör bibehållas och de s.k. § 2-lotterierna finnas kvar. Alternativet till detta är att del nya lagförslagets §15 utvidgas att omfatta även de ambulerande livoliförelagen. Vi anser inle all del skall göras någon skillnad mellan fasta anläggningar och ambu­lerande företag. Ansträngningarna måste i stället inriktas på att lösa kon­trollfrågorna. Detta är lika möjligt när del gäller de ambulerande nöjesfäl­ten som de fasta anläggningarna.

HAO

HAO ifrågasätter om del är nödvändigt att i särskild förordning (i försla­get om lotteri och spel l.ex. §21) låsa ifrågavarande insatsbelopp lill två kronor och högsta vinslbelopp till 200 kronor (tidigare en krona resp. femtio kronor). Det borde kunna ankomma pä Statens Lotterinämnd att fastställa dessa belopp. Vi har vidare intet att erinra om nuvarande lagstift­ning bibehålles. Nägra kontrollproblem har i detta hänseende icke regi­strerats inom folkparkerna eller nöjesfälten Gröna Lund, Liseberg och Fumvik. För skjutbanor, choklad- och lyckohjul, pilkastning etc. borde det liksom hitfills räcka med en anmälningsskyldighet hos polismyndighet och icke särskilt tillstånd hos respektive länsstyrelse.

11    Massmedie- och reklamlotterier

Svea hovrätt

Förslaget att totalförbjuda reklamlotterier förefaller stå i nära överens­stämmelse med de principiella utgångspunkter som ligger till grund för lagförslaget och den restriktiva tillståndspraxis som hUlills utvecklats men förtjänar att ytterligare övervägas. Del kan ifrågasättas om inle den regle­ring av dessa säljaklivileler som redan finns pä det marknadsrättsliga området erbjuder tillräckligt skydd för dem som deltager i sädana lotterier.

NO

Något bärande skäl för all tidningsföretag skall få anordna lotterier i marknadsföringssyfle synes inle heller finnas.

Konsumentverket

Som utredningen påpekar har massmedielollerierna, ulan hinder av nuvarande lagstiftning, utvecklats lill lotterier i rent säljfrämjande syfte, något som inle har varit lagstiftarens mening. Den nu föreslagna lagen, som innebär alt lottningsförfarandet blir fillåtet endast för alt utse vinnare i tävlingar, kommer att medföra alt sådana lotterier inte längre möjliggörs. Verket stöder den föreslagna ändringen, då det inle finns anledning att undanta massmedia från den allmänna principen om förbud mot lotterier i säljfrämjande syfte.

■Trots att inga tillstånd för reklamloiterier i dag beviljas, har verket kunnat konstalera alt sådana anordnas i betydande utsträckning. - - -En förbättrad kontroll på området är mot den bakgrunden önskvärd.


 


Prop, 1981/82:170                                                               266

Lotterinämnden

Också när del gäller s. k. reklamlotterier blir frågan om innebörden av begreppet "förvärvssyfte" aktuellt. I det heh övervägande antalet fall torde det vara lätt att bedöma denna fråga men det finns gränsfall där svårigheter kan uppkomma. Utredningen har berört frågan i samband med sin redovisning av praxis (se sid. 277, nederst). Här anförs följande: "Inle sällan förekommer arrangemang, som innefattar en kombinafion av slump-och prestationsmoment. Den rådande uppfattningen i dessa fall är att om preslationsmomentel föregår slumpmomenlet — dvs. den slutliga vinnaren utses genom dragning o. d. — är arrangemanget totalt sett ell lotteri, medan det hela betraktas som pristävling om slumpmomenlet föregår prestations-momentet. Detta gmndar sig på ett beslut av handelsdepartementet i början av 1950-talet. Man gjorde då den bedömningen all en kombination, där man begränsade antalet deltagare genom ett slumpmässigt förfarande och därefter lät vinnare fortsätta i en ren prestafionstävling, inle var alt betrakta som lotteri."

Enligt vad lolterinämnden har erfarit har del blivU allt vanligare att i reklamsammanhang — med hänvisning till det av utredningen åberopade beslutet - ge sken av att pristävling anordnas trols alt det rätteligen är ett lotteri. Nämnden anser emellertid all beslutet inte har den prejudicerande betydelse som påstås. Detta gäUde uttagning av deltagare i den av Sveriges Radio anordnade 10000-kronors-frägan i televisionen. Del måsle starkt ifrågasättas om ell ärende av så speciell art kan läggas till grund för praxis. Nämnden finner del därför angelägel att spörsmålet klarläggs i samband med den fortsatta behandlingen av utredningens förslag.

Lånsstyrelsen i Malmöhus län

Beträffande de s. k. massmedielotlerierna i tidningar, radio och TV avvisar utredningen en höjning av den nuvarande gränsen för högsta vinst­värde, 200 kr. Denna värdegräns infördes år 1955. Tidigare, från år 1939, gällde 100 kr. Höjningen motiverades av den inträffade penningvärdeför­sämringen sedan år 1939. Länsstyrelsen vill för sin del ifrågasätta om inle en höjning till 300 kr, som föreslogs redan år 1964, vore berättigad. Utred­ningens skäl att inte medge någon höjning nämligen att syftet med massme­dielotterier i första hand är all roa och underhålla deltagarna finner länssty­relsen diskutabelt. Länsstyrelsen avstår emellertid från något yrkande denna fråga. Länsstyrelsen är däremot ense med utredningen om att re­klamloiterier i säljfrämjande syfte i näringsverksamhet i framtiden inte bör tillåtas.

Länsstyrelserna i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län anför i huvudsak detsamma som länsstyrelsen i Malmöhus län.

NDM

Utredningen behandlar särskilt massmedie- och reklamlotterier. Utred­ningens förslag vad gäller de förra stämmer enligt NDMs mening väl överens med vad som egentligen är gällande rätt. Däremot menar NDM all man bör överväga alt höja beloppsgränsen.

Rena reklamloiterier anses i praktiken vara förbjudna enligt gällande rätt. Det rättsliga underlaget för denna uppfattning är emellerfid bräckligt. Någon genomtänkt motivering finns inte för de beslut, som ansetts vara vägledande; för övrigt ligger dessa långt tillbaka. Företagen har i sin marknadsföring varit hänvisade lill tävlingsformen ("reklampristävling-


 


Prop, 1981/82:170                                                  267

ar"). Utredningen föreslär ingen ändring när det gäller reklamloiterier och reklampristävlingar. NDM anser för sin del att en mer nyanserad inställ­ning lill reklamloiterier är motiverad. Del kan nämligen inle rimligen göras gällande att reklamloiterier - eventuellt med en låg högsta vinslgräns, l.ex. i dagens penningvärde 100 kr - skulle kunna få sociala skadeverk­ningar eller störa den egentliga lotlerimarknaden. NDM anser att det finns goda skäl alt aUvarligt överväga att tillåta reklamloiterier av samma karak­tär som lidningslollerierna, dvs. lotterier med låga vinster och i praktiken ulan krav på insats.

Svenska tidningsutgivareföreningen

I likhet med utredningen anser TU att korsordslävlingar och liknande, som bereder en stor grupp människor tidsfördriv och underhållning, även i fortsättningen skall få anordnas i tidningarna. TU finner del emellertid ocksä rimligt att tävlingar av underhållande karaktär, som inle kräver nägon störte akfiv arbetsinsats, skall få anordnas i tidningarna. Enligt TU:s mening bör det även i fortsättningen vara tillåtet att ordna sådana tävlingar, även om dessa skulle få en säljfrämjande effekt. Från samhällets synpunkt bör det vara av värde om man på detta sätt skulle kunna vid­makthålla och även utvidga läsintresset inle minst hos yngre människor.

Oavsett hur frågan om tidningslotlerier regleras är det tillätet att ordna pristävlingar utan lotleriinslag. Ett eventuellt förbud mot att avsluta pris­tävlingar med ett lotleriförfarande skuUe alltså inte hindra tidningarna att genomföra sådana pristävlingar men göra del svårare för dem alt pä ett praktiskt sätt la fram en eller flera pristagare bland dem som i slutomgång­en löst ifrågavarande lävlingsuppgifter. Om prislagarna inle fick lottas fram skulle tidningarna tvingas ersätta detta förfarande med en ny tävlings-omgång.

En sådan är självfallet möjlig att genomföra men för att göra den så rättvis som möjligt skulle det kanske inte sällan bli nödvändigt att samla prislagarna i första lävlingsomgången till en avslutande rond i en och samma lokal. Delta skulle förmodligen stöta på praktiska svårigheter för många av de ifrågavarande pristagarna. Därför är det alltid lättare att begränsa antalet pristagare i en tävling genom ett lotteriförfarande. Inle minst av detta skäl vill TU förorda att dagstidningar får fortsätta all använda ett lotleriförfarande i samband med pristävlingar.

Med hänsyn till alt den nuvarande gränsen för värdet av högsta vinst i tidningslotterier varit oförändrad sedan 1955 anser TU alt värdet bör höjas till den nivå, som motsvarar penningvärdet sistnämnda är.

TU vill avslutningsvis understryka att vid ett genomförande av tidnings-lotterier bör självfallet reglerna i marknadsföringslagen noggrant iakttas.

VECTU

Enligt vår uppfattning, som bl. a. baseras på positiva konsumenlreak-tioner, har lotterier som en integrerad del av produkten och dess mark­nadsföring ett klart underhåUningsvärde.

Vi hävdar att lotterier i veckotidningar även i framliden bör få användas på samma sätt som för närvarande. Det föreligger heller inte någon risk för att marknaden översvämmas av dylika lotterier, vilket utredningen själv konstaterar. Vi hävdar vidare att underhållningsvärdel står i proportion till vinstens storlek. Med hänsyn lill infiationen under de snart tjugofem år som gått sedan den nuvarande vinslsumman fastställdes, anser vi att vinslvärdet skall höjas tiU minimum 500 kron.or. (200 kronor i 1955 års penningvärde motsvarar i är över 800 kronor).


 


Prop, 1981/82:170                                                               268

Sveriges Riksradio AB

Sedan 1964 kan rundradioföretag i samband med radio- och TV-sänd­ningar anordna s.k. tidningslotterier utan anmälan eller tillstånd under fömtsättning bl. a. alt värdet av högsta vinst inte överstiger 200 kronor.

RR har funnit systemet bra ur programmässig synpunkt. Lyssnarna har visat sig uppskatta möjligheterna att kunna delta i olika tävlingar även sädana med lotleriinslag. RR tillstyrker därför utredningens förslag att denna möjlighel även i fortsättningen skall finnas kvar.

En typ av vinster, som är naturlig för ett rundradioföretag, är apparater och tillbehör för mottagande av sändningar t. ex. transistormottagare. Så­dana apparater har emellertid numera stigit i pris så att det knappast är möjligt alt anskaffa dem inom ramen för 200-kronorsgränsen - i varje fall icke om någorlunda godtagbar kvalitet eftersträvas.

Även när del gäller priser i form av grammofonskivor har det visat sig svårt att hålla sig inom 200-kronorsgränsen, t. ex. om högsta pris är 5 LP-skivor, vilket länge varit ett vanligt pris i olika musiktävlingar.

RR anser därför att gränsen bör justeras med hänsyn till penningvärdets försämring. En lämplig gräns idag vore 500 kronor.

Sveriges Televisions AB anför i huvudsak detsamma som Sveriges Riks­radio AB.

Svenska bankföreningen

Utredningen föreslår nu alt inga former av reklamloiterier i framtiden skall få förekomma och all följaktligen inte heller någon av bankgrupperna fär anordna lotterier.

Bankföreningen tillstyrker detta förslag.

Svenska sparbanksföreningen

Vissa typer av stimulanslotterier som ej kräver nägon ekonomisk insats av dellagarna kan emellertid ha en för den enskilde och samhället värdefull uppgift. Exempel pä sådana lotterier är enklare tävlingar eller ullottningar som stimulerar till enskilt sparande.

Svenska sparbanksföreningen har sedan 1958 årligen av regeringen er­hållit tillstånd till ett stimulanslolteri för ökat sparande i samband med den under hösten anordnade Sparbanksveckan. Delta lotteri har otvivelaktigt haft stor betydelse för att stimulera sparande icke minst bland barn och ungdom.

Sparbankerna som bedriver sin verksamhet utan enskilt vinstintresse och med stort kommunalt inflytande är att betrakta som allmännyttiga institut. Vi förutsätter att den nya lotterilagstiftningen utformas så alt regeringen även fortsättningsvis äger rätt att ge tillstånd till den typ av stimulansåtgärder som sparbankerna hittills bedrivit.

Sveriges köpmannaförbund

Några tillstånd har inte lämnats lill reklamloiterier där överskottet var avsett att gå lill kommersiell verksamhet. Utredningens förslag innebär alt alla former av reklamloiterier blir förbjudna i framtiden. Det innebär att även den typ av premieringslotterier som förekommer, l.ex. mellan gros­sist, importör, fabrikant å ena sidan och återförsäljarledet å andra sidan, förbjuds. Denna del av förslaget bygger på att den del av marknaden som inle skall förbehållas staten, i huvudsak ska förbehållas ideella organisatio­ner som är i behov av inkomster för sin ideella verksamhet. Denna fråga


 


Prop, 1981/82:170                                                                269

bör närmare övervägas, eftersom effekten av en ändring inle ulan vidare låter sig överbhckas.

Mänga samarrangemang idag av typen Barnens Dag, idrottsföreningar och nöjesarrangörer, kan få icke fömtsedda slömingar i sina verksam­heter. Det är t. ex. inle ovanligt att lokala köpmannaföreningar i samarbete med lokala idrottsföreningar av typ "Korpen", samarrangerar lotterier av olika slag. Ur den lokala köpmannaföreningens synvinkel kan det ses som ett reklamlotleri, men behöver inte vara det ur den lokala idrottsförening­ens synvinkel, eftersom överskottet går till ideellt ändamål och att det leder till ökad uppmärksamhet kring idrottsföreningens verksamhet.

När del gäller reklamprislävlingar går utredningen på den väl utvecklade praxis som finns på området, dvs. att reklampristävlingar där prestations-momentet kommer som ett sista led, kommer att tillåtas. Däremot kommer inle de reklampristävlingar att tillåtas där slumpmomenlet kommer som en avslutande del. Vi har ingen erinran emot all nuvarande praxis fastläggs.

12    Kedjebrevs- och andelsspel m. m,

RÅ finner utredningens förslag om förbud mol kedjebrevs- och andelsspel

om penningvinster välgmndat.

Svea hovrätt

Som ovan framgått föresläs kedjebrevsspel och andelsspel om pengar vara lotalförbjudna. Hovrätten bUräder förslaget i denna del med tanke på de risker för missbmk som finns beträffande dessa spel och beaktar även att sådana spel är förbjudna i de övriga nordiska länderna.

Konsumentverket

De senaste tre åren har konsumentverkel/KO mottagit närmare 50 an­mälningar mot kedjebrevspel. Nägra av dessa fall har förts till marknads­domstolen och lett till vitesförbud för spelarrangören alt utforma mark­nadsföringen på ett sätt som är vilseledande eller på annat sätt olillbörligl mot konsumenten. OtUlbörligheten har i huvudsak bestått i orealistiska reklampåståenden om de förtjänslmöjligheler som ett dellagande i kedje-brevspelel innebär. I något fall har spelet bedrivits under benämningen "insamling" för alt kringgä de krav som ställs på marknadsföring av kedjebrevspel. Kedjebrevspelens konstmktion utesluter varje form av kontroll från deltagarnas sida. Mot denna bakgrund anser verket i likhet med utredningen alt spel om pengar inle bör tillåtas. Verket fömtsätter att i praktiken inga tillstånd kommer att beviljas för spel om varor.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Utredningen föreslär att kedjebrev och andelsspel med penningvinster inle skall fä anordnas i framtiden, men alt sädant spel med varuvinsler skall fä anordnas av ideella föreningar. Utredningen fömtsätter dock att dessa senare spel inte kommer all anordnas.

Länsstyrelsen, som delar utredningens krifiska syn på kedjebrevs- och andelsspelen, ser inga skäl lill all ens spel om varuvinsler bör få förekom­ma. Enligt utredningen är med hänsyn till spelens konstruktion riskerna för missbruk uppenbara. Denna bedömning måste gälla oavsett vilken typ av


 


Prop, 1981/82:170                                                  270

vinster som används. Länsstyrelsen anser därför att man bör la steget fuUt ut och förbjuda alla typer av kedjebrevs- och andelsspel.

Länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Göteborgs och Bohus och Västmanlands län samt poUsstyrelsen i Gävle polisdistrikt och Sveriges advokatsamfund anser i huvudsak att kedjebrevsspel m. m. bör förbjudas.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Utredningen har i sin allmänna mofivering och i speciaimotiveringen till 2 § fömtsatt att tillstånd lill kedjebrevsspel o.dyl. ej meddelas enligt 11 §. Länsstyrelsen delar utredningens ståndpunkt i delta avseende. Lagtextens utformning ger emellertid inle vid handen alt en sådan begränsning är avsedd. Därest en utredning klart fömtsaU att en viss typ av fillstånd inte skall meddelas, bör detta komma till ullryck i lagtext.

13   Regleringen av flipperspel, marknads- och tivolinöjen m, m.

Frågan om en reglering av flipperspel och hknande spel behandlas i prop. 1981/82:203 om kontroU över visst automalspel. Bl.a. mol denna bakgmnd sker här ingen redovisning av remissyttrandena i denna del.

Så gott som samtliga remissinstanser har uttalat sig enbart angående regleringen av flipperspel i spelhallar. Flertalet remissinstanser har anslutit sig lill förslaget eller förordat en mer långtgående reglering. Däremot har remissinstanserna inte uttalat sig angående regleringen av sådana mark­nads- och tivolinöjen som ringkastning, pilkastning och målskjutning.

Några remissinstanser har avstyrkt förslaget, bl.a. Sveriges advokat­samfund som anför:

---- Det kan inte anses förenligt med rimliga krav på rättssäkerhet att

ge länsstyrelserna möjlighet att på sä vagt utformade grunder, som försla­get innebär, ingripa med föreskrifter beträffande sädana av huvudförfatt­ningen ej omfattade och därför tillåtna nöjesanordningar, som anges i lagtexten. Om bestämmelser av föreslagen innebörd överhuvud anses er­forderliga, bör de antingen inarbetas i huvudförfaltningen och ges större pregnans och då bl. a. endast göras tillämpliga på avsedda nöjesanordning­ar som uppställs eller anordnas i s. k. spelhallar eller liknande. Alternativt bör ordningsstadgan kunna göras tillämplig på ifrågavarande nöjesanord­ningar.

14   Tillståndsmyndigheter m, m.

Åtskilliga remissinstanser har uttalat sig angående resursbehov och per­sonalfrågor som hänger samman med en överflyttning av pohsmyndighe-ternas tillståndsprövning till länsstyrelserna. Dessa uttalanden redovisas endast undantagsvis.


 


Prop, 1981/82:170                                                                271

Utredningens förslag innebär enligt min mening även en förbättring i detta hänseende genom att statens lolterinämnd permanentas och ges det övergripande ansvaret för fillsynen på området. De uppgifter som utred­ningen i sitt förslag givit lotterinämnden torde innebära att en enhetlig tillämpning av lagen främjas och att förutsättningar skapas för en effektiv tiUsyn och kontroll på lotteri- och spelområdet. Det förhällandet att poli­sens verksamhet som lillståndsgivare och tillsyns- och kontrollmyndighet i vissa fall överförs lill länsstyrelserna pä lokal och regional nivä kan även förväntas bidra lill en sådan utveckling.

Svea hovrätt

De övriga organisatoriska förändringar som föreslås, bl.a. permanenl-ningen av lolterinämnden med dess utvidgade uppgifter, kan antagas leda till en mera ändamålsenlig administrativ ordning.

Kammarrätten i Göteborg

--------- Utredningen har härvid bl. a. föreslagit att tillsyns- och kontroll­
verksamheten koncentreras fil länsstyrelserna och statens lotterinämnd.
Genom att dessa myndigheter ges möjlighet lill fortlöpande tillsyn över
lotteri- och spelmarknaden kan kontrollen förväntas bli effektiv.

