Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:163

Regeringens proposition 1981/82:163

om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45);

beslutad den II mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ansvarigheten för skador som uppkommer i samband med driften av kärnkraftsanläggningar (atomanläggningar) regleras i atomansvarighelsla-gen (1968: 45). Denna lag bygger på två internationella konventioner. 1960 års Pariskonvention och 1963 års tilläggskonvention till Pariskonven­tionen. Konventionerna har nyligen reviderats genom två ändringsproto­koll.

I propositionen föreslås att Sverige tillträder ändringsprotokollen och läggs fram förslag till vissa ändringar i atomansvarighetslagen som behövs för att Sverige skall kunna tillträda protokollen. Propositionen innehåller också förslag till vissa ytterligare lagändringar. Sålunda förordas en höj­ning av ansvarigheten för alomanläggningsinnehavaren från 50 milj. kr. till 500 milj. kr. per olycka och en höjning av den ersättning av statsmedel som utgår enligt tilläggskonventionen från ca 775 milj. kr. till ca 1,9 miljarder kr. per olycka. Slutligen läggs fram förslag till regler om statsansvar utöver vad som gäller enligt konventionerna. Det föresläs att gränsen för detta statsansvar fastställs så att det sammanlagda belopp som står till förfogan­de för dem som lider skada i samband med driften av en atomanläggning uppgår till tre miljarder kr. per olycka.

I    Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 163


 


Prop. 1981/82:163                                                               2

Förslag till

Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45)

Härigenom förordnas i fråga om atomansvarighetslagen (1968:45)'

dels att 41 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 4, 10, 19, 21, 22, 25, 27, 36 och 39 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels alt 1, 2,.9, 12, 17, 30-35 och 37 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 31 a §, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


§


I denna lag förstås med

atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat klyv­bart material som Konungen anger;

radioaktiv produkt: annat ra­dioaktivt material än atombränsle samt radioaktivt avfall, om materi­alet eller avfallet bildats vid fram­ställning eller användning av atom-bränsle eller blivit radioaktivt ge­nom bestrålning i samband med så­dan framställning eller användning;

atomsubstans: dels atombränsle med undanlag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiv pro­dukt med undantag av radioiso­toper, som användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt än­damål;

atomreaktor: anordning som in­nehåller atombränsle under sådana förhållanden alt klyvning av atom­kärnor i en självunderhållande ked­jereaktion kan uppkomma i anord­ningen utan tillskott av neutroner från annan källa;

atomanläggning: atomreaklor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat trans­portmedel och där användes eller är


I denna lag förstås med

atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat klyv­bart material som regeringen anger;

radioaktiv produkt: annat ra­dioaktivt material än atombränsle samt radioaktivt avfall, om materi­alet eller avfallet bildats vid fram­ställning eller användning av atom­bränsle eller blivit radioaktivt ge­nom bestrålning i samband med så­dan framställning eller användning;

atomsubstans: dels atombränsle med undanlag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiv pro­dukt med undantag av radioiso­toper, som användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt än­damål eller för undervisningsända­mål;

atomreaktor: anordning som in­nehåller atombränsle under sådana förhållanden alt klyvning av atom­kärnor i en självunderhållande ked­jereaktion kan uppkomma i anord­ningen utan tillskott av neutroner från annan källa;

atomanläggning: atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat trans­portmedel och där användes eller är


Senaste lydelse av 3 § 1974:249.


 


Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

avsedd att användas som kraft­källa; fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans; fabrik för separation av isotoper i atom­bränsle; fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle; anläggning för förvaring av atomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan an­läggning, som Konungen bestäm­mer, i vilken finnes atombränsle el­ler radioaktiv produkt;

anläggningsstat: för varje atom­anläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen lig­ger eller, om anläggningen icke lig­ger inom någon stats område, den konventionsstat som driver eller har godkänt anläggningen;

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som med tillstånd enligt atomener­gilagen den 1 juni 1956 (nr 306) eller i övrigt driver eller innehar anlägg­ningen och i fråga om anläggning utom riket den som enligt lagen i anläggningsslalen är att anse som anläggningens innehavare;

atomskada: dels skada som orsa­kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv pro­dukt eller av radioaktiva egenska­per i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strål­ning frän annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle el­ler radioaktiv produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur­sprung som orsakar atomskada;

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konven­tionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet;


Föreslagen lydelse

avsedd att användas som kraft­källa; fabrik för framställning eller behandling av alomsubstans; fabrik för separation av isotoper i atom-bränsle; fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle; anläggning för förvaring av atomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan an­läggning, som regeringen bestäm­mer, i vilken finnes atombränsle el­ler radioakliv produkt;

anläggningsstat: för varje atom­anläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen lig­ger eller, om anläggningen icke lig­ger inom någon stats område, den konventionsslat som driver eller har godkänt anläggningen;

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som med tillstånd enligt atomener­gilagen (1956:306) eller i övrigt driver eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning utom ri­ket den som enligt lagen i anlägg­ningsslalen är att anse som anlägg­ningens innehavare;

atomskada: dels skada som orsa­kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv pro­dukt eller av radioaktiva egenska­per i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strål­ning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle el­ler radioaktiv produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur­sprung som orsakar atomskada;

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konven­tionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet eller nämnda konvention i dess lydelse eldigt detta protokoU och det i Pa-


 


Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

tiUäggskonventionen: den i Brys­sel den 31 januari 1963 avslutade och genom det i Paris den 28 janua­ri 1964 avslutade tilläggsprotokol­let reviderade tilläggskonventionen till Pariskonventionen;

konventionsstat: stat som tillträtt Pariskonventionen.

Konungen kan förordna, alt från lagens tillämpning skall undantagas atomanläggning, atombränsle eller radioaktiv produkt, om den risk som är förbunden med anläggning­en, bränslet eller produkten är ringa.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan beträf­fande atomanläggningar i Sverige förordnu, att två eller.flera anlägg­ningar sotn är i samma innehavares hand och ligger i varandras ome­delbara närhet skall vid tillämp­ningen av denna lag behandlas som en anläggning.


Föreslagen lydelse

ris   den------- 1982   avslutade

ändringsprotokollet;

tilläggskonventionen: den i Brys­sel den 31 januari 1963 avslutade tilläggskonventionen till Pariskon-ventionen / den lydelse som nämnda tilläggskonvention har fått genom det i Paris den 28 januari 1964  avslutade liUäggsprotokoUet

och det, likaledes i Paris, den

—  1982 avslutade ändringsproto­kollet;

konventionsstat: stal som tillträtt ParJskonventionen.

Regeringen kan förordna, all från lagens tillämpning skall undan­tagas atomanläggning, atombränsle eller radioaktiv produkt, om den nsk som är förbunden med anlägg­ningen, bränslet eller produkten är ringa.

§

Ligger två eller flera atomun-läggningar som har samma inneha­vare i närheten av varandra, skall den ar anläggningarna som har uppförts först och den eller de som befinner sig inom en radie av 1000 meter från den först uppförda an­läggningen vid tillämpningen av denna lag tillsammans behandlas som en atomanläggning. Om i ett sådant fall en anläggning som. utan at! vara atomanläggning, in­nehåller radioaktivt material ligger inom namndci radie, skall den an­läggningen och atomanläggning­arna tillsammans betraktas som en anläggning, om de har samma in­nehavare. Vad som nu har sagts gäller bara beträffande anlägg­ningar i Sverige.


9 §


Har atomskada i annat fall än .som avses i 5-8 §§ orsakats av atomsubstans, vilken kom från atomanläggning i Sverige eller i an­nan konventionsstat eller vilken före alomolyckan varit under irans-


Har atomskada i annat fall än som avses i 5-8 §§ orsakats av atomsubstans, vilken kom från atomanläggning i Sverige eller i an­nan konventionsstat eller vilken före atomolyckan varit under träns-


 


Prop. 1981/82:163


Nuvarande lydelse

port som avses i 7 §, åvilar ansva­righeten för skadan den anlägg­ningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin be­sittning eller, om substansen då icke var i någon anläggningsinneha­vares besittning, den anläggningsin­nehavare som senast haft substan­sen i sin besittning. Om alomsub-stansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anläggningsinneha­vares besittning, åvilar dock an­svarigheten den anläggningsinneha­vare som när transporten upphörde var ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av alomolycka under transporten.


Föreslagen lydelse

port som avses i 7S, åvilar ansva­righeten för skadan den anlägg­ningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin be­sittning. Var substansen då icke i någon anläggningsinnehavares be­sittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Har en anläggningsinnehavare ge­nom skriftligt avtal övertagit an­svarigheten för sådan atomskada, åvilar ansvarigheten honom. Om atomsubstansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anlägg­ningsinnehavares besittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinne­havare som när transporten upp­hörde var ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av alomolycka under transporten.


12 §


Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för skada på anläggningen eller på egendom som vid liden för atomolyckan fanns inom anläggningens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna.

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för

/. skada på atomanläggningen eller på annan alomanläggning i dess omedelbara närhet, däri inbe­gripet annan atomanläggning un­der uppförande,

2. skada på egendom som vid ti­den för atomolyckan fanns inom anläggningsområdet och användes eller var avsedd att användas i för­bindelse med en alomanläggning inom området.

Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsslat ansvarig i anledning av atomolycka som inträffat under iransport av alomsubstans, avgöres enligt anläggningsslatens lag, om ersättning skall utgå för skada på transportmedlet.

Angående ansvarighet för skada som avses i första eller andra stycket enligt andra skadeståndsregler än som innefattas i denna lag meddelas bestämmelser i 14 § andra stycket.

17 §


För innehavare av alomanlägg­ning i Sverige är ansvarigheten en­ligt denna lag begränsad till femtio miljoner kronor för varje atom­olycka. Konungen eller myndighet


För innehavare av atomanlägg­ning i Sverige är ansvarigheten en­ligt denna lag begränsad till 500 mil­joner kronor för varje atomolycka. Såvitt gäller anläggning enbart för


 


Prop. 1981/82:163


Nuvarande lydelse

som Konungen bestämmer kan, med hänsyn tUl anläggningens stor­lek eUer art, omfattningen av trans­port eller annan omständighet, fastställa ett lägre belopp, dock ej under tjugofem miljoner kronor. För innehavare av alomanläggning utom riket bestämmes ansvarig­hetsbeloppet enligt anläggningssla­tens lag. I fråga om atomolycka som inträffar under transport av atomsubstans avser anläggningsin­nehavarens ansvarighet enligt den­na lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt belopp än tjugo­fem miljoner kronor.

Ersättning i anledning av döds-faU eller personskada är för varje dödad eller skadad person begrän­sad till en miljon kronor.

De belopp som anges i första och andra styckena innefattar icke rän­ta eller ersättning för rättegångs­kostnad.


Föreslagen lydelse

framstäUning, behandling eller för­varing av obestrålat uran är an­svarigheten dock begränsad till 100 miljoner kronor för varje olycka. Detsamma gäller i fråga om atom­olyckor som uppkommer under transport av sådant uran. För inne­havare av atomanläggning utom ri­ket bestämmes ansvarighetsbelop­pet enligt anläggningsslatens lag. 1 fråga om atomolycka som inträffar under transport av atomsubstans avser anläggningsinnehavarens an­svarighet enligt denna lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt belopp än 100 miljoner kronor.

De belopp som anges i första stycket innefattar icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.


30 §


Ersättning av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de grunder som anges i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § andra stycket.

Ersättning av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de grunder som anges i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § andra och tred­je styckena.

Bestämmelserna i 15 § första stycket första punkten och tredje stycket om rätt till återkräv mot innehavare av atomanläggning äger motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten kräva åter vad som utgivits i anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmedel utgår enligt 29 §.

31 §


Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolycka, dels enligt 5-21 §§ samt 29 och 30 §§ av inneha­vare av atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvaran­de etihundratjugo miljoner / det eu­ropeiska monetära avtalet den 5 augusti 1955 avsedda betalnings­enheter sådana dessa enligt artikel


Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolycka, dels enligt 5-21 §§ samt 29 och 30 §§ av inneha­vare av atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvaran­de 300 miljoner särskilda drag­ningsrätter. 1 beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rätte­gångskostnad.


 


Prop. 1981/82:163


Nuvarande lydelse

24 i avtalet var bestämda den 29 juli 1960.1 beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskost­nad.

Om det belopp som med tillämp­ning av första stycket står till förfo­gande för gotlgörelse av statsmedel enligt 29 och 30 §§ icke förslår till ersättning för skadorna, nedsättes ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestäm­melsen i 19 § andra stycket äger motsvarande tillämpning.


Föreslagen lydelse

Med uttiycket "särskilda drag­ningsrätter" avses de av Interna­tionella valutafonden använda sär­skilda dragningsrätterna. Förs ta­lan om ersättning, skall omräkning från särskilda dragningsrätter till svenskt mynt göras efter kursen den dag då atomolyckan inträf­fade, om ej för en viss olycka en annan dag fastställs genom över­enskommelse mellan de stater som tillträtt tilläggskonventionen. Vid omräkning till svenskt mynt skaU kronans värde beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som In­ternationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Om del belopp som med tillämp­ning av första och andra styckena står till förfogande för gotlgörelse av statsmedel enligt 29 och 30 §§ icke förslår till ersättning för ska­dorna, nedsättes ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i 19 § andra stycket äger motsvarande tillämp­ning.


31 a §

Åvilar ansvarighet jör en atom­skada innehavare av atomanlägg­ning här i riket och.förslår det sam­manlagda beloppet av de ersätt­ningar som skall utges enligt 17 § jörsta stycket och 18 § första stycket samt av statsmedel enligt 29—3l§§ eller annars enligt till-läggskonventionen icke till full er­sättning för uppkommen skada, utges ytterligare ersättning av statsmedel för skada som har upp­kommit

a)    här i riket,

b)    i Danmark, Finland eller Norge,


 


Prop. 1981/82:163


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

c)    annars ombord pä ett fartyg
eller ett luftfartyg som är regi­
strerat i Sverige, Danmark, Fin­
land eller Norge, eller

d)    på annat ställe, om skadan
har tillfogats svensk medborgare
eller svensk juridisk person.

Ersättning enligt första stycket utgår också för skada i annan stat som har tillträtt tilläggskonven­tionen i samma mån som ersättning i denna stot skulle utgå för atom­skada som uppkommer i Sverige.

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolycka, dels enligt 5-21 §§ och 29-31 §§ av inneha­vare av atomanläggning och sta­ten, dels etiligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonven­tionen, dels av staten enligt första och andra styckena, är begränsat till tre miljarder kronor. I beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Ifråga om ersättning enligt förs­ta och andra styckena hur 30 § motsvarande tillämpning.

Om det belopp som med tillämp­ning av tredje stycket står till förfo­gande för gotlgörelse av statsme­del icke förslår tiU ersättning for skadorna, nedsätts ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i 19 § andra stycket äger motsvaran­de tUlämpning.


32 § Har atomskada, som uppkommit i Sverige i följd av atomolycka för vars skadeverkningar innehavare av alomanläggning i Sverige är ansvarig, yp­pats först efter del att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört enligt 21 § andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventions­stats lag men inom trettio år från dagen för olyckan, utges ersättning av staten. Också för skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphörl utges ersättning av staten, om den skadelidande visserligen undedåtit att inom föreskriven tid väcka talan eller företaga annan preskriptionsavbry­tande åtgärd men haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.


Har skadestånd nedsatts enligt 19 § första stycket och, i förekom­mande fall, 31 § andra stycket eller


Har skadestånd nedsatts enligt 19 § första stycket och, i förekom­mande fall. 31 § tredje stycket och


 


Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

enligt motsvarande bestämmelser i annan konvenlionsslats lag, ned­sättes ersättningen av statsmedel enligt denna paragraf i samma mån. Ersättningsskyldigheten bestäm­mes i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. An­språk pä ersättning skall vid även­tyr av talans föriusl anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos myndighet som Konungen be­stämmer.

Konungen kan förordna, att er­sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom­mit utom Sverige.


Föreslagen lydelse

31 a § femte stycket eller enligt motsvarande bestämmelser i annan konventionsstats lag, nedsättes er­sättningen av statsmedel enligt den­na paragraf i samma mån. Ersätt­ningsskyldigheten bestämmes i öv­rigt som om anläggningens inneha­vare svarat för skadan. .Anspråk på ersättning skall vid äventyr av ta­lans förlust anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos myn­dighet som regeringen bestämmer. Regeringen kan förordna, att er­sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom­mit utom Sverige.


33 §


Om del ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första stycket eller motsvaran­de bestämmelse i annan konven­tionsstats lag icke förslår till full er­sättning för här i riket uppkommen skada och ersättning av statsmedel ej utgår enligt 29 § eller i övrigt en­ligt tilläggskonventionen, beredes gotlgörelse av statsmedel enligt grunder som fastställes av Konung­en och riksdagen. Sådan gotlgörel­se lämnas i här avsedda fall även i tillägg till ersättning som utges en­ligt 32 § för här i riket uppkommen skada, om sådan ersättning ned­satts enligt 32 § andra stycket förs­ta punkten. Gotlgörelse som nu nämnts lämnas för här i riket upp­kommen skada även i fall då på grund av förordnande enligt 19 § andra stycket ersättning från an­läggningsinnehavaren tills vidare utgår endast med viss kvotdel och ersättning av statsmedel ej utgår enligt tilläggskonventionen.


Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första stycket eller motsvaran­de bestämmelse i annan konven­tionsstats lag och ersättning av statsmedel som utges enligt 29— 31 §§ eller i övrigt enligt tUläggs-konventionen samt enligt 31 a § icke förslår till full ersättning för uppkommen skada, beredes gotl­görelse av statsmedel enligt grun­der som fastställes / särskild lag. Sådan gotlgörelse lämnas i här av­sedda fall även i tillägg till ersätt­ning som utges enligt 32 § för här i riket uppkommen skada, om sådan ersättning nedsatts enligt 32 § and­ra stycket första punkten. Gotlgö­relse som nu nämnts lämnas även i fall då på grund av förordnande en­ligt 19 § andra stycket, 31 § tredje stycket andra punkten eller 31 a § femte stycket andra punkten ersätt­ning tills vidare utgår endast med viss kvotdel.


34 §


Ersättning enligt 28, 29 eller 33 § utgår ej i anledning av atomolycka som avses i 11 § andra stycket.


Ersättning enligt 28, 29.31 a eller 33 § utgår ej i anledning av atom­olycka som avses i 11 § andra stycket.


 


Prop. 1981/82:163


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


35 §

Belopp som utgivits enligt 28 § får staten kräva åter endast av atoman­läggningens innehavare, dennes försäkringsgivare och den mot vilken an­läggningens innehavare har ålerkravsrätt enligt 20 §.


För belopp som utgivits enligt 29 eller 33 § med anledning av att för­ordnande meddelats enligt 19 § andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin­nehavaren som kan tillkomma den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit enligt 29-31 §§ eller som eljest utgivits enligt lill-läggskonventionens bestämmelser i anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansva­rig enligt annan konvenlionsslats lag, eller som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåt­ligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgivit en­ligt 32 §.


För belopp som utgivits enligt 29, 31 a eller 33 § med anledning av att förordnande meddelats enligt 19 § andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin­nehavaren som kan tillkomma den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit enligt 29-31 och 31 a §§ eller som eljest utgivits en­ligt tilläggskonvenlionens bestäm­melser i anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar innehava­re av atomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan konventions­stats lag, eller som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgi­vit enligt 32 §.


37 §


Talan i mål, som enligt 36 § får upplagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28, 29, 32 eller 33 § väckes vid rätlen i den ort där atomolyckan inträffade. Är två el­ler flera domstolar behöriga, väckes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms rådhusrätt.


Talan i mål, som enligt 36 § får upptagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28, 29, 31 a, 32 eller 33 § väckes vid rätten i den ort där alomolyckan inträffade. Är tvä el­ler flera domstolar behöriga, väc­kes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms tingsrätt.


Denna lag träder i kraft såvitt avser 1,12 och 31 §§ den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1983.


 


Prop. 1981/82:163                                                   11

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-11-26

Närvarande: Statsministern Fälldin, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland

Föredragande: statsrådet Petri

Lagrådsremiss om ändringar i atomansvarighetslagen (1968:45)

1    Inledning

Internationella bestämmelser om ansvarighet för skador som har orsa­kats av atomolyckor finns i en år 1960 i Paris avslutad konvention om skadeståndsansvar på atomenergins område (i det följande benämnd "Pa­riskonventionen"). Sverige är anslutet till denna konvention i dess lydelse enligt ett i Paris år 1964 avslutat tilläggsprotokoll.

Enligt Pariskonventionen är innehavaren av en atomanläggning ansvarig för skador som uppkommer i samband med driften av anläggningen. Enligt konventionen skall anläggningsinnehavarens ansvarighet vara begränsad till visst belopp för varje olycka.

Är 1963 avslutades i Bryssel en konvention om supplerande statsansvar (i det följande benämnd "tilläggskonventionen"). Även denna konvention har år 1964 reviderats genom ett tilläggsprotokoll. Sverige är anslutet till tiUäggskonventionen i dess lydelse enligt 1964 års protokoll. TiUäggskon­ventionen syftar till en civilrättslig reglering av frågan om ersättning av statsmedel vid stora olyckor. Enligt tilläggskonventionen utgår supple­rande ersättning av statsmedel i den mån ansvarighetsbeloppet enligt Pa­riskonventionen inte förslår'till full ersättning åt de skadelidande.

Bestämmelser om atomansvarighet finns för svensk del i atomansvarig­hetslagen (1968:45). Denna bygger på Pariskonventionen och tilläggskon­ventionen. Atomanläggningsinnehavarens ansvarighet har i lagen fast­ställts till 50 milj. kr. per olycka. Den sammanlagda ersättning som utgår enligt atomansvarighetslagen är i enlighet med tilläggskonventionens be­stämmelser begränsad till 120 milj. s.k. europeiska betalningsenheter (ca 775 milj. kr.) per olycka.

Pariskonventionen och tiUäggskonventionen har nyligen reviderats inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Därvid


 


Prop. 1981/82:163                                                   12

har utarbetats två ändringsprotokoll, ett till vardera av dessa konven­tioner, i det följande benämnda "1981 års protokoll". Enighet råder om protokollens sakliga innehåll. OECD:s råd har emellertid ännu inte antagit protokollen. Konventionen är nämligen avfattad på sex språk (engelska, franska, italienska, holländska, tyska och spanska), och oenighet råder mellan vissa konventionsslaler i frågan om vilka av dessa språk som skall äga vitsord vid tolkningstvister. Det är troligt att en uppgörelse kan träffas i denna fråga inom kort.

Genom protokollet till tiUäggskonventionen höjs den ersättning som utgår av statsmedel från 120 milj. europeiska betalningsenheter till 300 milj. särskilda dragningsrätter (ca 1,9 miljarder kr.) per olycka. Vidare genomförs den ändringen i de två konventionerna all samtliga belopp som i de nu gällande texterna uttrycks i europeiska betalningsenheter i stället anges i särskilda dragningsrätter. Såvitt gäller Pariskonventionen innebär ändringsprotokollet dessutom vissa ändringar i syfte alt anpassa konven­tionen till de praktiska behov som utvecklingen på kärnenergiomrädet har gett upphov till.

Ändringsprotokollen i de engelska och franska versionerna jämte inom justitiedeparlementet utarbetade översättningar till svenska bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga I resp. 2.

Inom justitiedepartementet har utarbetats en promemoria (Ds Ju 1981:5) Ändringar i atomansvarighetslagstiftningen. I denna promemoria föreslås att Sverige tillträder 1981 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och tilläggskonventionen. Samtidigt läggs fram förslag till vissa ändringar i atomansvarighetslagen som föranleds av ett svenskt tillträde till protokol­len. Vidare föreslås en höjning av atomanläggningsinnehavarens ansvarig-hel från 50 till 500 milj. kr. per olycka. Slutligen föreslås i promemorian att i atomansvarighetslagen införs ett statsansvar utöver vad som gäller enligt tilläggskonventionen. Del föreslås att gränsen för detta statsansvar fast­ställs så alt det sammanlagda belopp som står till förfogande för dem som lider skada i samband med driften av en atomanläggning uppgår till tre miljarder kr. per olycka. Det i promemorian framlagda lagförslaget bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 3.

Efler remiss har yttranden över promemorian avgells av hovrätten för Västra Sverige, statens kärnkraftinspektion, statens strälskyddsinslilui, statens vattenfallsverk, försäkringsinspektionen, atomlagstiftningskom-mittén (I 1979:05), länsstyrelsen i Uppsala län, länsstyrelsen i Kalmar län, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Hallands län, Aktiebolaget ASEA-ATOM, Oskarshamnsverkets Kraflgrupp AB, Studsvik Energitek­nik AB, Svensk Kärnbränsleförsörjning AB, Svenska atomförsäkrings-poolen. Svenska försäkringsbolagens riksförbund, Folksam, Sjöassuradö-rernas förening, Sveriges advokatsamfund och Sydkraft AB. Dessutom har yttrande avgetts av Lantbrukarnas riksförbund (LRF).

Länsstyrelsen i Uppsala län har bifogat yttranden av Östhammars kom-


 


Prop. 1981/82:163                                                                 13

mun och Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttrande av Oskarshamns kommun och länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden av Kävlinge kommun och Skånes handelskam­mare .

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Även lagstiftningen i Danmark, Norge och Finland bygger på Pariskon­ventionen och tilläggskonventionen. Mellan de nordiska länderna råder på detta område en praktiskt taget fullständig rättslikhet. Nordiska överlägg­ningar har hållits i Stockholm den 28 oktober 1980. Därvid har uppnätts enighet om att Danmark. Norge och Finland också skall tillträda ändrings­protokollen samt om innehållet i den lagstiftning som föranleds av tillträdet till protokollen.

2   Gällande ordning

2.1 Det internationella konventionsarbetet

Under senare hälften av 1950-talet bedrevs inom organisationen för ekonomiskt samarbete (OEEC) - numera organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) - arbete på att åstadkomma en väst­europeisk konvention angående skadeståndsansvar på atomenergiområ­det. Detta samarbete ledde till att Pariskonventionen öppnades för under­tecknande den 29juli 1960. Denna konvention syftar endast till en regional reglering av atomansvarighetsfrågorna. Det stod emellertid tidigt klart att det förelåg behov av en världsomfattande konvention i ämnet. I slutet av 1950-talet påbörjades därför inom det internationeUa atomenergiorganet (lAEA) arbetet på en sådan konvention. Detta arbete ledde till att en väridsomfaltande konvention om ansvarighet för atomskada avslutades i Wien den 21 maj 1963 (i del följande benämnd "Wienkonventionen"). Pariskonventionen i dess ursprungliga lydelse och Wienkonventionen överensstämmer beträffande de grundläggande principerna och i allt vä­sentligt beträffande utformningen av de enskilda bestämmelserna. På vissa punkter förelåg dock ursprungligen skillnader. För att så långt som möjligt bringa Pariskonventionen i överensstämmelse med Wienkonventionen an­togs den 28 januari 1964 ett tilläggsprotokoll till Pariskonventionen. Med Pariskonventionen avses i fortsättningen konventionen i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll.

Den 31 januari 1963 avslutades som tidigare har nämnts i Bryssel en konvention om supplerande statsansvar, som är ett komplement till Paris­konventionen (konventionen den 31 januari 1963 utgörande tillägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område). Även denna konvention, den s. k. tilläggskonventionen, har revi-


 


Prop. 1981/82:163                                                                 14

derats genom ett tilläggsprotokoll den 28 januari 1964. Med "tilläggskon­ventionen" avses i del följande den reviderade konventionen.

Pariskonventionen trädde i kraft den 1 april 1968. Den har ratificerats av 14 stater, nämligen Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepu­bliken Tyskland, Grekland, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Spa­nien, Storbritannien, Sverige och Turkiel. Tilläggskonventionen, som trädde i kraft den 4 december 1974, har tilllrätls av tio stater, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Norge, Neder­länderna, Spanien, Storbritannien och Sverige.

Wienkonventionen trädde i kraft den 12 november 1977. Konventionen har tilllrätls av tio stater, Argentina, Bolivia, Egypten, Filippinerna, Jugo­slavien, Kamerun, Kuba, Niger, Peru samt Trinidad och Tobago. Något svenskt tillträde till Wienkonvenlionen är inle aktuellt. Det synes inte troligt att någon annan västeuropeisk stat tillträder konventionen inom överskådlig tid.

Pariskonventionen och tiUäggskonventionen i de engelska och franska versionerna samt översättningar till svenska finns intagna i prop. 1968:25 med förslag till alomansvarighetslag m.m. Wienkonventionen i de engels­ka och franska versionerna samt översättning till svenska finns intagen i en inom justitiedepartementet år 1966 utarbetad promemoria (SOU 1966:29) Atomansvarighet III.

På initiativ av de nordiska länderna inleddes år 1976 inom OECD:s atomenergiorgan (NEA) arbetet på en revision av Pariskonventionen och tiUäggskonventionen. Revisionen inriktades framför allt på två frågor, nämligen en höjning av de ansvarighetsbelopp som föreskrivs i konven­tionerna och ett utbyte av den belalningsenhet i vilken dessa belopp är uttryckta, den s. k. europeiska betalningsenheten. Till följd av den infla­tion som hade ägt rum sedan konventionerna avslutades i början av 1960-talet hade nämligen konventionernas ansvarighetsbelopp minskat i värde, och det ansågs därför angeläget att höja dessa belopp. Utbytet av betal­ningsenhet föranleddes av att utvecklingen inom det internationella valuta­systemet hade medfört svårigheter att omräkna den europeiska betalnings­enheten som är baserad på guldvärdet till nationell valuta.

2.2 Huvuddragen av Pariskonventionen och tilläggskonventionen

2.2.7 Pariskonventionen

I Pariskonventionen regleras ansvarigheten för skador som uppkommer genom drift av landbaserade atomanläggningar.' Konventionen bygger på fyra grundläggande principer: 1) ansvarigheten skall åvila innehavaren av en atomanläggning oberoende av vällande, dvs. pä objektiv grund; 2)

' 1 Pariskonventionen och tilläggskonventionen används ordet "nukleär". 1 fortsätt­ningen används i stället det i svensk lagstiftning förekommande sammansältningsle-det "atom-".


 


Prop. 1981/82:163                                                   15

ansvarigheten skall begränsas till visst belopp för varje skadeorsakande händelse; 3) ansvarigheten skall vara läckt av försäkring eller annan eko­nomisk garanti; 4) ansvarigheten kanaliseras tUl vederbörande anlägg­ningsinnehavare, dvs. i princip skall ingen annan än denne kunna åläggas ersättningsskyldighet.

Pariskonventionen är inle tillämplig på atomolyckor som inträffar eller skador som uppkommer i en stal vilken inte har tillträtt konventionen, om inte annat har föreskrivits i lagen i den konventionsslat där den ansvarige innehavarens anläggning ligger, i del följande benämnd "anläggningssta­ten" (art. 2). Av bestämmelsen följer att konventionen utan vidare gäUer beträffande atomolyckor som inträffar i en konventionsstat eller på eller över det fria havet och därvid är tillämplig på skador som uppkommer i en konventionsstal eller på eller över det fria havet.

Innehavaren av en atomanläggning svarar enligt Pariskonventionen obe­roende av vållande för person- eller egendomsskador orsakade 1) av en atomolycka vid vilken har medverkat atombränsle eller radioaktiva pro­dukter som fanns i hans anläggning, 2) av atomsubstanser som - utan all vara under transport - kom från anläggningen (art. 3.a). Från anläggnings-innehavarens ansvarighet undantas skador på s.k. "on-site-properly", dvs. skador på själva anläggningen och på egendom som fanns inom dess område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med anläggningen (art. 3.a.ii.l). Innehavaren är inte ansvarig för skador orsa­kade av en atomolycka som är en direkt följd av krigshandlingar eller vissa därmed jämställda handlingar. Han är inte heller ansvarig för skador orsa­kade av en atomolycka som är en direkt följd av en allvariig naturkatastrof av osedvanlig art, om inle annat föreskrivs i anläggningsslatens lag (art. 9).

Innehavarens ansvarighet omfattar också skador i följd av atomolyckor som inträffar under transport av atomsubstans till eller från anläggningen (art. 4.a. och b.). Bestämmelserna om innehavares ansvarighet under transport innebär i huvudsak följande. Vid transport mellan atomanlägg­ningar i konvenlionsstaterna är den avsändande anläggningsinnehavaren ansvarig till dess ansvarigheten enligt skriftligt avtal mellan avsändare och mottagare övergår på den sistnämnde. Finns inte sådant avlal, övergår ansvarigheten på mottagaren när denne övertar atomsubstansen. Sker transporten till en mottagare i icke-konventionsstal, upphör avsändarens ansvarighet när atomsubstansen lossas från det transportmedel med vilket substansen har anlänt till den staten. Vid transport till en alomanläggning i konventionsstat från en avsändare i icke-konventionsstal blir mottagaren ansvarig frän det att atomsubstansen lastas pä del transportmedel med vilket den sänds från den främmande staten. I sistnämnda fall blir dock mottagaren ansvarig endast om transporten har skett med hans skriftliga samtycke.

Transportansvarighetsreglerna gäller också beträffande olyckor som in­träffar under tillfällig uppläggning av atomsubstanser i anslutning till Irans-


 


Prop. 1981/82:163                                                                 16

porten. Detta gäller även när uppläggningen sker i en alomanläggning. Dennas innehavare blir då inte ansvarig för en atomolycka som inträffar i anläggningen och orsakas uteslutande av den upplagda atomsubstansen (art. 5.b.).

Vid transportolyckor är anläggningsinnehavaren inle ansvarig för skada på transportmedlet (art. 3.a.ii.2), om inte annat föreskrivs i anläggningssla­tens lag (art. 7.c).

Frågan om verkan av medvållande på den skadelidandes sida avgörs enligt lagen i den stat vars domstolar enligt konventionen är behöriga att handlägga ersättningsanspråk enligt denna (art. 11: jfr art. 14.b).

Enligt Pariskonventionen skall anläggningsinnehavarens ansvarighet vara begränsad (art. 7.a. och b). Ansvarighetsbeloppet skall utgöra 15 milj. betalningsenheter (ca 100 milj. kr.) för varje olycka. En konventionsslat kan dock under vissa förutsättningar genom nationell lag fastställa ett högre eller lägre belopp, dock lägst 5 milj. betalningsenheter (ca 30 milj. kr.). Ett ansvarighetsbelopp som har fastställts med slöd av konventionen omfattar inte ränia eller rättegångskostnad (art. 7.g).

Ansvarigheten för atomskada kanaliseras till vederbörande anläggnings­innehavare. Anspråk på ersättning för atomskada får sålunda i princip inle riktas mot någon annan än anläggningsinnehavaren eller dennes försäk­ringsgivare (art. 6.a). Undantag från Pariskonventionens kanaliserings-reglergörs dock för anspråk som grundas på sådan internationell konven­tion på transportområdet som var i kraft eller öppen för undertecknande, ratifikation eller anslutning den dag då Pariskonventionen avslutades, dvs. den 29juli 1960 (art. 6.b).

Innehavaren av en atomanläggning är enligt konventionen i princip inle ansvarig för skador på grund av alomolyckor enligt andra bestämmelser än dem som finns i konventionen (art. 6.c.ii).

Pariskonventionen innehåller vidare regler om ansvarighet för skador som inle omfattas av konventionens ansvarighelsregler, dvs. skador på s. k. on-site-properly och på transportmedlet vid transportolyckor samt skador i följd av krigshandlingar eller naturkatastrofer (art. 6.cl). Dessa regler innebär att konventionens kanaliseringsbeslämmelser inte hindrar, att ersättningsanspråk för sådana skador riktas mot en fysisk person som har orsakat skadan uppsåtligen.

Anläggningsinnehavaren har regressrätt endast mot fysiska personer som har orsakat skadan uppsåtligen och mot dem som genom avlal ut­tryckligen har åtagit sig att svara för skadan (art. 6.0-

Konventionen innehåller särskilda preskriptionsbeslämmelser.

Anläggningsinnehavaren är skyldig alt läcka sin ansvarighet enligt kon­ventionen med försäkring eller annan ekonomisk garanti. Anläggningssla­len bestämmer de närmare villkoren för sådan försäkring eller garanti (art. lO.a).

I den mån annat inle följer av särskilda bestämmelser i konventionen


 


Prop. 1981/82:163                                                                 17

skall frågan om skadeståndets art, form och omfattning avgöras enligt nationell lag, lex fori (art. 11).

Konventionen innehåller tvingande jusrisdiktionsbestämmelser (art. 13.a, b och c) pch regler om verkställighet av domar (art. 13.d). En dom på ersättning som har meddelats av behörig domstol i en konventionsstat skall verkställas i övriga konventionsstater, under förutsättning alt domen kan verkställas i förstnämnda stal och att de formella förutsättningarna för verkställighet i dep stat där verkställighet begärs har blivit uppfyllda. Ny saklig prövning får itite äga rum.

Konventionen och nationell lagstiftning som bygger på den skall tilläm­pas ulan diskriminering med hänsyn till nationalitet, hemvist eller uppe­hållsort (art. |4.a och c).

Varje konventionsslat får vidta de åtgärder som den finner nödvändiga för att bygga ut konventionens ersättningssystem. Oberoende av i vilken form sådana åtgärder vidtas får de genomföras under villkor som avviker från konventionens bestämmelser, om och i den mån allmänna medel las i anspråk för ersättning utöver det belopp om 5 milj. betalningsenheter som anges i art. 7 (art. 15),

För ändring i Pariskonventionen krävs överenskommelse mellan samtli­ga konventionsstater, En ändring träder i kraft när den har ratificerats av två tredjedelar av konventionsstaterna (art. 20).

En närmare redogörelse för konventionens innehåll finns i prop. 1968:25, s. 29 ff.

2.2.2 TiUäggskonventionen

Tilläggskonventionen syftar till en civilrättslig reglering av frågan om supplerande ersättning av statsmedel vid katastrofolyckor. Den är supple­mentär i förhållande till Pariskonventionen. Bestämmelserna i Pariskon­ventionen gäller alltså även beträffande ersättningar som utgår enligt till-läggskonventionen med endast de avvikelser som följer av uttryckliga bestämmelser i denna. Tilläggskonventionens konstruktion innebär att skadorna i första hand ersätts av vederbörande anläggningsinnehavare enligt Pariskonventionens regler och att supplerande ersättning av stats­medel utgår bara i den mån ansvarighetsbeloppet enligt Pariskonventionen inte förslår till full ersättning.

Tilläggskonventionen gäller bara beträffande atomolyckor för vars ska­deverkningar innehavare av atomanläggning i stat som har tillträtt tilläggs-konventionen (i det följande benämnd "Brysselslat") är ansvarig enligt Pariskonventionen (art. 2.a). En ytterligare förutsättning är all anläggning­en utnyttjas för fredliga ändamål och vid liden för olyckan fanns upptagen på en förteckning som förs av Belgiens regering enligt vissa regler i kon­ventionen.

Konventionen är tillämplig endast beträffande 1) skador som uppkom­mer i Brysselstal, 2) skador som uppkommer ombord på fartyg eller 2    Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 163


 


Prop. 1981/82:163                                                   18

luftfartyg registrerat i Brysselstat under det all fartyget eller luftfartyget befinner sig på eller över det fria havet, 3) skador som i övrigt uppkommer på eller över del fria havet och drabbar medborgare i Brysselstat, varvid dock skada på fartyg eller luftfartyg ersätts bara om fartyget eller luftfarty­get är registrerat i Brysselstal (art. 2.a.ii).

Ersättning enligt Pariskonventionen och tilläggskonventionen utgår med sammanlagt högst 120 milj. betalningsenheter (ca 775 milj. kr.) vid varje olycka. Detta maximibelopp indelas i tre "steg" (art. 3.a och b). Första steget utgörs av anläggningsinnehavarens civilrältsliga ansvarighet, som skall vara täckt av försäkring eller annan ekonomisk garanti. Andra steget utgörs av ersättningsbelopp mellan övre gränsen för första steget och 70 milj. betalningsenheter (ca 450 milj. kr.). Ersättningarna inom detta steg utgår av statsmedel och betalas av anläggningsslalen. Tredje steget utgörs av ersättningsbelopp mellan 70 och 120 milj. betalningsenheter. Även ersättningar inom detta steg betalas av statsmedel.

Erforderliga medel för ersättningar inom tredje steget skall ställas till förfogande gemensamt av samtliga stater som har tillträtt tilläggskonven­tionen enligt särskUda fördelningsregler. Dessa fördelningsregler (art. 12.a) innebär, att var och en av konventionsstaterna lämnar bidrag till 50% av ersättningarna inom tredje steget på gmndval av förhållandet mellan å ena sidan vederbörande stats bruttonationalprodukt enligt den statistik som publicerades av OECD under nästföregående år och ä andra sidan bmtto-nationalprodukten i samtliga konventionsslaler. För återstående 50% av ersättningarna beräknas konventionssialernas bidrag på grundval av för­hållandet mellan å ena sidan den termiska effekten hos de atomreaktorer som ligger inom vederbörande stals område och omfattas av konventionen och å andra sidan den termiska effekten hos samtliga sådana reaktorer i konvenlionsstaterna.

1 de enskilda staterna kan ersättningssystemet genomföras antingen så att ansvarighetsbeloppet enligt Pariskonventionen sätts till 120 milj. be­talningsenheter, varvid den ekonomiska säkerheten enligt Pariskonven­tionen delvis kommer att utgöras av statsmedel inom andra och tredje stegen, eller så att ansvarighetsbeloppet sätts till ett lägre belopp - som dock inte får understiga beloppet av första steget - varvid vederbörande stat har alt tillse att ersättningarna inom andra och tredje stegen ställs till förfogande i annan form än som säkerhet för anläggningsinnehavarens civilrättsliga ansvarighet (art. 3.c).

Anläggningsinnehavaren är inte skyldig all utge ersättning inom andra eller tredje steget i vidare mån än statsmedel faktiskt ställts till förfogande. Han bär således inte själv något ekonomiskt ansvar för dessa ersättningar (art. 3.d).

De skadelidande har i princip rätt till full ersättning. Vad som är att anse som full ersättning bestäms enligt lagen i den stat där rättegången förs (lex fori). Konventionsstaterna får genom en nationell lagstiftning fastställa kriterier för ersättningarnas rättvisa fördelning i fall då skadorna totalt


 


Prop. 1981/82:163                                                   19

överstiger eller kan beräknas överstiga 120 milj. betalningsenheter. Härvid får dock inte göras någon diskriminering som grundas på nationalitet, hemvist eUer uppehållsort. Inte heller får olika kriterier tillämpas alltefter­som ersättningarna skall utgå inom första, andra eller tredje stegel (art. 8).

