Prop. 1981/82:118

Regeringens proposition

1981/82:118

om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innova-tionspoUtikens inriktning

beslutad den 24 februari 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS G. ÅSLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas förslag inom budget-, handels-, arbetsmarknads- och industridepartementens verksamhetsområden som har lill gemensamt syfte att förenkla och underlätta verksamheten för småföretagen.

I propositionen föreslås vissa ändringar beträffande de regionala ulveck-lingsfonderng§ verksamhet. Sålunda föreslås att turistföretag skall ingå i utvecklingsfgndernas målgrupp. I anslutning härtill föresläs att systemel med s. k. hPtcUgrantilån upphör. Vidare föreslås alt beloppsgränsen för utveckling§fpnd@rnas lån- och garantigivning höjs till 2 milj. kr. Utvecklingsfondernas verlsamhet med s. k. produktutvecklingslån föreslås bli ersatt av ep ny form av finansiellt stöd som benämns ulvecklingskapital. Utvecklingskapjtai skall kunna lämnas för att finansiera väl avgränsade projekt sorn har tjll syfte alt utveckla ett företag och som är förenade med en betydande risk. I propositionen föreslås att ulvecklingskapital skall kunna länin4§ både i form av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet och som bidrag för att täcka vissa kostnader. Om utvecklingskapital lämnas i form v bidrag måste utvecklingsfonden få andel i framtida intäkler från projgKtet gepom royaltyavtal.

I proppsitipngB föreslås en försöksverksamhet med vidgad näringshjälp för att undeplättg för långvarigt arbetslösa personer att starta egna företag.

1 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 2

För alt klarlägga finansieringsmöjligheterna för arbelsmiljöförbällrande åtgärder i småförelag föreslås preciseringar i reglerna för vissa statliga låneformer.

Statliga medel föresläs bli anslagna för en begränsad tvåårig försöksverksamhet vid elt nyinrättat centrum för småföretagsutveckling vid högskolan i Växjö. För ändamålet beräknas 1 350000 kr.

En redogörelse lämnas för olika åtgärder för att sfimulera teknikupphandling från småförelag. Styrelsen för leknisk utveckling (STU) har föreslagit bl. a. att formerna för STU:s slöd vidgas så all STU ges möjlighet att lägga ut uppdrag eller besläUningar. I propositionen föreslås att regeringen får möjlighet att besluta att STU:s stöd skaU få lämnas även i form av utvecklingskontrakl.

I propositionen redovisas också olika åtgärder som har till syfte att underlätta de små och medelstora företagens försörjning med riskkapital. Beträffande beskattningsfrågoma lämnas i propositionen en kortfattad redogörelse för förslag som regeringen efter lagrådsremiss avser förelägga riksdagen senare i vår. Förslagen innebär alt dubbelbeskattningen av utdelad vinst i icke börsnoterade aktiebolag lindras. Genom förslagen kommer utdelning av vinst och vinslullag i form av lön alt medföra i stort sett samma skatte- och avgifisbelaslning. Vidare innebär förslagen all aktierna i alla rörelsedrivande aktiebolag som inte är börsnoterade fär värderas enligl de mera förmänliga regler som gäller för familjeförelag. Genom dessa åtgärder underlättas verksamheten för privata småföretagsinriklade inveslment- och utvecklingsbolag. Vidare föreslås åtgärder för all underlätta för sådana bolag att fä lån på lämpliga villkor. Förslaget innebär att staten mot andel i värdetillväxten i bolaget tecknar garanti för lån och lämnar bidrag för alt täcka räntekostnader under begränsad till för sådana slalsgaranlerade län. För budgetåret 1982/83 beräknas 3,5 milj. kr. för räntebidrag. Vidare föreslås en garantiram på 25 milj. kr. I propositionen redovisas i anslutning härtill ocksä verksamheten i Svenska Induslrietab-leringsaktiebolaget (Svetab). Vidare lämnas en redogörelse för Sveriges Investeringsbanks åtgärder inom detta område.

I proposifionen lämnas en redogörelse för åtgärder för att minska krånglet med företagens och kommunernas uppgiftslämnande till statliga myndigheter. Regeringen avser att i en särskild förordning reglera dessa frågor. Bl. a. kommer därvid att krävas samråd mellan myndighet och företrädare för dem som skaU lämna uppgiftema innan myndigheten beslutar om en ny blankett eller ett nytt uppgiftskrav. Vidare avser regeringen att införa elt basregister över förelag och organisationer. Därigenom kan uppgiftskraven i andra sammanhang minskas.

I propositionen redovisas utgångspunkterna för och inriktningen av en sammanhållen svensk innovafionspoUfik. Vidare lämnas redogörelser för åtgärder inom områdena turism, exportfrämjande, utbildning, underleve-rantörsfrågor saml den mindre elektronikindustrin.

Prop. 1981/82:118 4

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-02-24

Närvarande: Statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden UUsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder. Johansson, Wirtén, Andersson. Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, TiUander, Ahrland, Molin.

Föredragande: statsministern, statsråden Wirtén, MoUn, Eliasson, Åsling.

Proposition om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning

Statsministern anför.

En stark sektor av småföretag är den främsta föruisältningen för ett decentraliserat näringsliv och för möjligheterna att uppnå en spridd närings- och bebyggelsestraktur över landet. Småförelagen har stor betydelse för sysselsättningen. Mer än en miljon människor är direkt verksamma i dessa förelag.

Genom riksdagens beslut under 1977/78 års riksmöte med anledning av den s.k. småförelagspropositionen (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, SkU 1977/78: 19, rskr 1977/78: 110 ochl 11) lades grunden för en sammanhållen politik för att skapa goda betingelser för de små och medelstora förelagen. De huvudlinjer för småförelagspolitiken som därvid angavs ligger alltjämt fasl. I milt anförande fill 1977 års småförelagsproposilion framhöll jag all förslagen borde ses som ell första steg i ett forfiöpande reformarbete på småförelagsomrädel. Jag finner del nu vara lämpligt att på nyll presentera ell samlat program för att yllerligare föra delta reformarbete framåt. Innan övriga statsråd närmare redogör för sina förslag vill jag utveckla och precisera huvudinriktningen av småförelagspolitiken. Jag finner det lämpligt all i delta sammanhang också la upp frågan om en sammanhållen svensk innovafionspoUfik.

Vad är småföretag? Med små och medelstora företag - som jag i del följande sammanfattande kallar småföretag - avses i allmänhet företag med färre än 200 anställda. Alt knyta an till antalet anställda är prakfiskt men innebär också vissa problem. Del finns sålunda företag med få anställda och hög omsättning och vars föratsättningar väsentligt avviker från den traditionella grappen småföretag. Det gäller särskilt för sådana småföretag som är marknadsledande på en begränsad marknad. Vidare kan inle företagsstorleken bedömas utan all man gör åtskillnad mellan småförelag som

Prop. 1981/82:118 5

ingår i koncerner och självständiga s. k. familjeföretag. När småföretag köps upp och inlemmas i större organisationer förändras ofta deras betingelser. Specialiserade företagsledare tillsätts, och mer formella administrativa ratiner införs. Kraven på enhetlighet kan leda fill att planerings- och redovisningsratiner standardiseras. Samtidigt har den stora koncemen i regel störte resurser att genomföra sina planer. Sammantaget leder delta till att koncemägda småföretag vanligtvis beter sig annorlunda än övriga småföretag, där det i regel finns en stark koppling mellan förelaget och någon eller några personer. Sådana personer, s. k. entreprenörer, spelar ofta den avgörande rollen för dessa företags utveckling. Sådana företag kännetecknas dessutom av en enkel och snabb beslutsgång. Detta är egenskaper som gör de självständiga småföretagen väl lämpade att ta fram tekniska och affarsinriktade innovationer.

Mot bakgrand av vad jag nu har anfört bör de specieUa småförelagsinsai-sema i huvudsak riktas mot sådana företag som har högst 200 sysselsatta och inte ägs av storföretag.

Varför är det bra med småföretag! I 1977 års småföretagsproposition redogjordes utförligt för småföretagens framträdande roll i näringslivet. Jag sammanfattade då småföretagens betydelse på följande sätl. Antals-mässigt utgör småföretagen den helt dominerande delen av förelagsverksamheten. På många små orter har de avgörande betydelse för utkomstmöjligheterna och därmed för dessa orters möjligheter att behålla sin Uvskraft. Småföretagen har sålunda stor betydelse för den regionala utvecklingen. Service och varutillförsel kan på många områden inte klaras utan ett stort antal småföretag. Småföretagen fyller vidare en väsentlig funktion som underleverantörer fill större svenska och utländska företag. De utgör också en vikfig källa för teknisk förnyelse liksom för fillkomsten av nya affärsidéer.

Utöver vad jag nu har anfört vill jag särskilt betona småföretagens betydelse i vårt decentraliserade ekonomiska system som bygger på mark-nadshushåUningens principer och bör präglas av socialt ansvar och god resurshushåUning. Småföretagen är av fundamental betydelse för en fungerande marknadsekonomi. Mellan småföretag råder konkurrens. Småföretag kan startas, växa, krympa och läggas ned i takt med marknadsutvecklingen. De kan flexibelt anpassa sig till nya situationer, ställa om produktionsapparaten osv. I småföretagen kopplas del genuina företagandet tiU själva företaget i kontrast lill de ofta institutionaliserade storföretagen. Även i näringslivet i övrigt kan konkurtensen öka genom förekomsten av många småföretag.

Jag vill också betona småförelagens viktiga roll som komplement till storföretagen. Det är genom utvecklade underleverantörs- och servicenät som storföretagen förmår att hålla en hög och jämn produktion. Småföretagen är sålunda en föratsättning för en effektiv svensk exportindustri. Varadistributionen av främst konsumentprodukter är ytterligare ett exempel på hur stora och små företag kompletterar varandra.

Prop. 1981/82:118 6

VUka hinder och problem möter småföretagen? Den nära kopplingen lUl en eUer ett fåtal personer i ledningen skapar speciella föratsättningar för småförelagens funkfionssätl. Samfidigt som delta förhåUande är en styrka genom bl. a. korta beslutsvägar, innebär det i regel att småföretagen saknar viss kompetens om man jämför med störte förelag. Om förelagen skall kunna utvecklas måste de ges fillgång till specialistkunskaper i olika former.

Ell annat ulvecklingshinder för småföretagen är all soliditeten ofta är lägre än för storföretag. Detta gör småföretagen särskilt sårbara för finansiella påfrestningar.

Jag framhöll nyss småföretagen som en viktig förutsättning för en fungerande marknadsekonomi. Samfidigt har samhällsutvecklingen gjort det allt svårare för småföretag att fungera inom ramen för en marknadsekonomi, i vilken samhäUet i stor omfattning har gripit in för all stödja eller korrigera marknadens funktionssätt. Sådana ingrepp, som i regel har sin grand i en strävan efter socialt ansvar och god resurshushållning, har ofta utformats med tanke på de stora förelagen och inneburit svårigheter som inte har varit avsedda för de små företagen. SmåföretagspoUliken mäsle därför ha som en huvudinriktning att förenkla och underlätta villkoren för företagandet.

Vilka typer av åtgärder bör vidtas för att underlätta småföretagandetl Målen för de regionala utvecklingsfondernas verksamhet formulerades år 1977 på följande säU.

—Främja utvecklingen av ell internationeUt konkurrenskraftigt svenskt näringsliv som ger möjligheter lill en ökad och trygg sysselsällning.

—Medverka till att uppnå en tillfredsställande effektivitet hos enskilda förelag och i möjligaste mån bidra lUl en effektiv produktionsstruktur inom olika branscher.

—Vidareutveckla befintligt näringsliv och medverka lill all nya förelag etableras.

TUl dessa mål fogades vissa villkor.

—Slöd- och utvecklingsinsatser inriktas på förelag som redan är lönsamma saml på sädana förelag som genom olika insatser kan bli lönsamma.

—Insatserna måste få karaktären av hjälp tUl självhjälp. Samhället fär inle genom dessa insatser överta företagsansvaret.

—Verksamheten skall slå i samklang med samhällets regionalpolitiska strävanden.

Jag anser alt dessa mål kan utsträckas fill all även gälla som övergripande mål för samhällets småförelagspolitik. Mot bakgrund av målen och vad jag fidigare har anfört vill jag dela in samhällets åtgärder för all främja småföretag i fyra olika grupper.

För det första är del viktigt alt allmänt stimulera företagandet. Förelagarnas förväntningar om framtiden spelar här en avgörande roU. Detta

Prop. 1981/82:118 7

gäller specieUt i fråga om en rimlig avkastning på gjorda arbets- och kapitalinsatser. Det är därför vikfigt att skapa fillfredsställande ekonomiska vUlkor för företagsamheten. Den allmänna inställningen lill företagandet är ocksä viktig. Vidare bör skattepolitiken utformas pä ell sådant säll att inle företagandet försvåras. Chefen för budgetdepartementet kommer senare att redogöra för åtgärder som har lill syfte all inom ramen för skattepolitiken underlätta förelagandel. Han kommer också all redogöra för åtgärder med syfte att minska förelagens uppgiftslämnande lill olika myndigheter. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer att föreslå åtgärder för all ge arbetslösa personer möjlighet att starta egen rörelse.

För det andra är den tolala efterfrågan i ekonomin avgörande för de flesta förelags — och därmed också småföretags — möjligheter till framgång. Den allmänna ekonomiska politiken spelar därmed en viktig roU. Detla gäller särskilt småförelagen som i hög grad är hemmamarknadsberoende. Vidare bör noteras all exportslimulerande åtgärder som direkt inriktas på storföretag också gynnar småföretag, genom alt storföretagens efterfrågan på underleveranser och service ökar.

För det tredje måste insatser göras för all småföretagen skall kunna fungera inom marknadsekonomin på lika viUkor med storföretagen. Som jag nyss framhöll är en vittförgrenad småföretags verksamhet betydelsefull för mångfald och maktspridning inom näringslivet. En viktig uppgift är därvid att förse småförelagen med information. Chefen för industridepartementet tar senare upp bl. a. de regionala utvecklingsfondernas roll som kontaklförmedlare mellan småförelag och samhällsorgan. Jag vill också framhålla företagsorganisationernas vikliga uppgifter när del gäller informationsspridningen. För småförelagen är arbetsmarknadens funkfionssätl av särskUd betydelse, eftersom de saknar den "interna" arbetsmarknad som ofta finns inom storföretagen. Regeringen har tidigare under detla riksmöte i prop. 1981/82:71 med förslag om ny anställningsskyddslag förelagt riksdagen förslag som underlättar för verksamheten i småföretagen. I detla sammanhang är också utbildningsfrågorna av stort intresse. Inom UtbUdningsdepartementet har upprättats en promemoria om olika utbildningsfrågor med speciellt intresse för småförelagen (underbUaga 4:4).

När del gäller kapital- och kreditmarknadernas funktionssätt görs speciella småföretagsinriklade insatser inom ramen för både skattepolitiken och industripolifiken. Chefen för budgetdepartementet kommer senare att redovisa olika åtgärder med syfte all ge småförelagen ökad tillgång lill riskkapital. Chefen för industridepartementet tar senare upp de regionala utvecklingsfondernas roll som kreditgivare till småföretagen. Jag vUl i detta sammanhang också erinra om förslagen i prop. 1981/82:116 om ändring i akliefondslagen m. m.

För det fjärde måste vissa riktade insatser göras. Det är här angelägel all prioritera de begränsade resurserna för delta ändamål så all de kommer lill störst nytta. Insatserna bör därför styras till de s. k. utvecklingsbara före-

Prop. 1981/82:118 8

tagen. Chefen för industridepartementet kommer senare att redogöra för olika åtgärder med sådan inriktning, bl. a. teknikupphandling från småföretag, småförelagsinriktade utvecklings- och investmentbolag samt vissa delar av de regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Chefen för handelsdepartementet lämnar senare en redogörelse för bl. a. exportfrämjande insatser med inriktning på småföretag.

Jag övergår nu lill all behandla utgångspunkterna för en sammanhållen innovationspolitik.

Del råder bred politisk enighet om alt industrieU förnyelse och utveckling är en föratsättning för att Sverige skall kunna bibehålla sin ställning som industrination och välfärdssamhälle.

Den industriella förnyelseprocessen kräver ett ständigt fillflöde av nya idéer som måste bedömas ufifrån såväl tekniska som ekonomiska kriterier. Detta motiverar en politik som syftar fill att underlätta framtagning av innovationer, dvs. ideér som har bearbetats så långt att de framgångsrikt kan föras ul på marknaden. Del är viktigt all notera att innovalionspoliti-ken inte endast omfattar de direkta insatser som siktar fill all befordra leknisk utveckling, dvs. mer traditionell polifik för forskning och utveckling, utan inbegriper alla de åtgärder och viUkor från helt andra politiska arbetsfält som väsentligt påverkar belingelsema för innovalionsverksam-helen.

Jag avser alt i det fortsatta regeringsarbetet se till att de innovationspolitiska aspekterna ägnas ökad uppmärksamhet. Sådana aspekter måste läggas på frågor som Iradifionellt betraktas som skattepolitik, arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik, försvarspolitik, handelspolitik eller något annat etablerat politikområde om dessa frågor bedöms som väsentliga för den industriella förnyelsen och utvecklingen. Jag vill emellertid betona att detta inte innebär någon ändring av ansvarsfördelningen meUan departementen utan skall ses som en markering av var en av tyngdpunkterna i regeringens politik för den närmaste framliden måste ligga för alt vi skall få rälsida på den svenska ekonomin. En ökad betoning av innovationspolitiken innebär en ytterligare omstrakturering av industripolitiken i offensiv riktning.

Slutligen vill jag erinra om all den nya associationsrättsliga lagstiftning som trädde i kraft den 1 juU 1981 bl.a. innebär att en modem lag om handelsbolag och enkla bolag har ställts liU näringslivets förfogande. Samtidigt kompletterades aktiebolagslagen med bestämmelser som avser att bättre än tidigare tillgodose minoritelsaktieägarnas behov av insyn i mindre aktiebolag.

Del förslag till en ny bolagsform för mindre företag som 1974 års bolagskommitté lade fram för några år sedan mötte däremot betydande invändningar under remissbehandlingen och har inte lelt fill någon lagsiiftning. Enligt min mening är det inle meningsfullt alt redan nu göra en förnyad översyn av frågan om särskUda bolagsregler för mindre företag. Regering-

Prop. 1981/82:118

Bilaga 1

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till proposition om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning såvitt avser budgetdepartementets verksamhetsområde

1 Inledning

Slatsminislem har fidigare denna dag redovisat riktlinjerna för regeringens arbete med att förbättra arbetsvillkoren för små och medelstora företag.

Inom budgetdepartemenlels verksamhetsområde ligger ansvaret för all åtgärder vidtas för att underlätta företagens uppgiftslämnande lill statliga myndigheter. Riksdagen har tidigare fallat beslut om åtgärder i denna riktning (prop. 1976/77:115, FiU 1976/77:25, rskr 1976/77:268). I enlighet härmed inrättades delegationen för förelagens uppgiftslämnande (DEFU). Jag kommer i del följande all la upp de förslag som delegationen har avgetl i syfte alt begränsa och förenkla näringsidkares och kommuners uppgiftslämnande.

Jag kommer vidare att ta upp behovel av ett basregister över företag och organisafioner samt ge förslag om hur delta register bör utformas och byggas upp. Förslaget grandar sig på en utredning som gjorts av statskontoret i samarbete med riksskatteverket (RSV) och statistiska centralbyrån (SCB).

Ett basregister med samordnade insamlings- och uppdaleringsvägar innebär bl.a. ett förenklat uppgiftslämnande för förelagen och ett minskal dubbelarbete med registerhantering hos olika myndigheter.

Av de frågor som ligger inom budgeldepartemenlels verksamhetsområde är beskattningsfrågoma av särskild betydelse för de mindre och medelstora företagen. Jag avser all senare denna dag i en lagrädsremiss redovisa försiag till ändringar i beskattningsreglerna som syftar lill alt underlätta försörjningen med riskkapital för mindre och medelstora företag. Jag skall emellertid redan i detta sammanhang lämna en kortfattad redogörelse för förslagen.

Prop. 1981/82:118 12

2 Åtgärder för att begränsa och förenkla näringsidkares och kommuners uppgiftslämnande

I december 1969 fillsattes en statlig utredning med uppdrag att se över bestämmelserna om företagens och andra arbetsgivares uppgifts- och uppbördsskyldighet. Utredningen log namnet utredningen om förelagens upp-giftspUkl (UFU). År 1976 avgav UFU belänkandet (SOU 1976:12) Förelagens uppgiftslämnande.

UFU uttalade som sitl allmänna omdöme alt det inle är möjligt alt åstadkomma lättnader i företagens uppgiftslämnande genom något generellt grepp. Enligt UFU:s bedömning ligger möjligheterna all begränsa och förenkla uppgiftslämnandet i stort sett inom ramen för vad som kan göras vid utformningen av varje särskill uppgiflskrav genom tUlämpning av olika metoder. UFU gav också en utförlig redovisning för dessa och hur de bör användas av myndighelerna vid bedömningen av hur behovet av uppgifter bäst kan tillgodoses och hur ell uppgiflskrav bör utformas med särskild tanke på uppgiftslämnarna.

Enligl UFU:s mening behövdes del dock ett granskningsförfarande, som lämnade plats för bedömningar av uppgiftskraven också av någon annan än de uppgiftsinhämlande myndighelerna själva. UFU föreslog att ett sådant förfarande skulle knytas tUl en statlig myndighet och att både företagen och de uppgiftsinhämlande myndighelerna skulle vara representerade.

Efter remissbehandling av UFU:s betänkande föreslog regeringen i en proposition (prop. 1976/77:115) vissa åtgärder för all begränsa och underlätta företagens uppgiftslämnande. Därvid föratskickades att en delegation skulle inrättas med uppdrag och befogenhet i stort sett enligt UFU:s förslag. Mol bakgranden av de erfarenheter som efter tre år hade vunnits av delegationens arbele skulle slalsmaklema ta ställning lill hur permanenta organisatoriska åtgärder på området borde utformas.

Sedan riksdagen (FiU 1976/77:25, rskr 1976/77:268) godkänt de riktlinjer som förordats i propositionen, utfärdade regeringen direktiv (Dir 1977:98) för DEFU.

DEFU har avgett belänkandel (SOU 1981:58) Samverkan vid uppgiftslämnande. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas lUl protokoUet i detta ärende som underbilaga 1.1 resp. underbilaga 1.2.

När beslutet fattades om att fillsalta UFU gjordes delta med insikten om all samhällets behov av informafion för olika ändamål successivt kommit all bli mycket stort och måste tillgodoses genom ett omfattande uppgiftslämnande från särskilt förelagen och kommunema. Del stod klart all det var nödvändigt att söka finna vägar för att begränsa myndigheternas uppgiftsinhämlande eller all på annat sätl skapa lättnader för uppgiftslämnarna. Alt en sådan undersökning gjordes var inle något unikt för vårt

Prop. 1981/82:118 13

land. Samma problem fanns och finns fortfarande i flertalet andra högt utvecklade länder.

UFU gjorde en genomgång av myndigheternas uppgiflskrav och fann, som jag redan har nämnt, all del inte är möjligt att minska problemen för uppgiftslämnama genom något generellt grepp. Begränsningar och förenklingar kan enligt utredningens bedömning i stort sett bara åstadkommas genom en kritisk och ingående prövning av varje särskilt uppgiflskrav innan det slutligt bestäms. Denna prövning måste göras på flera plan, nämligen av lagsltftaren, i samband med att de bestämmelser tillskapas som kommer all utgöra den yttersta granden för myndighetemas informafionsbehov, och av myndigheterna själva, då de överväger sill informationsbehov och hur detla skall kunna tUlgodoses enklast och bäst. Myndigheterna måste därvid ha som mål all ett uppgiflskrav inle fär bli mer omfattande än som är nödvändigt med hänsyn tiU informationsbehovet. Ett annat lika viktigt krav på myndighelerna är att vid uppgiflsinhämlandel beakta uppgiflslämnarnas möjligheter att la fram och redovisa de infordrade uppgifterna inom ramen för deras egna ratiner.

UFU redovisade en hel katalog över de överväganden och metoder som måste ingå i en myndighels bedömning för all ett uppgiftskrav skall bli så rätt avvägt som möjligt med hänsyn fill myndighetens informationsbehov och med tanke på uppgiflslämnarnas berättigade krav all de inle skall tvingas lämna andra eller fler uppgifter än som är oundgängligen nödvändiga. Enligt UFU:s bedömning hade myndigheterna inle aUlid en tiUräcklig insikt om vilka möjligheter som fanns alt på delta sätl skapa lättnader för uppgiftslämnarna.

UFU ansåg att det fanns stora möjligheter att åstadkomma lättnader i uppgiftslämnandet om man vid utformningen av lagstiftningen och uppgiftskraven gjorde de överväganden och tillämpade de metoder som UFU redogjort för. Enligl utredningens mening måste man i första hand kunna lita till myndigheternas egen vilja och förmåga att med beaktande av detta utforma sina uppgiftskrav med tillbörligt hänsynstagande lill uppgiftslämnarna. UFU ansåg det dock önskvärt alt också någon annan än de uppgiftsinhämlande myndighelerna fick möjlighet all ge synpunkter i samband med ett uppgiflskravs utformning. UFU föreslog all ell särskill granskningsorgan skuUe tUlsättas och att i detta skulle ingå representanter för både uppgiftslämnama och myndighelema.

UFU:s försiag fick till följd att min företrädare tillkaUade en delegation

- DEFU - som fick stäUning som granskningsorgan med uppgift bl. a.

- att pröva uppgiftskrav, såväl permanenta som tillfälliga, riktade mot företag eller kommuner från statliga myndigheter,

- att göra systematiska genomgångar av befintliga uppgiftsraliner hos statliga myndigheter samt

- att pröva uppgiftsraliner och uppgiflssyflen inom statliga myndigheters verksamhetsområden.

Prop. 1981/82:118 14

DEFU fick genom förordningen (1978:11) om prövning av myndighels uppgiftsinsamling från företag, kommuner och organisationer också en myndighetsfunktion. Förordningen har gällt under tiden den 1 febraari 1978-den 31 december 1980.

Enligt min uppfattning har delegafionen utfört ett värdefuUt arbete. Genom relativt begränsade åtgärder har delegafionen lyckats förenkla och begränsa myndigheternas uppgiftsinhämlande. I delegationens belänkande lämnas, på basis av den erfarenhet som delegafionen har skaffat sig, vikfiga synpunkter på vilket analys- och planeringsarbete som bör föregå en myndighets beslut om uppgtftsinsamling.

Det har under den tid som delegationen har varit verksam också omvittnats alt myndighelerna har funnit stort värde i samrådet med delegationen och fått en starkt ökad insikt om de olika metoderna för uppgiftskravens avvägning och vilja att söka samråd med uppgiftslämnama eller deras representanter. Systemen med s. k. referensgrapper och andra kontakter med uppgiftslämnarna har utvecklats och fördjupals och det har också förmärkts en strävan all inle införa nya uppgiflskrav utan all samtidigt pröva möjligheten all minska eller la bort elt annat uppgiftskrav.

DEFU har också mot bakgnind av erfarenheter från myndigheternas uppgiftsinhämlande pekat på behovet av att basuppgifter om företag och kommuner samlas i ett enda register. Jag kommer i det följande att återkomma till frågan om ett basregister över företag och andra organisafioner.

Innan jag i del följande lar stäUning tUl DEFU:s förslag vUl jag först lägga fast några grandläggande värderingar mot bakgrand av de erfarenheter som DEFU har redovisat och de synpunkter som har framförts av remissinstanserna i deras yttranden över DEFU:s belänkande.

Myndigheternas uppgiftsinhämlande är från resurssynpunkl en belastning både för företag, kommuner och myndigheter. Dessa måste ständigt kalkylera med nyttan av alternativ användning av de resurser som las i anspråk. Belastningen måste begränsas, men inle under den nivå som krävs för alt statsmakternas beslut skall kunna förverkligas.

Medlen för all minska uppgiflsinhämlandel får inle vara sådana all t. ex. prövningssystem tillskapas som innebär en omfattande och tillkrånglad handläggning av myndigheternas uppgiftsinhämlande. Inle heller får elt system av regler skapas som ökar belastningen pä förelagen och kommunema. I stället skall myndigheter och uppgiftslämnare samverka så all myndigheternas, företagens och kommunernas intressen tillgodoses på bästa säll.

En av DEFU:s huvuduppgifter enligt direkfiven var all lägga granden för en fortlöpande bevakning av uppgiflsinhämlandel. Avsikten var alt de erfarenheter som vanns av delegationens arbete, tUlsammans med resultaten av de kartläggnings- och utredningsuppgifter som ålades delegationen, skulle kunna tjäna som underiag för statsmakternas ställningslagande fill hur permanenta åtgärder på delta område borde utformas.

Prop. 1981/82:118 15

DEFU har övervägt tre alternativ för dessa åtgärder.

Del ena alternativet är att med utgångspunkt i vunna erfarenheter utge råd och anvisningar till myndigheterna hur uppgiflsinsamlingar skall planeras och genomföras.

Del andra alteraativet är all liUskapa en myndighet, liknande DEFU, med uppgift att förhandspröva och eflerhandsgranska uppgiftsinsamlingarna.

Det tredje allernalivet är att utfärda en lag, som innehåller regler om samråd mellan myndigheterna och företrädare för de uppgiflsskyldiga och regler för svarstider, anstånd och befrielse.

Utredningen har för sin del kommit fram till all man bör välja alternativet med en särskild lag och detta alternativ förordas också av elt stort antal remissinstanser. Företrädarna för de störte uppgiftsinhämlarna är däremot starkt kritiska mot att en lag utformas på det sätt som DEFU föreslår. Alternativet med en granskande myndighet har bara några få förespråkare. Några remissinstanser anser att alternafivet alt utge råd och anvisningar är att föredra.

För egen del får jag anföra följande.

Som min företrädare framhöU i sill förslag till riksdagen om åtgärder för att underlätta förelagens uppgtflslämnande m. m. (prop. 1976/77:115, FiU 1976/77:25, rskr 1976/77:268) bör man också i fortsättningen i första hand lita till myndighetemas egen vilja och förmåga all - var och en inom sitt ansvarsområde - bedöma vilken information som behövs och i vilken utsträckning denna måste inhämtas från bl. a. förelag och kommuner. Man kan vidare enligt min mening utgå frän att myndigheterna numera - inte minst tUl följd av DEFU:s verksamhet - på ell helt annat sätt än fidigare har insikt om nödvändigheten av att uppgiftsinhämlandet avvägs med hänsyn till uppgiftslämnaraas problem. Det är å andra sidan odiskutabelt att förutsättningen för att ett uppgiflskrav skall bli från alla synpunkter rätt utformat bl. a. är alt det noga prövats hur uppgifterna skall kunna las fram och redovisas av uppgiftslämnarna på ett så enkelt sätt som möjUgt. En tillräckligt god information om detla kan myndigheterna sällan få ulan all uppgiftslämnama själva eUer deras representanter - t. ex. intresseorganisationer — får komma lill tals och ge sina synpunkter. Jag tänker härvid inte minst på de små och medelstora företagen, för vilka uppgiftslämnandet kommit att kännas särskilt betungande. Det är därför också enligt min mening önskvärt med en uttrycklig bestämmelse om att myndigheterna skall ta det samråd som behövs för att uppgiflslämnarnas intressen skall bli tillräckligt beaktade. Om ett sådant samråd upprällhåUs mellan myndigheterna och uppgiftslämnarna finns del enligt min mening inte någon anledning all överväga ett alternativ som skulle innebära att en statlig granskningsmyndighet återigen tUlskapas. Jag delar aUiså DEFU:s uppfattning all DEFU:s verksamhet nu bör efterträdas av en författningsreglering.

Jag ser som del väsentliga att myndighelema får en klar och entydig

Prop. 1981/82:118 16

föreskrift om att de är skyldiga att samråda med organisation eller annan som företräder de näringsidkare eller kommuner som skall lämna uppgiftema. Det bör uttryckligen anges att samråd skall äga ram innan myndigheten beslutar om en blankett för ett nytt uppgiflskrav eller om en inte endast obetydlig ändring i en tidigare fastställd blankett. När det gäller myndigheternas uppgiftsinsamlingar för statistik, tillsyn, kontroU m.m., vilka närmast bör betecknas som enkäter till näringsidkare och kommuner, bör samrådet vara något djupare. Det bör då också omfatta hur urvalet av uppgiftslämnare skall avvägas och vid vilken tid enkäten bör genomföras. Samråd bör dock i vissa fall kunna underlåtas. Jag tänker härvid i första hand på uppgiftskrav och blanketter av så enkel beskaffenhet alt ett samråd är uppenbart obehövligt. Exempel på detta är blanketter som tillsläUs sökandena i vissa fillståndsärenden för komplettering av en uppgift som myndigheten vet att sökandena regelmässigt från början inle lämnar på rätt sätt. Det bör också finnas en möjlighet att underlåta samråd om tiden av olika skäl inte medger det. En myndighet bör dock givelvis alltid söka planera sin verksamhet så att lidsskäl inle hindrar samråd. Ett samråd bör också kunna underlåtas om det skulle stå i strid med uppgifts-inhämlandets syfte, såsom ibland kan vara fallet vid revision eller annan granskning som en myndighet har att företa.

I anslutning tiU den här redovisade bestämmelsen bör också tas in en föreskrift som mer allmänt anger efter vUka normer ett krav på uppgifter skall ställas. En lämplig avvägning kan enligl min mening vara att ange att de uppgifter som skall lämnas enhgt blanketten skall vara utvalda och definierade så att uppgiftslämnandet begränsas till den information som behövs med hänsyn till ändamålet och så att uppgiftslämnandet underlättas så långt möjligt.

Jag vUl vidare ansluta mig tiil DEFU:s uppfattning att uppgiftslämnarna i myndigheternas enkäter bör underrättas om enligt vilken bestämmelse de är skyldiga att lämna uppgiftema. Om det inte föreligger någon uppgiftsskyldighet, bör detla å andra sidan tydligt anges i enkäten. Det är givetvis i många fall nödvändigt att inhämta uppgifter även om någon formeU uppgiftsskyldighet inle föreligger. Delta gäller t. ex. verksamheter för vilka specialdestinerade statsbidrag utgår. I enkäten bör det då klargöras för uppgiftslämnama vilka syften som gör det nödvändigt att uppgifterna inhämtas.

Upplysning bör också ges om vilka kategorier av uppgiftslämnare som omfattas av enkäten och vad som skall iakttas när uppgifterna lämnas. Bestämmelser om detta bör också las in i författningen. Jag biträder likaså DEFU:s förslag om att myndigheten också skall vara skyldig att ange om samråd har skett och, om så är fallet, med vem samrådet har ägt rum.

Del är enligt min mening också befogat att följa DEFU:s förslag om en bestämmelse som myndigheterna skall iaktta när de sätter ut den tid inom vilken en enkät skall besvaras. DEFU har föreslagit att uppgiftslämnarna

Prop. 1981/82:118 17

normalt bör ha minst tre veckor på sig. Jag anser all delta kan vara en lämplig avvägning. Jag ställer mig ocksä posUiv liU utredningens förslag alt det hos myndigheterna skall finnas en förteckning över planerade och beslutade enkäter till näringsidkare och kommuner.

De bestämmelser som DEFU har föreslagit bör enligt DEFU:s mening tas in i en särskUd lag. Delta får enligl min mening bl. a. ses mol bakgrund av att DEFU också föreslär ett förfarande som skulle innebära att samrådsfrågan i vissa faU hänsköls lill regeringen och all särskilda bestämmelser om anstånd, befrielse, vite och besvär gavs. Jag är emeUertid inle i dessa delar beredd att ansluta mig till DEFU:s förslag. Somjag redan har antytt är det enligt min mening lillräckligl all nu pröva effekterna av en författning som ålägger myndighelerna en samrådsskyldighel och som samfidigt ger föreskrifter för myndighelerna i vissa andra avseenden. Godtar man denna uppläggning blir det fråga om en författning med föreskrifter som regeringen kan meddela i en förordning. Jag föreslår att så sker.

All jag inle nu föreslår några bestämmelser om anstånd eller befrielse bör inte få någon praktisk betydelse. Enligl vad jag har erfarit tar myndighelerna slor hänsyn till uppgiftslämnarens behov av anstånd, då han kan visa all han har svårigheter att få fram uppgifterna inom utsatt lid. Jag vill också framhålla alt en generell bestämmelse om rätt för myndigheterna att förelägga vite inte alllid skulle överensstämma med de olika uppgiftsplikls-förfaltningarnas konslraklion. Frågan vilka påföljderna bör vara om begärda uppgifter inte lämnas bör också i fortsättningen regleras i dessa författningar, som dessutom i inte ringa utsträckning lämnar myndigheterna möjlighet att i del särskilda faUel bestämma i vilken män uppgiftslämnandet skall vara frivilligt eller förenat med uppgiftsskyldighet.

Det är min avsikt all senare föreslå regeringen att utfärda en förordning i enlighet med den redovisning somjag nu har lämnat.

Förordningens bestämmelser bör gälla förhållandet mellan å ena sidan stafiiga myndigheter och å andra sidan näringsidkare och kommuner.

Det bör framhåUas all förordningens bestämmelser inte kommer all omfatta myndigheter under riksdagen och inte heller avses gälla för kommittéer eller särskilda utredare. Bestämmelser om samråd bör dock enligl min mening finnas i fråga om kommittéema och de särskilda utredarna. Detta behövs särskilt när det gäller utredningar som förutsätter all uppgifter inhämtas i större utsträckning från näringsidkare och andra uppgiftslämnare som inle sällan besväras med enkäter i andra sammanhang. Enligl min mening bör emellertid denna fråga beträffande kommittéerna och de särskilda utredarna ordnas på särskilt sätl. Jag anser sålunda alt dessa normaU bör fä skyldighet att genomföra sitl uppgtflsinhämlande i samräd med eller med hjälp av SCB. Kommitténs samråd med SCB skall naturUgtvis innefatta frågan om vilket samråd med uppgiftslämnarsidan som behöver las. När en kommitté eller särskUd utredare tillkallas och del kan förväntas att utredningen måste byggas på inhämtade uppgifter, bör erin-2 Riksdagen I98II82. I samt. Nr 118

Prop. 1981/82:118 18

ran om denna samrådsskyldighel med SCB tas in i direktiven. Bestämmelser om skyldighet för kommittéer alt samråda med SCB finns redan. Jag tänker härvid pä förordningen (1978:620) om samråd med SCB i frågor rörande statistikproduktion, m.m. Bestämmelserna om samräd i denna förordning är särskill inriktade på insamlingar av statistisk natur och torde läcka en mycket slor del av de uppgiftsinsamlingar som görs av kommiltéer. Enligl milt förslag kommer samrådsskyldigheten all omfatta alla slags uppgiflsinsamlingar. Undantag bör dock kunna göras i fall då företrädare för uppgiftslämnarna ingär i kommUtén.

Som jag nyss har sagt kommer förordningens bestämmelser att gälla de statliga myndigheternas inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner. Jag delar säledes DEFU:s uppfattning all uppgiftsinhämlandet från organisafioner av olika slag inle har en sådan omfattning att det behöver regleras. Med kommuner avser jag såväl borgerliga primärkommuner och landstingskommuner som kyrkliga kommuner. DEFU har i sUt betänkande och i lagförslaget använt sig av begreppet företag och andra näringsidkare. Enligl min mening bör man emellertid ulan praktisk olägenhet kunna begränsa förordningens gillighelsområde lill att avse uppgiftsinhämlande från - utöver kommuner - näringsidkare. Del måste nämligen vara sällsynt att en näringsidkare ej är all anse som elt förelag.

Som jag förat har framhållit har DEFU:s verksamhet medfört en betydande förbällring vad gäller de uppgiftsinhämlande myndigheternas hänsynstagande lill uppgiflslämnarnas problem. De av mig nu förordade åtgärderna bör få fill följd all ytterligare förbättringar kan uppnås. Jag kommer emeUertid all med uppmärksamhet följa den fortsalla utvecklingen på del aktuella området.

Som jag har antytt i det föregående är mina förslag inle sådana alt de kräver riksdagsbeslut. Jag anser emellertid — med tanke på frågans allmänna intresse och mol bakgrand av riksdagens tidigare behandling av hithörande frågor — all del är lämpligt alt riksdagen får tillfälle alt ta del av vad jag nu har anfört rörande de åtgärder som enligt min mening bör vidtas för alt begränsa och förenkla näringsidkares och kommuners uppgiftslämnande.

3 Basregister över företag och organisationer

3.1 Bakgrund

På grundval av en utredningsrapport från siatskonlorel om enhetlig identifiering av juridiska personer m.fl. infördes år 1975 organisationsnumret som idenlilelsbeteckning för i första hand juridiska personer saml enheter inom statlig och kommunal förvaltning. Bestämmelser härom finns i en särskild lag (1974:174) om identilelsbeleckning för juridiska personer m.fl.

Prop. 1981/82:118 19

Regeringen uppdrog den 3 november 1977 åt statskontoret att utreda behovel av samordnad registrering av uppgifter om förelag och organisationer. Statskontoret redovisade sin utredning i en rapport (1979:28) Or-ganisationsregisler — förstudie av förulsällningarna all förenkla och förbättra uppgiflsinsamling, registrering och avisering av dala om företag och organisationer.

Förstudierapporten redovisar vilka organisationer och förelag som registrerar uppgifter om företag och vilka uppgifter av baskaraklär som finns i dessa register. Av rapporten framgår bl.a. all den nuvarande splittrade insamlingen och registerhållningen av basuppgifter om företag och organisationer innebär ett avsevärt merarbete för såväl myndigheter som uppgiftslämnare. Statskontorets kartläggning av företagsregister i Kronobergs län visar all dubbelarbetet i behandlingen av basdala där uppgår till 2-3 årsarbetskrafter. Statskontoret föreslår i rapporten all ell för samhället gemensamt basregister inrättas för alt därigenom åstadkomma förenklingar och förbättringar i uppgiftslämnande och registrering.

Mot bakgrand härav uppdrog regeringen den 10 april 1980 åt statskontoret att i samråd med SCB och RSV utreda och lämna förslag lill ell register med grandläggande uppgifter om förelag och organisationer, ett s. k. basregister.

Utredningsuppdraget har utförts av en särskild projektgrapp inom statskontoret i samarbete med RSV och SCB. Gruppen har arbetat under namnet basregisteralredningen (BASUN).

3.2 Basregisterutredningens förslag

Statskontoret lämnade den 2 juli 1981 i en rapport (1981:11) Basregister över förelag och andra organisationer - ell principförslag förslag lill hur ett basregister kan byggas upp, vad det bör innehålla, var ansvaret för registret bör ligga, hur verksamheten kring registret bör organiseras saml hur del fortlöpande skaU aktualiseras och utnyttjas.

ParaUelU med statskontorets arbete har RSV genomfört en utredning om samordnade rutiner för insamling och registerföring av förelagsuppgtfter inom skatte- och avgiftsväsendel. RSV:s utredning redovisar också förslag lill förenklingar för nystartade förelag i deras kontakter med skatte- och avgiftsväsendet.

BASUN föreslår att basregistrel utformas så alt innehållet begränsas lill de objekt (företag/organisationer, arbetsställen) och de uppgifter (basuppgifter) som är mest efterfrågade av olika användare. Därigenom underlättas underhållet och registret kan hållas offenfiigl och öppet för många användare. Enligt utredningens förslag bör basregistrel omfatta

a) alla företag och andra organisafioner som lUldelals organisationsnummer (aktiebolag, handelsbolag, föreningar, myndigheter m.fl.)

b) alla personer som registrerat enskild firma i handels- och föreningsregistren

Prop. 1981/82:118 20

c) alla fysiska personer som ulan all ha inregistrerad firma bedriver rörelse eller har någon anställd dvs. uppfyller ett eller flera av följande krav

—är registrerad för mervärdeskall

—är registrerad för B-skatt i inkomstslaget rörelse

—har taxerats för inkomster i inkomstslaget rörelse

—är registrerad i RSV:s arbelsgivarregisler.

I registret skall finnas uppgifter om företaget/organisationen som juridisk enhel (institutionell enhet) och om de lokala enheter (arbetsställen) där företaget/organisationen bedriver verksamhet.

För varie enhet skall registret innehålla uppgifter om idenlitelsnummer, namn, adresser, telefonnummer, juridisk form, antal arbetsställen, bransch samt antal anställda (uttryckt i storleksklasser).

Målsättningen är all uppgifterna lill basregistrel samlas in enligl principen alt en uppgtfl skall samlas in en gång lill ett ställe. Uppgifterna samlas i första hand in via befintliga rutiner främst via skalleförvaltningen. Via skattemyndigheterna insamlas namn (från subjektregislrerande myndighet) postadress (från poslen), branschkoder och uppgift om anlal anställda. Telefonnummer föreslås på sikt bli insamlade direkt via televerket. Genom alt utnyttja dagens system och rutiner kan kostnaderna för ett basregister-syslem hållas nere samtidigt som uppgiftslämnandet begränsas.

Grandläggande är del av RSV lagda förslaget om de lokala skaltemyndigheterna som samordnande insamlare och registerförare av basuppgifter hänförbara lill insfitutionella enheter (juridiskt ansvariga enheter). SCB skall ha en viktig roll som samordnande insians för registerföring av uppgifter om arbetsställen. Utöver de uppgifter om företag med ett arbetsställe som SCB får från skatteförvaltningen skall SCB liksom i dag via enkäter inhämta uppgifter om arbetsställen inom förelag med flera arbetsställen inkl. arbelssläUen inom offenllig sektor. Uppgifter om dessa arbetsställen finns inle i skattemyndigheternas register. SCB ansvarar för att varje arbetsställe kan föras lill en viss insfitufionell enhet. BASUN föreslår alt alla arbetsställen som hör till en viss institutionell enhet tilldelas ett löpnummer som fogas tUl organisationsnumret/personnumret för den institutionella enheten. SCB ansvarar för nummersällning av arbetsställen och för att innehållet i arbelsställeregislret löpande anpassas till de förändringar som sker i skatteregistren.

Genom skatteförvaltningens insamling av uppgifter om inslilulioneUa enheter och SCB:s registerföring av arbetsställen kan elt syslem skapas som tillgodoser många användares krav på regislerenheler och basuppgifter.

För alt användarna skall få tillgång till basinformation på ett smidigt och effektivt sätt krävs att basregistret får en lämplig utformning fill grund för avisering och övrig service i anslutning lill registret. BASUN har vägt för-och nackdelar med all välja dalamaskincentralen för administrativ dalabehandling (DAFA) resp. SCB som ansvarig för spridning av uppgifter ur elt

Prop. 1981/82:118 21

basregister. Utredningen har slutligen stannat för all föreslå all DAFA tilldelas ansvaret. Härigenom hamnar basregistrel hos en neutral organisation (utan direkt intresse av att använda basregistret för egna ändamål) med tekniska och organisatoriska resurser för att ge användarna en god service. Redan i dag finns det statliga person- och adressregistret (SPAR) hos DAFA.

Basregistrel bör enligl BASUN:s uppfattning i första hand användas som aktualiseringsregisler för andra statliga företagsregister. Därmed kan dagens dubbelarbete med att samla in och registrera basuppgifter hos olika myndigheter minskas. Basregistrel bör dock även kunna användas av intressenter utanför den offentliga sektorn.

Regisleransvarig myndighel skall inte ges ensamrätt all sprida basuppgifter om företag i samhället. De privata spridningsregisler hos direktreklam- och kredUupplysningsföretag som finns i dag bör kunna finnas kvar och sprida säväl basuppgifter som andra uppgifter om företag. De som för sådana register bör dessutom få möjlighet att mol avgift löpande hämta aktueUa basuppgifter från det föreslagna basregistrel.

Basregislrels omfattning, innehåll och spridning bör regleras genom en författning som föreskriver vilka uppgifter som skall ingå i registret, vilka myndigheter som svarar för jnsamling, registrering och registerföring av basuppgifterna och hur uppgifterna skall spridas.

Ett basregister får effekter för uppgiftslämnare, uppgiftsinsamlare, registerförare, spridare/distribulörer och användare. För förelagen minskar uppgiftslämnandet lill olika register särskill vid adressändringar.

Olika myndigheters arbele med uppgiflsinsamling och registerföring av företagsuppgifter torde komma att minska. De lokala skattemyndigheternas arbetsuppgifter ökar dock genom att flertalet basuppgifter insamlas via skatteadminislrafionen. Omfattningen av SCB:s enkäter lill privata förelag bedöms minska nägol. Subjektregislrerande myndigheter behöver inle använda egna adressändringsraliner och basregistrel ger bättre underlag för gallring av olika företagsregister.

Samhällets förvaltnings- och serviceorgan — l.ex. arbetsförmedlingar, yrkesinspektioner, regionala utvecklingsfonder — som i sin verksamhet behöver få kontakt med företag/arbetsställen kan lättare fullgöra sina arbetsuppgifter om kvalitén på befintliga förelagsregister ökas genom införande av ett basregister. Genom bättre överblick över hela förelags-/ arbelsställebeslåndet minskar också behovel av särskilda branschregisler.

Genomförandefidpunklen för ett basregister är beroende av det säll på vilket andra myndigheter, l.ex. RSV, patent- och registreringsverket (PRV) och SCB, utvecklar sina register. Mol bakgrand av det utvecklingsarbete som pågår bl. a. inom RSV har BASUN bedömt del som möjligt alt ta ell basregister i drift under år 1984. Under åren 1982 och 1983 bör vissa fördjupade utredningar och viss försöksverksamhet kunna ske.

BASUN framhåUer vikten av all arbetet med att samordna dagens

Prop. 1981/82:118 22

företagsregister bedrivs kontinuerligt och föreslår därför att utredningens arbete fortsätter. BASUN föreslår att detta arbele sker i samråd med RSV och SCB och i nära kontakt med övriga intressenter i det fidigare utredningsarbetet.

Rapporten har remissbehandlats och en förteckning av remissinstanserna och en sammansläUning av deras yttranden bör fogas lill regeringsprotokollel som underbUaga 1.3.

Såväl RSV som SCB tillstyrker i samrådsyttranden över statskontorets rapport de föreslagna principerna för uppbyggnad av ett basregister över företag och organisationer.

