Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:168

Regeringens proposition

1981/82:168

om vårdnad och umgänge m. m.;

beslutad den 25 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i de nuvarande reglerna om vårdnad och umgänge. Ett syfte med de nya reglerna är att stärka barnens rättsliga ställning.

Enligt propositionen bör man på olika sätt främja en ökad användning av gemensam vårdnad. Sålunda skall makar efter en skilsmässa kunna fortsätta att gemensamt utöva vårdnaden om sina barn, ulan att domstolen behöver fatta något beslut. En nyhet är också att ogifta föräldrar som bor tillsammans med sina barn skall kunna få gemensam vårdnad genom en enkel anmälan liU pastorsämbetet.

De nya reglerna innebär vidare att föräldrar kan fråntas vårdnaden om ett barn när de gör sig skyldiga till missbruk eller försummelse vid utövandet av vårdnaden eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför en beslående fara för barnets hälsa eller utveckling. Föräldrarna kan också i undantagsfall fråntas vårdnaden om ett barn som har rotat sig i ett fosterhem, om det är uppenbart bäst för barnet att vårdnaden flyttas över till fosterföräldrarna.

En utgångspunkt för de nya reglerna om umgänge är att barn har behov av goda kontakter även med en förälder som inte är vårdnadshavare. Ansvaret för alt detta umgängesbehov tillgodoses ligger i första hand på vårdnadsha­varen. En nyhet är att barnet har rätt till umgänge även med andra som står barnet särskilt nära.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 168


 


Prop. 1981/82:168


Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap., 11 kap. 8 och 17 §§, 13 kap. 8 § och 21 kap. 7 § föräldrabalken' skall ha nedan angivna lydelse.

6 kap.

Nuvarande lydelse Om vårdnaden

Barn står under vårdnad av bägge eller den ena av sina föräldrar eller av särskilt förordnad förmyndare till dess det fyllt aderton år eller ingått äktenskap.

Den som har vårdnad om barn skall sörja för barnets person och giva det sorgfållig uppfostran. Vård­nadshavare skall tillse att barnet erhåller uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hän­syn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga samt bar­nets anlag.

3f

Vårdnadshavaren skall utöva den uppsikt över barnet som är erforder­lig med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter.

Barnet får inte utsättas för kropps­lig bestraffning eller annan kränkan­de behandling.


Föreslagen lydelse

Om vårdnad och umgänge

Inledande bestämmelser

Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsät­tas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtron vårdnaden åt en eller två särskih förordnade förmyn­dare. Vårdnaden om ett barn består till dess aU barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets per­sonliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgo dosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörj­ning och UtbUdning.

Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9-16 kap.


1          Balken omtryckt 1978:853.

2          Senaste lydelse 1979:122.


 


Prop. 1981/82:168

Nuvarande lydelse

Barnet står från födelsen under vårdnad av bägge föräldrarna, om dessa äro gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingå föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tid­punkten under vårdnad av dem bäg­ge-Förstå stycket gäller ej, om annat följer av 7-10 §§.

Stå barn under vårdnad av bägge föräldrarna och vilja föräldrarna eller en av dem att vårdnaden icke längre skaU tillkomma dem gemen­samt, har rätten på talan av endera att förordna vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, hur de skola fördelas mel­lan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, skall rätten besluta i överens­stämmelse med vad de önska, om det ej är uppenbart stridande mot bar­nens bästa. I annat fall beslutar rätten efter vad som finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utö­va vårdnaden, skall denna anförtros åt sårskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mel­lan föråldrarna, skall rätten tillika förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid åger första stycket motsvarande tillämpning. Äro för­äldrarna ense om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall dock rätten besluta i överensstämmel­se därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa.


Föreslagen lydelse Vårdnadshavare

Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tid­punkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskih förordnade förmyndare.

Om det döms till äktenskapsskill­nad mellan föräldrarna står barnet även därefter under båda föråldrar­nas vårdnad, om inte den gemensam­ma vårdnaden upplöses enligt 5, 7 eller 8 §.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna gemensamt utöva vård­naden, skall rätten på talan av dem båda förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

Har förordnande om vårdnaden inte meddelats tidigare, kan föräld­rarna efter anmälan av dem båda till pastorsämbetet få gemensam vård­nadgenom registrering, under förut­sättning att föråldrarna och barnet år svenska medborgare och kyrkobok­förda på samma fastighet.

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdna­den om barnet åt en av föräldrarna efter vad som är bäst för barnet. Rätten kan också i mål om äkten­skapsskillnad utan yrkande förordna om vårdnaden enligt vad som nu har sagts, om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bäs­ta.


 


Prop. 1981/82:168


Står barn under vårdnad av endast den ene av föråldrarna, skall rätten på talan av den andre överföra vård­naden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Äro föråldrarna ense att vårdnaden skaU överföras till den andre eller att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall rätten på talan besluta i överensstämmelse därmed om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.


Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och viU den andre att vårdnaden flyttas över till honom eller henne, skall rätten på talan av denne eller båda föräldrarna anförtro vårdnaden åt den andra föräldern, om detta är bäst för barn­et.


 


9P

Står barn under vårdnad av bägge föråldrarna och gör sig en av dem skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse vid vårdnadens utövan­de eller innebår hans deltagande i vårdnaden eljest fara för barnets utveckling, skall rätten på talan av socialnämnd förordna att vårdnaden skall tillkomma endast den andre, om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad för­myndare.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föråldrarna och inträffar i fråga om honom sådan omständighet som avses i första stycket, skall rätten på talan av socialnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden, om det ej år uppenbart med hänsyn tiU barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt sårskilt förordnad för­myndare.


Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.

Står barnet under båda föråldrar­nas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Brister också denne i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två sär­skilt förordnade förmyndare.

Står barnet under endast en föräl­ders vårdnad, skall rätten i fall som avses i första stycket flytta över vård­naden till den andra föråldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskill­nad mellan föräldrarna eller i annat mål som avses i 5 eller 6 §.

Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i annat enskilt hem ån föräldrahemmet och är det uppenbart bäst för barnet att det rådande förhål-


3 Senaste lydelse 1981:26.


 


Prop. 1981/82:168


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

landet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagk emot barnet eller någon av dem, skall rätten utse denne eller dessa att såsom särskih förordnade förmynda­re utöva vårdnaden om barnet.

Frågor om överflyttning av vård­naden enligt första stycket prövas på talan av socialnämnden.


 


10 §

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och dör en av dem, tillkommer vårdnaden den andre.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna och dör han, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av socialnämnd förordna den andre ati utöva vårdna­den, om det ej år uppenbart med hänsyn tiU barnets bästa att vårdna­den bör anförtros åt särskilt förord­nad förmyndare.

Äro bägge föräldrarna döda, utö­vas vårdnaden av förmyndaren.

10 a f

Slår barn under vårdnad av sär­skilt/öro/-dnarf förmyndare, kan rät­ten besluta att vårdnaden skall över­föras till föräldrarna eller till en av dem, om det år skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Fråga om att överföra vårdnaden /("// förälder prövas på talan av förälder eller socialnämnd.


Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och dör en av dem, tillkommer vårdnaden den andre ensam.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och dör denne, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av soci­alnämnden anförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller, om det år lämpligare, åt en eller två särskilt förordnade förmyndare.

År båda föräldrarna döda, utövas vårdnaden av barnets förmyndare.

10        §

Slår barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade förmyn­dare och vill någon av barnets föräld­rar eller båda få vårdnaden överflyt­tad till sig, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt endast om föräldrarna är ense om det.

Frågor om överflyttning av vård­naden enligt första stycket prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämn­den.

Vårdnadens utövande

11        §

Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet an bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenhe-


■t Senaste lydelse 1981:26. 5 Senaste lydelse 1981:26.


 


Prop. 1981/82:168


Nuvarande lydelse

Har vårdnadshavare låtU barnet taga tjänst eller annat arbete, vari­genom barnet blivit i stånd att försör­ja sig, får barnet, sedan det fyllt sexton år, själv säga upp avtalet samt sluta avtal om annat arbete av liknan­de art.

Vårdnadshavare har rätt att håva avtal som barnet har slutU enligt första stycket, om det är erforderligt med hänsyn tiU barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts, får barnet ej därefter själv sluta arbetsav­tal

I fråga om verkan av avtal, som barnet slutU utan erforderligt sam­tycke, stadgas i 9 kap.


Föreslagen lydelse

ter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

12 §

Barnet ingår självt avtal om anställning eller annat arbete, men endast om vårdnadshavaren sam­tycker tiU avtalet. Barnet får självt säga upp avtalet och, om barnet har fyllt sexton år, utan nytt samtycke avtala om annat arbete av liknande art.

Barnet eller vårdnadshavaren får säga upp avtalet med omedelbar ver­kan, om det behövs med hänsyn till barnets hälsa, utveckling eller skol­gång. Har vårdnadshavaren sagt upp avtalet av detta skål, får barnet inte därefter träffa nytt avtal utan vård­nadshavarens samtycke.

Om verkan av att barnet ensamt har träffat avtal om arbete utan att ha rätt till det finns bestämmelser i 9 kap. 6 och 7 §§.


 


Slår barn under vårdnad av bägge föräldrarna, skall vad som sägs i 2-4 §§ gälla föräldrarna i förening. Är en av föräldrarna i följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vårdnaden, vUket icke utan olägen­het kan uppskjutas, utövas bestäm­manderätten av den andre. Denne får dock icke ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, niéd~mindre barnets bästa uppenbariigen kräver det.


13        §

Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som sägs i 11 eller 12 § gälla dem tillsammans.

Är en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad alt ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan upp­skjutas, bestämmer,den andre en­sam. Denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnels framlid, om inte barnets bästa uppenbarhgen kräver del.

14        §

Om rätten för barn och vårdnads­havare att få stöd och hjälp hos socialnämnden finns bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620). Social­nämnden förmedlar kontakter med medlare och andra rådgivande sam­hällsorgan.


 


Prop. 1981/82:168

Nuvarande lydelse

11 §

Fader eller moder som är skild från vårdnaden får ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med mindre särskilda omständigheter föranleda det. Nöjes han ej med vad som härom bestämmes av den som har vårdna­den, skall rätten besluta i frågan.

12 §

Fråga rörande vårdnad om barn upptages av rätten i den ort där vårdnadshavare har sitt hemvist. Sådan fråga kan upptagas även i samband med äktenskapsmål. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagts upptages vårdnadsfrågan av Stockholms tingsrätt.

Fråga om vårdnad som avses i 7-9 §§, 10 a § samt II § handlägges i den ordning som är föreskriven för


Föreslagen lydelse

Umgänge

15        §

Barnets vårdnadshavare har en ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskih nära så långt möjligt tillgodoses.

Motsätter sig barnets vårdnadsha­vare det umgänge som begärs av en förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Motsätter sig barnets vårdnadsha­vare det umgänge som' begärs av någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Förfarandet i mål och ärenden om vårdnad eller umgänge

16        §

Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra görs hos pastorsämbetet i den församling där föräldrarna och barnet är kyrko­bokförda. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna.

Beslut av pastorsämbetet får överklagas hos domkapitlet genom besvär. Domkapitlets beslut får överklagas hos kammarrätten.

17§

Frågor om vårdnad eller umgänge tas upp av rätten i den ort där vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4-8 och 10 §§ samt frågor om umgänge som avses i 15 § handläggs i


 


Prop. 1981/82:168


Nuvarande lydelse

tvistemål. Står barnet under vårdnad av föräldrarna eller en av dem och äro föräldrarna ense i saken, kunna de dock anhängiggöra/råga« genom ansökan.

Är fråga om vårdnad anhängig-gjord i behörig ordning, kan utan stämning i vårdnadsmålet yrkas underhåUsbidrag för barnet.

Dom i vårdnadsmål får meddelas utan huvudförhandling, om parterna åro ense i saken.


Föreslagen lydelse

den ordning som är föreskriven för tvistemål. Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och är föräldrarna överens i saken, kan de dock anhängiggöra saken genom ansökan.

I mål om vårdnad kan underhålls­bidrag för barnet yrkas utan stäm­ning.

Dom i mål om vårdnad eller umgänge får meddelas utan huvud­förhandling, om parterna är överens i saken.


18 §

Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall socialnämnden höras eller, om det är tillräckligt, beredas tillfälle att yttra sig.

Barnet får höras inför rätten, om barnet självt begär det eller särskilda skäl annars talar för det samt det år uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.


13 §

I mål eller ärende angående vård­nad om barn kan rätten för tiden intiU dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om vård­naden efter vad som finnes skäligt.

Förordnande enhgt första stycket kan   på   yrkande   meddelas   utan


19        §

Om samtal i syfte att nå enighet i fråga om vårdnad eller umgänge har inletts mellan parterna genom social­nämndens eller något annat organs försorg, kan rätten, om någon av parterna begär det och fortsatta sam­tal kan antas vara till nytta, förklara att målet skall vila under en viss tid. Om det finns särskilda skäl, kan rätten förlänga denna tid.

20        §

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätlen, för tiden tiU dess att det föreligger ett avgöran­de som har vunnit laga kraft, förord­na om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Förordnande enligt första stycket kan   på   yrkande   meddelas   utan


 


Prop. 1981/82:168


Nuvarande lydelse

huvudförhandling. Innan förord­nande meddelas, skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har förordnande medde­lats, prövar rätten när målet eller ärendet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.


Föreslagen lydelse

huvudförhandling. Innan förord­nande meddelas skall motparten beredas tillfälle alt yttra sig över yrkandet. Rätten kan inhämta upp­lysningar från socialnämnden i frå­gan. Har förordnande meddelats, skaU rätlen när målet eller ärendet avgörs pröva om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu har nämnts går i verkställighet på samma sån som en dom som har vunnit laga kraft men kan när som helst återkallas av rätten.


 


14 §

I mål eUer ärende angående vård­nad om barn gälla i fråga om rätte­gångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rät­tegångskostnad. Part kan dock för­pliktas alt helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskost­nad, om han har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångs­balken eller om annars särskilda skäl föreligga.

SkaU part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rätte­gångskostnad och har partens ställ­företrädare, ombud eller biträde för­farit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden eller del därav, kan han förpliktas att Jämte parten ersät­ta kostnaden. Rätten kan besluta härom även utan yrkande.

Första - tredje styckena äga mot­svarande tillämpning vid målets eller ärendets handläggning i högre rätt.


21 §

I mål eller ärenden om vårdnad eUer umgänge gäller i fråga om råtte-gångskostnader andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rät­tegångskostnad. En part kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskost­nad, om han eller hon har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl.

Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden heh eller delvis, kan han eller hon förplik­tas alt tillsammans med parten ersät­ta kostnaden. Rätlen kan besluta om detta även om någon part inte yrkar det.

Denna paragraf tillämpas också när målet eller ärendet handläggs i högre rätt.


11 kap.

Förmyndare äger på begäran bUva         En förmyndare  har rätt att  på

entledigad   från   förmynderskapet.      begäran bti entledigad från förmyn-

Vad nu sagts gäller dock ej,  om      derskapel. De»fl gäller dock ej, om

förmynderskapet för underårig ulö-     förmynderskapet för en underårig


 


Prop. 1981/82:168


10


 


Nuvarande lydelse

vas av föräldrarna eUer en av dem och särskilda skäl tala mot att för­myndaren entledigas.


Föreslagen lydelse

utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att för­myndaren entledigas.

Har två särskUt förordnade för­myndare utsetts att gemensamt utöva ■ vårdnaden om ett barn och vill någon av förmyndarna att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet åt en av dem efter vad som är bäst för barnet.


 


17 §"


mer //// det.

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör omyndig som fyllt sexton år, bereda denne tillfälle alt yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får lalan föras, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.

Ansökan om förmyndares förord­nande eller entledigande får göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om han fyllt sexton år, samt av hans make och närmaste fränder. För­myndare, som gjort sig skyldig till försummelse i vårdnaden om under­årig, får entledigas även på ansökan av socialnämnd. Fråga som avses i denna paragraf skall rätten också taga upp självmant, när anledning förekommer därtill.


Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om denne har fyllt sexton år, saml av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig att utöva vårdnaden om en underårig får ent­ledigas även på ansökan av social­nämnden. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när anledning förekom-


 


13

Har omyndig flera förmyndare, skola de, såvitt rörer egendomen, handhava förmynderskapet gemen­samt; dock må rätten förordna, att tillgångarna skola för förvaltning på visst sätt dem emellan fördelas, eller att, med bibehållande i övrigt av gemensam förvaltning, vissa tillgång­ar skola förvaltas av en förmyndare ensam. Den som skall ensam råda över vissa tillgångar må ock ikläda


kap.

Har en omyndig flera förmyndare, skaU de, såvitt rör egendomen, ha hand om förmynderskapet gemen­samt. Rätten kan dock förordna att tillgångarna skaU för förvaltning för­delas på visst sätt mellan dem eller att vissa tillgångar skall förvaltas av en förmyndare ensam. Den som ensam råder över vissa tillgångar/dr också ikläda den omyndige sådana förbindelser som faller inom områ-


6 Senaste lydelse 1981:26.


 


Prop. 1981/82:168


11


 


Nuvarande lydelse

den omyndige sådana förbindelser som falla inom området för dessa tillgångars förvaltning.

Tillkommer ej vårdnaden om underårig föräldrarna eller en av dem, skall vårdnaden, om flera för­myndare förordnas, utövas av den bland förmyndarna som rätten utser därtill. Denne må, om det finnes lämpligt, av rätten befrias från skyl­digheten alt deltaga i handhavandet av den omyndiges övriga angelägen­heter. Har den som är förklarad omyndig flera förmyndare,/örorrfne rätten en av dem att hava den omsorg om myndlingens person, varom i 1 § sägs.

Kunna, där den omyndige har flera förmyndare, dessa ej enas i ärende, vari avgörandet tillkommer dem, gälle den mening som överför­myndaren finner sig kunna biträda. Är fråga om åtgärd, vartill överför­myndarens samtycke erfordras, må samtycke till åtgärden givas utan hinder av meningsskiljaktighet mel­lan förmyndarna. Innan i dessa faU beslut meddelas, skall överförmyn­daren bereda medförmyndare tillfäl­le att yttra sig.


Föreslagen lydelse

det  för   dessa   tillgångars   förvalt­ning.

Står en underårig inte under vård­nad av någon förälder och har flera förmyndare förordnats, skall vård­naden utövas av den bland förmyn­darna som rätten utser därtill. Rätten kan också utse två förmyndare att gemensamt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller bor tiU­sammans under äktenskapsliknande förhåUanden. Den eller de som har anförtrotts vårdnaden kan, om det är lämpligt, av rätten befrias från skyl­digheten alt delta i handhavandet av den omyndiges övriga angelägenhe­ter. Har den som är förklarad omyn­dig flera förmyndare, förordnar rät­ten en av dem att ha den omsorg om myndlingens person som anges i 1§.

Har en omyndig flera förmyndare och kan dessa ej enas i ett ärende som rör den omyndiges egendom och som de skall besluta i, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Är det fråga om en åtgärd som kräver överförmyndarens samtycke, kan samtycke ges till åtgärden även om förmyndarna har olika mening. I sådana fall skall överförmyndaren dock bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig innan överförmyndaren beslutar i saken.


 


21

Bestämmelserna i 6 § äga motsva­rande tillämpning, när föräldrar eller adoptivföräldrar gemensamt ha vårdnaden och en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bort­fört eller kvarhåller barnet samt den andre begär rättelse.


kap.

Bestämmelserna i 6 § gäller också när föräldrar, adoptivföräldrar eller särskilt förordnade förmyndare ge­mensamt har vårdnaden och en av dem ulan beaktansvärt skäl egen­mäktigt bortfört eller kvarhåller barnet samt den andre begär rättel­se.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrifter som har ersatts av bestämmelser i denna lag, tUlämpas i stället de nya bestämmelserna.


 


Prop. 1981/82:168


12


2 Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att 10 och 48 §§ socialtjänstlagen (1980:620) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


10 i


Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service underlätta för den enskilde alt bo hemma och ha kontakter med andra.

Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgiv­ningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet.

Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i person­liga angelägenheter, om den enskil­de begär eller samtycker till det.


Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i person­liga angelägenheter, om den enskil­de begär eller samtycker till det. För barn som inte har fyUt femton år får kontaktperson utses endast om barn­ets vårdnadshavare begär eller sam­tycker till det. Har barnet fy Ut femton år får kontaktperson utses endast om barnet självt vill det.


48 §'


Uppdrag att besluta på social­nämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

1  kap. 4§ föräldrabalken,

2  kap. 1, 4-6, 8 och 9 §§ föräldra­balken, dock inte befogenhet enligt 9 § att besluta all inte påbörja utred­ning eller att lägga ned en påbörjad utredning,

3  kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabal­ken.

Uppdrag alt besluta på social­nämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

1  kap. 4 § föräldrabalken,

2  kap. 1, 4-6, 8 och 9 §§ föräldra­balken, dock inle befogenhet enhgt 9 § att besluta att inle påbörja utred­ning eller att lägga ned en påbörjad utredning,

3  kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabal­ken,

ö kap. 18 § andra stycket föräldra­balken,

7 kap. 7, 11 och 14 §§ föräldrabal­ken, dock inte befogenhet enligt 7 § att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engångsbelopp.

7 kap. 7, 11 och 14 §§ föräldrabal­ken, dock inte befogenhet enligt 7 § att godkänna avtal som innefattar åtgande att utge engångsbelopp. Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte heller omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 25, 27 eller 28 § denna lag eller att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enligt 9§ lagen (1964:143) om bidragsför­skott.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. 'Senaste lydelse 1981:1244.


 


Prop. 1981/82:168                                                             13

3 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

7 kap. 4§

Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har vårdnaden; dömes, om det ej är brott mot frihet, för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst sex månader.

Delsamma skall gälla, om fader Delsamma skall gälla, om (ienom
eller moder utan beaktansvärt skäl gemensamt med annan har vårdna-
egenmäktigt bortför barn under fem- den om ett barn under femton år utan
ton år, som står under båda föräld- beaktansvärt skäl egenmäktigt bort-
rarnas vårdnad, eller om den som för barnet eller om den som skall ha
skall hava vårdnaden obehörigen vårdnaden obehörigen bemäktigar
bemäktigar sig barnet och däri- sig barnet och därigenom själv M/-sig
genom själv tager sig rätt.
      rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.


 


Prop. 1981/82:168


14


4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag' skaU ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §2

Rätten att uppbära allmänt barn­bidrag för visst barn tillkommer, där barnet står under föräldrarnas ge­mensamma vårdnad, barnets mo­der, eller om föräldrarna gjort anmälan härom till allmän försäk­ringskassa, barnets fader. Är fader eller moder som uppbär bidrag enligt vad nu har sagts till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att dehaga i vårdna­den, skall rätten alt uppbära bidra­get i stället tillkomma den andre av föräldrarna. Har föräldrar gemen­samt vårdnaden om ell barn, men bor barnet varaktigt tillsammans med endast en av dem, tillkommer rätten att uppbära allmänt barnbi­drag efter anmälan denne förälder. Står barnet ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om barnet.

Rätlen att uppbära allmänt barn­bidrag för ett barn tillkommer, där barnet slår under föräldrarnas ge­mensamma vårdnad, barnets moder eller, om föräldrarna gjort anmälan härom till allmän försäkringskassa, barnets fader. Är den förälder som uppbär bidrag enligt vad nu har sagts till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhind­rad all deltaga i vårdnaden, skall rätten alt uppbära bidraget i stället tillkomma den andra föräldern. Om föräldrarna gemensamt har vårdna­den om ett barn men barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, tillkommer rätten att uppbära aUmänl barnbidrag efler anmälan den förälder som barnet bor hos. Slår barnet ej under föräldrarnas gemen­samma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om barnet. Har två sär­skUt förordnade förmyndare utsetts att utöva vårdnaden gemensamt, skall vad som nyss har sagts om barnets fader och moder i stället gälla den manlige respektive den kvinnliga förmyndaren. I fråga om rätten att uppbära allmänt barnbidrag likställs med föräldrar de, som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utiändskl barn för vård och fostran i syfte all adoptera del.

Allmän försäkringskassa får på framställning av socialnämnd förordna all allmänt barnbidrag för barn, som genom socialnämndens försorg placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än socialnämnd, får sådant förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1          Lagen omtryckt 1973:449.

2          Senaste lydelse 1981:703.


 


Prop. 1981/82:168                                                              15

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs alt 9 § lagen (1964:143) om bidragsförskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

9 §2
Bidragsförskott utbetalas till vård-   Bidragsförskott utbetalas till vård-

nadshavaren. Vistas barnet i annat nadshavaren eller, om vårdnaden
enskilt hem, får försäkringskassan har anförtrotts åt en särskilt förord-
efter framställning från vårdnadsha- nad förmyndare, denne. Har två
våren betala förskottet till den som särskih förordnade förmyndare ut-
fostrar barnet.
                              setts att utöva vårdnaden gemensamt,

utbetalas bidragsförskottet till den kvinnliga förmyndaren eller, om för­myndarna begär det, till den manlige förmyndaren. Vistas barnet i annat enskilt hem, får försäkringskassan efter framställning från vårdnadsha­varen betala förskottet till den som fostrar barnet. Om synnerliga skäl förehgga, får förskottet på framställning av social­nämnd utbetalas tUl lämplig person eller till nämnden att användas för barnets bästa.

Vårdas barnet under hel månad i familjehem eUer hem för vård eller boende inom socialtjänsten, utbetalas bidragsförskottet till det kommunala organ som svarar för vårdkostnaden.

Del bidragsförskoltsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskoltsbdoppet belöper i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1          Lagen omtryckt 1976:277.

2          Senaste lydelse 1981:44.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  16

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-18

Närvarande: statsrådet UUslen, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Lagrådsremiss om vårdnad och umgänge m. m.

1 Inledning

Under 1970-talet inleddes en genomgripande reform av den familjerätts­liga lagstiftningen. Denna reform har delvis berört barns rättsliga ställning. Lagstiftningsarbetet i denna del har bl. a. gått ut på alt avveckla den särreglering som gällt för de s. k. utomäktenskapliga barnen. Är 1976 genomfördes en reform som innebar att begreppen "barn inom äktenskap" och "barn utom äktenskap" utmönstrades ur lagstiftningen. Samtidigt infördes en möjlighet för ogifta eller frånskilda föräldrar all ha gemensam vårdnad om sina barn.

År 1977 tillsattes utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt'. Utredningen fick i uppdrag att överväga olika åtgärder för att stärka barnens rättshga ställning. Sedan utredningen i ett första delbetänkande (SOU 1978:10) föreslagit att ett förbud mot aga av barn togs in i föräldrabalken, något som också genomfördes den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:67, LU 11, rskr 190, SFS 1979:122), har utredningen i ett andra delbetänkande (SOU 1979:63) Om föräldraansvar m. m. föreslagit omfattande ändringar i reglerna om vårdnad, umgänge och överlämnande av barn. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet m. m. som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i belänkandet som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

1 Justitieombudsmannen Tor Sverne, ordförande, saml riksdagsledamoten Märta Fredriksson, utredningssekreterarna Yvonne Hedvall och Kerstin Sandelius, depar­tementssekreteraren Lars Strand och ombudsmannen Maria West. Wesl ersattes senare av bitr. professorn Lars Dencik. Sakkunniga: barnombudsmannen Rigmor von Euler, medicinalrådet Karl Grunewald, byråföreständaren Gunni Jentzsch, direktö­ren Gunnar Krantz, advokaten Valborg Lundgren, författaren Gunnel Linde, avdelningsdirektören Anna-Lisa Melidén, byråchefen Ivan Ottoson, hovrättsasses­sorn Nina Pripp och hovrättsrådet Anders Thunved, Experter: professorn Michael Bohman och psykologen Inga Gustafsson.


 


Prop. 1981/82:168                                                    17

Sedan betänkandet avgells har en ny lag om barn och föräldrar (den s. k.    Allmänna utgångs-barneloven) införts i Norge den 1 januari 1982. Reglerna i denna lag om    punkter vårdnad och umgänge bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. Också i Danmark och Finland pågår f. n. en översyn av gällande regler om föräldrar och barn.

I detta lagstiftningsärende har överläggningar ägt rum med företrädare för de danska, finländska och norska justitiedepartementen.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

2.1.1 Reformens inriktning

Gällande regler om vårdnad om barn härstammar från de lagar om föräldrar och barn som kom till under åren 1917-1920. Mot bakgrand av de ökade strävandena mot jämställdhet mellan kvinnor och män inleddes under 1970-talet en reform av äktenskapslagstiftningen, som delvis fick återverk­ningar även på reglerna om vårdnaden om barn. Ett viktigt steg togs år 1973, då reglerna om äktenskapsskillnad ändrades. Genom denna ändring, som innebar bl. a. att en makes skuld inte längre kunde åberopas som grand för äktenskapsskiUnad, fick frågan om vem av makarna som bar skulden tiU söndringen inte heller tillmätas någon betydelse vid avgörandet av vem av dem som efter en skilsmässa skulle få vårdnaden om sina barn. Vidare stärktes möjligheterna för fäder all få vårdnaden om sina barn i de fall föräldrarna inte var gifta med varandra (prop. 1973:32, LU 20, rskr 256 samt SFS 1973:645 och 646). År 1976 ändrades vårdnadsreglerna ytterligare. Då beslutades, som inledningsvis nämnts, nya regler om gemensam vårdnad för ■ ogifta dier frånskilda föräldrar (prop. 1975/76:170, LU 33, rskr 397 och SFS 1976:612).

En samlad översyn av vårdnadsreglema har numera, som också tidigare berörts, gjorts av utredningen om barnens rätt, som i betänkandet (SOU 1979:63) Om föräldraansvar m. m. har lagt fram förslag till en genomgri­pande förändring av de centrala bestämmelserna om vårdnaden om barn. Sålunda föreslås ändringar i reglerna om vårdnadshavare, om vårdnadens innehåll och utövande och om umgänge. Vidare föreslår utredningen vissa nya regler om domstolsprövningen, vilka bl. a. handlar om talerätt och ombud för barnet, samt en del ändringar i fråga om socialnämndernas medverkan för att lösa vårdnadskonflikter m. m. Slutligen innehåller betänkandet förslag till omfattande ändringar i reglerna om verkställighet av domstols avgörande om vårdnad och umgänge. En allmän utgångspunkt för utredningens förslag är att barnens ställning bör stärkas genom att deras behov och den hänsyn som bör tas till dem i högre grad än nu markeras i lagen.

Praktiskt laget alla remissinstanser har anslutit sig till utredningens 2 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 168


 


Prop. 1981/82:168                                                    18

uppfattning att reglerna om vårdnad m. m. behöver ändras för att bättre Allmänna utgångs-svara mot barnens behov och anpassas till de förändringar i samhället och punkter familjens utveckling som har ägt rum under senare år. De ohka förslag som utredningen i detta syfte fört fram har emellertid fått ett blandat mottagande, även om de flesta remissinstanserna är positiva till förslagens inriktning. Några remissinstanser anser att utredningens förslag i vissa delar behöver bearbetas ytterligare. Från många håll pekas också på alt utredningens förslag kan bh kostnads- och personalkrävande och att de ställer särskilda krav på utbildnings- och informationsinsatser.

För egen del viU jag till en början framhålla att flertalet av de bestämmelser som nu gäller på föräldrarältens område har sina rötter i ett samhälle som återspeglade andra förhållanden och värderingar än dem som råder i dag. Bestämmelserna utgår bl. a. från den starka föräldramyndighet som rådde tidigare. Kunskaperna om barns villkor och behov har därefter ökat. Numera finns en stor medvetenhet om att barn har en med stigande ålder och mognad allt större förmåga alt själva ta ansvar i frågor som rör deras personliga förhållanden. En strävan i dagens samhälle är att fostra barn till självständiga individer.

Även om lagstiftningen redan i dag har barnens bästa som utgångspunkt anser jag, i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser, att det är angelägel att lagstiftningen i högre grad än de nuvarande reglerna sätter barnens behov i centram och framhäver alt förhållandet mellan föräldrar och barn skall bygga på ömsesidigt hänsynstagande och ömsesidig respekt.

Utredningen har i sitt betänkande redovisat några synpunkter på barns behov. Denna redogörelse, som har tagils in i bilaga 1, har mottagits positivt av remissinstanserna och utgör enligt min mening en viktig grundval för utformningen och tillämpningen av en ny lagstiftning på detta område.

En förstärkning av det rent rättsliga skyddet för barn är naturligtvis bara en av många åtgärder som behövs för att skapa goda uppväxtbetingelser för bam och främja deras harmoniska utveckling. Bl. a. är det nödvändigt att samhället genom olika socialpolitiska åtgärder stöder dem som har ett särskilt hjälpbehov. Genom den nya lagstiftning om samhällets socialtjänst som trädde i kraft den 1 januari 1982 har målen och riktlinjerna för samhällets insatser på delta område slagits fast (prop. 1979/80:1, SoU 44, rskr 385 samt SFS 1980:620 och 621). Som utredningen om barnens rätt har framhållit är det viktigt att de olika stöd- och hjälpinsatser som erbjuds inom socialtjänsten tas till vara för att trygga barnens uppväxtförhållanden. I enlighet med vad socialutskottet har uttalat i betänkandet SoU 1979/80:44 är det också angeläget att socialtjänstens regler om vård och skydd av barn i särskilt utsatta situationer samordnas med föräldrabalkens regler om vårdnad.

Av avgörande betydelse för att barn får växa upp under trygga och goda förhållanden är givetvis all föräldrar och andra fostrare handlar i en anda av omtanke om barnen och låter deras rättmätiga behov gå före det egna


 


Prop. 1981/82:168                                                    19

intresset.  Nya lagregler som sätter barnens intresse i förgranden kan    Allmänna utgångs-medverka till en önskvärd altilydföfskjulning. Del är därför angeläget alt    punkter information lämnas om dessa regler. Jag återkommer till detta i avsnitt 2.9.

2.1.2 Reformens omfattning

Utredningen har som tidigare nämnts föreslagit en omfattande revision av hela vårdnadslagstiftningen. Förslaget berör framför allt reglema om vårdnad i 6 kap. föräldrabalken och reglerna om verkställighet av vårdnads­avgöranden m. m. i balkens 21 kap.

När det först gäller vårdnadsreglerna innebär utredningens förslag att möjligheterna för frånskilda och ogifta föräldrar att ha gemensam vårdnad om sina barn väsentiigt utökas. De nya regler om denna vårdnadsform som infördes år 1976 har emellertid hittills varit i kraft endast en kortare tid. Innan närmare erfarenheter har vunnits om hur dessa regler har utfallit i praktiken bör man enligt min mening gå fram med försiktighet när det gäller en ytterUgare utvidgning av institutet gemensam vårdnad. Det hindrar dock inte att en viss sådan utvidgning bör kunna ske redan nu. Detta återkommer jag till i det följande.

En vanlig missuppfattning är att gemensam vårdnad innebär att barnet skall bo växelvis under längre eller kortare perioder hos båda föräldrarna (s. k. delad vårdnad). Ett sådant växelvis boende har ofta kritiserats i den allmänna debatten om gemensam vårdnad. För alt undvika missförstånd vill jag understryka att det inte i första hand är denna form av delad faktisk vårdnad som avses när frågan om en utvidgning av möjligheterna till gemensam vårdnad diskuteras i det följande.

En omständighet som kan ha verkat avhållande på föräldrarnas benägen­het alt välja gemensam vårdnad är att det tidigare inte har gått att få underhållsbidrag och bidragsförskott i dessa fall. Med anledning av detta vill jag framhålla att en sådan möjlighet har införts den 1 juli 1979 genom de ändringar i reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott som då trädde i kraft (se SFS 1978:853 och 858).

De möjligheter som finns att flytta över vårdnaden från föräldrarna till en särskUt förordnad förmyndare, när föräldrarna inte är lämpUga som vårdnadshavare, är f. n. starkt begränsade. Enligt utredningen bör dessa möjligheter vidgas något. Utredningen anser också att vårdnaden i undantagsfall skall kunna flyttas över till fosterföräldrar hos vilka barnet har rotat sig, även om föräldrarna inte i och för sig är olämpliga som vårdnadshavare. Som jag senare kommer att utveckla närmare delar jag utredningens uppfattning alt vårdnadsreglerna bör ändras också i dessa avseenden.

Utredningen har vidare föreslagit att den nuvarande bestämmelsen om rätten för en förälder som inte är vårdnadshavare att ha umgänge med barnet


 


Prop. 1981/82:168                                                    20

ändras så att även barnets behov av umgänge med denna förälder framhävs.     Allmänna utgångs-

Enhgt utredningen bör det också slås fast att barnet har rätt tiU umgänge med     punkter

andra än en förälder som står barnet nära. Dessa förslag bör enligt min

mening i aUl väsentligt genomföras. Jag återkommer också till detta i det

följande.

Ett annat av utredningens förslag går ut på att man i vårdnadsreglerna skall samla samtiiga de bestämmelser som gäller i fråga om det juridiska ansvaret för ett barns personliga angelägenheter och slopa den anknytning till förmynderskapsreglerna som i dag finns när vårdnaden om ett barn anförtros ål någon annan än barnets föräldrar. Förslaget har fördelen att regelsystemet blir lättare att överblicka. Förslaget innebär emellertid samtidigt sådana sakliga förändringar som behöver diskuteras ytteriigare i ett vidare sammanhang. Detta bör ske inom ramen för den aUmänna översyn av lagstiftningen om förmynderskap och godmanskap som riksdagen nyligen har begärt (LU 1981/82:24, rskr 7). Jag avser att senare föreslå att utredningen om barnens rätt ges detta uppdrag.

Utredningens förslag till ändrade regler om verkställighet av domar eller beslut om vårdnad m. m. har fått ett blandat mottagande hos remissinstan­serna. Förslaget rör ett område som rymmer svåra awägningsproblem. Ett särskilt problem utgör del ökande antalet fall då en förälder som inte har vårdnaden om ett barn olovligen för ut barnet ur landet och på så sätt skiljer barnet från dess vårdnadshavare. Detta problem har på senare år tilldragit sig särskild uppmärksamhet inom Europarådet och Haagkonferensen för internationell privaträtt. Båda organisationerna har efler det att utredning­ens betänkande lades fram var för sig antagit en konvention i syfte att förbättra det internationella samarbetet för att motverka sådana fall av kidnapping. Enligt min mening är det lämpligast att ställning tas i ett sammanhang till såväl frågan om utformningen av de interna bestämmelser­na som frågan om Sveriges anslutning till dessa konventioner. Jag är inte beredd alt nu göra en sådan samlad bedömning. De ytterligare överväganden som krävs bör i stället senare i år redovisas i en departementspromemoria, som efter sedvanlig remissbehandling kan läggas till grund för en proposition i ämnet.

Jag avser inte heller att nu lägga fram något förslag om talerätt för barn i mål om vårdnad e. d. eller om representanter för barn i form av barnombud eller en särskild barnombudsman. Utredningens betänkande i denna del innehåller ohka alternativa förslag, och ytterhgare synpunkter har förts fram under remissbehandlingen. Dessa förslag kräver vidare bearbetning. Utred­ningen bör därför genom tilläggsdirektiv få i uppdrag att fullfölja delta arbete.

2.1.3 Terminologiska frågor

Utredningen har föreslagit ett par ändringar av delvis terminologisk natur. Enligt utredningens uppfattning bör föräldrarnas ansvar för sina barn


 


Prop. 1981/82:168                                                   21

komma till ett tydligare uttryck i lagen. Av delta skäl föreslår utredningen att    Barns grundlag-termen vårdnad ersätts med ordet föräldraansvar. En tanke med detta    gande rättigheter förslag är också att komma ifrån den sammanblandning mellan den juridiska    m. m. vårdnaden och den faktiska vården om barnet som nu ofta görs.

Förslaget har fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Del avstyrks av en knapp majoritet av remissinstanserna.

För min del har jag i och för sig förståelse för de syften som ligger bakom förslaget. Uttrycket föräldraansvar har dock nackdelar av annat slag än de som i dag finns beträffande uttrycket vårdnad. I de fall det juridiska ansvaret för barnels person anförtros ål någon annan än en förälder är termen föräldraansvar motsägelsefull. Det kan vidare av psykologiska skäl framstå som olämpligt att en förälder som mister eller ej betros med det juridiska ansvaret berövas sitt "föräldraansvar". Man bör därför, i varje faU tills vidare, behålla uttrycket vårdnad som beteckning för det juridiska ansvaret om ett barns personliga angelägenheter. Det kan dock vara lämpligt att utredningen, som enligt vad jag tidigare har förordat skall överväga samspelet mellan vårdnadsreglerna och förmynderskapsreglerna, på nytt diskuterar om del går att hitta ett bättre uttryck än vårdnad för att markera skillnaden mellan det juridiska ansvaret för och den faktiska vården om ett barn. Utredningen bör senare ges i uppdrag att ytterligare överväga denna fråga.

Gällande lagregler om vårdnad och umgänge finns i föräldrabalken. Enligt utredningen bör det redan av balkens namn framgå att barn har rättigheter som måsle respekteras av föräldrarna. Utredningen har av delta skäl föreslagit att balkens namn ändras till barn- och föräldrabalk.

En majoritet av remissinstanserna är positiva till alt balkens namn ger uttryck för att balken innehåller regler inle bara om föräldrar utan även om barn. Några remissinstanser intar emellertid en avvisande hållning till förslaget. Ett skäl som framförs mot förslaget är att det i balken regleras även andra förhållanden än sådana som rör föräldrar och barn, såsom omyndighet för vuxna, godmanskap saml förmyndares och överförmyndares skyldighe­ter. Till detta kommer att det finns materiellt betydelsefulla lagregler om barn även på annat håll än i balken. Ytterligare ett skäl som anförs mot det föreslagna balknamnet är att detta blir tungt och tUl sin uppbyggnad kommer att skilja sig från övriga balkars.

För egen del anser jag att de skäl som kan finnas för att ändra balkens namn inle överväger de nackdelar som är förbundna med del föreslagna balknamnet. Jag anser därför all balken även i fortsättningen bör benämnas föräldrabalken.

2.2 Barns grundläggande rättigheter m. m.

Enligt 6 kap. 2 § föräldrabalken skall den som har vårdnaden om ett barn sörja för barnels person och ge barnet sorgfäUig uppfostran. Vårdnadsha­varen skall också se till att barnet får uppehälle och utbildning. Vidare gäller


 


Prop. 1981/82:168                                                    22

enligt 6 kap. 3 § föräldrabalken att vårdnadshavaren skall utöva den uppsikt     Barns grundläg-
över barnet som behövs, samtidigt som del anges att barnet inte får utsättas     gande rättigheter
för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
   m. m.

Enligt utredningen bör det av föräldrabalken framgå att barn har rätt till omsorg, trygghet och förståelse samt till fostran och utbildning. Utredningen har därför föreslagit särskilda bestämmelser om delta, vilka också anger att del är barnets vårdnadshavare som skall se till alt dessa behov tillgodoses samt utöva den tillsyn över barnet som behövs. Slutligen anser utredningen att det nuvarande förbudet mot aga av barn bör behållas i oförändrat skick.

Utredningens förslag har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Från något håll uttalas dock att det inle är lämpligt att lagstifta om de känslor som människor bör hysa för varandra. Också i övrigt riktas viss kritik mot den närmare beskrivning av barnets rättigheter som utredningen har föreslagit.

Liksom utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att det är värdefullt om föräldrabalken på ett bättre sätt än f. n. ger ullryck för de grandläggande behov som barn har rätt att få tillgodosedda av sina föräldrar och andra vårdnadshavare. I första hand kan en uppräkning av de rättigheter barn har gentemot sina vårdnadshavare ge dessa vägledning om vad de skall iaktta vid sin uppfostran av barnen. En sådan uppräkning kan vidare få betydelse vid tvister om vårdnaden om eller umgänge med ett barn på så sätt att domstolen bör välja den lösning som kan antas bäst främja att de angivna rättighetema blir tillgodosedda. Slutligen kan bestämmelser som slår fast dessa rättigheter uppfattas som allmängiltiga normer och därmed indirekt påverka även andra än vårdnadshavare som har hand om barn eller bestämmer i frågor som rör barn.

När det gäller det närmare innehållet i en beskrivning av barns grandläggande rättigheter bör till en början - i huvudsaklig överensstäm­melse med utredningens förslag - anges all barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Vidare bör föreskrivas att barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart. Genom en sådan föreskrift markeras, på ett bättre sätt än den av utredningen valda formuleringen, att barn behöver förståelse och skydd för sin integritet för att kunna utveckla sin personhghet. I anslutning till denna föreskrift kan lämpligen tas in del nuvarande förbudet mot kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling av barn.

Enligt 6 kap. 2 § föräldrabalken skall vårdnadshavaren se till att barn får utbildning efter vad som är tillbörligt bl. a. med hänsyn till barnets anlag. Utredningen anser att denna bestämmelse i stället bör utformas som en rätt för barnet till utbildning som motsvarar dess önskemål, behov och förutsättningar. Med anledning av delta vill jag erinra om att del av bestämmelserna i skollagen (1962:319) om skolplikt framgår att barn har en ovillkorlig rätt till studier i grundskolan eller motsvarande. Möjligheterna för


 


Prop.  1981/82:168                                                                23

ett barn alt bedriva studier på högre nivå är däremot givetvis beroende av Rätten att bestäm-vilka olika alternativ som står till buds och vilka villkor som har ställts upp för ma tillträde till de högre studierna. Av stor betydelse kan också vara vilka ekonomiska möjligheter som föreligger för alt barnet skall kunna studera vidare. Av 7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken följer att föräldrarna i mån av förmåga är underhållsskyldiga för barnets studier i grundskolan, gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning. Om föräldrarna inte helt kan ekonomiskt svara för barnels försörjning, blir barnet beroende av de bidrag, lån eller ekonomiska stöd i annan form som finns. Sammantaget gäller alltså att ett barns möjligheter att bedriva studier på högre nivåer än grundskolan är beroende av skilda omständigheter som vårdnadshavaren inte alltid råder över. Jag finner det därför lämpligt att man i föräldrabalken, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i dag, endast föreskriver all vårdnadshavaren skall bevaka att barnet får tillfredsställande utbild­ning.

I ansvaret för vårdnaden om barn ingår enligt 6 kap. 2 § föräldrabalken en skyldighet för barnets vårdnadshavare att se till att barnet får uppehälle efler vad som är tillbörligt med hänsyn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga. Utredningen anser att denna skyldighet kan utmönstras, eftersom föräldrarnas ekonomiska ansvar för sina barns försörjning regleras på annat håll (se 7 kap. föräldrabalken). Det är emellertid en sak för sig vem som har det ekonomiska ansvaret för barnets underhåll. En annan sak är vem som skall bevaka att detta ansvar fullgörs. Enligt min mening bör det även i fortsättningen anges att vårdnadshavarna skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning.

I vårdnadsfunktionen ingår slutligen enhgt 6 kap. 3 § föräldrabalken att utöva den uppsikt över barnet som behövs med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter. Avsikten med bestämmelsen är i första hand att barnet skall skyddas från att skada sig självt. Den är emellertid även ett uttryck för den skyldighet att hålla tillsyn över barnet som vårdnadshavaren har i förhållande till utomstående. Liksom utredningen anser jag att denna bestämmelse bör behållas. Termen uppsikt bör dock bytas ut mot ordet tillsyn, som enligt min mening bättre anger vad skyldigheten gäller.

2.3 Rätten att bestämma i frågor som rör barns personliga förhållanden

I föräldrabalken saknas uttryckliga regler om vem som bestämmer i frågor som rör barns personliga förhållanden. Del ligger dock i sakens natur alt den som har vårdnaden om ell barn också måste kunna besluta i frågor som rör barnet. I vissa fall är denna befogenhet emellertid inskränkt genom föreskrifter i olika författningar.

Barn har endast i begränsad utsträckning getts en laglig rätt att själva bestämma eller komma till tals. Ell exempel på en sådan bestämmelse finns i 6 kap. 4 § föräldrabalken. som reglerar barns rätt all ingå eller säga upp avlal


 


Prop. 1981/82:168                                                                  24

om anställning. I viss utsträckning anses emellertid att ett barn, som har nått     Rätten att bestäm-
tillräcklig mognad, även utan direkt lagstöd kan bestämma självt.
     ma

Enligt utredningen bör det genom en uttrycklig bestämmelse i föräldra­balken slås fast att barnels vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma rörande barnets personliga förhållanden. Avsikten är emellertid inle att vårdnadshavaren generellt och ulan diskussion skall bestämma vad barnet skall göra. Tvärtom framhåller utredningen alt det är av stor vikt för barnets personlighetsulveckling att barnet självt får möjlighet all la del i besluten. Av detta skäl föreslår utredningen att det också skrivs in en skyldighet för vårdnadshavaren att så snart det är möjligt samråda med barnet i angelägenheter som rör dess personliga förhållanden saml alt, med iakttagande av bestämmelserna om vårdnadshavarens ansvar för barnels behov, ge barnet en med stigande ålder och mognad allt större rätt att självt bestämma.

Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till utredningens grundsyn när det gäller bestämmanderätten i frågor som rör barnet rent personligen. Beträffande den närmare utformningen av reglerna framförs dock olika uppfattningar.

För egen del anser jag att det är en självklar utgångspunkt att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Jag delar utredningens uppfattning alt detta bör slås fast genom en uttrycklig bestämmelse i föräldrabalken. En sådan regel markerar klart vårdnadshavarens ansvar och ger också - mot bakgrund av vad som tidigare har sagts om vårdnadshavarens ansvar för alt barnets behov tillgodoses - vårdnadshavaren stöd för att hävda barnets intressen.

Samtidigt som vårdnadshavarens principiella bestämmanderätt slås fast är det naturligtvis viktigt all också barnet ges möjlighet att självt komma till tals i frågor som rör dess person. Genom alt uppmuntra barnet till alt uttrycka en egen åsikt tränas barnet, som utredningen har uttryckt det, till alt bli en självständig och ansvarskännande människa. Jag anser därför alt den nyss förordade regeln om vårdnadshavarens bestämmanderätt bör kompletteras med en bestämmelse som anger all vårdnadshavaren skaU ta hänsyn till barents egna önskemål och synpunkter. En sådan skyldighet får emellertid inte utformas så alt vårdnadshavaren skulle vara förhindrad att sälta sig över barnets vilja i de fall då barnels bästa kräver del. Barnets behov av all med tiden alltmera frigöra sig från sina föräldrar får naturligtvis inte medföra överdrivna hänsynstaganden till barnets önskemål.

Såväl angelägenhetens beskaffenhet som varje enskilt barns individuella förutsättningar varierar så starkt att det knappast är möjligt att i lagtexten annat än i mycket allmänna ordalag ge uttryck för del ökande hänsynsta­gande till barnels synpunkter och önskemål som bör följa med barnets personliga utveckling. Jag anser därför att bestämmelsen bör ges del innehållet att en vårdnadshavare skall i takt med barnels stigande ålder och


 


Prop.  1981/82:168                                                                25

utveckling la allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.      Gemensam vård-

I vissa fall kan den fråga del gäller vara av sådan art alt del ter sig naluriigt nad alt barnet får bestämma självt, utan att vårdnadshavaren lägger sig i saken. Del gäller framför allt i enkla och vardagliga frågor som rör barnets personliga förhållanden. Den bestämmelse som jag nyss har förordat innebär också att vårdnadshavaren bör låta barnet bestämma självt i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans beskaffenhet och barnets mognad. Någon uttrycklig föreskrift om barnels bestämmanderätt behövs därför inle. I sammanhanget bör dock understrykas att den möjlighet som vårdnadsha­varen sålunda har att ge barnet rätt alt självt bestämma inte bör få leda till att vårdnadshavaren övervältrar sitt ansvar som beslutsfattare på barnet. För barnets trygghet är det väsentligt alt barnet inle tvingas att självt fatta beslut som barnet inle känner sig moget för.

Till frågan om rätlen för barn all bestämma i frågor om påbörjande eller avslutande av en anställning återkommer jag i specialmotiveringen.

2.4 Gemensam vårdnad

2.4.1 Erfarenheterna av 1976 års reform

Föräldrar som är gifta med varandra har automatiskt gemensam vårdnad om sina barn. Före 1976 års reform av vårdnadslagstiflningen kunde andra föräldrar inte ha gemensam vårdnad. Genom denna reform fick emellertid frånskilda föräldrar möjlighet att efter skilsmässan fortsätta eller på nytt börja utöva den gemensamma vårdnaden. En förutsättning för detta är att båda föräldrarna är ense om denna vårdnadsform och att domstol förordnar om sådan vårdnad. Även föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra kan efter 1976 års reform få gemensam vårdnad om sina barn, om båda föräldrarna begär del hos domstol. Domstolen kan emellertid i fråga om både frånskilda och ogifta föräldrar vägra att förordna om gemensam vårdnad, om ett sådant förordnande skulle vara uppenbart stridande mot barnels bästa.

Syftet med de nya reglerna om gemensam vårdnad har i första hand varit att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Beträf­fande den närmare bakgrunden till reglerna kan hänvisas till prop. 1975/76:170 s. 141-154 och LU 1975/76:33 s. 79-82.

Någon riksomfattande statistik över antalet avgöranden om gemensam vårdnad som har meddelats sedan de nya reglerna trädde i kraft finns inle. Tillgängliga undersökningar visar dock all möjligheten all begära gemensam vårdnad hittills har utnyttjats i ganska begränsad utsträckning, även om antalet avgöranden på senare tid tenderar att öka. Ett skäl för att vårdnadsformen under de första åren inte kom till större användning kan ha varit att frågan om underhållsbidrag och bidragsförskott i dessa fall då ännu inte hade lösts. En ändring i denna del kom till stånd genom de nya regler om underhåll och bidragsförskott till barn vilka i sina huvuddelar trädde i kraft


 


Prop.  1981/82:168                                                                26

den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:12).                                        Gemensam vård-

Någon bredare vetenskaplig studie av 1976 års vårdnadsregler finns såvitt    nad känt inle. Reglerna har dock studerats i examensarbeten av olika slag vid universiteten och högskolorna i landet. Vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet pågår f. n. ett forskningsprojekt om gemensam vårdnad.

Våren 1978 tillsatte socialstyrelsen en arbetsgrupp med uppdrag att studera vårdnad om barn vid separation. Resultatet av gruppens arbete har publicerats i skriften "Mamma, pappa - eller båda?" (Socialstyrelsen redovisar 1979:8). I skriften redovisas erfarenheterna under år 1977 hos ett antal kommuner, PBU-ceniraler, socialkonsulenter och allmänna advokat­byråer av vårdnadsreformen saml en del statistiska uppgifter. Bl. a. framgår all Stockholms tingsrätt år 1977 meddelade sammanlagt 245 avgöranden om gemensam vårdnad. Nästan 50 % av dessa gällde ogifta sammanboende föräldrar.

Enligt en annan undersökning, gjord vid Uppsala universitet, valdes under år 1977 gemensam vårdnad i samband med äktenskapsskillnad i 9 % av målen vid Stockholms tingsrätt. Motsvarande siffror var för samma tid för Uppsala tingsrätt 12,5%, för Uppsala läns södra tingsrätt 3% och för. Norrköpings tingsrätt 1,5 %.

Enligt ytterligare en undersökning, gjord vid Stockholms universitet, hade antalet avgöranden om gemensam vårdnad som meddelats av Stockholms tingsrätt under år 1979 ökal till 515. Den största gruppen av dem som hade begärt gemensam vårdnad var nu de frånskilda föräldrarna, som svarade för 256 avgöranden mot 89 avgöranden är 1977. Antalet ogifta sammanboende föräldrar som år 1979 erhöll gemensam vårdnad vid tingsrätten var enligt samma undersökning 162. Undersökningen visar också att tingsrätten detta år i 42 fall anförtrodde vårdnaden gemensamt ål frånskilda föräldrar av vilka efter äktenskapsskillnaden endast en från början varit vårdnadshavare.

En fortsatt uppföljning av 1976 års vårdnadsregler kom till stånd våren 1981 vid en konferens om gemensam vårdnad som anordnades av Allmänna barnhuset. En dokumentation från mötet finns i skriften Gemensam vårdnad - Konferensrapport från Sätra bruk 1981.

Del material som sålunda finns ger inte någon entydig bild av skälen till alt föräldrar väljer eller avstår från att välja gemensam vårdnad. Del framgår inle heller hur gemensam vårdnad har utfallit i praktiken i de fall denna vårdnadsform har valts. En av orsakerna till att ogifta föräldrar som bor tillsammans inte har vall gemensam vårdnad i större utsträckning är enligt utredningen om barnens rätt att föräldrarna har funnit del dyrt och krångligt alt hos domstol få bekräftat ell ansvar som de redan har tagit på sig i praktiken. Av de föräldrar som inle bor tillsammans och som har valt gemensam vårdnad har många som intervjuats i olika undersökningar angett all de sett den gemensamma vårdnaden som en naturlig vårdnadsform även när föräldrar bor isär. Andra föräldrar har kommit fram till denna lösning av


 


Prop. 1981/82:168                                                                 27

vårdnadsfrågan därför att ingen av föräldrarna har velat släppa ifrån sig     Gemensam vård­vårdnaden om barnet eller förlora en nära kontakt med barnet. Några av     nad dessa föräldrar har närmast på försök bestämt sig för en gemensam vårdnad, medan andra har sett den gemensamma vårdnaden som en möjlighet att slippa ifrån en uppslitande vårdnadsprocess.

Gemensamt för de flesta särboende föräldrar som har valt gemensam vårdnad har varit intresset och ambitionen att upprätthålla en nära och god kontakt med barnet trots särboendet. Av en undersökning (Ds S 1981:18) Ensamförälder 1980, som har gjorts vid Umeå universitet på uppdrag av ensamförälderkommiltén (S 1977:16), framgår också att kontakterna mellan barn och föräldrar som inte sammanbor med barnet är markant tätare när föräldrarna har gemensam vårdnad än när de inte har det.

Det material som i övrigt finns om gemensam vårdnad visar alt många föräldrar har saknat informafion om följderna av att välja gemensam vårdnad och hur den gemensamma vårdnaden bör utövas för all fungera i prakfiken. Eftersom referensmaterial om de praktiska följderna i stort sett saknades vid reformens början har många föräldrar i stor utsträckning fått pröva sig fram till de arrangemang som de funnit lämpligast.

Det tillgängliga utredningsmaterialet visar att en klar majoritet av de ogifta eller frånskilda föräldrar som har gemensam vårdnad är nöjda med de nya vårdnadsreglerna. De vill också i allmänhet rekommendera gemensam vårdnad även för andra föräldrar. Bland de positiva upplevelser som redovisas från tillfrågade föräldrar är, främst från männens sida, känslan av att få vara med och ta del i vad som händer barnet och en tätare och mer otvungen samvaro med barnet. Från framför allt kvinnornas sida anges som särskilt positivt att slippa att ensam behöva ta ansvaret för barnet och all ha någon att tala med om barnets uppfostran. Bland negativa reaktioner hos föräldrarna framhålls del arbetskrävande i att hålla fortlöpande och nära kontakter med varandra och att ha en god planering. Några föräldrar har upplöst den gemensamma vårdnaden eller överväger alt göra del, eftersom de finner vårdnadsformen svår eller alltför krävande. Det förekommer också att föräldrarna tycker sig märka att barnet inle far väl av de praktiska arrangemang som har valls.

Hur barnet självt upplever en gemensam vårdnad, när föräldrarna bor isär, saknas det närmare uppgifter om. I många fall torde den gemensamma vårdnaden bidra till att tillgodose barnets behov av nära och goda relationer till båda sina föräldrar. I den kritik som har förts fram mot gemensam vårdnad - såväl i remissyttrandena över utredningens betänkande som i den aUmänna debatten - hävdas dock att det finns en risk för alt särboende föräldrar kan välja denna vårdnadsform inle för barnets skull utan för all åstadkomma rättvisa mellan föräldrarna. Detta kan komma till uttryck bl. a. i att föräldrarna kräver alt ha barnet boende hos sig lika långa tider"var. En rakt motsatt effekt kan följa när föräldrarna ser gemensam vårdnad som en möjlighet att själva slippa la ställning i vårdnadsfrågan. De kan då alltför


 


Prop. 1981/82:168                                                                  28

mycket övervältra ansvaret för olika beslut på barnet, något som kan försätta Gemensam vård-barnet i svåra lojalitetskonflikter eller skapa otrygghet. En ytterligare nad negaliv effekt kan inträda när föräldrarna inte har löst sina inbördes konflikter men ändå ger sig in i en vårdnadsform som kräver samförstånds­lösningar. Även här kan barnet utsättas för lojalitetskonflikter och en uppväxt utan den fasthet och trygghet som barnet behöver. Barnet kan också komma att utnyttjas av en förälder som kontaktlänk med en partner som föräldern inle förmår att helt skilja sig ifrån.

Den krifik som riktas mot reformen om gemensam vårdnad för ogifta eller frånskilda föräldrar hänför sig främst till hur föräldrarna faktiskt sörjer för barnels person. Efter det att 1978 års underhållsreform trädde i kraft har det endast i begränsad utsträckning framförts kritik mot de juridiska och ekonomiska följderna. Däremot anses det mer allmänt all det brister i den information som föräldrar behöver när de har alt la stäUning till hur vårdnaden om barnet bör anordnas.