En konventionsslat har i princip rätt att reglera de frågor som i Pariskon­ventionen har överlämnats ål nationell lag (art. 14). Med den konstmktion som tilläggskonventionen har kan en stats beslut i sådana frågor få följder för andra staters skyldighet att bidra till kostnaderna för en olycka enligt tilläggskonventionen. I detta hänseende gäller därför vissa begränsningar. Dessa avser dels rätten att utvidga Pariskonventionens geografiska till-iämpningsområde, dels rätten att vid en transportolycka inräkna skador på transportmedlet under anläggningsinnehavarens ansvarighet, dels rätlen att utsträcka tillämpningsområdet till olyckor som har orsakats av krigs­handlingar eller liknande handlingar eller av allvariiga naturkatastrofer. Beslut av en konventionsstat i något av dessa tre hänseenden blir inte bindande för övriga konventionsslaler i fråga om deras skyldighet att betala resp. bidra till ersättningar inom andra och tredje stegen, om de inte har lämnat sitt samtycke till detta (art. 14.b).

En konventionsstat kan inte heller i övrigt genom ensidiga åtgärder ådra andra konventionsstater ökade ekonomiska förpliktelser enligt tiUäggskon­ventionen (art. 14.c).

Förfarandet för att tillhandahälla ersättningar inom andra och tredje stegen regleras av lex fori (art. 9.a). Den skadelidande skall emellertid inte behöva föra ersättningstalan enligt skilda procedurregler allteftersom er­sättning skall utgå inom första, andra eller tredje steget (art. 9.b).

En konventionsstal är inle skyldig att tillhandahålla ersättning inom andra och tredje stegen, så länge ersättning alltjämt kan utgå inom första steget (art. 9.c).

Endast den konventionsslat vars domstolar äger jurisdiktion enligt Pa­riskonventionen (jurisdiktionsstaten) kan påkalla att övriga konventions­stater tillhandahåller ersättningar av statsmedel inom tredje steget (art. 10.b). De skadelidande kan således inle rikta anspråk direkt mot konven­tionsstaterna.

Ändring av konventionen förutsätter enhälligt beslut av samtliga kon­ventionsslaler. För att en ändring skall träda i kraft krävs att samtliga konventionsstater har ratificerat den (art. 21).

En närmare redogörelse för konventionens innehåU finns i prop. 1968:25, s. 37 ff.

2.3 Gällande svensk rätt

Ansvarigheten för skador som orsakas av atomolyckor regleras i atom­ansvarighetslagen (1968:45).' Som tidigare har nämnts grundar sig denna

' 3, 14 och 15 §§ har ändrats samt 14 a § tillagts genom lag (1974: 249) om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45).


 


Prop. 1981/82:163                                                   20

lag på Pariskonventionen och tiUäggskonventionen. Atomansvarighetsla­gen överensstämmer därför i fråga om sitt sakliga innehåll i huvudsak med konventionerna. Den följande redogörelsen för gällande svensk rätt be­gränsas därför till de punkter på vilka konventionerna ger konventionssta­terna valfrihet eller på vilka konventionsreglering saknas.

Atomansvarighetslagen inleds med definitioner av vissa begrepp (I § första stycket). Definitionerna av "atombränsle", "radioakliv produkt", "atomsubstans", "alomanläggning", "innehavare av atomanläggning" och "alomolycka" har motsvarighet i Pariskonventionen (art. 1). Den svenska lagen innehåller dessutom vissa definitioner som saknar motsva­righet i konventionen, nämligen av begreppen "atomreaktor", "anlägg­ningsstat", "atomskada" och "konventionsstat".

Med konventionsstal avses i atomansvarighetslagen en stat som har tillträtt Pariskonventionen. En stal behöver alltså inle ha tillträtt både Pariskonventionen och tilläggskonventionen för alt omfattas av begreppet konventionsstal.

Den yttersta gränsen för aiomansvarighetslagens tillämpningsområde anges i 3 §. Atomansvarighetslagen är inte tillämplig på atomskador i följd av atomolyckor som har inträffat i annan stat än konventionsstal. Vissa bestämmelser (14 § tredje stycket och 14 a §) är dock tillämpliga på atom­olyckor som inträffar i icke-konventionsstal.

Lagen gäller sålunda alltid i fråga om atomskador som uppkommer i konventionsstal (eller pä eller över det fria havet) och som orsakas av en atomolycka som inträffar i konvenlio.isstat (eller på eller över det fria havet). I fråga om sädana olyckor som lagen är tillämplig på, dvs. atom­olyckor i konventionsstat eller på eller över det fria havet, gäller i övrigt olika bestämmelser beroende på om alomanläggningen är belägen i Sverige eller i utlandet. 1 fråga om ansvarighet för innehavare av atomanläggning i Sverige är lagen tillämplig på atomskada som har uppkommit i annan stal än konventionsslat endast om atomolyckan har inträffat i Sverige. I frågan om ansvarighet för innehavare av atomanläggning i utlandet gäller beträf­fande ansvarighetens utsträckning i rummet vad som föreskrivs i anlägg­ningsstatens lag.

Regleringen i atomansvarighetslagen innebär att konventionens tillämp­ningsområde i viss mån har utsträckts att omfatta atomskador som upp­kommer i icke konventionsstat. Beträffande stat som inte är konventions­stal ges regeringen i lagen rätt all förordna alt ersättning för atomskada som uppkommer i den staten inte skall utgå i Sverige i vidare mån än ersättning i samma stal skulle utgå för atomskada som uppkommer här. Sådant förordnande får dock inle tillämpas i den mån tillämpningen skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt fördrag.

Atomanläggningsinnehavarens ansvarighet för atomskada regleras i 5-21 §§ atomansvarighetslagen.

I överensstämmelse med Pariskonventionens art. 3 och 9 fastslås i 11 §


 


Prop. 1981/82:163                                                                 21

principen om objektivt ansvar för anläggningsinnehavaren. Ersättning ut­går sålunda enligt atomansvarighetslagen även om atomanläggningens in­nehavare inte är vållande till skadan. Innehavare av atomanläggningar i Sverige är dock inte ansvariga enligt atomansvarighetslagen i anledning av atomolyckor som är en direkt följd av krigshandling eller liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror eller som har orsakats av en allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art. För innehavaren av en atom­anläggning i annan konventionsstat föreligger i sådant fall ansvarighet endast om anläggningsslatens lag föreskriver det.

I 12 § undantas viss egendom från atomansvarighetslagens tillämpnings­område. Paragrafen grundas på art. 3.a.ii.l och 2 samt art. 7.c.

Innehavaren svarar sålunda inte enligt atomansvarighetslagen för skada på själva atomanläggningen eller på egendom som vid tiden för alomolyc­kan fanns inom anläggningens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna, s.k. on-site-properly (12 § första stycket).

Enligt Pariskonventionen omfattar anläggningsinnehavarens ansvarighet vid transportolyckor inte skada pä transportmedlet, om inte annat har föreskrivits i anläggningsstatens lag (art. 3.a.ii.2). Sverige har utnyttjat möjligheten alt låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta även skada på transportmedlet. Den svenska regleringen på denna punkt är dock tillämplig endast på svensk alomanläggningsinnehavare. Är inneha­vare av atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig i anledning av atomolycka som har inträffat under transport av en atomsubstans, avgörs enligt anläggningsstatens lag om ersättning skall utgå för skada på trans­portmedlet (12 § andra stycket).

I 13 § ges vissa regler om grunderna för skadeståndens beräkning. Para­grafen överensstämmer med art. Il i Pariskonventionen. Om inte annat föreskrivs i atomansvarighetslagen, bestäms ersättning som utgår enligt lagen med tillämpning av allmänna skadeståndsregler. Jämkning av skade­stånd i anledning av medvållande på den skadelidandes sida får äga rum endast om medverkan till skadan har skett uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Pariskonventionen innehåller inte någon bestämmelse i sist­nämnda avseende utan frågan är lämnad till reglering genom nationell lag.

I 14 § finns regler om s. k. kanalisation av ansvarigheten till anläggnings­innehavaren, dvs. upphävande av skadeståndsansvar enligt andra regler än atomansvarighetslagens. Paragrafen överensstämmer med art. 6. b och c i Pariskonventionen.

Kanalisationsprincipen skall tillämpas även beträffande atomskador för vilka anläggningsinnehavaren pä grund av bestämmelserna i 11 eller 12 § eller motsvarande bestämmelser i annan konvenlionsslats lag inte är an­svarig, dvs. skada på själva atomanläggningen och s. k. on-site-properly saml sådan skada på transportmedel som inträffat under transport av atomsubstans i de fall då alomanläggningsinnehavaren inte är ansvarig för sådan skada.


 


Prop. 1981/82:163                                                   22

Ansvarigheten för atomskada skall enligt Pariskonventionen begränsas till visst belopp för varje skadeorsakande händelse (art. 7). För innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarigheten enligt atomansvarighetslagen begränsad till 50 milj. kr. för varje atomolycka. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan, med hänsyn till anläggningens storlek eller art, omfattningen av transport eller annan omständighet, fastställa ett lägre belopp, dock inte under 25 milj. kr. För innehavare av atomanläggning i utlandet bestäms ansvarighetsbeloppet enligt anläggningsstatens lag. I frå­ga om atomolyckor som inträffar under transport av alomsubstanser avser anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt atomansvarighetslagen för andra skador än skada på transportmedlet inte i något faU ett lägre sam­manlagt belopp än 25 milj. kr. Ersättning i anledning av dödsfall eller personskada är begränsad till 1 milj. kr. för varje dödad eller skadad person. De belopp som har nämnts nu innefattar inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader (17 §).

Om det ansvarighetsbelopp som gäller för vederbörande anläggningsin­nehavare inte förslår för att alla skadelidande skall fä full ersättning, nedsätts deras ersättningar och därpå belöpande ränta proportionellt. Om det efter en inträffad olycka kan befaras att sådan nedsättning fordras, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att ersätt­ning tills vidare skall utgå endast med viss kvotdel (19§).

Anläggningsinnehavares regressrätt, dvs. rätt att av annan kräva åter vad han har utgett enligt atomansvarighetslagen eller motsvarande lagstift­ning i annan konventionsstat, är starkt begränsad. Regressrätt föreligger sålunda bara mot fysisk person som har orsakat skadan uppsåtligen och mot den som genom skriftligt avtal med anläggningsinnehavaren uttryckli­gen har åtagit sig att svara för skadan (20§).

I 21§ finns särskilda preskriptionsbestämmelser. Ersättningsanspråk mot innehavare av atomanläggning eller mot den som har meddelat försäk­ring för hans ansvarighet preskriberas, om inte vederbörande anmäler sitt anspråk hos innehavaren inom tre år från den dag då han fick eller med iakttagande av skälig aktsamhet hade bort få kännedom om att han lidit skada som medför rätt till ersättning enligt atomansvarighetslagen och om den för skadan ansvarige.

Talan om ersättning skall väckas mot innehavaren eller dennes försäk­ringsgivare inom tio år från den dag då atomolyckan inträffade. Har skadan orsakats av en atomsubstans som har tillgripils olovligen, förlorats eller övergivits utan att åter ha tiUvaratagits, får talan dock inte väckas efter det att tjugo år har förflutit från dagen för tillgreppet, förlusten eller övergivan­del.

Bestämmelser om obligatorisk ansvarsförsäkring finns i 22-27 §§.

Innehavaren av en atomanläggning i Sverige skall sålunda ta och vid­makthålla försäkring för att täcka sin ansvarighet för atomskada enligt atomansvarighetslagen eller motsvarande lagstiftning i annan konventions-


 


Prop. 1981/82:163                                                                 23

stat. Försäkringen skall täcka ansvarigheten intill det ansvarighetsbelopp som gäller för vederbörande anläggningsinnehavare. Försäkringen skall godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (22 § första stycket).

Skyldigheten att ha försäkring enligt atomansvarighetslagen är straff-sanktionerad (40 §).

Försäkringen får las så att försäkringsbeloppet täcker ansvarigheten för varje atomolycka som inträffar. Försäkringsbeloppet skall då motsvara minst del ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningens innehavare. Försäkringen kan emellertid i stället tecknas så all den vid varje lidpunkt gäller för anläggningen med avtalat försäkringsbelopp efter avdrag för ersättning som försäkringsgivaren har att utge på grund av försäkringen. Försäkringsbeloppet skall i detta fall motsvara minst 120% av ansvarig­hetsbeloppet. I del senare fallet åligger det anläggningsinnehavaren att så snart en olycka har inträffat som kan antas medföra nedskrivning av försäkringsbeloppet ta tilläggsförsäkring som åter bringar försäkringen upp till minst 120% av ansvarighetsbeloppet. I försäkringsbeloppet inräknas inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader (22 § andra stycket och 23§).

Ansvarighet för skada under transport får täckas av särskild försäkring (22 § tredje stycket).

Den skadelidande har rätt att få ut ersättning direkt av försäkringsgi­varen (24 §).

I 25 § finns vissa bestämmelser som begränsar försäkringsgivarens rätt att säga upp försäkringsavtalet. Vidare gäller att försäkringsgivaren i prin­cip inte får till befrielse från ansvarighet mot den skadelidande åberopa omständighet som beror av annan än denne.

Försäkringsplikt gäller inte för staten. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan befria innehavaren av en atomanläggning från försäkringsplikten, om denne ställer betryggande säkerhet för sina förplik­telser enligt atomansvarighetslagen och motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat saml visar att han på tillfredsställande sätt har sörjt för reglering av uppkommande skador. I sådant fall har vad som föreskrivs om försäkring motsvarande tillämpning i fråga om dylik säkerhet (27§).

I 28-35 §§ finns bestämmelser om ersättning av statsmedel för atom­skada.

Enligt 28 § har svenska staten subsidiärt ansvar för den ersättningsskyl­dighet som åvilar innehavare av svensk atomanläggning. Om sålunda nå­gon, som enligt atomansvarighetslagen eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat är berättigad till ersättning av innehavaren av en atomanläggning i Sverige, visar att han inte har kunnat få ut ersättningen av anläggningsinnehavarens försäkringsgivare, utges ersättningen av sta­ten. Sådan ersättning utgår inle med högre belopp än som svarar mot det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningsinnehavaren.


 


Prop. 1981/82:163                                                                 24

Atomansvarighetslagen innehåller också bestämmelser om ersättning av statsmedel vid vissa katastrofolyckor (29—3I§§). Dessa bestämmelser grundas på tilläggskonventionen. Det sammanlagda beloppet av de ersätt­ningar som skall utges till följd av en atomolycka är sålunda begränsat till motvärdet av 120 milj. betalningjenheler (ca 775 milj. kr.).

Vid en atomolycka kan genom radioaktiv strålning uppkomma skador som visar sig först lång tid efter olyckan, s. k. sena skador. Bestämmelser om ersättning av statsmedel för sena skador ges i 32 §. Denna paragraf är tillämplig på atomskador som har uppkommit i Sverige i följd av en atomolycka för vars skadeverkningar innehavaren av en atomanläggning i Sverige är ansvarig. Ersättning av statsmedel utgår för skador som har yppats först efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet har preskri­berats, dvs. efter det alt preskriptionstiden på tio eller i vissa fall tjugo år har gått ut, men inom trettio år från dagen för olyckan. Beträffande ersättningsskyldigheten för sena skador gäller samma korttidspreskription pä tre år som för atomskador i allmänhet.

Skulle begränsningen av anläggningsinnehavarens ansvarighet leda till att de skadelidande inte får full ersättning för skador som har uppkommit i Sverige och utgår inle ersättning av svenska statsmedel eller i övrigt enligt tilläggskonventionen, betalas ersättning av statsmedel enligt grunder som fastställs av regeringen och riksdagen (33 §).

Ersättning av statsmedel utgår inte i anledning av alomolyckor till följd av krigshandlingar eller allvariiga naturkatastrofer av osedvanlig art (34 §).

Har staten utgett ersättning inom ramen för anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp, får staten kräva ersättning åter av anläggningsinneha­varen, dennes försäkringsgivare och den mot vilken anläggningens inneha­vare har regressrätt. Statens rätt att återkräva ersättning som eljest har utgetts av statsmedel är starkt begränsad. 1 huvudsak föreligger regressrätt endast mot fysisk person som har orsakat skadan uppsåtligt (35 S).

Svensk domstols behörighet regleras i 36 och 37§§. Talan mot innehava­ren av en alomanläggning eller dennes försäkringsgivare får väckas i Sveri­ge, om atomolyckan helt eller delvis har inträffat i Sverige eller atoman­läggningen är belägen här och atomolyckan i sin helhet har inträffat utom konvenlionsstaternas område eller om platsen för olyckan inte kan be­stämmas med säkerhet. Om det är nödvändigt för all efterkomma vissa bestämmelser i Pariskonventionen (art. 13.c.ii), får regeringen förordna om inskränkning av den behörighet som tillkommer svensk domstol enligt vad som nu har sagts (36§).

Talan mot anläggningsinnehavaren eller dennes försäkringsgivare eller mot staten skall väckas vid rätten i den ort där atomolyckan inträffade. Är två eller flera domstolar behöriga, väcks talan vid någon av dem. Finns inte behörig domstol enligt vad nu har sagts, skall talan väckas vid Stock­holms lingsräll (37*?).

I 38§ ges vissa bestämmelser om verkställighet av dom i mål om ersätt-


 


Prop. 1981/82:163                                                   25

ning för atomskada. Har sådan dom meddelats i annan konventionsstat och är domstolarna i den staten enligt Pariskonventionen behöriga att pröva den tvist som domen gäller, skall den på ansökan verkställas i Sverige utan att ny prövning sker av den sak som har avgjorts genom domen. En förutsättning härför är dock att domen har vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den meddelades. Skyldighet att verkställa utländsk dom föreligger dock inte, om det ansvarighetsbelopp som gäller för atomanläggningens innehavare därigenom skulle överskridas.

Bestämmelser om transportcerlifikat vid transport av alomsubstans finns i 39 §. Skyldighet all utfärda särskilt certifikal gäller, när en atomsub­stans sänds från atomanläggning i Sverige till mottagare utom riket eller till atomanläggning i Sverige från avsändare utom riket och anläggningens innehavare är ansvarig för uppkommande skada. Anläggningsinnehavaren skall då till fraktföraren lämna ett certifikal med visst innehåll. Certifikatet skall vara försett med intyg av myndighet som regeringen bestämmer all anläggningsinnehavaren är innehavare av en atomanläggning i Pariskon­ventionens mening.

3 1981 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och tilläggs-konventionen

3.1 Ändringsprotokollet till Pariskonventionen.

Artikel I

Genom protokollet görs vissa ändringar i definitionerna av begreppen "alomolycka", "atomanläggning" och "radioaktiva produkter eller av­fallsämnen".

Enligt Pariskonventionen förstås med atomolycka varje skadeorsakande händelse eller serie av händelser med samma urspmng, om denna händelse eller serie av händelser eller någon därav orsakad skada härrör från eller är ett resultat av de radioaktiva egenskaperna eller en kombination av de radioaktiva egenskaperna med giftiga, explosiva eller andra fariiga egen­skaper hos atombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen. Denna definition medför att anläggningsinnehavarens ansvarighet inte om­fattar skador orsakade av joniserande strålning som har utgått från annan strålningskälla inom en atomanläggning än atombränsle eller radioakliva produkter eller avfallsämnen (jfr art. 3. a). Enligt art. 3. c får emellertid en konventionsstat genom lagstiftning föreskriva att ansvarigheten för inne­havare av atomanläggning inom den staten skall omfatta också skada som härrör från eller utgör resultatet av joniserande strålning från annan strål­ningskälla inom anläggningen än atombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen. De flesta konventionsstaterna har utnyttjat denna möj­lighet att utvidga anläggningsinnehavarens ansvarighet. Detta är bl. a. fal­let i fråga om de nordiska länderna. Definitionen av "atomskada" i atom-


 


Prop. 1981/82:163                                                   26

ansvarighetslagen omfattar sålunda även skador som orsakas av jonise­rande strålning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atom-bränsle eller radioaktiva produkter.

Ändringsprotokollet gör det obligatoriskt för konvenlionsstaterna att låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta också skador som här­rör från eller är ett resultat av joniserande strålning från annan strålnings­källa inom anläggningen än alombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen. Detta har skett genom en ändring av definitionen av atom­olycka (art. l.a.i) och genom en ändring av art. 3.a. Ändringen i art. 1. a innebär att orden "eller härrör från eller är ett resultat av joniserande strålning, vilken utgått från annan strälningskälla inom atomanläggning" har tillfogats. Ändringen i art. 3.a innebär att den senare delen av bestäm­melsen har anpassats till den nya definitionen av atomolycka. Som en följd av dessa ändringar har art. 3. c upphävts.

Del förekommer i praktiken alt två eller flera atomanläggningar med samma innehavare ligger i varandras närhet. Wienkonventionen ger i så­dant fall konvenlionsstaterna möjlighet alt förklara all dessa anläggningar skall kunna behandlas som en enda anläggning (art. I.l.j in fine). Denna reglering saknar motsvarighet i Pariskonventionen. Under förarbetet till Pariskonventionen rådde det dock enighet om att anläggningsstaten skulle kunna bestämma att två eller flera anläggningar inom dess område som innehas av en och samma person och som ligger i varandras närhet skall behandlas som en enda anläggning (jfr punkt 49 femte stycket i konven­tionsmotiven, vilka finns återgivna i en av NEA utgiven tryckt upplaga av Pariskonventionen). De nordiska länderna har utnyttjat denna möjlighet. Enligt 2§ atomansvarighetslagen får regeringen eller myndighet som rege­ringen bestämmer beträffande atomanläggningar i Sverige förordna, att två eller flera anläggningar som är i samma innehavares hand och ligger i varandras omedelbara närhet skall behandlas som en anläggning vid till-lämpningen av lagen.

Genom ändringsprotokollet skrivs anläggningsslatens rätt i detta avse­ende in i själva konventionstexten. Detta sker genom ett tillägg till defini­tionen av atomanläggning (art. l.a.ii) av innebörd att konventionsstat får besluta att två eller flera atomanläggningar med samma innehavare som är belägna inom samma område skall, jämte annan anläggning inom detta område i vilken radioaktivt material finns, anses som en atomanläggning. Del är att märka att slatens rätt i detta avseende enligt protokollet går längre än motsvarande föreskrift i Wienkonvenlionen. En konventionsstat får enligt protokollet låta ett sådant beslut omfatta inte bara atomanlägg­ningar i konventionens mening utan också andra anläggningar i vilka det finns radioaktivt material.

Begreppet "radioakliva produkter eller avfallsämnen" omfattar enligt Pariskonventionen radioaktiva material som har bildals eller gjorts ra­dioaktiva genom bestrålning i samband med framställning eller användning


 


Prop. 1981/82:163                                                   27

av atombränsle. Från detta begrepp undantas dock atombränsle saml radioisotoper utanför atomanläggning vilka används eller är avsedda att användas för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt eller vetenskap­ligt ändamål. Denna definition har förorsakat vissa tillämpningssvårig-heler. Bl. a. har anmärkts att den teknik som används i konventionen i detta avseende medför att definitionen av atomanläggning till viss del blir en cirkeldefinition. Genom protokollet införs nu den preciseringen all radioisoloper utanför en atomanläggning undantas från ifrågavarande be­grepp endast om de har gjorts färdiga att användas för något av de ändamål som anges i konventionstexten ("have reached the final slage of fabrica-tion so as lo be usable for"). Vidare har uppräkningen i konventionstexten utvidgats till att omfatta också undervisningsändamål.

Artikel 3

■ Atomanläggningsinnehavarens ansvarighet omfattar inte skador på s. k. on-site-property, dvs. skador på själva atomanläggningen eller på egendom som finns inom dess område och används eller är avsedd att användas i förbindelse med anläggningen (art. 3.a.ii.l; jfr 12 § första stycket atoman­svarighetslagen). Genom protokollet utvidgas undantaget för on-site-pro­perty till att omfatta också skador på annan atomanläggning, däri inbegri­pet atomanläggning under uppförande, som är belägen inom samma områ­de som den skadevållande alomanläggningen. Detta gäller även om de två anläggningarna har olika innehavare. Avsikten med denna ändring är att förhindra att innehavarens försäkring används för att betala skador på annan atomanläggning i närheten.

Enligt Pariskonventionen omfattar anläggningsinnehavarens ansvarighet vid transportolyckor inte skador på transportmedlet (art. 3.a.ii.2), om inle annat har föreskrivits i anläggningsstatens lag (art. 7.c). De flesta konven­lionsstaterna har utnyttjat möjligheten att låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta även skador på transportmedlet. Detta är bl. a. fallet i de nordiska länderna. Genom ändringsprotokollet har undantaget för ska­dor på transportmedlet i art. 3.a.ii.2 upphävts. Härigenom kommer an­läggningsinnehavarens ansvarighet vid iransporiolyckor att obligatoriskt omfatta skador på transportmedlet.

En ändring i senare delen av art. 3.a och frågan om upphävande av art. 3.c har berörts i anslutning till art. 1 .a.i.

Artikel 4

Art. 4.c innehåller föreskrifter om s. k. transportcerlifikat. Vid transport av alomsubstanser är den ansvarige anläggningsinnehavaren skyldig att tillhandahålla transportören ett certifikal med visst innehåll, som är utställt av försäkringsgivaren eller den som har ställt annan ekonomisk garanti. När konvenlionsbestämmelsen utformades, torde man ha haft uteslutande de internationella transporterna för ögonen. Bestämmelsen fick emellertid


 


Prop. 1981/82:163                                                                 28

en sådan lydelse, att den formellt omfattar också transporter som i sin helhet äger rum inom en och samma stat. Särskilt i länder med en omfat­tande atomenergiverksamhet förekommer interna transporter i mycket stor omfattning. Att behöva utställa och tillhandahålla certifikal för varje sådan transport innebär självfallet en betydande omgång för anläggningsin­nehavare och försäkringsgivare. Under förarbetet till ändringsprotokollet ansågs det inte tjäna något praktiskt bestydelsefullt ändamål alt strikt upprätthålla kravet på certifikal för rent nationella transporter. Genom ändringsprotokollet ges konvenlionsstaterna rätt att göra undantag från anläggningsinnehavarens skyldighet att UllhandahåUa cerlifikat såvitt gäl­ler transporter som äger rum helt och hållet inom vederbörande stats eget område. De nordiska ländernas lagstiftning innehåller redan en sådan begränsning av anläggningsinnehavarens skyldighet (39 § atomansvarig­hetslagen).

Artikel 5

1 art. 5.c behandlas del fall all alombränsle eller radioakliva produkter eller avfallsämnen (dvs. alomsubstanser) som har medverkat vid en atom­olycka har funnits i flera än en atomanläggning men inte finns i sådan anläggning vid den tidpunkt då skadan orsakas. Ansvarigheten åvilar då ingen annan än innehavaren av den anläggning i vilken atomsubstansen senast fanns före nämnda tidpunkt. Om atomsubstansen efler alt ha förts från denna anläggning har lagils i förvar av annan anläggningsinnehavare, åvilar ansvarigheten dock denne.

Vid transport av alomsubstanser mellan atomanläggningar övergår som tidigare har nämnts ansvarigheten från den avsändande till den mottagande anläggningsinnehavarenvid den tidpunkt som anges i skriftligt avtal mellan dessa eller, om sådant avlal inte finns, när mollagaren övertar ämnena. Möjligheten att låta ansvarigheten övergå genom skriftligt avtal infördes i konventionen genom 1964 års ändringsprotokoll. Någon motsvarande änd­ring gjordes inte i art. 5.c. Genom 1981 års protokoll görs en sådan ändring i sistnämnda artikel. I fråga om atombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen, som inte finns i en atomanläggning vid den tidpunkt då skadan orsakas, åvilar ansvarigheten innehavaren av den anläggning i vilken atomsubstansen senast fanns före nämnda tidpunkt. Har annan anläggningsinnehavare tagit atomsubstansen i förvar eller åtagit sig ansva­righet enligt uttryckliga villkor i skriftligt avtal, åvilar enligt protokollet ansvarigheten denne anläggningsinnehavare.

Artikel 6

Innehavaren av en alomanläggning är enligt konventionen inte ansvarig för skador orsakade av alomolyckor enligt andra bestämmelser än konven­tionens. Enligt art. 6.c.ii görs dock ett undantag för del fall att en konven­tionsstat inte har utnyttjat möjligheten all'avvika frän konventionens hu-


 


Prop. 1981/82:163                                                   29

vudregel genom att vid iransportolyckor låta skador på transportmedlet ingå i innehavarens ansvarighet. Som tidigare har nämnts skall enligt 1981 års protokoll skador på transportmedlet obligatoriskt omfattas av anlägg­ningsinnehavarens ansvarighet. Undantaget i art. 6.c.ii har därför upp­hävts.

Artikel 7

Ansvarighetsbeloppen i konventionen är uttryckta i den betalningsenhet som avses i det europeiska monetära avtalet den 5 augusti 1955. Denna betalningsenhet består av 0,888671 g fint guld.

Begränsning av ansvarighet finns även i andra konventioner, framför allt på det transporträtlsliga området. Ansvarigheten är i allmänhet maximerad till vissa belopp som, i vart fall tidigare, var baserade på guldvärdet och uttryckta i fiktiva värdeenheter med visst guldinnehåll. Genom alt använda sådana fiktiva värdeenheter i stället för en nationell valuta ville man undvika alt det överenskomna begränsningssystemet rubbades av förskjut­ningar i växelkurserna.

Tidigare förelåg inle några svårigheter att räkna ut motvärdet i nationellt mynt av värdeenheter som är baserade på guld. De senaste årens utveck­ling inom del internationella valutasystemet har emellertid förändrat situa­tionen och i rättstillämpningen har det uppstått tveksamhet beträffande sättet för omräkning till nationellt mynt. Sedan man inom Internationella valutafonden hade beslutat alt formellt överge guldel såsom bas för kurs-systemet, förstärktes denna tveksamhet ytteriigare. Detta har lett till alt man inom skilda internationella organisationer har reviderat de konven­tioner som innehåller bestämmelser om fiktiva värdeenheter baserade på guld. Delta har varit fallet med ett stort antal konventioner inom transport­rätten. I dessa konventioner har man gått över till en av Internationella valutafonden använd beräkningsenhet, benämnd särskild dragningsrätt (SDR).

Värdeförhållandet mellan SDR och nationella valutor bestäms enligt en metod som är baserad på en "korg" ("standard basket") i vilken numera de viktigaste fem världshandelsvalutorna ingår. Var och en av valutorna har tilldelals ett reduktionslal som bestämmer valutans relativa betydelse i korgen. Reduktionstalen har bestämts med hänsyn till de olika valutornas andel i världshandeln och deras betydelse för del internationella valutasy­stemet. Denna metod för värdering använder Internationella valutafonden för sin verksamhet och sina transaktioner.

Enligt 1981 års protokoll till Pariskonventionen ersätts de belopp som i konventionen uttrycks i betalningsenheter med belopp uttryckta i särskilda dragningsrätter. Någon ändring av begränsningsbeloppens faktiska storlek har inte åsyftats. Ändringen innebär sålunda endast alt en ny beräknings­enhet införs. Omräkningen frän betalningsenheter till särskilda dragnings­rätter skedde på följande sätt.


 


Prop. 1981/82:163                                                   30

När de särskilda dragningsrätterna infördes år 1969 definierades en särskild dragningsrätt som motsvarande 0,888671 g fint guld, dvs. samma värde som den europeiska betalningsenheten. Detta guldvärde av en sär­skild dragningsrätt användes vid omräkningen. En särskild dragningsrätt ansågs därför motsvara en belalningsenhet enligt det europeiska monetära avtalet. Det innebar att de belopp i konventionen som tidigare uttrycktes i europeiska betalningsenheter ersattes med samma belopp uttryckta i sär­skilda dragningsrätter. Motsvarande metod har använts vid omräkning av begränsningsbelopp i andra internationella konventioner.

De problem som uppkommer vid omräkningen av betalningsenheter till nationell valuta och som har berörts i del föregående kommer givetvis att kvarstå till dess att ändringsprotokollen till Pariskonventionen och tilläggs­konventionen har trätt i kraft. För att undvika dessa svårigheter är avsik­ten att OECD:s råd skall anta en rekommendation angående sättet för omräkning under tiden fram till dess att protokollen träder i kraft. Under den tiden skall omräkning till nationell valuta av betalningsenheter ske på följande sätt: De belopp i Pariskonventionen och tiUäggskonventionen som uttrycks i betalningsenheter skall omräknas till särskilda dragningsrätter såsom denna enhet definieras av Internationella valutafonden, varvid en belalningsenhet skall jämställas med en särskild dragningsrätt. De belopp som då erhålls uttryckta i särskilda dragningsrätter skall omräknas till nationell valuta enligt den beräkningsmetod som tillämpas av Internatio­nella valutafonden för dess verksamhet och transaktioner. En särskild dragningsrätt motsvarade den 16 september 1981 6 kr. 45 öre.

En närmare redogörelse för den utveckling på valutamarknaden som har lett till att man i ett flertal konventioner har lämnat systemet med att uttrycka ansvarighetsbelopp i guldenheler och för den teoretiska bakgrun­den till omräkningen finns i proposition 1977/78:70 om värdet av vissa beräkningsenheter i guld.'

Som tidigare har nämnts skall ansvarighetsbeloppet för anläggningsinne­havaren i princip utgöra 15 milj. betalningsenheter resp. 15 milj. särskilda dragningsrätter för vaije olycka.' En konventionsslat får dock i nationell lag fastställa ett högre eller lägre belopp, dock lägst fem milj. betalningsen­heter. Vid avvikelse från beloppet 15 milj. skall hänsyn tas till möjligheten för anläggningsinnehavaren att erhålla försäkring eller annan ekonomisk garanti för sin ansvarighet.

Anledningen till att korivenlionsstaterna gavs rätt alt av försäkringsmäs-siga skäl fastställa lägre ansvarighetsbelopp än 15 milj. betalningsenheter var att den europeiska försäkringsmarknaden år 1960 när Pariskonven-

' Jfr även förordning (1978: 140) om motvärdet av vissa guldfrancs uttryckt i Interna­tionella valutafondens särskilda dragningsrätter.

 Från åtskilliga staters sida framfördes under revisionsarbetet önskemål om en höjning av ansvarighetsbeloppen i Pariskonventionen. Det visade sig dock inte möjligt att uppnå enighet om en sådan höjning.


 


Prop. 1981/82:163                                                   31

tionen avslutades inte hade generell kapacitet att åta sig ansvarighetsbe­lopp motsvarande 15 milj, betalningsenheter. Genom protokollet införs viss möjlighet alt av andra skäl än försäkringsmässiga fastställa lägre ansvarighetsbelopp än 15 milj, särskilda dragningsrätter. Enligt den nya lydelsen får lägre belopp fastställas, om det är sannolikt att de skador som kan uppkomma vid en olycka i en viss anläggning eller till följd av en viss transport blir av ringa omfattning. En stal får alltså fastställa lägre ansva­righetsbelopp med hänsyn till karaktären hos en viss atomanläggning eller vissa atomsubstanser och till de sannolika följderna av en olycka som härrör från anläggningen eller substanserna (art, 7,b,ii). Inte heller i detta fall får ansvarighetsbeloppet understiga fem milj, särskilda dragningsrät­ter. Det förtjänar nämnas att de nordiska atomansvarighetslagarna redan ger en sådan möjlighet.

Avsikten är all OECD:s råd i anslutning till sistnämnda ändring skall anta en rekommendation som gäller de fall där en stat har utnyttjat möjlig­heten att med stöd av art. 7.b.ii för vissa anläggningar eller transporter fastställa lägre ansvarighetsbelopp än det som har fastställts för anlägg­ningsinnehavare i aUmänhet. En sådan stat skall enligt rekommendationen vidta åtgärder i syfte att göra allmänna medel tillgängliga för betalning av krav på ersättning som överstiger det sålunda fastställda lägre beloppet upp till det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningsinnehavare i allmänhet. Denna rekommendation får i allt väsentligt betydelse endast för stater som har lillträtt Pariskonventionen men inte tilläggskonventionen.

Enligt art. 7.c får en konventionsstal, med avvikelse från konventionens huvudregel i art. 3.a.ii.2, föreskriva att vid transportolyckor skador på transportmedlet skall omfattas av anläggningsinnehavarens ansvarighet. Delta får dock inte leda till alt anläggningsinnehavarens skyldighet att utge ersättning för andra skador kommer all avse belopp lägre än fem milj. betalningsenheter. Med anledning av att enligt ändringsprotokollet skador på transportmedlet obligatoriskt omfattas av anläggningsinnehavarens an­svarighet har den förra delen av art. 7.c upphävts. Den senare delen, nämligen föreskriften alt ett visst minsta belopp alltid skall stå till förfogan­de för ersättning för andra skador än skada på transportmedlet, har där­emot bibehållits efter viss redaktionell omarbetning. Detta belopp anges oförändrat till fem milj. särskilda dragningsrätter. Vidare har införts en uttrycklig föreskrift om alt en konventionsstat har rätt att föreskriva att ett högre belopp än fem milj. särskilda dragningsrätter skall reserveras för andra skador än skada på transportmedlet.

Artikel 8

Art. 8 innehåller preskriptionsbeslämmelser. Genom 1964 års tilläggs­protokoll ändrades denna artikel i sak på ett flertal punkter. Dessutom ändrades ordningsföljden mellan bestämmelserna i artikeln. I art. 8.d före­skrivs att rätt till ersättning under vissa förhållanden inte preskriberas även


 


Prop. 1981/82:163                                                                 32

om den normala preskriptionstiden har gått ut. I art. 8.d anges att bestäm­melsen är tillämplig på frist som avses i art. 8.a, dvs. den tioåriga preskrip­tionsfrist som är konventionens huvudregel. Någon hänvisning till art. 8.b och c, som innehåller regler om en subsidiär Ijugoårsfrisl i vissa fall resp. korttidspreskription, görs däremot inte. Delta beror uppenbarligen på ett förbiseende i samband med 1964 års revision. I art. 8.d görs genom 1981 års protokoll den ändringen att hänvisningen till art. 8.a ändras alt omfatta även art. 8.b och 8.c.

Artikel 15

Art. 15.b innehåller ett belopp som är angivet i europeiska betalningsen­heter. Detta belopp ersätts genom protokollet med samma belopp uttryckt i särskilda dragningsrätter.

Slutbestämmelser

Protokollet innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Av innehållet i des­sa skall endast nämnas att protokollet skall ratificeras eller bekräftas samt alt protokollet (enligt konventionens art. 20) träder i kraft när del har ratificerats eller bekräftats av två tredjedelar av konvenlionsstaterna.

3.2 Ändringsprotokollet till tilläggskonventionen

Artikel 2

I art. 2.b görs genom protokollet en redaktionell ändring, som innebär att hänvisningen till bestämmelserna under a.ii preciseras till att avse a.ii.3.

Artikel 3

Enligt 1981 års ändringsprotokoll uttrycks de belopp som anges i till-läggskonventionen i Internationella valutafondens särskilda dragningsrät­ter i stället för i de tidigare använda europeiska betalningsenhelerna. Beträffande detta utbyte hänvisas till vad som sägs om motsvarande utbyte i Pariskonventionen (avsnitt 3-1)-

I art. 3.g ersätts definitionen av den hittills använda betalningsenheten med en definition av begreppet "särskild dragningsrätt". Därmed avses den särskilda dragningsrätten såsom denna definieras av Internationella valutafonden. De belopp som anges i tilläggskonventionen skall omräknas till en konventionsstats nationella valuta på grundval av denna valutas värde den dag dä olyckan inträffade, om inle för viss olycka annan dag för omräkning fastställs genom överenskommelse mellan konventionssia-terna. Värdet av en konventionsstats nationella valuta uttryckt i särskilda dragningsrätter skall räknas ut enligt den beräkningsmetod som ifrågava­rande dag tillämpas av Internationella valutafonden för dess verksamhet och transaktioner,


 


Prop. 1981/82; 163                                                                33

Som tidigare har nämnts kommer de problem som uppkommer vid omräkningen av europeiska betalningsenheter till nationell valuta all kvar­stå till dess att ändringsprotokollen till Pariskonventionen och tiUäggskon­ventionen har trätt i kraft. Beträffande den rekommendation som torde komma att antas av OECD:s råd hänvisas till vad som har anförts i anslutning tjU ändringen i Pariskonventionens art. 7 (avsnitt 3.1).

Artiklarnq 4 och 8

I art. 4,a oeh b samt art. 8 har betalningsenhelerna ersatts av särskilda dragningsrätter samt beloppet 120 milj. (maximibeloppet för ersättningar enligt tilläggskonventionen) höjts till 300 milj. särskilda dragningsrätter.

Artikel 10

I art. 10.a har betalningsenheterna ersatts av särskilda dragningsrätter samt beloppet 70 milj, (övre gränsen för ersättningar enligt "andra steget") höjts till 175 milj: särskilda dragningsrätter.

Artikel 14

Enligt Pariskonventionens huvudregel omfattar anläggningsinnehava­rens ansvarighet vid transportolyckor inte skador på transportmedlet. Konvenlionsstaterna ges dock rätt alt inräkna skador på transportmedlet under anläggningsinnehavarens ansvarighet (art. 7.c). En konventionsstats beslut att utvidga ansvarigheten i detta och vissa andra hänseenden blir emellertid inte bindtnde för övriga konventionsslaler i fråga om deras skyldighet att betala resp. bidra till ersättningar inom andra och tredje stegen enligt tilläggskonventionen, om de inte har lämnat sitt samtycke till detta (art. 14.b),

Genom 198! åfs ändringsprotokoll till Pariskonventionen kommer som tidigare flera gånger har påpekats skador på transportmedlet obligatoriskt att omfattas ay gnläggningsinnehavarens ansvarighet. 1 art. 14.b i tilläggs­konventionen hap därför gjorts den ändringen att hänvisningen till Paris-konventionens art: 7.c har utgått.

Bihanget till konventionen

Tilläggskonventionen är tillämplig bara om den ifrågavarande atoman­läggningen används för fredliga ändamål och vid tiden för olyckan fanns upptagen på en förteckning som förs av Belgiens regering enligt vissa regler. I ett bihang till konventionen har konventionsstaterna avgelt en förklaring beträffande ersättning för skador orsakade av sådana alom­olyckor som inte omfattas av tilläggskonvenlionens bestämmelser på grund av att den skadevållande atomanläggningen inte finns upptagen på denna förteckning. Förklaringen innebär bl. a. att konvenlionsstaterna ga­ranterar att ersättning kommer alt utgå med upp till 120 milj. betalningsen­heter också i fråga om sådana anläggningar. I bihanget har genom änd-3   Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 163


 


Prop. 1981/82:163                                                                 34

ringsprotokollet betalningsenheterna ersatts av särskilda dragningsrätter samt beloppet 120 milj. höjts till 300 milj. särskilda dragningsrätter.

