Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:119

Regeringens proposition 1981/82:119

om ändnng i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja;

beslutad den 4 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ärenden enligt lagen (1975:1083) om uppgifts­skyldighet rörande mottagande av olja, vilka f.n. handläggs av statens industriverk, från och med den 1 juli 1982 skall handläggas av sjöfartsver­ket.

1 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 119


 


Prop. 1981/82:119                                                              2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet

rörande mottagande av olja

Härigenom föreskrivs att i 2, 4, 5 och 7 §§ lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja orden "statens industriverk" skall bytas ut mot "sjöfartsverket".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. I fråga om uppgiftsskyldighet rörande olja som har mottagits före den 1 januari 1982 gäller dock äldre bestämmelser.


 


Prop. 1981/82:119                                                                  3

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-04

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Dahlgren, Åsling, Wirtén, Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ändring i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja

År 1969 avslutades en internationell konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (ansvarighetskonventionen). Enligt konventionen är ett fartygs ägare i princip skyldig att ersätta skador som har orsakats genom utsläpp av olja. Sverige har ratificerat konvenfionen. Dess bestämmelser har införlivats med svensk rätt genom lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss och förordningen (1975:150) med verkställighetsföreskrifter till nämnda lag.

År 1971 antogs en konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (fondkonventio­nen), avsedd att komplettera ansvarighetskonventionen. Fonden har två huvudändamål. Den skall för det första bereda.ytterligare ersättning för oljeskador när den ersättning som erhålls enligl ansvarighetskonventionen är otillräcklig. Den skall vidare befria fartygsägarna från en del av del ökade ekonomiska ansvar för skador av detta slag som har lagts på dem genom ansvarighetskonventionen. Sverige har tillträtt även denna konvention.

Avgifter till fonden skall betalas av var och en som i en stat ansluten lill fondkonventionen (fondslat) tar emot mer än 150 000 lon sjötransporterad råolja och tjock eldningsolja per år. Avgifterna utgår i form av grundavgifter och årsavgifter. Grundavgiften är en engångsavgift. Den betalas i samband med att konvenfionen träder i kraft för vederbörande stat. Årsavgiften beräknas med hänsyn fill fondens behov under löpande kalenderår och fastställs på grundval av elt visst belopp per ton mottagen olja. Till grund för avgiftsberäkningen skall en fondstat årligen lämna fonden uppgift om vilka i


 


Prop. 1981/82:119                                                                  4

den staten som är avgiftsskyldiga och om den mängd avgiftspliktig olja som var och en av dessa har tagit emot under föregående år. Avgiftsskyldigheten för ett visst kalenderår fastställs med utgångspunkt i de oljemängder som har tagits emot under föregående år. En fondstat ansvarar inte för avgiftsbetal­ningen, om den inle särskilt har åtagit sig att göra det. Sverige har inte gjort något sådant åtagande. Var och en som tar emot olja i Sverige svarar därför själv för den avgift som påförs honom.

De materiella bestämmelserna i fondkonventionen har införlivats med svensk rätt genom lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden. I 1 § i nämnda lag föreskrivs sålunda att bestämmelserna i artiklarna 1-13 i fondkonventionen skall gälla som svensk lag till den del de inte uteslutande reglerar de fördragsslutande staternas förpliktelser. I lagen ges vidare vissa kompletterande föreskrifter.

Skyldigheten alt lämna uppgift om rtiängden mottagen olja regleras i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighel rörande mottagande av olja. Uppgifterna skall enligt 2 § lämnas senast den 1 mars till statens industriverk. De skall avse den mängd olja som togs emot föregående år. Uppgiflsskyldigheten är straffsanktionerad. Vidare kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift straffas för delta. Allmänt åtal får dock väckas endast efter anmälan från industriverket. Industriverket får förelägga uppgiftsskyl­dig att vid vite inom viss tid komma in med uppgiften.

Beträffande lagens innehåll i övrigt hänvisas till prop. 1975/76:28 (s. 6 ff).

Industriverket har i en skrivelse till regeringen erinrat om det riksdagsbe­slut (NU 1980/81:52, rskr 1980/81:391)enligt vilket verkets uppgifter rörande explosiva och brandfarliga varor har förts över till sprängämnesinspeklionen från den 1 juli 1981. Under hänvisning till denna omorganisation, vilken även inneburit viss personalminskning, har industriverket hemställt att verket senast den 1 juli 1982 befrias från att handlägga ärendena enligl lagen om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja.

Jag delar industriverkets bedömning att verket bör befrias från uppgiften att handlägga ärenden enligt den nämnda lagen. Av särskild betydelse är här, såsom verket har framhållit i skrivelsen, att denna uppgift till följd av den nämnda omorganisationen inte kommer att ha något samband med industriverkets övriga funktioner.

Frägan om vilken myndighet som skall överta ansvaret för uppgiftsskyl­digheten till internationella oljeskadefonden har beretts inom regeringskan­sliet genom underhandskontakter med olika myndigheter vilka skulle kunna vara lämpliga att överta denna uppgift. Därvid har sjöfartsverket förklarat sig vara villigt att fortsättningsvis handlägga dessa ärenden. Från verkets sida har framhållits att uppgiften passar in i myndighetens verksamhet.

För egen del finner jag det lämpligt alt sjöfartsverket anförtros uppgiften alt i fortsättningen handlägga ärenden enligt lagen om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja. De uppgifter som skall samlas in gäller i


 


Prop. 1981/82:119                                                    5

praktiken uteslutande olja som har transporterats sjöledes. Del är därför naturligt alt sjöfartsverket övertar industriverkets funktion enligl denna lag.

Inom justiliedeparlementet har upprättats förslag till de ändringar i lagen om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja som erfordras för att genomföra överföringen av industriverkets åligganden på sjöfartsverket. Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1982. Uppgifter avseende oljemängder som har mottagits under år 1981 skall emellertid ha lämnats senast den 1 mars 1982. Insamling av dessa uppgifter kommer därför att åvila industriverket. Om denna uppgiftsskyldighel i något fall inte har fullgjorts när lagändringarna träder i kraft, bör handläggningen av ärendet slutföras av industriverket.

De föreslagna lagändringarna får anses vara av så enkel beskaffenhet att lagrådsgranskning inte är påkallad.

Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

att anta förslaget liU lag om ändring i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighel rörande mottagande av olja.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.