2.4.2 Gemensam vårdnad som huvudregel för alla föräldrar?

En utgångspunkt för utredningen har varit all båda föräldrarna till ett barn skall känna lika stort ansvar för barnet vare sig de är gifta eller frånskilda eller över huvud taget inte har varit gifta med varandra. Utifrån denna utgångspunkt har utredningen diskuterat om inle alla föräldrar, oavsett vilken kategori de tillhör, bör automatiskt ha gemensam vårdnad om sina barn, om inte domstol förordnar annat. Ett annat alternativ, som delvis kompletterar del förra, är att domstol i särskilda fall skall kunna förordna om gemensam vårdnad även mot en förälders vilja, dvs. kunna antingen vägra att upplösa en gemensam vårdnad eller besluta om gemensam vårdnad på begäran av endast den ena av föräldrarna.

Utredningens majoritet har stannat för alt inte lägga fram något av dessa alternativ som utredningens huvudalternativ. Mot detta har tre ledamöter reserverat sig. De flesta remissinstanserna har emellertid anslutit sig till majoritetens uppfattning.

För egen del har jag i och för sig förståelse för syftet med förslaget om att föräldrar i princip alltid bör ha gemensam vårdnad om sina barn. Med en sådan ordning skulle barnens behov av samhörighet med båda föräldrarna markeras tydligare än f. n. Som flera remissinstanser har påpekat lämpar sig emellertid denna ordning inle för alla föräldrar. Om vårdnadsformen skall kunna fungera och vara det stöd för barnen som är avsett kräver den att föräldrarna står i nära kontakt med varandra och sina barn och att föräldrarna har vilja och förmåga att samarbeta. I vissa fall kan förutsätt­ningarna för en sådan nära föräldrakonlakl saknas. Del kan också uppslå slitningar mellan föräldrarna som försvårar eller omöjliggör del samarbete som krävs.

Vad jag nu har sagt innebär till en början all gemensam vårdnad inte bör


 


Prop. 1981/82:168                                                                 29

påtvingas föräldrar som inte båda är positivt inställda till denna vårdnads- Gemensam vård­form. Det bör alltså inle komma i fråga all domstol skall kunna förordna om nad gemensam vårdnad mot en förälders vilja eller vägra att upplösa en sådan vårdnad trots alt en förälder begär del. Men inte heller i övrigt är det lämpligt att generellt föreskriva gemensam vårdnad som huvudregel. Även om inte föräldrarna själva eller någon av dem uttryckligen motsätter sig denna vårdnadsform, är det angeläget att den används endast av dem som kan antas ha förutsättningar för alt leva upp till de krav som den gemensamma vårdnaden ställer på dem. Detta hindrar emellertid inle alt möjligheterna till gemensam vårdnad bör utvidgas i förhållande till vad som nu gäller. Den frågan behandlas i de båda följande avsnitten.

2.4.3 Gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar

Föräldrar som är gifta med varandra har direkt på grund av lag gemensam vårdnad om sina barn (6 kap. 7 § första stycket föräldrabalken). Om föräldrarna begär äktenskapsskillnad, är domstolen skyldig att i samband med äklenskapsskillnadsdomen förordna om vårdnaden om barnen. Önskar föräldrarna då fortsätta den gemensamma vårdnaden, skall domstolen besluta i överensstämmelse med deras önskan, om del ej är uppenbart stridande mot barnets bästa (6 kap. 7 § andra stycket föräldrabalken).

Utredningen har föreslagit att domstolen inte längre skall vara skyldig att alltid meddela förordnande om vårdnaden när föräldrarna erhåller äkten­skapsskillnad. Utredningen anser att de problem som en skilsmässa ofrånkomligen för med sig ofta ökar genom den prestigekamp om barnen som föräldrarna kan driva. Enligt utredningen torde det många gånger kunna skapas bättre förutsättningar för all skilsmässan görs upp i godo, om vårdnadsfrågan inte måsle ingå i denna uppgörelse. Utredningen anser vidare att den obligatoriska prövning som domstolen i dag skall göra markerar en onödigt negativ inställning till möjligheten för båda föräldrarna att ha ett fortsatt gemensamt ansvar för sina barn. Utredningen har därför föreslagit att den gemensamma vårdnaden automatiskt skall fortsätta även efter en äktenskapsskillnad, såvida inte föräldrarna eller en av dem begär att den gemensamma vårdnaden upplöses. Utredningen är emellertid inle enig. I en reservation förordas att den nuvarande obligatoriska domstolsprövning­en vid äktenskapsskillnad står kvar.

Remissopinionen är i denna fråga splittrad. En majoritet tillstyrker att den gemensamma vårdnaden automatiskt fortsätter även efter en äktenskaps­skillnad, om inte föräldrarna begär annat. Många remissinstanser pekar emellertid på alt förslaget kan vara förenat med vissa risker för barnet. Bl. a. framhålls att ett borttagande av den nuvarande domstolsprövningen kan leda till att föräldrarna på grund av obetänksamhet, eftergivenhet hos den ene eller en önskan att slippa en uppslitande vårdnadstvisl kommer i en vårdnadssituation som de inle bemästrar. Förmår föräldrarna inte samarbeta


 


Prop. 1981/82:168                                                                  30

eller störs samarbetet av inbördes motsättningar mellan dem, kan barnet     Gemensam vård-

enligt dessa remissinstanser tvingas leva i en otrygg och i övrigt skadlig     nad

miljö.

För egen del ser jag fördelar i all en äktenskapsskillnad inte automatiskt behöver medföra ett förordnande från domstolens sida om vårdnaden om makarnas barn. Med hänsyn till vad jag tidigare har sagt om nyttan med gemensam vårdnad är det en naturlig utgångspunkt alt denna vårdnadsform fortsätter även efter det all föräldrarna har skift sig och utan att domstolen behöver ta upp frågan.

Ett sätt att nå detta resultat är att, som utredningen har föreslagit, den gemensamma vårdnaden upplöses endast om föräldrarna själva eller någon av dem begär det. Spörsmålet är då hur stora riskerna är för att barnet skall "glömma bort" eller att föräldrarna inte inser följderna av sin passivitet, om domstolen prövar vårdnadsfrågan endast på föräldrarnas eget initiativ.

Inte några föräldrar torde undgå praktiska problem när en äktenskaps­skillnad är förestående. I fråga om barnen reser sig omedelbart frågan var de skall bo och hur underhållsansvarel för dem skall fördelas mellan föräldrar­na. I samband med detta torde det i de flesta fall bli aktuellt att diskutera också vem av dem som skall ha den juridiska vårdnaden om barnen. Att denna fråga skulle "glömmas bort" ter sig därför enligt min mening inte särskilt sannolikt. Däremot kan det finnas en risk för att föräldrarna inte får eller nås av den information som är nödvändig för all de skall kunna lösa frågan om den juridiska vårdnaden på ett sätt som svarar mot barnens behov. Vad som behövs är en information inte bara om de juridiska, ekonomiska och faktiska effekterna av den ena eller den andra vårdnadsformen efter en separation. Viktigt är också att föräldrarna görs uppmärksamma på de allvarliga påfrestningar som barnen utsätts för vid en äktenskapsskillnad och all föräldrarna får upplysning om vilka rådgivningsorgan som finns alt tillgå och vilken hjälp i övrigt som samhället och enskilda organ kan erbjuda familjer som står i begrepp att splittras. Enligt min mening är del angeläget att informationsinsatserna i dessa delar förbättras.

Med en sådan förbättrad information kan jag inte se alt en ordning, enligt vilken den gemensamma vårdnaden automatiskt fortsätter efter en äkten­skapsskillnad om inte föräldrarna eller någon av dem begär annat, skulle behöva få några negativa följder. Domstolen bör dock även vid denna ordning ha möjlighet att i samband med domen på äktenskapsskillnad upplösa den gemensamma vårdnaden, om det genom socialnämnden eller på annat sätt har kommit fram att någon av föräldrarna är så olämplig alt han eller hon inte längre bör få stå kvar som vårdnadshavare för barnet eller om gemensam vårdnad av andra skäl är uppenbart oförenlig med barnets bästa.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  31

2.4.4 Gemensam vårdnad för ogifta föräldrar                           Gemensam vård-

nad Som förut nämnts gäller f. n. att föräldrar som inte är eller har varit gifta

med varandra kan få gemensam vårdnad om sina barn endast efler ansökan av dem båda hos domstol. Enligt utredningen bör del emellerfid i fortsättningen vara tillräckligt att de tillsammans anmäler till pastorsämbetet att de önskar denna vårdnadsform. Förfarandet föreslås bli kostnadsfritt och stå öppet för såväl sammanboende som särboende föräldrar. I en reservation har dock förordats all anmälningsförfarandel erbjuds endast sammanboende föräldrar.

I de faU båda föräldrarna dagligen lar del i den faktiska omvårdnaden om barnet och barnets uppfostran är det enligt min mening naturligt att föräldrarna också har ett gemensamt rättsligt ansvar för barnet. Så är fallet i dag beträffande gifta föräldrar, vilka automatiskt har gemensam vårdnad. Situationen för ogifta samboende föräldrar torde i allmänhet inte skilja sig nämnvärt från den som råder i en familj där föräldrarna är gifta med varandra. I fråga om de ogifta samboende föräldrarna saknas emellertid den officiella registrering av samhörigheten som vigseln utgör för de gifta föräldrarna. Det är därför, som också utredningen har kommit fram fill, inte möjligt alt enbart med utgångspunkt i föräldrarnas samboende som sådant knyta någon regel om gemensam vårdnad, utan man är hänvisad till att föräldrarna själva tar initiativ till denna vårdnadsform.

De möjligheter som ogifta samboende föräldrar har i dag att ansöka hos domstol om gemensam vårdnad synes hittills ha utnyttjats i ganska liten utsträckning. Enligt vad utredningen har redovisat och som också har nämnts i det föregående kan en av orsakerna till detta vara alt många finner det dyrt och krångligt alt hos domstol få bekräftat ett ansvar som de redan har tagit på sig i praktiken.

Del förslag om en gemensam anmälan till pastorsämbetet som utredningen har fört fram har allmänt vunnit gillande under remissbehandlingen. Förfarandet är enkelt, och både föräldrar och domstolar besparas arbete. I de flesta fall då faderskapet till barn fastställs genom ett faderskapserkän­nande torde föräldrarna med hjälp av den information som socialnämnden lämnar ha möjlighet att redan i samband med att faderskapet fastställs anmäla sitt önskemål om gemensam vårdnad. En anmälan som sker i detta sammanhang kan läll vidarebefordras av socialnämnden fill pastorsämbetet i samband med att nämnden fullgör sin skyldighet att till ämbetet anmäla faderskapserkännandet. Också jag anser därför att ogifta samboende föräldrar i fortsättningen bör kunna få gemensam vårdnad genom en enkel anmälan till pastorsämbetet.

En majoritet inom utredningen har föreslagit all möjligheten att efter anmälan få gemensam vårdnad bör stå öppen också för ogifta särboende föräldrar. Föräldrar som tillhör denna kategori kan tidigare ha sammanbott utan att då anmäla önskemål om gemensam vårdnad. Del kan också vara


 


Prop, 1981/82:168                                                                  32

fråga om föräldrar som aldrig någonsin har sammanbott. Flera remissinstan- Gemensam vård-ser har godtagit att också dessa båda grupper ges möjlighet till ett förenklat nad förfarande för att få gemensam vårdnad. Själv är jag dock inle övertygad om att det är lämpligt att helt utan prövning ge dessa föräldrar ell gemensamt rättsligt ansvar för sina barn. Har föräldrarna inte under sin samboendetid valt gemensam vårdnad, bör de alltså liksom nu vara hänvisade till att göra ansökan hos domstol. Och detsamma bör gälla, när föräldrarna över huvud taget inte har bott ihop och inte heller gör det när de vill ha gemensam vårdnad.

Sammanfattningsvis föreslår jag att möjligheten att genom en enkel anmälan till pastorsämbetet få gemensam vårdnad erbjuds endast ogifta föräldrar som bor tillsammans. Lagtekniskt bör förutsättningarna för att en registrering av den gemensamma vårdnaden skall ske hos pastorsämbetet utformas så att båda föräldrarna och barnet skall vara kyrkobokförda på samma fastighet. Vidare bör som förutsättning för registrering av gemensam vårdnad gälla att vårdnadsfrågan inte tidigare har prövats av domstol.

För att underlätta pastorsämbetenas handläggning bör möjligheten att anmäla gemensam vårdnad kunna utnyttjas endast när både föräldrarna och barnet är svenska medborgare.

2.4.5 Upplösning av gemensam vårdnad Betänketid

Enligt 11 kap. 1 § giftermålsbalken skall makar som vill skiljas iaktta en betänketid bl. a. om en av dem varaktigt bor tillsammans med ett eget barn under 16 år som står under denna förälders vårdnad. Betänketiden är minst sex månader och högst ett år.

Utredningen anser att behovet av eftertanke innan en gemensam vårdnad om barn under 16 år upplöses är lika stort vare sig föräldrarna är gifta med varandra eller inte. En betänketid på minst sex månader och högst ett år föreslås därför för alla dessa fall. Denna lid skall enligt förslaget börja löpa när föräldrarna eller en av dem begär hos domstol att den gemensamma vårdnaden skall upplösas.

Beträffande utredningens förslag har åsikterna brutit sig under remissbe­handlingen. De remissinstanser som stöder förslaget är ungefär lika många som de som tar avstånd från detta (se bil. 3 avsnitt 3.4 och 5.2).

En betänketid får antas ha sin största betydelse i fall då föräldrarna är oense om huruvida den gemensamma vårdnaden skall upplösas eller vem av dem som vid en sådan upplösning skall ha vårdnaden om barnet. I dessa fall skulle en betänketid kunna ge lid för eftertanke innan domstolen slutligt avgör vårdnadsfrågan. I vårdnadstvister brukar domstolarna emellertid normalt begära en vårdnadsutredning från socialnämnden. Redan den tid som förfiyter innan denna utredning är klar torde i de fiesla fall - även om


 


Prop. 1981/82:168                                                                 33

utredningstiden förkortas (se avsnitt 2.7.4) - vara tillräcklig för att Gemensam vård­föräldrarna skall hinna tänka igenom sin situation. Jag anser därför all i de nad fall då vårdnadsfrågan är Ivistig och en vårdnadsulredning alltså äger rum någon särskild betänketid inte behövs innan domstolen slutligt avgör vårdnadsfrågan. Och om betänketiden även är avsedd att förhindra en möjlighet till ell interimistiskt avgörande i denna fråga, är detta enligt min mening inte någon lämplig lösning. Detta återkommer jag strax till.

Som jag redan har antytt torde skälen för att införa en betänketid vara ännu mindre i de fall då föräldrarna är överens om all den gemensamma vårdnaden skall upplösas och om vem av dem som ensam skall vara vårdnadshavare i fortsättningen. Det är knappast troligt att en betänketid i dessa fall skulle fylla någon egentlig funktion. Tvärtom finns del risk för att de motsättningar som har gjort att föräldrarna har enats om alt upplösa den gemensamma vårdnaden förvärras, om de tvingas alt fortsätta denna vårdnad under en belänketid.

Sammanfattningsvis anser jag all det inte finns skäl att, vid sidan av den betänketid som nu gäller för gifta föräldrar före en skilsmässa, införa en särskild belänketid inför upplösningen av en gemensam vårdnad.

Interimistiska beslut

Enligt 6 kap. 13 § första stycket föräldrabalken kan domstolen interimis­tiskt besluta beträffande vårdnaden om barn. Detta innebär att domstolen meddelar ett provisoriskt beslut som gäller till dess att vårdnadsfrågan har avgjorts genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft. Ett sådant interimistiskt beslut kan omprövas av domstolen när som helst under rättegången.

Det underlag som domstolen bygger det interimistiska belutet på är ofta magert. Det hindrar inle att delta beslut i praktiken får stor betydelse för domstolens slutliga ställningstagande i vårdnadsfrågan. Utredningen anser därför alt ett interimistiskt beslut om vårdnaden bör få meddelas endast om del finns särskilda skäl för det, t. ex. då det på grund av missbruk av en förälder vid utövande av vårdnaden skulle visa sig nödvändigt att omedelbart skilja föräldern från vårdnaden.

I stället för ett interimistiskt beslut om vårdnaden bör domstolen enligt utredningen i första hand besluta interimistiskt om bostaden för barnet. Utredningen anser alt en sådan ordning är ägnad att förstärka känslan hos föräldrarna av ansvar och intresse för barnet. Ingen av föräldrarna blir då helt avskuren från vårdnaden.

Utredningens förslag har fått ett blandat mottagande under remissbehand­lingen. Förslagen tillstyrks resp. avstyrks av i stort sett lika många remissinstanser (se bil. 3 avsnitt 3.4 och 5.2).

För min del är jag inte övertygad om att det är någon fördel med en ordning som innebär att domstolen interimistiskt kan besluta om bostad för barnet i

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 168


 


Prop.  1981/82:168                                                                 34

fall då föräldrarna är oense om vem av dem som skall ha vårdnaden om     Gemensam vård-barnet. Kan de inle enas i den vikliga frågan om bostaden, är det knappast     nad troligt all de efler ett sådant beslut kan samarbeta i övriga frågor som rör vårdnaden. Enligt min mening är del därför alt föredra att domstolens interimistiska prövning får gälla vårdnaden i dess helhet.

Som jag nämnt i avsnitt 2.4.2 har jag den uppfattningen alt man inte bör tvinga föräldrar att utöva gemensam vårdnad när de inle båda är överens om denna vårdnadsform. Om en av dem vill få den gemensamma vårdnaden upplöst, bör domstolen därför kunna förordna om detta och besluta vem som skall ha vårdnaden under tiden till dess att vårdnadsfrågan kan definitivt avgöras. Jag anser därför att det inte finns anledning att begränsa de möjligheter som domstolen f. n. har att interimistiskt besluta om vårdna­den.

Under remissbehandlingen har framhållits alt det enligt gällande rätt inte finns någon ovillkorlig rätt för föräldrarna alt få ell interimistiskt beslut om vårdnaden (se bil. 3 avsnitt 5.2.3). Detta påpekande är enligt min mening så till vida riktigt all domstolen inle är tvungen att omedelbart meddela ett sådant beslut så snart del har begärts. Det kan också många gånger vara fördelaktigt att domstolen väntar med detta beslut till dess att ett tillfredsställande underlag finns för beslutet.

Utredningen har föreslagit att domstolen - för att få ett bättre underlag för det interimistiska beslutet än f. n. - skall ha möjlighet att skyndsamt inhämta upplysningar från socialnämnden i vårdnadsfrågan. Till detta förslag återkommer jag i avsnitt 2.8.2.

Valet av vårdnadshavare

I samband med alt en gemensam vårdnad upplöses skall domstolen enligt 6 kap. 7 § föräldrabalken förordna vem av föräldrarna som i fortsättningen skall ensam utöva vårdnaden. Är föräldrarna överens om detta, skall domstolen besluta i överensstämmelse med deras önskemål om det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Är föräldrarna oense om vem som skall ha vårdnaden, skall domstolen besluta efler vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Enligt utredningen bör bedömningen av vem av föräldrarna som i denna situation skall anförtros vårdnaden uteslutande grundas på vad som är bäst för barnet, oavsett om föräldrarna är överens om vem som skall ha vårdnaden eller ej. Denna uppfattning har i allmänhet lämnats ulan erinran under remissbehandlingen.

Enligt min mening har del ett egenvärde alt föräldrarna, när de inte längre vill ha gemensam vårdnad, kan enas om vem av dem som skall ha vårdnaden om barnet. I aUmänhet torde det bäst gagna barnets intresse att föräldrarna inle inbördes strider om denna fråga. Liksom utredningen och remissinstan­serna anser jag emellertid att del i lagen i första hand bör markeras att


 


Prop. 1981/82:168                                                    35

vårdnaden skall anförtros åt den förälder som är lämpligast som vårdnads- Gemensam vård-havare, oavsett vilken inställning föräldrarna själva har i denna fråga. Del nad kan inte uteslutas alt del finns situationer när föräldrarna mindre ser till barnets behov och mera beaktar sina egna intressen. Bakom föräldrarnas uppgörelse kan ligga t. ex. ekonomiska överväganden eller ett rältvisetän-kande som inle i tillbörlig grad tar hänsyn till vad barnet självt vill. Även om föräldrarna är överens i vårdnadsfrågan bör detta alltså inte vara utslagsgi­vande för domstolens bedömning av vårdnadsfrågan, lål vara alt föräldrarnas överenskommelse bör fillmätas stor betydelse.

Jag anser aUtså alt då en gemensam vårdnad upplöses vårdnaden om barnet aUtid bör anförtros åt den av föräldrarna som är lämpligast som vårdnadshavare, oavsett om föräldrarna är överens i denna fråga eller ej.

Om en förälder som har gemensam vårdnad om barnet tillsammans med den andra föräldern är uppenbart olämplig som vårdnadshavare, kan domstolen enligt 6 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken i mål om äktenskapsskUI-nad mellan föräldrarna eller annars på talan av socialnämnden la ifrån denna förälder vårdnaden om barnet. I ett sådant fall skall den andra föräldern tillerkännas vårdnaden ensam, om det inte med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att inte heller denna förälder bör anförtros vårdnaden.

I fall då en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn är olämplig som vårdnadshavare bör domstolen enligt utredningen föratsätlningslösl pröva om vårdnaden bör anförtros åt den andra föräldern eller åt någon annan. Något företräde för den andra föräldern bör med andra ord inte gälla i denna situation. Denna uppfattning har i allmänhet inle kommenterats under remissbehandlingen.

För egen del anser jag del naturligast att, om en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn inte längre bör vara vårdnadshavare, vårdnaden om barnet får fortsätta att utövas av den andra föräldern, förutsatt att inte också denne är olämplig som vårdnadshavare. Jag delar alltså inte utredningens uppfattning att man i denna situation bör kunna ta ifrån en i och för sig lämplig förälder vårdnaden, om det finns någon annan som kan anses lämpligare som vårdnadshavare.

Vad jag nu har sagt har tillämpning också i fall då en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn dör. Detta överensstämmer med vad som gäller f. n. enligt 6 kap. 10 § första stycket föräldrabalken. Också i denna situation bör vårdnaden alltså i regel fortsätta all utövas av den andra föräldern. Undantag bör dock givetvis gälla, om denne är olämplig som ensam vårdnadshavare.

Till frågan när en förälder kan anses olämplig som vårdnadshavare återkommer jag i avsnitt 2.5.2.


 


Prop. 1981/82:168                                                              36

2.5 Överflyttning av vårdnaden                                              Överflyttning av

vårdnaden

2.5.1 Överflyttning av vårdnaden till en annan förälder

Om ett barn står under vårdnad av endast en av föräldrarna och den andra föräldem vill få vårdnaden överflyttad till sig, skall domstolen enhgt 6 kap. 8 § föräldrabalken bifalla denna begäran om det är skäligt med hänsyn till barnets bästa. Är föräldrarna överens om att vårdnaden flyttas över till den andra föräldern, skall domstolen besluta i överensstämmelse med deras önskemål om det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Utredningen anser all bedömningen av om vårdnaden skall flyttas över från en förälder till en annan bör, liksom när en gemensam vårdnad upplösas, grandas på vad som är bäst för barnet oavsett om föräldrarna är överens om överflyttningen eller ej. Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till denna uppfattning. För egen del kan jag hänvisa till vad jag har anfört i avsnitt 2.4.5 beträffande den motsvarande bedömning som skall göras när en gemensam vårdnad upplöses. Jag anser alltså alt vårdnaden skall flyttas över till den andra föräldern endast om denne är lämpligare som vårdnadshavare, oavsett om föräldrarna är överens om överflyttningen eller ej. Del ligger dock i sakens natur att del i allmänhet är bäst för barnet, om den lösning väljs som föräldrarna gemensamt har kommit fram till.

När frågan om att flytta över vårdnaden från den ena till den andra föräldern aktuaUseras vid domstol, kan domstolen f. n. förordna någon annan som vårdnadshavare endast om socialnämnden för talan om detta under åberopande av att båda föräldrarna är uppenbart olämpliga som vårdnadshavare (se 6 kap. 8 och 9 §§ föräldrabalken).

Enligt utredningen bör domstolen i ett mål om överflyttning av vårdnaden från den ena till den andra föräldern kunna anförtro vårdnaden åt någon annan, om det är bäst för barnet. Under remissbehandUngen har denna uppfattning inte kommenterats särskilt.

Enligt min mening ligger del i och för sig nära till hands att domstolen, om den finner att vårdnaden bör flyttas över från en förälder därför alt denne inte är lämplig som vårdnadshavare, i första hand anförtror vårdnaden ål den andra föräldern. Det är dock inte lika naturUgt att denne har företräde till vårdnaden i detta fall som då en gemensam vårdnad upplöses. I det senare fallet är ju föräldern redan vårdnadshavare. Att vårdnaden då bör anförtros åt någon annan endast om också denna förälder kan anses olämplig som vårdnadshavare har jag tidigare förordat i avsnitt 2.4.5. När föräldern inte redan är vårdnadshavare men vill få vårdnaden överflyttad på sig bör domstolen däremot kunna anförtro'vårdnaden åt någon annan, om det framstår som en lämpligare lösning trots att föräldern inte själv är olämplig som vårdnadshavare.

Samma bedömning bör enligt min mening göras, om en förälder som ensam har vårdnaden om ett barn dör. Även i detta fall bör den andra föräldem anförtros vårdnaden, om det inte är lämpligare att någon annan utses som vårdnadshavare.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  37

2.5.2 Överflyttning av vårdnaden till någon annan än en förälder Överflyttning av

Överflyttning av vårdnaden från olämpliga föräldrar

Om en förälder grovt missbrukar eller grovt försummar vårdnaden om sitt barn eller annars utövar vårdnaden pä ett sätt som innebär en fara för barnets utveckling, skall domstolen enligt gällande rätt på lalan av socialnämnden la ifrån föräldern vårdnaden och förordna den andra föräldern som vårdnads­havare, om det inle med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att vårdnaden bör anförtros åt en särskih förordnad förmyndare (6 kap. 9 § föräldrabal­ken).

Frågan om en förälder skall fråntas vårdnaden om ett barn kan, som förut har nämnts, också bli aktuell i samband med att föräldrarna ansöker om äktenskapsskiUnad eller när någon av föräldrarna begär upplösning av en gemensam vårdnad. Om del är uppenbart med hänsyn tiU barnets bästa alt ingen av föräldrarna bör utöva vårdnaden längre, skall domstolen även i detta fall anförtro vårdnaden åt en särskilt förordnad förmyndare (6 kap. 7 § föräldrabalken).

Enligt utredningens mening bör större möjligheter skapas att ta ifrån en olämpUg förälder hans eller hennes juridiska vårdnad om barnet. Enligt utredningen föreligger i de flesta fall risker för ett barns utveckling inte bara i de fall då en förälder grovt missbrukar eller försummar vårdnaden utan också då föräldern på ett påtagligt sätt underlåter att uppfylla barnets grundläg­gande behov. Avgörande för frågan om en förälder skall fråntas vårdnaden bör inle vara om förälderns misskötsamhet har varit av viss kvalificerad art ulan i StäUet om föräldern har visat en olämplighet som kan antas vara bestående.

Utredningen har därför föreslagit att domstolen skall kunna frånta en förälder vårdnaden, om han eller hon på grund av missbruk eller försummelse av vårdnaden är olämphg som vårdnadshavare. Detta förslag har överlag fått ett positivt mottagande under remissbehandhngen.

För egen del vill jag till en början erinra om de skyldigheter som socialljänstlagstiftningen ger socialnämnderna alt, i första hand i samråd med barnets föräldrar och i förekommande fall med barnet självt, finna en god lösning när problem uppkommer i en familj. Jag kan hänvisa till framför allt 12 § socialtjänstlagen (1980:620) och till de uttalanden som har gjorts i förarbetena till denna lag om samhällets insatser för barn och ungdom (prop. 1979/80:1 s. 250 ff, 310 ff och 499 ff).

I de faU en förälder som har vårdnaden om ett barn eller barnet självt, om det har fyllt 15 år, inte frivilligt medverkar till den hjälp som nämnden finner nödvändig, kan vård enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) komma i fråga. Sådan vård skall enligt 1 § andra stycket 1 LVU beredas barnet, om brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet medför en fara för barnels hälsa eller utveckling.

I flertalet fall bör ett ingripande enligt LVU vara tillräckligt för att skydda


 


Prop. 1981/82:168                                                                 38

barnet från en förälder som missbrukar sitt ansvar som vårdnadshavare.     Överflyttning av Genom ett sådant ingripande kan barnet placeras i ett nytt hem, och     vårdnaden socialnämnden kan i den omfattning del är nödvändigt ta över vissa av de befogenheter som föräldrarna har i egenskap av vårdnadshavare (se 11 § första och fjärde styckena LVU).

I särskilda fall kan dock en överflyttning av vårdnaden från föräldern till någon annan vara en för barnet bättre utväg. Detta bör enligt min mening kunna ske, om del när vård enligt L"VU övervägs står klart att det medför en bestående fara för barnels hälsa eller utveckling att föräldern slår kvar som vårdnadshavare eller om barnet redan har vårdals utom hemmet och barnet, trots långvariga och omfatiande insatser från socialnämndens sida, inte kan återvända till sina föräldrar (jfr SoU 1979/80:44 s. 99).

Sammanfattningsvis föreslår jag att vårdnaden om ett barn skall kunna las ifrån den förälder som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför en bestående fara för barnets hälsa eller utveckling.

Som jag tidigare har sagt bör en överflyttning av vårdnaden i de fall             

föräldrarna har gemensam vårdnad kunna ske till någon annan än föräldrarna endast om båda föräldrarna är så olämpliga att ingen av dem bör stå kvar som vårdnadshavare. Också i de fall barnet står under endast en förälders vårdnad och denne på grund av brister bör fråntas vårdnaden, ligger det närmast till hands att den andra föräldern får överta vårdnaden. Är det emellertid lämpligare för barnet att vårdnaden anförtros åt någon annan, t. ex. en fosterförälder eller en släkting som står barnet nära, bör vårdnaden i stället anförtros åt denne såsom särskilt förordnad förmyndare. Det bör också vara möjligt att flytta över vårdnaden till två särskilt förordnade förmyndare gemensamt, om de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

Enhgt utredningens förslag skall talan om överflyttning av vårdnaden från en förälder kunna föras inte bara, som f. n., av socialnämnden utan också av en annan vårdnadshavare eller en förälder som inle har del i vårdnaden, Uksom av barnet självt. Detta förslag har inte kommenterats närmare av remissinstanserna.

När det gäller rätten för barnet självt att föra talan vill jag erinra om alt jag i avsnitt 2.1.2 har förordat att frågan om en taleräll för barn övervägs ytterligare av utredningen. En rätt för barn att föra talan i fråga om vårdnaden bör därför inle nu införas. Enligt min mening finns det inle heller anledning att i övrigt ändra de gällande reglerna om rätlen att föra talan om överflyttning av vårdnaden från en förälder i förevarande fall (jfr prop. 1975/76:170 s. 182). Denna taleräll bör därför, hksom hittills, förbehållas socialnämnden.


 


Prop. 1981/82:168                                                              39

Överflyttning av vårdnaden tiU fosterföräldrar                         Överflyttning av

      c-                                                      o   .     ,     o                 vårdnaden

F. n. finns det inle någon möjlighet att anförtro vårdnaden at någon annan

än  en  förälder,  om  inte  båda  föräldrarna  kan  anses olämpliga  som

vårdnadshavare. Utredningen anser emellertid alt del även när föräldrarna

inte i och för sig är olämpliga kan vara förenligt med barnets bästa att

föräldrarna fråntas vårdnaden. Utredningen tänker framför allt på fall då

barnet en längre tid har vislats i ett fosterhem (dvs. ett annat hem än det

egna), där barnet har rotat sig och funnit sig till rätta. Utredningen föreslår

därför att domstolen skall kunna flytta över vårdnaden till någon annan än

föräldrarna, om barnet varaktigt bor hos honom eller henne eller om del

annars finns synnerliga skäl.

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget är i sig positiva till tanken alt ett barn som har rotat sig i ett fosterhem också skall kunna få stanna kvar i del hemmet om det är lämpligt. Men i frågan huruvida barnet bör få detta skydd genom att möjUgheterna vidgas all flytta över vårdnaden om barnet går meningarna isär. Bl. a. framhålls att en möjlighet att flytta över vårdnaden i dessa fall kan försvåra ansträngningarna att på friviUig väg genom socialnämndens försorg få till stånd en placering av barnet i ett lämpligt fosterhem. Ett annat skäl som anförs mot förslaget är att man med detta kan få till stånd adoptioner mot föräldrarnas vilja.

En betydelsefull roll när del gäller att ge barn en god fostran och vård i fall då föräldrarna inte själva kan svara för omsorgen om barnet spelar de frivilliga placeringar av barn i fosterhem som sker genom socialnämndernas försorg. Det har också i förarbetena till socialtjänstlagen understrukits att socialnämnderna i ökande omfattning skall sträva efter att förmedla vård i sådana hem som ett led i en samförståndslösning med föräldrarna (se prop. 1979/80:1 s. 311).

Att ett barn placeras hos någon annan än föräldrarna är givetvis av ingripande betydelse för både barnet och föräldrarna. Del är angeläget alt föräldrarna inte skaU behöva tveka att låta barnet placeras i ett annat hem av rädsla för alt de genom placeringen kanske för gott förlorar sitt barn. I förarbetena tUl socialtjänstlagen har betonats all en placering av ett barn i ett fosterhem i princip bör inriktas på en återförening av barnet och föräldrarna. Arbetet på en återförening kan emellertid ta tid. Enbart det förhållandet att barnet varaktigt bor hos någon annan än sina föräldrar bör därför inle i sig leda till att vårdnaden om barnet kan tas ifrån föräldrarna.

I vissa fall när barnet bor i ett fosterhem kan det emellertid stå klart att det är bäst för barnet att få stanna där. Den möjhghet som i dag finns att hindra en förälder från att ta tillbaka sitt barn är- om ett omhändertagande för vård enligt L"VU inte kan komma i fråga - alt socialnämnden enligt 28 § socialtjänstlagen meddelar förbud för vårdnadshavaren att la hem barnet. För all förbud av detta slag skall kunna meddelas krävs all det finns en risk som inte är ringa för att barnels kroppsliga eller själsliga hälsa skadas, om det


 


Propl 1981/82:168                                                                  40

skiljs från fosterhemmet. Sådana flyttningsförbud är emellertid avsedda     Överflyttning av främst som en temporär åtgärd för att förhindra att föräldrarna omedelbart    vårdnaden tar hem barnet. Och om föräldrarna trotsar förbudet har fosterföräldrarna eller socialnämnden ingen möjlighet att få tillbaka barnet till fosterhemmet så länge inte sådana missförhållanden föreligger som kan föranleda ett ingripande enligt L"VU.

När socialtjänstiagen kom till anmärkte riksdagen alt ett flyltningsförbud enhgt lagen kunde bli bestående under lång tid ulan att det gick alt flytta över vårdnaden om barnet till fosterföräldrarna. Riksdagen uttalade att det var angeläget att reglerna i socialtjänstlagen om vård och skydd av barn i särskilt utsatta situationer samordnades med reglerna i föräldrabalken om vårdna­den om barnet. Detta gäUde inte bara beträffande flyttning av barn utan även vid sådan vård utom hemmet som sammanhängde med vårdnadshavarnas förhållanden (se SoU 1979/80:44 s. 77 ff).

Ett sätt att få till stånd en samordning är att, i enlighet med utredningens förslag, vidga möjligheterna alt flytta över vårdnaden om barnet till fosterföräldrar. En förutsättning för en sådan utvidgning bör vara att barnet har rotat sig i fosterhemmet och där funnit en sådan trygghet och gemenskap att barnet uppfattar detta hem som sitt eget. En fördel med att vårdnaden flyttas över i dessa fall är att barnet kan ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden, samtidigt som de nya vårdnadshavarna får möjlighet att självständigt sköta barnet och ta del i omvårdnaden om barnet på samma sätt som om barnet vore vårdnadshavarnas eget. En överflyttning av vårdnaden kan också innebära en avlastning av ett ansvar som den biologiska föräldern inte förmår bära.

Ett skäl mot att införa en möjlighet till överflyttning av vårdnaden till fosterföräldrar e. d. även när de biologiska föräldrarna i och för sig inte är olämpliga som vårdnadshavare har av vissa remissinstanser, som nämnts, ansetts vara att det på så sätt skulle bli möjligt att genomdriva en tvångsadoption mot föräldrarnas vilja. De nuvarande adoptionsreglerna innebär nämhgen att ett barn under 18 år inte kan adopteras utan vårdnadshavarens samtycke (se 4 kap. 10 § andra stycket föräldrabalken), medan del däremot inte krävs samtycke från föräldrar som ej är vårdnads­havare. Med anledning av detta vill jag framhålla alt det givetvis inte bör komma i fråga att flytta över vårdnaden från föräldrar som håller en god kontakt med barnet medan del vistas i ell fosterhem. Föräldrarna behöver alltså i dessa fall inte tveka inför tanken på en fosterhemsplacering av rädsla för att bli fråntagna vårdnaden och därmed utsättas för en risk alt barnet adopteras av fosterföräldrarna mot deras vilja. Dessutom bör beaktas att också föräldrar som inte är vårdnadshavare skall höras när fråga uppkommer om adoption av deras barn, och de kan aUtså på så sätt framföra de synpunkter som de kan ha i adoptionsfrågan.

Om fosterföräldrar utses till vårdnadshavare för ett barn som har placerats hos dem genom socialnämndens försorg, bortfaller visserligen kommunens


 


Prop. 1981/82:168                                                                  41

möjlighet att utge "fosterlön" till dem. Det bör dock beaktas att de som har Umgänge tagit emot barnet kan såsom vårdnadshavare få bidrag tiU barnels försörjning i form av barnbidrag, underhållsbidrag och, i förekommande fall, bidrags­förskott. Vidare har den som är vårdnadshavare för andras barn rätt att i de flesta fall få ersättning av kommunen för omvårdnaden av barnet (se 15 kap. 19 § föräldrabalken). Jag kan alltså inte se alt ekonomiska skäl skulle hindra att vårdnaden om ett barn flyttas över till fosterföräldrarna, om del är uppenbart bäst för barnet. En annan sak är att det kan finnas anledning att undersöka om de nuvarande ersättningsmöjhgheterna till alla delar är tillfredsställande. Utredningen har för sin del uttalat att den avser att senare ta upp denna fråga till närmare behandling.

Med hänsyn till vad jag nu har sagt förordar jag alt, om ett barn har stadigvarande vårdats och fostrats i ett fosterhem och det är uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandel får bestå och att vårdnaden flyttas över till fosterföräldrarna, domstolen skall kunna utse dem alt som särskilt förordnade förmyndare utöva vårdnaden om barnet.

2.6 Umgänge

2.6.1  Umgänge mellan barn och föräldrar

Enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken har en förälder som är skild från vårdnaden rätt att umgås med barnet, om inte särskilda skäl talar mot detta. I första hand är det vårdnadshavaren som bestämmer om detta umgänge. Är den andra föräldern inte nöjd med vårdnadshavarens beslut, kan han eller hon vända sig till domstol för att få umgängesfrågan avgjord. Om vårdnadshavaren vägrar all följa domstolens beslut beträffande den andra förälderns umgänge med barnet, kan denne ansöka bos länsrätten om att barnet lämnas över till honom eller henne.

Utredningen anser att dessa bestämmelser ger uttryck för en ensidig föräldrarätl. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna ändras så alt det i stället är barnet som får rätt till umgänge med båda sina föräldrar. Förslaget innebär att varje bedömning om och i vilken utsträckning umgänge skall utövas görs utifrån vad som är förenligt med barnels bästa.

Ett alternativ, som har diskuterats inom utredningen, går ut på att bestämmelserna utformas så att de ger uttryck för en ömsesidig rätt för föräldrar och barn till umgänge med varandra även då föräldrarna bor åtskilda.

De allra flesta remissinstanserna delar utredningens uppfattning att de nuvarande bestämmelserna om umgänge bör ändras så att barnets rätt till umgänge med sina föräldrar markeras. Beträffande den närmare utform­ningen av en sådan regel bryter sig dock åsikterna. En knapp majoritet av remissinstanserna tillstyrker att den utformas enligt det alternativa förslag som har diskuterats av utredningen, dvs. så att barn och föräldrar ges en


 


Prop. 1981/82:168                                                                 42

ömsesidig rätt till umgänge med varandra.                                Umgänge

Också jag anser att de nuvarande bestämmelserna om umgänge bör ändras så alt del framgår all barnets behov av umgänge med en förälder som inle är vårdnadshavare skall fillgodoses så långt det är möjligt. Det synes naturligt att ansvaret för delta i första hand läggs på vårdnadshavaren, på samma sätt som i fråga om barnets grundläggande rättigheter i övrigt (se avsnitt 2.2). Om vårdnadshavaren motsätter sig ett umgänge med den andra föräldern som denna förälder anser rimligt, bör umgängesfrågan liksom hittills kunna avgöras av domstol. Vid domstolens bedömning om och i vilken utsträckning umgänge skall utövas bör största möjliga hänsyn las till barnels egna behov och önskemål. Bedömningen bör alltså göras med utgångspunkt i vad som är förenligt med barnels bästa.

I och för sig skulle man kunna tänka sig att också barnet fick en rätt att, om vårdnadshavaren inle vill tillgodose barnets behov av umgänge med en förälder som ej är vårdnadshavare, hänskjula umgängesfrågan till dom­stolens avgörande. Frågan om en sådan taleräll har emellertid samband med det allmänna spörsmålet om barns talerätt i olika situationer. Som jag har sagt i avsnitt 2.1.2 bör detta spörsmål övervägas ytterhgare av utredningen. En särskild talerätt för barn i fråga om umgänge bör aUtså inte nu införas.

2.6.2 Umgänge mellan barn och andra ån föråldrar

F.n. har endast biologiska föräldrar och adoptivföräldrar en lagfäst rätt till umgänge med sina barn. Utredningen anser emellertid att barn bör ha rätt till umgänge även med andra personer som barnet har en nära anknytning till. Utredningen har lagt fram två olika förslag som har denna innebörd.

Utredningens huvudförslag innebär all barn skall ha en lagstadgad umgängesräll dels med dem som tidigare har haft vårdnaden om barnet, dels med en avliden förälders släktingar. Som ett alternativ föreslår utredningen att barn skall ha en lagfäst rätt alt även när föräldrarna är i livet få umgås med andra personer som barnet har nära anknytning till. Härigenom skulle barnet få rätt att umgås med tidigare fosterföräldrar, styvföräldrar eller andra personer som barnet har nära anknytning till.

Remissinstanserna är, med något undanlag, positiva till all bestämmelser­na om umgänge även reglerar frågan om rätt för barnet att få umgås med andra än föräldrarna. Utredningens huvudförslag tillstyrks av ungefär hälften av remissinstanserna, medan övriga remissinstanser föredrar del alternativa förslaget.

Klart är alt barn i vissa fall kan ha starka band även med andra vuxna personer än sina föräldrar. Om barnet t. ex. en längre tid har bott hos en släkting eller hos fosterföräldrar, ligger det ofta i barnets intresse att få upprätthålla kontakten med dem även sedan barnet har flyttat tillbaka till sina föräldrar. I dessa situationer gäller det att inte rubba barnels positiva


 


Prop. 1981/82:168                                                                  43

bindning till den andra personen mer än som är nödvändigt.       Umgänge

I likhet med utredningen anser jag därför alt barns behov av umgänge även med andra än föräldrarna bör komma till direkt uttryck i lagtexten. Jag kan inte se någon anledning att begränsa detta umgänge till vissa särskilda personkalegorier eller till vissa särskilda situationer, utan del bör i lagtexten endast anges alt umgänget kan avse sådana personer som barnet har en särskilt nära anknytning till. I praktiken torde det emellertid i första hand bli fråga om tidigare fosterföräldrar eller, när den ena föräldern är död, vederbörande mor- eller farföräldrar.

Liksom när del gäller barns umgänge med en förälder som ej är vårdnadshavare är det naturligt all ansvaret för att barnets umgängesbehov så långt möjligt tillgodoses i första hand läggs på vårdnadshavaren. För det fall att denne inle uppfyller delta ansvar bör umgängesfrågan kunna hänskjutas till domstol. Domstolens uppgift blir då alt bedöma om det föreligger en sådan nära anknytning mellan barnet och den andra personen att barnet kan anses ha behov av umgänge med denne och i så fall i vilken utsträckning umgänget är förenligt med barnets bästa. Att var och en som anser sig ha en så nära anknytning till barnet som nu avses skulle kunna föra talan vid domstol om ett sådant umgänge synes dock mindre lämpligt. Rätten att föra talan om umgänge i dessa fall bör i stället läggas på socialnämnden. Det ligger i sakens natur all det endast i sällsynta fall kan finnas anledning för nämnden att föra en sådan talan.

2.6.3 Omfattningen och utövande av umgänge

F. n. finns del inte några lagregler som anger hur och i vilken omfattning umgänge bör förekomma mellan barn och föräldrar. Utredningen har diskuterat om sådana lagregler bör införas men avvisat denna tanke. Enligt utredningen bör i stället omfattningen av umgänget bestämmas med utgångspunkt i vad som är förenligt med barnets bästa i varje särskilt fall. Jag delar denna uppfattning, som har lämnats utan erinran under remissbehand­lingen. Jag återkommer i specialmotiveringen till de faktorer som enligt min mening bör utgöra grunden för bedömningen av umgängets omfattning i olika fall.

Erfarenheten visar att utövandet av umgänge med barn ofta vållar praktiska problem. I vissa fall är del barnet som inle vill träffa den umgängesberättigade föräldern. 1 andra fall kan det vara barnet som vill träffa föräldern, medan denne själv inle är intresserad av att umgås med barnet. Något som inte är helt ovanligt är alt den förälder som är vårdnadshavare försvårar den andra förälderns möjligheter alt träffa sitt barn, vilket kan leda till att denna förälder i sin tur motarbetar vårdnads­havaren på olika sätt. Dessa olika typer av motsättningar har alla det gemensamt alt de allvarligt kan störa barnets behov av lugna och harmoniska uppväxlvillkor.


 


Prop. 1981/82:168


44


 


Enligt min mening är det därför med hänsyn till barnet av största vikt alt föräldrarna så långt möjligt försöker alt själva och i samråd med barnet komma överens i frågor om umgänge. Vid oenighet bör parterna ta till vara de möjligheter till slöd- och hjälpinsatser som samhället erbjuder bl. a. i sådana fall. Jag återkommer till detta i avsnitten 2.7.2 och 2.7.3.


Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um­gängesfrågor


2.7 Socialnämndernas befattning med vårdnads- och umgängesfrågor

2.7.1 Socialnämndernas allmänna uppgifter inom socialtjänsten

Socialtjänstiagen innebär alt varje kommun har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver (3 §). För att fullgöra kommunens uppgifter inom socialtjänsten finns i varje kommun en socialnämnd.

Till socialnämndens uppgifter hör bl. a. att genom uppsökande verksam­het och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden och att svara för omsorg, service, upplysningar, råd, slöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det (5 §). På socialnämnden ligger eti särskilt ansvar att verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden (12 § första meningen). Del har också särskilt föreskrivits att socialnämnden skall lämna vårdnadshavare och andra som vårdar barn i sitt hem råd, stöd och annan hjälp som de behöver (26 §).

En viktig del i socialtjänsten är att socialnämndernas insatser för den "enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med denne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar (9 §). Om det behövs kan socialnämnden också utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och dennes närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär del eller samtycker till det (10 §).

I fråga om det närmare innehållet i socialtjänstlagen och socialnämndernas ansvar kan hänvisas till lagens förarbeten (prop. 1979/80:1, SoU 44, rskr 385).

2.7.2 Kontaktperson

En situation då en kontaktperson kan ulses enligt 10 § socialtjänstlagen är då en vårdnadshavare begär hjälp i vårdnaden. En annan situation är då en förälder som inle är vårdnadshavare vill träffa sitt barn och anser sig behöva stöd och hjälp av socialnämnden för att få ett tillfredsställande umgänge med barnet. Även barn som har fyllt 15 år kan begära all en kontaktperson utses (se 56 § första stycket socialtjänstlagen).

Socialnämnden är inte skyldig att utse en kontaktperson så snart någon enskild begär det, utan nämnden har alltid all göra en prövning av om det i


 


Prop. 1981/82:168


45


 


del särskilda fallet är lämpligt all en kontaktperson ulses. Nämnden är å andra sidan oförhindrad att vid behov förordna en kontaktperson trots att någon enskild inle har begärt det. Som tidigare framgått får nämnden dock inte utse en kontaktperson mot den enskildes vilja. Vid förordnande av en kontaktperson för barn och ungdomar krävs det enligt förarbetena till socialtjänstlagen att samtycke har getts både av vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna och av den unge själv om denne har fyllt 15 år (se SoU 1979/80:44 s. 71).

Vid tillkomsten av socialtjänstlagen diskuterades om inte en kontaktper­son för barn och ungdomar borde kunna förordnas även utan samtycke av den unge och dennes vårdnadshavare. Sedan frågan väckts i en motion till riksdagen (mot. 1979/80:68) uttalade socialutskottet att hela socialtjänstla­gen vilar på den förutsättningen att socialtjänsten skall hjälpa den enskilde i samförstånd med honom eller henne. Utskottet ansåg att avsteg från denna princip, som fick antas spela stor roll för den allmänna inställningen till och förtroendet för socialtjänsten, inte borde komma i fråga annat än på grund av särskilda, tungt vägande skäl. Enligt utskottets mening förelåg inte i det lagstiftningsärendet tillräckliga skäl att göra några undantag från den grundläggande principen om frivillighet. Utskottet ville dock inle utesluta all del senare kunde finnas anledning all ändra socialtjänstlagen på denna punkt i samband med behandlingen av del förslag som utredningen om barnens rätt vid denna tidpunkt hade lagt fram (SoU 1979/80:44 s. 71 f). Vad utskottet sålunda anförde godtogs av riksdagen (rskr 1979/80:385).

Utredningens förslag innebär att socialtjänstlagen ändras på så sätt att en kontaktperson för barn och unga skall kunna förordnas även om vårdnads­havaren motsätter sig det. Utredningen anför bl. a. alt det lätt kan uppstå motsättningar i förhållande till ett barns föräldrar, om socialnämnden vill ingripa för alt hjälpa barnet. Det kan då vara svårt att få de samtycken som behövs, trots att barnet kan befinna sig i en svår situation och behöva stöd. Enligt utredningen bör föräldrarna aUtid yttra sig om behovet av kontakt­person för barnet. Del bör emellertid därefter vara socialnämndens sak att besluta i frågan efler vad som är förenligt med barnets bästa.

Under remissbehandlingen har många remissinstanser ställt sig tveksam­ma till eller uttryckligen avstyrkt utredningens förslag. Det finns emellertid också remissinstanser som hälsar förslaget med tillfredsställelse.

Enligt min mening talar övervägande skäl för att en kontaktperson skall kunna utses för ett barn över 15 år så snart barnet självt begär detta. Detta bör alltså gälla även om barnets vårdnadshavare motsätter sig att kontakt­personen utses. Även när inte barnet självt har uttryckligen begärt att få en kontaktperson men samtyckt till detta, bör nämnden ha möjlighet att utse en sådan mot vårdnadshavaren eller vårdnadshavarnas vilja. Vårdnadshavarnas instäUning kan dock givetvis vara en omständighet som gör att socialnämn­den anser del olämpligt att förordna någon kontaktperson och i stället söker på annat sätt förbättra barnels situation. Socialnämnden har möjlighet att på


Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um­gängesfrågor


 


Prop. 1981/82:168


46


 


olika sätt bistå barn och ungdomar som vänder sig till nämnden för att få hjälp i konfiiktsiluationer.

När del däremot gäller barn under 15 år anser jag inte all del i detta lagstiftningsärende har kommit fram några nya omständigheter som föran­leder en annan bedömning än den som riksdagen gjorde när socialtjänstlagen antogs. Någon kontaktperson bör alltså inte kunna förordnas i detta fall mot vårdnadshavarnas vilja. Jag vill dock understryka alt del åligger socialnämn­den att hålla sig underrättad om hur barnels förhållanden utvecklas och snabbt ingripa med andra lämpliga åtgärder, om det visar sig nödvändigt.

Det bör tilläggas att en kontaktperson för ett underårigt barn inte heller bör kunna ulses, om barnet när det är över 15 år motsätter sig delta trots all vårdnadshavarna har begärt alt en kontaktperson utses. Även beträffande yngre barn bör socialnämnden ta stor hänsyn till barnets inställning i denna fråga. Har barnet nått en sådan mognad att det är naturligt alt del får vara med och bestämma i angelägenheter som rör dess personhga förhållanden, torde det i allmänhet inte vara lämpligt att utse en kontaktperson för barnet i strid mot barnets egen vilja (jfr 56 § andra stycket socialtjänstlagen).


Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um­gängesfrågor


2.7.3 Samarbetssamtal

Skilsmässor och andra separationer innebär naturhgtvis i de flesta fall stora påfrestningar för både barnen och föräldrarna. Under senare år har många kommuner inlett en försöksverksamhet för all vid skilsmässokonflikter och i liknande situationer hjälpa föräldrarna att bearbeta sin konflikt och i samförstånd söka lösningar för framtiden. Oftast har en sådan konfliktbe­arbetning erbjudits föräldrarna när socialnämnderna har kommit i kontakt med dem under en vårdnadsutredning som har gjorts på begäran av domstol. Vanligt är att föräldrarna då har fått tillfälle alt tillsammans med erfarna samtalsledare diskutera sin situation. Vid behov har de också kunnat få hjälp av barnpsykiatrisk expertis, jurister eller andra sakkunniga personer utanför socialnämnden för att söka lösningar på sina problem.

Utredningen om barnens rätt har närmare tagit del av den försöksverk­samhet som pågår inom olika kommuner och de erfarenheter som har vunnits av denna verksamhet. Härvid har framkommit alt kommunerna genomgå­ende har mycket positiva erfarenheter av sina konfliktbearbetningsmetoder. I nära 2/3 av de fall där föräldrarna från början tvistat om vårdnaden om sina barn har kommunerna genom sina särskilda insatser kunnat bidra till att föräldrarna har nått samförståndslösningar.

Med hänsyn till det stora behov som finns av stöd och hjälp åt föräldrar och barn vid separationer och till de positiva erfarenheter som kommunerna har av den försöksverksamhet som har påbörjats föreslår utredningen att alla kommuner i princip skall vara skyldiga alt erbjuda konfliktbearbetning i form av s. k. samarbetssamtal till de föräldrar som vid domstol har begärt upplösning av gemensam vårdnad och som tvistar om vårdnaden om eller


 


Prop.  1981/82:168


47


 


umgänget med barnen. En förutsättning bör dock enligt utredningen vara all föräldrarna är villiga att delta i dessa samtal.

Med samarbetssamtal avser utredningen samtal med föräldrarna som leds av två personer vilka är erfarna i relationsbehandling av vuxna och har särskilda kunskaper om barn och barns behov. Målet för samtalen skall vara att få föräldrarna all nå sådana samförståndslösningar i fråga om barnen som gagnar samtliga inblandade parter. Samtalsledarna, som enligt utredningen bör ha möjlighet alt få fortlöpande handledning av erfarna psykiatriker, psykologer eller vidareutbildade socionomer, skall under samtalens gång också kunna anlita särskild expertis när sådan behövs. Beträffande samarbetssamialens närmare uppläggning och utformning kan hänvisas till belänkandet s. 95 ff.

Möjligheten till samarbetssamtal bör enligt utredningen slå öppen även för föräldrar vars skilsmässokonflikt ännu inte har dragils inför domstol. Med hänsyn till att efterfrågan på samarbelssamlalen troligen skulle öka betydligt, om kommunerna skulle ha skyldighet att erbjuda även dessa grupper denna form av konfliklbearbetning, har utredningen dock stannat för att kommu­nerna endast bör rekommenderas att erbjuda samarbetssamtal till dessa grupper.

Utredningens förslag har fått ett mycket positivt mottagande under remissbehandlingen. Värdet av att familjer som står inför en separation erbjuds samarbetssamtal har allmänt vitsordals. Från kommunernas sida har dock framhållits att samarbetssamtal i de former som utredningen har föreslagit kan bli kostnadskrävande och kan framtvinga särskilda utbild­ningsinsatser för den personal som skall syssla med uppgiften. Även andra remissinstanser har uttryckt farhågor för all del kan bli svårt att få lag i kompetenta personer, om del blir en obligatorisk skyldighet för kommun­erna alt erbjuda samarbetssamtal. Bedrivs arbetet felaktigt eller med samtalsledare som inte är vuxna sin uppgift, riskerar man enligt dessa remissinstanser att denna särskilda stöd- eller hjälpinsats gör mer skada än nytta och på sikt förvärrar i stället för alt lösa upp föräldrarnas konflikt.

De flesta remissinstanserna delar utredningens uppfattning alt samarbets­samtal bör erbjudas endast föräldrar som är villiga alt delta i verksamheten. Ett fåtal remissinstanser anser dock att del bör vara en skyldighet för föräldrarna att medverka vid samarbetssamtal.

Som tidigare framhållits har barn i allmänhet behov av nära och goda relationer till båda föräldrarna även om dessa har flyttal isär. Det är därför viktigt all föräldrar som överväger att separera går igenom vilka förutsätt­ningar som finns för all tillgodose detta behov hos barnen och i vilka former det bör ske samt hur de även på annat sätt skall kunna lindra de negativa följderna för barnen av deras separation. Det ligger vidare i sakens natur att det är bäst för barnen om föräldrarna i samförstånd löser de motsättningar som kan finnas när det gäller vårdnad och umgänge, så att inle dessa frågor blir föremål för en utdragen och upprivande process. Förutsättningarna för


Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um­gängesfrågor


 


Prop. 1981/82:168


48


 


en sådan samförståndslösning torde också i allmänhet vara störst, om föräldrarna bearbetar sina konflikter redan innan de vänder sig till domstol.

De samarbetssamtal som bedrivs försöksvis inom vissa kommuner är enligt min mening ett betydelsefullt medel för alt i ett så tidigt skede som möjligt lösa de konflikter som kan finnas mellan föräldrarna vid en separation. Som nyss har nämnts är erfarenheterna av denna verksamhet också positiva.

Utredningens förslag om all alla kommuner av detta skäl bör åläggas en skyldighet att börja en verksamhet med samarbetssamtal innebär en statlig styrning av kommunernas resursanvändning. Som har framhållits i regering­ens reviderade budgetförslag i kompletleringsproposilionen 1980/81:150 bör emellertid sådana styrningar begränsas. I stället bör kommunerna få ökad frihet att disponera sina resurser på ett effektivt sätt (prop. 1980/81:150 bil. 2 s. 20). Att ålägga kommunerna en skyldighet alt erbjuda samarbetssamtal skulle innebära ett avsteg från de principer som har angetts i denna proposition. Kommunerna bör därför själva avgöra i vilken takt samarbets­samtal skall införas. Delta har också den fördelen att denna slöd- och hjälpverksamhet fortlöpande kan vidgas allt efter som tillgången på utbildad personal och handledare ökar.

Ett annat skäl mot att nu reglera samarbetssamtalen närmare är att huvudmannaskapet för och samordningen av de uppgifter som fullgörs inom familjerådgivningen och den psykiska barn- och ungdomsvården f. n. ses över. Inom båda dessa verksamheter fullgörs uppgifter som till sin karaktär ligger mycket nära socialtjänsten.

Kommunerna bör alltså inte åläggas en laglig skyldighet att erbjuda föräldrar samarbetssamtal. På sikt torde del emellertid bli mindre kostsamt för kommunerna att lägga ned resurser på att genom samarbetssamtal lösa konflikter mellan föräldrarna redan innan ett akut krisläge har uppkommit än att behöva göra tidsödande och för både familjen och vederbörande socialljänstemän påfrestande vårdnadsulredningar sedan familjen väl har splittrats. Sådana samtal kan också minska behovet av de särskilda insatser i övrigt som många gånger måsle göras inom socialtjänsten för att hjälpa föräldrar och barn som har fått sociala problem till följd av en upplösning av familjen.

Värdet av samarbetssamtal och andra former av konfliklbearbetning kan, som förut nämnts, antas vara störst om föräldrarna använder sig av denna hjälp redan innan de vänder sig till domstol. En erinran om del slöd och den hjälp som socialnämnderna kan ge föräldrar och barn i vårdnads- och umgängeskonflikter och om den hjälp som genom nämndernas förmedhng kan erhållas från andra hjälporgan bör tas in i föräldrabalken. I de fall samarbetssamtal eller annan konfliklbearbetning har inletts genom social­nämndens eller annat organs försorg under en rättegång bör rimlig tid ges för alt slutföra ansträngningarna all nå en samförståndslösning. Domstolen bör därför, om någon av föräldrarna begär det och det kan antas vara till nytta all


Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um­gängesfrågor


 


Prop.  1981/82:168


49


 


samtalen fortsätter, kunna förklara målet vilande. En bestämmelse med detta innehåll bör också föras in i föräldrabalken.