Slutbestämmelser

Protokollet innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Av innehållet i des­sa skall endast nämnas, att protokollet skall ratificeras eller bekräftas samt att protokollet (enligt konventionens art. 21) träder i kraft när det har ratificerats eller bekräftats av samtliga konventionsstater.

4   Sammanfattning av departementspromemorian

Aiomansvarighetslagens ersättningssystem bygger på Pariskonven­tionen och tiUäggskonventionen. Enligt detta system ansvarar den skade­vållande anläggningens innehavare upp till ett visst belopp per olycka. Därutöver utgår ersättning av statsmedel med viss begränsning.

Ersättningssystemet enligt de två konventionerna innebär i korthet föl­jande. Systemet är indelat i tre steg. Ersättning utgår i första hand från anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp, dvs. normalt ur dennes för­säkring. Skulle ansvarighetsbeloppet inle räcka för att ge alla skadelidande full ersättning betalas ersättning av den stat där den skadevållande anlägg­ningen ligger upp till ett sammanlagt belopp på 70 milj. betalningsenheter, (ca 450 milj. kr.). Skulle inte heller detta belopp räcka, utgår ersättning enligt tredje steget upp till sammanlagt 120 milj. betalningsenheter (ca 775 milj. kr.). Ersättningar inom detta steg betalas av statsmedel, som skall ställas till förfogande gemensamt av samtliga stater som har tillträtt till-läggskonventionen. Staterna svarar för utbetalda belopp enligt vissa för­delningsregler som grundas på varje stats bruttonationalprodukt och den sammanlagda effekten hos vederbörande stats atomanläggningar.

Pariskonventionen och tilläggskonventionen har nyligen reviderats ge­nom två ändringsprotokoll. Den viktigaste ändringen innebär alt beloppen enligt andra och tredje stegen i tiUäggskonventionen höjs avsevärt. Grän­sen för andra steget höjs sålunda från 70 milj. betalningsenheter till 175 milj. särskilda dragningsrätter (ca 1,1 miljarder kr.). Tredje stegels maxi­mibelopp höjs från 120 milj. betalningsenheter till 300 milj. särskilda drag­ningsrätter (ca 1,9 miljarder kr.). Övriga förändringar är huvudsakligen av formell natur eller eljest av mindre betydelse.

I promemorian föreslås att Sverige tillträder ändringsprotokollen. För att så skall kunna ske fordras att atomansvarighetslagens bestämmelser bringas i överensstämmelse med konventionerna i deras lydelse enligt de nya protokollen. I promemorian läggs fram förslag till sådana ändringar. 1 enlighet med ändringarna i tiUäggskonventionen föreslås sålunda en höj-


 


Prop. 1981/82:163                                                                 35

ning av den ersättning av statsmedel som skall utgå enligt denna konven­tion från ca 775 milj. kr. till ca 1,9 miljarder kr. per olycka.'

Promemorian innehåller också en del andra förslag. I fråga om anlägg­ningsinnehavarens ansvarighet förordas en höjning av ansvarighetsbelop­pet från nuvarande 50 milj. kr. till 500 milj. kr. per olycka. I syfte att förbättra rätten till ersättning för den som lider skada i samband med drift av en atomanläggning föreslås att i atomansvarighetslagen införs statsan­svar utöver vad som gäller enligt konventionerna. I promemorian förordas att detta statsansvar fastställs så att det sammanlagda belopp som står till förfogande för dem som lider skada i samband med driften av en atoman­läggning uppgår till tre miljarder kr. per olycka. I promemorian berörs också frågan om ersättning utöver aiomansvarighetslagens bestämmelser efter särskilt riksdagsbeslut samt behovet av lagändringar för att anpassa atomansvarighetslagen till den nya regeringsformen.

5    Frågan om Sveriges tillträde till 1981 års ändringsprotokoll

Föredraganden

Departementspromemorians förslag att Sverige snarast tillträder 1981 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och tiUäggskonventionen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Ingen remissin­stans har uttalat sig mot ett svenskt tillträde till ändringsprotokollen.

Som framgår av vad som tidigare har sagts innebär ändringsprotokollen en förbättring av de skadelidandes möjligheter att få ersättning vid en eventuell olycka.

1981 års revision av tilläggskonventionen innebär sålunda att det maxi­mibelopp som enligt konventionen slår till förfogande vid stora olyckor höjs väsentligt. Frän ett belopp som motsvarar ungefär 775 milj. kr. höjs sålunda ersätlningsmaximum till ett belopp som motsvarar ca 1,9 miljarder kr. (300 milj. särskilda dragningsrätter). Denna höjning motsvarar den genomsnittliga inflation som sedan år 1963 har ägt mm i de stater som har tillträtt tilläggskonventionen. Inflationen i Sverige har under denna tid varit något lägre än detta genomsnitt.

Också ändringarna i Pariskonventionen innebär en förstärkning av de skadelidandes ställning. Genom protokollet till Pariskonventionen ändras nämligen innebörden av begreppet on-site-property, dvs. den egendom

' När promemorian utarbetades, motsvarade en särskild dragningsrätt ca 5 kr. 50 öre. Sedan dess har den särskilda dragningsrättens värde i förhållande till den svenska kronan ökat avsevärt beroende på att kursen pä dollar har stigit kraftigt och att kronan devalverades den 14 september 1981. De belopp som anges i svenska kronor i promemorian och som grundas pä belopp uttryckta i särskilda dragningsrät­ter har i remissen justerats med hänsyn till denna kursutveckling.


 


Prop. 1981/82:163                                                                 36

som inte omfattas av anläggningsinnehavarens ansvarighet. Ändringen innebär en utvidgning av detta begrepp till att omfatta andra atomanlägg­ningar i närheten av den skadevållande anläggningen. Detta medför en förstärkning av skyddet för tredje man. eftersom de ersättningsbelopp som står tUl förfogande enligt Pariskonventionen och tilläggskonventionen inte får användas för att betala ersättning för skada på on-site-properly.

Övriga ändringar i Pariskonventionen är av mindre betydelse. På vissa punkter innebär ändringarna att valmöjligheter som konventionen hittills har gett staterna avskaffas. De lösningar som därvid blir obligatoriska överensstämmer med den reglering som redan finns i den nordiska lagstift­ningen.

Den förstärkning av de skadelidandes ställning som ändringsprotokollen innebär måste för svenskt vidkommande hälsas med tillfredsställelse. Sär­skilt mot bakgrund av den penningvärdeförsämring som har ägt rum i tilläggskonvenlionens slalef sedan 1960-talets början framstår den besluta­de höjningen av maximibeloppet enligt tiUäggskonventionen som i hög grad påkallad. För egen del anser jag det angelägel alt Sverige genom ratifikation av protokollen bidrar till att ändringarna i konventionerna träder i kraft så snart som möjligt.

Jag hade gärna sett att äridringarna gått längre i ett avseende, nämligen då det gäller de belopp som enligt Pariskonventionen gäller för anlägg­ningsinnehavarens ansvarighet. Från bl. a. de nordiska ländernas sida före­slogs också under revisionsarbetet att dessa ansvarighetsbelopp skulle höjas i samma mån som höjningarna av maximibeloppet enligt tilläggskon­ventionen. Från vissa länders sida restes emellertid starkt motstånd mot detta förslag. Del visade sig därför inle möjligt att uppnå enighet om en sådan ändring. För att undvika att revisionsarbetet skulle dra ut på tiden och därigenom försena en höjning av det maximibelopp som står till förfogande för de skadelidande enligt tiUäggskonventionen avstod man från de nordiska ländernas sida från att vidare driva denna fråga. Det ansågs nämligen att del väsentligaste var att snarast möjligt få till stånd en höjning av maximibeloppet enligt tredje steget i tilläggskonventionen.

Att önskemålet om höjning av de belopp som gäller för anläggningsinne­havarens ansvarighet inte kunde tillgodoses under revisionsarbetet kan emellertid enligt min mening inte utgöra något skäl för Sverige att avstå från att tillträda ändringsprotokollen. Det bör i delta sammanhang betonas att de ansvarighetsbelopp som anges i Pariskonventionen är minimibelopp och att konvenlionsstaterna står fria alt i nationell lagstiftning fastställa högre belopp än dem som anges i konventionen.

I promemorian påpekas att ett svenskt tillträde till ändringsprotokollet till tiUäggskonventionen medför en ökning av svenska statens ersättnings­skyldighet vid mycket stora olyckor. Vid en olycka med så stor omfattning alt de sammanlagda ersättningsbeloppen uppgår till maximibeloppet enligt


 


Prop. 1981/82:163                                                   37

tredje steget skulle anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt atoman­svarighetslagen i dess nuvarande lydelse vara begränsad till 50 milj. kr. Anläggningsstaten skulle vara skyldig att betala ersättning enligt andra stegel med ca 400 milj. kr. Ersättningar enligt tredje steget skulle utgå med sammanlagt ca 325 milj. kr. Av delta belopp skulle Sverige svara för ca 6,5 %, ca 21 milj. kr. I det följande (avsnitt 6.1) föreslås alt anläggningsin­nehavarens ansvarighet höjs till 500 milj. kr. Om denna ändring och en höjning av statsansvaret enligt tilläggskonventionen genomförs, skulle Sverige som anläggningsstat betala ersättning enligt andra steget med ca 600 milj. kr. Ersättning av statsmedel enligt tredje steget skulle utgå med sammanlagt ca 800 milj. kr. Av detta belopp skulle Sverige få betala ca 52 milj. kr. För en så stor olycka som nu har nämnts skulle alltså den svenska statens ekonomiska åtagande höjas frän ca 420 milj. kr. till ca 650 milj. kr., om den skadevållande anläggningen ligger i Sverige, och från ca 21 milj. kr. till ca 52 milj. kr., om olyckan orsakas av en atomanläggning i annan konventionsstal. Med hänsyn till det angelägna i alt de som kan lida skada vid en atomolycka bereds fullgod ersättning bör emellertid ökningen av statens ansvarighet inte medföra alt Sverige avstår från att tillträda proto­kollen.

Jag föreslår därför att Sverige snarast tillträder de två ändringsprotokol­len. Delta kan givetvis inle ske förrän de har antagits av OECD:s råd. Sverige bör verka för att andra stater tillträder ändringsprotokollen så att de kommer att träda i kraft så snart som möjligt.

6    Allmän motivering till den föreslagna lagstiftningen

6.1 Höjningen av anläggningsinnehavarens ansvarighet

GäUande ordning

Enligt Pariskonventionen skall anläggningsinnehavarens ansvarighet vara begränsad till visst belopp för varje olycka. Ansvarighetsbeloppet skall utgöra 15 milj. betalningsenheter (ca 100 milj. svenska kr.). En konventionsstat far dock med beaktande av möjligheten till försäkrings­täckning genom nationell lag fastställa ett högre eller lägre belopp, dock lägst fem milj. betalningsenheter (ca 30 milj. svenska kr.).

Enligt atomansvarighetslagen (17 §) är ansvarigheten för innehavare av atomanläggningar i Sverige begränsad till 50 milj. kr. för varje atomolycka. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan, med hänsyn till anläggningens storlek eller art, omfattningen av transport eller annan omständighet, fastställa ett lägre belopp, dock inle under 25 milj. kr. Ansvarigheten skall vara täckt av försäkring eller annan ekonomisk säker-


 


Prop. 1981/82:163                                                                 38

het. Staten är befriad från försäkringsplikt.' För innehavare av aloman-läggningar i utlandet bestäms ansvarighetsbeloppet enligt anläggningssta­tens lag.

Promemoriait

1 promemorian påpekas att de belopp som anges i Pariskonventionen inle höjs genom ändringsprotokollet och att det därför inte är nödvändigt att ändra ansvarighetsbeloppen i atomansvarighetslagen i samband med tiUträdet till protokollet. Atomansvarighetslagens ansvarighetsbelopp har emellertid varit oförändrade sedan slutet av 1960-talet. Det finns därför enligt promemorian anledning att nu ta upp frågan om en höjning av begränsningen för anläggningsinnehavarens civilrättsliga ansvarighet.

När det gäller frågan om höjning av innehavarens ansvarighet berörs i promemorian först grunden för att rätt till ansvarsbegränsning bör förelig­ga. Därvid anförs följande. Genom den särskilda lagstiftningen om ansva­righet för atomskada har anläggningsinnehavarna ålagts ett skadeståndsan­svar som är mycket strängare än vad som gäller enligt allmän skadestånds-rätt. En anläggningsinnehavare har sålunda ett i princip objektivt ansvar, dvs. ersättning utgår även om fel eller försummelse inte kan läggas an­läggningsinnehavaren eller hans anställda till last. Undantag från detta ansvar föreligger endast beträffande olyckor som är en direkt följd av krigshandlingar eller vissa därmed jämställda handlingar eller som har orsakats av en allvariig naturkatastrof av osedvanlig art. Det har ansetts rimligt att i gengäld ge anläggningsinnehavaren rätt till ansvarsbegräns­ning. Därför bygger också Pariskonventionen på principen alt anläggnings­innehavarens ansvarighet skall vara begränsad till visst belopp. Det torde sålunda inte vara förenligt med Pariskonventionen att ålägga anläggnings­innehavaren obegränsad ansvarighet.

Det finns emellertid även ett annat skäl som talar för att ansvarigheten bör vara begränsad. Anläggningsinnehavaren har givelvis behov av att täcka sitt objektiva ansvar med försäkring, och det är tveksamt om en ansvarighet som går utöver möjligheten att ta försäkring i praktiken har något större värde för de skadelidande. Det är inte möjligt att fä en ansvarsförsäkring för obegränsad ansvarighet. Varje ansvarsförsäkring in­nehåller därför en begränsning av försäkringsgivarens åtagande till visst belopp. Detta gäller inte endast i fråga om försäkring för ansvarighet för atomskador utan också annan ansvarsförsäkring. Som exempel på ett annat område där den skadeståndsskyldiges objektiva ansvar är begränsat

' Av de svenska kärnkraftverken är endast reaktorerna i Ringhals helt statsägda och därför befriade från försäkringsskyldighet. För övriga reaktorer (dvs. dem i Oskars­hamn, Barsebäck och Forsmark) tecknas försäkring. 1 Studsvik finns en försöks­reaktor som omfattas av statsgaranti. 1 Finnslätt utanför Västerås finns en anlägg­ning som består av bränslefabrik och bränslelager. För denna anläggning, som är en atomanläggning i atomansvarighetslagens mening, tecknas försäkring.


 


Prop. 1981/82:163                                                   39

kan nämnas en fartygsägares ansvarighet för skada som orsakas av oljeut­släpp från fartyget. Även på detta rättsområde fastställdes ansvarighetsbe­loppet med utgångspunkt i försäkringsmarknadens kapacitet.

Mot bakgrund av vad sålunda har anförts föreslås i promemorian att anläggningsinnehavarens civilrältsliga ansvarighet även i fortsättningen skall vara begränsad till ett visst belopp för varje atomolycka. 1 fråga om ansvarighetsbeloppets storiek anförs följande.

Det nuvarande beloppet för anläggningsinnehavarens ansvarighet fast­ställdes vid atomansvarighetslagens tillkomst år 1968. Begränsningen till­kom delvis med hänsyn till alt den kapitalkrävande kärnkraftsindustrin i böljan inte borde belastas med så höga försäkringskostnader att dess utveckling hämmades (prop. 1968:25 s. 50 f). Ett annat viktigt skäl var emellertid att atomförsäkringsmarknadens kapacitet i millen av 1960-talet knappast tillät högre försäkringsbelopp.

Sedan atomansvarighetslagen tillkom, har emellertid frågan om ansva­righetsbeloppets storlek kommit i ett delvis annat läge genom tilläggskon­venlionens ikraftträdande år 1974. Tilläggskonvenlionens ersättningssy­stem innebär att de skadelidande tillförsäkras ersättning med ett samman­lagt belopp per atomolycka som f. n. är ca 775 milj. kr. och som när 1981 års ändringsprotokoll har trätt i kraft kommer alt uppgå till ca 1,9 miljarder kr. När innehavaren av en svensk atomanläggning är ansvarig för skador till följd av en atomolycka, kommer genom tilläggskonvenlionens ersätt­ningssystem ett avsevärt belopp att stå till förfogande för att ersätta skador som har tillskyndats svenska medborgare eller eljest svenska intressen och detta oberoende av anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp. Det­samma gäller skada som har uppkommit för medborgare i annan stat som har tillträtt tilläggskonventionen eller som har drabbat intressen som har anknytning till sådan stat. Hänsynen till de skadelidandes intressen talar sålunda inte längre med samma styrka för alt anläggningsinnehavaren bör åläggas en hög ansvarighet.

Det är dock enligt promemorian inte möjligt att helt bortse från de fall då tilläggskonventionen inte är tillämplig, dvs. framför allt vid skador till följd av vissa olyckor under transport av alomsubstanser. Vid en olycka under transport av atomsubstanser som inträffar på eller över det fria havet kan det sålunda finnas skadelidande som på grund av sin nationalitet eller sitt hemvist inte är berättigade till ersättning enligt tiUäggskonventionen.

I promemorian anförs också att ansvarigheten för atomskador i första hand bör bäras av kärnkraftsindustrin. Någon anledning att behålla ett lågt ansvarighetsbelopp i syfte att avlasta kärnkraftsindustrins kostnader kan enligt promemorian inte längre anses föreligga. Försäkringsmarknadens kapacitet är vidare numera betydligt högre än 1968.

På grund av det anförda förordas i promemorian all beloppet för den högsta ansvarighet som kan åläggas anläggningsinnehavaren nu höjs avse­värt.


 


Prop. 1981/82:163                                                                 40

När det gäller frågan om vilket belopp som skall utgöra gränsen för anläggningsinnehavarens ansvarighet anförs i promemorian följande.

Av väsentlig betydelse för denna fråga är givetvis möjligheten för an­läggningsinnehavaren att täcka ansvarigheten genom försäkring. Försäk­ring för atomskada meddelas i Sverige av svenska atomförsäkringspoolen för de svenska försäkringsbolag som åtar sig ansvarighet för dylika skador. De försäkringar som tecknas av svenska atomförsäkringspoolen återför-säkras i väsentlig omfattning i de atomförsäkringspooler som finns i övriga länder i Västeuropa samt i USA och Japan.

Den försäkring som det gäller i förevarande lagstiftningsärende är för­säkring av ansvarigheten för skada på tredje man. Genom atomförsäk­ringspoolen meddelas också försäkring för skada pä själva atom­anläggningen (sakförsäkring). Kapaciteten för sådan försäkring torde f. n. vara ca 2,0 miljarder kr. per kärnkraftverk (dvs. för samtliga reaktorer pä samma plats). Det bör tilläggas att kostnaden för nybyggnad av en reaktor i dag torde ligga på 5—7 miljarder kr. i dagens prisnivå. Av hänsyn till dem som har meddelat lån för uppförande av ett kärnkraftverk är det givetvis av utomordentlig betydelse att kärnkraftsanläggningens värde åtminstone till väsentlig del läcks av sakförsäkring. Del är vidare viktigt att kärnkraftsfö­retagen ges möjlighet att ta upp nya lån med anläggningarna som säkerhet. Sådana lån kan behövas t. ex. för finansiering av åtgärder för förbättrad säkerhet och för förvaring av använt kärnbränsle. En höjning av ansvarig­hetsbeloppet från 50 milj. kr. till 200 milj. kr. torde kunna ske ulan all detta nämnvärt påverkar kapaciteten för försäkring av skada på själva atoman­läggningen. En höjning av ansvarighetsbeloppet från 50 till 500 milj, kr, skulle troligen innebära en minskning av kapaciteten för sakskada med 250-300 milj, kr,' En sådan minskning av kapaciteten när det gäller sakskada torde i praktiken inle påverka de nuvarande långivarnas säkerhet och inte heller i nämnvärd mån möjligheterna att la upp nya lån.

Frågan om anläggningsinnehavarens ansvarighet kan emellertid inte be­dömas enbart med utgångspunkt i försäkringsmarknadens nuvarande ka­pacitet. Den internationella försäkringsmarknadens kapacitet kan nämli­gen komma att variera i framtiden, bl, a, beroende pä skadeutfallet. Det kan därför vara av intresse alt studera hur frågan har lösts i övriga konven­tionsslaler.

De flesta av de stater som tillträtt Pariskonventionen har i vart fall tidigare haft ansvarighetsbelopp i storleksordningen 50 milj, kr. De övriga nordiska länderna har ansvarighetsbelopp av samma storleksordning som Sverige, Finland 42 milj, finska mark, Danmark 75 milj, danska kronor och Norge 70 milj, norska kronor, Frankrike tillämpar ett ansvarighetsbelopp

' Det bör i detta sammanhang anmärkas att ett ansvarighetsbelopp på 500 milj, kr. i praktiken leder till att försäkring måste tecknas för 600 milj. kr. Försäkring kan nämligen inte tecknas per anläggning. Enligt 23 § atomansvarighetslagen måste försäkringen dä tecknas sä att den motsvarar minst 120% av ansvarighetsbeloppet.


 


Prop. 1981/82:163                                                   41

på 50 milj. francs (ca 50 milj. kr.) per olycka. Under de senaste åren har dock i åtskilliga länder genomförts höjningar, och i vissa länder torde höjningar komma att genomföras under de närmaste åren. I Belgien har ansvarighetsbeloppet nyligen höjts från 500 milj. francs (ca 70 milj. kr.) till en miljard francs (ca 140 milj. kr.). Förslag föreligger om ytteriigare höj­ning till tre miljarder francs (ca 520 milj. kr.). I Storbritannien är ansvarig­heten begränsad till 5 milj. pund (ca 50 milj. kr.) men en höjning till 12,5 milj. pund diskuteras f.n. Nederländerna har ett ansvarighetsbelopp på 100 milj. gulden (ca 215 milj. kr.). I Danmark och Finland övervägs en höjning av gällande ansvarighetsbelopp. Det är däremot osäkert om någon höjning kommer att ske i Norge.

En särställning intar Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz. I För­bundsrepubliken Tyskland är anläggningsinnehavarens ansvarighet be­gränsad till I miljard DM (ca 2,3 miljarder kr.). Av detta belopp skall 500 milj. DM vara täckt av försäkring. F. n. täcks skador upp till 200 milj. DM genom den tyska atomförsäkringspoolen och därutöver skador på sam­manlagt 300 milj. DM av en försäkring meddelad av en sammanslutning av tyska kärnkraftsproducenter. Återstående 500 milj. DM täcks av statsga­ranti. F. n. diskuteras en avsevärd höjning av dessa belopp. 1 Schweiz, som inte tillträtt Pariskonventionen och tilläggskonventionen, har ansva­righeten hitintiUs varit 200 milj. schweizerfrancs (ca 500 milj. kr.), vilket belopp skall vara täckt av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. I det schweiziska parlamentet behandlas f. n. ett lagförslag enligt vilket inne­havarens ansvarighet skulle vara obegränsad. Ansvarigheten skulle enligt förslaget upp tUl 200 milj, francs täckas av försäkring och därutöver upp till sammanlagt 1 miljard francs (ca 2,5 miljarder kr.) av stalsgaranti.

Som jämförelse kan nämnas att i USA de skadelidandes rätt till ersätt­ning för en atomolycka är begränsad till 560 milj. dollar (numera ca 3,1 miljarder kr.) per olycka. Därav täcks fin. ca 160 milj dollar (numera ca 900 milj. kr.) av försäkring, 355 milj. dollar av en av kärnkraftsindustrin upprättad fond och återstående 45 milj. dollar av statsmedel.

Som framgår av redogörelsen varierar de belopp för vilka försäkrings­täckning krävs kraftigt mellan konventionsstaterna. Det högsta belopp för vilket försäkring på den vanliga försäkringsmarknaden krävs i Europa är ca 500 milj. kr. (Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz). Den tillgäng­liga försäkringskapaciteten torde vara ungefär densamma i alla konven­tionsslaler. Man kan därför utgå ifrån all ett försäkringsbelopp som svarar mot en ansvarighet om ca 500 milj. kr. också för svensk del kommer att stå till förfogande för att täcka innehavarens ansvarighet utan att det får oacceptabelt stora verkningar på kapaciteten för sakskadeförsäkring. Det synes som tidigare har framhållits inte vara meningsfullt att ha ett högre ansvarighetsbelopp än det belopp som skall täckas av försäkring.

En höjning av ansvarighetsbeloppet från 50 till 500 milj. kr. kommer givetvis att påverka försäkringspremierna. Det är svårt alt ange hur stor


 


Prop. 1981/82:163                                                   42

inverkan en sådan höjning får på premienivån innan svenska atomförsäk­ringspoolen har förmedlat en sådan försäkring, eftersom kostnaden för försäkring till stor del är avhängig av storleken av premierna för återför-säkring i utlandet. En höjning av premierna i storleksordningen 400-500% förefaller dock trolig. I absoluta tal är emellertid en sådan höjning så pass begränsad att de höjda premiekostnaderna enligt promemorian inle i prak­tiken skulle påverka priset på den energi som levereras från kärnkraftver­ken.

Med hänvisning till det anförda föreslås i promemorian att ansvarighets­beloppet för innehavarna av alomanläggningar i Sverige bestäms till 500 milj. kr. per olycka och alt detta belopp skall täckas av försäkring eUer annan ekonomisk säkerhet. Del bör understrykas att detta belopp inte får användas för att ersätta skador pä själva atomanläggningen, eftersom dessa skador inte omfattas av ansvarigheten. Risken för sådana skador får täckas genom särskild sakförsäkring.

Atomansvarighetslagen medger att efler särskild prövning ett lägre an­svarighetsbelopp fastställs för viss atomanläggning eller viss transport av atomsubstans. När atomansvarighetslagen tillkom ansågs det att ett ansva­righetsbelopp på 50 milj. kr. med däremot svarande försäkring i vissa fall var onödigt högt tilltaget. Detta ansågs särskilt vara fallet, beträffande ansvarighet under transport (prop. 1968:25 s. 50). Det lägre ansvarighets­beloppet är f.n. 25 milj. kr. Det är emellertid att märka alt såvitt gäller atomolyckor som inträffar under transport av alomsubstanser ansvarighe­ten för andra skador än skador på transportmedlet inte i något fall avser lägre sammanlagt belopp än 25 milj. kr. Detta innebär att en eventuell nedsättning av skadestånden i första hand går ut över den som är berätti­gad till ersättning för skada på transportmedlet.

Del föreligger enligt promemorian alltjämt skäl att i atomansvarighetsla­gen öppna en möjlighet att i vissa fall sätta ned ansvarighetsbeloppet under vad som eljest gäller. Det finns sålunda ett intresse av att kunna anpassa ansvarighetsbeloppet och därmed försäkringskostnaderna till en rimlig nivå, när det gäller transporter som anses medföra obetydliga olycksrisker. Behovet av ett nedsatt ansvarighetsbelopp blir avsevärt större, om försla­get att höja det normala ansvarighetsbeloppet till 500 milj. kr. genomförs. Såvitt gäller verksamhet i Sverige synes del enligt promemorian finnas skäl att ha ett lägre ansvarighetsbelopp endast såvitt gäller transporter av obestrålat uran.

På grund härav föreslås i promemorian att ett lägre ansvarighetsbelopp skall gälla för transporter av obestrålat uran. Även detta lägre belopp bör emellertid höjas. Det föreslås att det lägre ansvarighetsbeloppet höjs från 25 milj. kr. till 100 milj. kr.    .

Enligt atomansvarighetslagen (17§ andra stycket) gäller en särskild be­gränsning av personskadeersättningar. Ersättning i anledning av dödsfall eller personskada är begränsad till en milj. kr. för varje dödad eller skadad


 


Prop. 1981/82:163                                                   43

person. Begränsningen infördes efter mönster av trafikförsäkringslagstift­ningen av försäkringsmässiga skäl. Det torde numera inte finnas anledning att ha en särskild begränsning av ersättningen vid personskada. Någon sådan begränsning finns inte längre i trafikförsäkringslagstiftningen. På grund härav föreslås i promemorian att den särskilda begränsningen i atomansvarighetslagen av ersättning i anledning av dödsfall eller person­skada upphävs.

Föredraganden

1 promemorian föreslås att anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp höjs frän nuvarande 50 milj. kr. tiU 500 milj..kr. per olycka och att detta belopp skall täckas av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. Försla­get tillstyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet remissinstanser.

En remissinstans. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), anser dock all de föreslagna höjningarna är otillräckliga. LRF reagerar mot alt ansvarsbe­gränsningen sätts till 500 milj. kr., när försäkringskapaciteten för sakför­säkring är två miljarder kr. LRF anser att anläggningsinnehavarens ansva­righet bör vara obegränsad. Förbundet hänvisar till alt ansvarighetsbelop­pet i några andra länder är högre och påpekar att ansvarigheten i vissa av dessa länder är delvis täckt av stalsgaranti. Enligt förbundet bör det ansvarighetsbelopp som staten åtar sig betraktas som en försäkring för vilken normala försäkringspremier tas ut.

LRF:s remissyttrande synes bygga på tanken all kostnaderna för atom­skador fullt ut bör bäras av kärnkraftsindustrin. Som framgår av prome­morian torde del dock inte vara förenligt med Pariskonventionen att ålägga anläggningsinnehavarna obegränsad ansvarighet. En sådan ordning skulle därför bara kunna uppnås till priset av att Sverige säger upp Pariskonven­tionen och tilläggskonventionen. Det kan enligt min mening knappast komma i fråga att Sverige nu ställer sig utanför det ersättningssystem som sedan lång tid gäller i större delen av Västeuropa.

Att den sammanlagda försäkringskapaciteten pä kärnkraftsområdet vä­sentligt överstiger 500 milj. kr. innebär inte att denna kapacitet utan vidare kan tas i anspråk för att täcka ett högre ansvarighetsbelopp. Som påpekas i promemorian är det viktigt att en kärnkraftsanläggnings värde åtminstone till väsentlig del täcks av sakförsäkring. Annars skulle de som har medde­lat län mot inteckningssäkerhet för uppförande av kärnkraftsanläggningen kunna gå miste om sin säkerbet. Möjligheterna för kärnkraflsföretagen alt ta upp nya lån för angelägna åtgärder skulle också äventyras.

Jag anser del vidare tveksamt om en obegränsad ansvarighet för inneha-. våren i praktiken har något större värde för de skadelidande, eftersom det inte är möjligt att få en ansvarsförsäkring som täcker en sådan ansvarighet. Att konstruera statens skadeslåndsåtagande såsom en försäkring torde medföra betydande tekniska problem: Jag kan också instämma i de övriga skäl för att bibehålla ansvarsbegränsningen som redovisas i promemorian.


 


Prop. 1981/82:163                                                   44

Jag delar därför den uppfattning som har framförts i promemorian alt anläggningsinnehavarens civilrättsliga ansvarighet även i fortsättningen bör vara begränsad till ett visst belopp för varje atomolycka.

Av de skäl som har anförts i promemorian anser jag att beloppet för den högsta ansvarighet som kan åläggas anläggningsinnehavaren bör höjas avsevärt.

När det gäller frågan om ansvarighetsbeloppets storlek vill jag anföra följande. I promemorian har väsentlig betydelse tillagts möjligheten för anläggningsinnehavaren alt läcka ansvarigheten genom försäkring. Jag delar uppfattningen att denna omständighet bör tillmätas stor betydelse. Sedan promemorian utarbetades har kapaciteten för försäkring på kärn­kraftsområdet ökat något. För år 1982 torde den totala kapaciteten för ansvarighetsförsäkring och sakförsäkring vara ca 2,5 miljarder kr, per kärnkraftverk (dvs, för samtliga reaktorer på samma plats). Samtidigt är emellertid kostnaderna för nybyggnad av en reaktor ca 7 miljarder kr, i dagens prisnivå. De siffror som redovisas i promemorian beträffande minskningen av kapaciteten för sakskada som en följd av förslaget och beträffande den troliga premiehöjningen torde alltjämt ha giltighet. Jag instämmer i den uppfattning som uttalas i promemorian att en minskning av kapaciteten för sakförsäkring med 250-300 milj. kr. inle i praktiken torde påverka de nuvarande långivarnas säkerhet och inle heller i nämn­värd mån möjligheten att ta upp nya lån. Det har inte heller framkommit något som ger anledning alt frångå bedömningen, att förslaget till höjning av innehavarens ansvarighet skulle leda till premieökningar i slorieksord-ningen 400—500% och att en sådan ökning av premiekostnaderna inte i praktiken skulle påverka priset på den energi som levereras från kärnkraft­verk.

På grund härav föreslår jag i överensstämmelse med promemorian att ansvarighetsbeloppet för innehavarna av alomanläggningar i Sverige be­stäms till 500 milj. kr. per olycka och att detta belopp skall täckas av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet.

Sydkraft förordar i sitt remissyttrande alt den föreslagna höjningen av ansvarighetsbeloppet genomförs stegvis i takt med att försäkringskapacite­ten ökar. Som skäl härför anför Sydkraft att den kraftiga höjning av ansvarighetsbeloppet som föreslås i promemorian allvarligt skulle påverka försäkringskapacileten från belåningssynpunkt. Även den föreslagna ut­vidgningen av begreppet on-site-property talar enligt Sydkraft för att höj­ningen bör genomföras stegvis. Denna utvidgning kommer nämligen enligt Sydkraft att medföra ett ökat behov av försäkringsskydd med därav ökade försäkringskostnader. Sydkraft anför vidare alt de höjda ansvarighetsbe­loppen för transportförsäkringar också kommer att medföra ökade försäk­ringskostnader.

Av vad jag har anfört i det föregående framgår all jag för min del inte anser att den föreslagna höjningen av ansvarighetsbeloppet får någon


 


Prop. 1981/82:163                                                   45

avgörande inverkan på belåningsmöjligheterna. Jag anser inte heller att de ökade försäkringskostnaderna är särskilt allvarliga. På grund härav finner jag inte någon anledning föreslå alt höjningen skall genomföras stegvis.

Enligt atomansvarighetslagen får efler särskild prövning ett lägre an­svarighetsbelopp fastställas för vissa alomanläggningar eller vissa trans­porter av atomsubstans. Detta ansvarighetsbelopp kan f. n. bestämmas till lägst 25 milj. kr.

Enligt promemorian finns det alltjämt skäl att i atomansvarighetslagen öppna en möjlighet att i vissa fall sätta ned ansvarighetsbeloppet under vad som annars gäller. Det finns sålunda enligt promemorian ett intresse av att kunna anpassa ansvarighetsbeloppet och därmed försäkringskostnaderna till en rimlig nivå, när del gäller transporter som anses medföra obetydliga olycksrisker. Såvitt gäller verksamhet i Sverige synes del enligt prome­morian finnas skäl att ha ett lägre ansvarighetsbelopp endast såvitt gäller transporter av obestrålat uran. I promemorian föreslås att det lägre ansva­righetsbeloppet för dylika transporter skall vara 100 milj. kr.

ASEA-ATOM påpekar i sitt remissyttrande alt förslaget i denna del innebär alt bolagets bränslefabrik i Finnslätt utanför Västerås inte kommer att omfattas av möjligheten till ett lägre ansvarighetsbelopp. Del nuvaran­de ansvarighetsbeloppet på 25 milj. kr. skulle sålunda höjas till 500 milj. kr. En sådan höjning kan enligt ASEA-ATOM komma att leda till en minsk­ning av sakförsäkringsbeloppet för denna anläggning på motsvarande sätt som för kärnkraftverk. ASEA-ATOM framhåller att verksamheten i fabri­ken enligt gällande tillstånd avser endast obestrålat uran. Enligt ASEA-ATOM synes rent tekniska skäl tala för att de omständigheter som har ansetts motivera ett lägre ansvarighetsbelopp för transport av obestrålat uran är giltiga även för verksamheten i Finnslättsanläggningen. ASEA-ATOM föreslår därför att ansvarigheten för alomolyckor i bränslefabriker som bearbetar endast obestrålat uran begränsas till 100 milj. kr.

Med anledning av vad ASEA-ATOM har anfört vill jag först framhålla alt det är riktigt alt verksamheten vid Finnslättsanläggningen enligt gällan­de tillstånd avser endast obestrålat uran. 1 anläggningen förvaras och bearbetas visserligen betydande mängder sådant material, bl. a. i form av uranhexafluorid. Detta ämne kan t. ex. vid en brand övergå i gasform och kan då under mycket ogynnsamma omständigheter tänkas medföra omfat­tande skador. Sannolikheten för att så skall ske måste dock bedömas som tämligen obetydlig. Uranhexafluorid kondenserar vid normal lufttempera­tur och risken för omfattande spridning i luften är därför liten. Med hänsyn härtill anser jag att ansvarigheten för innehavare av alomanläggningar enbart för framställning, behandling eller förvaring av obestrålal uran bör begränsas till 100 milj. kr. för varje olycka.

Svensk kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) anför alt den hantering av radioakliva ämnen som kommer att äga rum i det planerade centrallagret för mellanlagring av använt kärnbränsle (CLAB) från nukleär synpunkt


 


Prop. 1981/82:163                                                   46

väsentligt skiljer sig från förhåUandena i en atomreaktor. Detsamma gäller enligt SKBF i fråga om använt kärnbränsle som är under transport till eller från CLAB och i fråga om hanteringen av låg- och medelaktivt avfall. SKBF uttalar att de gmndläggande förutsättningarna för spridning av radioaktivitet vid en olycka i samband med sådan hantering eller transport är helt annorlunda än då det gäller en atomreaktor. Vid transporter måste man dessutom beakta att det är fråga om myckel begränsade kvantiteter. Från risk- och skadesynpunkl föreligger därför enligt SKBF väsentligt olika förhållanden vid de olika formerna av hantering av atomsubstanser som förekommer inom kärnkraftsindustrin. SKBF framhåller att lagförsla­get inte tar hänsyn till detta genom någon motsvarande differentiering i fråga om ansvarighetsbeloppet.

Vad gäller den verksamhet som skall äga rum vid CLAB vUl jag påpeka att den kommer att avse förvaring av utbränt kärnbränsle i mycket stora mängder. Jag anser det knappast kunna komma i fråga att för förvaringen i delta centrallager fastställa ett lägre ansvarighetsbelopp än del som gäller för kärnkraftverken. Vad angår transporterna till och från CLAB delar jag SKBF:s uppfattning alt läget är ett annat från risksynpunkt. För transpor­ter av använt kärnbränsle gäller stränga säkerhetsbestämmelser och san­nolikheten för att en alomolycka skall inträffa i samband med sådana transporter är jämförelsevis liten. Om en olycka trots allt skulle inträffa, kan emellertid skadorna under olyckliga omständigheter bli av betydande omfattning. Jag är därför inte beredd att förorda ett lägre ansvarighetsbe­lopp också för transporter av använt kärnbränsle. Jag vill tillägga att premierna för försäkringar av sådana transporter är förhållandevis låga. Den merkostnad som det nya ansvarighetsbeloppet kommer att föra med sig för de försäkringsskyldiga blir därför inte särskilt betungande. Även förvaring och hantering av låg- och medelaktivt avfall medför väsentligt mindre risker än verksamheten i ett kärnkraftverk. Jag anser det emellertid inte påkallat all i lagen införa ett särskilt ansvarighetsbelopp enbart för sådan förvaring och hantering.

Som har anförts i promemorian finns det däremot skäl all ha ett lägre ansvarighetsbelopp än 500 milj. kr. såvitt gäller transporter av obestrålat uran. Det lägre ansvarighetsbeloppet för dylika transporter bör fastställas till del belopp som föreslås i promemorian, 100 milj. kr.

När det gäller ansvarighetsbeloppen framhåller några remissinstanser att dessa belopp bör justeras i takt med penningvärdesförändringen med kor­tare tidsintervaller än vad som hittills har varit fallet. Det skulle enligt en remissinstans kunna ske antingen genom beslut om lagändring från tid till annan eller genom införandet av ett system med automatisk omräkning. Jag instämmer i att frågan om höjning av ansvarighetsbeloppen i framtiden bör övervägas oftare än vad som hittiUs har varit fallet. Jag är emellertid inle beredd att i atomansvarighetslagen införa ett system för automatisk höjning av ansvarighetsbelopp, t. ex. i form av uppräkning enligt något index.


 


Prop. 1981/82:163                                                   47

Enligt atomansvarighetslagen skall anläggningsinnehavarens ansvarig­het vara täckt av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. Staten är-dock befriad från försäkringsplikt. Av de svenska kärnkraftverken är en­dast reaktorerna i Ringhals helt statsägda och därför befriade från försäk­ringsskyldighet. 1 Studsvik finns en försöksreaktor som omfattas av en statsgaranti. För övriga reaktorer (dvs. dem i Oskarshamn, Barsebäck och Forsmark) tecknas försäkring liksom för ASEA-ATOM:s anläggning i Finnslätt som består av bränslefabrik och bränslelager.

Sydkraft ifrågasätter i sitt remissyttrande om det finns anledning att ha olika bestämmelser beträffande försäkringsskyldigheten beroende på vem som är ägare. Även Lantbrukarnas riksförbund anser att försäkringsav­gifter bör las ut för anläggningar som ägs av staten.

Med anledning av dessa remissyttranden vill jag påpeka att det är en allmän princip all staten, inbegripet de statliga affärsverken, inte tecknar försäkring för sin verksamhet. Jag är därför inle beredd att föreslå någon ändring som innebär att försäkringsskyldighel enligt atomansvarighetsla­gen skall åvila även staten. Det bör emellertid påpekas att när ett kärn­kraftverk ägs av ett bolag som är statsägt eller i vilket staten är delägare, skyldighet alt teckna försäkring eller ställa säkerhet föreligger i vanlig ordning. Detta är t. ex. fallet beträffande kärnkraftverket i Forsmark, som ägs av ett aktiebolag i vilket statens vattenfallsverk är delägare.

Enligt atomansvarighetslagen (17 § andra stycket) gäller en särskild begränsning av personskadeersältningar. Den ersättning som kan utgå vid dödsfall eller personskada är sålunda begränsad till 1 milj. kr. för varje dödad eller skadad person. I promemorian föreslås att denna särskilda begränsning upphävs. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran under remissbehandlingen. Jag ansluter mig till detta förslag. Jag förordar därför alt denna begränsning upphävs.