RSV framhåller bl.a. all del är väsentligt alt basregistrel begränsas till alt innehålla väldefinierade, stabila och standardiserade termer. Detta är särskiU viktigt med hänsyn lUI alt basuppgifterna insamlas via olika ADB-system för specifika verksamhetsområden saml all uppgifterna skall användas inom flera olika verksamhetsområden med sina specifika krav och önskemål. Vidare påpekar RSV all förslaget ställer betydande resurskrav på skatteförvaltningen både beträffande utveckling och underhåll av ADB-system och del löpande berednings- och registreringsarbelel på lokal skallemyndighel (LSM) och att denna fråga bör belysas yllerligare.

RSV förordar DAFA som ansvarig myndighel för registerhållning och spridning av basuppgifter. SCB, å sin sida, anser det lämpligt att SCB svarar för dessa uppgifter. Skälen härtill är flera, bl. a. att basregistrel har myckel nära anknytning fill arbelsställeregislret. Detta register blir ell betydande inslag i basregistrel. Den myndighel som svarar för registerföring bör också, enligt SCB, ha ansvaret för spridningen av uppgifter. Annars uppstår en oklar ansvarsfördelning. SCB framhåller också att om registerföring och spridning föriäggs lill olika myndigheter blir organisationen komplicerad och mycket lid och kraft behöver då läggas på alt lösa problem som uppslår genom alt arbetet organiserats på detta sätl. Vidare är del här fråga om en ur leknisk synpunkt betydligt mer svårhanterlig materia än för individregisler som l.ex. SPAR, nägol som enligl SCB ställer mycket stora krav på kunskaper om innehållet i registret och dess användbarhet för olika ändamål.

DAFA har i skrivelse den 12 juli 1981 till statskontoret framhållit att man är beredd att la ansvaret för basregistrel och alt man har goda möjligheter all tillgodose statsnyttans krav pä rationalitet, kvalitet och kostnadsbesparingar saml näringslivels önskan om ambitionshöjningar i sin register-värd.

DAFA pekar vidare pä sina erfarenheter som registerförare av centrala databaser. I dag finns hos DAFA dalabaser såsom SPAR, Rällsdala och flera myndighelsspecifika dalabaser med spritt användande. DAFA har även driftansvaret för RSV:s organisalionsnummerregisler.

DAFA påpekar också att man har erfarenhet av liknande registeruppbyggnader. DAFA har exempelvis byggt upp och konslraeral PAR (pos-

Prop. 1981/82:118 23

tens adressregister) för drift på en minidator. Vad avser SPAR-ljänster finns i dag kommunikationsnät för direktkopplingar mellan DAFA och polisväsendet resp. försäkringsbolagen. Denna nätstruktur kan även användas för basregistrel.

DAFA framhåUer all det är av stor vikt alt huvudmannaskap och registeransvar är samlat saml att det är lämpligt att man vid uppbyggnaden av registret inrättar en styrgrupp och en referensgrapp, vilka då bör bli part sammansatta.

3.3 Tidigare riksdagsbehandling av basregisterfrågor

I riksdagen har flera ledamöter från olika partier motionerat om behovel av särskilda branschregister inom vissa näringsgrenar, l.ex. vad gäller bilverkstäder och byggbranschen. Registren behövs enligl motionärerna för all komma lill rätta med ekonomisk brottslighet och illegalt beleende från vissa näringsidkares sida. Riksdagen har dock beslutat att avslå motionerna. I näringsutskottets belänkande (NU 1980/81:39) - med anledning av motioner om branschregister och etableringskontroll - har utskotlel framhållit att tillkomsten av ell basregister i väsenfiig mån tillgodoser de syften som motionärerna vill främja. Resultatet av utredningsarbetet kring ell basregister borde enligl utskottets mening avvaktas innan man log ställning lill om särskUda register över vissa branscher skulle inrättas. Senare har även justitieutskottet i sitt betänkande (JuU 1980/81:21) gjort samma bedömning soni näringsulskoltet vad gäller inrättandet av särskilda branschregister.

Frägor med anknytning lill basregislerförslagel och RSV-ulredningens förslag har under innevarande riksarbete bl.a. lagils upp i motionerna 1981/82:239 (ElableringskontroU), 1981/82:1497 (Etableringskontroll), 1981/82: 1492 (Utredning om branschregisler) och 1981/82; 1583 (Åtgärder mol ekonomisk brottslighet).

3.4 Pågående utredningsarbete

Vissa av RSV-ulredningens förslag prövas i en försöksverksamhel i tre län under år 1982. I försöken är de lokala skattemyndigheterna gemensam insamUngsmyndighel för en samlad skalle- och avgiftsanmälan för nystartade förelag. En ny informationsbroschyr för nystartade förelag prövas liksom förbättrade ratiner för aviseringar inom skatteförvaltningen.

Vidare prövas den av BASUN föreslagna adressändringsrulinen för förelag.

Försöken bedrivs gemensamt av statskontoret och RSV i samarbete med postverket och SCB.

Statskontoret arbetar - i samråd med RSV och SCB - fortsättningsvis med att komplettera tidigare utredningsmaterial inom BASUN. Avsikten

Prop. 1981/82:118 24

är att en rapport skaU föreligga vid årsskiftet 1982-1983. RSV bedriver vidare ett internt projekt, vars förslag har blivit grundläggande för BASUN. RSV:s utredning kommer att leda till en samordnad företagsre-gislrering inom skatteadministrationen. PRV utvecklar under är 1982 ett ADB-system som skall stödja bolagsbyråns verksamhet. Länsstyrelsen i Stockholms län bedriver utvecklingsarbete för att lägga över handels- och föreningsregistrel till ADB.

Regeringen har vidare beviljat medel till SCB för att verket skall undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att man skall bibehålla den höga kvalitet på arbetsslälledelen i del centrala företagsregistret som arbetet med folk- och bostadsräkningen 1980 medförde.

Utvecklingsprojekt bedrivs i övrigi beträffande bl. a.

— yrkesinspektionens arbelsställeregister och yrkesskaderegisler

- arbetsmarknadsstyrelsens företagsregister

— de regionala utvecklingsfondernas företagsregister

- statens pris- och kartellnämnds (SPK) butiksregisler.

3.5 Föredragandens överväganden

I oUka sammanhang, bl.a. i statskontorels utredningar, har påtalats brister vad gäller samhällets rutiner för registerföring av förelag och organisafioner. Det rör brister i såväl befintliga registers kvalitet och aktualitet som administrativ samordning och standardisering av de olika företagsuppgifter som samhället behöver.

För förelagen är uppgiftslämnandet många gånger onödigt komplicerat. Allt fler samhällsfunktioner behöver tillgång lill företagsuppgifter för planering, tillsyn, kontroll, service, informationsspridning m.m. Förelagen måste i dag undertälla en mängd myndigheter då exempelvis adress eller verksamhetsform ändras. BASUN:s förslag syftar till att en uppgift skall samlas in en gäng och lill ett ställe. Detla skulle påtagligt förenkla förelagens uppgiftslämnande. En positiv effekt för myndighelerna bör vara all kvaliteten på samhällets företagsregister ökar, genom att ett fåtal klart preciserade uppdateringsvägar ersätter de otaliga informationsvägar som i dag brukas.

Basregistrel skall kunna utnyttjas av de myndigheter, förelag och organisationer som i dag äjourför egna register. Basregistret kan härvid användas för aktualisering av basuppgifter i egna register saml användas för gallring, urval m. m. 1 några fall kan basregistrel helt ersätta befintUga eller planerade register. Basregistret skall dessutom kunna betjäna de som inle har egna register och som behöver t. ex. adressuppgifter för all nå en viss grupp av företag.

Flertalet remissinstanser har också - bl.a. på dessa grunder - varit positiva till principen att införa elt basregister för företagsuppgifter. Ett anlal myndigheter hävdar dock att ell basregister - med en sä begränsad

Prop. 1981/82:118 25

omfattning som BASUN föreslår - inle skulle underlätta deras egen registerföring. Eftersom dessa myndigheter mäsle ha tillgång lill väsentligt fler uppgifter om förelagen kan även basuppgifterna i dessa fall insamlas direkt. Andra remissinstanser uppger alt kostnaderna för beredning, insamling och spridning av basuppgifter noga måste prövas mol den användning som basregistrel kan få. Att ändra befintliga rutiner medför kostnadsökningar, framför allt för skatteadministrationen som enligt förslaget skall samla in flertalet basuppgifter.

Ralionaliseringsvinsterna inom den offenfiiga administrationen är svårbedömbara och intäkterna från en försäljning av förelagsuppgifter till olika användare är också svåra all uppskatta, eftersom det är en marknad där konkurrens finns.

En remissinstans — särbarhetsberedningen - har vidare anfört all tillkomsten av ell basregister väsentligt ökar sårbarheten genom den öppna tillgången till vikliga förelagsuppgifter.

För egen del vill jag anföra följande.

Stora ansträngningar pågår sedan några år tillbaka för alt förbättra samhällets ratiner för uppgiflsinsamling och registerföring. På uppdrag av regeringen arbetar statskontoret med dessa frägor och kompletterar tidigare gjorda utredningar. Vidare kan nämnas de samordningsåtgärder som skatteadminislrafionen nu på försök prövar i tre län och vilka avser att pröva lokal skallemyndighet som samordnad myndighel avseende dalainsamling från företagen. Ell annat exempel är SCB:s arbele med del centrala företagsregistret. Den nuvarande höga kvaliteten på detta register -som är en följd av den avslutade folk- och bostadsräkningen 1980 -bibehålls genom olika insatser. Patent- och registreringsverket inför under år 1983 elt ADB-stöd vid bolagsbyrån, för att bl. a. minska ärendebalanser och handläggningstider. Liknande projekt pågår vid handels- och föreningsregistrel i Stockholm.

Jag ser positivt på del utvecklingsarbete som pågår på olika håll i statsförvaltningen för alt åstadkomma effektiviseringar när del gäller registreringen av företag. Mycket arbele återstår dock innan rationella och ändamålsenliga ratiner över lag har skapats. Jag anser all principerna bakom BASUN:s förslag är väl ägnade att ligga fill grund för det fortsatta samordningsarbetet, som sålunda bör bedrivas i huvudsak enligl de riktUnjer som har skisserats. All skapa enhetliga uppdaleringsvägar och ell basregister av föreslagen utformning bör enligl min mening vara en för samhället angelägen åtgärd.

Jag finner del också naturligt alt insamlingen av basuppgifter i huvudsak handhas av de lokala skallemyndigheterna och all uppdaleringsvägarna -i likhet med utredningens förslag - bygger på de redan i dag existerande ralinema inom skatteadministrationen, SCB, postverket, televerket m.fl. En direkt uppdatering av basregistrel frän akliebolagsregisler, handels-

Prop. 1981/82:118 26

och föreningsregisler m.m. kan visserligen ha vissa principiella fördelar men kräver en betydligt störte omställning av berörda myndigheters verksamhet. Jag vill i delta sammanhang peka på fördelen med all insamling och kvalitetskontroll av basuppgifter görs så nära uppgiflslämnaren som del är möjligt. Därmed utnyttjas den samlade kunskap som finns på regional och lokal nivå.

Den stora fördelen med elt basregister är dock enligl min mening all det kan utgöra en grandslen för en mer samordnad dalainsamling. Därmed kan en bättre och jämnare kvalitet på uppgifterna vid samhällets registrering av förelag åstadkommas. Genom en förbättrad tillgång lill basuppgifter kommer myndighelerna all få lättare kontakt med företag i sin verksamhet. Detta medför större möjligheter för dem att fullgöra sina myndighetsuppgifter. På motsvarande säll har näringslivet behov och nytta av lättillgängliga uppgifter om förelagen för sin verksamhet.

Vidare kommer basregistrel all kunna ligga lill grund för sådana register hos myndigheterna som inrättats för ändamål såsom planering, forskning, tillsyn, information m.m.

Basregistrel kommer inte alt eUminera behovel av oUka typer av branschregisler, men bör enligl min mening avsevärt underlätta registerhållningen för dessa. Basregistrel lorde även underlätta för privata organisationer och förelag att få kännedom om storlek, sammansättning och lokalisering av för dem intressanta grapper av förelag och att sprida information till - och få kontakt med - andra företag.

Kostnaderna för det föreslagna basregistrel måste självfallet begränsas så långt möjligt med tanke på den statsfinansiella situationen. Jag anser, i likhet med utredningen, att de kostnader som är förenade med basregistrel bör läckas av en särskild avgift som las ul på varje förmedlad företagsuppgift.

BASUN har preliminärt bedömt investeringskostnaderna för fortsatt utredning, systemkonstruktion och maskininvestering tiU ca 6 milj. kr. Av dessa investeringskostnader beräknas berörda myndigheter själva finansiera närmare 4 milj. kr. genom att befintliga utrednings- och utvecklingsresurser utnyttjas.

Verksamheten bör bedrivas med målsättningen att den skall vara självfinansierande. Vissa myndigheter fär kostnader för att köpa uppgifter frän registret. Å andra sidan bör dessa myndigheter kunna sänka sina egna kostnader för registerhållning och åjourföring.

Vad gäller förslagets inverkan på samhällets sårbarhet gör jag inte samma bedömning som särbarhetsberedningen. Den ökade kvaliteten och tillgängligheten i företagsregislreringen lorde endasi myckel margineUt påverka föratsättningarna för sabotage och krigsskadegörelse mot vår industri. Inga sekrelessbelagda uppgtfter skall enligl förslaget ingå i registret. Denna typ av frågor bör dock ägnas särskild uppmärksamhet vid det fortsatta utredningsarbetet.

Prop. 1981/82:118 27

Registrets omfattning bör i likhet med utredningens förslag omfatta alla företag och organisationer som tilldelats organisationsnummer, alla personer som registrerat enskild firma i handels- och föreningsregistren och alla fysiska personer som, ulan alt ha inregistrerad firma, bedriver rörelse eller har någon anställd (med undanlag för anställda i husligt arbele).

Man bör emellertid undvika att registrera fysiska personer som endast tiltfälligl har någon anställd, t. ex. för reparationer i hemmet. Jordbrakare och fastighetsägare bör ingå i registret. Enligt min mening bör man dock undvika att i registret införa småhus- och fritidshusägare saml personer som med ringa omsättning har taxerats för inkomst av jordbruk eller annan fastighet.

Registrets innehåll har kommenterats av många remissinstanser. Nägra betonar all enbart ett fätal väl definierade basuppgifter bör ingå i ett kommande basregister. Andra menar att BASUN:s förslag är väl avvägt. En tredje grupp av remissinstanserna påpekar att fler uppgifter - l.ex. ägarappgifler - mäsle ingå i registret för all del skall få en bred användbarhet.

Jag anser att såväl uppgifter om förelaget/organisationen som dess arbetsställen bör ingå i registret. Registret skall innehålla identifikationsuppgifter, namn/arbelsslällebenämning, adressuppgifter, kod för juridisk form, regislreringsort, branschfillhörighet, anlal anställda (slorleksklass) samt slatusmarkeringar såsom aktiv eller vilande. Vidare kan eventuella kompletterande uppgifter tillkomma såsom telefonnummer, annan benämning, bifirma/paralleUfirma, eventuell koppling lill annan idenfilet saml kompletterande branschkod eller annan beskrivning av verksamheten.

Innan basregislrels innehåll fastställs mer i detalj bör del i det fortsatta utredningsarbetet beaktas vad remissinstanserna anfört. Många remissinstanser har i. ex. begärt alt ägare/firmalecknare bör ingå i registret. Det är även min åsikt all detla är en basuppgift av mer allmänt intresse. Enligt utredningen är del dock svårt att med nuvarande rutiner få fillräcklig kvalitet och aktualitet pä eventuella ägarappgifler i basregistrel. Risk finns därför all det i vissa fall skulle spridas gamla eller t. o. m. felaktiga uppgifter via basregistrel. Införande av ägarappgifler i basregistrel bör därför ske först då kvalitetskravet kan uppfyllas. Vidare bör integritetsfrågorna noga belysas innan en ägaruppgifl införs.

Jag finner i likhet med mänga remissinstanser all starka skäl talar för en författningsreglering av registrets utformning och användning m. m. Även andra författningar kan emellertid behöva ändras. Mol denna bakgrand anser jag all berörda myndigheter bör utarbeta ell samlat förslag lill författningsreglering i samråd med dalalagsfiftningskommiltén. En utgångspunkt bör härvid vara all största möjliga öppenhet bör eftersträvas vad gäller registrets basuppgtfter.

Jag avser alt återkomma till regeringen i fråga om den slutliga utformningen av basregistrel och med förslag fill uppdrag ål berörda myndigheter angående det fortsatta utredningsarbetet.

Prop. 1981/82:118 28

Innan jag går in pä frägan om vilken myndighel som skall vara ansvarig för registret vill jag något beröra frågan om registerföringen skall vara central eller regional. Nägra länsstyrelser har framhållit alt en regional registerföring av registret är all föredra framför en central lösning. Länsdatorerna borde enligt denna ordning utnyttjas om driften förlades regionall.

BASUN har inle belyst konsekvenserna av en regional registerföring. Enligt utredningens förslag kommer flertalet uppgifter alt uppdateras via terminal till del centrala skalleregistrel. Genom tidigare beslut (prop. 1975:57, SkU 1975:32, rskr 1975:230) skall emellertid förelagsuppgifter som finns i del centrala skalleregistrel även vara regionall tillgängliga pä länsdalorerna. Del lorde därför, enligl vad jag har erfarit från berörda myndigheter, vara möjligt alt utnyttja länsdatorerna och deras register för länsvisa bearbetningar. För många myndigheter och andra användare är del en fördel all kunna hämta aktuella företagsuppgifter från ett register. Vidare har jag inhämtat alt denna lösning ocksä är lämplig i de fall maskinell avisering från exempelvis patent- och registreringsverket kommer att införas. En central lösning innebär fördelar beträffande registerföringen av större förelag med verksamheten spridd över flera län. Jag har därför stannat för att registerföringen skall vara central. Länsstyrelserna skall dock beredas lUlgång lill de uppgifter som de själva har lämnat in. Genom tidigare beslut skall ell s. k. organisationsregister kunna föras regionalt. Länsdatorerna bör därtor kunna användas för utdrag ur eller kompletteringar av del centrala företagsskalleregisiret.

Beträffande ansvaret för registret föreligger tvä alternativ - SCB eller DAFA.

Den myndighel som ansvarar för spridning av basuppgifter bör enligl utredningen även vara ansvarig för registret i dalalagens mening. Användaren fär därigenom en entydig kontaktyta då del gäller att ställa krav på registrets kvalitet och tillgänglighet.

Utredningen anser alt båda myndighelerna ur leknisk synvinkel har lika goda möjligheter all ansvara för aviseringsdelen av ett basregister.

Vad särskilt gäller SCB har denna myndighet goda kunskaper och betydande erfarenhet när det gäller all föra register över företag och arbetsställen. Samma mått av kunskaper och erfarenheter saknas f. n. hos DAFA. Å andra sidan har DAFA en väl fungerande marknadsorganisalion som har vidareutvecklats framför alll genom arbetet med SPAR. DAFA har dessutom utvecklat ett omfattande terminalnäl för åtkomst lill de stora centrala dalabaser (Rällsdala, SPAR m.fl.) som DAFA i dag har driftansvar för.

Omkring hälften av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har förordat SCB som ansvarig myndighel. Skälet härtill är alt SCB har stor kunskap om företagsregistrering. Många remissinstanser har ocksä framhållit att, eftersom SCB ändå kommer att medverka genom registrering och kontroll av uppgifter, SCB bör vara den mest lämpade myndigheten för alt ta elt huvudansvar för registret. Några remissinstanser har

Prop. 1981/82:118 29

motsatt uppfattning och ser DAFA:s "neutraUlet" som en fördel när del gäller registerhåUning och spridning av basuppgifter.

För egen del anser jag kunskap och erfarenhet av förelagsregislrering vara elt mycket tungt vägande skäl vid valet av ansvarig myndighel. Framför allt under uppbyggnads- och genomförandeskedel är denna kunskap av stort värde för möjligheterna all snabbt få ell fungerande basregis-ler till slånd. Ell basregister med den föreslagna uppbyggnaden kräver stort kunnande om företagsslraklurer. SCB har i egenskap av registerförare för arbetsställen slor kompelens inom detta område och därmed erfarenhet av de arbetsuppgtfter som är förknippade med uppdateringen av ell sådant register. Vidare har SCB i dag ett fungerande ADB-system för spridning av uppgifter ur det centrala företagsregistret, vilket bl. a. ulnylljais för service lill kommunerna. Därför anser jag all SCB t. v. bör få ansvaret för registerhållning och spridning av uppgifter frän basregistrel. Däremot bör DAFA:s utbyggda terminalnäl kunna utnyttjas för att ge lerminalanvändare åtkomst till registret. Jag tänker då exempelvis på de kunder som redan i dag har anslutit sig till DAFA:s terminalnät för att få tUlgång fill information i SPAR-regislren. Frågan om hur spridningen av uppgifter ur basregistrel skall ske bör utredas ytteriigare. Jag avser alt återkomma till regeringen i denna fråga.

Regeringen har uppdragit åt stalskontoret all i samräd med SCB och RSV fortsätta arbetet med all vidareutveckla och pröva en samordning av registerföringen av förelag och arbetsställen i statsförvaltningen. Vidare skall en försöksverksamhel avseende samordnade datainsamlingsruliner prövas inom skalteförvaltningen. Resultatet av statskontorets ulredningsarbele och en utvärdering av försöksverksamheten skall avrapporteras fill regeringen före utgången av år 1982.

Avslutningsvis vill jag också nämna att jag har noterat ett positivt intresse från flera remissinstanser att medverka i det fortsatta utrednings-och samordningsarbetet. Detla intresse bör las lill vara av de myndigheter som arbetar med dessa frågor.

För ärenden rörande investeringar i stafiiga ADB-system gäller en särskild förordning (1981:266). Utredningsarbetet bör fortsättningsvis bedrivas enligl denna förordning. Mol bakgrand av min tidigare redovisade inställning lill ell basregister avser jag emellertid all föreslå regeringen alt falla ell principbeslut om inrättande av ell sådant register. Elt sådant beslut skulle göra det möjligt att bestämma vilken myndighel som skall vara regisleransvarig. Därmed kan del fortsalla utredningsarbetet bedrivas i samarbete med denna myndighel. Ett principbeslut medför också att del utredningsarbete som redan nu pågår på många håll kan inriktas efter den bestämda föralsältningen all elt basregister skall inrättas.

Det är f.n. inte möjligt all bestämma tidpunkten när basregistret kan sättas i drift. Den blir bland annat beroende av hur det fortsatta uiveckUngsarbetel utvecklas.

Prop. 1981/82:118 30

4 Skattefrågor

Som jag redan har nämnt kommer jag senare i dag all redovisa förslag lill ändringar på beskallningsområdel som särskill berör de mindre och medelstora förelagen. Förslagen bör sedan lagrådels yttrande inhämtats föreläggas riksdagen senare i vår. De nya reglerna har del gemensamma syftet att underlätta dessa förelags försöijning med riskkapital. Jag vill i sammanhanget också erinra om att regeringen nyligen har beslutat förelägga riksdagen förslag om att öppna möjligheter för aktiefonder och akfiesparfonder att förvärva aktier i icke börsnoterade förelag (prop. 1981/82:116).

I lagrådsremissen föreslås att dubbelbeskattningen av utdelad vinst i icke börsnoterade aktiebolag lindras. Lindringen i dubbelbeskattningen åstadkoms genom all avdrag medges med 70% av utdelat belopp. Schematiskt motsvarar detta en halvering av dubbelbeskattningens första led. Avdragsrälten lUlkommer endasi aktiebolag som bedriver rörelse, jordbrak eUer skogsbrak. Även i övrigt gäller vissa begränsningar. Avdrag medges således i princip inle för utdelning som tillfaller aktiebolag som är frikallade från skattskyldighet för utdelningen. Del årliga avdragsbeloppet får vidare inle överstiga 15 % av bolagets aktiekapital vid beskattningsårets ingång och är maximerat fill 700000 kr. Genom del föreslagna avdraget kommer utdelning av vinst och vinslullag i form av lön att medföra i stort sett samma skalle- och avgtflsbelaslning. Del hinder som exlrabeskatl-ningen i dag i praktiken många gånger innebär för förelagen all lämna utdelning reduceras därmed. Om utdelning lämnas kan man räkna med att intresset från utomstående placerare av att förvärva aktier i icke börsnoterade företag kommer alt öka vilket i sin lur förbättrar företagens möjligheter att anskaffa riskkapital.

I lagrådsremissen föresläs vidare en ändring i förmögenhelsskallereg-lerna som innebär att aktierna i alla rörelsedrivande aktiebolag som inle är börsnoterade får värderas enligt de i allmänhet mera förmånliga regler som gäller för familjeförelag. F. n. kan lättnaderna vid förmögenhetsbeskattningen gå förlorade om akfierna i ett familjeföretag blir föremål för omsättning på marknaden även om aktierna inle blir noterade på börsen. Genom den föreslagna ändringen klarläggs att aktierna i elt familjeföretag kan bli föremål för viss handel utan att förmögenhetsvärdet ändras. Även denna åtgärd kan väntas bidra lill alt förbättra de praktiska möjligheterna att attrahera riskkapital från utomslående finansiärer.

Prop. 1981/82:118 32

UnderbUaga 1.1

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1981:58) Samverkan vid uppgiftslämnande, avgett av delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFU)

DEFU:s verksamhet

DEFU har i sin verksamhet främst sett som sin uppgift alt

—verka för ökad förståelse hos myndigheter, företag, andra näringsidkare och kommuner för uppgiflsinhämlandets syften och konsekvenser,

—stimulera myndigheter, företag, andra näringsidkare och kommuner lill en sådan restriktivitet, som enligt direktiven bör gälla i fråga om uppgiftslämnandet,

—lägga grunden för fortlöpande bevakning av uppgiflsinsamlandet från statliga organs sida när det gäller förelag, andra näringsidkare och kommuner.

För all DEFU skulle kunna föreslå förenklingar i uppgiftslämnandet föraisatle direktiven en prövningsverksamhet. Denna skulle inriktas på prövning av alla nya eller ändrade uppgiftskrav. DEFU skulle ocksä vara remissorgan. DEFU fick däratöver vissa kartläggnings- och utredningsuppgifter.

AUa statliga myndigheter som avsåg att samla in nya uppgifter för administrativa eller statistiska ändamål, var skyldiga all anmäla detta till DEFU. Myndighelerna fick inle samla in uppgifterna förtån DEFU tagit ställning fiU uppgiftskravel. DEFU hade rätt att föreskriva viUkor i sina beslut. Om en myndighet inle godtog DEFU:s beslut och ärendet var av principiell betydelse, fick DEFU hänskjuta ärendet lill regeringens prövning. Om myndigheten inle godtog DEFU:s beslut fick myndigheten ändå samla in uppgifterna, om DEFU inle fört ärendet vidare lill regeringen inom en månad efter del myndigheten underrättats om DEFU:s beslut eUer om myndigheten undertättats om all DEFU inte avsåg att föra ärendet vidare lill regeringen.

DEFU startade sitt arbele under hösten 1977. DEFU försökte lägga upp sitl arbele så alt ell samarbete mellan myndigheterna och DEFU skulle utvecklas i största möjliga utsträckning. Detla sägs som en föratsättning för all DEFU och myndighelerna tiUsammans skulle kunna verka för en riktig avvägning och utformning av uppgiftskraven. Utöver provningsverksamheten genomförde DEFU elt antal systematiska genomgånger av vissa områden som uppfattades som särskilt problematiska.

DEFU träffade under sin verksamhet också överenskommelser med vissa myndigheter om att dessa själva skulle pröva uppgiftsinhämlandet. Detta innebar all prövningen skulle ske enligl de metoder som anvisades av DEFU och i löpande samråd med DEFU. Därigenom kunde DEFU avlastas mer rufinbetonade ärenden och fick möjlighet att bedöma effekterna av självverkande åtgärder inom myndighelerna. Denna ordning prö-

Prop. 1981/82:118 33

vades inom bostadsstyrelsen, riksskatteverket (RSV), skolöverstyrelsen, statens industriverk, statistiska centralbyrån (SCB) och överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

Del har enligl vad DEFU funnit inte gäll all kartlägga hur myndigheternas aUmänna uppgiftsinsamlingar totalt sell belastar företagen och kommunerna. På grand av den mängd olika typer av uppgiftsinsamlingar som förekommer och deras skilda påverkan pä enskilda företag, beroende på bransch, tUlsynsområde och liknande, är del inte heller möjligt all göra en kostnadsbedömning för l.ex. en hel bransch och än mindre för hela näringsUvet.

Enligt DEFU:s uppfattning kan myndigheternas uppgiftsinhämlande minskas ulan alt del försvårar för dem att fullgöra sina uppgifter. Analyser och utvärderingar av olika system av uppgiftsinhämlande kan leda till väsentliga förenklingar och lill alt uppgiftsinhämlandet organiseras på ett annorlunda sätt. Ett samulnyltjande av uppgifter kan ske i högre utsträckning än vad som nu är fallet. Likaså bör myndigheter och utredningar oftare kunna dra nytta av de erfarenheter som finns samlade t. ex. på andra håll inom statsförvaltningen.

DEFU anser vidare att basuppgifter om förelag och kommuner med fördel kan samlas i ett enda register tillgängligt för myndigheter och utredningar. Med ledning av delta skulle t. ex. vissa uppgtfter kunna förtryckas på blanketter i samband med en uppgtftsinsamUng.

Tester och provundersökningar bör enligt DEFU:s mening vara något självklart i samband med alla de uppgiftskrav som drabbar företag och kommuner och f. ö. även enskilda personer. De är relativt enkla alt genomföra. Tidsåtgång eller resursbrist får inte användas som motiv för att avstå från tester och provundersökningar. Del bör ocksä framhållas alt tester kan genomföras i kontakt med dem som direkt kommer alt beröras av en insamling.

I samband med uppgtflskrav från stafiiga myndigheter och organ bör det vara naturligt all man försöker skapa sig en helhetsbild av vad en uppgtftsinsamUng kostar myndigheten och vad den kostar de företag eller kommuner som drabbas av uppgiftskraven. Sådana kostnadskalkyler är dock myckel säUsynla inorti den statliga förvaltningen.

DEFU konstaterar också att det ofta brister när del gäller frågan om samråd före en uppgtftsinsamUng med dem som direkt berörs av uppgiftskraven. I vissa fall har del emeUertid utvecklats en praxis hos myndigheter alt samråda t. ex. med organisationer som företräder företag eller kommuner för alt i förväg diskutera igenom en planerad uppgtftsinsamUng. Även i skalle- och avgiftssammanhang eller när det gäUer tillsyn och tUlstånd förekommer sådana samrådsförfaranden. Samråd är enligt DEFU :s mening mycket värdefullt genom all det bidrar till smidigare och enklare lösningar av olika problem vid uppgtftslämnandet.

En för uppgtftslämnarna viktig fråga är, vilka svarsfider som används 3 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 34

vid uppgtftsinsamlingama och under vilken fid på året dessa genomförs. DEFU har i några fall nått överenskommelse med SCB och RSV om förlängning av vissa insamlingstider.

DEFU påtalar brister i myndigheternas planläggning och säll att informera. Enligl vad DEFU har ullalat anför myndigheterna ibland som skäl för detla, att de inle kan utforma en enkel och begriplig information därför att de lagar och förordningar som reglerar uppgiftskraven i sig är alltför komplicerade. Man väljer då i slällel att åberopa själva lagtexten i sin skriftliga information.

Hot om vite har använts varsamt av myndigheterna. Åtalsanmälan har förekommit i begränsad utsträckning. Några klagomål avseende viten och åtal har DEFU inte noterat.

DEFU:s överväganden och förslag

1 sitt betänkande har DEFU diskuterat olika metoder som kan användas för att förändra den belastning som de allmänna uppgiftsinsamlingarna för med sig på företag och kommuner.

Genom en förhandsgranskning skapas föratsättning för att pröva upp-giflsinsamUngar innan de genomförs. En eflerhandsgranskning innebär möjligheter liU analys och utvärdering av de konsekvenser uppgiftsinsamlingarna för med sig. Regler för en myndighet och för en uppgiftsskyldig ger föratsättningar att pröva uppgiftsinsamlingarnas rimlighet och belastning för dem som lämnar uppgifterna. Fortlöpande kontakter mellan upp-giflsinhämtare och uppgiftslämnare skapar erfarenhetsutbyte och ger kunskap.

DEFU har övervägt tre alternativa handlingsvägar som möjliga för de permanenta åtgärder som kan behövas i fortsättningen:

1. Utge råd och anvisningar fill myndighelerna om hur uppgtflsinsam-Ungar skaU planeras och genomföras ("God uppgiflsinsamlarsed").

2. Tillskapa en myndighet, liknande DEFU, med uppgift att förhands-pröva och efterhandsgranska de allmänna uppgiftsinsamUngarna ("Att permanenta DEFU").

3. Utfärda en lag som har regler om samråd mellan myndighelerna och företrädare för de uppgiftsskyldiga och regler för svarslider, anstånd och befrielse (En särskild "lag om handläggning av aUmänna uppgtftsinsam-Hngar").

DEFU anser all den tredje handlingsvägen bäsl löser de problem som uppgtftsinsamlingama skapar. Krifiken mol uppgiftslämnandet har huvudsakligen bestått i att de uppgtftsskyldiga inte har kunnat påverka insam-Ungaraa innan de kommer fill slånd. Dessutom har den uppgiflsskyldige inte kunnat få sin uppgiftsbörda prövad. Den första handlingsvägen är inle tillräcklig. Den andra handlingsvägen är ur slatsfinansiell synvinkel f. n. inle realistisk. En samverkan av det slag DEFU föreslår ger på längre sikt en mer tilfredsställande lösning.

Prop. 1981/82:118 35

Uppgtflsinhämlandel kan minskas genom all man ändrar de metoder som myndighelerna använder när de hämtar in uppgifter. En kvalificerad bedömning av uppläggningen och utformningen av en uppgiftsinsamling krävs. Alt enbart se på metodfrågor, blanketter, termer och begrepp, databehandUngsmöjligheter, samulnytljande av uppgifter osv. ger inle någon helhetsbild. Det är nödvändigt att granska fillkomsten, utfärdandet och tiUämpningen av samfiiga de regelsystem som leder till uppgiftskrav på företag och kommuner. Först då kan resultat nås som minskar byråkratin och del krångel som förknippas med uppgtftsinhämtandel.

Myndigheter och företrädare för uppgiftslämnama bör enligl DEFU:s mening samverka så all myndigheternas, företagens och kommunernas intressen kan tillgodoses. Den enskUde uppgiflslämnaren bör kunna få sin egen uppgtflsbörda prövad genom bestämmelser om anstånd och befrielse.

DEFU:s förslag innehåller

1. ett samrådsförfarande mellan en myndighel och företrädare för dem, som berörs av allmänna uppgiftsinsamlingar,

2. vissa generella regler för att få genomföra en allmän uppgtftsinsamUng (t. ex. vad beslutet skaU innehålla, hur uppgiftslämnarna får betungas, svarstider, anstånd eller befrielse),

3. obligatoriskt samråd för statliga kommittéer.

DEFU föreslår att bestämmelser om samråd och generella regler ges i en särskild lag om statliga myndigheters aUmänna uppgiflsinsamlingar från förelag, andra näringsidkare eller kommuner. DEFU har inle ansett det nödvändigt att låta lagen omfatta organisationer. Uppgiftsinhämlandet från dessa bedöms inte ha en sådan omfattning all del bör regleras.

Den lag som DEFU föreslår avses inle inskränka myndigheternas enligl lagar och förordningar ålagda rättstillämpande verksamhet, såsom att beskatta, att ge tUlstånd eller all utöva tillsyn. Däremot reglerar den myndigheternas beslut alt genomföra allmänna insamlingar inom dessa områden.

En företrädare för uppgiftslämnare kan vara en organisation eller ett särskill samarbelsorgan för organisationer, som på ell representativt sätt kan anses företräda olika uppgiflslämnarkalegorier. Dessa företrädares samrådsrätt bör enligt DEFU:s mening betraktas som en partsrättighel. Syftet är alt myndigheterna klart skaU vela vem eller vilka som har denna partsrättighel. Det är inle avsikten all elt enskiU förelag eller en kommun skall ha samrådsrätt. Samrådet bör nämligen inte avse frågor som enbart rör den enskilde uppgiflslämnaren.

DEFU anser alt förslaget om samråd och översyner innebär stora fördelar. Myndigheternas behov av uppgifter från näringslivet och kommunerna tillgodoses utan större hinder. Näringslivet och kommunerna kan genom samrådsförfarandel få en inblick i de olika system som finns och en möjlighet all reagera om situationen så kräver. De kan också bistå myndighelema i deras strävan att skapa rationella uppgtftsinsamlingar. En mindre effekfiv delaljgranskning av blanketter undviks. Staten får möjlighet alt

Prop. 1981/82:118 36

pröva om de syslem den använder är ekonomiskt försvarbara. Den ger föratsättningar för förändringar som kan innebära betydande besparingar.

Svarstider bör i alla slag av uppgiftsinsamlingar sättas så, att uppgiftslämnarna fär ordentligt med tid all lämna de begärda uppgiftema.

Eftersom uppgiflspliklen - om den inle fullföljs - kan föranleda vitesföreläggande eller straff, bör möjligheter öppnas för rätt fill anstånd och befrielse.

Det bör uppmärksammas att den lag som DEFU föreslår även i fillämpliga delar gäller frivUliga allmänna uppgiftsinsamlingar. Därmed menas insamlingar där del inle finns någon skyldighet all lämna uppgifter. För att undvika missförstånd om en insamling är frivillig eUer ej bör i varje beslut om uppgtftsinsamUng anges:

- del författningsstöd myndigheten har

- vilka som omfattas av skyldigheten all lämna uppgtfter

- vad den uppgiftsskyldige skall iaktta när han lämnar uppgifterna

- information om vad uppgiftema skall användas tiU

- om samråd skelt och i så fall med vem.

För att den uppgiflsskyldige skaU ha klart för sig sin skyldighet, föreslår DEFU alt en myndighet skall foga sitt beslut om insamlingen till den blankett e. d. som tillställs den uppgiftsskyldige. I fråga om frivilliga insamlingar bör myndigheten klart ange att insamlingen är frivUlig.

I de ulredningsdirekfiv som fiUslälls de statliga kommittéerna bör i fortsättningen enligt DEFU:s mening införas en regel, som innebär att en kommitté i sina förslag skall göra en analys och utvärdering av vad infor-malionskraven på förelagen, kommunerna och myndighelerna får för effekter i förhåUande fill del syfte som kommitténs förslag har. Kommittéerna bör således allfid försöka göra en avvägning mellan den kostnad och den nytta som deras förslag kan medföra.

Kommittéarbetet bör vidare bedrivas så att de enkäter eller undersökningar, som kommittéerna önskar få lill slånd, skall vara förberedda så att de ger elt minimalt arbete för uppgiftslämnarna. Enkäterna och undersökningarna bör alltid vara friviUiga. DEFU föreslår alt en obligatorisk samrådsskyldighel införs för kommittéerna. Samrådet skall ske med företrädaren.

DEFU har försökt klarlägga om sekretess- och integritetsskyddel hindrar samordning av uppgiflsinsamlingar och samulnyltjande av uppgifter. DEFU:s prövningsverksamhet, förelagsbesök och utvärderingen av statskontorets dokumentationscentral pekar på alt dubbelinsamlingar är få och att möjligheten lill samordnat datautnyttjande är begränsad. DEFU anser sammanfattningsvis att inget tyder på all sekretess- eller integriletsfrå-goma innebär hinder av större betydelse för uppgiftsinsamUngarna.

DEFU har i enlighet med sina direkfiv också studerat för- och nackdelar med att ersätta företagen för deras uppgtftslämnande. DEFU anser del viktigare att på andra sätt än genom ersättning skapa ändrade förhållanden

Prop. 1981/82:118 38

Underbilaga 1.2

Sammanställning av remissyttranden över delegationens för företagens uppgiftslämnande (DEFU) betänkande (SOU 1981:58) Samverkan vid uppgiftslämnande

över DEFU:s betänkande (SOU 1981:58) Samverkan vid uppgiflsläm-nade har remissyttranden avgetls av justifiekanslern, dalainspektionen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV), trafiksäkerhetsverket (TSV), sjöfartsverket, luftfartsverket, transportrådet (TPR), statisfiska centralbyrån (SCB), bankinspekfionen, försäkringsinspeklionen, konjunkturinsfilutet, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskalleverkel (RSV), riksarkivet, skolöverstyrelsen (SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), lanlbraksslyrelsen (LBS), statens jordbraksnämnd, statens livsmedelsverk, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvärdsverk, statens strålskyddsinsfitul, kommerskollegium, generallullslyrelsen, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och karteUnämnd (SPK), konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), exportkreditnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbelarskyddsslyrelsen, bostadsslyrelsen, statens planverk, statens vattenfaUsverk, statens provningsanstalt, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), riksdagens ombudsmän, fullmäktige i Sveriges riksbank, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens län, Landsfingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) saml gemensamt av Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Lanlbrakarnas riksförbund. Svenska bankföreningen. Svenska handelskammarförbundet, Sveriges hanlverks-och industriorganisalion - Familjeföretagen, Statsföretagens förhandlingsorganisation. Kooperativa förbundet, Kooperafionens förhandUngs-organisation. Svenska företagares riksförbund. Tidningarnas arbetsgivareförening. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges kooperativa och allmännylfiga bostadsföretags förhandlingsorganisation. Svenska arbetsgivareföreningen, Bankinstilutens arbetsgivareorganisation och Svenska sparbanksföreningen.

SÖ har btfogat yttranden av länsskolnämnderna i Östergötlands, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Nortbottens län. Även i en del andra fall har remissinstanser bifogat yttranden från underställda myndigheter eller från organisationer.

Flera remissinstanser — däribland socialstyrelsen, TPR, och riksarkivet - framhåller i likhet med DEFU att uppgiflsinsamlingar är nödvändiga för att myndigheter skaU kunna fullgöra sina skyldigheter. Uppgiftslämnandet bör dock enligt flertalet remissinstanser utformas på ett sådant säll all del inte i onödan betungar företag och kommuner. De ansluter sig därmed tiU

Prop. 1981/82:118 39

DEFU:s målsättning att skapa enkelhet i relationerna mellan myndigheterna och de uppgiflsskyldiga.

SCB, konjunkturinstUutet, socialstyrelsen m.fl. anser det beklagligt att informationsbehovet och gränsdragningar mellan olika typer av informafionsbehov inle behandlas i DEFU:s betänkande i nämnvärd grad jämfört med det intresse som ägnats åt uppgiftslämnandet.

Uppgtflslämnarproblematiken måste enligt SCB:s synsätt betraktas som en del av det större frågekomplex som gäller vilka behov av information som finns i samhället och hur dessa behov skall fillgodoses. Olika uppgtfts-lämnarproblem kan svårligen lösas om de inle ställs i relation lill de informafionsbehov som ligger bakom olika uppgiftsinsamlingar.

Datainspektionen finner att utredningen i första hand tagit sikte på att underlätta och begränsa företagens och kommunernas uppgiftslämnande för all i första hand reducera samhällets totala kostnader. Integritetsfrå-goma har enligt inspekfionens mening berörts tämligen ytligt.

LON, RSV, LBS, fiskeristyrelsen, skogsstyrelsen. Svenska kommunförbundet och UHÄ framhåller att delegationen under försöksperioden har ulfört ell värdefullt arbete. UHÄ finner dock att de myckel goda erfarenheterna av DEFU:s hiltiUsvarande verksamhet hade kunnat las fill vara på elt bättre sätt i föreliggande lagförslag.

RFV, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, TPR, LON, LBS, ÖEF, generaltullstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län, luftfartsverket, riksarkivet, statens jordbruksnämnd. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, TCO, SACOISR samt Sveriges industriförbund och de andra organisationer som avgell gemensamt yttrande tUlstyrker i stort DEFU:s förslag fill lagstiftning.

RRV har inle någon principiell erinran mol den reglering av uppgtftslämnandet som DEFU föreslår. Ett alternativt sätt all tillgodose behovel av författningsreglering är emellertid enligt RRV:S mening alt komplettera de bestämmelser som finns i 4 § tredje stycket allmänna verkssladgan.

Skogsstyrelsen ifrågasätter om det är nödvändigt all i lag reglera dessa frågor, men tillstyrker i stort lagförslagels utformning.

Några remissinstanser såsom AMS, justitiekanslern, sjöfartsverket, statens livsmedelsverk, statens strålskyddsinstitut, statens vattenfallsverk och bostadsstyrelsen har ingen principiell erinran mol DEFU:s lagförslag. Bostadsstyrelsen föratsätter dock att tillämpningen av lagen inte medför någon begränsning av styrelsens möjligheter att hämta in uppgifter för sin inslruklionsenliga verksamhet.

Socialstyrelsen, SCB, konjunkturinstitutet, statskontoret, RSV, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, konsumentverket, SPK, arbetarskyddsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län, TSV, UHÄ, NO, fullmäktige i Sveriges riksbank och LO avstyrker lagförslaget.

SÖ kan inle lillslyrka all en lag av den föreslagna utformningen utfärdas

Prop. 1981/82:118 40

med giltighet för kommunsektorns uppgtftslämnande rörande skolväsendel. Ett författningsarbete borde komma till slånd med syfte att la fram en allmän föreskrift som klarlägger kommunsektorns uppgiftsskyldighel gentemot SÖ och länsskolnämnderna.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser all DEFU:s lagförslag endasi i begränsad män kan bidra fill all minska belastningen pä förelagen, när det gäUer uppgiftsinsamling av del slag som länsstyrelsen bedriver. Nackdelama ur skatte- och uppbördsförvaltningens synpunkt förefaller vara av sådan omfattning att länsstyrelsen inte anser sig kunna tUlstyrka DEFU:s lagförslag i föreliggande utformning.

Det förslag till lag som utredningen lägger fram har enligt socialstyrelsens mening en så allmän natur att risk finns för att undersökningar av specieUt slag kan möta onödiga svårigheter. All vid sådana undersökningar tvingas till ett omständligt byråkratiskt förfarande vid en nödvändig uppgiftsinsamling kan inle vara rimligt. Av de tre allernaliva handlingsvägar som utredningen beskrivit förordar socialstyrelsen alternativ 1, nämligen att regeringen utger råd och anvisningar för uppgiflsinsamlandet.

Statens naturvårdsverk, TSV, UHÄ, NO och länsstyrelsen i Västmanlands län är av likartad uppfattning. Statskontoret och/eller RRV bör enligl NO.s mening få i uppdrag all i sin konlinueriiga granskning särskilt beakta uppgiftsinsamlingen.

SCB anför all DEFU:s förfaltningsförslag som helhet ur rättslig synpunkt inte är väl underbyggt. Förslaget synes l.ex. inte beakta den nya konstitutionella regleringen av uppgiflsinhämlandel från enskUda, vilken innebär alt varje uppgtflskrav måste vara reglerat i lag. Vidare saknas i stor utsträckning vägledande molivultalanden. SCB ifrågasätter dessutom behovet och värdet av en gemensam lagreglering. KonjunkturinstUutet och RSV delar i huvudsak denna uppfattning.

Statskontoret och SCB erinrar om att allmänna verksstadgan innehåller ell särskilt åliggande för myndigheter att sträva efter att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet och i övrigi se till alt arbetet med att lämna uppgifter inle blir mer betungande än vad som kan anses skäligt med hänsyn lill ändamålet. Arbetarskyddsstyrelsen föreslår reglering i allmänna verksstadgan, myndighetsinstraktioner eller annan författning utfärdad av regeringen.

RSV anser all de bestämmelser som finns i förordningen (1975:567) om rationaUseringsverksamhet inom den civila statsförvaltningen redan täcker in det område som avses med förslaget.

Det föreslagna altemativel med lagstiftning måste enligt konjunkturinstitutet rimligen komma alt medföra merarbete och därmed ökade kostnader för myndighelerna. Konjunkturinstitutet anser det vara en påtaglig brist att de verkliga kostnaderna för samhäUet resp. företagen i de tre altemaliven inle bUvil belysta.

LO ser posifivt på alt en servicefunktion skapas som följer upp och

Prop. 1981/82:118 41

bevakar uppgiftskraven. Den föreslagna formen för samråd ger emellertid mer intrycket av "vetorätt" för näringslivet. Konsumentintressen och forskningsintressena bör stärkas.

Vid en samlad bedömning anser statskontoret all DEFU:s verksamhet och utvecklingen i övrigt de senaste åren lett till restriktivitet vad det gäller myndigheternas uppgtftsinsamUng. SärskUda åtgärder kan f.n. inle anses påkallade enligt statskontorets mening.

SCB framhåUer att verkels olika åtgärder på området, inkl. den samverkan som för slafisfikproduklionens del sker meUan olika intressenter, fortlöpande medverkar tiU alt underlätta uppgtftslämnandet och alt dessa åtgärder bl. a. grandas på redan gällande författningar.

De metoder som TPR hkfills har använt för insamUng av nödvändiga uppgifter har fungerat filtfredsstäUande. Från uppgiftslämnaraas sida har heller inte förmärkls någon negaliv inställning vad beträffar uppgiftsinsamlingens inriktning och omfattning. TPR har också successivt verkat för alt åstadkomma förenklingar av uppgtftslämnadet på olika områden. Såvitt gäller TPR:s verksamhet framstår därför behovet av förändringar i form av författningsreglering eller på annat sätt inte som särskilt stort.

SCB, bankinspektionen, RFV, SPK, RSV och SÖ framhåller all kontakter och samråd redan i dag tas med skilda branschföreträdare och andra företrädare för uppgiftslämnama. Beträffande insamling för tillsyn eller tillstånd tfrågasätter länsstyrelsen i Stockholms län om inle redan gällande regler och praxis är tillräckUga.

Datainspektionen anser att lagtexten borde innehålla en aUmän regel om att det särskilt bör prövas om det ändamål för vilket uppgiftema samlas in kan tiUgodoses utan att uppgifterna registreras med anknytning lill varie individ. Om detta inte helt är möjligt bör utgångspunkten vara all individ-relaterade uppgtfter endast används i den omfattning det är nödvändigt.

LBS anser att den föreslagna lagen inte klart anger vilka insamlingar som omfattas av lagen.

RFV anser det vara oklart om den föreslagna lagen berör uppgtftsinsamUng i samband med beräkning av pensionsgmndande inkomsl och underlag för arbelsgivaravgtfl.

Konjunkturinstitutet påpekar att informationsinsamling för forskning som sker via universitets- och högskoleväsendet inte berörs av lagförslaget, medan däremot motsvarande insamling via SCB berörs, saml konstaterar att detta gränsdragningsproblem inte alls berörts i betänkandet.