Samarbetssamtalen kan utformas efler flera olika modeller. Enligt min mening torde det vara lämpligt att i stort sett följa den modell som utredningen har förordat i sitt betänkande. Det innebär bl. a. alt samarbets­samtal bör erbjudas endast föräldrar som båda är villiga att delta i denna verksamhet. Vidare bör barnets roll i samarbetssamtalen uppmärksammas. Som utredningen har sagt är det rimligt att i första hand se samarbetssam­talen som ett instrument för föräldrarna att gemensamt och i samråd själva besluta om vårdnad och umgänge med barnet. Del behov som barnet kan ha av att tala med någon utomstående om sin situation bör i första hand tillgodoses på annat sätt än genom samarbetssamtal, t. ex. genom anlitande av barnpsykologisk expertis. Det är emellertid också givet att barnet självt måste komma med i samtalen om hur vårdnaden om och umgänget med barnet skall anordnas i framtiden. Del bör vara samtalsledarens uppgift att bevaka att barnet får vara med och påverka sin situation, i den mån barnet har nått tillräcklig ålder och mognad för att delta i beslutet. Som utredningen har uttalat bör samtalsledaren träffa barnet både enskilt och i sällskap med föräldrarna och diskutera den rådande situationen (se betänkandet s. 103).

Jag vill i övrigt påpeka att socialstyrelsen kan utarbeta de allmänna råd om samarbetssamtal m. m. som behövs.

En viktig förutsättning för all samarbetssamtal skall kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt är att föräldrarna vet att de kan anförtro sig ål samtalsledaren utan risk för att de uppgifter som de lämnar förs vidare och eventuellt används emot dem exempelvis vid senare avgöranden om vårdnaden eller umgänget. Utredningen har framhållit all de uppgifter som kommer fram vid samarbetssamtal bör ha samma sekretesskydd som uppgifter som har lämnats inom kommunal familjerådgivning. Denna uppfattning har praktiskt tagel genomgående godtagits under remissbehand­lingen.

Enligt 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) gäller ett särskilt starkt sekretesskydd för uppgifter som har lämnats i förtroende vid familjerådgivning eller som har inhämtats i samband med sådan rådgivning. Vid samarbetssamtal e.d. som bedrivs i sådana mera organiserade former som det nu är fråga om får uppgifter som kommer fram i samband med dessa samtal anses åtnjuta det sekretesskydd som gäller enhgt den nämnda bestämmelsen. Någon särskild bestämmelse om sekretess för dessa uppgifter behövs därför inte.

Alt familjerådgivare och deras biträden i regel inte får höras som vittnen om vad de har erfarit i samband med rådgivningen följer av 36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken.

Utredningen har pekat på att det kan finnas ekonomiska svårigheter för föräldrarna att träffas för de regelbundna samarbetssamtal som krävs. 4 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 168


Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um­gängesfrågor


 


Prop, 1981/82:168


50


 


Särskilt gäller delta om föräldrarna är bosatta i olika kommuner långt från varandra. Huruvida ekonomiskt stöd bör ges från samhällets sida för att underlätta samarbetssamtal eller hknande verksamhet när föräldrarna lever isär är en fråga som faller inom ramen för del uppdrag som Ugger på ensamförälderkommiltén (S 1977:16). Jag finner därför inte anledning alt la upp frågan till närmare behandling i detta sammanhang.


Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um­gängesfrågor


2.7.4 Vårdnadsutredningar m. m. Utredningsmetoder

I tvister vid domstol som rör vårdnaden om eller umgänge med barn begär domstolen vanligtvis att socialnämnden skall yttra sig i målet. Enligt 50 § socialtjänstlagen skall nämnden då ulan dröjsmål inleda en utredning om vårdnaden eller umgänget. En sådan utredning kan också bli aktuell om socialnämnden överväger att själv föra frågan till domstol. Några närmare föreskrifter finns inte om hur utredningsarbetet skall bedrivas. Av de allmänna principer som gäller för all offentlig förvaltning följer dock att arbetet skaU bedrivas skyndsamt och på ell sådant sätt att den enskilde inle onödigtvis tUlfogas obehag (jfr prop 1979/80:1 s. 401). Vidare gäller enligt 54 § socialtjänstlagen alt parterna har rätt till insyn i ärendet och rätt alt inte bara skriftligen utan också muntligen meddela sig till nämnden innan den beslutar sitt yttrande till domstolen.

Utredningar i tvister om vårdnad eller umgänge utförs i allmänhet av en tjänsteman vid socialnämnden som samtalar med föräldrarna, vanligtvis var och en för sig, om hur de ser på tvisten och framliden. Många gånger träffar utredaren också barnet. Utredaren brukar vidare ta kontakt med personer som föräldrarna har hänvisat till. Sedan utredaren har sammanställt vad som har kommit fram under utredningen, inklusive de uppgifter som finns i oUka myndighetsregister, avges ett förslag till hur tvisten mellan föräldrarna enligt utredarens mening bör lösas. Föräldrarna skall ta del av utredningen innan den överlämnas tUl socialnämnden, som sänder över utredningen till domstolen tillsammans med ett eget yttrande.

De utredningsmetoder som hittills har brukat användas har under senare år utsatts för kritik i ohka avseenden. Beträffande det närmare innehållet i kritiken kan hänvisas tiU utredningens belänkande (s. 93-94) och socialsty­relsens skrift "Mamma, pappa eller båda?".

Kritiken mot de nuvarande utredningsmetoderna har lett till att många kommuner har sökt finna nya metoder. Utredningen om barnens rätt har tagit del av de erfarenheter som vunnits ute i landet och med utgångspunkt i dessa redogjort för några omständigheter som enligt utredningen bör prägla socialnämndernas arbete. Denna redogörelse mynnar ut i följande rekom­mendationer (se närmare betänkandet s. 101-102):


 


Prop. 1981/82:168


51


 


1.  Föräldrarna bör kontaktas snarast möjligt.

2.  Stora krav bör ställas på utredarens kompetens och kunskap i fråga om såväl vuxna som barn och relationer mellan människor.

3.  Om möjligt bör mer än en person arbeta med utredningen.

4.  Föräldrarna bör om möjligt delta gemensamt i samtalen med utredaren och söka förmås att tillsammans hjälpa till att lösa tvisten.

5.  Utredaren bör la kontakt med barnet och själv eller genom någon annan lämplig person söka utröna barnels egen inställning.

6.  Utredaren bör sträva efter alt i möjligaste mån begränsa utredningen. Restriktivitet bör gälla när det är fråga om att la in referenser.

7.  Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Utredningen har inte lagt fram något förslag till en rätislig reglering av hur socialnämnderna bör bedriva sina utredningar i tvister om vårdnad eller umgänge.

Utredningens olika synpunkter har överlag kommenterats positivt under remissbehandlingen. Också jag anser att de bildar en god utgångspunkt för hur nämnderna bör bedriva sitt utredningsarbete. Lika litet som utredningen anser jag det nödvändigt alt ta in särskilda bestämmelser om detta i lagen (jfr prop. 1979/80:1 s. 562.) Det ankommer på socialstyrelsen att meddela de allmänna råd som kan behövas. Enligt vad jag har inhämtat avser styrelsen, som redan har redovisat olika utredningsmetodiker (se "Mamma, pappa eller båda?"), att återkomma med rekommendationer om utredningsarbetet och närliggande frågor.

Jag vill emellertid erinra om vad jag i del föregående har sagt om värdet av att föräldrarna i samförstånd söker komma överens i vårdnads- och umgängesfrågor och att de redan innan de vänder sig till domstol anlitar de olika rådgivningsorgan som kan hjälpa dem i deras konflikt. Också när föräldrarna redan har inlett en rättegång i en vårdnads- eller umgängeslvist bör ansträngningar göras att söka fä föräldrarna att nå en samförstånds­lösning. Om domstolen har begärt yttrande från socialnämnden och en vårdnadsutredning har inletts, bör utredaren därför vara särskilt uppmärk­sam på om det finns förutsättningar för föräldrarna att fillsammans komma fram till en lösning av tvisten. Om så är fallet bör föräldrarna hänvisas till alt försöka lösa sin konflikt genom samarbetssamtal eller hknande. Sådana samtal bör således inte komma i fråga inom ramen för en vårdnadsutredning. Detta innebär att utredningen kan behöva ligga nere under den lid samarbetssamtalen pågår. Som jag har sagt i det föregående avsnittet kan domstolen i detta fall förklara målet vilande i avvaktan på att samarbets­samtalen slutförs.


Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um­gängesfrågor


Yttranden i mål om vårdnad eller umgänge

Socialnämndernas kompelens att avgöra ärenden framgår i första hand av socialtjänstlagen.   Enligt  38 §  i  den  lagen,  jämfört  med  3  kap.   12 §


 


Prop. 1981/82:168


52


 


kommunallagen (1977:179), kan en socialnämnds beslutanderätt i olika frågor delegeras till en särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller till enskilda ledamöter, suppleanter eller tjänstemän hos kommunen eller landstingskommunen. Undanlag gäller dock i fråga om framställningar eller yttranden till fullmäktige, liksom yttranden med anledning av överklaganden av nämndens beslut. Beträffande den verkliga beslutanderätten, dvs. rätlen att fatta beslut som får överklagas självständigt, krävs vidare att kommunfullmäktige har medgett att nämndens beslutanderätt delegeras (se vidare KU 1976/77:25 s. 77).

När en socialnämnd skall avge ell yttrande till domstol i ett mål om vårdnad eller umgänge las ärendet normalt upp vid ett sammanträde med hela nämnden. Före sammanträdet skall parterna ha fått la del av handlingarna i ärendet (54 § socialtjänstiagen). Parterna har också rätt att delta i mötet antingen med eller ulan ombud (55 § socialtjänstlagen). Som underlag för nämndens beslut om yttrande finns den utredning som har gjorts och utredarens förslag till yttrande samt del material i övrigt som kommer fram vid sammanträdet.

Utredningen om barnens rätt har ifrågasatt om det är lämpligt att ärenden om yttrande till domstol beslutas av socialnämnden i dess helhet. Som skäl mot denna ordning anför utredningen att den prövning som sker i hela nämnden innan målet avgörs av domstolen kan förstärka konflikten mellan föräldrarna och också förlänga den tid under vilken föräldrar och barn får leva i ovisshet om framtiden. Utredningen anser därför all den rätt som kommunerna har att delegera beslutanderätten i fråga om yttranden i mål om vårdnad eller umgänge bör få ökad användning. Enligt utredningen bör delegation i första hand komma i fråga till en liten grupp av förtroendevalda eller tjänstemän.

Så gott som samtliga remissinstanser som har yttrat sig i denna del har ställt sig avvisande till att delegation skulle kunna ske till en tjänsteman eller en grupp av tjänstemän. Enligt remissinstanserna bör uppgiften att yttra sig i mål om vårdnad eller umgänge vara anförtrodd de förtroendevalda.

När förslaget till 1977 års kommunallag förelades riksdagen redovisade föredragande statsrådet bl. a. följande principella synpunkter på delega-tionsinstilutels användning (se prop. 1975/76:187 s. 260):

När det gäller alt bedöma i vilken utsträckning nämndernas beslutanderätt bör få delegeras får man göra en avvägning mellan demokratiaspekter och kravet på effektivitet i förvaltningen. Detta innebär bl. a. att de förtroen­devalda bör kunna följa den fortlöpande verksamheten även om man inte fattar beslut i varje enskilt ärende. Delegation i mindre viktiga ärenden kan ge de förtroendevalda möjlighet att ägna mer tid åt planering, riktlinjer och andra principella frågor. Delegation bör förekomma främst i rutinärenden t. ex. ärenden där det är fråga om en direkt tillämpning av riktlinjer som nämnden fastställt. Några närmare anvisningar för tillämpningen av delega-tionsinstitulet bör inte ges i lag.


Socialnämndernas befattning med vårdnads- och um­gängesfrågor


 


Prop. 1981/82:168


53


 


Utredningen har ifrågasatt om det är förenligt med dessa uttalanden att en socialnämnd delegerar uppgiften att-avge yttranden i mål om vårdnad eller umgänge. Del är givelvis en fråga som i första hand kommunerna själva har att ta ställning till. Enligt min mening torde det dock inte möta några hinder mot en sådan delegation, bl. a. med hänsyn till att ett sådant yttrande - även om det kan få stor betydelse - inle innebär något avgörande i själva saken.

Jag kan också se vissa fördelar i att ansvaret för yttranden i mål om vårdnad eller umgänge anförtros åt en grupp förtroendevalda. Däremot bör delegation till en grupp tjänstemän eller en enskild tjänsteman hos nämnden komma i fråga endast i undantagsfall. Det händer inte så sällan att en förälder under en vårdnadsutredning e. d. ifrågasätter utredarens objektivitet eller kunnighet. Med den stora betydelse som utredningen vanligtvis har som underlag för domstolens prövning är del givelvis angeläget alt de anmärk­ningar som föräldrarna kan rikta mot utredningen diskuteras och prövas av nämndledamöter eller suppleanter innan utredningen lämnas över till domstolen.

Sammanfattningsvis anser jag att det finns skäl som talar för alt socialnämnderna i större utsträckning än f. n. delegerar uppgiften att avge yttranden till domstolarna i mål om vårdnad eller umgänge. Liksom hittills bör det emellertid, som jag tidigare har sagt, ankomma på kommunerna att själva bestämma hur delegationsreglerna i kommunallagen skall tilläm­pas.


Underlaget för

domstolarnas

avgöranden


2.8 Underlaget  för  domstolarnas  avgöranden  i  mål  om  vårdnad  eller umgänge

2.8.1 Hörande av socialnämnden inför det slutliga avgörandet

F. n. finns del inte någon uttrycklig föreskrift om alt domstolarna skall inhämta yttrande från socialnämnden innan mål om vårdnad eller umgänge avgörs. 1 praktiken torde domstolarna så gott som undantagslöst höra socialnämnden, om föräldrarna inle är ense i vårdnadsfrågan. I de fall då föräldrarna är överens, är praxis i domstolarna mer varierande. Många domstolar godtar i dessa fall utan vidare föräldrarnas överenskommelse. Andra domstolar följer emellertid en rekommendation av justitieombuds­mannen, som går ut på att socialnämnden skall beredas tillfälle att inom viss kortare tid ange om nämnden vill yttra sig i målet (JO 1962 s. 28; jfr JO 1981/82 s. 38 ff.).

Utredningen föreslår att domstolarnas nuvarande praxis i de tvistiga fallen lagfästs och att socialnämnden alltså då alltid skall höras. Beträffande de fall då föräldrarna är överens är det enligt utredningen inte tillfredsställande att domstolarna så ofta godtar deras överenskommelse utan alt någon utredning har gjorts om huruvida denna lösning är förenlig med barnets bästa.


 


Prop. 1981/82:168


54


 


Utredningen föreslår därför alt domstolarna skall bereda socialnämnden tillfälle att yttra sig även när föräldrarna är överens om vem aV dem som skall ha vårdnaden om barnet eller hur umgänget skall anordnas. Ett alternativ som har diskuterats inom utredningen är att socialnämnden också i dessa fall skall göra en vårdnadsutredning.

Utredningens förslag om att socialnämnden alltid bör höras i frågor om vårdnad eller umgänge när föräldrarna är oense har i allmänhet tillstyrkts under remissbehandlingen. De flesta remissinstanserna har också instämt i utredningens uppfattning att socialnämnden skall beredas tillfälle att yttra sig i dessa frågor även när föräldrarna är överens. Några remissinstanser är dock tveksamma till detta och ifrågasätter om vinsterna med en sådan ordning är tillräckligt stora för att den skall genomföras i ett resursknappl läge. Praktiskt taget alla remissinstanser anser att det i varje fall inte är realistiskt att tänka sig att socialnämnden skulle göra en fullständig utredning i samtliga fall, alltså även då föräldrarna är överens.

För egen del vill jag erinra om alt socialnämnden redan i dag så gott som undantagslöst torde höras i mål där föräldrarna är oense om hur vårdnaden eller umgänget skaU anordnas. Jag delar utredningens uppfattning alt del genom en uttrycklig lagbestämmelse bör slås fast att domstolen i sådana mål har en i princip ovillkorlig skyldighet att höra socialnämnden.

Även i sådana fall där föräldrarna är ense bör domstolen, som har angetts i ett tidigare avsnitt, besluta efter vad som är förenligt med barnels bästa. Prövningen kommer i dessa fall i första hand all ske på grundval av vad som framgår av handhngarna i målet. Enligt min mening skulle det föra för långt om domstolen i alla dessa situationer skulle behöva anmoda socialnämnden att yttra sig. Däremot kan det även i dessa fall vara lämpligt att handlingarna i målet sänds över tiU nämnden för en kontroll av att inte uppenbart olämpliga lösningar kommer till stånd eller att domstolen i varje fall telefonledes tar kontakt med nämnden för att få detta bekräftat. Om nämnden inte har några uppgifter om familjen och överenskommelsen förefaller godtagbar även från barnets synpunkt, saknar nämnden anledning att gå djupare in på saken och kan då helt underlåta all höra av sig till domstolen.

Jag förordar därför att domstolen, i fall då socialnämnden inte finnes böra höras i målet, skall bereda nämnden tillfälle att yttra sig i fråga om vårdnaden eller umgänget.


Underlaget för

domstolarnas

avgöranden


2.8.2 Hörande av socialnämnden inför interimistiska avgöranden

Ett interimistiskt beslut av domstol om vårdnad eller umgänge meddelas oftast i anslutning till den muntliga förberedelsen i målet. Beslutet grundas då vanligen på parternas egna uppgifter vid förhandlingen.

Som nämnts i avsnitt 2.4.5 anser utredningen alt de interimistiska besluten ofta bygger på ett alltför magert underlag. Utredningen föreslår därför att domstolarna skall ges möjlighet att skyndsamt inhämta upplysningar från


 


Prop. 1981/82:168


55


 


socialnämnden innan ell sådant beslut meddelas. Utredningen har även diskuterat möjligheten att tillåta att muntlig bevisning tas upp vid förbere­delsen men har avvisat denna tanke av flera skäl.

De remissinstanser som har yttrat sig i denna del har så gott som genomgående ställt sig positiva till förslaget att domstolen inför det interimistiska beslutet skall kunna inhämta yttrande från socialnämnden. Flera socialnämnder framhåller dock att den tid inom vilket yttrandet skall avges inte får vara alltför knappt tilltaget. Från något håll pekas också på risken för att socialnämndens förhandsbesked försvårar samarbetssamtal som kan ha inletts. Sveriges advokatsamfund anser alt man i stället för en snabbutredning borde tillåta en ordentlig utredning genom sakkunniga och vittnen innan det interimistiska beslutet fattas.

Genom ett interimistiskt beslut om vårdnaden avgörs hos vem av föräldrarna barnet skall bo under den ibland ganska långa tid som hinner förflyta innan frågan slutligt avgörs av domstolen. Erfarenhetsmässigt överensstämmer det interimistiska beslutet oftast med det slutliga avgöran­det. Detta förhållande skulle i och för sig kunna bero på att domstolen redan från början kan bilda sig en säker uppfattning om hur tvisten slutligt bör lösas. Del är dock även naturligt att det interimistiska beslutet i sig har en viss styrande inverkan på den slutliga utgången, vilket hänger samman med synsättet alt barn inte i onödan bör flyttas från sin invanda miljö.

Det är därför önskvärt alt domstolens bedömning grundas på ett så fylligt underlag som möjligt. Samtidigt måste man emellertid se till att tyngdpunk­ten beträffande utredningen inte förskjuts till målets förberedelse. Sålunda bör det inte komma i fråga att med avsteg från allmänna rättegångsregler tillåta bevisupptagning i form av vittnesförhör och liknande under förbere­delsen. Utredningens förslag om alt domstolen på detta stadium i stället skall kunna inhämta ett snabbyttrande från socialnämnden är en annan sak. Mot en sådan ordning skulle däremot kunna anföras att den medför en viss tidsutdräkt innan det interimistiska beslutet kan meddelas. Någon större fördröjning skulle del emellertid knappast behöva bli fråga om, i allmänhet inle mer än en eller ett par veckor. Jag delar utredningens uppfattning alt en sådan fördröjning i de allra flesta fall inte kan ha någon avgörande betydelse. Domstolen bör därför ha möjlighet att inhämta yttrande från socialnämnden innan det interimistiska beslutet fallas.

Den utredningsverksamhet som socialnämnden på delta stadium skulle bedriva är inle avsedd alt bli omfattande. Tanken är exempelvis inle att det skall höras lika många personer som vid en sedvanlig vårdnadsulredning. Socialnämndens yttrande bör i stället kunna grundas på kontroll av olika myndighetsregister samt samtal med parterna och om möjligt även med barnet. All socialnämnden på delta sätt yttrar sig till domstolen innebär inte all nämnden också måste uttrycka en preliminär uppfattning i tvistefrågan. Tvärtom är det i allmänhet en fördel om nämnden på detta stadium begränsar sig till att genom upplysningar om sakförhållanden bredda underlaget för


Underlaget för

domstolarnas

avgöranden


 


Prop. 1981/82:168


56


 


domstolens bedömande. Saken ställer sig givetvis annorlunda, om nämnden finner att en viss lösning av vårdnadsfrågan i förhållande till andra alternativ framstår som klart mindre lämplig eller renlav direkt olämplig från barnets synpunkt. Nämnden bör i sådana situationer vara oförhindrad att ge uttryck för sin uppfattning till domstolen.

Lagtexten bör utformas så att det läggs i domstolens hand att i det enskilda fallet bestämma om upplysningar snabbt skall inhämtas från socialnämnden. Det ligger i sakens natur att denna möjhghet bör begagnas främst i fall där parterna inle är ense om vem som skall ha vårdnaden under tiden till dess att frågan blir slutligt avgjord.


Underlaget för

domstolarnas

avgöranden


2.8.3 Hörande av barnet självt

F. n. finns ingen bestämmelse som direkt reglerar i vad mån barnet kan höras inför domstolen i en tvist mellan föräldrarna om vårdnaden eller umgänget. Att barnet hörs i sådana mål torde vara mycket sällsynt. Det finns emellertid inte något formellt hinder mot detta (jfr JO 1981/82 s. 25 ff, särskilt s. 33).

Utredningen har övervägt möjligheten att införa en lagregel om att barnet skall kallas personligen att höras vid domstolsförhandling i mål om vårdnad eller umgänge. Utredningen har emellertid ansett att del skulle vara olämpligt, även för äldre barn, att behöva höras i dessa mål och har därför inte föreslagit någon bestämmelse av detta innehåll.

Utredningens ståndpunkt har kommenterats endast av ett fåtal remissin­stanser. Förvaltningsutskottet vid Stockholms läns landsting framhåller att det generellt synes olämpligt att barn tvingas delta i rättegång (se bil. 3 avsnitt 5.2.25). Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser å andra sidan att man inte helt bör avvisa tanken att höra barnet inför domstolen. Enligt fakultetsnämnden kan del i varje fall i fråga om äldre barn tänkas vara lämphgt alt höra barnet upplysningsvis (se bil. 3 avsnitt 5.2.13).

Givetvis bör åtminstone något äldre barn få tillfälle att i en eller annan form uttrycka sin egen åsikt om hur vårdnaden eller umgänget bör anordnas. Om föräldrarna tvistar om detta kommer barnet normalt att höras under socialnämndens utredning. Del är givet att ett sådant förfarande i allmänhet är del lämpligaste och skonsammaste för barnet. Även för ett äldre barn kan det utgöra en allvarhg påfrestning att höras inför domstolen.

Enligt min mening kan det emellertid undantagsvis finnas situationer där det ter sig rimligt och lämpligt att barnet hörs inför domstolen. Jag tänker då främst på fall där barnet självt begär alt få framträda inför domstolen och lägga fram sina synpunkter. Del skulle då knappast vara rimligt att inle låta barnet komma till tals. Även om barnet inle självt direkt begär att få höras kan del i särskilda fall tänkas ändamålsenligt att ett sådant förhör äger rum. Barnet kan t. ex. under vårdnadsutredningen ha gett uttryck för en bestämd


 


Prop. 1981/82:168                                                                  57

uppfattning i vårdnadsfrågan utan att för den skull ha framställt någon    Information om
begäran alt få höras inför domstolen.
                                         de nya reglerna

Jag anser därför att del genom en uttrycklig lagregel bör slås fast att barnet självt kan höras inför domstolen. En förutsättning måsle dock vara att det är uppenbart att barnet inte genom att försältas i en svår eller ohållbar situation kan la skada av det. För bedömningen av denna fråga är naturligtvis barnets inställning av stor betydelse. Det kan inte komma i fråga att barnet skulle medverka i rättegången mot sin vilja. Ett krav är alltså under alla förhållanden all barnet går med på att höras inför domstolen. Andra omständigheter som måste beaktas är barnels ålder och mognad. Någon bestämd nedre åldersgräns bör inte anges i lagtexten. Det får i stället ankomma på domstolen att i det enskilda fallet la ställning till om del framstår som uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. Barn som är yngre än omkring 12 år torde endast sällan ha nått en sådan mognad att de bör medverka i en rättegång. Domstolen bör på förhand kunna bilda sig en uppfattning på grundval av vad bl. a. föräldrarna och vårdnadsulredaren yttrar i frågan.

Sammanfattningsvis anser jag alt barnet bör kunna höras inför domstolen, om barnet självt begär det eller särskilda skäl annars talar för detta och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av det. Jag vill understryka att det inte är meningen att barn mera regelmässigt skall medverka i rättegången. Del normala bör liksom hittills vara all barnet hörs endast av vårdnadsutredaren. När barnet undantagsvis hörs inför domstolen är det vidare av största betydelse hur själva förhöret genomförs. Till den frågan återkommer jag i specialmotiveringen.

2.9 Information om de nya reglerna

Som jag tidigare har sagt är det angeläget alt information lämnas om de nya regler om föräldrar och barn som jag har förordat i det föregående. Särskilt viktigt är att familjer informeras om vad gemensam vårdnad innebär och om vilka rådgivningsorgan som finns att tillgå när problem uppkommer t. ex. vid en separation. En central roll när del gäller spridningen av denna information spelar socialnämnder, familjerådgivningsbyråer, medlare och familjerätts­advokater.

TiU en del bör informationsbehovet kunna täckas genom skriftligt material. Inom socialstyrelsen förbereds f. n. en kortfattad information om de nuvarande reglerna om gemensam vårdnad, vilken beräknas vara klar till hösten 1982. Som jag har nämnt i det föregående kan socialstyrelsen vidare sammanställa allmänna råd om samarbetssamtal och vårdnadsulredningar m. m.

Också pastorsämbetena och domstolarna bör kunna bidra till att sprida information om de nya reglerna. Ett särskilt ansvar för dessa informations­åtgärder vilar på riksskatteverket resp. domstolsverket.


 


Prop. 1981/82:168                                                              58

2.10                                                                                              Kostnader och resursbehov         Ikraftträdande

De nya reglerna medför inte i sig några ökade kostnader för berörda myndigheter. Alt ogifta samboende föräldrar i fortsättningen skall kunna få gemensam vårdnad om sina barn genom anmälan till pastorsämbetet innebär tvärtom alt domstolarna inte längre behöver behandla ansökningar om gemensam vårdnad i dessa fall. För pastorsämbetena torde handläggningen av dessa skäligen enkla ärenden kunna klaras med de personalresurser som finns. Vidare medför de nya reglerna att domstolarna inle i varje skilsmässomål måsle pröva hur vårdnaden skall anordnas i fortsättningen, vUket också kan leda till en viss kostnadsbesparing.

Däremot kan socialstyrelsens informationsåtgärder medföra en ekono­misk belastning för styrelsen. Själva utarbetandet av informationsmaterialet är dock en engångsåtgärd som kan rymmas inom ramen för tillgängliga   " anslag. Även kostnaderna för alt trycka och distribuera delta material bör kunna inrymmas i befintliga anslag.

Också riksskatteverkets och domstolsverkets kostnader för information om de nya reglerna kan täckas av tillgängliga medel.

För kommunernas del kan de nya reglerna leda till att resurserna inom socialnämnderna behöver omfördelas. Sålunda är del en ny uppgift för nämnderna att avge snabbyttranden till domstol i mål om vårdnad eller umgänge (se avsnitt 2.8.2). De särskilda arbetsinsatser som krävs för alt fullgöra denna uppgift innebär dock att nämnderna i motsvarande mån behöver lägga ned mindre arbete på utredningen inför det slutliga avgörandet av vårdnaden eller umgänget. Att domstolarna i fortsättningen bör bereda nämnderna tillfälle att yttra sig även när föräldrarna är överens om hur vårdnaden eller umgänget skall anordnas bör inte heller leda till någon nämnvärd ökad arbetsbelastning för nämnderna. Också i övrigt torde de nya reglerna i fråga om kommunerna vara av det slaget att de kan genomföras ulan att några personalförstärkningar krävs.

I dessa frågor har jag samrått med chefen för socialdepartementet och chefen för kommundeparlemenlet.

2.11    Ikraftträdande

Det är angeläget att de nya lagreglerna träder i kraft så snart som möjligt. Del bör dock beaktas all reglerna kräver en del förberedelsearbete, framför allt i fråga om informationen om dem. Tid behövs också för all socialstyrel­sen skall hinna färdigställa de allmänna råd som behövs. Med hänsyn till dessa omständigheter bör reglerna träda i kraft först den 1 januari 1983.


 


Prop. 1981/82:168                                                              59

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med del anförda har inom justitiedepartemenlel upprättats förslag till

1.    lag om ändring i föräldrabalken,

2.    lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

3.    lag om ändring i brottsbalken,

4.    lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

5.    lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott. Lagförslagen under 2, 4 och 5 har upprättats i samråd med chefen för

socialdepartementet. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.'


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

6 kap. Om vårdnad och umgänge

Inledande bestämmelser

1 §

Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

(Jfr 6 kap. 1-4 och 7 §§ i utredningens förslag)

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om barns grundläggande rättigheter, ersätter delvis de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 2 § och 3 § andra stycket.

Paragrafen inleder de nya reglerna om vårdnad och umgänge. Av 6 kap.

2 § andra stycket framgår att det i första hand är barnets föräldrar eller en av
dem som skall se till att barnet får sina rättigheter tillgodosedda, om inte
ansvaret för vårdnaden om barnet har anförtrotts åt en eller två särskilt
förordnade förmyndare.

I rätten till omvårdnad ingår inle endast rätten för barnet att få sina materiella behov tillfredsställda. Minst lika viktig är den del som kan hänföras till barnets psykiska behov. I barnets rätt till trygghet ligger bl. a. att få leva i ett stabilt förhållande och att ha någon att lila på. Till en god vård och fostran hör att barnet får känna att del behövs och att barnet för pröva sin förmåga och utveckla sina inneboende resurser för att efter hand frigöra sig från sitt beroende av vårdnadshavarna. I en god fostran ligger också att barnet får lära sig all sälta gränser för sitt handlande och ta ansvar. Om barnets rätt att självt få medverka i frågor som rör barnets personliga angelägenheter finns särskilda bestämmelser i 6 kap. 11 §.

' 1 bilagan har lagförslagen under 2-5 uteslutits. De är likalydande med dem som är fogade till propositionen.


 


Prop. 1981/82:168


60


 


Barn skall vidare behandlas med aktning för sin person och egenart. Vårdnadshavarna skall alltså ta hänsyn och visa respekt för de individuella egenskaper och de särdrag som ett barn har. Barn har med stigande ålder rätt till ett allt starkare integritelsskydd. Barnets rätt till ett privatiiv och skydd mot insyn kan dock av naturliga skäl inte vara absolut. Inskränkningar måste tålas och accepteras för alt vårdnadshavarna skall kunna fullgöra sin tillsynsskyldighet (se 6 kap. 2 § andra stycket). Vårdnadshavarna kan t. ex. behöva genomsöka barnels privata tillhörigheter eller t. o. m. öppna brev som har adresserats till barnet, om det behövs för att skingra eller få bekräftat misstankar om alt barnet deltar i något som kan vara skadligt för barnet eller på annat sätt är olämpligt.

Nära anknytning till bestämmelsen om barns integritet har del förbud mot kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling som f. n. finns i 6 kap. 3 § andra stycket. Denna bestämmelse har förts över till förevarande paragraf.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


2§

Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskUt förordnade förmyndare. Vårdnaden om ett barn består till dess barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om en barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skaU se tiU att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tiUsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tUlfredsställande försörjning och utbildning.

Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9-16 kap.

(Jfr 6 kap. 4 och 5 §§, 6 § tredje stycket samt 8 och 9 §§ i utredningens förslag)

Paragrafen, som innehåller vissa allmänna bestämmelser om vilka som är barnets vårdnadshavare och om del ansvar som dessa har gentemot barnet, motsvarar delvis de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 1 och 2 §§ saml 3 § första stycket.

Första stycket. Med vårdnad förstås det juridiska ansvaret för barnels person. Normalt svarar det juridiska ansvaret också mot den faktiska vården om barnet. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet men bor isär, kommer dock i allmänhet den dagliga omsorgen och vården om barnet att huvudsakligen ligga på den ena föräldern. Den faktiska vården om barnet kan också ha lämnats över till någon annan. Detta kan ha sketl på friviUig väg, då ansvaret för den juridiska vårdnaden om barnet ligger kvar hos den eller de föräldrar som är vårdnadshavare. Barnet kan emellertid också genom socialnämndens försorg ha placerats i ett annat hem än det egna med slöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Även då slår föräldrarna eller en av dem juridiskt kvar som vårdnadshavare. Deras


 


Prop. 1981/82:168


61


 


rättigheter och skyldigheter kan emellertid genom placeringen av barnet utom hemmet ha urholkats och kan ytterligare inskränkas i den mån det behövs för att genomföra vården om barnet (se 11 § fjärde stycket LVU). Under särskilda förhållanden kan domstolen besluta all den juridiska vårdnaden om barnet skall flyttas över till en eller två särskilt förordnade förmyndare. Om detta finns bestämmelser i 6 kap. 7 och 8 §§.

Att vårdnaden om ett barn berstår till dess barnet fyller 18 år eller dessförinnan ingår äktenskap överensstämmer med vad som gäller f. n. För ungdomar under 18 år gäller alltså olika regler om de gifter sig eller om de endast bor tillsammans med en partner utan giftermål. Har någon uppnått den ålder alt en familjebildning är aktuell torde dock föräldrarnas vårdnadsansvar i allmänhet vara mycket uttunnat.

Andra stycket. Utöver bestämmelserna i detta stycke finns vissa föreskrif­ter om vad en vårdnadshavare skall iaktta i 6 kap. 11,12 och 15 §§. Särskilda bestämmelser finns vidare i andra kapitel i föräldrabalken och i en del andra författningar.

Att barnets vårdnadshavare skall se till att barnet får sina grundläggande behov enligt 1 § tillgodosedda innebär inle att vårdnadshavaren personligen måste tillgodose dessa behov, även om det normalt bör vara så att vårdnadshavaren själv tar åtminstone någon faktisk del i barnels vård och fostran. Ett stort ansvar för att barnet får en god uppväxt vilar också på samhället. En viktig del utgör här den kommunala barntillsynen, förskolor­na, skolorna och de fritidsaktiviteter som det allmänna erbjuder barn och ungdomar. Genom samhällets socialtjänst kan vidare de barn och föräldrar som behöver del få särskild hjälp. En betydelsefull roll spelar vidare det ekonomiska slöd i olika former som samhällel ger till barn och barnfamiljer, vare sig del är fråga om ett direkt stöd -1, ex. barnbidrag - eller ett indirekt stöd i form av exempelvis fri eller subventionerad utbildning, vård eller behandling.

Av grundläggande betydelse för barnels försörjning är det underhållsan­svar som barnets föräldrar har. Underhållsskyldigheten grundas på föräldra-skapel, oavsett vem som är vårdnadshavare. Den som är vårdnadshavare för ett barn utan att vara dess förälder har ingen underhållsskyldighet för barnet. Av bestämmelsen i andra meningen framgår dock all vårdnadshavaren även i ell sådant fall skall bevaka alt barnet får de bidrag till sin försörjning som barnet har rätt till, t. ex. underhållsbidrag, bidragsförskott eller barnbi­drag.

Barnets vårdnadshavare skall vidare bevaka alt barnet får tillfredsställan­de utbildning. Bestämmelsen har f. n. motsvarighet i 6 kap. 2 § andra meningen.

Till andra stycket har med en redaktionell ändring förts över de bestämmelser som f. n. finns i 6 kap. 3 § första stycket om vårdnadshavarens tillsynsskyldighet. Om innebörden av detta ansvar kan hänvisas till utredningens betänkande s. 64 samt NJA 1976 s. 458 och 1977 s. 186.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


 


Prop. 1981/82:168


62


Tredje stycket. Här har tagits in en erinran om att de frågor som gäller     Förslaget till lag
ansvaret för barnets ekonomiska förhållanden regleras särskilt genom     om ändring i för­
bestämmelserna om förmynderskap.
                                   äldrabalken

Vårdnadshavare

3§

Barnet slår från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskih förordnade förmyndare.

Om det dömts till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vårdnaden upplöses enligt 5, 7 eller 8 §.

(Jfr 6 kap. 9 och 10 §§ i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om vem eller vilka som direkt på grand av lag är vårdnadshavare för ett barn. Reglerna motsvarar delvis de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 1 och 6 §§. Vissa undanlag från bestämmelserna i förevarande paragraf regleras i 6 kap. 4-10 §§.

Första stycket. Huvudregeln i första meningen motsvarar vad som gäller f. n. enligt 6 kap. 6 § första meningen. Också bestämmelsen i andra meningen om att barnets föräldrar automatiskt blir vårdnadshavare för barnet, om de gifter sig först efter barnets födelse, motsvarar vad som gäller f. n. enligt 6 kap. 6 § andra meningen. Bestämmelsen innebär bl. a. att, om vårdnaden om ett barn i samband med en skilsmässa har anförtrotts åt en av föräldrarna och dessa därefter gifter sig på nytt med varandra, båda föräldrarna då åter blir vårdnadshavare för barnet utan att de behöver särskilt ansöka om delta hos domstol.

Har en eller två särskilt förordnade förmyndare anförtrotts vårdnaden om barnet medan föräldrarna inte var gifta med varandra, står förmyndaren eller förmyndarna kvar som vårdnadshavare även sedan föräldrarna har ingått nytt äktenskap.

Andra stycket. En nyhet är all föräldrarnas gemensamma vårdnad om ett barn i princip fortsätter även om föräldrarna skiljer sig. Den gemensamma vårdnaden skall dock upplösas i detta fall, om föräldrarna själva eller en av dem begär det eller om domstolen i äktenskapsskillnadsmålel självmant eller efter ansökan av socialnämnden beslutar om det.

För all domstolen i ett äktenskapsskillnadsmål skall kunna få underlag för sin bedömning av om den gemensamma vårdnaden bör fortsätta kan det vara lämpligt att domstolen underrättar socialnämnden om att en skilsmässa är aktuell och alt ingen av föräldrarna har begärt all ensam få utöva vårdnaden. Om nämnden har sådana upplysningar om föräldrarna att fortsatt gemensam


 


Prop. 1981/82:168


63


 


vårdnad kan antas vara uppenbart olämplig för barnet, kan domstolen få veta delta genom nämnden (jfr speciaimotiveringen till 6 kap. 4 § första stycket). Nämnden kan också föra talan vid domstolen enligt 6 kap. 7 § fjärde stycket om att en av föräldrarna eller båda skall fråntas vårdnaden om barnet i fall då förutsättningarna för detta är uppfyllda enligt den paragrafen.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


4§

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dem båda förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

Har förordnande om vårdnaden inte meddelats tidigare, kan föräldrarna efter anmälan av dem båda till pastorsämbetet få gemensam vårdnad genom registrering, under förutsättning att föräldrarna och barnet är svenska medborgare och kyrkobokförda på samma fastighet.

(Jfr 6 kap. 10 § andra stycket och 13 § andra stycket och 18 § i utredningens förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten för ogifta eller frånskilda föräldrar all få gemensam vårdnad om sina barn. Första stycket har motsvarighet i den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 8 § andra meningen, medan andra stycket är en nyhet.

Förstastycket. Bestämmelsen tar i första hand sikte på ogifta föräldrar som inte bor tillsammans. Också föräldrar som i samband med en äktenskaps­skillnad har fått den gemensamma vårdnaden upplöst eller som i övrigt har fått vårdnadsfrågan prövad tidigare av domstol måste emellertid, liksom föräldrar som är utländska medborgare, vända sig till do"mstol för att få gemensam vårdnad. I dessa fall kan alltså gemensam vårdnad inte åstadkommas genom en enkel anmälan till pastorsämbetet enligt andra stycket.

Av 6 kap. 18 § andra stycket framgår att domstolen innan vårdnadsfrågan avgörs skall höra socialnämnden eller, om del är tillräckligt, bereda nämnden tillfälle alt yttra sig över föräldrarnas ansökan. Om nämnden inle har några uppgifter om föräldrarna eller barnet som bör föranleda en närmare granskning av överenskommelsen, torde den i allmänhet kunna godtas. Del ankommer på nämnden själv att ta ställning till om någon särskild kontakt behöver tas med föräldrarna eller barnet. Ibland kan det vara lämpligt all nämnden kontaktar föräldrarna för att förvissa sig om att de är införstådda med vad en gemensam vårdnad innebär och kräver. Ell fall då det kan finnas skäl alt nämnden tar kontakt med föräldrarna är om det av handlingarna framgår alt dessa bor långt från varandra och barnet ännu inle har hunnit komma upp i tonåren. Det finns i dessa fall en särskild risk för all barnet vid gemensam vårdnad kan utsättas för tröttande resor eller återkommande miljöbyten i en omfattning som kan skada barnet.


 


Prop. 1981/82:168


64


 


Domstolen kan vägra gemensam vårdnad, om det kan antas att någon av föräldrarna eller båda har så allvarliga brister i förmågan att sörja för barnets person att han eller hon inle bör anförtros vårdnaden enligt 6 kap. 7 §.

Andra stycket. En förutsättning för gemensam vårdnad efter anmälan till pastorsämbetet är att förordnande om vårdnaden inte tidigare har meddelats i Sverige eller i ett annat land vars vårdnadsavgöranden erkänns här (jfr 8 och 22 §§ förordningen 1931:420 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyndarskap och lagen 1936:79 om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz). Ytterligare en förutsättning för gemensam vårdnad efler anmälan till pastorsämbetet är att både föräldrarna och barnet är svenska medborgare. Det utgör dock inget hinder om någon av dem dessutom har medborgarskap i något annat land.

För alt gemensam vårdnad skall kunna registreras efter anmälan till pastorsämbetet krävs vidare att faderskapet för barnet är fastställt i behörig ordning genom ett svenskt faderskapserkännande eller en svensk dom, oavsett vilket lands lag som har lagts till grund för prövningen, eller genom ett utiändskl faderskapsavgörande som erkänns i Sverige.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


5§'

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet åt den av föräldrarna som är lämpligast som vårdnadshavare. Rätten kan också i mål om äktenskapsskill­nad utan yrkande förordna om vårdnaden enligt vad som nu har sagts, om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

(Jfr 6 kap. 12 och 18 §§ i utredningens förslag)

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om domstolens prövning när föräldrarna eller en av dem begär upplösning av gemensam vårdnad, ersätter de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 7 §.

Liksom enligt gällande rätt är domstolen skyldig att upplösa en gemensam vårdnad, om föräldrarna eller någon av dem begär det. I paragrafen regleras endast det fallet all någon av föräldrarna skall anförtros vårdnaden. Om överflyttning av vårdnaden till särskilt förordnad förmyndare finns bestäm­melser i 6 kap. 7 och 8 §§.

En vanlig situation då det kan bli aktuellt att begära upplösning av en gemensam vårdnad är då föräldrarna eller en av dem i anslutning till en skilsmässa eller annan separafion finner alt de inte kan fortsätta att gemensamt ha vårdnaden om barnet. Även i andra fall kan det inträffa alt föräldrar som har gemensam vårdnad finner alt denna vårdnadsform inle längre är lämplig.

Domstolen kan i ett äklenskapsskillnadsmål upplösa den gemensamma vårdnaden även när makarna inte själva begär del, om del är uppenbart

' Paragrafen har fått en något annan lydelse i propositionsförslaget.


 


Prop. 1981/82:168


65


 


oförenligt med barnets bästa att den gemensamma vårdnaden fortsätter (se speciaimotiveringen till 6 kap. 3 § andra stycket). Också i detta fall skall domstolen anförtro vårdnaden om barnet ål den av föräldrarna som är lämpligast som vårdnadshavare.

Del ligger i sakens natur att, om föräldrarna är överens om vem av dem som skall ha vårdnaden om barnet, den lösning som de har valt i allmänhet också kan antas vara bäst för barnet. Någon ingående utredning av vårdnadsfrågan behövs därför sällan i dessa fall. Oftast torde det vara tillräckligt att domstolen bereder socialnämnden tillfälle att yttra sig över ansökningen (jfr 6 kap. 18 § andra stycket och avsnitt 2.8.1 i den allmänna motiveringen). Om nämnden inte genom de uppgifter som nämnden har om familjen eller av ansökningens innehåll finner anledning till det, torde några särskilda åtgärder från nämndens sida inle behövas. I motsatt fall bör kontakt tas med föräldrarna och; om del är lämpligt, även med barnet självt. Om kontakter tas med familjen bör nämnden snarast underrätta domstolen om det.

Om föräldrarna inte är överens om vem som bör anförtros vårdnaden måsle vårdnadsfrågan däremot utredas närmare. Domstolen bör i sådana fall i allmänhet begära yttrande från socialnämnden. Även annan utredning kan ibland behövas (se 6 kap. 18 § första stycket), t. ex. yttrande från barnpsykiatrisk expertis eller annan sakkunnig.

Vid bedömningen av vem av föräldrarna som är lämpligast som vårdnadshavare måste domstolen från fall till fall pröva hur barnels behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran bäst kan tillgodoses och vilka förulsätlningar barnets föräldrar har all i övrigt uppfylla del ansvar och de uppgifter som vilar på en vårdnadshavare.

Den förälder som anförtros vårdnaden om barnet måste ha förmåga all förstå barnets känslor och att tillfredsställa barnets behov. Föräldern måste emellertid också kunna sätta gränser för barnets handlande, samtidigt som barnet fostras till att självständigt la ansvar.

För vissa barn är del ett Irygghetskrav alt få bo tillsammans med den ena av föräldrarna. För andra barn däremot kan bindningen till en förälder eller en förälders inflytande på barnet hämma eller på annat sätt skada barnels utveckling. Barnels beroende av en förälder och betydelsen av denna omständighet måste prövas från fall till fall.

Av stor betydelse för barnets trygghet är också den yttre miljö som barnet lever i. Genom särskilda bestämmelser är del sörjt för alt den förälder som anförtros vårdnaden om barnet vanligtvis kan behålla den bostad som familjen har bott i före upplösningen, se lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad och lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Av betydelse är också de dagliga kontakterna med personer i barnets omgivning. Dit hör - utöver föräldrar och släktingar - kamrater, daghemspersonal och lärare. I de fall en familj splittras får föliderna av att barnet blir utsatt för ell miljöbyle eller annan

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 168


Förslaget tilllag om ändring i för­äldrabalken


 


Prop. 1981/82:168


66


 


förändring av sin miljö vägas in bland övriga omständigheter som har betydelse för just del aktuella barnet.

En annan faktor som i allmänhet är viktig för att barnet skall få en trygg uppväxt och en god utveckling är all barnet har nära och goda relationer till båda sina föräldrar, även om föräldrarna bor isär. Om inte andra omständigheter talar för en annan lösning bör domstolen till vårdnadshavare förordna den av föräldrarna som kan antas bäst främja ell nära och gott umgänge mellan barnet och den andra föräldern.

En särskild fråga är om och hur barnet självt bör komma till tals i vårdnadstvister. Normalt bör del vara en uppgift för socialnämnden att i anslutning till vårdnadsulredningen ta den kontakt med barnet som är lämplig och i vårdnadsutredningen redovisa de synpunkter som barnet kan vilja ha framförda (se avsnitt 2.7.4 i den aUmänna motiveringen).

Del är ytterst domstolens uppgift att utreda om barnet har några egna synpunkter på vårdnadsfrågan. Det är emellertid viktigt att barn inle tvingas att ta ställning i denna fråga. Om barnet inte självt vill del. Detta innebär å andra sidan inle alt ett barn skall förhindras att säga sin mening. Om barnet självt begär det eller del annars finns särskilda skäl, kan barnet höras personhgen inför domstolen (se 6 kap. 18 § tredje stycket).

Domstolens uppgift är att söka den lösning som kan antas bäst svara mot barnets behov. Om barnet har en bestämd uppfattning och har nått en sådan mognad alt dess önskemål bör respekteras, bör domstolen i allmänhet följa barnets önskan. När barnet har nått en sådan mognad kan inte besvaras generellt. Många gånger kan uppgiften all söka utreda vad barnet verkligen vill försvåras av att barnet uttrycker en uppfattning som inte svarar mot barnets innersta önskan. I allmänhet torde domstolen därför vara hänvisad till att väga in barnets egna uppgifter i den helhetsbedömning av samtliga omständigheter som bör beaktas i målet.

Av 6 kap. 19 § framgår att domstolen kan förklara målet vilande i de fall föräldrarna under en pågående rättegång har vänt sig till socialnämnden eller annat rådgivande samhällsorgan för att söka lösa sin konflikt.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


6§'

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill den andre att vårdnaden flyttas över till honom eller henne, skall rätten på talan av denne eller båda föräldrarna anförtro vårdnaden åt den andra föråldern, om denne är lämpligare som vårdnadshavare.

(Jfr 6 kap. 13 § första stycket och 18 § i utredningens förslag)

Paragrafen innehåUer bestämmelser om överflyttning av vårdnaden från en förälder till en annan. Den motsvarar delvis den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 8§.

Den faktiska situation som regleras i förevarande paragraf kan många gånger vara densamma som gör att föräldrarna viU att en gemensam vårdnad

' Paragrafen har fått en något annan lydelse i propositionsförslaget.


 


Prop. 1981/82:168


67


 


upplöses. Det kan vara frågan om vårdnaden om barn till ogifta samboende föräldrar som avser att flytta isär. Det kan också gälla vårdnaden om barn tUl redan särboende föräldrar, av vilka modern ensam är vårdnadshavare för barnet direkt på grund av 6 kap. 3 § eller av vUka den ena föräldern i samband med äktenskapsskillnad eller annan separation har anförtrotts vårdnaden. Paragrafen kan vidare bli tillämplig, om vårdnaden om barnet tidigare har flyttats över till en av föräldrarna på ansökan av denne enligt förevarande paragraf eller på talan av socialnämnden enligt 6 kap. 7 §.

Det är domstolens uppgift att utifrån de förhållanden som föreligger i det enskilda fallet pröva om den andra föräldern är lämpligare som vårdnads­havare. I fråga om domstolens prövning kan i första hand hänvisas till vad som har sagts i speciaimotiveringen till 6 kap. 5 §. Även i de fall som avses i förevarande paragraf bör en överenskommelse mellan föräldrarna om hur vårdnadsfrågan skall lösas tillmätas särskild betydelse. En sådan överens­kommelse har dock inte utslagsgivande betydelse (se avsnitt 2.5.1 i den allmänna motiveringen).


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.

Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Brister också denne i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten ifall som avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två sårskilt förordnade förmyndare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i annat mål som avses i 5 eller 6 §.

(Jfr 6 kap. 14 och 18 §§ i utredningens förslag)

Paragrafen, som ersätter de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 7 och 9 §§, innehåller bestämmelser om när en förälder på grund av brister i omvårdnaden om ett barn kan fråntas vårdnaden om barnet ulan att den andra föräldern har begärt att ensam få vårdnaden.

I första stycket anges förutsättningarna för att domstol skall besluta om ändring i vårdnaden. Andra stycket innehåller bestämmelser om vem som skall anförtros vårdnaden när barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, medan tredje stycket behandlar del fallet att bara en av föräldrarna är vårdnadshavare.


 


Prop. 1981/82:168


68


 


Första, stycket. En förälder som brister i omvårdnaden av ett barn kan fråntas vårdnaden, om barnet befinner sig i en sådan risksituation alt ett ingripande med stöd av 1 § andra stycket 1 LVU kan komma i fråga och denna risksiluation kan antas bli bestående. Det är i och för sig inte nödvändigt att ett beslut om vård enligt LVU har meddelats för alt förevarande paragraf skulle kunna tillämpas. Men det torde höra till undantagsfallen att en fråga om att flytta över vårdnaden enligt denna paragraf tas upp ulan en föregående placering enligt LVU. Som har framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2) är det angeläget att alla ansträngningar görs för att i samförstånd med barnets föräldrar och i förekommande fall barnet självt söka finna lämphga lösningar när det uppkommer problem i familjen. I första hand har socialnämnden alt erbjuda det slöd och tillhandahålla de behandlingsåtgärder och annan hjälp som ryms inom socialtjänsten. Om barnet genom socialnämndens försorg placeras i ett annat hem än det egna, skall nämnden också i princip arbeta för en återförening av barnet till föräldrarna. Kan en återförening emellertid inte komma till stånd trots långvariga och omfattande insatser från nämndens sida, kan det bli nödvändigt alt begära en överflyttning av vårdnaden enligt förevarande paragraf.

I de flesta faU torde sålunda förevarande paragraf i praktiken aktualiseras bara när barnet har tagits om hand med stöd av LVU. En överflyttning av vårdnaden bör inte heller ske annat än om det finns någon annan, lämplig person som är villig alt utöva vårdnaden och som barnet har ell så gott förhållande till alt barnet självt kan eller rimligen bör acceptera denne som vårdnadshavare. Det betyder att ett beslut om att omedelbart skilja en förälder från vårdnaden om ell barn redan när förälderns olämplighet kommer till myndigheternas kännedom i aUmänhet kan meddelas bara om den andra föräldern är lämplig alt ensam ta över ansvaret för barnet. I övriga fall torde det många gånger vara nödvändigt att barnet har bott en tid i ett fosterhem för alt man skall kunna avgöra hur denna placering har utfallit.

Om barnet bor i ett fosterhem efter beslut om vård enligt LVU och vårdnaden om barnet fiyttas över till fosterföräldrarna med slöd av förevarande paragraf, torde någon grund för att bereda barnet vård med stöd av 1 § andra stycket 1 LVU inle längre föreligga. Socialnämnden skall då enligt 5 § första stycket LVU besluta alt vården skall upphöra.

Om vårdnaden om ett barn flyttas över till barnets fosterföräldrar, faller den särskilda tillsynsskyldighet bort som nämnden har enligt 26 § social­tjänstlagen i fråga om fosterhemmet. Kvar slår emellertid nämndens allmänna skyldighet enligt 12 § socialtjänstlagen alt verka för att barn och ungdomar får växa upp under goda förhållanden m. m.

Paragrafen gäller endast när det är föräldrarna som är vårdnadshavare för barnet. Har vårdnaden redan anförtrotts åt en eller två särskih förordnade förmyndare och uppkommer fråga om att ta ifrån en sådan förmyndare


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


 


Prop. 1981/82:168


69


 


vårdnaden, tillämpas 11 kap. 9 och 17 §§. Om en förälder vill få vårdnaden om sitt barn överflyttad till sig från en särskilt förordnad förmyndare gäller vad som sägs i 6 kap. 10 §.

Andra stycket. Om en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn är olämplig som vårdnadshavare på det sätt som sägs i första stycket, skall vårdnaden om barnet liksom f. n. fortsätta alt utövas av den andra föräldern. En förutsättning är dock att inte också denne är olämplig som vårdnadsha­vare på det sätt som sägs i första stycket.

Om båda föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare, skall vårdnaden anförtros ål en eller två särskilt förordnade förmyndare. Av 13 kap. 8 § framgår alt domstolen kan anförtro vårdnaden om ell barn åt två särskilt förordnade fömyndare gemensamt endast om de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Det är givet att gemensam vårdnad inte bör anförtros ål förmyndare som inte själva är villiga att gemensamt ta det juridiska ansvaret för barnets person (jfr 11 kap. 8 § andra stycket).

Tredje stycket. Om en förälder som ensam har vårdnaden om ell barn inte är lämplig som vårdnadshavare på det sätt som sägs i första stycket, Ugger det närmast till hands att vårdnaden fiyttas över till den andra föräldern. Har denna förälder inle visat något intresse för sill barn kan det dock för barnet vara en lämpligare lösning all vårdnaden anförtros åt en eller två särskilt förordnade förmyndare. Delsamma gäller om barnet och den andra föräldern endast har haft en sporadisk kontakt med varandra och barnet har funnit en trygghet och gemenskap hos någon annan som är beredd alt ta på sig ansvaret som vårdnadshavare. Del kan då vara lämpligare att denne anförtros vårdnaden.

Fjärde stycket. Liksom gäller f. n. kan socialnämnden föra talan vid domstol om att vårdnaden skall tas ifrån en förälder som är olämplig som vårdnadshavare. Enligt 42 § första stycket socialljänstförordningen (1981:750, omtryckt 1981:1226) skaU nämnden göra framställning eller ansökan till domstolen, om nämnden får veta alt någon åtgärd behöver vidtas i fråga om bl. a. vårdnaden om ett barn. Nämndens talan kan gå ut på att vårdnaden i detta fall anförtros ål den andra föräldern. Är också denna förälder olämplig som vårdnadshavare, kan nämnden yrka att vårdnaden flyttas över till en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Domstolen kan även självmant i mål om äktenskapsskillnad meUan föräldrarna eller i ett mål om vårdnad enligt 5 eller 6 § förordna att vårdnaden skall flyttas över till en eller två särskilt förordnade förmyndare, om båda föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


8§'

Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i annat enskiU hem än det egna och är det uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå

' Paragrafens första stycke har jämkats något i propositionsförslaget.


 


Prop. 1981/82:168


70


och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet eller     Förslaget till lag
någon av dem, skall rätten utse denne eller dessa att såsom sårskilt förordnade    om ändring i för-
förmyndare utöva vårdnaden om barnet.
                                    äldrabalken

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av socialnämnden.

(Jfr 6 kap. 15 och 18 §§ i utredningens förslag)

Paragrafen saknar motsvarighet i gäUande rätt.

Första stycket. En förälder kan enligt denna bestämmelse i vissa undanlagsfall bli fråntagen vårdnaden om sill barn även om föräldern inte har brustit i omvårdnaden om barnet på ett sätt som medför en bestående fara för barnels person. Bestämmelsen har till främsta syfte alt förhindra att fosterbarn som har rotat sig i ett fosterhem blir uppryckta från en miljö där de har funnit sig till rätta och känner en större trygghet och känslomässig förankring än i del tidigare hemmet.

I allmänhet torde det krävas att barnet har boll i fosterhemmet under flera år innan det kan bli aktuellt att över huvud taget överväga att flytta över vårdnaden till fosterföräldrarna med stöd av förevarande bestämmelse. För domstolen blir del givetvis nödvändigt all utreda vilken anknytning barnet har till detta hem och hur kontakterna mellan barnet och de biologiska föräldrarna har förlöpt. Har föräldrarna inle visat barnet något intresse under den tid det har vistats i fosterhemmet eller har kontakterna varit sporadiska eller skett under uppslitande former, kan en flyttning av vårdnaden bh aktuell. Stort avseende måste emellertid alltid fästas vid barnets egen inställning. Som nyss har antytts krävs det att barnet har fått en så stark bindning till sitt nya hem att det uppfattar det som sitt eget.

Andra stycket. Det är endast socialnämnden som kan föra talan om en överflyttning av vårdnaden enligt denna paragraf. Befogenhet att besluta i denna fråga kan inle delegeras tiU enskilda förtroendevalda eller tjänstemän i nämnden.

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och dör en av dem, tillkommer vårdnaden den andre ensam.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och dör denne, skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av socialnämnden atiförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller, om det år lämpligare, åt en eller två sårskilt förordnade förmyndare.

Är båda föräldrarna döda, utövas vårdnaden av barnets förmyndare.

(Jfr 6 kap. 16 och 18 §§ i utredningens förslag)

Första stycket. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller f. n. enligt 6 kap. 10 § första stycket.

Andra stycket. F. n. gäller enligt 6 kap. 10 § andra stycket att domstolen skall anförtro vårdnaden åt den efterlevande föräldern, om det inte är


 


Prop. 1981/82:168


71


 


uppenbart med hänsyn till barnets bästa alt vårdnaden bör anförtros åt en särskilt förordnad förmyndare. Också i den nya bestämmelsen i förevarande stycke har den efterlevande förälderns företräde som vårdnadshavare behållits, men möjUgheten att i stället anförtro vårdnaden åt någon annan än föräldern har vidgats något.

När domstolen prövar vem som skall utses till vårdnadshavare för ett barn efter en förälders död bör särskilt beaktas under vilka förhåUanden barnet har levt medan föräldern var i livet och vilka relationer som barnet haft och har till den efterlevande föräldem eller någon annan vuxen person (t. ex. en släkting eller styvförälder). Av stor betydelse för barnets trygghet är att barnet efter förälderns död så snart som möjligt får en anknytning till någon som barnet kan känna förtroende för och som kan erbjuda barnet ett stabilt förhållande. I övrigt kan hänvisas till vad som sagts i specialmotiveringen till 6 kap. 7 § tredje stycket.