6.2 Statsansvaret enligt tilläggskonventionen

Föredraganden

I atomansvarighetslagens ersättningssystem ingår som nämnts ett stats­ansvar. Om Sverige tillträder 1981 års ändringsprotokoll medför det att den övre gräns för statsansvaret som nu gäller enligt 31 § atomansvarig­hetslagen, 120 milj. betalningsenheter, måste höjas till 300 milj. särskilda dragningsrätter (ca 1,9 miljarder kr.).

Höjningen av övre gränsen för andra steget enligt tiUäggskonventionen (från 70 milj. betalningsenheter till 175 milj. särskilda dragningsrätter) påverkar inte den svenska lagstiftningen. Denna höjning får nämligen betydelse endast för det inbördes förhållandet mellan konventionsstaterna. Såvitt gäller skada orsakad av anläggning i en främmande stat som har tillträtt tilläggskonventionen innebär höjningen att Sveriges skyldighet att bidra till ersättningarna med statsmedel inträder först när det sammanlagda


 


Prop. 1981/J82:163                                                  48

beloppet av skadorna överstiger 175 milj, särskilda dragningsrätter mot f, n. 70 milj. betalningsenheter. 1 fråga om skada orsakad av alomanlägg­ning i Sverige medför höjningen att de övriga konvenlionsstaterna är skyldiga att bidra till ersättningar endast i den mån de sammanlagda ersättningsbeloppen överstiger 175 milj. särskilda dragningsrätter.

6.3 Fråga om införande av statsansvar utöver tilläggskonventtonens maxi­mibelopp

Protnemorian

Det förhöjda beloppet för statsansvaret enligt 1981 års ändringsprotokoll innebär givetvis en avsevärd förbättring av de skadelidandes skydd. Det är emellertid inte uteslutet att en alomolycka kan få så stora skadeverkningar att de sammanlagda skadestånden överstiger 300 milj. särskilda dragnings­rätter (ca 1,9 miljarder kr.). Del är vidare att märka all ändringsprotokollet till tiUäggskonventionen träder i kraft först när det har ratificerats av samtliga de stater som för närvarande har tillträtt konventionen, dvs. när dessa stater har avgett förklaringar all de önskar vara bundna av protokol­let. Detta kan uppenbarligen dröja åtskilliga år. Del förtjänar nämnas alt tilläggskonventionen avslutades redan är 1963 men trädde i kraft först år 1974.1 promemorian tas därför upp frågan om i den svenska lagstiftningen bör införas ett statsansvar utöver maximibeloppet enligt tiUäggskonven­tionen.

Ett sådant "fjärde steg" finns i vissa länders lagstiftning. 1 Nederlän­derna svarar staten för ersättningar upp till 1 miljard gulden (ca 2,5 mil­jarder kr.). I Förbundsrepubliken Tyskland uppgår statsansvaret till I miljard DM (ca 2,3 miljarder kr.). I dessa belopp ingår de ersättningar som omfattas av anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp och de ersätt­ningsbelopp som utgår enligt tiUäggskonventionen. 1 det schweiziska par­lamentet behandlas f.n. ett lagförslag enligt vilket staten skulle garantera ersättningar upp till sammanlagt I miljard schweizerfrancs (ca 2,5 mil­jarder kr.).

Man torde kunna utgå från att staten under alla förhållanden kommer att få tillskjuta medel, om en alomolycka skulle få så stora skadeverkningar att de sammanlagda ersättningsbeloppen överstiger maximibeloppet enligt tilläggskonventionen. Det synes därför enligt promemorian lämpligt att svenska staten, i likhet med vad som är fallet i vissa andra länder, åtar sig civilrättslig ansvarighet utöver vad som krävs enligt tilläggskonventionen. 1 promemorian föreslås att gränsen för statsansvaret sätts till tre miljarder kr., däri inbegripet de ersättningar som utgår enligt första, andra och tredje stegen. Defta extra statsansvar bör enligt promemorian gälla endast skador för vilka innehavare av svenska atomanläggningar är ansvariga.

En ytterligare fråga som behandlas i promemorian är huruvida detta extra statsansvar skall begränsas till vissa olyckor eller vissa skadelidande.


 


Prop. 1981/82:163                                                   49

En lösning kunde enligt promemorian vara alt begränsa rätten till ersätt­ning utöver det belopp, som utgör maximibeloppet enligt tilläggskonven­tionen, till skador som uppkommer i Sverige. Såvitt gäller skador orsakade av svenska atomanläggningar skulle dock en sådan lösning strida mot 1974 års nordiska miljöskyddskonvenlion, som har införlivats med svensk rätt genom lagen (1974:268) med anledning av miljöskyddskonvenlionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. Enligt miljöskyddskonventionen skall den som lider skada till följd av miljöfarlig verksamhet i annat nordiskt land ha rätt att föra talan om ersättning vid domstol i det land där verksamheten bedrivs. Hans rätt till ersättning får därvid inte bedömas efter mindre förmånliga ersättningsregler än om ska­dan hade inträffat i verksamhetslandet. .

För det fall att ett statsansvar i fråga om skador för vilka innehavaren av en svensk atomanläggning är ansvarig införs utöver vad som gäller enligt tilläggskonventionen måste sålunda detta ansvar på samma villkor täcka skador i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Däremot är det möjligt alt utesluta skador i annan konventionsslat än nordisk stat från denna rätt till ersättning. Det är tveksamt om en sådan geografisk begränsning skulle ha någon praktisk betydelse. Såvitt gäller skador utanför de nordiska län­derna synes det dock enligt promemorian rimligt alt låta delta extra stats­ansvar gälla endast under förutsättning av ömsesidighet, dvs. endast be­träffande skador i en stat som i sin lagstiftning har ett extra statsansvar och då bara i den mån denna stat låter detta statsansvar omfatta skador i Sverige.

För alt tillgodose skyddet för svenska intressen bör enligt promemorian det extra statsansvaret, utöver skador av det slag som har berörts i det föregående, omfjitta skador på eller över det fria havet ombord på svenskt fartyg eller luftfartyg samt skador på eller över det fria havet som i annat fall har tillfogats svensk medborgare eller svensk juridisk person. Med hänsyn till grunderna för den nordiska miljöskyddskonventionen bör far­tyg och luftfartyg som är registrerat i Danmark, Finland eller Norge jäm­ställas med svenskt fartyg resp. svenskt luftfartyg såvitt gäller det extra statsansvaret.

Föredraganden

I promemorian föreslås alt svenska staten åtar sig ansvarighet utöver vad som krävs enligt tilläggskonventionen och alt gränsen för statsan­svaret sätts till tre miljarder kr. per olycka, däri inbegripet de ersättningar som utgår enligt första, andra och tredje stegen i tiUäggskonventionen. Enligt promemorian bör detta statsansvar gälla endast skador för vilka innehavare av svenska atomanläggningar är ansvariga. Vidare föreslås i promemorian att detta extra statsansvar ges en viss geografisk begräns­ning. Enligt promemorian bör det sålunda omfatta skador i Danmark, Finland, Norge och Sverige för vilka en svensk atomanläggningsinneha-4   RiLsdagen 1981/82. 1 saml. Nr 163


 


Prop. 1981/82:163                                                                 50

vare är ansvarig. Det bör vidare omfatta skador på eller över det fria havet ombord på svenskt fartyg eller luftfartyg samt skador på eller över del fria havet som i annat fall har tillfogats svensk medborgare eller svensk juridisk person. Fartyg och luftfartyg som är registrerat i Danmark, Finland eller Norge bör enligt promemorian jämställas med svenskt fartyg resp. luftfar­tyg när det gäller det extra statsansvaret. Såvitt gäller skador utanför de nordiska länderna föreslås detta extra statsansvar gälla endast under förut­sättning av ömsesidighel.

Promemorians förslag om införande av ett extra statsansvar tillstyrks eller lämnas ulan erinran av remissinstanserna. Även jag anser del lämpligt alt införa ett sådant extra statsansvar för att ytteriigare förbättra de skade­lidandes skydd vid stora olyckor. Jag anser den föreslagna gränsen, tre miljarder kr., väl avvägd. Vidare anser jag att det extra statsansvaret skall gälla endast olyckor för vilka en svensk anläggningsinnehavare är ansvarig och att detta statsansvar bör ges den geografiska begränsning som föreslås i promemorian.

6.4 Ersättning efter särskilt riksdagsbeslut

Gällande ordning

TiUäggskonventionens tillämpningsområde är snävare än Pariskonven­tionens. Utanför tilläggskonventionens tillämpningsområde faller framför allt olyckor för vars skadeverkningar ansvarigheten åvilar innehavare av alomanläggning i stat som har tillträtt Pariskonventionen men inle tilläggs-konventionen. Vid vissa Iransportolyckor föreligger också skillnader mel­lan konventionernas tillämpningsområde. I dylika fall är de skadelidandes ersätlningsrätt begränsad till det ansvarighetsbelopp som gäller för anlägg­ningsinnehavaren.

På grund härav infördes i atomansvarighetslagen en särskild bestämmel­se om supplerande ersättning av statsmedel i fall då ersättning inle utgår enligt tiUäggskonventionen (33 §). För skador i Sverige bereds i sådana fall gotlgörelse enligt grunder som fastställs av regeringen och riksdagen.

Promemorian

I promemorian anförs att tillämpningsområdena för de två konventio­nerna såvitt gäller skador i Sverige numera sammanfaller i allt väsentligt sedan ett flertal stater har tillträtt tilläggskonventionen. Samtliga de stater i Nordvästeuropa som har tillträtt Pariskonventionen är numera också an­slutna till tilläggskonventionen (Danmark, Finland, Norge, Förbundsrepu­bliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien). Bestämmelsen i 33 § atomansvarighetslagen har därigenom enligt promemorian förlorat större delen av sitt tillämpningsområde.

I promemorian uttalas att det mot bakgrund härav synes föga menings­fullt att behålla ifrågavarande bestämmelse i dess nuvarande lydelse. Det


 


Prop. 1981/82:163                                                                 51

kan däremot enligt promomorian finnas skäl att ersätta nuvarande 33 § med en allmän bestämmelse om supplerande gotlgörelse av statsmedel. Denna bestämmelse synes böra avse alla de fall i vilka de begränsningsbelopp som gäller enligt atomansvarighetslagen inte förslår till full ersättning. I sådana fall skulle enligt den nya bestämmelsen gotlgörelse utgå av statsmedel enligt grunder som riksdagen fastställer.

I promemorian påpekas att en sådan bestämmelse visserligen kommer att ha begränsad rättslig betydelse. Även utan stöd av en dylik bestämmel­se har riksdagen givetvis alltid möjlighet att vid atomolyckor - liksom vid olyckor av annat slag, t. ex. ras och översvämningar - besluta att ställa medel till förfogande för gotlgörelse till de skadelidande. Bestämmelsen skulle emellertid innebära att riksdagen i de fall som här avses har att anslå medel för att bereda de skadelidande gotlgörelse även vid olyckor vilkas skadeverkningar är så omfattande alt tilläggskonvenlionens maximibelopp och det "fjärde stegets statsansvar" inte förslår till full ersättning. Någon viss ersättningsnivå garanteras dock inle.

Föredraganden

I promemorian föreslås att nuvarande 33 § atomansvarighetslagen er­sätts med en allmän bestämmelse om supplerande ersättning av statsme­del. Förslaget har lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Jag biträder förslaget i denna del. Den nya bestämmelsen bör alltså avse alla de fall i vilka de begränsningsbelopp som gäller enligt atomansvarig­hetslagen inte förslär till full ersättning. Gotlgörelse bör i sådana fall utgå av statsmedel enligt grunder som fastställs av riksdagen i särskild lag.

6.5 Lagteknisk anpassning till ändringsprotokollen och regeringsformen

Promemorian

För att Sverige skall kunna tillträda 1981 års ändringsprotokoll till Paris­konventionen och tilläggskonventionen fordras sådana ändringar i atom­ansvarighetslagen att svensk rätt överensstämmer med konventionerna i deras lydelse enligt dessa protokoll. 1981 års ändringsprotokoll innebär emellertid endast en begränsad revision av konventionerna.

I fråga om Pariskonventionen görs genom 1981 års protokoll vissa änd­ringar som innebär att den valfrihet som konventionsstaterna enligt kon­ventionens nuvarande lydelse har på vissa punkter slopats. Sålunda gör ändringsprotokollet det obligatoriskt för konventionsstaterna att låta atom­anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta också skada som härrör från eller utgör resultatet av joniserande strålning från annan strålningskälla inom anläggningen än atombränsle eller radioakliv produkt. Vidare kom­mer genom ändringsprotokollet anläggningsinnehavarens ansvarighet vid transportolyckor att obligatoriskt omfatta skada på transportmedlet. Dessa ändringar överensstämmer med den reglering som redan finns i atoman-


 


Prop. 1981/82:163                                                   52

svarighetslagen (definitionen av begreppet "atomskada" i I § resp. 12 § e contrario). På dessa punkter krävs därför inle lagändring.

Ändringsprotokollet ger en konventionsstal rätt alt beträffande anlägg­ningar i den egna staten besluta all två eller flera atomanläggningar med samma innehavare som är belägna inom samma område skall anses som en alomanläggning. Såvitt gäller atomanläggningar i Sverige ges regeringen i 2§ atomansvarighetslagen redan räU all meddela sådant beslut. Ändrings­protokollet går emellertid längre i detta avseende, eftersom enligt proto­kollet konventionsstat får låta sådant beslut omfatta inte bara atomanlägg­ningar i konventionens mening utan även annan anläggning inom samma område i vilken radioaktivt material finns. Enligt promemorian synes det lämpligt att 2§ bringas i saklig överensstämmelse med protokollets regle­ring.

1 sin nuvarande lydelse är 21) en fullmaktsbestämmelse för regeringen. Enligt promemorian är en dylik fullmaktsbeslämmelse inte förenlig med 1974 års regeringsform. I promemorian föreslås därför att paragrafen utfor­mas så alt den blir förenlig med regeringsformen. Sålunda föreslås att paragrafen ges den innebörden att två eller flera alomanläggningar som har samma innehavare och ligger inom visst högsta avstånd från varandra skall anses som en enda atomanläggning.

Som tidigare har nämnts (avsnitt 3.1) utvidgas genom 1981 års protokoll begreppet on-site-property. Detta föranleder en ändring i 12 § atomansva­righetslagen.

De frågor som rör ansvarighetsbeloppen i Pariskonventionen och maxi­mibeloppet för statsansvaret enligt tilläggskonventionen har behandlats i det föregående (avsnitt 6.1 och 6.2).

Övriga ändringar i Pariskonventionen och tilläggskonventionen är av formell natur eller eljest av mindre betydelse. De föranleder inte lagänd­ring, bortsett från en mindre justering av definitionen av begreppet "atom­substans" i I § och en ändring i 9 §.

Föredraganden

Förslagen i promemorian om anpassning till tilläggsprotokollen och re­geringsformen tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Såvitt gäller den föreslagna anpassningen av 2§ till regeringsformen har dock tvä remissinstanser ansett att den föreslagna regleringen är sämre än nu gällande ordning.

Jag anser för egen del att promemorians förslag till anpassning bör genomföras. 1 fråga om kritiken mot förslaget till ändring av 2§ hänvisas till vad som anförs i specialmotiveringen till denna paragraf.


 


Prop. 1981/82:163                                                            53

7    Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45). Förslaget bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga5.

8   Specialmotivering

Denna paragraf innehåller definitioner av vissa begrepp som används i lagen. Genom lagförslaget ändras definitionerna av begreppen "atomsub­stans", "Pariskonventionen" och "tilläggskonventionen".

Med "atomsubstans" avses enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse dels alombränsle med undanlag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiv produkt med undantag av vissa radioisotoper. "Radioaktiv produkt" definieras i paragrafen som annat radioaktivt material än alom­bränsle samt radioaktivt avfall, om materialet eller avfallet har bildats vid framställning eller användning av atombränsle eller blivit radioaktivt ge­nom bestrålning i samband med sådan framställning eller användning. De radioisotoper som undantas från begreppet atomsubstans är radioisoloper som används för eller har gjorts färdiga att användas för industriellt, kommersiellt, jordbmkstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt ändamål.

Lagtexten grundas på Pariskonventionens art. l.a.iv och v.

Genom 1981 års protokoll utvidgas undantaget för vissa radioisotoper till att omfatta också isotoper som är avsedda för undervisningsändamål.

Del bör påpekas att undantaget för vissa radioisotoper i konventionslex-ten är utformad på ett sätt som avviker från den svenska lagtexten. Undan­taget görs i konventionen i definitionen av begreppet "radioaktiva pro­dukter eller avfallsämnen" och anges där omfatta sådana radioisotoper utanför en atomanläggning som används eller är avsedda att användas för sådant ändamål som nyss har nämnts. 1 det svenska lagstiftningsärendet ansågs att denna teknik medförde att definitionen av "atomanläggning" till viss del blir en cirkeldefinition. På grund härav togs-i atomansvarighetsla­gen undantaget i stället upp i definitionen av begreppet "atomsubstans". Något behov av att uttryckligen begränsa undantaget till att gälla isotoper som befinner sig utanför en alomanläggning föreligger inte med denna teknik, eftersom begreppet alomsubstans i lagen - liksom i konventionen - används endast i fråga om atomolyckor som inträffar utanför atoman­läggningar. 1 enlighet med vad som nu har sagts har det av ändringsproto­kollet föranledda tillägget beträffande isotoper för undervisningsändamål införts i den svenska lagens definition av begreppet "atomsi:bstans".

Under förarbetet till konventionen rådde enighet om att undantaget för vissa radioisoloper avser endast isotoper som har nått ett sådant stadium i


 


Prop. 1981/82:163                                                   54

framställningsprocessen att de omedelbart kan användas för något av de angivna ändamålen. Detta överensstämmer med lydelsen av motsvarande bestämmelse i Wienkonventionen (art. 1.1 .g). Den svenska lagtexten utfor­mades i enlighet härmed. Det har emellertid visat sig att Pariskonventio­nens text har gett upphov till vissa tillämpningssvårigheter. I anledning härav har texten genom ändringsprotokollet getts den avfattningen att undantaget för radioisotoper omfattar isotoper utanför atomanläggning vilka har gjorts färdiga att användas för något av de ändamål som här avses. Detta har dock inte föranlett ändring av den svenska lagtexten.

Med "Pariskonventionen" avses enligt förevarande paragraf i dess nu­varande lydelse 1960 års konvention om skadeståndsansvar på atomener­gins område i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll. I denna defini­tion har gjorts den ändringen att med Pariskonventionen avses konven­tionen i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll eller i dess lydelse enligt delta protokoll och 1981 års ändringsprotokoll.

Denna formulering har föranletts av att Pariskonventionen för Sveriges del kan ha olika lydelse i förhållande till olika konventionsstater. Anled­ningen till delta är att 1981 års ändringsprotokoll träder i kraft när det har tilllrätls av två tredjedelar av konventionsstaterna. Till följd härav kan Sverige under en övergångstid vara bundet av konventionen i dess lydelse enligt 1981 års ändringsprotokoll i förhållande till majoriteten av konven­tionsstaterna men alltjämt vara bundet av konventionen i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll i förhållande till vissa konventionsslaler.

Med "tilläggskonventionen" avses enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse 1963 års konvention sådan den har reviderats genom 1964 års tilläggsprotokoll. Enligt lagförslaget avses med tilläggskonventionen 1963 års konvention i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll och 1981 års ändringsprotokoll. Detta beror på att Sverige kan vara bundet endast av en lydelse av tilläggskonventionen. 1981 års ändringsprotokoll träder nämli­gen inle i kraft förrän det har lillträtts av samthga konventionsstater. Sedan protokollet har trätt i kraft, är Sverige därför i förhållande till samtliga konventionsstater bundet av konventionen i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll och 1981 års ändringsprotokoll.

Som tidigare har nämnts görs i konventionen genom ändringsprotokollet en ändring i definitionen av begreppet "atomolycka". Denna ändring föranleds av att konventionen genom ändringsprotokollet gör det obligato­riskt för konventionsstaterna att låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta också skador som härrör från eller är ett resultat av joniserande strålning från annan strålningskälla inom anläggningen än atombränsle eller radioaktiv produkt. Sådana skador omfattas av anläggningsinneha­varens ansvarighet redan enligt den svenska lagen i dess nuvarande ly­delse. Denna bestämmelse i ändringsprotokollet föranleder därför inte någon ändring av den svenska lagtexten.

Studsvik Energiteknik AB har föreslagit att nomenklaturen i atoman-


 


Prop. 1981/82:163                                                   55

svarighetslagen ses över och harmoniseras saml i möjligaste mån ansluts till vedertaget tekniskl-vetenskapligt språkbruk. Det har dock inte ansetts behövligt att i detta lagstiftningsärende se över nomenklaturen i lagen. Det bör tilläggas att lagens nomenklatur nära följer den nomenklatur som används i Pariskonventionen.

Förevarande paragraf innehåller en bestämmelse om att två eller flera atomanläggningar i vissa fall skall kunna behandlas som en enda anlägg­ning vid lagens tillämpning. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan sålunda beträffande alomanläggningar i Sverige förordna, att två eller flera anläggningar som är i samma innehavares hand och ligger i varandras omedelbara närhet skall behandlas som en anläggning vid tillämpningen av atomansvarighetslagen. Denna bestämmelse saknar mot­svarighet i Pariskonventionen i dess nuvarande lydelse. Wienkonven­tionen innehåller däremot en sådan bestämmelse (art. I.l.j in fine). Under förarbetet till Pariskonventionen rådde dock enighet om att anläggnings­staten skulle kunna meddela sådant förordnande.

Förordnanden enligt paragrafen har meddelats i fråga om reaktorområ­dena i Oskarshamn, Barsebäck och Forsmark. Något förordnande har däremot inte meddelats beträffande reaktorområdel i Ringhals, där reak­torerna ägs av staten.

Genom ändringsprotokollet har konventionsstaternas rätt i delta avseen­de skrivits in i Pariskonventionen. Detta har skett genom ett tillägg till art. l.a.ii. Tillägget har emellertid en något vidare omfattning än den svenska lagtexten och motsvarande föreskrift i Wienkonventionen. Konventions­slat får enligt protokollet låta sitt beslut omfatta inte bara alomanlägg­ningar i konventionens mening ulan också annan anläggning inom samma område i vilken det finns radioaktivt material. Paragrafens tillämpningsom­råde har därför utvidgats så alt den överensstämmer med ändringsproto­kollet.

Förevarande paragraf är i sin nuvarande lydelse en fullmaktsbesläm­melse för regeringen att i vissa fall besluta att två eller flera alomanlägg­ningar som ligger i varandras omedelbara närhet skall anses som en anlägg­ning. Enligt promemorian torde ett sådant beslut inle vara förenligt med 1974 års regeringsform. De regler som det här är fråga om måste nämligen enligt promemorian ha form av lag, eftersom de är av civilrältslig karaktär. I promemorian föreslås att paragrafen i samband med den ändring som föranleds av protokollet utformas så att den blir förenlig med den nya regeringsformen. Det synes enligt promemorian lämpligt att bestämmelsen ges den innebörden att två eller flera atomanläggningar som har samma innehavare och ligger inom visst högsta avstånd från varandra skall anses som en enda atomanläggning.

Studsvik Energiteknik AB har anfört att den nu gällande utformningen


 


Prop. 1981/82:163                                                                 56

av förevarande paragraf är mer ändamålsenlig än den som föreslås i prome­morian. Enligt bolaget läggs i förslaget till ny lydelse i onödan för stor vikt vid del godtyckligt valda, precisa avståndet 1000 m. samt den ordnings­följd i vilken tre eller flera anläggningar hos samme ägare kan ha kommit att uppföras.

Del är givetvis riktigt alt promemorians förslag innebär en mindre flexi­bel lösning än vad som f. n. gäller. Som anförs i promemorian är den nu gällande regleringen dock inte förenlig med den nya regeringsformen. Del torde inte vara möjligt att finna någon lösning som uppfyller kravet på grundlagsenlighet och som samtidigt ger samma flexibilitet som den nuva­rande regleringen. Paragrafen har därför utformats i enlighet med prome­morians förslag.

Studsvik Energiteknik AB har vidare föreslagit alt uttrycket "radioak­tivt material" i andra meningen byts mot "alomsubstans". En sådan ändring skulle emellertid inte vara förenlig med Pariskonventionens art. l.a.ii i dess lydelse enligt ändringsprotokollet. Promemorians förslag till lagtext har därför inte ändrats på denna punkt.

Ligger två eller flera atomanläggningar som har samma innehavare i närheten av varandra, skall enligt förslaget den av anläggningarna som har uppförts först och den eller de som befinner sig inom en radie av I 000 meter från den första anläggningen vid tillämpningen av atomansvarighets­lagen behandlas som en enda alomanläggning. Om del i ett sådant fall ligger en annan anläggning som innehåller radioaktivt material inom nämnda radie, skall den anläggningen och alomanläggningarna tillsam­mans betraktas som en enda anläggning, om de har samma innehavare. Avstånden bör räknas från mittpunkten i resp. anläggning. Då det gäller en reaktoranläggning, bör reaktorkärlels mitt räknas som mittpunkt. 1 fråga om annan anläggning bör avståndet räknas från anläggningens geometriska mittpunkt.

Förslaget innebär i praktiken att vart och ett av de fyra reaklorområden som finns i Sverige, dvs. de i Oskarshamn. Barsebäck, Forsmark och Ringhals, kommer att utgöra en anläggning i atomansvarighetslagens me­ning. Bortsett från reaktorområdet i Ringhals innebär detta inte någon ändring i sak.

Länsstyrelsen i Kalmar län har påpekat all förslaget innebär att det planerade centrallagret för använt kärnbränsle (CLAB) och kärnkraftver­ket i Oskarshamn kommer att utgöra två skilda alomanläggningar i lagens mening, trots att avståndet mellan lagret och en av reaktorerna i Oskars­hamnsverket understiger 1 km. Påpekandet är riktigt under förutsättning all CLAB och kärnkraftverket har olika innehavare, vilket troligen kom­mer alt bli fallet.


 


Prop. 1981/82:163                                                   57

9§

I denna paragraf, som motsvarar art. 3.a in fine och art. 5.c i Pariskon­ventionen, regleras ansvarigheten vid atomolyckor orsakade av atomsub­stanser som utan att vara under transport befinner sig utanför en aloman­läggning.

Ansvarigheten åvilar i dylika fall den anläggningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade den alomsubstans som orsakade atomskadan i sin besittning. Var atomsubstansen då inte i någon anläggningsinnehavares besittning, är den anläggningsinnehavare ansvarig som senast haft substan­sen i sin besittning (första meningen i paragrafens nu gällande lydelse).

Vid transport av alomsubstans övergår som tidigare har nämnts ansva­righeten från den avsändande till den mottagande anläggningsinnehavaren vid den tidpunkt som anges i skriftligt avtal mellan dessa eller, om sådant skriftligt avtal inte finns, när mottagaren övertar substansen. Möjligheten alt i samband med transport låta ansvarigheten övergå genom skriftligt avlal infördes i konventionen genom 1964 års tilläggsprotokoll. Någon motsvarande ändring gjordes inte i art. 5.c. Detta torde ha berott på ett förbiseende. Genom 1981 års protokoll görs en sådan ändring i sistnämnda artikel.

I förevarande paragraf har som eh hy mening tagits in en bestämmelse i överensstämmelse med nämnda ändring i konventionen. Har en anlägg­ningsinnehavare genom skriftligt avtal övertagit ansvarigheten för sådan atomskada som avses i paragfafen, åvilar sålunda ansvarigheten denne. Samtidigt har nuvarande förstå meningen av språkliga skäl delats upp i två meningar.

1 paragrafens sista mening (nuvarande andra meningen; fjärde meningen enligt lagförslaget) har inte gjorts någon ändring.

12§

I denna paragraf undantas viss egendom från anläggningsinnehavarens ansvarighet. Paragrafen grundas på art. 3.a.ii. I och 2 samt art. 7.c. Innehavaren av en atomanläggning svarar sålunda inte enligt atomansva­righetslagen för skada på atomanläggningen eller på egendom som vid tiden för atomolyckan fanns inom anläggningens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna, s.k. on-site-pro­perty.

Genom ändringsprotokollet utvidgas undantaget från atomanläggnings­innehavarens ansvarighet för on-site-property till att omfatta också skada på annan atomanläggning, däri inbegripet atomanläggning under uppföran­de, som är belägen inom samma område ("site") som den skadevållande atomanläggningen. Syftet med denna ändring är att förhindra att atoman­läggningsinnehavarens ansvarsförsäkring används för alt betala skada på annan atomanläggning i närheten.


 


Prop. 1981/82:163                                                   58

Förevarande paragrafs första stycke har ändrats i överensstämmelse med protokollet. Enligt lagförslaget (punkt 1) svarar innehavaren av en atomanläggning inte enligt atomansvarighetslagen för skada på atoman­läggningen eller på annan atomanläggning inom samma område. Begreppet "annan atomanläggning" omfattar enligt uttrycklig föreskrift även annan atomanläggning under uppförande. Undantaget från innehavarens ansva­righet för skada på annan atomanläggning gäller även om de två anlägg­ningarna har olika innehavare.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse undantas från anläggningsinneha­varens ansvarighet egendom som vid tidpunkten för atomolyckan fanns inom den skadevållande atomanläggningens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna. Som en följd av utvidg­ningen av begreppet on-site-property har, liksom i protokollet, undantaget från anläggningsinnehavarens ansvarighet utsträckts att omfatta också egendom som vid nämnda tidpunkt fanns inom samma område som den skadevållande atomanläggningen och användes eller var avsedd alt använ­das i förbindelse med annan sådan anläggning inom delta område (punkt 2). Begreppet "atomanläggning" omfattar i förevarande punkt även en atomanläggning under uppförande.

Under konventionsarbetet ansågs det inte möjligt att närmare avgränsa begreppet "inom samma område" ("on the same site"). De gränsdrag­ningsproblem som kan uppkomma torde fä lösas i rättstillämpningen. Ledning kan därvid ofta erhållas i de geografiska avgränsningar som görs i de tillståndsbeslut som ligger till grund för anläggningens drift.

Det är att märka att till följd av att skada på on-site-properly undantas från anläggningsinnehavarens ansvarighet, ersättning av statsmedel enligt tilläggskonventionens system inte utgår för skada på sådan egendom.

I förevarande paragrafs andra stycke regleras skada på transportmedel i anledning av atomolycka som har inträffat under transport av atomsub­stans. Enligt Pariskonventionen i dess nuvarande lydelse omfattar an­läggningsinnehavarens ansvarighet vid iransportolyckor inte skada på transportmedlet, om inte annat föreskrivs i anläggningsstatens lag. Sverige har, liksom de flesta övriga konvenlionsstaterna, utnyttjat möjligheten all låta aniäggningsinnehavarens ansvarighet omfatta även skador på trans­portmedlet i dylika fall. Den svenska regleringen på denna punkt är dock endast tillämplig på svenska alomanläggningsinnehavare. Är innehavaren av en alomanläggning i annan konventionsstat ansvarig i anledning av alomolycka som har inträffat under transport av alomsubstans, avgörs enligt anläggningsslatens lag om ersättning skall utgå för skador på trans­portmedlet.

Genom ändringsprotokollet har undantaget för skador på transportme­del i art. 3.a.ii.2 upphävts. Härigenom kommer anläggningsinnehavarens ansvarighet vid Iransportolyckor obligatoriskt att omfatta skada på trans­portmedlet. Som tidigare har nämnts träder emellertid ändringsprotokollet


 


Prop. 1981/82:163                                                   59

i kraft när det har lillträtts av två tredjedelar av konventionsstaterna. Under en övergångstid, som troligen kommer att omfatta många år, kom­mer Sverige därför alt vara bundet av konventionen i dess äldre lydelse i förhållande till vissa konventionsslaler. Till följd härav har någon ändring inte gjorts i andra stycket. Tredje stycket har inte ändrats.

17 §

Paragrafen grundar sig pä art. 7 och 11 i Pariskonventionen och innehål­ler bestämmelser om begränsning av anläggningsinnehavarens ansvarig­het.

Enligt paragrafens första stycke i dess nuvarande lydelse är ansvarighe­ten för innehavare av alomanläggning i Sverige enligt atomansvarighetsla­gen begränsad till 50 milj. kr. för varje atomolycka. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan, med hänsyn till anläggningens storlek eller art, omfattningen av transport eller annan omständighet, fastställa ett lägre belopp, dock inte under 25 milj. kr. För innehavare av atomanläggningar i utlandet bestäms ansvarighetsbeloppet enligt anlägg­ningsstatens lag. I fråga om atomolyckor som inträffar under transport av atomsubstanser avser anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt atoman­svarighetslagen för andra skador än skador på transportmedlet inte i något fall ett lägre sammanlagt belopp än 25 milj. kr.

Av skäl som har anförts i det föregående (avsnitt 6.1) innebär lagförsla­get att anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt huvudregeln höjs frän 50 till 500 milj. kr. per atomolycka.

Det nyssnämnda bemyndigandet i första stycket innebär all regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i enskilda fall kan fastställa ett lägre belopp. Ett sådant bemyndigande torde inte vara förenligt med 1974 års regeringsform, eftersom reglerna i detta fall måste ha formen av lag. Paragrafen bör i samband med höjningen av ansvarighetsbeloppen bringas i överensstämmelse med den nya regeringsformen. Som tidigare har nämnts (avsnitt 6.1) torde det finnas skäl att ha ett lägre ansvarighets­belopp i fråga om anläggningar för enbart framställning, behandling eller förvaring av obestrålal uran och såvitt gäller transporter av sådant uran. Bestämmelsen har därför i förslaget getts den avfattningen alt ansvarighe­ten såvitt gäller sådana anläggningar och transporter är begränsad till 100 milj. kr. per olycka.

Den särskilda bestämmelsen beträffande olyckor som inträffar under transport av atomsubstans har ändrats, så att anläggningsinnehavarens ansvarighet för andra skador än skador på transportmedlet inte får under­stiga 100 milj. kr. (första stycket sista meningen).

1 fråga om den särskilda bestämmelsen för transportolyckor bör framhål­las all den innebär att en eventuellt nödvändig nedsättning av skadestån­den i första hand går ut över den som är berättigad till ersättning för skada


 


Prop. 1981/82:163                                                   60

på transportmedlet. Beträffande den praktiska tillämpningen av denna reduklionsregel hänvisas till prop. 1968:25 s. 127.

Förevarande paragrafs andra stycke i dess nuvarande lydelse innehåller en särskild bestämmelse om begränsning av ersättning för personskada. Ersättning i anledning av dödsfall eller personskada är begränsad till en milj. kr. för varje dödad eller skadad person. Av skäl som har anförts i del föregående (avsnitt 6.1) har denna särskilda begränsningsregel slopats: Den föreslagna lagändringen innebär sålunda att någon särskild begräns­ning av ersättning i anledning av dödsfall eller personskada inte kommer att gälla. Sådana skador blir liksom andra skador endast underkastade den allmänna begränsningen av aniäggningsinnehavarens ansvarighet i föreva­rande paragraf samt begränsningen av statsansvaret enligt 31 och 31a §§.

I sin nuvarande lydelse innehåller förevarande paragraf i tredje stycket en föreskrift om all de belopp som anges i första och andra styckena inte innefattar ränta eller ersättning för rättegångskostnader. Denna bestäm­melse grundas på art. 7.g i Pariskonventionen. I delta stycke, som kommer alt utgöra andra stycket i paragrafen i dess nya lydelse, har hänvisningen till det upphävda andra stycket utgått.

30  §

1 denna paragraf har den nuvarande hänvisningen till 17 § andra och tredje styckena ändrats att avse endast andra stycket. Enligt förslaget upphävs nämligen nuvarande 17 § andra stycket. Vad som nu utgör 17 § tredje stycket blir enligt förslaget paragrafens andra stycke.

31  §

Denna paragraf grundar sig på art. 3 och 15 i tiUäggskonventionen och innehåller bestämmelser om maximibelopp för den ersättning som sam­manlagt kan utgå med anledning av en atomolycka. Sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utgå av statsmedel enligt tiUäggskonventionen är begränsat. Enligt konventionens art. 3 i dess nuvarande lydelse skall det sammanlagda beloppet av ersättningar inom första, andra och tredje stegen inle överstiga 120 milj. betalningsenheter vid varje atomolycka. I överens­stämmelse härmed föreskrivs i förevarande paragraf i dess nuvarande lydelse alt det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolycka är begränsat till ett belopp som svarar mot 120 milj. betalningsenheter. I detta belopp inräknas inle ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

Tilläggskonventionen medger att en stal som har tillträtt den konven­tionen avtalar med en stal som inte har tillträtt konventionen om ersättning av statsmedel för atomskador som inte omfattas av tilläggskonventionen. Ett sådant avtal kan föranleda en viss modifikation av regeln om begräns­ning av ersättningarna till 120 milj. betalningsenheter. Under vissa förut­sättningar får nämligen enligt art. 15.b i tiUäggskonventionen ersättningar-


 


Prop. 1981/82:163                                                   61

na enligt avtalet tas i beräkning vid bedömningen av om maximibeloppet 120 milj. betalningsenheter överskrids och skadeersättningarna på grund härav skall reduceras. En föreskrift härom finns intagen i paragrafen. Beträffande de problem som uppkommer vid fördelningen av ersättnings­beloppen när sådant avtal skall beaktas hänvisas till prop. 1968:25 s. 161 f.

Sverige har inte ingått något sådant avtal.

Av skäl som har anförts i det föregående (avsnitt 6.2) görs i paragrafen den ändringen att maximibeloppet av de ersättningar som skall utges till följd av en och samma alomolycka höjs från 120 milj. betalningsenheter till 300 milj, särskilda dragningsrätter.

Till paragrafen har i lagförslaget fogats ett nytt andra stycke som inne­håller en definition av begreppet "särskilda dragningsrätter". Därmed avses de av internationella valutafonden använda särskilda dragningsrät­terna (första meningen). 1 fråga om den närmare innebörden av detta begrepp hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.1 i anslutning till art. 7.

I ändringsprotokollet till tilläggskonventionen (art. 3.g) regleras hur särskilda dragningsrätter skall omräknas till nationell valuta. De belopp som anges i tiUäggskonventionen skall enligt huvudregeln omräknas till en konvenlionsslats nationella valuta på grundval av denna valutas värde den dag då olyckan inträffade. Under förarbetet till ändringsprotokollet ansågs emellertid att del i särskilda fall kunde leda till obilliga resultat för de skadelidande att till utgångspunkt för omräkningen la valutakursen på dagen för olyckan. På grund härav ges konvenlionsstaterna rätt att för viss olycka genom överenskommelse fastställa annan dag för omräkning. Vär­det av en konvenlionsslats nationella valuta uttryckt i särskilda dragnings­rätter skall räknas ut enligt den beräkningsmetod som ifrågavarande dag tillämpas av Internationella valutafonden för dess verksamhet och transak­tioner.

I överensstämmelse med art. 3.g regleras i andra stycket andra mening­en förfarandet vid omräkning. Förs talan om ersättning, skall omräkning från särskilda dragningsrätter till svenska kronor ske efter kursen den dag då atomolyckan inträffade, om inte för viss olycka annan dag fastställs genom överenskommelse mellan de stater som har tillträtt tilläggskonven­tionen. Vid omräkning till svensk valuta skall kronans värde beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden nämnda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

En annat än överslagsmässig omräkning enligt förevarande lagrum blir i praktiken aktuell endast om en olycka är av så stor omfattning att de sammanlagda skadeståndsbeloppen kan antas närma sig 300 milj. särskilda dragningsrätter.

Det kan givetvis också bli nödvändigt att räkna om del belopp som utgör övre gränsen för andra steget, 175 milj. särskilda dragningsrätter, till svenska kronor för all fastställa om och i vilken omfattning övriga konven­tionsstater är skyldiga att ställa medel till förfogande för alt betala ersätt-


 


Prop. 1981/82:163                                                                 62

ningar inom tredje steget. Denna omräkning regleras dock inte av föreva­rande lagrum utan skall ske direkt med slöd av art. 3.g i tiUäggskonven­tionen.

Paragrafens andra stycke i dess nuvarande lydelse innehåller särskilda bestämmelser för det fall att del belopp som står till förfogande för gotlgö­relse av statsmedel enligt 29 och 30 §§ inte förslår till ersättning av ska­dorna. Dessa bestämmelser, som kommer att utgöra tredje stycket i para­grafen i dess nya lydelse, har inte ändrats.

31a§

I denna paragraf, som inte har någon motsvarighet i gällande lag. ges bestämmelser om ytterligare statsansvar för del fall alt anläggningsinneha­varens ansvarighetsbelopp och i förekommande fall vad som utgår enligt tiUäggskonventionen inte är tillräckligt för att ge full ersättning till de skadelidande.

Enligt paragrafens första stycke avser rätten till ersättning atomskador som innehavaren av en atomanläggning i Sverige är ansvarig för. Vidare begränsas ersättningsrätten till skador som har uppkommit i Sverige, Dan­mark, Finland eller Norge. Med sådana skador jämställs skador som har uppkommit på ett fartyg eller ett luftfartyg som är registrerat i Sverige, Danmark, Finland eller Norge. Har skador uppkommit på ett annat ställe än som nu har nämnts, utges ersättning bara om skadorna har tillfogats en svensk medborgare eller en svensk juridisk person. I fråga om skälen till denna avgränsning hänvisas till avsnitt 6.3.

Det bör påpekas ati första stycket kan leda till att ersättning i vissa fall utgår för skador som inte täcks av tiUäggskonventionen, eftersom tillämp­ningsområdet för den nya 31 a § i vissa speciella fall kan bli vidsträcktare än ersällningsrätlen enligt tilläggskonventionen.

Ersättning av statsmedel inom tilläggskonvenlionens ram utgår inle bara när anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp är otillräckligt för alt ge full ersättning. Enligt tilläggskonventionen kan nämligen ersättning av statsmedel också utgå då en preliminär nedsättning har skett av det skade­stånd som anläggningsinnehavaren skall utge. Det har inte ansetts föreligga skäl alt ge rätt till sådan ersättning också inom ramen för del ytterligare statsansvaret, när en preliminär nedsättning har beslutats av skadestånd som skaU utgå enligt 29 §.

Det extra statsansvaret är alltså i princip begränsat till skador som har uppkommit i Sverige, Danmark, Finland och Norge eller som eljest drab­bar svenska intressen. Under förutsättning av ömsesidighet omfattar emel­lertid detta statsansvar även skador i annan stat. Ersättning utgår sålunda för skador i annan stat som har tUltrält tiUäggskonventionen, i samma mån som ersättning i den staten skulle utgå för atomskador som uppkommer i Sverige (andra stycket). Av uttrycket "i samma mån" framgår, alt ersätt­ning för skador som uppkommer i en sådan stat som nu har nämnts utgår


 


Prop. 1981/82:163                                                                 63

utöver tilläggskonventionens ansvarighetsbelopp endast upp till det belopp inom vilket skador i Sverige får deUa i fördelningen av ersättningen av statsmedel enligt den statens lagstiftning.