I huvudsak samma uppgifter som framförs av kammarrätten i Göteborg framförs av RRV, RSV, konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Gotlands, Kristianstads, Ålvs­borgs och Kopparbergs län, polisstyrelserna i Stockholms och Gävle polis­distrikt, landstingsförbundet och Folkrörelsernas lotteribyrå.

RPS

Lagförslaget innebär all polismyndigheternas lillståndsbeviljande och anmälningsupptagande verksamhet beträffande lotterier kommer att upp­höra. Rikspolisstyrelsen har i andra sammanhang hävdat viklen av att polismyndighetsverksamheten renodlas och all polisiärt ointressanta ären­degrupper bör överflyttas på andra myndigheter. Förslaget i denna del hälsas därför med fillfredsställelse.

Beträffande överförande av personalresurser frän polismyndigheterna liU länsstyrelserna bör observeras all blott åtta assislenltjänster i slor-stadsdistriklen är direkt överflytlbara fill länsstyrelse. Återstoden av de inbesparade personalresurserna avser bråkdelar av tjänster fördelade på mer än 300 tjänsteställen. I inte ringa utsträckning är det dessutom fråga om uppgifter som i dag utförs av personal i polischefs- och polismanskar­riären. I realiteten kan således inte, utöver nämnda åtta assistenter, några befattningshavare frigöras och överflyttas till länsstyrelserna.

Av stor vikt är all arbetet med lolteriärenden kommer all fullgöras av länsstyrelsernas egen personal och inte överföras på polismyndigheterna genom remisser med begäran om utredning och yttrande. Enligt rikspolis­styrelsens uppfattning skall polismyndigheternas medverkan i lolteriären­den i princip inskränkas till yttranden om anordnarens/lotleriföreslända-rens laglydnad. Del är önskvärt all detta framgår av propositionen.

Statskontoret

Efter vad vi finner, har utredningen inte tagit upp frågan, hur samman­sättningen av nämnden bör se ut.


 


Prop, 1981/82:170                                                               272

Vi anser att det behöver utredas närmare, vilka olika inlressenlgrupper som bör vara företrädda i nämnden.

LON

LON avstyrker förslaget att de handläggare och biträdesljänster som inrättas för lotteri- och spelärenden pä länsstyrelserna helt bör koncen­treras till dessa ärenden. Enligt LONs mening är det principiellt felaktigt alt på länsstyrelserna utpeka att vissa tjänster endast får vara avsedda för vissa typer av ärenden, vilket bland annat kan skapa en otymplig organisa­tion. Detta torde för övrigt inte överensstämma med strävanden inom statsförvaltningen att skapa en så flexibel och effektiv organisation som möjligt. De problem som utredningen vill lösa genom en fast organisation, dvs, all de aktuella tjänsterna ofta ses som genomgångsljänster, borde kunna lösas på annat sätt.

Flertalet länsstyrelser har instämt i vad LON har uttalat i del här avseendet.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Utredningen förslår aft den tillståndsgivning, som även fortsättningsvis
kommer att åvila regeringen skaU centraUseras lill handelsdepartementet.
Detta innebär alt totalisalorfrågorna inte längre skall handläggas i jord-
bmksdepartementet. Utredningens förslag fär anses vara naturligt. Lotte­
rinämnden ---- föreslås bli permanentad-- .

Vad sedan angår resurslillgången bedömer länsstyrelsen det som orealis­tisk att en högre ambitionsnivå skall kunna uppnäs enbart genom en omfördelning av nuvarande resurser.Den av utredningen föreslagna kraf­tigt förstärkta resurstilldelningen till statens lotterinämnd rimmar dess­utom illa med länsstyrelsernas knappa medelstilldelning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län

När del gäller frågan om lillståndsmyndighet vill länsstyrelsen hävda att det för lotterianordnarna skulle vara en fördel om polisstyrelserna blev tillståndsmyndigheler. Dessa har en lokal anknytning och genom sin lokal-kontorsorganisafion en många gånger god personkännedom som bör las tillvara vid tillståndsprövningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Kontrollen av lotteri- och spelverksamheten är av utomordentlig bety­delse ur konsumenternas och lotterianordnarnas synpunkt. Utredningens förslag att all tillståndsgivning utanför den fria sektorn på lokal och regio­nal nivä skall läggas på länsstyrelserna kan medföra risk för ökad formali­sering av ärendehandläggningen. Denna fråga har inte tillräckligt belysts av utredningen. Förslaget bör därför i denna del bli föremål för ytterligare överväganden. Kommer den av utredningen föreslagna överflyttningen till stånd vill länsstyrelsen ifrågasätta om resurstilldelningen i detta län är tillräcklig.

Polisstyrelsen i Visby polisdistrikt

-------- Inom polisdistrikten har man möjlighet delegera tillståndsgivning­
en ot till cheferna (polisinspektörer) vid polisdistriktens olika statione-
ringsorler (arbetsgrupper). Redan genom den nära kontakten mellan fill-


 


Prop, 1981/82:170                                                  273

ståndsmyndigheten och föreningslivet på orten har man en god garanti för att tillsyn och kontroll fungerar väl. Utöver den kontroll som kan redovisas har man gratis den kontroll över lotteriverksamheten som man erhåller genom polispersonalens verksamhet på fritid i olika föreningar och sam­manslutningar.

Om tillståndsgivningen i enlighet med utredningens förslag lägges på länsstyrelserna kommer den så långt ifrån allmänheten att de brister i tillsyn och kontroll man i dag har i storstäderna mycket snabbt kommer all sprida sig lill landet i övrigt- Man kan givetvis här invända att polisen ändå finns kvar även om tillståndsgivningen lägges på länsstyrelsen. Problemet härvidlag kommer att ligga pä informationssidan. I denna del är det helt klart att om tillståndsgivningen blir sä centraliserad som förslaget innebär kan man inte fä den tillsyn genom polismannen pä fältet som man har i dag.

Den enda fördel man skulle få med att centralisera tillståndsgivningen till länsstyrelserna skulle vara att man fick en större enhetlighet i tillståndsgiv­ningen. Delta kan man uppnå genom bättre utbilding och mera fasta regler frän lotterinämndens sida. I detta avseende har det blivit en avsevärd förbättring under de fä är vi haft en central myndighet (lotterinämnden). I lotteriutredningens belänkande finns angivet rnånga punkter där man anser att centrala direktiv mäste utges. Ett exempel är en mycket efterlängtad förteckning över lottsedlar som är godkända. Genom en utökning av lotte­rinämndens anvisningar och en i anslutning härtill genomförd utbildning av de befattningshavare i polisdistrikten som bereder och beslutar i lotteri­ärenden kan man säkerligen uppnå den eftersträvade likformigheten i tillståndsprövningen.

Såsom argument för att lotteriärenden skall avlastas polisen anföres alt polisorganisationen skall ägna sig ät polisiära problem och dit hör exempel­vis inte lolteriärenden. Personligen vill jag hävda den ståndpunkten att det skuUe vara olyckligt för polisväsendets policy om polisen endast skall ha renodlat repressiv verksamhet. Jag tror det är mycket värdefullt för poli­sens relationer fill allmänheten att vi har många kontaktytor utanför den repressiva verksamheten. I detta sammanhang är den kontakt med före­nings- och organisafions-Sverige vi får i lotteriärendena av stor betydelse för polisväsendet.

Då det gäller frågan om hos vilken myndighet tillståndsgivningen skall ligga kan också påpekas all upplåtelse av allmän plats för lottsiåndet alltjämt skall ligga på polismyndigheten även om lotterilillständet skall meddelas av länsstyrelsen. Detta innebär all sökanden i fortsättningen har. all vända sig till två olika myndigheter, vilket inle verkar speciellt ratio­nellt men väl byråkratiskt.

AB Tipstjänst

Ärenden angående alla former av lotterier och spel bör som utredningen föreslår på regeringsnivå handläggas i handelsdepartementet.

ATG

Vi har ovan påvisat att lolteriutredningens bedömning av konkurrensför­hållandet mellan ideella lotterier och toialisatorverksamhet inte häller. Någon anledning all i enlighet med utredningens förslag överföra frågor om lotahsatorverksamhelen lill handelsdepartementet föreligger sålunda inte.

Den nuvarande organisationen som på förslag av trav- och galoppspori-18    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 170


 


Prop. 1981/82:170                                                                274

utredningen byggts upp och integrerats under jordbruksdepartementet fun­gerar på ett utomordentligt sätt. En splittring av ansvarsfrågorna med de av lotleriulredningen angivna motiven skulle innebära en försämring och betydande risk för en utveckling som kan välla stora problem.

Svenska kommunförbundet

Styrelsen avstyrker utredningens förslag alt tillslåndsgivning och kon­troll av övriga spel och lotterier skall överföras från polisen lill länsstyrel­serna. Ett sådant förfarande skulle minska nuvarande möjligheter lill per­sonliga kontakter med den tillslåndsgivande myndigheten och medföra en onödig byråkrati.

Göteborgs kommun

De sociala aspekterna på lotteri- och spelverksamhelen synes väl pene­trerade. De lagar och föreskrifter som förordas torde ge tillfredsställande möjligheter att ingripa mot eventuella missförhållanden. Handläggningen av tillståndsgivning och kontroll genom polismyndighetens försorg har fungerat ulan olägenheter. Med hänsyn härtill bör den nuvarande ordning­en bibehåUas.

Svenska korporationsidrottsförbundet

Förbundet vill icke bestrida vissa fördelar med att polismyndigheterna befrias från uppgiften all handlägga lolteriärenden (24.3). Samtidigt är del emellertid viktigt alt handläggningen inle fördröjs på grund av ökad belast­ning hos länsstyrelserna. Pä grund därav bör även i fortsättningen viss uppdelning ske mellan de båda myndigheterna.

FPC

FPC accepterar förslaget all styrelsen för Statens Lolterinämnd endast skall beslå av fem personer. FPC anser dock, alt styrelsens ledamöter skall bestå av lekmän och ej som nu av ekonomer och experter. Skälet härtUl är att Lotterinämndens beslut betr. överklagade Länsslyrelsebeslut ej kan överklagas. Till Lotterinämnden har således delegerats den beslutsfunk­tion, soni normalt åvilar regeringen. Det är därför enligt FPC:s mening viktigt, att Lotlerinämndens styrelseledamöter består av lekmän. Lolteri­nämnden skall självfallet dämtöver ha fillgång tUl erforderlig expertis. Alternativt föreslås styrelsen för Lotterinämnden utökad så, att såväl experter som lekmän kan ingå.

Folkrörelsernas lotteribyrå

------ Vi vill dock göra lagstiftarna uppmärksammade på alt behovet av

lokal kontakt föreligger vid tillsländsbeviljning av lotteri. Eftersom ett lotteri- eller bingoliUslånd för en lokal förening oftast har större ekonomisk betydelse för föreningen än de kommunala bidrag som utgår, bör länssty­relsen upprätthålla goda kontakter med kommunerna vid prövning beträf­fande bingo- och lotteritiUstånd.

Beträffande tillståndsgivningen för rikslolterier föreslår utredningen att dessa överflyttas fill statens lolterinämnd. Vi har i och för sig inget att invända mol delta. Vi vill dock ifrågasätta om inte tiUståndsgivningen för större rikslolterier med en omslutning t. ex. över 10 miljoner kronor även fortsättningsvis bör ligga hos regeringen. Orsaken till delta är alt lotterier av denna storleksordning bör handläggas av samma fillståndsmyndighet som handlägger frågor rörande penninglotteriet, tipstjänst etc.


 


Prop. 1981/82:170                                                  275

LO

LOs andra undantag utgör förslaget om ändrat huvudmannaskap för lotalisatorverksamheten. Lotleriulredningen redogör för att verksamheten så sent som 1973 reglerades genom riksdagsbeslut. Vid delta tillfälle fram­fördes särskilt det angelägna i att den sportsliga verksamheten hade nära anknytning till den finansiering av verksamheten som sker genom lotalisa-lormedel. Lotteriulredningens förslag att hänföra kontrollen till lolteri­nämnden torde medföra att delta nära samband bryts. LO föreslår därför alt ingen förändring görs i delta avseende.

TCO

TCO har inget att erinra mol att polisen frigörs från tillståndsprövning av lotteri- och spelverksamheten. En förutsättning för att detta även skall kunna medföra en resursvinst för polisen är dock all länsstyrelsernas resurser stärks i en sådan utsträckning att bl.a. remissförfaranden till polisstyrelserna kan undvikas.

Statstjänstemannaförbundet

I samband med att lolterinämnden förstärks och permanentas bör en
översyn av organisationen företas. Alla beslut utom ärenden av mindre
vikt fattas för närvarande av nämndens styrelse. Denna ordning är mycket
otymplig. För att verksamheten i framliden - med de nya arbetsuppgifter
som åläggs nämnden — skall fungera väl krävs att en stor del av beslutsfat­
tandet delegeras från styrelsen ner i organisationen. Styrelsen bör endast
fatta beslut i ärenden av principiell natur såsom besvär i sista instans,
tillämpningsföreskrifter till lagen och remissyttranden till regeringen. Det
är därför angeläget alt föreslagen personalförstärkning blir sädan att dele-
geringssträvandena kan förverkligas.        

Föreningen Svenska Lotteri-leverantörer

I vissa avseenden innebär det presenterade förslaget en förenkling och förbättring av det nuvarande lotteriförfarandet. I andra är förändringarna av mera tveksam art. Många föreningar har vid kontakter med oss ställt sig negativa fill att tillståndsgivningen centraliseras till länsstyrelserna då po­lismyndigheternas kännedom om lokala föreningar är en stor tillgång vid behandling av lolteriärenden.

Det korta fysiska avståndet i nuläget upplevs också som en fördel.

STC

STC kan inte finna att bärande skäl anförts av utredningen för ett överförande av hithörande frågor från jordbruksdepartementet till handels­departementet eller från riksskatteverket lill lotlerinämnden.

Denna positiva utveckling har sin grund i ATG:s befogenheter och arbetssätt. ATG beslutar bl.a. om antalet tävlingsdagar och dagarnas förläggning, fördelar tillgängliga resurser mellan banorna och admini­strerar de s. k. riksspelen (V65 och Trio). Inom ATG har trav- och galopp­sportens organisationer, genom att vara representerade i bolagels styrelse, möjlighet att vid beslutsfattandet framföra sina synpunkter. Allmänintres­set och sportens intresse har pä ett särskilt framgångsrikt sätt kunnat fillvaratagas av ATG.

STC är allvarligt oroat om den nuvarande organisationsformen i något avseende skulle förändras. ATG:s ansvarsområde bör i intet avseende


 


Prop, 1981/82:170                                                  276

begränsas utan bolaget bör även framdeles utöva de befogenheter som enligt avlal mellan staten och trav- och galoppsportorganisationerna till­kommer bolaget.

SGC

Mot bakgrund av trav- och galopputredningens betänkande och efler beslut av statsmakterna inrättades för några år sedan ATG, såsom irav-och galoppsporlens högsta organ. Enligt SGC:s mening är erfarenheterna från ATG:s verksamhet utomordentligt positiva. ATG har genom sin verk­samhet utövat en mycket gynnsam effekt på hästsportens utveckling och åstadkommit en rättvis resursfördelning inom sportens olika grenar och inom olika regioner av landet. Därigenom har kunnat ske synnerligen värdefulla insatser för att tillgodose den besökande allmänhetens krav på löpningsarrangemangens kvalitet och nödvändiga insatser har kunnat ge­nomföras för att garantera kontrollen över löpningarna och säkerheten för deltagarna.

Eftersom trav- och galoppsporten främst gäller häslsport anser SGC att ansvaret på regeringsnivå även i fortsättningen naturligen bör åvila jord­bruksdepartementet. Därtill kommer att hästsporten har många andra an­knytningar till jordbruksdepartementet såsom vad gäller l.ex. den veteri­nära sidan, djurskyddet samt aveln och premieringsverksamheten.

SGC anser att ansvarsfördelningen och ledningen för trav- och galopp­sporten bör vara oförändrad.

På regeringsnivå bör ansvaret ligga kvar pä jordbruksdepartementet och den direkta ledningen och tillsynen bör även i fortsättningen åvila sportens högsta organ, ATG.

HAO

HAO kan inte finna att bärande skäl anförts av Lotteriutredningen för att överföra tillstånd och kontroll i rubricerade fråga från Jordbruksdepar­tementet till Handelsdepartementet eller från Riksskatteverket till Lotte­rinämnden. HAO har i denna fräga samrått bl.a. med Svenska Travspor-lens Centralförbund (STC) och Aktiebolaget Trav och Galopp (ATG) och fär i övrigt hänvisa till STCs och ATGs särskilt avgivna yttrande och den argumentering som framförts där.

15    Lotternas beskaffenhet m, m.

Vissa remissinstanser har uttalat sig för en auktorisation eller liknande av lottillverkare m. fl. Uttalanden i detta avseende redovisas i avsnittet 17.

RPS

I många lotleriförseteelser såsom kaffehjul och liknande tivoli- och marknadsnöjen förekommer inle lottsedlar. I stället används någon mer eller mindre komplicerad teknisk anordning för att åstadkomma det slump­mässiga utfallet. Även här bör övervägas om inte ett typgodkännande av mekaniska anordningar och viss normgivning för övriga hithörande förete­elser är erforderligt.

En betydande förbättring av det allmännas kontroll över allt automatspel skulle kunna åstadkommas genom införandet av krav på typgodkännade


 


Prop. 1981/82:170                                                  277

av aUa slags spelaulomater. De apparater som genom sin konstrukfion inbjuder till illegalt spel skulle inte godkännas och den som innehar eller ställer ut inle godkänd automat borde kunna straffas och automaten förver­kas.

I huvudsak samma synpunkter som framförs av RPS framförs av bl.a. länsstyrelserna i Västmanlands och HaUands län.

SKL

SKL delar utredningens uppfattning, all endast av lolterinämnden god­
kända lotter, bingobrickor eller liknande får användas.      Ett godkän-

nade (underkännande) förutsätter emellertid i regel en undersökning av säkerhetsegenskaperna hos lotten, bingobrickan, varvid två frågor uppslår

a)   vilka normer skall en lott, bingobricka o. dyl. uppfylla för alt sägas ha fillfredsställande säkerhetsegenskaper, så alt den kan godkännas,

b)   vilken myndighet skall göra undersökningen.

Det är uppenbart svårt att ange normer för säkerhelsegenskaper hos lotter. Ett försök borde dock göras alt uppställa sädana.

Lotleriulredningen framhåller viklen av all lotter är säkra i den mening­en att vinstlotter ej på förhand kan sorteras ut av t. ex. lottförsäljare. SKL ansluter sig givetvis till denna tanke men vUl ock peka på en annan säkerhetsaspekt. En lott får inte vara så utformad alt lottköparen lätt kan göra ingrepp (raderingar/ändringar). Lotten får ej heller vara så enkelt utformad alt den med lätthet kan reproduceras (totalförfalskas). Man bör därför kräva värdelrycksegenskaper hos lotter, bingobrickor, travbongar o. dyl., där kraven lämpligen graderas efter prissummans storlek.

SKL har hittilldags prövat säkerheten hos ell stort antal lotter o. dyl. Laboratoriets instmktion medger att sä sker i mån av tid. Det måste dock stå klart all laboratoriets huvudsakliga uppgift är, alt, på uppdrag av polis, åklagare och domstol, utföra kriminaltekniska undersökningar vid miss­tanke om brott. Lottundersökningar av här avhandlat slag begärda av departementet eller myndighet kommer dock att utföras jämlikt laboratori­ets instmktion SFS 1978:677.

SKL avser emellertid alt framdeles icke utföra prövning av lotter o, dyl, på begäran av enskild uppdragsgivare, eftersom sådana undersökningar lätt tenderar alt bli medhjälp till produktutveckling.

Det måste ock framhållas ått det ej är självklart att SKL utför dessa undersökningar. Därest säkerhetsnormer utarbetas kan annan myndighet, t. ex. statens provningsanstall ulföra undersökningarna,

SKL vill avslutningsvis framhålla att, även om normer för säkerheten skapas, undersökningens resultat blir avhängigt undersökarens uppslags-och idérikedom.

SP

SP noterar att förslagen i avsnitt om typgodkännande av lotter (sid. 435) innebär officieU provning i form av typprovning och fillvérkningskontroll.