Lagen måste enligt försäkringsinspektionens mening kompletteras med en regel om alt samråd inte nödvändigtvis måste tillgripas vid varje slags uppgtftsinsamlingar. Undantag måste kunna göras för l.ex. insamlingar som ingår i ett revisionsförfarande, vars syfte skulle kunna äventyras om myndigheten i förväg gett till känna sin avsikt att fordra in uppgifter.

RSV uttalar att den ordning som DEFU föreslår i förfallningsförslagel svårligen synes kunna tiUämpas inom beskattningsförfarandel.

Prop. 1981/82:118 42

Konsumentverket utgår från alt lagen ej omfattar dess och konsumentombudsmannens infordrande av uppgifter i samband med tiUsyn av företagens marknadsföring och avtalsvillkor och vid fiUämpningen av konsumentkreditlagen.

Luftfartsverket anser all 1 § bör kompletteras så att del klart framgår alt insamlingar i elt förvaUningsprocessuellt förfarande inle omfattas av lagen.

Riksarkivet har invändningar mol all lagförslaget omfattar även uppgiflsinsamlingar från kommuner, bl. a. eftersom dessa fömtsätts ha andra attityder tUl StatUga myndigheter än vad företag har, och anser att frågan behöver utredas ytterligare.

Sveriges industriförbund och de andra organisationer som avgett gemensamt yttrande utgår från att riksdagens verk omfattas av den föreslagna lagen.

UHÄ anser att uppgiftsinsamlingar för forskningsändamål bör undantas från lagens tUlämpningsområde.

Statens jordbruksnämnd anser det vara oklart när en insamling skall anses så omfattande att den faUer under lagens tillämpningsområde.

Flera remissinstanser har synpunkter på del föreslagna samrådsförfarandet. Socialstyrelsen, SCB, bankinspektionen, konjunkturinstUutet, SÖ, skogsstyrelsen m.fl. befarar att delta kan leda lill ökad byråkrati och onödig omgång.

Vidare anser länsstyrelsen i Stockholms län all grandläggande begrepp inte har klargjorts tillräckligt. Lagförslaget ger stora möjligheter till feltolkningar.

Framför allt är förelrädarebegreppet enligl SCB, RSV, kommerskoUegium, riksarkivet m. fl. inle lillräckligl preciserat. Likaså anser några remissinstanser, däribland SPK, all begreppet "allmän uppgtftsinsamUng" måste preciseras.

Prop. 1981/82:118 43

UnderbUaga 1.3

Sammanställning av remissyttranden över rapporten "Basregister över företag och andra organisationer — ett principförslag"

Efter remiss har yttranden över BASUN:s rapport "Basregister över företag och andra organisationer - ett principförslag" avgells av: domstolsverket, rikspoUsstyrelsen, brottsförebyggande rådet, centralnämnden för fastighetsdata, datainspektionen, bokföringsnämnden, försvarels rationaliseringsinstitut, riksförsäkringsverket, postverket, televerket, trafiksäkerhelsverkel, riksrevisionsverkel, dalamaskincentralen för administrativ dalabehandling, riksarkivet, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, generalluUstyrelsen, patent- och registreringsverket, statens pris-och karteUnämnd, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens industriverk, länsstyrelsernas organisafionsnämnd, Stockholms läns utveckUngsfond och Jämfiands läns utvecklingsfond.

Följande länsstyrelser har — efter hörande av lokala skallemyndigheter och kronofogdemyndigheter - avgivU yttranden: länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus län, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs samt länsstyrelsen i Nortbottens län.

Remissyttranden har ocksä avgetls av dalalagsliftningskommitlén (Ju 1976:05), särbarhetsberedningen (Fö 1981:02), ADB-beredningsgruppen (C 1973:06), Stockholms, Uppsala, Malmö och Gävle kommuner. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisafion -FamUjeförelagen, Lantbrukarnas riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund (gemensamt yttrande), Sveriges arbelsledareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges fögderiljänslemän, Sveriges direktreklam-förening. Försäkringsbranschens serviceakliebolag saml Upplysningscenlralen UC AB.

1 Allmänt

Flertalet remissinstanser stödjer utredningens förslag i princip. Några remissinstanser är kritiska tUl förslaget utifrån skilda utgångspunkter, men ingen remissinstans avstyrker helt.

Sårbarhetsberedningen framhåller att förekomsten av ett basregister av den föreslagna utformningen utgör en aUvarlig sårbarhetsfaklor för det

Prop. 1981/82:118 44

svenska samhället. Rikspolisstyrelsen (RPS), centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att ett register som det av utredningen skisserade förlorar sin användbarhet om inte fler uppgtfter om företagen och organisafionerna förs in i registret. Sveriges direktreklamförening påpekar att utredningen inle undersökt huravida de tänkta avnämarna kommer all utnyttja registret om de härigenom endast fär tillgång till föreslagna basuppgtfter.

Riksrevisionsverket (RRV) anser del sannolikt att stora rationaliseringsvinster finns att hämta om förslaget genomförs. Andra - överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län - framhåller att de inte definitivt lar ställning fill förmån för utredningens förslag förrän det säkert kan fastställas att förslaget är ekonomiskt försvarbart.

2 Användningsområden

Många remissinstanser har framfört ell aUmänl intresse av att använda basregistrel.

Ell antal myndigheter — bl. a. kommerskollegium, ÖEF, riksförsäkringsverket (RFV), statens naturvårdsverk och riksarkivet - anser att de för egen del har liten eller ingen användning av elt basregister, men är ändå utifrån allmänna utgångspunkter positiva till förslaget.

Svenska kommunförbundet framför all kommunerna har ell klart dokumenterat intresse av uppgifter om förelag och arbetsställen säväl för administrativ användning som för planeringsändamål. Föreningen för kommunal statistik och planering liksom Malmö kommun hävdar all kommunerna kostnadsfritt årligen bör få utdrag ur basregistret i form av magnetband och dalaUstor. Som användningsområden inom den kommunala verksamheten ser Malmö kommun uppgifter inom administration och samhällsplanering (sysselsättnings-, trafik-, energi- och skolplanering). Även Gävle, Stockholms och Uppsala kommuner pekar på registrets användbarhet inom den kommunala planeringen, inte minst inom det näringspolitiska området.

Flertalet länsstyrelser framhåller att de har ell stort behov av basuppgtfter beträffande förelag i det egna länet. Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar att basregistrel förankras regionalt. En sådan modell skulle underlätta en lösning av sekrelessproblemafiken samtidigt som förbättrad aktualitet och kvaUtet skulle erhåUas.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län och ADB-beredningsgruppen förordar likaså en regionalisering av basregistrel. En sådan registerlösning utesluter dock inte att man kan behöva centrala register baserade på de regionala. CFD och länsstyrelsen i Kalmar län understryker vikten av att klarlägga de tekniska, organisatoriska och juridiska aspekterna på en regional registerföring. Länsstyrelserna i Jönköpings och Blekinge län ser det som

Prop. 1981/82:118 45

nödvändigt att länsstyrelsen ges möjlighet att sprida inhämtade basuppgtfter vidare när så efterfrågas.

Föreningen Sveriges kronofogdar föratsätter alt kronofogdemyndighe-lema får direktåtkomst till basregistrel via terminal. Kronofogdemyndigheterna i Ystad, Göteborg, Enköping, Västerås, Köping och Landskrona framhåller värdet av ett sammanhållet företags- och arbelsställeregister som bl. a. kommer att undertlätla identifieringen av företag. Kronofogdemyndigheterna i Västerås, Köping, Lund, Uddevalla och Landskrona uppger dock att det föreslagna regislerinnehållet är för "tunt" för all svara mot kronofogdemyndigheternas behov.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Sveriges arbetsledares förbund (SALF) och Sveriges hantverks- och industriorganisation — familjeföretagen (SHIO) ser inrättandet av ett basregister som en åtgärd att underlätta kampen mot den ekonomiska brottsligheten. SHIO föreslår att en obligatorisk företagsregistrering skulle kunna knytas till basregistrel. Bevis om gjord registrering skulle därefter kunna utfärdas. Landsorganisationen i Sverige (LO) framhåller att även det föreslagna registret kan bli av stort värde för bevakning av alt alla medlemmar blir anslutna tUl befintliga lag-och avtalsenliga försäkringssystem. BRÅ anser att myndigheternas ulnylljande av basregistrel mycket är en kostnadsfråga.

RPS frantför alt basregistret enligt principförslagets utformning endast i undantagsfall kan användas av polisen. Kompletteras registrets innehåll med uppgift om ägare, delägare m. m. skulle däremot ett sådant basregister väsentUgt förenkla och effektivisera poUsens spanings- och utredningsverksamhet samt även polisens hjälpverksamhet. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) uppger att basregistret kan användas som uppdateringsregister för butiksregistret men även skulle kunna användas som urvalsram för olika typer av utredningsverksamhet. Arbelarskyddsstyrelsen uppger alt man även i framtiden kommer att föra egna arbetsställeregister men att dessa register kan uppdateras med hjälp av basregistrel.

3 Registerbestånd m. m.

LO framhåller alt det är viktigt att samtliga jordbrakare och fastighetsägare ingår i basregistret. Detta är av vikt för all kunna skapa sig en bild av olika personers samlade affärsmässiga aktiviteter. LRF delar utredningens åsikt alt man närmare bör undersöka behovet av jordbraksförelag i basregistrel och studera om det här är möjUgt att samla in uppgifterna från det av Lanlbrakamas Riksförbund förda lanlbraksregistrel. För arbetarskyddsstyrelsens del är det viktigt all jordbraksförelag och fastighetsägare kommer med i registret, eftersom del häribiand finns många personer som inrapporterat arbetsskador.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges industriförbund av-

Prop. 1981/82:118 46

styrker utredningens förslag om att försöka skapa en för alla myndigheter gemensam definition av arbetsställeenheler och enhetliga arbetsställe-beteckningar. Systemet skulle kunna bli inflexibelt i förhållande fill de snabba förändringar som kännetecknar näringslivels verksamhet.

Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund tycker all basregistret bör begränsas till att omfatta enheter som bedriver någon form av ekonomisk verksamhet som ej är av tUlfällig art. På så vis skulle de 100000 osktftade dödsbon samt de personer som liltfälligt har haft någon anställd, l.ex. i hushållet eller för reparafioner i hemmet, exkluderas ur registret. En liknande åsikt förs fram av länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus och Jönköpings län.

Datainspektionen framhåller all enligt 3 § dalalagen (1973:289) får registret inte innehåUa andra personer än vad som överensstämmer med ändamålet med registret. Det är därför inte fillåtet att registrera arbetsgivare med hushållsanställda samt tiUfälliga arbetsgivare i separata enheter med hänvisning till att dessa inte är "av intresse" i detla sammanhang. Denna mening framförs också av datalagstiftningskommittén (DALK), som menar alt fysiska personer endast bör registreras om del finns elt uttalat behov härför.

SAF och Sveriges industriförbund yrkar på att enskilda firmor tilldelas organisationsnummer. Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) efterlyser också en utredning om organisationsnummer för enskilda näringsidkare.

4 Registerinnehåll

Remissinstanserna kan grovt delas upp i tre grapper beroende på framförda synpunkter på registerinnehåU.

Den ena grappen framhåller att registerinnehållet bör begränsas till ett fåtal klart definierade uppgifter av basuppgiftstyp. Ett anlal remissinstanser föreslår därför — jämfört med utredningens förslag — yllerligare begränsningar av innehållet. SAF, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen och sårbarhetsberedningen är utifrån olika utgångspunkter tveksamma lill uppgtfter om arbelssläUen. Uppgift om "tidigare idenfilet" ifrågasätts bl.a. av patent- och registreringsverket (PRV) och datainspektionen. De av myndighelerna anförda skälen mol denna uppgift är bl.a. all den är oklart definierad. Uppgtfl om "annan benämning" på inregistrerad firma avstyrks av PRV. En sådan uppgtfl kan urholka firmaskyddel. Datainspektionen påpekar alt sådana stalusuppgifter som konkursmarkering kan medföra att registret omfattas av kreditupplysningslagen, vilket minskar registrets användningsområde.

Den andra grappen av remissinstanser framhåller att regislerinnehållet måste utökas för att basregistrel skall bli användbart.

Prop. 1981/82:118 47

Uppgtft om ägare efterfrågas bl.a. av LO och Föreningen Sveriges kronofogdar. Uppgift om firmatecknare/företrädare för juridisk person efterfrågas av länsstyrelserna i Stockholms, Norrbottens, Gävleborgs, Malmöhus, Örebro och Jönköpings län saml av LON, BRÅ, RPS, lokala skattemyndigheten i Piteå och Solna och av kronofogdemyndigheterna i Malmö, Gävleborg, Stockholm och Handen. Andra uppgifter som efterfrågas är bl. a. koncernsamband, kopplingar mellan adress och fastighet, uppgtft om aktiekapital, omsättning, näringsförbud och exakt uppgift om antal anställda.

Den tredje grappen biträder i stort föreslagen omfattning av registret. TiU denna grapp hör bl. a.: ADB-beredningsgruppen, domstolsverket. Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag, Sveriges direktreklamförening och ÖEF.

5 Insamlingsvägar

Flertalet remissinstanser biträder utredningens förslag till insamlingsvägar för basuppgifter. Länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings och Kalmar län anser att skattemyndighetema med sin lokalkännedom är väl lämpade alt samla in förelagsuppgifter till basregistrel. En föratsättning är dock att myndighelerna ges erforderliga resurser för nya arbetsuppgifter. Lokala skattemyndigheterna i Uddevalla och Enköping är tveksamma till förslaget om all skattemyndighetema skall samla in uppgifter för andra ändamål än beskattning.

Datainspektionen för fram tanken att den regisleransvariga myndigheten på sikt bör samla in uppgifterna direkt för att avlasta skallemyndigheterna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framför liknande tankegångar.

DAFA uppger att del finns skäl att pröva huravida inte förändringar i uppgifter om adresser och telefonnummer bör samlas in direkt till spridningsansvarig myndighet. Aklualiletskravel är speciellt avgörande för dessa uppgtfter. DAFA är beredd all handha denna uppgift. CFD framhåller för sin del all all avisering tiU basregistrel bör ske via SCB. Risk finns annars all basregistrel och SCB:s arbetssläUeregisler efter en tid inte kommer att överensstämma.

Uppsala kommun anser all utredningen underskattat den insats som krävs av kommunerna för att uppdatera registret. Kommunen anser dock att kommunema bör delta i delta uppdateringsarbete.

6 Ansvar för spridning av basuppgifter

Frågan om vUket organ som skall ges ansvar för spridningsfunktionen har föranlett 23 av remissinstanserna all förorda antingen SCB eller DAFA.

Prop. 1981/82:118 48

Följande remissinstanser framhåller alt DAFA bör ansvara för avisering och registerföring — Landstingsförbundet, SAF, Sveriges industriförbund, länsstyrelsen i Stockholms län, datainspektionen, RPS, Sveriges direktreklamförening. Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag, kommerskollegium saml DAFA.

De remissinstanser som tycker att SCB bör svara för avisering och registrering är länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Kalmar, Göteborgs och Bohus län, ADB-beredningsgruppen, RFV, CFD, statens industriverk, Örebro läns landsting samt Uppsala, Stockholms och Malmö kommuner.

Utöver ovan nämnda remissinstanser har via underhandsremiss inhämtats ytterligare synpunkter på ansvarsfrågan.

De remissinstanser som förordar DAFA baserar sina ställningstaganden huvudsakligen på uppfattningen alt DAFA är mer användarneutral än SCB, att DAFA redan ansvarar för motsvarande funktion beträffande del stafiiga Person- och Adressregistret (SPAR) saml alt flera regisleranvän-dare redan har upparbetade kontaktvägar med DAFA.

Argumenten för SCB baseras i stort på all SCB har byggt upp en stor kunskaps- och faktabas om företags- och arbelsslälleregislrering, alt SCB har väl upparbetade kontakter med länsstyrelser, kommuner m. fl. saml att del är en fördel om spridningsansvarel åvilar en myndighet med ansvar även för regislerinnehåUet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län avvisar bestämt en uppläggning av den modeU som BASUN föreslår. I stället kräver länsstyrelsen alt en regional lösning snarast utreds. Lokala skattemyndigheten i Göteborg är av samma åsikt.

Statens naturvårdsverk framhåUer alt den skisserade driflformen och ansvarsfördelningen verkar onödigt komplicerad. Verket menar bl.a. att BASUN inte tiUräckligt har klargjort DAFA:s roll i driftsystemet. Vidare menar verket all utredningen inte har redovisat en övertygande analys av de organisatoriska och samarbetsmässiga problem, som man menar att den föreslagna driftformen leder tiU.

ÖEF anser att den av BASUN skisserade modellen för förläggning av basregistret inte är fillfredsställande från beredskapssynpunkt.

DAFA framhåller att man genom uppbyggnaden av SPAR investerat i ell antal programprodukter som i princip ograveral kan användas för ell företagsregister. Dessutom håller DAFA på all bygga upp elt omfattande dalanät för all tillgodose behovet av lerminalanslutning lill SPAR. Om spridningsdelen förläggs fill DAFA kommer denna stora användarkategori all kunna få företagsinformation utan ytterligare investeringar. DAFA pekar även på att man har en fullt utbyggd marknadsföringsorganisation kring SPAR, som redan i dag har kontakt med en stor del av de potentiella kunderna. DAFA har också i dag driftansvaret för RSV:s organisationsnummerregister. DAFA anser att man är väl förberedd all åla sig ansvaret för drift och marknadsföring av basregistret.

Prop. 1981/82; 118 49

SCB har i §itt samrådsyttrande, vilket refererats tidigare, redovisat centralbyråns argument för att basregistrel skaU förläggas dit. RSV förordar i sitt samrådsyttrande att registret förläggs till DAFA.

Försäkringsbolagens Serviceaktiebolag anser att det är viktigt all registret utformas, så att största möjliga överensstämmelse med SPAR:s utformning uppnås, Samma terminalnät bör kunna användas för åtkomst till SPAR resp. basregistret.

De kronofogdemyndigheter som yttrat sig över ansvarsfrågan har föreslagit DAFA sam registerhåUare.

Föreningeti för kommunal statistik och planering anser det orationellt att inle utnyttja SCB IS kunskaper om förelagsregislrering. SCB bör därför få ansvaret för ett basregister som bör fungera som ett "företagens RTB". Liknande tankegångar framförs av bl.a. Stockholms och Uppsala kommuner.

SAF och Syerigeis industriförbund framhåller i sitt gemensamma yttrande all man ansluter sig till utredningens förslag om DAFA som registerförare. Genom att lägga registret hos en användameutral instans ökas föratsättningarna för att registret strikt begränsas till sin basdalafunklion.

7 Författningsreglering

SAF och Sveriges industriförbund pekar på förhållandel alt uppgifter som ingår i basregistret kan komma att få rättslig verkan i oUka sammanhang, t. ex. i frågor rörande företags hemvist. InnehåUet i basregistret bör enligl SAF och förbundet noggrant definieras och avgränsas i lag. Även ansvar för insamling, registrering, registerföring och uppgiftsspridning bör lagregleras.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller alt handels- och föreningsregistren inte kan håUas ansvariga beträffande uppgifter som lämnats tiU basregistrel och därtfrån vidarebefordrats liU handels- och föreningsregistret.

Länsstyrelsen i Norrbottens län saml lokala skattemyndigheten i Solna diskuterar ävgn den eventueUa nödvändigheten av alt i olika sammanhang tillgripa sankfionsmedel vid inhämtande av uppgifter. Länsstyrelsen menar t. ex. att bestämmelserna i 79 § uppbördslagen bör kompletteras så alt det klart framgår att även utebliven uppgift om antal anställda omfattas av där angiven påföljd.

Datainspektionen anser i likhet med sårbarhetsberedningen, BRÅ, Skånes handelskammare m. fl. alt basregistrel bör förfallningsregleras och att regleringen av SPAR här bör kunna tjäna som en lämplig förebild (se SFS 1981:4). Även DALK delar uppfattningen om behovet av författningsreglering och betonar särskilt vikten av att ändamålet med registret tydligt läggs fast. 4 Riksdagen 1981182. I samt. Nr 118

Prop. 1981/82:118 50

8 Integritet, sekretess och sårbarhet

Datainspektionen understryker viklen av att basregislrels innehåll begränsas lill ändamålet för den föreslagna verksamheten. Registret bör därför inle innehåUa fillfäUiga arbetsgivare eller hushållsanstäUda; registrering av personer bör ske på grand av att personen driver rörelse. Inspekfionen framhåUer vidare all faktauppgifter - grandade på myndighels beslut - inte bör blandas med "mjukare" uppgifter. På denna grand avstyrker inspektionen alt uppgift om "tidigare identitet" registreras. DALK är också tveksam liU registrering av personer som inte har någon inregistrerad firma. Eventuella samkörningar med andra register bör vidare prövas ingående.

Länsstyrelsen i Kronobergs län tycker att sekretessfrågoma behandlats ofullständigt av utredningen. Även länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län anser att rättsläget beträffande sekretessfrågorna måste klarläggas. Sårbarhetsberedningen anser - och får där stöd av bl. a. DALK - att behovet av vatje enskild uppgtft i registret grandUgt bör prövas. SpecieUt viktigt är del att registret endasi medges all innehålla uppgifter av baskaraktär. Sårbarhetsberedningen ställer sig frågande inför behovet av en central registrering av antalet arbetsställen. Beredningen menar också all en ohämmad spridning av uppgifter från ell basregister över företag kan leda tUI ödesdigra konsekvenser från sårbarhelssynpunkt. Vidare anser beredningen all uppgtflsinsamlingen inte nödvändigtvis måste, annat än i inledningsskedet, ske genom RSV:s försorg. Det är förenat med fördelar ur sårbarhetssynpunkt om RSV kan frigöras från denna uppgift.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller de fördelar ur sekretess- och sårbarhetssynpunkt som följer med en regional driflstraktur.

9 Kostnader och intäkter

RRV anser att det sannolikt finns stora ralionaUseringsvinsler att hämta för såväl uppgiftslämnare som registerhåUare och användare genom att inrätta ett basregister över förelag och andra organisationer.

Många myndigheter - som BASUN räknat som troliga användare av elt basregister - har i sina remissvar visat ett intresse för att använda registret, men har ej redovisat vilka eventuella besparingar som kan göras. Detla gäller bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, generaUullslyrelsen, SPK och flertalet kronofogdemyndigheter.

Arbetarskyddsstyrelsen framhåller alt man med hjälp av basregistret skuUe få bättre kvalitet på sina uppgifter, men att detta inle skulle innebära någon besparing av personal eller andra kostnader.

SPK anser att kvalitetskraven på basregistrel kommer alt kräva stora resursinsatser, varför det är osäkert om ett införande totalt sett kan medfö-

Prop. 1981/82:118 51

ra några besparingar. Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund anser likaså del vara slor risk att ett basregister inte kommer all medföra några väsentliga besparingar i berörda verk. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län får del anses som uteslutet att systemel kan bli självfinansierande. LRF understryker utredningens slutsats om all en mer fuUständig kalkyl bör presenteras innan ett beslut om genomförande av ett basregister las.

ADB-beredningsgruppen bedömer all den uppskattning som statskontoret gjort av dubbelarbetet i Kronobergs län (beräknat lill 2-3 personer per län för beredning av basuppgifter) är en underskattning. Den indirekta vinsten genom bättre planering är emellertid myckel svår att uppskatta i budgettermer.

SamtUga lokala skattemyndigheter, PRV, postverket saml några länsstyrelser framhåller att förslaget för deras del får både positiva och negativa effekter men att kostnaderna överstiger intäkterna.

Beträffande frågan om avgiftsbeläggning yrkar BRÅ på avgiftsbefrielse beträffande brottsbekämpande myndigheter. Föreningen för kommunal statistik och planering yrkar på avgiftsbefrielse för kommunerna liksom Malmö m.fl. kommuner. LON anser alt handels- och föreningsregislren bör få gratis tillgång till registret. CFD vill behålla nuvarande avgiftsfria avisering från länsstyrelsema. Flera länsstyrelser viU ha kostnadsfria utdrag ur basregistret.

10 Övriga synpunkter

Flera remissinstanser, däribland postverket, ett flertal lokala skattemyndigheter, televerket, DALK, BRÅ, Svenska kommunförbundet, arbelarskyddsstyrelsen och Sveriges direktreklamförening har visat intresse för att nära följa utredningens fortsatta arbete eller erbjudit sig att medverka i detta.

RRV anser att den vidare utformningen av laxesältningen för regislerat-drag skall ske i nära kontakt med RRV.

Arbetarskyddsstyrelsen, bokföringsnämnden, Malmö kommun. Föreningen för kommunal statistik och planering m. fl. understryker viklen av att utarbeta definitioner, förkortningsregler etc. för bl.a. företagsnamn. Bokföringsnämnden saknar en entydig definifion på begreppet näringsidkare och anser alt en sammankoppling av näringsidkarbegreppel med skyldighet att vara registrerad i basregistrel skuUe kunna vara en praktisk lösning på dagens osäkerhet om vUka som är bokföringsskyldiga.

ADB-beredningsgruppen m.fl. betonar kravet på flexibla bearbetningsmöjligheter för att möjliggöra olika former av sökraliner och registerallag. Flera remissinstanser pekar även på nyttan av direktåtkomst till basregistrel via bUdskärmsterminaler. Kronofogdemyndigheterna i Malmö,

Prop. 1981/82:118 53

Bilaga 2

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Molin

Anmälan till proposition om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde

1 Inledning

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde ligger de stora flertalet av de småföretag som är att hänföra till tjänstesektorn, dvs. servicenä-ringama. Vidare bereder handelsdepartementet vissa allmänna frågor som rör småföretagen, främst inom den exportfrämjande verksamheten. Till departementets verksamhetsonrtråde hör också åtgärder för att främja turismen i och till Sverige.

Handelsdepartementet ansvarar även för frågor rörande konkurrensförhållandena inom näringslivet. Jag vill erinra om vad jag nyligen i lagrådsremiss med förslag till ny konkurrenslag anförde beträffande de små och medelstora företagen. Jag underströk då att en effektiv konkurtens är föralsältningen för att vi skall kunna ha eii marknadsekonomiskl syslem och kunna vinna de fördelar som följer därav. Jag betonade vidare att grandvalen i en sådan decentraliserad ekonomi utgörs av de små och medelstora företagen. Av detta följer att åtgärder för att förbättra dessa företags verksamhelsföratsättningar är av central betydelse för en väl fungerande konkurrens och kompletterar de åtgärder som vidtas av de konkurrensvårdande myndigheterna.

Servicenäringarna har en myckel slor betydelse i samhällsekonomin. Av näringslivets samlade bidrag fill brattonalionalproduklen och sysselsättningen svarar servicenäringama sålunda för omkring 45 %. Huvuddelen av antalet företag i landet utgörs av företag inom servicenäringarna. 1 den förta s. k småföretagspropositionen (prop. 1977/78:40) om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling, anmälde dåvarande chefen för handelsdepartementet sin avsikt att fillkalla en kommitté för att undersöka behovet av finansieringsstöd och rådgivning för förelag inom servicenäringarna. Kommittén, som antog namnet serviceföretagsutred-

Prop. 1981/82:118 54

ningen, har avlämnat sitt betänkande (SOU 1979:74) Serviceföretagen -vägar till utveckling. Betänkandet behandlas i det följande tillsammans med hotell- och restaurangutredningens betänkande (SOU 1978:37) Hotell- och restaurangbranschen. Ett utdrag ur serviceföretagsulredningens betänkande med uppgifter om de strakturella förhåUandena bör fogas fill protokollet i detta ärende som underbilaga 2:1. De två utredningarna har remissbehandlats. Sammanställningar av remissvaren över betänkandena i denna del bör fogas liU protokollet som underbilaga 2:2 resp. underbilaga 2:3.

I den förra s. k småförelagspropositionen tog dåvarande chefen för handelsdepartementet också upp frågan om samarbete meUan Sveriges turistråd samt regionala organ och andra intressenter för utveckling av regionala produktions- och bokningsorgan. Genom proposition om åtgärder för att främja sysselsättningen i Nortbotten (prop. 1978/79:127, AU 1978/79:33, rskr 1978/79:320) lämnades slöd för alt bilda elt stortegionall marknadsföringsbolag för Nortbottens och Västerbottens län. UtveckUngen av dessa organisationer behandlas i det följande.

Den svenska exporten är av avgörande betydelse för utvecklingen av samhällsekonomin. Helt naturligt ligger ansvaret för exportanslrängning-arna främst på företagen själva. Del ekonomiska läget i Sverige gör del emellertid angeläget alt stödja näringslivels satsningar. Sveriges exportråd och den exportfrämjande fältorganisationen (handelssekreterare, handelskamrar och utrikesrepresentafionen) har här en central roU all fyUa. Det är mot denna bakgrand som de statliga anslagen till dessa har ökat under senare år. Inle minst har detta skett genom riksdagens beslut våren 1981 om ytterligare anslag för exportfrämjande åtgärder budgetåret 1981/82 (prop. 1980/81:141, NU 1980/81:58, rskr 1980/81:426). Denna ytteriigare satsning har följts upp i regeringens budgetproposition (prop. 1981/82:100 bU. 14).

Den verksamhet som Sveriges exportråd bedriver i Sverige och utomlands i samarbete med den exportfrämjande fältorganisationen och andra organisationer i Sverige är lill för såväl stora som små förelag. Däratöver finns inom exportrådet ett särskill program för småföretag i syfte att främja deras export. Detla program baseras på riksdagens beslut hösten 1977 med anledning av regeringens proposition om de mindre och medelstora förelagen. De särskilda insatsema har av exportrådet i samarbete med regionala utvecklingsfonder, handelskamrar, expo-organisationer och banker successivt byggts ut och fördjupals. Detta har skett inte minst mot bakgrand av det nämnda riksdagsbeslutet våren 1981.

Den 1 juU 1979 inrättades en särskild nämnd vid Sveriges exportråd vars uppgift är alt fatta beslut med syfte att främja den svenska exporten av systemleveranser tUl stora industri- och anläggningsprojekt (prop. 1978/ 79:123 bU. 2, NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415). Vissa tillägg har gjorts i de riktlinjer som ulgör underlag för nämndens beslut till gagn för små och medelstora företag. Dessa redovisas i det följande.

Prop. 1981/82:118 55

I regeringens proposition 1980/81:171 (NU 1980/81:58, rskr 1980/ 81:426) om export av tjänster från statliga myndigheter och bolag m.m. refereras ett förslag från konsultexportutredningen om statligt stöd för export av tjänster inom småinduslriseklorn fill främst utvecklingsländer. I proposifionen anges att frågan avses behandlas i den kommande propositionen om småföretagsfrågor.

Det tekniska kunnandet m.åsle ständigt utvecklas för att Sveriges internafionella konkurtenskraft skall kunna bibehållas och förstärkas. Forskning och utveckling är därför av central betydelse. Även internationell handel med teknik har betydelse i detta sammanhang. Mot den bakgranden tillkallade regeringen hösten 1979 en särskUd utredare för alt utreda Sveriges handel med teknik (teknikhandelskommittén).

Vid samma tidpunkt tillkallade regeringen också en kommitté för alt bedriva försöksverksamhet med produktsökning och teknikimport i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1978/79:123, NU 1978/79:59, rskr 1978/ 79:416). Denna akfivitet har sin grand i regional- och sysselsättningspolifiska samt industripolifiska mofiv. Teknikimportkommittén avser lämna sitt betänkande kring halvårsskiftet 1982.

Teknikhandelskommittén har presenterat sina förslag i belänkandel (Ds H 1981:3) Handel med teknik. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detla ärende som underbilaga 2:4. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende som underbilaga 2:5. Kommitténs förslag behandlas i det följande.

2 Servicenäringarna — stöd till turistföretag

Förslag rörande föratsättningarna för verksamheten vid företag inom servicenäringarna har lämnats av hotell- och restaurangulredningen i betänkandet (SOU 1978:37) HoteU- och restaurangbranschen saml av serviceföretagsutredningen i belänkandet (SOU 1979:74) Serviceföretagen -vägar tUl utveckling. Särskilda skrivelser i motsvarande ämnen har inkommit från bl. a. Sveriges hotell- och restaurangförbund och Sveriges köpmannaförbund.

Hotell- och restaurangulredningen föreslog åtgärder på ett stort anlal områden nämligen förbättrad tillgång lill kredUer och rådgivning bl.a. genom att hotell- och restaurangbranschen förs in i de regionala ulveck-Ungsfondemas målgrapp, stöd till utvecklingsprojekt inom branschen, förändringar av alkohollagstiftningen, ökat kommunall ansvar, förändringar på utbildningsområdet, utredning om ökad chartertrafik fill Sverige samt inrättande av elt centralt samrådsorgan för inkvarterings- och serveringsfrågor. I anledning av utredningens förslag på utbildningsområdet har regeringen genom beslut den 30 augusti 1979 överlämnat betänkandet

Prop. 1981/82:118 56

jämte remissvaren tiU skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) för beaktande samt uppdragit ål UHÄ all utreda den närmare utformningen av en högskoleutbildning inom hotell- och restaurangbranschen. Med anledning av uppdraget har inom UHÄ tiUsatls en arbelsgrapp för att bereda hoteU- och restaurangutredningens förslag vidare samt företa en översyn av högskoleutbildningen inom storhushållssektorn och turistnäringen. Frågan om behovet av en utredning av chartertrafiken har minskat genom den ökade prisdifferenfiering på reguljärflygel som skeft under senare år. Den turist- och rekreationspolitiska utredningen (TUREK) har dessutom i uppdrag alt särskilt belysa transportproblematiken inom turist-sektorn.

Serviceföretagsutredningens förslag syftade liU all förbättra finansierings-, rådgivnings- och utbildningssiluafionen för de mindre förelagen inom servicenäringarna. I första hand borde delta enligl utredningen ske genom alt de regionala utvecklingsfondernas målgrapp utvidgades till att onrfatta i stort sett alla företag inom servicenäringarna med färte än 50 anställda. Vidare föreslogs att utbildningsgivare med inriktning på servicenäringama skulle få samma bidragsmöjligheter som andra ulbUdnings-givare och all resurserna för Statens institut för företagsutveckling skulle förstärkas. Slufiigen föreslog utredningen att statliga garantier skuUe ges för Handelskredilgruppens (dvs. AB Handelskredit. AB Järnhandelskredit, AB Textilkredit, AB Svensk Hotell- och Restaurangkredil saml Kiosk-och Servicehandelns kredifinslitut AB) upplåning för all förbilliga och utöka den utlåning som frän dessa insfitut går lill företag inom detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen.

Av de båda betänkandena framgår att servicenäringarna är utpräglade småförelagsbranscher. Serviceföretagsutredningen anger sålunda att omkring 80% av antalet företag inom servicenäringarna år 1976 hade mindre än fem anställda och att endasi 1 % av förelagen hade fler än 50 anställda. För hotell- och restaurangbranschen gällde all 75 % av företagen hade fyra eller färte anställda.

Såväl hotell- och restaurangulredningen som serviceföretagsutredningen har som framgått av redovisningen föreslagit all de regionala utvecklingsfondernas målgrapp utvidgas tiU att omfatta även serviceförelag. Holell-och restaurangförelag bör därvid enligl hotell- och restaurangutredningen prioriteras.

Serviceförelagsutredningen framhåller att ett flertal av de problem som företag inom servicenäringama har är förknippade med det förhållandet att förelagen i slor utsträckning är småförelag. Sådana problem kan vara kapilalbrist och svårigheter med planering av marknadsföring, personal och ekonomi. En undersökning som utredningen har låtit göra visade all av de mindre och medelstora detaljhandelsföretagen kunde vart tionde inte genomföra planerade investeringar under perioden 1973-1977 p.g.a. problem med kapitalanskaffningen. Utredningen konstaterade vidare alt

Prop. 1981/82:118 57

många företag inom servicenäringarna ordnar delar av sin finansiering via leverantörer, vilket kan medföra bindningar till leverantören som verkar konkurrensbegränsande.

Serviceföretagsutredningen framhåller vidare att samhället redan på ell flertal områden har vidtagit åtgärder i syfte alt undanröja de svårigheter som möter småföretagen. Det gäller främst på kredit- och kapitalförsörjningsområdet och på företagsserviceområdet. Flera olika organ har inrättats på både central och regional nivå. Flera av dessa organ, bl.a. de regionala utvecklingsfondema, är i sin verksamhet främst inriktade på de tillverkande företagen. Det är otillfredsställande anser såväl serviceförelagsutredningen som hoteU- och restaurangulredningen att föratsättningarna för all få hjälp i form av rådgivning eller kreditslöd är olika för industri å ena sidan och servicenäringar å den andra. Företag bör oberoende av branschtillhörighet ha möjlighet att få del av sådana stödåtgärder som här avses. Det bör enligt utredningen vara en strävan från samhällets sida all inom famen för näringspolitiska insatser söka nå samtliga utvecklingsbara företag som kan vara i behov av stöd eller hjälp i någon form oberoende av företagets branschtillhörighet.

Utredningen understryker i delta sammanhang servicenäringamas stora betydelse för konsumenterna och deras viktiga funktion i samhällsekono-mifi - inte minst från sysselsättningssynpunkt. Det föreligger också elt starkt ömsesidigt beroende mellan serviceföretagen och de tUlverkande företagen. För sin fortsatta utveckling är industriföretagen beroende av bl. a. möjligheter att anlita serviceföretag av olika slag. Genom servicenäringama avsätts sålunda de tiUverkande företagens produkter. Önskar man en gynnsam utveckling bland industriföretagen krävs att också gynnsamma föratsättningar finns för utveckling bland de ijänsteproducerande företagen. Nya affärsidéer hos serviceföretagen som ökar effektivUelen kan bidraga till att hela näringslivets konkurrenskraft ökar liksom den ekonomiska tillväxten och välfärden framhåller serviceföretagsutredningen.

Mot denna bakgrand föreslår utredningen all utvecklingsfondernas målgrapp successivt byggs ut tUl alt omfatta i princip samtliga näringar. I ett första steg bör utvidgningen omfatta följande näringsgrenar eller delar av näringsgrenar:

- Byggnadshantverk

- Konsumtionsvarainriktad partihandel

- Partihandel med transportmedel, bränsle och drivmedel

- Handelsförmedling av konsumtionsvaror

- Handelsförmedling av transportmedel, bränsle och drivmedel

- Dagligvarahandel

- Sällanköpsvarahandel

- BU- och drivmedelsdetaljhandel

- Restaurang- och hotellrörelse

Prop. 1981/82:118 58

- Uppdragsverksamhet

- Renings-, renhållnings- och rengöringsverksamhel

- Reparations-, tvälleri- och annan serviceverksamhet. Förslaget innebär all målgrappen i stort sett fördubblas.

Det övervägande antalet remissinstanser har avstyrkt en så betydande ökning av målgrappen, bl. a. med hänsyn till fondernas begränsade ekonomiska och personella resurser. Flera av de remissinstanser som avstyrker utredningens förslag föreslår att fondemas målgrupp utökas med företag inom turistnäringen.

För egen del vUl jag efter samråd med chefen för industridepartementet anföra följande. Jag vill först erinra om all de regionala utvecklingsfondernas målgrupp fastställdes i samband med att fonderna bildades. Målgrappen består av små och medelstora företag inom tUlverkningsindustrin saml sådana små och medelstora Ijänsteproducerande förelag som riktar sina tjänster tUl tiUverkningsindustrin. Vidare finns en möjlighet för fondema alt i vissa fall räkna in i målgrappen även andra företag. En föratsättning för detla är dock, alt en sådan tUlfällig utvidgning inle innebär alt insatserna försämras för den prioriterade målgrappen, dvs. de tillverkande företagen. Genom att fondema kan tillämpa en flexibel tolkning av målgmppsavgränsningen, har de möjlighet att i enskilda fall lämna slöd och service fill exempelvis konsult- eller transportföretag, vilket kan bidra lill alt förbättra förhållandena för de tUlverkande företagen.

Närmare föreskrtfler i fråga om målgrappen meddelas av regeringen. Vad gäller finansieringsverksamheten finns bestämmelser i förordningen (1978:506) om statligt kreditslöd genom regional utvecklingsfond. Målgruppen för förelagsserviceverksamhet är inle förfaltningsreglerad. Här får dock anses gälla som villkor för del statliga bidraget till verksamheten alt fonderna arbetar i enlighet med de riktlinjer som riksdagen har beslutat om. Jag vill i detla sammanhang erinra om all regeringen år 1979 beviljade JämUands läns utvecklingsfond bidrag av glesbygdsmedel för att fonden försöksvis skulle ge service även åt förelag inom turistnäringen.

Vad utredningen anfört om serviceföretagens betydelse i samhäUseko-nomin äger enligt min mening i allt väsentligt sin riktighet. Redan i sin anmälan tiU den förra s. k. småförelagspropositionen (prop. 1977/78:40 bU. 1) framhöU chefen för industridepartementet all man bör sträva efter all inom ramen för de regionala utvecklingsfondernas verksamhet söka nå de företag som kan behöva stöd och hjälp i någon form. Av främst resursskäl måste dock verksamheten inom fondema begränsas. Med hänsyn fill det statsfinansiella läget och liU behovel av att stärka tillverkningsindustrins konkurtenskraft kan jag emellertid inle nu förorda all alla serviceförelag förs in i utvecklingsfondernas målgrapp. Däremot bör en viss utvidgning kunna ske. Den bör då begränsas fill företag inom lurisinäringen.

Turistföretagen är begränsade till antalet, men de är på många orter av väsentlig betydelse som komplement fill industrin. De har där stor belydel-

Prop. 1981/82:118 59

se för sysselsättning och service. I många faU bidrar de lill en positiv utveckling av bytesbalansen. Jag förordar därför alt de regionala utvecklingsfondemas målgrapp utökas lill all omfatta även turistföretag. Del ankommer på regeringen alt närmare avgränsa fondernas målgrapp. Dessa företag bör sålunda få del av fondernas förelagsservice och finansiering. Jag vill dock fasta uppmärksamhet på att den prioriterade uppgiften för fonderna är att stödja fillverkningsinduslrin. Chefen för industridepartementet tar strax upp denna fråga. Han lar då även upp frågans regionalpolitiska aspekter.

Det organ som på central nivå har till uppgift att planera, samordna och genomföra åtgärder för alt främja turism är Sveriges turistråd. Inom ramen för arbetet med länsplaneringen har också länsstyrelsema kommU alt engagera sig i arbetet med turistfrågor. Vidare pågår f. n. arbete vid rekreationsberedningen samt berörda kommuner och länsstyrelser med att ta fram utvecklingsprogram för de primära relcrealionsomrädena. Härigenom föreligger i mänga fall elt underlag för turismens utveckling i länen som utvecklingsfondema kan lägga lill grand för sitl arbete inom turistnäringen. Det är angelägel att de lurismfrämjande åtgärder som vidtas inom landet med stöd av statliga medel så långt möjligt samordnas. Del är därför en naturlig uppgtfl för turistrådet som centralt organ på det lurismfrämjande området all ägna slor uppmärksamhet ål samarbetet med regionala utveck-Ungsfonder liksom med andra organ med turismfrämjande uppgifter på olika nivåer.

Chefen för industridepartementet kommer senare (bilaga 4) att föreslå att statligt kreditslöd i form av s. k. hotellgarantilån slopas.

De förslag i övrigt som har lämnats av hotell- och restaurangulredningen samt serviceföretagsutredningen bör enligt min mening inte nu föranleda några åtgärder från regeringens sida.

Turismens betydelse för Sveriges ekonomi och sysselsättning har ökat under senare år. Jag har i del föregående berört de positiva effekter turismen kan ge för bytesbalans, sysselsättning och ekonomisk utveckling inte minst av betydelse i glesbygdsområden. Enligl min mening är del angelägel alt olika åtgärder vidtas för alt förbättra föratsättningarna att turista i Sverige i större utsträckning än för närvarande. En sådan åtgärd är den utvidgning av de regionala utvecklingsfondernas målgrapp fill all även omfatta företag inom turistnäringen som jag nyss har förordat. TiU andra sådana åtgärder hör etableringen av regionala marknadsförings- och bokningsorganisationer samt utvecklingen av ett rikstäckande databoknings-system. Dessa åtgärder syftar till att lokalt, regionalt och centralt utveckla och effektivisera turistnäringens tjänster.

I den förta s. k. småförelagspropositionen uttalade sig dåvarande chefen för handelsdepartementet positivt till Sveriges turistråds initiativ all i samarbete med regionala organ och andra intressenter driva en utveckling mot förbättrad sammansättning och marknadsföring av turistnäringens

Prop. 1981/82:118 60

tjänster. Han framhöll också all statliga medel, tUlsammans med finansiering från övriga intressenter, borde ställas till förfogande för denna utveckling av regionala produktions- och bokningsorgan. I regeringens budgetproposition (prop. 1979/80:100 bil. 14, NU 1979/80:34, rskr 1979/ 80:224) fill 1980 års riksmöte framhölls det angelägna i att dessa organisationer blev så stora att de fick tillräcklig bas för att driva rationell marknadsföring inom och utom landet. Som ett led i denna utveckUng lämnades dessförinnan efter förslag i regeringens proposition om åtgärder för att främja sysselsäftningen i Norrbollen (prop. 1978/79:127, AU 1978/79:33, rskr 1978/79: 320) ekonomiskt stöd för att bilda ett slorregionall marknadsföringsbolag för Norrbottens och Västerbottens län.

I nämnda budgelproposUion förordas ocksä inrättandet av ell rikstäckande datoriserat bokningssystem för turistnäringen. Systemet är f.n. under UtveckUng och beräknas kunna las i drift under år 1983.

Sveriges turistråd har akfivt medverkat i tiUkomsten och utvecklingen av marknadsförings- och bokningsorganisationer, främst genom rådgivande insatser. Turistrådet har dock i flera fall accepterat ell begränsat ägande i bolagen och givit ekonomiskt stöd under utvecklingsfasen. F. n. täcks störte delen av Sverige av elt tio-tal bolag av denna typ.

Bolagens verksamhet befinner sig i oUka utvecklingsstadier. Föratsätt-ningama för bolagens verksamhet är också olikartade. Geografisk avgränsning och läge, turismens inriktning och omfattning är exempel på förhåUanden som ger sådana skillnader i föratsättningar. Flertalet bolag har aktivi engagerat sig i bokning, försäljning och marknadsföring. Några bolag har dessutom påbörjat utveckling av sammanhållna paket av oUka turistakliviieter (produktutveckling). Bolagens ekonomiska situation varierar med hänsyn till bl. a, de förhållanden som nu har nämnts.

Hitfillsvarande verksamhet visar, enligl Sveriges turistråd, på behovel av denna typ av organisafion för att konsumenterna enkelt skall kunna överblicka utbudet och köpa den resa de önskar. Erfarenheterna visar att idén med förelag som regionalt fångar upp, utvecklar, paketerar och säljer utbudet av turistprodukter via resebyrå eller direkt liU konsumenten är riktig, men ger också indikation om att anpassningar av affärsidé, verksamhet och organisafion är aktuella i några av bolagen.

Ett väsentligt inslag i den grandläggande affärsidén för bolagen är att förelagsekonomiska vUlkor skall gälla för verksamheten. Efter en uppbyggnadsfas skall verksamheten bära sina egna kostnader. Bolagen är f. n. i flera fall engagerade i en marknadsföring av regionen liksom informafion och service gentemot allmänhet, organisafioner och näring som ofta inle kan motiveras av och baseras på den kommersiella omfattningen av resp. bolags verksamhet. Vissa tendenser fill alltför snabb organisatorisk uppbyggnad finns också. Följden härav är att samhälleliga medel har fått skjutas fill för all täcka därav uppkomna underskott.

I flera bolag granskas f. n. inriktning och finansiering av verksamheten.

Prop. 1981/82:118 61

Det finns inom regionema ell intresse av alt uppdra åt bolagen all ulföra vissa informations- och marknadsföringsuppgtfter som gäller regionerna som helhet, detla för att också via bolagens insatser stimulera individuellt resande och resande som säljs via andra artangörer, resebyråer m.fl. Ökade insatser för att stimulera produktutveckling är exempel på andra uppgtfter som på uppdragsbasis kan komma att tUldelas bolagen. Det kan gälla utveckling av rationella transportlösningar och attraktiva aktivitelsutbud.

En sådan förändring av verksamhetens inriktning aktualiserar behovet av samverkan och avgränsning lill de på regional nivå berörda organisatio-nema. Diskussionema kring dessa frågor har påbörjats inom flera av de aktueUa regionema och kan förväntas leda lill en klarare uppdelning av uppgtfter som planering, informafion, produktutveckling, marknadsbearbetning, försäljning och service.

Det är enligt min mening angeläget att diskussionerna leder till elt effektivare utnyttjande av de resurser som satsas lokall och regionall och att sådana resurser avsätts för såväl långsiktig planering som för mer kortsikfigt kommersiellt utnyttjande.

Tillkomsten av det rikstäckande dalabokningssyslemet (BÖKSER) ger bolagen störte möjligheter till produktutvecklande insatser. Systemet avses ge direkta rationaliseringsvinster inom bolagen och en effektiviserad distribution via arrangörer och resebyråer. Av stort intresse är också de nya möjlighelema för resp. anläggning att inom ramen för del gemensamma systemet själv utföra bokningsarbele lill ett konkurrenskraftigt pris. Till systemet kan kopplas en serie ekonomiadminislraliva och andra funktioner som kan utnyttjas av de enskilda turistföretagen. För de regionala bolagen bör detta ge en utökad kundkrets och samverkan med turistnäringen. Härigenom skapas en större bredd i betalningsunderlaget och ett mer varierat utbud vUket i sin tur gynnar den .enskilde konsumenten. Det är angeläget att varje företag som så önskar äger rätt att ansluta sig lill bokningssystemet.

Bolagens geografiska upptagningsområde och ägande har varit föremål för diskussion. Det är viktigt att den geografiska avgränsningen grandas på prioriteringar från resp. region. Bolagens kostnader för administration och marknadsföring är ofta höga i förhållande till omsättningen. Enligt min mening bör dock betydande besparingar kunna nås genom närmare samverkan mellan olika regioner. Det är också vikfigt att den organisatoriska samordningen och ansvarsfördelningen på regional nivå lar hänsyn fill kundernas uppfattning, vilken inle aUlid tar hänsyn liU länsgränser, om vad som är lämpliga geografiskt sammanhållna områden. Den organisatoriska utformningen av samarbetet bör avgöras regionalt.