Tredje stycket Bestämmelsen motsvarar vad som gäller f. n. enligt 6 kap. 10 § tredje stycket. Vid valet av förmyndare skall domstolen beakta hur barnets behov bäst kan tUlgodoses.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


10 §

Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordrmde förmyndare och vill någon av barnets föråldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till sig, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet. Rätten får flytta över vårdnaden till föråldrarna gemensamt endast om föräldrarna är ense om det.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämnden.

(Jfr 6 kap. 17 och 18 §§ i utredningens förslag)

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om överflyttning av vårdnaden till barnets föräldrar eller en av dem från särskilt förordnade förmyndare, motsvarar de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 10 a §.

Första stycket. Frågan huruvida vårdnaden skall flyttas över till en av föräldrarna eller båda måste prövas mot bakgrund av de skäl som en gång har förelegat för alt utse en särskilt förordnad förmyndare för barnet. Här, liksom i andra fall, får domstolen pröva hur barnels behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran bäst kan tillgodoses. Beaktas bör särskilt barnels behov av alt få växa upp under stabila förhållanden och skyddas mot att bh utsatt för omotiverade uppbrott.

Andra stycket. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller f. n. enligt 6 kap. 10 a § andra stycket.


 


Prop. 1981/82:168


72


 


Vårdnadens utövande 11 §

Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

(Jfr 6 kap. 6 § i utredningens förslag)

Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i de nuvarande bestämmel­serna i 6 kap., reglerar vårdnadshavarens skyldighet alt sörja för barnets personliga förhållanden. Om ansvaret för barnets ekonomiska förhållanden finns särskUda regler i 9 kap.

För barnet innebär vårdnadshavarens bestämmanderätt att barnet i princip skall följa vad vårdnadshavaren beslutar om. Vårdnadshavaren skall emellertid i takt med barnets stigande ålder och utveckling la allt större hänsyn till barnels synpunkter och önskemål. Vårdnadshavaren får dock givetvis inte avbörda sig sitt ansvar för barnet genom att låta barnet självt bestämma i en omfattning som det inte är moget för. Vårdnadshavaren är skyldig att ingripa om ett barn kan komma till skada eller om barnet visar sig inte vara moget att självt fatta beslut.

Om barnet har två vårdnadshavare, skall de båda i allmänhet tillsammans utöva sina rättigheter och skyldigheter enligt förevarande paragraf (se 6 kap. 13§).


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


12 §

Barnet ingår självt avtal om anställning eller annat arbete, men endast otn vårdnadshavaren samtycker till avtalet. Barnet får självt säga upp avtalet och, om barnet har fy Ut sexton år, utan nytt samtycke avtala om annat arbete av liknande art.

Barnet eller vårdnadshavaren får säga upp avtalet med omedelbar verkan, om det behövs med hänsyn till barnets hälsa, utveckling eller skolgång. Har vårdnadshavaren sagt upp avtalet av detta skäl, får barnet inte därefter träffa nytt avtal utan vårdnadshavarens samtycke.

Om verkan av att barnet ensamt har träffat avtal om arbete utan att ha rätt till det finns bestämmelser i 9 kap. 6 och 7 §§.

(Jfr 6 kap. 7 § i utredningens förslag)

Paragrafen ersätter de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 4 §.

Första stycket. Bestämmelsen innebär att det är barnet självt som oavsett ålder ingår avtal om arbete. Barnets vårdnadshavare har ingen rätt att träffa ett sådant avtal för barnet. En annan sak äratt ett barn som inte studerar inle kan kräva underhåll från föräldrarna för att slippa att arbeta. Barnet kan därför, när det har fullgjort sin skolpUkt, av ekonomiska skäl tvingas ut i arbetslivet.


 


Prop. 1981/82:168


73


 


Valet av arbete i det utbud som finns ligger hos barnet. För alt barnets avtal om arbete skaU gälla krävs dock alt vårdnadshavaren har samtyckt till avtalet. Barnet har också rätt att självt säga upp avtal om arbete. Den nuvarande åldersgränsen för denna rätt, 16 år, har tagits bort. Om barnet en gång har fått vårdnadshavarens samtycke till alt ingå avtal om ett arbete, får barnet ulan alt det krävs något nytt samtycke avtala om annat arbete av liknande art. En förutsättning är dock, liksom i dag, att barnet har fyllt 16 år.

Bestämmelserna i första stycket gäller allt slags arbete, även t. ex. tillfälliga extra- eller feriearbeten.

Andra stycket. Redan av första stycket följer all barnet kan säga upp ett anställningsavtal att upphöra efler en viss uppsägningstid. Barnet kan också frånlräda anställningen med omedelbar verkan i de fall som anges i 4 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd. Denna bestämmelse komplet­teras av bestämmelsen i första meningen av förevarande stycke, som innebär alt anställningen också kan sägas upp med omedelbar verkan om det behövs med hänsyn till barnets hälsa, utveckling eller skolgång; jfr 5 kap. 2 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160). Behöriga att säga upp avtalet på denna grund är både barnet och dess vårdnadshavare. Har vårdnadshavaren sagt upp avtalet av detta skäl, gäller en inskränkning i barnels rätt enligt första stycket att träffa ett nytt avtal utan vårdnadshavarens samtycke.

Tredje stycket. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 6 kap. 4 § tredje stycket.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


13 §

Slår barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som sägs i 11 eller 12 § gälla dem tillsammans.

Är en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad att ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan uppskjutas, bestämmer den andre ensam. Denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnels bästa uppenbarligen kräver det.

(Jfr 6 kap. 11 § utredningens förslag)

Paragrafen motsvarar de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 5 §.

14 §

Om rätten för barn och vårdnadshavare att få stöd och hjälp hos socialnämnden finns bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620). Social­nämnden förmedlar kontakter med medlare och andra rådgivande samhälls­organ.

Paragrafen är ny. Den utgör en erinran om de tjänster som samhället erbjuder föräldrar och barn i frågor som rör vårdnaden m. m. (se särskilt 3,5,


 


Prop. 1981/82:168


74


 


10 och 12 §§ socialtjänstlagen). I socialtjänstlagen ingår också rätten till bistånd (se 6 § socialtjänstlagen). En närmare redogörelse för socialnämn­dernas befattning med vårdnads- och umgängesfrågor har lämnats i avsnitt 2.7 i den allmänna motiveringen.

En betydelsefull del i socialnämndernas arbete är att hjälpa konfiiktdrab-bade familjer alt bearbeta och själva söka lösa sina problem. Det är kommunerna som bestämmer hur denna hjälp skall utformas. Viktiga uppgifter i fråga om personlig rådgivning och stödjande behandling i konfiiktsiluationer fullgörs också utanför socialnämnderna av bl. a. läkare och annan sjukvårdspersonal och kyrkliga företrädare. Insatser med inriktning på barn- och ungdomsgrupper och på problem inom familjer görs vidare av den psykiska barn- och ungdomsvården, skolans dewårdande personal, medlare och familjerådgivningen.

Av 9 § socialtjänstlagen följer att socialnämnderna i sina insatser för den enskilde vid behov skall samverka med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar. En erinran om de kontakter med andra samhällsorgan som nämnderna kan förmedla har tagits in i andra meningen av förevarande paragraf.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


Umgänge 15 §

Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskUt nära så långt möjligt tillgodoses.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

(Jfr 6 kap. 20-23 §§ i utredningens förslag)

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om umgänge mellan barn och föräldrar saml andra som står barnet särskilt nära, ersätter nuvarande 6 kap. 11 §.

Första stycket. Av 6 kap. 2 § framgår att barnets vårdnadshavare har ett ansvar för barnels personliga förhållanden och för all barnet får sina grundläggande behov tillfredsställda. Bestämmelserna om umgänge utgår från samma synsätt, nämligen att en vårdnadshavare skall se till alt barnet får sitt behov av umgänge med olika personer tillfredsställt.

I detta ansvar ligger alt vårdnadshavaren på olika sätt skall uppmuntra barnet att träffa en förälder som inte har vårdnaden eller andra personer som står barnet särskilt nära, t. ex. tidigare fosterföräldrar. Det förekommer att


 


Prop. 1981/82:168


75


 


den förälder som inle är vårdnadshavare underlåter att träffa barnet eller inte i övrigt visar något intresse för det. I sådana fall kan vårdnadshavaren vända sig till socialnämnden och diskutera möjligheten att få hjälp för att umgänget skall fungera. En förutsättning bör dock vara att barnet självt har en uttalad vUja att träffa den andra föräldern. I takt med alt barnets mognad ökar bör allt större hänsyn tas till barnets egen inställning till umgängesfrågan (jfr. 6 kap. 11 § tredje meningen). Del bör också nämnas alt förhållandena efter en separation kan vara sådana att barnet behöver viss ro innan umgänget med en förälder kan inledas.

Andra stycket. I likhet med vad som gäller f. n. kan den förälder som är skild från vårdnaden få frågan om umgänge prövad av domstol, om vårdnadshavaren motsätter sig det umgänge som den andra föräldern begär.

Utgångspunkten för domstolens bedömning bör vara alt det är till fördel för barnet alt ha umgänge med båda föräldrarna. Vid avgörandet av huruvida och i vilken utsträckning umgänge bör komma till stånd i del enskilda fallet bör hänsyn också las till bl. a. följande faktorer.

Som tidigare har framhållits i olika sammanhang behöver barn normall ett stabilt förhållande till båda föräldrarna. För små barn kan dock ett längre avbrott i kontakten med den förälder som det huvudsakligen vistas hos utgöra en stor påfrestning. Inte minst allvarligt är upprepade avbrott i kontakten med föräldern. Vid bestämmande av umgänget med den andra föräldern måste hänsyn sålunda tas till barnets ålder och mognadsgrad.

Hänsyn måste även las till den anknytning som barnet har till den andra föräldern. Särskilt för små barn är det viktigt att barnet har en god känslomässig anknytning även till denna förälder, så att barnels trygghets­känsla inte bhr störd när umgänget utövas. Kan det befaras alt barnet på grund av den yttre miljön eller av annan orsak kan komma att ta fysisk eller psykisk skada vid umgänge med denna förälder, bör umgänge inle få komma till stånd. Barnet skall sålunda t. ex. inle behöva umgås med en förälder som vistas i en miljö där alkohol eller narkotika missbrukas.

Som förut nämnts har också barnets egen instäUning stor betydelse i sammanhanget. Del är dock viktigt att vårdnadshavaren uppmuntrar barnet att besöka den andra föräldern. Vårdnadshavaren får således inte, genom alt underblåsa en mer eller mindre tillfällig viljeyttring från barnels sida, motverka att umgänge kommer till stånd.

En viktig faktor är slutiigen föräldrarnas förhållande till varandra. Blir umgänget en konfliktskapande faktor mellan föräldrarna, kan barnet la skada av detta. Domstolen får i sådana fall göra en avvägning mellan å ena sidan barnets behov och intresse av alt få umgås med den förälder som inte är vårdnadshavare och å andra sidan del behov barnet har av trygga uppväxtförhållanden. I vissa fall kan det bli nödvändigt att umgänget upphör temporärt till dess att konflikten mellan föräldrarna har kunnat lösas.

Tredje stycket. Som har nämnts i avsnitt 2.6.2 i den allmänna motiveringen


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


 


Prop. 1981/82:168


76


 


kan det i vissa fall ligga i barnets intresse att få upprätthålla kontakten med t. ex. tidigare fosterföräldrar även om barnets vårdnadshavare motsätter sig ett sådant umgänge. Genom att behörigheten att föra talan om detta umgänge har anförtrotts åt socialnämnden och inle ål var och en som anser sig slå barnet så nära att umgänge bör komma i fråga skapas garantier för all frågan inte onödigtvis kommer till domstol. Socialnämnden får för sin del göra en utredning och bedömning av om del tilltänkta umgänget är till fördel för barnet innan nämnden beslutar sig för att föra lalan vid domstolen. Som har nämnts i den allmänna motiveringen torde nämnden endast i undantags­fall finna anledning att föra en sådan talan. Uppgiften all besluta om en sådan talan kan inte delegeras (jfr 48 § första stycket socialtjänstlagen).

Barnet kan ha intresse av att hålla kontakt inte bara med tidigare fosterföräldrar utan även med t. ex. en avliden förälders släktingar eller tidigare styvföräldrar. Det blir i sista hand domstolens sak att avgöra om barnet har en så när anknytning även till andra personer än föräldrarna att umgänge bör komma i fråga med dem.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


Förfarandet i mål och ärenden om vårdnad eller umgänge 16 §

Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra görs hos pastorsämbetet i den församling där föräldrarna och barnet är kyrkobokförda. Anmälan skaU göras skriftligen av båda föråldrarna.

Beslut av pastorsämbetet får överklagas hos domkapitlet genom besvär. Domkapitlets beslut får överklagas hos kammarrätten.

(Jfr 6 kap. 24 § i utredningens förslag)

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Den reglerar förfarandet när ogifta samboende föräldrar vill få gemensam vårdnad genom anmälan till pastorsämbetet (jfr 6 kap. 4 § andra stycket).

Första stycket. De juridiska följderna av en gemensam vårdnad inträder så snart föräldrarnas anmälan registreras hos pastorsämbetet. I allmänhet torde detta ske inom några dagar efter anmälningen. Om kyrkobokföringen för föräldrarna eller barnet är under utredning, kan registreringen dock dröja tills denna utredning är klar.

Andrastycket. Patorsämbetets beslut kan överklagas, vare sig föräldrarnas anmälan bifalls eller inte. Om beslutet innebär all anmälningen avslås men beslutet därefter ändras av domkapifiet, bör föräldrarna anses ha fåll gemensam vårdnad den dag då domkapitlets beslut om detta antecknas i kyrkoböckerna.


 


Prop. 1981/82:168


77


 


17 §

Frågor om vårdnad eller umgänge tas upp av rätten i den ort där vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna har sitt hemvist. Sädana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4-8 och 10 §§ samt frågor om umgänge som avses i 15 § handläggs i den ordning som är föreskriven för tvistemål. Slår barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och är föräldrarna överens i saken, kan de dock anhängiggöra saken genom ansökan.

/ mål om vårdnad kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stämning.

Dom i mål om vårdnad eller umgänge får meddelas utan huvudförhand-hng, om parterna är överens i saken.

(Jfr 6 kap. 25 och 26 §§ i utredningens förslag) Paragrafen har motsvarighet i nuvarande 6 kap. 12 §.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


18 §

Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall socialnämnden höras eller, om det är tillräckligt, beredas tillfälle att yttra sig.

Barnet får höras inför rätten, om barnet självt begär det eller särskilda skäl annars talar för det samt det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.

(Jfr 6 kap. 28 och 30 §§ i utredningens förslag)

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

Första stycket. En motsvarande bestämmelse finns f. n. i 3 kap. 9 § föräldrabalken. Det har ansetts lämpligt att också när det gäller mål om vårdnad eller umgänge markera all domstolen har en skyldighet att se till att målet blir tillbörligt utrett.

Andra stycket. Bestämmelsen är tillämplig såväl när föräldrarna tvistar om vårdnaden som när de är överens i denna fråga. Det ankommer på domstolen att i del enskilda fallet avgöra om socialnämnden skall höras eller om det är tillräckligt att nämnden endast bereds tillfälle att yttra sig.

Om föräldrarna tvistar om vårdnaden bör nämnden i allmänhet höras i målet, dvs. anmodas att inkomma med yttrande i vårdnadsfrågan. Det kan emellertid tänkas att domstolen redan har tillgång till utredning i denna fråga. I så fall kan det räcka alt domstolen bereder nämnden tillfälle att yttra sig. Nämnden behöver då höra av sig endast om den har ytterligare material eller ytterligare synpunkter att tillföra målet. Och i fall då föräldrarna är överens om vem av dem som skall ha vårdnaden om barnet, torde del vanligen ligga närmast till hands att domstolen på detta sätt bereder nämnden


 


Prop. 1981/82:168


78


 


tillfälle att yttra sig inom en viss kortare lid. Om det står klart för domstolen all nämnden har mottagit en sådan förfrågan, bör målet sedan kunna avgöras även om nämnden inte hör av sig till domstolen. I många fall kan del vara lämpligt att kontakten med socialnämnden tas per telefon.

Normall bör domstolen vända sig till socialnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört. Om någon av föräldrarna är bosatt i en annan kommun, kan del vara lämpligt att domstolen kontaktar även socialnämnden i den kommunen. En annan möjlighet är att socialnämnden i barnets hemkommun inom ramen för sin utredning tar kontakt med den andra socialnämnden. Denna samordningsfråga bör domstolen lösa från fall till faU på det sätt som bäst kan antas tillgodose intresset alt utredningsfrågan blir allsidigt belyst. Det bör exempelvis undvikas all två skilda socialnämnder utan föregående samråd avger yttrande om var sin förälders lämplighet.

Tredje stycket. Om barnet självt begär att få höras, bör domstolen före förhandlingen på lämpligt sätt förvissa sig om att detta motsvarar barnets verkliga vilja. Detta är givelvis särskilt betydelsefullt, om domstolen skulle misstänka att barnet har påverkals all begära företräde inför domstolen.

Som exempel på sådana särskilda skäl som kan tala för att barnet hörs, trols att barnet inte självt har begärt det, har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8.3) anförts att barnet under vårdnadsulredningen har gett uttryck för en bestämd uppfattning i vårdnadsfrågan ulan att för den skull ha framställt någon direkt begäran alt höras inför domstolen. Även i dessa situationer krävs alt del framstår som uppenbart att barnet inte kan ta skada av ett förhör.

Som utvecklats i den allmänna motiveringen ankommer det på domstolen att i det enskUda fallet la ställning till om det är lämpligt all barnet hörs. En förutsättning är under alla förhållanden att barnet går med på alt framträda inför domstolen. Vidare måste barnets ålder och mognad vägas in i bedömningen. Barn som är yngre än 12 år torde endast sällan vara så mogna att de bör medverka i rättegången. För all kunna bilda sig en uppfattning i denna fråga bör domstolen i första hand höra vilken uppfattning föräldrarna och vårdnadsulredaren har i frågan.

När barn hörs inför domstolen är det givelvis av största vikt att förhandlingen går till på sådant sätt att barnet inle utsätts för någon press. Barnet skall inte under några omständigheter behöva la direkt ställning i en vårdnadskonflikt mellan föräldrarna eller i övrigt i ett vårdnadsmål. Något förhör i egentlig mening kan det inle bli fråga om. Domstolen bör verka för att barnet hörs i en så långt möjligt avspänd atmosfär.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


19 §

Om samtal i syfte att nå etughet ifråga om vårdnad eller umgänge har inletts mellan parterna genom socialnämndens eller något annat organs försorg, kan rätten, om någon av parterna begär det och fortsatta samtal kan antas vara tiU


 


Prop. 1981/82:168


79


 


nytta, förklara att målet skaU vila under en viss tid. Om det finns särsk ilda skäl, kan rätten förlänga denna tid.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

Föräldrar som är oense i en vårdnads- eller umgängesfråga bör normall söka lösa sin konflikt genom samarbetssamtal hos något av de rådgivnings­organ som nämns i 6 kap. 14 § innan de vänder sig till domstol med sin tvist. Ingel hindrar emellertid att föräldrarna kontaktar dessa organ, för första gången eller på nytt, sedan tvisten har börjat handläggas vid domstol. Om del kan antas att samarbetssamtal kan vara till nytta, kan domstolen då förklara målet vilande i avvaktan på resultatet av dessa samtal.

För att målet skall förklaras vilande enligt förevarande paragraf torde del i allmänhet krävas alt båda föräldrarna är överens om det. Vidare bör domstolen la kontakt med det familjerådgivningsorgan som kan komma i fråga för att höra om samarbetssamtal i det läget är meningsfulla.

Om domstolen beslutar att förklara målet vilande i ett fall då vårdnads­utredning redan har påbörjats, bör den socialnämnd som har hand om denna utredning underrättas om beslutet så snart som möjligt. Nämnden bör då avvakta med vårdnadsutredningen till dess att samarbetssamtalen har slutförts. Skulle samtalen inle leda till att föräldrarna kommer överens, bör vårdnadsulredningen dock slutföras så snabbt som möjligt.

För att inte samarbetssamtalen, och därmed målets fortsatta handlägg­ning, skall dra ut på tiden alltför länge, skall domstolen när målet förklaras vilande bestämma en lid då målet skall las upp på nytt. Om samtalen inle är slutförda när denna tid har gått ut, kan domstolen emellertid förlänga tiden i fall då fortsatta samtal kan antas vara till nytta.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


20 §

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätten, för tiden till dess att det föreligger ett avgörande som har vunnU laga kraft, förordna om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas skall motparten beredas tillfälle all yttra sig över yrkandet. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har förordnande meddelats, skall rätten när målet eller ärendet avgörs pröva om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu har nämnts går i verkställighet på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft men kan när som helst återkallas av rätten.

(Jfr 6 kap. 31 § i utredningens förslag)

Paragrafen överensstämmer i stort sett med nuvarande 6 kap. 13 §. Vissa redaktionella jämkningar har dock gjorts. Vidare har en ny bestämmelse tagils in i andra stycket tredje meningen.

Den nya bestämmelsen överlåter till domstolen all i det enskilda fallet


 


Prop. 1981/82:168


80


 


avgöra om upplysningar skall inhämtas från socialnämnden innan ett interimistiskt förordnande meddelas. Detta kan bli aktuellt främst när parterna inte är ense i frågan om vem av dem som skall anförtros vårdnaden under liden till dess att målet eller ärendet slutligt avgörs.

Om ett interimistiskt förordnande begärs redan i stämningsansökningen, kan det vara lämpligt att domstolen förelägger svaranden all inom en kortare tid inkomma med skriftligt yttrande över denna begäran. Om denne bestrider delta yrkande, kan domstolen begära att snabbi få upplysningar från socialnämnden och samtidigt kalla till muntlig förberedelse vid en lidpunkt då dessa upplysningar kan beräknas ha inkommit. Domstolen kan under hand samråda med nämnden om hur lång lid den behöver för alt få fram upplysningarna.

Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8.2) är det inle avsett att den utredningsverksamhet som socialnämnden bedriver på detta stadium skall bli omfattande. Det får anses tillräckligt all utredaren efler kontroll av tillgängliga myndighetsregister samtalar med parterna och om möjligt även med barnet. Socialnämnden behöver sålunda inte uttrycka någon egen uppfattning i tvistefrågan. I vissa fall kan del emellertid vara lämpligt alt nämnden gör det, exempelvis när omständigheterna ger vid handen alt en viss lösning i vårdnadsfrågan är olämplig från barnels synpunkt. I så fall blir de bestämmelser tillämpliga som gäller för yttranden av socialnämnden i mål och ärenden om vårdnad eller umgänge (se 48 och 54 §§ socialtjänstlagen). Dessa bestämmelser gäller däremot inte när nämnden endas,: tillhandahåller domstolen upplysningar som har insamlats inför det interimistiska förordnandet.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


21 §

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge gäller i fråga om rättegångskostnader andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken.

Vadera parten skall bära sin rättegångskostnad. En part kan dock förpliktas all helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om han eUer hon har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl.

Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och har parlens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden heU eller delvis, kan han eUer hon förpliktas att tUlsammans med parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta om detta även om någon part inte yrkar det.

Denna paragraf tUlämpas också när målet eller ärendet handläggs i högre rätt.

(Jfr 6 kap. 33 § i utredningens förslag) Paragrafen motsvarar nuvarande 6 kap. 14 §.


 


Prop. 1981/82:168


81


 


11 kap.

8§'

En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från förmynderskapet. Detta gäller dock ej, om förmynderskapet för en underårig utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot alt förmyndaren entledigas.

Har två särskilt förordnade förmyndare utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn och vill någon av förmyndarna att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på lalan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet åt den av dem som är lämpligast som vårdnadshavare.

Förstastycket. Bestämmelsen motsvarar den nuvarande bestämmelsen i 11 kap. 8§.

Andra stycket. Bestämmelsen, som är ny, reglerar upplösning av gemensam vårdnad för två särskilt förordnade förmyndare. Den har utformats efter förebild av 6 kap. 5 §.


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


17 §

Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om denne har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig ati utöva vårdnaden om en underårig får entledigas även på ansökan av socialnämnden. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när anledning förekommer tiU det.

I ärende som avses i första stycket skaU rätten, när det rör omyndig som fyllt sexton år, bereda denne tillfälle alt yttra sig, om del kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan föras, förutom av den som beslutet särskUt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.

Socialnämndens rätt att ansöka om entledigande av en förmyndare enhgt första stycket har utvidgats till att gälla alla fall då förmyndaren inte längre är lämplig att utöva vårdnaden (jfr 6 kap. 7 § och 11 kap. 9 §).

13 kap.

Har en omyndig flera förmyndare, 5:0// de, såvitt rör egendomen, ha hand om förmynderskapet gemensamt. Rätten kan dock förordna att tillgångarna skaU för förvaltning fördelas på visst sätt mellan dem eller att vissa tillgångar skaU förvaltas av en förmyndare ensam. Den som ensam råder över vissa tillgångar/ör också ikläda den omyndige sådana förbindelser som faller inom området för dessa tillgångars förvaltning.

• Paragrafens andra stycke har fått en något annan lydelse i propositionsförslaget.

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 168


 


Prop. 1981/82:168


82


 


Står en underårig inte under vårdnad av någon förälder och har fiera förmyndare förordnats, skall vårdnaden utövas av den bland förmyndarna som rätlen utser därtill. Rätten kan också utse två förmyndare att gemensamt utöva vårdnaden, om de år gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Den eller de som har anförtrotts vårdnaden kan, om det är lämpligt, av rätlen befrias från skyldigheten att delta i handhavandet av den omyndiges övriga angelägenheter. Har den som är förklarad omyndig flera förmyndare, förordnar rätten en av dem att ha den omsorg om myndhngens person som anges i 1 §.

Haren omyndig flera förmyndare och kan dessa ej enas i ett ärende som rör den omyndiges egendom och som de skall besluta i, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Är det fråga om en åtgärd som kräver överför­myndarens samtycke, kan samtycke ges till åtgärden även om förmyndarna har olika mening. I sådana fall skall överförmyndaren dock bereda medförmyndare tillfäUe att yttra sig innan överförmyndaren beslutar i saken.

I paragrafen har sakliga ändringar gjorts i andra och tredje styckena. Dessutom har paragrafen moderniserats språkligt.

Andra stycket. En nyhefär alt vårdnaden om ett barn kan anförtros åt två särskih förordnade förmyndare i förening, om de är gifta med varandra eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Det gemensamma ansvaret för barnet består även om förmyndarna senare skiljer sig eller flyttar isär, om de inte själva begär alt gemenskapen skall upplösas (se den nya betämmelsen i 11 kap. 8 § andra stycket). Enligt 11 kap. 17 § första stycket sista meningen skall domstolen självmant la upp frågan om att entlediga en förmyndare när del finns anledning till det. Om en eller två särskilt förordnande förmyndare, som är gifta med varandra och gemensamt utövar vårdnaden om någon annans barn, ansöker om äktenskapsskillnad, kan det vara lämpligt att domstolen underrättar socialnämnden om ansökningen (jfr specialmotiveringen till 6 kap. 3 § andra stycket).

Av andra stycket följer att den som anförtros vårdnaden om ett barn kan befrias från de uppgifter i övrigt som ankommer på en förmyndare. Det är således inget som hindrar att en eller två förmyndare har hand om vårdnaden om barnet medan en annan förmyndare ansvarar för det egenfiiga förmynderskapet. Gällande bestämmelser medger också all föräldrarna eller en av dem helt eller delvis har kvar sill juridiska ansvar för barnet men att medförmyndare förordnas (se 11 kap. 7 § andra stycket). Det är dock inte möjUgt att anförtro vårdnaden om ett barn ål en medförmyndare, om någon av föräldrarna eller båda är vårdnadshavare.

Tredje stycket. Om en omyndig har flera förmyndare som inle kan enas i en fråga som rör förmynderskapet, gäller f. n. att överförmyndaren får avgöra frågan. Denna bestämmelse har nu ändrats på så sätt alt oenighet mellan förmyndarna i fortsättningen skall avgöras av överförmyndaren endast i de fall det är frågan om en åtgärd som rör den omyndiges egendom. Uppkommer oenighet mellan två särskilt förordnande förmyndare i en


Förslaget till lag om ändring i för­äldrabalken


 


Prop. 1981/82:168


83


vårdnadsfråga bör de, liksom föräldrar som har gemensam vårdnad, själva    Förslaget till lag
söka lösa tvisten. Lyckas inte delta, kan del ytterst bli nödvändigt att upplösa    om ändring i soci-
den gemensamma vårdnaden.
                                              altjänstlagen

21 kap.

Bestämmelserna i 6 § gäller också när föräldrar, adoptivföräldrar eller särskih förordnade förmyndare gemensamt har vårdnaden och en av dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortfört eller kvarhåller barnet samt den andre begär rättelse.

Ändringen är föranledd av all även särskilt förordnade förmyndare skall kunna få gemensam vårdnad enUgt de nya reglerna.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrifter som har ersatts av bestämmelser i denna lag, tillämpas i stäUet de nya bestämmelserna.

Frågor om vårdnad eller umgänge som har väckts före ikraftträdandet men då ännu inte avgjorts handläggs och prövas enligt de nya bestämmelserna. Om inte domstolen före den 1 januari 1983 har berett socialnämnden tillfälle alt avge yttrande i ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge, måste detta ske innan målet eller ärendet kan avgöras (se 6 kap. 18 § andra stycket).

Om makar, som har gemensam vårdnad om ett barn, har ansökt om äktenskapsskillnad före lagens ikraftträdande utan att begära att vårdnaden skall anförtros åt endast en av dem, fortsätter den gemensamma vårdnaden efter ikraftträdandet i fall då målet ännu inte har avgjorts och domstolen inte finner skäl att självmant upplösa denna vårdnad enligt 6 kap. 5 § andra meningen.

I mål om vårdnad som har anhängiggjorts före ikraftträdandet kan domstolen efter denna tidpunkt självmant ta upp frågan om alt anförtro vårdnaden ål någon annan än föräldrarna enligt 6 kap. 7 §.

4.2 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

10 §

Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service underlätta för den enskUde att bo hemma och ha kontakter med andra.

Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgiv­ningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet.


 


Prop. 1981/82:168


84


 


Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenhe­ter, om den enskilde begär eller samtycker till del. För barn som inte har fy Ut femton år får kontaktperson utses endast om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt femton år får kontaktperson utses endast om barnet självt vill det.

Tredje stycket har kompletterats med ett par nya bestämmelser om socialnämndens möjligheter att utse en kontaktperson för ett barn.

När barnet är under 15 år är vårdnadshavaren alltid behörig att begära en kontaktperson för barnet. Om barnet självt vill ha en kontaktperson men vårdnadshavaren motsätter sig del, kan någon kontaktperson inte utses. Om å andra sidan vårdnadshavaren vill ha en kontaktperson för barnet medan barnet motsätter sig detta, finns del inle något formellt hinder mot alt nämnden utser en kontaktperson. Om barnet har nått en sådan mognad att dess vilja bör respekteras, kan det dock vara ett skäl mot att en kontaktperson ulses trots vårdnadshavarens begäran.

När barnet är över 15 år kan en kontaktperson aldrig utses mot barnets vUja. Om barnet däremot begär alt få en kontaktperson, har vårdnadsha­varens inställning inte i och för sig någon avgörande betydelse. Ett skäl mot att utse kontaktperson för ett barn som har fyllt 15 år kan dock vara att vårdnadshavaren motsätter sig del. En sådan inställning från vårdnadshava­rens sida kan innebära alt kontaktpersonens möjligheter att hjälpa barnet och hans familj allvarligt försvåras.

Om en kontaktperson eller andra stödålgäder för ett barn inte kan eller anses böra komma i fråga, får det inte innebära att socialnämnden avstår från alt hålla sig underrättad om hur barnets eller den unges förhållanden utvecklas (jfr SoU 1979/80:44 s. 71). Nämnden har ett särskilt ansvar för att utvecklingen noga följs i sådana ärenden där erforderliga samtycken till åtgärder, som i och för sig är önskvärda, inle har stått att få. Nämnden måste vidare vara beredd alt vid behov tillhandahålla andra behandhngsåtgärder eller ingripa på annat sätt.


Förslaget till lag om ändring i soci­altjänstlagen


48 §

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

1  kap. 4 § föräldrabalken,

2  kap. 1,4-6,8 och 9 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt 9 § att besluta att inte påbörja utredning eller att lägga ned en påbörjad utredning,

3  kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken,

 

6  kap. 18 § andra stycket föräldrabalken,

7  kap. 7, 11 och 14 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt 7 § att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engångsbelopp.

Uppdrag alt besluta på socialnämndens vägnar får inte heller omfatta befogenhet alt meddela beslut i frågor som avses i 25, 27 eller 28 § denna lag


 


Prop. 1981/82:168


85


 


eller att fullgöra vad som ankommer på nämnden enhgt 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enhgt 9§ lagen (1964:143) om bidragsför­skott.

I första stycket har ytterligare en grupp beslut som är ddegeringsbara förts in. Del gäller beslut om yttranden till domstol i mål om vårdnad eller umgänge. Skälen till detta har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.4). Som har sagts där bör dock delegation till andra än förtroendevalda i nämnden komma i fråga endast i undanlagsfall.

Det bör erinras om alt parterna även då delegation sker har rätt till insyn i ärendet och rätt att meddela sig muntligen (se 54 § socialtjänstiagen). Parterna har enligt 55 § socialtjänstlagen också rätt att få företräde inför nämnden innan ärendet avgörs. Om rätten all avge yttrande i ett mål om vårdnad eller umgänge delegeras till t. ex. en grupp förtroendevalda, har parterna alltså rätt att få företräde inför denna grupp innan den på nämndens vägnar beslutar detta yttrande.


Förslaget om änd­ring i lagen om allmänna barn­bidrag


4.3 Förslaget till ändring i brottsbalken

7 kap. 4 §

Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har vårdnaden, dömes, om det ej är brott mot frihet, för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst sex månader.

Delsamma skall gälla, om den som gemensamt med annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den som skall ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.

Lagändringen har föranlelts av de nya reglerna om gemensam vårdnad för två särskilt förordnande förmyndare.

4.4 Förslaget om ändring i lagen (1947:429) om allmänna barnbidrag

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för ett barn tiUkommer, där barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder eller, om föräldrarna gjort anmälan härom till allmän försäkringskassa, barnets fader. Är den förälder som uppbär bidrag enhgt vad nu har sagts till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre lid förhindrad att deltaga i vårdnaden, skall rätten att uppbära bidraget i stället tillkomma den andra föräldern. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om ett barn men barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, tillkommer rätlen att uppbära allmänt barnbidrag efter anmälan den förålder som barnet bor hos. Står barnet ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad, tillkommer rätlen all uppbära bidraget den som har vårdnaden om barnet. Har två särskilt förordnade förmyndare utsetts att utöva vårdnaden gemensamt, skall vad som nyss har sagts om barnets fader och moder i stället gälla den manlige respektive den kvinnliga förmyndaren.


 


Prop. 1981/82:168


86


 


I fråga om rätten alt uppbära allmänt barnbidrag likställs med föräldrar de, som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utiändskl barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

AUmän försäkringskassa får på framställning av socialnämnd förordna att allmänt barnbidrag för barn, som genom socialnämndens försorg placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än socialnämnd, får sådant förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget.

Lagändringen har föranlelts av de nya reglerna om gemensam vårdnad för två särskilt förordnade förmyndare.


Förslget till lag om ändring i lagen om bidragsförskott


4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren eller, om vårdnaden har anförtrotts åt en särskilt förordnad förmyndare, denne. Har två särskilt förordnade förmyndare utsetts att utöva vårdnaden gemensamt, utbetalas bidragsförskottet tiU den kvinnliga förmyndaren eller, om förmyndarna begär det, till den manlige förmyndaren. Vistas barnet i annat enskilt hem, får försäkringskassan efter framställning från vårdnadshavaren betala förskottet till den som fostrar barnet.

Om synnerliga skäl förehgga, får förskottet på framställning av social­nämnd utbetalas tiU lämplig person eller tUl nämnden att användas för barnets bästa.

Vårdas barnet under hel månad i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten, utbetalas bidragsförskottet till det kommunala organ som svarar för vårdkostnaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet belöper i väsentlig mån erhåUit sin försörjning av allmänna medel, till den del beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten.

Lagändringen har föranletts av de nya reglerna om gemensam vårdnad för två särskilt förordnade förmyndare.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.   lag om ändring i föräldrabalken,

2.   lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

3.   lag om ändring i brottsbalken,

4.   lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

5.   lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.


 


Prop. 1981/82:168


87


 


LAGRÅDET


 

Utdrag

Lagrådets

PROTOKOLL

yttrande

vid sammanträde

 

1982-03-16

 


Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet DeUn, justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssam­manträde den 18 febraari 1982 har regeringen på hemstäUan av statsrådet och chefen för justitiedeparlementet Petri beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.    lag om ändring i föräldrabalken,

2.    lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

3.    lag om ändring i brottsbalken,

4.    lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

5.    lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott.

Förslagen  har  inför  lagrådet  föredragits  av  hovrättsassessorn  Nina Pripp. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

De lagändringar som föreslås enligt remissen kan inte anses som särskilt genomgripande. Avvikelserna från nuvarande rättsregler går inte så långt som enligt utredningsförslaget (SOU 1979:63). Lagstiftningen rabbar inte den nuvarande huvudprincipen att vårdnadshavaren har att bestämma i barnets angelägenheter utan fastslår tvärtom uttryckUgen hans eller hennes rätt och skyldighet till detta (6 kap. 11 §) . De nya bestämmelserna präglas visserligen, i ännu högre grad än de nu gäUande, av en strävan att betona betydelsen av barnets bästa och - i viss utsträckning - av barnets egna synpunkter och önskemål. I några situationer har också myndigheterna getts ökad befogenhet att i strid med föräldrarnas vilja ingripa för alt tillgodose barnets intresse. Särskilt är att märka den möjlighet att överflytta vårdnaden om ett barn till fosterföräldrar som stadgas i 6 kap. 8 §. Av motiven framgår emellertid att sådana ingripanden skall kunna ske bara i fall där åtgärden måste anses verkligt angelägen av hänsyn till barnet. Vad angår barnels inflytande på sina egna förhållanden är främst alt märka vissa nya regler, som avser att låta barnets inställning i större utsträckning än nu är fallet påverka myndigheternas avgörande i vårdnads- och umgängesfrågor. Några vägande invändningar synes inle kunna riktas mot dessa bestämmelser, under förutsättning att de tillämpas med omdöme och med hänsyn till barnet; lagrådet återkommer härtill på tal om 6 kap. 18 §. I övrigt har man i fråga om


 


Prop. 1981/82:168                                                                  88

barnels inflytande inom familjen inskränkt sig till att särskilt i 6 kap. 11 §     Lagrådets uttala vissa allmänt hållna principer, som knappast kan väntas få större     yttrande rättslig betydelse men kan vara ägnade att på längre sikt inverka på inställningen hos föräldrar och andra vårdnadshavare. Barnets rätt att bestämma om sitt eget arbete har vidare i någon mån vidgats (6 kap. 12§).

Vad angår de utökade möjligheter lUl gemensam vårdnad bl. a. efler äktenskapsskillnad som förslaget innebär, torde det vara för tidigt att nu ta ställning tiU frågan om ett sådant system allmänt sett är det lämpligaste från barnets synpunkt. Även om systemet principiellt kan förefalla tiUtalande, torde del under alla omständigheter vara ägnat att medföra vissa praktiska komplikationer. Emellertid kan den gemensamma vårdnaden upplösas på begäran av föräldrarna om anordningen ter sig olämplig, eventuellt genom interimistiskt beslut av domstolen. Risken för olägenheter för barnet synes inte vara sådan att det finns någon anledning till invändning mot den föreslagna ordningen.

Från de synpunkter lagrådet har att beakta finns det varken i nu berörda hänseende eller i övrigt skäl till erinran mot de huvudprinciper varpå förslaget bygger. De följande påpekandena rör endast detaljer i lagens utformning.

6 kap.

När gemensam vårdnad skall upplösas, skall enligt lagtexten vårdnaden anförtros den av föräldrarna som är lämphgast som vårdnadshavare. Enhgt nuvarande 6 kap. 7 § är det utslagsgivande i denna situation "vad som finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa". Den nu föreslagna formuleringen kunde tyda på att domstolen i stället skulle bygga på en jämförelse mellan föräldrarna med hänsyn till deras personliga egenskaper. Detta lär inte stämma med förslagels syfte; meningen är att man i denna situation liksom annars skall anse barnets bästa avgörande, och här inverkar också andra faktorer än föräldrarnas egenskaper. Mot den nya formuleringen kan också invändas, att en sådan jämförelse som där antyds kan kännas nedsättande för den förälder som bedöms som mindre lämplig än den andre. På grund av det anförda torde avfattningen av paragrafens första mening böra jämkas på följande sätt:

"Slår barnet. . . anförtro vårdnaden om barnet åt en av föräldrarna efler vad som är bäst för barnet."

Av liknande skäl som anförts under 5 § kan man sätta i fråga om lämphghelen som vårdnadshavare bör anges som del avgörande vid bedömningen av vårdnadsfrågan. I den nu aktuella situationen, där frågan


 


Prop. 1981/82:168


89


 


ofta är om barnet skall fiyttas från sin tidigare miljö, ter det sig än mera diskutabelt om vårdnaden skall överfiytlas så snart någon skillnad föreligger i fråga om föräldrarnas lämplighet. Också här lär det avgörande vara vad som är bäst för barnet, något som torde motivera alt man tillämpar överflylt-ningsregeln med en viss återhållsamhet. Även förevarande paragraf bör därför få en något jämkad lydelse, förslagsvis följande: "Står barnet. . . den andra föräldern, om detta är bäst för barnet".


Lagrådets yttrande


18 §

I paragrafens tredje stycke ges en uttrycklig regel om alt barnet får höras personhgen vid rätten i mål om vårdnad och umgänge. För detta förutsätts antingen att barnet själv begär sill hörande eller också alt särskilda skäl talar för delta; i båda fallen fordras dessutom att det är uppenbart att barnet inte kan la skada av att höras. Ulan tvivel kan del tänkas situationer där del kan ge en värdefull belysning av tvistefrågan alt barnet direkt får framföra sina synpunkter inför domstolen. Lagrådet vill emellertid understryka den i remissprotokollet utvecklade synpunkten, alt domstolen bör tillämpa regeln med stor återhållsamhet. Detta gäller även om det står klart att ett förbud inle är ägnat att bli direkt skadligt för barnet. Inle ens då bör en uppgift från ena föräldern eller dennes ombud, att barnet själv vill uttala sin mening vid huvudförhandling i målet, ulan vidare föranleda att barnet hörs. Visserligen är del, som framhålls i specialmotiveringen till 5 §, en uppgift för domstolen att utreda om barnet har några egna synpunkter på vårdnadsfrågan; men värdet av barnets personliga närvaro lär sällan vara så stort, att det motiverar alt barnet försätts i en konfliktsituation under sådana förhållandevis dramatiska former. Vad barnet under mera avspända förhållanden uppgetl t. ex. inför vårdnadsutredaren kan ge en tillräckligt god bild av dess inställning, och det är då lämpUgl att domstolen inskränker sig till att höra utredaren om de närmare omständigheterna när uppgifterna lämnades. När det gäller de mindre barn som vårdnadstvister oftast brukar avse, torde det bara i sällsynta undanlagsfall finnas tillräckligt vägande skäl att höra barnet inför rätten.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.


 


Prop. 1981/82:168


90


 


JUSTITIEDEPARTEMENTET


Utdrag                             Slutproto-

PROTOKOLL                   koll

vid regeringssammanträde 1982-03-25


Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Ahriand, Mohn

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om vårdnad och umgänge m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslagen till

1.    lag om ändring i föräldrabalken,

2.    lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

3.    lag om ändring i brottsbalken,

4.    lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

5.    lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför följande beträf­fande förslaget till ändring i föräldrabalken.

6 kap. 5 §

Som lagrådet har anfört är avsikten alt domstolen, när en gemensam vårdnad upplöses, skall besluta efter vad som är bäst för barnet. Jag har därför ingen erinran emot alt lagtexten ändras på det sätt som lagrådet har föreslagit.

6 kap. 6 §

Jag har inte heller något att erinra mot att denna paragraf ändras på det sätt som lagrådet har föreslagit. Jag delar lagrådels uppfattning att det kan finnas skäl all tillämpa paragrafen med viss återhållsamhet när det gäller alt flytta ett barn från sin tidigare miljö.

1 Beslut om lagrådsremiss fatlat vid regeringssammanträde den 18 februari 1982.


 


Prop. 1981/82:168                                                             91

6 kap. 18 §                                                                                  Slutproto-

Vad lagrådet i denna del har uttalat om hörande av barn inför domstol kan    koll

jag ansluta mig lUl. Jag vUl tillägga att det inte heller behöver bli aktuellt för

domstolen att höra vårdnadsutredaren om vilken inställning barnet kan ha,

för det fall att vårdnadsutredningen som sådan ger en tillräckligt god bild av

barnets inställning. Utöver vad jag nu har sagt bör en mindre ändring göras i 6 kap. 8 § första

stycket. Vidare bör som en följd av ändringen i 6 kap. 5 § en motsvarande

ändring göras i 11 kap. 8 § andra stycket.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt fram.


 


Prop. 1981/82:168                                                             92

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ........ 1

Propositionens lagförslag................................................ ........ 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den  18 februari

1982............................................................................... ...... 16

1          Inledning.................................................................. ...... 16

2          Allmän motivering..................................................... ...... 17

2.1    Allmänna utgångspunkter................................       17

2.1.1          Reformens inriktning..............................       17

2.1.2          Reformens omfattning...........................       19

2.1.3          Terminologiska frågor ...........................       20

 

2.2          Barns grundläggande rättigheter m. m............       21

2.3          Rätten att bestämma i frågor som rör barnets personliga förhållanden                      23

2.4          Gemensam vårdnad .........................................       25

 

2.4.1          Erfarenheterna av 1976 års reform ......       25

2.4.2          Gemensam vårdnad  som  huvudregel  för alla föräldrar?                   28

2.4.3          Gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar ... 29

2.4.4          Gemensam vårdnad för ogifta föräldrar. ..... 31

2.4.5          Upplösning av gemensam vårdnad........       32

Betänketid ............................................       32

Interimistiska beslut..............................       33

Valet av vårdnadshavare......................       34

2.5    Överflyttning av vårdnaden.............................. ..... 36

2.5.1          Överflyttning av vårdnaden till en annan föräl­der                   36

2.5.2          Överflyttning av vårdnaden till någon annan än en

förälder.................................................. ..... 37

Överflyttning av vårdnaden från olämpliga föräld­
rar ........................................................
..... 37

Överflyttning av vårdnaden till fosterföräldrar .         39

2.6    Umgänge.......................................................... ..... 41

2.6.1          Umgänge mellan barn och föräldrar...... ..... 41

2.6.2          Umgänge mellan barn och andra än föräldrar.,         42

2.6.3          Omfattningen och utövande av umgänge                 43

2.7.................................................................... Socialnämndernas befattning med vårdnads- och umgäng­
esfrågor ...........................................................
..... 44

2.7.1          Socialnämndernas uppgifter inom socialtjänsten      44

2.7.2          Kontaktperson.......................................       44

2.7.3          Samarbetssamtal ................................. ..... 46

2.7.4          Vårdnadsutredningar ........................... ..... 50

Utredningsmetoder...............................       50

Yttranden i mål om vårdnad eller umgänge.... 51


 


Prop. 1981/82:168                                                   93

2.8...................................................... Underlaget för domstolarnas avgöranden i mål om vård­
nad eller umgänge..................................
     53

2.8.1          Hörande  av  socialnämnden  inför  det  slufiiga avgörandet                  53

2.8.2          Hörande av socialnämnden inför interimistiska avgöranden                    54

2.8.3          Hörande av barnet självt................      56

 

2.9          Information om de nya reglerna................      57

2.10       Kostnader och resursbehov......................      58

2.11       Ikraftträdande ...................................... .... 58

 

3          Upprättade lagförslag....................................      59

4          Specialmotivering......................................... .... 59

4.1.     Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken              59

4.2          Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen              83

4.3          Förslaget till lag om ändring i brottsbalken...      85

4.4          Förslaget till lag om  ändring i  lagen  (1947:529)  om allmänna barnbidrag                  85

4.5          Förslaget till lag om  ändring i  lagen  (1964:143)  om bidragsförskott               86

5    Hemställan..................................................      86

6    Beslut........................................................      86

Utdrag av lagrådets protokoll den 16 mars 1982.......      87

Udrag av protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1982 ..         90
Bilagor, se separat bilagedel


 


 


 


Prop. 1981/82:168                                                                   1

Bilaga la

Sammanfattning

av utredningens överväganden

Utredningen om barnens rätt, som har i uppdrag all undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns rättsliga ställning bör stärkas, tar i detta betänkande upp reglerna om vårdnad, umgängesätt och överflyttning av barn. I betänkandet lämnas dels ett huvudförslag med lagbestämmelser och dels några alternativa förslag till lösningar av vissa av de frågor som föreligger är att utredningen hoppas alt på sätt kunna få en allsidig diskussion till stånd innan den sluthga lösningen bestäms.

Enligt utredningen bör reglerna om vårdnad, umgängesrätt och överflytt­ning av barn anpassas till de förändringar som skett i samhället och i familjemönstret. Vid omprövningen bör den kunskap som numera finns om bam och deras förhållanden tas till vara. Detta kräver en betydande omarbetning av de nuvarande bestämmelserna.

Utredningen framhåller också det angelägna i att regler, som berör förhållandet mellan föräldrar och barn blir omsorgsfullt diskuterade. Detta är av betydelse för att påverka föräldrars och vuxnas attityder till barn. En attitydförändring behövs om barnets ställning skall förändras.

Enligt utredningen betonar namnet föräldrabalk alltför starkt föräldrarnas rätt och skjuter barnets rätt i bakgrunden. I syfte at bättre spegla balkens innehåll föreslår utredningen att balkens namn ändras till barn- och föräldrabalken (BFB).

Vidare föreslås att uttrycket vårdnad ersätts med föräldraansvar, eftersom föräldraansvar på ett bättre sätt än vårdnadsbegreppet uttrycker att förälder eller den som ersätter förälder har ett ansvar för barnet i den omfattning som lagen anger. Andra ord som i attitydpåverkande syfte föreslås utbytta är "verkställighet" och "överflyttning av barn" som nu förekommer i 21 kap. FB. I förslaget används i stället för dessa uttryck ordet "överlämnande".

I ett särskilt kapitel lämnas några synpunkter på grundläggande behov som barn har rätt att få tillgodosedda.

Föräldraansvar

Kapitlet om föräldraansvar (6 kap. BFB) inleds med bestämmelser som ger uttryck för barnets rätt till fysisk och psykisk omsorg, trygghet, förståelse för sina särskilda behov och förutsättningar saml forstran och utbildning. Det är den som har föräldraansvaret (i fortsättningen kallad förälder) som skall se till alt dessa behov tillgodoses. Förälder har vidare ansvaret för att barnet får behövlig tillsyn. Utredningen framhåller att det är viktigt att dessa krav på föräldrarna förenas med en principiell rätt och skyldighet för föräldrarna all

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 168


 


Prop. 1981/82:168                                                                   2

bestämma över barnet i personliga angelägenheter. I annat fall kan Bilaga la föräldrarnas möjligheter att uppfylla sitt föräldraansvar avsevärt försämras. Föräldrarnas rätt att bestämma över sina barn bör dock inte gälla oinskränkt ■ som nuvarande lagstiftning anger. Barnet bör mycket tidigt ges möjlighet att få påverka sin situation i egna angelägenheter för att på så sätt vänja sig vid all fatta beslut och stå för dessa följder. Föräldrarna skall sålunda samråda med barnet i angelägenheter som rör barnets person så snart detta är möjligt med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsgrad. Efter hand som barnet blir äldre bör det få rätt all i allt större utsträckning själv bestämma i personliga angelägenheter. Om konflikt i fråga om bestämmanderätten uppslår mellan förälder och barn får föräldrarna dock inte frånsäga sig ansvaret alt bestämma i saken. Föräldrarnas beslut skall därvid grunda sig på vad som är förenligt med barnets bästa.

Efter bestämmelserna om vad föräldraansvaret innebär anges vem som skall ha föräldraansvaret för barn. Föräldraansvaret vilar som huvudregel på bägge eller en av föräldrarna. Detta är i enlighet med nuvarande ordning. Liksom f. n. kan föräldraansvaret enligt förslaget i vissa situationer i stället anförtros åt annan person. I förhåUande till gäUande rätt innehåUer förslaget i delta hänseende den nyheten att denne person inte behöver vara särskilt förordnad förmyndare för barnet. Valet av sådan person bör i stället grundas på om personen i fråga kan vara en bra ersättningsförälder för barnet. En nyhet är vidare att två personer -1, ex. fosterföräldrar - skall kunna erhålla föräldraansvaret gemensamt i dessa fall.

I fråga om gemensamt föräldraansvar innehåller förslaget följande nyheter.

Utredningen har tagit som utgångspunkt att båda föräldrarna skall känna lika stort ansvar för barnet oavsett om de är gifta med varandra eller inte. Målsättningen har därför varit att så långt möjligt likställa gifta och ogifta föräldrar när det gäller föräldraansvaret.

Föräldrar som är gifta med'varandra skall enligt huvudförslaget kunna få gemensamt föräldraansvar genom ett enkelt kostnadsfritt anmälningsförfa­rande hos pastorsämbetet. Sådan anmälan skall kunna göras exempelvis i samband med att faderskapserkännandet registreras. Syftet med förslaget är att i möjligaste mån underlätta för ogifta föräldrar att la på sig ett gemensamt ansvar för sina barn.

Ett alternativförslag är att alla föräldrar automatiskt får gemensamt föräldraansvar för sina barn i och med barnels födelse eller - i fråga om ogifta föräldrar - så snart faderskapet fastställts.

Är föräldrarna gifta med varanda är huvudregeln att det gemensamma föräldraansvaret skall fortsätta även efler äktenskapsskillnad. Bara om förälder yrkar upplösning av det gemensamma ansvaret skall frågan upptas till prövning vid rätlen.

Gemensamt föräldraansvar förutsätter enligt höuvudförslaget all föräld­rarna, liksom f. n., är ense om att ha detta. Som ett alternativ diskuteras att


 


Prop. 1981/82:168                                                                   3

domstol även skall kunna besluta gemensamt föräldraansvar mot den ene    Bilaga la förälderns bestridande.

Förslaget innehåller en bestämmelse om betänketid, innebärande att föräldrar inte skall kunna upplösa gemensamt föräldraansvar utan föregå­ende betänketid. Bestämmelsen utgör en komplettering av stadgandet om betänkelid i giftermålsbalken och är utformad på motsvarande sätt.

För tiden intill dess slutiigl avgörande rörande föräldraansvaret föreligger föreslås att rätten skall kunna förordna om barnets bostad. Bara om särskilda skäl föreligger skall för samma tid kunna förordnas om föräldraansvaret. Enligt ett alternativt förslag skall rätten kunna meddela även slutligt beslut i bostadsfrågan.

Nu gällande bestämmelse om alt vårdnaden (föräldraansvaret) skall fråntas förälder som grovt missbrukar eller grovt försummar vårdnaden föreslås ändrad för alt få ökad användbarhet. Sålunda skall enligt förslaget förälder som på grund av missbruk eller försummelse av föräldraansvaret visat sig olämpUg att ha föräldraansvar för barnet fråntas detta ansvar.

En helt ny bestämmelse i förslaget är alt föräldraansvaret i vissa situationer skall kunna flyttas över från förälder till annan person ulan att föräldern i och för sig är olämphg att ha föräldraansvaret. Som exempel när sådan överflyttning kan bli aktuell nämns det fallet att barn vistats längre tid i fosterhem och har rotat sig där. Det kan i en sådan silaulion vara förenligt med barnets bästa att fosterföräldrarna får föräldraansvaret för barnet. Även i vissa fall när föräldrarna i praktiken upphört att fungera som föräldraan-svariga för barnet kan det vara lämpligt alt föräldraansvaret förs över på anna person.

I en särskild paragraf ulsägs att rätten vid prövning av fråga om ändring i föräldraansvaret skall grunda sin bedömning på vad som är förenligt med barnets bästa.

Umgängesrått

Utredningen anser att nuvarande bestämmelse om umgängesrätt ger uttryck för en stark föräldrarätt. I sitt huvudförslag föreslår utredningen att bestämmelsen omformas så att del är barnet som har rätt tiU umgänge med båda sina föräldrar. Förslaget innebär alt varje bedömning om och i vilken utsträckning umgängesräll skall utövas skall ske utifrån vad som är förenligt med barnels bästa. Vilar föräldraansvaret på endast en av föräldrarna eller på annan person och motsätter sig denne att umgängesrätt kommer till stånd beslutar rätten i frågan.

Enligt ett alternativt förslag skall bestämmelsen om umgängesrätt i stället utformas så alt den ger uttryck för en ömsesidig rätt för föräldrar och barn till umgänge med varandra även då föräldrarna bor åtskilda.

Huvudförslaget innehåller vidare den nyheten alt lagstadgad umgänges­rätt för barnet införs dels med annan person än förälder som tidigare haft


 


Prop. 1981/82:168                                                                   4

föräldraansvaret och dels - om den ene föräldern avlidit - med den avlidnes     Bilaga la släktingar och andra barnet närslående som barnet annars skulle riskera alt förlora kontakten med.

I detta hänseende föreslås alternativt alt barnet skall ha lagstadgad rätt till umgänge med släktingar och andra barnet nästående, exempelvis tidigare fosterföräldrar, även om föräldrarna lever.

Vid prövning av fråga om umgängesrätten skall vad som är förenligt med barnels bästa vara ledstjärnan.

Socialnämndens och domstolens befattning med mål om föräldraansvar och umgängesrätt

I gällande rätt finns inle någon uttrycklig bestämmelse om att domstol skall inhämta yttrande från socialnämnd före avgörandet av mål eller ärende angeånde vårdnad (föräldraansvar) eller umgängesrätt. I praktiken torde dock rätten höra nämnden om föräldrarna inte är ense eller det annars föreligger särskilda skäl. I förslaget har intagits en uttrycklig bestämmelse om all rätten i sådana situationer skall höra socialnämnden.

Utredningen anser det inte tillfredsställande att överenskommelser mellan föräldrar om upplösning av det gemensamma föräldraansvaret i princip godtas av domstol utan att del görs någon utredning om att barnets bästa tillgodosetts i sammanhanget. Är föräldrarna överens i fråga om föräldra­ansvaret skall rätten enligt förslaget bereda socialnämnden tillfälle att yttra sig över om föräldrarnas överenskommelse är förenlig med barnets bästa. Ett alternativförslag i denna del är att nämnden skaU avge yttrande även om föräldrarna är ense i fråga om föräldraansvaret.

Vid en skilsmässitvisl mellan föräldrar är det av väsentlig betydelse för såväl föräldrarna som barnen alt föräldrarna får hjälp med att själva lösa frågan om föräldraansvaret. Föräldrarna behöver ofta hjälp med detta av utomstående. I förslaget har därför kommunerna ålagts skyldighet att erbjuda föräldrar, som i mål om upplösning av gemensamt föräldraansvar tvistar om föräldraansvaret eller umgängesrätten, hjälp att bearbeta sin konflikt och ta ansvar för ett beslut som gagnar alla inblandade parter. Denna hjälp skall ges i form av samarbetssamtal med för ändamålet särskilt utbildad personal.

Vägrar föräldrarna att ställa upp för samarbetssamtal eller leder samtalen inle till samförståndslösning skall socialnämnden liksom f. n. göra en utredning om föräldraansvaret eller umgängesrätten. I förslaget lämnas vissa rekommendationer hur en sådan utredning bör utformas och behandlas av nämnden. Bl. a. rekommenderas att n ämnden i möjligaste mån utnyttjar möjligheten att delegera ärendet till en mindre grupp av förtroendevalda eUer tjänsteman.

En annan fråga som behandlas i delta avsnitt är de interimistiska besluten och del underlag, som domstolar därvid har tiUgång till för att kunna besluta


 


Prop. 1981/82:168                                                                   5

om föräldraansvaret. Del framhålls att domstolarnas material ofta är mycket    Bilaga la magert, trots att dessa beslut spelar en betydelsefull roll för domstolens sluthga ställningstagande. Kan föräldrarna inte enas om var barnet skall bo under den lid målet pågår föreslås därför att räten skall ha möjlighet att skyndsamt inhämta upplysningar i frågan från socialnämnden.

Frågan om det bör införas möjlighet för domstol all höra vittnen och annan muntlig bevisning under förberedelsen i mål om föräldraansvar las också upp i detta sammanhang. Nackdelarna med att tillåta sådan bevisning på detta stadium av processen har bedömts så stora, alt någon bestämmelse i detta hänseende inle föreslagits.

I fråga om förfarandet i hovrätt vid överprövning av interimistiska beslut rörande föräldraansvar eller umgängesrätt förordas, alt hovrätt i princip alltid skall hålla muntlig förhandling i frågan.

Överlämnande av barn

Gällande bestämmelser om överlämnande av barn återfinns i 21 kap. FB. Förslaget innehåller i denna del väsentliga nyheter.