SP ansvarar för beredningen av ärenden som gäller utseende av riks-provplals. Ett organ som kan komma att bli lämpligt att föreslå som riksprovplats är givetvis statens kriminaltekniska laboratorium. Vad gäller statens lolterinämnd så har statsmakterna i prop. 1977/78:132 (sid. 21) uttalat sig mol all en föreskrivande samtidigt är riksprovplats. Den tillverk­ningskontroll av lotter som utredningen föreslår ska göras av statens


 


Prop. 1981/82:170                                                  278

lolterinämnd är en del av den officiella provningen och ska därför utföras av riksprovplats.

SP anser således att den officiella provningen av lotter som föreslås i belänkandet ska göras av riksprovplats.

NO

Utredningen föreslär all myndighetskontroll skall införas avseende lot­temas utformning samt lottflödet. Ett system med lypgodkända lotter skall fillskapas. Endast av slatens lolterinämnd godkända lottyper och bingo­brickor skall få användas i bingospel och traditionella lotterier som anord­nas för allmänheten. Vissa uppgifter avseende lotteriet skall tUltryckas på lotterna hos tillverkaren eller importören vilka sedan skall rapportera till tiUståndsmyndigheten vilka lotter som sålts och lill vem i form av s.k. tryckeriintyg. NO vill framhåUa all del från konkurrenssynpunkt är vä­senfiigt att del föreslagna systemet inte utformas så all det konserverar rådande branschstmklur. Nya företag skall ha möjlighet alt etablera sig på marknaden och nya lottyper skall ha möjlighet att bli godkända. Reglema bör vara generella för aUa tillverkare.

Lotterinämnden

Effektiv kontroU av lotterimarknaden är en hörnpelare i utredningsför­slaget och anknyter väl lill direktiven för utredningen.

Enligt lotlerinämndens mening är en gmndfömtsättning för effekfiv kon­troll all lypgodkännandesystemet utnyttjas så långt det är möjligt. Utred­ningen har också föreslagit (20 §) att endast av nämnden godkända lotter, bingobrickor och liknande skaU få användas i lotterier och spel som anord­nas enligt 11, 13 eUer 15 §. Nämnden anser all krav på typgodkännande skall gälla, såsom tidigare anförts, också automater för förströelsespel och aulomaler för spel med vamvinster, saml dessutom för chokladhjul, rou­letthjul och andra dragningsanordningar. Typgodkännande skall krävas oavsett ursprungslandet. De provningsregler vUka behövs såsom underlag för typgodkännande bör utarbetas av nämnden gemensamt med Statens provningsanstall eller annan lämplig provningsinslitution som skaU utföra typprovningen. Vidare anser nämnden det vara ändamålsenligt att prov-ningsinstitulionen i vissa fall av lolterinämnden anförtros uppdraget att meddela typgodkännande och utfärda bevis härom. Härmed följer all provningsinslilulionen också får uppgiften all kontrollera alt tiUverkningen sker utan avvikelse från meddelat typgodkännande. Avgifter för insfitulio-nens arbetsuppgifter bör utformas så att de täcker kostnaderna både för provning och eflerkonlroll hos tillverkarna samt för stickprovskontroll hos innehavare av typgodkänl föremål.

Den av lotterinämnden sålunda föreslagna ordningen kommer att vä­senfiigt förenkla myndigheternas handläggning av ärenden om tillstånd tUl spel på automater och kontroll av att spelet bedrivs lagenligt. Bl. a. behö­ver nämnden inte anställa personal med teknisk utbildning för sin kontroll. Nämnden fömtsätter vidare att typgodkännandet skall kunna återkallas om innehavaren av detta åsidosätter de för godkännandet gäUande regler­na. Till sist fömtsätter nämnden alt liUverkningskontroll får innefatta kontroll av producerade kvantiteter. Genom ell fast system av typgodkän­nande och kontroll härav vid tillverkningen kommer tUlståndsmyndighe-ternas handläggning av tillstånd och kontroll all radikalt förenklas.


 


Prop. 1981/82:170                                                  279

Statskontoret

Utredningen tar ej upp frågan hur den tekniska kontrollen av spelappa­rater lämpligen skall ske.

Vi föreslår att denna kontroll anförtros åt Statens Provningsanstalt. Om en sådan lösning visar sig ändamålsenlig, bör det utformas ett samarbets­avtal mellan Lotterinämnden och Provningsanstalten, varvid även ersätt­ningsfrågor blir klarlagda.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Under fömtsättning av att det införes en tUlfredsställande kontroll över lottiUverkningen anser länsstyrelsen att symboUotter, dvs. lotter i lotterier vari vinstdragning skett redan vid tiUverkningen, bör kunna godtas. Läns­styrelsen tillstyrker vidare förslaget att statens lotterinämnd uteu'betar en katalog över godkända lotter samt att dessa förses med en godkännande­symbol. Detta vore av värde såväl för tiUståndsmyndigheter som för den lottköpande allmänheten.

I huvudsak samma synpunkter som framförs av länsstyrelsen i Stock­holms län framförs av bl.a. länsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs och Väslernorrlands län.

Länsstyrelsen i Blekinge län

Därefter viU länsstyrelsen något beröra frågan om lotter i tombolalotte­rier. Lolterinämnden har föreskrivit att samtliga lotter i en serie skall vara numrerade i löpande följd utan angivande av vinst- eller nitlott. Denna ordning tiUämpas för närvarande. Länsstyrelsen anser emellertid att "den gamla ordningen" med särskilda vinst- eller nitlotter är att föredra i tombo­lalotterier. Många tombolalotterier säljs från kiosker placerade utomhus. Otjänlig väderlek, svag belysning, köbildning m.m. kan försvåra för den lottköpande - särskilt äldre - allmänheten att genast på stället kontrollera om lotten utfallit med vinst eller ej. Kanske köps ett tiotal lotter av en och samma köpare samtidigt och då kan det också stäUa sig svårt att under ovannämnda förhåUanden på platsen omedelbart kontrollera sina lotter. Vederbörande kanske viU öppna och kontrollera dem i lugn och ro i sin hemmiljö. Länsstyrelsen är medveten om att den nya ordningen med löpande nummer utan angivande av vinst- eller nitlotter tillkommit för att undanröja risken för att vissa vinstlotter kan plockas bort före blandningen med nitlotterna. Genom den ovan skisserade ordningen med auktoriserade tryckerier och där vinst- och nillotler - såsom tidigare — föreslås levere­ras lUl anordnaren, förseglade och med garanfi att försändelsen innehåller ett bestämt antal vinst- och nillotler, anser länsstyrelsen att risken för fusk eUer fiffel är minimal. Förseglingama bryts av kontrollanten och bland­ningen utföres av denne. I båda fallen sker dragning först sedan lotterna levererats.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

En av anledningarna till att symbollotterna blivit populära och lättsålda torde vara att vinsterna i många fall olagligt betalas ut i kontanter. Om presentkort eller vara utgjort vinster skulle det vara mycket svårare att administrera ett sådant lotteri. De lägre vinstvärdena ligger i många fall endast mellan två till fem kronor. Lottförsäljningen sprids dessutom ut på många personer. Om varje lottförsäljare skulle ha med sig en kollektion av vamvinster skulle lotteriet knappast kunna säljas under de former som nu


 


Prop. 1981/82:170                                                                280

sker. Om symboUotlerna skall godkännas i framtiden bör lägsta vinslvärde inte understiga 50 kronor.

Länsstyrelsen understryker vikten av att endast av slatens lolterinämnd godkända lottyper i framliden skall få användas vid försäljning till allmän­heten.

Utöver de uppgifter pä lotter som utredningen föreslår skall anges bör även uppgift om kontrollantens namn anges i fillståndslotterier.

Länsstyrelsen i Värmlands län

Kontrollen av lotternas utformning går framför allt ut på att förhindra att illegala lotterier anordnas med användande av godkända lotter men även all i görligaste mån skapa skydd mot förfalskning av lotterna. Vad gäller provningen av lotternas utformning ur säkerhetssynpunkt har statens kri­minaltekniska laboratorium här mångårig erfarenhet och bör få fortsätta med detta arbete. Länsstyrelsen har inte något all erinra mot att normer för denna prövning utarbetas av slatens lotlérinämnd.

PoUsstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt

En åtgärd, som skulle kunna utgöra ett enkelt men effektivt instrument för den framtida övervakningen, vore att lotterna förses med officiellt kontrolltryck. Så länge en noggrann kontroll över lottsedlarna ej förekom­mer kan ej heller en godtagbar övervakning lill förhindrande resp. uppda­gande av olaga lotterier ske.

Ett kontrolltilltryck, som f. ö. lär förekomma pä lotter i vissa utländska lotterier, skulle göra det möjligt med en enkel kontroll av lotteriets tillåt­lighet. Eftersom tilltrycket skall vara officiellt erhålles automatiskt en samhällskontroll över lotfillverkningen. En ytterligare fördel med en "kon-troUstämpel" är att den ger möjligheter alt på ett effektivt sätt genomföra en ev. fiskalt påkallad kontroll.

För lotterier enligt 14 § lagförslaget synes "kontrollslämpel" ej erfor­derlig.

Polisstyrelsen föreslår sålunda en "kontiollstämpel" på samtliga lotter som sälJs i landet, dock med ovan angivet undantag. Kostnaderna för tilltrycket är så liten att den får bedömas försumbar. Myndigheternas kostnader torde även de bli marginella i all synnerhet som vissa av de åtgärder som föreslås i punkten 31.5.2 kankonsumera den tillkommande kontrollen utan större omgång. 1 utbyte erhålles ett nödvändigt och ur kontrollsynpunkl lätt hanlerbart instrument.

Polisstyrelsen i Skellefteå polisdistrikt

Utredningens förslag att endast godkända lotter ska användas i fria sektorn tiUstyrkes. Däremot är förslaget all s. k. interna lotterier ska få försäljas med icke godkända lotter ägnat att skapa förvirring och oklarhet. Risk finns alt ej godkända lotter användes även i fria sektorn. Kunskaper­na om lotterier och om lotter är inte så stor hos föreningarna. Och särskilt kanske hos sådana föreningar som tidigare inle fåll anordna lotterier. Polisstyrelsen anser all endast godkända lotter ska vara tillåtna även i interna lotterier.

FPC

Som tidigare framhållits har FPC intet att invända mot att typgodkän­nande införes. FPC kan dock ej tillstyrka förslaget om tilltryck på lotterna med uppgift om arrangör etc. Skälet härtill är att de som handhar lottför-


 


Prop, 1981/82:170                                                               281

sä(jningen i stor utsträckning är ideellt engagerade och därför sällan hinner planlägga lolteriverksamheten längt i förväg. Införskaffandet av lottsatser sker som regel kort lid före fillstäUningen. Delsamma gäller vid eflerorder av lotterier, i de fall då pågående lotteri slutsålts. Följden blir all lolfillver-karna får de flesta beställningarna med så kort varsel, att de inte kan klara leveransema. Då det gäller tilltryck på lotter, som försäljes inom folk­parker och andra fasta nöjesanläggningar, anser FPC, all del är tillfyllest alt på lottsedeln ange spelets eller lotteriets namn samt varuleverantörens namn och adress eller telefonnummer. Uppgifter om lotteriets anordnare, kontrollant, vinstplan, lottpris och tillslåndstiden bör anslås vid varje lotlförsäljningsställe, i likhet med vad som gällde betr. tillstånden för de s.k. enarmade banditerna. Lottköparna och myndighetens konlroUin-Iresse bör på detta sätt vara lillgodosell. FPC föreslår således, att erforder­liga uppgifter om tiUståndslotterier i folkparker och liknande kan bestyrkas med tryckeri- eUer leverantörsinlyg.

lOGT - NTO

Vi instämmer i utredningens förslag om typgodkännande av lotter som sedan kan användas över hela landet med enhetliga bestämmelser.

— — - lotterier i samband med livolin, mässor m.m. - - - När del gäller kontrollen av lottförsäljningen bör denna få en något annorlunda form än vad som gäller vid övriga lotterier. Bl. a. av de skäl som tidigare anförts, främst vad gäller vädrets effekter på arrangemang av del aktuella slaget, kan man inte rimligen begära all föreningarna ska trycka upp lotter med specialtexl. Ell sådant förfarande kan leda lill, om vädret är dåligt, alt ett betydande antal lotter blir över, eller om den omvända situationen skulle vara för handen, att lotterna inte räcker till.

De här antydda problemen skulle kunna lösas genom all livolit/service-företaget får fillstånd av den länsstyrelse där förelaget har sitt säte att t. ex. trycka upp 1 miljon lotter nied eget namn, serier, lottpris och spelnamn, varefter man efteråt till lillståndsgivaren redovisar försäljningen genom omsältningsintyg från den lokale arrangören. Vi förutsätter att den lokale arrangören handhar skötsel och redovisningen av lotteridelen vid fivolil.

BertU Höst AB m.fl. lottillverkare

Förening som önskar utnyttja fria sektorn skall anmäla delta tUl respek­tive länsstyrelse för erhållande av registreringsnummer. 1 registrerings-numret skaU ingå länsbokstaven.

Intyg insändes av tillverkare eller importör till länsstyrelse eller lotteri-nämnd. Vi avser här lotter av typ som ej försäljes frän fast försäljnings­ställe. Lotterna Iryckes med godkännandesymbol, föreningsnamn och öv­riga uppgifter.

För tombolalotter kan problem uppslå under högsäsonger såsom som­marfester och julmarknader. Vidare bör man tänka på att vi har semester-stängt under juli månad. Vi föreslår all tombolalotter som säljes från tillfälligt lottstånd på basarer, sommarfester, julmarknader och liknande lillslällningar levereras med löpande numrering eller seriebeleckningar för s. k. symboUotter saml godkännandesymbol. Dessa lottsatser kan dä i stor utsträckning tillverkas under lågsäsong och lagerhållas hos tillverkaren. På försäljningsstället uppsattes skyll med föreningsnamn, lottpris och lotteri-föreståndarens namn och adress. Intyget skall innehålla uppgift om levere­rat lottanlal samt föreningens registreringsnummer.


 


Prop, 1981/82:170                                                  282

Vid bestämmande av textmängd på resp. lottyp föreslär vi all de normer som utfärdals av Statens lotterinämnd skall följas. Om lotterinämnden av vissa skäl vill ändra textmängden bör delta ske i samråd med resp. tillver­kare av lottypen för alt inle överskrida textmängden i förhållande till-lottens storlek.

16   Utiändska lotterier m. m,

BRÅ

Enligt 25 § lotteri- och spellagen förbjuds publicering eller spridning av uppgifter och meddelanden beträffande otillåtna lotterier och spel om avsikten med åtgärden är all underlätta för någon att delta i lotteriet eller spelet. Förbudet gäller även utländska lotterier och spel. Bestämmelsen har, i förhållande fiU nuvarande regel i lotteriförordningen, utvidgats till att även omfatta publicering av uppgift om olillålel lotteri. För övrigt hänvisar utredningen lill tryckfrihetsförordningens regler om vad som är otillåtet att publicera.

Utredningen förutsätter (s. 479) all straff skaU kunna ådömas även för vissa nyhetsartiklar. Innebörden av bestämmelsen — och dess utvidgning i förhållande till nuläget - synes dock enligt BRÅ något oklar.

BRÅ anser all det är angelägel att närmare belysa stadgandets innebörd i förhållande till tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

Postverket

Postverkets primära uppgifter är att transportera försändelser och för­
medla betalningar.- Inskränkningar av icke postal natur i rätten att

anlita Postverket måste enligt vår uppfattning vara myckel starkt motive­rade och bör fillgripas endast när andra möjligheter inte står till buds. Sådana kontrollåtgärder som nu föreslås bli ålagda Postverket är i princip inte förenliga med Postverkets funktion som allmänt transportförelag. Under aUa förhållanden måste skälig hänsyn las fill att Postverket är ett aUmänt kommunikationsverk och till att dess verksamhet har karaktär av massdrifl i högt tempo, något som förutsätter enkla och enhetliga mfiner.

Det mest effekfiva sättet att motverka deltagande i utländskt lotteri eller spel är enligt vår uppfattning alt erbjuda likvärdiga eUer bättre spel - och vinstmöjligheter inom landet.

Det framgår inle direkt av betänkandet om utredningen prövat möjlighe­ten och lämpligheten av att förbjuda deltagande i utländskt lotteri etc. och av vilka skäl som utredningen avstått från all föreslå ett dylikt förbud. Ett förbud av detta slag skulle kunna få vissa oönskade konsekvenser. Även det nu framlagda förslaget kommer emellertid att få sådana följder och det är svårt alt bedöma om del i delta avseende är någon avgörande skillnad meUan förslaget och förbudsallernalivel. Så länge del är fillåtet att spela på utländskt lotteri etc. får man i varje fall räkna med att spelare och spel­arrangörer kommer alt försöka - och i viss utsträckning också lyckas med — att övervinna de hinder som läggs i vägen för spelandet.

6 § i nuvarande lotleriförordning är inle tillämplig pä Postverket i vidare mån än som följer av Kungl. brev av den 15 september 1939 till General-poststyrelsen angående förbud mot postbefordran av vissa handlingar och meddelanden rörande otillåtna lotterier.

I speciaimotiveringen till 23 § säger utredningen bl.a. (sid 478) att det


 


Prop, 1981/82:170                                                  283

föreslagna stadgandet innebär alt "del är förbjudet alt exempelvis per post sända över reklamblad med erbjudande alt köpa ufiändska lotter". Post­verket kan inte förhindra att sådana meddelanden sänds per post. Om de sänds i slutna brev är de ju skyddade mot insyn. Utredningen framhåller vidare alt det är vanligt all täckadresser används i samband med otUlåten lolleriverksamhet etc, något som ytterligare reducerar möjligheterna att utöva en kontroU som syftar fill alt förhindra postbefordran av sådana försändelser varom här är fräga. Postverket utgår från att 23 § inte är avsedd att vara rillämplig pä Postverket. Längre gående särskilda före­skrifter för Postverket än som meddelas genom ovan nämnda brev bör inte komma i fråga.

25 § är enligt sin ordalydelse inte tUlämplig på Postverket, eftersom Postverket givelvis inte kan ha för avsikt att underlätta för någon all deha i OtUlåtet lotter eUer spel.

24 § i lagförslaget riktar sig enligt utredningen "främst fill poslen och bankerna som förmedlar de betalningar som sker öppet". Om posten eller bank får kännedom om eller misstanke uppstår om alt en viss adress är en täckadress för lolleriverksamhet etc. får enligt utredningen betalningar inle längre förmedlas tiU den adressen. I Lolterinämndens ärende dnr 24/ 1974 anförde Postverket att bestämmelserna i 6 § lotieriförordningen inte är fiUämpliga på poströrelsen. Vi framförde då all om ett förbud mot betalningar genom Postverket tUl utländska lotterier och fipsbolag önskas infört, måste lagstiftningen ändras. Del föreligger emeUertid i praktiken stora svårigheter att enligt lagförslaget förhindra att sådana betalningar görs. Möjligheterna all "avslöja" läckadresser saml att hålla register etc. över sådana adresser aktuella torde i verkligheten vara små, bl. a. på gmnd av att man får räkna med att adresserna fortlöpande kommer alt ändras.

Det finns även möjligheter att kringgå bestämmelserna. Spelaren kan t. ex. skicka insatsen i kontanter i brev till förelaget. En ökad försändning av pengar i vanliga brev är inle önskvärd med hänsyn fill stöldrisken och svårigheten alt avgöra var en påstådd förlust ägt mm.

Man får vidare räkna med negafiva kundreaktioner, både från dem som direkt berörs av kontrollen - och som ju själva inle gör sig skyldiga till straffbar handling — och från dem som berörs indirekt genom att expedie­ringen fördröjs.

Enligt 24 § får betalning tUl utlandet som kan antas avse insats i ut­ländskt lotteri eller spel inte förmedlas. Speciella problem torde komma att uppstå i de faU då ett förelag förutom lotteri- och spelverksamhet bedriver även annan, "legal", verksamhet på samma adress. Enligt vår uppfattning skuUe betalningar till sädana adresser kunna stoppas endast i undantags­fall. Någon särskild plikt att undersöka ändamålet med betalningen fill sådana adresser anser vi inte kan åläggas Postverket. Ur praktisk synpunkt skulle del därför vara nödvändigt att föreskriva att varje betalning till "svartlistade" adresser skall avvisas. "Svartlistningen" torde i sig innebä­ra att fiUräckliga skäl finns för anlagande att betalningen avser insats i utiändskl lotteri eller spel.