Vad avser bolagens ägarstraktur skiftar den starkt frän bolag till bolag. Ägarinslagel från kommuner och landsting är dock ofta mycket starkt. Åven turistrådet är delägare i flera av bolagen. Helt naturligt styr de olika

Prop. 1981/82:118 62

regionala fömtsättningarna strakturen på ägarinslagel i varje bolag. För egen del anser jag all en grandläggande föratsättning för bolagens verksamhet är omfattningen av deras förankring i lurisinäringen. Det är därför angelägel alt turistnäringen direkt eller via intresseorganisationer har ett tilU-äckligt ägarinflytande.

Turistrådels engagemang genom ägande i enskilda bolag har syftat till att akfivt medverka i bolagens uppbyggnad och inledande utveckling. Enligl min mening bör rådets ägarinslag begränsas fill dessa utvecklingsfaser. Turistrådet bör därför successivt minska och på sikt helt avveckla sina delägarskap. Självfallet är del rådels uppgift alt även därefter kunna stödja bolagens utveckhng. Det bör dock kunna ske genom rådgivande insatser på sätt som tiU andra företag och organ inom turistnäringen.

Många turistföretag befinner sig i en fas av förändring. En brist har därvid varit knappheten på rådgivande och ekonomisk hjälp på del lokala och regionala planet. Bl. a. de nya reglema för utvecklingsfondernas arbete kommer väl till pass inför den framtida utvecklingen inom turistnäringen. Former för samverkan mellan marknadsförings- och bokningsbolagen, de regionala turistorganisationerna, länsstyrelserna och utvecklingsfonderna bör därför snarast utvecklas. Somjag har nämnt i det föregående har turistrådet som centralt organ på del lurismfrämjande området en viktig uppgtfl alt fylla i delta sammanhang.

3 Exportfrämjande verksamhet

Inom den statliga exportfrämjande verksamheten är en rad aktiviteter särskill inriktade på mindre och medelstora företag. Sveriges exportråd inrättades den 1 juli 1972 genom avtal mellan svenska staten och Sveriges allmänna exportförening. Exportrådets uppgift är att som centralt organ planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. För att lösa denna uppgift planerar och leder exportrådet den exportfrämjande verksamheten dels vid den speciaUserade kommersiella utlandsrepresentalionen, dvs. handelssekrelerarna och de handelskamrar i ullandel som har slutit samarbelsavtal med rådet, dels inom utrikesrepresentafionen.

Handelssekreterarna är huvudsakligen placerade i Europa och Nordamerika samt dessutom i Australien och Japan men även pä några stats-handels- och u-landsmarknader. En av huvuduppgifterna för utrikesrepresentationen är alt underlätta förelagens export. Främst i länder där handelssekreterare inte finns bedrivs en omfattande exportfrämjande verksamhet av utrikesrepresentafionen. Under senare år har ell anlal beskickningar förstärkt sina resurser för exportfrämjande. Flertalet av dessa har möjlighet att ta betalt för sina tjänster och arbetar således som ett iradifionellt handelskontor.

Prop. 1981/82:118 63

I Sverige tar exportrådet tillvara den kunskap som finns inom de regionala utvecklingsfonderna och handelskamraraa. Dessa utgör replipunkter för rådets verksamhet. Ett samarbete har successivt växt fram under senare år meUan exportrådet och de regionala organisationerna som främst kan stå till tjänst med viss inledande exportservice.

Sveriges exportråd arbetar sedan budgetåret 1978/79 vid sidan av den sedvanliga verksamheten - som också kommer mindre och medelstora företag till del — med elt särskilt åtgärdspaket för stöd till mindre och medelstora företag (prop. 1977/78:40 bU 4, NU 1977/78:34, rskr 1977/ 78:110). Åtgärderna syftar tiU all stimulera intresset för export, till all utvärdera föratsättningarna för export och lill all underlätta ett slutligt genomförande av en exportsatsning och är i princip en hjälp fiU självhjälp. De olika komponenterna kan beskrivas på följande sätl. Inom ramen för exportiräffar ges en krets företagare möjlighet att diskutera konkreta exportproblem utifrån praktikfall, en utvald marknad eller ett särskilt ämnesområde (l.ex. exportleknik eUer marknadsintroduktion). Genom exporthandlingsprogram, en för varje förelag särskill anpassad konsultinsats, ges enskilda företag hjälp till en mer systematisk, långsiktig och aktiv export. Särskill stöd ges för att ulföra en marknadsundersökning på nya marknader. Denna aktivitet har senare kompletterats med ett komplett program för systemafisk marknadsintrodukfion. Syftet med programmet är all medverka liU en inledande försäljning på minst en utlandsmarknad.

Verksamheten består i övrigt bl.a. av det år 1974 inrättade projektet exportchef att hyra. F.n. finns 15 exportchefer alt hyra placerade hos utvecklingsfonder i 12 län samt på Västsvenska handelskammaren. Ex-portchefema arbetar med 5-6 företag samtidigt. Varje förelag skall efter en period om två liU tre år kunna handha exportverksamheten ulan den inhyrda exportchefens hjälp. Elt annat moment i verksamheten utgörs av särskilda säljkontaktresor, framför alll lill de nordiska grannländerna, i syfte alt nå inledande affärsförbindelser.

Sveriges exportråd arbetar nära med utvecklingsfonder, handelskamrar och andra regionala organisationer vid genomförandet av småförelagspa-keiel. En utvärdering av insatsema inom småföretagspakelet visar alt inemot tre Qärdedelar av dellagande förelag är nöjda med insatserna.

För budgetåret 1978/79 anslogs 4 milj. kr. för den särskUda verksamheten för mindre förelag. Under de två följande budgetåren skedde vissa justeringar av detta belopp fill 4,5 milj. kr. budgetåret 1980/81. Från budgetåret 1981/82 har Sveriges exportråd erhållit större möjlighet än tidigare att prioritera olika insatser inom ramen för befintliga medel och samtidigt fått förstärkta resurser. Medlen för särskilda småförelagsinsalser har därvid ökat kraftigt till ca 12 milj. kr. budgetåret 1981/82. För budgetåret 1982/ 83 planeras insatser om ca 16 milj. kr. Genom de ökade medelsbeloppen har insatserna dels förbättrats dels utvidgats och kompletterats.

För egen del vUl jag anföra följande. Jag anser det angeläget alt befästa.

Prop. 1981/82:118 64

fördjupa och vidareutveckla del särskilda programmet för småföretag. Enligt min mening tUlgodoses detta genom exportrådets olika insatser och den medelsökning som har skelt liU programmet. Del får ankomma på Sveriges exportråd all inom ramen för tillgängliga medel liksom hiltills göra de avvägningar och prioriteringar som bedöms erforderliga för att genomföra del särskilda programmet för de mindre och medelstora förelagen. Det nära samarbetet med regionala utvecklingsfonder, handelskammare m.fl. regionala organisationer bör därvid självfallet fortsätta.

Det särskilda stöd t dl svensk projektexport som infördes vid Sveriges exportråd den 1 juli 1979 har främst varit inriktat mol störte företag. Små och medelstora företag har emellertid kunnat delta som underleverantörer liU större projekt. Enligt riktlinjerna för stödets beviljande kan sådant utgå till förprojekterings-, seminarie- och utbildningsverksamhet saml för att la fram anbud. De ursprangliga riktlinjerna angav att enbart projekt som helt eller delvis omfattar leveranser av invesleringsulraslning fiU industri- och anläggningsprojekt kunde komma ifråga för stöd. Efter den 1 juli 1981 kan stöd även lämnas fill projekt som enbart omfattar leveranser av tjänster. Vidare kunde stöd inledningsvis ges om kontraklsvärdel för de svenska leverantörerna tiUsammans uppgick till lägst 15 milj. kr. Ulan hinder därav kunde slöd ges om projektet var av speciellt nyskapande karaktär eller kunde antas vara av långsiktigt intresse för svensk industris utveckling. Efter den 1 juli 1981 kan slöd lämnas fill projekt där kontraklsvärdel understiger 15 milj. kr. och som bedöms som särskUt intressanta även om de inte är av speciellt nyskapande karaktär. De tiUägg tiU de ursprungliga riktUnjerna som här har angivits finns redovisade i prop. 1980/81:100 bil 14 (NU 1980/81:58, rskr 1980/81:426). Med de fillägg som har gjorts från den 1 juli 1981 ökas enligt min mening möjlighelema för mindre företag att kunna komma i åtnjutande av detta stöd. Några ytterligare justeringar i nu gällande regler för verksamheten är f. n. inte aktuella.

Konsultexportutredningen föreslog i sill betänkande (SOU 1980:23) Stafiigt kunnande tUl salu bl. a. att en försöksverksamhet med stafiigt stöd för export av kunnande om verksamhet inom småinduslriseklorn från statliga organ och konsultföretag tUl denna sektor i främst utvecklingsländer skuUe genomföras. Sådana insatser har enligt utredningen hittills huvudsakligen förmedlats via utvecklingsorgan. Därutöver finns på den stafiiga sidan främst statens industriverk och de regionala utvecklingsfondema. Försöksverksamheten föreslås ske under två år vid UtveckUngsfonden i Stockholms län. Förslaget har fåll ett blandat mottagande av remissinstanserna. Ett antal av de instanser som har tagit upp denna fråga stödjer förslaget bl. a. SIDA, statens industriverk och utvecklingsfonden i Stockholms län. Av de som tUlstyrkt anser länsstyrelsen i Västerbottens län, utvecklingsfonden i länet och Västerbottens handelskammare att verksamheten bör förläggas fill Sfiftelsen Expolaris i SkeUefteå. Andra remissinstanser, exempelvis Sveriges exportråd och Sveriges industrtförbund, kan

Prop. 1981/82:118 65

inle finna några starka mofiv för insatser på detta område och avstyrker således förslaget. Utredningens förslag har refererats i regeringens proposUion 1980/81:171 om export av tjänster från statliga myndigheter och bolag m. m. med hänvisning fill den kommande småföretagsproposifionen. Förslag med liknande inriktning har under hand presenterats av dels Stockholms läns utveckUngsfond, dels Stiftelsen Expolaris. I dessa fall gäller del delvis systemleveranser av färdiga småindustrier till utvecklingsländer.

Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag för egen del anföra följande, Jag ser positivt på den verksamhet med att sälja svenskt småförelagskunnande som redan bedrivs av bl. a. Stockholms läns utvecklingsfond och Expolaris. Marknaden för sådana ijänster är emellertid begränsad och delvis osäker. Jag är f. n. inle beredd att föreslå några särskilda StatUga stödinsatser för att främja denna typ av export. Det hindrar dock inte att bl, a. de nämnda organisationerna kan fortsätta all, inom ramen för sina resurser eller med särskilda medel från exempelvis SIDA, bedriva export av svenskt kunnande på småförelagsomrädel.

Jag övergår nu till alt behandla vissa frågor om handel med teknik. Teknikhandelskommittén som fillkaUades hösten 1979 har presenterat sina förslag i betänkandet (Ds H 1981:3) Handel med teknik. Hösten 1979 tillkallade regeringen också en kommitté för att bedriva försöksverksamhel med produktsökning och teknikimport. Teknikimportkommittén avser presentera sitt betänkande kring halvårsskiftet 1982.

Enligt leknikhanddskommilténs mening finns del starka skäl all vidta åtgärder för all stimulera handel med teknik. Import av teknik kan bidra lill att skapa sysselsättningstillfällen och tid ökad teknisk vitalitet och konkurrenskraft för svenska företag. Samtidigt framhåller kommittén all import av teknik inle kan ersätta egen forsknings- och utvecklingsverksamhet. Genom export ay teknik kan det svenska tekniska kunnandet komma till utnyttjande utornlands och generera intäkter lill Sverige. Teknikexport spelar också en viktig roll för all stimulera export av varor och kompletta anläggningar och får därmed en sysselsättningsskapande effekt. Kommittén menar att åtgärder för att främja handel med teknik i första hand bör avse utbildning och information saml rådgivnings- och serviceverksamhet. Sådana åtgärder bör i huvudsak kanaliseras via befintliga myndigheter och organ. Mol den bakgranden ger kommittén följande förslag. Dessa är framför alll inriktade mot små och medelstora förelag.

Elt teknikhandelsråd bör inrättas i anslutning tUl Sveriges exportråd. Anledningen till att exportrådet har valls är alt köp och försäljning av teknik är att se som en form av intemationeU affärsverksamhet. Teknik-handelsrådet skall genom rådgivning, service, utbildning och information stimulera främst de mindre och medelstora förelagens handel med teknik. Rådgivningen skaU därvid i huvudsak vara inriktad pä andra aspekter än de rent tekniska. Rådet föreslås vara underställt Sveriges exportråd men bör 5 Riksdagen 198II82. 1 saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 66

ha en från exportrådet relativt fristående ställning. Kostnaderna för budgetåret 1982/83 beräknas lill 5 milj. kr. Teknikhandelsrädel och styrelsen för leknisk utveckling (STU) bör etablera ett nära samarbete. Kommittén framhåUer också att STU:s planer på att genomföra ett program för utbildnings- och serviceverksamhet och övrig verksamhet för att främja teknikhandel bör genomföras. De två organens verksamheter kan därvid komplettera varandra.

En datorbaserad licensbank bör byggas upp i syfte all underlätta för svenska företag att söka ufiändsk teknik och att sälja svensk teknik. Licensbanken föresläs placeras vid patent- och registreringsverket (PRV). Teknikhandelsrädel och STU förutsätts medverka. Den beräknade kostnaden för budgetåret 1982/83 uppgår lill 3 milj. kr. Erfarenheterna från teknikimportkommitténs arbete bör utgöra underlag för utformningen av licensbanken.

Kommittén anser att direkt ekonomiskt stöd i form av villkorliga lån eller bidrag i vissa fall är viktigt för att stimulera handeln med teknik. Befintliga stödformer bör kunna utnyttjas för detta ändamål. En sådan är de regionala utvecklingsfondernas produklutvecklingslån vilka i högre grad bör användas även för projekt avseende leknikhandel. Svensk projeklexport vid Sveriges exportråd anges också. Stöd bör kunna utgå vid licensexport, varvid kravet på all flera företag skall samverka inte bör gälla. Några omedelbara resurstUlskott för dessa stödformer föreslås inte.

Enligt kommitténs mening kan handelssekreterare, teknisk-vetenskapliga attachéer och utrikesrepresentationen spela en viktig förmedlande roll vid export och import av teknik. Dessa bör mer aktivt ägna sig åt frågor som rör teknikhandel. Kommittén framhåller betydelsen av samarbete meUan handelssekreterare och teknisk-vetenskapliga attachéer i frågor som rör leknikhandel. Handelssekrelerarnas möjligheter alt medverka vid förmedling av teknik bör stärkas. Kostnaderna för sådan utbildning och nyrekrytering beräknas tiU 2 milj. kr. budgetåret 1982/83. Kommittén tar också upp frågan om det generella skatteavdraget för forskning och utveckling. Vissa mindre ändringar i gällande bestämmelser föresläs i syfte att eliminera ogynnsamma beräkningseffekler vid förvärv och försäljning av teknik. Kostnaderna beräknas fill ett par miljoner kr. per år i uteblivna skatteintäkter för samhället.

Slutligen föreslår kommittén alt det s. k. SEK-systemet utvidgas fiU att ontfatta även projekt avseende licensexport. Kostnaden för att täcka rän-tesubvenfionen uppskattas tUl ca 1 milj. kr. per år.

Utredningens olika förslag beräknas således uppgå till en lolal kostnad om ca 13 mUj. kr. budgetåret 1982/83.

För egen del vill jag efter samråd med chefen för industridepartementet anföra följande. Det tekniska kunnandet måste ständigt fömyas för all vårt lands intemationella konkurrenskraft skall kunna bibehållas och stärkas. Forskning och utveckling är därför av central betydelse. Sverige har emel-

Prop. 1981/82:118 67

lertid inte möjlighet all bedriva utvecklingsarbete på alla de områden som är intressanta för ett höginduslrialiseral samhälle. Bl. a. mol den bakgranden bedriver svenska företag idag inlernalionell handel med teknik. Liksom flertalet remissinstanser delar jag i stort de slutsatser och förslag som teknikhandelskommittén presenterat. Dessa kan få särskild betydelse för de små och medelstora företagen. Intentionerna i kommitténs förslag kan enligt min mening mycket väl genomföras ulan att ytterligare medel tilldelas.

Liksom kommittén vill jag understryka betydelsen av samarbete mellan berörda organisationer i Sverige och då närmast Sveriges exportråd och STU. Ett antal remissinstanser, bl.a. Sveriges exportråd och STU, delar denna bedömning. Vidare delar jag liksom ett antal remissinstanser kommitténs uppfattning om utbildnings- och informationsverksamhetens stora betydelse för handeln med teknik.

Förslaget att inrätta ett särskilt teknikhandelsråd vid exportrådet har fåll ett blandat mottagande av remissinstanserna. Fleratalet av dessa är emellertid positiva tiU alt såväl Sveriges exportråd som STU får en uppgift på detla område. Jag delar kommitténs uppfattning att exportrådet bör spela en roll på leknikhandelsområdet, framför allt beträffande information lill företag och organisationer med tonvikt pä exportfrågor. Sveriges exportråds uppgift är alt främja svensk export och mol den bakgranden bör frågor om teknikhandel i viss mån behandlas fristående från exportrådels övriga verksamhet. STU:s planer på detla område måste därvid beaktas. De två organisationeraa bör komplettera varandra för all kunna ge så fuUgod service som möjligt. Även de regionala utvecklingsfonderna har en naturligt plats i detta sammanhang. I syfte att underlätta samarbete mellan olika intressenter på leknikhandelsområdet bör en referensgrupp inrättas med bl. a. exportrådet och STU företrädda. Det ankommer på regeringen att fatta närmare beslut härom.

Medel för Sveriges exportråds utökade verksamhet på detla område har budgeterats under etfle huvudtitelns anslag B 1. Exportfrämjande verksamhet (prop. 1981/82:100 bU 14 s. 28). Det får ankomma på exportrådet att i samverkan med framför alll STU ge förslag tUl verksamhetens närmare utformning. Den ambitionsminskning jämfört med kommilléförslaget som har skisserats ovan bör därvid beaktas.

Förslaget om en datorbaserad licensbank har också fått ett blandat mottagande. Bl. a. PRV pekar på att en rad frågor återstår att lösa. Jag finner mot den bakgranden inte alt en särskild licensbank f. n. bör inrättas utöver redan existerande informationskanaler. Nuvarande organisationer bör kunna las tillvara för all söka och finna lämpliga licensobjekl liksom licenstagare.

I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag all befintliga stödformer för att stimulera handeln med teknik bör tas till vara, främst de som handläggs av de regionala utvecklingsfonderna. Chefen för induslride-

Prop. 1981/82:118 68

partemenlel kommer senare all föreslå vissa ändringar i fondernas finansieringsverksamhet (bilaga 4). Somjag har anfört tidigare anser jag inte att några ändringar i nu gällande regler för stöd lUl svensk projektexport är aktuella. Del bör samfidigt erinras om de ändringar som har genomförts från den 1 juli 1981 och som har redovisats i del föregående.

Liksom kommittén och ett anlal av de remissinstanser som har ullalat sig fäster jag slor vikt vid samarbete mellan olika organisationer på leknikhandelsområdet inle bara i Sverige. Den exportfrämjande fältorganisationen - handelssekreterare och utrikesrepresentationen - samt de teknisk-vetenskapliga attachéerna spelar en betydelsefuU förmedlande roll vid handel med teknik. De teknisk-vetenskapliga attachéernas speciella kunskaper på leknikhandelsområdet bör till fullo utnyttjas. Ell ökat samarbete främjar enligt min mening sådan handel. Kostnaderna härför får täckas inom ramen för tillgängliga medel.

Beträffande förslaget om det generella skatteavdraget för forskning och utveckling erinrar jag om riksdagens beslut med anledning av proposition 1981/82:70 om ändrade regler för särskill forskningsavdrag (SkU 1981/ 82:24, rskr 1981/82:100).

Vad slutligen gäUer kommitténs förslag beträffande det s. k. SEK-systemet behöver några särskilda åtgärder inle genomföras för all SEK skall kunna finansiera leknikhandel eftersom nuvarande regler och internationella åtaganden möjliggör detta.

4 Hemställan

Med hänvisning tiU vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen

dels föreslär riksdagen all godkänna vad jag har anfört om utvidgning av de regionala utvecklingsfondernas målgrupp dels bereder riksdagen tillfälle all la del av vad jag har anfört om

1. insatser för att främja turism och

2. insatser för alt främja små och medelstora förelags export.

Den ekonomiska verksamheten i vårt samhälle kan delas i två huvudområden, vara- och kraftproduktion samt tjänsteproduktion. Dessa områden består i sin tur av olika sektorer. I detta belänkande behandlas servicenäringarna som tUlsammans med offentliga tjänster utgör tjänstesektom. I servicenäringarna ingår en rad näringsgrenar och branscher. Gemensamt för företagen inom servicenäringarna är all de tillhandahåller service av olika slag, utför tjänster, distribuerar varor till andra företag eller till enskilda personer. TiU servicenäringarna hänförs sålunda vamhandel, samfärdsel, bo-stadsförvaltning och privata tjänster. Även inom de varaproducerande sektorerna finns del emellertid inslag av serviceproduklion. Viss reparations-verksamhet inom industrin samt byggnadshaniverk kan föras hit. (Se vidare bilaga.)

Det bör här framhållas alt servicenäringar inte är något enhetligt begrepp. De källor som utredningen utnyttjat, särskilt långtidsutredningen (SOU 1978:78) och HUI, har sålunda delvis olika definitioner av servicenäringarnas omfattning. Vid jämförelse mellan uppgiftema, t. ex. beträffande antal förelag, från de olika källorna bör också uppmärksammas att uppgifterna i vissa fall avser olika år.

3.1 Servicenäringarna i samhällsekonomin

Av det föregående stycket framgår att till servicenäringarna hör flera väsentliga sektorer i samhällsekonomin. I samband med behandling av frågor som i. ex. ekonomisk tillväxt, investeringar och sysselsättning brakar dock uppmärksamheten från säväl statsmakternas som organisationemas och massmedias sida koncentreras lill den varaproducerande sektorn. Utredningen ser det därför som väsentligt att ge en belysning av servicenäringamas roll i samhällsekonomin.

Av tabell 3.1 framgår alt servicenäringarna svarar för en tredjedel av den samlade produktionen. Störst bland servicenäringama är privata tjänster.' Andelen av BNP har sjunkit något under perioden 1965-1977 för såväl samfärdsel och bosiadsförvaltning som privata tjänster. Det är endast varahandeln som ökat sin andel av BNP bland servicenäringarna. Inom samhällsekonomin som helhet märks förskjutningen mol en ökad offenllig sektor, vilket innebär att näringslivets andel av BNP minskat i motsvarande grad. Räknar man bort den offentliga sektorn framgår all servicenäringama

' Till privata tjänster hänförs i denna framställning restaurang- och hotellrörelse (SNI 63), bank, lorsäkrings- och uppdragsverksamhet (SNI 81, 82, 832), reparations-, tvätteri och annan serviceverksamhet (SNI 95) samt övriga privata tjänster såsom fastighetsförvaltning (SNI 83102, 83103, dvs. exkl. bostadsförvaltning), renings-och renhållningsverk, städningsrörelse (SNI 92), undervisning, forskning, sjukvård (SNI 93) och rekreationsverksamhei (SNI 94), Observera dock att i vissa tabeller ingår bostadsförvaltning i privata tjänster.

Prop. 1981/82:118 70

år 1977 svarade för drygt 45 % av näringslivets BNP-andel, medan år 1965 motsvarande tal var knappt 45 %. Servicenäringarna har alltså ökat, om än litet, sin andel av näringslivets samlade produktion.

Tabell 3.1 Näringsgrenarnas andelar ar den totala produktionen 1965-1977. Procent av BNP Ull faktorpris

	1965	1970	1974	1977
Varu- och kraftproduktion	45,9	45,9	45,9	43,1
Servicenäringar	37,2	35,2	34,9	35,5
därav: Varuhandel	9,5	9,3	9,3	9,8
Samfärdsel	5,8	5,3	6,0	5,3
Bostadsförvaltning	7,7	7,3	6,9	7,2
Privata tjänster	14,2	13,3	12,7	13,2
Offentliga tjänster	16,9	18,9	19,2	21,4
Totalt	100	100	100	100

Källa: SOU 1978:78.

TabeU 3.2 Ärlig förändring av BNP (tiU faktorpris) inom olika näringsgrenar 1965-1977. {%)

	1965-1970	1970-1974	1974-1977
Varu- och kraftproduktion	3,9	3,0	- 1,8
Varuhandel	3,4	2,9	2,0
Samfärdsel	2,1	5,8	- 3,8
Bostadsförvaltning	2,6	1,5	2,2
Privata tjänster	2,4	1,8	1,6
Offentliga tjänster	6,1	3,4	4,1
Totalt	3,8	3,0	0,3

Källa: SOU 1978:78.

Tillväxten av BNP har avtagit från mitten av 1960-talel, vilket framgår av tabell 3.2. En liknande nedgång i ökningstakten kan noteras för varuhandel och privata tjänster, medan samfärdsel och bostadsförvaltning visar en oregelbunden utveckling under de olika perioderna. Mellan åren 1974 och 1977 hade samfärdseln en negaliv utveckling medan bosladsförvallningen visade den näst offentliga tjänster snabbaste utvecklingen.

Av tabell 3.3 framgår att omkring en tredjedel, dvs. drygt 1,3 miljoner
av alla sysselsatta, är verksamma inom servicenäringarna. Den största an
delen av det tolala antalet sysselsatta under perioden 1965-1977 hade ser
vicenäringarna år 1970 med 34,4 96. Därefter har en viss nedgång skett.
Minskningen är något större för varahandeln än för övriga servicenäringar.
Varahandeln har dock tillsammans med privata tjänster' de största andelarna
inom servicenäringarna. Medan denna sektor under perioden haft endast
mindre förändringar, har vara- och kraftproduktionen fött vidkännas en
' 1 detta fall ingår bo- stadigt sjunkande andel av antalet sysselsatta, från drygt 50 96 år 1965 lill

statsförvaltning i privata knappt 40 96 är 1977. Denna utveckling innebär att servicenäringarna har
tjänster. ökat sin andel av näringslivets sysselsällning från 39,5 % år 1965 lili 45,5 %

Prop. 1981/82:118 71

år 1977. Servicenäringama spelar sålunda i delta avseende en allt större roll från sysselsättningssynpunkt.

TabeU 3.3 Näringsgrenarnas andelar av antalet sysselsatta 1965-1977 samt antalet sysselsatta ir 1977

	1965	1970	1974	1977	1977 (1000-tal)
Varu- och kraftproduktion	51,9	46,0	42,7	39,8	1616
Servicenäringar	33,9	34,4	33,3	33,2	1344
därav: Vamhandel	12,9	13,1	12,5	12,3	501
Samfärdsel	6,8	6,8	6,8	6,7	272
Privata tjänster	14,2	14,5	14,0	14,2	571
Offentliga tjänster	14,2	19,6	24,0	27,0	1100
Totalt	100	100	100	100	4060

" Privata tjänster inkluderar bostadsförvaltning. Ar 1977 sysselsatte bostadsförvaltningen 33 000 personer, vilket motsvarade en andel pä ca 1 % av det totala antalet sysselsatta. Källa: SOU 1978:78.

Tabell 3.4 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1965-1977. Förädlingsvärde per arbetstimme. Årlig procentuell förändring

	1965-1970	1970-1974	1974-1977
Varu- och kraftproduktion	6,7	5,9	0,8
Varuhandel	3,3	4,6	2,7
Samfärdsel	1,8	8,0	-3,8
Bostadsförvaltning	2,0	1,4	2,5
Privata tjänster	2,5	3,6	1,4
Offentliga tjänster	0,0	-0,1	0,1
Totalt	4,3	4,3	0,7

Källa: SOU 1978:78.

Produktiviteten har, som framgår av tabell 3.4, fortlöpande ökat inom servicenäringama. För den senaste perioden i redovisningen - 1974-1977 -noteras en högre produktivitetsökning för samtliga servicenäringar bortsett från samfärdsel än för industrin.

Investeringstakten för ekonomin som helhet har varit avtagande och under senaste perioden t. o. m. minskande. Detta framgår av tabell 3.5. Varuhandel visar dock en utveckling som är helt motsatt med en kraftig ökning under åren 1974-1977. Delta beror på en ökning av investeringarna i maskiner och inventarier på 14,5 96 under de nämnda åren. Av tabell 3.6 framgår att servicenäringama svarar för omkring 45 % av brattoinvesteringarna. Denna andel har minskat under den redovisade perioden, mest beroende på de sjunkande bosladsinvesteringarna. Ser man lill servicenäringarna i övrigt har de ökat sin andel av investeringarna mellan 1965 och 1977. Samfärdsel minskade dock sin investeringsandel mellan 1974 och 1977.

Prop. 1981/82:118 72

TabeU 3.5 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1965-1977, irUg procen> tueU förändring

	Milj. kr	1965-	1970-	1974-
	1977	1970	1974	1977
Varu- och kraftproduktion	22 310	3,3	4,9	-2,3
Servicenäringar	25 131
därav: Varuhandel	4025	0,2	1,0	11,4
Samfärdsel	5 522	2,6	8,1	-6,8
Bostadsförvaltning	11889	1,3	-1,5	-4,8
Privata tjänster	3 695	9,7	4,6	1,2
Offentliga tjänster	9 981	7,8	-4,9	1,5
Totalt	57 422	3,6	1,6	-1.7

Källa: SOU 1978:78.

TabeU 3.6 Bruttoinvesteringamas fördelning 1965-1977. Procent av totala bruttoinvesteringar

	1965	1970	1974	1977
Varu- och kraftproduktion	35,3	34,7	39,5	38,8
Servicenäringar	47,8	44,7	44,8	43,8
därav; Varuhandel	5,8	4,9	4,8	7,0
Samfärdsel	9,3	8,8	11,3	9,6
Bostadsförvaltning	28,8	25,8	22,8	20,7
Privata tjänster	3,9	5,2	5,9	6,5
Offentliga tjänster	16,9	20,6	15,7	17,4
Totalt	100	100	100	100

Källa: SOU 1978:78.

TabeU 3.7 Olika näringsgrenars andelar av BNP, antal sysselsatta och bruttoinvesteringarna 1977, {%)

	BNP	Syssel-	Bruttoin-
		satta	vesteringar
Varu- och kraftproduktion	43,1	39,8	38,8
Servicenäringar	35,5	33,2	43,8
därav: Varuhandel	9,8	12,3	7,0
Samfärdsel	5,3	6,7	9,6
Bostadsförvaltning	7,2	1,0	20,7
Privata tjänster	13,2	13,2	6,5
Offentliga tjänster	21,4	27,0	17,4
Totalt	100	100	100

Källa: SOU 1978:78.

Tabell 3.7 ger en sammanfattande översikt över olika näringsgrenars betydelse i samhällsekonomin. Servicenäringama svarar för 33,2 96 av antalet sysselsatta, 35,5 96 av BNP och 43,8 96 av bratloinvesieringarna. Skillnaden

mellan dessa andelar förklaras till största delen av de olika andelarna för bosladsförvallningen som är myckel kapilalintensiv men har ett litet antal sysselsatta.

Beträffande vissa variabler kan en ytterligare uppdelning på servicenäringar göras. Delta material, som främst avser antal förelag och antal anställda, har sammanställts ål utredningen av Handelns Ulredningsinsiitui (HUI) och grandar sig på uppgifter från Centrala Företagsregistret (CFR). Uppgifterna avser förhållandena år 1976. offentliga tjänster ingår inte i denna redovisning. Hela rapporten finns i bilaga.

Servicenäringarna hade år 1976 knappt 180000 företag vilket framgår av tabell 3.8. Delta utgjorde 70 96 av det totala antalet företag i landet. Medelantalet anställda per förelag i servicenäringama var knappt sex. Motsvarande siffra inom industrin var 38. Antalet anställda beräknas som antalet av avlönad personal under året utförda årsverken. Det är alltså inte en redovisning av antalet sysselsatta. Antalet anställda inom servicenäringarna enligl denna beräkningsmetod uppgick 1976 till något under 1 miljon.

Den procentuella fördelningen av antalet företag och anställda på olika servicenäringar framgår av diagram 3.1. Detaljhandeln svarade för den största andelen av såväl anställda som företag, 24,5 respektive 28,7 96.1 bada fallen

TabeU 3.8 Antal företag och summa anstäUda inom olika servicenäringar 1976

Näringsgrupp (SNI-Kod)	Antal företag	Summa antal anställda (årsverken)	Medelantalet anställda per företag
Servicenäringar inom industrin (35512, 38292, 38394, 38422)	1981	14961	7,6
Byggnadsserviceverksamhet (502)	18 435	74 017	4,0
Partihandel (61)	20 328	179 149	6,8
E)etaljhandel (62)	51421	243 319	4,7
Hotell- och restaurangrörelse (63)	7 355	49 077	6,7
Samfärdsel (71)"	25 235	177 341	7,0
Bank- och försäkringsinstitut, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet (81-83)	35 356	189623	5,4
Renhållning, städning (92)	2146	23 564	11,0
Reparations-, tvätteri-
och annan serviceverksamhet (95)	17044	42 261	2,5
Summa	179 301	993 312	5,5

' I samfärdsel ingår här inte post och tele (SNI 72) vilket var fallet i de tidigare tabellema.

Källa: HUI.

Över 50	1709	1,2	403 469	50,1
20-49	3 560	2,5	104 413	13,0
10-19	6 345	4,4	84 646	10,5
5- 9	14942	10,3	96 719	12,0
2- 4	32 978	22,7	87 831	10,9
0- 1	85 548	58,9	27 651	3,5
Summa	145 082	100,0	804 729	100,0

"Tabellen baserar sig på uppgifter frän näringsgrenarna med SNI-kod 502, 61, 62, 63, 711, 832, 92 och 95. Källa: HUI.

Prop. 1981/82:118 75

3.2 Varuhandel

1 varahandel innefattas alla åtgärder som sammanhänger med överförandet av varor från framställning till slutlig konsument. Varadistributionen brakar, då det gäller konsumtionsvaror, normalt försiggå i två led: från fabrikant till grossist och från grossist till detaljist, varefter konsumenterna svarar för distributionen från butikerna. Vissa typer av varor - mejeri- och bryggerivaror, möbler, radio och TV etc. - levereras emellertid vanligen direkt från fabrikant till detaljist, utan grossistens förmedling. Vissa andra slag av leveranser, som t. ex. lill storhushåll, sker däremot normall enbart via grossist. Vad gäller producentvaror - dvs. insatsvaror i produktionen - förekommer heller ingen detaljhandel. Även partihandelsiedet kan i många fall överhoppas, genom alt producentvaror levereras direkt från fabrikant till förbrakare.

Varahandeln svarade under 1977 för ca 10 96 av den totala produktionen av varor och ijänster i landet. 501 000 personer var detta år sysselsatta inom varahandeln, vilket motsvarar drygt 12 96 av det tolala anlalel sysselsatta i ekonomin. Sektorns andel av den totala arbetsvolymen mätt i arbetstimmar var ungefär lika stor, ca 13 96. Av de totala brattoinvesteringarna svarade varahandeln för 7 96.

1 varuhandeln fanns 1976 omkring 70 000 företag, vilket motsvarar drygl en fjärdedel av samtliga förelag. Medelantalet anställda (årsarbetare) per företag uppgick till något över fem personer. Av tabell 3.10 framgår att två tredjedelar av de sysselsatta i varahandeln är verksamma i detaljhandeln.

Tabell 3.10 Olika varuhandelsbranschers andelar av antalet sysselsatta inom varuhandeln 1977, (%)

Parti- Detalj- Därav Totalt

handel handel----------------------------------

Daglig- Varu- Fack- Övrigt"

varu- hus- handel

handel handel

35,6 64,4 17,0 10,8 18,7 17,8 IOO

" Bil- och bensinhandel, apotek, systembolag m. m. Källa: SOU 1978:78.

3.2.1 Partihandel

Partihandeln kan definieras som all försäljning som inte sker till privatpersoner och privathushåll. Man bör göra en åtskillnad mellan partihandel i funktionellt och instiluiionellt hänseende. Funktionen partihandel utförs tiil stor del av företag med annan huvudsaklig verksamhet, t. ex. tillverkning. Också detaljhandelsföretag eller sammanslutningar inom detaljhandeln kan bedriva partihandel.

Till inslilulionen partihandel räknas först och främst fristående grossistföretag och därtill sådana partihandelsenheter som bedrivs ekonomiskt skilda frän huvudverksamheten, t. ex. industrins försäljningsbolag. Hit räknas

Prop. 1981/82:118 76

vidare partihandel ägd av detaljhandelsföretag som drivs som en särskild juridisk person, t. ex. lCA:s inköpscentraler, saml flertalet generalagenter, handelsagenter rn. fl.

Utvecklingen går på flera områden mot en ökad integration av partihandelsiedet, i förhållande till dels detaljhandeln (mångfUialföreiag och frivilliga kedjor), dels industriföretag. Många detaljhandelsföretag inom branscher med traditionell grossisidistribution har nått en sådan storiek att de funnit det rationellt att göra inköpen direkt från fabrikant. Trots denna begränsning av grossistföretagens marknadsföratsättningar synes grosshandelns roll i distributionsarbetet öka. Det beror bl. a. på att de funktioner som erbjuds kunderna ständigt utvecklas. Inom t. ex. livsmedelspartihandeln sker en ökad andel av det arbete med styckning och paketering som förat huvudsakligen utfördes i butikerna nu i lagercentralerna. I ökad utsträckning har också grossisten fått engagera sig i särskill de mindre kundföretagens marknadsföring genom utarbetande av säljprogram, medverkan i annonsering etc.

Inom partihandeln fanns 1976 drygl 20 000 företag med omkring 180 000 anställda (årsverken). Förekomsten av deltid gör att antalet faktiskt sysselsatta var högre. Medelantalet anställda per företag uppgick lill 6,8 personer. Tre fjärdedelar av företagen hade fyra eller färre anställda. Därav var elt stort antal enpersonsföretag, t. ex. agentrörelser.

Inom dagligvarahandeln, dvs. handeln med livsmedel, tobak, tidningar, papper, kemisk-tekniska förbrakningsarliklar saml blommor, utförs drygt 70 96 av varaleveranserna av de tre stora grapperna KF, ICA och DAGAB. Dessa är fullsortimentsgrossister och omsatte tillsammans nästan 20 miljarder kr (exklusive moms) år 1978. Återstoden av den tolala partihandels-omsättningen inom dagligvaraområdet på drygt 27 miljarder kr fördelades mellan ytteriigare nära 90 grossister. Huvuddelen av dessa är specialiserade livsmedelsgrossister. Till dagUgvaragrossistema räknas även kioskhandels-och tidningsgrossister. Leveranserna av varorna skedde från 270 lagerenheter.

Partihandeln med dagligvaror har genomgått stora strakturella förändringar under de senaste åren. KF och ICA har genomfört betydande sirak-turrationaliseringar. Härtill kommer bildandet av förelaget DAGAB.

Konsumentkooperationen är uppbyggd av 165 konsumentföreningar. Dessa äger den centrala organisationen Kooperativa förbundet (KF), som ombesörjer partihandelsfunklionen genom 17 lagerenheler. KF:s partihandels-omsättning för dagligvaror uppgick 1978 till nära 6,5 miljarder kr, dvs. nära 25 96 av den totala panihandelsomsältningen.

ICA är en sammanslutning av detaljister som är organiserade i ICA-förbundet. Antalet medlemmar uppgår lill ca 4 200. Förbundet är genom ICA AB huvudaktieägare i tre regionförelag - ICA Hakon AB, ICA Essve AB och ICA Eol AB. Varie regionföretag driver ett antal distributionscentraler som i första hand fullgör grossistfunktionen inom ICA. Ar 1978 omsatte ICA:s 21 distributionscentraler drygt 9 miljarder kr, vilket utgör en tredjedel av den totala panihandelsomsältningen med dagligvaror.

DAGAB bildades år 1972 av parlihandelsföreiag inom ASK-bolagens ekonomiska förenir.g. De stora kundgrupperna har sedan trätt in som intressenter i företaget. DAGAB ägs nu lill drygl 90 96 av J S Saba AB. Mi-

Prop. 1981/82:118 78

tuella familjemedlemmar. Omkring 80 96 av företagen hade fyra eller färre årsarbetare, medan endast knappt I 96 av företagen hade mer än 50 anställda.

Det förekommer såväl statlig som privat detaljhandel. Den statliga utgörs av apoteks- och systemvaruhandeln. Den privata detaljhandeln brakar indelas i egentlig detaljhandel och kategorierna bilhandel samt bränsle- och drivmedelshandel. Inom bilhandeln saml bränsle- och drivmedelshandeln fanns år 1976 drygt 5 500 företag.

I del följande kommer den egentliga detaljhandeln all behandlas. Inom denna omsattes år 1978 totalt 91,2 miljarder kr. Därav svarade dagligvaror för 54,2 miljarder kr och specialvaror för 37 miljarder kr.

Inom den egentliga detaljhandeln förekommer flera olika företagskategorier. Andelarna av omsättningen år 1977 för de olika kategorierna framgår av diagram 3.2. Butiker som samverkar med andra detaljister eller med leverantörer svarade för tre fjärdedelar av omsättningen. Andelen för de fristående företagen uppgick 1975 till 30,2 96, 1976 till 26,5 96 och 1977 till 24,4 96, alltså en kontinueriig minskning under denna period. 31 250 butiker eller omkring två tredjedelar av samtliga butiker tillhörde emellertid denna företagskategori år 1977.

Försäljningen inom den egentliga detaljhandeln kan också delas upp på olika butikstyper. De rena dagUgvarabulikerna svarade 1977 tor 37 % av försäljningen, fackhandeln för 32 96, stormarknaderna för 4 96 och ked-jevarahusen för 15 96. Återstoden 12 96 utgjordes av försäljning från kiosker, trafikbutiker, postorderhandel, speciallivsbutiker, torghandel, hemförsäljning m. m.

Dagligvaruhandeln

Av den totala dagligvarakonsumtionen år 1978 på drygt 54 miljarder kr utgjorde renodlad livsmedelsförsäljning 40 miljarder kr. Ar 1976 var antalet företag drygt 22 000. Del totala antalet verksamma företag inom dagligvarahandeln uppgår för närvarande till 17 0(X>-18 000. Den övervägande delen av dessa, 15 500, har mindre än 50 anställda. Av företagen är drygt 9 000 s. k. allivsbuliker. Återstoden beslår av kiosker, tobaks-, frakt-, konfektyr-, blomsteraffärer etc. År 1977 svarade förelagen med mindre än 50 anställda för ca 60 96 av den totala dagligvaraomsätiningen. I genomsnitt omsatte dessa företag 1,5 milj.kr.

Dagligvarahandeln har liksom partihandeln genomgått en omfattande strakturförändring, främst genom övergången till självbetjäning och butiks-koncentrationen.

Den s. k. yttre rationaliseringen, dvs. förändringarna i butiksbeståndet, har inneburit en stark koncentration lill större butiker - i vissa fall s. k. stormarknader - och en mycket betydande nedläggning av mindre butiker. Anlalel allivsbuliker minskade under perioden 1960-1977 från ca 25 000 lill 9 800, dvs. med över 60 %. Anlalel nedläggningar uppgick under 1960-lalet till i genomsnitt 1 330 butiker per år, men har under perioden 1970-1977 dämpats till i genomsnitt 760 per år. Relativt sett är minskningen dock fortfarande stor. Ca 6 96 av det totala buliksbesiåndet försvinner varje år genom nedläggningar. Samtidigt sker en viss nyetablering av butiker i nybyggda bostadsområden och köpcentra. Antalet nyetablerade allivsbuliker

TabeU 3.11 Oagligvarublockens andelar ar den totala dagligvaruförsäljningen i allivsbutiker och varuhusens livsmedelsavdelningar 1970-1978, (%)

1970 1975 1976 1978

33,0	37,0	37,8	38,0
29.5	27,5	27,8	29,0
10.7	12,4	12,4	11,5
9.5	11,0	11,4	11,5
82,7	87,9	89,4	90,0
17,3	12,1	10,6	10,0

ICA KF

NK-ÄhIéns Vivo-Favör

Blockens andel övrig dagligvaruhandel

Totalt IOO IOO 100 100

Källa: HUI, Fri Köpenskap.

DAGAB levererar till NK-Åhléns och Vivo-Favör men även till flera inom kategorin övrig dagligvaruhandel och svarar därför för en större del av marknaden än de 23 96 som utgör summan för Vivo-Favör och NK-Åhléns. 1 grappen övrig dagligvarahandel ingår bl. a. lokala kedjor och servicebutikskedjor, med 6 96 av försäljningen för 1978, samt fristående all-livsbuliker.

Dagligvarublocken har, vilket framgår av tabell 3.12, ökat sin andel av antalet butiker mellan åren 1970 och 1978 från 75,3 96 till 79,1 %. Andelen är inte lika hög som beträffande försäljningen, vilket innebär att blockens butiker i genomsnitt är större än de frislående. Del förekommer emellertid stora variationer mellan blocken. Sätts blockens andelar av försäljningen respektive av antalet butiker i relation till varandra framgår att ICA har genomsnittligt lägst omsättning per färsäljningsställe, medan NK-Åhléns har s:örst. Vivo-Favör ligger r.ära det totala genomsnittet. För KF ger cn

Prop. 1981/82:118 80

Tabell 3.12 Dagligvarublockens andelar av antalet livsmedelsbutiker 1970-1978, (antal och %)

	1970		1975		1976		1978
	Antal	%	Antal	%	Antal	%	Antal	%
ICA	5 814	45,5	4 674	45,4	4 498	44,8	4 262	44,9
KF	2 494	19,5	2 129	20,7	2 159	21,5	2 059	21,7
NK-Ahléns	188	1,5	186	1,8	179	1,8	159	1,7
Vivo-Favör	1 118	8,8	1043	10,1	1058	10,6	1037	10,8
Blockens andel	9 614	75,3	8032	78,0	7 894	78,7	7 517	79,1
Övrig daglig-
varuhandel	3161	24,7	2 268	22,0	2136	21,3	1982	20,9
Totalt	12 775	100	10 300	100	10030	100	9 500	100

Källa: HUI, Fri Köpenskap.

motsvarande beräkning inte en rättvisande bild av försäljningsställenas storlek, beroende på betydande variationer i butikernas storlek.

Franchising är en i Sverige relativt ny distributionsform. Franchising innebär att ett företag (franchisegivaren) genom kontrakt knyter lill sig flera enskUl ägda förelag (franchiselagare) som uppträder enhetligt utåt. Franchisegivaren tillhandahåller ett paket av tjänster med inköp, marknadsföring, bokföringsratiner, administrativa system etc. Ofta hyr franchisegivaren ut både lokal och den ulrastning som krävs. Endasi ett tiotal franchiseföretag finns i Sverige. Franchising är vanligast inom detaljhandeln och den övriga servicesektorn. Antalet franchiselagare uppgår till drygl 200. Dessa beräknas omsätta ca 500 milj. kr 1979. De omsältningsmässigl största förelagen finns inom dagligvarahandeln, t. ex. AB Hemglass, Canteen AB och Näröppet AB. Franchiseföretag finns även i fackhandeln och inom sektorn privata tjänster.

Fackhandel

Fackhandeln är den del av detaljhandeln som huvudsakligen säljer specialvaror. År 1978 utgjorde försäljningen av specialvaror 40 96 eller 37 miljarder kr av den totala detaljhandelsförsäljningen. I fackhandelsbulikernas sortiment kan ingå även vissa varor av dagligvarakaraktär, t. ex. kemisktekniska aniklar. På motsvarande sätt säljs specialvaror av andra butikstyper. Försäljningen år 1977 inopi egentlig detaljhandel fördelad på branschgrapper redovisas i tabell 3.13. De tre sista grapperna utgör fackhandeln och av tabellen framgår att den svarar för drygt en tredjedel av försäljningen enligt denna beräkning.

De i tabell 3.13 redovisade branschgrappema innehåller flera enskilda branscher. Vid en ytteriigare nedbrytning av försäljningen framgår att konfektions- och ekiperingshandeln är den största enskilda fackhandelsbranschen med 9 96 av den egentliga detaljhandelns omsällning 1977. Därefter följer möbel- och hemtexiilhandeln med 5 96 samt radio-TV-handeln med drygt 3 96.

Prop. 1981/82:118 81

TabeU 3.13 Försäljningen 1977 inom egennlig detaljhandel fördelad på branscii-
grupper, (%)

Branschgrupp

Detaljhandel med blandat sortiment 22,1

Livsmedelshandel 38,4

Övriga dagligvarubranscher 4,6

Beklädnadshandel 12,4

Hemuirustningshandel 14,6

Övriga fackhandelsbranscher 7,9

Totalt IOO

Källa: SCB:s omsättningsstatistik 1977.

Sortimentssammansättningen inom de olika branschgrupperna framgår av följande uppställning.

Detaljhandel med Försäljningsställen där ingen varugrupp svarar för mer

blandat sortiment än hälften av omsättningen

Försäljningsslällen med försäljning till mer än 50 96 av:
Livsmedelshandel - livsmedel

Övriga dagligvaru- - tobak, tidningar, blommor

branscher

Beklädnadshandel - konfektion, ekipering, skor, handskar, läderariiklar

Hemuirustningshandel - möbler, järnvaror, färger och tapeter, radio och TV,

hemtextilier, glas och porslin, hushållsapparater, el

och belysning
Övriga fackhandels- - ur, optik- och guldsmedsvaror, fotoartiklar, cykel- och

branscher sportartiklar, böcker, papper, konst, musikinstrument,

leksaker m. m.

Inom fackhandeln (sällanköpsvaruhandeln) fanns år 1976 drygt 23 000 företag med knappt 27 000 försäljningsslällen. Något över 57 % av företagen hade endasi en anställd årsarbetare, drygt 91 96 fyra eller färre anställda och endast 0,5 % av företagen hade mer än 50 anställda. Enligt HUl:s utredning (se bilaga) fanns år 1978 i fackhandeln 17 400 företag med mindre än 50 anställda. Dessa förelag hade en genomsnittlig omsättning på 1,1 milj. kr år 1977 och svarade för ca 70 96 av den totala fackhandelsomsäti-ningen. Företagen sysselsatte 76 600 personer varav 44 500 på heltid. Två tredjedelar av de sysselsatta var anställda och återstoden familjemedlemmar.