Till en början kan nämnas att bestämmelser om överlämnande av barn föreslås intagna i 8 kap. BFB.

Mål om överlämnande av barn har mycket ofta mer eller mindre direkt samband med problemställningar som rör föräldraansvar och umgängesrätt. Bl. a. av denna orsak, föreslås att beslutande myndighet i frågor om överlämnande blir de allmänna domstolarna och inle som f. n. länsrätter­na.

Vidare föreslås att parterna i dessa mål skall kallas till muntiig förberedelse inför rätten om inte den som har hand om barnet kan förmås att frivilligt överlämna barnet. Domaren skall vid denna förhandhng sträva efler en samförslåndslösning mellan parterna. Vid behov skall domaren har möjUg­het alt låta förberedelsen gå över i ett sammanträde inför en av rätten förordnad medlare.

Rätten skall, om del Ugger i barnets intresse att frågan om föräldraansvar eller umgängesrätt omprövas, självmant kunna förordna att sådan fråga skall tas upp till prövning.

Det huvudsakliga tvångsmedlet för att få ett överlämnande till stånd skall enligt förslaget vara vite. Vid överlämnande för umgängesrätts utförande föreslås alt vite skall vara det enda tvångsmedlet. När fråga är om överlämnande till den som har föräldraansvaret skall det i vissa undanlags­situationer vara möjligt att förordna om hämtning av barnet. För att hämtning skall få ske krävs att sådan är påkallad på grund av all barnet riskerar lida skada i den miljö det vistas.

Vid hämtning skall - förutom barnets kontaktperson - barnläkare, barnpsykiater eller barnpsykolog medverka. Kraven på fackkunskap i sammanhanget har därmed skärpts i förhållande till nuvarande ordning.


 


Prop. 1981/82:168                                                                   6

Talerätt och ombud för barnet (barnombud)                              Bilaga la

Det föreslås att barnet får oinskränkt talerätt i mål och ärenden enligt 6 kap. BFB med undantag för mål om upplösning och återupptagande av gemensamt föräldraansvar. Beträffande dessa senare mål begränsas barnets talerätt till en rätt alt, sedan lalan väckts av någon av föräldrarna, delta i processen som part och fullfölja lalan till högre instans.

I fråga om mål angående överlämnande av barn föreslås att barnet får oinskränkt talerätl.

Den omständigheten all barnet enligt förslaget skall ha talerätt i ovan angivna situationer innebär inte att barnet i egen person skall föra sin talan. En föratsättning för alt barnet i det konkreta fallet skall få föra talan är att det utsetts särskild ställföreträdare för barnet (barnombud). Barnombud förord­nas av rätten. Bestämmelser om barnombud föreslås intagna i rättshjälpsla-gen. De regler som gäller för offentligt biträde skall därvid delvis tillämpas på barnombudet. En skillnad mellan del offentliga biträdet och barnombudet är alt barnombudet föreslås få rätt att utan fullmakt väcka talan för barnet, föra barnets lalan och fullfölja lalan till högre instans.

Enligt förslaget skall barnet, förälder eller annan föräldraansvarig samt socialnämnd kunna göra ansökan om alt barnombud ulses. Vidare skaU rätten självmant kunna ta upp frågan om den anser att behov av barnombud föreligger. Barnombud skall dock inle förordnas automatiskt då ansökan görs utan domstolen har att la ställning till om barnet befinner sig i sådan situation att det behöver någon som bevakar uteslutande barnets intresse.

Kontaktperson

Barn behöver i mång situationer stöd och hjälp av en person som kan koncentrera sig uteslutande på barnels intresse. Delta gäller såväl i de sitautioner då barnombud skall ulses som i andra situationer då föräldras-tödet sviktar, exempelvis då problem uppstått beträffande umgängesrätlen. En lämplig ordning för alt ge barnet stöd och hjälp från utomstående är enligt utredningen alt bygga ut den av socialulredningen föreslagna konlaklman-nafunktionen. I motsats till vad som föreslås att gälla för kontaktperson enligt socialtjänstlagen, föreslås i detta förslag att kontaktperson skall kunna förordnas för barn även i de fall förälder motsätter sig detta. Kontaktper­sonens uppgift skall vara att hjälpa och stödja barnet i risksituationer saml i förekommande fall vara förmedlande länk mellan barnet och barnombu­det.

Barnombudsman

Det har från flera håll hävdats alt den helhetssyn på familjeproblemen, som numera gälelr, har inneburit att barnels speciella situation i samman-


 


Prop. 1981/82:168                                                                   7

hanget inte fåll tillräcklig framtoning i nämndernas arbete. Ett sätt att råda Bilaga la bot på denna siutalion skulle enligt utredningen kunna vara att avdela någon person inom kommunen eller socialnämnden eller utse en särskild statlig tjänsteman med uppgift att vara förmedlande länk mellan allmänheten och socialnämnden i barnfrågor. Denna person - som i förslaget kallas barnombudsman - skulle bl. a. ha till uppgift alt ge allmänheten råd i olika barnfrågor och eventuellt även vara handledare ål kommunens kontaktper­soner. Vidare skulle barnombudsmannen kunna la initiativ till att kontakt­person ulses.

Alternativa förslag rörande taleräu och representant för barnet

I alternativt förslag diskuters möjligheten att inte ge barnet talerätt i mål och ärenden om föräldraansvar, umgängesrätt och överlämnande av barn utan att en person, motsvarande den tidigare barnavårdsmannen, å det allmännas vägnar skulle företräda barnet.

Vidare presenteras förslag innebärande att slällförelrädarskapet och stödfunktionen för barnet utövas av en och samma person. Denna person skulle kunna fungera antingen i kommunal eller statiig regi. Ett alternativ är här att socialnämnden utser en person - vilken skulle kunna benämnas barnassistent- i de fall barnet befinner sig i en risksituation. Barnassistenlens ukppgifter skulle bli en kombination av kontaktpersonens och barnombudels dock med den jämkning att barnassistenten i processer om föräldraansvar, umgängesräll eller överlämnande av barn skulle kunna anlita ett juridiskt biträde. Barnassistenten skulle sålunda vara barnets ställföreträdare i målet.

Utredningen diskuterar även barnassisten som en statlig funktion. Exempelvis skulle man kunna låta barnavårdskonsulenterna vid länsstyrel­serna få till uppgift att utse, övervaka och entlediga barnassislenterna.

Ytterligare ell alternativ är att bygga ut del nuvarande godmanskapet i 18 kap. FB till att avse även nu aktuella situationer.

Kostnader

Beträffande kostnaderna för de reformer som föreslås konstateras till en början alt eftersom det enligt gällande lag åligger kommunerna alt verka för barn växer upp under trygga och goda förhållanden är det naturligt att merparten av kostnaderna för reformen läggs på kommunerna. I många kommuner kommer del att krävas nya resurser för all möjliggöra samar­betssamtal för föräldrar som inle är överens om föräldraansvaret och umgängesrätlen. Behov kommer att finnas av personer som kan fungera som samtalsledare och personer med funktion som handledare. Vidare kommer att krävas viss utbildning av denna personal. I vissa mindre kommuner kan de bli fråga om att köpa dessa tjänster från andra kommuner. Härtill kommer


 


Prop. 1981/82:168                                                     8

kostnader för att bereda föräldrar som bor på skilda orter, tillfälle att mötas i     Bilaga la samarbetssamtal. Å andra sidan kommer enligt utredningen konfliktbear­betning på sikt att medföra besparingar i andra sammanhang, t. ex. kan antalet tvister som leder fill utredning i frågor om föräldraansvar och umgängesrätt komma att minska.

Förslagen om inställelse fill muntlig förberedelse och särskild medling i mål om överlämnande av barn kan komma att kräva ökade rättshjälpskost­nader för parterna. Med hänsyn till alt antalet sådana mål är förhållandevis litet bedöms kostnadsökningen dock bli ganska marginell.

Kostnaderna för barnombudet skall enligt förslaget utgå av allmänna medel. Antalet mål, vari barnombud kommer att förordnas, torde vara svårt att beräkna men blir sannolikt inle alltför omfattande. Under alla förhållan­den är detta en kostnad som staten bör ta på sig för att barnens rättsliga ställning skall stärkas i dessa sammanhang.

Vad angår kostnaderna för kontaktperson anser utredningen att kommun­erna bör svara för dessa. Utredningen menar alt det f. n. torde vara ogörligt att beräkna behovet av kontaktpersoner för barn och sålunda även kostnaderna härför.

Införs barnombudsman tillkommer för kommunernas del lönekostnad för sådan.


 


Prop. 1981/82:168                                                                9

Bilaga Ib Utdrag ur utredningens betänkande Några synpunkter på barns behov Barn som individer med egna behov

Under det senaste århundradet har del skett stora förändringar i vårt samhälle. Dessa förändringar har påverkal familjen och familjemedlemmar­nas roller. Jämsides därmed har även synen på barnen, fostran av barn och målet för fostran ändrats.

Ännu i början av detta sekel var samhällel klassbundel och auktoritärt. Lydnad var något myckel viktigt och något som i hög grad reglerade förhållandel mellan individer och samhällsklasser. Lydnad var i viss utsträckning en förutsättning för detta samhälles existens. Föräldraauktori­teten blev en förebild för relationerna mellan människor ute i samhället. Man ifrågasatte därför inte att barn alltid skulle lyda föräldrar och andra vuxna samt att föräldramakten skulle vara stark. Om barnet inte lydde hade föräldrarna rätt och skyldighet att med kroppslig bestraffning (aga) lillrällaföra barnet. Man var vid denna tid i allmänhet inte medveten om de skador, såväl fysiska som psykiska, som kunde bli följden av sådan fostran.

Parallellt med att det i samhället skedde snabba ekonomiska och sociala förändringar blev andra egenskaper hos medborgarna än lydnad viktiga. Den officiella målsättningen för fostran av barn blev därmed en annan. Barn skulle fostras till självständiga individer med förmåga att samarbeta med andra, alt komma fram till egna omdömen och alt kunna fatta egna beslut. Medvetenheten hos vuxna om att barn är individer med egna behov samt kunskapen om vilka problem och skadeverkningar som kan bli följden av en alltför hämmande fostran har ökat allmera under detta sekel.

Vi anser att lagen bör ge klart uttryck för dessa kunskaper och den syn som samhället idag har på frågor som rör förhållandel mellan föräldrar och barn, barns behov och barns rätt att utveckla sin egen personlighet. Innan vi övergår till alt redogöra för de ändringar, som vi förslår, vill vi ange några av barns grundläggande behov, som barnet har rätt att få tillgodosedda.

När vi i detta kapitel använder begreppet förälder avser vi därmed såväl biologisk förälder, adoptivförälder, fosterförälder som den eller de som eljest varaktigt har barn i sin vård.

Några grundläggande behov

n   Barn behöver omvårdnad och skydd.

    Barn behöver människor som de kan ta emot kärlek av och ge kärlek tiU.

    Barn behöver ett stabiU och varaktigt förhållande till föräldrar.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  10

D   Barn   behöver  utvecklas  i  en  miljö  som   tillgodoser  dess  behov  av     Bilaga Ib

stimulans. O   Barn behöver föräldrars hjälp med ati sätta gränser för sUt handlande. a   Barn måste få känna alt de behövs och alt de får ta ansvar. D   Barn behöver få påverka sin situation.

D   Barn behöver efter hand frigöra sig från sitt beroende av föräldrarna. D   Barn har behov av samhörighet med båda föräldrarna även om dessa är i

konflikt med varandra.

För att del lilla barnet över huvud taget skall kunna överleva måsle det få omvårdnad och skydd. Bamets behov av näring måste tillgodoses. Föräld­rarna måste se till att risker inte uppslår för barnets hälsa. De måste vidare vaka över barnet, så att det inte utsätts för fara till liv och lem.

Barn har behov av människor som de kan ta emot kärlek av och ge kärlek till. De behöver bli erkända och igenkända som individer på sina egna villkor. De behöver känna att de trots fel och brister i grunden är godtagna, dvs. bli villkorslöst mottagna i världen.

Ett stabilt och varaktigt förhållande tUl föräldrar är av väsentlig betydelse för barn. Längre avbrott i kontakten med föräldrarna medför i regel en mycket stor påfrestning för barnet. Sådana avbrott kan få barnet att känna sig varaktigt övergivet och därmed föreligger risk för att barnets trygghetskänsla blir i grunden störd. Inte minst allvarligt är upprepade avbrott i kontakten med föräldrarna, vilket kan leda till att barnels känslomässiga bindning till föräldrarna försvagas.

Del bör i detta sammanhang framhållas alt barn har en annan lidsupp­fattning och en annan minnesförmåga än vuxna. Ett endast några månader gammalt barn har inle några egentliga minnesbilder av föräldrarna. Om det vid denna ålder skiljs från föräldrarna saknar det inte dessa som individer, ulan snarare den stimulans som föräldrarna gett såsom föda, ömhet, hudkontakt m. m. Allmänt gäller all ju yngre barnet är desto svårare har det all i sitt minne hålla kvar bilden av föräldrarna. Allt eftersom barnet blir äldre, börjar det emellertid få mer fast förankrade minnesbilder av föräldrarna och hur dessa tillfredsställer dess behov och önskningar. Först framemol Ireårsåldern får barnet en mer stabil, varaktig förmåga att inom sig fasthålla minnesbilder av och föreställningar om föräldrarnas existens.

Under de första levnadsåren klarar inle barnet längre avbrott i kontakten med föräldrarna - avbrott som sträcker sig över veckor eller månader - utan all uppleva sig varaktigt övergivet med risker för störningar i dess trygghetskänsla. Barnets tidsuppfattning är då ännu så outvecklad att det inle kan överblicka ens den närmaste framtiden. Därmedblir det också svårt eller omöjligt för barnet alt uppfatta föräldrarnas förklaringar om skilsmässans längd och deras återkomst som en verklig tröst. Barnet har således under sina första levnadsår ett mycket stort behov av den trygghet som det innebär att utan längre avbrott ha föräldrarna i sin närhet.


 


Prop. 1981/82:168                                                                 11

När barnet blir litet äldre behöver del föräldrarna att identifiera sig med Bilaga Ib och efterlikna. En sådan identifikation sker bäst då de känslomässiga banden är stabila. Ett avbrytande av den känslomässiga kontakten med föräldrarna kan utgöra en myckel stor påfrestning för barnet och medföra risker för dess personlighetsutveckling, både den intellektuella och känslomässiga. Detta är speciellt fallet vid upprepade avbrott i kontakten med föräldrarna.

Eftersom det är så viktigt för barnet med ett stabilt och varaktigt förhållande till föräldrarna, bör man så långt möjligt undvika all rubba detta. Om ett barn av någon anledning - exempelvis till följd av sjukdom, skilsmässa eller dödsfall - måsle skiljas från sina föräldrar, bör åtgärder vidtas för att hjälpa barnet. Dessa åtgärder bör grundas på kunskaper om barnets mognad och utveckling i olika åldrar och om vad avbrott i kontakten med föräldrarna innebär, så att påfrestningar och därmed risker för skadeverkningar så långt det är möjligt minskas eller undviks.

Del är också viktigt att barn får tillfälle alt känslomässigt och socialt träna sig i samspelet med andra barn och med vuxna av skilda kön, åldrar och personligheter i såväl sin egen hemmiljö som i andra miljöer. Barnet har också behov av all få utforska omvärlden och göra nya erfarenheter. Över huvud tagel behöver barnet få leva i en miljö som kan tiUgodose dess olika behov av stimulans. Barn har också behov av att föräldrarna ägnar intresse åt deras utveckling, såväl den fysiska som den psykiska. Det är därför viktigt att barnet får slöd och engagemang från föräldrarnas sida under exempelvis sin skolgång och utbildning.

Barn - framför allt mindre barn - kan ha svårt att skilja mellan vad som är fantasier, förnimmelser och vad som sker i verkligheten utanför barnet. De kan också ha svårt alt skilja mellan vad som är orsak och verkan. Barn vill genast ha sina behov tillfredsställda och kan inle vänta på delta till ett senare tillfälle. De kan inte heller inse följderna av ett visst handlande. Barnet, i synnerhet det mindre barnet, behöver föräldrarnas hjälp all hanlera sina inre impulser, t. ex. då det överväldigas av besvikelse och ilska. Barnet behöver sålunda den trygghet del innebär att få hjälp av föräldrarna med alt lära sig sätta gränser för sin handlande. När föräldrarna måste hindra barnet från att göra sådant som kan skada barnet själv eller dess omgivning måste de göra detta ulan att ta avstånd från barnet och med godtagande av barnels känslor.

Barn måste få känna an de behövs, att de har en uppgift alt fylla och att de får la ansvar. Utifrån sin mognad bör barnet i hemmet, förskolan och skolan bli tilldelat meningsfulla uppgifter, som del kan klara av och som gör att del känner sig delaktigt av och kan identifiera sig med vuxenvärlden. Barn behöver också lära sig ta ansvar och fatta beslut. De måsle med stigande ålder och mognad få ta allt större ansvar för sina personliga förhållanden och sitt eget handlande.

Barn bör ha rätt all få påverka sin situation. Det är viktigt att föräldrarna är lyhörda för om barnet har en egen åsikt och låter barnet ge uttryck för denna


 


Prop. 1981/82:168                                                                  12

samt att de lar största möjliga hänsyn till vad barnet anser. Föräldrarna bör Bilaga Ib även uppmuntra barnels förmåga och vilja att uttrycka sina önskemål. Delta innebär givetvis inte att föräldrarna alllid kan låta barnet fatta alla beslut som rör barnet. I vissa lägen har föräldrarna förmåga att bättre än barnet inse konsekvenserna av ett visst handlande. De måste därför i sådana situationer fatta besluten och ta ansvaret för dem.

Som tidigare nämnts är det viktigt all del lilla barnet får leva i ett nära beroende till sina föräldrar. Minst lika viktigt är emellertid att föräldrarna, när barnet blir äldre, kan godta barnets gradvis växande behov av att frigöra sig från föräldrarna för att så småningom bli självständigt. Detta innebär att föräldrarna måsle visa respekt för barnels egenart, åsikter och personliga integritet.

Barn har behov av samhörighet med båda sina föräldrar. Föräldrarna bör respektera alt barnet känner lojalitet och samhörighet med båda föräldrarna även om dessa är i konfiikl med varandra. SärskUd uppmärksamhet bör ägnas de situationer där föräldrarna slår i motsatsförhållande till varandra och håller på alt skiljas från varandra. Barnet skall inle behöva välja sida och ta ansvar i dessa konflikter. Men det skall inte heller lämnas okunnigt om föräldrarnas beslut. Barnet bör i denna svåra och för barnet omvälvande situation få hjälp att reda ut sina problem. Konflikter mellan föräldrar innebär ofta en stor påfrestning för barnet och kan äventyra dess utveckling. Det ligger därför även i barnets intresse att föräldrarna får hjälp att lösa dessa konflikter.

I detta kapitel har vi velat la med vad vi anser vara några av barns grundläggande behov. Vi är medvetna om att barn även har andra behov som kanske är minst lika viktiga. De behov, som vi redogjort för ovan, är i första hand sådana som föräldrarna bör tillgodose. Men också de företrädare för samhället som har att ta ställning till barns framtid måste ta hänsyn till dessa vid sina överväganden och beslut. Självfallet kan föräldrarna i vissa situationer ha svårt att tillgodose dessa behov. Föräldrarna kan då behöva slöd av andra människor i sin omgivning och av samhället.


 


Prop. 1981/82:168                                                              13

Bilaga 2

Utredningens lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken dels att 21 kap. skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till balken och 6 kap. skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas ett nytt kapitel, 8 kap., av nedan angivna

lydelse.

Barn- och föräldrabalk

6 kap. Om föräldraansvar Föräldraansvarets innebörd

1 § Barn har rätt till omsorg, trygghet och förståelse.

2  § Barn har rätt till fostran men får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller anan kränknade behandling.

3  § Barn har rätt till utbildning som motsvarar dess önskemål, behov och förutsättningar.

4  § Föräldraansvaret medför skyldighet att se till att barnels behov enligt 1-3 §§ blir tillgodosedda samt att den tillsyn utövas över barnet som behövs med hänsyn till barnets ålder, utvecklingsgrad och övriga omständigheter.

5  § Föräldraansvaret medför rätt och skyldighet alt bestämma rörande barnels personliga förhållanden om annat inte följer av 6 eller 7 § eller föreskrift i annan författning.

6  § Föräldraansvaret medför också skyldighet alt, så snart det är möjligt, samråda med barnet i angelägenheter som rör dess personliga förhållan­den.

Den som har föräldraansvaret skall, med iakttagande av bestämmelserna i 4 §, ge barnet en med stigande ålder och mognad allt större rätt att själv bestämma i personliga angelägenheter. Vad nu sagts innebär inte inskränk­ning i bestämmanderätt som enligt annan författning tillkommer föräldra­ansvarig.

Om rätt alt bestämma över barnet i ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9-16 kap.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  14

7§ Har barn, med samtycke av den som har föräldraansvaret, tagit    Bilaga 2 arbete, får barnet, sedan det fy Ut sexton år, själv säga upp avtalet och sluta avtal om annat arbete av liknande art.

Föräldraansvaret medför rätt att häva avtal som barnet har slutit enligt första stycket, om det är påkallat med hänsyn till barnets utveckling eller hälsa. Har avtalet hävts får barnet inte därefter själv sluta arbetsavtal.

I    fråga om verkan av avtal, som barnet slutit ulan erforderligt samtycke,
finns bestämmelser i 9 kap.

8   § Föräldraansvaret består från barnets födelse till dess barnet har fyllt
arton år.

Bestämmelser otn vem som har föräldraansvaret

9   § Föräldraansvaret vilar på bägge eller en av föräldrarna. Rätten kan
dock fiylta över föräldraansvaret till annan person.

10   § Är vid barnels födelse föräldrarna gifta med varandra eller gifter de
sig senare har de gemensamt föräldraansvar.

Är vid barnets födelse föräldrarna inte gifta med varandra och har de inle efter anmälan som avses i 24 §, gemensamt föräldraansvar, vilar föräldraan­svaret på barnets moder.

Första och andra styckena gäller inle om annat följer av 12-17 §§ eller 19 §.

II     § Föreligger gemensamt föräldraansvar och kan en av de föräldraan-
svariga till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak inte delta i beslut
rörande barnet beslutar den andre ensam. Detta gäller dock inte om beslutet
utan olägenhet kan uppskjutas. Inte heller får beslut av ingripande betydelse
för barnels framlid fattas, såvida inte barnels bästa uppenbarligen kräver
det.

Ändring i fråga om föräldraansvaret m.m.

12   § Föreligger gemensamt föräldraansvar och vill de föräldraansvariga
eller en av dem, att deras gemensamma ansvar för barn skall upphöra, skall
rätten på talan av de föräldraansvariga eller en av dem förordna förälder eller
annan person all ha föräldraansvar för barnet. Sedan talan väckts har barnet
rätt att delta i rättegången.

Om betänketid vid upplösning av gemensamt föräldraansvar finns bestämmelser i 32 §.

13   § Vilar föräldraansvaret på en av föräldrarna kan rätten på lalan av den
andre  föräldern  eller barnet överföra  föräldraansvaret  till  den  andre


 


Prop. 1981/82:168                                                                  15

föräldern eller till annan person.                                                 Bilaga 2

Har föräldraansvaret genom dom lagts på en av föräldrarna kan rätten, på talan av föräldrarna, förordna att föräldrarna skall ha gemensamt ansvar för barnet. Sedan talan väckts har barnet rätt att delta i rättegången.

14   § Är föräldraansvarig på grund av missbruk eller försummelse av
föräldraansvaret olämplig alt ha föräldraansvar för barnet, skall rätten
förordna att föräldraansvaret anförtros ål annan föräldraansvarig ensam
eller överförs till förälder ulan del i föräldraansvaret eller till annan
person.

Fråga om alt överföra föräldraansvaret enligt första stycket prövas på talan av föräldraansvarig, förälder utan del i föräldraansvaret, barnet eller socialnämnd.

15  § Bor barn varaktigt hos annan än den som har föräldraansvar för barnet kan rätten på talan av barnet eller socialnämnd förordna all föräldraansvaret flyttas över till annan person. Sådant förordnande får också meddelas i annat fall om synnerliga skäl föreligger.

16  § Föreligger gemensamt föräldraansvar för barn och dör en av de föräldraansvariga får den andre föräldraansvaret ensam.

Finns efler föräldraansvarigs död inle någon som har föräldraansvar för barnet skall rätten på ansökan av förälder, barnet eller på anmälan av socialnämnd förordna förälder eller annan person att ha föräldraansvaret.

17  § Har föräldraansvaret anförtrotts åt annan person än föräldrarna kan rätten på lalan av förälder, barnet eller socialnämnd, besluta alt föräldra­ansvaret skall föras över på föräldrarna eller på en av dem.

18  § Rätlen skall vid prövning av fråga om ändring i föräldraansvaret besluta efler vad som är förenligt med barnets bästa.

19  § Förändring av föräldraansvaret kan ske även enligt lagen (1980:00) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Barns räti tUl umgänge

20  § Barnet har rätt till umgänge med bägge föräldrarna. Vilar föräldra­ansvaret endast på en av föräldrarna eller på annan person och motsätter sig denne all umgängesrätten utövas beslutar rätten i frågan på lalan av förälder eller barnet.

21  § Barnet har rätt till umgänge med annan person som haft föräldraan­svaret. Är förälder död har barnet även rätt till umgänge med den avlidnes


 


Prop. 1981/82:168                                                                  16

släktingar och andra som har nära anknytning till barnet. Motsätter sig    Bilaga 2 föräldraansvarig all umgängesräll utövas beslutar rätten i frågan på talan av barnet eller socialnämnd.

22   § Rätlen skall vid prövning av fråga om umgängesräll besluta efter vad
som är förenligt med barnels bästa.

Rätlens avgörande får förses med villkor.

23    § I fråga om umgängesrätt under rättegången finns bestämmelser i

31§.

Vissa rättegångsbeståmmelser m.m.

24   § Anmälan om gemensamt föräldraansvar för föräldrar som inte är
gifta med varandra görs hos pastor i den församling där barnet är eller skall
vara kyrkobokfört. Om barnet inle är eller skall vara kyrkobokfört i svensk
församling, görs anmälan till pastor i den församling där barnet vistas. Vistas
barnet i sådant fall inte i riket, får anmälan i stället göras hos annan
myndighet, som regeringen bestämmer. Anmälan kan göras även före
barnets födelse.

Anmälan skall göras skriftligen av bägge föräldrarna och bevittnas av två personer.

Föranleder anmälan inte anteckning i kyrkobok eller hos myndighet som avses i första stycket får talan föras genom besvär. Talan mot beslut av pastor förs hos domkapitlet. Mot domkapitlets beslut och mot beslut av myndighet som avses i första stycket förs talan hos kammarrätten.

25   § Fråga rörande föräldraansvar eller umgängesrätt upptas av rätlen i
den ort där den föräldraansvarige är mantalsskriven. Sådan fråga kan upptas
även i samband med äktenskapsskillnadsmål. Saknar barnet föräldraansva­
rig skall frågan upptas av rätten i den ort där barnet är mantalsskrivet.

Finns inte behörig domstol enligt vad som sägs i första stycket upptas fråga om föräldraansvar eller umgängesräll av Stockholms tingsrätt.

26   § Fråga om föräldraansvar eller umgängesräll som avses i 12-15 §§,
17 § samt 20 eller 21 § handläggs i den ordning som är föreskriven för
tvistemål. Har bägge föräldrarna eller en av dem föräldraansvaret och är
föräldrarna ense i saken, kan de dock anhängiggöra frågan genom
ansökan.

Är fråga om föräldraansvar eller umgängesräll anhängiggjord i behörig ordning, kan utan stämning i målet underhållsbidrag yrkas för barnet.

Dom i mål om föräldraansvar eller umgängesräll får meddelas ulan huvudförhandling om parterna är ense i saken.


 


Prop. 1981/82:168                                                    17

27  § Barnets talan i mål eller ärende om föräldraansvar eller umgängesräll    Bilaga 2 förs av  barnombud.  Närmare bestämmelser om barnombud lämnas i rättshjälpslagen (1972:429).

28  § Innan rätlen avgör mål eller ärende angående föräldraansvar eller umgängesräll skall rätten höra socialnämnden i den kommun där barnet är kyrkobokfört. Är föräldrarna ense i frågan kan rätten i stället bereda nämnden tillfäUe att yttra sig.

Om barnet inte är eller skall vara kyrkobokfört i svensk församling får rätten vända sig till socialnämnden i den kommun där barnet vistas. Vistas barnet i sådant fall inte i riket får rätten i stället vända sig till socialnämnden i den kommun där någon av föräldrarna är kyrkobokförd.

29  § Föreligger i mål om upplösning av gemensamt föräldraansvar oenighet i fråga om föräldraansvaret eller umgängesrätten skall socialnämn­den, om inte särskilda skäl är emot del, erbjuda de föräldraansvariga tillfälle till samarbetssamtal.

30  § Är mål om föräldraansvar eller umgängesräll tvistigt eller föreligger annars särskUda skäl skall barnets mening i frågan inhämtas, om det är lämpligt och möjligt.

31  § I mål eller ärende angående föräldraansvar eller umgängesrätt kan rätten för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om bostad för barnet och om umgängesrätt efter vad rätlen finner förenligt med barnets bästa. Föreligger särskilda omständigheter kan rätlen för samma tid förordna om föräldraansvaret.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas skall motpart beredas tillfälle alt yttra sig över yrkandet. Är parterna oense eller föreligger annars särskilda skäl kan rätten inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

32  § Upplösning av gemensamt föräldraansvar enligt 12 § skall, när fråga
är om barn under 16 år, föregås av betänkelid.

Betänkelid inleds när de föräldraansvariga gemensamt ansöker om upplösnig av föräldraansvaret eller när föräldraansvarigs yrkande om upplösning delges den andre föräldraansvarige.

Har betänketid löpt under sex månader skall rätten, om föräldraansvarig framställer yrkande om upplösning av föräldraansvaret, förordna förälder eller annan person att ha föräldraansvar för barnet. Har sådant yrkande inte framställts inom ett år från betänketidens början, är frågan om upplösning av

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 168


 


Prop, 1981/82:168                                                                  18

gemensamt föräldraansvar förfallen. Avvisas talan eller avskrivs mål om     Bilaga 2 upplösning av gemensamt föräldraansvar upphör betänketiden.

Löper betänkelid enligt giftermålsbalken och framställs yrkande om upplösning av gemensamt föräldraansvar senast i samband med fullföljd av ansökan om äktenskapsskillnad skall sådan betänketid tiUgodoräknas även vid upplösning av gemensamt föräldraansvar, såvida inte parterna är ense om att särskild betänketid bör löpa innan det gemensamma föräldraansvaret slutligt upplöses.

33 § I mål eller ärende angående föräldraansvar eller umgängesrätt gäller i fråga om rättegångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad. Dock kan part förpliktas att helt eller delvis ersätta motparts rättegångskostnad, om han förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligger.

Skall part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motparts rättegångs­kostnad och har parlens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6§ rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden eller del därav, kan han förphktas att jämte parten ersätta kostnaden. Räten kan besluta om detta även utan yrkande.

Första-tredje styckena skall ha motsvarande tillämpning vid målets eller ärendets handläggning i högre rätt.

8 kap. Om överlämnande av barn efter dom eller beslut rörande föräldraan­svar m.m.

Överlämnande av barn efter dom eller beslut

1    § Har i dom eller beslut bestämts om föräldraansvar eller umgängesräll
kan den som enhgt domen eller beslutet har rätt att få barnet överlämnat till
sig begära rättens förordnande om barnets överlämnande. Sådan begäran
kan även göras av barnet.

Har domen eller beslutet inte vunnit laga kraft och är inte särskilt medgett att överlämnande ändå får ske, får rätten inle vidta annan åtgärd enligt detta kapitel än som anges i 11 § första stycket.

2    § När förordnande för överlämnande av barnet begärts, får rätten
uppdra åt företrädare för socialtjänsten att verka för att den som har hand om
barnet frivilligt skall överlämna barnet. Sådant uppdrag får även lämnas ål
annan lämplig person.

Den som fått uppdrag enligt första stycket skall inom tid som rätten bestämmer lämna denna en redogörelse för de åtgärder som vidtagits och vad som förekommit vid uppdragets utförande.


 


Prop. 1981/82:168                                                    19

3   § Anser rätlen att åtgärd enligt 2 § inte bör vidtas eller har åtgärden inle    Bilaga 2
lett till överlämnande, skall rätten kalla parterna till förberedelse.

Kallelse till sådan förhandling bör även tillställas kontaktperson för barnet, om sådan utsetts.

4   § Under förberedelsen skall rätten söka uppnå överenskommelse
mellan parterna.

Finner rätlen all särskild medling bör ske, kan rätten förelägga parterna att inställa sig till sammanträde inför medlare, som förordnas av rätten.

5   § Kommer förberedelsen inte till stånd eller uppnås inte överenskom­
melse mellan parterna, får rätten, om det är förenligt med barnels bästa,
besluta all barnet skall överlämnas i enlighet med domen eller beslutet.

Vid förordnande om överlämnande får rätten förelägga vite eUer, om överlämnande begärts av den som har föräldraansvaret och det anses påkallat med hänsyn till barnets bästa, besluta att barnet skall hämtas genom polismyndighetens försorg. Rätlen kan även i samband med förordnandet lämna uppdrag enligt 2 §, om sådant inte förekommit tidigare.

6   § Vid hämtning skall kontaktperson för barnet och barnläkare, barn­
psykiater eller barnpsykolog medverka.

Om särskilda skäl föreUgger får rätten, för att underlätta barnets överlämnande, föreskriva att barnet tillfäUigt skall omhändertas på lämpligt sätt.

Bör barnet på grund av sjukdom inte flyttas eller möter annat särskilt hinder, skall hämtningen uppskjutas.

7   § Om det ligger i barnets intresse att fråga om ändring beträffande
föräldraansvar eUer umgängesräll prövas av rätten, kan rätten vägra
överlämnande och uppta frågan om föräldraansvaret eller umgängesrätten
till prövning.

Överlämnande av barn i andra fall

8   § Även om dom eller beslut som avses i 1 § inte förehgger kan den som
har föräldraansvaret, när barnet vistas hos annan, begära rättens förordnan­
de att barnet skall överlämnas till honom.

Motsvarande skall gälla vid gemensamt föräldraansvar om en av dem som har föräldraansvaret ulan beaktansvärt skäl bortfört eller kvarhåUer barnet och den andre begär överlämnade av barnet.

I övrigt skall 2-7 §§ ha motsvarande tillämpning.


 


Prop, 1981/82:168                                                    20

Gemensamma bestämmelser                                                 Bilaga 2

9   § Fråga om överlämnande av barn upptas av rätten i den ort där den som
har hand om barnet är mantalsskriven eller där barnet uppehåller sig.

10  § I mål om överlämnande av barn skall barnels mening i frågan inhämtas, om det är lämpligt och möjligt.

11  § Föreligger i mål enligt detta kapitel fara att barnet förs ur landet eller är målet av annan anledning brådskande, kan rätten förordna all barnet omedelbart skaU omhändertas på sätt rätlen finner lämpligt.

Kan beslut enligt första stycket inte avvaktas, får polismyndighet vidta sådan omedelbar åtgärd som kan ske utan skada för barnet. När sådan åtgärd vidtas skall om möjligt företrädare för socialtjänsten och läkare vara närvarande. Åtgärden skall genast anmälas till rätlen, som utan dröjsmål prövar om den skaU bestå.

12  § Hämtning och annan åtgärd beträffande barnet skall utföras på ett för barnet så skonsamt sätt som möjligt.

13  § I mål enligt detta kapitel kan rätten förordna alt barnet skall undersökas av läkare.

I kallelse till läkarundersökning får rätten förelägga vite.

14  § Rätten bestämmer efter vad som finns skäligt om och till vilket
belopp tappande part bör ersätta motpart hans kostnad i målet.

Uppkommer kostnad för utförande av uppdrag enligt 2 § första stycket andra punkten och 4 § andra stycket, för hämtning eller omhändertagande av barn eller för läkarundersökning betalas kostnaden av allmänna medel.

Den .som har hand om barnet får tillerkännas ersättning och förskott i anledning av kostnad för resa och uppehäUe i samband med inställelse vid läkarundersökning enligt 13 §. Härvid skall förvallningsprocesslagen (1971:291) ha motsvarande tillämpning.

Fråga om ersättning enligt andra och tredje styckena prövas av rätlen.

15  § Rätten kan förordna att dom eller beslut enligt detta kapitel, som inte avser utdömande av vite eller ersättning för parts kostnad, skall gälla ulan hinder av att domen eller beslutet inte vunnit laga kraft.

16  § Beslut angående överlämnande av barn utgör inte hinder mot all den därvid avgjorda frågan prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller annat skärskilt skäl föranleder del.

17  § Barnels lalan i mål enligt detta kapitel förs av barnombud. Närmare bestämmelser om barnombud lämnas i rätlshjälpslagen (1972:429).


 


Prop, 1981/82:168                                                             21

2. Förslag till                                                                               Bilaga 2

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen (1972:429)' dels att rubrikerna närmast före 46 och 49 §§ skall utgå, dels att nuvarande 46-51 §§ skall betecknas 52-57 §§ och ha motsvarande

rubriker som tidigare, dels att i lagen skall införas nya paragrafer 46-51 §§, och närmast före den

nya 46 § rubrik av nedan angivna lydelse.

Rättshjälp genom barnombud

46  § Rättshjälp genom barnombud lämnas i mål eller ärende om föräldraansvar eller umgängesräll enligt 6 kap. barn- och föräldrabalken och om överlämnande av barn enligt 8 kap. samma lag.

47  § Barnombud förordnas för barnet om del behövs för alt la till vara barnets rätt.

Barnombudet är barnets ställföreträdare i målet eller ärendet.

48  § Barnombud förordnas efler ansökan av barnet, förälder eller annan
föräldraansvarig, socialnämnd eller då annars anledning föreligger.

Barnombud förordnas av den domstol som handlägger målet eller ärendet.

49  § Innan barnombud förordnas skall socialnämnd beredas tillfälle att yttra sig i frågan.

50  § I fråga om barnombud tillämpas vad som i 22 § första och andra styckena samt 23 § är föreskrivet i fråga om offentligt biträde.

Ersättning till barnombud utgår av allmänna medel.

51  § I fråga om barnombuds rätt alt föranstalta om utredning skall 45 §
tillämpas.

Lagen omtryckt 1979:240.


 


Prop. 1981/82:168                                                              22

3. Förslag till                                                                                 Bilaga 2

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:00)

Härigenom föreskrivs att 10 och 48 §§ socialtjänstlagen (1980:00)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

10 § Socialnämnden bör genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra.

Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgiv­ningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet.

Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenhe­ter, om den enskilde begär eller samtycker till del.

För barn kan kontaktperson utses utan samtycke av den som har föräl­draansvaret.

48 §
Updrag att besluta på socialnämn-     Uppdrag att besluta på socialnämn­
dens vägnar får när det gäller föräld-     dens vägnar får när del gäller barn-
rabalken avse endast uppgifter som     och föräldrabalken avse endast upp-
anges i följande lagrum
               gifter som anges i följande lagrum

1 kap. 4 § föräldrabalken,              1 kap. 4 § barn- och föräldrabal-

ken,

2    kap. föräldrabalken, dock inte  2 kap. barn- och föräldrabalken,
uppgifter enligt 7 § eller beslut all     dock inle uppgifter enligt 7 § eller
inte påbörja utredning eller att lägga     beslut att  inte påbörja utredning
ned påbörjad utredning enligt 9 §,        eller att lägga ned påbörjad utred­
ning enligt 9 §,

3 kap. föräldrabalken,                    3 kap. barn- och föräldrabalken,

6 kap.  28 och 31 §§ barn- och
föräldrabalken,
7 kap. 2 och 7 §§ föräldrabalken,
  7 kap. 2 och 7 §§ barn- och föräl-

dock inte om avtalet innefattar åta- drabalken, dock inte om avtalet
gande att utge engångsbelopp, samt innefattar åtagande att utge en-
Il § föräldrabalken.
                       gångsbelopp, samt 11 § barn- och

föräldrabalken. Uppdrag att besluta på socialnämnds vägnar får inte heller omfatta befogenhet att meddela beslut i fråga som avses i 25, 27 eller 28 § denna lag eller all fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enhgt 9§ lagen (1964:143) om bidragsför­skott.

Lydelse enligt prop. 1979/80:1.


 


Prop. 1981/82:168                                                             23

4. Förslag till                                                                              Bilaga 2

Lag om ändring i gifterihålsbalken

Härigenom föreskrivs alt 11 kap. 1 § giftermålsbalken skall,ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

11 kap.

Om äktenslcapsskiUnad


Är makarna ense om alt äktenska-
          Är makarna ense om att äktenska-

pet skall upplösas, har de rätt till pel skall upplösas, har de rätt till
äktenskapsskillnad. Äktenskaps- äktenskapsskillnad. Äktenskaps­
skillnaden skall föregås av betänke- skillnaden skall föregås av betänke­
tid om makarna begär det eller om tid om makarna begär det eller om
make varaktigt bor tillsammans med make varaktigt bor tillsammans med
eget barn under sexton år som står eget barn under sexton år som han
under den makens vårdnad.
    har föräldraansvar för.

Om betänketid i samband med upplösning av gemensamt föräldra­ansvar finns bestämmelse i 6 kap. 32 § barn- och föräldrabalken.


 


Prop. 1981/82:168                                                              24

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över utredningens om barnens rätt delbetänkande (SOU 1979:63) Om föräldraansvar m. m.

Remissinstanserna

Efler remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt. Kammarrätten i Stockholm. Stockholms tingsrätt, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i Göteborgs och Bohus län, domstolsverket, socialstyrelsen, riksskatteverket (RSV), kyrkobokföringsinspektören i Uppsala stifts södra inspektionsområde, länsstyrelsen i Stockholms län, barnavårdskonsulenlen i Jämtlands län, skolöverstyrelsen (SÖ), Stockholms universitet, juridiska fakullelsnämnden, Uppsala universitet, juridiska fakultelsnämnden, stats­vetenskapliga institutionen och familjeforskningsgruppen vid sociologiska institutionen, högskolan i Örebro, statens invandrarverk (SIV), familjelags­sakkunniga (Ju 1970:52), rättegångsutredningen (Ju 1977:06), sociala centralnämnderna i Stockholms, Göteborgs, Malmö, Botkyrka, Gotlands, Umeå och Ludvika kommuner, Stockholms läns landsting, förvaltningsut-skoltel. Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/ SR, Moderata Kvinnoförbundet (MKF), Centerns Kvinnoförbund (CKF), Folkpartiets kvinnoförbund (FPK), Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoför­bund (SSKF) Moderata Ungdomsförbundet, Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU), Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Kommunal-och Landstingsanställda familjerådgivare (KLFR), Fosterhemmens Riksför­bund (FR), föreningen BRIS - Barnens Rätt I Samhällel, Rädda Barnens Riksförbund, föreningen Familj och Rätt (FoR), upplösta föreningen Nike, Fredrika-Bremer-Förbundet, Riksförbundet Hem och Skola (RHS) och Husmodersförbundet Hem och Samhälle.

Yttranden har dessutom kommit in från länsrätterna i Uppsala och Södermanlands län, ett antal barnavårdskonsulenler i landet. Svenska Läkaresällskapet, Delegationen för familjerådgivning. Barn- och ungdoms­psykiatriska kliniken. Östra sjukhuset, Göteborg, Svenska föreningen för barnpsykiatriska kuratorer och Sveriges skolkuratorers förening.

I del följande återges yttrandena i oavkortat skick under olika avsnitt. För åskådlighetens skull har dock i vissa fall remissinstansernas rubriker utelämnats och avsnittshänvisningar formulerats om redaktionellt. 1 fotnoter till avsnitt 1 Allmänna synpunkter har angetts de underremisser m.m. som legat till grund för yttrandena från Barnavårdskonsulenlerna i landet (avsnitt 1.8), SIV (avsnitt 1.15), sociala centralnämnderna i Stockholm (avsnitt 1.18), Göteborgs (avsnitt 1.19), Botkyrka (avsnitt 1.21), Gotland (avsnitt 1.22), Umeå (avsnitt 1.23) och Ludvika (avsnitt 1.24) saml Stockholms läns landsting, förvaltningsutskottet (avsnitt 1.25).

Utöver de nämnda yttrandena har också skrivelser kommit in i ärendet från enskilda personer.

Barnomsorgsgruppen, Svenska kvinnors vänsterförbund. Centerns ung­domsförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Kommunis­tisk ungdom och Sveriges socionomförbund har beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.


 


Prop. 1981/82:168                                                              25

1 Allmänna synpunkter                                                                Bilaga 3

1.1      Göta hovrätt

Det av utredningen framlagda betänkandet är till stora delar all betrakta som ell principbetänkande. De många alternalivförslagen medför all man inte för närvarande kan förutse vilken inriktning det kommande lagstift­ningsarbetet kommer att få. De av utredningen framlagda lagförslagen har därför endast granskats översiktligt. Denna granskning har lett till vissa påpekanden beträffande författningstexten, som anges nedan i anslutning till de olika avsnitten.

1.2      Kammarrätten I Stockholm

1 belänkandet har kommittén tagit upp reglerna om vårdnad och umgängesrätt i fråga om barn saml om överflyttning av barn. Kommittén har härvid behandlat och sökt lösa problemen med utgångspunkt från barnets bästa som del centrala och avgörande. All frågan om barnels bästa intar en framskjuten plats i dessa sammanhang är naturligt. Det innebär inte heller vare sig något nytt eller banbrytande. Den konsekvens med vilken linjen har drivits ger dock ett resultat, som i avsevärd mån avviker från vad som hitintills har tillämpats. Betänkandet utgör ett viktigt och värdefullt inlägg i den familjepolitiska debatten på området. Denna tillförs också särskilda nyanser genom alt i så pass stor utsträckning alternativa förslag och säriösningar har redovisats av såväl kommittén som enskilda ledamöter och sakkunniga.

Vad som har sagts nu innebär inte all kammarrätten finner sig genomgå­ende kunna ansluta sig till de lösningar som läggs fram av kommittén. 1 fiera betydelsefulla frågor är kammarrätten av avvikande mening på sätt redovisas i del följande.

Allmänt befarar kammarrätten att en del av förslagen, om de genomförs, är ägnade att skapa eller underblåsa konfiikler mellan barnet och föräldrarna eller endera av dem. Det finns därmed enligt kammarrättens mening risk för att förslagen inte genomgående verkligen främjar barnets bästa i vid mening.

Kammarrätten håller vidare före att en del av de lösningar som har valts på det processuella planet eller annars när det gäller olika myndigheters och tjänstemäns medverkan i konfiiktsiluationer, särskilt sammantagna, i praktiken kommer alt visa sig onödigt omständliga och byråkratiska samt därmed kostnadskrävande. På några punkter, t. ex. när det gäller samar­belsavlal och andra försök att på frivillig väg lösa konflikter som har uppkommit, är emellertid kammarrätten positiv och tillstyrker förslag som har lagts fram.

I betänkandet föreslås alt handläggningen av mål om överflyttning av barn skall föras över från allmän förvaltningsdomstol till allmän domstol. Som närmare utvecklas senare avstyrker kammarrätten en sådan ändring.

Kammarrätten vill i anslutning till detta spörsmål anföra.

Under det senaste årtiondet har de allmänna förvaltningsdomstolarna byggts upp till en parallell inom sitt område till de allmänna domstolarna. Reformen får nu anses vara helt genomförd.

Kammarrätten finner önskvärt all. när nu två fullständigt utbyggda domslolsorganisalioner står till förfogande, antingen i lämpligt sammanhang


 


Prop. 1981/82:168                                                                  26

en samlad genomgång görs av målområdena i syfte att pröva inom vilken av Bilaga 3 organisationerna som de olika målen naturligast hör hemma eller också att detta spörsmål övervägs rättsområde för rättsområde när större reformer inom delsamma är aktuella. Det är exempelvis tänkbart att arvsskatlefrå-gorna, åtminstone i andra instans, skulle ligga väl till för förvaltningsdom­stolarna. Del är inte heller givet all de familjerätlsliga målen över lag är mest lämpade för allmän domstol.

Även med beaktande av att här främst är fråga om ett idébetänkande anser kammarrätten att kostnadseffekterna - både de direkta och indirekta - hade bort penetreras och redovisas i en helt annan omfattning än som har sketl i belänkandet (11 kap.). Kammarrätten tror att en hel del av förslagen ställer sig så kostnads- och i övrigt resurskrävande att det kan pä ell avgörande sätt påverka frågan om vilka lösningar som bör väljas.

1 fortsättningen har kammarrätten utformat sitt yttrande i anslutning till de särskilda avsnitten i betänkandet. Härvid berörs i allmänhet inle förslag mot vilka kammarrätten ej har funnit anledning till invändning.

1.3 Stockholms tingsrätt

Med stor tillfredsställelse har tingsrätten tagit del av betänkandet. Utredningen har överskådligt och klart i stora drag redovisat forskningsre­sultat och erfarenheter, debatter och uppfattningar som under de senaste decennierna förekommit inom det viktiga område, som rör barns behov och intressen, relationerna mellan föräldrar och barn samt barns rättsliga ställning. På ett förtjänstfullt sätt har mot denna bakgrund framförts förslag till lagstiftning som bättre än den nuvarande skall tillgodose barnets rätt och stå i bättre samklang med de förhållanden och attityder, som föreligger i samhället.

Tingsrätten finner del tillfredsställande, att utredningen starkt betonat bagge föräldrarnas ansvar för barnen och nödvändigheten av all förhållandel föräldrar-barn präglas av hänsynstagande till och respekt för bägge sidors åsikter och uppfattningar.

1.4 Malmö tingsrätt

Det torde stå utom tvivel att många barn far illa i dagens samhälle. För många av dem är situationen allvarlig. Detta torde dock inle bero på föräldrabalkens utformning. Tingsrätten menar för sin del att vad dessa barn behöver är förändringar i de vuxnas attityder och personliga engagemang och sannolikt hjälp i åtskilliga andra former men knappast ändringar i en hittills i stort sett väl fungerande lagstiftning. Detta utesluter givetvis inte all reformer i detta hänseende kan vara befogade. De förändringar som föreslås i betänkandet förefaller dock enligt tingsrättens uppfattning med vissa undantag vara av tvivelaktigt värde. Det samlade intrycket av förslaget är att det skulle leda till ett med kraftigt ökade kostnader utbyggt syslem av byråkrati utan någon motsvarande ökning av det personliga engagemanget för barn i utsatt ställning. Förslaget synes också präglat av en alltför stark


 


Prop. 1981/82:168                                                                  27

misstro mot föräldrarnas möjligheter att fostra och sörja för sina barn och i     BUaga 3 motsvarande mån en övervärdering av samhällets möjligheter att framgångs­rikt ingripa i olika hänseenden.

Enligt tingsrättens mening överskattar förslaget också värdet av termino­logiska nyheter. Det verkar t. ex. i högsta grad osannolikt att någon märkbar förändring av föräldrarnas attityder till sina barn skulle kunna åstadkommas genom alt föräldrabalkens namn ändras till "barn- och föräldrabalken"'. Dylika försök alt med språkets hjälp omforma verkligheten brukar sällan vara framgångsrika. Enligt tingsrättens uppfattning finns del inte heller i övrigt något behov av den föreslagna förändringen. Den avstyrkes därför.

1.5      Socialstyrelsen

Utredningen om barns rätt har haft i uppdrag all undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns ställning bör förstärkas. En rad förslag har lagts fram i denna riktning som rör reglerna om vårdnad, umgängesräll och överflyttning av barn.

I den nuvarande lagstiftningen framstår barnet mer som ett objekt än som en självständig person. Med större kunskap om barn börjar man nu inse barns rätt alt få sina behov tillgodosedda. 1 betänkandet har utredningen tagit fram och belyst barns behov i förhållande till föräldrarna. Socialstyrel­sen anser det tillfredsställande att utredningen utgått från barnet som del centrala i lagstiftningen. Respekt för barnet som individ och strävan att ge barnet ett med åldern ökat ansvar har kommit till uttryck i utredningens förslag, vilket socialstyrelsen finner positivt.

1.6      Länsstyrelsen i Stockholms län

Med tillfredsställelse konstaterar länsstyrelsen att den föreslagna lagstift­ningen i betydligt större utsträckning än den nuvarande lar sikte på barnets bästa i civilrältsliga sammanhang.

1.7      Länsrätterna i Uppsala och Södermanlands län

Länsrätten anser inte att utredningens förslag annat än i detaljer utgör någonting principiellt nytt. De regler i t. ex. föräldrabalken och bamavårds­lagen, som nu gäller, tillgodoser i allt väsentligt barnens rätt. Det är emellertid sannolikt alt lagreglerna inte alltid tillämpas på det sätt som «. lagstiftaren tänkt sig. Skälen till detta kan vara många. En bidragande orsak kan vara bristen på resurser inom t. ex. sociala centralnämnderna. En viktig orsak är också den bristande hänsyn till barnets bästa som föräldrar ofta visar, när de befinner sig i konfliktsituation.

En grundläggande förutsättning för att barnets rätt skall kunna tillvaratas måste ändå till sist vara de vuxnas attityder till barnen och förståelsen för deras behov. Många av de problem som utredningen berör, hör enligt vår meningsamman med den brist på kunskap om barnet och barnets behov, som många vuxna har. Möjligheterna att genom nya lagregler förändra detta bör inte överdrivas. Däremot kan en förbättrad information och rådgivning om redan nu gällande regler vara mycket betydelsefull, liksom ett bättre utnyttjande av de barnavårdande resurser som ryms hos social- och barnavårdskonsulenterna på länsstyrelsen.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  28

Det är självklart att det också inom det barnavärdande området finns     Bilaga 3 behov av ökade resurser. Med den knapphet på resurser, som nu finns, bör i stället eventuella förbättringar genomföras inom den nuvarande organisa­tionen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner länsrätterna att utredningens förslag i de delar som berörts endast i några enskilda detaljer bör föranleda förändring i gällande lagstiftning.

1.8      Barnavårdskonsulenterna i landet

Landets barnavårdskonsulenter har samrått och enats om följande yttrande.

Huvudprinciperna i betänkandet hälsas med tillfredsställelse. "Barn har rätt till . . ." är enkelt och klart framhävt i § 1. Förändringen av namnet "Föräldrabalken" till "Barn- och föräldrabalken" markerar entydigt att barnels ställning har lyfts fram i lagstiftningen. Förslaget, att barn skall ha partslällning oavsett ålder i mål och ärenden enligt kap. 6 BFB är en viktig och glädjande reform. Barnens rätt all erkännas som självständiga individer har äntligen vunnit insteg i lagstiftningen.

1.9      Barnavårdskonsulenten i Jämtlands län

Betänkandet innehåller mycket som förbättrar och förstärker barnens rättsliga ställning. Barnens position flyttas fram på ett sätt som vi tidigare aldrig sett diskuteras eller bli förankrat i lagstiftningen, men som många av oss känt behov av och längtat efter. Gällande rätt behandlar inte barnen som de självständiga individer vi med dagens synsätt ser dem. Del kan inte ifrågasättas alt FB är i behov av ändring på flera viktiga punkter.

Utredningen är av skiftande kvalité. 1 del stora hela resonerar utredningen klokt och nyanserat om barns behov och rättigheter och kring det psykologiska samspelet mellan barn och föräldrar. Man slår fast alt barn är självständiga individer med egna behov och försöker all anpassa lagreglerna efter några av barnens grundläggande behov. Flera av utredningens lagförslag syns också välbetänkta. Utredningens svagheter ligger främst i all man inte helt lyckats anpassa olika psykologiska resonemang till den praktiska och juridiska verkligheten.

1.10 Skolöverstyrelsen (SÖ)

Betänkandet berör inle direkt SÖ:s ansvarsområde. Indirekt är emellertid de frågor som behandlas i betänkandet av stor betydelse för verksamheten i skolan, eftersom de rör relationerna mellan föräldrar och barn och därmed förutsättningar för all barnen skall kunna få en trygg tillvaro. Först när barn fått sina primära behov av trygghet och omvårdnad tillgodosedda, kan de ta emot kunskaper och fungera i gemenskap med andra människor. Detta är utgångspunkten för de synpunkter SÖ anför i det följande.


 


Prop. 1981/82:168                                                              29

1.11 Stockholms universitet, juridiska fakultetsnämnden        Bilaga 3

Utredningens uppgift har enligt direktiven varit '"all undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns intressen och behov bör tillgodoses bättre än f. n. genom föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigt - särskilt tar sikte på barnens rätt". Särskild uppmärksamhet borde därvid främst ägnas reglerna om vårdnad och umgängesrätt samt överflytt­ning av barn. I övrigt har utredningsuppgifterna inle närmare preciserats i direktiven; i det väsentliga har det i stället överlåtits åt kommittén att "själv kartlägga problemområdet och ange i vilka ämnen lagändringar bör komma ifråga". I en första etapp borde kommittén enligt direktiven "inrikta sitt arbete på att mera diskussionsvis presentera olika uppslag och förslag till lösningar, gärna i form av alternativ", varefter framlagda synpunkter och förslag borde remissbehandlas. Enligt direktiven skulle en sådan arbetsme­tod göra "det möjligt för kommittén att tillgodogöra sig erfarenheter och synpunkter från betydligt fler instanser än som rimligtvis kan delta i själva utredningsarbetet. Samtidigt kan förfarandet stimulera den allmänna debatten i de viktiga frågor som det här rör sig om".

Utredningen om barnens rätt har i sitt andra delbetänkande följt den ulredningsmodell, som föreslagils i direktiven.

Rent principiellt är fakultetsnämnden positiv till att man i vissa fall använder en ulredningsmodell, som innebär att utredningen får tillfälle att tillgodogöra sig synpunkter från olika remissinstanser innan slutligt förslag framlägges. Emellertid kan en sådan utredningsmodell leda till att en del av utredningsarbetet övervältras på redan arbetstyngda remissinstanser. Det vore därför enligt fakultelsnämndens mening värt att undersöka om man inte skulle kunna på ell mera rationellt sätt uppnå del eftersträvande målet, dvs. att utredningen får tillfälle att ventilera sina förslag innan den fattar slutlig ståndpunkt. En metod skulle kunna innebära att utredningen på ett tidigt stadium av sitt arbete skisserade sina förslag och all det sedan anordnades "hearings" med företrädare för olika instanser. Genom en sådan arbetsme­tod skulle bl. a. mindre fruktbara förslag kunna avföras från vidare diskussion på ett tidigt stadium och utredningen erhålla bättre möjligheter att själv ingående penetrera sådana förslag, som vunnit mera allmän anslut­ning.

Utredningen har helt i enlighet med direktiven använt tekniken att i flera frågor presentera både huvud- och allernativförslag. Det uppges alt samma vikt skall tillmätas alternalivförslagen som huvudförslagen. 1 princip har samtliga ledamöter ställt sig bakom båda typerna av förslag. (Se dock s. 182). Dessutom har del gängse systemet med reservationer och särskilda yttranden från namngivna ledamöter brukats.

Fakullelsnämnden finner tillvägagångssättet, i vart fall sådant del utförts i delta belänkande, mindre lyckat. Vissa alternativförslag är djärvare, andra försiktigare än respektive huvudförslag (ex. automatiskt gemensamt föräl­draansvar s. 14 och barnels taleräll s. 19). I vissa frågor ligger huvud- och allernativförslag myckel nära varandra (ex. ömsesidig umgängesräll s. 15). De sakliga skillnaderna mellan allernativförslag och reservationer respektive särskilda yttranden är i flera fall subtila (ex. barnets talerätt s. 19 och s. 187). I stort sett utgör innehållet i de med olika tekniska termer rubricerade förslagen variabler på vissa grundläggande tankegångar snarare än uttryck för skilda och inbördes kontroversiella idéer.

Förutom att framställningssättet gör betänkandet svåröverskådligt ger del


 


Prop. 1981/82:168                                                                  30

ett bedrägligt sken av fullständig malerialredovisning. Isjälva verket har man Bilaga 3 varit restriktiv vid redovisning av material som inte stämmer med de egna tankegångarna. Som exempel kan nämnas den korta hänvisningen till den viktiga och omfattande debatt om de biologiska föräldrarnas särställning i vårdnadsmål som fördes i slutet av 50- och början av 60-lalel och ingående behandlats av JO bl. a. genom remissförfarande. (JO:s ämbetsberättelse 1962 s. 28 ff).

Själva grundidén i betänkandet all behandla barnet som självständig individ kan reservalionslöst stödjas. Frågan gäller emellertid hur detta skall ske i förhållande till vårdnadshavare, i första hand föräldrarna. Relationen mellan föräldrar och barn har en påtaglig dagsaklualitel för många människor och ett ställningslagande till balansen av inbördes rättigheter och skyldigheter grundas ofta pä kulturella och religiösa åskådningar. Det finns en djupdimension i de problem som betänkandet angår som är myckel påtaglig. Fakultetsnämnden vill framhålla alt denna djupdimension ställer stora krav pä lagstiftning inom området. Dessa krav är särskilt svåra alt uppfylla vid utarbetande av processuella regler och flertalet av de regler utredningen föreslår ändrade är processuella.