Om Postverket åläggs alt inle förmedla betalningar ställda direkt tUl lotteri- eller spelföretag förutsätts att företagets karaktär framgår av nam­net. Även i delta fall kan del emellertid någon gång hända att betalning tas emot av förbiseende.

En förutsättning för all Postverket aktivt skall kunna medverka om täckadresser används är att vi fortlöpande - förslagsvis genom Lotleri­nämndens försorg - får tillgång lill uppgifter om dessa adresser i form av


 


Prop. 1981/82:170                                                               284

en spärrlista. I vår kassaverksamhel förekommer sedan länge spärrar uppbyggda på nummer. På de postkontor som utrustats med kassamaski­ner (ca 800 st) har spärrarna lagts in maskinerna och fungerar på så sätt automafiskt. Därmed har för dessa postkontors del spärrlistorna kunnat slopas, vilket inneburit en mycket betydande förenkling och effektivisering av kassaarbetet. Spärrar som innehåller uppgifter om namn och adresser kan inle läggas in i kassamaskinerna. Vi skulle alltså nödgas återinföra en spärrhsla av den gamla typen pä alla postkontor med kassamaskiner och på övriga postkontor få ytterligare en spärrlisla. Denna nyfillkommande spärrlisla skulle bli längre och längre allteftersom företagen i fråga hittade på nya läckadresser. Det skulle av såväl praktiska som ekonomiska skäl bli mycket betungande alt införa en dylik lista och ålägga kassörerna att vid snart sagt varje betalning till vissa länder förvissa sig om att adressen inte förekommer i listan.

Riksbankens valutabestämmelser innehåller inte något förbud mot "spelbelalningar". Anledningen härtill torde vara att tillämpningen av lotieriförordningen inte anses ankomma på Riksbanken.

Den 1 oktober 1978 införde Riksbanken en förenklad valutaprövning vid betalning av högst 1000 kronor. Systemet innebär, att valutabank utan särskild prövning av ändamålet får förmedla betalningen, såvida omstän­digheterna ej ger anledning till antagande att Riksbankens tillstånd erford­ras (jfr RBFS 1978:3, sid. 96). De i betänkandet (sid. 292 sista stycket) angivna uppgifterna synes således inte vara korrekta. För övrigt gällde även före den 1 oktober 1978 att flertalet betalningar lill utlandet godkän­des av valutabankerna utan att på förhand ha underställts Riksbankens prövning.

Problem uppslår om en kund företer en godkänd inköpsanmälan avseen­de en betalning lill utländskt lotteri eller spel. Det synes därför angelägel att valutaförordningen och dess tillämpning anpassas till bestämmelserna i lagen om lotteri och spel så att valutatilldelning inte medges för betalning till utlandet som kan antas avse insats i utländskt lotteri eller spel.

Svenska penninglotteriet AB

Vi delar utredningens uppfattning att det är angeläget att de utländska lotterianordnarnas verksamhet här i landet motverkas mera effektivt än idag. Till detta fordras postens aktiva medverkan. Vi vill förorda alt bestämmelserna i 6 § i lotteriförordningen blir tillämpliga pä poströrelsen.

AB Tipstjänst

Lotteriutredningen finner det angeläget, alt de utländska spelföretagens verksamhet här i landet i framliden motverkas mer effektivt än i dag och konstaterar, att till detta fordras även postens aktiva medverkan. Bolaget instämmer i utredningens uttalande och tillstyrker förslaget, att det skall vara förbjudet att förmedla betalning till utlandet, om det framgår eller kan antas, att betalningen avser insats i ett utländskt lotteri eller spel.

Svenska bankföreningen

Även i denna fråga har bankföreningen tidigare haft anledning att kon­takta utredningen. 1 en skrivelse påtalar bankföreningen det otillfredsstäl­lande i alt posten och bankerna tillämpar bestämmelserna i 6 8 lotteriför­ordningen om förbud att främja deltagande i otillåtet inländskt eller ut­ländskt lotteri olika.

Utredningens förslag på denna punkt innebär att förbudet skall bestå och


 


Prop, 1981/82:170                                                               285

att även poslen i fortsättningen skall akfivt medverka fill att förbudet upprätthålls.

Bankföreningen har för sin del ingen erinran mot detta förslag eller de synpunkter i övrigt som utredningen anlägger på denna fråga.

17   Tillsyn och kontroll

Vissa av lotteriförordningens bestämmelser har visat sig vara svårtol­kade, vilket bl.a. medfört att myndigheternas praxis i tillståndsärenden inte blivit enhetlig. Till stor del torde detta förhållande även vara beroende på att samhällets kontroll över lotteri- och spelverksamhelen för närvaran­de är bristfällig. I utredningsförslaget, som syftar till att skapa ett enhefiigt system för all spel- och lotteriverksamhet, ges bestämmelser avsedda att såväl underiätta de handläggande myndigheternas verksamhet som att möjliggöra en effektiv fillsyn och kontroll på lotteri- och spelområdel.

I 33—35 §§ i lagförslaget ges tillsynsmyndigheten vissa befogenheter för att kunna utöva en effektiv tillsyn. Enligt min mening bör det i 33 § första stycket närmare anges vem som pä anfordran är skyldig att lämna upplys­ningar eller utlämna handlingar lill tillsynsmyndigheten. Mot lotterianord­nare och den som biträder denne vid skötseln av sädant lotteri och spel som kräver tillstånd torde alltid denna begäran kunna riktas. Däremot ter det sig tveksamt om biträde tiU anordnare av lotteri på den s. k. fria sektorn fär anses ha sådan skyldighet. Föreskrifter kan enligt 29 § i lagförslaget inte ges till biträde vid lotterier på den s.k. fria sektorn. Pä grund härav och dä anordnare av lotterier av sistnämnda slag inte i nägot sammanhang är skyldig alt lämna uppgift om vem som är bUräde vid skötseln av lotteriet saknar tillsynsmyndigheten i princip vetskap om av vem - förutom anord­naren - upplysningar och handlingar kan begäras. 1 den mån sådan skyl­dighet skall gälla även avseende lotterier på den fria sektorn bör den endast omfatta anordnaren. Innebörden av 33 § bör således enligt min mening begränsas på så sätt all skyldigheten att lämna upplysningar och tillgång till handlingar skall riktas mot anordnaren och, då tillstånd givits enligt denna lag, även den som biträder vid skötseln av lotteriet eller spelet. Det nu sagda ger även uttryck för min uppfattning om vilka som enligt andra stycket i förevarande regel kan föreläggas att vid vite fullgöra denna sin skyldighet. Den skyldighet som enligt 30 § i lagförslaget åvilar den som biträder anordnare bör i konsekvens med det nu anförda endast gälla lotterier och spel vartill tillstånd erfordras. För övrigt vill jag i detta sammanhang framhålla att då syftet med den s.k. fria sektorn är att minska byråkratin på lolteriområdet framstår det som önskvärt alt tillsyns- och kontrollresurserna koncentreras till de tillständskrävande lotterierna och spelen.

Svea hovrätt

De bestämmelser som föreslås angående tillsyn och kontroll av lotteri-och spelverksamheten, såsom kontroll av lotter och deltagarbevis, förefal­ler välmotiverade.

Kammarrätten i Göteborg Lotteri- och spelverksamheten är i sig en företeelse som av flera skäl


 


Prop. 1981/82:170                                                  286

kräver en väl fungerande samhällskontroll. De förbättringar i detta hänse­ende som utredningsförslaget innehåller är därför alt hälsa med tillfreds­ställelse.

RPS

Ett väl fungerande kontrollsystem är en absolut förutsättning för att förslaget om frizon skall kunna genomföras. Mycket stora krav måsle ställas på de yrkesutövare som skall svara för uppgiftslämnandet enligt 31 § lagförslaget. Rikspolisstyrelsen vill därför ifrågasätta om inte ifråga­varande företagares verksamhet bör vara underkastad någon form av auktorisation.

RRV

Betydelsen av de föreslagna s.k. tryckeriinlygen bör inle överdrivas. Dessa torde visserligen kunna tjäna som underlag för utredningar av om maximibeloppet överskridils av anordnaren. Del bör dock närmare över­vägas, om inte den i 31 § andra stycket lagförslaget föreskrivna redovis­ningsskyldigheten är tillräcklig för tillgodoseende av detta konlrollbehov.

Tyngdpunkten i kontrollen över lillslåndspliktiga lotterier och spel bör enligt RRV ocksä i framtiden ankomma pä kontrollanter vilka utför sUt arbete som fritidsuppdrag. RRV ser kontrollanternas oberoende ställning i förhållande till anordnaren som en faktor av grundläggande betydelse i sammanhanget. Häri ingår givetvis alt kontrollant utses av myndighet oberoende av anordnarens synpunkter saml att ersättningen för uppdraget bestäms och utbetalas av myndighet. Så är för övrigt faUet inom totalisa­torspelet.

RSV

RSV anser det inte lämpligt all flytta över vadhållningskontrollen från RSV lUl statens lolterinämnd. Denna uppfattning redovisades av RSV vid ett hearing inför lotteriulredningens ordförande, vid vilket även represen­tanter för ATG och jordbruksdepartementet var närvarande. Dessa delade RSVs uppfattning.

RSV avstyrker därför förslaget om en överflyttning av tillsynsfunk­tionen liU statens lotterinämnd. En överföring av personal från RSV liU lotterinämnden för tillsynen av totalisalorverksamheten bör inle komma lill stånd. Däremot bör det nära och goda samarbete som finns mellan de båda myndighetema fortsätta.

---- Lotterinämnden föreslås få ytterligare fem handläggartjänsler,

varav fyra skulle placeras på RSVs dislriktskontor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Vidare sägs att ett samarbete på kontrollområdet bör ske mellan statens lolterinämnd och RSVs regionkontor. RSV anser att den föreslagna tillsynen och kontrollen av lotteri- och spelmarknaden har ell nära och naturligt samband med skallekonlroUen. Med hänsyn härtUl bör de fyra ovan nämnda handläggarna även administrativt knytas tUl RSVs distriktskontor trots att de väsentligen skulle få sina arbetsupp­gifter av lotterinämnden. Ett intensifierat samarbete mellan nämnden, RSVs distriktskontor och länsstyrelserna kan härvid förväntas. RSVs revi­sorer bör ges rätt att utföra revision inte endast hos fiUståndshavarna, dvs. de skattskyldiga, utan också hos serviceföretag (se nedan under 3.3.2), lottiUverkare, importörer av lotter och loltåterförsäljare.


 


Prop, 1981/82:170                                                               287

Lotterinämnden

Enligt utredningens förslag skall det finnas fyra tjänster hos lotterinämn­den för tillsyn och kontroll med placering på riksskatteverkets distrikts-kontor. Denna placering kan synas mofiverad med hänsyn till att riksskat­teverket utövar kontrollen av spelanordnare. Kontrollen avser dock nor­mall endast bingospelets intäkter, eftersom dessa har avgörande betydelse för fastställandet av omsättningsskatten pä spelet. Den av utredningen föreslagna tillsynen och kontrollen skall emellertid främst syfta lill att skydda allmänheten mol otillbörliga förfaranden och tillslåndshavares in­tresse gentemot serviceföretagen. Delta betyder att också kostnader i spelet måste ingående granskas. De fyra tjänsterna bör därför vara placera­de hos nämnden.

Vidare bör länsstyrelsen ha rätt att inrätta fasta tjänster för kontroll av bingospel. Det nuvarande systemet med kontrollanter som utför sitt arbete på fritid är inte alltid effektivt.

Lolterinämnden tillstyrker utredningens förslag till organisation utom i vad avser placering av de fyra kontrollanttjänsterna. De bör såsom nyss anförts finnas hos nämnden. Del kan inte vara riktigt att placera en ensam tjänsteman hos en myndighet som inte har operativt ansvar eller resurser för hans verksamhet. Dessutom blir nämndens organisation mindre rörlig med fyra tjänster geografiskt bundna. Nämnden behöver ha personer med olika specialiteter för insatser i hela landet. Skulle en regional placering ändå övervägas anser nämnden att en av tjänsterna bör placeras hos nämnden och övriga tre hos olika länsstyrelser. Dessutom vill nämnden betona viklen av att vederbörande tjänstemän hos länsstyrelse pä ett helt annat sätt än nu är ute pä fältet för kontroll och tillsyn. Kännedom om lokala förhållanden måste förvärvas på platsen i och med att polisen försvinner som tiUståndsmyndighet. Endast i undanlagsfall bör det få förekomma all information om lokala förhållanden inhämtas genom remiss fiU polisen. Annars avlastas inte polisväsendet genom den av utredningen föreslagna reformen. Rörlighet på fältet måsle vara en princip både för lotterinämndens och länsstyrelsernas organisation om reformen skall lyc­kas.

I anslutning till sht förslag om anmälningsskyldighet vid överlåtelse av godkänd lott m.m. (31 §) säger utredningen alt samtliga överlåtelser som sker yrkesmässigt skall rapporteras (sid. 481 3:e st. nerifrån). Delta bör framgå av lagtexten.

LON

Enligt förslaget bör RSV i fortsättningen endast vara beskattningsmyn­dighet. Det förefaller därför naturligt att de fyra tjänster, som utredningen föreslår att inrättas för att biträda länsstyrelserna i frågor som framförallt rör tillsyn och kontroll, placeras på länsstyrelserna i Stockholms, Göte­borgs och Bohus, Malmöhus och Västernorrlands län i släUel för RSVs regionkontor.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Stora brister råder i dag vad gäUer liUsynen och kontrollen av lolteri­verksamheten. TUl stor del bottnar dessa i bristande kompetens och intres­se hos såväl myndigheter som kontroUanter.

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att kontrollanterna även i framfiden bör utföra sina kontroUantfunktioner som fritidsuppdrag. Med hänsyn till de ökade krav som kommer att ställas på kontrollanterna bör


 


Prop, 1981/82:170                                                  288

dessa ha en bättre gmndutbildning - inte minst i ekonomiska frågor - än vad som normall är fallet. Dessutom bör de fortlöpande fä utbildning på lolteriområdet, för vilken utbildning statens lolterinämnd bör ha huvudan­svaret. Länsstyrelsen har särskilt under senare är haft påtagliga svårighe­ter att rekrytera kontrollanter. Oftast har man varit hänvisad till de av vederbörande lotterianordnare föreslagna kontrollanterna, vars kompe­tens och allmänna lämplighet länsstyrelsen vanligtvis inte ägt någon känne­dom om. Många exempel finns också på fall där kontrollen varit av synner­hgen formell art. En starkt bidragande orsak lill den dåliga rekryteringen av kontrollanter har varit de utomordentligt låga konlrollanlarvodena som tillämpas på lolterisidan. Även utredningen är medveten om arvodenas betydelse för rekryteringen av kontrollanter. En betydlig uppräkning av konlrollanlarvodena är därför nödvändig för att rekryteringsbasen skall kunna utvidgas. Då olika principer för arvodenas beräkning fillämpas av olika tiUståndsmyndigheter bör statens lotterinämnd utfärda riktlinjer för arvodesberäkningen på lotterisidan, på samma sätt som redan gjorts pä bingosidan. Givetvis bör detta även ske vad gäller andra spel, där kontrol­lant utses. Nämnden bör även föreskriva all kontrollant skall vara opartisk i förhällande lill anordnaren eller den som biträder denne vid lotteriets eller spelets skötsel.

Länsstyrelsernas befallning med kontrollen av lotterier och spel innebär att de skall biträda kontrollanterna i deras arbete och kunna medverka i kontrollen på fältet. Vidare bör de enligt utredningen ha till uppgift att granska företeelser som kan utgöra överträdelser av lotteri- och spellag-sliflningen samt verka för att överträdelserna beivras. Detta är en mycket väsentlig utvidgning jämfört med länsstyrelsernas nuvarande uppgifter på detta område och kommer att bli mycket resurskrävande. Del är enligt länsstyrelsens mening följdriktigt att statens lotterinämnd får det övergri­pande ansvaret för tillsyns- och kontrollfrägorna.

Länsstyrelsen har tidigare påtalat att viss kontroll av den s. k. fria sektorn måste ske och då inle enbart av all den angivna årliga kvoten på 20000 kronor förbrukats utan även att inle uppenbart oberättigade ända­mål utnyttjar denna fria sektor. De kontroll- och tillsynsfunktioner som åvilar länsstyrelsen torde innebära att länsstyrelsen även i andra avseen­den får tillse att föreningarna fullgör sina skyldigheter även när de anord­nar lotterier inom den fria sektorn. Utredningen har inte närmare utvecklat formerna för denna kontroll, vilket hade varit av stort värde för tillsyns­myndigheternas arbete. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte utredningen i någon mån underskattat omfattningen av länsstyrelsernas befattning med den fria sektorn. Även den torde komma att kräva betydande resurser.

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om myndighetskontroll av lotternas utformning och lottflödet samt att kontrollen sker hos lottiUver­karna. Härigenom uppnås en effektivare kontroll samt en större enhet­lighet än vad som är fallet i dag. Oväsentligt är inte heller att det föreslagna systemet innebär en förbättring från säkerhetssynpunkt. Vidare underlät­tas kontrollanternas och lillslåndsmyndigheternas arbete i tillståndsplik­tiga lotterier.

Länsstyrelsen i Uppsala län

I likhet med utredningen vill länsstyrelsen starkt understryka vikten av alt fillståndsmyndigheten tillföres väl kvalificerad personal för räkenskaps-kontrollen.

Lika viktigt är att obligatorisk utbildning av kontrollanter införes. Denna


 


Prop, 1981/82:170                                                               289

utbildning bör enligt länsstyrelsens mening bedrivas centralt för att uppnå största likformighet i kontrollen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län

Länsstyrelsen vill understryka den nuvarande bristen på välutbildade kontrollanter för lotterier i allmänhet och bingospel i synnerhet. Bristande kunskaper och låga arvoden har medfört alt den nuvarande kontrollverk­samheten lämnar mycket övrigt att önska. Länsstyrelsen ser därför posi­tivt på utredningens organisationsförslag vad beträffar länsstyrelsens roll som övergripande kontrollmyndighet med tillhörande utbildningsansvar.

Länsstyrelsen i Kalmar län

Genom förslaget kommer kontrollanternas ställning att stärkas gentemot
föreningarna och övriga intressenter på lotteri- och spelmarknaden. Möj­
ligheterna att få lill stånd en effektivare kontroll ökar härigenom. För att
kontrollanterna ska kunna fullgöra •sina åligganden måsle de dock få erfor­
derlig utbildning. I förslaget ålägges lotlerinämnden och länsstyrelserna alt
ombesörja utbildningen av kontrollanterna.    Länsstyrelsen fömtsät­
ter ----- all lotlerinämnden i egenskap av centralt ansvarig myndighet får

huvudansvaret för finansieringen av konlrollanlulbildningen.

Länsstyrelsen i Blekinge län

Länsstyrelsen anser det synnerligen angeläget att stävja tryckningen av lotter lUl olagliga lotterier. En fri sektor skulle ytterligare minska möjlighe­ten för myndigheten att komma åt otillåtna lotterier. Länsstyrelsen vill därför föreslå all tryckning av lotter endast får ske genom auktoriserade tryckerier - efter modell av vad som förekommer vid de allmänna valen -saml att tryckning - pä samma sätt som sker i bingo - inte får äga rum förrän anordnaren presenterat ell lollerilillstånd utfärdat av behörig myn­dighet. Auktorisation skulle sökas hos lolterinämnden som därefter med­delar tryckeriet erforderliga anvisningar. Det merarbete som uppkommer hos myndigheter genom ett ökat antal ansökningar från "små" föreningar om smålotterier anser länsstyrelsen inle vara särskilt betungande, då hand­läggningen av dessa ansökningar enkelt kan ske genom en stämpelresolu­tion om bifall samt besked om alt redovisning om dragning och behållning i lotteriet skall göras till länsstyrelsen inom förslagsvis tre månader efter det alt försäljningen avslutats. Varje förening registreras hos länsstyrelsen genom kopia av beslutet, som sätts in i en liggare, där icke avslutade lotterier förvaras särskilt.