Jämfört med utvecklingen inom dagligvaruhandeln har sirakturförändringarna inom fackhandeln i allmänhet varit små. Detla beror bl. a. på att stordriftsfördelaraa med undantag för vissa delbranscher inte varit särskilt påtagliga inom fackhandeln. Vidare är fackhandeln mer lätortskoncenirerad än dagligvarahandeln, vilket medfört ait den varit mindre utsatt för inverkan av befolkningsomflyttningarna. Inom vissa delar av fackhandeln, speciellt då beklädnadshandeln, har emellertid omfattande buliksnedläggningar skett som en följd av konkurrensen från vjirahusen i förening med en långsam eflerfrågeuiveckling. Under de allra senaste åren har fackhandeln tenderat vinna marknadsandelar på varahusens bekostnad.

Elt viktigt drag i utvecklingen inom fackhandeln är den ökande betydelsen för de frivilliga fackkedjorna. Dessa är fasta sammanslutningar av detaljister 6 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 82

som ulan primärt leverantörsinflytande driver fackhandel med varor och som utvidgat sin samverkan till andra funktioner än inköp. Före 1960 hade sju kedjor startats. Ar 1977 fanns det 44 kedjor. Etableringsiakien är ett par kedjor per år. Kedjorna fullgör en rad funktioner gentemot sina medlemmar såsom inköp, marknadsföring, konsultverksamhet och utbildning.

De frivilliga fackkedjorna svarade 1977 för 39 96 av specialvaruförsäljningen. Knappt hälften av den tolala omsättningen inom fackkedjorna föll inom branschgrappema järn-, färg- och byggvaror. Drygt en fjärdedel svarade hemutruslningsbranscherna för. Av enskilda branscher hade järnhandeln den största omsättningen. Inom textilhandeln fanns det högsta antalet kedjor, nämligen sex. Inom möbelhandeln var antalet fyra. Drygt 4 600 butiker var anslutna till någon kedja år 1977. Del största antalet, 770, fanns inom färghandeln. Enligt beräkningar gjorda 1975 svarade de friviUiga fackked-joma detta år för 65 96 av försäljningen inom branscherna järn-, färg- och byggvaror. Andelen i fråga om hemutrastning var 35 96 medan den inom sport- och fritidsvarabranschen var 24 96.

Varuhusen ökade sin andei av omsättningen inom den egentliga detaljhandeln från 10 96 1960 till ca 20 96 1970, en andel som gällde även för 1977. Stormarknadernas försäljning utgjorde 20 96 av varuhusomsältningen år 1977.Ca 90 96 av omsäUningen svarar NK-Åhléns och KF för. Vid utgången av 1977 fanns det 392 varahus. 361 av dessa var s. k. kedjevaruhus, dvs. tillhörde NK-Ahléns eller KF. Däratöver fanns 27 köpmannavaruhus och fyra enskilda stormarknader.

3.3 Samfärdsel

Till samfärdselsektorn räknas transporter samt post och tele. Ar 1977 svarade samfärdseln för 5,3 96 av BNP. Samtidigt var 272 000 eller 6,7 96 av antalet sysselsatta verksamma inom sektorn. Av bruttoinvesteringarna år 1977 gjordes 9,6 % inom samfärdseln. Transporterna svarade år 1977 för drygt 70 96 av produktionen respektive sysselsättningen inom sektorn och post och tele således för återstoden. Redogörelsen kommer i det följande främst alt avse transportsektorn. Uppgifterna avseende antalet förelag är inle helt jämförbara på grand av olika källor och då de avser olika år.

År 1976 fanns enligl Centrala Företagsregistret (CFR) drygt 25 000 företag inom transportsektorn. Dessa hade knappt 180000 årsarbetare, vilket gav ett genomsnitt per företag av ca sju personer. Transportsektorn svarade år 1976 för 14,1 96 av antalet företag inom servicenäringarna och för 17,9 96 av antalet årsarbetare.

Transportarbetet kan delas in i person- och godstransporter. Personbilismen svarade år 1976 för drygt 80 96 av den totala persontransportvolymen. Andelarna för buss och järnväg var 8,5 respektive 7 96. Av godstransporterna år 1977 utfördes 46 96 på lastbil och 31 96 på järnväg. Enligt en beräkning avseende år 1978 utfördes 85 96 av lastbilamas transportarbete av den yrkesmässiga lastbilstrafiken, dvs. åkeriema. Åkerinäringen omsatte under 1978, enligt SCB, drygt 6 miljarder kr i transportverksamhel. Räknas även grastag och krossanläggningar uppgick omsättningen till drygt 7 miljarder

kr. Akeriföreiagen sysselsatte 1978 ca 70 000 personer. Vid utgången av år 1978 fanns det enligl Svenska Äkeriförbundet omkring 19 800 åkerier. Knappt hälften av dessa, 9 450, var organiserade i 260 lastbilscentraler. Den genomsnittliga lasibilscentralen ägs av 35 medlemsföretag och säljer transporter för 63 lastbilar och traktorer. Lasibilscentralen fungerar som ett försäljnings- och inköpsföretag i transporter. Centralen träffar avtal och anvisar sedan uppdrigen till medlemsföretagen. Dessutom sköts transportledning och marknadsföring av centralen, som även lämnar service i t. ex. ekonomiska frågor till medlemsföretagen. Transporlförsäljning sker förutom av lastbilscentraler även av enskilt ägda medelstora och större åkeriföretag, transportförmedlingsföretag och företag för speciella transportåtaganden. Drygl 50 96 av den yrkesmässiga trafikens toiaia transporterade godskvan-litei förmedlades år 1977 av lasibilscemraler. Åkerinäringen är en utpräglad småföretagsbransch. Vid årsskiftet 1978-1979 hade drygt 70 96 av åkeriema endast en lastbil. Dessa svarade för knappt en tredjedel av det totala antalet bilar. Endasi drygl 1 96 hade mer än 16 lastbilar. Dessa åkerier hade emellertid en femtedel av lastbilsparken.

Taxinäringen domineras helt av enbilsåkerier, dvs. laxiägaren innehar ett enda ordinarie tillstånd för taxilrafik. Av de drygt 9000 taxitrafiktillstånd som fanns utfärdade vid slutet av år 1977 var ca 7 800, enligl taxiutredningens belänkande (Ds K 1979:4) Taxi - krav och utvecklingsmöjligheter, fördelade på olika tillståndshavare. Endast mellan 400 och 500 laxiföreiag hade mer än ett ordinarie tillstånd. De enskilda taxiföretagen samarbetar ofta inom ekonomiska eller ideella föreningar. Dessa är oftast lokala sammanslutningar och samarbetet koncentreras i regel till en gemensam besiällningscentral.

3.4 Privata tjänster

Till privata ijänster hänförs i denna framställning restaurang- och hotell-rörelse, bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet, reparations-, tvätteri och annan serviceverksamhet samt övriga privata tjänster, såsom fastighetsförvaltning (exklusive bostadsfön'altning), städningsrörelse, hushållstjänster etc'

Privata tjänster svarade år 1977 för 13,2 96 av BNP och för samma andel eller 538 000 av antalet sysselsatta. Andelen av brattoinvesteringarna var 6,5 96.

Produktionen i privata ijänsiesekiorn har utgjort en i stort sett konstant andel av BNP under perioden 1965-1977. Inom grappen privata tjänster har delsektorema emellertid utvecklats olika. Produktionen inom hotell-och restaurangbranschen har exempelvis stagnerat medan banker, försäkringsbolag och uppdragsverksamhet visat en relativt snabb produktionstillväxt. Delta framgår av tabell 3.14.

Att produktionsutvecklingen i sektorn visar elt så nära samband med BNP-utvecklingen har flera orsaker. En orsak kan vara att en relativt stor och ökande andel av sektorns produktion används som insatser i näringslivet (inklusive den egna sektorn). 1975 var andelen drygt 60 96. För vissa delseklorer såsom uppdragsverksamhet, rnaskinuihyrning och fastigheisförvalt-

' I delsektorn övriga privata ijänster ingår fastighetsförvaltning, renings-, renhållningsverk, städningsrörelse, viss undervisning, forskning, sjukvård och kulturell serviceverksamhet, rekreationsverksamhet, intresseorganisationer, hushållstjänster samt annan personlig service. (Endast den privata verksamheten avses. När det exempelvis gäller undervisning och sjukvård är den privata andelen mycket liten.)

Tabell 3.14 Förädlingsvärdet inom privata tjänster 1965-1977, 1975 ärs priser

	Milj. kr	Andel	Åriig procentuell förändring
	1977	%
	1977	%	1965- 1970- 1974-
			1970 1974 1977
Restaurang och hotell	2 095	7,1	2,5 -1,0 -3,5
Bank, försäkring, upp-
dragsverksamhet	10163	34,7	5,7 0,3 2,7
Reparation, tvätieri och
annan serviceverksamhet	4 432	15,1	-1,7 -1,4 -0,1
Övriga privata tjänster	12615	43,1	2,2 3,9 3,5
Summa privata tjänster	29 305	100	2,2 1,3 1,9

Anm.; Uppgifterna avser förädlingsvärde till producentpris på grund av att uppgifter om förädlingsvärde till faktorpris 1977 inte funnits tillgängliga för delsektorerna. Andra principer vad gäller beräkning av bankernas tjänster innebär dels att nivån för hela sektorns produktion skiljer sig från uppgiften i tabell 3.2, dels att utvecklingstakterna blir något annoriunda. Källa; SOU 1978:78.

ning är leveranser lill näringslivet helt dominerande. Efterfrågan kommer således inte främst från privat konsumtion. Den privata konsumlionsandelen har för övrigi sjunkit och utgjorde 1975 ca I /3 av produktionen inom sektorn.

Även beträffande sysselsättningen mätt i anlal arbetade timmar visar delsektorerna en olikartad utveckling. Detta framgår av tabell 3.15. Bank, försäkring och uppdragsverksamhet visar en ökning liksom övriga privata tjänster medan hotell- och restauranger liksom reparationer, tvälleri och annan serviceverksamhet minskat antalet arbetade limmar.

Till hotell- och restaurangbranschen räknas fömtom hotell och restauranger även kaféer, konditorier, motell, pensionat och campingplatser. År 1977 var 71 000 personer sysselsatta i branschen. Delta innebar en ökning från

TabeU 3.15 Sysselsättningen inom privata tjänster 1965-1977

	Milj.	Åriig	procentuell förändring
	arbetade
	timmar	1965-	1970- 1974-
	1977	1970	1974 1977
Restaurang och hotell	113,14	-1,6	-2,5 -0,4
Bank, försäkring, upp-
dragsverksamhet	242,29	3,9	0,0 1,5
Reparation, tvätteri och
annan serviceverksamhet	194,12	-2,7	-6,2 -2,6
Övriga privata ijänster	233,52	0,6	2,2 1,8
Summa privata tjänster	783,07	-0,1	-1,7 0,2

Kala: SOU 1978:78.

Prop. 1981/82:118 85

65 000 år 1973. Från 1960 hade emellertid sysselsättningen minskat från 84 000. Antalet företag uppgick 1976 till drygt 7 300. Branschen är en utpräglad småföreiagsnäring. Hälften av fciretagen hade högst en anställd årsarbetskraft och nära 75 96 hade fyra eller färre anställda. Endast knappt 2 96 av företagen hade mer än 50 anställda. En femtedel av enhetema ingick i någon form av kedjeföretag. Ändradfi konsumtionsvanor inom inkvarterings- och serveringssektorn har lett till etablerandet av nya serverings-anläggningar i anslutning lill bensinstationer, varahusbarer och personalmatsalar samt utbyggnader av semesierbyar, interna konferensanläggningar och kursgårdar. Detta har skärpt konkurrensen för de traditionella företagsformerna.

Affärsbankerna svarar för ca 40 96 och sparbankerna för ca 15 96 av banksektorns produktion. I övrigi ingår i sektorn föreningsbanker, riksbanken, investeringsbanken, postgiro, hypoieksinstitui, kreditaktiebolag, investmentbolag m. fl. Under 1960-talet ökade antalet sysselsatta personer med drygl 6 96 per år. Under 1970-talei har sysselsättningsökningen dämpats till omkring 2 % per år. Antalet sysseliäatta uppgick därmed till ca 50000 personer 1977. Sysselsättningen räknat i timmar har ökat något långsammare. En snabb omstrukturering av bankernas verksamhet har skelt under 1960-och 1970-talen. Nya tjänster har introducerats. Redovisning har helt lagts på dala.

Försäkringsverksamheten avser här endast privata försäkringar. Antalet sysselsatta personer i privata försäkringssektorn har ökat betydligt långsammare än i banksektorn, från 16000 år 1960 till 22 000 år 1977, vilket motsvarar 1,6 96 per år. Mätt i limmar har sysselsättningen ökat med i genomsnitt 0,5 96 per år under motsvarande period. En ökad produktionsvolym samtidigt med några stora fusioner har gett produkliviteisvinster. Införandet av automatisk databearbetning torde också ha haft stor betydelse. All registrering och premieavisering är nu lagd på dala liksom kapitalförvaltning i vissa bolag.

I uppdragsverksamhet ingår flera skilda verksamhetsområden säsom teknisk uppdragsverksamhet (bl. a. byggkonsulier, arkitekter, ingenjörsbyråer) reklambyråer, juridisk uppdragsverksamhet, bevakningsverksamhei, rnaskinuihyrning (leasingverksamhet) m. rn. Antalet sysselsatta personer växte snabbi under 1960-ialei från 40 000 år 1960 till 78000 år 1970. Därefter har sysselsättningsökningen varit långsammare. Den totala arbetsvolymen mätt i timmar har varit i stort sett oföriindrad under 1970-lalei. Den snabba tillväxten under 1960-ialei sammanhängde med den allmänt sett högre produktionstillväxten under denna period. En helt övervägande del av sektoms produktion går nämligen som insatser i näringslivet och merparten till industri och byggnadsverksamhet. Eftersom så slor del av sektorns tjänster ulgör insatser i näringslivet blir utvecklingen i hög grad beroende dels av den allmänna ekonomiska utvecklingen i näringslivet, dels av hur företagens val träffas mellan alt producera tjänsterna själva och att köpa dem utifrån. Uppdragsverksamheten domineras av småföretag. Ar 1976 hade 56 96 av företagen endasi en årsarbetare. Drygt 80 96 hade färre än fyra, medan endasi något över 1 96 hade mer än 50 anställda.

Till reparation, tvätteri och annan serviceverksamhet hör reparationsverkstäder för bilar och hushållsvaror, tväiierier, hårfriseringar, arbetshjälp i hem-

Prop. 1981/82:118 86

mel m.m. För reparaiionsverksamheten har antalet sysselsatta personer varit oförändrat kring 60 000 alltsedan början av 1960-ialei, därav drygt 50000 inom bilreparaiioner. Del är endast bUreparaiioner som kunnat notera en årlig produktionsökning (ca 2 96)under perioden. Där har också funnits bättre möjligheter att rationalisera än inom många andra tjänstesektorer. Produktivitetsökningen har varit omkring 4 96 per år. För övriga delbranscher vars produktivitet antingen ökat svagt eller inte alls har produktionen stagnerat eller fallit. Antalet företag inom sektorn reparation, ivätteri och annan serviceverksamhet uppgick 1976 till drygl 17 000. Två tredjedelar av dessa hade endast en årsarbetare. Bara en halv procent av företagen hade mer än 50 anställda. Inom bilreparationsbranschen svarar verkstäder som är auktoriserade av någon billeverantör för den omsättningsmässigt största delen av reparationerna. Tvätieribranschen domineras antalsmässigt av lokalt verksamma tväiierier. Huvuddelen av omsättningen inom branschen tillfaller emellertid ett företag som har verksamhelsställen på flera håll i landet. Till övriga privata tjänster hänförs fastighetsförvaltning (exklusive bostadsförvaltning), renings- och renhållningsverk, städningsrörelse, undervisning, forskning, sjukvård, intresseorganisationer, rekreationsverksamhet m. m. För några av de nämnda delområdena äger den huvudsakliga verksamheten ram i offentlig regi. Inom hela området har sysselsättningen ökat från ca 100 000 personer år 1960 till ca 170 000 år 1977. En fortsatt expansion av delsektorns sysselsättning kan enligt långtidsutredningen förväntas.

3.5 Bostadsförvaltning

Med bostadsförvaltning avses förvaltning och skötsel av bostadsfastighet bedriven av fastighetens ägare. Bosiadsförvallningens andel av BNP uppgick 1977 till 7,2 96. Andelen har under 1970-talet legat omkring 7 96 men uppgick 1965 till 7,7 96. Antalet sysselsatta inom bosladsförvallningen var 1977 omkring 33 000, vilket utgjorde knappt 1 96 av det totala antalet sysselsatta personer. Sektorn svarade 1977 för 20,7 96 av bruttoinvesteringarna. Andelen har dock minskal. 1965 uppgick den nämligen till 28,8 96. Nedgången speglar del lägre bostadsbyggandet.

Det totala antalet företag inom sektorerna privata tjänster och bostadsförvaltning uppgick 1976 lill 62 000, vilket utgjorde drygl en tredjedel av aUa förelag inom servicenäringarna.

3.6 Servicenäringarnas framtida utveckling

De i avsnitt 3.1 redovisade uppgifterna om servicenäringarna har främst avsett perioden 1965-1977. 1 det följande redovisas prognoser över utvecklingen inom servicenäringarna fram till 1983 och i ell par fall även lill 1990. Redogörelsen baseras på långtidsutredningen 1978 (SOU 1978:78).

Långtidsutredningens prognos innebär att tjänstesektorns, dvs. servicenäringarnas och offentliga tjänsters, andel av den totala produktionen mätt i fasta priser sjunker från 56,9 96 1977 tiil 52,3 96 1983. Det bör dock noteras

Prop. 1981/82:118 87

alt andelen 1977 var osedvanligt hög till följd bl.a. av den stagnation i industriproduktionen som inträffade 1975-1977 samtidigt som främst den offentliga sekiorn fortsatte att öka snabbt. Räknas endasi servicenäringarna framgår alt deras andel av BNP minskar från 35,5 96 1977 till 32,4 % 1983. När det gäller näringslivets sysselsättning beräknas servicenäringarnas andel öka under ifrågavarande period. Om man däremot ser till den totala sysselsättningen, sjunker servicenäringamas andel från 33,2 96 1977 till 31,5 96 1983. Räknat i sysselsatta personer innebär detta i stort sett oförändrat antal, drygl 1,3 milj. Andelen sysselsatta inom den offentliga sekiorn beräknas öka mellan 1977 och 1983 med 4,8 procentenheter till 31,8 96. Dessa uppgifter redovisas i tabell 3.16.

Tabell 3.16 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen och sysselsättningen 1977-1983, {%•)

BNP Sysselsatta

1977 1983 1977 1983

Varu- och kraftproduktion 43,1 47,7 39,8 36,7

Servicenäringar 35,5 32,4 33,2 31,5

därav Varuhandel 9,8 8,9 12,3 11,4

Samfärdsel 5,3 4,6 6,7 6,0

Privata tjänster*' 20,4 18,9 14,2 14,1

OITentliga tjänster 21,4___ 199____ 210____ 31,8

Totalt 100 100 IOO 100

" Privata tjänster inkluderar bostadsförvaltning, som 1977 svarade för 7,2 % och 1983 beräknas svara för 6,2 96 av BNP. Ar 1977 sysselsatte bostadsförvaltningen 33 000 personer, vilket motsvarade en andel på ca 1 96 av det totala antalet sysselsatta.

Källa; SOU 1978:78.

Den årliga procentuella förändringen beträffande BNP, sysselsatta, produktivitet och brattoinvesteringar mellan 1974-1977 och 1977-1983 redovisas i tabellerna 3.17 och 3.18 för dika näringsgrenar.

Tabell 3.17 Ariig förändring av BNP ocli sysselsatta inom olika näringsgrenar 1974-1983, X

	BNP		Sysselsatta
	1974-1977	1977-1983	1974-1977	1977-1983
Varu- och kraftproduktion Varuhandel Samfärdsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster	-1,8 2,0 -3.8 2,2 1,6 4.1	5,4 2,1 1,4 1,1 3,0 2,4	-1,4 0,6 0,7 -0,3 1,1 5,0	-0,4 -0,5 -0,9 1,1 1,0 3,7
Totalt	0,3	3,7	1,0	0,9
Källa: SOU 1978:78.

Prop. 1981/82:118 88

Den ökning av BNP som beräknas för perioden 1977-1983 svarar huvudsakligen vara- och kraftproduktionen för. Den negativa utveckling som fanns inom vissa sektorer under perioden 1974-1977 har brutits så att samtliga näringsgrenar nu beräknas öka sin produktion. Sysselsättningsökningen fram till 1983 kommer enligl prognosen att lill största delen ske inom den offentliga sektorn. Även privata ijänster och bostadsförvaltning väntas öka sin sysselsättning medan en minskning sker inom övriga sektorer.

Tabell 3.18 Årlig förändring av produktivitet och bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1974-1983. {%)

	Produktivitet	Bruttoinvesteringar
	1974- 1977-1977 1983	1974- 1977-1977 1983
Varu- och kraftproduktion Varuhandel Samfärdsel Bostadsförvaltning Privata tjänster OITentliga tjänster	0,8 6,9 2,7 3,2 -3,8 3,5 2,5 0,3 1,4 2,7 0,1 -0,3	-2,3 3,3 11,4 3,0 -6,8 0,3 -4,8 4,1 1,2 3,1 1,5 1,1
Totalt	0,7 3,8	-1,7 2,8
Källa: SOU 1978:78.

Produktiviletsulvecklingen beräknas enligt långtidsutredningen som helhet bli positiv. Del är endast offentliga ijänster som väntas få en sjunkande produktivitet. Bosladsförvallningen beräknas fö en lägre ökningstakt än under perioden 1974-1977. Produktiviteten inom servicenäringarna ökar något mindre än i ekonomin totalt. Investeringstakten avtar inom varuhandeln, medan den ökar inom övriga servicenäringar. Utvecklingen inom varahandeln skall dock ses mot bakgrand av den höga investeringstakten 1974-1977.

Långtidsutredningen presenterar även, dock med påpekande av den stora osäkerheten, prognoser över utvecklingen fram lill 1990 bl. a. för produktion och sysselsättning. Dessa prognoser redovisas i tabell 3.19.

Tabell 3.19 Ärlig förändring av BNP ocli sysselsättning 1977-1990 inom olika näringsgrenar (%)

	BNP 1977-1990	Sysselsättning 1977-1990
Handel, samfärdsel och privata tjänster Bostadstjänster Offentliga tjänster	2,2 1,5 1,7	-1,0 0 2,0
Hela ekonomin	3,2	-0,4
Källa: SOU 1978:78.

Enligt långtidsutredningens beräkningar kommer servicenäringarna alt iia i stort sett samma BNP-uiveckling fram till 1990 som under perioden

Prop. 1981/82:118 90

Underbilaga 2:2

Sammanställning av remissyttrandena över vissa delar av betänkandet (SOU 1979:74) Serviceföretagen — vägar till utveckling

Inledning

Efter remiss har yttranden över serviceföretagsulredningens betänkande avgells av bankinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket, universitets- och högskoleämbetet, skolöverstyrelsen, kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kristianstads, Gävleborgs saml Västerbottens län, fullmäktige i Sveriges riksbank, kooperalionsulredningen, Svenska handelskammarförbundet. Landstingsförbundet, utvecklingsfonderna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens saml Norrbollens län, Sveriges turistråd. Finansieringsföretagens förening. Riksförbundet kiosk & gatukök, SHIO-famUjeföretagen, Stockholms handelskammare. Svensk induslrtförening. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska restauralörförbundei. Svenska sparbanksföreningen. Svenska äkeriförbundet, Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges handelsagenters förbund, Sveriges hotell- och reslaurangförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges kioskägares riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges livsmedelshandlareförbund. Tobaks- & servicehandelns riksförbund. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation. Distributions AB Dagab, ICA-förbundet, Kooperativa förbundet, AB Företagskredil, AB Handelskredit, AB Industrikredil, AB Järnhan-delskredil. Kiosk- och servicehandelns kreditinstitut AB, AB Svensk hotell- och restaurangkredU, AB Textilkredit, Taxiflygföretagens riksförbund och Helikopterförelagens riksförbund.

Utvidgad målgrupp för de regionala utvecklingsfonderna

1 Bankinspektionen

Inspektionen saknar från sina utgångspunkter anledning att motsätta sig, all möjligheterna tiU kredit hos de regionala utvecklingsfonderna ökar för serviceföretagen, särskill som utveckingsfondernas uppgift inte är att konkurrera med redan befintUga privata kreditinstitut. Den av utredningen

Prop. 1981/82:118 91

föreslagna utvidgningen av målgrappen lill att omfatta även en vidare krets av företag inom serviceseklora vill inspektionen inle heller direkt avstyrka. Utredningen betonar själv att utvidgningen, som innebär en nära nog fördubbUng av antalet företag, inte bör få innebära att hittUlsvarande målgrapp får försämrade möjligheter och föreslår därför avsevärda resursförstärkningar åtminstone på sikt. Inspektionen vill för sin del slå vakt om den hittillsvarande målgruppens behov och anser, alt i händelse av att begränsade resurser nödvändiggör en relativt grannlaga prioritering mellan olika grapper av förelag, den nuvarande målgrappen bör ges prioritet. I sammanhanget kan inspektionen inte underlåta alt ge uttryck för oro inför den ansvällning av den statliga lånebyråkralin som förslaget innebär.

2 Statskontoret

Vi ansluter oss lill utredningens förslag all de regionala utvecklingsfonderna skall få en utvidgad målgrapp av näringsgrenar eller delar av näringsgrenar, så att inte endast tillverkande företag utan även serviceföretag kommer inom målgrappen. Detta får dock inle ske på bekostnad av den service som nu ges de tillverkande företagen. Vi ansluter oss också tUl den avgränsning av målgrappen som utredningen gjort. Liksom utredningen anser vi att utvecklingsfonderna bör få väsentligt ökade resurser för att kunna ge kreditslöd och företagservice i form av utbildning och rådgivning. Vi finner att att det framtida resursbehovet har beräknats endast myckel grovt. Vi föratsätter därför all före beslut en noggrannare beräkning görs samt att därvid även efterfrågan på servicen vägs in.

3 Riksrevisionsverket

RRV vill här framhålla att del vid verkets förvaltningsrevision av statens industriverk framkommit att fonderna i nuläget, trots de betydande resursförstärkningar som erhållits sedan den 1 juli 1978, inle mer än i begränsad omfattning fått utrymme för offensiva insatser, dvs. uppsökande verksamhet hos målgrappsföretagen. RRV anser, i motsats liU utredningen, all en utvidgning av målgrappen på del sätl som utredningen föreslår skuUe kräva betydande resursförstärkning om den av utredningen påtalade bristen på efterfrågan på företagsservice hos serviceföretagen skulle kunna avhjälpas.

En sådan efterfrågan torde endast kunna stimuleras med offensiv uppsökande verksamhet. RRV vill dock i nuläget avstyrka en sådan yllerligare resursökning hos utvecklingsfonderna, innan resultat och effekter av den ursprangliga resurssatsningen på tillverkningsföretag utvärderats.

RRV ställer sig dock positivt till den begränsade utvidgning av målgrap-perna inom ramen för givna resurser som medgivils vissa utvecklingsfonder i sysselsältningsvaga län (turistnäringen). En sådan utvidgning bör

Prop. 1981/82:118 92

dock komma till slånd endasi på begäran av resp. utvecklingsfond och efter prövning av statsmakterna.

4 Universitets- och Högskoleämbetet

(genom Uppsala Universitet)

Utifrån ovan föreslaget alternativ synes del vara all föredra att de slöd som avser finansiering, kapital och rådgivning samordnas med de regionala utvecklingsfonderna. Genom en förstärkning av den kompelens som redan finns inom dessa fonder synes vi här få ett väl fungerande inslrament för att nå de mål som utredningen syftar till.

(genom Göteborgs Universitei)

Kritik kan riktas mol den del av utredningen som behandlar de regionala utvecklingsfonderna. Utvecklingsfonderna har hittills haft som huvuduppgift att stimulera tillverkningsindustrins små och medelstora förelag. Behovel av sådan utvecklingsstimulans är väldokumenterat sedan länge. Däremot har inte någon utvärdering gjorts av fondernas verksamhet — den korta tid de funnits i sin nuvarande form. Utredningen langerar knappast ens frågan om hur utvecklingsfonderna fungerat för tillverkningsindustrin. Utredningen nöjer sig med alt ta fram uppgifter om hur många miljoner som fonderna använder tiU kreditgivning och företagsservice. Delta måste betecknas som en mager bakgrand för en utredning som föreslår en betydande utökning av ulveckUngsfondernas uppgifter.

När det gäUer utredningens förslag om en utvidgning av de regionala utvecklingsfondernas målgrapper och därmed av fondernas uppgifter kan en väsentlig invändning göras. Utredningen har inle kunnat konstatera all utvecklingsfonderna ännu nått fram till ett stadium, där de förmår fullfölja de uppgifter som lagts på dem när det gäller tillverkningsindustrins små och medelstora förelag. Mycket talar för att fonderna behöver ökade resurser till dessa uppgtfter. Först därefter bör man ställa sig frågan om en utvidgning av hela verksamhetsfältet för fonderna är önskvärd. 1 ell sådant längre perspektiv kan det vara meningsfullt att utöka fondernas målgrapper lUl alt omfatta flera av de tjänstesektorer som utredningen föreslagit.

5 KommerskoUegium

Enligt kollegiets mening bör därför behovet av ökade resurser - med anledning av den förslagna utvidgningen av målgrappen - yllerligare kartläggas. Härvid bör bl. a. utredas användningen och effekterna av nuvarande stödformer till tillverkande företag för att härigenom klarlägga om det är möjligt att tiU servicenäringarna omfördela en del - för kredilverk-samhel och företagsservice - redan befintliga resurser.

Skulle utrymme ej finnas kan ifrågasättas om man i nuvarande slalsfi-

Prop. 1981/82:118 93

nansiella läge bör bygga ut utvecklingsfondernas verksamhet så snabbt som föreslagils ulan istället i första omgången begränsa utvidgningen lill vissa branscher.

6 Konsumentverket

Det är angeläget att samhällets insatser inom servicesektorn så långt
möjligt samordnas. Länsstyrelserna har ansvar för det regionala stödet till
näringsUvet.--

För att trygga konsumenternas tillgång till dagligvaror och bensin beslutar länsstyrelserna också om statligt snöd till kommersiell service. Inom länsstyrelserna har — sedan detta stöd tillkom år 1973 — byggts upp en kompetens att behandla problemen inom nämnda servicesektorer. En del länsstyrelser har inom ramen för stödverksamheten inlett samarbete med såväl leverantörer, detaljhandel som kommuner för att förbättra leveransvillkoren för mindre detaljhandelsförelag. Genom en utbyggd stödverksamhet till servicesektorn förbättras länsstyrelsernas möjligheter att minska de negativa effekter som ett leverantörsberoende kan medföra.

Mot denna bakgrand anser konsumentverket att de uppgifter som utredningen föreslår alt utvecklingsfonderna och AB Handelskredk skall få i stället bör tillföras länsstyrelserna. Detta skapar möjligheter att på ell naturligt sätl sammanväga näringspolitiska överväganden med regional-

och konsumentpolitiska hänsyn.--- Del finns skäl som talar för alt

samhället i första hand bör utvidga slödel lill kommersiell service i glesbygd till att omfatta hela servicesektorn. En sådan utvidgning bör även innefatta möjligheter alt lämna statlig kreditgaranti för ändamål som f. n. endast kan stödjas med avskrivnings- och investeringslån.

7 Statens industriverk

En slor del av de företag som idag ingår i målgrappen får inte den efterfrågade servicen från fonderna. Innan någon ny utvidgning av fondernas målgrapp kan ske bör därför enligt SIND:s mening den nuvarande verksamheten stabilieras och fondema ges möjlighet alt konsolidera sig. —

Utredningens förslag skuUe i princip innebära en fördubbling av fonder
nas nuvarande målgrapp. SIND anser all en sådan organisatorisk föränd
ring ej kan genomföras innan den nuvarande verksamheten inom de regio
nala utvecklingsfonderna stabiliserats.

En fördubbling av fondernas målgrapp kommer att medföra ett kraftigt behov av ökade personeUa och finansiiella resurser både inom industriverket och utvecklingsfondema. Del är dock inle möjligt att nu ta ställning till omfattningen av det ökade resursbehovet innan den ovan föreslagna utvärderingen är genomförd. Verket vill bestämt vama för att pålägga fonderna ytterligare uppgifter innan en sådan resursförslärkning skelt.

Prop. 1981/82:118 94

8 Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen anser, mol bakgrand av den starka expansionen av verksamheten hos utvecklingsfonderna under de senaste åren, att fonderna bör konsolidera och effektivisera sin nuvarande ställning saml i första hand vara inriktad på sin primära målgrapp tillverkande förelag. Länsstyrelsen anser vidare att försiktighet nu bör iakttas vid beslut om utvidgning av fondernas målgrupp.

Avgörandet att utvidga målgrappen bör överlåtas på respektive utveckUngsfond, då dessa kan falla beslut utifrån egna erfarenheter och resurser.

Länsstyrelsen anser att det är väsentligt att slå fasl att de statliga anslagen till utvecklingsfondema inte får övergå till alt på riksnivå bli en regionalpolitisk stödform. Genom särskUda regionalpolitiska insatser stöder redan staten utbudet av service i områden med svagt och vikande befolkningsunderlag. 1 Stockholms län har utvecklingsfonden genom särskUda lånemedel från landstinget möjligheter att stödja företag utanför den angivna målgrappen.

9 Länsstyrelsen i Södermanlands län

Den traditioneUa uppdelningen i tjänste- och varuproducerande näringar är numera mycket svår alt göra. Länsstyrelsen finner det därför vara helt naturligt att de regionala utvecklingsfondernas målgrapper utökas lill all gälla även serviceföretagen, i all synnerhet som de serviceförelag vilka huvudsakligen betjänar tUlverkningsindustrin redan nu ingår i ulveckUngsfondernas verksamhet.

En samordning av denna art i enlighet med serviceföretagsulredningens
förslag skulle även stärka utvecklingsfondernas ställning ifråga om de
näringspolitiska insatserna ute i länen. Inte minst beträffande insatser i
glesbygd har detta stor betydelse. Nedläggningen av glesbygdsbutiker och
andra serviceföretag i glesbygd tenderar all öka, en utveckling som läns
styrelserna — i samarbete med bl. a. utvecklingsfonderna - måste ur
samhällsekonomisk synpunkt på alla sätt söka moverka.

Elt genomförande av serviceutredningens förslag skulle enligt länsstyrelsens uppfattning motivera en överflyttning av vissa arbetsuppgifter (och befattningshavare) från handels- fill industridepartementet, vars centrala roU inom regional- och näringspolitiken därmed skulle klarare markeras.

10 Länsstyrelsen i Jönköpings län

Länsstyrelsen har sålunda i fidigare sammanhang ställl sig avvisande till alltför snabba utökningar av fondens målgrapp inle minst beroende på all industritätheten i länet är så pass slor all fondens resurser inle räckt rill att klara av denna primära målgrapp. En utvidgning av målgrappen kräver

Prop. 1981/82:118 95

ökade resurser. Under föratsättning all huvudmännen ställer tillräckliga resurser till fondernas förfogande och utvidgningen av målgrappen sker under en tiUräckligt lång fidrymd är länsstyrelsen, bl.a. för alt minska serviceföretagens beroende av leveraniörsföretagen, beredd att tillstyrka utredningens förslag om utökning av fondernas målgrapp. Länsstyrelsen föratsätter därvid också att länsstyrels«;ns möjligheter att utnyttja fondens insatser för att uppnå länets regionalpolitiska målsättningar inle försämras i och med att målgrappen utökas.

11 Länsstyrelsen i Kristianstads län

Länsstyrelsen anser i likhet med utredningen all samtliga såväl tillverkande som Ijänsteproducerande företag i princip borde ingå i utvecklingsfondernas målgrapp. Om en dylik satsning skaU kunna genomföras med framgång krävs att man vid fonderna dels bygger upp en kompelens angående serviceföretagen dels att resurserna för långivning måste förstärkas. Om ansvarsområdet för ulveckUngsfonderna utvidgas föratsätter länsstyrelsen sålunda att erforderliga resurser ställs lill fondernas förfogande. Om inte så sker finns det risk för alt utvecklingsfonderna inte kan komma alt leva upp fill vad som väntas av dem.

12 Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Länsstyrelsen är dock tveksam fill att utvidga utvecklingsfondernas målgrapp i så snabb takt som utredningen föreslår. Anledningen härtiU är främst de stora krav på resurser som skulle ställas.

Utvecklingsfonderna har byggt upp ett kunnande och en erfarenhet som helt är knuten tUl industri och industriverksamhet. De kunskaper och erfarenheter som finns är endast i begränsad utsträckning ullämpliga på andra branscher än industri och hantverk. Den föreslagna utökningen av målgrappen skuUe således innebära krav på kunskap och kompetens som för närvarande inle finns på fonderna. För alt kunna tillgodose kraven från serviceföretagen — utan alt service till den nuvarande målgrappen försämras — krävs en betydande utökning av personalen.

Enligt länets utveckUngsfond visai' erfarenheterna från utvidgningar i samband med fondernas tUlkomst, att det är svårt all la in nya målgrapper utan att servicen lill den gamla målgrappen försämras. En alltför snabb utvecklingslakt kan därför gå ul över kvaliteten på arbetet. Enligt länets utvecklingsfond bör därför en utvidgning av målgrappen ske i långsam takt och med en utvärdering efter vatje utvidgning.

Mol bakgrand av vad som ovan anförts ställer sig länsstyrelsen mycket tveksam till utredningens förslag när del gäller utvidningen av utvecklingsfondernas målgrupp. Speciellt när det gäller hotell- och restaurangrörelse saml renhållning och städning är del olämpUgl att de förs in i fondernas målgrapp.

Prop. 1981/82:118 96

Erfarenheterna från utvidgningen i samband med fondernas tiUkomst visar alt de två ståndpunkterna är svåra all förena.

Fonden kan inle heller växa alltför snabbi samtidigt som del finns en övre gräns för expansionen. En aUlför snabb ökning kan gå ul över kvaU-tén på arbetet. Vi anser därför att en utvidgning bör ske i långsam takt med en utvärdering efter varje utvidgning.

13 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Såvitt länsstyrelsen kan bedöma, erfordras en kraftig personalförslärkning vid samtliga utvecklingsfonder i landet, ifall serviceförelag inkluderas i målgrappen. Mol denna bakgrand är del mindre tillfredsställande all utredningen inte närmare analyserar resursfrågorna utan "utgår ifrån alt såväl staten som respekfive landsting kommer all medverka för all möta del ökade resursbehovet".

Liksom flertalet remissinstanser i länet ifrågasätter länsstyrelsen lämpligheten av alt kanalisera utökat stadigt slöd till servicenäringarna genom utvecklingsfonden, länels viktigaste regionalpolitiska instrument vid utbyggnad av industrisektorn. För närvarande saknar fonden erforderliga resurser för uppsökande och utvecklande verksamhet. Mol denna bakgrand är den föreslagna utökningen av målgrappen mindre lämplig. 1 likhet med länets landsfing anser emellertid länsstyrelsen all turistföretag på sikt bör inkluderas i målgruppen, då turismen är en vikfig basnäring i länels fjällområden.

Länels handelskammare föreslår att utökat statligt stöd till konsuUinsatser skall kanaliseras genom förelagens egna branschorganisationer. Enligt länsstyrelsens uppfattning är detta alternativ alt föredra framför en utökning av utvecklingsfondens målgrupp. Länsstyrelsen instämmer därför i handelskammarens synpunkter.

14 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

De regionala utvecklingsfondernas verksamhet finansieras framför allt över statsbudgeten. En ökning av utvecklingsfondernas verksamhet innebär således att statens upplåningsbehov växer i motsvarande grad, dvs. den prioriterade upplåningen på den svenska kreditmarknaden skulle öka. En vidgning av den prioriterade delen av kreditmarknaden framstår som synnerligen olycklig. Redan för år 1980 uppgår allmänna pensionsfondens, försäkringsbolagens och bankernas placeringar i stats- och bosladsobliga-fioner tiU inte mindre än 3/4 av den totala placeringen lill följd av de placeringskvots- och Ukvidilelskvolskrav som måst ställas på dem. Fullmäktige är medvetna om all de belopp som skulle tillkomma enligl utredningens förslag inle är av någon mera betydande storleksordning. Med den omfattning som den prioriterade delen av kreditmarknaden fått bör emel-

Prop. 1981/82:118 97

lertid varje ytterligare ökning undvikfis. Fullmäktige vill därför avvisa utredningens förslag om en utvidgning av de regionala utvecklingsfonderna.

15 Svenska Handelskammarförbundet (Stockholms Handelskammare ansluter sig till detta yttrande)

Svenska Handelskammarförbundet är emellertid av flera skäl tveksamt tiU all bygga ul utvecklingsfonderna i en så snabb takt som kommittén föreslår. Fonderna är fortfarande myckel unga och har ännu inle funnit sin form. Del finns uppenbara risker för att en snabb utbyggnad av fonderna direkt motverkar syftet. 1 slällel för små smidiga organisationer med en nära kontakt med regionens förelag, kan vi få stora byråkratiska otympliga organisationer, som får svårt att fullgöra sina uppgifter. Symptomatiskt för de små förelagen är deras rädsla för och irritation över tung och onödig byråkrati. Mol en utbyggnad lalar också all utredningen inle gjort några som helst uppskattningar av förslagens kostnader. Detta rimmar illa med del kostnadsmedvetande som följer av ett ansträngt statsfinansiellt budgetläge.

Mol denna bakgrund vill Svenska Handelskammarförbundet starkt ifrågasätta både det kloka och funkfionella i att ytterligare bygga ul ulveckUngsfonderna.

Svenska Handelskammarförbundet är emellertid berett att lillslyrka förslaget att utvecklingsfondernas målgrupp vidgas lill alt omfatta även serviceföretagen under föratsättning alt del sker inom nuvarande ramar. Detta bör vara fullt möjligt om utvecklingsfonderna mera systematiskt än vad som hittills varit fallet samarbetar med andra befintliga näringslivsorgani-safioner och privata konsulter. För de olika utvecklingsfonderna kan del vara en väl så slor hjälp att hänvisa lill de tjänster som enskilda näringslivsorganisationer och privata konsulter erbjuder, som att utbjuda egna kanske dessutom mindre kvalificerade egna tjänster. Samarbetet mellan UtveckUngsfonden i Stockholms län och Stockholms Handelskammare visar på en rad positiva fördelar bl.a. i form av minskal resursslöseri och ökad effektivitet.

Beträffande den rena förelagsservicen förefaller del mera rafionellt all
handelskamrarna ges i uppgift att fullgöra den än all tillföra de regionala
utvecklingsfonderna yllerligare resurser. Förbundet vill även ifrågasätta
behovet av ell ökat utbud av företagsservice.

Svenska Handelskammarförbundet vill framhålla ett problem som kommittén helt förbigått, nämligen huvudmannaskapet för utvecklingsfonderna. Idag ligger utvecklingsfonderna under industridepartementet, medan l.ex. varudislribulionen ligger under handelsdepartementet. Denna uppdelning anser förbundet funktionell. Kommitténs försiag måste därför medföra en departemental förändring, vilket förbundet starkt ifrågasätter. 7 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 98

Industridepartementet är redan hårt belastat varför förbundet tror att serviceförelagsfrågorna kommer att överskuggas av energi-, varvs- och andra näringspolitiskt tunga frågor. Detta har kommittén inte närmare beaktat.

16 Landstingsförbundet

I det läge som råder, med nödvändiga krav på prioriteringar i samhällsarbetet, bör därför de insatser som de regionala utvecklingsfonderna utför koncentreras på att söka utveckla sysselsättningen inom industrin. Del kan också konstateras att många utvecklingsfonder redan inom ramen för gällande målgrappsavgränsning prioriterar insatser riktade lill de tillverkande företagen.

Om ekonomiska resurser tillskjuts ocb utredningens förslag om utvidgning av utvecklingsfondens målgrapp till någon del blir föremål för genomförande är det styrelsens uppfattning att förändringen begränsas till alt avse insatser i särskUt utsatta kommuner och kommundelar som saknar grundläggande servicefunktioner.

Ett undantag utgör dock de i absoluta tal relativt fä turistföretagen. Turistnäringen är idag en av de mest expansiva branscherna och spelar en betydande roU lokalt från sysselsättnings- och näringssynpunkt. Ofta ulgör den enda alternativet att skapa varaktiga arbelsliUfällen. Till övervägande del består turistnäringen också av små förelag, som ofta står utanför kedjegrapperingar och samordnade branschorganisationer. För möjligheterna all bibehålla och utveckla en acceptabel lokal service lorde vidare utnyttjandet av turistanläggningar i många fall spela en avgörande roll. Med hänsyn till vikten av att utvecklingsmöjligheterna inom turistnäringen tas tillvara, är det angeläget att den kan omfattas av utvecklingsfondernas förelagsservice och kredilulbud.

17 Utvecklingsfonden i Stockholms län

Rent principiellt så tycker utvecklingsfonden all målgrupperna för fondernas verksamhet ej bör vara så hårt reglerade som för närvarande. SärskUd hänsyn bör sålunda av enstaka fonder kunna tas vad gäller framföraUt de regionala skillnaderna i näringslivets struktur.

Mol den bakgranden och med hänsyn till den snabba expansion, som utvecklingsfonderna genomgått, bör försiktighet iakttagas när det gäller beslut om utvidgning av fondernas målgrupp. Fonderna bör i stället konsolidera och förstärka sin nuvarande verksamhet. Detta gäller särskilt ett län som Stockholms med dess näringsstraktur. Hela 80 % av länets näringsliv Ugger inom servicesektorn.

Sammanfattningsvis anser Utvecklingsfonden i Stockholms län all den föreslagna utvidgningen av målgrappen nu ej bör ske.

Prop. 1981/82:118 99

18 Utvecklingsfonden i Uppsala län

Vi har inte funnit skäl att ändra vår principiella grundinställning i denna fråga. Däremot finns del praktiska omständigheter som lalar för att en ytterligare vidgning av målgruppen på det sätt och i den takt utredningen föreslagit måste betraktas med tveksamhet. Resursproblemen är, som framhålls nedan, en sådan omständighet. Serviceföretagen är vidare av myckel skiftande slag vad gäller verksamhetsinriktning, finansierings- och servicebehov etc, något som kommer alt ställa nya och annorlunda krav på fondernas planering och operativa verksamhet.

Del är å andra sidan önskvärt all fondernas handlingsfrihet när det gäller näringslivsfrämjande åtgärder i stort kan ökas. En lösning, i vaije fall tills vidare, när det gäller serviceföretagen, kan därför vara att fonderna ges rätt att, efter bedömning från fall till fall, lämna stöd fill alla företag, oberoende av bransch, men att de nya målgrappsföretagen inle skall ges samma ovUlkorliga rätt som de tidigare all erhålla sådant slöd.

Del är med hänsyn härtill knappast realistiskt att tro alt en yllerligare utökning av fondernas målgrapp skulle få någon praktisk effekt annat än på flera års sikt. Detta gäUer framför allt om den princip också i fortsättningen skall gäUa som slogs fast i småförelagspropositionen (s 149) nämligen alt den tillverkande sektorn fortfarande skaU utgöra den primära målgrappen och alt en målgrappsutvidgning inte fär innebära alt fondernas insatser försämras vad gäller den primära målgruppen. Utredningens beräkning av resursbehovsökningen har gjorts myckel summariskt, något som utredningen själv påpekat, varför det är svårt all här göra någon rätt bedömning. Del allmänna intrycket är dock alt beriikningarna har skett i underkant på så sätl att man har underskattat de nytillkommande grappernas service-och kreditbehov och de anspråk dessa behov kan komma all ställa på fonderna. Vi vUl här särskill peka på de beräkningar av nyutlåningskapaci-tet utredningen gjort, vilka i likhet med tex industriverkets liknande beräkningar i samband med budgetarbetet enbart grundar sig på den teoretiska omloppstiden för krediterna utan hänsyn liU vare sig förluster eller infla-tionseffekler. Enligt vår bedömning krävs det sålunda större årliga tillskott än vad fonderna hittills fått om inte lånekapilalet på sikt skaU urholkas.

Del bör i detta sammanhang påpekas att den tillväxt för fonderna som skisserades i företagareföreningsutredningen (SOU 1977:3) och småförelagspropositionen (1977/78:40) ännu långtifrån är förverkligad och att fondemas resurser idag är klart otillräckliga för deras nuvarande uppgifter.

19 Utvecklingsfonden i Södermanlands län

Sörmlandsfonden vUl sammanfattningsvis konstatera att även om serviceföretagsulredningens förslag är principiellt någorlunda välmofiverade, förefaller del vara oreaUsliskl alt anla att utvecklingsfondernas resurser

Prop. 1981/82:118 IOO

kommer att utökas i sådan omfattning att utredningens förslag på ell rimligt säll kan genomföras i praktiken. Fonden är också mycket tveksam till alt ytterligare resurser till fonderna verkligen gör bäsl nytta i de nya målgrapperna för smäförelagspolifiken som utredningen föreslår. Enligl Sörmlandsfondens mening vore del en väsentligt bättre resursanvändning om ytterligare insatser vidtogs för redan befintliga målgrapper vid fonderna - och då främst tillverkningsindustrin - i stället för all nu ytterligare vidga fondernas arbetsfäU tiU nya förelagsgrupper.

20 Utvecklingsfonden i Östergötlands län

Utvecklingsfonden är i princip positivt inställd lill ett ökat statligt stöd till servicenäringarna och finner del även naturligt och rationeUt all ett sådant stöd på det regionala planet administreras av utvecklingsfonderna. Det skuUe innebära all i princip alla mindre förelag oavsett branschfillhörighet kunde vända sig tUl ell och samma regionala organ med sina problem.

För alt utvecklingsfonden skall kunna betjäna de nytillkommande företagskategorierna i samma utsträckning som de tillverkande förelagen krävs en omfattande anpassning av fondens administrafiva resurser såväl storleksmässigt som när del gäller erfarenhet och kompetens. Det ökade resursbehovet kan inte på detla stadium preciseras men såväl när del gäller förelagsservice som krediter är del nödvändigt all utvecklingsfonden har tillgång lill sakkunskap som idag inle finns representerad vid fonden. Detla gäller i särskilt hög grad handeln men även övriga fillkommande förelagskategorier kräver i högre eller lägre grad speciell kompelens vid fonden.