Fakultelsnämnden är kritisk mot del sätt på vilket utredningen tycks ha gått till väga i detta avseende. Det förefaller som om de processtekniska reglerna, exempelvis de beträffande taleräll och umgängesräll. har blivit applicerade i efterhand. Men om inte de processuella reglerna är inordnade så att de ideologiska övervägandena slår igenom i rättegång och vid verkställighet stannar förslaget vid retorik.

Utredningen synes icke ha varit medveten om den progressiva utveckling av riktlinjer av relevans för utredningens ämne som ägt och äger rum genom Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg liksom genom den därtill anknutna Europeiska Kommissionens verksamhet. Del centrala stadgandet är här Art 8 i den Europeiska konventionen (SÖF 1952:35 etc.) vars stadgande om rätt till skydd för familjeliv tolkas genom Strasbourgor­ganen så alt numera en tjugofemårig praxis föreligger av omedelbar betydelse för de till Europakonventionen anslutna staternas rätt. Utredning­en borde beaktat denna praxis vid utformningen av sitt förslag.

Betänkandet innehåller ell stort antal förslag som inte har berörts i detta yttrande. Fakultetsnämnden utgår emellertid från att ell förnyat omfattande utredningsarbete måste ske innan ell slutligt förslag om ändring av 6 kap. FB kan presenteras. Innan så sker bör närmare analyser göras bl. a. av barnets situation då föräldrarna har gemensam vårdnad och inle bor tillsammans samt av behovet av integritetsskydd för barnet. En djupare penetrering av området skulle kanske ge till resultat ett förslag om samordning av bestämmanderätten över barnet i personligt och ekonomiskt avseende.

1.12 Uppsala universitet. Juridiska fakultetsnämnden

Ulredningsförslagen utgår från en förtjänstfull analys, grundad på moderna barnpsykologiska rön. av barns grundläggande behov och av föräldraansvarels lämpliga utformning i allmänhet. Mot bakgrunden härav framläggs förslag beträffande större eller mindre förändringar av flertalet av föräldrabalkens regler om vårdnad.  Fakultelsnämnden  kan instämma i


 


Prop. 1981/82:168                                                                  31

utredningens grundläggande värderingar om lämpligheten av att i ökad grad Bilaga 3 beakta barns behov. Denna grundläggande inställning ger emellertid inte utan vidare svar på alla de frågor, som utredningen diskuterar. Olika delfrågor kan aktualisera särskilda, rätlspoliliska och rättslekniska hänsyns­taganden, vilka gör att det kan råda delade meningar om åtskilliga av utredningens förslag, även om det finns anledning alt ha en positiv grundinställning till betänkandet i dess helhet. Utredningen har också på ell uppslagsrikt sätt fört fram olika, nya lösningar, delvis i form av alternativa förslag. Alla frågor, som diskuteras, torde emellertid inte ha samma sociala betydelse. Den socialt betydelsefullaste förändringen gäller möjligen försla­get om införande av samrådssamtal, när föräldrar är oense om fördelningen av vårdnaden. Möjligheterna att i övrigt påverka föräldrars attityder genom utformningen av själva lagreglerna, är antagligen begränsade. För uppnåen­de av de mål som utredningen eftersträvar, är det därför önskvärt att en allmän förståelse för barns situation skapas genom föräldrautbildning och på andra sätt.

Fakultetsnämnden vill allmänt också framhålla, att förslaget till lagtext är svåröverskådligt och ganska invecklat samtidigt som en del enskilda lagrum skulle kunna utformas klarare. Konkreta påpekanden av detta slag kommer att göras i det följande.

1.13    Uppsala universitet, familjeforskningsgruppen vid sociologiska insti­
tutionen

Utredningen för fram barnets bästa som det grundläggande motivet vid en reviderad lagstiftning om relationen mellan barn, dess föräldrar och vårdnadshavare. Familjeforskningsgruppen ser ingen anledning att för sin del ha avvikande uppfattning om de slutsatser utredningen kommer fram till annat än beträffande vissa detaljer. Även detaljer kan dock vara synnerligen betydelsefulla.

1.14    Högskolan i Örebro

Med den uppläggning betänkandet fått - med en rad alternativa förslag -kan det i vissa delar vara svårt att avgöra efter vilka linjer utredningsmajo­riteten önskar få till stånd en förändring av aktuella rättsregler och detta leder till att remissyttrandet bitvis kan förefalla väl utförligt.

Strävan efter korthet och stringens leder samtidigt till att det kan förefalla som om vissa avsnitt i belänkandet lämnats obeaktade. Utformningen av yttrandet påverkas naluriiglvis av utredningens önskemål att få till stånd en allsidig diskussion innan den slutliga lösningen bestäms.

Om ej annat anges ansluter sig dock styrelsen till de resonemang utredningsmajoritelen för och till de förslag den presenterat.

Genomförande och tillämpning av lagförslaget

Vissa av de brister i gällande rätt, som utredningen pekar på i betänkandet, anser styrelsen så allvarliga att skyndsamma lagändringar och/eller ändringar i radande praxis hos domstolar och socialnämnder krävs. Detta gäller t. ex. reglerna om överförande av vårdnaden (föräldraansvaret) till annan person än barnets biologiska föräldrar. Del gäller utgångspunkten för prövningen av


 


Prop. 1981/82:168                                                                  32

var vårdnaden (föräldraansvaret) ska ligga och om umgängesrätten ska Bilaga 3 medges dvs. all denna också i realiteten skall vara "barnels bästa" och ej slyras av de relativt fasta och till stor del på föräldrarätten grundade presumtioner som påslås bestämma rättstillämpningen i dag. Även de föreslagna reglerna om obligatoriskt remissförfarande (underrättelseskyldig­het till socialnämnden) i värdnadsmål hör hit. Samtliga ej kostnadskrävande reformer.

Följden av att vissa frågor bryts ut för skyndsam behandling får inle medföra all de övriga förändringarna uteblir, då även de är angelägna, även om förhållandena i dessa fall medger den tidsutdräkt som följer av ytterligare överväganden.

Om man - som utredningen gör- brukar den i dag helt dominerande s. k. syntetiska lagstiftningstekniken blir behovet av utförliga förarbeten betydan­de och möjligen kunde belänkandet varit något fylligare. Det framstår dock som myckel positivt att utredningen inte låst sig vid bestämda ståndpunkter och tekniska lösningar, då delta skulle kunna medföra alt tillämpningen inle blir så stelbent som den nuvarande. Samtidigt råder inle någon tvekan om utredningens huvudtanke - att större hänsyn i framliden måste tas till barnens intressen. Styrelsen ansluter sig till betänkandet under den förutsättningen alt denna grundläggande tanke bärs vidare i lagstiftningsar­betet.

Med den moderna lagstiftningstekniken följer emellertid också all den praxis som utvecklas får en mer självständigt normbildande funktion. I detta perspektiv blir reglerna om barns partställning och rätt till barnombud kanske lika angelägna, som de regler som tidigare nämnts.

Grundreglerna för vårdnaden (föräldraansvaret) och umgängesrätten tillhör dem som styrelsen menar bör reformeras, även om reformeringen lål all skjutas något. Samma sak gäller reglerna om överlämnande av barn och överförande av beslutsrätten i hithörande frågor frän förvallningsrättsorga-nisationen till de allmänna domstolarna.

När det gäller dessa frågor delar styrelsen inle helt utredningens åsikter. Styrelsen menar också att man i anslutning till frågan om överförande av beslutsrätten bör pröva möjligheten att inarbeta reglerna om tvångsvård av barn i de s. k. miljöfallen i föräldrabalken (barn- och föräldrabalken) och därvid överföra även dessa beslutsfunktioner från länsrätten till tingsrätten. En så genomgripande reformering kräver dock ytterligare utredningsarbete och som tidigare framhållits bör just dessa regler ändras redan nu - en ändring som styrelsen ser som ett steg i rätt riktning och inle som en slutgiltig lösning.

Vid avfattandet av remissvaret har styrelsen utgått från all den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, som ingår i Prop. 1979/80:1 ("Om socialtjänsten") kommer alt antas av riksdagen i de delar som är av intresse här.

1.15 Statens invandrarverk (SIV)

Statens invandrarverk (SIV) instämmer i syftet med utredningens förslag om att stärka barns rätt, om att föräldrar skall ha ett gemensamt ansvar för sina barn och all vårdnads- och umgängesrällsfrågor skall lösas i samförstånd mellan föräldrar med utgångspunkt från barnets bästa.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  33

Generella synpunkter                                                                  Bilaga 3

Utredningen säger att alla beslut skall utgå från vad som är barnets bästa, men man går inte närmare in på frågan om vem som avgör vad som är barnets bästa eller när och hur barnets vilja blir avgörande. SIV anser alt det är viktigt med fortsatt debatt och utredning i dessa frågor.

1 all lagstiftning som rör barn och familj krävs särskilda överväganden om vad förslagen kommer all innebära för invandrarbefolkningen och vilka särskilda åtgärder som behövs för att föreslagna förbättringar skall nå fram och vara till gagn för invandrarbarnen.

SIV begränsar sill yttrande till de punkter i förslaget, som vi uppfattar vara av särskilt intresse ur invandrarsynpunkt eller som kan kräva särskilda överväganden.

Befolkningsstrukturen i Sverige har förändrats genom invandringen. Vart fjärde barn som föds i landet i dag har en eller två föräldrar med annat ursprungsland än Sverige. Vid sekelskiftet beräknas detta gälla vart tredje barn.

Utredningen utgår från den svenska normalfamiljen och den officiella svenska synen på barn och barnuppfostran. Barnuppfostran är inte något entydigt begrepp ens för infödda svenskar. Sociologen Rita Liljeström visar i "Uppväxlvillkor" att uppfoslringsmönster är socialgruppsbundna. Hon säger att föräldrar från socialgrupp III i sin fostran lägger större vikt vid lydnad. Barnen får tidigt del av sina föräldrars situation alt inte kunna påverka andra och inte få del av andras bevekdsegrunder.

Invandrarföräldrar tillhör till övervägande det socialgrupp III. Många av dem har en osäker ställning på arbetsmarknaden och dålig kunskap om svenskt samhällsliv. De har i ännu högre grad än motsvarande svenska föräldrar upplevelsen av alt inte kunna påverka sin situation eller sin omgivning. Många av dem kommer dessutom från samhällen med en helt annan syn på familjen och förhållandet föräldrarätt-barns rätt.

Av de barn som är föremål för tvångsåtgärder enligt barnavårdslagen kommer en övervägande del från socialgrupp III. Enligt rapporter från olika kommuner i landet är en oroande stor och ökande andel av dessa barn invandrarbarn. Invandrarbarn har också i ett flertal fall placerats i svenskspråkiga fosterhem med olyckliga följder för den fortsatta föräldra-barnkontakten.

Invandraräktenskap utsätts i samband med migralionsprocessen för stora påfrestningar. Barnen påverkas i skolan och av kamrater av svenska värderingar och försvenskas i föräldrarnas ögon på ell sätt som kan skapa konflikter i familjen.

Barns rått

Utredningen har i detta belänkande närmast behandlat barns rätt i förhållande till föräldrars rätt. Barns rätt kan ses ur ett vidare perspektiv och avse ett samhälle som bättre tillgodoser barns och föräldrars behov. SIV anser att invandrarbarns rätt skulle bäst tillgodoses genom alt invandrarfö­räldrar får den trygghet och förankring i det svenska samhället, som skulle göra del möjligt för dem alt fungera bra som föräldrar för sina barn i Sverige och själva tillvarata sina barns rätt.

Skall utredningens förslag få någon positiv betydelse för invandrarbarn krävs att de föreslagna stödåtgärderna anpassas till olika invandrargruppers

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 168


 


Prop. 1981/82:168                                                                  34

behov. I dagens läge kan t. ex. invandrarfamiljer och invandrarbarn i kris Bilaga 3 inle få stöd från familjerådgivning och PBU därför att det saknas personal med adekvat utbildning som också har språk- och kullurkompetens. Får inle barn och föräldrar inom olika invandrargrupper tillgäng till de föreslagna stödåtgärderna riskerar vi att "överflyttning av föräldraansvar", enligt § 15 i lagförslaget i likhet med Ivångsparagraferna i barnavårdslagen, kommer att användas mer just i förhållande till resurssvaga föräldragrupper. Föräldrar som samhällets stödåtgärder inte når fram till får samhället i stället stifta lagar för alt skydda barnen mot.

Många invandrarföräldrar liksom många resurssvaga svenska föräldrar har redan upplevt konfrontationen med det svenska samhällel i frågor som rör barnen. Del är naluriigt om dessa delvis känner del föreliggande lagförslaget som ett hot.

Valfriheten

Invandrarföräldrars rätt all behålla sin kulturs barnuppfostringsmönster skall respekteras, säger utredningen. Men, säger utredningen, om invand­rare har värderingar som är oförenliga med några av våra mest grundläg­gande värderingar, t. ex. fostran utan våld, bör det svenska synsättet prägla fostran. Del finns andra frågor än aga som kan kollidera med grundläggande svenska värderingar. Vem skall t. ex. bestämma om tonårsflickor skall fortsätta sin skolgång eller stanna hemma och se efter småsyskon? Vem skall bestämma när och med vem en flicka eller pojke skall gifta sig? Den svenska invandrarpolitiken har som delmål valfriheten - alt behålla sin kulturella identitet. Men det svenska samhället har givetvis grundläggande värderingar som är av betydelse för samhällets funktion och fortsatta utveckling och som måste godtas av alla som bor i Sverige. De förs vidare genom skolor och samhällsinstitutioner. De kommer också till uttryck i lagstiftning.

En grundlagsfäst svensk värdering är den om allas lika rätt och värde. Den ligger till grund bl. a. för lagstiftningen om jämställdhet mellan män och kvinnor, men även till det här lagförslaget, som syftar till att stärka barns rätt.

Behandlas inle dessa frågor med varsamhet är det risk för alt barn blir tillhyggen i en tvist om kulturers rätt all överleva och olika värderingars överlägsenhet.

SIV har presenterat del föreliggande utredningsförslaget för en referens­grupp sammansatt av representanter från olika invandrarorganisationer'. Ett referat av de synpunkter som framfördes av invandrarrepresentanter vid detta tillfälle bifogas som bilaga.

Bilaga

Från invandrarrepresenlanternas sida uttrycks farhågor för att lagförslaget kommer alt ge upphov till konflikter mellan invandrarföräldrar och svenska

' Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige. Jugoslaviska Riksförbundet. Grekiska Riksförbundet, Turkiska Riksförbundet, Estniska Kommittén, Assyriska Föreningars Riksförbund i Sverige samt Immigrant-Institutet,


 


Prop. 1981/82:168                                                                  35

socialvårdsmyndigheler. Förslaget ansågs bygga på svensk samhällssyn och Bilaga 3 svenska värderingar som del kommer att la lång tid för invandrarföräldrar all få förståelse för. Man uttryckte också oro för all förslaget om alt föräldrarätlen i vissa fall kan överflyttas på fosterföräldrar, innebär risk för att invandrarfamiljer splittras. Man pekade på alt det redan finns erfaren­heter av foslerhemsplaceringar av invandrarbarn som inneburit familjesplilt-ringar. Ett invandrarbarn som placeras i ett svenskt fosterhem kan snabbt försvenskas och knyta an till fosterföräldrarna. Del har dels samband med språket. Fosterhemsplaceringen innebär också ofta all barnet kommer att bo bättre och att det kommer till en lugnare skola. Fosterföräldrarna har dessutom större prestige i skola och inför kamrater och kan bättre än föräldrarna bevaka barnets intressen. Alla dessa faktorer kan medverka till alt barnet börjar se ned pä och förakta det som föräldrarna står för. Man menade alt del innebär att invandrare med personliga resurser att fungera bra som föräldrar ändå riskerar att förlora sina barn på grund av ell konstant underläge i alla kontakter med svenska myndigheter. Det framhölls också att om invandrarbarn måste placeras i svenskt fosterhem skall del finnas en lagfäst rätt för barnet att genom särskilda åtgärder i form av hemspråksun­dervisning osv. få stöd för att kunna behålla sin språkliga och kulturella särart.

1.16 Familjelagssakunniga

Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt fört fram "barnels bästa" såsom ledstjärnan för en reviderad lagstiftning om de förhållanden mellan barnet och dess föräldrar som hittills sammanförts under begreppet vårdnad. Förslaget bygger härvidlag på de erfarenheter och rön som forskningen gjort under senare tid och som skickligt utnyttjats när utredningen förklarar vad som numera i olika av lagen behandlade situationer bör inläggas i uttrycket "barnels bästa". Utredningen har därigenom lagt en mycket god grund för en reformering av vårdnadsreglerna.

Del är enligt vår mening vidare en lovvärd strävan att utredningen så uttryckligt betonar båda föräldrarnas ansvar för barnet och söker i lagen undvika en systematik som i fall av särlevnad lägger ansvaret uteslutande hos den ene. Utredningen går här vidare på den väg mot ett utvidgat gemensamt ansvar som beträddes genom 1976 års lagstiftning. Sakligt och terminologiskt kan förslaget diskuteras och vi återkomer till detta i det följande. De vid sidan av huvudförslaget redovisade alternativa förslagen visar för övrigt att även bland utredningens egna ledamöter förelegat olika uppfattningar om hur långt man för närvarande kan gå. Den valda färdriktningen är emellertid tveklöst den rätta och de erinringar vi kommer att framföra gäller inle så mycket målen som medlen.

Alternativa förslag framläggs på flera vikliga punkter. I vissa fall är alternativen till utredningens huvudförslag flera och representerar tillsam­mans med gällande rätt en provkarta på de uppfattningar som för närvarande dominerar debatten i vårdnadsfrågor. Tillvägagångssättet har den fördelen att remissinstanserna genom all laga ställning till konkreta förslag får anledning att allsidigt yttra sig i berörda frågor. Utredningen presenterar emellertid de olika alternativen huvudsakligen genom att ange de särskilda fördelar som följer med varje enskilt alternativ och någon samlad värdering av fördelar och nackdelar med ohka alternativ såsom grund för utredningens egen huvudståndpunkt görs inte i betänkandet. Tekniken ställer stora krav


 


Prop. 1981/82:168                                                                  36

på läsaren. Förhoppningsvis skall ett av utredningens förverkligade mål - att Bilaga 3 framlägga förslaget under del internationella barnaåret - innebära att det därunder ökade intresset för vårdnadsfrågor tas tillvara till gagn för lagstiftningsärendet och kompensera det av utredningen angivna förhållan­det alt arbetet skett under tidspress (s. 42 f). I frågor där utredningen över huvud inle framlagt något förslag har vi dock inle sett som vår uppgift att komma med synpunkter, även om utredningens huvudförslag synes aktua­lisera ytterligare åtgärder. Vi syftar på sådana frågor som följdändringar i andra balkens kapitel än de berörda (t. ex. 7:2 och 11:1) och särskilda övergångsbestämmelser.

1.17    Rättegångsutredningen

Vi begränsar i huvudsak vårt yttrande till processuella frågor. Vi utgår därvid från alt tvister om föräldraansvar, umgängesräll och överlämnande av barn skall handläggas av allmän domstol, i stort sett inom ramen för tvistemälsprocessen, och att de i belänkandet föreslagna materiella reglerna i barn- och föräldrabalken (BFB) skall gälla. Därmed är inte sagt all vi är övertygade om att detta är den lämpligaste lösningen av föreliggande frågor. Man kan t. ex. ifrågasätta om de nuvarande institutionella formerna för handläggning av frågor om föräldraansvar, överlämnande av barn m. m. borde omprövas mera föratsätlningslösl än vad utredningen om barnens rätt har gjort.

1.18     Stockholms sociala centralnämnd '

Inledningsvis bör framhållas alt socialförvaltningen ställer sig positiv till huvuddragen i utredningens arbete. Den nuvarande föräldrabalken utmärks av ett starkt hävdande a\ föräldrarätten dvs. föräldrarnas rätt till sina barn. 1 belänkandet läggs förslag som utgår från en ny principiell syn, nämligen att del är barnels rättigheter som skall vara det primära. Åtgärder skall endast få vidtas om de är befogade utifrån barnets bästa. I förslaget till lagtext har utredarna bemödat sig om att ordval och formuleringar skall ha en attitydpåverkande funktion i riktning mot alt stärka barnels ställning som rättssubjekt och självständig person. Sålunda har begreppen föräldrabalk och vårdnad utmönstrats och ersatts med barn- och föräldrabalk respektive föräldraansvar.

Gällande lagstiftning öppnar möjligheten för en passiv och ointresserad förälder all dra sig undan annat ansvar än ekonomiskt underhåll. I den män begreppsändringen kan åstadkomma en allmän attitydförändring i samhällel innebärande en ökad medvetenhet om vikten av all föräldrar aktivt engagerar sig i sina barn är detta givetvis positivt. Möjligen är utredningen

' Som sociala centralnämndens yttrande har överlämnats och åberopats ell tjänsteut­låtande från socialförvaltningen. Utlåtandet har utarbetats vid sociala avdelningen efter diskussioner i en särskild för ändamålet bildad arbetsgrupp med representanter från berörda arbetsenheter inom avdelningen. Belänkandet har även diskuterats i grupparbelsform vid en heldagskonferens med omkring 150 socialarbetare och med de båda sekreterarna från utredningen om barnens rätt närvarande. Till sociala centralnämndens yttrande har fogats en reservation och två särskilda yttranden, vilka i denna remissammanställning redovisas i anslutning till de punkter vartill de hör.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  37

väl optimistisk när del gäller möjligheterna att påverka en ointresserad     Bilaga 3 förälder all pålaga sig ett aktivt föräldraansvar för ett oönskat barn.

I kapitel 2. Allmänna överväganden gör utredarna en rapsodisk genom­gång av samhällsutvecklingen i Sverige under de senaste 50 åren och konstaterar att den gällande föräldrabalken dåligt harmonierar med det nuvarande samhället. Barnets situation i dagens Sverige är helt annorlunda än för 50 år sedan.

Verkligheten i dag ser otvivelaktigt helt annorlunda ut - det materiella välståndet har t. ex. ökat - men del antyds inte att utvecklingen från barns synpunkt också kan ha haft negativa sidor. Hur har t. ex. det emotionella klimatet förändrats? Hur ser slorstadsbarnels verklighet ut i dag? Vad innebär den stora invandringen till Sverige och hur ser invandrarbarnens verklighet ut? Sådana frågor berörs knappt i utredningen.

Dessa inledande invändningar får inle undanskymma det faktum att förvaltningen i huvudsak betraktar utredningens förslag som en angelägen reform. I del följande granskas ulredningsbelänkandel kapitel för kapitel. Kapitlen 1-4 som behandlar utredningsdirektiven, utredningsarbetet, all­männa överväganden, viss motsvarande utländsk rätt och barns behov lämnas dock okommenterade utöver vad som anförts i denna inledning.

Reservationer frän andra vice ordföranden Göran Åstrand (m) och ledamoten Göran Ericsson (m) samt tjänstgörande suppleanterna Margareta Hedelius (m), Anders Nordin (m) och Louise du Rielz-Svenson (m) som till remissens besvarande beslutade överlämna och i huvudsak åberopa förvalt­ningens tjänsteutlålande saml anföra:

"Det måste förutsättas att utredningens förslag skall kunna genomföras inom tillgängliga kostnadsramar genom att andra arbetsuppgifter minskar i omfattning. Om utredningens förslag slutligen utformas så alt detta inte blir möjligt måste staten tillskjuta medel för alt läcka de ökande kostnader­na."

1.19 Göteborgs sociala centralnämnd '

De överväganden som görs och förslag som lämnas i betänkandet tillgodoser i hög grad önskemål som länge funnits att stärka barnens rätt. Utredningen betonar vikten av att de frågor som behandlas blir föremål för en allsidig diskussion innan den slutliga lösningen bestämmes. Intentionerna i utredningen är att se barnet som en individ med egen rätt och ge möjligheter att tillgodose den rätlen. Som en röd tråd genom utredningen går också uppfattningen alt barn själva bör vara med och ha inflytande i frågor som rör dem, dock givetvis i förhållande till deras ålder och mognad. En annan viktig utgångspunkt är att barn bör ha samma ställning oberoende av om deras föräldrar är gifta eller ogifta. Därför föreslår man lagändringar, som gör del möjligt för de flesta föräldrar att ha gemensamt föräldraansvar. "Barn har rätt till båda sina föräldrar". Man ger i utredningen i allmänhet ett huvudförslag och ett eller flera alternativförslag.

' Sociala centralnämnden har som eget yttrande översänt ett inom förvaltningens kansliavdelning upprättat tjänsteutlåtande, tillstyrkt av socialdirektören. Samtliga socialavdelningar har getts möjligheter att lämna synpunkter på utlåtandet. Särskilt samråd har ägt rum med familjerättssektionen och juridiska byrån.


 


Prop. 1981/82:168                                                              38

1.20 Malmö sociala centralnämnd                                               Bilaga 3

Förändringar av samhällsstrukturen, könsroller, normer och ekonomi under 1970-talel har bidragit till all familjebildningen ändrat karaktär. Antalet skilsmässor uppgår nu till hälften av antalet ingångna äktenskap. Allt fier väljer all sammanbo och andelen barn till icke gifta föräldrar har mer än fördubblats och är nu ca 35 %. Betydligt fler barn än tidigare kommer att utsättas för separationskriser och ha relationer till och kontakt med föräldrar som lever åtskilda och med slyvföräldrar. Under senare år har vi fått vidgade kunskaper om barns villkor och behov.

Lagstiftningen inom familjerätten har under 1970-talel strävat efler alt likställa barn till ogifta och gifta föräldrar och alltmer framhäva faderns betydelse för barnet. Föräldrabalken får i sin nuvarande utformning anses hävda en stark föräldrarätl. Utredningen avser att skapa en bättre balans mellan barns och föräldrars behov, rättigheter och skyldigheter, vilket redan anges i den föreslagna beteckningen "Barn- och föräldrabalken". Lagstift­ning brukar oftast bekräfta ett redan befintligt beteende i samhällel. Detta förslag till lagstiftning är emellertid framsynt och avser all påverka människors attityder.

Sammanfattningsvis finner nämnden alt förslagen i betänkandet i huvud­sak tillgodoser den angelägna målsättningen att stärka barnens rättigheter vid familjerätlsliga konfiikler. I vissa stycken anser nämnden att ytterligare utredning är nödvändig innan reformer genomförs särskilt vad avser möjligheter alt vid långvariga fosterbarnsförhållanden överflytta föräldraan­svaret till fosterföräldrarna och förslaget alt mot föräldraansvarigs vilja förordna särskild "kontaktperson".

1.21 Botkyrka sociala centralnämnd '

Allmänt om utredningen och dess avgränsning

I en motion 1975/76:1111 i riksdagen yrkades all man i en arbetsgrupp borde se över hela området för barns rättsliga ställning. Detta med anledning av riksdagens behandling av ny lagstiftning om faderskap och vårdnad. Utredningen har även haft som uppgift alt presentera alternativa förslag till lösningar. Främst skulle man se över reglerna för vårdnad och umgängesräll samt överlämnande av barn. Den har lämnat ell huvudförslag med lagtext och en del alternativa lösningar utan lagtext. Förslaget rör endast födda barn, och hur viktigt det än kan vara att även del ofödda barnets rätt tas tillvara anser utredningen sig inte ha hunnit la med den problemaliken. Inom en del avsnitt har utredningen utgått ifrån den sociala vårdlagstiftning som förekommer i regeringspropositionen om socialtjänsten. Man har också tänkt sig att vid ett senare tillfälle inom utredningen ta upp frågor rörande internationella adoptioner, fosterbarn m. m. Den attitydförändring som behövs för att stärka barnets rättsliga ställning mot vuxna sker inte bara genom lagstiftning, utan också genom information, råd och stöd samt utbildning.

' Sociala centralnämnden har som eget yttrande översänt en inom socialkontoret upprättad tjänsteskrivelse.   '


 


Prop. 1981/82:168                                                                  39

Hur det skall ske har man berört rätt allmänt inom avsnitten eller inle alls. Bilaga 3 Själva utredningen är i sig själv attitydpåverkande. Föräldrabalken föreslås hela barn- och föräldrabalken (BFB), i syfte att spegla dess innehåll. Den har ett avsnitt om grundläggande behov hos barn, som genomsyrar själva lagförslaget på olika sätt. Utredningen har många bra konkreta förslag till förbättringar, men den har också lämnat en del obearbetade frågeställning­ar.

Sammanfattning

-   Registreringen för gemensamt föräldraansvar bör ske automatiskt sedan faderskapet fastställts.

-   Lagstiftningen bör anvisa en skyldighet för föräldrarna att inställa sig för samarbetssamtal.

-   Vid handläggning av remisser från domstolen beträffande interimistiskt beslut om barnets bostad är de föreslagna lidsramarna för snäva.

-   Utredningens förslag om vidgad tjänslemannaddegation i yttranden till tingsrätterna avseende föräldraansvar och umgängesrätt saknar tillräckliga motiveringar.

-   Vid upplösning av gemensamt föräldraansvar föreslås en betänketid på 6 månader även för de som inte är gifta, vilket är väsentligt för att förhindra förhastade beslut.

-   Fosterföräldrarnas möjlighet att få föräldraansvaret överfört på sig vid långa foslerhemsvistelser, även utan att de föräldraansvariga har missbrukat sitt ansvar, stödjer socialkontoret principiellt, men känner viss tveksamhet om inte den här möjligheten skapar onödig oro vid foslerhemsplacering­ar.

-   Utredningen bör återkomma i frågan om hävande av föräldraansvar vid barns sammanboende under äktenskapsliknande former före 18 års ålder.

-   När del gäller barnels rätt till umgänge med fosterföräldrar, bör den möjligheten finnas med i lagtexten, även när de biologiska föräldrarna lever.

-   Förslaget att överföra handläggningen av ärenden rörande verkställighet av dom eller beslut enligt Föräldrabalken 21 kap. från länsrätten till allmän domstol är riktigt.

-   Utredningens förslag om hämtning av barn vid tvister om föräldraansvar och umgängesräll bör utgå ur lagförslaget.

-   Socialkontoret stödjer utredningens principiella och konkreta förslag om barnombud, men saknar motsvarande bestämmelser i samhällsvårdsären-den.

-Förutsättningarna för att utse s.k. kontaktperson är alltför vagt formulerade.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  40

-   Barnombudsman bör inrättas men utredningen bör utveckla frågan om     Bilaga 3 antal, arbetsuppgifter, organisatorisk tillhörighet och huvudmannaskap.

-   Även om del ler sig svårt all heltäckande överblicka de olika lagförslagens effekter innebär de ändrade bestämmelserna i nuläget icke obetydliga kostnadsökningar för kommunen.

1.22     Gotlands kommuns sociala centralnämnd '

Vårdnadsgruppen vid Gotlands Kommuns socialförvaltning har med intresse och tillfredsställelse tagit del av utredningen. Vårdnadsgruppen beslår av 4 socialassistenter, 1 familjerättsassislenl, 1 familjeterapeut och 2 familjerådgivare, vilka alla i sina olika funktioner medverkat i utredningar, samarbetssamtal och handledning vid vårdnadskonfiikler. Vårdnadsgruppen har i uppdrag att svara för socialförvaltningens yttrande och önskar beträffande utredningen anföra följande synpunkter:

Det är positivt att utredningen tagit fasta på dagens kunskap om barns grundläggande behov och att de tankegångar som genomsyrar utredningen så starkt betonar nödvändigheten av att stärka barnels rättsliga ställning och intressen i frågor som rör föräldraansvar och umgängesräll m. m.

1.23     Umeå sociala centralnämnd

Utredningens förslag innebär allmänt en kraftig förstärkning av barnens rättsliga ställning i förhållande till föräldrarna samtidigt som de senares ansvar för att barnet får omsorg, trygghet, fostran och utbildning markeras. Denna förstärkning av barnets rättsliga ställning och samhällets skyldighet att bevaka den kan ej genomföras utan en försvagning av föräldrarnas/ familjens integritet.

För att ta vara på de goda idéer som framläggs i betänkandet rörande barns behov och föräldraansvarels innebörd bör samhällel göra en omfattande satsning på föräldrautbildning för alla blivande föräldrar. Föräldrautbild­ningen kunde på lämpligt sätt knytas till mödravårdscentralerna.

Föreliggande lagförslag synes vara påfallande löst kopplat till förslaget orn socialtjänstlag. Man önskar att det senare lagförslaget vore genomsyrat av samma anda alt hävda barnels rätt som det lagförslag som här behand­lats.

1.24 Ludvika sociala centralnämnd-'

Enligt direktiven är utredningens uppgift att undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns rättsliga ställningar bör tillgodoses bättre.

' Sociala centralnämnden har som yttrande avgett ett av socialförvaltningens vårdnadsgrupp utarbetat förslag till yttrande.

- Vid utarbetandet av yttrandet har personal vid berörda enheter inom socialkontoret medverkat.

 Sociala centralnämndens yttrande har beslutats efter förslag utarbetat av avdelnings­chefen K G Josefsson och familjerättsassistenterna A M Landin och I B Hag-ström.


 


Prop. 1981/82:168                                                                 41

Utredningen har i delbetänkandel tagit upp reglerna i föräldrabalken om     Bilaga 3 vårdnad, umgängesräll och överfiyttning av barn.

Utredningen framhåller att reglerna på ovannämnda områden bör anpassas till de förändringar som skett i samhällel och i familjemönslrel. Genom en omsorgsfull diskussion kring bestämmelserna, som rör förhållan­det mellan föräldrar och barn, kan enligt utredningen föräldrars och andra vuxnas attityder till barn påverkas, vilket behövs om barnels ställning skall förslärkas.

Vi delar denna uppfattning. Reglerna bör i högre grad än f. n. utgå från barnels bästa. Barnen är samhällets viktigaste resurs. Utredningens förslag om namnändring till "Barn- och föräldrabalken" är befogad och synes kunna bidra till den altitydförskjutning som eftersträvas.

För all uppnå förändringar i attityder etc. synes del viktigt med omsorgsfull information om kommande lagändringar samt barns behov och reaktioner vid konfliklfyllda situationer mellan föräldrarna och risker för skadeverkningar hos barnen i samband därmed. Sådan information bör bl. a. innefattas i föräldrautbildning. Vidare bör ökad information ges i grundsko­lan och följas upp på gymnasienivå.

Skolans insatser på detta område bör också stödjas utifrån genom information och diskussion exempelvis inom föreningen Hem och Skola.

1.25 Stockholms läns landsting, förvaltningsutskottet'

Ordförandeberedningen

1 föreliggande betänkande tar utredningen om barns rätt upp och föreslår ändrade regler för vårdnad, umgängesrätt och överflyttning av barn i syfte att anpassa reglerna på dessa områden till förändringarna i samhället och i familjemönstren. Frågan om taleräll och ombud för barnet behandlades också.

Ärendet har remitterats till hälso- och sjukvårdsnämnden, omsorgsnämn­den och sociala nämnden.

Hälso- och sjukvårdsnämnden har vid sammanträde den 12 februari 1980 beslutat ulan eget ställningstagande överlämna ett av bitr. sjukvärdsdirek-lören den 31 januari 1980 avgivet tjänsteutlåtande.

Bitr. sjukvårdsdireklören anser i tjänsleutlåtandel all de föreslagna ändringarna i lagstiftningen utgör en välkommen förbättring för barns rätt och säkerhet. Förvaltningen delar i allt väsentligt sålunda de tankegångar som kommer till uttryck i utredningens förslag. Beträffande ombud och taleräll för barnet ansluter sig hälso- och sjukvårdsförvaltningen till utredningens alternativa förslag om barnassislenl.

' Pörvallningsutskottet har som yttrande åberopat en skrivelse från ordförandebered­ningen, som i detta avsnitt återges i sin helhet under rubriken Ordförandeberedningen. De till skrivelsen bilagda utlåtandena från skilda nämnder återges också här och i följande avsnitt under respektive nämndnamn. Mot förvaltningsutskottets yttrande har anförts två reservationer, i det följande återgivna under underrubrikerna Reservation till förmån för förslag från Olov Lekberg resp. från Gunnar Agrcn. Till förvaltningsutskottets beslut har anslutit sig suppleanterna Forsling. Hallcrby. Kjellgren. Lindahl, Rydberg. Wallensten och Åkerman samt landstingsråden Björsne. Könbcrg och Roscll.


 


prop. 1981/82:168                                                                  42

Omsorgsnämnden har den 14 februari 1980 beslutat uppdra åt ordföranden     Bilaga 3 alt såsom remissvar till förvallningsutskoltet inge av förvaltningen överar­betat tjänsteutlålande nr 3 av den 25 januari 1980, reviderat den 18 februari 1980, med anmälan till nämnden vid nästa sammanträde.

Av tjänsleutlåtandel framgår alt omsorgskontoret ansluter sig till utred­ningens grundtankar. Kontoret trycker särskilt på vad utredningen framhål­ler om barns behov av en mot insyn skyddad sfär.

Sociala nämnden har den 27 februari 1980 beslutat överlämna och åberopa ett av förvaltningskontoret den 18 februari 1980 avgivet tjänsteutlålande.

Ledamöterna i den socialdemokratiska gruppen lät till protokollet anteckna alt de ej deltog i beslutet.

Förvaltningskontoret delar de grundläggande synpunkterna som utred­ningen redovisar. Kontoret finner det angeläget all särskilt framhålla de handikappade barnens speciella situation och understryker alt barnels behov av rehabilitering inte får eftersättas i samband med en kris i familjen. När det gäller reglerna för umgängesräll förordnar förvaltningen allernativförslagel, där föräldrar och barn ges ömsesidig rätt till umgänge med varandra.

Föredragande landstingsrådet Könberg har anfört följande:

Vid remissbehandlingen inom landstinget har remissinstanserna genom­gående ställt sig positiva till utredningens grundläggande synpunkter.

På ett par punkter har utredningens s. k. alternativförslag tillstyrkts framför huvudförslaget. När del gäller frågan om ombud och talerätt för barnet förordnas förslaget om s. k. barnassislenter och ifråga om umgäng­esrätlen tillstyrks förslaget där barn och föräldrar ges ömsesidig rätt till umgänge med varandra.

Jag ansluter mig mot den här bakgrunden till vad remissinstanserna anfört. Jag kan också instämma i de förord som i två fall lämnats för utredningens alternativförslag.

Jag hemställer att ordförandeberedningen måtte föreslå förvaltningsut­skottet besluta föreslå landstinget besluta

all som svar på remissen överlämna och åberopa denna skrivelse.

Ordförandeberedningen biträder föredragande landstingsrådets förslag.

Reservation till förmån för förslag från Olov Lekberg'

1 sitt andra belänkande lar utredningen om barnens rätt upp reglerna om vårdnad, umgängesräll och överflyttning av barn.

Vi delar utredningens uppfattning att föräldrabalken inle ändrats i takt med den samhällsförändring som sketl och därför inte heller anknutits till den förändrade synen på barns behov och villkor. En förändring av lagstiftningen skall medföra att barnens rätt lyfts fram. Flera av utredningens förslag är här rikliga.

Utredningen pekar dock själv på de begränsningar en ändrad lagstiftning innebär för att reell stärka barns ställning. Vi är medvetna om detta och vill därför understryka behovet av att olika samhällsinsatser för barnfamiljer som barnomsorg, föräldraförsäkring, ekonomiskt stöd av typ barn- och

I Reservation av s-ledamöterna  med instämmande av suppleanterna Andersson, Farm. Rinsholm och Slrömberg.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  43

bostadsbidrag byggs ut för att stärka barnen och deras föräldrar. Då ökar     Bilaga 3 möjligheterna för båda föräldrarna att praktiskt dela ansvaret för försörjning och barnens uppfostran.

När lagstiftningen om vårdnad, umgängesrätt och överflyttning av barn förändras måste utgångspunkten vara att lagen ska vara ett slöd i kritiska situationer. Inte minst i situationer där föräldrarna inle kan talas vid om barnens situation eller i familjer där förhållandel mellan föräldrarna inte är jämställt och där familjemönstret fortfarande är djupt traditionellt. Lagstift­ningen skall också fungera för alla de familjer som inte har för vana alt tala om problem. Det batteri av olika former av samtal som utredningen förespråkar kan inle bli det enda sätt pä vilket samhället kan ställa upp för att stödja barnfamiljer i kris. Lagstiftningen fär inle heller utformas så att de föräldrar som genom brist på utbildning, kulturell bakgrund och liknande har svårigheter alt genomföra olika former av krissamtal ska riskera starkare ingrepp från samhällets sida än om lagen inte erbjudit sådana möjligheter. Utredningen har inle analyserat detta tillräckligt. Underlaget kan därför leda till att en ny klasslag införs.

Utredningen presenterar sina förslag samtidigt som den nya socialtjänst­lagen är föremål för riskdagsbehandling. Bärande tankar i den reformen är dels en helhetssyn på de problem socialtjänsten ska möta dels ett ökat utbud av samhällets stödåtgärder i syfte att erbjuda människor sådan hjälp i kritiska situationer som de själva finner meningsfulla.

Erfarenheterna från de sociala centralnämnderna tyder på att barnavårds­ärenden fått större utrymme nu i en samlad nämndorganisalion än de haft i de tidigare barnavårdsnämnderna.

Delvis har detta skett pä bekostnad av nykterhetsvärden. Mot bakgrund av de begränsade resurser som finns för utbyggnad av den nya socialtjänsten vill vi peka på behovet av en utbyggd nyklerhetsvård. Den kommer också att förbättra situationen för barn som lever i mycket utsatta situationer.

Utredningens förslag kräver en omfattande förstärkning av resurserna för familjerådgivning, kristerapi och speciella tjänstemän med uppgift alt bevaka barnens situation. Förstärkningarna måste bli omfattande om de i lagförslagen angivna stödåtgärderna ska bli meningsfulla och inte enbart formella förordnanden såsom många gånger var fallet med de tidigare barnavårdsmännen. Delta måste analyseras närmare innan lagen förändras. 1 annat fall kommer människor i konflikt bara all möta mer byråkrati och utdragen handläggning än ett verkligt slöd. Kostnaderna för en utbyggnad blir betydande. Vi motsätter oss all lagen ändras om inle riskdagen garanterar att en rejäl utbyggnad av stödåtgärderna kan genomföras.

En föreslagen ny bestämmelse är att föräldraansvaret i vissa situationer ska kunna flyttas över frän en förälder till annan person utan att föråldern i och för sig är olämplig alt ha föräldraansvaret. Utredningen nämner bam i fosterhem där en överflvltning inte är förenligt med barnets bästa. Detta kan medföra ökade svårigheter all komma överens om önskvärda frivilliga placeringar i fosterhem. Det måste finnas bättre möjligheter än i dag all skydda barn mot hämtningar från fosterhem.

Men innan man ökar möjligheterna till överflyttning av föräldraansvaret måste man göra klart för sig vilket stöd samhällel i så fall är skyldigt ge föräldrar som frivilligt placerar sina bam i fosterhem för att de ska kunna ha en god kontakt med barnen under fosterhemsplaceringen. Dessa insatser blir betydande och ställer ökade krav pä fosterhemmen. Redan i dag har vi i Stockholms län stora svårigheter att rekrvtera fosterhem.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  44

Reservation  till förmån för förslag från Margö Ingvardsson     Bilaga 3

Se avsnitt 3.3.27.

Hälso- och sjukvårdsnämnden'

Barnets rätt förefaller kanske självklar för de flesta vuxna i vårt samhälle där alla i princip har rätt till trygghet beträffande arbete, bostad, rättshjälp, socialhjälp, vård vid sjukdom och ålderdom, jämlikhet m. m.

Beträffande barns rätt är en vanlig tolkning att föräldrarnas skyldigheter är delsamma som barnets rättigheter, vilket också har sin giltighet i flera avseenden. För alt tillgodose barnels rätt i den delen måste föräldrars och andra fostrares liksom samhällets skyldigheter klargöras och läggas fast i lagar och föreskrifter.

Gällande lagar och föreskrifter kan inle anses vara tillfredsställande utformade i detta hänseende. Inte heller barnavårdslagen kan sägas skydda barnet och tillgodose barnets rätt i alla delar. Utredningens syn pä barns rätt innebär en vidgning av barnens skydd och rättigheter i förhållande till vad som i dag finns reglerat i föräldrabalken och barnavårdslagen.

Föräldrarnas rätt till umgänge med sina barn bör uttryckas som barnels rätt till umgänge med sina föräldrar och utredningens förslag präglas här av en perspektiv förskjutning till barnels förmån.

För alla som arbetar med barn utgör förslagen till ändringar i lagen en välkommen förbättring för barns rätt och säkerhet. Om lagändringarna ska fä genomslagskraft och bli verkningsfulla krävs framför allt en bearbetning och förändring av attityder på alla nivåer, såväl hos handläggare av värdnadsfrågor som hos allmänheten. Ell starkt uttryck för en önskad attitydförändring ligger redan i förslaget att benämningen "föräldrabalk" och "vårdnad" byts ut mot "barn- och föräldrabalk" och "föräldraan­svar".

De kategorier inom hälso- och sjukvårdsnämnden som närmast berörs av frågor som gäller barn är barnhälsovårdens och barnsjukvårdens personal. Vårdnadsmälsutredningar, omhändertaganden och fosterbarnsärenden är undantagslöst känsliga och svåra för alla inblandade. Särskilt svåra är fall där det gäller att skilja föräldrar och barn ät samt bedömningar och åtgärder vid misstänkt barnmisshandel.

Utredningen betonar när del gäller förstärkning av barns rätt, att barnets intressen ska tillförsäkras bevakning i någon form. Flera möjliga lösningar härtill presenteras.

Förvaltningen delar i allt väsentligt de tankegångar som kommer till uttryck i utredningens förslag. Den lagstiftning som finns på området motsvarar inte de krav man med dagens synpunkter på barns behov har rätt att ställa. Det är angeläget all barnens rättsliga ställning stärks och att deras intressen bättre las tillvara i konflikter mellan föräldrar, barn och samhäl­le.

Det är förvaltningens förhoppning alt den kommande föräldrautbildning­en skall kunna bidraga till en ökad förståelse för barns grundläggande behov: behov som i första  hand bör tillgodoses av föräldrarna.  Även sådana

' Nämnden har utan eget ställningstagande överlämnat ett av bitr. sjukvårdsdirektö­ren avgivet tjänsteutlålande.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  45

samhällets företrädare som har att ta ställning i frågor som gäller barns Bilaga 3 framlid måste emellertid ha barnens intressen i förgrunden vid sina överväganden och beslut. Konflikter mellan föräldrar innebär ofta en påfrestning för barnet och kan även inverka negativt på dess utveckling. Det ligger därför i barnets intresse att föräldrarna när så behövs får hjälp all lösa sina konflikter genom slöd av andra människor i sin omgivning och av samhällel.

Omsorgsnämnden

Vi delar utredningens mening all föräldrabalken inte ändrats i takt med den samhällsförändring som skett och därför inle heller anknylils till den förändrade synen på barns behov och villkor. Själva namnet föräldrabalk betonar alltför starkt föräldrarnas rätt och skjuter barnets rätt i bakgrunden. Vi stöder utredningens förslag all balkens namn ändras till barn- och föräldrabalken (BFB).

1 remitterade delbetänkande tas särskilt reglerna om vårdnad, umgänges­räll och överflyttning av barn upp till prövning. Alla förslag till ändring och komplettering av dessa syftar till all stärka barnets rättsliga ställning, liksom förslaget att barnet får oinskränkt talerätl i de flesta domstolsärenden via ett barnombud. Inte minst i rällslvister kan barnet vara i behov av ytterligare stöd och hjälp från någon utomstående som kan koncentrera sig uteslutande på barnets intresse och i förekommande fall vara förmedlande länk mellan barnet och barnombudel. Vi delar utredningens uppfattning alt detta lämpligen kan ske genom att bygga ut den av socialulredningen föreslagna kontaktmannafunktionen. Vidare anser vi att utredningens förslag om en särskild tjänsteman, som har till uppgift att ge allmänheten råd i olika barnfrågor och handleder kommunens kontaktpersoner, på ett bra sätt knyter ihop samhällets och den enskilde samhällsmedborgarens intresse av all skydda barnen.

Utredningen framhåller vad gäller bestridandel av kostnaderna för betänkandets förslag, alt eftersom del enligt gällande lag åligger kommun­erna att verka för all barn växer upp under trygga och goda förhållanden är del naturligt alt merparten av kostnaderna läggs på kommunerna. Vi instämmer helt i detta.

Sociala    nämnden

Sociala nämnden svarar inom landstingsområdet för barnhemsvård, familjerådgivning, vård och behandling av rörelsehindrade barn och ungdomar, psykiskt barn- och ungdomsvård (PBU) samt rehabilitering och arbetsanpassning. Verksamheten omfattar främst vård och behandling av barn och ungdomar i åldern 0-20 år med psykiska och/eller sociala problem eller rörelsehinder saml familjer med samlevnadsproblem. Inom verksam­heten finns både öppen och institutionell verksamhet.

Förvaltningen delar de grundläggande synpunkter som kommittén redo­visar i betänkandet beträffande barns rättsliga ställning. Förvaltningen har i det följande begränsat sig till frågor som bedöms vara av särskild betydelse för sociala nämndens verksamheter.

Kommittén lar i följande nio punkter upp barnels grundläggande behov.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  46

-     Barn behöver omvårdnad och skydd                                        Bilaga 3

-     Barn behöver människor som de kan ta emot kärlek av och ge kärlek till

-     Barn behöver ett stabilt och varaktigt förhållande till föräldrar

-     Barn  behöver  utvecklas  i  en  miljö  som  tillgodoser  dess  behov  av stimulans

-     Barn behöver föräldrars hjälp med all sätta gränser för sill handlande

-     Barn måste fä känna att de behövs och all de får ta ansvar

-     Barn behöver få påverka sin situation

-     Barn behöver efter hand frigöra sig från sitt beroende av föräldrarna

-     Barn har behov av samhörighet med båda föräldrarna även om dessa är i konfiikl med varandra

Redovisningen av barns grundläggande behov finner förvaltningen mycket
värdefull. I likhet med kommittén anser förvaltningen alt en lagstiftning om
barns rättigheter bör utgår från dessa behov. Del bör dock framhållas att
innebörden i olika begrepp kan tolkas olika beroende på läsarens kunskaper,
kulturmönster, emotionella förutsättningar m. m. Så t. ex. kan sannolikt
frågor som gränssättning i barnuppfostran uppfattas olika liksom barns rätt
att själv få la ansvar med hänsyn till ålder, utvecklingsnivå, allmänna
förmåga m.m.
                            i

Som framgår av ovanstående anges i första punkten barns behov av omvårdnad och skydd. Förvaltningen finner det angeläget all man för den stora gruppen barn med olika former av handikapp beaktar den speciella situation dessa barn lever i. Barnets behov av habilitering får inle eftersättas i samband med en kris i familjen.

Av avgörande betydelse är vilka resurser samhället kommer all ställa till förfogande för all hjälpa barn och föräldrar att förverkliga innehållet i lagförslaget. Enligt förvaltningen kan den i annat sammanhang beslutade föräldrautbildningen bli ett värdefullt instrument. Föräldrautbildning och annan allmän upplysning om barnets biologiska och psykosociala utveckling och allmänna känslomässiga behov måste utformas så all lagförslagets intentioner förverkligas. Härutöver vill förvaltningen dock framhålla att ökade resurser även erfordras för enskild rådgivning om syftet med föreslagen lagändring i verkligheten skall uppnås.

1.26   Svenska kommunförbundet

Vår nuvarande föräldrabalk präglas av en stark föräldrarätl och av ett materiellt tänkande när del gäller barns behov. Utredningens principiella synsätt innebär att barnets rätt och barns psykologiska behov skjuts i förgrunden, vilket styrelsen också ser som angeläget.

1.27    Landsorganisationen i Sverige (LO)

Utredningen har haft till uppgift att undersöka i vilka fall och på vilket sätt barns rättsliga ställning bör stärkas. I betänkandet har förslag framlagts, som innebär en anpassning av reglerna om vårdnad, umgängesrätt och överflytt­ning av barn, till de förändringar som skett i samhällel och i familjemönslrel och med utgångspunkt i att barnets bästa skall tillgodoses.

LO ställer sig positiv till grundtankarna i ulredningsbelänkandel. Det finns dock anledning att vara tveksam inför de förhoppningar som utredningen ställer till möjligheterna aft påverka attityder genom att byta ord och uttryck i


 


Prop. 1981/82:168                                                                  47

lagstiftningen. Attityder utvecklas inle som resultat av formuleringar i      Bilaga 3 lagtext utan ur de livsvillkor människor lever under. Det innebär i detta fall att barns och föräldrars ekonomiska, sociala och kulturella livsvillkor måste förändras för alt attityderna skall kunna ändras.

Debatten om barnens rätt har i en del sammanhang fått en slagsida på så vis all barnen ses alltför skilda från de sociala sammanhang de lever under. Detta lyser till vissa delar igenom även i denna utredning. Idén om barnen som självständiga individer får inte drivas för långt. Då kan man hamna i en situation där del ställs orimliga krav pä ställningstaganden från barnen till hur de vill alt relationerna till föräldrar och andra vårdnadshavare skall utformas. Delta problem kan i sin tur lätt leda till att vad som är bäst för barnen skall avgöras av utomstående sociala och psykologiska experter och där beslut alltför ofta fattas i rättsliga och andra myndighetssammanhang. Utgångs­punkten måsle ändå vara att samhälle och enskilda i första hand skall stödja den sociala enhet där barnen vistas så att barnens legitima behov kan tillgodoses där.

1.28    Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Ett flertal utredningar om barns och i viss mån föräldrars situation, har under de senaste åren initierats från regering och riksdag. Vissa förändringar har också genomförts, men trots delta far många barn illa. Hos barnen visar sig delta i psykiska problem, störningar etc, som också uppmärksammats i utredningar och undersökningar. En stor del av de barn som har problem har också föräldrar med problem. Detta innebär alt man inle på allvar kan förbättra barnens situation, ulan att angripa föräldrasituationen.

Utredningen om Barnels rätt har i detta delbetänkande tagit upp frågor rörande vårdnad, umgängesräll, barnels talerätt, kontaktperson för barnet m. m.

TCO anser del helt riktigt att dessa frågor las upp med utgångspunkt från barnes rätt och behov. TCO ifrågasätter dock hur stor effekt de olika förslagen kommer att få för barnen.

1.29    Centralorganisationen SACO/SR

Barnets bästa

I Socialutredningen gavs förslag till lagtexländringar om barns rätt till en trygg och utvecklingsbefrämjande uppväxt. Som många remissinstanser framhållit, utgick man där ifrån föräldrarnas och familjens situation och betonade viklen av all familjen fick slöd och hjälp. 1 propositionen om Socialtjänsten (1979/80:1) har man också i stor utsträckning haft hela familjens bästa för ögonen, även om en del ändringar gjorts vad beträffar barnets specifika situation. Dock har man i inget av dessa förslag sett problemen ur barnels synpunkt och det finns risker att barnels rätt därigenom inle tillräckligt tillvaratas.

I utredningen om Barnets rätt utgår man konsekvent från vad som är del bästa för barnet. SACO/SR anser det lovvärt, att man i takt med förändringar i familj och samhälle börjat uppmärksamma barns rått och behov pä ett sätt, som tidigare ej sketl, då lagstiftning beträffande barn endast fanns i föräldrabalken med självklar betoning på föräldrars rätt gentemot barnet.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  48

Genom att i stället utgå från barnens grundläggande behov, mognadsgrad Bilaga 3 och intressen och betrakta barnen som självständiga individer med rättska­pacitet innebär del en klar brytning med tidigare rättssilualion. Del är positivt att delta synsätt förs in i barn- och föräldrabalken genom 6 kap. 1 §: "Barn har rätt till omsorg, trygghet och förståelse". Sådana tankar och med förslag till åtgärder för också SACO/SR fram i sitt av kongressen nyligen antagna familjepolitiska program.

Trots en betoning i många sammanhang av barnels ålder och mognad är det ibland oklart vad utredningen avser särskilt i de allmänna grundsatserna. Det hade blivit lättare att la ställning till lagförslag och kommentarer om man tydligare skilt på olika åldrar hos barnen. Om den inle vill använda termer av typen förskolebarn, barn i förpuberteten respektive puberteten kunde den åtminstone ha angivit "yngre" barn och "äldre" barn. Man riskerar annars att bli missförstådd. Ell exempel: Utredningen påpekar, att föräldrarnas rätt att bestämma över sina barn ej bör gälla oinskränkt, såsom nuvarande lagstiftning anger. . . . "barnet bör myckel tidigt ges möjlighet att få påverka sin situation i egna angelägenheter för att på så sätt vänja sig vid att fatta beslut och stå för de följder de för med sig. Härigenom torde barnet även ges den insikten att varje människa har rätt till en åsikt och att frihet i detta hänseende leder till ansvar". SACO/SR vill helt instämma i de tankegångar som här framförs och menar att utredningen på ett förtjänstfullt sätt ställer krav och visar vägar för att förbättra situationen för barnen i dagens samhälle. Samtidigt menar SACO/SR att eftersom utredningen inte skilt på olika åldrar hos barnen är det en olycklig formulering. Det är orimligt att ställa sådana krav på små barn, särskilt "slå för dess följder". Små barn måsle respekteras som barn, vilket bl. a. betyder alt man inte ställer samma krav på barnels bestämmande över sin egen situation som pä vuxna, bara för att barnet skall ha samma rättigheter som alla andra.

1.30    Moderata Kvinnoförbundet (MKF)

Moderata Kvinnoförbundet MKF ser mycket positivt på det initiativ, som ligger bakom utredningen kring "Barnets rätt-2 Om föräldraansvar m. m". Det är otvivelaktigt så, att lagstiftningen kring barns rätt inte på något sätt står i överensstämmelse med den i mänga fall omvälvande utveckling som skett beträffande barns vardag, deras familjeförhållanden etc. Inte heller har lagstiftningen hunnit kapp den forskning om barns behov, som lagts fram under de senaste decennierna. Vi har i dag en mycket större kunskap om barns behov, en kunskap som måsle komma fram och las tillvara i lagstiftningen.

MKF vill därför understryka vikten av att samtliga förslag, som skall läggas fram som grund för kommande lagstiftning vad beträffar förhållandet barn-föräldrar/annan fostrare hela liden måste utgå från barns behov och låta dessa gå före andra intressen.

1.31    Centerns Kvinnoförbund (CKF)

Centerns Kvinnoförbund ser betänkandet som ett viktigt första steg pä väg när del gäller barns rättigheter. Frågan om barns rättigheter kommer med all sannolikhet alt bli en av de stora fråcorna för 1980-lalet.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  49

Sedan föräldrabalken 1949 har samhället förändrats och föräldrabalken     Bilaga 3 speglar i dag en förgången lids uppfattning.

Barns rätt berör dels sociala frågor, dels juridiska frågor.

CKF ser därför med tillfredsställelse att Socialminister Karin Söder i 1979 -1980 års budgetproposition tagit ett samlande grepp kring de sociala barnfrågorna genom all inrätta ell barnmiljöråd.

CKF finner det nödvändigt att arbetet vad gäller barns rätt fortsätter. Inte minst viktigt är att principdebatten om barns situation fördjupas. För att öka kunskaperna om barns rätt och situation finner Centerns Kvinnoförbund det angeläget att forskningen på området intensifieras och därför bör också en särskild tvärvetenskaplig professur inrättas för detta.

Enligt vår uppfattning hade del varit önskvärt att man i betänkandet hade redovisat mer av de överväganden som måsle ha gjorts med utgångspunkt frän barns olika åldrar. Gränsdragningarna är naturligtvis svåra eftersom barns mognadsgrad är så olika men måste ändå diskuteras.

Barns rättigheter - sedda ur juridisk synpunkt - är ett komplicerat område med tekniska regelsystem som griper in i varandra. Dessa får dock inte hindra en analys och ell arbete för att på bästa sätt tillvarata barns rättigheter.

Utgångspunkt för vidare utredning måste vara grundlagen, enligt vilken barnen har samma skydd vad gäller fri- och rättigheter som vuxna har.

JO har framhållit att barn bör ges större möjligheter än de har i dag att utöva sina medborgerliga fri- och rättigheter.

Alla ställningstaganden bör ske utifrån barnens situation och med hänsyn till barnens bästa. Vi instämmer i utredningens förslag att barnen skall ges ökad rätt att lägga synpunkter på sin situation.

Centerns Kvinnoförbund instämmer också i grundtanken i utredningens förslag all vårdnaden om barnen blir båda föräldrarnas ansvar.

1.32    Folkpartiets kvinnoförbund (FPK)

Inledningsvis vill förbundet betona all del är väsentligt att reglerna om vårdnad, umgängesräll och överflyttning av barn nu anpassas till de förändringar som sketl i samhällel och i familjemönslrel. Föräldrar har huvudansvaret för att barns behov tillgodoses. Barn bör mycket tidigt få möjligheter alt påverka sin egen situation. Del är därför viktigt att föräldrarna inle, som nuvarande lag säger, har oinskränkta möjligheter alt bestämma.