Vad gäller särskild utbildning för kontrollanter är länsstyrelsen enig med utredningen, dock att sådan utbildning endast bör avse kontrollanter för större lotterier. Kontrollanterna för dessa bör vara bokföringskunniga. För kontrollanter i de mindre lotterierna — med en högsta omslutning av 20000 kronor - anser länsstyrelsen det inte erforderiigt med särskild utbildning. Vederbörande bör dock liksom i fråga om kontrollanter vid större lotterier vara känd som en redbar och skötsam person.

Länsstyrelsen i Kristianstads lån

Utredningen har inte tänkt sig någon omläggning av kontrollantsysle-met, d. v. s. tiUståndsmyndigheten skall även i fortsättninen förordna nå­gon villig person att vara kontrollant. Dessa kontrollantuppdrag utförs på fritid. Det är riktigt även för Kristianstads läns vidkommande vad utred­ningen säger om att många kontrollanter inte har de önskvärda kvalifika-

19   Riksdagen 1981182. 1 saml Nr 170


 


Prop, 1981/82:170                                                               290

tionerna. Bakgrunden härtill är säkerligen lill största delen att det med nuvarande skalleregler är föga lönsamt för välutbildade personer all ha extrauppdrag. Länsstyrelsen anser det dock vara vida bättre med en kon­trollant, som har bristfälliga kunskaper i bokföring och liknande, än med ingen kontrollant alls. Några problem med att kontrollant inle varit till­räckligt självständig i förhållande fill anordnaren har inte förmärkts.

Det vore önskvärt med en regional utbildning av kontrollanter, och under förutsättning att länsstyrelsens allmänna enhet har eUer får personal med lämpliga kunskaper synes det riktigt, att länsstyrelsen och enheten med hjälp från lotterinämnden svarar för kontrollaniutbildningen. Det kan emellertid fömtses all utbildningsverksamheten kan bU kostsam, eftersom dellagarna antagligen inte vill deltaga utan ersättning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Länsstyrelsens erfarenhet av lotterikontrollanternas skötsel av tillsynen är positiv. Ur effektivitetssynpunkt skulle länsstyrelsen ha föredragit att särskilda statliga kontrollanter tillsattes all på hellid ägna sig ål kontroll av lotteriverksamheten. I nuvarande läge anser sig länsstyrelsen emellertid böra avstå från all framlägga ett förslag härom.

Länsstyrelsen i Hallands län

Utredningen har redovisat betydelsefulla kontroller som bör ske under olika tidpunkter som ett lotteri eller spel pågår. Länsstyrelsen vill föreslå ytterligare en väsentlig kontroll som kan ha betydelse för tillståndsgivning­en. Det har hänt att de spelintäkter som redovisats till länsstyrelsen inte stämmer med de belopp som införts i föreningens kassabok. Tillsynsmyn­digheten bör därför stickprovsvis granska föreningarnas bokföring, bl.a. för alt kontrollera alt behållning från tidigare speltillfällen rätt införts och om möjligt granska alt pengarna använts lill del ändamål som angetts i ansökningen. Denna eflerkonlroll kan göras innan ett nytt tillstånd medde­las men även under pågående spelperiod.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen anser det befogat att inom göteborgsområdet med dess höga omsättning i bingospel ulses heltidsanställda kontrollanter för bingo­spelet. Länsstyrelsen efterlyser ett större samarbete på kontrollområdet meUan riksskatteverkets regionkonlor och av länsstyrelsen förordnade kontrollanter. Det bör närmare utredas om inte riksskatteverkets regionala arbete på lotteri och spelområdet pä sikt bör inordnas under länsstyrelsen.

Det är av stor vikt att den utsedde lolteriföresländaren aktivt ägnar sig ät lotteriets skötsel. När en förening anordnar lotteri eller bingo med anh-tande av serviceföretag, förekommer del ofta att den utsedde lotteriföre­ståndaren föga ägnar sig åt uppdraget utan helt litar pä att kontrollanten och service-företaget ser fill att lotteriet eller spelet genomförs.

Länsstyrelsen har sedan nägra år tUlbaka fastställt arvodenas storiek till kontrollanterna för bingospel enligt en mall som inte helt överensstämmer med den av lotlerinämnden utarbetade. Oni kontrollen av bingospel i framtiden skall utföras som fritidsuppdrag av kontrollanter, anser länssty­relsen alt arvodenas storlek inte kan sänkas under nuvarande nivå.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs lån

Kontrollen av lotteri- och spelmarknaden är bristfällig. Ett skäl att utöva samhällskontroU över denna marknad är all tillse all lotterier och spel inle


 


Prop. 1981/82:170                                                               291

bedrivs i sädana former all det uppslår allvarliga sociala problem för
lottköpare och speldeltagare. Det är också viktigt att fillgodose kraven på
ordning, motverka oliUbörliga förfaranden, förhindra olagliga lotterier
samt skydda de ideella föreningarnas intressen gentemot serviceföretagen.
Länsstyrelsen har inte något att erinra mot utredningens förslag att den
övergripande kontrollverksamheten över lotterier och spel genomförs på
tre olika nivåer--- .

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det är mycket svårt att rekrytera kompetenta kontrollanter och ännu svårare alt behålla dem. Dä detta lill stor del torde ha sin grund i blygsamma arvoden måste man ställa sig något frågande till utredningens uttalande om nödvändigheten att "be­hålla åtminstone den nuvarande arvodesnivån". Enligt länsstyrelsens upp­fattning bör man istället förorda en höjning av arvodena till en attraktiv nivå.

Länsstyrelsen i Värmlands län

Vid sin handläggning av lotleriärendena har länsstyrelsen under mänga
är slött på dessa och likartade problem och därvid i likhet med utredningen
nödgals konstatera att kontrollen i många faU varit otillräcklig och föga
effektiv.-----

Utredningens förslag lill nytt kontrollsystem bygger pä att kontrollverk­
samheten uppdelas pä tre nivåer. Denna fördelning, som innebär endast en
fillståndsmyndighet pä länsnivå, kan förväntas ge en bättre stadga och
enhetlighet vid handläggningen av lotteriärenden än som för närvarande är
möjligt all åstadkomma.--

Kontrollanternas uppdrag har av hävd utförts av personer som haft detta arbete som frilidsuppdrag. I och för sig skuUe del vara mera rationellt och effektivt med heltidsanställda yrkeskontrollanter men länsstyrelsen ifråga­sätter starkt om del i dagens hårt ansträngda statsfinansiella läge skulle vara realisfiskt att tänka sig inrättande av fasta kontrollanttjänster vid länsstyrelserna och slatens lolterinämnd ulöver de befattningshavare som utredningen redan föreslagit för rena handläggaruppgifler i dessa ärenden. Även om man sålunda uppnår en lägre ambifionsgrad vad gäller kontrollen måste detta alternativ dock väljas enligt vad länsstyrelsen anser.

Vad gäller den betydelsefulla frågan om kontrollanternas arvode är det givetvis av stor betydelse vem som skall utbetala detta. Till undvikande av misstankar om beroende i förhållande till lotteri- och spelanordnare är det utan tvekan lämpligast alt arvodel utbetalas av lillslåndsmyndighelen och inle av lotterianordnare eller serviceförelag.

En viktig fråga som utredningen lar upp lill behandling i delta avsnitt
gäller utbildning av kontrollanter. Någon sådan utbildning har hittills inte
ägt rum vid denna länsstyrelse trots att länsstyrelsen tveklöst anser att en
grundlig utbildning är nödvändig om man skall kunna åstadkomma en
kvalitetsmässigt fillfredsställande kontroll av lolteriverksamheten. Läns­
styrelsen anser i likhet med lolteriutredningen all det i första hand är
lotterinämndens sak att svara för denna utbildning.  

Länsstyrelsen har liksom utredningen den erfarenheten att det är myc­ket svårt att rekrytera kompetenta kontrollanter och ännu svårare alt behålla dem för nya uppdrag. Mol bakgrund härav är utredningens uttalan­de om nödvändigheten alt "behälla åtminstone den nuvarande arvodesni-


 


Prop, 1981/82:170                                                               292

vän" något oklart. Slutsatsen borde enligt länsstyrelsens mening i stället vara att arvodena borde avsevärt höjas för att om möjligt därigenom kunna locka fler att åla sig kontrollantuppdrag.

För alt komma tillrätta med den omfattande illegala spel verksamhet som för närvarande äger rum och den bristfälliga kontrollen vad gäller själva lottsortimentet föreslår utredningen att en myndighetskontroll sker hos tillverkare och importörer av lotter vad gäller lotternas utformning och lottflödet. Dessa åtgärder anser länsstyrelsen vara ofrånkomliga om man överhuvud taget skall ha möjlighet att lösa kontrollfrågan på ett någorlunda smidigt sätt utan byråkratiskt krångel och alltför stora kostnader.

För att kontrollen av lotterna skall kunna bli effektiv måste den komplet­teras med en kontroU av själva lottflödet. 1 avsikt alt göra denna kontroll så enkel och så litet betungande som möjligt för lotteri- och spelanordnarna rekommenderar utredningen att tillverkarna av lotter åläggs att till veder­börande myndighet rapportera alla leveranser av godkända lotter genom att utfärda s. k. tryckeriinlyg som sedan översänds till myndigheten vid bestämda tidpunkter exempelvis varje vecka. Länsstyrelsen anser en så­dan "kontroll vid källan" vara det absolut bästa sättet att undvika en oformlig och kostsam procedur vilket skulle bli fallet med varje annat förfarande vid ett senare tidsskede. Länsstyrelsen anser sig kunna tillstyr­ka även denna kontroll.

Länsstyrelsen i Örebro län

Länsstyrelsen delar utredningens syn på problemen med att få dugliga kontrollanter. Utan tvekan har avsaknaden av utbildning för kontrollanter

medfört all många inle vågat sig på uppgiften.- Vad sedan rör

utbildningen av kontrollanter för större bingospei och lotterier torde man
som grund kunna kräva att personen har erfarenhet av såväl bokföring som
förelagsekonomi i stort.--

För att få en bra kontrollantkåv för de större lotterierna och bingospelen

kommer dock alt krävas en ganska omfattande utbildning.    Man

måste också kunna ge kontrollanterna ordentligt betalt.       

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning om hur kontrollen och tillsynen skall ske frän samhällets sida. Länsstyrelsen vill särskilt påpeka att det är angeläget all tillsynsmyndigheten får möjlighet alt granska de ideella föreningarnas räkenskapshandlingar, eftersom det förmodligen i en hel del fall förekommer att kostnader som är hänförliga lill ett visst spel eller lotteri inte redovisas direkt utan betalas av föreningen sedan redovis­ningen för spelet gjorts. Anledningen härtill är att föreningen vill för myndigheten uppvisa bättre netlobehållning av spelet eller lotteriet än vad som är faktiskt. Detta kan innebära att en rättvis bedömning av lönsamhe­ten för olika föreningars spel och lotterier inte kan göras.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

För att kontrollen på lokal nivå skaU kunna fungera pä ett tillfredsstäl­lande sätt krävs kvalificerade kontrollanter. Länsstyrelsens hittills gjorda ansträngningar att rekrytera kontrollanter som är väl förtrogna med redo­visningsfrågor har ej gett nämnvärt resultat.

Höjning av arvodenas storlek jämte grundlig utbildning av kontrollanter
kan troligen underlätta rekryteringen.           


 


Prop. 1981/82:170                                                  293

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Del torde vara helt klart all en utökning och effektivisering är nödvändig av tillsyn och kontroU på lotteri- och spelområdet. Del är därvid bra om speciellt länsstyrelsen ges större möjligheter och resurser att ingripa i den löpande kontrollen. Av stor vikt är alt samarbete sker mellan lotlerinämn­den, länsstyrelserna och riksskatteverkets kontrollorgan. Lotlerinämnden bör i större utsträckning än tidigare ges möjlighet och resurser till att utfärda föreskrifter och anvisningar och bistå med annat material för fillsyn- och kontrollarbetet samt för utbildning och information av kontrol­lanter. Samarbete på lokal nivå mellan länsstyrelse och kontrollanter bör utvidgas på så sätt att denna myndighet med hjälp av centralt framställt material genom årligen återkommande sammankomster utbildar och infor­merar kontrollanter.

Det konstaleras alt utredningen inte anger pä vUket sätt man tänkt sig all länsstyrelsen skall utforma den löpande kontrollen eller hur uppdelning av ansvar skall ske mellan denna myndighet och den enskilda kontrollanten.

---- En klar fördelning av ansvaret för fillsyn och kontroll måste dock

finnas--- .

Del är tveksamt om tillsynsmyndighetens rätt all få upplysningar och
tillgång tUl handlingar enligt föreslagen lydelse i 33 § lag om lotteri och spel
kan anses innefatta den lagliga rätt till kontroll av föreningars räkenskaps­
handlingar som fömtsättes . Vidare bör kontrollants möjlighet att i

den löpande kontrollen inhämta upplysningar och handlingar i erforderlig utsträckning klart anges i lagtext. Rällssäkerhetsaspekter bör dessutom medföra att tillsynsmyndighetens möjligheter att göra kontroll av t. ex. föreningars egna räkenskapshandUngar lagligen regleras. Jämförelse kan därvid göras med t. ex. revisionsförordnanden på skatteområdet.

Den i 30 § föreslagna skyldigheten all utforma bokföringen så att kon­troll av verksamheten är möjlig bör omfatta alla anordnare av lotteri eller spel och således inle enbart serviceföretag.

Länsstyrelsen har liksom utredningen den erfarenheten att det är myc­kel svårt alt rekrytera kompetenta kontrollanter och ännu svårare att behålla dem för nya uppdrag. Mot bakgrund härav är utredningens uttalan­de om nödvändigheten att "behålla åtminstone den nuvarande arvodesni­vån" något oklart. Slutsatsen borde enligt länsstyrelsens mening i stället vara att arvodena borde höjas för att om möjligt därigenom kunna locka fler att åla sig kontrollanluppdrag.

Länsstyrelsen I Västernorrlands lån

I dag ombesörjs kontrollen av lotterier och spel för ideella ändamål uteslutande av kontrollanter, vilka utför kontrollarbetet som frilidsupp­drag. De handläggande myndigheterna har däremot inte att i nägon större utsträckning utöva tillsyn eller kontroll över lotteri- eller spelverksamhe­len. Länsstyrelsen delar utredarnas uppfattning alt nuvarande ordning är bristfällig och att ett nytt kontrollsystem behövs.

Förslaget alt förstärka tillsynen på lokal nivå genom att frilidskontrol-lanlerna erbjuds ytterligare utbildning samt att deras arvoden utbetalas av länsstyrelsen torde knappast medföra alt de svårigheter som föreligger att rekrytera kompetenta kontrollanter minskas. Länsstyrelsen anser att man i vart fall där fråga är om kontrollanlskap i dagbingohallar borde ha prövat någon annan form än fritidskontrollanter eftersom det är önskvärt att de kontrollanter som här anlitas är bokförings- och helst även revisionskun-


 


Prop. 1981/82:170                                                               294

niga dä serviceföretag ofta är inblandade, saml årsomsättningarna i hal­larna i många fall överstiger tio miljoner kronor.

Genomförs förslaget i sin nuvarande form kommer ytterligare resurser att krävas för länsstyrelsernas del, eftersom fillsyn och kontroll kommer att bli en betydligt tyngre uppgift än utredarna förutsett.

Den kontroll som enligt förslaget skall ske av lottiUverkarna kan inte anses tiUfyllesl, eftersom kontrollen i sin föreslagna utformning knappast ger någon garanti för att en ej seriös lottillverkare inte framställer serier av typgodkända lotter och säljer dem vid sidan av redovisad tillverkning. Förslagsvis kunde via pappersbruken las in uppgifter på de beställningar lottiUverkarna gör samtidigt som någon form av makulaturkonlroll införs hos loltillverkarna.

Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt

TUlverkning och import av lottyper bör följas med uppmärksamhet. Den moderna tryck- och reproduktionstekniken erbjuder goda möjligheter till kopiering av lotter och bingobrickor. Det kan inte heller uteslutas alt marknaden får tillskott av förelag som inte drar sig för att lämna felaktiga tryckeriintyg. Enligt polisstyrelsens mening bör därför regler om auktori­sation av tillverkare och leverantörer övervägas.

Svenska penninglotteriet AB

Penninglotteriet motsätter sig utredningens förslag att även statens lol-terinämnds tillsynsfunktioner utökas alt även omfatta penninglotteriets verksamhet.

ATG

Bolaget ifrågasätter del lämpliga i all statens lolterinämnd, såsom utred­ningen förordar, skulle ta över en väsentlig del av ansvaret för tillsynen och kontrollen över de statliga lotterierna och totalisatorspelet. Under alla förhållanden synes den kontroll som erfordras i fråga om bolagets verk­samhet böra regleras i särskild ordning, eftersom den väsentligt skiljer sig från kontroll av lotterier.

ATG

Även mot förslagen angående uppgifter som skulle tillkomma lotteri­
nämnden finns starka erinringar. Genom tillkomsten av ATG delegerades
till delta organ---- alt besluta om totalisalortillstånd och därmed sam­
manhörande frågor. All--- föra över dessa frågor till lotterinämnden

skulle innebära en återgång till läget före 1973 års reform och därmed en handläggning av frågorna över huvudet på de sportsliga organen och ulan samband med den sportsliga utvecklingen.

När del gäller tillsyn och kontroll föreligger ej nägot samband mellan arbetsuppgtflerna beträffande ideella lotterier och totalisatorvadhållning.

----- Den mycket speciella totalisatorkontrollen har med sin rent fiskala

tyngdpunkt en lämplig placering hos riksskatteverket. Den tekniska ut­vecklingen med datorbaserade lotalisaloranläggningar torde komma att förslärka fördelarna med att för kontrollverksamheten utnyttja riksskatte­verkets expertis inom området.

Folkrörelsernas lotteribyrå

När det gäller kontroll av anordnade lotterier vill vi betona att kontrollen måste göras effektiv men dock icke byråkratisk. Enligt vår uppfattning är


 


Prop. 1981/82:170                                                               295

därför en utökad och noggrann kontroll av lottillverkning och lottdistribu-tion en förutsättning för en effektiv kontroll av lotlerimarknaden. En lottsedel är att betrakta som ett värdebevis ur flera synpunkter. Lotten är ell värdepapper både för lottköparen och lotterianordnaren och bör där­med ha samma tillverkningskonlroll som andra typer av värdepapper. Enligt vår mening bör ett rhindre antal seriösa lottillverkare auktoriseras sä att lotter endast får tillverkas eller importeras av dessa auktoriserade företag. All försäljning och distribution av lotter bör i framtiden ske direkt från dessa förelag. Med en sådan auktorisation i kombination med de förslag lill förbättrad kontroll som utredningen föreslår kommer en effektiv kontroll alt kunna erhållas.

NDM

Det administrativa system som utredningen föreslår på lotteri- och spel­området innebär betydande förbättringar jämfört med nuvarande ordning. I detta sammanhang bör särskUt framhållas förslaget att en föreståndare skall ulses hos den som anordnar spel och lotteri (22 §). Erfarenheterna frän granskningsnämndens insamlingskontroll ger NDM anledning under­stryka vikten av all lill föreståndare utses person som har viss erfarenhet av ekonomisk förvaltning och redovisning; särskilt viktigt är detta natur­ligtvis vid lotterier av större omfattning.

Svenska korporationsidrottsförbundet

Vi biträder uppfattningen alt uppdragen som kontrollant även i forlsäll-ningen bör utföras på frilid (32.5). När del gäller ideella organisafioner bör kontrollanterna med tanke på arvoden, vara medvetna om att de utför arbete för sådan organisation. Beloppet bör fastställas av lillståndsgivaren.

lOGT-NTO

När del gäller lottiUverkningen vill lOGT-NTO förorda en stadig auk­torisation av de företag som tillverkar lotter.

Svenska röda korset

Svenska röda korset anser liksom utredningen att lotteriverksamheten måste vara underkastad offentlig reglering och insyn med de motiv som anförs. Dock bör denna reglering göras så okomplicerad som möjligt för att inte försvåra för ideella föreningar med bristande personella resurser alt anordna lotterier. Samtidigt bör regleringen inle heller medföra alt det ideeUa engagemanget på lotlerimarknaden motverkas.