Det måste alltså ske en nyorientering när det gäller bl.a. personalrekrytering och vidareutbildning. Det är ocksä nödvändigt, som utredningen framhåller, att fonderna etablerar kontakter med branschorganisationer, fackliga organisationer, konsulter mfl som är verksamma inom servicenäringarna för att på det sättet bygga upp ett kontaktnät. Den erfarenhet som finns på dessa håll är självfallet ytterst värdefull för utvecklingsfonderna speciellt under uppbyggnadsperioden.

De resurser som finns respektive håller på att byggas upp inom de
regionala utvecklingsfonderna måste, mot bakgrunden av de förhållanden
som här redovisats, enligl fondens uppfattning primärt användas för all
skapa bästa möjliga utvecklingsmöjligheter inom den mindre tillverknings
industrin. --

Det hindrar självfaUel inte alt ett principbeslut fattas om att ulveckUngsfondernas målgrupp utökas med de nu aktuella serviceföretagen. Del ekonomiska läget i landet får sedan bli avgörande för när serviceföretagen kan lämnas samma stöd som den nuvarande målgruppen.

I den mån en utökning av ulveckUngsfondernas målgrapp medför krav på ökade ekonomiska åtaganden från landstingen, förutsäller fonden alt finansieringsfrågan blir föremål för centrala överläggningar.

Prop. 1981/82:118 lOl

21 Utvecklingsfonden i Jönköpings län

Utvecklingsfondens styrelse och personal har under många är byggt upp elt kunnande och en erfarenhet som är helt knuten lill industri och industri-liknande verksamhet. Det gäller speciellt områdena finansiering, kalkylering, produktutveckling, marknadsföring, underleverantörsfrågor, utbildning saml annan förelagsservice. Dessa kunskaper och erfarenheter är inle i full utsträckning applicerbara på andra branscher än industri och hantverk.

Elt helt nytt marknadstänkande uppstår. Med viss generalisering kan man säga att tillverkningsindustrins avsättningsmarknad är geografiskt obegränsad. Det går att öka produktionen i ett företag i landet utan att detta omedelbart måste innebära all ell annat företag i landet måste minska sin produktion. Ökade marknadsinsatser kan göra att båda överlever. Detla resonemang kan delvis tillämpas även på delar av partihandeln, däremot inte på detaljhandeln. Detaljhandelns marknadsområde är alllid mer eller mindre geografiskt begränsat.

Ell huvudskäl enligl utredningen lill alt detaljhandeln skall ingå i fondens målgrapp är att detaljhandeln därigenom för sin finansiering skulle bli mindre beroende av leverantörer. De flesta detaljister, oavsett bransch, har idag någon form av kedjeanknylning, antingen lill en producenlägd partihandelsgrupp eller lill en detaljistägd parlihandelsgrupp.

Fonden är beredd lillslyrka all Utvecklingsfondernas målgrupp utökas i enlighet med utredningens förslag under förulsällning att huvudmännen ställer tillräckliga resurser till förfogande och att utökningen sker under en liUräckUgl lång lidsrymd. Förslagsvis bör målgrappsutökningen ske successivt under en lidsperiod av 10 år efter det att resurserna för fondens nuvarande verksamhet i tUlfredsställande omfattning blivit tiUgodosedda, dvs. en fördubbling av personalresurserna som enligl regeringspropositionen 1977/78:40 skulle behövas ske fram lill i börian av 1980-lalel.

Enligt utredningens förslag skall ingen bransch prioriteras, utan alla branscher ges samma möjligheter till krediter och förelagsservice. Fondens mening är att de tillverkande företagen även framöver skall vara den primära målgruppen. Alltså bör den priorileringsordning som fastslogs i regeringspropositionen 1977/78:40 även gälla i fortsättningen.

22 Utvecklingsfonden i Kronobergs län

1. Tillgängliga och ökade resurser satsas i slällel på tiUverkningsindustrin dvs. Utvecklingsfondernas nuvarande målgrapp. Detta torde med hänsyn liU den samhällsekonomiska situationen vara mest adekvat i nuläget och dessutom ge större effekt ur sysselsättningssynpunkt.

2. Skall krediter och service ställas till serviceföretagens förfogande i samma omfattning som gäller för Utvecklingsfondernas nuvarande mål-

Prop. 1981/82:118 102

grupp så bör stödet kanaUseras via branschorganisafioner, branschkredil-insfilut och även andra kredUinslitut med bred kontaktyta gentemot serviceföretagen.

3. Åtgärder mot leveranlörsberoende och obilliga avtalsvillkor vidtages via skärpt konkurtenslagsliflning och kontroll över avtal, avtalsvillkor och dessas tUlämpning och förenlighet med gällande lagar och allmän rällstill-lämpning och allmänt rättsmedvetande.

4. 1 den händelse Utvecklingsfonderna skall ta sig an även serviceföretagen skall det vara som ett komplement lill övriga samhällsinsatser som främst kanaliseras via branschanknulna insfitufioner och olika kreditgivare.

5. Skall Utvecklingsfonderna betjäna serviceföretagen i sin helhet efter samma grunder som för nuvarande målgrapp så måste garantier skapas för att den nuvarande målgrappen ej får försämrade möjligheter. Det innebär att den av förelagareföreningsulredningen föreslagna fördubblingen av Utvecklingsfondernas personal i sin helhet reserveras åt nuvarande målgrupp, vilket innebär ell ytterligare resurstillskott därutöver för serviceföretagens vidkommande.

Utvecklingsfonden delar utredningens uppfattning om del principieUt rikliga i att även serviceföretag erhåller slöd från samhällets sida. En väl fungerande servicesektor är av betydelse för den hemmamarknadsorien-terade delen av tillverkningsindustrin.

23 Utvecklingsfonden i Kalmar län

Utvecklingsfondens styrelse och personal har under många år byggt upp
elt kunnande och en erfarenhet som är helt knuten lill industri och induslri
liknande verksamhet. Del gäller speciellt områdena finansiering, kalky
lering, produktutveckling, marknadsföring, underleverantörsfrågor, ut
bildning saml annan förelagsservice. Dessa kunskaper och erfarenheter är
endasi i begränsad utsträckning applicerbara på andra branscher än indu
stri och hantverk.-

En snabb utveckling av fonderna mol yllerligare nya målgrupper innebär
splittring av insatserna och medför risker för minskad effektivitet.

Desto angelägnare är del då alt ge fondema de bästa förutsättningarna all arbeta strategiskt dvs. verka så all de insatta resurserna fördelas på den målgrapp där de får störst effekt. Denna ambition skulle motverkas om man i nuvarande läge skulle utöka målgruppen enligt utredningens förslag. Mofivel lill all servicenäringarna behandlas sekundärt är helt enkelt det all serviceföretagen oftast etableras som en följd av annan industrieU verksamhet. Samhället uppnår således störst multiplikatoreffekt i sysselsäll-■ ningen genom alt systematiskt salsa på tillverkande förelag i stället för att plottra bort resurserna på många områden. Det finns nämligen då risk för alt de avsedda effekterna uteblir om man blir alltför splittrad. Självfallet

Prop. 1981/82:118 103

skall fonderna om de av olika skäl finner del angelägel, kunna stödja serviceförelag. Den möjligheten finns redan inskriven i dagens bestämmelser för utvecklingsfondernas verksamhet.

Sammanfattningsvis kan sägas att fonden har full förståelse för de mofiv som ligger bakom den föreslagna utvidgningen av målgrappen. Mol bakgrund av en förväntad resursknapphel kan fonden dock enbart stödja en stegvis utvidgning av det anlal branscher fonden skall betjäna. Således måste en prioritering lill nuvarande målgrupp samt de branscher som betjänar denna äga ram.

Däremot finner fonden del angelägel alt samhällets slöd fullt ul bör omfatta turistnäringen, varvid fondens insatser bör främst riktas mot medelstora företag av väsenfiig betydelse.

24 Utvecklingsfonden i Gotlands län

Vad gäller den föreslagna omfattningen av den nya målgruppen biträder vi utredningens förslag med tveksamhet för den rena detaljhandeln.

Med utgångspunkt från våra regionala förhåUanden finner vi det särskilt vikfigt att turismseklorn tillföres fondens reguljära målgrupp. Redan i nuläget görs hos oss icke obetydliga insatser vad gäller hantering av ansökningar om lokaUseringsstöd resp allmän förelagsservice lill förelag inom denna sektor.

Vi föratsätter slutligen att ett ev genomförande av hela eller delar av utredningens förslag kopplas till beslut om erforderlig resursförstärkning.

Självfallet kan inle utredningens förslag om styrning av fondens styrelses prioritering av olika förétagstyper accepteras. Själva grundmotiven för fondens regionala förankring bygger på en självständig, fri prioritering av fondens verksamhet och engagemang som får göras från fall lill fall.

25 Utvecklingsfonden i Blekinge län

Den föreslagna målgrupps- och verksamhetsförändringen, ställer således utomordentligt stora krav på anslagsbeviljande huvudmän.

Elt huvudskäl enligt utredningen till alt detaljhandeln skall ingå i fondens målgrupp är all detaljhandeln därigenom för sin finansiering skulle bli mindre beroende av leverantörer. De flesta detaljister oavsett bransch har idag någon form av kedjeanknylningar, antingen till en producenlägd parti-handelsgrapp eUer till en detaljistägd partihandelsgrupp. Den konsument-ägda handeln behandlas ej i utredningen och skall därför inte ingå i målgrappen. Gemensamt för alla kedjebildningar är föratom effektivitet i leveransema dels en omfattande företagsservice och dels finansieringshjälp huvudsakligen som leverantörsfordringar i mindre utsträckning eget kapital och borgensåtaganden. Styrelsen har uppfattningen all nackdelarna med parlihandelsberoendel är mindre än fördelarna. Endasi elt skäl finns

Prop. 1981/82:118 104

till att med samhälleliga medel förändra denna bild, nämligen all effektiviteten ökar antingen i form av lägre priser lill konsumenten eller högre service med bibehållen prisnivå. Styrelsen har inte uppfattningen att detta går att uppnå med den trots alll myckel begränsade insats del kan bli fråga om.

Av ovanslående skäl avstyrker Blekinge läns Utvecklingsfond utredningens förslag all detaljhandeln skall ingå i den utvidgade målgrappen. Detta gäUer även personlig service inom bransch 95, samt restauranger och caféer.

26 Utvecklingsfonden i Kristianstads län

Utvecklingsfonden ställer sig positiv fill serviceföretagsulredningens förslag lill en utvidgning av utvecklingsfondernas målgrupp men vill samtidigt betona nödvändigheten av all de ekonomiska förutsättningarna för denna utvidgning ytterligare preciseras.

- all det överlämnade belänkandel kompletteras med en utredning an
gående vUka ytterligare ekonomiska resurser Utvecklingsfonderna be
höver för all kunna motsvara de förväntningar på insatser, som belän
kandel kan ge upphov lill hos serviceföretagen. Vi måste förutsätta att
ett beslut i denna väsentliga fråga inte endast kommer att avse verk
samhetens omfattning utan även de beräknade kostnaderna härför och
hur dessa skall finansieras

— all det överväges huravida följande näringsgrenar överhuvudtaget skall
ingå i utvecklingsfondernas målgrupp

= Dagligvaruhandel (SNI 622)

= Sällanköpsvarahandel (SNI 623)

= Bil- och drivmedelsdetaljhandel (SNI 624)

samt vad gäller företagsservice även näringsgrenen

= Restaurang- och hotellverksamhel (SNI 63)

Det bör enligt vår uppfattning vara enklare och framföraUt innebära betydligt lägre kostnader att vid behov komplettera den kompelens och erfarenhet, som idag finns tillgänglig inom branschorganisafioner och dess läns- eller regionsavdelningar.

27 Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län

Principiellt kan fonden dela utredningens uppfattning all del är otillfredsställande all möjligheterna tUl stöd från samhället är beroende av branschtUlhörigheten. Enbart detla argument för alt utvidga fondernas målgrapper tycker vi emellertid inte är tillräckligt. En sådan allmän rättvisesynpunkt måste vägas mot effektiviteten i stödgivningen vid olika mål-gruppsallernativ. Fonden anser alt utredningens analys av förslagets effekter är bristfällig och de stora resursförstärkningar som måste till hos

Prop. 1981/82:118 105

utvecklingsfonderna har man inle alls kvanlifierat. Delta är märkligt eftersom utredningen själv påpekar att fonderna i dagens läge behöver ökade resurser för all tillfredsställande kunna utföra nuvarande arbetsuppgifter.

Med det statsfinansiella läge vi befinner oss i anser fonden det vara oklokt att nu binda sig för en ytteriigare ca 70-procenfig ökning av målgruppen innan resursfrågan är ordentligt belyst och innan del finns ekonomiskt utrymme tillgängligt. AUtsedan småförelagspropositionen lades fram har det rått ganska stor enighet om all det är på utveckling av internationellt gångbara produkter och exportprojekl fonderna ska salsa hårdast. Därför är del naturligt att man i del rådande läget prioriterat tillverkningsföretagen.

Om man längre fram på 1980-lalel skulle få möjlighet att utöka fondernas målgrapper är det lämpligt att göra det stegvis både ur branschsynpunkt och regional synpunkt. På vilket sätl och i vilken takt detta ska ske bör respektive fonds styrelse självständigt besluta om, eftersom förutsättningar och resurser är så skiftande mellan utvecklingsfonder. För värt län anser vi del viktigast all utöver nuvarande målgrupp kunna betjäna förelag med anknytning till turismen saml all i norra och mellersta Bohuslän kunna inlemma större delen av serviceföretagen.

Sammanfattningsvis ser fonden det positivt att utredningen betonat viklen av all koncentrera samhällets stöd till så få organ som möjligt. Vi tror emellertid all del under överskådlig tid saknas både personella och ekonomiska resurser för att på elt för förelagen acceptabelt sätt kunna genomföra utredningens förslag.

28 Utvecklingsfonden i Älvsborgs län

Flera faktorer pekar på att utvecklingsfonden lorde vara lämplig för de föreslagna nya uppgifterna.

Utvecklingsfondens styrelse och personal har under flera år byggt upp ett kunnande och en erfarenhet om mindre förelags möjligheter och begränsningar. Kunskaperna om bland annat finansiering, kalkylering, marknadsföring, UtbUdning och information kan i viss utsträckning utnyttjas. Kunskaperna hänför sig i första hand till fillverkande förelag men lorde i viss omfattning också vara värdefuUa för de aktuella målgrupperna.

Utvecklingsfonden har också utvecklat ell brett kontaktnät i länet, dels med länsmyndigheter, dels med kommuner och andra organisationer. Däremot är kontakterna med den aktuella målgrappens intresseorganisationer hittills liten.

Utvecklingsfonden har normall också god kännedom om näringslivet i länels kommuner.

Utvecklingsfondens nuvarande uppbyggnad och kunnande medger inle, såsom också framgår i utredningen, alt de aktuella serviceföretagen kan inlemmas i fondens nuvarande målgrapp utan att nya resurser tUlförs.

Prop. 1981/82:118 106

För att kunna ge en service av god kvalitet är det absolut nödvändigt att fonden utökar med personal med djup kunskap om de nya målgruppsföretagen.

Utvecklingsfonden instämmer också helt med utredningens synpunkter beträffande tidpunkten för målgruppsökningen, nämligen all en omedelbar utvidgning av målgruppen inte är möjlig. Efterfrågan på fondens tjänster från de befintliga målgrappsföretagen är för närvarande större än vad fondens samlade resurser klarar av. Del är därför nödvändigt att fonden först erhåller resurser som motsvarar den nuvarande målgruppens behov innan yllerligare målgrappsökning genomförs. En alll för snabb tiUväxt av organisationen kan också negativt påverka kvaliteten på arbetet till både den nya och den gamla målgruppen. Utvecklingsfonden bör därför ha möjlighet all styra när i tiden utökningar bör genomföras.

Vid en eventuell målgruppsökning bör turistnäringen vara den sektor som först inlemmas i den nuvarande målgruppen.

29 Utvecklingsfonden i Värmlands län

Generellt är fonden tveksam till den föreslagna utökningen av målgrappen för fondens verksamhet, vilket skulle innebära all antalet förelag i denna mer än fördubblas och att en rad nya branscher tUlförs. Elt flertal orsaker finns till denna tveksamhet.

Utvecklingsfonderna böriade sin verksamhet den I juli 1978. Stora förväntningar finns på fonderna när det gäller att söka utveckla sysselsättningen inom industrin liksom i servicenäringar i anslutning därtill. För all möta upp till dessa förväntningar sker nu en successiv förskjutning mol en förändringsskapande verksamhet, samtidigt som allmänna serviceinsatser i betydande omfattning skall genomföras. Del är därför enligl vår mening olyckligt med en så kraftig ökning av målgrappen som den föreslagna samtidigt som nuvarande verksamhet fortfarande är under utveckling.

En annan orsak till tveksamhet mot förslaget är att tillskoltet av resurser till fonderna ej blivit av förväntad omfattning. Vi gör också den bedömningen all de reala resurstillskotten med hänsyn lill det offenfiiga finansieUa läget knappast kommer att bli speciellt stora. En väsentlig utökning av målgruppen skulle då resultera i en minskning av verksamheten inriktad mol nuvarande målgrapp, vilket strider mot intentionerna vid fondernas bUdande. Ej heller den föreslagna nya målgrappen lorde vara hjälpt av en sådan minskning, då den nya målgruppens marknad bl.a. bestäms av industrisysselsällningens volym.

En tredje orsak lill tveksamhet betr. den föreslagna utökningen är all stora delar av den föreslagna utökade målgrappen genom kedjebildningar av olika slag f. n. har en omfattande service, som även innefattar finansieringshjälp. Även om en ökad valfrihet när det gäller nämnda service skulle kunna vara önskvärd, så anser vi det tveksamt om samhället i nuvarande

Prop. 1981/82:118 107

läge skall engagera sig. En utökning av målgruppen som vi i delta läge kan vara positiva lUl, trots vad som ovan anförts, avser turistföretagen. Dessa är till anlalel relativt få men ofta betydelsefulla som enda sysselsättningsmöjlighet på mindre orter. I flera län handlägger fonderna för övrigi redan idag turislärenden som remissorgan för lokliseringsslödel.

Om behandlingen av serviceföretagsulredningens belänkande skulle resultera i att företagsservice och finansiellt stöd skall ges lill föreslagna grupper ställer sig utvecklingsfonden positiv liU att handlägga dessa frågor. Vi förutsätter emellertid då all ell icke oväsentligt resursliUskoll sker lill fonderna såväl vad gäller lånemedel som personeU kapacitet. En annan föratsättning är enligt vår åsikt all resp. fond får möjlighet att prioritera insatserna inom målgrappen. Om en sådan prioritering skall kunna fungera i verkligheten så bör central information vid en förändring upplysa härom, så att överdrivna förväntningar från tiUkommande målgrupper undviks.

30 Utvecklingsfonden i Kopparbergs län

Utvecklingsfonden i Kopparbergs län kan inte dela utredningens uppfattning att en vidgning av utvecklingsfondens målgrupp nu kan vara meningsfull. En vidgning skulle medföra inemot en tredubbling av antalet företag. Redan vid utvecklingsfondernas start skedde en myckel kraftig ökning av de anlal företag som ut{yorde utvecklingsfondens målgrapp. Ännu har inte administrativa och ekonomiska resurser kunnat byggas upp för att svara mol de krav som nal;urligen följer på den kraftigt ökade målgrappen. Tidpunkten är därför inte lämplig för en ytterligare utvidgning.

Fondens ställningstagande i delta avseende måste emellertid omfatta ett undanlag. Enligl fondens mening är en satsning på turismen av så stor betydelse för länets näringsliv och sysselsättning och förhållandena inom denna bransch numera så lika industrins alt en vidgning av målgruppen tiil all också omfatta turistföretag är motiverad. Kontakter med företrädare för den av landstinget bedrivna turistutredningen för Kopparbergs län visar därtiU alt en sådan insats från utvecklingsfondens sida väl skulle överensstämma med de ambitioner som finns inom utredningen.

31 Utvecklingsfonden i Gävleborgs län

Utvecklingsfonden i Gävleborgs län anser att serviceutredningens förslag är mycket intressant. Servicenäringarna spelar en mycket viktig roll i samhäUsekonomin och antalet sysselsatta har ökat och kommer alt öka i framliden. En utvidgning av målgrappen faller sig nalurUg av dessa skäl.

Vi anser emellertid att SNI-grapperna 613, 614, 622, 623, 63 och 95 ej bör lUlföras fondens målgrupp. Utredningens förslag innebär en mång-dubbUng av antalet förelag jämfört med nuvarande målgrapp. Förslaget

Prop. 1981/82:118 108

innebär en succesiv utbyggnad som inle skall medföra all fondens service lill den nuvarande målgruppen försämras. Samtidigt understryks att serviceföretagen inte får komma i andra hand när fonden fördubblar sina insatser på förelag från olika näringar.

32 Utvecklingsfonden i Västernorrlands län

Vid ombildningen av företagareföreningarna tUl utvecklingsfonder utökades målgruppen till att omfatta - utöver tillverkande företag även vissa Ijänsteproducerande företag. Härvid kom målgrappen i stort sett alt fördubblas. De resurser, som tillförts utvecklingsfonderna i samband därmed, har knappast motsvarat denna utökning. Att i ell sådant läge tillföra utvecklingsfondernas målgrapp ytterligare förelag (som för Västernorrlands del kan innebära ytteriigare en fördubbling av antalet förelag i målgruppen) utan all samtidigt föreslå konkreta resursförstärkningar, förefaller mindre välbetänkt.

Om en avsevärd resursförstärkning inte är aktuell, bör ulveckUngsfonderna även i fortsättningen prioritera de tillverkande förelagen. Flera skäl talar härför. Ur regionalpolitisk synvinkel gäller väl främst alt sysselsättningen i industrier ger en multiplikatoreffekt, som saknas eller är myckel ringa i servicenäringarna.

Elt annat skäl, som lalar för prioritering av industriföretagen, är alt dessa har en betydligt mer komplicerad förädlingsprocess. Följaktligen krävs mer avancerade system för l.ex. ekonomisk styrning och för produktionsplanering.

33 Utvecklingsfonden i Jämtlands län

Andra skäl som lalar för en begränsning av utvecklingsfondernas målgrupp till den nuvarande är att insatser från utvecklingsfonden i serviceföretag skulle kunna verka konkurrenssnedvridande, eftersom serviceföretagen är marknadsmässigt mycket homogena. För att motverka den senare effekten skulle fonden behöva gå in i samfiiga eller åtminstone flertalet förelag i en bransch och en ort om denna effekt skaU undvikas.

Insatser från utvecklingsfonden i serviceföretagen skuUe förmodligen innebära elt fördröjande av erforderliga strakturförändringar och härmed verka konserverande. Detta kan naturligtvis hävdas beträffande utvecklingsfondernas nuvarande verksamhet, liksom för övrigi beträffande all stödverksamhet som inte styrs mot strakturförändringar. Nedläggningen av serviceföretag har sällan samma besvärande effekt på sysselsättningen på orten som induslrinedläggningar.

Jämfiands läns UlveckUngsfond viU således starkt tfrågasälla utredningens förslag att servicenäringen i sin helhet bör ingå i utvecklingsfondernas målgrapp. Det synes däremot finnas speciella skäl för en begränsad utökning av målgrappen fill all omfatta de s. k. turistföretagen.

Prop. 1981/82:118 109

34 Utvecklingsfonden i Västerbottens län

Utvecklingsfonden bedömer att turistföretagen ulgör en viktig bas för näringslivsutveckling i framför alll de inre delarna av Qällkommunema. Detta förhällande jämte de skillnader som kännetecknar dem jämfört med andra serviceföretag, gör det motiverat all inbegripa dem i Utvecklingsfondens målgrapp. För all tillfredsställande fillgodose turistnäringens servicebehov bör särskilda resurser anvisas.

Sammanfattningsvis finner Utvecklingsfonden inle skäl för att serviceföretagen skall tillföras utvecklingsfondernas målgrupp. Ett väsenfiigt undanlag finns emellertid i turistnäringen, som p.g.a. marknadsförhållanden, betydelse för utkomsimöjlighelerna i vissa regioner m. m., bör inlemmas i fondernas målgrapp.

35 Utvecklingsfonden i Norrbottens län

Mot bakgrand av vad som ovan anförts bör de serviceföretag som har en lokal marknadsanknylning inle ingå som målgrupp i UF.

Utredningens förslag innebär väsentligt ökade krav på personalförslärkningar och större lokaler samt ökade kreditmöjligheter. Utredningen utgår tfrån att staten och landstingen svarar för finansieringen av det ökade resursbehovet. Del ställer utomordentligt stora krav på anslagsbeviljande huvudmän särskill mol bakgrand av de stora ökningar av anslagen som skett sedan Utvecklingsfonden inrättades.

BDU, som i princip delar utredningens uppfattning, finner det angeläget all utökningen av målgrappsföretagen sker i sådan takt all Utvecklingsfonderna personalmässigt hinner bygga upp en kompetens inom de nya områdena all svara mol den ökande efterfrågan.

36 Sveriges turistråd

All utvecklingsfonderna också får turistföretagen som målgrupp kommer att få slor betydelse inle bara för de förelag som involveras i den nuvarande regionalpolitiska utvecklingen. 1 södra Sverige där turistföretagen ofta har problem med hänsyn lil! korta säsonger, finns heller inte de batterier av regionalpolitiska "hjälpmedel" som krävs för investeringar och utveckling. Därför kommer utvecklingsfonderna där all kunna bli lill stor nytta för alt hjälpa de enskilda turistföretagen all skräddarsy finansieringsvägar etc. där expansionsmöjli.gheler finns. I Jämtlands län pågår försöksverksamhet i form av offensiv förelagsservice via särskilda hjälpmedel från industridepartementet. Denna försöksverksamhel har enligl vår uppfattning visat på behovel av att utvecklingsfonderna ges möjlighet all ge service och krediter.

Utvecklingsfondernas arbele bör inriktas mol service av administrativ

Prop. 1981/82:118 110

och företagsekonomisk karaktär. Där har utvecklingsfonderna god kompetens inle minst genom erfarenhet från andra branscher. Erfarenheter som kan bli fill slor nytta för lurisinäringen.

På länsplanet finns ett antal parter involverade i turistnäringens rådgivnings- och utvecklingsfrågor (del regionala turistorganel, landslingen, länsstyrelser, m.fi.) Del är därför angeläget all ulveckUngsfonderna kartlägger de specifika regionala förhållandena så alt samordningen mellan parterna snabbi leder lill all svensk turism kompletteras med den angelägna verksamhet som utvecklingsfonderna föreslås bedriva visavi turistnäringen.

37 Riksförbundet Kiosk och gatukök

Förbundet finner del angelägel att de regionala utvecklingsfondernas verksamhet utbyggs till all omfatta även icke tillverkande företag. Denna utbyggnad bör ske snarast enär behovet av företagsservice - utbildning och rådgivning - är stort. Visserligen bedriver många branschorganisationer dyUk verksamhet men denna är på långt när icke tUlräcklig bl.a. på grund av bristande resurser men också med anledning av alla de komplicerade frågor småföretagarna står inför. De s. k. löneskatterna har på många sätt skapat ekonomiska problem hos främst de personalinlensiva företagen, vUka därför på allt sätl måste få stöd och hjälp för en ökad effektivitet.

38 SHIO - famHjeföretagen

Vi ser det som synnerligen väsentligt alt den ursprangliga målsättningen med fondernas verksamhet bibehålls och efterlevs.

Syftet var att "med speciell inriktning på de mindre och medelstora
företagen bidra fill att främja utvecklingen av ell internationeUt konkur
renskraftigt svenskt näringsliv, som ger möjligheter till en ökad och trygg
sysselsättning". I denna målsättning instämde SHIO - FamUjeförelagen
tillsammans med andra näringslivsorganisalioner i samband med fonder
nas bUdande. Vi underströk också att det ej var utvecklingsfondernas
uppgift all bedriva regional- och sysselsällningspolifik. De borde inle
splittra sina resurser på regionalpolitiska insatser; dessa borde göras på
riksplanet.---

SHIO - Familjeföretagen anser alt det i och för sig är ett rätlvisekrav att alla företag, oberoende av bransch, skall kunna vända sig lUl sin UlveckUngsfond för förelagsservice och kreditstöd. Delta framhöll organisationen redan i sitt remissyttrande över förelagareföreningsulredningen. Vår principiella inställning är också alt hjälpen bör gå tiU de förelag som bäsl kan fillgodogöra sig den och har en förelagsekonomisk sund framtid. Del får bU utvecklingsfondernas egen bedömning som avgör, vilka dessa förelag är. Detta kriterium är kanske väsentligare än branschfillhörighet.

Prop. 1981/82:118 111

Under en uppbyggnadsperiod har det varit nödvändigt alt begränsa fondernas målgrupp tUl i första hand lUlverkningsförelag och serviceföretag inriktade på tiUverkningsindustri. Tiden är nu mogen all vidga före-lagskrelsen som skall kunna få del av utvecklingsfondernas hjälp. I första hand bör delta gälla serviceföretagen.

Emellertid anser SHIO - Familjeföretagen alt utredningen inle i fill
räckligt stor utsträckning studerat aUernativa möjligheter för all nå ul med
i första hand förelagsservice fill förelagen. Redan i organisationens ovan
nämnda remissyttrande över företagareföreningsutredningen föreslogs att
möjligheterna borde prövas att kanalisera en del av stödet till berörda
branschorganisafioner. Elt motiv härför är all branschförbunden är väl
förtrogna med den tekniska och ekonomiska utvecklingen bland bran
schens förelag och väl känner del behov av konsulthjälp och investeringar
som fordras för att dessa företag skall kunna följa med och delta i utveck
lingen. ---

Andra möjligheter som utredningen förbigått är den service och rådgivning som exempelvis bankerna kan ge företagen. Redan nu torde bankerna vara de organ, som har bäst kontakt med förelagen. Dessa har också god kännedom om företagandels villkor och kan göra avancerade ekonomiska beräkningar. Till skillnad från exempelvis utvecklingsfonderna finns bankerna inle b.Tra regionalt utan även i varje kommun och i en mängd mindie orter. Ett alternativ vore därför all utvecklingsfonderna i något mer organi serade former sökte samarbete med bankema för all ge dessa en komplettering i deras informations- och serviceutbud riktad lill förelagen/kunderna. Fonderna skuUe kunna ställa upp med experter för all hjälpa bankerna all utbilda sin personal i de ämnesområden, som ligger utanför det egentliga bankområdet exempelvis utbildningsmöjligheter, arbetsmarknadsfrågor, bidragsfrågor, exportfrågor, produklulvecklingsslöd m.m. Bankerna skulle då i viss utsträckning kunna fungera som utvecklingsfondernas lokala replipunkt.

Att söka kanalisera samhälleUga stödinsatser via exempelvis branschförbund och banker rimmar också väl med utgångspunkten att utnyttja redan befintliga organisationer med anknytning fill företagsamheten.

En satsning enligl ovanslående modell skulle förmodligen kräva mindre resurser än den av utredningen föreslagna utbyggnaden av utvecklingsfonderna. I dagens kärva ekonomiska läge kan del inte heller vara försvarbart att bygga ul den samhälleliga förvaltningen ytterligare. Det av oss skisserade allernalivet lorde vara en bUligare väg för att öka servicen lill förelagen. Den har också fördelen att bygga på insatser från privata organ och företag vilka har en annan kostnadspress på sig och därmed kan förväntas arbeta effektivare.

Av ovanstående skäl är organisafionen tveksam lill alt ulvecklingsfon-demas ufiåningskapacilel utökas i den av utredningen föreslagna omfattningen. Ett ytterligare argument för detta är alt det samhällsekonomiskt

Prop. 1981/82:118 112

inte skapas mer krediter bara för att de tvångsvis förmedlas via ulveckUngsfonderna. VUl samhället skapa ökad kreditutrymme för de mindre förelagen finns en smidigare väg, nämligen att den ordinarie kreditmarknaden får motsvarande förstärkning. Och denna förstärkning bör i första hand åstadkommas genom störte lönsamhet i näringslivet och därmed

ökad självfinansiering.- SkaU alla förelag, oberoende av bransch,

kunna tillgodogöra sig slöd från utvecklingsfonderna måste detla även gälla akeriföreiagen även vad avser kreditslöd. Sålunda bör akeriföreiagen kunna få konkurrera på samma vUlkor som andra företag om utvecklingsfondernas krediter. För en utförligare diskussion och motivering på denna punkt hänvisar vi lill del remissyttrande som Svenska Åkeriförbundet avgivit över utredningen.

39 Svensk Industriförening

Utredningen konstaterar att det framdeles behövs samhälleliga insatser
för att förbättra finansierings- rådgivnings- och utbildningssituationen för
de mindre företagen inom serviceföretagen. När det gäller konkretiserande
av denna kombinerade slutsals och målsättning instämmer föreningen i
utredningens förslag. Dessa innebär alt finansieringssvårigbelerna för des
sa förelag skall mildras genom all utvecklingsfondernas verksamhet utvid
gas alt omfatta även de mindre förelagen inom servicenäringarna.

Delta synes föreningen vara en logisk slutsats, men frågan är hur en sådan resursförstärkning skall kunna ske i nuvarande statsfinansiella situation och i ell läge då statsmakterna måste åstadkomma besparingar inom den offentliga sektorn på 7—9 miljarder kronor endast för all bevara oförändrat kritiskt budgetläge. Utvecklingsfonderna lorde väl emellertid liksom alla andra organisationer, förelag etc. kunna genomföra rationaliseringar av olika slag i varje faU på personalsidan och därmed kunna svälja större arbetsvolymer. I detta sammanhang vill föreningen än en gång understryka en slutsats som den i olika sammanhang framhållit tidigare. Framväxandet och utvecklingen av utvecklingsfonderna i vårt land har varit gynnsam för de mindre företagen, men fondernas på vissa håll förmärkta ambitioner att ständigt lägga under sig allt vidare verksamhetsområden kan - om utvecklingen får fortgå - bli en bumerang. Fonderna riskerar då att fill slut bli maslodonter med stel och tung byråkrati. Vad småförelagen framförallt behöver förutom goda finansieringsmöjligheter är en snabb, effektiv och obyråkralisk service.

40 Svenska arbetsgivareföreningen

Utredningen föreslår mot bakgrand av material från främst detaljhandeln att de regionala utvecklingsfondernas verksamhetsområde utvidgas till alt omfatta även serviceförelag. Föreningen delar å ena sidan utred-

Prop. 1981/82:118 113

ningens uppfattning all del är otillfredsstäUande alt förutsättningarna att få hjälp i form av rådgivning eller kreditgivning är sämre för servicenäringarna än för industrin.

Å andra sidan anser emellertid föreningen att utvecklingsfonderna inte har vare sig resurser eller branscherfarenhet för att utvidga sin verksamhet till all omfatta serviceföretagen. Den utvidgning av fondernas arbetsuppgifter, liksom av deras målgrupp, som ägt rum under de senaste åren har medfört en kraftig belastning för fondema. Deras möjligheter all klara av en fortsatt snabb expansion utan problem såväl på den organisatoriska sidan som när del gäller att rekrytera personal måste anses vara begränsade.

DärtUl är det tveksamt huruvida utredningsresultatet motiverar de föreslagna åtgärderna. Som exempel kan nämnas all utredningen föreslår utvidgad konsulthjälp fill serviceföretag via de regionala ulveckUngsfonderna. I den studie som Handelns Utredningsinstitut, HUI, gjort av förhållandena inom detaljhandeln för utredningen konstateras all "inget förelag har angivit att de sökt konsultationshjälp men inle lyckats få någon sådan hjälp" (sid. 139). Vart tionde undersökt företag uppges ha tvingats avstå från att genomföra planerade investeringar p. g. a. svårigheter med kapitalanskaffningen. Detla är ett förvånansvärt lågt tal, som antyder all finansieringssiluationen i detaljhandeln är relativt sell gynnsam.

Utredningen har vidare inte gjort några beräkningar av förslagels kost
nader. Mot denna bakgrund och med tanke på det nuvarande mycket stora
statliga budgetunderskottet kan föreningen inle nu biträda förslaget om en
utvidgning av utvecklingsfondernas målgrupp.

Utredningen föreslår att Industriverkels resurser för central service åt utvecklingsfonderna bör utökas i lägst samma takt som utvidgningen av utvecklingsfonderna. Föreningen finner Industriverket vara en mindre lämplig organisation för all administrera central service gentemot utvecklingsfonderna på serviceförelagsområdel, om nu utvidgningen av fondernas målgrupp skuUe komma till slånd. Uppgiften ligger helt utanför Industriverkets nuvarande kompetensområde. För såvitt förslaget genomförs bör det vara möjligt att finna för ändamålet mera lämpade statliga myndigheter.

41 Svenska Bankföreningen

Det är möjligt att del finns behov inom en del servicenäringar av ett ökat samhäUeligt stöd. All så skulle vara fallet framgår emellertid inte av serviceföretagsulredningens faklapresentation. Det skulle varit värdefullt, om utredningen hade kunnat ge ett antal exempel på motiverade investeringar och framtidsinriktad expansion som inle kunnat genomföras trots samhällets hela nät av kreditgivare.

Mot bakgrand av vad som ovan anförts kommer bankföreningen lill 8 Riksdagen 1981182. I samt. Nr 118

Prop. 1981/82:118 114

slutsatsen att utredningens förslag att utvidga de regionala utvecklingsfondemas verksamhet att omfatta serviceföretag inte är tillräckligt underbyggt. Bankföreningen anser därför all utredningsförslaget inte bör genomföras.

42 Svenska företagares riksförbund

En kreditgivning och konsultverksamhet genom utvecklingsfondernas försorg blir, på samma sätt som nu sker inom industrin, till förfång för de företag som föredrar att köpa sitt behov av förelagsservice på den privata marknaden. Skulle dessutom de sakkunnigas - Börie Andersson och Lars-Olof Pettersson - krav tillgodoses att endast företag med av facket godkända kollektivavtal skulle komma ifråga för dessa stödåtgärder och fackliga organisationer vara företrädda i utvecklingsfondernas styrelser och där utöva "ett starkt inflytande från de anställdas sida" torde riskerna för en övergång i riktning mot ett fackföreningsstyrt näringsliv vara påtag-Uga.

43 Svenska restauratörförbundet

Vi har i ett tidigare remissvar poängterat utvecklingsfondernas rådgivande betydelse för de små förelagen. Behovet av ekonomiska rådgivare är stort.

Kan då den rådgivande verksamheten också genomföras i samarbete med ett för branschen anpassat kreditinsfitut, måste fördelar kunna nås för de små företagen, som i regel har en hård kamp för sin tillvaro.

44 Svenska sparbanksföreningen

Sannolikt krävs ytterligare några år innan denna första utvidgning fullt ul har slagit igenom. Det vore, menar vi, att göra de viktiga utvecklingsfonderna en otjänst all redan nu så kraftigt som utredningen föreslår utvidga målgrappen.

Effekten skulle bli att serviceföretagen inte skulle få den hjälp som de har anledning att kräva samtidigt som de tidigare prioriterade företagen inte heUer kan få hjälp i önskad omfattning.

Den föreslagna utvidgningen av målgrappen för utvecklingsfondemas insatser bör därför anslå 3-4 år, eller tiU dess alt del kan bedömas att fonderna helt inlemmat den tidigare målgrappsutvidgningen i sin verksamhet.

Svenska sparbanksföreningen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på det förhållandet att det ofta är del egna kapitalet, som är otillräckligt i många mindre företag. En möjlighet för utvecklingsfonderna att inte bara bidraga med främmande kapital utan också höja med del av

Prop. 1981/82:118 115

eget kapital i rörelsen bör därför undersökas. En sådan utvidgning skulle innebära en väsentligt stimulans för de mindre företagen alt expandera befintlig verksamhet eller starta ny verksamhet. Ett sådant syslem kan kombineras med möjlighet för företagen att successivt la över utvecklingsfondens insats av eget kapital sedan verksamheten byggts ul och stabiliserats. Engagemanget från utvecklingsfondens sida blir på det sättet tidsbegränsat, vilket gör det möjligt att satsa frigjort kapital på andra förelag.

45 Svenska åkeriförbundet

Vi anser därför att utredningen har överskattat branschens behov av kapital för fordonsfinansiering. Samtidigt har utredningen helt bortsett från att åkeriföretagen, liksom många andra mindre och medelstora företag, som slår utanför en stor del av kapitalmarknaden, är i behov av riskvilligt kapital för olika ändamål.

Det är därför angelägel att staten verkar för en förbättring av de mindre förelagens finansieringssilualion. För åkeriföretagens del kan detta ske bl. a. genom beslut om att de skall ingå i målgrappen för utvecklingsfondernas kreditstödverksamhet. I första hand bör akeriföreiagen få del av utvecklingsfondemas rörelselån och produklutvecklingslån.

46 Sveriges föreningsbankers förbund

Sveriges Föreningsbankers Förbund vill dock hänvisa till remissvar SOU 1977:3 avseende "Utbyggd regional näringspolifik" avseende bankernas roll i samband med service och kreditgivning till rörelseidkare. Där framhöll Sveriges Föreningsbankers Förbund att det var positivt med vidgade målgrapper för utvecklingsfonderna men att bankernas roll som kreditgivare och experter bör utnytlJEis genom vidgat samarbete mellan fonderna och bankerna.

Dessutom poängterade Sveriges Föreningsbankers Förbund all del är viktigt att samma principer vid kredilbedömningar tillämpas vid samtliga Utvecklingsfonder. Erfarenheten har dessvärre tyvärr visat att detta inle alltid är fallet. Del finns anledning all med ökad uppmärksamhet följa dessa frågor när nu fonderna får vidgade ramar.

47 Sveriges grossistförbund

Med hänsyn till den centrala roll som de regionala utvecklingsfonderna har i samhällets näringspolitik är del därför rimligt och naturligt att fondernas verksamhet successivt utvidgas till alt i princip omfatta samtliga näringsgrenar. Vi tillstyrker alltså serviceföretagsulredningens förslag all rikllinjema för utvecklingsfonderna ändras på så sätt all samtliga förelag inom den utvidgade målgrappen oavsett branschtillhörighet bereds samma

Prop. 1981/82:118 116

möjligheter att komma i åtnjutande av fondernas kreditstöd och förelagsservice. Vi tillstyrker också alt i första hand serviceföretag med högst 50 anställda får ingå i fondernas målgrapp.

Utredningen har i sitt förslag lill målgruppsavgränsning gjort en uppdelning som synes realistisk. Genom detta förslag kommer bl. a. detaljhandeln, partihandeln med konsumentvaror, transportmedel, bränsle- och drivmedel samt vissa serviceinriklade förelagskategorier all ingå i utvecklingsfondernas målgrapp, och man läcker därmed in väsenfiiga delar av servicenäringarna. Vi kan därför för vår del tillstyrka förslaget. Efterhand bör även resterande delar av servicenäringarna — såsom utredningen föreslår - ingå i målgrappen.

Vi är givetvis medvetna om all detla förslag ställer ökade krav på samhällets resurser, vilket i dagens samhällsekonomiska situation kan vara svårt att uppfylla. Det synes därför rimligt att förslaget genomförs successivt under en lidsperiod av förslagsvis fem år. 1 den mån förslaget inle kan genomföras omedelbart bör regeringen utarbeta och kungöra en tidsplan, så all berörda förelag kan få besked om hur situationen kommer all bli för deras del.

48 Sveriges handelsagenters förbund

Förbundet noterar med liUfredsställelse att i belänkandel föreslås en utvidgning av utvecklingsfondernas målgrapp till alt omfatta företag som sysslar med handelsförmedling av konsumtionsvaror (SNI 6142) och varuförmedling av transportmedel, bränsle och drivmedel (SNI 6143).

Vi kan ej finna några motiv till att varuförmedlande förelag av produktionsvaror ej medtagits (SNI 6141) bland de näringsgrupper som skall omfattas av de förstärkta resurser, som föreslås bli tillgängliga.

Eftersom verksamheten i denna grapp av serviceföretag ej visar några principiella skUlnader mot övriga varaförmedlande förelag, så hemsläller förbundet om all i förslaget även skall intagas möjligheter för dessa alt komma i åtnjutande av de utvidgade tjänster som belänkandet föreslår.

49 Sveriges hotell- och restaurangförbund

Serviceföretagsulredningens förslag alt utvidga målgrappen för de regio
nala utvecklingsfondernas verksamhet till alt omfatta även förelag inom
hotell- och restaurangnäringen finner vi välmotiverat och vi tUlstyrker att
det genomförs så snart som möjligt.

Sådana förelag kräver avsevärda kapitalinsatser och rörelseintäkler kan normalt icke under de första åren av verksamheten läcka förräntningen av detla kapital. Det är därför en allmän erfarenhet all ell nyelableral hotell först efter 5-10 års fid blir räntabelt. En följd av denna situafion är alt det förelag som investerar i ett holellbygge måste vara berett att under mot-

Prop. 1981/82:118 117

svarande lid bära en utebliven förräntning av ell betydande kapital. När verksamheten pågått under några år ändrar sig denna situafion regelmässigt och hoteUen kan därefter - om de har allmänna förutsättningar för lönsamhet - i efterhand betala de räntor som belöper sig även på inifial-skedel. En konsekvens av denna situation är all endast företag som har avsevärda kapitalresurser och är villiga alt acceptera ell underskott under begynnelseskedet kan ställa sig bakom nya holelUnvesleringar. För privatpersoner med begränsade resurser är detta icke möjligt.

Vi finner denna situation otillfredsställande. Del vore därför enligl vår mening önskvärt all man övervägde en sådan utvidgning av formema för rörelselån enligl förordningen om stafiigt kreditslöd genom regional utvecklingsfond, all lånebeloppet kan höjas utöver den gräns som i dag är angiven i förordningen (500000 kronor), saml att anstånd med räntebetalningen får lämnas i samma form som gäller för produklutvecklingslån, förslagsvis upp lill en lid av 5 år.

50 Sveriges Industriförbund

Utredningen föreslår all de regionala utvecklingsfondernas verkamhets-område utvidgas till all omfatta även serviceföretag. Del bakgrundsmaterial som tagils fram avser endasi i mindre utsträckning serviceföretag utanför detaljhandelsseklorn. Detta gör all tillförlitlighelen i slutsatser som dras i betänkandet är begränsade.

Även för detaljhandeln är del tveksamt huravida utredningsresultatet till fullo motiverar de föreslagna åtgärderna. Som exempel kan nämnas utredningens förslag avseende utvidgad konsulthjälp lill serviceförelag, i regi av de regionala ulveckUngsfonderna. I den studie som Handelns Utrednings-insfitut, HUI, gjort för utredningen konstaleras all "inget förelag har angivit att de sökt konsultationshjälp, men inte lyckats få någon sådan hjälp" (sid 139 i belänkandel).

Motsvarande förhållanden finns på finansieringssidan. Vart tionde undersökt förelag uppges (sid 145) ha tvingats avstå från alt genomföra planerade investeringar av kapitalanskaffningsskäl under perioden 1973-1977. Detla är ett anmärkningsvärt lågt tal, som pekar på all finansieringsmöjligheterna i detaljhandeln idag måste bedömas som gynnsamma. All genomföra samtliga potentieUa projekt är sannolikt inle samhällsekonomiskt försvarligt.

Enligt vår uppfattning har utvecklingsfondema idag inte vare sig resurser eller branscherfarenhet på detaljhandels- eller serviceförelagssidan. Den utvidgning av fondernas arbelsupf)gifler, liksom av deras målgrupp, som ägt rum under de senaste åren har inneburit en kraftig belastning på organisationen. Möjligheterna alt klara av en sådan expansion ulan problem, såväl på den organisatoriska sidan som när det gäller att rekrytera personal, måste anses vara begränsade.

Prop. 1981/82:118 118

Utredningens förslag innebär vidare att industriföretagen, som hUliUs haft en prioriterad ställning inom utvecklingsfonderna, får en mindre gynnad shuation.

Förbundet kan inte finna utredningens förslag om en utvidgning av fondernas målgrapp tillräckligt underbyggt. Först sedan utvecklingsfondemas nuvarande verksamhet stabiUserats och resultatet av de senaste årens utvidgningar utvärderats kan del finnas anledning all överväga en ytterligare utvidgning av målgrappen. Elt eventuellt sådant beslut bör föregås av en studie av viUkoren för serviceföretagen utanför detaljhandeln.

Det är anmärkningsvärt att utredningen inte gjort några kostnadsuppskattningar av förslaget (se sid 176 i betänkandet). Inte minst på grund av det ansträngda budgetläget finns del skäl att ifrågasätta elt förslag som inle är kostnadsberäknat. Utan en kostnadsuppskattning kan inte heller någon riktig avvägning mellan förslagets kostnader och dess förtjänster göras. -

I utredningen föreslås att Industriverket skall utvidga sin kompetens för all la hand om serviceföretagens problem, i samband med förslaget om vidgad verksamhet för utvecklingsfonderna. Denna utvidgning av Statens Industriverk skulle avse central service gentemot utvecklingsfonderna. Industriförbundet avstyrker delta förslag. Uppgiften ligger utanför Industriverkets nuvarande kompetensprofil. För såvitt förslaget om utvidgning av utvecklingsfondernas uppgifter genomföres, bör det vara möjligt att finna för ändamålet mer lämpade centrala statliga myndigheter.

51 Sveriges kioskägares riksförbund

Sveriges Kioskägares Riksförbund (SKRF) instämmer i utredningens förslag alt utvidga de regionala utvecklingsfondernas målgrapp.

Del är önskvärt all utvecklingsfonderna får möjlighet alt utvidga sitt nu ganska snäva område. Många serviceföretag ligger i gränsområdena och på grand av detta lämnas det oftast utanför det bistånd för vilket utvecklingsfonderna borde vara den rätta instansen.

En sammankoppling mellan AB Handelskredit och dess syslerinslilul och UlveckUngsfonderna får anses som en mindre god lösning. UlveckUngsfondernas värderingar bör inle styras av annan instans.

52 Sveriges Köpmannaförbund (Tobaks och servicehandelns riksförbund
ansluter sig till detta yttrande)

UlveckUngsfondernas verksamhet är f. n. inriktad enbart på fiUverk-ningsinduslri och vissa servicenäringar med industriell anknytning. Distri-butionsförelagen och flertalet serviceföretag ligger sålunda utanför ulveckUngsfondernas ansvarsområde. Utredningen föreslår all detta förhållande

Prop. 1981/82:118 119

skall ändras och att på sikt även distributionens företag skaU komma in i utvecklingsfondemas intressesfär. Delta skulle gälla såväl finansieringsmöjligheter som konsulthjälp.

Förbundet är väl medvetet om att en utökning av denna storleksordning kommer att kräva betydande ekonomiska och personella resurser. Del rör sig ju i stort sett om en fördubbling av antalet företag jämfört med den nuvarande målgruppen.