Det extra statsansvaret enligt förevarande paragraf omfattar endast ska­dor för vilka en alomanläggningsinnehavare är ansvarig. Detta ansvar omfattar sålunda inte skador för vilka anläggningsinnehavarens ansvarig­het är preskriberad enligt 21 §. Statens ansvar förs. k. sena skador regleras i 32 §. Statsansvaret enligt förevarande paragraf gäller inte heller skador orsakade av sådana atomolyckor för vilka ansvarighet inle föreligger för anläggningsinnehavaren, nämligen olyckor till följd av krigshandlingar el­ler vissa därmed jämställda handlingar och olyckor till följd av en allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art.

Del är att märka att den allmänna avgränsningen av aiomansvarighetsla­gens tillämpningsområde i 3 § gäller även i fråga om förevarande paragraf. Det extra statsansvaret omfattar sålunda inte atomskador i följd av en alomolycka som har inträffat i en stat som inte har tillträtt Pariskonven­tionen.

I förevarande paragrafs tredje stycke begränsas de sammanlagda ersätt­ningsbeloppen till tre miljarder kr. för varje atomolycka. I detta belopp ingår dels vad som utges av atomanläggningens innehavare (eller av staten) inom ramen för anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp, dels vad som utgår enligt tilläggskonventionens ersättningssystem. Vidare ingår de ersättningsbelopp som lämnas enligt sådant avtal som avses i art. 15 i tiUäggskonventionen. Beträffande sådana avtal hänvisas till vad som an­förs i anslutning till 31 §. I beloppet inräknas inte ränta och inle heller ersättning för rättegångskostnader.

I 30 § finns en hänvisning till vissa tidigare paragrafer som skall tilläm­pas på ersättning som utgår av statsmedel enligt 29 §, dvs. enligt tilläggs­konvenlionens ersättningssystem. Sådan ersättning skall bestämmas enligt de grunder som anges i 11 § första stycket (bestämmelsen om objektivt ansvar), 12 § (undantag från ansvarigheten för skador på on-site-property och transportmedel), 13 § (hänvisning till skadeståndslagens regler om bestämmande av ersättning samt om jämkning av skadestånd) saml 17 § andra stycket' (bestämmelsen om all ränta och rättegångskostnader faller utanför ansvarsbegränsningen). Vidare föreskrivs att bestämmelserna i 15 § första stycket första meningen och tredje stycket om rätt till återkräv mot innehavaren av en alomanläggning skall ha motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten återkräva vad som har utgetts i anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmedel utgår enligt 29 §.

Samma regler bör gälla i fråga om ersättning av statsmedel enligt före-

' Nuvarande 17 § tredje stycket som enligt förslaget skall utgöra paragrafens andra stycke.


 


Prop. 1981/82:163                                                   64

varande paragraf. En föreskrift om detta har tagits in i paragrafen som ett fjärde stycke.

Paragrafens femte stycke innehåller bestämmelser om nedsättning av ersättningarna för del fall att inle heller beloppet tre miljarder kr. skulle räcka till för att ge alla skadelidande full ersättning. 1 överensstämmelse med vad som gäller i övriga fall av nedsättning enligt atomansvarighetsla­gen sker en proportionell nedsättning av ersättningsbeloppen (första me­ningen). Vidare ges genom en hänvisning till 19 § andra stycket möjlighet att företa en preliminär nedsättning innan man med bestämdhet kan avgöra om beloppet tre miljarder kr. förslår (andra meningen).

32 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om ersättning för s.k. sena skador, dvs. för skador som visar sig först efler det alt anläggningsinneha­varens ansvarighet har preskriberats.

Enligt förevarande paragrafs första stycke utgår ersättning för sena skador i följd av en atomolycka för vars skadeverkningar innehavaren av en svensk alomanläggning är ansvarig. Rätten till ersättning omfattar ska­dor som har visat sig efter det att preskription har inträtt men inom trettio år från dagen för atomolyckan.

I vissa fall kan ersättning utgå också för skador som har visat sig före preskriptionstidens utgång, nämligen om den skadelidande visseriigen har underlåtit alt inom föreskriven lid väcka talan eller företa annan åtgärd för att avbryta preskriptionen men haft godtagbar ursäkt för sin underiålenhet. Dessa bestämmelser har inte ändrats.

1 paragrafens andra stycke behandlas del fall att skadeersättning har nedsatts till följd av bestämmelserna om begränsning av anläggningsinne­havarens ansvarighet (19 § första stycket) och om begränsning av statsan­svaret (31 § andra stycket') eller motsvarande bestämmelser i annan kon­venlionsslats lag. Har skadestånd nedsatts enligt dessa bestämmelser, nedsätts ersättning av statsmedel för sena skador enligt förevarande para­graf i samma mån. 1 denna bestämmelse har tillfogats nedsättning enligt den nya 31 a § femte stycket, dvs. nedsättning till följd av begränsningen av det extra statsansvaret till 3 miljarder kr. per olycka. Vidare har hänvis­ningen till 31 § andra stycket justerats. Övriga bestämmelser i förevarande stycke har inle ändrats,

33 §

Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om supple­rande ersättning av statsmedel enligt särskilt riksdagsbeslut i fall då ersätt­ning inte utgår enligt tilläggskonventionens regler. Lagrummet är tillämp­ligt för det fall att ersättning inte utgår av statsmedel enligt 29 §, dvs. enligt

' Tredje stycket enligt förslaget.


 


Prop. 1981/82:163                                                   65

de bestämmelser i atomansvarighetslagen som grundas på tiUäggskonven­tionen, eller i övrigt enligt tiUäggskonventionen. Skulle i sådant fall be­gränsningen av anläggningsinnehavarens ansvarighet leda till att de skade­lidande inle får full ersättning för skador som har uppkommit i Sverige, bereds gotlgörelse av statsmedel enligt grunder som fastställs av regering­en och riksdagen. Delsamma gäller för det fall att ersättning för sena skador som uppkommit i Sverige har salts ned.

Det extra statsansvar söm har införts genom 31 a § föranleder en änd­ring i förevarande paragraf Vidare har den uttryckliga begränsningen av paragrafens tillämpningsområde till skador i Sverige utgått. 1 fråga om de överväganden som ligger till gmnd för paragrafens utformning hänvisas till avsnitt 6.4,

Med anledning av den fördelning av behörighet som enligt 1974 års regeringsform gäller mellan regering och riksdag föreskrivs slutligen i den nya lydelsen av paragrafen att gotlgörelse av statsmedel utges enligt grun­der som fastställs av riksdagen ensam genom en särskild lag.

Paragrafen i den föreslagna lydelsen är tillämplig för det fall att det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningsinnehavaren enligt 17 § förs­ta stycket eller 18 § första stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag och ersättning av statsmedel som utges enligt 29-31 §§ eller i övrigt enligt tiUäggskonventionen samt enligt 31 a § inte förslår till full ersättning för uppkommen skada. 1 sådant fall bereds gotlgörelse av statsmedel enligt grunder som fastställs i särskild lag. Lagrummet är till-lämpligt även för det fall att ersättningsbeloppen har preliminärt satts ned enligt 19 § andra stycket, 31 § tredje stycket andra meningen eller 31 a § femte stycket andra meningen. Liksom enligt den nuvarande lydelsen kan ersättning med stöd av paragrafen utgå också i del fall all ersättning för sena skador som uppkommit i Sverige har satts ned.

Gotlgörelse enligt förevarande paragraf utgår sålunda enligt grunder som fastställs av riksdagen i särskild lag. 1 en sådan lag kan riksdagen givetvis avgränsa rätten till ersättning och i övrigt föreskriva under vilka villkor ersättning skall utgå. Bestämmelsen utgör självfallet inle något hinder emot att riksdagen fattar beslut om särskild ersättning i enskilda fall, om detta skulle vara påkallat av omständigheterna.

Del är alt märka att förevarande paragraf inte är begränsad till det fall att skador har orsakats av en atomolycka för vilken innehavaren av en atom-anläggning i Sverige är ansvarig. Förevarande paragraf är tillämplig även om domstol i annan konventionsstat är behörig att handlägga ersättnings­anspråk mot anläggningsinnehavaren och således den slatens lag är till­lämplig i fråga om dennes ersättningsskyldighet. Ett fall då paragrafen skulle kunna bli tillämplig är om innehavaren av en atomanläggning i en stat som har tillträtt Pariskonventionen men inte tiUäggskonventionen är ansvarig för sådan olycka i samband med transport som äger rum på internationellt vatten men i sådan närhet av svenskt område alt olyckan 5    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 163


 


Prop. 1981/82:163                                                                 66

har orsakat skada i Sverige. I sådant fall kan gotlgörelse utgå enligt förevarande paragraf, om det ansvarighetsbelopp som gäller för anlägg­ningsinnehavaren inte förslår till full ersättning för skadorna.

34 §

Genom denna paragraf undantas i dess nu gällande lydelse vissa atom­olyckor från tillämpningsområdet för bestämmelserna i 28 § om subsidiär stalsgaranti och från bestämmelserna i 29 och 33 §§ om supplerande stats­ansvar vid katastrofolyckor. Undantaget omfattar sådana olyckor som avses i 11 § andra stycket, dvs. olyckor till följd av krigshandlingar eller därmed jämställda handlingar och olyckor i följd av allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art. I fråga om skälen till delta undanlag hänvisas till prop. 1968:25, s. 168. Den i förslaget tillagda 31 a § om extra statsansvar vid mycket stora olyckor har fogats till de bestämmelser för vilka undantag görs när det gäller olyckor i följd av krigshandlingar eller allvariig naturka­tastrof av osedvanlig art.

35 §

Paragrafen, som delvis grundar sig på art. 5 och 10 c i tilläggskonven­tionen, innehåller regler om regressrätt för staten i fråga om ersättning som har utgetts av statsmedel.

I paragrafens första stycke regleras det fall att staten enligt 28 § har utgett ersättning inom ramen för anläggningsinnehavarens ansvarighetsbe­lopp. 1 sådant fall får staten kräva ersättningen åter av anläggningsinneha­varen, dennes försäkringsgivare och den mot vilken anläggningens inneha­vare har regressrätt. Denna bestämmelse har inte ändrats.

Övriga regressfrågor behandlas i paragrafens andra stycke. 1 första meningen regleras det fall att beslut har meddelats enligt 19 § andra stycket om preliminär nedsättning av ersättningsbeloppen innan man med be­stämdhet kan avgöra om anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp förslår till ati ge alla skadelidande full ersättning. Enligt lagrummet i dess nuvarande lydelse gäller all staten inträder i den rätt till ersättning av anläggningsinnehavaren som kan tillkomma den skadelidande, om ersätt­ning av statsmedel i sådant fall har utgetis enligt 29 eller 33 §. I denna bestämmelse har endast gjorts den ändringen att den har utvidgats till att omfatta ersättning av statsmedel enligt den nya 31 a §. Andra meningen i dess nuvarande lydelse behandlar övriga fall då ersättning har utgetts av statsmedel enligt 29-31 §§ eller eljest enligt tilläggskonventionens bestäm­melser i anledning av en alomolycka, för vars skadeverkningar en inneha­vare av alomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan konvenlionsslats lag, eller som svenska staten har utgett enligt 33 §. I sådant fall får ersätt­ningen krävas åter endast från fysisk person som har orsakat skadan uppsåtligen. I denna bestämmelse har gjorts den ändringen att ersättning som utges enligt 31 a § jämställs med ersättning enligt 29-31 §§. I tredje


 


Prop. 1981/82:163                                                   67

meningen, som behandlar statens regressrätt om ersättning av statsmedel har utgetis för s. k. sena skador, görs inte någon ändring.

37 §

Paragrafen innehåller interna forumregler. Frågan huruvida svensk dom­stol över huvud laget är behörig alt pröva mål om ersättning för atomskada regleras i 36 §.

I paragrafens första stycke behandlas frågan om rätt domstol när del gäller talan i mål mot anläggningsinnehavaren eller dennes försäkringsgi­vare som får tas upp i Sverige och talan mot staten om ersättning av statsmedel. Beträffande förstnämnda slag av mål görs inle någon ändring. Beträffande talan mot staten omfattar paragrafen i dess nuvarande lydelse talan enligt 28, 29, 32 eller 33 §. 1 fråga om talan mot staten har forum­regeln utvidgats all omfatta även talan om ersättning av statsmedel enligt den nya 31 a §,

I samtliga fall som avses i förevarande paragrafs första stycke väcks talan vid rätten i den ort där atomolyckan inträffade. Om två eller flera domstolar är behöriga, väcks talan vid någon av dem, I paragrafens andra stycke föreskrivs att om behörig domstol inte finns enligt första stycket, talan väcks vid Stockholms rådhusrätt, I lagrummet har ordet "rådhus­rätt" ersatts med "tingsrätt",

Ikraflträdandebestämmelser

De föreslagna lagändringarna innebär en förbättring av de skadelidandes skydd. Det är angeläget alt de träder i kraft snarast möjligt. De bör därför i största möjliga utsträckning sättas i kraft utan att ändringsprotokollens ikraftträdande avvaktas. Detta gäller särskilt del extra statsansvaret enligt nya 31 a §,

Atomförsäkringspoolen, Forsmarks kraftgrupp AB och Oskarshamns­verkets kraftgmpp AB har ansett att de föreslagna lagändringarna bör träda i kraft vid ett årsskifte. Som skäl härför anförs att höjningen av ansvarsförsäkringsbeloppen kommer att påverka sakförsäkringarna för atomanläggningarna och att båda försäkringarna därför måste omförhand­las. Del framhålls att både ansvarsförsäkringarna och sakförsäkringarna tecknas per kalenderår samt att det med hänsyn till återförsäkringarna är svårt att genomföra ändringar under löpande försäkringsår.

Enligt min uppfattning är det inte möjligt att la ställning till tidpunkten för ikraftträdandet av de föreslagna lagändringarna förrän ändringsproto­kollen till konventionerna har antagits av OECD:s råd. När ställning skall tas i denna fråga är givetvis de synpunkter som nyssnämnda remissinstan­ser har framfört tungt vägande.

Vissa av de föreslagna ändringarna är på sådant sätt knutna till konven­tionsregleringen alt del inte är folkrättsligt möjligt alt sälta ändringarna i kraft förrän 1981 års ändringsprotokoll till konventionerna har trätt i kraft.


 


Prop. 1981/82:163                                                                 68

Delta gäller sålunda ändringarna i I S av definitionerna av begreppen "alomsubstans", "Pariskonventionen" och "tilläggskonventionen", och ändringen i 12 §. som avser utvidgningen av begreppet on-site-property. Dessa ändringar kan därför inle sättas i kraft förrän ändringsprotokollet till Pariskonventionen resp, ändringsprotokollet till tilläggskonventionen träder i kraft för Sveriges del, Tilläggskonvenlionens ersättningssystem kommer givetvis inte att kunna tillämpas med de höjda ersättningsbelop­pen förrän ändringsprotokollet till den konventionen träder i kraft. Den nya lydelsen av 31 § bör därför inle sättas i kraft förrän sistnämnda protokoll träder i kraft. Del bör med hänsyn härtill ankomma på regeringen att fastställa vilken dag ändringarna i nämnda paragrafer skall träda i kraft.

Ändringen av 2 § torde däremot kunna sällas i kraft utan att man avvaktar ändringsprotokollets ikraftträdande, eftersom paragrafen i sin nuvarande lydelse inte grundas på någon konvenlionsbestämmelse.

Ändringen i 9 § rörande ansvarigheten vid vissa olyckor orsakade av alomsubstans som befinner sig utanför en alomanläggning är visserligen knuten till konventionsregleringen. Som har nämnts i anslutning till 9 § torde det ha berott på ett förbiseende att man inte genom 1964 års tilläggs­protokoll införde möjligheten att låta ansvarigheten övergå genom skriftligt avtal även i de fall som avses i 9 §, NEA:s styrelse antog år 1967 en rekommendation av innebörd att övertagande av ansvarighet genom skrift­ligt avtal i dylika fall skulle anses uppfylla villkoren för ansvarighetens övergång i art, 5, e. Mot bakgrund härav får 1981 års protokoll på denna punkt ses som ett förtydligande av vad som redan anses gälla. Det kan därför inle föreligga något hinder mot att låta ändringen i 9 S träda i kraft utan alt avvakta protokollets ikraftträdande.

I detta sammanhang bör påpekas att 12 § andra stycket och 14 § andra stycket andra meningen bör upphävas när samtliga konventionsslaler har tillträtt 1981 års protokoll till Pariskonventionen. Dessa bestämmelser utformades med hänsyn till all vissa konventionsslaler, med stöd av kon­ventionen i dess ursprungliga lydelse, i motsats till Sverige gjorde undan­tag från atomanläggningsinnehavarens ansvarighet för skada på transport­medel i samband med transportolyckor. Enligt 1981 års protokoll är ett sådant undantag från ansvarigheten inle tillåtet.

9    Hemställan

Jag hemställer all lagrådels yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968: 45).

10    Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.


 


Prop. 1981/82:163                                                   69

Bilaga I

Ändringsprotokoll till konventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokoll den 28 januari 1964


 


Prop. 1981/82:163


70


 


Protocole portant modification de la Con-vention du 29 juillet 1960 sur la Responsa-bilité Civile dans le Domaine de TEnergie Nucléaire, amendée par le Protocole Ad-ditionnel du 28 janvier 1964

LES GOUVERNEMENTS de la Républi-que fédérale d"Allemagne, de la République d'Autriche, du Royaume de Belgique, du Royaume de Danemark, du Royaume de TE-spagne, de la République de Finlande, de la République Frangaise, de la République Hel-lénique, de la République Italienne, du Grand-Duché de Luxembourg, du Royaume de Norvége, du Royaume des Pays-Bas, de la République Porlugaise, du Royaume-Uni de Grande-Brelagne et d'Irlande du Nord, du Royaume de Suéde, de la Confédération Suisse el de la République Turque;

CONSIDÉRANT qu'il est souhaitable de modifier la Convenlion sur la Responsabilité Civile dans le Domaine de TEnergie Nu­cléaire, conclue ä Paris le 29 juillet 1960 dans le cadre de 1'Organisation Européenne de Coopération Economique. devenue TOrgani-salion de Coopération et de Développement Economiques, amendée par le Protocole Ad-ditionnel signé ä Paris le 28 janvier 1964;

SONT CONVENUS de ce qui suit:


Protocol to Amend the Convention on Third Party Liability in the Field of Nu-clear Energy of 29th July 1960, as Amended by the Additional Protocol of 28th January 1964

THE GOVERNMENTS of the Federal Re-public of Germany, the Republic of Austria, the Kingdom of Belgium, the Kingdom of Denmark, the Kingdom of Spain. the Repub­lic of Finland, the French Republic, the Hel-lenic Republic, the Italian Republic, the Grand Duchy of Luxembourg, the Kingdom of Norway, the Kingdom of the Netheriands, the Portuguese Republic, the United King­dom of Greal Britain and Northern Ireland, the Kingdom of Sweden, the Swiss Confédér­ation and the Turkish Republic;

CONSIDERING that it is desirable lo amend the Convenlion on Third Party Liab­ility in the Field of Nuclear Energy, conclud-ed at Paris on 29th July 1960 within the framework of the Organisation for European Economic Co-operation, now the Organisa­tion for Economic Co-operation and Dev-elopment, as amended by the Additional Pro­tocol signed at Paris on 28th January 1964;

HAVE AGREED as follows:


 


I

La Convention sur la Responsabilité Civile dans le Domaine de 1'Energie Nucléaire du 29 juillet 1960, telle qu'elte a été amendée par le Protocole Additionnel du 28 janvier 1964. est modifiée comme suit:


I

The Convention on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy of 29lh July 1960, as amended by the Additional Protocol of 28th January 1964, shall be amended as follows:


 


A. Le deuxiéme paragraphe du préambule est remplacé par le texle suivant:

CONSIDÉRANT que FAgence de TOCDE pour FEnergie Nucléaire, crée dans le cadre de 1'Organisalion de Coopération et de Déve­loppement Economiques (appelée ci-aprés r« Organisation »), est chargée de promou-vöir Félaboration et Tharmonisation des lé-


A. The second paragraph of the Preamble shall be replaced by the following text:

CONSIDERING that the OECD Nuclear Energy Agency, established within the framework of the Organisation for Economic Co-operation and Development (hereinafter referred to as the "Organisation"), is charged wiih encouraging the elaboration and


 


Prop. 1981/82:163

(Översättning)

Ändringsprotokoll till konventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokoll den 28 januari 1964

REGERINGARNA i Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Österrike, Konungari­ket Belgien, Konungariket Danmark, Konungariket Spanien, Republiken Finland, Franska republiken. Republiken Grekland, Italienska republiken, Storhertigdömel Lux­emburg, Konungariket Norge, Konungariket Nederländerna, Portugisiska republiken. Det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, Konungariket Sverige, Schwei­ziska edsförbundet och Turkiska republiken:

VILKA ANSE att det är önskvärt att änd­ra konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område, avslutad i Paris den 29 Juli 1960 inom organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete, numera organisatio­nen för ekonomiskt samarbete och utveck­ling, i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet undertecknat i Paris den 28 januari 1964;

HA ÖVERENSKOMMIT om följande:

I Konventionen den 29 juli 1960 om skade­ståndsansvar på atomenergins område, i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet den 28 janu­ari 1964, skall ändras som följer:

A. Andra stycket i preambeln ersattes av följande text;

VILKA BEAKTA att OECD:s atomener­giorgan, som upprättats inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (nedan kallad "organisationen"), har till upp­gift all främja utarbetande och samordning av lagstiftningen rörande atomenergi i medlems-


 


Prop. 1981/82:163


72


 


gislations intéressant Fénergie nucléaire dans les pays parlicipanls, en ce qui concerne no-tammenl le régime de la responsibilité civile et de 1'assurance des risques alomiques ;

B. Le dernier paragraphe du préambule est remplacé par le texle suivant:

CONVAINCUS de la nécessité d'unifier les régles fondamentales applicables dans les différents pays ä la responsabilité découlant de ces dommages, tout en laissant å ces pays la possibilité de prendre, sur le plan national, les mesures complémentaires qu'ils eslime-raient nécessaires:


harmonization of legislalion relating to nu­clear energy in participaling countries. in par-ticular with regard to third party liability and insurance against atomic risks;

B. The last paragraph of the Preamble shall be replaced by the following text:

CONVINCED of the need for unifying the basic rules applying in the various countries to the liability incurred for such damage, whilst leaving these countries free lo lake, on a national basis, any additional measures which they deem appropriate;


 


C. Le paragraphe (a) de rarticle I est rem­placé par le texle suivant: a) Au sens de la présenle Convenlion :

/) «Un accident nucléaire» signifie tout fait ou succession de faits de méme origine ayant causé de dommages, des lors que ce fait ou ces faits ou cerlains des dommages causés proviennent ou résultent soit des propriélés radioactives, ou å la fois des propriélés radioactives el des propriélés toxiques, explosives ou autres propriélés dangereuses des combuslibles nucléaires ou produits ou déchets radioaclifs, soit de rayonnements ionisants émis par une aulre source quelconque de rayonnements se trouvanl dans une installation nucléaire.


C. Paragraph fri) of Artide  I  shall be re­placed by the following text: a) For the purposes of this Convention:

(/) "A nuclear incident" means any oc-currence or succession of occurrences hav-ing the same origin which causes damage, provided that such occurrence or succes­sion of occurrences, or any of the damage caused, arises out of or results either from the radioactive properties, or a combina-tion of radioactive properties with toxic, explosive, or other hazardous properties of nuclear fuel or radioactive products or waste or with any of them. or from ionizing radialions emilted by any other source of radiation inside a nuclear installation.


 


ii) «Installation nucléaire» signifie les réacteurs å 1'exceplion de ceux qui font parlie d'un moyen de transport; les usines de préparation ou de fabrication de sub-stances nucléaires ; les usines de separa­tion des isolopes de combuslibles nu­cléaires; les usines de Iraitemenl de com­buslibles nucléaires irradiés; les installa­tions de slockage de substances nucléaires ä Texclusion du slockage de ces sub­stances en cours de transport, ainsi que loule aulre installation dans laquelle des combuslibles nucléaires ou des produits ou des déchets radioaclifs sont délenus et qui serait désignée par le Comité de Direclion de FEnergie Nucléaire de TOrganisation (appelé ci-aprés le «Comité de Direc­lion »); toute Partie Contractanle peut dé-cider que seronl considérées comme une installation nucléaire unique, plusieurs in­stallations nucléaires ayant le méme ex-


(//) "Nuclear installation" means reac-lors other than those comprised in any means of transport; faclories for the manu-facture or processing of nuclear sub­stances: faclories for the separation of iso­lopes of nuclear fuel; faclories for the re-processing of irradiated nuclear fuel; läcili-lies for the storage of nuclear substances other than storage incidenlal to the car-riage of such substances; and such other installations in which Ihere are nuclear fuel or radioactive products or waste as the Steering Commitlee for Nuclear Energy of the Organisation (hereinafter referred to as the "Steering Commitlee") shall from time tö time determine; any Contracting Party may determine that iwo or more nuclear installations of one operator which are lo-cated on the same site shall, togelher with any other premises on that site where ra­dioactive material is held, be trealed as a


 


Prop. 1981/82:163                                                   73

länderna, särskilt beträffande skadeståndsan­svar och försäkring mot alomrisker;

B. Sista stycket i preambeln ersattes av föl­
jande text:

VILKA ÄRO övertygade,om nödvändig­heten att samordna de grundläggande be­stämmelserna i de olika ländernas lagstiftning avseende skyldigheten att ersätta sådana ska­ dor, samtidigt som dessa länder lämnas frihet att på det nationella planet vidtaga de ytterii­gare åtgärder som anses nödvändiga;

C. Artikel I (a) ersattes av följande text:

(a) 1 denna konvention förstås med (/) "En nukleär olycka" varje skadeor­sakande händelse eller serie av händelser med samma ursprung, om denna händelse eller serie av händelser eller någon därav orsakad skada antingen härrör frän eller är ett resultat av de radioaktiva egenskaperna eller en kombination av de radioakliva egenskaperna med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper hos nukleärt bränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen, eller härrör från elléf är ett resultat av joniserande strålning, vilken ut­gått från annan strålningskälla inom atom­anläggning.

(ii) "Nukleär anläggning" reaktorer med undantag av sådana som ingå i ett transportmedel; fabriker för tillverkning el­ler behandling av nukleära substanser; fa­briker för separation av isotoper i nukleärt bränsle; fabriker för bearbetning av bestrå­lat nukleärt bränsle; anläggningar för för­varing av nukleära substanser med undan­tag av tillfällig förvaring under transport; samt andra anläggningar i vilka nukleärt bränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen förvaras, under förutsättning att organisationens styrelse för atomenergi (nedan kallad "styrelsen") beslutar härom; fördragsslutande part får besluta alt två el­ler flera nukleära anläggningar med samma innehavare som är belägna inom samma område skall, jämte annan anläggning inom delta område i vilken radioaktivt material finnes, anses som en nukleär anläggning.


 


Prop. 1981/82:163


74


 


ploitant et se trouvanl sur le méme site, ainsi que toute aulre installation sur ce site ou sont détenues des matiéres radioac­tives.

('(7) «Combuslibles nucléaires» signifie les matiéres fissiles comprenant Turanium sous forme de métal, d'alliage ou de com-posé chimique (y compris Furanium na­turel), le plutonium sous forme de métal, d'alliage ou de composé chimique et toute aulre matiére fissile qui serait désignée par le Comité de Direclion.

iv) «Produits ou déchets radioaclifs» signifie les matiéres radioactives produiles ou rendues radioactives par exposition aux radialions résultant des operations de pro-duclion ou d'utilisalion de combuslibles nucléaires, ä Fexclusion, d'une part, des combuslibles nucléaires et, d'autre part, lorsquMls se trouvenl en dehors d'une in­stallation nucléaire, des radioisotopes par-venus au dernier stade de fabrication qui sont susceptibles d'élre uiilisés ä des fins industrielies, commerciales, agricoles, mé-dicales, scientifiques ou d'enseignemenl.

v) « Substances nucléaires » signifie les combuslibles nucléaires (ä Texclusion de Turanium naturel el de Turanium appauvri) et les produits ou déchets radioaclifs.

vi) «Exploilant» d'une installation nu­cléaire signifie la personne désignée ou re-connue par Fautorité publique compélenle comme Fexploitant de cetle installation nu­cléaire.


sjngie nuclear installation.

(iii) "Nuclear fuel" means fissionable material in the form of uranium metal, al-loy, or Chemical compound (including na-tural uranium), plutonium metal, alloy, or Chemical compound, and such other fis­sionable material as the Steering Commit­lee shall from time to lime determine.

(iv) "Radioactive products or waste" means any radioactive material produced in or made radioactive by exposure lo the radiation incidenlal to the process of pro-ducing or ulilizing nuclear fuel, bul does not include (I) nuclear fuel, or (2) radioiso­topes outside a nuclear installation which have reached the final stage of fabrication so as lo be usable for any induslrial, com-mercial, agricultural, medical, scienlific or educational purpose.

fv) "Nuclear substances" means nu­clear fuel (other than natural uranium and other than depleted uranium) and radioac­tive products or waste.

(vi) "Operator" in relation lo a nuclear installation means the person designaled or recognised by the competent public au-thority as the operator of that installation.


 


D. Le paragraphe (a) de Tarlicle 3 est rem­placé par le texle suivant:

a) L'exploitant d'une installation nu­cléaire est responsable conformément ä la présenle Convenlion:

/) de tout dommage aux personnes ; et

//) de tout dommage aux biens, å Texclu-sion

1.    de rinstallation nucléaire elle-méme et des autres installations nu­cléaires, méme en cours de construclion, qui se trouvenl sur le site ou est implan-tée cetle installation;

2.    des biens qui se trouvenl sur ce méme site et qui sont ou doivenl étre uiilisés en rapport avec Fune ou Fautre de ces installations.


D. Paragraph (a) of Artide 3 shall be re­placed by the following text:

(a) The operator of a nuclear installation shall be liable. in accordance with this Con­venlion, for:

(i) damage to or loss of life of any per­son; and

(//) damage lo or loss of any properly otherthan

I. the nuclear installation itself and any other nuclear installation, including a nuclear installation under construc­lion, on the site where that installation is located; and

2. any properly on that same site which is used or to be used in conneclion with any such installation.


 


Prop. 1981/82:163                                                   75

((//■) "Nukleärt bränsle" klyvbart mate­rial innehållande uran i form av metall, le­gering eller kemisk förening (därunder in­begripet naturligt uran), plutonium i form av metall, legering eller kemisk förening samt annat klyvbart material som styrelsen frän tid till annan bestämmer.

(iv) "Radioaktiva produkter eller avfallsämnen" radioaktiva material som bildats eller gjorts radioakliva genom be­strålning i samband med framställning eller användning av nukleärt bränsle, med un­dantag av (1) nukleärt bränsle och (2) ra­dioisotoper utanför nukleär anläggning vilka gjorts färdiga att användas för indu­striellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt ändamål el­ler för undervisningsändamål.

(v) "Nukleära substanser" nukleärt bränsle (med undantag av naturligt eller utarmat uran) samt radioakliva produkter eller avfallsämnen.

(vi) "Innehavare av nukleär anlägg­ning" den person som av behörig myndig­het förklarats vara eller erkännes såsom anläggningsinnehavare.

D. Artikel 3 (a) ersattes av följande text:

(a) Innehavaren av en nukleär anläggning skall vara ansvarig enligt denna konvention för

i) skada på person och

(7) skada på eller förlust av egendom med undantag av

1)   den nukleära anläggningen och an­nan nukleär anläggning, däri inbegripet nukleär anläggning under uppförande, som är belägen inom samma område som ifrågavarande atomanläggning och

2)   sådan egendom inom defta område som användes eller är avsedd att använ­das i förbindelse med sådan anläggning,


 


Prop. 1981/82:163


76


 


s'il est établi que ce dommage (appelé ci-aprés le « dommage ») est causé par un acci­dent nucléaire survenu dans cette installa­tion, ou metlant en jeu des substances nu­cléaires provenanl de cette installation, sous réserve des disposition de Tartide 4.


upon proof that such damage or loss (herein­after referred to as "damage") was caused by a nuclear incident in such installation or in-volving nuclear substances coming from such installation, except as olherwise provided for in Artide 4.


 


E.  Le   paragraphe   (c)   de   Tartide   3   est
abrogé.

F.  Le paragraphe (c) de rarticle 4 est rem­
placé par le texte suivant:

c) L'exploitant responsable conformé­ment ä la présente Convention doit remettre au transporteur un certificat délivré par ou pour le comple de Fassureur ou de toute aulre personne ayant accordé une garantie fmanciére conformément å Tartide 10. Tou-tefois, une Parlie Contractanle peut écarter cette obligation pour les transports se dérou-lant exdusivement å Fintérieur de son terri-toire. Le certificat doit énoncer le nom el Fadresse de cet exploitant ainsi que le mon-tanl, le type et la durée de la garantie, Les faits énoncés dans le certificat ne peuvenl étre contestés par la personne par laquelle ou pour le comple de laquelle il a été délivré. Le certificat doit également designer les sub­stances nucléaires et Fitinéraire couverls par la garantie et cömporter une dédaration de Fautorité publique compélenle que la per­sonne visée est un exploitant au sens de la présente Convention.

G.  Le paragraph (c) de 1'article 5 est rem­
placé par le texte suivant:

c) Si les combuslibles nucléaires, produits ou déchets radioaclifs mis en jeu dans un accident nucléaire ont été délenus dans plu­sieurs installations nucléaires et ne sont pas délenus dans une installation nucléaire au moment oii le dommage est causé, aucun ex­ploitant aulre que Texploitant de la derniére installation nucléaire dans laquelle ils ont été délenus avant que le dommage ait été causé, ou que Texploitant qui les a pris en charge ultérieurement ou en a assumé la responsabi­lité aux termes d'un contrat écrit, n'esl re­sponsable du dommage.


E.  Paragraph (c) of Artide 3 shall be re-
pealed.

F.  Paragraph (c) of Artide 4 shall be re­
placed by the following text:

(c) The operator liable in accordance with this Convention shall provide the carrier with a certificale issued by or on behalf of the insurer or other financial guaranlor furnish-ing the security required pursuani to Artide 10. However, a Contracting Party may ex-clude this obligation in relation to carriage which lakes place wholly whhin ils own terri-tory. The cerlificate shall state the name and address of that operator and the amount, type and duration of the security, and these state-ments may not be disputed by the person by whom or on whose behalf the certificale was issued. The certificale shall also indicale the nuclear substances and the carriage in re-spect of which the security applies and shall include a statement by the competent public authority that the person named is an opera­tor within the meaning of this Convenlion.

G. Paragraph (c) of Artide 5 shall be re­placed by the following text:

(c) If the nuclear fuel or radioactive pro­ducts or waste involved in a nuclear incident have been in more than one nuclear installa­tion and are not in a nuclear installation at the time damage is caused, no operator other than the operator of the last nuclear installa­tion in which they were before the damage was caused or an operator who has subse-quently taken them in charge, or has assumed liability therefor pursuani to the express terms of a contract in writing shall be liable for the damage.


 


Prop. 1981/82:163                                                                 77

allt under förutsättning att sådan skada eller förlust (nedan kallad "skada" eller "ska­dan") visas ha orsakats av en nukleär olycka i denna nukleära anläggning eller av en nu­kleär olycka, vid vilken medverkat nukleära substanser som kommo från denna nukleära anläggning, med förbehåll dock för vad som föreskrives i artikel 4.

E. Artikel 3 (c) upphäves.

F.  Artikel 4 (c) ersattes av följande text:

fe) Den anläggningsinnehavare som är an­svarig enligt denna konvention skall tillhan­dahålla transportören ett certifikal, utställt av försäkringsgivaren eller den som ställt annan ekonomisk garanti enligt artikel 10 eller på dennes vägnar. Fördragsslutande part får emellertid göra undantag från denna förplik­telse såvitt gäller transport som äger rum helt och hållet inom sitt eget område. Certifikatet skall innehålla uppgift om anläggningsinneha­varens namn och adress samt säkerhetens belopp, art och varaktighet; dessa uppgifter få ej molbevisas av den som utställt certifika­tet eller den på vilkens vägnar det utställts. Certifikatet skall också ange del nukleära ma­terial som försäkringen eller garantin avser saml innehålla förklaring av behörig myndig­het i anläggningsstaten att den person vilken angivits som anläggningsinnehavare är inne­havare av nukleär anläggning i konventio­nens mening.

G. Artikel 5 (c) ersattes av följande text:

(c) Om nukleärt bränsle eller radioakliva produkter eller avfallsämnen, som medverkat vid en nukleär olycka, funnits i flera än en nukleär anläggning men icke finnas i en sådan anläggning vid den tidpunkt dä skadan orsa­kas, åvilar ansvarigheten ingen annan än in­nehavaren av den anläggning i vilken ämnena senast funnos före sagda tidpunkt eller, om ämnena efter alt ha förts från denna anlägg­ning tagits i förvar av eller ansvarigheten en­ligt uttryckliga villkor i ett skriftligt avtal övertagits av annan anläggningsinnehavare, den sistnämnde.


 


Prop. 1981/82:163


78


 


H. Le paragraphe (c) de Tartide 6 est rem­placé par le texte suivant:

c) i) Aucune disposition de  la présente Convention n'affecte la responsabilité:

1.    de toute personne physique qui, par un acle ou une omission procédant de Fin-tenlion de causer un dommage, a causé un dommage résultant d'un accident nucléaire dont Fexploilant, conformément ä Fartide 3 (a) (ii) (1) et (2) ou å 1'article 9. n'esl pas responsable en vertu de la présente Con­vention ;

2.    de la personne dument autorisée ä ex-ploiter un réacteur faisant partie d'un moyen de transport pour un dommage causé par un accident nucléaire, lorsqu'un exploitant n'est pas responsable de ce dommage en vertu de rarticle 4 (a) iii) ou (b) (iii).

ii) L'exploilant ne peut étre rendu respon­sable, en dehors de la présente Convention, d'un dommage causé par un accident nu­cléaire.


H. Paragraph (c) of Artide 6 shall be re­placed by the following text:

fe) (i) Nothing in this Convention shaU af-fect the liability:

1.   of any individual for damage caused by a nuclear incident for which the opera­tor, by virtue of Artide 3 (a) (ii) (I) and (2) or Artide 9, is not liable under this Con­vention and which results from an act or omission of that individual done with inlem lo cause damage;

2.   of a person duly authorized lo operate a reactor comprised in a means of transport for damage caused by a nuclear incident when an operator is not liable for such damage pursuani to Artide 4 (a) (iii) or (b) (iii).

(ii) The operator shall incur no liability outside this Convention for damage caused by a nuclear incident.


 


I. Le paragraphe (b) de rarticle 7 est rem­placé par le texle suivant:

b) Le montant maximum de la responsabi­lité de rexploilant pour les dommages causés par un accident nucléaire est fixé ä 15.000.000 de droits de lirage spéciaux tels quMls sont définis par le Fonds Monélaire International el uiilisés par lui pour ses propres operations et transactions (appelés ci-aprés « droits de lirage spéciaux »). Cepen-dant,

/) un autre montant plus ou moins élevé peut étre fixé par la legislalion d'une Parlie Contractanle, comple tenu de la possibilité pour Fexploilant d'obtenir 1'assurance ou une autre garantie financiére requise ä Far-ticle 10;

i() une Partie Contractanle peut d'autre part fixer, eu égard å la nature de Finstalla-tion nucléaire ou des substances nucléaires en cause el aux conséquences prévisibles d'un accident les metlant en jeu, un mon­tant moins élevé, sans loutefois que les montanls ainsi fixés puissent étre inférieurs ä 5.000.000 de droits de lirage spéciaux. Les montanls prévus au present paragraph peuvenl étre convertis en monnaie nationale en chiffres ronds.


1. Paragraph (b) of Artide 7 shall be replaced by the following text:

(b) The maximum liability of the operator in respect of damage caused by a nuclear incident shall be 15.000.000 Special Drawing Rights as defined by the International Mone-lary Fund and used by it for ils own opera­tions and transactions (hereinafter referred lo as "Special Drawing Rights"). However,

(i) any Contracting Party, taking inlo ac-count the possibilities for the operator of obtaining the insurance or other financial security required pursuani lo Artide 10. may establish by legislalion a grealer or lesser amount;

(U) any Contracting Party, having regard

to the nature of the nuclear installation or

the nuclear substances involved and to the

likely conséquences of an incident originat-

ing   therefrom,   may   establish   a   lower

amount,

provided that in no event shall any amounls

so established be less than 5,000,000 Special

Drawing Rights. The sums menlioned above

may be converled inlo national currency in

round figures.


 


Prop. 1981/82:163                                                   79

H. Artikel 6 (c) ersattes av följande text:

(c) (i) Ingen bestämmelse i denna konven­tion skall inverka på ansvarigheten

1.   för fysisk person beträffande sådan skada orsakad av en nukleär olycka för vilken anläggningsinnehavaren på grund av artikel 3 (a) (ii) (1) och (2) eller artikel 9 icke är ansvarig enligt denna konvention och vilken framkallats genom uppsåtligt handlande eller uppsåtlig underlåtenhet av en sådan person;

2.   för en person, som vederbörligen be­myndigats alt driva en reaktor ingående i ett transportmedel beträffande sådan skada genom en nukleär olycka för vilken an­läggningsinnehavaren icke är ansvarig en­ligt artikel 4 (a) (iii) eller (b) (iii).

(ii) Innehavaren av en nukleär anläggning är icke ansvarig enligt andra bestämmelser än dem som innefattas i denna konvention för skada orsakad av en nukleär olycka.

I. Artikel 7 (b) ersattes av följande text:

(b) Maximibeloppet för anläggningsinne­havarens ansvarighet i anledning av skador orsakade av en nukleär olycka utgör 15 mil­joner särskilda dragningsrätter såsom dessa definieras av Internationella valutafonden och användes för dess verksamhet och trans­aktioner (i det följande benämnda "särskilda dragningsrätter"). Fördragsslutande part får emellertid

(i) under hänsynstagande till möjlighe­ten för anläggningsinnehavaren att erhålla försäkring eller annan ekonomisk garanti enligt artikel 10 i sin lagstiftning föreskriva ett högre eller lägre belopp;

f(7) med hänsyn till karaktären hos den nukleära anläggningen eller de  nukleära substanserna och till de sannolika följderna av en olycka som härrör från anläggningen eller substanserna, föreskriva ett lägre be­lopp, varvid dock sådant belopp icke i något fall får undersliga 5 miljoner särskilda dragningsrät­ter. Nu angivna belopp få konverteras till nationell valuta i runda tal.