STC

Riksskatteverket är tillsynsmyndighet över tolalisatorvadhållningen och utfärdar vadhällningsreglementen samt utser kontrollanter vid varje bana med totaUsatorspel. Någon sakkunskap beträffande ärenden rörande vad­hållning finnes ej hos lotterinämnden. STC får äter påpeka skiljaktigheter-na mellan lotterier och spel av slumpkaraklär samt lotalisalorvadhållning. Något naluriigt samband finnes ej, som fidigare framhållits, mellan de olika spelformerna. Däremot finnes en naturiig anknytning med riksskatteverket vars kontrollanter det äligger att pröva underlaget för skatteuppbörden.

SGC

Vad sedan gäller den kontroll över själva totalisatorspelet som nu utövas


 


Prop, 1981/82:170                                                  296

av riksskatteverket, har, såvitt SGC har sig bekant, inte framkommit nägot som har gett anledning alt överföra dessa uppgifter till annat statligt organ. Lotleriulredningen har framlagt vissa förslag lill ändrade kontroll-former. Räckvidden av dessa förslag är oklar. Det framgår inte om försla­get endast innebär all riksskatteverkets nuvarande uppgifter skall över­föras till lotterinämnden eller om sistnämnda myndighet skall utfärda när­mare bestämmelser rörande själva kapplöpningssporten. Utgångspunkten för lotteriutredningens förslag synes vara att kontrollfrägan för lotalisator­verksamheten kan jämställas med kontrollen över andra former av lotteri­er. Som SGC påvisat existerar inte några sädana likheter.

Bertil Höst AB m.fl. lottillverkare

3I§ del 1:

I första meningen borttages: eller annan som yrkesmässigt.

Här bör tilläggas att tillverkare eller importör av godkänd lottyp eller bingobricka ej får tillhandahålla andra tjänster lill föreningar. Det vill säga: ej sälja vinstartiklar, presentkort eller vara fillhjälplig med lottförsäljning­en. Om sä inträffar skall Statens lotterinämnd ha möjlighet att omedelbart dra in denna tillverkares eller importörs rätt att försälja sina lottyper.

32§ del 2:

Att utforma bokföringen så att man direkt kan kontrollera en viss för­ening blir mycket svårt och synnerligen dyrbart. Tillverkare säljer huvud­sakligen lotter till återförsäljare. Att då kunna lägga upp bokföringen över levererade lotter föreningsvis kan inte ske utan att lotterna avsevärt för­dyras.

32-33 §

Vid inspektion av tillverkare och importörer måste sekretesskyddet för tillverkningsprocesser och leveranser garanteras.

Om tillverkare med godkända lottyper skall förbinda sig att efterieva dessa bestämmelser mäste en garanti lämnas att ej godkända lottyper börjar försäljas. Det är av vikt att lotterinämnden fär effektiva rnöjligheter att stoppa tillverkare eller importörer av olagliga lottyper. Vi föreslår att det skall ankomma pä Statens lotterinämnd att kunna ändra tillämpningsfö­reskrifterna för att få en fungerande lotteri- och bingomarknad utan onödig byråkrati.

18   Ansvarsbestämmelser

Utredningen har kompletterat regeln om skyldighet att på anmaning av tillsynsmyndigheten inkomma med upplysningar och handlingar med en möjlighet till vitesföreläggande om sådan anmaning ej efterföljs. Det kan ifrågasättas om denna metod alt framtvinga prestationer av detta slag är lämplig från effektiviielssynpunkl. De flesta ärenden av nu aktuellt slag är förenade med stora svårigheter i utredningshänseende. Detta förhållande medför att skyndsamhel erfordras för att inte bevismaterial rörande oegentligheter i samband med spelverksamhet skall kunna undanskaffas eller på annat sätt gä förlorat. Det synes mig tveksamt om vitesföreläg-


 


Prop, 1981/82:170                                                               297

gande är ett tillräckligt snabbt och effektivt medel för alt få tillgång till upplysningar och handlingar varom nu är i fråga. En annan omständighet som bör påpekas i detta sammanhang är att ett sedermera utdömt vite ofta upplevs och godtas som en utgift i spelrörelsen. Med hänsyn till del nu sagda vill jag förorda alt underlåtenhet att lämna upplysningar och hand­lingar för kontroll särskilt skall kriminaliseras. Det finns anledning förmo­da att anordnare och s. k. serviceföretag därigenom skulle bli mer benägna all tillmötesgå tillsynsmyndigheternas anmaningar. En sådan ordning skul­le även medföra att förundersökning inleds varvid möjligheterna att upp­täcka eventuell brottslig spelverksamhet skulle öka och, om så vore fallet, denna upptäckt skulle göras på ett tidigare stadium än eljest.

Utredningen har inte i den föreslagna lagen om lotterier och spel tagit in särskilda bestämmelser som riktar sig mot den grövre brottsligheten på lotlerimarknaden. Detta har motiverats av att brottsförebyggande rådets (BRÅ) förslag lill ändring i brottsbalkens bestämmelser om dobbleri (PM 1979:4) Dobbleri, har förutsatts leda till lagstiftning.

BRÅ har i nämnda promemoria föreslagit en indelning av dobbleribrottet i tre grader med olika straffsatser, varvid normalbrottet förskyller böter eller fängelse i högst tvä år. Riksåklagaren har i yttrande över BRÅ:s promemoria funnit förslaget i denna del ändamålsenligt och väl avvägt. Bestämmelserna om dobbleri bör liksom hittills finnas i brottsbalken och en uppdelning av straffstadgandena mellan brottsbalken och lagen om lotterier och spel bör inte föranleda några svårigheter vid rättstillämpning­en. För den händelse BRÅ:s förslag inle leder fill lagstiftning finner jag det i likhet med utredningen angeläget att en särskild straffbestämmelse in­föres i lagen om lotterier och spel enligt vilken den som olovligen anordnar lotteri eller spel om penningsvinsler döms till fängelse i högst tvä år. I ringa fall bör möjlighel finnas alt döma till böter. En sådan bestämmelse är enligt min mening nödvändig för bekämpandet av den olagliga bookmaking­verksamhet som förekommer i allt större omfattning.

Enligt utredningen bör rhindre överträdelser av den föreslagna lagen kunna rättas till genom de befogenheter som givils tillsynsmyndigheterna i 33-35 §§. Utredningens förslag härom synes välgrundat eftersom detär angelägel alt polisens utredningsresurser förbehålls brott mot lagen av allvarligare art. Med hänsyn lill all vissa mindre allvarliga överträdelser ändock bör beivras anser jag det vara ändamålsenligt att införa differentie­rade straffskalor. Ringa brott bör endast förskylla böter vilket möjliggör användning av strafföreläggande.

Med hänsyn till att brottsbalkens medverkansbeslämmelser enligt praxis tillämpas analogiskt om fängelse ingår i straffskalan för brott inom special-straffrätten synes det för normalbrotlel inte erforderligt att ta in någon speciell bestämmelse om medverkan i lagen om lotterier och spel. För ringa brott är inle medverkansansvar påkallat.

Utredningens föreslagna förverkanderegler, som huvudsakligen över­ensstämmer med lotleriförordningens motsvarande bestämmelser, skiljer mellan förverkande av uppburna insatser och förverkande av utrustning eUer annan egendom som använts vid gärning utgörande brott enligt lagen. Jag finner inte skäl föreligga för en sådan uppdelning. Såväl uppburna insatser vid olagligt spel som utrustning och andra hjälpmedel vilka an­vänts vid brottslig gärning av förevarande slag skall enligt min mening förverkas om del inle är uppenbart obilligl. Förslagels 38 och 39 §§ kan därigenom sammanföras till en bestämmelse. En följd härav blir även att den personkrets som lagens förverkanderegler riktar sig till blir densamma


 


Prop, 1981/82:170                                                  298

som anges i 36 kap. 4 § brottsbalken. Några skäl till aft begränsa denna personkrets i lagen om lotterier och spel anser jag inte föreligga.

Svea hovrätt

Såsom utredningen framhåller är det kännetecknande för lotteri- och spelområdel all del här förekommer säväl mycket allvarliga som myckel obetydliga brott. Utredningen föreslär att den som bryter mol lagens bestämmelser eller med stöd av lagen utfärdade föreskrifter skall kunna ådömas böter eller fängelse i högst ett är enligt en gemensam straffskala för normalbrolt och för ringa brott. Utredningen har härvid förutsatt att det förslag om ändring i brottsbalken som upptagits i brottsförebyggande rå­dets promemoria 1979:4 angående dobbleri kommer att leda till lagstiftning enligt promemorians förslag. I yttrande 15.8.1979 över nämnda prome­moria anförde hovrätten att illegal vadhållning såsom föreslagits i prome­morian borde bestraffas som dobbleri och överföras från lotteriförordning­en till brottsbalken men fann starka skäl tala mol den ändring i övrigt i brottsbalkens bestämmelser om dobbleri som föreslagils och som innebar alt begreppet dobbleri väsentligen skulle vidgas. Hovrätten anmärkte där­vid att förslaget i den delen gav upphov till uppenbara svårigheter beträf­fande tolkning och tillämpning. Utredningen har - för del fall att brottsfö­rebyggande rådets förslag ej skulle leda lill lagstiftning - föreslagit ett maximistraff om fängelse i två år för olovligt anordnade lotterier eller spel om penningvinster samt möjlighel att i ringa fall döma lill böter.

I anslutning lill den ståndpunkt hovrätten i sitt ovannämnda yttrande givh uttryck för anser hovrätten att den av utredningen i första hand föreslagna bestämmelsen om ådömande av böter eller fängelse i högst ett år för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mol lagens bestäm­melser eller mol föreskrifter utfärdade med slöd av densamma är lämplig men alt del hämlöver erfordras en slraffskala för grova brott för vilka lämpligen ett maximistraff om fängelse i två år bör stadgas.

En viss förändring föresläs i bestämmelserna om förverkande på så sätt alt det för förverkande av insatser inte längre krävs alt någon dömts till ansvar för brott enligt lolterilagstiftningen. Hovrätten ansluter sig till den förändring som sålunda föreslagits, vilket såsom utredningen påpekar in­nebär ett närmande lill brottsbalkens förverkanderegler.

En nyhet i lagförslaget är att länsstyrelsen givils möjlighel alt vid vite förbjuda någon all fortsätta med lotteri eller spel som ej drivs enligt gällande bestämmelser. Denna möjlighet bör enligt hovrättens mening även tilläggas lotterinämnden som ju enligt förslaget skall handlägga lill-ståndsärenden beträffande rikslotterier.

RPS

Vad gäller förverkande av pengar i ulbelalningsaulomater föreligger ett speciellt problem. Både LF och nu föreliggande lagförslag har samma konstmktion i detta hänseende. Vid anordnande av olaga spelverksamhei kan således blott insatserna i spelet förverkas men däremot inte de för vinstulbelalning avsedda pengar med vilka ulbelalningsautomat måste "laddas" för att spel skaU kunna anordnas. Är anordnarens påstående att automaten laddats med visst belopp inle osannolikt, kan beloppet fredas från förverkande. Vid olaga innehav av utbetalningsaulomat kan däremot aulomaten "med innehåU" förverkas. Delta bör enligt rikspolisstyrelsens uppfattning gälla även vid anordnande av olaga spel på automater.


 


Prop, 1981/82:170                                                               299

BRÅ

Som tidigare nämnts har BRÅ i sin promemoria (PM 1979:4) Dobbleri föreslagit all de mer kvalificerade brotten på lotteri- och spelområdet i fortsättningen bör bestraffas enligt brottsbalkens regler. Utredningen för­utsätter att de förslag som BRÅ framfört i promemorian leder till lagstift­ning. Utredningen har därför inle funnit behov av att i förslaget till lotteri-och spellag ta in särskilda bestämmelser mot den mer kvalificerade brotts­ligheten på lolteriområdet. Om BRÅs förslag inle leder till lagstiftning föresläs däremot en särskild straffbestämmelse, men utredningen utgår alltså ifrån alt alla kvalificerade brott hänförs till brottsbalken.

BRÅ har i nämnda promemoria föreslagit en slraffskala på böter eller fängelse i högst sex månader för brott mot lotieriförordningen. Utredning­en föreslär i lotteri- och spellagen en motsvarande bestämmelse med en straffskala upp lill ell års fängelse.

BRÅ StäUer sig tveksamt lUl om del här finns behov av slraffmaximum pä ett års fängelse. Straff för de kvalificerade brotten skall ju, även enligt utredningens utgångspunkt, ådömas enligt brottsbalken. En straffskala på fängelse i högst ett år kan endast motiveras om det kan förekomma allvar­liga brott som skall straffas enligt lotteri- och spellagens straffbestäm­melse. Enligt BRÅs uppfattning bör straffet för brott mot lotteri- och spellagen vara böter eller fängelse i högst sex månader. Om det däremot klarläggs att lotteri- och spellagen kommer att tillämpas för vissa grova brott kan en straffskala på högst ett års fängelse vara lämplig.

Enligt den föreslagna straffbestämmelsen i lotteri- och spellagen kom­mer straffansvaret att riktas mot anordnaren av lotteriet eller spelet, dvs. i de flesta fall en företrädare för en förening. Ett sådant straffansvar brukar betecknas som självständigt förelagaransvar. Den formen av straffansvar innebär alt det straffbara förfaringssättet kommer att ligga någon företrä­dare för föreningen lill last.

Utredningen har emellertid genom ett uttryckligt stadgande i lagförsla­gets 37 § hänvisat lill att brottsbalkens medverkansregler bör tillämpas analogt mot brott enligt lotteri- och spellagen.

Då en lagöverträdelse begåtts i en juridisk persons verksamhet är det i praxis vanligt all straffansvaret läggs på den juridiska personens ledare. De som medverkat till överträdelsen går i regel fria, eftersom det är endast i myckel speciella fall av kvalificerad medverkan som man kan tänka sig straffansvar för föreningsmedlemmar.

Ett fullständigt medverkansansvar framstår å ena sidan i flera fall som olämpligt. Lottförsäljare bör exempelvis inte drabbas av ansvar. Å andra sidan framstår del som orimligt att ansvar inte skulle kunna ådömas annan än företrädare för förening, i fall då s. k. serviceföretag anlitas för den praktiska hanteringen.

BRÅ anser att medverkansreglernas tillämpning närmare bör behandlas i förarbetena till en lagstiftning på lotteri- och spelområdet.

Postverket

1 det ofta jäktiga postarbetet kan det inte undvikas att betalning till utlandet som kan antas avse insats i utländskt lotteri eller spel någon gång förmedlas av förbiseende. Sådant förbiseende av posttjänsteman bör enligt vår uppfattning inle vara straffbart som oaktsamhet enligt 36 §. Vi yrkar bestämt på att brott mol 24 § som sker av oaktsamhet inte straffbeläggs.


 


Prop, 1981/82:170                                                               300

Länsstyrelsen i Kristianstads län

Lotteriutredningen anför på sid 447: "Beivrande av brott mot lotteriför­ordningen ingår visserligen i polisens allmänt brottsförebyggande verk­samhet men har där så låg prioritet att ingripanden sker endast i undantags­fall." Länsstyrelsen har genom vissa händelserför nägra är sedan fått klart för sig att utredningens citerade uttalande gäller även här i länet. Ett stort dilemma synes följaktligen vara, all eflerievnaden av nuvarande lotteri­regler mäste anses vara dålig. Något konkret för att åstadkomma en förbättring därvidlag har inle kunnat framföras av utredningen. Länsstyrel­sen beklagar, att sä är fallet, men kan inle heller ge förslag lill lämpliga ätgärder. Det är nämligen inte realistiskt med kraftiga skärpningar av påföljderna eller särskilda polisiära satsningar.

AB Tipstjänst

Bolaget vill kraftigt understryka betydelsen av att åtgärder vidtas för att stoppa den illegala spelverksamheten, som enligt utredningen omsätter ca. 500 milj. kr. per år och förefaller att öka för varje år.

TCO

Utredningen berör i sitt betänkande förhållandevis ingående totalisator­spelet och i samband därmed konstaterad förekomst av illegal book­making.

TCO anser att det hade varit önskvärt att utredningen mer ingående behandlat vilka åtgärder som kan genomföras för att begränsa denna typ av kriminalitet.

Utredningen berör dock endast marginellt att bookmaking bör bli före­mål för en straffskärpning. Utredningen redovisar i övrigt inga förslag till åtgärder i denna del vilket enligt TCOs mening är beklagligt mot bakgrund av det uppenbara sambandet med övrig ekonomisk och organiserad brotts­lighet av allvarlig natur.

ATG

När det gäller utredningens förslag i övrigt vill ATG framhålla att om BRÅ:s förslag (PM 1979: 4) till ändring av brottsbalken inte genomföres är det angeläget att straffen enligt förslaget lill Lag om lotteri och spel skärps. Av stor praktisk betydelse är bestämmelsen om förverkande i 38 S, därvid jämkningsmöjlighet endast bör utnyttjas undantagsvis.

STC

STC anser det angeläget att påföljderna för otillåten förmedling av vadhållning och för bookmaking kraftigt skarpes. Vid otillåten förmedling föreligger ofta bookmaking men bevissvårighelerna är stora. Genom book­making undgår betydande belopp beskattning.

BRÅ har föreslagit vissa ändringar av brottsbalken, innebärande skärpta straff för nämnda brott. Om dessa förslag inte genomföres bör straffen i lotteriulredningens förslag till Lag om lotteri och spel skärpas. Största avskräckande effekt har bestämmelserna om förverkande av uppburna insatser. Insatserna bör som huvudregel förklaras förverkade.

SGC

Vad slutligen avser lolteriutredningens synpunkter rörande behovet av straffskärpningar för illegalt spel vill SGC ansluta sig lill detta och under­stryker det angelägna i att sädana skärpningar kommer till stånd.


 


Prop. 1981/82:170                                                               301

19   Finansiering och beskattning

Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten är positiv även beträffande utredningens förslag att myn-dighelemas arbete på lotteri- och spelområdet i framliden skall finansieras genom avgifter som erläggs av spelanordnarna samt att stämpelskatterna och lotterivinstskatterna avskaffas för traditionella lotterier. Kammarrät­ten ansluter sig även i övrigt i stort till utredningens överväganden och förslag.

1 huvudsak samma synpunkter som framförs av kammarrätten i Göte­borg framförs av bl.a. RRV, länsstyrelserna i Ålvsborgs och Värmlands län, HCK, DHR, landstingsförbundet och KFUK-KFUM.s riksförbund.

RSV

Förslagen i beskaltningsfrågorna är genomgående tämligen summariska. Utredningen har inle heller upprättat något författningsförslag då det gäller beskattningen av spel och lotterier. Utredningen har framhållit att den anseti det ligga utanför sill uppdrag alt utreda skallefrågorna. RSV ifråga­sätter lämpligheten av alt genom ett system med en särskild kontrollavgift låta lotteri- och spelanordnarna stå för kostnaderna för tillsyn och kontroll. Ett av skälen lill detta är den inkonsekvens detta skulle innebära i förhål­lande lill anordnandet av bingospel, för vilket spel nägon förändring av beskattningen inle föreslås, samt av roulett- och kortspel. Anordnarna av bingo, roulett- och kortspel skall enligt förslaget erlägga såväl spelskatt som kontrollavgift under del alt anordnare av traditionella lotterier skall erlägga endast kontrollavgift. För lotterier inom den s. k. fria sektorn skall varken skatt eller kontrollavgift las ut. Anordnarna av totalisaiorspel beta­lar både totalisatoravgift och särskilda kontrollantarvoden. Genom försla­get uppkommer således en ny snedvridande effekt mellan spelformerna. Detta bör enligt RSVs mening undvikas.

Ett annat skäl till RSVs ställningstagande är att kontrollavgiften, enligt utredningens mening, inte skall få disponeras av tiUståndsmyndigheterna. Avgifterna skall i stället redovisas på statsbudgetens inkomstsida (sid. 459) och kostnaderna i resp. myndighets budget. Något skäl alt under sådana förhållanden gå ifrån en skattefinansiering torde inle föreligga.