Förbundet menar att man med avseende på generella näringspolitiska inslrament knappast i längden kan Lipprälthålla en gränsdragning som innebär att exempelvis handelns företag ställs utanför offentliga stödformer. Detta skulle i så faU innebära alt man konserverade en såväl principiellt som funklioneUl oacceptabel indelningsgrand mellan å ena sidan producerande industri och å den andra sidan service och distribufion. Förbundet vUl därför tiUslyrka all en principiell utvidgning av utvecklingsfondernas målgrapper kommer till stånd även om ett helt genomförande av programmet kan komma att ta en icke obetydlig fid i anspråk. Ett snabbi ställningstagande från statsmakternas sida med inriktning all utjämna denna faktiska diskriminering är enligl förbundels mening nödvändig.

Att en radikal utökning av målgrappen på kort sikt skulle leda till utgifter för statskassan är ofrånkomligt. En konsultaliv verksamhet kommer all nödvändiggöra en viss uppbyggnadsperiod. Här är icke endasi de ekonomiska föratsättningarna utslagsgivande. Det gäller inte minst all skapa personella resurser som kan hanlera heU nya sektorer av näringslivet. Förbundet menar att denna typ av konsulttjänster spelar en betydelsefull roll för detaljhandelns utveckling. Under en övergångstid bör dock allernaliva lösningar kunna ge god utdelning. Förbundet önskar därför tUlslyrka det förslag som ursprungligen framförts från förbundet och som även presenterats av experten Sture Thuresson i ett särskUt yttrande i anslutning liU utredningen, nämligen alt elt antal offentligt finansierade konsulttjänster skuUe kunna knytas till Köpmannaförbundels länsorganisationer. Sådana befattningshavare skulle självfallet även tillgodose servicebehov hos företag som icke är medlemmar i organisafionen i fråga och även kunna ge hjälp tUl förétagstyper som i och för sig inte är representerade av den egentliga detaljhandelns företrädare. Huvudmannaskapet för sådana befattningshavare behöver på inget sätl ligga hos köpmannaorganisatio-nerna. Även andra organisatoriska lösningar är möjliga, eller rent av mer lämpliga. Del väsentliga är emelledid att konsulterna ifråga får en nära arbetskonlakt med köpenskapens organisafioner så att man ömsesidigt kan tillföra varandra impulser, kunskaper och erfarenheter som snabbare kan leda fram till ett positivt arbetsresultat.

Prop. 1981/82:118 120

53 Sveriges livsmedelshandlareförbund (Distributions AB Dagab ansluter
sig till detta yttrande)

När det gäller utvecklingsfonderna är och har den hittiUs bedrivna verksamheten helt varit inriktad på kreditgivning för tillverkande förelag. Helt nyligen har tillkommit "produktionsvaruinriktad partihandel och Ijänsteproducerande förelag med direkt anknytning lill de tillverkande företagen". I flera fall har utvecklingsfonderna avslagit låneansökningar från serviceföretag på grund av otillräckliga resurser. Den direkta dagligvaruhandeln kan för närvarande inle erhålla någon hjälp med kapilalförsörining från utvecklingsfonderna, då dessa saknar såväl resurser som praktisk erfarenhet av ufiåningsverksamhel lill detaljhandeln.

Detta bör emellertid inle utgöra något hinder för alt de regionala ulveckUngsfonderna enligt utredningens förslag får utvidga målgruppen lill all omfatta även de servicenäringar som enligt nuvarande riktlinjer ligger utanför utvecklingsfondernas verksamhet.

54 Landsorganisationen i Sverige

Utredningen föreslår, som tidigare nämnts, all samhäUets insatser för alt förbättra finansierings- och rådgivningssiluafionen hos förelag inom servicenäringarna i första hand bör ske genom all målgrappen för de regionala utvecklingsfondernas verksamhet utvidgas. Principiellt har LO inget all erinra mot delta förslag. Organisationen har för övrigt redan i sitl remisssvar på belänkandel "Hotell- och restaurangbranschen" (SOU 1978:37) anfört att det är "viktigt att vidga utvecklingsfondernas verksamhetsområde till att också omfatta den ijänsteproducerande sekiorn".

Mot bakgrand av de svårigheter som ulveckUngsfonderna redan har att klara nuvarande målgrapp, ser LO det som nödvändigt att en utvidgning av verksamhetsområdet sker successivt. Elt vUlkor för utvidgningen måste också vara att nya resurser ställs till förfogande.

55 Tjänstemännens centralorganisation

TCOs principiella inställning är att samhällets insatser till de mindre och medelstora företagen bör kanaliseras via och koncentreras lill de regionala utvecklingsfonderna. Även om det vore möjligt all bygga upp en särskild organisafion för serviceföretagen skulle detta vara mindre ändamålsenligt med tanke på kostnaderna och all problemen som skall lösas i myckel är likartade för småföretagen antingen de är industri- eller serviceförelag. En förutsättning för att utöka fondernas målgrupp är dock att dessa ges tillräckliga resurser för att lösa sina uppgifter. All ge fonderna ökade uppgifter ulan alt samtidigt öka resurserna leder enbart till all förväntningar skapas hos den nya målgrappen som ej kan tillgodoses saml alt insatserna för den gamla målgrappen riskerar alt försämras.

Prop. 1981/82:118 121

TCO vUl mol denna bakgrund instämma i utredningens förslag om en utökning av fondernas målgrapp med serviceföretagen endasi under föratsättning av att tUlräckliga resurser härför tas fram innan en sådan utökning sker. En överenskommelse om finansieringen av den föreslagna reformen måste därför träffas av staten och landslingen.

56 ICA förbundet

ICA-förbundet är positivt tUl varje åtgärd som kan underlätta kapitallill-förseln till varahandeln. Handelns svårigheter att skaffa tillräckliga säkerheter leder ofta fill att man får en i bankmässig mening lägre kredilvärdighet.

ICA-förbundet tUlstyrker således utredningens förslag om en utvidgning av de regionala utvecklingsfondernas verksamhetsområde till alt även gäUa varahandeln liksom förslaget att en statlig garanti utslälles för Handelskredits och dess systerinslituls upplåning.

57 Kooperativa förbundet

Här framhålles att KF anser, alt frågan om de konsumenlkooperativa
detaljhandelsföretagen skall ingå i utvecklingsfondernas målgrupp bör be
handlas av kooperalionsulredningen och inle av serviceförelagsutredning
en. Av detla skäl lämnas heller inget förslag i denna fråga. De

förbättrade finansierings- och rådgivningsmöjligheterna för de mindre och medelstora serviceföretagen föreslås i första hand upprättas genom all målgrappen för de regionala utvecklingsfondernas verksamhet utvidgas.

Del faktum att fonderna redan finns i samtliga län gör det lätt för företagen att ansöka om slöd. KF ser posifivt på detta förslag, som ju även innebär en samordning av den samhälleliga näringspolitiken på regional nivå.

KF har vidare ingenting att erinra beträffande förslaget till en första utvidgning av fondernas målgrupp till all omfatta även de i utredningen preciserade näringsgrenarna enligt SNI.

Del är värt alt notera all förslaget innebär i grova drag en fördubbling av antalet förelag inom målgrappen. Del är därför väsentligt all fondemas resurser förslärkes i nödvändig utsträckning. Delsamma gäller industriverkets resurser för central service ål utvecklingsfondema.

Räknat i länemedel innebär förslaget elt behov av tillskott i initialskedet på ungefär 300 miljoner kronor. Med normala amorteringslider skulle detta öka utlåningskapacUelen med 50-60 miljoner kronor årligen.

Prop. 1981/82:118 122

58 Taxiflygföretagens riksförbund

På några punkter skulle vi önska att TFR:s företag, dvs. Taxiflygföretagen i landet, kunde komma i åtnjutande av de medel som utvecklingsfonderna kan bibringa samt den service som man här talar om.

Vi önskar med andra ord ingå i den målgrapp med vilken utredarna önskar bygga ul utvecklingsfonderna.

Vi önskar att del klart markeras att Taxi- och Linjelaxiflygbolagen är serviceförelag inom transportsektorn och genom sitl kapitalkrävande material är i behov av långsiktiga lånemöjligheter så att inle branschen blir beroende av leverantörerna.

59 Helikopterföretagens riksförbund

HeUkopteroperalörerna har, som redan påpekats, minst samma behov som övriga grapper inom servicenäringarna av förbättrade möjligheter både vad gäller finansiering och rådgivning, de regionala utvecklingsfondernas huvudsakliga stödformer. Rörelselån och industrigarantilån är värdefulla förmåner i en bransch som vår, där kapitalkostnaderna är mycket höga på grand av de dyrbara arbetsverktygen, helikoptrarna. Produklutvecklingslån skulle i ökande omfattning kunna få betydelse för förelagens möjligheter att vidareutveckla tUlbehörssidan i form av nya arbetsredskap etc. Aktiviteten är redan stor i denna sektor och helikoptrar har visat sig synnerligen utvecklingsbara på ständigt nya områden. Låneformen kunde avsevärt underlätta och påskynda denna för samhället ytterst värdefulla utveckling.

Prop. 1981/82:118 123

Underbilaga 2:3

Sammanställning av remissyttranden över vissa delar av betänkandet (SOU 1978:37) Hotell- och restaurangbranschen

Efter remiss har yttranden över hotell- och restaurangulredningens betänkande avgetts av socialstyrelsen, riksskatteverket, statens personalnämnd, universitets- och högskoleämbetet, skolöverstyrelsen, kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, arbelarskyddsslyrelsen, statens invandrarverk, statens planverk, statens industriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Öslergöllands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gollands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämfiands, Västerbottens samt Norrbottens län, Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Gislaveds kommun, Gotlands kommun, Malmö kommun, Karlstads kommun, Östersunds kommun, Sveriges turistråd, Kooperafiva förbundet, Sveriges grossislförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion. Riksförbundet kiosk och gatukök, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges allmänna restaurang aktiebolag (SARA), Hotell- och reslauranganställdas förbund, Handelstjänstemannaförbundel, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Centralorganisafionen SACO/SR, Insfilutet för storhushållens ralionaUsering, Svenska restauratörförbundet. Pensionärernas riksorganisation. Centerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Husmodersförbundel hem och samhälle. Föreningen länsstyrelsernas utskänkningshandläggare, Stockholms kommun, Göteborgs kommun. Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska företagares riksförbund.

I det följande redovisas yttranden som behandlar frågan om en utvidgning av de regionala utvecklingsfondernas målgrupp.

1 Kommerskollegium

Enligt kommerskollegiets mening synes det vara av större samhällelig vikt att stödja turistförelag — för att ge stora grapper av människor möjlighet till rekreation — än övriga företag inom branschen. På grund av svårigheterna all skilja turistföretag från vanliga hotell- och restaurangföretag - bl. a. i kustkommunerna - synes det rimligt att hotell- och restaurangföretag får liknande kreditmöjligheter som turistföretag. Även storstä-dema är av värde i rekreationssammanhang genom sitt stora utbud av olika aktiviteter.

Prop. 1981/82:118 124

2 Näringsfrihetsombudsmannen

NO ansluter sig till utredningens ståndpunkt att hotell- och restaurangbranschen bör omfattas av de regionala utvecklingsfonderna såväl i kre-dithänseende som när del gäller företagsservice. Det synes vidare vara befogal alt kräva att lokaliseringsstöd och holeUgaranlUån skall kunna utgå fill alla förelag inom hotell- och restaurangnäringen. NO vill framhålla alt den nuvarande ordningen kan skapa olika konkurrensförutsättningar mellan turistföretag och vanliga hotell- och restaurangföretag. Gränsdragningen mellan de båda kategorierna är svår och dessutom vänder man sig i stor utsträckning tiU samma kundgrupp. Om de berörda företagen kommer all inneslutas i utvecklingsfonderna kan det emellertid ifrågasättas om behov längre föreligger av hotellgarantilån.

3 Arbetsmarknadsstyrelsen

Utredningen föreslår vidare bl.a. att hotell- och restaurangföretag skall likställas med turistföretag vad avser samhällets kreditslöd, såsom exempelvis lokaliseringsstöd. Styrelsen får med anledning av delta förslag anföra alt regionalpolitiskt stöd numera ulgår fill turism inom del allmänna stödområdet då förutsättningar för industriell expansion saknas men förutsättningarna för turism är goda. Denna avgränsning har medfört att i huvudsak fjällområdet kommit ifråga för lokaliseringsstöd för turism. Några svårigheter all få fram beslulkriterier har hittiUs inle förelegal, eftersom verksamheterna i aktuella fall kunnat definieras som fjärrturism lill skillnad från verksamheter bland hotell/restaurangföretag som i aUmämhel besöks av gästkategorier som t. ex. lunchgäster, kortlidsboende och resande i tjänsten. Del har bedömts all hotell- och restaurangförelag av den senare typen i hög grad betjänar en lokal marknad och all etableringen därigenom främst styrs av marknadsefterfrågan, varför dylika företag sannoUkl etableras vare sig statligt stöd ges eller ej. Beträffande Qärrturismen har det ansetts angelägel ur regionalpolifisk synvinkel att via förmånliga finansieringsalternativ kunna påverka lokaliseringen av företag med sådan verksamhetsinriktning lUl orter och områden med betydande sysselsättningsproblem.

4 Arbetarskyddsstyrelsen

Möjligheten för företag inom hotell- och restaurangbranschen alt knytas lill den verksamhet som utövas av företagarföreningar/regionala utvecklingsfonder ser styrelsen som en viktig förbättring.

Prop. 1981/82:118 125

5 Statens industriverk

Utredningen förordar alt servicenäringarna i sin helhet bör ingå i den målgrapp som erhåller stöd från de regionala utvecklingsfonderna. Industriverket viU här framhålla all målgrappen för utvecklingsfondernas rådgivningsverksamhet i stort sett har tredubblats i samband med omorganisationen. Endast ett fåtal företagstyper inom servicenäringarna ingår dock i denna utvidgade målgrapp. Industriverket har från sin sida tidigare framhålUt all den nu beslutade utbyggnaden av fonderna inle möjliggör väsentligt ökad rådgivning utanför den primära målgruppen dvs. de mindre och medelstora industrtföretagen. Serviceinsatser för hotell- och restaurangrörelsen kan ej inrymmas inom ramen för utvecklingsfondernas nuvarande personalresurser. Dessutom är det verkets uppfattning att del är nödvändigt alt erfarenhet av denna speciella verksamhetstyp och kunskap om branschens särproblem finns.

Sådan sakkunskap saknar utvecklingsfonderna idag. Om fondema skall kunna medverka i denna typ av rådgivning måste specieUa resurser såväl i form av personal som medel ställas till förfogande. Industriverket anser samtidigt att dessa nya resurser i första hand bör knytas till någon annan organisafion, exempelvis lämplig branschorganisation.

Utredningen föreslår all lokaliserings- och hotellgarantilån skall kunna beviljas alla typer av holeU- och restaurangföretag. För närvarande kan dessa lånetyper endast beviljas turisthotell. Industriverkat beslutar i ärenden som rör hotellgarantilån och begränsar därför den fortsalla framställningen liU dessa. Holellgarantilånen tillkom för att underlätta kapitalanskaffningen för turisthotell, dels för att dessa ofta har svårbelånade anläggningar och dels för all främja turismen. Trots en förhåUandevis generös bedömning från industriverkets sida är efterfrågan låg. I samband med bildandet av de regionala utvecklingsfonderna utökades målgruppen för den kredilslödjande verksamheten till alt även omfatta Ijänsteproducerande företag, i den mån dessa är inriktade på tUlverkningsindustrin. Industriverket bedömer därför att en ytterligare utökning av målgruppen till att omfatta samtliga hotell- och restaurangföretag ej är realistisk. Däremot stöder industriverket tanken på all överflytta handläggningen av de nuvarande holellgaranfilånen till utvecklingsfonderna, dä detta knappast skulle påverka fondernas handläggningskapacilel i någon större utsträckning. Motiveringen lill delta är dels alt industriverkat normaU samarbetar med fonderaa (t. ex. vid bearbetning av industrigarantilån) och dels att fondema har en kompetent organisation för kreditbedömning och uppföljning. Industriverket kan dessutom tänka sig att utvecklingsfonderna i de län där turisthotellen har stor näringspolitisk betydelse (ex. Jämtland) får bevilja s. k. rörelselån lill lurislholell.

Prop. 1981/82:118 126

6 Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen har inle något alt erinra mot att de regionala utvecklingsfondernas rådgivning och kredUslöd utvidgas. Med hänsyn fill all fondema redan nu är hårt belastade kan emellertid denna utvidgning enligt länsstyrelsens mening inte gälla hela servicenäringen utan får begränss fill holell-och restaurangbranschen och i första hand riktas fill de delar av länen där de lokala service- och sysselsättningsaspekterna är särskilt betydelsefulla. I Stockholms län gäller detta främst i skärgårdsområdet.

7 Länsstyrelsen i Uppsala län

Givetvis bör de regionala utvecklingsfondema ges möjligheter alt i ökad utsträckning ägna sig ål holeU- och restaurangföretagen. Kredilslödet bör också utvecklas.

8 Länsstyrelsen i Södermanlands län

Det är klarlagt att branschen på grand av låg lönsamhet fåll allt mindre möjligheter att finansiera verksamheten genom att uppta lån inom den öppna lånemarknaden. Länsstyrelsen finner det därför mofiverat alt nya finansieringsmöjligheter skapas för dessa företag på sätt utredningen föreslagit.

9 Länsstyrelsen i Jönköpings län

Utredningen föreslår alt branschen skall ingå i utvecklingsfondens målgrupp. Länsstyrelsen vill beträffande detta framhålla följande. UtveckUngsfonden har en viktig roll i länet när det gäller främjandet av de många små och medelstora företagen. Fondens resurser bör enligl länsstyrelsens mening främst användas för all fillgodose nuvarande målgrappers och särskilt fiUverkningsindustrins behov. 1 sammanhanget vill länsstyrelsen , påpeka att i yttrandet över betänkandet "Utbyggd regional näringspolitik, SOU 1977:3" dvs. den utredning som låg tiU grand för de nya utvecklingsfondernas verksamhet förordade länsstyrelsen en långsammare utökning av UtveckUngsfondens målgrapp än den fördubbling som utredningen föreslog och som senare genomfördes. Del är dock på sikt önskvärt all inlemma också hotell- och restaurangbranschen i fondens verksamhet. I avvaktan på alt branschen inordnas i utvecklingsfondernas målgrupp kan det vara befogat att extraordinära åtgärder sätts in för att klara den akuta krissiluafionen i branschen.

Prop. 1981/82:118 127

10 Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen instämmer helt i utredningens förslag att hoteU- och restaurangnäringen medtages bland ulvecklingfondens övriga målgrapper. Behoven av stödjande insatser för ekonomisk planering och kontroll men också i form av finansieUt stöd är särskill stort inom hotell- och restaurangbranschen. Länsstyrelsen vill därför ge hög prioritet åt insatser i branschen och förordar därför att denna målgrapp snarast infogas i utvecklingsfondens verksamhetsområde.

Länsstyrelsen finner det otillfredsställande alt exempelvis lokaliseringslån och hotellgarantilån endast kan utgå lill turistföretag och inte tiU övriga holeU- och restaurangförelag. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det ytterst svårt att skilja turistföretag från ett vanligt hotell- och restaurangföretag, speciellt som turismen i flertalet fall ulgör ett väsenfiigt underlag för hotell- och restaurangnäringen. För Kalmar län gäller även att konferensverksamheten är väl utbyggd med speciella typer av holellljänsler. Länsstyrelsen stödjer därför utredningens förslag att hotell- och restaurangföretag likställs med turistföretag vad avser möjligheterna alt erhålla lokaliseringslån och att en översyn görs av bestämmelserna för hotellgarantilån i syfte att förbättra branschens kreditmöjligheter.

11 Länsstyrelsen i Gotlands län

På den regionala nivån är det angelägel all utvecklingsfonderna kan göra ordentliga insatser genom direkt rådgivning och konsultation lill förelagen. Länsstyrelsen har i yttrande över förelagareföreningsulredningens belänkande Utbyggd regional näringspolitik uttryckt starkt önskemål om alt turist-, hotell-och restaurangföretag borde ingå i utvecklingsfondernas målgrapp. Motivet härför var bl. a. all dessa företag för vissa regioner, inle minst Gofiand, har väsentlig betydelse för turistnäringens utveckling. Turistnäringen tillmäts på Gofiand slor regionalpolitisk betydelse då den bedöms omfatta en produktionsvolym på ca 2000 årsverken.

Beträffande kreditmöjligheterna för hotell- och restaurangföretag konstaterar utredningen alt samhällets kreditslöd är begränsat. 1 analogi med förslaget att hotell- och restaurangföretagen skall ingå i utvecklingsfondernas målgrupp för rådgivnings- och informationsverksamhet bör fondernas kreditstöd även utvidgas alt gälla dessa förelag. Däremot bör lokaliseringsstödet inle utvidgas att gälla generellt för alla hotell- och restaurangföretag såsom utredningen föreslår.

12 Länsstyrelsen i Blekinge län

Utredningen föreslår att hotell- och restaurangbranschen genom de regionala utvecklingsfonderna skall kunna få konsullafion och rådgivning.

Prop. 1981/82:118 128

Vidare föreslår utredningen alt branschen skall omfattas av samhällets kredUslöd tiU mindre och medelstora företag. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning och anser del väsentUgt att branschen får samma möjlighet som andra branscher med liknande förutsättningar att erhålla rådgivning och kreditstöd.

13 Länsstyrelsen i Kristianstads län

Med hänsyn tiU alt problemen inom branschen främst avser små och medelstora förelag finner länsstyrelsen som utredningen föreslagit del naturligt alt målgrappen för utvecklingsfonderna utökas så att även hotell-och restaurangföretag bör ingå i fondens verksamhet.

14 Länsstyrelsen i Malmöhus län

Utredningen föreslår att servicenäringarna även ingår som målgrupp för de regionala utvecklingsfonderna och därmed får liUgång fill den rådgivning och del kreditslöd utvecklingsfonderna svarar för. Därtill föreslår utredningen att inom servicenäringarna hotell- och restaurangbranschen bör prioriteras. Länsstyrelsen är i och för sig positiv lill att servicenäringarna på sikt inlemmas i utvecklingsfondernas målgrapp. Det är dock angelägel all utvecklingsfondernas nuvarande organisation, som trädde i kraft den 1 juli 1978, får tillfälle all stabilisera sig innan yllerligare verksamhels-områden tillförs. Länsstyrelsen vill erinra om all länsstyrelsen i sitt yttrande över belänkandel "Utbyggd regional näringspoUtik" ifrågasatte lämpligheten av en så snabb utbyggnad av utvecklingsfonderna som utredningen föreslog på grand av att en sådan utbyggnad skulle medföra åtskilliga problem av praktisk natur. Länsstyrelsen vill emellertid inle motsätta sig att utvecklingsfonderna tUlförs serviceverksamhet som målgrapp avseende såväl lån som rådgivning, under förutsättning all erforderliga medel ställs till förfogande.

15 Länsstyrelsen i Hallands län

Utredningen föreslår i denna del att även servicenäringarna bör innefattas i utvecklingsfondernas målgrapp. Enligl utredningen är del otiltfredsställande att föralsällningarna för all få hjälp i form av rådgivning eller kreditstöd är olika för industri- och servicenäringarna. Länsstyrelsen delar i princip denna uppfattning.

16 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Utredningen föreslår att hotell- och restaurangbranschen skall ingå i den regionala utvecklingsfondens målgrupp. Länsstyrelsen har i princip inget att erinra häremot.

Prop. 1981/82:118 129

17 Länsstyrelsen i Älvsborgs län

Länsstyrelsen instämmer i utredningens förslag alt hoteUgaranfilånen utvidgas lill alt även omfatta hotell av andra kategorier än lurislhotellen.

Utredningen föreslår all utvecklingsfonderna skall svara för samhällets insatser till branschen och anför alt fonderna borde ha möjlighet all inordna även hotell- och restaurangnäringen i målgruppen. Länsstyrelsen anser att det i första hand närmare bör undersökas om inte den av utredningen föreslagna delegationen för inkvarterings- och storhushållsfrågor fillsammans med en förstärkning av ISR:s (Institutet för storhushållens rationalisering) och AB Svenska hotell- och restaurangkredits resurser, skulle kunna ge branschen en bättre service. Finner man därefter att övervägande skäl talar för att landels utvecklingsfonder skall inkludera hotell- och restaurangnäringen i sin målgrapp måste yllerligare resurser ställas till fondernas förfogande.

18 Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Utredningen förordar att inte bara hotell- och restaurangbranschen utan samtliga servicenäringar ges samma villkor som industri- och induslriliknande verksamhet när del gäller de regionala utvecklingsfondernas rådgivning och kreditstöd. Förelag inom samfiiga servicenäringar skulle således, enligt utredningens förslag, ingå i de regionala utvecklingsfondernas målgrupp. Hotell- och restaurangsektom skuUe därvid prioriteras.

Enligt länsstyrelsens uppfattning går förslaget utöver vad utredningen haft i uppdrag enligt direkfiven. Mot bakgrand av det stora anlalel serviceföretag torde belastningen på de regionala utvecklingsfonderna bli mycket omfattande om samtliga servicenäringar skulle ingå i målgrappen. Länsstyrelsen delar således inte utredningens uppfattning i delta avseende.

Däremot kan länsstyrelsen ha förståelse för att eventuellt föra företag inom hotell- och restaurangbranschen till utvecklingsfondernas målgrupp. En sådan komplettering av målgruppen skulle inle få så omfattande konsekvenser för utvecklingsfondernas arbele eftersom anlalel förelag som kan bli aktuella för insatser är relativt begränsat. Tillgång till hotell- och restaurangservice på en ort är också av stort intresse för näringslivet. Branschen kan således i viss mån ses som en servicebransch lUl industrin vilket skulle motivera att rådgivning/kreditgivning till branschens företag inordnas i de regionala ulveckUngsfondernas verksamhet.

Del måste dock framhållas att detta kräver resursförstärkningar såväl personellt som på kredilsidan. Effekten skulle annars bli alt stöd liU hotell-och restaurangsektorn fick ske på bekostnad av insatser inom industrin. Mot bakgrand av alt resurserna för induslrisatsningar redan idag är otillräckliga vore detla en olycklig utveckling.

I delta fall hotell- och resturangförelagen inordnas i ulvecklingsfonder-9 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 130

nas målgrupp förefaUer del rimligt all handläggningen av hotellgarantilån överförs från riksbankens avdelningskontor till utvecklingsfonderna. Vid utvecklingsfondens prövning bör samråd ske med länsstyrelsens planeringsavdelning. Den föreslagna översynen av bestämmelserna för hotellgarantilån liksom även förslaget all lån bör kunna utgå även till företag som ej klassificerats som turistföretag fillstyrks av länsstyrelsen.

19 Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen förordar att hotell- cch restaurangbranschen först på sikt bör ingå i de regionala utvecklingsfondernas målgrapp i fråga om rådgivningsverksamhet .

20 Länsstyrelsen i Örebro län

För att värna om företag inom hotell- och restaurangbranschen är det angeläget att möjligheter skapas för denna att utvecklas. Ett led i denna strävan är, som utredningen förordar, att ge företag inom branschen möjligheter att begagna sig av tjänster som den regionala utvecklingsfonden kan tiUhandahålla. Länsstyrelsen vill dock framhålla att resurser och branschkunnande måste tiltföras fonderna innan målgrappen för deras verksamhet utökas. Denna form av stöd tillsammans med andra former av stafiiga krediter skuUe vara av stort värde för branschen och skapa föratsättningar för en bättre service och dessutom, och inte minst viktigt, en tryggare sysselsättning för de anställda. Det bör erinras om den betydelse för sysselsättningen som denna bransch har främst i de mindre och medelstora kommunema.

21 Länsstyrelsen i Västmanlands län

Utredningen föreslår att utvecklingsfondens målgrapp utvidgas fill att omfatta även hotell- och restaurangbranschen. I och för sig ser länsstyrelsen posifivt på detta förslag men anser alt utvecklingsfondens vikliga verksanhet inte för närvarande bör splittras upp på fler målgrapper. Skulle man trots detta på centralt håll bedöma att situationen är sådan att fondens insatser behövs, bör speciella resurser ställas lill förfogande för delta ändamål.

22 Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Utredningen anser att även servicenäringen bör omfattas av samhällets kreditstöd till mindre och medelstora företag. HoleU- och restaurangföretagen föreslås få fillgång fill de kreditslöd som nu gäller för turistföretag, nämligen lokaliseringsstöd och hotellgarantilån. För det senare föreslås en

Prop. 1981/82:118 131

översyn av bestämmelsema saml en överföring av handläggningen från riksbanken liU utvecklingsfonderna. Utvecklingsfondernas förelagsservice föreslås även omfatta hoteU- och restaurangbranschen liksom servicenäringen i sin helhet.

Utredningen lämnar omfattande förslag fill förändrad utbildning för branschen. Vidare föreslås ändrade regler för rusdrycksrestauranger. Länsstyrelsen ställer sig här liksom i övrigt bakom utredningens förslag.

23 Länsstyrelsen i Jämtlands län

Länsstyrelsen delar helt länels utvecklingsfonds mening all inle låta servicenäringama i sin helhet ingå i fondens målgrapp. En sådan utvidgning av fondens målgrapper kan ge en splittrad verksamhet som ulan en avsevärd resursförslärkning, kan ge allvariiga negativa återverkningar på de primära mälgrappernas behov av stöd. Enligt ovannämnda diskussion finns dock särskilda regionalpolitiska skäl för en begränsad utökning av utvecklingsfondernas målgrapp att avse såväl företagsservice som kreditstöd till turistnäringen. En sådan utvidgning syns självklar också mot bakgrand av alt fondema redan inom lokaliseringsstödets ram betjäna sådana företag. Som såväl länets utvecklingsfond som turistförening påpekar i sina yttranden bör problemen med resurser och organisalionsuppbyggnad lättare bemästras med en sådan begränsad utökning av målgrappen eftersom del redan finns uppbyggda och etablerade samarbets- och samrådsorgan på såväl central som regional nivå. I Jämtland finns som tidigare nämnts turistföreningens konsult- och rådgivningsgrapp och Till FjäUs Resor. Fondens nuvarande arbele med lokaliseringsstöd samt länsstyrelsens övergripande regionalpolifiska planering där den nuvarande turistutredningen TUR 75 utgör en viktig del är givelvis av särskUt värde i sammanhanget.

24 Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Utredningen föreslår att samhället genom utvecklingsfonderna skall bistå företagen inom branschen med rådgivning och konsultinsatser saml att samhället bör finansiera olika utvecklingsprojekt för att underlätta branschens anpassning lill en ändrad sUualion. Länsstyrelsen är i princip positiv fill utredningens förslag i dessa avseenden och vUl understryka vikten av all samhäUet tar del i den strakturomvandling som kan förutspås inom branschen. Länsstyrelsen vill emellertid poängtera alt om dessa nya uppgifter skall läggas på utvecklingsfonderna måste resurser ställas till fondens förfogande för delta ändamål. Ett engagemang i hoteU- och restaurangrörelsen får inte innebära alt utvecklingsfondernas möjligheter till insatser för industriföretagen försämras.

Vidare måste dessa nya arbetsuppgtfter tillföras fonden successivt. I och

Prop. 1981/82:118 132

med övergången från företagareförening tiU utvecklingsfond utlovades yllerligare personella resurser och all nu utöka personalstyrkan enligl utredningens förslag ter sig prakfiskt ogenomförbart. Detta kan ske först när nuvarande organisationsförändringar klarats ul.

25 Svenska handelskammarförbundet

Förbundet har inget att erinra mot att de regionala utvecklingsfonderna ges möjUghet att verka inom detta område.

Förbundet finner det, i likhet med utredningen, otillfredsslällande att vissa av nuvarande stödformer, exempelvis lokaliseringslån och hotellga-rantUån, endast avser turistföretag och inte samfiiga hotell- och restaurangföretag. Förbundet föreslår därför att hotell- och restaurangförelag Ukställs med turistföretag avseende kreditmöjligheter.

26 Landstingsförbundet

Frågan om såväl service som kredUslöd riktat liU bl.a. hotell- och restaurangföretag kommer enligt uppgtfl att behandlas i en av regeringen särskill fillsalt kommitté. Förbundets styrelse föratsätter all de av utredningen framlagda förslagen om anknytning av hotell- och reslaurangnäring-en fill den verksamhet som åligger de regionala utvecklingsfonderna liksom frågan om hotellgarantilån, behandlas inom ramen för kommitténs arbete.

Styrelsen hyser rent allmänt viss tveksamhet i fråga om all samhällsstöd i form av kreditslöd genereUt skall utgå för uppbyggnad av serviceföretag inom hotell- och restaurangnäringen, eftersom företagens problem i första hand är av driflskaraktär. Styrelsen anser det vara synnerligen angeläget att klart åtskilja problem som i första hand skall lösas med näringspolitiska insatser och sådana motiverar särskilda regionalpolitiskt betingade åtgärder. Vad gäller frågan om att lokaUseringsstöd skall kunna utgå även lill denna företagskategori kan bl. a. noteras att hotell- och restaurangföretag inom turistnäringen i stödområdet redan idag är slödberättigade. Enligl förbundsstyrelsen talar inte regionalpolitiska skäl för att lokaliseringsstöd generellt skall onrfatta företag inom hotell- och restaurangbranschen. Inte heller sysselsällningsutredningen har i sin nyligen gjorda utvärdering funnit att regionalpoUfiska skäl lalar för en sådan utökning av kretsen slödberättigade verksamheter.

27 Gislaveds kommun

I delta sammanhang vill vi kraftigt tiUslyrka utredningens förslag att de regionala utvecklingsfonderna medges personella och ekonomiska resurser att handha denna verksamhet. Servicenäringarna i sin helhet bör

Prop. 1981/82:118 133

ingå i UlveckUngsfondernas arbetsområde. Samma kreditslöd som för närvarande utgår till tillverkningsföretag bör även innefatta små och medelstora företag inom hotell- och restaurangbranschen. Vi tillstyrker därför utredningens förslag all hotell- och restaurangföretag likställs med turistföretag vad avser kredUmöjligheter och all en översyn görs av bestämmelserna för hotellgarantilån.

28 Karlstads kommun

Kommunen biträder utredningens förslag rörande utvecklingsfondemas verksamhet inom hotell- och restaurangbranschen Uksom förslaget att överföra hotellgarantilånens handläggning lill fonderna.

29 Östersunds kommun

Utredningen förordar att servicenäringar ges samma villkor som industri- och induslriliknande verksamhet när del gäUer utvecklingsfondernas rådgivning och kreditstöd.

Nämnden vUl understryka förslaget. Servicenäringarna är i en kommun med Östersunds straklur av myckel stor betydelse. Utvecklingsfondernas målgrapp är numera breddad och omfattar även serviceföretag som anknyter tUl industrin. Att ytterligare utöka målgrappen till att inbegripa servicenäringar överhuvudtaget kan ses som ett naturligt led i fondernas utveckUng. Det är dock angelägel att fondernas resurser avsevärt förstärks så all man med kraft kan ägna servicenäringarna intresse.

30 Sveriges turistråd

Förslaget om alt de regionala utvecklingsfonderna även innefattar denna sektor är något vi starkt vill stödja. Det är viktigt att turismen får samma behandling som andra näringsgrenar. Med hänsyn till turismens regionalekonomiska betydelse samt branschens småföretagarprofil finns del ett stort behov av service och rådgivning i frågor av administrativ och ekonomisk karaktär.

31 Sveriges grossistförbund

När det gäller utredningens resonemang om insatser i fråga om förhållandena inom förelagen inskränker vi oss fill att allmänt konstalera all denna näring i princip bör omfattas av de regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Denna fråga bör dock anstå tiU dess serviceförelagsutredningen avslutat sitt arbele, så att en samlad bedömning av servicenäringamas situation och behov av stöd kan göras.

Prop. 1981/82:118 134

32 Sveriges hantverks- och industriorganisation

När det gäller rådgivning och kreditstöd tUl företag i branschen föreslår utredningen att hotell- och restaurangföretag får tillgång till en service av den typ som de regionala utvecklingsfondema lämnar. Man föreslår vidare att hoteU- och restaurangbranschen bör prioriteras bland servicenäringarna när utvecklingsfondernas verksamhetsområden utvidgas. SHIO-Familjeföretagen vill i detta sammanhang betona att serviceföretagsutredningen för närvarande utreder verksamhelsförhållandena och finansieringssiluationen för mindre företag inom servicenäringarna. Enligt organisationens uppfattning bör man därför vänta med beslut om att utvidga utvecklingsfondernas verksamhetsområden liU att eventueUt även gälla hotell- och restaurangbranschen till dess man kan göra en helhetsbedömning av servicebranschernas behov. Mot bakgrand av delta anser vi att man bör avvakta med ell beslut om överflyttning av hoteUgaranfilånen från Riksbankens avdelningskontor fill utvecklingsfonderna. Av samma skäl avvisar vi för närvarande förslaget att utvecklingsfonderna skulle kunna medverka till att utforma lämpUga utbildningsplaner för företagen och de anställda samt informera om tUlgängligt utbud av kurser. Däremot anser vi att statsmakterna bör kunna stimulera branschens organisationer till att öka sin utbildningsverksamhet för företagen.

33 Riksförbundet kiosk och gatukök

För att påskynda rationaUseringar inom näringen är det viktigt att kreditbehovet tiUgodoses. Förbundet anser det självklart att servicenäringarna skall omfattas av samhällets kreditstöd likaväl som hantverk och industri. Delsamma gäller rådgivning och konsulthjälp via regionala utvecklingsfonderna. Det är viktigt att samhället snarast vidtager åtgärder i här sagda riktning eftersom hjälpbehovet är stort. Någon prioritering av viss bransch eller grapp bör dock, som utredningen framhåller, inle ske.

34 Sveriges hotell- och restaurangförbund

SHR delar utredningens uppfattning att hotell- och restaurangföretagen bör få tillgång till service av den typ som företagarföreningarna/regionala utvecklingsfonderna lämnar. Även här gäller emellertid alt snabba åtgärder erfordras. Frågan bör behandlas separat på del sätl vi angivit i särskild framställning till handelsministern 1978-06-01.

Vi avser här såväl rådgivning som kreditstöd motsvarande utvecklingsfondernas service lill småföretagen.

Prop. 1981/82:118 135

35 Landsorganisationen

Utredningen föreslår all företagareföreningarna/regionala utvecklingsfonderna skall lämna kredit- och servicemöjligheter också till hotell- och reslaurangförelagare. LO delar denna uppfattning bl. a. med hänsyn till alt problemen i branschen främst avser små och medelstora företag. LO anser vidare att en fullgod service ingår i skapandet av en god industriell miljö. Det är således viktigt att vidga utvecklingsfondemas verksamhetsområde fill alt också omfatta den Ijänsteproducerande sektorn. Redan nu har utvecklingsfondema möjligheter att bredda stödet lill företag som producerar tjänster om dessa har koppling till industrin.

Många regionala utvecklingsfonder har i dagslägel svårt alt klara av den hittillsvarande målgrappen. LO föratsätter att ökade resurser ställs lill utvecklingsfondernas förfogande vid en vidgning av deras målgrapp,

36 Tjänstemännens centralorganisation

Utredningen anser alt servicenäringarna i sin helhet bör ingå i utvecklingsfondernas målgrapp och att hoteU- och restaurangföretag därvid bör prioriteras.

Utvecklingsfondernas resurser kommer visserligen antagligen all växa starkt den närmaste framliden. De tolala resurserna är emellertid mycket begränsade. Utvecklingsfondernas målgrupp har dessutom nyligen utökats med företag som ägnar sig åt service med anknytning lill industriell verksamhet.

TCO anser det därför orealistiskt att tro att utvecklingsfonderna i nuläget skulle kunna prioritera hotell- och restaurangbranschen. Fondema bör emellertid successivt kunna öka sitt engagemang bl. a. i form av information tUl förelagen om utbUdningsmöjligheler etc. Även utredningens förslag om att knyta konsulter fiU fonderna borde kunna genomföras om särskUda medel ställes tiU förfogande.

Hotell- och restaurangbranschen har hiltills varit undantagen från vissa former av regionalpolitiskt stöd. Sysselsällningsutredningen föreslår i sill nyUgen avgivna regionalpoUliska belänkande (SOU 1978:62) alt slöd i fortsättningen skall kunna utgå även lill turistanläggningar på samma grander som stöd tiU industrin,

Rekreationsberedningen har i sin rapport (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation föreslagit att bl. a. ett s. k. rekreationspolitiskt investeringsstöd skaU inrättas.

TCO anser del nödvändigt att dessa förslag samt de regionala utvecklingsfondernas insats ses utifrån ett enhetligt perspektiv på hoteU- och restaurangbranschens problem.

Prop. 1981/82:118 136

37 Centerns kvinnoförbund

Centeras Kvinnoförbund är positivt till utredningens förslag att servicenäringar skaU ges samma villkor som industri- och induslriliknande verksamhet, när del gäUer företagarföreningarnas/utvecklingsfondernas rådgivning och kreditslöd. Utvecklingsfonderna bör om man i enlighet med förslaget får hotell- och restaurangbranschen som målgrapp liksom kommunerna vara uppmärksamma på överetableringen och de problem den medför.

38 Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

För närvarande utgår en del av nuvarande former för kreditstöd-lokaliseringsstöd och holeUgaranlUån enbart fill turistföretag. Vi har svårt se skillnad mellan elt turistförelag och ett vanligt hotell- och restaurangförelag och tillstyrker därför all samhället genom ändrade kreditmöjligheter via företagarföreningar/regionala utvecklingsfonder bislår med rådgivning och konsultinsatser. På så sätt kan branschens anpassning tiU en förändrad situation underlättas. Utredningen nämner en del utvecklingsprojekt. Intressant och förhoppningsvis också realistiskt är förslaget att uveckla ett typiskt svenskt stadshotell - för närvarande ett av branschens sorgebarn — dvs. en kombinerad holeU- och restaurangrörelse av medelstorlek. Det är möjligt all en inriktning på nya kategorier kunder, ändrad arbetsorganisation och nya produktions- och försäljningsformer kan förbättra lönsamheten för dessa företag, vilka ur servicesynpunkt är helt nödvändiga för en kommun och bygd.

39 Göteborgs kommun

Kommunen tUUstyrker all hotell- och reslaurangnäringen i fortsättningen skall omfattas av företagarföreningarnas och de regionala utvecklingsfondernas råd- och stödinsatser.

40 Svenska företagares riksförbund

Förbundet finner i likhet med utredningen att servicenäringarna — till skillnad mot vad som idag är fallet — i sin helhet bör ingå i de regionala utvecklingsfondernas målgrapp samt alt servicenäringarna också skall omfattas av samhällets kreditslöd till mindre och medelstora företag. Förbundet välkomnar också de föreslagna förbättringarna vad gäller utbildningsförhållandena. Som positivt noteras också de föreslagna rationaliseringarna av de detaljföreskrifter som idag existerar för tillstånd att servera alkoholhaUiga drycker. De föreslagna åtgärderna kan utan tvekan stimulera fiU nytänkande inom branschen och öka konkurrensen.

Prop. 1981/82:118 137

Underbilaga 2:4

Sammanfattning av (Ds H 1981:3) Handel med teknik. Betänkande av teknikhandelskommittén

Det finns starka skäl att vidta åtgärder för all sfimulera handel med teknik. Import av teknik kan bidra lill all skapa sysselsäliningstillfäUen och fill ökad teknisk vitalitet och konkurtenskraft för svenska förelag. Genom export av teknik kan det svenska tekniska kunnandet komma lill utnyttjande utomlands och generera intäkter tUl Sverige. Dessutom spelar teknikexport en viktig roU för att stimulera export av varor och kompletta anläggningar och får därmed även en sysselsättningsskapande effekt.

Åtgärder för att främja export och import av teknik bör i första hand avse utbildning och information samt rådgivnings- och serviceverksamhet. Även direkt ekonomiskt stöd i form av villkorliga lån eller bidrag är i vissa fall viktigt för att stimulera handeln med teknik. Del direkta ekonomiska stödet bör ges inom ramen för de befintUga stödformer samhället idag erbjuder företagen i fråga om leknisk utveckling, produktförnyelse och expörtsfimulering.

Med dessa utgångspunkter har vi föreslagit följande:

—Inrättande av "Teknikhandelsrådel"

—Inrättande av en datorbaserad licensbank

—Ökad beredskap vid utvecklingsfonder och andra stödgivande organ all medverka vid teknikhandel

—Förstärkning av fältorganisationen i utlandet

—Förändringar avseende FoU-skatteavdragets beräkning

—Utvidgad tillämpning av SEK-systemet.

Elt centalt organ - Teknikhandelsrådel - bör inrättas i anslutning till Sveriges exportråd och i samband med Styrelsen för leknisk utveckling (STU) med syfte att genom rådgivning, service, utbildning och information stimulera främst de mindre och medelstora förelagens export och import av teknik. Teknikhandelsrådels uppgtfter föreslås beslå i all:

—Ge avgiftsfri råd och service till företag samt lill utvecklingsfonder och andra myndigheter i ett första skede av ett teknikhandelsprojekt

—Ge avgiftsbelagd service vid vidareutveckling av ett projekt

—Förmedla sökuppdrag tiU handelssekrelerarna, de tekniska attachéerna, licensbanker och privata konsulter

—Ta initiafiv till och medverka vid insamling av information om ufiändsk teknik som ulbjudes liU försäljning

—Utgöra kontaktorgan gentemot utlandet i licensieringsfrågor

—Ta emot förfrågningar från utlandet om överföring av svensk teknik

—Ta inifiativ fiU och medverka vid kurser och annan utbildnings- och informationsverksamhet

—Ta initiativ liU och medverka vid speciella satsningar och projekt av betydelse för teknikförmedling

Prop. 1981/82:118 138

Teknikhandelsrådel föreslås vara undersläUt Exportrådet och dess styrelse. Verksamheten bör få en från Exportrådet relativt frislående ställning.

STU planerar att utvidga sitl engagemang när del gäller Ucenshandel. STU och Teknikhandelsrådel bör därvid ha goda föratsättningar att komplettera varandra med hänsyn lill de olika kompetensbakgrander dessa representerar. Ett nära samarbete mellan STU och Teknikhandelsrådel bör etableras.

Ett anslag på 5,0 milj. kr. för budgetåret 1982/83 föreslås för uppbyggnad och drift av Teknikhandelsrådel.

För att underlätta för svenska förelag all söka utländsk teknik och all sälja svensk teknik bör en dalorbaserad licensbank byggas upp. Den bör innehåUa register av följande slag:

- över utländsk teknik som är fillgänglig för licensgivning lUl Sverige

- över svenska företag som önskar förvärva ny teknik för licenslillverkning

- över svenska företag som har teknik att erbjuda för licensgivning fill utlandet

- över teknik som efterfrågas i utlandet

Dessutom bör licensbanken kunna fungera som kontaktpunkt gentemot andra datorbaserade licensbanker.

Licensbanken föreslås placeras vid Patentverket. Vid sökning efter material att föra in i licensbanken föratsättes även Teknikhandelsrådel och STU medverka.

Elt anslag på 3,0 milj. kr. för budgetåret 1982/83 föreslås för uppbyggnad och drift av licensbanken.

Vi föreslår ej något speciellt syslem för direkt ekonomiskt slöd fiU teknikhandel. I stället bör befinfiiga stödformer kunna utnyttjas för delta ändamål. Främsta ansvaret faUer här på de regionala utvecklingsfonderna. Fondemas produklutvecklingslån borde i högre grad användas även för projekt avseende teknikhandel, speciellt import av teknik. Handläggarna vid utvecklingsfonderna bör därför genom bl. a. utbildning ges större möjligheter att bedöma sådana projekt. Del är vidare angelägel alt för licensprojekt utnyttja möjligheten all ge villkorslån till mer än 50 % av projektkostnaden.

Del lorde ej vara nödvändigt all omedelbart vidga fondernas ekonomiska ramar för att ge utrymme även åt stöd vid Ucensprojekl, men detla kan akluaUseras på Ute längre sikt.

Svensk Projektexport ger ekonomiskt stöd till anbudskostnader m. m. vid systemleveranser och liknande projekt. Vi föreslår att stödet under vissa föratsättningar skall kunna utgå även vid licensexport. Inte heller här torde något omedelbart resursliUskoll vara nödvändigt.

Handelskontor, tekniska attachéer saml ambassader kan spela en viktig förmedlande roll vid export och import av teknik. Det är angeläget att

Prop. 1981/82:118 140

Underbilaga 2:5

Sammanfattning av remissyttranden över (Ds H 1981:3) Handel med teknik

Efter remiss har yttranden över betänkandet (Ds H 1981:3) Handel med teknik avgivits av exportkredilnämnden, patent- och registreringsverket, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling. Svensk Exportkredit AB, Sveriges exportråd, teknikimportkommittén (I 1979:14), riksskatteverket, riksrevisionsverket, kommerskoUegium, Ingenjörsvetenskapsakademien, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet. Norrlandsfonden, UtveckUngsfonden i Stockholms län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kalmar län, Blekinge län och Göteborgs och Bohus län, Delegafionen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. Stiftelsen institutet för företagsutveckling, Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund. Svenska företagares riksförbund. Svensk industriförening, SHIO-Familjeföretagen, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska patent-ombudsföreningen, Svenska industriens palentingenjörers förening, Li-censing Executives Society International, Centralorganisationen SACO/ SR, Tjänstemännens centralorganisation och Landsorganisationen i Sverige. Synpunkter har också inkommit från Stockholms handelskammare och förelaget Scantech.

Norrlandsfonden och Svenska arbetsgivareföreningen har meddelat att de avstår från alt yttra sig i ärendet. LO har btfogat yttrande från Svenska Metallindustriarbetareförbundet. SACO/SR hänvisar till btfogat yttrande från Sveriges civilingenjörsförbund.

Flertalet instanser uttrycker inledningsvis i sina remissvar att de delar kommitténs uppfattning beträffande behovel av insatser för att främja handeln med teknik och att en ökad teknikhandel är av betydelse för svenskt näringsliv. Som framgår av del följande får emellertid förslagen i de olika delarna ett blandat mottagande.