 


Prop. 1981/82:163


80


 


J. Le paragraphe (c) de rarticle 7 est rem­placé par le texte suivant:

c) La reparation des dommages causés au moyen de transport sur lequel les substances nucléaires en cause se trouvenl au moment de Faccident nucléaire ne peut avoir pour effet de réduire la responsabilité de Fexploi-tant pour les autres dommages å un montant inférieur soit ä 5.000.000 de droils de tirage spéciaux, soit au montant plus élevé fixé par la legislalion d'une Partie Contractanle.


J. Paragraph (c) of Artide 7 shall be replaced by the following text:

ff) Compensation for damage caused to the means of transport on which the nuclear substances involved were at the time of the nuclear incident shall not have the effect of reducing the liability of the operator in re­spect of other damage to an amount less than either 5,000.000 Special Drawing Rights, or any higher amount established by the legisla­lion of a Contracting Party.


 


K. Le paragraphe (d) de Farticle 8 est rem­placé par le texte suivant:

d) Dans les cas prévus ä Farticle 13 (c) (ii), il n'y a pas de déchéance de 1'action en repa­ration si, dans les délais prévus aux para-graphes (a), (b) et (c) du present artide,

/) une action a été intentée, avant que le Tribunal vise å Farticle 17 n'ait pris une décision, devanl Fun des Iribunaux entré lesquels ledil Tribunal peut choisir; si le Tribunal désigne comme tribunal compe­tent, un aulre tribunal que celui devanl le­quel Faction a déjä été intentée, il peut fixer un délai dans lequel Faction doit étre intentée devanl le tribunal competent ainsi désigné;

//) une demande a été introduite auprés d"une Partie Contractanle intéressée en vue de la désignation du tribunal compe­tent par le Tribunal conformément å Farti­cle 13 ff) fiV), å condition qu'une action soit intentée apres cette désignation dans le dé­lai qui serait fixé par ledil Tribunal.

L. Le paragraphe (b) de Farticje 15 est rem­placé par le texte suivant:

b) Pour la part des dommages dont la repa­ration proviendrait d'une intervention finan­ciére metlant en jeu des fonds publics et qui excéderaU le montant minimum de 5-000.000 de droits de tirage spéciaux prévu å Farticle 7, Fapplication de ces mesures, quelle que soit leur forme, pourrait étre sgumise å des conditions particuliéres dérogeant aux dispo­sitions de la présente Convention.


K. Paragraph (d) of Artide 8 shall be re­placed by the following text:

(d) Where the provisions of Artide 13 (c) (ii) are applicable, the right of compensation shall not, however, be extinguished if, within the time provided for in paragraphs (a), (b), and fe) of this Artide,

f/j prior to the determinalion by the Tri­bunal referred to in Artide 17, an action has been broughl before any of the courls from which the Tribunal can choose; if the Tribunal determines that the competent court is a court other than that before which such action has already been broughl, it may fix a date by which such action has lo be broughl before the compe­tent court so determined; or

f(7) a request has been made to a Con­tracting Party concerned lo iniliate a deter­minalion by the Tribunal of the competent court pursuani to Artide 13 (c) (ii) and an action is broughl subsequent lo such deter­minalion within such time as may be fixed by the Tribunal.

L. Paragraph (b) of Artide 15 shall be re­placed by the following text:

(b) In so far as compensation for damage involves public funds and is in excess of the 5,000,000 Special Drawing Rights referred to in Artide 7, any such measure in whatever form may be applied under conditions which may derogate from the provisions of this Convention.


 


Prop. 1981/82:163

J. Artikel 7 (c) ersattes av följande text:

(a) Ersättning för skada på det transport­medel på vilket ifrågavarande nukleära sub­stanser befunno sig vid tidpunkten för den nukleära olyckan får icke i något fall leda till att anläggningsinnehavarens skyldighet att utge ersättning för andra skador kommer att avse lägre belopp än 5 miljoner särskilda dragningsrätter eller det högre belopp som föreskrives i fördragsslutande parts lagstift­ning.

K. Artikel 8 (d) ersattes av följande text:

(d) I fall som avses i artikel 13 (c) (ii) förlo­ras icke talerätten om, inom den frist som anges under (a), (b) och (c) i denna artikel.

(i) innan beslut meddelats av den inter­nationella domstol varom stadgas i artikel 17 talan väckts vid en av de domstolar bland vilka den internationella domstolen äger välja; utser den internationella dom­stolen som behörig domstol annan domstol än den vid vilken talan redan väckts, äger den internationella domstolen bestämma en frist inom vilken talan skall väckas vid den domstol som sålunda angivits som be­hörig; eller

(//) hemställan gjorts hos någon för­dragsslutande part att den skall begära hos den internationella domstolen att behörig domstol utses enligt artikel 13 (c) (ii) saml, sedan den internationella domstolen med­delat sitt beslut, talan väckts inom tid som bestämts av sistnämnda domstol.

L. Artikel 15 (b) ersattes av följande text:

(b) 1 den mån allmänna medel tagas i an­språk för ersättningar utöver det belopp om 5 miljoner särskilda dragningsrätter som anges i artikel 7, få åtgärder i sådant hänseende, oberoende av vilken form de erhålla, genom­föras under villkor som avvika från vad som föreskrives i denna konvention.

6   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 163


 


Prop. 1981/82:163


82


 


II

a)    Entré les Parties au present Protocole,
les dispositions dudil Protocole font partie
inlégrante de la Convenlion du 29 juillet 1960
sur la Responsabilité Civile dans le Domaine
de FEnergie Nucléaire telle qu'elle a été
amendée par le Protocole Additionnel du 28
janvier 1964 (appelée ci-aprés la «Conven­
tion ») qui sera dénommée »Convention du
29 juillet 1960 sur la Responsabilité Civile
dans le Domaine de FEnergie Nucléaire
amendée par le Protocole Additionnel du 28
janvier 1964 et par le Protocole du---

1981.»

b)    Le présenle Protocole sera ratifié ou confirmé. Les instruments de ralification du present Protocol seronl déposés auprés du Secrélaire General de 1'Organisalion de Co­opération el de Développement Economi­ques ; le cas échéanl, la confirmalion du pre­sent Protocole lui sera notifiée.

c)    Les Signataires du present Protocole qui ont déjä ratifié la Convention, s'engagenl ä ratifier ou ä confirmer aussilöt que possible le present Protocole. Les autres Signataires du present Protocole s'engagent ä le ratifier ou å le confirmer en méme temps qu'ils rati-fieront la Convention.

d)    Le present Protocole sera ouvert ä Fad-
hésion conformément aux dispositions de
Farticle 21 de la Convention. Aucune adhé-
sion ä la Convention ne sera reque si elle
n'est accompagnée d'une adhésion au pre­
sent Protocole.

e)    Le present Protocole entrera en vigueur
conformément aux dispositions de Farticle 20
de la Convention.

f)     Le Secrélaire General de FOrganisation
de Coopération et de Développement Econo­
miques donnera communication ä tous les
Signataires, ainsi qu'aux Gouvernements ad-
hérents, de la reception des instruments de
ralification et d'adhésion ainsi que de la noli-
ficalion des confirmations.


II
fa)The provisions of this Protocol shall, as
between the Parties thereto. form an integral
part of the Convention on Third Party Liab­
ility in the Field of Nuclear Energy of 29th
July 1960, as amended by the Additional Pro­
tocol of 28th January 1964 (hereinafter re­
ferred to as the "Convention"), which shall
be known as the "Convenlion on Third Party
Liability in the Field of Nuclear Energy of
29th July 1960, as amended by the Additional
Protocol of 28th January 1964 and by the
Protocol of----- 1981".

(b)   This Protocol shall be ratified or con-firmed. Instruments of ralification of this Protocol shall be deposited with the Secre-tary-General of the Organisation for Econo­mic Co-operation and Development. Where there is a confirmalion of this Protocol, il shall be notified to him.

(c)    The Signatories of this Protocol who have already ratified the Convention under-lake lo ratify or to confirm this Protocol as soon as possible. The other Signatories of this Protocol undertake to ratify it or lo con­firm it at the same time as they ratify the Convenlion.

(d)    This Protocol shall be open for acces­
sion in accordance with the provisions of Ar­
tide 21 of the Convention. Accessions to the
Convention vvill be accepted only if they are
accompanied by accession to this Protocol.

(e)    This Protocol shall come inlo force in
accordance with the provisions of Artide 20
of the Convenlion.

f) The Secrelary-General of the Organisa­tion for Economic Co-operation and Dev­elopment shall give notice to all Signatories and acceding Governments of the receipt of any instrument of ratification or accession and of the receipt of any confirmalion.


 


EN FOI DE QUOI les Plénipolentiaires soussignés. dument habililés, ont apposé leurs signatures au bas du present Protocole.


IN WITNESS WHEREOF. the under-signed Plenipolentiaries, duly empowered, have signed this Protocol.


 


FAIT ä Paris, le------ 1981, en franfais,

en allemand, en anglais, en espagnol, en Itali­en et en néeriandais, les six texles faisant


DONE al Paris, this------- 1981  in the

English, Dutch, French, German, Italian and Spanish languages, the six texts being equally


 


Prop. 1981/82:163                                                   83

II

(a) 1 förhållandet mellan de stater som ha
tillträtt detta protokoll utgöra bestämmelser­
na i protokollet en integrerande del av kon­
ventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsan­
svar på atomenergins område i dess lydelse
enligt tilläggsprotokollet den 28 januari 1964
(i del följande benämnd konventionen), och
konventionen skall betecknas "konventionen
den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på
atomenergins område i dess lydelse enligt till-
läggsprotokollet den 28 januari 1964 och pro­
tokollet den --  1981".

(b)  Detta protokoll skall ratificeras eller bekräftas. Instrument avseende ratifikation av protokollet skall deponeras hos general­sekreteraren i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Såvitt gäller be­kräftelse av protokollet skall underrättelse om bekräftelsen lämnas till denne.

(c)  De stater som underteckna delta proto­koll och som redan ha ratificerat konven­tionen förbinda sig att ratificera eller bekräfta detta protokoll så snart som möjligt. Övriga stater som underteckna detta protokoll för­binda sig att ratificera eller bekräfta det sam­tidigt som de ratificera konventionen.

(d)  Detta protokoll är öppet för anslutning
enligt artikel 21 i konventionen. Anslutning
till konventionen godtages endast om den
sker i förbindelse med anslutning till detta
protokoll.

(e)  Detta protokoll träder i kraft enligt arti­
kel 20 i konventionen.

(f)   Generalsekreteraren i Organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling
skall underrätta alla signatärmakter och an­
slutna regeringar om mottagandet av varje
ratifikations- eller anslutningsinstrument och
om mottagandet av varje underrättelse avse­
ende bekräftelse.

TILL BEKRÄFTELSE VARPÅ under­tecknade befullmäktigade och vederbörligen bemyndigade ombud ha undertecknat detta protokoll.

SOM SKEDDE i Paris den-- 1981 på

engelska,   franska,   holländska,   italienska, spanska och tyska språken, med lika vitsord


 


Prop. 1981/82:163                                                  84

également foi, en un seul exemplaire qui sera        authoritalive, in a singie copy which shall be

déposé auprés du Secrélaire General de FOr-        deposited with the Secrelary-General of the

ganisation de Coopération et de Développe-         Organisation for Economic Co-operation and

ment  Economiques  qui  en communiquera Development by whom certified copies will

une copie certifiée conforme ä tous les Signa-      be communicated to all Signatories and ac-

taires et aux Gouvernements adhérents.    ceding Governments.


 


Prop. 1981/82:163                                                   85

för texterna på vart och ett av språken, i ett exemplar, som skall deponeras hos Organisa­tionens för ekonomiskt samarbete och ut­veckling generalsekreterare, vilken skall till­ställa alla signatärmakter och anslutna rege­ringar bestyrkta avskrifter därav.


 


 


 


Prop. 1981/82:163                                                   87

Bilaga 2

Ändringsprotokoll till konventionen den 31 januari 1963 utgörande tillägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomener­gins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokoll den 29 januari 1964


 


Prop. 1981/82:163


Protocole portant modification de la Con­vention du 31 janvier 1963 complémen-taire å la Convention de Paris du 29 juillet 1960 sur la responsabilité Civile dans le Domaine de PEnergie Nucléaire, amendée par le Protocole Additionnel du 28 janvier 1964


Protocol to Amend the Convention of 31st January 1963 Supplementary to the Paris Convention of 29th Juli 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear En­ergy, as Amended by the Additional Pro­tocol of 28th Januari 1964


 


LES GOUVERNEMENTS de la Républi­que fédérale d'Allemagne, de la République d'Aulriche, du Royaume de Belgique, du Royaume de Danemark, du Royaume de TEspagne, de la République de Finlande, de la République Frangaise, de la République Italienne, du Grand-Duché de Luxembourg, du Royaume de Norvége, du Royaume des Pays-Bas, du Royaume de Grande-Brelagne et d'Irlande du Nord, du Royaume de Suéde et de la Confédération Suisse,

CONSIDÉRANT que certaines disposi­tions de la Convenlion du 29 juillet 1960 sur la responsabilité civile dans le domaine de Ténergie nucléaire, amendée par le Protocole Additionnel du 28 janvier 1964, ont été modi-

fiées par le Protocole conclu ä Paris, le     

dont ils sont Signataires,

CONSIDÉRANT qu'il est souhaitable de modifier également la Convention du 31 jan­vier 1963 complémentaire ä la Convention de Paris du 29 juillet 1960, amendée par le Proto­cole Additionnel du 28 janvier 1964,

SONT CONVENUS de ce qui suit:


THE GOVERNMENTS of the Federal Re­public of Germany, the Republic of Austria, the Kingdom of Belgium, the Kingdom of Denmark, the Kingdom of Spain, the Repub­lic of Finland, the French Republic, the Ita­lian Republic. the Grand Duchy of Luxem­bourg, the Kingdom of Norway, the King­dom of the Netheriands, the United Kingdom of Greal Britain and Northern Ireland, the Kingdom of Sweden and the Swiss Confédé­ration,

CONSIDERING that certain provisions of the Convention of 29th July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear En­ergy, as amended by the Additional Protocol of 28th January 1964 have been amended by

the Protocol conduded at Paris on   and

of which they are Signatories,

CONSIDERING that it is desirable to amend also the Convenlion of 31st January 1963 Supplementary to the Paris Convention of 29th July 1960, as amended by the Addi­tional Protocol of 28th January 1964,

HAVE AGREED as follows:


 


La Convention du 31 janvier 1963 complé­mentaire ä la Convention de Paris du 29 juil­let 1960 sur la responsabilité civile dans le domaine de Ténergie nucléaire, telle qu'elle a été amendée par le Protocole Additionnel du 28 janvier 1964, est modifiée comme suit:

A. Le deuxiéme paragraphe du préambule est remplacé par le texte suivant: PARTIES ä la Convention du 29 juillet


1 The Convention of 31st January 1963 Supplementary to the Paris Convention of 29th July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy, as amended by the Additional Protocol of 28th January 1964 shall be amended as follows:

A. The second paragraph of the Preamble shall be replaced by the following text: BEING PARTIES to the Convention of


 


Prop. 1981/82:163                                                            89

/                                (Översättning)

Ändringsprotokoll till konventionen den 31 januari 1963 utgörande tillägg till Pa­riskonventionen den 29 juli 1960 om ska­deståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokoll den 28 januari 1964

REGERINGARNA i Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Österrike, Konungari­ket Belgien, Konungariket Danmark, Konungariket Spanien, Republiken Finland, Franskai republiken, Italienska republiken, Storhertigdömel Luxemburg, Konungariket Norge, Konungariket Nederländerna, Det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, Konungariket Sverige och Schweiziska edsförbundet;

VILKA BEAKTA aU vissa bestämmelser i
konventionen den 29 juli 1960 om skade­
ståndsansvar på atomenergins område i dess
lydelse enligt tilläggsprotokollet den 28 janu­
ari 1964, ha ändrats genom protokoll avslutat
i Paris den-- som de ha undertecknat,

VILKA ANSE alt del är önskvärt alt änd­ra också konventionen den 31 januari 1963, utgörande tillägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 i dess lydelse enligt tilläggsproto­kollet den 28 januari 1964,

HA ÖVERENSKOMMIT om följande:

I Konventionen den 31 januari 1963 utgöran­de tillägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokol­let den 28 januari 1964 skall ändras enligt följande:

A. Andra stycket i preambeln ersattes av föl­jande text:

VILKA ÄRO ANSLUTNA till konven-


 


Prop. 1981/82:163


90


 


1960 sur la responsabilité civile dans le do­
maine de Ténergie nucléaire, conclue dans le
cadre de TOrganisation Européenne de Coo­
pération Economique devenue rOrganisalion
de Coopération et de Développement Econo­
miques et telle qu'elle a été modifiée par le
Protocole Additionnel conclu ä Paris, le 28
janvier 1964 et par le Protocole conclu ä Pa­
ris, le------ (ci-aprés dénommée »Conven­
tion de Paris »);

B.  Le paragraphe b) de rarticle 2 est rem­
placé par le texte suivant:

b) Tout Signataire ou Gouvernemenl ad-hérent ä la Convention peut, au moment de la signature de la présente Convention ou de son adhésion å celle-ci ou au moment du dé-pöt de son instrument de ralification, dé-clarer qu'il assimile å ses propres ressortis-sants, aux fins de rapplication du paragraphe a) ii) 3) ci-dessus, les personnes physiques qui ont leur résidence habiluelle sur son terri-toire au sens de sa legislalion, ou certaines calégories d'entre elles.

C.  L'article 3 est remplacé par le texte sui­
vant:

Artide 3

a)    Dans les conditions fixées par la pré­senle Convention, les Parlies Contractantes s'engagent å ce que la reparation des dom­mages vises ä rarticle 2 soit effectuée å con-currence d'un montant de 300 millions de droits de tirage spéciaux par accident.

b)    Cette reparation est effectuée:

/) ä concurrence d'un montant au moins egal å 5 millions de droits de tirage spé­ciaux, fixé ä cet effet en vertu de la legisla­lion de la Partie Contractanle sur le terri-toire de laquelle est située rinslallalion nu­cléaire   de   Texploitant   responsable,   au moyen de  fonds  provenanl d'une  assu-rance ou d'une autre garantie financiére ; //) entré ce montant et 175 millions de droits de tirage spéciaux, au moyen de fonds publics ä allouer par la Partie Con­tractanle sur le territoire de laquelle est située rinslallalion nucléaire de Texploi-tant responsable;

/(/) entré 175 et 300 millions de droits de tirage spéciaux, au moyen de fonds publics å allouer par les Parties Contractantes se-


29lh July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy, conduded within the framework of the Organisation for Euro­pean Economic Co-operation, now the Orga­nisation for Economic Co-operation and De­velopment, and as amended by the Addi­tional Protocol conduded at Paris, on 28lh January 1964 and by the Protocol conduded

at Paris on---- (hereinafter referred lo as

the "Paris Convention");

B. Paragraph b) of Artide 2 shall be replaced by the following text:

b) Any Signatory or acceding Government may, al the time of signature of or accession to this Convenlion or on the deposit of ils instrument of ralification, declare that, for the purposes of the application of paragraph a) ii) 3) of this Artide, individuals or certain categories thereof. considered under its law as having their habitual résidence in its terri-lory, are assimilated to its own nationals.

C. Artide 3 shall be replaced by the follow­ing text:

Artide 3

a)    Under the conditions established by this Convention, the Contracting Parties un­dertake that compensation in respect of the damage referred to in Artide 2 shall be pro­vided up lo the amount of 300 million Special Drawing Rights per incident.

b)    Such compensation shall be provided:

/) up to an amount of at least 5 million Special Drawing Rights, out of funds pro­vided by insurance or other financial secu­rity, such amount to be established by the legislalion of the Contracting Party in whose territory the nuclear installation of the operator liable is silualed;

ii) between this amount and 175 million Special Drawing Rights, out of public funds to be made available by the Con­tracting Party in whose territory the nu­clear installation of the operator liable is silualed:

///) between 175 million and 300 million Special Drawing Rights, out of public funds lo be made available by the Con-


 


Prop. 1981/82:163                                                   91

tionen den 29juli 1960 om skadeståndsansvar
på atomenergins område, avslutad inom or­
ganisationen för europeiskt ekonomiskt sam­
arbete, numera organisationen för ekono­
miskt samarbete och utveckling, i dess ly­
delse enligt det i Paris den 28 januari 1964
avslutade tilläggsprotokollet och det i Paris
den---- avslutade protokollet (i det föl­
jande benämnd "Pariskonventionen");

B. Artikel 2 (b) ersattes av följande text:

(b) Stal som undertecknar eller ansluter sig till denna konvention äger vid liden för undertecknandet eller anslutningen till kon­ventionen eller vid deponerandet av sitt rati­fikationsinstrument avge förklaring, alt vid tillämpning av bestämmelserna under (a) (ii) 3 i denna artikel fysiska personer eller vissa kategorier av sådana personer, vilka enligt den statens lagstiftning anses vara stadigva­rande bosatta inom den statens område, sko­la jämställas med statens egna medborgare.

C. Artikel 3 ersattes av följande text:

Artikel 3

(a)  Under de villkor som föreskrivas i den­
na konvention förbinda sig konventionssta­
terna tillse att ersättning för sådan skada som
avses i artikel 2 skall utgå med ett belopp av
högst 300 miljoner särskilda dragningsrätter
för varje olycka.

(b) Sådan ersättning skall tillhandahållas:
(/) intill ett belopp av lägst 5 miljoner

särskilda dragningsrätter genom medel som utgå ur försäkring eller annan ekono­misk säkerhet; beloppet skall bestämmas enligt lagen i den konventionsstat inom vars område den ansvarige anläggningsin­nehavarens nukleära anläggning är belä­gen;

(ii) mellan detta belopp och ett belopp av 175 miljoner särskilda dragningsrätter av allmänna medel, vilka skola tillhanda­hällas av den konventionsstat inom vars område den nukleära anläggningen är belä­gen;

(Ui) mellan 175 miljoner och 300 mil­joner särskilda dragningsrätter av allmänna medel, vilka skola tillhandahållas av kon-


 


Prop. 1981/82:163


92


 


lon la clé de réparlilion prévue å 1'article 12.

c)    A cet effet, chaque Partie Contractanle
doit:

() soit fixer. conformément å rarticle 7 de la Convention de Paris, le montant maximum de la responsabilité de Fexploi­lant ä 300 millions de droits de tirage spé­ciaux et disposer que cetle responsabilité est couverte par Tensemble des fonds vises au paragraphe b) ci-dessus ;

(7) soit fixer le montant de la responsabi­lité de Texploitant ä un niveau au moins egal ä celui qui est fixé conformément au paragraphe b) i) ci-dessus et disposer qu'au dela de ce montant el jusqu'ä 300 millions de droits de lirage spéciaux, les fonds publics vises au paragraphe b) ii) et iii) ci-dessus sont alloués ä un lilre différ-ent de celui d'une couverture de la respon­sabilité de rexploilant; toutefois, elle ne doit pas porter atteinte aux régles de fond et de procédure fixées par la présente Con­vention.

d)    Les créances découlant de Tobligation
pour rexploilant de réparer des dommages
ou de payer des intéréls et dépens au moyen
des fonds aloués conformément aux para-
graphes b) ii), iii) et f) du present artide ne
sont exigibles ä son égard qu'au fur et ä me-
sure de rallocation affective de ces fonds.


tracting Parties according lo the formula for contributions specified in Artide 12.

c)    For this purpose, each Contracting
Party shall either:

i) establish the maximum liability of the operator, pursuani to Artide 7 of the Paris Convenlion, at 300 million Special Draw­ing Rights, and provide that such liability shall be covered by all the funds referred to in paragraph b) of this Artide:

//) establish the maximum liability of the operator at an amount al least equal to that established pursuani to paragraph b) i) of this Artide and provide that, in excess of such amount and up to 300 million Special Drawing Rights, the public funds referred to in paragraph b) ii) and iii) of this Artide shall be made available by some means other than as cover for the liability of the operator, provided that the rules of sub-stance and procédure laid down in this Convention are not thereby affecled.

d)    The obligation of the operator to pay
compensation, interest or costs out of public
funds made available pursuani to paragraphs
b) ii) and iii), and O of this Artide shall only
be enforceable against the operator as and
when such funds are in fact made available.


 


e)   Les Parties Contractantes s'engagent ä
ne pas faire usage dans Texécution de la pré­
senle Convention de la facuité prévue å Tarti-
cle 15 b) de la Convention de Paris d'édicter
des conditions particuliéres:

/) pour la reparation des dommages ef­fectuée au moyen des fonds vises au para­graphe b) i) ci-dessus;

(7) en dehors de celles de la présenle Convention, pour la reparation des dom­mages effectuée au moyen des fonds pu­blics vises au paragraphe b) ii) et iii) ci-dessus.

f)    Les intéréls et dépens vises ä rarticle
7 g) de la Convention de Paris sont payables
au dela des montanls indiqués au paragraphe
b) ci-dessus. Dans la mesure oii ils sont al­
loués au lilre d'une reparation payable sur les
fonds vises:


e)   The Contracting Parties, in carrying out
this Convenlion, underlake not lo make use
of the right provided for in Artide 15 b) of the
Paris Convention to apply special conditions:

/) in respect of compensation for dam­age provided out of the funds referred to in paragraph b) i) of this Artide;

(7) other than those laid down in this Convention in respect of compensation for damage provided out of the public funds referred to in paragraph b) ii) and iii) of this Artide.

f)    The interest and costs referred lo in Ar­
tide 7 g) of the Paris Convention are payable
in addition to Ihe amounls referred lo in para­
graph b) of this Artide and shall be borne in
so far as they are awarded in respect of com­
pensation payable out of the funds referred lo
in:


 


Prop. 1981/82:163                                                   93

ventionsstaterna   enligt   de   fördelnings­grunder som närmare anges i artikel 12.

(c)   För nu angivna ändamål skall var och
en av konvenlionsstaterna antingen

(/) bestämma anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp enligt artikel 7 i Paris­konventionen till 300 miljoner särskilda dragningsrätter samt föreskriva att hans ansvarighet skall vara täckt av samtliga de medel som omnämnas under (b) i denna artikel; eller

(ii) bestämma anläggningsinnehavarens ansvarighet till ett belopp som motsvarar lägst del belopp vilket fastställts enligt (b) (i) i denna artikel saml föreskriva, att över detta belopp och intill 300 miljoner särskilda dragningsrätter de statsmedel som omnämnas under (b) (ii) och (iii) i den­na artikel skola tillhandahållas i annan form än som täckning av anläggningsinne­havarens ansvarighet, dock att de materiel­la reglerna och procedurreglerna i denna konvention icke därigenom bli åsidosatta.

(d)   Anläggningsinnehavarens skyldighet
att betala skadestånd, ränta eller rättegångs­
kostnader med statsmedel tillhandahållna en­
ligt bestämmelserna under (b) (ii) och (iii)
samt (f) i denna artikel kan göras gällande
mot anläggningsinnehavaren endast om och
när dylika medel faktiskt ställts till förfogan­
de.

fe) Konventionsstaterna förbinda sig att vid genomförande av denna konvention icke utnyttja den rätt som enligt artikel 15 (b) i Pariskonventionen tillkommer dem att tilläm­pa särskilda villkor

(i) i fråga om skadeersättning som utgår av de medel som omförmälas under (b) (i) i denna artikel;

(ii) beträffande skadeersättning som ut­går av statsmedel enligt bestämmelserna under (b) (ii) och (iii) i denna artikel, om icke villkoren föreskrivits i denna konven­tion.

(f) Sådan ränta och rättegångskostnad som avses i artikel 7 (g) i Pariskonventionen skall erläggas i tillägg till de under (b) i denna arti­kel nämnda beloppen och skall utges, till den del de äro hänförliga till ersättning sorn utgår av medel som omförmälas


 


Prop. 1981/82:163


94


 


i) au paragraphe b) i) ci-dessus, ils sont

ä la charge de Texploitant responsable; //) au paragraphe b) ii) ci-dessus, ils sont

ä la charge de la Partie Contractanle sur le

territoire de laquelle est située rinslallalion

nucléaire de cet exploitant; /(/) au paragraphe b) iii) ci-dessus, ils

sont å la charge de 1'ensemble des Parties

Contractantes.

g) Au sens de la présenle Convenlion, «droil de tirage special» signifie le droit de tirage special tel qu'il est défini par le Fonds Monélaire International. Les montanls men-tionnés dans la présenle Convention sont convertis dans la monnaie nationale d'une Partie Contractanle suivant la valeur de cetle monnaie ä la date de raccident ä moins qu'une aulre date ne soit fixée d'un commun accord pour un accident donné, par les Par­ties Contractantes. La valeur en droits de tirage spéciaux, de la monnaie nationale d"une Parlie Contractanle est calculée selon la méthode d"évaluation appliquée ä la date en question par le Fonds Monélaire Interna­tional pour ses propres operations et transac­tions.


(') paragraph b) i) of this Artide, by the operator liable;

ä) paragraph b) ii) of this Artide, by the Contracting Party in whose territory the nuclear installation of that operator is sil­ualed;

(77) paragraph b) iii) of this Artide, by the Contracting Parties togelher.

g) For the purpose of this Convention, "Special Drawing Right" means the Special Drawing Rights as it is defined by the Inter­national Monelary Fund. The amounls men­lioned in this Convention shall be converled inlo the national currency of a Contracting Party in accordance with the value of that currency al the date of the incident, uniess another date is fixed for a given incident by agreement between the Contracting Parlies. The equivalent in Special Drawing Rights of the national currency of a Contracting Party shall be calculated in accordance with the method of valualion applied al the date in question by the International Monelary Fund for ils own operations and transactions.


 


D. L'article 4 est remplacé par le texte sui­vant:


D. Artide 4 shall be replaced by the follow­ing text:


 


Artide 4

a)    Si un accident nucléaire entraine un dommage qui implique la responsabilité de plusieurs exploilants. le cumul des responsa-bilités prévu å rarticle 5 d) de la Convention de Paris ne joue, dans la mesure ou des fonds publics vises ä Tarticle 3 b) ii) et iii) doivenl étre alloués, qu'å concurrence d'un montant de 300 millions de droits de tirage spéciaux.

b)    Le montant global des fonds publics al­loués en vertu de 1'arlicle 3 b) ii) et iii) ne peut dépasser, dans ce cas. la différence entré 300 millions de droits de tirage spéciaux et le total des montanls déterminés pour ces exploi­lants, conformément ä Tartide 3 b) i) ou, dans le cas d'un exploitant dont Tinstallation nucléaire est située sur le territoire d"un Etat non Contraclant ä la présenle Convenlion, conformément ä rarticle 7 de la Convention de Paris. Si plusieurs Parlies Contractantes sont tenues d'allouer des fonds publics, con­formément ä rarticle 3 b) ii), la charge de cetle allocalion est répartie entré elles au


Artide 4

a)    If a nuclear incident causes damage which gives rise to liability of more than one operator, the aggregate liability provided for in Artide 5 d) of the Paris Convention shall not, to the extenl that public funds have to be made available pursuani to Artide 3 b) ii) and iii), exceed 300 million Special Drawing Rights.

b)    The total amount of the public funds made available pursuani to Artide 3 b) ii) and iii) shall not, in such event, exceed the différ­ence between 300 million Special Drawing Rights and the sum of the amounls estab­lished with respect to such operators pur­suani to Artide 3 b) i) or, in the case of an operator whose nuclear installation is silual­ed in the territory of a State which is nol a Party lo this Convention, the amount estab­lished pursuant to Artide 7 of the Paris Con­vention. If more than one Contracting Party is required to make available public funds pursuant lo Artide 3 b) ii), such funds shall


 


Prop. 1981/82:163                                                   95

((■) under (b) (i) i denna artikel av an­läggningsinnehavaren;

(//) under (b) (ii) i denna artikel av den konventionsstat inom vars område den an­svarige anläggningsinnehavarens nukleära anläggning är belägen;

(/(/) under (b) (iii) i denna artikel av kon­ventionsstaterna gemensamt.

(g) Vid tillämpning av denna konvention avses med "särskild dragningsrätt" den sär­skilda dragningsrätten såsom denna definie­ras av Internationella valutafonden. De be­lopp som anges i denna konvention skall om­räknas till det inhemska myntslaget i konven­tionsslat på grundval av detta myntslags vär­de den dag då olyckan inträffade, om icke för viss olycka annan dag fastställes genom över­enskommelse mellan konventionsstaterna. Värdet av en konvenlionsslats nationella myntslag uttryckt i särskilda dragningsrätter skall räknas ut enligt den beräkningsmetod som ifrågavarande dag tillämpas av Interna­tionella valutafonden för dess verksamhet och transaktioner.

D. Artikel 4 ersattes av följande text:

Artikel 4

(a)   Om en nukleär olycka orsakar skada som medför ansvarighet för flera än en an­läggningsinnehavare, skall den totala ansva­righet varom föreskrifter meddelats i artikel 5 (d) i Pariskonventionen, till den del stats­medel skola tUlhandahållas enligt artikel 3 (b) (ii) och (iii), ej överstiga 300 miljoner särskil­da dragningsrätter.

(b)   Del sammanlagda beloppet av de stats­medel som skola tillhandahållas enligt artikel 3 (b) (ii) och (iii) skall i sådant fall icke över­stiga skiUnaden mellan 300 miljoner särskilda dragningsrätter och summan av de belopp som fastställts för anläggningsinnehavarna enligt artikel 3 (b) (i) eller, i fråga om anlägg­ningsinnehavare vilkens nukleära anläggning är belägen i stat som ej tillträtt denna konven­tion, de belopp som bestämts enligt artikel 7 i Pariskonventionen. Om flera än en konven­tionsstal ha att tillhandahålla statsmedel en­ligt artikel 3 (b) (ii), skola dylika medel till­handahållas av dem i proportion till antalet


 


Prop. 1981/82:163


96


 


prorata du nombre des installations nu­cléaires situées sur le territoire de chacune d'elles qui sont impliquées dans faccident nucléaire et dont les exploilants sont respon-sables.

E. L'article 8 est remplacé par le texle sui­vant :

Artide 8 Toute personne bénéficiant des disposi­tions de la présente Convention a droit å la reparation inlégrale du dommage subi, con­formément aux dispositions prévues par le droit national. Toutefois, chaque Partie Con-tractante peut fixer des critéres de réparlition équilables pour le cas ou le montant des dom­mages dépasse ou risque de dépasser:

/) 300 millions de droils de tirage spé­ciaux. ou

(() la somme plus élevée qui résulterait d'un cumul de responsabilités en vertu de rarticle 5 d) de la Convention de Paris,

sans qu'il en résulte, quelle que soit Torigine des fonds, et sous réserve des dispositions de farticle 2, de discrimination en fonction de la nationalité, du domicile ou de la résidence de la personne ayant subi le dommage.


be made available by them in proportion to the number of nuclear installations silualed in their respective territories, which are in­volved in the nuclear incident and of which the operators are liable.

E. Artide 8 shall be replaced by the follow­ing text:

Artide 8 Any person who is enlitled lo benefil from the provisions of this Convenlion shall have the right lo full compensation in accordance with national law for damage suffered, pro­vided that, where the amount of damage ex-ceeds or is likely lo exceed:

;) 300 million Special Drawing Rights; or

//) if there is aggregate liability under Ar­tide 5 d) of the Paris Convention and a higher sum results therefrom, such higher sum, any Contracting Party may establish equita-ble crileria for apporlionmenl. Such criieria shall be applied whatever the origin of the funds and. subject lo the provisions of Artide 2, wilhout discrimination based on the na-tionality, domicile or résidence of the person suffering the damage.


 


F. Le paragraphe a) de rarticle 10 est rem­placé par le texte suivant:

a) La Partie Contractanle dont les iribu­naux sont compétenls est tenue d'informer les autres Parties Contractantes de |a surve-nance et des circonstances d'un accident nu­cléaire des qu'il apparait que les dommages causés par cet accident dépassent ou risquent de dépasser le montant de 175 miUions de droits de lirage spéciaux. Les Parties Con­tractantes prennent sans délai toutes disposi­tions nécessaires pour regler les modalités de leurs rapports å ce sujet.


F. Paragraph (a) of Artide  10 shall be re­placed by the following text:

a) The Contracting Party whose courls have jurisdiclion shall be required to inform the other Contracting Parties of a nuclear incident and ils circumslances as soon as il appears that the damage caused by such inci­dent exceeds, or is likely to exceed, 175 mil­lion Special Drawing Rights. The Contracting Parties shall wilhout delay make all the necessary arrangements to settle the procé­dure for their relations in this conection.


 


G. Le paragraphe b) de Tarlide 14 est rem­placé par le texte suivant:

b) Toutefois les dispositions prises par une Partie Contractanle conformément aux arti­des 2 el 9 de la Convention de Paris ne sont


G. Paragraph (b) of Artide 14 shall be re­placed by the following text: b) Any such provisions made by a Contract­ing Party pursuant to Artides 2 and 9 of the Paris Convenlion as a result of which the


 


Prop. 1981/82:163                                                                 97

nukleära anläggningar inom deras respektive områden vilka beröras av den nukleära olyc­kan och vilkas innehavare äro ansvariga.

E. Artikel 8 ersattes av följande text:

Artikel 8 Var och en som åtnjuter förmåner enligt bestämmelserna i denna konvention äger rätt till full ersättning för den lidna skadan enligt nationell lagstiftning. 1 fall, då skadans be­lopp överstiger eller sannolikt kommer all översliga

((■) 300 miljoner särskilda dragningsrät­ter, eller

((7) del högre belopp som skall gälla i följd av att ansvarigheten skall kumuleras enligt artikel 5 (d) i Pariskonventionen,

äger dock varje konventionsstat bestämma grunder för ersättningbeloppens rättvisa för­delning. Sådana grunder skola tillämpas oav­sett av vilka medel ersättning skall utges samt, med iakttagande av bestämmelserna i artikel 2, ulan att åtskillnad göres mellan de skadelidande av hänsyn till deras nationali­tet, hemvist eller stadigvarande bosättning.

F.  Artikel 10 (a) ersattes av följande text:

(a)    Den konventionsstal vars domstolar
äga jurisdiktion skall underrätta de övriga
konventionsstaterna om att en nukleär olyc­
ka inträffat och om omständigheterna kring
olyckan, så snart del uppenbaras all de ska­
dor olyckan orsakat översliga eller sannolikt
komma att överstiga 175 miljoner särskilda
dragningsrätter. Konvenlionsstaterna skola
utan dröjsmål träffa alla nödvändiga anstalter
för bestämmande av hur deras inbördes för­
hållanden skola ordnas i samband med olyc­
kan.

G. Artikel 14 (b) ersattes av följande text:

(b)    Av en konventionsstal enligt artiklarna
2 eller 9 i Pariskonventionen utfärdad be­
stämmelse, vilken medför alt sådana stalsme-
7    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 163


 


Prop. 1981/82:163


98


 


opposables ä une autre Parlie Contractanle pour rallocation des fonds publics vises ä rarticle 3 b) ii) et iii) que si elles ont regu son consentement.


public funds referred lo in Artide 3 (b) (ii) and (iii) are required lo be made available may nol be invoked against any other Con­tracting Party uniess il has consented there­to.


 


H. L'annexe est remplacée par le texte sui­vant : ANNEXE

å la Convention de 31 Janvier 1963 complé­mentaire ä la Convention de Paris du 29 juillet 1960 sur la responsabilité civile dans le do­maine de l'énergie nucléaire, amendée par le Protocole Additionnel du 28 janvier 1964 et

par le Protocole du-- .

LES GOUVERNEMENTS DES PAR­TIES CONTRACTANTES dédarent que la reparation des dommages causés par un acci­dent nucléaire qui n'est pas couvert par la Convention complémentaire du seul fait que rinslallalion nucléaire concernée, en raison de son utilisation, n'esl pas incluse dans la liste visée å Tarlide 2 de la Convention com­plémentaire, (y compris le cas oii cette instal­lation, non incluse dans la liste, est consi-dérée par un ou plusieurs, mais non par tous les Gouvernements comme non couverte par la Convenlion de Paris):

-     est effectuée sans aucune discrimination entré les ressortissanls des Parties Con­tractantes å la Convention complémen­taire;

-     n'est pas limilée par un plafond qui serait inférieur ä 300 millions de droits de tirage spéciaux.

En outre, ces Governements s'efforceront, si elles ne le sont déjä, de rendre les régles de dédommagement des victimes de tels acci-denls aussi voisines que possible de celles prévues pour les accidents nucléaires sur-venus en relation avec les installations nu­cléaires couvertes par la Convenlion complé­mentaire.


H. The Annex shall be replaced by the fol­lowing text: ANNEX

to the Convention of 31st January 1963 Sup­plementary to the Paris Convention of 29th July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy, as amended by the Addi­tional Protocol of 28th January 1964 and by

the Protocol of--- .

THE GOVERNMENTS OF THE CON­TRACTING PARTIES declare that compen­sation for damage caused by a nuclear inci­dent not covered by the Supplementary Con­vention solely by reason of the fact that the relevant nuclear installation, on accounl of ils ulilization, is not on the list referred to in Artide 2 of the Supplementary Convention, (including the case where such installation is considered by one or more bul not all of the Governments to be outside the Paris Conven­lion):

-      shall be provided without discrimination among the nationals of the Contracting Parties lo the Supplementary Convention; and

-      shall not be limited lo less than 300 million Special Drawing Rights.

In addition, if they have not already done so. they shall endeavour lo make the rules for compensation of persons suffering damage caused by such incidents as similar as possi­ble to those established in respect of nuclear incidents occurring in conneclion with nu­clear installations covered by the Supplemen­tary Convention.


 


II

(a) Entré les Parties au present Protocole, les dispositions dudil Protocole font partie intégrante de la Convention du 31 janvier 1963 complémentaire ä la Convention de Pa­ris du 29 juillet 1960 sur la responsabilité ci­vile dans le domaine de Ténergie nucléaire.


II

(a) The provisions of this Protocol shall, as between the Parlies thereto, form an inte­gral part of the Convenlion of 31 st January 1963 Supplementary to the Paris Convention of 29th July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy, as amended by


 


Prop. 1981/82:163                                                   99

del som avses i artikel 3 (b) (ii) och (iii) skola tillhandahällas, får icke åberopas mot någon annan konventionsstat, om denna icke har givit sill samtycke därtill.