I särskilt yttrande lill betänkandet har också framförts all del föreslagna avgiftssystemet sannoUkt skulle kräva en egen kontroll- och indrivningsap­parat, samtidigt som den genomsnittliga avgiften skulle bli relativt liten. Besväret och kostnaderna för liUståndshavare och myndigheter i samband med en sådan avgiftsfinansiering slår enligt vad som framhålls i yttrandet inte i rimlig proportion till de ca 25 milj. kr. som avgiften beräknas ge statsverket i inkomst. RSV delar denna uppfattning.

RSV vill vidare framhålla alt om en kontrollavgift skall tas ut måste ett särskilt regelsystem införas beträffande fastställelse av avgift, besvärs­ordning, motpart m. m. Om kostnaderna i stället täcks genom uttagande av en punktskall kan del regelsystem som finns i lagen (1959:92) om förfaran­det vid viss konsumfionsbeskatlning tillämpas.

Sammanfattningsvis avstyrker RSV förslaget om kontrollavgift.

För de lotterier som av utredningen kallas traditionella lotterier utgår

f. n. lotterivinstskatt och/eller stämpelskatt   

------ Det är inte ändamålsenligt att slopa en fungerande beskattning och i


 


Prop, 1981/82:170                                                  302

stället införa en sannolikt administrativt besvärlig avgift. Om skatten har vissa ej önskade effekter, bör de undanröjas genom justering av skattereg­lerna.

RSV vill framhålla att de ifrågavarande skatterna är relativt lätta all administrera. En komplikation för säväl beskattningsmyndighelen som lotterianordnarna är dock all de traditionella lotterierna beskallas enligt två olika författningar. Svårigheter har visat sig föreligga för vissa lotteri­anordnare alt hälla isär de olika reglerna. I fräga om stämpelskatten delar RSV utredningens uppfattning att beskattning i vissa fall undgås genom alt uppdelning sker i smålotterier (- 15000 kr).

Enligt RSVs uppfattning är det rättvist och riktigt att anordnare av traditionella tillslåndslollerier beskallas i nägon form. För delta talar ock­så del faktum, att vinst i utländskt lotteri är skattepliktig enligt kommunal-skatlelagen. Utredningen har inte föreslagit all denna skatteplikt skall slopas. En följd av förslaget är således att vinster i utländska, visserligen i riket förbjudna, lotterier beskattas medan vinster i motsvarande svenska lotterier lämnas obeskattade.

Ytterligare ett starkt vägande skäl för alt behålla en beskattning av de
traditionella lotterierna är den ursprungliga avsikten med och uppbyggna­
den av lotterivinstskatten. Den har, som tidigare anförts, mer setts som ett
substitut för en direkt skatt än en indirekt skatt. 

RSV anser att utredningens förslag om en omsältningskalt på tillständs-

lollerier i princip är en godtagbar lösning.    RSV anser således all del

borde vara möjligt ersätta nu gällande stämpelskatt och lotterivinstskalt
med en omsättningsskatt vad gäller de tradifionella lotterierna.  

Oavsett vilket alternativ för beskattning av lotterier som väljs, måste skattskyldigheten och skattesatsens storlek utredas närmare. Såsom tidi­gare påpekats bör om möjligt samma skattesats eftersträvas för bingospel och övriga lotterier. Å andra sidan torde del vara uppenbart alt traditionel­la lotterier f. n. kan bära en högre skatt än bingospel, då nettobehåUningen på traditionella lotterier regelmässigt är större.

Hela frågan om beskattningen av lotteri och annat spel bör enligt RSVs mening utredas särskilt. Vid en sådan utredning bör enligt verkets mening en generell omsättningsskatt på de traditionella lotterierna utgöra utgångs­punkt för övervägandena.

Utredningen föreslår att spelskatten på roulett- och kortspel skall ändras fill att utgå per spelbord och inte per fillstånd. Vad gäller kortspel skall endast Black Jack tillåtas. Enligt utredningens mening bör man överväga att införa en progressiv avgift så att skattebeloppet höjs för det andra spelbordet och en ytterligare höjning sker för det trejde osv.

RSV finner i likhet med utredningen alt spelets omfattning bör få större betydelse för skattens storlek. Nu drabbar skatten anordnarna ojämnt. Mindre restauranger med liten omsättning på ett spelbord erlägger i vissa fall samma skatt för ett tillstånd som andra restauranger gör, där spel pågår hela dagarna och vid flera spelbord. Skattebelastningen kan i sådant fall framstå som orättvis.

Enligt RSVs mening bör skatten beräknas antingen pä grundval av
behållningen (nettobeskatlning) eller per spelbord.

RSV anser således alt avsevärda förändringar bör göras i de nuvarande reglerna om spelskatt. Även dessa regler bör övervägas av den särskilda utredning som RSV anser bör filisättas.

Punktskatteutredningen framför i huvudsak samma synpunkter som RSV.


 


Prop, 1981/82:170                                                               303

LON

LON har i och för sig ingen invändning mot förslaget i vad gäller kostnadsansvaret och utbetalning av kontrollantarvode. Däremot ställer sig LON tvekade lill förslaget att länsstyrelserna skall avkräva anordnare av lotterier och spel en kontrollavgift. Enligt LONs mening synes den föreslagna rutinen vara krånglig och medföra onödiga kostnader för bland annat bevakning och ev. indrivning. LON förordar därför en lösning där kontrollavgift och skall samordnas sä alt uppbörden kan ske i ett samman­hang. En lämplig lösning skulle vara att kontrollavgiften bakades in i skatten för spel och lotterier.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framför i huvudsak samma synpunkter som LON.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Enligt länsstyrelsens mening är det väsentligt alt de kostnader, som myndigheternas verksamhet på lolteriområdet föranleder, helt läcks ge­nom avgifter.

Länsstyrelsen anser att om en omsättningsskatt infördes för de traditio­nella lotterierna delta senare alternativ vore att föredra framför utredning­ens huvudförslag. Härigenom skulle uppbörden av kontrollavgiften bli enhetligare och därmed enklare. - — - Utformningen av beskattnings-systemet har gett negafiva effekter pä lotteriernas utformning. Stämpel­skatten har lett tiU att man för att undgå skatt hellre anordnar flera små lotterier än ett större. Lotterivinstskatten har givetvis lett lill att värdeful­lare vinster inte förekommh i någon större omfattning och aUl efter pen­ningvärdets fall har vinsternas kvalitet försämrats. Länsstyrelsen ser del

därför som angelägel att nuvarande beskallningssystemet förändras.          

- Beträffande roulettspel tillstyrker länsstyrelsen utredningens förslag.

I huvudsak samma synpunkter som framförs av länsstyrelsen i Stock­holm län framförs av länsstyrelserna i Gävleborgs, Örebro och Västerbot­tens län.

Länsstyrelsen i Kalmar län

Genom den föreslagna konstruktionen av kontrollavgifter skulle bingo-
spelet belastas med ytterligare pålagor. Detta synes särskilt olyckligt efter­
som bingospelei nu har stagnerat jämfört med andra former av spel.
Länsstyrelsen föreslår därför att kontrollavgiften för bingospel minskas sä
att den motsvarar endast kostnaderna för konlrollantarvodet. - - -
Beträffande uppbörden av kontrollavgifter föreslär utredningen all inbetal­
ning sker i samband med ansökan. För bingospel skall dock inbetalning ske
i efterhand. Förfarandet med förskottsbetalning är emellertid ej lämpligt
med tanke på alt många sökande ej fär tillstånd och att de sökande ej på
förhand vet hur stor kontrollavgiften blir.------

Lånsstyrelsen i Blekinge län

Länsstyrelsen delar i princip utredningens uppfattning att myndigheter­nas hantering av ärenden om lotterier och spel skall vara självbärande.

------ Länsstyrelsen ifrågasätter om det ur administrationssynpunkl kan

vara försvarbart alt beträffande mindre lotterier - med en högsta omslut-


 


Prop, 1981/82:170                                                               304

ning av 20000 kronor per förening och är - först avkräva en kontrollavgift
saml därefter i form av arvode till kontrollant utbetala en del av detta
belopp.-----

Länsstyrelsen i Kristianstads län

Del framstår som tilltalande om kontrollanlarvode, skatt och expedi­tionsavgift kunde slås samman till ett belopp, som dä skulle betalas till tiUståndsmyndigheten. Emellertid blir resultatet inle annat än att skatt och expeditionsavgift slås samman samt att tUlståndsmyndigheten måste åla sig alt ta emot, kontrollera och vidarebefordra kontrollantarvodet. Vinsten skulle vara färre bindningar mellan kontrollant och anordnande förening. Denna synpunkt är beaktansvärd, men den kan i allt väsentligt tillgodoses genom att det uppdrages åt tillståndsmyndigheten att fastställa arvode till kontrollanten. Alt låta myndigheten ocksä syssla med betalningsförmed­ling, när resurserna för viktigare uppgifter är mycket knappa, verkar inle

lämpligt.----- Länsstyrelsen vill således sammanfattningsvis anföra, att

inbetalningen - mer eller mindre i förväg - till tiUståndsmyndigheten inte bör omfatta kontrollantarvodet. Detta bör emellertid bestämmas av tiU­ståndsmyndigheten i samband med att tillstånd lämnas, och det kan anges som ett maximibelopp. Själva betalningen till kontrollanten bör kunna gå direkt frän anordnaren av lotteriet eller spelet. Man mäste också räkna med alt tillståndsmyndigheterna kommer att få visst arbete med reslilu-tionsärenden.

Lånsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Dä det gäller avgiftsfinansieringen delar länsstyrelsen de. synpunkter som anförts av Bertil Regardt och U|f Ekström i särskilt yttrande i utred­ningen.

Bestyret med den av utredningen föreslagna kontrollavgiftens beräkning och betalning kommer sannolikt att bliva administrativt tungrott.

Om statsmakterna som föreslagits avstår från att ta ut avgifter från de ideella föreningarna, kommer detta att utgöra ett värdefullt ekonomiskt slöd för dessa. Länsstyrelsen anser dock att avgifter skall utgå i de fall nettobehållningen för roulettspel och liknande inte tillfaller ideella för­eningar.

I huvudsak samma synpunkter som framförs av länsstyrelsen i Göte­borgs och Bohus län framförs av bl.a. länsstyrelserna i Östergötlands, Jämtlands och Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet, Umeå kommun, RF och FPC.

lOGT-NTO

När det gäller kontrollen har lOGT-NTO också tidigare framfört alt lotterikonlrollanterna borde betalas av myndigheten istället för som hittills av lotterierna. På så sätt undvikes att kontrollanten står i något beroende­förhållande till anordnaren av det lotteri som granskas. När det gäller formerna for att täcka de kostnader som delta för med sig från myndighe­ten vill vi instämma i det särskilda yttrande som avgivits av Bertil Regardt och Ulf Ekström vad avser avgiftsfinansieringen.


 


Prop. 1981/82:170                                                  305

Stämpelskatteutredningen

Om kostnadstäckande avgifter införs, tillstyrker utredningen att expedi­tionsavgiften för lotleritillslånd slopas. En sådan lösning ligger i linje med stämpelskatteutredningens direktiv där det pekas på möjligheten att ersät­ta avgifter eriligt expeditionskungörelsen med kostnadstäckande avgifter. Utredningen har ingen erinran mot att avgiften differentieras på det sätt som har föreslagits. Inle heller vill utredningen motsätta sig förslaget all

låta tillsynskostnaderna täckas av avgiften,         Från teknisk synpunkt

möter enligt utredningen inget hinder mot all genomföra förslaget om slopad stämpelskatt på s,k. traditionella lotterier. Utredningen vill dock framhålla att lotteriutredningens förslag att kompensera lotteri- och spel­anordnarna för kontrollavgiften genom att avskaffa stämpel- och lotteri­vinstskatterna inte är invändningsfri. Enligt stämpelskatteulredningens mening kan en skatt mycket väl tas ut vid sidan av kostnadstäckande avgifter.   - Utredningen vill dock påpeka all nuvarande dubbla beskattning av vissa lotterier genom både stämpelskall och lotterivinst­skatt synes mindre tillfredsställande.

AB Tipstjänst och Svenska penninglotteriet AB

Bolaget har ingen erinran mol utredningens förslag, att stämpel- och lotlerivinstskatterna på s. k. traditionella lotterier avskaffas. Bolaget vill emellertid tillägga, all del även finns anledning all pröva, i vilken utsträck­ning tips- och penninglöner skall vara underkastade bestämmelserna i lagen om lotterivinstskatt. Del kan i och för sig vara lämpligt all vidta vissa ändringar, bl. a. som en följd av den fortlöpande försämringen av penning­värdet, men dessutom är del nödvändigt att snarast vidta ätgärder för att eliminera de olikheter i fråga om skatter och statsverkets andel i övrigt som föreligger mellan ä ena sidan tips och penninglotter samt ä andra sidan V 65.

NDM

NDM anser, liksom utredningen, att lotteri- och speltillsynen skall vara självfinansierande. Delta överensstämmer med den ordning som inom en nära framtid torde komma att genomföras på insamlingsområdet,

Sveriges hotell- och restaurangförbund

De nuvarande skattereglerna innebär all mindre stadshotell, som endast i begränsad omfattning anordnar spel, fär en proportionsvis högre belast­ning än andra. Det kan av ekonomiska skäl för dessa företag många gånger vara uteslutet att anordna förströelsespel, som pä andra restauranger litgör en normal service för gästerna. En skalteminskning för dessa företag är synnerligen påkallad och bör genomföras.

Svenska korporationsidrottsförbundet

- - - Vi förutsätter att skänkta priser som lottas ut i avsikt alt stimulera till deltagande även i fortsättningen är skattebefriade. Rikskor­pen anser emellertid att alla priser vid motionsaktiviteter etc. skall vara befriade från skatt även om arrangören själv inköpt dem. Ändamålet med utlottning till deltagare istället för att följa en resultatlista är den. att locka människor att inte avslå frän att delta av rädsla för att komma i slutet pä en resultalUsla. De pressas då inle heller att överskrida sin egen prestations­nivå.

20   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 170


 


Prop, 1981/82:170                                                            306

20    Besvärsordningen

RRV

RRV ifrågasätter vidare om lotlerinämnden skall vara sista besvärsin­stans.

LON

1 betänkandet föreslås att lotlerinämnden bland annat skall pröva besvär i sista instans över länsstyrelsebeslut ifråga om lotterier och spel samt meddela föreskrifter för fillämpningen av bland annat lagen om lotteri och spel. Enligt LONs mening är det principiellt tveksamt att låta besvär över länsstyrelsens beslut avgöras slutligt av en central sektormyndighet och ej av regeringen. Det väsentligaste motivet för förslaget synes vara att avlas­ta regeringen mera detaljbetonade ärenden. Denna synpunkt är givetvis väsentlig men med tanke bland annat på lotteriers betydelse för förenings­verksamhet m, m, kan den enligt LONs mening ej väga upp det principiellt tveksamma i att den slutliga prövningen ej görs av regeringen utan av ett sektoriellt centralt verk. Härutöver kan ifrågasättas att en myndighet ges både rätten att slutligt avgöra vissa ärenden och rätten att utfärda föreskrif­ter för hur ärendena skall behandlas i lägre instans.

Länsstyrelsen i Blekinge län

Till sist vill länsstyrelsen något beröra frågan om utredningens förslag att lotterinämnden skall vara sista besvärsinstans och samtidigt ha yttersta ansvaret för utfärdande av anvisningar och föreskrifter i alla typer av lotteriärenden. Länsstyrelsen finner denna ordning vara principiellt otill­fredsställande. Länsstyrelsen anser att regeringen i handelsdepartementet skall vara sista besvärsinslans.

Sveriges advokatsamfund

Slutligen anser samfundet, att besvärsbestämmelserna i de båda författ­ningsförslagen inte tillgodoser rimliga rättssäkerhetskrav. Det kan således enligt samfundets uppfattning inte vara lämpligt, att den myndighet, sta­tens lotterinämnd, som med mycket vidsträckta befogenheter skall utöva tillsyn över lotterier och spel och efterlevnaden av huvudförfaltningen, ocksä skall vara sista instans i ärenden, där beslutanderätten i första hand tillkommer länsstyrelse.

Barnens dags riksförbund

Vidare anser vi att det måste finnas möjlighet till högsta rättsliga pröv­ning i fall av ivisligheter rörande länsstyrelsers och därefter slatens lotte­rinämnds beslut. Det räcker inte med två instansers prövning enligt vår mening.

21    Övrigt

Svea hovrätt

Slutligen mä anmärkas att utredningen inle synes ha diskuterat olika problem som kan tänkas uppkomma i samband med ikraftträdandet av den föreslagna lagen eller närmare övervägt huruvida denna bör kompletteras med särskilda övergångsbestämmelser.


 


Prop, 1981/82:170                                                               307

Sveriges advokatsamfund

Då lagbestämmelser pä del aktuella området säkert alltid kommer att medföra tolknings- och tillämpningssvårigheter, ifrågasätter samfundet även, om icke huvudförfattningen bör kompletteras med bestämmelser, som ger möjlighet att hos statens lolterinämnd begära förhandsbesked i frågor angående lotterier och spel.


 


 


 


Prop, 1981/82:170                                                               309

BUaga4

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken (16 kap. 14 och 14 a §§) i BRÅ PM 1979:4 Dobbleri

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs all 16 kap. 14 och 14 a §§ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

16 kap. 14 §'

Anordnar någon för allmänheten      Anordnar någon olovligen för all-

äventyrligt spel om penningar eller mänheten spel eller lotteri som med
penningvärde eller tillåter nägon så- hänsyn tUl sin art, insatsernas eko-
dant spel i lokal som han upplåtit ål nomiska värde och övriga omstän-
allmänheten, dömes för dobbleri digheter framstår som äventyrligt
till böter eller fängelse i högsl sex eller ägnat att tillföra anordnaren
månader.
                                     en betydande ekonomisk vinning,

eller tillåter någon sädant spel eller
lotteri i lokal som han upplåtit ät
allmänheten, dömes för dobbleri
till böter eller fängelse i högsl två
år.
Dellager någon i spel som avses i
Deltager någon i spel eller lotteri

första stycket och som anordnats som framstår som äventyrligt och
för allmänheten eller eljest äger som olovligen anordnats för all­
rum i lokal vartill allmänheten har mänheten eller eljest äger rum i lo-
tillträde, dömes för dobbleri till kal vartill allmänheten har tillträde,
böter.
                                          dömes för dobbleri till böter.

16 kap. 14 a §-

Är brott som i 14 § första stycket     Är brott som i 14 § första stycket

sägs att anse som grovt, skall för sägs att anse som grovt, skall för
grovt dobbleri dömas lill fäng- grovt dobbleri dömas till fäng­
else i högst två år.
                       else, lägst sex månader och högst

fyra år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om verksamheten bedrivits yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller el­jest varit av särskilt farlig art.

Denna lag träder i kraft

' Senaste lydelse 1972:222. ' Senaste lydelse 1972:222.


 


Prop, 1981/82:170                                                  310

Utdrag
LAGRÅDET
                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-05-27

Närvarande: f d. juslifierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssamman­träde den 6 maj 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för handelsdepartementet Molin beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.    lotlerilag,

2.    lag om ändring i brottsbalken.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars-Gö-ran Klemming. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.


 


Prop, 1981/82:170                                                               311

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET
                     PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-05-27

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Wirtén, Andersson, Boo, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Molin

Proposition med förslag till lotterilag, m. m.

1    Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1.    lotlerilag,

2.    lag om ändring i brottsbalken.

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin-

2 Vissa skattefrågor

2.1 Nuvarande förhållanden

Lotterier, utom bingo- och roulettspel, träffas f n. av vinstskatl och stämpelskatt.

Som tidigare (avsnitt 2.1 i lagrådsremissen) har nämnts utgår ingen skatt vid totalisatorvadhållning. 1 stället utgår en totalisatoravgift.

Bestämmelserna om lotterivinstskatt finns i lagen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotlerivinster (ändrad senast 1974: 856). Denna skatt skall erläggas för vinster i både penninglotterier och traditionella lotterier (ex­empelvis varu- eller tombolalotterier). 1 penninglotterier beskattas vinster vars värde överstiger 50 kr. och i traditionella lotterier vinster med ett värde över 200 kr. För vinster på premieobligationer är skatten 20% och i fråga om andra vinster 30% av vinstens värde, inklusive lolterivinstskatt.