Rent allmänt anser förbundet att de framlagda förslagen är bra. Klara framsteg är gjorda, även om mycket återstår, för att hävda barnets rätt och intressen. Överhuvud kräver det ändrade belraktelsesältet där barnen jämställs med sina föräldrar alt barnens mening efterhörs och att barnens situation undersöks i större utsträckning än i dag. För all denna attitydför­ändring hos föräldrar och andra vuxna skall kunna uppnås fordras information och utbildning av berörda parter.

1.33    Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund (SSKF)

Utredningens första betänkande ledde till förbud mot aga. Detta andra betänkande är en utökning av barnets rätt och vi kan tillstyrka delsamma, då del ligger i linje med våra strävanden till barns möjligheter att utvecklas under så gynnsamma förhållanden som möjligt.

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 168


 


Prop. 1981/82:168                                                             50

1.34                                                                                               Moderata Ungdomsförbundet      Bilaga 3

I detta yttrande avser vi att begränsa oss till synpunkter på de för vår del mest intressanta avsnitten. Del innebär dock inle alt vi för varje övrigt avsnitt ställer oss bakom utredningens förslag.

Inledningsvis vill vi poänglera att vi ser positivt på all barnens situation om än sent om sider nu har blivit föremål för närmare granskning av en rad utredningar.

Vi instämmer med utredningen i alt reglerna om vårdnad, umgängesrätt och överflyttning av barn bör anpassas till de förändringar som skett i samhället och i familjemönstret. En viktig princip måste då också vara alt nya regler tar hänsyn till det enskilda barnels bästa.

1.35    Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU)

FPU hälsar utredningens betänkande med glädje. Barnens ställning måsle stärkas, både i samhällel och gentemot föräldrarna. Del är dags all bryta föräldrarnas oinskränkta makt över sina barn. Ell barn är en frislående människa med egna rättigheter, inte en ägodel till sina föräldrar. Utredning­en har en lång rad mycket bra förslag för att driva utvecklingen i en sådan situation. Del är vår stora förhoppning och absoluta ståndpunkt att ett lagförslag i betänkandets anda ska läggas fram.

Vi vill nedan uppmärksamma de viktigaste punkterna i förslaget och dessutom ta ställning till de alternativ som utredningen lagt fram.

Avslutningsvis vill vi återigen uttrycka vårt starka stöd för tankegångarna i belänkandet och betona viklen av att stärka och befästa barnens rätt i samhället.

1.36 Sveriges advokatsamfund

Advokatsamfundet anser att utredningens förslag trols den lovvärt höga ambitionsnivån både formellt och innehållsmässigt uppvisar sådana brister, all det inte bör i sin nuvarande form läggas till grund för lagstiftning.

Enligt samfundets mening tillämpas gällande lag av domstolarna på sådant sätt att barnets bästa i önskvärd utsträckning tillgodoses. Samfundet ifrågasätter därför om lagändringar i syfte att få till stånd sådana attitydför­ändringar, som utredningen säger sig eftersträva, över huvud är påkal­lade.

1.37 Sveriges domareförbund '

På senare tid har synen på barn och på förhållandet mellan föräldrar och barn starkt förändrats. Mot bakgrund av den kunskap som numera finns om

1 Deltagare: Hans B Andersson, ordf., Ulf Ankarloo. Carl-Gustaf Grotander, Bodil Hulgaard, Bo Lenter, Ulla Ljungh-Hoff. ref., Anders Palm, Hans Sjöberg, Anders Stendahl. Lars Svensson och Lars-Erik Tillinger. Skiljaktig mening, se avsnitten 6.35 och 7.33.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  51

barns behov och intressen har utredningen på ett förtjänstfullt sätt lagt fram     Bilaga 3 olika förslag till en lagstiftning som bättre än hittills skall tillgodose barnets rätt. Stark tonvikt har därvid lagts på bägge föräldrarnas ansvar för sina barn och på barnets bästa.

Förbundet har inte i detalj granskat föreslagna lagtexter.

1.38     Svenska Läkaresällskapet

Svenska Läkaresällskapet får efter hörande av bl. a. sina sektioner för barn- och ungdomspsykiatri, pediatrik och skolhygien saml psykiatri anföra följande.

Sällskapet finner del lovvärt att man i takt med förändringar i familj och samhälle börjat uppmärksamma barns rätt och behov på ett sätt som tidigare ej skett, då lagstiftning beträffande barn endast fanns i föräldrabalken med självklar betoning på föräldrars rätt gentemot barnet. Barns egna rättigheter bör stärkas vid familjerättsliga konflikter och i fall av omplaceringar på grund av samhällsvård. Sällskapet har därför med glädje noterat utredningens förslag om ny benämning av lagen till "Barn- och föräldrabalken". Sällskapet finner, alt förslagen i belänkandet i stort tillgodoser målet att stärka barnens rättigheter i olika konfliktsituationer.

1.39    Föreningen   Kommunal-   och   landstingsanställda   familjerådgivare
(KLFR)

Vi tycker det är positivt alt betänkandet kommit till stånd och åstadkom­mit en fokusering på barnets förhållanden och villkor. Barnens behov har på senare lid ofta blivit eftersatta i det sociala arbetet enligt helhetssynen.

Som framgår av ovanstående tycker vi att lagförslaget till övervägande del är bra. Vi är dock övertygade om att många av de goda intentionerna i lagförslaget inle går att genomföra enbart genom lagstiftning utan de måsle åtföljas av en intensiv upplysning och undervisning på alla nivåer. Del är nödvändigt att människor får kunskap om barns rättigheter och behov samt de påfrestningar som en separation alllid innebär för såväl barn som vuxna och kännedom om de förebyggande resurser samhället har att erbjuda vid familjekonflikler. Detta möjliggör en attitydförändring, som vi menar, är en nödvändig förutsättning för all den aktuella lagen skall kunna tillämpas.

1.40    Delegationen för familjerådgivning

Under detta århundade har åtskilligt skrivits om barn och deras behov och man har ansett 1900-talel som barnets århundrade. Trots detta är barnen fortfarande en utsatt grupp ofta utlämnad till vuxnas godtycke och utan möjligheter alt själva påverka sin situation. Barn växer upp pä de vuxnas villkor. Det är därför av största vikt att samhällel klart utsäger och i lagen formulerar barnens rätt till fysisk och psykisk omsorg, trygghet, förståelse för sina särskilda behov och förutsättningar saml deras rätt till fostran och utbildning.

Inle bara föräldrar utan alla vuxna bör skaffa sig kunskaper och insikt om betydelsen av att barnens grundläggande behov blir tillgodosedda.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  52

Utredningen drar ej upp några detaljanvisningar rörande uppfostran utan Bilaga 3 nöjer sig med att påpeka att en målsättning bör vara att hjälpa barnet till att ta ansvar för sig själv och visa hänsyn till andra. Här kommer också föräldrarnas behov in i bilden. För all de skall orka med att engagera sig för sina barn. har de också rätt att få leva ell liv som i rimlig utsträckning tillfredsställer dem själva. Det måsle här bli en strävan efler jämvikt och balans både när del gäller barns och vuxnas behov.

1.41 Barn-  och  ungdomspsykiatriska  kliniken,  Östra  sjukhuset,  Göte­borg'

Under det senaste årtiondet har ökade kunskaper om barn och barns behov medfört en förändrad syn på förhållandet mellan föräldrar och barn. Runt om i världen har denna kunskap salt spär i lagstiftning rörande barn och handläggning av mål rörande vårdnad, umgänge och placering av barn. Utredningen lar nii på ett förtjänstfullt sätt upp dessa internationella tongångar och försöker se förhållandena ur barnets synpunkt ulan att för den skull bli alltför radikal i sina förslag. Utredarna är väl medvetna om att de djupt rotade föreställningarna om föräldrars rätt till sina barn behöver lång tid av påverkan och allmän attitydförändring för all övergå i ett erkännande av barnet som självständig individ med egna rättigheter.

1.42 Svenska föreningen för barnpsykiatriska kuratorer

Vi finner det mycket positivt att utredningen utgår från dagens kunskap om barns grundläggande behov liksom all utredningen helt igenom så starkt betonar barnets bästa i samband med frågor om umgänge och föräldraan­svar. Barns grundläggande behov är ytterst vikliga saker som vi, som barnpsykialriska kuratorer, många gånger får anledning att tänka över, då vi ofta möter barn som myckel bristfälligt får dessa behov tillfredsställda. Utredningen beslår dock av så många förslag, alternativ och reservationer att man blir förvirrad och får svårt att skilja mellan dem och förslå konsekven­serna.

1.43 Sveriges skolkuratorers förening

Delbetänkandel tar upp reglerna om vårdnad (föräldraansvar), umgäng­esrätt och överflyttning av barn.

Endast kortfattat beskrivs den verklighet som finns bakom att nästan var annat barn i Sverige i dag drabbas av sina föräldrars skilsmässa. Vi anser att detta är en mycket olycklig utveckling och en katastrof för våra barns trygghet. Många samhällsinsatser inom skilda områden behövs för att motverka denna utveckling såsom arbetsmarknadspoliliska åtgärder, utbyggd barnomsorg, föräldrautbildning, attitydförändringar i samlevnads­frågor m. m.

Vi ställer oss mycket positiva till att barns rättsliga ställning stärks. 1 vårt

I Yttrandet har utarbetats av klinikchefen i sarhråd med kurator och psykolog. Styresmannen för sjukhuset har förklarat sig uppleva de synpunkter som framförs i vttrandel som mycket beaktansvärda.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  53

dagliga arbete är vi ofta vittnen till alt barn far illa av all alltför stor hänsyn las     Bilaga 3 till föräldrars behov och känslor.

Det är rikligt alt förebyggande, stödjande insatser sätts in för alt förbättra dåliga familjesituationer, men det finns en gräns för hur långt man kan utsträcka dessa insatser ulan att barn kommer i kläm. Det är viktigt att stödjande åtgärder sätts in i ell så tidigt skede som möjligt, vilket bl. a. kan ske genom ökade sociala insatser i och via skolan.

Vi vill nu närmare kommentera några av utredningens förslag.

1.44 Föreningen BRIS - Barnens Rätt I Samhället

Vi vill uttrycka vår stora uppskattning av betänkandets anda och mening samt utredarnas vilja att sätta barnet i centrum och ge det en väsentligt förstärkt rättslig ställning i många livsavgörande situationer.

Betänkandet ger ullryck för en förändrad syn på barnet och låter den ökade psykologiska kunskap vi har i dag om barnet, dess olika behov och utvecklingsstadier, vara vägledande vid utformningen av lagtexten. Detta nya synsätt har också fört med sig alt man i en mängd situationer strävar efler all lösa Ivisligheter kring barn utan rättsligt förfarande. 1 stället skall annat slöd ges ål familjer i kris så alt de själva skall la ansvar för och finna en lösning pä sina problem. Sålunda välkomnar vi varmt förslagen om samarbetssamtal vid Ivisligheter om vårdnaden, möjligheten att tillsätta kontaktperson för barn även mot föräldrarnas vilja, medlare i frågor rörande överlämnande av barn samt den barnombudsman som genom sina insatser skall bidraga till förbättrade villkor för barn.

Vi vill i detta sammanhang poängtera vikten av att nya resurser verkligen ställs till socialnämndens förfogande för att uppfylla dessa reformer i enlighet med utredarnas intentioner. Förutom de rent mänskliga vinster som reformerna rätt genomförda kommer att ge i form av mindre svåra konflikter vid skilsmässor, färre ångestskapande situationer för barn etc., så kommer de samhällsekonomiska vinsterna såsom minskade kostnader för utredningar och domstolsbehandlingar vid tvister kring föräldraansvar, minskad vård av psykiska störningar och minskal behov av övriga samhällsinsatser åt såväl barn som vuxna att täcka de kostnader de nyinrättade tjänsterna inom socialförvaltning och domstolsväsende innebär.

Barnet behandlas i betänkandet som en fullvärdig individ med tillgång till de mänskliga rättigheter som för vuxna individer länge ansetts självklara. Vi ser det som väsentligt all barn på detta sätt görs mer jämlika i rättsligt hänseende. I dagens storstadssamhälle har den lilla familjeenhelens isolering ökal, vilket bidrar till all barnet mer och mer utlämnas ål föräldrars godtycke och kommer utom räckhåll för den sociala kontroll som tidigare fanns med som en naturlig del i samhällsbilden.

Principiellt ställer sig BRIS alltså bakom betänkandet och stöder det. Vi anser emellertid all lagtexten i vissa fall kunnat få en klarare skrivning för att undanröja alla tveksamheler om utredarnas intentioner. Lagtexten har en viktig uppgift som information och kan, när den är tydlig och insiktsfull, ge uppslag till lämpliga handlingsnormer och åtgärder.

De justeringar av lagtexten som BRIS föreslår i det följande grundar sig på faktisk erfarenhet av var behov av kompletterande lagstiftning är för handen. Genom vårt arbete med uppföljning av anmälningar om barn som far illa har vi inom föreningen samlat en bred erfarenhet om situationer där barns behov och intressen kommer i kläm. Vi kan därför la fram konkreta händelser som pekar på viklen av de föreslagna ändringarna och förtydligandena.


 


Prop. 1981/82:168                                                              54

1.45                                                                                              Rädda Barnens Riksförbund        Bilaga 3

Reglerna för vårdnad, umgängesräll och överfiyttning av barn har granskals i detta betänkande och utmynnat i dels ett huvudförslag med lagbestämmelser dels några alternativa förslag till lösningar i vissa frågor. Arbetet har gått ut på att anpassa lagstiftningen till dagens samhälle och till den nya syn på barn och barns behov, som nu råder.

I vårt svar har vi valt all följa rubriksättningen i utredningens samman­fattning utan att gå in i delaljgranskning av förslaget.

1.46    Föreningen Familj och Rätt (FoR)

Liksom i tidigare remissvar har FoR uppehållit sig relativt kortfattat kring förslag där uppfattningarna överensstämmer med utredningens. På många punkter är dock FoR synnerligen betänksam för alt inle säga mycket kritisk till utredningens förslag. Anledningarna till detta torde framgå i de separata avsnitten men redan här vill påpekas, att FoR anser del närmast häpnads­väckande all utredningen inle tagit fram ell signifikant bakgrundsmaterial i form av statistik m.m.

Än mer anmärkningsvärt är att vid kontroll av de faktauppgifter som undantagsvis lämnas finner man sällsynt grova fel. Som exempel kan nämnas att utredningen påstår alt antalet tvistiga vårdnads- och umgängesmål utgör ca 2 000 per år. I själva verket är det rätta antalet över 4 000. Varken fiertalel remissinstanser eller senare beslutsfattarna torde normalt ägna tid åt kontroll av statistik i ett betänkande.

Inledning: Två steg bakåt - marsch! '

En klingande jämlikhetsfanfar var dåvarande justitieministerns direktiv till familjelagssakkunniga 1969. Tonerna som t. ex.

att lagstiftningen är ett instrument av fiera i reformsträvandena mot ett

samhälle där varje vuxen individ kan la ansvar för sig själv ulan att vara

ekonomiskt beroende av anhöriga och där jämlikhet mellan män och

kvinnor är en realitet, liksom alt lagstiftningens funktion är inle att privilegiera en samlevnadsform

framför andra

har blivit temat inte bara i den omvälvande familjelagstiftningen ulan också i lagsfiftningen på många andra områden under hela 70-talet. Statsrådet Klings starka intonering av jämlikhelsprincipen har också lett till synnerligen ändrade attityder inom hela samhällel. Jämlikheten - i varje fall den teoretiska - ifrågasätts inle längre.

Lagstiftaren har under del gångna decenniet tvärpolitiskl tagit tillvara dessa intentioner men också företrätt ett ofrånkomligt och behövligt nytänkande inom familjerätten i vårt snabbt föränderliga samhälle. Man får därvid inte glömma att fram t. o. m. 70-talets reformer vilade huvuddelen av

' Till yttrandet i denna del har föreningen fogat en sammanställning av uttalanden om att umgängessabotage utgör grund för omprövning av vårdnaden enligt förarbetena till 6 kap. FB (delar ur SOU 1972:41 s. 210. prop. 1973:32 s. 131 och LU 1973:21$. 114 och 1975/76:33 s. 101).


 


Prop. 1981/82:168


55


vår familjerätlsliga lagstiftning på tankegångar från åren före och kring     Bilaga 3 1920.

Del blir då med undran och med skräck som FoR - liksom en gång bonden i Snoilskys Stenbocks kurir - konstaterar all den starkt kvinnodominerade utredningen om barnens rätt i 70-lalels slutfas ilat fram för att lägga en depesch med begäran om privilegier om inte på drottningens så dock regeringens bord.

Att spekulera över orsakerna till detta kunde vara fantasieggande men definitivt inte konstruktivt i remissammanhang. Däremot är det betydelse­fullt att ha nedanstående citat ur direktiven i minne.

"De nya regler om föräldrars gemensamma vårdnad som riksdagen beslöt i fjol och som trädde i kraft den 1 januari 1977 syftar till att främja barnets intresse av goda förhållanden till båda föräldrarna. Kommittén bör undersöka vilka möjligheter som står till buds att ytterligare tillgodose barnets eget intresse i vårdnadsfrågor. Den bör sålunda söka belysa den centrala frågan om vilka faktorer som bestämmer barnels bästa i vårdnads- och umgängesfrågor."

Av skäl som utredningen inle redovisar - men som läsaren möjligen mellan raderna kan sluta sig till - har den inte lyckats "belysa den centrala frågan". I stället beslutar den göra "på stället - marsch" eller vad värre är t.o. m. "två steg bakåt - marsch" när den kräver privilegier för gifta föräldrar respektive ensamma vårdnadshavares släkt.

Ex. 1: Gemensam vårdnad. Efter de första, litet tveksamma intentionerna om gemensam vårdnad i de klingska direktiven 1969 fick vi sedan frågan varit uppe i riksdagen 1973 (LU20), 1974 (LU 1) och 1975 (LU 14) genom 1976 års reform gemensam vårdnad. En u tö k ad gemensam vårdnad har därefter behandlats vid de båda följande riksmötena (LU 1976/77:26 och 1977/78:9). Motionerna om utökad gemensam vårdnad har avstyrkts med s. k. "positiv skrivning" under hänvisning till pågående utredning.

Utredningens majoritet priviligierar äktenskapet och den ogifta modern genom sin "på stället - marsch"! Är föräldrarna gifta får de gemensam vårdnad automatiskt. Är föräldrarna inte gifta tvingas de gemen­samt företa en a k t i v handling, som entydigt bestäms av m o d e r n . Hon skall ge sitt uttryckliga medgivande till all fadern f å r la på sig sin del av föräldraansvaret. Inte ens domstol kan ge honom del i del!

Ex. 2: Ensam vårdande (obs ej = "ensam") mor dör. För mindre än sex (6) år sedan gällde att om föräldrarna var ogifta och modern dog så hade fadern inget som helst legalt företräde framför någon annan alt bli vårdnadshavare för barnet. Barnavårdsnämnden eller t. o. m. allmänne åklagaren (ja, faktiskt den gamla landsfiskalen) kunde föreslå vem som helst istället för fadern. Det krävdes inle ens alt denne utomstående skulle vara "mera lämplig". Denna skymfande diskriminering av den ogifta fadern (obs detta gällde även om han sammanbodde med modern och barnet) har tagits bort i två steg genom 1973 och 1976 års reformer. Familjelagssakkunniga gav en utförlig både allmän och specialmolivering, när man 1972 ansåg att om modern avlider "står fadern alltid närmast till att överta vårdnaden". 1 propositionen ägnades stort utrymme åt frågan i specialmotiveringen. Lagtexten innebar alt den efterlevande föräldern skulle förordnas "att utöva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn till barnels bästa finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare".

Att även den ogifte fadern näst intill automatiskt bör slå närmast till alt överta vårdnaden underslröksän mer i 1976 års reform då regeringen


 


Prop. 1981/82:168                                                                  56

(prop. 1975/76:170) föreslog all lagtexten skulle vara: "förordna den andre     Bilaga 3 att utöva vårdnaden, om det ej är uppenbart med hänsyn till barnels bästa att vårdnaden bör anförtros ål särskilt förordnad förmyndare". Detta förslag tog riksdagen enhälligt den 1 juni 1976 - en av de få enhälliga punkterna vid riksdagens behandling av LU 1975/76:33.

I den här frågan gör utredningen - obs utan motivering - två steg bakåtmarsch, dvs. tillbaka till gamla liders matriarkatiska uppfattning. Utredningen skriver faktiskt alt den ogifte fadern skall inle längre stå närmast till all överta vårdnaden utan han jämställs med "annan person" t. ex. "morföräldrarna" för att citera utredningen.

Mest anmärkningsvärt (- nej, skamligt är ordet) i sammanhanget är alt utredningen i specialmotiveringen påslår all "Paragrafen motsvarar huvud­sakligen nuvarande 10 a §. Det tillägget har gjorts alt även barnet kan väcka talan i frågan."

Del måste anses synnerligen tvivelaktigt att ulan närmare motivering ändra en endast tre år gammal lagbestämmelse. Men alt försöka dölja ändringen genom påståendet alt omskrivningen "huvudsakligen motsvarar nuvarande" lagtext skulle i varje annat sammanhang fallit under brottsbal­kens bedrägeribegrepp.

Ex. 3: Umgängesvägran: Lagstiftaren har gång på gång under 70-lalet uttalat sig myckel fördömande, då det gällt umgängessaboterande vårdnads­havare, (se bilaga). Bl. a. har konstaterats att "Samhället kan inle tolerera åtgärder från en vårdnadshavares sida som syftar till att omintetgöra eller försvåra för den umgängesberättigade att träffa barnet."

Hur ser då utredningen på en umgängesvägrande förälder? Den har inte sett någon alls och lar inte upp problemet över huvud tagel - vad FoR kan se efler idogt letande bland de 200 sidorna. Däremot ger utredningen med varm hand en helsida med tips om hur man skall förfara för att få umgängesrätlen fråntagen en förälder, men mer därom i avsnitt 4: UMGÄNGE.

Jo, en typ av umgängesvägran lar utredningen upp, dvs. den s. k. omvända vägran när vårdnadshavaren vill men inte den umgängesberättigade. Då har utredningen förslag:

"Om en förälder som inle har del i föräldraansvaret helt motsätter sig att umgås med barnet. . . kan vara lämpligt alt kontaktperson ulses och gör vad som är möjligt för att få till stånd positivt umgänge."

FoR håller med om detta i princip men sätter frågetecken för ett påtvingat umgänge. Däremot sätter FoR inga frågetecken vid konstaterandet alt utredningen totalt negligerat del allvarliga problem som umgängessabotage utgör.

I denna inledning har riktals en stark kritik mot utredningen, vilket inte hindrar att FoR pä en rad punkter ser mycket positivt på innehållet i betänkandet. T. ex. på kap. 4 Några synpunkter på barns behov - avsnitt 3.2.31 i denna remissammanställning.

Vad göra med betänkandet?

FoR vill inte betvivla utredningens goda intentioner men slutresultatet, dvs. delbetänkandet, framstår som ett konglomerat av olika ofta molstri- • dande åsikter och ståndpunkter.

Betänkandet kan därför i sin nuvarande form, enligt FoR:s uppfattning, inte läggas till grund för en ändrad eller ny lagstiftning.

Som FoR ser det finns efter remissomgången två möjligheter: 1. Betänkandet  jämte  remissvaren  återsänds  till  utredningen' för  om-


 


Prop. 1981/82:168                                                                  57

/överarbetning, vilket f. ö. vore i enlighet med dåvarande juslitieminis-     Bilaga 3 tern Sven Romanus' direktiv till kommittén. 2. Justitiedepartementet utarbetar på grundval av betänkandet och remiss­svaren ett antal deparlementspromemorier. som efler ny remissbehand­ling kan ligga till grund för etappvisa delreformer. Det senare alternativet är enligt FoR:s bedömning lämpligast. Därvid har FoR inte främst tagit hänsyn till tänkbara ekonomiska och  personella resurser ulan huvudmotivet är att förändringar inom familjerätten bör ske stegvis för att inle komma i olakt med samtidigt nödvändiga attitydföränd­ringar i samhället.

1 arbetet med FoR:s remissvar har deltagit ell 15-lal medlemmar av båda könen i varierande åldrar och med högst olika yrken.

1.47    Fredrika-Bremer-Förbundet

Fredrika-Bremer-Förbundet arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män byggt på lika rättigheter och lika skyldigheter i hem, yrkesliv och samhälle. FBF är partipolitiskt och religiöst obundet och sedan starten 1884 öppet för både kvinnor och män.

En viktig del i arbetet för jämställdhet är att söka åstadkomma att föräldraansvar delas lika och upplevs som lika viktigt av både kvinnor och män. All lagstiftning som betonar all både mammor och pappor är föräldrar och därmed ansvariga för sina barn och deras vårdnad anser vi bidrar till de attitydförändringar som vi eftersträvar. 1 dag är barnens värld i huvudsak en kvinnovärld. Män som arbetar med barnavård är en sällsynthet både i hemmen och i arbetslivet (daghem, förskolor m. m.). Det är fortfarande nästan enbart kvinnor som tar ut barnledighet och som arbetar deltid. Föräldraansvaret delas ej lika mellan föräldrar i dag.

1.48    Riksförbundet Hem och Skola (RHS)

I detta sammanhang vill RHS återkomma till att det återstår ett stort och angeläget rättsligt reformarbete när det gäller alt precisera konsekvenserna av föräldrarnas ansvarsförhållande till barnet. Del känns en smula genant att peka på dessa elementära ting men utredningens försummelse härvidlag tvingar fram dessa pekpinnar: hur skall föräldrarna kunna åläggas alt tillgodose "barnels behov" exempelvis i materiellt avseende om de saknar arbete. Det är för övrigt ett känt faktum all arbetslöshet - för att enbart ta ett av många möjliga exempel - starkt påverkar också den psykiska miljön inom familjen. Utredningens slumhel i detta hänseende-som ju är centralt för att föräldraansvaret skall få en verklig mening - är besvärande.

RHS vill markera gillande av de försök som utredningen genomfört att verkligen belysa den psykologiska innebörden av de olika rättsliga reglering­arna som gäller vid skilsmässa, omhändertagande, hämtning av barn osv.

Samtidigt som utredningen härvidlag också försöker att åberopa sig på forskning- exempelvis beträffande barns reaktioner på separationer - så är det konkreta erfarenheismaterialet som utredningen bygger argumenten pä invcket tunt. Den senaste forskningen - som är mycket omfattande - ger starka belägg för att barn även vid lyckliga skilsmässor reagerar med djupare sorg och med långvarigare sorgereaktioner ån nian tidigare kunnat note­ra.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  58

RHS menar att utredningen om barnens rätt vid diskussionen om dessa Bilaga 3 förhållanden har en märklig brist på balans. Man diskuterar utförligt barnets rätt när del gäller att ta ställning till vilken part som skall ha föräldraansvaret/ vårdnaden om barnet. Man tar upp - de antagligen sällsynta - fall där del är ell intresse för barnet alt separera frän föräldrarna. Man nämner inte med eli ord att det kan vara i barnets intresse att föräldrarna inte skiljs!

En diskussion av det erfarenhetsmalerial som nu föreligger skulle antagligen tvingat in utredningen på en diskussion om inle del i många fall är för lätt att - i de vuxnas intresse - åstadkomma en skilsmässa mellan föräldrarna.

2 Ändring av balknamnet

Se även avsnitten 1.4, 1.8, 1.24, 1.38 och 3.2.28.

2.1      Göta hovrätt

Utredningens förslag (s. 161) att ändra föräldrabalkens namn till barn- och föräldrabalken skulle få till följd att balken blir den enda balk, som har ett dubbelnamn. Förutom alt namnet blir tungt kommer det till sin uppbyggnad all skilja sig från övriga balkars. Hovrätten vill därför avstyrka del föreslagna namnbytet. Hovrätten förordar i första hand att det nuvarande namnet bibehålls. 1 andra hand föreslår hovrätten alt balken får heta barnabalken. Hovrätten vill alternativt föreslå att namnet ändras till familjebalken, vilket tillgodoser utredningens krav på att namnet ej skall framhäva föräldrarnas rättigheter.

2.2      Kammarrätten i Stockholm

När del har gällt att utforma lagtexten har kommittén sökt att även i terminologi och ordval få fram de intentioner som förslaget ger uttryck för. Sålunda föreslås alt beteckningen föräldrabalk skall utbytas mot barn- och föräldrabalk. Kammarrätten ställer sig tveksam till en sådan ändring. Till en början bör beaktas att det i balken i avsevärd utsträckning regleras även andra förhållanden än sädana som rör föräldrar och bam, såsom omyndighet för vuxna, godmanskap saml förmyndares och överförmyndares skyldighe­ter. Vidare finns åtskillig annan materiellt betydelsefull lagstiftning som rör barn men som inte inryms i balken. Som exempel kan nämnas barnavårds­lagen (1960:97), lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och lagen (1964:143) om bidragsförskott. Härtill kommer all en ändring kan ge intryck av alt balken har getts nytt innehåll i avsevärt större omfattning än vad som faktiskt är fallet.

Man kan slutligen inle bortse från fördelen med nuvarande korta beteckning, som står i god överensstämmelse med utformningen av namnen på övriga balkar. Kammarrätten har också andra invändningar mot den terminologi som kommittén har valt och återkommer härtill i det följande. Rent allmänt kan frågetecken sättas för metoden att vid partiella reformer av denna art mera av psykologiskt betingade skäl ändra på en väl inarbetad och konsekvent terminoloiii.


 


Prop. 1981/82:168                                                              59

2.3 Stockholms tingsrätt                                                              Bilaga 3

Tingsrätten biträder utredningens uppfattning, att beteckningen föräldra­balk bör ändras och har ingen erinran mot del föreslagna namnet Barn- och föräldrabalk (BFB).

2.4 Domstolsverket

------ Lika med utredningen anser domstolsverket alt "barn- och föräldra­
balken" bättre än "föräldrabalken" speglar balkens innehåll.

2.5 Socialstyrelsen

Socialstyrelsen delar utredningens uppfattning att föräldrabalken bör få ett annat namn, som bättre svarar mot dess innehåll, och tillstyrker del föreslagna namnet barn- och föräldrabalk (BFB).

2.6 Länsstyrelsen i Stockholms län

Den föreslagna benämningen Barn- och föräldrabalk (BFB) ger bättre uttryck för innehållet i lagen än nuvarande Föräldrabalk (FB).

2.7 Barnavårdskonsulenten i Jämtlands län

Jag ansluter mig till all benämningen på nuvarande FB ändras till Barn-och föräldrabalken. Detta uttrycker bättre än FB del ömsesidiga samspelet och förhållandel mellan barn och föräldrar. Benämningen FB betonar alltför mycket föräldrarnas behov och rätt.

2,8 Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden

I fråga om terminologin vill fakultetsnämnden tillstyrka att namnet Föräldrabalk byts mot Barn- och Föräldrabalk, vilket bättre uttrycker balkens innehåll.

2.9 Högskolan i Örebro

Styrelsen ställer sig bakom de terminologiska förändringar som föreslås. Dvs. att föräldrabalken (FB) döps om till barn- och föräldrabalken (BFB), all begreppet '"vårdnad"' ersattes med '"föräldraansvar"' och all uttrycken "verkställighet" och "överflyttning av barn" i 21 kap. ändras till "överläm­nande av barn". Styrelsen står även bakom de skäl som åberopas för förändringarna.

Fortsättningsvis används den "nya" och den "gamla" terminologin omväxlande beroende på vad som med hänsyn till sammanhanget är mest naturligt.


 


Prop. 1981/82:168                                                              60

2.10                                                                                              Familjelagssakkunniga    Bilaga 3

Den nuvarande beteckningen "Föräldrabalk" återspeglar ett äldre synsätt och vi delar utredningens uppfattning att namnet bör ändras. Eftersom utredningsförslaget i enlighet med nutida synsätt inle i samma mån tillmäter det biologiska föräldraskapel ett försteg framför barnets relationer till andra vuxna och då balken redan innehåller åtskilliga bestämmelser som inle direkt berör dess föräldrar men väl genomgående barnet själv, förefaller del mest konsekvent att ge balken beteckningen "Barnabalk". Som utredningen nämner föreslogs detta redan när balken kom till i slutet av 1940-talel. Skulle den av utredningen föreslagna rubriken väljas synes den språkligt böra ges utformningen "Barna- och föräldrabalk".

2.11    Svenska kommunförbundet

Styrelsen delar utredningens uppfattning, att ordet föräldrabalk alltför starkt betonar föräldrarnas rätt och anser därför, all balkens namn bör ändras till barn- och föräldrabalken (BFB).

2.12 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Utredningen föreslår all föräldrabalkens namn ändras till barn- och föräldrabalken. TCO stöder denna ändring.

2.13 Centralorganisationen SACO/SR

Att en attitydförändring behövs för att barnets ställning skall förändras känns självklart och del är i delta sammanhang viktigt alt förhållandet mellan föräldrar och barn öppet blir föremål för en omsorgsfull diskussion. Det är positivt alt man vill försöka uppnå en balans mellan föråldrar och barn ur rättslig synpunkt. Ett exempel på detta är förändringen av balkens benämning till barn- och föräldrabalken (BFB). Nuvarande benämning betonar för starkt föräldrarnas rätt och skjuter barnets rätt i bakgrunden. Det finns även klara fördelar med all i attitydpåverkande syfte ändra uttrycken vårdnad till föräldraansvar samt verkställighet och överflyttning av barn till överlämnande.

2.14 Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund (SSKF)

Utredningens synpunkter på betydelsen av ordval kan vi naturligtvis instämma i. Det är därmed positivt alt ändra från nuvarande "Föräldrabalk" till del föreslagna "Barn- och föräldrabalk". Ordval betyder mycket och kan på sikt medverka till den attitydförändring som behövs på detta område. Att använda ordet "föräldraansvar" i stället för '"vårdnad" och att vi skall "överlämna" barnen i stället för "överflytta" eller "verkställa" är en klar förbåttrine.

2.15 Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU)

Det är naturligtvis riktigt att döpa om föräldrabalken till barn- och föräldrabalken och att i den slå fast ett barns grundlägcande behov. Ett


 


Prop. 1981/82:168                                                                  61

varnande pekfinger bara: man förändrar inle samhället genom några till intet     Bilaga 3 förpliktande meningar. Del är viktigt att det inte stannar vid vackra men tomma ord.

2.16    Sveriges advokatsamfund

Utredningen föreslår all föräldrabalkens rubrik ändras till barn- och föräldrabalk, med motivering all den gamla benämningen allt för starkt betonar föräldrarnas rätt och sätter barnels rättigheter i bakgrunden. Då den nuvarande rubriken är vedertagen och knappast kan föranleda några missförstånd, avstyrker samfundet den föreslagna ändringen.

2.17    Sveriges domareförbund

I syfte alt rikligare återge balkens innehåll föreslär utredningen att dess namn ändras till barn- och föräldrabalken (BFB). Utredningen framhåller att ell kort namn - föräldrabalk eller barnabalk - har vissa språkliga fördelar men anser del inle minst från attitydpåverkande synpunkt vara viktigt att namnet ändras till del föreslagna (s. 161). Domareförbundet kan inte finna alt en ändring av namnet är påkallad. Skall en ändring likväl ske anser förbundet all benämningen bör vara barnabalk.

2.18    Rädda Barnens Riksförbund

Inledningsvis konstateras att lagens namn Föräldrabalk alltför starkt betonar föräldrars rätt på bekostnad av barnens, och utredningen vill därför genomföra en namnändring till Barn- och föräldrabalken. Ell sådant namnbyte synes helt i konsekvens med de föreslagna förändringarna inom lagen och tillstyrks därför.

2.19    Husmodersförbundet Hem och Samhälle

Vi instämmer också i utredningens förslag att beteckningen "föräldrabal­ken" utbyts mot "barn- och föräldrabalken".

3 Föräldraansvar

3.1 Ändring av benämningen vårdnad m. m.

3.1.1 Göta hovrätt

Utredningens förslag (s. 61) att byta ut begreppet vårdnad mot uttrycket föräldraansvar är ej avsett att åstadkomma någon saklig förändring av innebörden av vårdnadsbegreppet. En av fördelarna med denna förändring skulle enligt utredningen vara att man kommer ifrån begreppen rättslig och faktisk vårdnad. 1 praktiken måste emellertid ändå dessa begrepp finnas kvar, eftersom den faktiska vårdnaden i en del fall kommer att utövas av annan än den som har den rättsliga vårdnaden. Vidare kommer det även i fortsättningen all finnas fall där en förälder helt fråntas den rättsliga vårdnaden. Att detta skulle kallas att bli fråntagen föräldransvaret måste för den det drabbar i högre grad än f. n. upplevas som all bli definitivt skild från


 


Prop. 1981/82:168                                                                  62

sitt barn. Uttrycket föräldraansvar innefattar något vidare än begreppet Bilaga 3 vårdnad, vilket mera för tanken till den faktiska vården. Den förälder, som är fråntagen vårdnaden har fortfarande ett ansvar för barnet, främst genom all betala underhåll och utöva umgängesrätt. Förslaget synes därför motverka sitt syfte att i högre grad betona föräldrarnas ansvar för sina barn. Med hänsyn härtill samt att man ej utan tungt vägande skäl bör ersätta inarbetade begrepp med andra, avstyrker hovrätten förslaget all utbyta begreppet vårdnad mot föräldraansvar.

3.1.2 Kammarrätten i Stockholm

Kommittén föreslår att begreppet vårdnad skall utbytas mot ullrycket föräldraansvar. Till slöd för ändringen åberopas intresset av att båda föräldrarnas ansvar mot barnet betonas även för det fall alt föräldrarna bor åtskilda. Vidare anförs den begreppsförvirring som råder i fråga om begreppen rättslig vårdnad och faktisk vård.

Kammarrätten är ense med kommittén om att det skulle vara önskvärt att en annan term än vårdnad valdes. Kammarrätten anser emellertid att uttrycket "föräldraansvar" är olämpligt genom att del, direkt mot vad utredningen har avsett, är ägnat alt ge intryck av alt den förälder som är skild från vårdnaden inte längre skulle ha något som helst ansvar för barnet. Kammarrätten avstyrker därför förslaget i denna del. Del är emellertid värt all undersöka om inte den väg som kommittén har antytt under 5.2.1.1 är framkomlig, dvs. att göra vårdnad och förmyndarskap till en gemensam funktion.

3.1.3 Stockholms lingsräll

Utredningen anser (s. 61) all vårdnadsbegreppel betonar något positivt men att man bör ersätta det med ett nytt begrepp kallat föräldraansvar för att betona alt föräldrar "(eller motsvarande)" har ansvar för sina barn i den omfattning lagen anger. Vid framställandet av detta förslag säger sig utredningen även ha beaktat att ullrycken rättslig vårdnad och faktisk vård har skapat begreppsförvirring. Utredningen framför därefter att föräldraan­svaret kan anförtros annan än föräldrarna samt att utredningen, när den fortsättningsvis talar om föräldrar, i princip avser även personer som särskilt förordnals att ha föräldraansvaret för barn (s. 62).

Vad utredningen föreslår är i högsta grad förvirrande och kan inle tillstyrkas. Då det måsle anses självklart att inga andra personer än biologiska föräldrar och adoptivföräldrar kan kallas barnets föräldrar är det främmande alt med "föräldraansvar" avse något annat än dessa personers ansvar. Om man, som utredningen föreslår, byter ut uttrycket vårdnad mot föräldraansvar får man beträffande barn vars vårdnad är anförtrodd annan än föräldrarna två slags föräldraansvar. För det kan väl inte vara utredning­ens avsikt att de föräldrar som ej är vårdnadshavare inte skall ha kvar ell allmänt, moraliskt och ekonomiskt ansvar för barnet? Detta är i så fall en försämring för barnet och kan ej tillstyrkas av tingsrätten. - För alt försöka undanröja nu rådande förvirring beträffande uttrycket vårdnad föreslår tingsrätten att det ersätts med "vårdnadsansvar".


 


Prop. 1981/82:168                                                                  63

3.1.4 Malmö tingsrätt                                                                  Bilaga 3

I denna del inleds betänkandet med ännu ett förslag angående en terminologisk förändring: begreppet "vårdnad" skulle utbytas mot "föräl­draansvar". Tingsrätten menar för sin del att relativt tungt vägande skäl bör anföras om man skall byta ut en juridisk term, som hunnit bli tämligen väl inarbetad såväl hos jurister som hos allmänheten. Tingsrätten kan inle finna att de skäl som i detta fall anförts är speciellt övertygande; om man vill betona föräldrarnas ansvar för sina barn framstår väl redan ordet "vårdnad" som en lämplig term - något som f. ö. utredningen själv påpekar (s. 61 nederst). Härtill kommer, all begreppet "föräldraansvar" förefaller direkt olämpligt åtminstone i den situationen all en av föräldrarna skills från "föräldraan­svaret", något som väl även i framtiden tyvärr får antas bli inte helt ovanligt. Vederbörande förälder skulle då lätt kunna få uppfattningen att han eller hon helt och hållet berövats ansvaret för barnet. Utredningen synes i övriga hänseenden med all rätt vilja motverka uppkomsten av en sådan uppfattning. Tingsrätten avstyrker förslaget i denna del och kommer fortsättningsvis alt använda begreppet "vårdnad" då utredningens förslag om "föräldraansvar" diskuteras.

i.7.5 Länsrätten i Göteborgs och Bohus län

Länsrätten delar utredningens uppfattning (5.2.1.3) att det i vissa situationer kan vara mer ändamålsenligt att till föräldraansvarig utse annan person än den särskilt förordnade förmyndaren. Länsrätten utgår emellertid från alt förmyndaren i normalfallet även är föräldraansvarig eller en av två personer, t. ex. fosterföräldrar, som har gemensamt föräldraansvar. Läns­rätten tillstyrker således utredningens förslag i detta avseende.

3.1.6 Domstolsverket

Uttrycket vårdnad infördes 1920 och får anses inarbetat och väl känt. Enligt utredningen betonar uttrycket något positivt, nämligen omsorgen om och ansvaret för barnet. Domstolsverket delar denna uppfattning och avstyrker ändring av uttrycket till "föräldraansvar". Om föräldrarnas ansvar för barnet önskas ytterligare betonat är "vårdnadsansvar" att föredra. Uttrycket föräldraansvar har bl. a. den nackdelen att förälder som inte har eller fråntas föräldraansvaret kan få känslan att inle ha något ansvar alls som förälder.

3.1.7 Socialstyrelsen

Alt ordet vårdnad byts ut mot föräldraansvar tillstyrks av socialstyrelsen. Föräldraansvar uttrycker bättre innebörden i begreppet än vad vårdnad gör. Dessutom kommer man ifrån den begreppsförvirring som f. n. råder. Förväxling av begreppen rättslig vårdnad och faktisk vårdnad förekommer nämligen alltför ofta. Med del föreslagna uttrycket blir det lättare all klargöra skillnaden i innebörden av de båda begreppen.

Att endast en person kan ulses till vårdnadshavare i de fall föräldrarna inte har vårdnaden måste anses som en brist i nuvarande lagstiftning. Många gånger är ju vårdnadshavaren gift eller sammanboende med någon som


 


Prop. 1981/82:168                                                                  64

upplever sitt ansvar för barnet  lika  starkt som  vårdnadshavaren  gör.     Bilaga 3 Socialstyrelsen tillstyrker därför utredningens förslag, att till föräldraansva­riga för ell barn skall kunna förordnas två personer gemensamt, även om ingen av dem är biologisk förälder till barnet.

3.1.8    Riksskatteverket (RSV)

Inledningsvis vill RSV la upp en terminologisk fråga. Ullrycket "vårdnad" har ersatts med "föräldraansvar". Inneborden av uttrycket "vårdnad" har för många människor inte varit helt klar. Det har, som utredningen påpekar, rått en viss begreppsförvirring beträffande "rättslig vårdnad" och "faktisk vård". Men RSV vill ifrågasätta lämpligheten av det i stället för "vårdnad" valda uttrycket "föräldraansvar". Utredningen har visserligen tänkt sig alt föräldrarna i större utsträckning än tidigare skall ha föräldraansvaret gemensamt men det kan ofta förekomma fall när föräldraansvaret anförtros endast den ene av föräldrarna. Den andre föräldern har dock även i sådana fall ett ekonomiskt ansvar för barnets uppehälle och utbildning. Alt då tala om alt "föräldraansvaret" endast åvilar en av föräldrarna kan hos den andre skapa en negativ inställning till att fullgöra det ekonomiska ansvaret. Föräldrarna bör uppmuntras att gemensamt känna ansvar för sina barn även om de befogenheter att bestämma för barnet som nu följer med den rättsliga vårdnaden ligger hos en av föräldrarna.

Eftersom både den nuvarande termen vårdnad och den föreslagna termen föräldraansvar från olika synpunkter kan kritiseras bör enligt RSV:s mening annan benämning användas. Ordet "föräldraomsorg" för snarast tanken till "omsorg om föräldrar". Ordet "barnomsorg" är redan taget i anspråk för vissa samhällsfunktioner enligt lagen 1976:381 om barnomsorg. Del bästa kan vara att lagfästa uttrycket "rättslig vårdnad" eller "legal vårdnad" som torde användas ganska allmänt bl. a. av myndigheter just för att allmänheten inte skall förväxla vårdnad i juridisk mening med den faktiska vården.

3.1.9    Länsstyrelsen i Stockholms län

Att ordet vårdnad utmönstras ur lagstiftningen finner länsstyrelsen väl motiverat, då detta ofta sammanblandas med ordet vård. Den föreslagna benämningen föräldraansvar är bättre. Den medför dock en påtaglig olägenhet i de fall dä endast en av föräldrarna har föräldraansvaret. Den andre kallas ju alltjämt förälder men faller alltså utanför begreppet föräldraansvar.

3.1.10 Barnavårdskonsulenten i Jämtlands län

Utredningen föreslår att begreppet vårdnad utmönstras. Som motiv anförs dels att "föräldraansvar" på ett bättre sätt uttrycker att förälder (eller motsvarande) har ansvar för sitt barn i den omfattning lagen anger dels att begreppet vårdnad ofta har sammanblandats med faktisk vård. Jag vill liksom utredningen betona att förälder (eller motsvarande) skall ansvara för att barnels behov tillgodoses i den omfattning lagen kräver, men jag är tveksam till begreppet föräldraansvar, då det finns risk för alt det förväxlas med ell allmänt ansvar som alla föräldrar känner eller antas känna för sina barn. Risk finns för tolkningen att föräldraansvar automatiskt inträder i och med föräldraskap.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  65

Begreppen vårdnad och vård har ibland vållat oklarheter, men vårdnad     Bilaga 3 har ändå både juridiskt och i allmänt språkbruk fått starkt fotfäste.

Om begreppet vårdnad skall utmönstras bör det nog ersättas med ett klarare begrepp än föräldraansvar. Jag tror alt begreppet föräldraansvar kan ge upphov fill mera oklarheter än vad vårdnad gör i dag. Kunde man kanske behålla ordet vårdnad, men med tillägget - ansvar = vårdnadsansvar för att bättre beskriva ansvaret gentemot barnen?!

3.1.11 Stockholms universitet, juridiska fakultetsnämnden

Den nuvarande termen "vårdnad" har åstadkommit begreppsförvirring beträffande rättslig och faktiskt vårdnad. Utredningen föreslår bl. a. av det skälet att termen i fråga utbytes mot termen "föräldraansvar" - en term som möjligen hämtats från det år 1977 avlämnade norska belänkandet Lov om barn og foreldre (barneloven). Den föreslagna termen skulle enligt utredningen på ett bättre sätt än vårdnad betona båda föräldrarnas ansvar gentemot sina barn, även när föräldrarna leyer åtskilda.

Om man i begreppet "föräldraansvar" lägger in inle blott det rättsliga föräldraansvaret utan även det mera allmänna moraliska föräldraansvar som väl varje förälder bör känna - jämför f. ö. förslagets definition av begreppet föräldraansvar i kap. 6 där det bl. a. sägs att föräldraansvarels innebörd är att barnet "har rätt till omsorg, trygghet och förståelse" - kan även denna term vålla begreppsförvirring. Om man i begreppet föräldraansvar inkluderar del moraliska ansvaret synes det dessutom stötande att en förälder skall kunna befrias härifrån. Fakultetsnämnden är dock även av följande skäl negativt inställd till förslaget all införa termen föräldraansvar.

Den omedelbara betydelsen av domen i vårdnadsmål är dels att vinnande part blir ställföreträdare för barnet i frågor som rör dess person, dels att vinnande part kan låta verkställa domen genom all få barnet överlämnat till sig med hjälp av myndigheterna. Dessa två följder av domslutet ger den vinnande parten bestämmanderätt över barnet i psykiskt och fysiskt avseende. Den juridiskt korrekta beteckningen på domen är dom om bestämmanderätt över barn. Den medelbara betydelsen av domen i vårdnadsmål är bl. a. att den hänvisar till andra regler och regelkomplex, exempelvis till reglerna i 6 kap. FB om innehållet i vårdnaden. Rätten att bestämma över barnet medför en skyldighet för föräldrarna som preciseras i nuvarande 2-A §§.

De processuella reglerna är uppbyggda efler domens juridiska betydelse. Vinnande part är den som får bestämmanderätten över barnet. De regler som gäller om gemensam vårdnad angår medbestämmanderätt för särboende förälder. Den som mister bestämmanderätten är förlorande part och har tidigare ålagts att betala motpartens rättegångskostnader.

Den föreslagna termen föräldraansvar stämmer däremot inle till sill språkliga innehåll med de processuella reglerna. Den som förklarades fri från ansvar skulle betecknas som förlorande part. - Om man nu över huvud tagel kan tala om att befria en förälder från att känna ansvar för sitt barn! -

Den juridiskt korrekta termen dom om bestämmanderätt över barn har den givna fördelen att den i klartext uttrycker vad saken gäller. Det faktum att föräldrar enligt lag har bestämmanderätt över sitt barn är den nödvändiga utgångspunkten för en diskussion om begränsning av densamma. Utredning­en har själv använt denna teknik vid utformning av reglerna om föräldraan­svarels innebörd då man i 5-7 §§ behandlat förälders bestämmanderätt och barnets själv- och medbestämmande. 5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 168


Prop. 1981/82:168                                                                  66

Samtidigt är faktullelsnämnden medveten om att termen bestämmande-     Bilaga 3 rätt kan ha en icke avsedd psykologisk effekt. Att föreslå införande av termen kan ge sken av all man vill stärka föräldrarnas bestämmanderätt över barnet, vilket givetvis inte är avsett.

Om nu termen föräldraansvar, som utredningen föreslagit, inte stämmer med de processuella reglerna och termen bestämmanderätt över barn ter sig psykologiskt oklok, är måhända den nuvarande termen vårdnad att föredra. Den innefattar både en rättighet och en skyldighet. Fakultetsnämnden håller emellertid för troligt all man efler en ingående analys av de närliggande begreppen faktisk vård och förmyndare skulle komma fram till alt del behövdes en genomgripande omsystemalisering av den rättsliga regleringen av förhållandet mellan föräldrar och barn. Om en sådan kom till stånd skulle en bättre lösning även av den terminologiska frågan kunna bli följden.

3.1.12  Uppsala universitet, juridiska fakultetsnämnden

Nämnden avstyrker däremot att begreppet (rätislig) vårdnad byts mot ordet föräldraansvar. Även om distinktionen mellan rättslig och faktisk vårdnad kan leda till missförstånd i praktiken, är det ingenting som hindrar att man försöker skapa större kunskap genom upplysning. Samtidigt skulle införande av termen föräldraansvar kunna medföra ännu större missför­stånd. Ordet kan nämligen lätt leda till en sammanblandning av det rättsliga föräldraansvaret med del allmänna föräldraansvar, som varje förälder bör känna vare sig han har del i den rättsliga vårdnaden eller inte. Psykologiskt kan det också kännas som ell större ont alt bli utesluten från föräldraansvaret än frän den rättsliga vårdnaden. I linje härmed ligger att del verkar något främmande att införa termen föräldraansvarig för den som inte är barnels förälder.

En begreppsmässig fråga är också förhållandet mellan vårdnaden och förmynderskapet. Utredningen säger sig (s. 61) ha övervägt möjligheten att göra de båda begreppen till en gemensam funktion. Allmänt sett skulle dessa frågor säkert vara förtjänta av en närmare analys, bl. a. ur rältsteknisk synvinkel, eftersom Föräldrabalkens regler är ganska komplicerade 0(:h delvis oklara beträffande detta samband. Fakultetsnämnden anmärker blott i förbigående att det kan finnas skäl att bibehålla förmynderskapet som en sak för sig i den mån lagen innehåller regler, som gör del möjligt att lägga förmynderskapet på annan person än förälder, som är vårdnadshavare. -Utredningen föreslår dock på en punkt en teknisk förändring, nämligen alt vårdnaden, när den fråntas båda föräldrarna, bör överföras till en särskild vårdnadshavare som kan förutsättas vara en bra ersättningsförälder för barnet. (Se 6 kap. 14 §ochs. 62). Fakultetsnämnden gör här det påpekandet, att ett förverkligande av detta förslag aktualiserar en ändring även i 11 kap. 1 §. Det blir eljest inte klart vad som skall ske med förmynderskapet för barnet.

3.1.13  Uppsala universitet, familjeforskningsgruppen vid sociologiska insti­
tutionen

Utredningen föreslår (s. 62) att ordet vårdnad i lagen skall ersättas med ordet föräldraansvar. Argumenteringen kring detta förslag är något oklar. Termerna "begrepp", "uttryck" och "term" används ömsevis och del synes


 


Prop. 1981/82:168                                                                  67

som om i synnerhet termen "begrepp" och termen "term" i vissa fall står som Bilaga 3 synonyma. Del kan knappast sägas vara begreppet vårdnad som utredningen ifrågasätter utan endast termen. Det vore fel tro att termer eller etiketter är betydelselösa. Man skall dock icke ha en övertro på termernas infiytande. All ändra från termen vårdnad till föräldraansvar kan knappast vara begreppsklargörande eller på annat sätt förändra bilden av vad vårdnad kan vara. Del faktum all den legala och den verkliga eller fakfiska vårdnanden är två från varandra teoretiskt skilda begrepp slår fast oavsett termer och förvirringen i termfrågan och möjligen också i begreppsbildningen står säkert kvar även om man söker en nykonstruerad term. Termer såsom delad vårdnad, gemensam vårdnad, legal vårdnad och faktisk eller verklig vårdnad börjar nu bli igenkända och ganska vanliga i vardagsspråket och bl. a. därför finns inle heller någon anledning att ändra termerna i lagstiftning eller försöka göra så i de vardagliga diskussionerna.

3.1.14   Högskolan i Örebro Se avsnitt 2.9.

3.1.15   Familjelagssakkunniga

Som vi nyss anförde anser vi i enlighet med utredningen det riktigt att söka betona båda föräldrarnas ansvar gentemot sina barn även i det fall föräldrarna bor åtskilda. Utredningen vill byta ut begreppet vårdnad mot uttrycket föräldraansvar, vilket sägs bättre uttrycka alt föräldrar har ansvar för sina barn i den omfattning lagen anger (s. 61 f). Samtidigt skulle man därmed komma ifrån den begreppsförvirring som nu råder beträffande rättslig vårdnad och faktisk vård.

Trots all utredningen inte vill sakligt ändra innebörden av vårdnadsbe­greppet kan del ifrågasättas om inte förslaget ändå kan komma att uppfattas på det sättet. Liksom gällande rätt utgår förslaget ifrån att en förälder i vissa fall kan komma att fråntas sitt ansvar eller aldrig erhålla del i detta. Att fråntas föräldraansvaret torde uttrycksmässigt lätt kunna komma att uppfattas som en mer ingripande åtgärd än att fråntas vårdnaden. Man undgår visserligen en sammanblandning med frågor som avser enbart den dagliga omsorgen om barnet - den faktiska vården - men genom att så starkt betona ansvaret löper man i stället risken att motsvarande begreppsförvirring uppstår mellan å ena sidan föräldraansvaret i lagens mening och å andra sidan det moraliska ansvar som varje förälder bör känna för sitt barn oavsett vem som anförtrotts vårdnaden om det.

Del vore enligt vår mening olyckligt om den i föräldraansvaret ej delaktige föräldern kom att uppfatta sig själv såsom uteslängd eller befriad från allt vidare an.svar för barnet. Vårdnadsbegreppet är på det sättet mindre värdeladdat. Från den synpunkt vi här anlagt kan det närmast vara en fördel att det för tankarna till den faktiska vården.

---- Se avsnitt 3.3.20.--

Om vi återgår till den terminologiska frågan innebär vårt ställningstagande till det gemensamma ansvaret att det alternativ som skulle ha gett en


 


Prop. 1981/82:168                                                                  68

möjlighet att begagna termen föräldraansvar inle bör väljas. En annan Bilaga 3 möjlighet att kunna godtaga termen skulle kanske föreligga om man sökte en kompromisslösning. Den skulle då utgå från alt föräldraansvaret i princip är gemensamt och att förälder skulle kunna helt fråntas detta ansvar blott vid ådagalagd olämplighel för uppgiften. Om del emellertid skulle visa sig alt det gemensamma föräldraansvaret bjuder på svårigheter ulan alt den ene kan sägas vara olämplig som förälder, skulle rätten kunna bestämma vem av föräldrarna som i första hand har all fullgöra ansvaret.

Lösningen innebär alt endast den direkt olämplige uteslängs från föräldraansvaret. En nackdel är emellertid att i stället för två kategorier föräldrar- med resp. utan del i vårdnaden - man får tre: de med fullständigt föräldraansvar, de med begränsat föräldraansvar och de utan föräldraansvar. Det förefaller tveksamt om fördelarna med termen föräldraansvar uppväger de nackdelar som följer med en sådan kompromisslösning. Sammanfatt­ningsvis vill vi därför förorda all vårdnadsbegreppet tills vidare bibehålls. Kanske kan fortsatta överväganden visa på någon annan, framkomlig väg att undgå de med vårdnadsbegreppet sammanhängande nackdelarna. Utred­ningen antyder själv möjligheten alt göra vårdnaden och förmynderskapet till en gemensam funktion såsom länkbar lösning (s. 61).

Den antydda lösningen synes vara en så mycket mer naturlig utväg som förmyndarens plikter enligt 1974 års lagstiftning i princip omfattar också att sörja för myndlingens person, något som innebär alt vårdnaden om underårig redan nu kan betraktas som en speciell, mera utförligt reglerad funktion av förmynderskapet (FB 13 kap 1 § första och tredje styckena). Förhållandel mellan förmynderskap och vårdnad är dock i nuvarande lag oklart och förvirrande. En omarbetning är önskvärd. Del är väl förklarligt att utredningen i första hand tvekat att ge sig in på ett så omfattande arbete. Goda skäl talar dock för att denna väg bör prövas. Därigenom skulle det bli möjligt att såsom föräldraansvar ge uttryck ät den moraliska skyldigheten att sörja för barnet, medan tillgodoseende av barnets behov samt rätt och skyldighet alt bestämma för barnet i personliga frågor skulle fullgöras såsom ett led i förmynderskapet. En betydande förenkling av föräldrabalken torde kunna vinnas på delta sätt.

3.1.16 Stockholms sociala centralnämnd

Som framförts redan i inledningen anser socialförvaltningen att del är bra att begreppet vårdnad byts mot föräldraansvar. Vårdnad förväxlas ofta med begreppet vård, dvs. den dagliga omsorgen om barnet. Förvaltningen ställer sig skeptisk till en gemensam vårdnad som i praktiken innebär gemensam vård dvs. ett växelvis boende hos föräldrarna med ideliga miljöbylen för barnet. Oftast är denna typ av gemensam vård en eftergift för föräldrarnas rältvisekrav och utgår ingalunda från barnels behov. Barnet skall självklart ha möjlighet alt umgås med båda sina föräldrar även om dessa inle bor tillsammans men del får inte medföra att barnet skall vara bosatt på två häll.

Vid reformens genomförande är det viktigt med ordentliga informations­insatser där bland annat innebörden i begreppet föräldraansvar förs ut så att den nuvarande otydligheten vårdnad/vård försvinner.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  69

3.1.17 Göteborgs sociala centralnämnd                                     Bilaga 3

Inledningsvis kan också nämnas alt i utredningen föreslås en ändring av namnet föräldrabalken till barn- och föräldrabalken, likaså alt begreppet vårdnad byts ut mot föräldraansvar.

Man kan ifrågasätta om utbytet av begreppet vårdnad mot föräldraansvar är lämpligt. För de flesta människor täcker ordet föräldraansvar så myckel mer och är inle någonting som kan las ifrån en förälder genom beslut av domstol. I de allra flesta fall där föräldrar efter skilsmässa har beslutat att en av dem skall vara vårdnadshavare är det självklart att den andra fortfarande har kvar ett föräldraansvar, som man inte alls vill ifrågasätta. Att likställa begreppet vårdnad med ansvar känns därför stötande.

3.1.18  Botkyrka sociala centralnämnd

6:e kapitlet i nuvarande föräldrabalk om vårdnaden skall enligt förslaget ha en helt ny rubrik. Om föräldraansvar, och en lagtext som förklarar dess innebörd. Begreppet redovisar på ell bättre sätt än vårdnad föräldrarnas ansvar för sina barn och får bedömas som en mer adekvat formulering, även om det i sak inle förändrar innehållet i begreppet vårdnad. Normalförhål-landel skall vara alt föräldraansvaret gäller frän barnels födelse och ej upphör förrän barnet uppnår 18 år.