H. Bihanget ersattes av följande text:

Bihang

till tilläggskonventionen den 31 januari 1963
till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om ska­
deståndsansvar på atomenergins område i dess
lydelse enligt tilläggsprotokollet den 28 januari
1964 och protokollet den     .

KONVENTIONSSTATERNAS REGE­RINGAR förklara, att ersättning för skada orsakad av en nukleär olycka, vilken icke omfattas av tiUäggskonventionen uteslutande av del skälet att den ifrågavarande nukleära anläggningen på grund av ändamålet med dess nyttjande icke är upptagen på den lista som avses i tiUäggskonventionen artikel 2 (in­begripet det fall alt en sådan anläggning av en eller flera men icke av alla regeringarna anses falla utanför tillämpningsområdet för Paris­konventionen)

-      skall tillhandahållas utan åtskillnad mellan medborgare i stater anslutna till tilläggs­konventionen; och

-      icke skall begränsas till lägre belopp än 300 miljoner särskilda dragningsrätter.

Härutöver skola de, om de icke redan ha gjort detta, sträva efter att göra reglerna om ersättning till personer, som lida skada orsa­kad av sådana olyckor, så långt möjligt likar­tade med dem som fastställts beträffande nukleära olyckor, vilka inträffa i förbindelse med nukleära anläggningar omfattade av till-läggskonventionen.

II

(a) I förhållandel mellan de stater som ha tillträtt detta protokoll utgöra bestämmelser­na i protokollet en integrerande del av kon­ventionen den 31 januari 1963 utgörande till-lägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins om-


 


Prop. 1981/82:163


100


 


telle qu'elle a été amendée par le Protocole
Additionnel du 28 janvier 1964 (appelée ci-
aprés la « Convention »), qui sera dénommée
« Convenlion du 31 janvier 1963 complément­
aire ä la Convention de Paris du 29 juillet
1960 amendée par le Protocole Additionnel
du 28 janvier 1964 el par le Protocole du       


the Additional Protocol of 28lh January 1964
(hereinafter referred to as the "Conven­
tion"), which shall be known as the "Con­
vention of 31st January 1963 Supplementary
to the Paris Convention of 29th July 1960, as
amended by the Additional Protocol of 28th
January 1964 and by the Protocol of   ".


 


(b) Le present Protocole sera ratifié ou confirmé. Les instruments de ralification du present Protocole seronl déposés auprés du Gouvernemenl Beige; le cas échéanl, la con­firmalion du present Protocole lui sera noti­fiée.

fe) Les Signataires du present Protocole qui ont déjä ratifié la Convention s'engagent ä ratifier ou ä confirmer aussilöt que possible le present Protocole. Les autres Signataires du present Protocole s'engagenl ä le ratifier ou ä le confirmer en méme temps qu'ils rati-fieront la Convenlion.

(d)   Le present Protocole sera ouvert ä
Tadhésion conformément aux dispositions de
rarticle 22 de la Convention. Aucune adhé­
sion ä la Convention ne sera regue si elle
n"est accompagnée d'une adhésion au pre­
sent Protocole.

(e)   Le present Protocole entrera en vi­
gueur conformément aux dispositions de rar­
ticle 21 de la Convention.

(f)    Le Gouvernemenl Beige donnera com­
munication ä tous les Signataires ainsi qu'aux
Gouvernements adhérents de la reception
des instruments de ralification el d'adhésion
ainsi que de la nolification des confirmations.

EN FOI DE QUOI les Plénipolentiaires soussignés, diimenl habilités, ont apposé leurs signatures au bas du present Protocole.


(b) This Protocol shall be ratified or con-firmed. Instruments of ralification of this Protocol shall be deposited with the Belgian Government. Where there is a confirmalion of this Protocol il shall be notified to the Belgian Government.

fe) The Signatories of this Protocol who have already ratified the Convenlion under­take to ratify or to confirm this Protocol as soon as possible. The other Signatories of this Protocol underlake lo ratify it or lo con­firm il at the same lime as they ratify the Convenlion.

(d)    This Protocol shall be open for acces­
sion in accordance with the provisions of Ar­
tide 22 of the Convenlion. Accessions to the
Convention will be accepted only if they are
accompanied by accession to this Protocol.

(e)    This Protocol shall come inlo force in
accordance with the provisions of Artide 21
of the Convention.

(/) The Belgian Government shall give no­tice to all Signatories and acceding Govern­ments of the receipt of any instrument of ratification or accession and of the receipt of any confirmalion.

IN WITNESS WHEREOF, the under-signed Plenipolentiaries, duly empowered, have signed this Protocol.


 


FAIT ä Paris, le------- en frangais, en

allemand, en anglais, en espagnol, en Italien et en néeriandais, les six texles faisant égale­ment foi, en un seul exemplaire qui sera dé­posé auprés du Gouvernemenl Beige qui en communiquera une copie certifiée conforme ä tous les Signataires et aux Gouvernements adhérents.


DONE al Paris this----- in the English,

Dutch, French, German, Italian and Spanish languages, the six texts being equally authori- *■ tative, in a singie copy which shall be depo­sited with the Belgian Government by whom certified copies will be communicated to all Signatories and acceding Governments.


 


Prop, 1981/82:163                                                  101

rade i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet
den 28 januari 1964 (i det följande benämnd
konventionen), och konventionen skall be­
tecknas "Konventionen den 31 januari 1963
utgörande tillägg till Pariskonventionen den
29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atom­
energins område i dess lydelse enligt tilläggs­
protokollet den 28 januari 1964 och protokol­
let den--- ".

(b) Detta protokoll skall ratificeras eller bekräftas. Instrument avseende ratifikation av protokollet skall deponeras hos den bel­giska regeringen. Såvitt gäller bekräftelse av protokollet skall underrättelse om bekräftel­sen lämnas till den belgiska regeringen.

fe) De stater som underteckna detta proto­koll och som redan ha ratificerat konven­tionen förbinda sig att ratificera eller bekräfta detta protokoll så snart som möjligt. Övriga stater som underteckna detta protokoll för­binda sig alt ratificera eller bekräfta det sam­tidigt som de ratificera konventionen.

(d) Detta protokoll är öppet för anslutning
enligt artikel 22 i konventionen. Anslutning
till konventionen godtages endast om den
sker i förbindelse med anslutning till detta
protokoll.        .........................           

(e) Detta protokoll träder i kraft enligt arti­kel 21 i konventionen.

(/) Den belgiska regeringen skall under­rätta alla signatärmakter och anslutna rege­ringar om mottagandet av varje ratifikalions-eller anslutningsinstrument och om motta­gandet av varje underrättelse avseende be­kräftelse.

TILL BEKRÄFTELSE VARPÅ under­tecknade befullmäktigade och vederbörligen bemyndigade ombud ha undertecknat detta protokoll.

SOM SKEDDE i Paris den---- på eng­
elska, franska, holländska, italienska,
spanska och tyska språken, med lika vitsord
för texterna på vart och ett av språken, i ett
exemplar, som skall deponeras hos den bel­
giska regeringen, vilken skall tillställa alla öv­
riga signatärmakter och anslutna regeringar
bestyrkta avskrifter därav.


 


Prop. 1981/82:163


102


Bilaga 3

Det i promemorian framlagda lagförslaget

Förslag till

Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45)

Härigenom förordnas i fråga om atomansvarighetslagen (1968:45)' dels att 41 § skall upphöra aft gälla,

dels att 1, 2, 9, 12, 17, 30-35 och 37 §§ skall ha följande lydelse, dels all i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 31 a §, dels att ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen" i 3, 4, 10, 19, 21,22,25,27, 36 och 39 §§.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


§


I denna lag förstås med

atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat klyv­bart material som Konungen anger;

radioaktiv produkt: annat ra­dioaktivt material än alombränsle saml radioaktivt avfall, om materi­alet eller avfallet bildats vid fram­ställning eller användning av atom­bränsle eller blivit radioaktivt ge­nom bestrålning i samband med så­dan framställning eller användning;

atomsubstans: dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiv pro­dukt med undantag av radioiso­loper, som användes för eller gjorts färdiga alt användas för industriellt, kommersieUt, jordbrukstekniskt, medicinskt eUer vetenskapligt än­damål;

atomreaktor: anordning som in­nehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atom­kärnor i en självunderhållande ked­jereaktion kan uppkomma i anord-


I denna lag förstås med

atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat klyv­bart material som regeringen anger;

radioaktiv produkt: annat ra­dioaktivt material än atombränsle samt radioaktivt avfall, om materi­alet eller avfallet bildats vid fram­ställning eller användning av atom­bränsle eller blivit radioaktivt ge­nom bestrålning i samband med så­dan framställning eller användning;

atomsubstans: dels atombränsle med undanlag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiv pro­dukt med undantag av radioiso­toper, som användes för eller gjorts färdiga all användas för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt än­damål eller för undervisningsända­mål;

atomreaktor: anordning som in­nehåller atombränsle under sådana förhållanden alt klyvning av atom­kärnor i en självunderhållande ked­jereaktion kan uppkomma i anord-


' Senaste lydelse av 3 § 1974:249 14 § 1974:249

14 a § 1974: 249

15 § 1974:249.


 


Prop. 1981/82:163


103


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


ningen utan tiUskott av neutroner från annan källa;

atomanläggning: atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eUer annat trans­portmedel och där användes eller är avsedd att användas som kraft­källa; fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans; fabrik för separation av isotoper i alom­bränsle; fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle; anläggning för förvaring av atomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan an­läggning, som Konungen bestäm­mer, i vilken finnes atombränsle el­ler radioaktiv produkt;

anläggningsstat: för varje atom­anläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen lig­ger eller, om anläggningen icke lig­ger inom någon stats område, den konventionsstal som driver eller har godkänt anläggningen;

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som med tillstånd enligt atomener­gilagen den 1 jurti 1956 (nr 306) eller i övrigt driver eller innehar anlägg­ningen och i fråga om anläggning utom riket den som enligt lagen i anläggningsstaten är att anse som anläggningens innehavare;

atomskada: dels skada som orsa­kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv pro­dukt eller av radioaktiva egenska­per i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strål­ning från annan strålningskälla i en alomanläggning än atombränsle el­ler radioaktiv produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur­sprung som orsakar atomskada;

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juh 1960 avslutade konven-


ningen utan tillskott av neutroner från annan källa;

atomanläggning: atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat trans­portmedel och där användes eller är avsedd att användas som kraft-. källa; fabrik för framställning eller behandling av alomsubstans; fabrik för separation av isotoper i atom­bränsle; fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle; anläggning för förvaring av atomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan an­läggning, som regeringen bestäm­mer, i vilken finnes atombränsle el­ler radioaktiv produkt;

anläggningsstat: för varje atom­anläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen lig­ger eller, om anläggningen icke lig­ger inom någon stals område, den konventionsslat som driver eller har godkänt anläggningen;

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som med tillstånd enligt alomener-gilagen (1956:306) eller i övrigt driver eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning utom ri­ket den som enligt lagen i anlägg­ningsstaten är att anse som anlägg­ningens innehavare;

atomskada: dels skada som orsa­kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv pro­dukt eller av radioaktiva egenska­per i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strål­ning från annan strälningskälla i en atomanläggning än alombränsle el­ler radioaktiv produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur­sprung som orsakar atomskada;

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konven-


 


Prop. 1981/82:163


104


 


Nuvarande lydelse

tionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt del i Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet;

tiUäggskonventionen: den i Brys­sel den 31 januari 1963 avslutade och genom det i Paris den 28 janua­ri 1964 avslutade tiUäggsprotokol-let reviderade tilläggskonventionen till Pariskonventionen;

konventionsstat: stat som tilUrätt Pariskonventionen.

Konungen kan förordna, att från lagens tillämpning skall undantagas atomanläggning, atombränsle eller radioakliv produkt, om den risk som är förbunden med anläggning­en, bränslet eller produkten är ringa.


Föreslagen lydelse

tionen om skadeståndsansvar på
atomenergins område i dess lydelse
enligt del i Paris den 28januari 1964
avslutade tilläggsprotokollet eller
nämnda konvention i dess lydelse
enligt detta protokoll och det i Pa­
ris den
                1981 avslutade
ändringsprotokollet;

tiUäggskonventionen: den i Brys­sel den 31 januari 1963 avslutade tiUäggskonventionen till Pariskon­ventionen / den lydelse som nämnda tilläggskonvention har fått genom det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet och det. likaledes i Paris, den 1981 avslutade änd­ringsprotokollet;

konventionsstat: stat som tillträtt Pariskonventionen.

Regeringen kan förordna, att från lagens tillämpning skall undan­tagas atomanläggning, atombränsle eller radioakliv produkt, om den risk som är förbunden med anlägg­ningen, bränslet eller produkten är ringa.


2 §


Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan beträf­fande atomanläggningar i Sverige förordna, att två eller fiera anlägg­ningar som är i samma innehavares hand och ligger i varandras ome­delbara närhet skall vid tillämp­ningen av denna lag behandlas som en anläggning.


Ligger två eller fiera atotnan-läggningar som har samma inneha­vare i närheten av varandra, skall den av anläggningarna som har uppförts först och den eller de som befinner sig inom en radie av 1000 meter från den första anläggningen vid tillämpningen av denna lag be­handlas som en atomanläggning. Om det i ett sådant fall ligger en annan anläggning som innehåller radioaktivt material inom nämnda radie, skall den anläggningen och atomanläggningarna tUlsammans betraktas som en anläggning, om de har samma innehavare. Vad som nu har sagts gäller bara be­träffande anläggningar i Sverige.


9 §


Har atomskada i annat fall än som avses i 5-8 §§ orsakals av


Har atomskada i annat fall än som avses i 5-8 §§ orsakals av


 


Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

atomsubstans, vilken kom från atomanläggning i Sverige eller i an­nan konventionsslat eller vilken före atomolyckan varit under trans­port som avses i 7 §, åvilar ansva­righeten för skadan den anlägg­ningsinnehavare som vid liden för olyckan hade substansen i sin be­sittning eller, om substansen då icke var i någon anläggningsinneha­vares besittning, den anläggningsin­nehavare som senast haft substan­sen i sin besittning. Om atomsub­stansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anläggningsinneha­vares besittning, åvilar dock an­svarigheten den anläggningsinneha­vare som när transporten upphörde var ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av atomolycka under transporten.


105

Föreslagen lydelse

atomsubstans, vilken kom från atomanläggning i Sverige eller i an­nan konventionsslat eller vilken före atomolyckan varit under trans­port som avses i 7§, åvilar ansva­righeten för skadan den anlägg­ningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin be­sittning. Var substansen då icke i någon anläggningsinnehavares be­sittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Har en anläggningsinnehavare ge­nom skriftligt avtal övertagit an­svarigheten för sådan atomskada, åvilar ansvarigheten denne. Om atomsubstansen före olyckan varit under transport och icke efler transporten varit i någon anlägg­ningsinnehavares besittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinne­havare som när transporten upp­hörde var ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av alomolycka under transporten.


12 §


Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för skada på anläggningen eller på egendom som vid tiden för atomolyckan fanns inom anläggningens område och användes eller var avsedd alt användas i förbindelse med denna.

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för

/. skada på atomanläggningen eller på annan atomanläggning inom samma område, däri inbegri­pet annan atomanläggning under uppförande,

2. skada på egendom som vid ti­den för atomolyckan fanns inom detta område och användes eller var avsedd all användas i förbindel­se med en sådan anläggning inom området.

Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig i anledning av atomolycka som inträffat under transport av alomsubstans, avgöres enligt anläggningsstatens lag, om ersättning skall utgå för skada på transportmedlet.

Angående ansvarighet för skada som avses i första eller andra stycket enligt andra skadeståndsregler än som innefattas i denna lag meddelas bestämmelser i 14 § andra stycket.


 


Prop. 1981/82:163


106


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


17 §


För innehavare av atomanlägg­ning i Sverige är ansvarigheten en­ligt denna lag begränsad till femtio miljoner kronor för varje alom­olycka. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan, tned hänsyn tiU anläggningens stor­lek eller art, omfattningen av trans­port eUer annan omständighet, fastställa ett lägre belopp, dock ej under tjugofem miljoner kronor. För innehavare av alomanläggning utom riket bestämmes ansvarig­hetsbeloppet enligt anläggningssta­tens lag. I fråga om atomolycka som inträffar under transport av atomsubstans avser anläggningsin­nehavarens ansvarighet enligt den­na lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt belopp än tjugo­fem miljoner kronor.

Ersättning i anledning av döds­fall eller personskada är för varje dödad eller skadad person begrän­sad till en miljon kronor.

De belopp som anges i första och andra styckena innefattar icke rän­ta eller ersättning för rättegångs­kostnad.


För innehavare av atomanlägg­ning i Sverige är ansvarigheten en­ligt denna lag begränsad till 500 mU-joner kronor för varje atomolycka. Såvitt gäller en atomolycka som uppkommer under transport av obestrålat uran är ansvarigheten dock begränsad till 100 miljoner kronor. För innehavare av atoman­läggning utom riket bestämmes an­svarighetsbeloppet enligt anlägg­ningsslatens lag. I fråga om atom­olycka som inträffar under trans­port av atomsubstans avser anlägg­ningsinnehavarens ansvarighet en­ligt denna lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i nå­got fall lägre sammanlagt belopp än 100 miljoner kronor.

De belopp som anges i första stycket innefattar icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.


30 §


Ersättning av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de grunder som anges i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ saml 17 § andra stvcket.

Ersättning av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de grunder som anges i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § andra och tred­je styckena.

Bestämmelserna i 15 § första stycket första punkten och tredje stycket om rätt till återkräv mot innehavare av atomanläggning äger motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten kräva åter vad som utgivits i anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmedel utgår enligt 29 §.

31 §


Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolycka, dels enligt 5-21 §§ samt 29 och 30 §§ av inneha­vare av atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i


Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolycka, dels enligt 5-21 §§ samt 29 och 30 §§ av inneha­vare av alomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i


 


Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

artikel 15 i tiUäggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvaran­de etthundratjugo miljoner /' det eu­ropeiska monetära avtalet den 5 augusti 1955 avsedda betalnings­enheter sådana dessa enligt artikel 24 i avtalet var bestämda den 29 juh 1960.1 beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskost­nad.


107

Föreslagen lydelse

artikel 15 i tiUäggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvaran­de 300 miljoner särskilda drag­ningsrätter. I beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rätte­gångskostnad.

Med uttrycket "särskilda drag­ningsrätter" avses de av Interna­tionella valutafonden använda sär­skilda dragningsrätterna. Förs ta­lan om ersättning, skall omräkning från särskUda dragningsrätter till svenskt mynt göras efter kursen den dag då atomolyckan inträf­fade, om ej för viss olycka en annan dag fastställs genom överenskom­melse mellan de stater som tiUträtt tilläggskonventionen. Vid omräk­ning tiU svenskt mynt skall kronans värde beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som Internatio­nella valutafonden sagda dag till-lämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.


Om det belopp som med tillämpning av första stycket står till förfogande för gotlgörelse av statsmedel enligt 29 och 30 §§ icke förslår till ersättning för skadorna, nedsättes ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i 19 § andra stycket äger motsvarande tillämpning.

31 a §

ÅvUar ansvarighet för en atom­skada innehavare av atomanlägg­ning här i riket och förslår det sam­manlagda beloppet av de ersätt­ningar som skall utges enligt 17 § första stycket och 18 § första stycket samt av statsmedel enligt 29-31 §§ eller annars enligt till-läggskonventionen icke till full er­sättning för uppkommen skada, utges ytterligare ersättning av statsmedel för skada som har upp-kommu

a)   här i riket,

b)   / Danmark, Finland eller Norge,


 


Prop. 1981/82:163


108


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

c)    annars ombord på ett fartyg
eller ett luftfartyg som är regi­
strerat i Sverige, Danmark, Fin­
land eller Norge, eller

d)    på annat ställe, om skadan
har tillfogats svensk medborgare
eller svensk juridisk person.

Ersättnirig enligt första stycket utgår också för skada i annan stat som har tUlträtt tilläggskonven­tionen i samma mån som ersättning i denna stat skulle utgå för atom­skada som uppkommer i Sverige.

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolycka, dels enUgt 5-21 §§ och 29-31 §§ av inneha­vare av atomanläggning och sta­ten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonvet7-tionen, dels av staten enligt första och andra styckena, är begränsat till tre miljarder kronor. I beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

I fråga om ersättning enligt förs­ta stycket har 30 § motsvarande tUlämpning.

Om det belopp som med tUlämp­ning ov tredje stycket står tiU förfo­gande för gotlgörelse av statsme­del icke förslår till ersättning för skadorna, nedsätts ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i 19 § andra stycket äger motsvaran­de tUlätnpning.


32 § Har atomskada, som uppkommit i Sverige i följd av atomolycka för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig, yp­pats först efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört enligt 21 § andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventions­stats lag men inom trettio år från dagen för olyckan, utges ersättning av staten. Också för skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphört utges ersättning av staten, om den skadelidande visserligen underlåtit att inom föreskriven tid väcka talan eller företaga annan preskriptionsavbry­tande åtgärd men haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.


Har skadestånd nedsatts enligt 19 § första stycket och, i förekom­mande fall, 31 § andra stycket eller


Har skadestånd nedsatts enligt 19 § första stycket och, i förekom­mande fall, 31 § tredje stycket och


 


Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

enligt motsvarande bestämmelser i annan konvenlionsslats lag, ned­sättes ersättningen av statsmedel enligt denna paragraf i samma mån. Ersättningsskyldigheten bestäm­mes i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. An­språk på ersättning skall vid även­tyr av talans förlust anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos myndighet som Konungen be­stämmer.

Konungen kan förordna, att er­sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom­mit utom Sverige.


109

Föreslagen lydelse

31 a § femte stycket eller enligt motsvarande bestämmelser i annan konvenlionsslats lag, nedsättes er­sättningen av statsmedel enligt den­na paragraf i samma mån. Ersätt­ningsskyldigheten bestämmes i öv­rigt som om anläggningens inneha­vare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall vid äventyr av ta­lans förlust anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos myn­dighet som regeringen bestämmer. Regeringen kan förordna, att er­sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom­mit utom Sverige.


33 §


Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första stycket eller motsvaran­de bestämmelse i annan konven­tionsstats lag icke förslår till full er­sättning för här i riket uppkommen skada och ersättning av statsmedel ej utgår enhgt 29 § eller i övrigt en­ligt tilläggskonventionen, beredes gotlgörelse av statsmedel enligt grunder som lästställes av Konung­en och riksdagen. Sådan gotlgörel­se lämnas i här avsedda fall även i tillägg till ersälttning som utges en­ligt 32 § för här i riket uppkommen skada, om sådan ersättning ned­satts enligt 32 § andra stycket förs­ta punkten. Gotlgörelse som nu nämnts lämnas för här i riket upp­kommen skada även i fall då på grund av förordnande enligt 19 § andra stycket ersättning från an­läggningsinnehavaren tills vidare utgår endast med viss kvotdel och ersättning av statsmedel ej utgår enligt tilläggskonventionen.


Om del ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första stycket eller motsvaran­de bestämmelse i annan konven­tionsstats, lag och ersättning av statsmedel som utges enligt 29— 31 §§ eller i övrigt enligt tilläggs­konventionen samt enligt 31 a § icke förslår till full ersättning för uppkommen skada, beredes gotl­görelse av statsmedel enligt grun­der som fastställes av riksdagen. Sådan gotlgörelse lämnas i här av­sedda fall även i tillägg till ersätt­ning som utges enligt 32 § för här i riket uppkommen skada, om sådan ersättning nedsatts enligt 32 § and­ra stycket första punkten. Gotlgö­relse som nu nämnts lämnas även i fall då på grund av förordnande en­ligt 19 § andra stycket, 31 § tredje stycket andra punkten eller 31 a § femte stycket andra punkten ersätt­ning tUls vidare utgår endast med viss kvotdel.


34 §


Ersättning enligt 28, 29 eller 33 § utgår ej i anledning av atomolycka som avses i 11 § andra stycket.


Ersättning enligt 28, 29, 31 a eller 33 § utgår ej i anledning av alom­olycka som avses i 11 § andra stycket.


 


Prop. 1981/82:163


110


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


35 §


Belopp som utgivits enligt 28 § får staten kräva åter endast av atoman läggningens innehavare, dennes försäkringsgivare och den mot vilken an läggningens innehavare har ålerkravsrätt enligt 20 §.

För belopp som utgivits enligt 29 eller 33 § med anledning av att för­ordnande   meddelats   enligt   19 §

andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin­nehavaren som kan tillkomma den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit enligt 29-31 §§ eller som eljest utgivits enligt till-läggskonvenlionens bestämmelser i anledning av alomolycka, för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansva­rig enligt annan konvenlionsslats lag, eller som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåt­ligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgivit en­ligt 32 §.


För belopp som utgivits enligt 29, 31 a eller 33 § med anledning av att förordnande meddelats enligt 19 § andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin­nehavaren som kan tillkomma den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit enligt 29-31 och 31 a §§ eller som eljest utgivits en­ligt liUäggskonvenlionens bestäm­melser i anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar innehava­re av atomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan konventions­stats lag, eller som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgi­vit enligt 32 §.


37 §


Talan i mål, som enligt 36 § får upptagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28, 29, 32 eller 33 § väckes vid rätten i den ort där atomolyckan inträffade. Är två el­ler flera domstolar behöriga, väckes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms rådhusrätt.


Talan i mål, som enligt 36 § får upptagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28, 29, 31 a, 32 eller 33 § väckes vid rätlen i den ort där alomolyckan inträffade. Är två el­ler flera domstolar behöriga, väckes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms tingsrätt.


 


Denna lag träder i kraft den          , utom ändringarna i 1,

31 §§ som träder i kraft den dag regeringen bestämmer.


12 och


 


Prop. 1981/82:163                                                                111

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till förslagen i departements­promemorian.

Hovrätten för Västra Sverige, statens kärnkraftsinspektion, statens strålskyddsinstitut, statens vattenfallsverk, försäkringsinspektionen och Folksam tillstyrker förslagen i promemorian eller lämnar dem ulan erinran.

Atomlagstiftningskommittén har inte något att erinra mot de framlagda förslagen. Kommittén understryker särskilt värdet av de höjda ansvarig­hetsbelopp som föreslås.

Länsstyrelsen i Uppsala län, efler hörande av Östhammars kommun och Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala', har inte något alt erinra mot försla­gen i promemorian. Östhammars kommun har inte heller något att erinra mot de föreslagna lagändringarna.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anför:

LRF är starkt kritisk till de ersättningsregler som gäller vid alom­olyckor. Enligt förbundets uppfattning är bestämmelserna utformade så all anläggningsinnehavaren gynnas på tredje mans bekostnad. Då revidering­arna av konventionerna kan ses som etappmål mot ytterligare förbättringar har LRF inget att invända mot att Sverige tillträder ändringsprotokollen men vill samtidigt betona nödvändigheten av att ytterligare förbättringar genomförs snarast.

Enligt LRFs uppfattning innebär del gällande systemet en kraftig sub­ventionering av atomanläggningarna på statsmaktens och på tredje mans bekostnad. Genom alt staten övertagit en stor del av ansvarigheten vid olyckor avlastas anläggningsinnehavaren från de normala försäkringskost­nader som borde åvila verksamheten. I de fall skadornas omfattning dess­utom överstiger de fastställda ansvarighetsbeloppen görs begränsning i ersättningen till de skadelidande, vilket också innebär all anläggningarna t. ex. kärnkraftverken ges en otillåtlig prioriterad ställning gentemot kring­boende och andra som kan komma till skada vid en olycka.

Enligt LRFs uppfattning är del bra all begränsningen 1 miljon per dödsfall eller personskada avskaffas, men förbundet vill framhålla att p. g. a. begränsningen av del totala ersättningsbeloppet som kan utgå i praktiken ändå motsvarande eller ännu hårdare begränsning uppstår med de föreslagna reglerna. Risken för att en olycka skall inträffa går alt beräkna statistiskt. I de fall risken för olycka anses vara mycket liten bör detta således ge utslag i låga försäkringspremier. Mot den bakgrunden anser LRF det inte befogat att tillämpa nedsättning av ansvarighetsbelop-

' Länsförbundels yttrande är likalydande med LRF:s yttrande.


 


Prop. 1981/82:163                                                  112

pen eftersom belastning i form av försäkringspremier p.g.a. den låga sannolikheten för olycka ändå bör anses överkomlig.

Förbundet reagerar mot resonemanget alt ansvarsdelen av försäkrings­skäl bör begränsas till 500 miljoner kronor medan man samtidigt förordar en sakförsäkring för själva alomanläggningen på 2 miljarder kronor. På detta område anses alltslå försäkringskapacileten vara tillräcklig för ett betydligt högre belopp än på ansvarighetssidan.

LRF vill vidare hänvisa till att anläggningsinnehavarens ansvarighet i vissa andra länder är betydligt högre, l. ex. i Förbundsrepubliken Tyskland 2,3 miljarder kronor, diskussion pågår om höjning av beloppet. I Schweiz diskuteras ett lagförslag enligt vilket innehavarens ansvarighet skulle vara obegränsad. I USA är ansvarigheten begränsad till 2,3 miljarder kronor per olycka. I flera fall är en del av ansvarigheten dessutom upptäckt med stalsgaranti. Enligt LRFs uppfattning är ett sådant syslem alt föredra framför det som gäller i Sverige. I den män försäkringskapaciteten är otillräcklig bör del ansvarighetsbelopp som staten ålar sig betraktas som en stalsgaranti eller som en försäkring för vilken normala försäkringsav­gifter las ut. Detta bör gälla även för anläggningar som ägs av staten. Enligt nuvarande regler är staten inle försäkringspliktig. Fördelen med all nor­mala försäkringspremier belastar verksamheten är alt verksamheten blir mera konkurrensneutral gentemot andra verksamheter. Enligt förbundels uppfattning bör därför 17 § utformas så att anläggningsinnehavarens ansva­righet är obegränsad. Konsekvensändringar måste då göras i andra para­grafer som t. ex. reglerar nedsättning av ersättning för skador i de fall skadornas värde överstiger det totala ersättningsbeloppet.

Förbundet ifrågasätter vidare de preskriptionsregler som gäller för ska­dor. På grund av de speciella förlopp som slrälningsskador kan få och där effekterna kanske visar sig först på myckel lång sikt ifrågasätter förbundet de föreslagna preskriptionsreglerna, särskilt som dessa är utformade till all omfatta även det ansvar som staten åtagit sig.

Kravet på ökad ansvarighet från anläggningsinnehavarens sida bör ock­så åtföljas av ökad regressrätt för staten, dvs. möjlighet att från anlägg­ningsinnehavaren eller dennes försäkringsgivare återkräva utlagd ersätt­ning vid skadefall.

Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala har tidigare i skrivelser krävt bäUre beredskap vid Forsmarks kärnkraftverk och krävt all t. ex. mark­ägare och djurinnehavare hålls skadeslösa för de kostnader som en alom­olycka kan medföra. Enligt förbundels uppfattning är en god beredskap och väl genomtänkta och övade aktionsprogram vikliga inslag i strävan all hålla kostnaderna vid en eventuell olycka nere.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför efter hörande av Oskarshamns kommun:

Länsstyrelsen delar uppfattningen all möjligheterna till ersättning ål

dem som lider skada vid en eventuell kärnkraftolycka bör förbättras.


 


Prop. 1981/82:163                                                  113

Redan den penningvärdesförsämring, som ägt rum sedan de nuvarande maximibeloppen fastställdes, motiverar höjning av beloppen. Länsstyrel­sen finner del också angeläget att lagstiftningen på området ändras så att Sverige kan tillträda de reviderade konventionerna.

Av promemorian framgår att den tillgängliga försäkringskapacileten för svensk del torde klara försäkringsbelopp som svarar mot en ansvarighet om ca 500 miljoner kr. Länsstyrelsen vill därför inle yrka på att anläggningsinnehavares ansvarighetsbelopp höjs mera än vad som föreslås i promemorian.

Med anledning av uttalandet på sidan 69 i promemorian att vart och ett av de fyra reaktorområdena i Sverige kommer all utgöra en anläggning i aiomansvarighetslagens mening vill länsstyrelsen fästa uppmärksamheten på att centrallagret för använt bränsle (CLAB) anläggs inom I km avstånd från reaktorn O 1 i Oskarshamnsverket. Då centrallagret och kärnkraftver­ket har skilda ägare/innehavare medför del enligt den föreslagna lagänd­ringen att det blir två anläggningar i aiomansvarighetslagens mening.

Länsstyrelsen har i övrigt inte någon erinran mot de framförda förslagen och tillstyrker föreslagna ändringar av atomansvarighetslagen.

Oskarhamns kommun:

Kommunstyrelsen anser del vara angeläget alt rätlen till ersättning för skadelidande tredje man i samband med drift av atomanläggning har till­fredsställande innehåll och omfattning. Nuvarande ansvarighetsbelopp har varit oförändrade sedan slutet av 1960-talet. De förändringar av penning­värdet som förekommit sedan dess visar klart på behov av antingen om­räkning av ansvarighetsbeloppen med kortare tidsintervaller än vad som hittills varit fallet eller införande av ett syslen med möjlighet till fortlö­pande omräkningar i takt med penningvärdeförändringarna. Kommunsty­relsen hemställer att regler för lösandel av nämnda problem övervägs i samband med nu aktuella ändringar i atomansvarighelslagstiflningen.

Kommunstyrelsen förutsätter att i begreppet alomanläggning i 1 § atom­ansvarighetslagen ingår centrallagret för använt kärnbränsle och alla lager för radioaktiva produkter som finns vid kärnkraftverken saml hantering av sådana produkter. Mot föreslagna nya ersättningsbelopp för de olika ste­gen i ansvarighetssystemet och dess uppbyggnad har kommunstyrelsen intet att erinra. Förslaget att staten påtar sig ett civilrättsligt ansvar utöver vad som krävs enligt föreliggande tilläggskonvention tillstyrkes. Kommun­styrelsen har heller intet att erinra mot att gränsen för statsansvaret sätts till tre miljarder kronor för skador för vilka innehavare av svenska atoman­läggningar är ansvariga.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker förslagen i promemorian. Den anmärker att det torde i praktiken vara omöjligt all begära att anläggnings­innehavaren skall ha ett obegränsat ansvar, bl. a. på grund av försäkrings­marknadens kapacitet. 8   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 163


 


Prop. 1981/82:163                                                  114

Kävlinge kommun, som inte har något att erinra mot förslagen i prome­morian, anser att frågan om det ansvarighetsbelopp som gäller för anlägg­ningsinnehavaren bör prövas på nytt i framtiden.

Länsstyrelsen i Hallands län har inte något alt erinra mot att Sverige tillträder ändringsprotokollet till tilläggskonventionen. Länsstyrelsen no­terar dock att utvidgningarna av begreppet on-site-property, vilket i första hand gynnar en eventueUt skadeståndsberättigad, får anses värdefull. Länsstyrelsen anser det vara av stor vikt att allmänhetens ersätlningsmöj-ligheter ytterligare kan förbättras i händelse av alomolyckor, m. m. Läns­styrelsen anför vidare:

På de skäl som redovisas i promemorian torde det därvid inte längre vara befogal alt inte låta anläggningsinnehavaren bära en betydligt större andel av det ekonomiska ansvaret vid en eventuell olycka. Del bedöms sålunda vara skäligt att höja avgiften i 17 § lagen enligt förslaget. Jämväl införandel av ett statsansvar enligt 31 a § lagen synes välgrundat. Det kan dock ifrågasättas om inte det angivna beloppet bör göras flexibelt med hänsyn till eventuella förändringar av nuvarande penningvärde. Oaktat staten under alla förhållanden torde få tillskjuta medel, om de i lagen föreskrivna maximibeloppen inte skulle förslå, kan en sådan reglering vara av visst värde.

Härutöver vill länsstyrelsen även ifrågasätta om inte förklaringen av "särskilda dragningsrätter" i 31 § andra stycket lagen rent lagtekniskt i stället bör inordnas under 1 §, som innehåller definitioner av vissa begrepp som används i lagen. Det förhållandet att 31 § ej avses träda i kraft, förrän ändringsprotokollet till tiUäggskonventionen träder i kraft torde ej utgöra hinder däremot.

Aktiebolaget ASEA-ATOM

Anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt 17 § uppgår f.n. till 50 mil­joner kronor för varje atomolycka, med möjlighet för regeringen alt i vissa fall fastställa ett lägre ansvarsbelopp, lägst 25 miljoner kronor. Enligt 22 och 23 §§ får försäkringen las så all denna vid varje tidpunkt gäller för anläggningen med ett belopp motsvarande minst 120% av ansvarsbelop­pet. I enlighet härmed har bolaget hos Svenska Atomförsäkringspoolen tecknat ansvarsförsäkring för bolagets bränslefabrik på Finnslätlsområdel i Västerås med försäkringsbeloppet 30 miljoner kronor. Vidare har försäk­ringsavtal tecknats avseende bolagets ansvar för atomskada till följd av atomolycka under transport av alomsubstans med försäkringsbeloppet 30 respektive 60 miljoner beroende på transportens innehåll.

I promemorian föreslås en höjning av anläggningsinnehavarens ansva­righet från 50 till 500 miljoner kronor. Enligt vad bolaget erfarit kommer Svenska Atomförsäkringspoolen att kunna tillgodose motsvarande krav på höjning av ansvarsförsäkringsbeloppen, dvs.  till 600 miljoner kronor.


 


Prop. 1981/82:163                                                                115

Emellertid kommer detta, som även anges i promemorian, all påverka försäkringsbeloppen för korresponderande sakförsäkringar.

Nuvarande möjligheter alt i vissa fall fastställa ett lägre ansvarsbelopp har, utan att skäl härtor angivits i departementspromemorian begränsats till endast alomolycka som uppkommer under transport av obestrålal uran. För delta fall har föreslagits ansvarsbeloppet 100 miljoner kronor mot f. n. 25 miljoner kronor. Finnslättsfabriken kommer däremot enligt förslaget inte längre all omfattas av möjligheten av ett lägre ansvarsbelopp. Det nuvarande ansvarsbeloppet 25 miljoner kronor kommer därigenom att höjas till 500 miljoner kronor. För anläggningen gäller f n. ett sakförsäk­ringsbelopp om 1 200 miljoner kronor, vilket inle är tillräckligt för att läcka anläggningens fulla värde. En höjning av ansvarsbeloppet enligt förslaget kan komma alt leda till en minskning av sakförsäkringsbeloppet för Finn­slättsfabriken pä motsvarande sätt som för kärnkraftverken.

Eftersom verksamheten i Finnslättsfabriken enligt gällande tillstånd en­dast avser obestrålal uran synes rent tekniska skäl tala för att de motiv, som ansetts giltiga för att fastställa ett lägre ansvarsbelopp för transport av obestrålat uran, även skulle vara giltiga för verksamheten i Finnslättsfabri­ken. Bolaget föreslår därför alt 17 § i atomansvarighetslagen utformas så att ansvarigheten för atomolycka i bränslefabriker, som endast bearbetar obestrålal uran, begränsas tiU 100 miljoner kronor.

Forsmarks kraft grupp aktiebolag (FKA):

FKA har hos Svenska Atomförsäkringspoolen tecknat dels ansvarsför­säkring avseende alomanläggningen Forsmark block 1 och 2, dels sakför­säkring. Ansvarförsäkringen gäller med ett försäkringsbelopp om 60 milj. kronor. Såvitt avser sakförsäkringen är beloppet begränsat till - för år 1981 - 2 100 miljoner kronor trots alt anläggningarna har ett väsentligt högre värde. Anledningen till det otillräckliga sakförsäkringsbeloppet är den begränsade - totala — försäkringskapacitet som slår till buds på den svenska och den internationella försäkringsmarknaden. Frågan om höjning av del ansvarbelopp, för vilket anläggningsinnehavaren svarar måste där­för ses i belysning jämväl av den kapacitet som finns på sakförsäkrings-sidan.

Det nuvarande beloppet för anläggningsinnehavarens ansvarighet fast­ställdes vid atomansvarighetslagens tillkomst år 1968 och har sedan dess stått oförändrat. En höjning av beloppet synes därför motiverad, varvid kapaciteten på sakförsäkringssidan dock måste uppmärksammas. Här bör vidare försäkringsfrågornas samband med finansierings- och säkerhets­aspekter uppmärksammas, då det för anläggningsinnehavaren, för att kun­na möjliggöra upptagande av lån, kan vara av största vikt att kärnkraftan­läggningens värde åtminstone till väsentlig del täcks av sakförsäkring. Den i promemorian föreslagna höjningen från 50 till 500 milj. kronor synes -sedd från bl. a. denna synpunkt - ligga på gränsen för vad som kan anses


 


Prop. 1981/82:163                                                                116

tillrådligt. Hur en föreslagen höjning kommer att påverka kapaciteten för sakförsäkringarna är givetvis omöjligt att nu fastslå men i promemorian har angivits att en sänkning av kapaciteten med 250-300 milj. kronor förefaller trolig. Sammanfattningsvis skulle FKA vilja hävda att en något mindre höjning av anläggningsinnehavarens ansvarighet hade varit önskvärd men att den föreslagna höjningen med största tveksamhet ändock må kunna accepteras. Här må också kunna tilläggas att en viss "inflationsvinsl" möjligen kan tänkas uppstå, därest det dröjer med lagens ikraftträdande.

Beträffande sistnämnda fråga - ikraftträdande för de föreslagna änd­ringarna - bör beaktas alt sak- och ansvarsförsäkringar tecknas per kalen­derår. Då såsom ovan angivits en höjning av ansvarsbeloppet kommer att inverka även på sakförsäkringsbeloppen måste såväl ansvars- som sakför­säkringar omförhandlas. Del synes därför vara rationellt att de nya reg­lerna träder i kraft vid ett årsskifte, förslagsvis 1983-01-01,

Oskarshamnsverkets Kraftgrupp Aktiebolag (OKG):

OKG har hos Svenska Atomförsäkringspoolen tecknat dels ansvarsför­säkring avseende alomanläggningen Oskarshamnsverket block 1 och 2, dels sakförsäkring. Ansvarsförsäkringen gäller med ett försäkringsbelopp om 60 milj. kronor. Såvitt avser sakförsäkringen är beloppet begränsat till - för år 1981 - 2 100 milj. kronor trots all anläggningarna har ett väsentligt högre värde. Anledningen till del otillräckliga sakförsäkringsbeloppel är den begränsade - totala - försäkringskapacitet som slår till buds på den svenska och den internationella försäkringsmarknaden. F.-ågan om höjning av det ansvarsbelopp, för vilket anläggningsinnehavaren svarar, måste därför ses i belysning jämväl av den kapacitet som finns på sakförsäkrings­sidan.