Bestämmelser om stämpelskatt finns i slämpelskaltelagen (1964:308, omtryckt 1979:1060, ändrad senast 1980:963). Stämpelavgift uttogs ur­sprungligen på både penning- och vamlollerier. När penninglotterierna förstatligades borttogs stämpelavgiften. Enligt nu gällande regler las stäm­pelskatt ut med 5% på den del av omslutningen i tiUståndslotterier som överstiger 15000 kr. Sådana lotterier belastas alltså med både lotterivinst­skalt och stämpelskatt.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 6 maj 1982.


 


Prop, 1981/82:170                                                  312

På bingo- och roulettspel utgår spelskatt enligt lagen (1972:820) om skatt på spel (omtryckt 1978:761, ändrad senast 1978:761). Skatten på bingospel tas ut med 5% av omsättningen. Spelskatten pä roulettspel utgår med ett visst belopp per månad och speltUlstånd. Beloppet är 1500, 3 500 eller 5000 kr. och är beroende bl. a. av om anordnaren har tillstånd all efler kl. 1 servera spritdrycker, vin eUer starköl enligt lagen om handel med drycker samt av antalet dagar per vecka som spelet får bedrivas.

I lagrådsremissen (avsnittet 2.1) har redogjorts för de nuvarande skat­teintäkterna avseende lotterierna.

2.2     Lotteriutredningen

Utredningen föreslår alt bäde lotterivinstskatten och stämpelskatten på de tradifionella lotterierna skall slopas. Därvid bör beaktas utredningens förslag om kontroUavgifter (jfr avsnitt 2.12.2 i lagrådsremissen), vUka avgifter är avsedda alt bl. a. kompenserna skattebortfallet. Vidare föreslås att spelskatten pä roulettspel skall utgå per spelbord i stället för som nu per tillstånd. Bingoskatten anses väl avvägd.

Som skäl för att slopa stämpelskallen anför utredningen bl.a. att denna skatt har fört med sig vissa negativa effekter från lotteriregleringssyn-punkt. Det förekommer att man hellre anordnar två lotterier med vardera 15000 kr. i omslutning än ett lotteri med 30000 kr. i omslutning. Detta har dels ökat belastningen på myndigheterna som fått fler ärenden än nödvän­digt att handlägga, dels medfört högre kostnader och mer arbete för arran­görerna. Vidare anför utredningen all del i lokala och regionala lotterier är myckel sällsynt att det förekommer vinster som är värda mera än 200 kr. Enligt utredningens mening är skallereglerna inle särskilt väl förenliga med lotterianordnarnas eller lottköparnas intressen.

2.3     Föredraganden

De flesta remissinstanserna ansluter sig fill förslaget om att beskattning­en av de traditionella lotterierna avskaffas. RSV anser emellertid all skat­terna pä dessa lotterier bör ersättas av en omsättningsskatt och att en ny sådan utformning av beskattningen bör föregås av en särskild utredning. Förslaget om en justering av spelskallen på roulettspel tiUstyrks i aUmän­het av remissinstanserna.

Enligt vad jag har erfarit delar stämpelskatleutredningen (B 1977:06) lotteriutredningens uppfattning att stämpelskatten pä lotterier bör avskaf­fas.

Hantverkslotlerierna i Stockholm, Göteborg och Malmö har i skrivelser fill regeringen hemställt att gränsen för skattepliktiga vinster i de traditio­nella lotterierna höjs från 200 kr. till 400 kr. Som skäl anförs all gränsen har varit oförändrad sedan år 1966.

Vad gäller beskattningen av de tradifionella lotterierna delar jag den uppfattning som har framförts frän olika håll, nämligen att den nuvarande dubbelbeskattningen är olillfredsslällande. Svårigheter föreligger för lot-


 


Prop, 1981/82:170                                                  313

lerianordnama all hålla isär de olika regelsystemen. Dessutom medför den dubbla beskattningen en tyngande administration. En av beskaliningsfor-merna bör därför lämpligen avskaffas.

Jag är däremot inle beredd att helt slopa beskattningen av dessa lotte­rier. Detta skulle innebära en alltför stor konkurrensfördel i förhållande fill det beskattade bingospelet. Dessutom kan erinras om alt vinster i svenska lotterier inle är skatteplikfiga inkomster enligt kommunalskattelagen (1928:370).

Vid valet av beskattning av de traditionella lotterierna bör framhållas all lofterivinstskatlen skall ses som eU substitut för den direkta skatten och att den även träffar vinster i penninglotterier. Den är också enligt RSV lätt att administrera. Stämpelskattens utformning medför däremot nackdelar. Lotterianordnarna delar ofta upp ett lotteri i flera små, varigenom beskatt­ning undviks och ett ökat arbete uppkommer för fiUståndsmyndigheterna. Dessutom ger stämpelskatten låga intäkter.

Jag föreslår därför alt lotterivinstskatten bibehålls på de traditionella lotterierna och att stämpelskatten på lotterier avskaffas.

Med beaktande bl.a. av att gränsen för lolterivinslskalt har varit oför­ändrad sedan år 1966 föreslår jag att gränsen för skattefria vinster i vam-lofterierna höjs frän 200 till 500 kr.

Som jag tidigare (avsnitt 2.7.2.6 i lagrådsremissen) har förordat bör de s.k. frisektor-lolterierna fä avse vinster om högst 500 kr. Härigenom kommer ocksä dessa lotterier att hållas utanför del skattepliktiga området, vilket frän kontrollsynpunkl är en uppenbar fördel.

Vad som nu har föreslagils medför ett visst bortfall av slatens skattein­komster. För att kompensera delta bortfall är det enligt min mening mest ändamålsenligt aft göra vissa justeringar i fräga om beskattningen av bingo­spel. Skatten på defta spel infördes år 1974 (jfr avsnitt 2.1 i lagrådsremis­sen) och bestämdes då tiU 5 % av omsättningen. Sedan dess har spelet ökal starkt i omfattning. Enligt min mening bör skatten nu höjas till 5,5% av omsätiningen.

Spelskatten på roulettspel utgår enligt gällande regler med ett visst belopp per tillstånd, oberoende av om tillståndet utnyttjas lill spel på ett eller flera spelbord. Jag finner del mer rättvist att skallen anknyts till antalet spelbord. Vidare anser jag del tillräckligt med tvä skattesatser, den högre om spelet bedrivs minst 3 dagar i veckan och den lägre i annat fall. Mol bakgmnd av det tidigare (avsnitt 2.7.5 i lagrådsremissen) anförda bör vidare anknytningen lill tillstånd enligt lagen om handel med drycker slopas. Vid skattens bestämmande bör beaktas bl.a. alt beloppet 5000 kr. har varit oförändrat sedan den 1 januari 1976, att beloppen 3 500 respekfive 1500 kr. varit oförändrade sedan den 1 april 1973 samt att del högsta värdet av insatserna i spelet höjdes den I januari 1979 från 50 öre till en krona. Vidare bör beaktas att jag tidigare föreslagit att värdet av högsta insats i spelet skall höjas till två kr.

I allmänhet avser tillstånden till roulettspel f. n. endast ett spelbord.


 


Prop, 1981/82:170                                                  314

Jag föreslår att spelskatten på roulettspel bestäms tUl 6000 kr. per månad och tillstånd, om tillståndel innebär räti lill spel minst tre dagar per vecka, och fill 2000 kr. per månad och tillstånd i andra fall. Om tillståndet avser fler än ell spelbord bör ett fillägg göras lill spelskatten med 3000 respektive 1 000 kr. för varje spelbord ulöver ett. Varje spelplan bör i det här sammanhanget anses som ett spelbord. Liksom f.n. bör denna skatt träffa även kortspel och tärningsspel.

Del är svårt att fömtse vad de föreslagna ändringarna kan få för effekter på statens skatteinkomster. Spelskatleinläklerna från roulettspel och bingospel kan beräknas öka med 7-8 milj. kr. per år. Å andra sidan medför den slopade stämpelskatten för vamlotterierna och justeringen av lotteri­vinstskatten en minskning av intäkterna. Sammantaget finns det dock anledning att räkna med att statens inkomster kommer alt vara i huvudsak oförändrade. Det bör vidare beaktas att de föreslagna ändringarna kommer alt medföra besparingar i form av minskad administration för statsverket.

De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den I januari 1983.

I enlighet med vad som nu har anförts har inom handelsdepartementet, ulöver de i lagrådsremissen anmälda lagförslagen 1—2, upprättats förslag till

3.    lag om ändring i lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotteri-vinster,

4.    lag om ändring i slämpelskaltelagen (1964: 308),

5.    lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel.

I dessa frågor har jag samrått med chefen för budgetdepartementel. Lagförslagen är tekniskt okomplicerade. Även i övrigt är förslagen sä­dana att lagrådets hörande skuUe sakna betydelse.

3 Organisations- och anslagsfrågor

Som jag fidigare (avsnitten 2.10.3 och 2.11.3 i lagrädsremissen) har föreslagit bör ärenden om lotterier handläggas av polismyndigheterna, länsstyrelserna, lotterinämnden och regeringen.

Lotterinämnden inrättades på försök den Ijuli 1974 (prop. 1974:51, NU 1974:21, rskr 1974:154) i avvaktan på resultatet av lotteriulredningens belänkande. Jag har tidigare (avsnitt 2.11.1 i lagrådsremissen) berört nämndens nuvarande arbetsuppgifter.

Lotteriutredningen anser all erfarenheterna har varit goda av lolteri­nämndens verksamhet. Inom de områden där nämnden har utfärdat råd och anvisningar har dessa bidragit lill alt underlätta tillståndsprövningen och göra myndigheternas tillståndsprövning mer enhetlig. Nämndens prax­is vid avgöranden av besvärsärenden har också bidragit lill denna utveck­ling. Utredningen föreslär därför att nämnden ges en stadigvarande karak­tär.

Remissinstanserna ställer sig positiva tiU förslaget om att lotterinämnden permanentas.


 


Prop. 1981/82:170                                                  315

Även jag anser att tiden nu är mogen för alt låta den hUtillsvarande försöksverksamheten vid lotterinämnden fä en stadigvarande karaktär. Del finns enligt min mening ett uttalat behov av ett centralt organ som kan följa utvecklingen inom hela lotlerimarknaden och som har det övergri­pande ansvaret för tillsynen och kontrollen. Som jag tidigare har berört kommer därigenom också att skapas fömtsättningar för en mer enhefiig tillämpning samt för en effektiv tillsyn och kontroll. Detta centrala organ bör även i fortsättningen benämnas lotterinämnden. Enligt min mening bör nämnden även i fortsättningen i huvudsak ha de uppgifter som f. n. framgår av nämndens instruktion (1974:223, ändrad senast 1979:628).

Enligt instruktionen för lolterinämnden består nämnden av ordförande, vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Dessa förordnas av rege­ringen. För beredning och föredragning av ärenden m.m. finns ell kansh som f. n. har 4,5 helårsbefaltningar. Kansliet förestås av en kanslichef som ocksä ingår som ledamot i nämnden.

Utredningen har inte föreslagit några egentliga förändringar i nämndens organisation. Antalet personer som bör ingå i nämnden föreslås oföränd­rat. Däremot föreslås en utökning av kanslipersonalen. Remissinstanserna framför i allmänhet inte några synpunkter i denna del.

Även jag anser att lotlerinämnden ocksä i fortsättningen bör organiseras i huvudsak som idag. Del bör ankomma pä regeringen att meddela närmare bestämmelser om nämndens organisation och verksamhet. Jag vill här framhåUa alt en strävan mäste vara att nämnden skall ha en bred kompe­tens i de frågor som rör lotterier och spel. Vidare är det angelägel all den sätts samman sä, att den har lämplig insikt i föreningslivets villkor.

Som jag tidigare (avsnitt 2.10.3 i lagrådsremissen) har anfört bör lolteri­nämnden tUlföras vissa arbetsuppgifter, bl.a. prövningen av tillstånd all anordna rikslotterier. Dessa nya arbetsuppgifter, som i princip fillkommer den 1 januari 1983, ryms inle inom ramen för nämndens befintliga resurser. Jag förordar därför att nämnden tillförs 1,5 tjänster. För att möjliggöra denna resursförstärkning kommer medel alt omdisponeras inom handels­departementets verksamhetsområde. Medelsbehovet för budgetåret 1982/ 83 beräknar jag tiU 1070000 kr. Jag har härvid inräknat vissa kostnader för förberedelser inför lagstiftningen.

I budgetpropositionen fill innevarande riksmöte (prop. 1981/82:100, bil. 14) har under förslagsanslaget C 3. Kostnader för vissa nämnder m.m. under punkten 3 för lotterinämnden föreslagits en medelsanvisning om 855000 kr. Riksdagen har i april 1982 beslutat i enlighet härmed. De ytterligare medel för lotlerinämnden för budgetåret 1982/83 som jag nu har förordat bör tillföras nämnden i särskild ordning.

Jag har fidigare anfört att länsstyrelserna bör svara för prövningen av fillstånd bl. a. att anordna tradifionella lotterier inom ett län samt automal­spel, roulettspel och bingospel. De nya arbetsuppgifterna utgörs i huvud­sak av tiUståndsprövningen avseende automalspel och roulettspel och


 


Prop. 1981/82:170                                                  316

kommer att ställa endast begränsade anspråk på länsstyrelserna. Inrättan­det av frisektor-lotteriema kommer troligen att i minst motsvarande grad innebära en avlastning för länsstyrelserna. Jag anser därför alt någon resursförstärkning för länsstyrelsernas del inle är påkaUad. Den av mig förordade lagstiftningen kommer att sammantaget innebära en avlastning för polismyndigheternas del, vUkel är en fördel med hänsyn tUl de all­männa strävandena alt koncentrera polisens resurser till brottsbekäm­pande insatser.

4   Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels alt antaga de av lagrådet granskade förslagen lill

1.    lotterilag,

2.    lag om ändring i brottsbalken,

dels att antaga de till detta protokoll fogade förslagen till

3.    lag om ändring i lagen (1928:376) om särskUd skatt å vissa lotlerivinster,

4.    lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308),

5.    lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt pä spel,

dels att godkänna de rikfiinjer för organisation och tillsyn på lolteriområ­det som jag har förordat.

5   Beslut

Regeringen ansluter sig lUl föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.


 


Prop. 1981/82:170                                                 317

Innehåll

Propositionen  ....................................................     1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................     1

Lagförslag .........................................................     2

1. Förslag till lotterilag   .......................................     2

2.    Förslag till lag om ändring i brottsbalken................     8

3.    Förslag till lag om ändring i lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotlerivinster                   9

4.    Förslag fill lagom ändring i stämpelskattelagen (1964:308)                 10

5. Förslag lill lagom ändring i lagen (1972:820) om skall på spel   ...       12
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 1982
    13

1   Inledning ........................................................ .. 13

2   Allmän mofivering   ...........................................   14

 

2.1       Inledning   .................................................   14

2.2       Huvuddragen av den nya lolleriregleringen   .....    20

 

2.2.1       Lotleriulredningen   ..............................    20

2.2.2       Föredraganden ...................................    22

2.3 TUlämpningsområdet ...................................   25

2.3.1       Nuvarande förhållanden    .....................    25

2.3.2       Lotleriulredningen   .............................. .. 26

2.3.3       Föredraganden ...................................    27

2.4 Lolteribegreppel   ........................................   29

2.4.1       Nuvarande förhållanden                            29

2.4.2       Lotteriutredningen   ............................. .. 30

2.4.3       Föredraganden ................................... .. 31

2.5 Marknads- och tivolinöjen   ...........................   31

2.5.1       Nuvarande förhållanden   ...................... .. 31

2.5.2       Lotteriutredningen   .............................   32

2.5.3       Föredraganden ...................................   33

2.6 Kedjebrevsspel m.m...................................... . 34

2.6.1       Nuvarande förhållanden    .....................   34

2.6.2       Lolteriutredningen   .............................   35

2.6.3       Föredraganden ...................................   35

2.7 Fömtsättningarna för alt få anordna olika lotterier             36

2.7.1      Den huvudsakliga uppläggningen  ............               36

2.7.2      Traditionella lotterier   ..........................   37

 

2.7.2.1        Inledning ..................................   37

2.7.2.2        Anordnare och ändamål  .............   38

2.7.2.3        Behovsprövningen m.m................ .. 47

2.7.2.4        Försäljningsområdet  ..................   50

2.7.2.5        Insatser, vinster, vinstandel och avkastning   51

2.7.2.6        Den fria sektorn ........................   52

 

2.7.3      Lotterier som anordnas i samband med offentliga nö­jestiUställningar m. m               57

2.7.4      Aulomatspel  .......................    ........... . 61

2.7.5      Roulett-, kort- och tärningspel   .............   66

2.7.6      Bingospel   ......................................... . 69

2.7.7      Penninglotterier m. m............................ . 74

2.7.8      Massmedielotterier och reklamloiterier   .... . 78

2.7.9      Kedjebrevsspel m. m............................. . 81

2.7.10   Frågan vilka lotter m. m. som skall få användas                   81

2.7.11....................................................... Serviceföretagen                    85


 


Prop, 1981/82:170                                                 318

2.8 Innehavsregleringen av vissa spelaulomater m.m    89

2.8.1       Nuvarande förhållanden    ..................... .. 89

2.8.2       Lotleriulredningen   ..............................    90

2.8.3       Föredraganden ...................................    91

2.9 Förbud mol all främja deltagande i vissa lotterier m. m                  91

2.9.1       Nuvarande förhållanden   ...................... .. 91

2.9.2       Lotleriulredningen   .............................. .. 92

2.9.3       Föredraganden ...................................    93

2.10............................................................... TUlståndsmyndigheterna                    95

2.10.1    Nuvarande förhåUanden   .....................    95

2.10.2    Lotleriulredningen   ..............................    96

2.10.3    Föredraganden ...................................    96

2.11............................................................... TUlsyn och kontroU                 98

2.11.1    Nuvarande förhållanden    .....................    98

2.11.2    Lofteriulredningen   ..............................    98

2.11.3    Föredraganden ................................... 100

2.12................................................................ Avgifter m.m                 103

2.12.1    Nuvarande förhållanden    ..................... 103

2.12.2    Lolteriutredningen   .............................. 103

2.12.3    Föredraganden .................................... 104

2.13................................................................ Ansvars- och förverkandebestämmelser                    104

2.13.1....................................................... Ansvarsbestämmelser               104

2.13.1.1     Nuvarande förhållanden    ........... 104

2.13.1.2     Lotteriutredningen   ................... 105

2.13.1.3     Föredraganden .......................... 105

2.13.2....................................................... Förverkandebestämmelser                  106

2.13.2.1     Nuvarande förhållanden    ........... 106

2.13.2.2     Lotleriulredningen   ..................... 106

2.13.2.3     Föredraganden .......................... 106

2.14................................................................ Dobbleri             107

2.14.1    Nuvarande förhållanden    ..................... 107

2.14.2    BRÅ-promemorian   .............................. 108

2.14.3    Föredraganden .................................... 109

 

3   Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser   ....... 114

4   Upprättade lagförslag  ....................................... 115

5   Specialmofivering   ........................................... 115

 

5.1    Förslaget fill lotlerilag .................................... 115

5.2    Förslaget tUl lag om ändring i brottsbalken  ....... 140

 

6   Hemställan   .................................................... 140

7   Beslut   .......................................................... 140

Bilaga 1       Sammanfattning   av    lotteriulredningens    belänkande

(SOU 1979:29)   ................................... 141

Bilaga 2       Lotteriulredningens lagförslag    ............ 157

BUaga 3       Sammanställning av remissyttranden över lotteriutred­
ningens belänkande     ...........................
167

Bilaga 4       Förslaget lill lag om ändring i brottsbalken i BRÅ PM

1979:4 Dobbleri   .................................. 309

Bilaga 5       De remitterade lagförslagen (bilagan har uteslutits här)

Utdrag av lagrådels protokoll den 27 maj 1982........... 310

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1982   ....     311

1   Anmälan av lagrådsyttrande   ............................. 311

2   Vissa skallefrågor  ............................................ 311


 


Prop. 1981/82:170                                                 319

2.1    Nuvarande förhållanden  ................................ 311

2.2    Lolteriutredningen ........................................ 312

2.3    Föredraganden   .......................................... 312

 

3   Organisations- och anslagsfrågor   ...................... 314

4   Hemställan   .................................................... 316

5   Beslut   .......................................................... 316

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982