3.1.19  Umeå sociala centralnämnd

Utredningens förslag att byta ut ordet "vårdnad" mot "föräldraansvar" förtydligar vad del är fråga om; föräldrarnas ansvar för barnet i den omfattning lagen anger. Innebörden i begreppet vårdnad har för många föräldrar varit svårtydd och förvirrande.

3.1.20  Ludvika sociala centralnämnd

Att begreppet vårdnad bytes ut mot termen föräldraansvar anser vi vara en förändring till det bättre. Därigenom betonas ansvaret mer än rättigheten i förälderns roll.

Vi kan också bekräfta att det f. n. ofta sker en sammanblandning av termerna juridisk vårdnad, faktiskt vårdnad och samhällsvård. Ordet föräldraansvar kan bidra till alt bilden i detta avseende klarnar.

3.1.21   Stockholms läns landsting, förvaltningsutskottet Se avsnitt 1.25 Hälso- och sjukvårdsnämnden.

3.1.22   Svenska kommunförbundet

Vidare stöds förslaget om all ersätta ordet vårdnad med ordet föräldra­ansvar dels för att undvika förväxlingar med ordet vård dels för att understryka all förälder har ansvar för sitt barn i den omfattning lagen anger.


 


Prop. 1981/82:168                                                              70

3.1.23 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)                   Bilaga 3

TCO stöder vidare ändringen av begreppet "vårdnad" till "föräldraans­var".

3.1.24  Centralorganisationen SACO/SR

Genom alt i lagtexten föra in begreppet föräldraansvar läcker man förhållandel mellan föräldrar och barn på ett bättre sätt än hittills både ur juridisk och praktisk synpunkt.

3.1.25   Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund (SSKF) Se avsnitt 2.14.

3.1.26   Sveriges advokatsamfund

Utredningen föreslår all det nuvarande begreppet vårdnad byts mot föräldraansvar, vilket enligt utredningens uppfattning bättre betonar föräld­rarnas ansvar för sina barn och råder bot på den begreppsförvirring som nu råder mellan rätislig vårdnad och faktisk vård.

Enligt samfundels mening är delta inte tillräckligt vägande skäl för att byta ut det invanda begreppet vårdnad.

Att förlora vårdnaden kan för en förälder kännas svårt nog, men att fråntagas sitt föräldraansvar - vilket enligt utredningens förslag skall kunna förekomma - kan upplevas som att hela egenskapen av förälder sätts i fråga. Begreppet vårdnad är betydligt mindre känsloladdat och provocerande. Det hör samman med vård, och det är trots allt lättare att acceptera att enbart den ena föräldern skall ha hand om denna.

Samfundet vill sålunda avstyrka det föreslagna bytet av begreppet vårdnad mot föräldraansvar.

3.1.27  Sveriges domareförbund

Enligt utredningen bör uttrycket vårdnad ersättas med uttrycket föräldra­ansvar, enär detta på ett bättre sätt skulle framhålla båda föräldrarnas ansvar för sina barn även då föräldrarna bor åtskilda. Man skulle därigenom också undgå den svårighet många haft alt skilja på begreppen rättslig vårdnad och faktisk vård.

Det är visserligen riktigt all ullrycken vårdnad och vård emellanåt skapat förvirring. Domareförbundet kan emellertid inle finna all större klarhet skulle vinnas genom användande av begreppet föräldraansvar. Ansvaret tillkommer i många fall någon som inte är förälder liksom man kan vara förälder utan att ha "föräldraansvar". Också den förälder som ej har del i vårdnaden har ett ansvar för sill barn inle bara moraliskt ulan också juridiskt i form av en principiell bidragsskyldighet. Utredningens förslag skulle -tvärtemot sitt syfte - kunna leda till att den förälder som ej har del i "föräldraansvaret" känner sig åsidosatt på ell sätt som skulle kunna inverka menligt på barnet. Det anförda ger enligt förbundets mening vid handen att förslaget ej medför några fördelar ulan snarare inbjuder till nya svårigheter. Själva ordet föräldraansvar är dessutom längre, klumpigare och mindre


 


Prop. 1981/82:168                                                                  71

nyanserat än ordet vårdnad. Med hänsyn härtill och då utredningen själv är    Bilaga 3 av den uppfattningen att vårdnadsbegreppet betonar något positivt, nämli­gen omsorgen om och ansvaret för barnet, föreslår domareförbundet i första hand att det nuvarande begreppet bibehålls. I andra hand vill förbundet föreslå uttrycket vårdnadsansvar.

3.1.28  Föreningen  Kommunal-  och  landstingsanställda familjerådgivare
(KLFR)

Vi tycker det är bra alt begreppet vårdnad föreslås bli ersatt av föräldraansvar som bättre uttrycker föräldrarnas ansvar för sina barn.

3.1.29  Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.  Östra sjukhuset,   Göte­
borg

Nomenklaturförändringarna som föreslås - barn- och föräldrabalk istället för föräldrabalk, föräldraansvar istället för vårdnad, överlämnande av barn istället för överfiyttning m. m. - är i linje med försöken att öka respekten för barnet som individ.

3.1.30 Svenska föreningen för barnpsykiatriska kuratorer

Det har varit svårt för allmänheten alt skilja mellan begreppen "vårdnad" och "vård". "Föräldraansvar" anger på ett tydligare sätt än "vårdnad" att det handlar om juridiskt ansvar mer än praktisk vård. Det är värdefullt att lagtexten och utredningen tar upp vad föräldraansvaret innehåller av rättigheter och skyldigheter för barn och föräldrar. Utifrån denna uppräk­ning är det dock tveksamt hur förälder som bor på långt avstånd från sitt barn ska kunna utöva sitt föräldraansvar, fast den då har tryggheten alt bli underrättad i viktiga frågor som gäller barnet.

3.1.31 Fosterhemmens Riksförbund (FR)

De nuvarande begreppen vårdnad och förmynderskap har diskuterats göras till gemensam funktion, men utredningen orkade inle lägga fram något sådant förslag. Däremot utbytes, utan någon innehållsmässig förändring, begreppet vårdnad mot föräldraansvar, eftersom uttrycken rättslig vårdnad och faktisk vård skapar begreppsförvirring.

3.1.32 Rädda Barnens Riksförbund

Begreppet vårdnad, som är svårbegripligt, föreslås ersättas med föräldra­ansvar. Enligt vår mening är detta ett förtydligande som underlättar för många att förstå vad det innebär. Ord som verkställighet och överflyttning av barn föreslås försvinna och ersättas med överlämnande - också en positiv förändring.

3.1.33 Föreningen Familj och Rätt (FoR)

FoR ansluter sig till utredningens förslag att ersätta begreppet "vårdnad' med uttrycket "föräldraansvar".


 


Prop. 1981/82:168                                                              72

3.1.34 Riksförbundet Hem och Skola- (RHS)                             Bilaga 3

Beträffande den övergripande terminologiska diskussionen vill RHS också tillstyrka utredningens förslag all begreppet vårdnad ersätts av begreppet föräldraansvar.

3.1.35 Husmodersförbundet Hem och Samhälle

Beteckningen föräldraansvar i stället för vårdnad är enligt förbundets åsikt bra, eftersom i ordet föräldraansvar kan läggas in hela ansvaret för barnet och inle bara del juridiska ansvaret.

3.2 Föräldraansvarets innehåll och varaktighet

3.2.1    Kammarrätten i Stockholm

Kammarrätten anser det värdefullt om föräldrabalken (FB) kompletteras med positiva bestämmelser som ger uttryck för barnets rätt till psykisk och fysisk omsorg, trygghet i förhållande till sina särskilda behov och förutsätt­ningar saml fostran. I likhet med ledamöterna Märta Fredrikson och Yvonne Hedvall anser kammarrätten dock att det aktuella kapitlet i balken även i fortsättningen bör inledas med bestämmelser om vem som har vårdnaden och vad detta innebär.

Med en sådan inledning faller de följande bestämmelserna naturligare in i det samlade mönstret (se t. ex. 6 kap. 4 § i förslaget).

Om den föreslagna författningstexten:

6 kap. barn- och föräldrabalken

Som också har utvecklats i det föregående förordar kammarrätten alt kapitlet utformas på sätt kommittéledamöterna Yvonne Hedvall och Märta Fredrikson har föreslagit.

3.2.2    Stockholms tingsrätt

6 kap. 1-8 §§ BFB. I likhet med reservanterna Yvonne Hedvall och Märta Fredrikson anser tingsrätten att 6 kap. BFB bör inledas med bestämmelse, som betonar vikten av del ansvar förälder eller annan vårdnadsansvarig har gentemot barnet. Tingrätlen kan biträda reservaternas förslag till utformning av 1 §, dock att ordet vårdnadsansvarig - i enlighet med vad som tidigare sagts - bör användas i stället för föräldraansvarig och att sista meningen avslutas med "... bästa, ge det omsorg, trygghet och förståelse".

Mot innehållet i övriga §§ i detta avsnitt har tingsrätten ingen erinran. Tredje stycket i förslaget 6 § bör enligt tingsrättens uppfattning infogas som st 2 under 5 §. I fråga om den i 8 § angivna bestämmelsen om föräldraan­svarets varaktighet - vilken enligt tingsrättens förslag skulle ingå som ett led i bestämmelserna i 1 § - kan följande anmärkas. Enligt nuvarande bestäm­melser upphör vårdnaden därest barnet före 18 års ålder ingår äktenskap. Egen familjebildning före 18 års ålder torde numera åstadkommas i minst lika stor omfattning genom att barnet ulan giftermål flyttar hemifrån för att leva tillsammans med en partner. Som utredningen funnit finns del skäl alt


 


Prop. 1981/82:168                                                                  73

likställa dessa två grupper självständiga barn när del gäller föräldraansvaret. BUaga 3 Det förefaller tingsrätten av skilda skäl olämpligt alt införa en bestämmelse om att föräldraansvaret upphör om barnet fiyttar hemifrån för samboende, även om föräldraansvaret i dessa fall - liksom när del gäller gifta underåriga -ofta är mycket uttunnat. I lagtexten bör därför som utredningen förordat uttalas, all föräldraansvaret generellt gäller till dess barnet fyllt 18 år. Dock bör samtidigt i lagtexten eller i propositionen erinras om den rätt, som sedan gammall tillkommer gift underårig att själv föra talan i sina personliga förhållanden i äklenskapsmål. Måhända bör också på lämpligt sätt erinran göras om att gift underårig har rätt inte bara att själv träffa avtal enligt föreslagna 6 kap. 7 § BFB utan också ingå rättshandling enligt nuvarande 9 kap. 2a§FB.

3.2.3 Malmö tingsrätt

Kapitlet om vårdnaden inledes i förslaget med en bestämmelse om barnets rätt till "omsorg, trygghet och förståelse". Enligt tingsrättens mening hör fraser av denna typ inle hemma i en lagtext. Man kan inle lagstifta om de känslor människor bör hysa för varandra. Stadgandet innefattar ingenting annat än en from förhoppning som beklämmande ofta torde komma all gendrivas av en motsträvig verklighet. Bestämmelsen har ingen praktisk betydelse och kan av naturliga skäl inte förses med sanktioner. Av dessa skäl och med hänsyn till stadgandets likheter i övrigt med en politisk slogan torde det snarast väcka misstro hos såväl jurister och andra professionella lagläsare som de fåtaliga personer utanför dessas krets som kan komma att läsa det. Någon annan psykologisk effekt torde det inle ha. Tingsrätten avstyrker därför förslaget i denna del.

De följande stadgandena (2 §-6 §) innebär enligt tingsrättens mening i stort sett inga förbättringar i förhållande till nu gällande rätt, som får anses ge ett koncist och begripligt besked om innebörden av vårdnadsbegreppet. Delvis är det fråga om självklarheter (t. ex. 6 §) som måsle kunna intolkas även i de nuvarande bestämmelserna och som i varje fall inle behöver skrivas in i lagen. Tingsrätten finner det dock lämpligt att en erinran om betydelsen av barnets egna önskemål i fråga om dess utbildning intages i nuvarande 6 kap. 2 §. Detta torde kunna ske genom en enkel omredigering av stadgandet, t. ex. genom att efter orden "barnels anlag" inskjules "och önskemål". Med delta undantag avstyrkes förslaget i dessa delar.

Tingsrätten delar utredningens uppfattning om det önskvärda i att ändra bestämmelsen om barns rätt alt sluta arbetsavtal och tillstyrker förslaget i detta hänseende.

3.2.4 Länsrätten i Göteborgs och Bohus län

Länsrätten delar i allt väsentligt de uppfattningar som utredningen för fram i detta avsnitt. Det är viktigt att barnels rättigheter och de skyldigheter som föräldraansvaret medför karlläggs och kommer till uttryck i lagtext. Del kan dock enligt länsrättens uppfattning ifrågasättas om del är meningsfullt att i lagtext införa skyldigheter som del inte finns någon som helst möjlighet all övervaka. Länsrätten avser närmast utformningen av bestämmelsen i 6 § om skyldighet för föräldraansvarig alt samråda med barnet. Det är självklart att ett sådant samråd bör förekomma, men del uppnår man inte genom att införa en lagregel om del.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  74

3.2.5 Domstolsverket                                                                  Bilaga 3

I syfte all särskilt betona det ansvar vårdnaden innebär kunde 6 kap. barn-och föräldrabalken (BFB) inledas pä följande sätt.

1  § Barn står under vårdnad av bägge eller den ene av sina föräldrar eller av annan person till dess barnet fyllt 18 år eller ingått äktenskap.

2  § Den som har vårdnaden ansvarar för att barns rättigheter enligt 3-5 §§ tillgodoses (motsvarar 1-3 §§ i förslaget).

3.2.6    Socialstyrelsen

Bestämmelserna om föräldraansvarels innehåll föreslås få en delvis ändrad uformning. Bl. a. uttrycks barns behov av psykisk omsorg som en rättighet för barnet i stället för en skyldighet för föräldrarna. Med hänsyn till bestämmelsens placering är del givet att den i första hand riktar sig till föräldrarna. Socialstyrelsen tillstyrker bestämmelsens innehåll och utform­ning.

Utredningen föreslår vidare att barnet med stigande ålder och mognad skall få ell ökal inflytande på sina personliga angelägenheter. I vissa hänseenden föreslås också en vidgad självbestämmanderätt för barnet, t. ex. vad gäller möjligheterna all ingå arbetsavtal. I ett visst avseende har emellertid utredningen helt avstått från att la ställning. Del gäller frågan när barnet själv skall få bestämma om medicinska ingrepp och behandlingar.

F. n. får del anses som myckel oklart vad som gäller i detta avseende. Den unge kan redan före 18 års ålder i viss utsträckning vägra att genomgå medicinska åtgärder utan att föräldrarna eller samhällel kan lägga sig i detta. En sådan situation finns t. ex. beskriven av Bramstång i hans uppsats "Farlig för eget liv eller vårdslösande av den egna hälsan - en lucka i barnavårds­lagen" i publikationen Uppsatser i socialförvallningsrätt. Viss speciallagstift­ning kan också lägga hela ansvaret för ett medicinskt ingrepp på den unge. En sådan lagstiftning är abortlagen. Ingen annan än kvinnan - oavsett hennes ålder- kan bestämma om abort skall ske. Endast om kvinnan inte kan avge ett giltigt samtycke, skall hennes uttalade mening inle beaktas. Detta medför emellertid att aborten inte kan genomföras, eftersom ingen annan kan besluta på hennes vägnar.

Även andra medicinska ingrepp eller åtgärder torde ibland förutsätta samtycke från den unge för alt kunna genomföras. Som villkor gäller emellertid an del är den unges EGEN vilja, som kommer till uttryck i hans uttalande, samt an den unge uppnått viss ålder. Del hade varit värdefullt om utredningen haft möjligheter att närmare analysera denna fråga och lägga fram förslag hur man bör förfara om den unge inle vill fä genomförd åtgärd eller behandling, som är av betydelse för hans liv eller hälsa, och från vilken ålder den unge i princip bör få ha bestämmanderätt över sin egen kropp.

3.2.7    Länsstyrelsen i Stockholms län

Tänkesätten bakom 6 §. som föreskriver samråd med barnet i personliga angelägenheter och att barnet skall ha rätt till självbestämmande, har i utredningen beskrivits på ett utmärkt sätt. Når man tar del härav slås man av en önskan att information i dessa angelägna frågor genom föräldrautbildning eller på annat sått skall föras ut till personer med föräldraansvar och andra, som har befattning med barn. Det blir eljest fråga om en kunskap endast för initierade.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  75

3.2.8 Barnavårdskonsulenten i Jämtlands län                            Bilaga 3

Några synpunkter på barns behov

Jag vill i anslutning till delta kapitel uttrycka min stora tillfredsställelse över alt utredningen har som utgångspunkt all försöka ange barns behov. Del hade varit önskvärt att även socialutredningen i sina betänkanden och i den följande propositionen velat behandla barnavårdsfrågorna utifrån ell barnens-behov-tänkande. Delta kap. ser jag som detcenlralai belänkandet. I olika avsnitt hänvisas till kap. 4 varför jag gärna skulle se en starkare betoning av kapitlets betydelse.

De grundläggande behov som utredningen anger anser jag väl överens­stämma med vad barn har rätt alt få tillgodosett, men jag saknar en starkare skrivning om att barn har rätt att få bli fostrade till självständiga individer.

Utredningen anger att den bl. a. har haft som mål alt lagen klart bör ge uttryck för barnens behov och deras rätt att utveckla sin personlighet. Trols detta finner jag all det generellt är svårt att omvandla de grundläggande behoven till den i BFB 6: 1-8 föreslagna lagtexten och vice versa. Jag efterlyser en bättre överensstämmelse vad gäller del direkta ordvalet.

I kapitlet anges att man med begreppet förälder avser biologisk förälder, adoptivförälder, fosterförälder även som den eller de som eljest varaktigt har barnet i sin vård. 1 lagtexten fastslås endast den eller de föräldraansvarigas skyldighet att tillgodose barnens behov.

Var finner vi några skyldigheter för fosterföräldrar eller för den eller de som eljest varaktigt har barnet i sin vård att tillgodose några av barns grundläggande behov? Fosterföräldrar eller motsvarande bör på samma sätt som föräldraansvariga vara skyldiga all tillgodose vissa av de i kap. 4 angivna behoven. Här är önskvärt med en koppling till socialtjänstlagen och LVU. Se vidare avsnitt 4.11 Umgängesrältens omfattning m. m.

Förälder och föräldraansvarig

I vissa fall anförtros enligt gällande rätt vårdnaden till en särskilt förordnad förmyndare. Barnet har i dessa situationer inte sällan vistats i fosterhem, blir kvar i fosterhemmet, medan vårdnadshavaren förblir en utomstående person som inle har barnet hos sig. Enligt min uppfattning är det riktigare som utredningen anser all till föräldraansvarig utse en person som verkligen kan bli en bra ersättningsförälder för barnet.

Utredningens resonemang om att dela på funktionerna föräldraansvarig och förmyndare förslår jag däremot inte riktigt. Jag kan inte länka mig så många situationer där del måsle anses befogat med en föräldraansvarig och en annan som förmyndare. Tänkbara situationer kan vara när barnet har en stor förmögenhet, eller är involverat i omfattande ekonomiska transaktio­ner.

Hur gör man klart all föräldraansvaret innebär förmyndarskap även när man överflyttar del på annan person? Skall man alltid räkna med att föräldraansvaret endast innefattar vad som anges i BFB 6: 1-8 och all förmyndarskapet ligger kvar där del fanns före förändringen? Begreppet förmyndare behandlas i FB 9-16 kap., emedan BFB 6 kap. enbart talar om föräldraansvaret. Utgångspunkten bör enligt min mening vara att föräldra­ansvaret även i dessa situationer skall (liksom nar förälder är föräldraansva-


 


Prop. 1981/82:168                                                                  76

rig) innefatta en förmyndares funklon. Utredningens skrivning på denna     Bilaga 3 punkt bör nog bli föremål för ett klargörande, även om specialmotiveringen till BFB 6:9 ger en viss ledning, "Denne (föräldraansvarige) måste inte nödvändigtvis vara även barnels förmyndare....".

I specialmotiveringen till BFB 6:9 anges vidare att föräldraansvaret föreslås kunna anförtros flera personer, l.ex. fosterföräldrar, i stället för som i dag en person. Lagtexten säger "annan person", varför jag finner den missvisande på denna punkt. Förslaget i sig är positivt.

Föräldraansvarets innehåll och varaktighet

Det innehåll som utredningen vill ge föräldraansvaret finner jag vara välbetänkt. På några punkter vill jag dock kommentera förslaget.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i FB 6 kap. om föräldrarnas ansvar för barnels uppehälle kan utmönstras. Dä del ju fortfarande, trots de modifieringar som skett rörande gränsen mellan samhällets respektive föräldrarnas ekonomiska ansvar, i första hand är föräldrarna som svarar för barnens uppehälle har jag svårt alt förslå varför delta inle förtjänar att bli omnämnt i BFB 6 kap. Enligt min mening bör i BFB 6 kap. göras en hänvisning till BFB kap. 7.

Utredningen anser inle all någon särskild bestämmelse om integritels­skydd för barnet behövs. Man exemplifierar integritelskränkande handling med öppnande av barns brev, avlyssnande av deras telefonsamtal m. m. Utredningen menar att inlegritetsskyddet får anses ligga i att föräldraansva­rig skall se till all barnels behov av omsorg, trygghet och förståelse tillgodoses. Jag saknar här en koppling till begreppet "annan kränkande behandling" i BFB 6:2.

1 avsnittet som behandlar medbestämmanderätt för barnet skriver utredningen "rent allmänt bör föräldrarna vid utövande av föräldraansvaret i möjligaste mån försöka tillgodose barnets bästa". Är det inte en självklarhet alt föräldrarna alltid skall försöka tillgodose barnels bästa vid utövandet av föräldraansvaret?!

3.2.9 Skolöverstyrelsen (SÖ)

SÖ ser med tillfredsställelse all förslaget till barn-och föräldrabalk inleds med bestämmelser om barnels rätt till fysisk och psykisk omsorg, trygghet, förståelse för sina särskilda behov och förutsättningar samt fostran och utbildning. 2 § har dock fått en formulering som enligt SÖ:s mening kan ge ordet fostran en negativ klang. Eftersom fostran är något positivt kan kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling inte vara en del eller ett led i fostran. SÖ föreslår därför att ordet "men" i 2 § utbyts mot "och" varigenom 2 § skulle få följande lydelse: "Barn har rätt till fostran och får inle utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behand-ling"\

SÖ vill i anslutning till formuleringen i denna paragraf peka pä de kullurkollisioner som kan uppstå för vissa invandrarfamiljer när det gäller uppfostringsmetoder. Tvåspråkig social eller psykologisk expertis kan hjälpa och stödja dessa familjer i sådana situationer.

I 7 § sägs att barn som tagit arbete med samtycke av den som har föräldraansvaret får, när han fyllt 16 år, säga upp avtalet. SÖ anser alt del år lämpligt att barnet både skall ha fyllt 16 år och ha fullgjort sin skolplikt för alt själv få säga upp ett avlal om arbete.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  77

SÖ vill särskilt understödja utredningens förslag (s. 68) om att föräldra- Bilaga 3 ansvaret inle i något fall skall upphöra förrän barnet fyllt 18 år. Delta är viktigt för alt tillförsäkra barnet den totala trygghet del har rätt till all känna även under tonåren. Det gäller bl. a. det stöd barnet behöver för att skaffa sig utbildning och inför inträdet i arbetslivet. Föräldrarnas ansvar för sina tonåringars levnadsmönster, l.ex. alkoholvanor, blir också tydligare om föräldraansvaret gäller till dess barnet fyllt 18 år.

3.2.10  Stockholms universitet, juridiska fakultetsnämnden
Barnets bästa

Hur förhållandel mellan föräldrar och barn bör fungera är behandlat i regler om innebörden av vårdnaden. Hur förhållandel har fungerat och kan väntas fungera i framliden skall prövas i vårdnadsmål enligt den lagiekniska lokutionen barnets bästa.

Utredningen har föreslagit normer för förhållandet mellan barn och föräldrar i 1-7 §§. Bl. a. har man framhållit barnels behov av omsorg, trygghet och förståelse samt behandlat frågor om föräldrarnas bestämman­derätt och barnets rätt till själv-och medbestämmande. Vad gäller regler för prövning av hur del förhållit sig i ett konkret fall och prognosslällande har man föreslagit en "redaktionell" förändring av lagtexten. Lokutionen barnets bästa skulle anges endast i en paragraf med hänvisning för tillämpning i samtliga mål om "föräldraansvar". Härigenom har man åstadkommit ett förslag som även innebär en bevisrätislig förenkling. De nu gällande olika styrkekraven på bevisning om barnets bästa i olika typer av vårdnadsmål skulle automatiskt falla bort. Detta synes innebära att domstolarna bör söka det bästa länkbara alternativet för barnet ulan alt ge föräldrarna företräde vid konkurrens med utomstående. Ändringen skulle -om den gick igenom - få stor betydelse och förslaget innehåller väsentligen något mer än en redaktionell ändring.

Av motiven framgår all utredningen tillmätl samma omständigheter betydelse vid diskussion om tolkning av begreppet barnets bästa som vid angivande av barnets behov som exempel på "föräldraansvarets innebörd". Fakullelsnämnden anser alt denna tanke bör komma till uttryck i lagtexten. Detta kan ske mycket enkelt genom en hänvisning i 18 § att domstolen vid bedömning av frågan om vad som är "barnels bästa" skall söka ledning av innehållet i reglerna i 1-7 §§. Domstolarna skulle i enlighet härmed i varje konkret fall pröva exempelvis hur barnets behov av "omsorg, trygghet och förståelse" tillgodoselts och kunde länkas bli lillgodosell i framtiden av vardera föräldern.

Genom att i lagtext ge en dylik hänvisning skulle man förse reglerna om "föräldraansvar" med en typ av sanktioner och därigenom förslärka den "attitydpåverkande" effekten. Del framstår som angeläget all framhålla denna effekt därför att utan en sådan kan en lagstiftning om barnels psykiska behov framstå som meningslös.

3.2.11  Uppsala universitet, juridiska fakultetsnämnden

Utredningen föreslår att 6 kap. skall inledas med fyra paragrafer i vilka barnels rätt till omsorg m. m. och föräldrarnas skyldigheter härvidlag anges. Fakultetsnämnden instämmer i lämpligheten av alt en målangivelse för


 


Prop. 1981/82:168                                                                  78

vårdnaden sker i lagtexten. Del blir emellertid en något katekesliknande     Bilaga 3 uppräkning att låta innehållet i barnets rätt fördelas på tre olika lagrum. Vad som sägs i dessa hänseenden skulle enligt nämndens mening med fördel kunna sammanföras i en enda lagparagraf.

3.2.12  Uppsala universitet, statsvetenskapliga institutionen

Utredningen om barnens rätt har i uppdrag att undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns rättsliga ställning bör stärkas. Uppgiften är att kartlägga problemområdet och ange vilka lagändringar som kan komma i fråga. 1 det här aktuella belänkandet behandlas reglerna om vårdnad, umgängesräll och överfiyttning av barn. Ett förslag till ändrade lagbestämmelser lämnas. Vidare presenteras några tänkbara alternativa förslag. Från statsveten­skapliga utgångspunkter kan vi emellertid inte finna alt vi har speciell sakkunskap att förmedla vad gäller utredningens problemområde. Del förefaller i stället vara jurister och beleendevetare som tillför området kunskap.

Vi vill emellertid göra en kommentar i anslutning till föräldraansvarels innebörd, 3-4 §§6 kap. i förfallningsförslagel till ny barn- och föräldrabalk. I 3 § anges all barn har rätt till utbildning som motsvarar dess önskemål, behov av förutsättningar. 4 § ålägger föräldrarna att bevaka barnels rätt enligt 3§.

Vad utredningen inte tagit upp till behandling är samhällets roll i utbildningsväsendet. Det synes emellertid väsentligt att ta upp till granskning konsekvenserna vad avser barnets rätt och föräldraskyldigheten inom området. Samhället har åtagit sig att svara för utbildningsväsendet både vad gäller resurser och tillgång på utbildningsplatser. Att överföra en del av detta åtagande till föräldraskyldighet innebär en ändrad målsättning från stats­makternas sida. Vår slutsats blir därför att vid utformningen av de nämnda paragraferna bör beaktas samhällets åtagande i fråga om utbildning ställt i relation till den eventuella föräldraskyldigheten.

3.2.13  Högskolan i Örebro

Det kan naturligtvis råda delade meningar om vilka av de rättigheter som bör tillkomma barn som uttryckligen ska anges i lagtexten. Den inledande bestämmelsen i 6 kap. uttrycker allt nog väl de allmänna krav som barn bör kunna ställa oavsett vilka rättigheter del rör sig om. Styrelsen anser att man, som utredningen gör, särskilt bör peka ut barnels rätt till fostran och utbildning.

Rätten att bo hos föräldrarna

Frågan är dock om inte ytterligare en specialbestämmelse bör införas, som uttrycker barns rätt att bo hos de personer som bär föräldraansvaret. Någon av de föräldraansvariga bör alltså, typiskt sett, ha någon del i den faktiska vården av barnet. En sådan bestämmelse förefaller naturlig med hänsyn till innebörden av reglerna i 14 och 15 §§ om överfiyttnad av föräldraansvaret till annan än en biologisk förålder och den vikt som fästs vid rätlen för barn till umgänge med personer som är betydelsefulla för det.

Då föräldraansvaret bärs gemensamt och föräldrarna inte sammanbor får det inte bli så att föräldrarna tror. att det eemensamma ansvaret medför alt


 


Prop. 1981/82:168                                                                  79

barnet ska bo ungefär lika lång lid hos vardera föräldern. Regeln bör     Bilaga 3 emellertid kunna formuleras så att misstag av den typen undviks.

Regeln måste också innehålla en reservation för de fall barnet inte kan få bo hemma - t. ex. i samband med alt samhället funnit det nödvändigt att bereda barnet särskild vård, eller all barnet måste vistas på sjukhus eller annan vårdinrättning.

Den skulle kunna införas som en ny 4 § och lyda: "Om inte särskilda omständigheter omöjliggör det, har barn rätt alt bo hos någon av de personer som bär föräldraansvaret och rått till umgänge med föräldraansvarig som barnet inte bor hos".

För att ytterligare stryka under denna barnets rätt bör 6 § förses med ett nytt stycke av följande lydelse: "Innan föräldraansvarig beslutar att barri mer varaktigt ska bo hos annan bör samråd ske med socialnämnden".

En reglering av detta slag slår i god överensstämmelse med socialulred-ningens önskemål (se SOU 1977:40 s.209 f).

3.2.14 Familjelagssakkunniga

Mot del sätt på vilket utredningen vill lagfästa innebörden av föräldraan­svaret har vi ingen erinran. Såvitt avser föräldraansvarets varaktighet föreslår vi dock att orden"från barnels födelse" i 6 kap. 8 § balkförslaget får utgå. Denna begränsning finns inte i nuvarande lag och torde vara obehövlig. Vidare vill vi när det gäller förslaget att föräldraansvaret skall oinskränkt gälla till dess barnet fyllt 18 år och alltså inte längre upphöra om barnet innan dess ingår äktenskap anföra följande.

Del är rimligt att utgå från principen att föräldraansvaret består till dess barnet fyllt 18 år. I stigande grad måste dock barn i en ålder som närmar sig denna gräns ha rätt att själv bestämma i personliga angelägenheter, något som särskilt kan bli aktuellt då barnet flyttal hemifrån. Man kan jämföra med vad som gäller om barnets rätt att i en sådan situation själv ingå rättshandlingar enligt FB 9 kap. 2a §. Motsvarande befogenheter dä del gäller rätt att bestämma i personliga angelägenheter synes icke ha kommit till ett riktigt uttryck i 6 §, då där sägs att den föräldraansvarige skall "ge"' barnet en sådan rätt. Bestämmelsen bör omformuleras så alt därav klart framgår att denna rätt med stigande ålder och mognad verkligen tillkommer barnet.

Sedan gammalt gäller den oskrivna principen att en make som är underårig detta till trots äger själv föra sin talan i äktenskapsmål såvitt avser rent personliga förhållanden. Med denna princip har stämt väl överens att vårdnadsansvaret upphört vid den underåriges gifte. I sak bör givetvis fortfarande gälla att den underårige själv - förutsatt alt han eller hon över huvud är processbehörig - har att bestämma exempelvis om ansökan om äktenskapsskillnad skall inges eller om andra makens ansökan därom skall medges eller bestridas. Att till förebyggande av missförstånd om innebörden av den föreslagna bestämmelsen om föräldraansvarels varaktighet ta in en särskild föreskrift om talerälten i GB är en lösning som tidigare avvisats (se NJA II 1916 s. 255 ff). En strävan synes för övrigt numera vara att samla bestämmelser om verkan av omyndighet i FB (jfr upphävandet av GB 15 kap. 3 §, prop. 1974:142 s. 192).

Utredningen för emellertid själv ett utförligt resonemang om den med stigande ålder och mognad allt större självbestämmanderätt som bör tillkomma barnet i frågor som rör dess person (5. 2. 2. 5). Vidare konstaterar utredningen i samband med den föreslagna betämmelsen om föräldraansva-


 


Prop. 1981/82:168                                                                  80

rets varaktighet, att del sedan barnet flyttat hemifrån på grund av äktenskap Bilaga 3 eller samboende kommer all röra sig om ell myckel uttunnat föräldraansvar och att vad som kommer att finnas kvar blir vissa beståndsdelar som har betydelse för barnels välfärd och framlid, t. ex. att tillgodose barnets rätt till utbildning (s. 68). Mot den bakgrunden tror vi det vara tillräckligt om det i propositionen görs uttalanden av den innebörden att talerätl i äktenskapsmål angående rent personliga förhållanden är något som klart faller under barnels självbestämmanderätt enligt det föreslagna andra stycket i 6 §.

Reservation av ledamoten Ingrid Sundberg:

Enligt min mening är del myckel viktigt alt föräldrarnas ansvar för barnet betonas. Även om utredningen i motiven är inne på samma tanke, har lagtexten i förslaget inle fåll en utformning som tillräckligt tydligt framhäver detta ansvar. Jag anser att 6 kap. i balkförslaget bör inledas med en bestämmelse som slår fast att ansvaret för barnet åvilar dess föräldrar.

3.2.15  Malmö sociala centralnämnd

Enhgt nuvarande lagstiftning gäller vårdnaden till dess barnet fyllt 18 år eller dessförinnan ingår äktenskap. Allt fler ungdomar väljer alt sammanbo ulan att gifta sig. I dessa fall har föräldrar kvar ansvaret för barnets välfärd och framlid. Utredningen anser att barns viUkor skall vara likställda vare sig de ingår äktenskap eller ej. Man föreslår därför att föräldraansvaret skall gälla till dess barnet fyllt 18 år. Delta är alltså en utvidgning av förälders skyldigheter i positiv riktning för alt likställa barns villkor.

3.2.16  Botkyrka sociala centralnämnd

Barnet skall bestämma mera

Barnets medbestämmanderätt i för barnet väsentliga frågor skall öka i takt med dess utveckling, mognad och stigande ålder. Utredningen föreslår en del smärre ändringar. Barnet skall fortsättningsvis ha rätt alt själv ingå avlal om förvärvsarbete, efter att ha fått föräldraansvariges samtycke. Efter fyllda 16 år kan även barnet själv häva ell sådant avtal och ingå ett nyfl vad gäller arbete av liknande slag. En annan ändring gäller, att barn som före 18 års ålder flyttar samman med annan skall jämställas med barn som före 18 års ålder ingår äktenskap vad avser dess förhållande till föräldraansvaret. Utredningen har i del här avsnillet uttryckt sig synnerligen oklart. Del kan inle vara utredningens mening all en tonåring kan genom ett sammanboen­deförhållande utom hemmet undandra sig föräldrainflytandet. Utredningen menar att barn som ulan att gifta sig flyttar ihop sakligt sätt befinner sig i samma situation som barn som ingår äktenskap . Enligt nuvarande lagstiftning kan barn under 18 år inle ingå äktenskap utan tillstånd från länsstyrelsen (Giftermålsbalken 2:1). I samband härmed företas viss utredning om lämplighet innan tillstånd beviljas. Om föräldraansvaret skall upphöra vid sammanboendeförhållanden kan ifrågasättas om inle samma regler bör gälla. Det finns knappast enligt socialkontorets uppfattning några vägande skäl för att lagstiftningsvägen underlätta sammanboende under äktenskapsliknande former för ungdomar under 18 år. Utredningen nöjer sig med all konstatera vad den har för uppfattning, men anvisar inte på vilket


 


Prop. 1981/82:168                                                                  81

sätt den skall få praktisk användning. Del är av synnerlig vikt att utredningen    Bilaga 3 preciserar sig i denna fråga.

3.2.17  Ludvika sociala centralnämnd .

Utredningens överväganden kring föräldraansvarets innebörd - barnets grundläggande behov etc. - finner vi vara väsentliga. En lämplig avvägning mellan föräldrars och barns ställning synes ha skett i den föreslagna lagtexten.

När del gäller bestämmelserna om samrådsförfarande i 6 § BFB, torde i vissa fall komplikationer kunna uppslå och medföra osäkerhet hos föräld­rarna om vilken hänsyn som skall tas till barnens egna ståndpunkter.

Delta torde dock balanseras av huvudregeln i 5 § BFB om föräldrars principiella skyldighet att bestämma över barnens personliga förhållan­den.

I sådana sammanhang torde möjligheten till kontaktperson vara en hjälp för den enskilde föräldern.

3.2.18  Stockholms läns landsting, förvaltningsutskottet
Omsorgsnämnden

Belänkandet med avseende på de psykiskt utvecklingsstörda

Alla barn har vissa grundläggande behov och alla barn har rätt att få dessa tillgodosedda. I betänkandet anger utredarna nio behov som grundläggande i den meningen att det i första hand är sådana som föräldrar, eller de som eljest varaktigt har barn i sin vård, bör tillgodose.

-     Barn behöver omvårdnad och skydd

-    Barn behöver människor som de kan la emot kärlek av och ge kärlek till

-     Barn behöver ett stabilt och varaktigt förhållande till föräldrar

-    Barn  behöver utvecklas i  en  miljö som tillgodoser dess behov av stimulans

-    Barn behöver föräldrarnas hjälp med att sätta gränser för sitt handlan­de

-     Barn måste få känna all de behövs och all de får la ansvar

-     Barn behöver få påverka sin situation

-     Barn behöver efler hand frigöra sig från sitt beroende av föräldrarna

-  Barn har behov av samhörighet med båda föräldrarna även om dessa är i
konflikt med varandra

Det utsågs klart all också de företrädare för samhället som har att ta ställning till barns framtid måste la hänsyn till dessa behov vid sina överväganden och beslut. Vi vill kraftigt understryka detta. Inte minst är det viktigt när det gäller psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar.

När det gäller utvecklingsstörda förekommer det all den som har vårdnaden om barnet i rättslig mening tvingas lämna över den faktiska vården till annan t. ex. fosterföräldrar, elevhems-personal. Vi vill i del här sammanhanget speciellt framhålla vad utredningen säger om barnets behov av en mot insyn skyddad sfär. "Vi finner det angeläget - för all barnet skall kunna utveckla en sund självkänsla - att det åtnjuter ett rimligt integritets-

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr. 168


 


Prop. 1981/82:168                                                                  82

skydd gentemot föräldrarna". (Med föräldrar avses här även "ersättnings-     Bilaga 3 föräldrar").

Begreppet vårdnad innebär enligt gäUande rätt en sammanfattning av olika rättsliga skyldigheter och befogenheter som gäller i förhållande till barn. Man har alltså all skilja på rättslig vårdnad och faktisk vård, vilket lätt skapar begreppsförvirring. Bl. a. därför föreslår utredningen alt uttrycket vårdnad i lagen ersätts med ullrycket föräldraansvar. Enligt gällande rätt knyts föräldraansvaret till särskilt förordnad förmyndare om föräldrarna inte kan eller skall ha delta ansvar. Vi delar utredarnas uppfattning, att det många gånger vore mer ändamålsenligt att till föräldraansvarig för barnet i dessa situationer utse en person, som kan förutsättas vara en bra ersättningsföräl­der för barnet, till särskild förordnad föräldraansvarig.

(Detta innebär sålunda att barnet kan ha såväl förmyndare förordnad enligt bestämmelserna i 11 kap. FB, som särskild förordnad föräldraansva­rig)-

Visserligen skall förmyndaren enligt lagen även sörja för myndlingens person, men utredarna menar att detta inte har en tiUräckligt framstående plats i förmyndarens faktiska sysslor.

Vi tror att detta är riktigt, även om den förordnade förmyndaren självfallet många gånger kan vara lämplig att handha även uppdraget som föräldraan­svarig.

Se även avsnitt 1.25 Sociala nämnden

3.2.19 Moderata Kvinnoförbundet (MKF) Barnets rätt till fysisk och psykisk omsorg

Samhället har i stor utsträckning gått in med ekonomiskt slöd för att underlätta för föräldrarna att skapa goda förutsättningar för att ge barnen en god uppväxt. MKF delar uppfattningen, att samhällel har ansvar för att utjämna skillnaderna mellan barns ekonomiska förutsättningar. Förbundet vill emellertid i del sammanhanget betona, att det enskilda föräldraansvaret varken bör eller kan föras över på samhällel. SamhäUet kan enbart i nödsituationer ersätta den enskilde förälderns ansvar för sitt barn. Lagstift­ning och ekonomiskt stöd måsle hela tiden vara baserat på medvetenhet om detta faktum.

Det känns väsentligt all barns rätt slås fast i den kommande lagstiftningen. I likhet med vad som anförts i reservation av Yvonne Hedvall och Märta Fredrikson anser MKF att 6 kap. 1 § BFB skall innehålla föreskrift om såväl föräldraansvar som barnets rätt.

MKF vill understryka vikten av att invandrare ges möjlighet att till sina barn föra vidare sina egna traditioner och sin egen kultur. Det är väsentligt för barns trygghet och självförtroende att de får känna alt deras egna värderingar och traditioner har ell värde också - och kanske i synnerhet - i det nya, främmande landet.

Del är emellertid lika väsentligt alt lagstiftningen utformas så att del klart framgår att i fall då den främmande kulluren hyser värderingar, som går emot våra grundläggande värderingar, exempelvis förespråkar aga i uppfostran eller i övrigt omfattar kulturella riter, som är oförenliga med vår uppfattning om barns, och människors, integritet, typ omskärelse etc, del svenska synsättet bör prägla fostran.

Medbestämmanderätt för barnet


 


Prop. 1981/82:168                                                                  83

Tveklöst är det så att ett ansvar som är avpassat efler barnets individuella     Bilaga 3 mognad  och   förmåga  leder  till  självständighet  och  ansvarskännande. Innebörden  i   medbestämmanderätten  måste  vara  att  barnet  skall   ha möjlighet alt iförhållande tiU mognad och övriga individuella förutsättningar öva inflytande över beslut som rör dess person.

3.2.20  Centerns Kvinnoförbund (CKF)

Barn har rätt till omsorg, trygghet och förståelse, vilket står inskrivet i 1 § i förslaget till barn- och föräldrabalkens 6 kap. om föräldraansvar. Däremot säger denna text ingenting om vem som har ansvaret för att ge barnen omsorg, trygghet och förståelse. Eftersom föräldraansvaret aren grundtanke i betänkandet bör det också framgå i första paragrafen. CKF ställer sig därför bakom Märta Fredriksons och Yvonne Hedvalls reservation. Föräldrarna kan aldrig frånsäga sig sitt ansvar.

Som vi tidigare framhålht har barnet också rätt alt bestämma om sin egen situation och all ta ansvar. Detta är en del i den mänskliga integriteten som alla har rått till. Barnens rätt all ta ansvar måste anpassas efler dess ålder och är en del av de behov barn har ulöver de grundläggande att få mat, kläder och sömn. Barn har också många andra behov, som betänkandet beskriver.

Många invandrare i vårt land har p. g. a. sin kulturbakgrund en annan syn på barnuppfostran. De konflikter som kan uppstå i detta sammanhang måsle särskilt beaktas, så att invandrarbarnens bästa tillgodoses, utan alt deras relationer till föräldrarna och deras kulturella bakgrund försämras.

3.2.21  Moderata Ungdomsförbundet

Ändringen av föräldrabalkens namn betonar hela familjens betydelse. Detta återkommer också helt riktigt när utredningen beskriver föräldraan­svaret. Att föräldrarna är de som bär huvudansvaret för sina barn och deras behov måste vara självklart. Likaså all de samråder med barnen allt efler barnens ålder och förutsättningar, stämmer väl överens med vår syn på familjen. Först när det finns risk för att familjen inte längre kommer att fungera bra åvilar del personer utanför den alt träda in. Vid sådana tillfällen ställs stora krav på all den "utomstående" verkligen griper in. Vi avvisar därmed utredningens förslag till inledning av balken, vilket inte inrymmer något klarläggande av föräldrarnas ansvar, till förmån för reservation av Yvonne Hedvall och Märta Fredrikson.

3.2.22 Sveriges advokatsamfund

Samfundet ifrågasätter lämpligheten av att i lagtext ta in en sådan allmän räliighetskalalog, som utredningen föreslår i 6 kap. 1-6 §§. Även formellt har dessa bestämmelser fått en olämplig utformning. Den föreslagna 6 § utgör ett klart exempel härpå. Enligt samfundels mening bör denna del av lagtexten under alla förhållanden omarbetas, sä all lagreglerna får en klarare och mer verklighetsanpassad utformning.

3.2.23 Sveriges domareförbund

Det föreslagna kapitlet om föräldraansvar inleds med bestämmelser om ansvarets innebörd, innefattande bland annat viss med- och självbestäm-


 


Prop. 1981/82:168                                                                  84

manderätl för barnet i personliga angelägenheter saml rätt att - med     Bilaga 3 föräldraansvarigs samtycke - själv sluta arbetsavtal. Bestämmelserna torde överensstämma med hur del numera i de flesta fall fungerar i praktiken och föranleder inte någon erinran.

3.2.24  Svenska Läkaresällskapet

Föräldraansvar

Under denna rubrik påpekar utredningen, att föräldrars rätt att bestämma över sina barn ej bör gälla oinskränkt, såsom nuvarande lagstiftning anger. "Barnet bör mycket tidigt ges möjlighet att få påverka sin situation i egna angelägenheter för att på så sätt vänja sig vid att fatta beslut och slå för dess följder." Denna formulering anser Sällskapet vara mycket olycklig. Det torde vara orimligt att ställa sådana krav på barnet och särskilt då "stå för dess följder".

3.2.25  Föreningen   Kommunal-   och   landstingsanställda familjerådgivare
(KLFR)

Vi är tveksamma till ordet samråda i paragraf 6 första stycket. Del handlar inle om ett beslutsfattande där barnet är på jämställd nivå ulan beslutsan­svaret är föräldrarnas. Dock bör dessa väl beakta barnets synpunkter. Barn bör t. ex. aldrig pressas till att välja mellan föräldrarna i en skilsmässositua­tion, något som tydligare bör framkomma i själva lagtexten.

3.2.26  Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.  Östra sjukhuset,  Göte­
borg

Innebörden av föräldraansvaret är i stort sett delsamma som nuvarande för vårdnad med den viktiga nyheten alt en skyldighet skall finnas för föräldrarna att samråda med barnet i angelägenheter som rör dess personliga förhållanden. Ullrycket "personliga förhållanden" kommer säkert att ges myckel skiftande innebörd, men torde också vara svårt att precisera närmare. Det viktigaste är dock att hänsyn till barnels åsikter skall tagas. Tveksamheten alt fastslå åldersgräns på grund av att barn mognar så olika förefaller ologisk, då man på annat håll i förslaget fastslår en bestämd åldersgräns ("15 år eller motsvarande mognad"). Med en åldersgräns för medbestämmande från 7 års ålder eller motsvarande mognadsgrad (som finns i norsk lagstiftning) skulle diskussioner på denna punkt kunna undvikas.

3.2.27 Sveriges skolkuratorers förening

Föräldraansvaret skall bestå fills dess barnet fyller 18 år. Vi tycker det är bra alt nuvarande bestämmelse, att vårdnaden upphör om barnet gifter sig, tas bott. Dels är del riktigt att barn som fiyttar hemifrån ulan alt gifta sig hkställs med dem som gifter sig, dels behöver de ungdomar som fiyttar hemifrån ha kvar sina föräldrars slöd och föräldraansvaret bör beslå.


 


Prop. 1981/82:168                                                              85

3.2.28                                                                                           Fosterhetnmens Riksförbund (FR)          Bilaga 3

Barn- och föräldrabalken (BFB) är utredningens förslag som namn på den nya lag som.ersätter den nuvarande föräldrabalken. Därmed antyds alt lagen i första hand skall se till barnels rätt och inte förälderns. Lagen ger barnet rätt till fysisk och psykisk omsorg, trygghet, förståelse för sina behov och förulsätlningar saml fostran och utbildning. Den som har föräldraansvaret skall se till att dessa behov tillgodoses.

I de fall invandrare har värderingar som är oförenliga med våra mest grundläggande värderingar bör det svenska synsättet prägla barnets fostran.

Ovanstående ser Fosterhemmens Riksförbund (FR) som positiva föränd­ringar.

3.2.29  Föreningen BRIS - Barnens Rätt I Samhället
Förfatlningsförslag och motivering '

BFB 6 kapitlet

1 §    Motivering:

Denna paragraf anser vi har fått en alltför allmän skrivning. För att kunna ge den rätta vägledningen till föräldrar och myndigheter som skall värna om barns rättigheter bör den göras mer konkret. Ordet "egenart" i 1 § är tänkt alt täcka både personlighet och utvecklingsgrad hos barnet.

1 §    Förfatlningsförslag:

Barn har rätt till kroppslig och själslig omvårdnad med hänsyn till och aktning för sin egenart.

3.2.30  Rädda Barnens Riksförbund

Kapitlet om föräldraansvar föreslås inledas med ell klarläggande av barnets rätt till fysisk och psykisk omsorg, trygghet, förståelse för sina särskilda behov och förutsättningar saml fostran och utbildning. Man utgår alltså från barns behov till skillnad från den gamla lagstiftningen. Barns behov har för övrigt fått ett eget kapitel i betänkandet med en översikt över den kunskap om barn som finns i dag.

Föräldraansvaret går ut på att se till att barns behov i största möjhga utsträckning tillgodoses- en positiv förändring för barnet.. Men föräldrarna har dessutom ansvar för alt barnet har erforderlig tiUsyn och också rätt och skyldighet att bestämma över barnet i personliga angelägenheter. Föräldrars rätt alt bestämma föreslås dock uppluckrad så alt i föräldraansvaret ligger skyldighet för förälder all i möjligaste mån se till barnets bästa. För all kunna

' Som inledning till föreningens kommentarer lill de enskilda författningsförslagen har anförts följande:

BRIS föreslår nedan ändringar av vissa paragrafer, men har inte haft lidsmöjlighel att arbeta in samma ändringar i alla därav avhängiga paragrafer. Vi hoppas att våra intentioner i förfaltningsförslagen och motiveringarna skall vara vägledande.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  86

göra det förutsätts alt föräldrar ger sig tid att lyssna på sitt barn och i samråd Bilaga 3 med detta komma fram till beslut. Barn bör enligt utredningen, under sin uppväxt, tränas till att uttrycka en genomtänkt åsikt. Man har dock inte velat sälla en viss åldersgräns för dellagande i beslut eftersom barn utvecklas och mognar olika snabbt. Men barn skall inte tvingas alt ge uttryck för sin mening i personliga angelägenheter. Delta med tanke på bl. a. den skuldbeläggning som kan tänkas uppkomma om barn tvingas till ställningstagande för eller emot en förälder t. ex. vid skilsmässa.

Utredningens förslag all barns mening bör inhämtas i angelägenheter som rör barnet självt, är ett vällovligt försök att få föräldrarna att lyssna, men tyvärr har man små möjligheter att tillse att så verkligen sker. Föräldrarna kommer troligen även fortsättningsvis att anse sig som experter på sina egna barns behov. Barns legala rån blir inte utökad. Därför måste utredningens förslag kombineras med resurser, som ger möjlighet till attitydpåverkan av föråldrar.

3.2.31 Föreningen Familj och Rätt (FoR) Barnels behov

Det är med tillfredsställelse FoR tagit del av utredningens tankegångar kring några grundläggande behov hos barn.

FoR uppfattar det som synnerligen angelägel all en kommande lagstift­ning, som på ell så avgörande och allvarligt vis kommer att reglera barns ställning i förhållande lill sina föräldrar, så långt möjligt förankras i de kunskaper och erfarenheter om barn och deras behov, som i dag finns dokumenterat.

Så mycket viktigare är detta som vissa personer emellanåt använder barns behov - bästa - intresse - rätt - vilja som nära nog synonyma begrepp. Vid försök ge begreppen ell innehåll visar det sig mycket snart att exempelvis barnets uttalade vilja kan stå i direkt motsatsförhållande lill vad som egentligen är såväl dess rätt som bästa.

I många lägen känns det helt självklart utifrån barns mognadsnivå i vilken mån deras vilja kan få göra sig gällande eller ej. Givet är t. ex. att barn skall hindras från handlingar som kan vara till skada för dem själva eller andra. Klart svårare är att veta hur ofta vi vuxna styr barns vilja genom all mer eller mindre öppet inta en viss hållning. Barn har en djupgående känsla av sitt beroende av föräldern/föräldrarna och är vanligen mycket lyhörda för de förväntningar som ställs på dem. Det yngre barnet är direkt beroende av föräldern/föräldrarna för sin överlevnad vartill kommer för dem, liksom för barn i alla åldrar, en långtgående lojalitet med sina närslående. I sig är detta något positivt och utgör ju dessutom delvis grundvalen för den fostran vi vill ge våra barn. Det viktiga är emellertid alt vi har en medvetenhet om detta förhållande vid samvaron med barn.

Samtidigt som föräldrar på allt sätt bör uppmuntra barn att "med stigande ålder och mognad få la allt större ansvar för sina personliga förhållanden och sitt eget handlande" finns det dock tillfällen då barns behov/bästa och barns rätt kräver att de vuxna fattar beslut för deras räkning.

All vid separation låta barn välja förälder är all ställa oerhörda krav på barnet och något som det definitivt inle skall utsättas för förrän i puberteten. Även då kan del vara tveksamt hur långt barnels vilja skall få bli avgörande. Den barnpsykologiska erfarenheten ulvisar all också äldre barn många gånger känner stor kluvenhet i valet mellan föräldrarna. Det är inte heller alltför sällan som en direkt negaliv attityd till en förälder pä ell djupare plan


 


Prop. 1981/82:168                                                                  87

ända motsvaras av en längtan efter densamme. Del är viktigt all komma ihåg    Bilaga 3 att ett val för barnet inte bara innebär ett val t i 11 någon utan också ett val bort   från   någon.

FoR kommer längre fram i remissvaret alt la upp ett resonemang kring lämpligheten av att använda s. k. kontaktperson. Redan här vill dock FoR kraftigt vända sig mot ätt sådan person skall vara "den som bäst kan ge barnombudel upplysningar om vad barnet vill och vad som är bäst för barnet". Det sägs vidare all det för barnet kan "vara väderfullt alt få avge denna viljeförklaring, till en neutral person" (s. 149). Detta syns FoR så myckel mer anmärkningsvärt som utredningen själv tidigare (s. 111) talar om svårigheten med "att veta vad som är barnels verkliga vilja".

Barnpsykiatern Gudrun Brun, som har en exepliondll stor erfarenhet på området, säger i en efterskrift till sin utmärkta bok "Barn och skilsmäs­sa":

"Under alla omständigheter ställer uppgiften det kravet på undersökaren att vederbörande utom en solid teoretisk och klinisk bakgrund måste vara i besittning av en ordentlig portion självkännedom för att inte riskera att provokationer eller personligt engagemang gör all konklusionen kommer all vila på osaklig grundval."

FoR vet att så inle är fallet men anser alt det borde få höra lill barns grundläggande behov att inte få användas av föräldrar som slagträn i deras separationstvister. Men eftersom detta sker- inte minst genom indoktrine­ring - är det viktigt att olika företrädare för samhället som möter föräldrar i kris har så gedigna kunskaper på området som möjligt. FoR vill här ge ett exempel, som inte är unikt, genom ett citat ur ett ullålande från BUP-kliniken i Malmö hösten 1978, där utredarna med hänvisning till Gudrun Brun bl. a. just framhåller alt det

"inte sällan kan förekomma att barn på ytan yttrar en bestämd åsikt och i sitt fanlasimaterial visar helt andra önskningar. Oftast brukar då barnet på ytan hålla med den av föräldrarna som har vårdnaden och som det bor hos medan en eventuell önskan att flytta till den andra parlen endast kommer fram i fantasimaterial vid projektiv testning."

Del citerade är på inget vis nya kunskaper men däremot alltför litet beaktade -- i varje fall utanför den barnpsykialriska kretsen. I dag finns i samhällel åtskilliga förespråkare för att låta även yngre barn få en vidgad medbestämmanderätt när det gäller att "välja förälder". FoR vänder sig med skärpa mot att så får ske. Ytterst handlar vårdnads- och umgängelsetvister om föräldrarnas olösta separation. I likhet med utredningen anser FoR att del är denna som i första hand bör fokuseras för att därmed på sikt reducera antalet tvister om barn.

Vid genomläsning av avsnittet 4.2 om några av barns grundläggande behov finner man att behoven punktats ner ufifrån barnets stigande ålder, som bör leda fram till ett ökal ansvarstagande och så småningom en frigörelse från föräldrarna. Den föreslagna BFB är avsedd att gälla för barn mellan 0-18 år och redan delta gör del komplicerat att täcka in de skilda behov barnen har i olika åldrar.

FoR anser inle att lagtexten skall splittras upp all gälla barn i olika åldrar då FoR - helt i linje med utredningen - har uppfattningen alt "barn i samma ålder kan vara olika utvecklade och ha varierande mognadsgrad". Däremot menar FoR att del är av synnerlig vikt, att man i det här avseendet framöver


 


Prop. 1981/82:168                                                                  88

vinnlägger sig om att ytterligare förtydliga, konkretisera de ståndpunkter Bilaga 3 utredningen företräder. Förarbetena kommer med rätta att spela en avgörande roll vid den framtida rättstillämpningen och då måsle det vara lill stöd för kommande uttolkare av lagen om denna vilar på en skrivning som bättre än utredningens skiljer på hur barns behov förändras under uppväxten från spädbarn till myndig ålder.

Betänkandet innehåller i sin nuvarande utformning/skrivning alltför många glidningar både när del gäller barnets ålder och dess mognadsnivå. Risken är inte bara att detta kan kännas förvirrande för läsaren ulan också ge utrymme för mer eller mindre godtyckliga tolkningar vid rättstillämpning­en.

Föräldraansvar

FoR delar utredningens uppfattning att som något värdefullt "betona båda föräldrarnas ansvar gentemot sina barn även i de fall föräldrarna bor åtskilda". I åtskilliga fall kan det säkert bli en nyttig påminnelse för den förälder som har vården om barnet all inle negligera dess rätt till omvårdnad också från den andre föräldern. Dessutom har vi en ganska stor grupp föräldrar som behöver uppmärksammas på att barnen har rätt att ställa krav på dem.

Vad innebär föräldraansvar? I likhet med utredningen anser FoR som angeläget framhålla barnets "behov av psykisk omsorg för en välbalanserad och social anpassning". FoR har också redan i avsnitt 1 "Barnets behov" uttryckt sin tillfredsställelse över kapitel 4, där utredningen närmare redovisar några av barnels grundläggande behov.

I en strävan än mer göra allmänt känt dessa grundläggande behov, som inbegriper såväl psykisk som fysisk omsorg förespråkar FoR att dessa lagfästs redan i 1 § BFB.

Den utformning utredningen vill ge 1 § känns för FoR som uttunnad och inte särskilt förpliktande. Formuleringen torde knappast i någon högre grad bli vägledande för föräldrar. Det är välkänt hur olika innebörd vi ger abstrakta begrepp bl. a. beroende på vilka normer, värderingar vi omfat­tar.

FoR föreslår - i nära anslutning till Yvonne Hedvalls och Märta Fredriksons reservation - att 1 § får följande lydelse:

"Föräldraansvar för barn vilar på bägge eller en av föräldrarna eller på annan person till dess barnet fyllt 18 år. Den föräldraansvarige skall iaktta barnels bästa genom att tillgodose barnets grundläggande behov."

När det gäller barns grundläggande behov vill FoR avrunda med att uttrycka sin samstämmighet med utredningen, då denna framhåller att dessa också innefattar barnets "rätt och skyldighet att ta ansvar för sina handlingar" utifrån dess mognadsnivå. FoR ser det som mycket positivt alt utredningen även behandlat den aspekten, då det ingalunda är befrämjande för barns utveckling med föräldrar som "offrar allt" för dem och som för jämnan åsidosätter egna rimliga behov. FoR vill här göra en markering då det inom detta område fortfarande behövs en myckenhet av information och upplysning.


 


Prop. 1981/82:168                                                                  89

I linje med del ovan sagda tycker FoR all barnens rätt till utbildning b