Det nuvarande beloppet för anläggningsinnehavarens ansvarighet fast­ställdes vid atomansvarighetslagens tillkomst år 1968 och har sedan dess stått oförändrat. En höjning av beloppet synes därför motiverad, varvid kapaciteten på sakförsäkringssidan dock måste uppmärksammas. Här bör vidare försäkringsfrågornas samband med finansierings- och säkerhets­aspekter uppmärksammas, då det för anläggningsinnehavaren, för att kun­na möjliggöra upptagande av lån, kan vara av största vikt att kärnkraflan-läggningens värde åtminstone till väsentlig del läcks av sakförsäkring. Den i promemorian föreslagna höjningen från 50 till 500 milj. kronor synes sedd från bl. a. denna synpunkt - ligga på gränsen för vad som kan anses tillrådligt. Hur en föreslagen höjning kommer att påverka kapaciteten för sakförsäkringarna är givetvis omöjligt att nu fastslå men i promemorian har angivits att en sänkning av kapaciteten med 250-300 milj. kronor förefaller trolig. Sammanfattningsvis skulle OKG vilja hävda att en något mindre höjning av anläggningsinnehavarens ansvarighet hade varit önskvärd men att den föreslagna höjningen med största tveksamhet ändock må kunna


 


Prop. 1981/82:163                                                  117

accepteras. Här mä också kunna tilläggas alt en viss "inflationsvinst" möjligen kan tänkas uppstå, därest det dröjer med lagens ikraftträdande.

Beträffande sistnämnda fråga — ikraftträdande för de föreslagna änd­ringarna — bör beaktas att sak- och ansvarsförsäkringar tecknas per kalen­derår. Då såsom ovan angivits en höjning av ansvarsbeloppet kommer alt inverka även på sakförsäkringsbeloppen måste såväl ansvars- som sakför­säkringar omförhandlas. Det synes därför vara rationeUt att de nya regler­na träder i kraft vid ett årsskifte, förslagsvis 1983-01-01.

Studsvik energiteknik AB:

STUDSVIK finner i huvudsak inget att invända mot de föreslagna ändringarna i och tilläggen till lagen. Betydelsen av alt i dessa ansvarig­hetsfrågor nå största möjliga internationella harmonisering stod klar redan vid lagens tillkomst och har sedan dess blivit ytterligare betonad.

Bolaget vill här dock la tillfället i akt att framhålla betydelsen av en klar och enhetlig nomenklatur i dessa sammanhang. Lagens 1 § innehåller defi­nitioner av ett antal begrepp, vilka är av central betydelse i den följande lagtexten och för lagens tillämpning. I vissa fall ges begreppen benämning­ar som är specifika för denna lag, i andra fall är benämningarna synonyma med sådana som har vedertagen tekniskl-velenskaplig betydelse. 1 ytterli­gare något fall - t. ex. beträffande "radioaktivt material" - finns lagfästa definitioner i andra lagar.

STUDSVIK vill rekommendera att i samband med översynen av lag­stiftningen på atomenergiområdet nomenklaturen överses och harmoni­seras samt i möjlig mån anslutes till vedertaget tekniskl-vetenskapligt språkbruk. Härigenom skulle många anledningar till missförstånd och lolk-ningssvårigheter undanröjas. Som exempel på oklarheter av detta slag vill bolaget anföra andra satsen i förslagels 2§. Här talas om "... annan anläggning som innehåller radioaktivt material ...". STUDSVIK finner att det för lagen specifika begreppet atomsubstans bättre skulle passa syftet. Tolkar man "radioaktivt material" i fysikalisk mening blir satsen närmast meningslös, tolkar men orden enligt strälskyddslagen leder den till otaliga gränsdragningsproblem.

Bolaget finner för övrigt den tidigare formuleringen av första satsen i 2 § mer ändamålsenlig än förslagets. Det senare lägger onödigtvis alltför stor vikt vid det godtyckligt valda, precisa avståndet 1000 m samt den ord­ningsföljd i vilken tre eller flera anläggningar hos samma ägare kan ha kommit alt uppföras.

Svensk kärnbränsleförsörjning AB (SKBF):

På uppdrag av sina delägare, som omfattar den svenska kärnkraftindus­trin, svarar SKBF för projektering och uppförande av ett cenlrallager för mellanlagring av använt kärnbränsle (CLAB), som är beläget i omedelbar anslutning till Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB:s anläggning för kärn-


 


Prop. 1981/82:163                                                  118

kraftproduktion i Simpevarp. CLAB i färdigt skick, som omfattas av begreppet alomanläggning i atomansvarighetslagen, kommer all ägas och drivas av SKBF, och SKBF kommer således att inlaga ställning av inneha­vare av atomanläggning enligt lagen. SKBF kommer vidare alt ombesörja transporten av använt bränsle destinerat för upparbelning i Frankrike saml transporterna till CLAB. Under projektering i SKBF:s regi är vidare en anläggning för förvaring av låg- och medelaktivt avfall (veaktoravfall).

1 anslutning tiU förslaget i angiven del viU SKBF endast framhålla, all den hantering av radioaktiva ämnen i form av använt kärnbränsle som äger rum i och under transport till och från CLAB respektive som sker med låg-och medelaktivt avfall från nukleär synpunkt väsentligt skiljer sig från förhållandena i en atomreaktor. De grundläggande förutsättningarna för spridning av radioaktivitet vid någon form av olycka är väsensskilda och vid transporter är därjämte att beakta de mycket begränsade kvantiteter som förekommer per transport.

Från risk- och skadesynpunkt föreligger således väsentligt olika förhål­landen vid de olika former av hantering av atomsubstans som förekommer inom kärnkraflindustrin, vartill nu föreliggande förslag icke lar hänsyn genom någon motsvarande differentiering i fråga om ansvarighetsbeloppet.

Svenska atomförsäkringspoolen:

Anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt 17 § uppgår f. n. till 50 milj. kronor för vatje atomolycka, med möjlighet för regeringen alt i vissa fall fastställa ett lägre ansvarsbelopp, lägst 25 milj. kronor. Annan anlägg­ningsinnehavare än staten är skyldig att teckna försäkring för sitt ansvar. Enligt 22 och 23 §§ får försäkringen tas så att denna vid varje tidpunkt gäller för anläggningen med ett belopp motsvarande minst 120% av an­svarsbeloppet. I enlighet härmed har poolen meddelat ansvarsförsäkring förde svenska alomanläggingarna Barsebäck, Forsmark och Oskarshamn med försäkringsbeloppet 60 milj. kronor samt AB Asea-Aloms bränslefa­brik i Finnslätt med försäkringsbeloppet 30 milj. kronor. Vidare har poolen ingått försäkringsavtal med Asea-Atom avseende bolagels ansvar för atomskada till följd av atomolycka under transport av atomsubstans med försäkringsbeloppet 30 resp 60 milj. kronor beroende på transportens innehåU.

För ovannämnda anläggningar liksom för Asea-Aloms transporter har poolen vidare meddelat försäkring mot skada på själva anläggningarna resp. det transporterade bränslet (sakförsäkring). För de tre kärnkraftver­ken är sakförsäkringsbeloppet begränsat till f. n. 2 100 milj. kronor oaktat anläggningarna har ett högre värde. Anläggningarna är återförsäkrade ge­nom ett 20-tal utländska atomförsäkringspooler. Anledningen till det otUl­räckliga sakförsäkringsbeloppet är den begränsade försäkringskapacilel som står till buds på den svenska och den internationella försäkringsmark­naden. Kapaciteten ökar dock år för år, och för nästkommande år räknar


 


Prop. 1981/82:163                                                  119

poolen med att uppnå en kapacitet av ca 2500 milj. kronor per kärnkraft­verk.

En och samma skadehändelse kan naturligtvis ge upphov till skada såväl på tredje man som på själva anläggingen. Vid bedömning av den kapacitet som resp. alomförsäkringspool kan ställa till förfogande för en anläggning räknar man därför i regel med ett gemensamt belopp för ansvars- och sakförsäkringarna. Detta leder tiU att ju större kapacitet som fordras för ansvarsförsäkringen, desto mindre kapacitet slår till förfogande för sakför­säkringen och vice versa.

I promemorian föreslås en höjning av anläggningsinnehavarens ansva­righet från 50 tiU 500 milj. kronor. Poolen räknar med att kunna tillgodose motsvarande krav på höjning av ansvarsförsäkringsbeloppen, dvs. till 600 milj. kronor. Emellertid kommer delta, av skäl som ovan anförts, att påverka försäkringsbeloppen för sakförsäkringarna. Exakt hur stor denna påverkan kan komma att bli är omöjligt att förutse, men i promemorian antagen minskning med 250—300 milj. kronor förefaller vara en rimlig bedömning.

Möjligheten att i vissa fall faststäUa ett lägre ansvarsbelopp har i försla­get begränsats till atomolycka som uppkommer under transport av obe­strålat uran. För detta fall har föreslagils ansvarsbeloppet 100 milj. kronor mot f.n. 25 mjlj. kronor. Finnslättsanläggningen kommer enligt förslaget inte längre att omfattas av möjligheten av ett lägre ansvarsbelopp. Det nuvarande ansvarsbeloppet 25 milj. kronor kommer därigenom att höjas till 500 milj. kronor. För anläggningen gäller f. n. ett sakförsäkringsbelopp om 1 200 milj. kronor. En höjning av ansvarsbeloppet enligt förslaget kan komma att påverka sakförsäkringsbeloppel för anläggningen.

Den egendom som f- "• enligt 12 § är undantagen från aiomansvarighets­lagens ersättningsregler, s. k. on-site-properly, utvidgas genom förslaget till att omfatta även annan atomanläggning inom samma område, oberoen­de av ägare, däri inbegripet sådan anläggning under uppförande. Poolen vill peka på det ökade behov av sakförsäkringsskydd mot atomskada, som därigenom kan uppkomma för berörda anläggningar. Detta behov torde få tillgodoses genom särskild sakförsäkring inom ramen för vad som är möj­ligt med hänsyn till kapaciletsbegränsningen.

I frågan om tidpunkt för de nya reglernas ikraftträdande vill poolen framhålla följande.

Sak- och ansvarsförsäkringarna för Barsebäck, Forsmark och Oskars­hamn tecknas per kalenderår och förnyas således den 1 januari varje år. Som ovan framhållits kommer den föreslagna höjningen av ansvarsförsäk­ringsbeloppen att påverka även sakförsäkringarna för samma anläggning­ar. Såväl ansvars- som sakförsäkringarna måste således omförhandlas vad gäller bl. a. försäkringsbeloppen från den tidpunkt de nya reglerna träder ikraft. Med hänsyn till ålerförsäkringarna är det förenat med svårigheter att genomföra detta under ett löpande försäkringsår. Poolen vill därför


 


Prop. 1981/82:163                                                  120

framhålla som önskvärt att de nya reglerna träder i kraft vid ett årsskifte, vilket med hänsyn till tidplanen för lagstiftningsarbetet borde kunna inne­bära ett ikraftträdande den 1 januari 1983.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sjöassuradörernas förening instämmer i vad som har anförts i Svenska alomförsäkringspoolens yttran­de.

Sveriges advokatsamfund anser att lagförslaget är väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Samfundet anför vidare:

Samfundet har ingen erinran mot att anläggningsinnehavarens civilrälts-hga ansvarighet även i fortsättningen begränsas till ett visst belopp för varje atomolycka. Redan med hänsyn till den penningvärdesförsämring som skett sedan slutet på 1960-lalet är det rimligt, all de 1968 senast fastställda beloppsgränserna uppräknas. Tilläggskonvenlionens ikraftträ­dande år 1974 samt 1981 års ändringsprotokoll gör en höjning av beloppen ofrånkomlig.

Samfundet har ingen erinran mot förslaget om höjning i 17§ av nämnda ansvarighetsbelopp för anläggningsinnehavaren från 50 miljoner kronor till 500 miljoner kronor per atomolycka, vilket i fall av transport av obestrålal uran skall kunna nedsättas till lägst 100 miljoner kronor (förut lägst 25 miljoner kronor).

I samband med sitt 1966 avgivna remissyttrande erinrade samfundet om sitt tidigare ställningstagande (se TSA 1962 sid. 618) till förmån för en fördubbling av det till 500000 kronor bestämda ansvarighetsbeloppet vid dödsfall eller personskada. Samfundet, som med viss tvekan godtog att beloppsgränsen även efter 1966 låg kvar på 500000 kronor, ser med till­fredsställelse all den särskilda begränsningen till ett visst belopp vid döds­fall eller personskada nu föreslås upphävd.

Med hänsyn till 1981 års ändringsprotokoll föreslås den i 31 § angivna övre gränsen för statsansvaret enligt tiUäggskonventionen höjd från 120 miljoner betalningsenhelener till 300 miljoner särskilda dragningsrätter (motsvarande c:a 1,7 miljarder kronor). Samfundet delar den uppfattning som kommer till uttryck i promemorian att svenska staten bör ikläda sig ett extra ansvar för svenska atomanläggningar utöver tilläggskonventionens nämnda maximibelopp och alt övre gränsen för del extra statsansvaret i enlighet med 31 a § lämpligen bör sättas till tre miljarder kronor (vari ingår ersättningen enligt första, andra och tredje stegen).

Slutligen önskar samfundet uttala sin tillfredsställelse över utvidgningen och preciseringen av begreppet "on-site-property" (12§), varigenom ska­delidande tredje man tillförsäkras ökal skydd i anläggningsinnehavarens ansvarsförsäkring.

Sydkrafi:

Sydkraft anser det angeläget att ersättningsbeloppen i 1968 års atoman­svarighetslag snarast anpassas till del penningvärde som råder i dag.


 


Prop. 1981/82:163                                                  121

Anläggningsinnehavarnas ansvarighet är i dag begränsad till 50 miljoner kronor per olycka. Det föreslås nu att denna ansvarighet höjes till 500 miljoner kronor, dvs. att en försäkring på 600 miljoner kronor i realiteten måste tecknas. En höjning i denna storleksordning måste, som även påpe­kas i promemorian, påverka kapaciteten för försäkring av skada på själva anläggningen. Beloppet 250-300 miljoner kronor har nämnts och med tanke på att världskapadlelen för sakförsäkringen i dag uppgår till 2,1 miljarder kronor per kärnkraftverk, är påverkan av försäkringskapacileten allvariig ur belåningssynpunkt. Vidare må påpekas att anläggningsinneha­varens ansvar enligt lagförslaget, bortsett från statens nypåtagna ansvar enligt "fjärde stegel", procentuellt ökas med 1000% jämfört med ca 150 för staten och ca 260 för konvenlionsstaterna. Sydkraft förordar all den föreslagna höjningen av anläggningsinnehavarens ansvar genomföres steg­vis i takt med all försäkringskapacileten ökar. Härför talar även den föreslagna utvidgningen av on-site-properly-begreppel. Den föreslagna ut­vidgningen härav kommer att medföra ett ökal behov av försäkringsskydd med ty ökade försäkringskostnader. Vidare kommer de höjda ansvarsbe­loppen för transportförsäkringar all medföra ökade försäkringskostnader.

Enligt atomansvarighetslagen är staten som anläggningsinnehavare be­friad från att teckna i nämnda lag föreskrivna försäkringar. Sydkraft vill ifrågasätta om det längre, vad gäller landels kärnkraftverk, finns anledning att i atomansvarighetslagen uppställa olika bestämmelser beträffande för­säkringsskyldigheten beroende på ägare.

9    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 163


 


Prop. 1981/82:163


122


Bilaga 5

Det remitterade förslaget

Förslag till

Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45)

Härigenom förordnas i fråga om atomansvarighetslagen (1968:45)'

dels att 41 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 4, 10, 19, 21, 22, 25, 27, 36 och 39 §§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att 1, 2, 9, 12, 17, 30-35 och 37 §§ skall ha följande lyddse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 31 a §, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1


I denna lag förstås med

atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat klyv­bart material som Konungen anger;

radioaktiv produkt: annat ra­dioaktivt material än atombränsle samt radioaktivt avfall, om materi­alet eller avfallet bildats vid fram­ställning eller användning av atom­bränsle eller blivit radioaktivt ge­nom bestrålning i samband med så­dan framställning eller användning;

atomsubstans: dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioakliv pro­dukt med undantag av radioiso­toper, som användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt än­damål;

atomreaktor: anordning som in­nehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atom­kärnor i en självunderhållande ked­jereaktion kan uppkomma i anord­ningen utan tillskott av neutroner från annan källa;


I denna lag förslås med

atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat klyv­bart material som regeringen anger;

radioaktiv produkt: annat ra­dioaktivt material än atombränsle saml radioaktivt avfall, om materi­alet eller avfallet bildals vid fram­ställning eller användning av atom­bränsle eller blivit radioaktivt ge­nom bestrålning i samband med så­dan framställning eller användning;

atomsubstans: dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiv pro­dukt med undantag av radioiso­toper, som användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt, medicinskt eller vetenskapligt än­damål eller för undervisningsända­mål;

atomreaktor: anordning som in­nehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atom­kärnor i en självunderhållande ked­jereaktion kan uppkomma i anord­ningen utan tillskott av neutroner från annan källa;


Senaste lydelse av 3 § 1974:249.


 


Prop. 1981/82:163


123


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


atomanläggning: atomreaklor med undantag av atomreaktor som infogals i fartyg eller annat trans­portmedel och där användes eller är avsedd att användas som kraft­källa; fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans; fabrik för separation av isotoper i atom­bränsle; fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle; anläggning för förvaring av atomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan an­läggning, som Konungen bestäm­mer, i vilken finnes alombränsle el­ler radioaktiv produkt;

anläggningsstat: för varje atom­anläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen lig­ger eller, om anläggningen icke lig­ger inom någon stats område, den konventionsstat som driver eller har godkänt anläggningen;

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som med tillstånd enligt atomener­gilagen den 1 juni 1956 (nr 306) eller i övrigt driver eller innehar anlägg­ningen och i fråga om anläggning utom riket den som enligt lagen i anläggningsslalen är att anse som anläggningens innehavare;

atomskada: dels skada som orsa­kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv pro­dukt eller av radioaktiva egenska­per i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strål­ning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle el­ler radioaktiv produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur­sprung som orsakar atomskada;

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konven­tionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse


atomanläggning: atomreaklor med undanlag av atomreaklor som infogals i fartyg eller annat trans­portmedel och där användes eller är avsedd att användas som kraft­källa; fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans; fabrik för separation av isotoper i alom­bränsle; fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle; anläggning för förvaring av alomsubstans, om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan an­läggning, som regeringen bestäm­mer, i vilken finnes alombränsle el­ler radioaktiv produkt;

anläggningsstat: för varje alom­anläggning den konventionsstal inom vars område anläggningen lig­ger eller, om anläggningen icke lig­ger inom någon stats område, den konventionsstal som driver eller har godkänt anläggningen;

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som med tillstånd enligt alomener-gilagen (1956:306) eller i övrigt driver eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning utom ri­ket den som enligt lagen i anlägg­ningsstaten är att anse som anlägg­ningens innehavare;

atomskada: dels skada som orsa­kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioakliv pro­dukt eller av radioaktiva egenska­per i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strål­ning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle el­ler radioaktiv produkt;

atomolycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur­sprung som orsakar atomskada;

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konven­tionen om skadeståndsansvar pä atomenergins område i dess lydelse


 


Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

enligt det i Paris den 28januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet;

tilläggskonventionen: den i Brys­sel den 31 januari 1963 avslutade och genom det i Paris den 28 janua­ri 1964 avslutade tilläggsprotokol­let reviderade tilläggskonventionen till Pariskonventionen:

konventionsstat: stat som lillträtt Pariskonventionen.

Konungen kan förordna, att från lagens tillämpning skall undantagas atomanläggning, atombränsle eller radioaktiv produkt, om den risk som är förbunden med anläggning­en, bränslet eller produkten är ringa.


124

Föreslagen lydelse

enligt det i Paris den 28 januari 1964
avslutade tilläggsprotokollet eller
nämnda konvention i dess lydelse
enligt detta protokoll och det i Pa­
ris den
                1981 avslutade
ändringsprotokollet:

tilläggskonventionen: den i Brys­sel den 31 januari 1963 avslutade tilläggskonventionen till Pariskon­ventionen (' den lydelse som nämnda tilläggskonvention har fått genom det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tUläggsprotokollet och det, likaledes i Paris, den 1981 avslutade änd­ringsprotokollet;

konventionsstat: stal som tillträtt Pariskonventionen.

Regeringen kan förordna, att från lagens tillämpning skall undan­tagas alomanläggning, alombränsle eller radioaktiv produkt, om den risk som är förbunden med anlägg­ningen, bränslet eller produkten är ringa.


2 §


Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan beträf­fande atomanläggningar i Sverige förordna, att två eller flera anlägg­ningar som är i samma innehavares hand och ligger i varandras ome­delbara närhet skall vid tillämp­ningen av denna lag behandlas som en anläggning.


Ligger två eller fiera atoman­läggningar som har samma inneha­vare i närheten av varandra, skall den av anläggningarna som har uppförts först och den eller de som befinner sig inom en radie av 1000 meter från den första anläggningen vid tillämpningen av denna lag till­sammans behandlas som en atom­anläggning. Om i ett sådant fall en annan anläggning som innehåUer radioaktivt material ligger inom nämnda radie, skall den anlägg­ningen och atomanläggningarna tiUsammans betraktas som en an­läggning, om de har samma inne­havare. Vad som nu har sagts gäl­ler bara beträffande anläggningar i Sverige.


9 §


Har atomskada i annat fall än som avses i 5-8 §§ orsakats av atomsubstans,   vilken   kom   från


Har atomskada i annat fall än som avses i 5-8 §§ orsakats av atomsubstans,   vilken   kom   från


 


Prop. 1981/82:163


125


 


Nuvarande lydelse

alomanläggning i Sverige eller i an­nan konventionsstal eller vilken före alomolyckan varit under trans­port som avses i 7 §, åvilar ansva­righeten för skadan den anlägg­ningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin be­sittning eller, om substansen då icke var i någon anläggningsinneha­vares besittning, den anläggningsin­nehavare som senast haft substan­sen i sin besittning. Om atomsub­stansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anläggningsinneha­vares besittning, åvilar dock an­svarigheten den anläggningsinneha­vare som när transporten upphörde var ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av atomolycka under transporten.


Föreslagen lydelse

atomanläggning i Sverige eller i an­nan konventionsslat eller vilken före atomolyckan varit under trans­port som avses i 7§, åvilar ansva­righeten för skadan den anlägg­ningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin be­sittning. Var substansen då icke i någon anläggningsinnehavares be­sittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Har en anläggningsinnehavare ge­nom skriftligt avtal övertagit an­svarigheten för sådan atomskada, åvilar ansvarigheten denne. Om atomsubstansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anlägga ningsinnehavares besittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinne­havare som när transporten upp­hörde var ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av alomolycka under transporten.


12 §


Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för skada på anläggningen eller på egendom som vid tiden för atomolyckan fanns inom anläggningens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna.

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för

/. skada på atomanläggningen eller på annan atomanläggning inom samma område, däri inbegri­pet annan atomanläggning under uppförande.

2. skada på egendom som vid li­den för atomolyckan fanns inom detta område och användes eller var avsedd alt användas i förbindel­se med en sådan anläggning inom området.

Är innehavare av alomanläggning i annan konventionsstal ansvarig i anledning av atomolycka som inträffat under transport av atomsubstans, avgöres enligt anläggningsslatens lag, om ersättning skall utgå för skada på transportmedlet.

Angående ansvarighet för skada som avses i första eller andra stycket enligt andra skadeståndsregler än som innefattas i denna lag meddelas bestämmelser i 14 § andra stycket.

17 §


För innehavare av atomanlägg­ning i Sverige är ansvarigheten en-


För innehavare av alomanlägg­ning i Sverige är ansvarigheten en-


 


Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse.

ligt denna lag begränsad till femtio miljoner kronor för varje atom­olycka. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan, med hänsyn till anläggningens stor­lek eller art, omfattningen av trans­port eUer annan omständighet, fastställa ett lägre belopp, dock ej under tjugofem miljoner kronor. För innehavare av atomanläggning utom riket bestämmes ansvarig­hetsbeloppet enligt anläggningssta­tens lag. I fråga om atomolycka som inträffar under transport av atomsubstans avser anläggningsin­nehavarens ansvarighet enligt den­na lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt belopp än tjugo­fem miljoner kronor.

Ersättning i anledning av döds­fall eller personskada ar för varje dödad eller skadad person begrän­sad till en miljon kronor.

De belopp som anges i första och andra styckena innefattar icke rän­ta eller ersättning för rättegångs­kostnad.


126

Föreslagen lydelse

ligt denna lag begränsad till 500 mil­joner kronor för varje alomolycka. Såvitt gäller anläggning enbart för framställning, behandUng eller för­varing av obestrålat uran är an­svarigheten dock begränsad till 100 miljoner kronor för varje olycka. Detsamma gäller i fråga om atom­olyckor som uppkommer under transport av sådant uran. För inne­havare av atomanläggning utom ri­ket bestämmes ansvarighetsbelop­pet enligt anläggningsstatens lag. I fråga om atomolycka som inträffar under transport av alomsubstans avser anläggningsinnehavarens an­svarighet enligt denna lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt belopp än 100 miljoner kronor.

De belopp som anges i första stycket innefattar icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.


30 §


Ersättning av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de grunder som anges i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § andra stvcket.

Ersättning av statsmedel enligt 29 § bestämmes enligt de grunder som anges i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § andra oc/i tred­je styckena.

Bestämmelserna i 15 § första stycket första punkten och tredje stycket om rätt till återkräv mot innehavare av alomanläggning äger motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten kräva åter vad som utgivits i anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmedel utgår enligt 29 §.

31  §


Del sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolycka, dels enligt 5-21 §§ saml 29 och 30 §§ av inneha­vare av atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tiUäggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvaran­de etthundratjugo miljoner / det eu-


Del sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolycka, dels enligt 5-21 §§ samt 29 och 30 §§ av inneha­vare av atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvaran­de  300   miljoner  särskilda   drag-


 


Prop. 1981/82:163                                                                127

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

ningsrätter. I beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rätte­gångskostnad.

ropeiska monetära avtalet den 5 augusti 1955 avsedda betalnings­enheter sådana dessa enligt artikel 24 i avtalet var bestämda den 29juli 1960.1 beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskost­nad.

Med uttrycket "särskUda drag­ningsrätter" avses de av Interna­tionella valutafonden använda sär­skilda dragningsrätterna. Förs ta­lan om ersättning, skall omräkning från särskilda dragningsrätter till svenskt mynt göras efter kursen den dag då atomolyckan inträf­fade, om ej för en viss olycka en annan dag fastställs genom över­enskommelse mellan de stater som tillträtt tilläggskonventionen. Vid omräkning till svenskt mynt skall kronans värde beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som In­ternationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Om det belopp som med tillämpning av första stycket står till förfogande för gotlgörelse av statsmedel enligt 29 och 30 §§ icke förslår till ersättning för skadorna, nedsättes ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i 19 § andra stycket äger motsvarande tillämpning.

31 a §

Avilar ansvarighet för en atom­skada innehavare av atomanlägg­ning här i riket och förslår det sam­manlagda beloppet av de ersätt­ningar som skall utges enligt 17 § första stycket och 18 § första stycket samt av statsmedel enligt 29-31 §§ eller annars enligt till-läggskonventionen icke till full er­sättning för uppkommen skada, utges ytterligare ersättning av statsmedel för skada som har upp­kommit

a)   här i riket,

b)   (' Danmark, Finland eller Norge,

c)    annars ombord på ett fartyg eller  ett  luftfartyg  som   är  regi-


 


Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


128


strerat i Sverige.  Danmark,  Fin­land eller Norge, eUer

d) på annat ställe, om skadan har tUlfogats svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Ersättning enligt första stycket utgår också för skada i annan stat som har tillträtt tilläggskonven­tionen i samma mån som ersättning i denna stat skulle utgå för atom­skada som uppkommer i Sverige.

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som .skall utges i följd av en atomolycka, dels enligt 5—21 §§ och 29-31 §§ av inneha­vare av atomanläggning och sta­ten, dels enligt sådant avlal som avses i artikel 15 i tilläggskonven­tionen, dels av staten enligt första och andra styckena, är begränsat till tre miljarder kronor. I beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Ifråga om ersättning enligt förs­ta och andra styckena har 30 § motsvarande tillämpning.

Om det belopp som med tillämp­ning av tredje stycket står till förfo­gande för gotlgörelse av statsme­del icke förslår till ersättning för skadorna, nedsätts ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i 19 § andra stycket äger motsvaran­de tillämpning.

32 § Har atomskada, som uppkommit i Sverige i följd av alomolycka för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig, yp­pats först efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört enligt 21 § andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventions-stals lag men inom trettio år från dagen för olyckan, utges ersättning av staten. Också för skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphört utges ersättning av staten, om den skadelidande visseriigen underiålil all inom föreskriven lid väcka talan eller företaga annan preskriptionsavbry­tande åtgärd men haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.

Har skadestånd nedsatts enligt Har skadestånd nedsatts enligt
19 § första stycket och, i förekom-
19 § första stycket och, i förekom­
mande fall, 31 § andra stycket eller
mande fall, 31 § tredje stycket och
enligt motsvarande bestämmelser i
31 a § femte stycket eller enligt
annan konventionsslals lag,  ned-
motsvarande bestämmelser i annan


 


Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

sättes ersättningen av statsmedel enligt denna paragraf i samma mån. Ersättningsskyldigheten bestäm­mes i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. An­språk på ersättning skall vid även­tyr av talans förlust anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos myndighet som Konungen be­stämmer.

Konungen kan förordna, att er­sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom­mit utom Sverige.


129

Föreslagen lydelse'

konvenlionsslats lag, nedsättes er­sättningen av statsmedel enligt den­na paragraf i samma mån. Ersätt­ningsskyldigheten bestämmes i öv­rigt som om anläggningens inneha­vare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall vid äventyr av ta­lans förlust anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos myn­dighet som regeringen bestämmer. Regeringen kan förordna, att er­sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom­mit utom Sverige.


33 §


Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första stycket eller motsvaran­de bestämmelse i annan konven­tionsslals lag icke förslår till full er­sättning för här i riket uppkommen skada och ersättning av statsmedel ej utgår enligt 29 § eller i övrigt en­ligt tiUäggskonventionen, beredes gotlgörelse av statsmedel enligt grunder som faslslälles av Konung­en och riksdagen. Sådan gotlgörel­se lämnas i här avsedda fall även i tillägg till ersättning som utges en­ligt 32 § för här i riket uppkommen skada, om sådan ersättning ned­satts enligt 32 § andra stycket förs­ta punkten. Gotlgörelse som nu nämnts lämnas för här i riket upp-kotnmen skada även i fall då på grund av förordnande enligt 19 § andra stycket ersättning från an­läggningsinnehavaren tills vidare utgår endast med viss kvotdel och ersättning av statsmedel ej utgår enligt tilläggskonventionen.


Om del ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 § första stycket eller 18 § första stycket eller motsvaran­de bestämmelse i annan konven­lionsslats lag och ersättning av statsmedel som utges enligt 29— 31 §§ eller i övrigt enligt tilläggs-konventionen samt enligt 31 a § icke förslår till full ersättning för uppkommen skada, beredes gotl­görelse av statsmedel enligt grun­der som fastställes / särskild lag. Sådan gotlgörelse lämnas i här av­sedda fall även i tillägg till ersätt­ning som utges enligt 32 § för här i riket uppkommen skada, om sådan ersättning nedsatts enligt 32 § and­ra stycket första punkten. Gotlgö­relse som nu nämnts lämnas även i fall då på grund av förordnande en­ligt 19 § andra stycket, 31 § tredje stycket andra punkten eller 31 a § femte stycket andra punkten ersätt­ning tills vidare utgår endast med viss kvotdel.


34 §


Ersättning enligt 28, 29 eller 33 § utgår ej i anledning av atomolycka som avses i 11 § andra stycket.


Ersättning enligt 28, 29,31 a eller 33 § utgår ej i anledning av alom­olycka som avses i 11 § andra stycket.


 


Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


130


35 §

Belopp som utgivits enligt 28 § får staten kräva åter endast av atoman­läggningens innehavare, dennes försäkringsgivare och den mot vilken an­läggningens innehavare har ålerkravsrätt enligt 20 §.


För belopp som utgivits enligt 29 eller 33 § med anledning av att för­ordnande meddelats enligt 19 § andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin­nehavaren som kan tillkomma den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit enligt 29-31 §§ eller som eljest utgivits enligt lill-läggskonventionens bestämmelser i anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansva­rig enligt annan konvenlionsslats lag, eller som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåt­ligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgivit en­ligt 32 §.


För belopp som utgivits enligt 29, 31 a eller 33 § med anledning av att förordnande meddelats enligt 19 § andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin­nehavaren som kan tiUkomma den skadelidande. I övrigt kan belopp, som staten utgivit enligt 29-31 och 31 a §§ eller som eljest utgivits en­ligt tilläggskonvenlionens bestäm­melser i anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar innehava­re av alomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan konventions­stats lag, eller som staten utgivit enligt 33 §, krävas åter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgi­vit enligt 32 §.


37 §


Talan i mål, som enligt 36 § får upptagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28, 29, 32 eller 33 § väckes vid rätten i den ort där atomolyckan inträffade. Är två el­ler flera domstolar behöriga, väc­kes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms rådhusrätt.


Talan i mål, som enligt 36 § får upptagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28, 29, 31 a, 32 eller 33 § väckes vid rätlen i den ort där atomolyckan inträffade. Är två el­ler flera domstolar behöriga, väc­kes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms tingsrätt.


Denna lag träder i kraft såvitt avser I, 12 och 31 §§ den dag regeringen
bestämmer och i övrigt den .


 


Prop. 1981/82:163                                                  131

Utdrag
LAGRÅDET
                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-12-30

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet den 22 december 1981 tillhandakommet utdrag av proto­koll vid regeringssammanträde den 26 november 1981 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartemenlet Petri beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i atomansvarig­hetslagen (1968:45).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Måns Ja­cobsson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Som anförs i remissprotokollel bör den nu gällande fullmaktsbestämmel­sen i 2 §, vari saklig ändring är påkallad, ges en utformning som är förenlig med den nya regeringsformen.

Bestämmelsen i paragrafens första mening är visseriigen klar till innehål­
let men kan vid sin tillämpning i vissa situationer leda till ganska överras­
kande och till synes godtyckliga resultat, t. ex. om intill en senare uppförd
anläggning ännu en anläggning förläggs omedelbart utanför 1 000-melersra-
dien eller om den först uppförda anläggningen nedläggs eller övergår till
annan ägare. Emellertid är regeln tydligen väl anpassad till de nuvarande
faktiska förhållandena, och del synes svårt att åstadkomma en bestämmel­
se som är helt tillfredsställande i varje situation. Första meningen får
därför godtas. Vad andra meningen angår, torde dess innebörd bättre
framgå om uttrycket "en annan anläggning som innehåller" utbyts mot
"en anläggning som utan att vara atomanläggning innehåller       " etc.

12 §

Första stycket punkt 1 i paragrafens föreslagna lydelse föreskriver att från ansvaret skall undantas annan alomanläggning "inom samma områ­de". Vad som avses härmed är oklart. Som framgår av speciaimotivering­en är inte avsikten att anläggningsområdet här skall bestämmas med sam­ma metod som enligt 2 §. För att förebygga missförstånd synes man lämpligen böra utbyta orden "inom samma område" mot "i dess omedel­bara närhet". 1 så fall bör punkt 2 i stället få följande avfattning: "2. skada på egendom som vid tiden för atomolyckan fanns inom anläggningsområ­det och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med en atomanläggning inom området."


 


Prop. 1981/82:163                                                  132

31 §

Enligt paragrafens tredje stycke, som inte fått ändrad lydelse enligt förslaget, hänvisas till första stycket när det gäller del belopp som skall slå till förfogande för gotlgörelse av statsmedel enligt 29 och 30 §§. Emellertid kan också det nya andra stycket anses ha betydelse för beräkningen av detta belopp, i varje fall om genom överenskommelse det bestäms all omräkning skall ske efter kursen annan dag än den då atomolyckan inträf­fade. I tredje stycket bör därför orden "första stycket" utbytas mot "första pch andra styckena".


 


Prop. 1981/82:163                                                               133

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-11

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, An­dersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45)

Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om änd­ring i atomansvarighetslagen (1968:45).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har i princip godtagit del remitterade förslaget men har föror­dat vissa ändringar. Mot dessa har jag ingen erinran. De ändringar som lagrådet har föreslagit i 2, 12 och 31 §§ bör enligt min uppfattning godtas. I anledning av vad lagrådet har anfört i fråga om metoden för alt bestämma begreppet anläggningsområde i 12 § vill jag erinra om vad som uttalas i remissprotokollel om alt ledning ofta kan erhållas i de geografiska avgräns­ningar som görs i de lillståndsbeslut som ligger till grund för anläggningens drift. Den av lagrådet föreslagna ändringen av lagtexten medför inte någon ändring i delta hänseende. I övrigt föranleder lagrådets yttrande inte något uttalande från min sida.

Vissa smärre redaktionella justeringar har gjorts i 2 och 9 §§.

OECD:s beslut bör avvaktas

Den svenska lagstiftningen rörande alomansvarighet bygger som har nämnts i remissprotokollel på två internationella konventioner, 1960 års Pariskonvention och 1963 års tilläggskonvenlion. De nu föreslagna lagänd­ringarna föranleds bl. a. av alt dessa konventioner nyligen har reviderats (se de vid remissprotokollel såsom bilagorna I och 2 fogade ändringsproto­kollen). 1 remissprotokollet anfördes att enighet rådde mellan konventions­staterna rörande ändringsprotokollens sakliga innehåll men att OECD:s råd ännu inle hade antagit protokollen. Detta berodde på att oenighet

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 26 november 1981.


 


Prop. 1981/82:163                                                  134

rådde mellan vissa konventionsslaler i fråga om vilka språk som skall äga vitsord vid tolkningslvister. Konventionerna har nämligen upprättats på sex språk: engelska, franska, italienska, holländska, tyska och spanska. Trots upprepade försök att få till stånd en kompromisslösning kvarstår emellertid motsättningarna i denna fråga. Förhandlingar pågår dock med sikte på att försöka lösa tvistefrågan under våren 1982. För all ändringarna i den svenska lagstiftningen inte onödigt skall fördröjas bör proposition avges till riksdagen redan nu. Jag räknar emellertid med att riksdagen inle avslutar utskottsbehandlingen och tar ställning till propositionen förrän OECD:s råd har anlagh ändringsprotokollen.

Ikraftträdande

I remissprotokollet anfördes att det inle var möjligt alt ta ställning till tidpunkten för ikraftträdandet av den nya lagstiftningen förrän ändrings­protokollen har antagils av OECD:s råd och att vid ställningstagandet hänsyn skulle las till vissa remissinstansers önskemål om all bestämmel­serna av försäkringstekniska skäl sätts i kraft vid ett årsskifte. I den situation som nu föreligger föreslås mot bakgrund av uttalandet i remiss­protokollet att lagstiftningen sätts i kraft den 1 januari 1983 i de delar som inte är knutna till konvenlionsregleringen på sådant sätt alt del inte är folkrättsligt möjligt alt sätta ändringarna i kraft innan protokollen blivit bindande för Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels anta det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna änd­ringar, dels godkänna

1.   ändringsprotokollet till konventionen den 29 juli 1960 om skade­ståndsansvar på atomenergins område, och

2.   ändringsprotokollet till konventionen den 31 januari 1963 utgö­rande tillägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om skade­ståndsansvar på atomenergins område.

Ärendet bör behandlas först sedan de nämnda ändringsprotokollen har anlagils av OECD:s råd.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.


 


Prop. 1981/82:163                                                  135

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll........................      1

Lagförslag ......................................................... .... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1981-11-26         II

1   Inledning  ...................................................... .. 11

2   Gällande ordning  ............................................    13

 

2.1    Det internationeUa konventionsarbetet............    13

2.2    Huvuddragen av Pariskonventionen och tiUäggskonventionen        14

 

2.2.1    Pariskonventionen ................................    14

2.2.2    Tilläggskonventionen..............................    17

2.3 Gällande svensk rätt.................................... .. 19

3................................................................... 1981 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och tilläggskon­
ventionen ......................................................
   25

3.1    Ändringsprotokollet till Pariskonventionen ........ .. 25

3.2    Ändringsprotokollet till tiUäggskonventionen  ....    32

 

4   Sammanfattning av departementspromemorian......    34

5   Frågan om Sveriges tillträde till 1981 års ändringsprotokoll                35

Föredraganden

6 Allmän motivering till den föreslagna lagstiftningen     37

6.1................................................................ Höjningen av anläggningsinnehavarens ansvarighet        37

Gällande ordning..........................................    37

Promemorian...............................................    38

Föredraganden   ......................................... .. 43

6.2................................................................ Statsansvaret enligt tilläggskonventionen                 47

Föredraganden   .........................................    47

6.3........................................................... Fråga om införande av statsansvar utöver tilläggskonvenlio­
nens maximibelopp.......................................
.. 48

Promemorian............................................... .. 48

Föredraganden   ......................................... .. 49

6.4................................................................ Ersättning efter särskilt riksdagsbeslut            50

Gällande ordning..........................................    50

Promemorian...............................................    50

Föredraganden   ......................................... .. 51

6.5.......... Lagleknisk anpassning till ändringsprotokollen och regerings­
formen ....    ..............................................
.. 51

Promemorian............................................... .. 51

Föredraganden   ......................................... .. 52

7   Upprättat lagförslag..........................................    53

8   Specialmotivering.............................................    53

9 Hemställan   ...................................................    68

10 Beslut........................................................... .. 68

BUagor

Bilaga 1 Ändringsprotokoll till konventionen den 29 juli 1960 om
skadeståndsansvar på atomenergins område i dess ly­
delse enligt tilläggsprotokoU den 28 januari 1964       
          69

Bilaga 2 Ändringsprotokoll till konventionen den 31 januari 1963 utgörande tillägg till Pariskonventionen den 29 juh 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess

lydelse enligt tilläggsprotokoll den 28 januari 1964    ....        87


 


Prop. 1981/82:163                                                 136

Bilaga 3        Det i promemorian framlagda lagförslaget              102

Bilaga 4        Sammanställning av remissyttranden     . Ill

BUaga 5        Det remitterade förslaget   ................ . 122

Utdrag av lagrådets protokoll 1981-12-30   ............. 131

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1982-03-11                   133

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982