Statens industriverk (SIND) anför all grandläggande för induslritillväx-ten är att ny teknik kan utnyttjas i stor omfattning. Köp av teknik från utlandet ses som ett viktigt komplement fill inhemsk FoU. Frågor rörande teknikhandel är emeUertid ett komplicerat fenomen. Viktiga luckor finns i kunskapen om teknikhandelns roll och funktionssätt. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) anser att de slutsatser och förslag som har presenterats i huvudsak överenslämmar med STU:s uppfattning. STU beklagar emellertid det begränsade perspekfivet på leknikhandeln genom all i huvudsak licenshandeln studerats. STU anför vidare all de föreslagna ekonomiska resurserna kan reduceras.

Sveriges exportråd (SE) kan i all väsentligt ansluta sig fill den gjorda omvärldsbeskrivningen av leknikhandeln. SE delar uppfattningen all de kommersiella aspekterna vid teknikhandel spelar en myckel stor roll.

Prop. 1981/82:118 141

Sveriges industrtförbund ser leknikhandel som ett komplement till egen FoU-verksamhel. Sådan handel är komplicerad, varför förslagen bör genomföras gradvis med beaktande av efterfrågans utveckling. Sveriges mekanförbund ger uttryck för en Uknande tanke.

Teknikimportkommittén anför alt den i flera avseenden delar de bedömningar och förslag som lämnas. Utbildning, rådgivning och information bör vara tunga inslag i samhäUets framfida stöd för teknikhandel. De största kunskapsluckorna ligger enligt kommittén på importsidan varför tonvikten på samhällets insatser bör inriktas mot teknikimportfrämjande åtgärder.

Kommerskollegium ser generellt positivt på förslaget all främja handelsutbytet med tekniska och immaterialrältsliga tjänster men anser sig inle kunna bedöma angelägenhelsgraden meUan de olika förslagen.

De utvecklingsfonder som har avgivit svar menar att handel med teknik måste ses som ett inslag i företagets produktutveckling och marknadsföring. Samhällets insatser är i första hand mofiverade när det gäller utbUdning, informafion, rådgivning och service. Hjälp med sökning av objekt och ekonomiskt stöd nämns också.

Stiftelsen insfitutet för företagsutveckling (SIFU) framhåller alt vid utbildningsinsatser om teknikhandel bör också möjligheterna att utnyttja SIFU övervägas.

Förslaget om att inrätta ett teknikhandelsråd med anknytning lill Sveriges exportråd får ell blandat mottagande av remissinstanserna. Flertalet av dessa är emellertid posUiva till all såväl SE som STU får en uppgift på detla område i syfte att komplettera varandra. Patent- och registreringsverket (PRV) Uksom Svenska patenlombudsföreningen stödjer förslaget. Föreningen anser att den bör vara företrädd i den föreslagna referensgrap-pen. SE anför all teknikhandelsrådels föreslagna uppgifter med undanlag för insamling av informafion om utländsk teknik är välbekanta uppgifter för SE och Exportskolan AB. Behovet av rådgivning och konsultinsats beträffande licensexport lorde dock vara mindre än vad förslaget indikerar. En gradvis och med hänsyn lill efterfrågan anpassad utbyggnad synes enligt SE vara befogad. Vidare anser SE att Stiftelsen Sveriges tekniskvetenskapliga allachéverksamhel (STATT) bör vara representerad i den föreslagna referensgrappen. Industriförbundet menar att satsningen vid Sveriges exportråd bör ske gradvis i anslutning till rådets existerande verksamhet. Svenska företagares riksförbund instämmer i Industriförbundets remissvar. SHIO-Familjeföretagen har inget all erinra mol förslaget. Sveriges mekanförbund anser att del är svårt all i förväg bedöma nyttan av ell teknikhandelsråd men tillstyrker en försöksverksamhet knuten till exportrådet. TCO menar att de fackliga organisationerna bör vara representerade i referensgruppen. Licensing Executives Sociely menar alt ett teknikhandelsråd skulle svara mot elt sedan länge känt behov.

STU anser att det inte är lämpligt att inrätta såväl en arbelsgrapp vid STU som ett teknikhandelsråd vid SE. Verksamheten bör samordnas och

Prop. 1981/82:118 142

huvudmannaskapet för verksamheten bör delas av SE och STU. STATT framför samma synpunkter. Vidare anser STATT att organisationen bör vara företrädd i referensgrappen. De utvecklingsfonder som har yttrat sig anför att den specieUa sakkunskap SE besitter utgör en stor fillgång vid teknikhandel. Vidare bör STU engagera sig på detta område. Med de uppgifter som föreslås åläggas STU respektive SE kommer behovet av expertis och övriga resurser på det centrala planet enligt fondernas mening alt vara väl fiUgodosetl. Något särskilt teknikhandelsråd vid SE behöver dock inte inrättas. LO tillstyrker tillskapandet av elt teknikhandelsråd men vid STU. Exportrådet och industriverket bör ingå i rådet. Rådet bör ges ett ansvar att fördela medel både för regionala och centrala insatser.

Statens industriverk kan för sin del inte se några starka skäl att inrätta nya organ vid sidan av dem som idag främst arbetar med teknikhandelsfrå-gor - STU, SE och utvecklingsfonderna. De uppgtfter som föreslås läggas på teknikhandelsrådel kan läggas på STU med repliering på STU:s, SE:s och fondernas ordinarie resurser. Inte heUer riksrevisionsverkel (RRV) kan finna att några starka mofiv anförts för att inrätta ett sådant särskUt råd. RRV förordar i stället all de förslag vidareutvecklas som STU lagt fram. Teknikimportkommittén anser inte att del är rimligt alt bygga upp så Ukartade resurser och kompelens vid såväl STU som SE. Kommittén avser att i sin slutrapport återkomma till frågan om organisatoriska former för verksamhet rörande leknikhandel. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) kan inte se att behovet av ett särskilt nationellt råd för teknikhandel är tilb-äckligt väl styrkt. Existerande organisationer såsom STU, exportrådet, utvecklingsfondema, privata konsulter m.fl. bör övervägas för att fyUa de behov av rådgivning som uppenbart finns. Även de tekniska attachéerna kan härvid utgöra en resurs. Enligl IVA är del viktigt att exportrådet utvecklar erforderlig kompetens för juridisk kommersiell rådgivning i tekniköverföring. Stockholms handelskammare anför tveksamhet huravida ett nytt statligt organ är ekonomiskt motiverat. Det föreslagna rådets uppgtfter bör kunna inrymmas inom redan befintlig statlig verksamhet.

Förslaget om att inrätta en datorbaserad licensbank vid PRV får av flertalet instanser ett blandat mottagande. Utvecklingsfonderna i Stockholms, Östergötlands och Kalmar län har inga invändningar mol förslaget men fonden i Stockholms län understryker samtidigt att möjligheterna tUl samordning med andra databanker lillvaralas. Fonden i Östergöfiands län anser att värdet av dyUka databanker inte bör överskallas. PRV anser att en väl fungerande licensbank skulle vara ett värdefuUt hjälpmedel i samband med teknikhandel men alt en rad olösta frågor återstår innan licensbanken kan inrättas. Teknikhandelsrådel bör som en av sina första uppgtfter utreda de närmare föralsällningarna i denna fråga. SHIO-Familjeföretagen ser också licensbanken som ett intressant medel men vill liksom Sveriges exportråd avvakta teknikimportkommitténs försöksverksamhet

Prop. 1981/82:118 143

för att få ytterligare underlag. Sveriges industriförbund ställer sig tveksam till om det i en aUmän dalabas går alt få tUlräcklig ekonomisk bärkraft. Svenska patenlombudsföreningen Uksom SACO/SR stödjer förslaget om en licensbank.

Enligt teknikimportkommittén är en licensbank ell bland fiera medel för att främja teknikhandel och det får ankomma på ledtingen för ett centralt organ för teknikhandel att avgöra denna fråga. Samtidigt redovisar kommittén sin erfarenhet av befintliga licensdatabanker vilken inle är särskill positiv. SIND liksom RRV, utvecklingsfonden i Blekinge län och LO uttalar tveksamhet över förslaget. LO anför alt Ucensbanksfrågan bör utredas vidare med beaktande av den fortsatta teknikpolitikens behov. STU, IVA, STATT, Sveriges mekanförbund och Delegafionen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning ställer sig negativa till förslaget. STU hänvisar också tiU teknikimportkommitténs försöksverksamhel. IVA menar alt en dalabas erfarenhetsmässigt blir mycket dyr och all del bör undersökas om existerande baser kan fylla samma funkfion.

De remissinstanser som har yttrat sig om förslagen beträffande ekonomiskt stöd uttalar sig positivt. Nuvarande organisationer och stödformer bör således las tillvara. Statens industriverk har ingen erinran mot alt produktutveckUngslånen, som administreras av utvecklingsfonderna, utnyttjas också för teknikimport. Enligl SIND föreligger inga formella hinder för detta ulan del är möjligt redan idag. SIND har i olika rapporter redovisat förslag fill förbättringar av lånesystemel, vilka skulle öka möjligheterna att utnyttja lånen, också för exempelvis licensförvärv.

SE liksom Sveriges industriförbund och RRV tillstyrker förslagen på detta område. Enligt teknikimportkommittén bör det klart anges all nuvarande produklutvecklingslån får användas även för leknik/produktsök-ningsprojekt. De utvecklingsfonder som har yttrat sig delar uppfattningen att statliga insatser bör kanaliseras via existerande organ. En viss anpassning av de stadiga låneformerna torde bli nödvändig enligt fonderna. Arbetet med teknikhandel får inte gå ul över den förelagsservice som f. n. bedrivs. Om detla arbete innebär väsentligt utökade arbetsuppgifter måste fonderna ges ökade resurser. Några av fonderna framhåller samtidigt att det är viktigt att det finns tillräckliga rådgivnings- och serviceresurser på det regionala planet vid sidan av det centrala planet. LO fiUslyrker all fondernas resurser för leknikhandel förstärks men anser att detta skall la sig uttryck i förstärkning genom expertis och kunskap och i andra hand genom utvidgning av lånesystem.

SHIO-Familjeföretagen har inget alt erinra mot att Svensk projektexport i framliden bör få lämna slöd även lill ren licensexport.

Förslagen beträffande organisationer utanför Sverige får ell posifivt mottagande. SIND har ingen invändning mot alt de svenska handelskontoren förstärks med hänsyn till det ökade teknikhandelsbehovel. SE framhåller att SE:s och handelssekrelerarnas huvuduppgift är alt främja export

Prop. 1981/82:118 144

av varor och tjänster. Ell ytterUgare fördjupat samarbete mellan handelssekreterarna och de teknisk-vetenskapliga attachéerna ser SE som angeläget. STATT anser för sin del all STATT bör ges ökade resurser för att på kontoren i USA och Japan kunna åla sig uppdrag av leknikhandelskarak-tär. SHIO-Familjeföretagen och Sveriges industriförbund anser att in-slraktionerna för handelssekreterare och teknisk-vetenskapliga attachéer ändras så all dessa även skall ansvara för frågor som rör leknikhandel. LO anser det inte givet att enbart handelskontoren skall byggas ut. Den föreslagna extra anslagsökningen bör stäUas till STU:s och SE:s gemensamma förfogande. RRV kan inte stödja förslaget om ytterligare resurser till handelskontoren m.fl. utan all behovet klarare kunnat dokumenterats.

Kommittén föreslår att gällande begränsningsregler för FoU-skatteav-drag vid förvärv av utländsk teknik tas bort. SIND och SE har ingen erinran mol detla. Industrtförbundet välkomnar riksdagens beslut alt bibehålla de särskUda FoU-avdragen. Riksskatteverket (RSV) anser all en beloppsmässig begränsning inle är nödvändig. LO motsätter sig förslaget om en upphävd gräns för FoU-köp men en uppjustering av gränsen kan ske med hänsyn fill ändrat penningvärde.

Kommittén berör också frågan om beskattning av utländska experter men ger inga förslag. Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund och SHIO-Familjeföretagen anför att möjligheterna av särskild skalleUnd-ring för dessa bör övervägas. SACO/SR ansluter sig tUl frågan om skallelindring under föratsättning att systemet utformas och tillämpas på ett sådant sätl alt inte svenska tekniker drabbas av diskriminerande konkurrens. Licensing Executives Sociely anser att frågan måste snabbehandlas av statsmakterna. LO avvisar för sin del tanken att det s.k. SIPRI-fallet utvidgas eftersom del kan leda tiU sämre behandling av svensk expertis järrtfört med motsvarande utländsk. RSV anser all del av principiella skäl är tvivelaktigt att införa skallebefrielse för kostnadsersättningar för vissa slag av anstäUningar. RSV understryker del angelägna i att den största reslrikfivitel iakttas när det gäller att medge sådan skattebefrielse.

Förslaget om SEK-systemet behandlas endasi av elt fåtal instanser. SHIO-Familjeföretagen har inget alt erinra. RRV tUlstyrker att tillämpningen av SEK-syslemels regler utökas. LO viU inte motsätta sig förslaget alt SEK-systemet utvidgas tUl all gälla även licensgivning lill utlandet under föratsättning alt den kreditsökande klart kan visa att affären ökar sysselsättningen i Sverige. Svensk Exportkredit (SEK) stäUer sig för sin del positiv fill att licensgivning tiU ullandel skall behandlas på samma säll som export av kapitalvaror och övriga tjänster vid SEK-syslemels fillämpning. Det är dock inte nödvändigt att vidtaga några särskUda åtgärder för att SEK skall kunna finansiera sådan försäljning eftersom redan nuvarande förordning och internationella åtaganden torde möjliggöra detla. SEK understryker vidare att samma regler bör gälla vid statsstödd kreditgivning i samband med export av licenser som vid export av kapitalvaror och

Prop. 1981/82:118 147

Bilaga 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Eliasson

Anmälan till proposition om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

1 Inledning

De små och medelstora förelagen, dvs. förelag med mindre än ca 200 anställda, svarar för en betydande del av sysselsättningen samtidigt som de har slor betydelse för bl. a. utvecklingen av nya affärsidéer. Inom exempelvis tillverkningsindustrin återfinns en tredjedel av de sysselsatta inom dessa företag.

I del översynsarbele av den arbelsrältsliga lagsttflningen som inleddes under slutet av 1970-talet har bl.a. de mindre och medelstora förelagens problem uppmärksammats. I regeringens prop. 1981/82:71 med förslag tiU ny ansläUningsskyddslag har t. ex. tagits upp frågor om provanställning, extraanställning vid arbetsloppar samt samordningen av medbestämmandelagen med anställningsskyddslagens varselregler. Annat ulredningsarbele som belyser arbelsrättslagsttflningens fillämpning på de mindre arbetsplatserna är den karlläggning av ledighetslagarna från administrativa, ekonomiska och rättsliga utgångspunkter som pågår och som kommer att slutföras under våren 1982.

I regeringens prop. 1980/81:126 om arbetsmarknadspolitikens framfida inriktning framfördes all regeringen hade för avsikt alt närmare pröva frågan att som alternativ lill andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder ge arbetslösa slöd för alt starta egen rörelse. Resultatet av denna översyn redovisas i det följande.

Utredningen om arbetsmiljöinvesteringar i mindre och medelstora företag fillsattes efter regeringens bemyndigande den 13 september 1979. Utredningen har i oktober 1981 avlämnat belänkandel (Ds A 1981:12) Om statligt stöd tiU arbetsmiljöinvesteringar. En sammanfattning av betänkandetjämte en sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detla ärende som underbUaga 3:1 resp. underbilaga 3:2.

Prop. 1981/82:118 148

2 Vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I regeringens prop. 1980/81:126 om arbelsmarknadspolifikens framfida inriktning anmälde jag, alt jag hade för avsikt all i samråd med chefen för industridepartementet närmare undersöka förutsättningen att som ett alternativ tUl andra arbetsmarknadspoUliska åtgärder ge arbetslösa slöd för all starta egen rörelse. Under hösten 1981 har denna fråga studerats inom regeringskansliet. Jag avser nu att redovisa resultatet samt ge förslag fill åtgärder för att stärka de arbetslösas möjligheter att starta egen rörelse.

Sedan år 1979 erbjuder Trygghetsrådet SAF-PTK privatanslällda tjänstemän olika former av hjälp för att starta egen verksamhet. En slor del av stödet utgår under planeringsfasen då Trygghetsrådet bl. a. bidrar med alt skapa kontakter så att beslutsunderlaget blir så bra som möjligt. En föratsättning för att bidrag skall utgå är att affärsidén bedöms ha utsikter att lyckas. HilfiUs har ca 850 personer erhålUl bidrag för all starta egen rörelse. Trygghetsrådet följer upp varje nytt förelag efter ca sex månader.

Även utomlands har, somjag tidigare har nämnt (prop. 1980/81:126) särskilda projekt satts igång för att stimulera personer att starta egen verksamhet. I Frankrike har den försöksverksamhet som påböriades under hösten 1979 utvecklats och är nu permanent. Verksamheten är inriktad på all skapa s. k. allmännylliga sysselsättningstiltfällen inom bl. a. sektorerna lanthushållning, hantverk, energi, kultur och sociala projekt.

Den kartläggning som arbetsgrappen har gjort visar att de befintliga stödformerna, i huvudsak inom regionalpolitikens ram och inom utvecklingsfondernas verksamhetsområde, i stort ger personer som avser all starta egen verksamhet möjlighet liU slöd både i inlroduklionsfasen och vid fortsalt drift.

De regionala utvecklingsfondernas verksamhet innefattar både företagsservice och kreditverksamhel. Med förelagsservice avses bl.a. företagsanalyser, marknadsföring och aUmän rådgivning. Inom fondernas kreditverksamhel finns möjlighet att erhålla lån för utveckling och drift av en verksamhet. Chefen för industridepartementet kommer senare idag all mer ingående beskriva utvecklingsfondernas verksamhet.

Det regionalpolifiska stödet beviljas främst inom stödområdena och lämnas i första hand fill förelag som bedriver industriell eller industri-liknande verksamhet. Regionalpolitiskt slöd kan bl. a. erhållas för investeringar och för all läcka kostnader vid en ökning av antalet anstäUda.

Glesbygdsstödet är ett komplement tiU lokaUseringsslödel och ulgår tiU förelag och kommuner som bedriver verksamhet i glesbygd.

Slöd för alt starta verksamhet som egen företagare finns även inom arbetsmarknadspolitiken som en åtgärd för att bereda sysselsättning åt handikappade, medelålders och äldre arbetssökande, som annars inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Sedan år 1962 lämnas slöd i form av näringshjälp genom arbetsmarknadsverket. Jag tar nu upp frågan

Prop. 1981/82:118 149

om ell sådant stöd, som en försöksverksamhel, skaU kunna lämnas tUl arbetssökande, som varit långvarigt arbetslösa och som bedöms ha möjligheter att klara sin försörining som egna företagare.

Nu gällande föreskrtfler om näringshjälp grandar sig bl. a. på riksdagens beslut (AU 1978/79:20, rskr 1978/79:186) med anledning av förslag i prop. 1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikappade. Föreskrifterna återfinns i arbelsmarknadskungörelsen (1966:368, omlryckl 1981:543) och i regleringsbrev avseende tolfte huvudtitelns anslag C 3. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning.

Näringshjälp kan lämnas vid start av verksamhet som egen företagare eller för all fortsätta sådan verksamhet. Näringshjälp i form av bidrag lämnas med högst 15000 kr. Däratöver kan, om del finns särskilda skäl, ränlebelagt lån beviljas vid start av verksamhet med upp fill 60000 kr., såvida inle visst annat statligt kreditslöd kan beviljas. Lånet är ränte- och amorteringsfritl under de tre första åren och skall därefter återbetalas inom högst fio år.

Näringshjälp med högst 15000 kr., kan också beviljas för fortsalt verksamhet som egen företagare, om det finns synnerliga skäl och om verksamheten med sådan hjälp kan antagas bli lönsam och ge näringshjälpstagaren goda försörjningsmöjligheter.

Idag kan näringshjälp i form av bidrag således lämnas för start av eget företag liU medelålders, äldre och handikappade som inte kan få lämpligt arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Möjligheten att få kompletterande lån upp tiU 60000 kr. finns dock endasi för sökande med handikapp. Delsamma gäller möjlighelema att få näringshjälp för fortsatt verksamhet.

Om elt förelag för vilket näringshjälp har lämnats avyttras eller upphör och slödel således inte längre används för del avsedda ändamålet, skaU arbetsmarknadsverket återkräva stödet. Utbetalat bidrag får minskas med högst en tiondel för varje helt år som förflutit sedan hjälpen beviljades. 1 fråga om avskrivning av statens fordringar i samband med återkrav av slöd gäller föreskrifter i avskrivningskungörelsen (1965:921). 1 fråga om lånefordran gäller alt AMS under vissa villkor kan besluta om avskrivning av sådan fordran.

Beslut om näringshjälp fattas av länsarbetsnämnden. Som regel yttrar sig resp. läns utvecklingsfond angående ärendenas förelagsekonomiska aspekter.

Näringshjälpen har under senare år minskal i omfattning. Under budgetåret 1980/81 beviljades 232 bidrag. Av bidragstagarna erhöll 108 också lån.

Jag har vid flera tillfäUen — senast i prop. 1980/81:126 om arbetsmarknadspolitikens framfida inriktning - redovisat mina synpunkter på näringshjälpen. Även om behovet av näringshjälp som arbetsmarknadspolitisk stödform har minskat, kan den ändå i del enskilda fallet utgöra en god möjlighet att ge en sökande sysselsättning och försörjning. Därtill kommer att stödet har visat sig ha särskild betydelse i glesbygd med få sysselsält-ningslillfallen.

Prop. 1981/82:118 150

Enligl min mening bör därför slöd lill start av eget förelag också kunna lämnas lill arbetslösa, som inle kan få arbele på den reguljära arbetsmarknaden. Detta bör kunna ske genom att man inom ramen för en försöksverksamhel vidgar målgruppen för näringshjälp. Näringshjälp bör således kunna beviljas handikappade, medelålders och äldre saml långvarigt arbetslösa, som inle kan beredas anställning på den öppna arbetsmarknaden.

Näringshjälp tiU de längtidsarbetslösa bör utgå i form av bidrag och lån till start av förelag. Däremot är jag inle beredd all föreslå försök med vidgade möjligheter lill slöd för fortsall verksamhet som egen företagare. Sådant stöd bör också fortsättningsvis vara förbehåUen handikappade enligt de regler som nu gäller.

I prop. 1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikappade framhöU den dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet alt näringshjälp kan vara en bra lösning för invandrare med yrkeserfarenhet som hantverkare eller småföretagare i de fall andra arbetsmöjligheter inle finns för dem. Jag delar den uppfattningen. Jag har inhämtat att det finns önskemål i Stockholms län om alt näringshjälpen skall kunna användas för all bl.a. ta lUlvara hanlverkskunnande hos assyrier/syrianer, som inte kan få arbele på den öppna marknaden. Andra grupper som bedömts kunna få hjälp är arbetslösa ungdomar i glesbygd och arbetslösa samer som är kunniga i tradifionella slöjdarter.

Prövning av ansökningar om näringshjälp lill långfidsarbelslösa bör kunna ske på samma säll och enligl samma regler och rafiner som gäUer för andra näringshjälpsärenden.

Jag vill dock understryka nödvändigheten av all de ekonomiska föratsättningarna för näringshjälpsföretagen prövas noggrant. För stödtagarna är del självfaUel viktigt att de företagsekonomiska förutsättningarna för rörelsen är goda bl. a. mol bakgrand av att den som beviljats näringshjälp inte längre är berättigad fill arbetslöshetsersättning.

Mot bakgrund all alt näringshjälpen är föremål för översyn av utredningen (A 1981:02) om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation bedömer jag all försöksverksamheten med vidgad näringshjälp bör ges en begränsad omfattning. Jag föreslår därför att försök med utvidgad näringshjälp genomförs i minst tre och högst fem län. Det får ankomma på AMS alt besluta om vilka län som skall omfattas av försöket. Näringshjälp enligt denna försöksverksamhel får beviljas för högst 50 personer.

Jag förordar sålunda att medel beräknas för 50 personer med en genom-sniUlig bidragsandel på 15000 kr. och en genomsnilfiig lånedel på 30000 kr. Del innebär ell lolaU årligt medelsbehov av ytterligare 2,25 milj. kr. I denna beräkning av medel som skall tiltföras del aktuella anslaget bör också kostnader för hjälp från utvecklingsfond eller annat expertorgan med de förelagsekonomiska bedömningarna kunna inrymmas.

Del bör ankomma på regeringen all utfärda de närmare föreskrifter som behövs.

Prop. 1981/82:118 151

Jag utgår från att utredningen om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation kommer att beakta erfarenheterna av försöket med vidgad näringshjälp, då den överväger näringshjälpens framlida huvudmannaskap.

En grandläggande föratsättning för all kunna starta och driva egen verksamhet är att kunskaper om olika områden inom förelagande finns eller kan inhämtas. Särskilda utbildningar inom området "Att starta eget" har vuxit upp framför allt inom de regionala utvecklingsfondernas verksamhetsområde. Dessa kurser är vanligtvis myckel korta och därmed naturligen något begränsade.

Några utvecklingsfonder har uppmärksammat det stora intresse som kvinnor visat i samband med "Alt starta egel"-kampanjer och har utformat kurser som enbart riktar sig till kvinnor, vilket väckt stort gensvar. Jag tror all kvinnor har ett större motstånd än män alt övervinna när del gäller att starta företag, eftersom förelagsvärlden är så påtagligt mansdominerad. Jag finner därför de initiativ som lagils för all stimulera kvinnor all försöka bli egenförelagare myckel lovvärda. Jag föratsätter att de positiva erfarenheter som hilfiUs vunnits kommer all utnyttjas pä bred front i fler län.

Enligt arbelskraftsundersökningarna finns ca 3 000 utländska medborgare som är egna företagare i Sverige. Bland de invandrare som är svenska medborgare lorde även finnas ett mycket stort anlal företagare. Bestämmelserna rörande i Sverige bosatta ufiändska medborgares möjligheter att utöva näringsverksamhet har liberaliserats under 1970-lalel, och närings-tUlslånd krävs numera ej av nordiska medborgare eller utomnordiska medborgare som har permanent uppehållstiUslånd. Bland särskill de sydeuropeiska invandrarna i Sverige finns ett betydande intresse för småföretagande, och frågan om samarbete med inriktning på invandrare i småförelagarfrågor har diskuterats i förhandlingar med bl. a. Jugoslavien. Invandrare ulgör en intressant målgrupp i del avseendet bl. a. därför alt de också kan öppna vägen för ekonomiskt samarbete mellan svenska företag och förelag i ursprangsländerna.

Mol denna bakgrand anser jag att del inom ramen för utvecklingsfondernas "All slarta-egel"-kampanjer är angeläget all underlätta för fler invandrare att bygga upp företagsamhet i sill nya hemland.

När det gäller utbildning i samband med näringshjälp har erfarenheterna visat att personer som söker näringshjälp ofta har otillräcklig utbildning för att kunna driva egen rörelse. Därför erbjuds samfiiga en grundkurs i "Att starta eget" samt kompletterande påpbyggnadskurs. Denna utbildning administreras av de regionala utvecklingsfondema.

Inom den kommunala och statliga vuxenutbildningen på gymnasienivå finns elt anlal kurser som passar för blivande småföretagare. Några sådana kurser finns f.n. inte inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Skolöverstyrelsen har dock allfid möjlighet all köpa utbildning från l.ex. den kommunala vuxenutbildningen om ell behov av utbildning finns för arbets-

Prop. 1981/82:118 152

lösa som skaU bli egna företagare. Arbetsmarknadsstyrelsen har därvid att göra de bedömningar som skall ligga till grand för en sådan åtgärd.

Jag har uppmärksammats på svårigheten för anställda i de små och medelstora företagen att finna lämpliga fort- och vidareutbildningar. Den yrkesutbUdning som samhället erbjuder i gymnasieskolan och kommunala vuxenutbildningen anses i många fall anpassad fill de större företagens behov av arbetskraft. De störte förelagen har också bättre egna resurser för introduktion och vidareutbildning. De mindre företagens möjligheter att bekosta personalens utbildning är avhängiga av bl.a. lönsamhet och möjligheten att kunna avvara personal eller anställa ersättare.

Samtidigt ulgör såväl tekniskt som ekonomiskt och administrativt kunnande en nödvändighet för det mindre företaget. Möjligheter för ett företag att konkurrera beror lill slor del på den kompetens som arbetskraften besUter. Behov av utbildning kan uppstå mycket snabbi l.ex. i samband med förändringar i produktionen. Del är således angelägel alt anställda i små och medelstora företag får förbättrade möjligheter till utbildning. Därigenom stärks både deras egen ställning på arbetsmarknaden och företagens möjlighet att fortleva.

Enligt min mening kan en stor del av de yrkesutbildningar för arbetslösa, som redan idag finns inom arbetsmarknadsutbildningen, utgöra en god grand för den som efter genomgången utbildning avser all som hantverkare starta eget förelag eller arbeta i hantverksmässig eUer småindustrien verksamhet.

Även bristyrkesulbildningen kan, eftersom den slår öppen även för personer som inte är arbetslösa, täcka en viss del av utbildningsbehovet hos anställda inom småföretagen. Detta gäUer l.ex. för dem som har grundläggande yrkeskunskaper men behöver yllerligare specialkunskaper för all tiltfredsstäUande klara sina arbetsuppgtfter.

Jag vill här framhålla de möjligheter tiU bidrag för arbetsmarknadsutbildning i företag som står till buds. Inle minst torde jämslälldhelsbidraget och bidrag tUl utbildning i samband med ersättare eller den kombination av dessa båda bidragsformer, som jag förordat i budgetproposition (1981/ 82:100 bil. 15), kunna underlätta introduktion av nyanställda.

I detta sammanhang viU jag också erinra om att kommittén (A 1980:08) för översyn av arbetsmarknadsutbildning och förelagsulbildning (KAFU) har i uppdrag alt utvärdera och pröva de olika formema av arbetsmarknadsutbildning i företag. Kommittén skall därvid beakta den kartläggning av företagens personalutbildning som finns redovisad i det av utredningen om förelagsulbildning (UFU) framlagda betänkandet (SOU 1977:92) Utbildning i företag, kommuner och landsfing. UFU hade i uppdrag att belysa personalutbildningen ur tre aspekter: de arbetsmarknadspolitiska strävandena all åstadkomma en jämn och trygg sysselsättning, den enskilde arbetstagarens behov av utbUdning för all stärka sin ställning på arbetsmarknaden samt företagens behov av personal med yrkeskunskaper. KAFU har

Prop. 1981/82:118 153

som en huvuduppgift alt pröva om åtgärder behövs från samhällets sida att främja en sådan inriktning. Kommittén skaU i detta sammanhang även pröva frågan om särskilda utbildningsfonder inom förelag i syfte att utnyttja konjunkturnedgångar för utbildning av personal som alternativ till permitlering eller uppsägning. Kommittén kan förväntas avlämna slutbetänkande i slutet av år 1982.

3 Stöd till arbetsmiljöinvesteringar

Jag övergår nu till att behandla frågan om arbelsmiljöinvesteringar i små och medelstora förelag. Principen att kostnaderna för arbetsmiljön skall bäras av produktionen är sedan länge etablerad i Sverige. Om denna princip råder enighet såväl i riksdagen som mellan arbetsmarknadens parter. Vid några fillfällen har dock staten av särskUda skäl frångått denna princip. Så skedde exempelvis när lagen om avsättning till arbelsmiljöfond antogs av riksdagen. Syftet med lagen var dels alt höja arbetsmiljöslandar-den i företagen, dels att eUminera de problem med övervinster som ansågs föreligga år 1974. Lagen innebar att företag med en vinst överstigande 100000 kr. år 1974 skuUe avsätta 20 % av vinsten på räntelösl konto - ett för vatje företag - på riksbanken. De insalta medlen fick sedan användas av förelaget för arbelsmiljöinvesteringar inom fem år. Fonderna innebar att arbelsmiljöinvesteringar subventionerades i så måtto att vinstmedel avsatta till arbetsmiljöfond, om det utnyttjades för arbelsmiljöinvesteringar, undandrogs beskattning. Lagens konstruktion kom främst att beröra störte och vinslrika företag och därmed gynna anställda i sådana förelag. Totalt avsattes drygt 2,3 miljarder kr. på arbelsmiljökonlon i riksbanken. Skattereduktionen som blev följden av arbelsmiljöfonderna har uppskattats tiU ca en miljard kr.

Bl. a. som komplement tiU arbetsmUjöfonderna skapades elt lånesystem för arbelsmiljöinvesteringar i de mindre och medelstora företagen, — de s. k. AG-länen. Staten trädde in som borgensman vid långivningen och tecknade genom företagareföreningarna, senare de regionala utvecklingsfonderna, garantier för företagen gentemot bankerna. Lånen var lill en böljan maximerade liU 100000 kr. per företag. Fr. o. m. 1978 höjdes maximibeloppet tiU 125000 kr. Subventionsmomentet i detta system innebar att staten betalade två års räntor på lånen, som löpte på högst u år. Lånen var också amorteringsfria de två första åren. Förelag som avsatt mer än 100000 kr. resp. 125000 kr. lill arbelsmiljöfond fick inte utnyttja AG-lånen. Om förelag avsatt mindre än dessa belopp kunde det beviljas AG-lån med belopp motsvarande skiUnaden mellan avsatta fondmedel och 100000 kr. resp. 125000 kr. Kostnadema för AG-lånen finansierades genom att en särskild arbetarskyddsavgifi på 0,03 procentenheter togs ut under åren 1976, 1977 och 1979. Genom AG-lånen kom nästan 300 milj. kr.

Prop. 1981/82:118 154

att investeras i arbelsmUjöförbällringar under liden den 1 september 1975-den 31 december 1978. Totalt utnyttjades låneformen av 4900 företag med ca 70000 anställda. Ell gemensamt låne vUlkor för arbelsmiljöfonderna och AG-lånen var all investeringen skulle ha godkänts av företrädare för de anstäUda, exempelvis genom skyddsombud eller företrädare i skyddskommittén m.fl.

Innan systemet med AG-lån upphörde uppdrog regeringen åt statens industriverk (SIND) att utvärdera låneformens effekter. Syftet med utvärderingen var all ge regeringen underlag för ell ställningstagande om låneformens fortsatta existens. Av industriverkets utvärdering framgick bl.a. att hätften av företagen ansett sig kunna klara sina arbelsmiljöinvesteringar även utan hjälp av lånen. Den främsta effekten av stödformen syntes enligl SIND ha varit att investeringarna fidigarelagls. Eftersom slimulansinsla-gen i arbelsmiljögarantUånen var tämligen begränsade ansåg SIND all låneformen knappast lockat till investeringar som inle hade även andra motiv och som därmed ändå skulle komma lill stånd fört eller senare. Industriverket framhöll slutligen alt arbelsmiljöinvesteringar borde kunna finansieras inom ramen för systemet med industrigarantilån och rörelselån från utvecklingsfonderna. LO framhöll sedan man tagit del av rapporten alt arbelsmiljögarantUånen borde upphöra och all andra fill produktionen kopplade kreditmöjligheter i slällel borde prövas för att tillgodose kravet på en god arbetsmiljö. SHIO-familjeföretagen och ett stort antal utvecklingsfonder förordade däremot att systemet skulle finnas kvar oförändrat.

Bl. a. med hänsyn tUl de delade meningar som fanns om låneformens fortsatta existens anmälde regeringen (prop. 1978/79:65) alt den inte hade för avsikt att föreslå någon förlängning av lånesystemel efter år 1979. I stället borde en utredning tillsättas med uppgift att bl.a. se över de små ocb medelstora förelagens möjligheter att klara sina arbelsmiljöinvesteringar inom ramen för befintliga kreditmöjligheter.

Dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet tillkallade i september 1979 en särskUd utredare med detta uppdrag. Utredaren har biträtts av sakkunniga och experter från bl. a. arbetsmarknadens parter, SHIO och utvecklingsfonder. I uppdraget ingick bl. a. att söka klarlägga arbetsmiljö-situationen i mindre och medelstora förelag saml all undersöka vilka föratsättningar dessa genereUt har all klara sina arbelsmiljöinvesteringar inom ramen för befintliga kreditmöjligheter. Eftersom arbetsmiljön i hög grad påverkas även av investeringar med annat huvudsakligt syfte ingick i utredningsuppdraget all också pröva om de anställda i det fall företaget sökte statligt stöd i någon form för investeringarna kunde ges större möjlighet att yttra sig över de konsekvenser från arbelsmiljösynpunkt som dessa ev. kunde ha. Utredningen överlämnade i oktober 1981 sill förslag (Ds A 1981:12) Om slalligl slöd fill arbelsmiljöinvesteringar. Utredningen har inle gjort några egna omfattande studier av situationen för de mindre och medelstora företagen utan dess slutsatser baseras i huvudsak pä av andra redovisade studier och undersökningar.

Prop. 1981/82:118 155

Efter att ha analyserat materialet konstaterar utredningen att de mindre och medelstora företagens lönsamhet allmänt sett inle tycks vara sämre än i stora företag. Däremot synes såväl soliditet som likviditet vara sämre i de små företagen. Vidare konstaleras att skillnader i arbetsmiljö företag emellan snarare synes bero pä verksamhetens art och organisation samt arbetsplatsernas utformning än på förelagens storlek. Enligl utredningens uppfattning kan det därför inle hävdas all arbetsmiljön allmänt sett är sämre i små och medelstora företag än i stora företag. I slällel lyder snarare mycket på motsatsen. De mindre företagen kan emellertid i olika avseenden ha sämre resurser för arbelsmiljöinsatser än de stora förelagen.

De flesta av de mindre företagen har t. ex. inte tUlgång till förelagshälsovård. Kunskapema i arbelsmiljöfrågor är i regel också sämre i små företag än i stora. Brister i de mindre företagens planering, budgetering etc. kan avspeglas även i oförmåga all i takt med samhäUets krav reservera resurser för förbättringar av arbetsmiljön.

Mot denna bakgrand finner utredningen alt det inte finns övertygande skäl för elt särskUt stafiigt ekonomiskt stöd för arbelsmiljöinvesteringar i mindre och medelstora företag.

I likhet med de remissinstanser som berört frågan delar även jag denna uppfattning.

Utredningen konstaterar vidare att det redan idag finns ell anlal statliga stödformer som i praktiken kan användas även för arbelsmiljöinvesteringar. Det finns dock skäl att framhäva denna möjlighet för de förelag som kan utnyttja stödformeraa och för de slödadminislrerande organen. Utredningen föreslår därför all del i de författningar som reglerar ifrågavarande stödformer skrivs in att de utöver redan preciserade syften också kan användas för åtgärder som helt eUer delvis är all anse som arbelsmiljöinvesteringar.

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning på denna punkt. Statens industriverk och SHIO-familjeföretagen anser dock att förslaget är onödigt eftersom de berörda författningarna redan nu är formulerade så, att inget hindrar alt de används för arbelsmiljöinvesteringar.

För egen del anser jag att utredningens förslag har stora förtjänster. Om del direkt av författningarnas ändamålsparagrafer framgår att det är möjligt alt stödja även arbelsmiljöinvesteringar så underlättar detla och gör stödorganets bedömningar mer precisa, samtidigt som en bred information förs ut om behovet av alt cckså beakta arbetsmiljöaspekler i ulveckligen av det svenska näringslivet. Ändringar bör alltså enligt min mening göras i vissa av de författningar som reglerar statligt ekonomiskt stöd och vars ändamål inte är alltför allmänt formulerade. Det ankommer på regeringen all bedöma i vilka författningar dessa förändringar bör göras.

Utredningen framhåUer att arbelsmiljöförbältringar oftast uppnås i samband med åtgärder som höjer effektiviteten och stimulerar produktionen. Beslut om investeringar i produktionen blir därmed till slor del styrande

Prop. 1981/82:118 156

för utvecklingen av arbetsmiljön. Arbetstagarna har bl.a. genom lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet och lagen om slyrelserepresenlalion för de anställda i akfiebolag och ekonomiska föreningar saml arbelsmiljölagen lUlförsäkrats möjligheter att få information om och påverka UtveckUngen såväl produkfionsmässigl som ekonomiskt.

Enligl utredningens mening är del mot denna bakgrand naturiigt, att de organ som handlägger samhäUeligt stöd till företagens investeringar underrättar sig om arbetslagarnas syn på förändringar i produkfionsprocessen m.m. och för vilka slöd sökts. Underlaget för att bedöma bl.a. investeringarnas konsekvenser för arbetsmiljön kan därigenom bli mer allsidigt. Från fackligt håll har framförts att företrädare för de anställda inte alllid bereds möjlighet att föra fram sin mening då företagel ansöker om samhäUeligt stöd. Det kan därför enligt utredningens uppfattning vara befogat om del uttryckligen regleras i författning alt ansökan om samhällsstöd tiU företagens investeringar alltid skall innehålla yttrande från företrädare för berörda arbetstagare.

Utredningen påpekar alt frågan om fackligt inflytande på frågor om stafiigt arbetsmarknadsstöd nyligen har behandlats av riksdagen (prop. 1980/81:126, AU 1980/81:21, rskr 1980/81:404). I förordningen (1965:667, ändrad 1981:546) med instrukfion för arbetsmarknadsverket har sålunda införts regler av innebörd alt innan elt ärende om samhällsstöd fill arbetsgivare avgörs, skall berörda arbetstagarorganisationer ha beretts tillfälle all avge yttrande. Vidare har särskilda former föreskrivits för avgörande av ärenden, där en arbetstagarorganisation har avstyrkt en ansökan om samhällsstöd.

Motsvarande regler om fackligt inflytande bör enligl utredningens mening gälla beträffande samhällsstöd till företagsinvesteringar som administreras av även andra organ. Således föreslås alt regler införs i inslrukfio-nema för statens industriverk, de regionala utvecklingsfondema. Norrlandsfonden och statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten m.fl. organ. Det kan enligl utredningen samtidigt vara lämpligt att ange för vilka stödformer reglerna gäller. Ett enkelt sätt alt uppfyUa del föreslagna villkoret är enligt utredningen att yttrande från de anställdas företrädare alltid ska ingå i beslutsunderlaget. Sådant yttrande kan bestå i att protokoll från förhandUng enligt medbestämmandelagen biläggs företagets ansökan om stöd. Vid en författningsreglering torde det därför inte vara lämpligt att begränsa yttrandet och därmed beslutsunderlaget till all avse enbart arbetsmiljökonsekvenser av planerade åtgärder.

TiU utredningen har fogals ell särskill yttrande enligt vilket någon författningsreglering av del fackliga inflytandet inle bör genomföras eftersom detla redan regleras i den arbelsrältsliga lagsttflningen.

Remissinstanserna instämmer i utredningens uppfattning om betydelsen av fackligt inflytande vid arbetsmiljöinvesteringar. Beträffande författningsreglering av de anställdas inflytande går dock åsikterna isär. Sålunda

Prop. 1981/82:118 157

tillstyrker LO och TCO m. fl. utredningsförslaget. Arbetarskyddsstyrelsen finner de föreslagna författningsändringarna obehövliga, men motsätter sig inte utredningsförslaget. Statens industriverk, SAF, SHIO-familjeföretagen m. fi. avstyrker förslaget.

För egen del vUI jag betona betydelsen av fackligt infiylande på arbelsmiljöinvesteringar. Detta inflytande regleras i den arbelsrältsliga lagstiftningen. De slödadminislrerande organen bör därför kunna utgå från all de anställda haft möjlighet att påverka beslut om planerade investeringar. Trots detla har jag viss förståelse för utredningens förslag beträffande en något fylligare dokumentafion som belyser hur delta fackliga inflytande kommit till uttryck. Protokoll från medbestämmandeförhandUngar kan utformas på många sätt. 1 vissa fall ger protkoUen en utförlig redovisning för parternas ståndpunkter. I andra fall framgår endast att förhandling ägt ram avseende viss fråga. Däremot redovisas inte parternas ståndpunkter och bedömningar till exempelvis en lilllänkt investering. Detla gör del svårt för slödadminislrerande organen att göra en allsidig bedömning av parternas ståndpunkter. Om staten genom författningsreglering ställer krav på att protokoll från medbestämmandeförhandling skall bifogas en ansökan måste man därför också ställa krav på dess form. Enligl min mening vore delta att gå formerna för den fria förhandlingsrällen för när. Jag kan därför inte ställa mig bakom en sådan ordning.

Jag förordar en ordning där varje ansökan om stafiigt stöd till investeringar i produktionsprocessen på lämpligt säll kompletteras med ett yttrande som belyser hur de anställdas företrädare bedömer den föreslagna åtgäi'den ur arbelsmiljösynpunkt. Det är också den lösningen som har valts i fråga om samhällsstöd inom arbetsmarknadspolitikens omräde.

Lämpliga fillägg bör således göras i berörda stödorgans instraktioner resp. stadgar. För de regionala utvecklingsfonderna, vars stadgar baseras på avtal mellan staten och respektive landsting, bör ändring göras i den förordning som reglerar statligt kreditslöd genom dessa organ. Det ankommer på regeringen all avgöra i vilka författningar, instraktioner, stadgar e.d. det är lämpligt all göra ändringar på det sätl jag här har förordat. Förändringarna bör kunna träda i kraft den 1 januari 1983 som utredningen också föreslagit.

För all yllerligare understryka att de olika stödformerna kan användas för arbetsmiljöförbätlringar bör dessutom enligl utredningen vissa informationsåtgärder vidtas. Det vidgade användningsområdet bör 1. ex. framgå i den informations- och upplysningsverksamhet som de olika samhällsorganen bedriver fill förelagen. Yrkesinspektionens, den kommunala tillsynens och företagshälsovårdens personal, bransch- och näringslivsorganisationer, fackliga organisafioner samt andra berörda organ måste också ges kunskap om möjligheter tUl stöd för arbelsmiljöförbältringar så att de i sina kontakter med företagen också kan informera om detta.

Prop. 1981/82:118 158

Tjänstemännen vid de slödadminislrerande organen bör dessutom genom utbildning och information ges bättre kunskaper i arbelsmiljöfrågor så att de kan bedöma arbelsmiljökonsekvener av olika investeringar. Det är också väsentligt att dessa tjänstemän får fördjupade insikter om att en tiltfredsstäUande arbetsmiljö är en väsentlig produktionsbetingelse. 1 utbildningen av de regionala utvecklingsfondernas personal förekommer redan viss orientering i arbelsmiljöfrågor. Utbildningen bör enligt min mening fördjupas och spridas lill personal vid andra berörda organ. Utredningen föreslår att arbelarskyddsslyrelsen bör fillse all arbetsmiljöfrågorna på liilfredsslällande säll uppmärksammas i utbildningen av personalen vid de slödadminislrerande organen.

Förslaget att alla berörda arbetsmiljöorgan ska medverka i informafion kring möjligheterna liU stöd för bl.a. arbelsmiljöinvesteringar, har mottagits positivt av de flesta remissinstanserna. Arbetarskyddsstyrelsen anser emellertid inle all tillsynsorganen ska fullgöra informalionsuppgifler beträffande de olika stödformer som kan komma ifråga vid arbelsmiljöinvesteringar. För egen del har jag svårt att instämma i arbetarskyddsstyrelsens synpunkt. Tvärtom ser jag det som värdefullt om l.ex. en yrkesin-spektör vid ett besök på ett förelag kan ge upplysning om och var lån fill arbetsmiljöinvesteringar kan sökas. Detta innebär ju inte all förelaget lovas lån ulan är bara ett tecken på god service från fillsynsmyndighetens sida. Härtill kommer att tillsynsmyndigheternas personal ofta torde komma i kontakt med de företag som har sämst kunskaper inte bara om arbetsmUjökrav ulan också om de möjUgheter till stöd som finns. För egen del ser jag del också som värdefullt att kunskaper och informafion sprids genom så många kanaler som möjligt. Förutom arbelarskyddsverkel tänker jag här bl.a. på arbetarskyddsfonden, branschorganisationer, yrkesmedicinska kliniker, företagshälsovården och arbetsmarknadens parter.

Fiertalel remissinstanser har också varit positiva till att handläggande tjänstemän vid slödadminislrerande organ ges fördjupade kunskaper inom arbelsmiljöområdet genom utbildning och information. Arbetarskyddsstyrelsen har emellertid ifrågasatt lämpligheten av att denna uppgift åläggs styrelsen. Jag delar utredningens uppfattning beträffande vikten av informafion och utbildning för den berörda personalen. Utbildningsansvaret bör dock enligl min mening även fortsättningsvis åligga respektive organ. Detta hindrar självfallet inte att den kunskap som finns hos arbetarskyddsstyrelsen bör kunna tas fillvara vid planeringen och genomförandet av UlbUdningen.

Utredningens förslag om vidgade informafionsinsatser och ökad arbetsmiljöutbildning innebär inte krav på några ökade resurser utan bör kunna klaras inom resp. organs nuvarande medelsram.

Prop. 1981/82:118 160

Underbilaga 3:1

Sammanfattning av betänkandet (Ds A1981:12) Om statligt stöd till arbetsmiljöinvesteringar.

Bakgrund

Utredningen om arbetsmiljöinvesteringar i mindre och medelstora företag skulle enligt direkfiven se över de små och medelstora företagens möjligheter att klara sina arbelsmiljöinvesteringar inom ramen för befintliga kreditmöjligheter samt lämna förslag till åtgärder som underlättar sådana investeringar i framtiden m.m.

Utredningens uppdrag var alt söka klarlägga om arbelsmiljöproblemen i de små och medelstora företagen är så stora eUer deras ekonomiska läge så ansträngt att de anställda i dessa förelag löper risken att få en sämre arbetsmiljö än sina kollegor på andra typer av arbetsplatser.

Det StatUga kreditstöd som är inriktat på de små och medelstora företagen borde särskilt studeras, men även andra existerande former av statliga stödåtgärder borde uppmärksammas.

Mol bakgrand av genomgången av de små och medelstora förelagens arbetsmiljö och ekonomi och deras möjligheter all klara sina arbetsmiljöinvesteringar inom ramen för befintliga kreditmöjligheter, hade utredningen i uppdrag att lämna förslag lill åtgärder som utvisar hur man med nuvarande stödformer kan främja investeringar som heU eller delvis avser arbelsmUjöförbällringar.

En genomgång av de små och medelstora företagens arbetsmiljö och ekonomi skulle enligt direktiven kunna komma att visa all nödvändiga arbelsmiljöinvesteringar i vissa fall kan medföra alt förelagens existens äventyras. Utredningen skulle därför klarlägga hur omfattande detta problem är samt diskutera länkbara lösningar, så all de anställda i dessa företag inte utsätts för större hälsorisker än anställda i andra förelag.

Förslagen borde utgå från principen att arbetsmiljökostnadema skall bäras av produktionen.

För att arbetsmiljöaspekler bättre skaU kunna beaktas vid alla typer av investeringar som utförs med stafiigt ekonomiskt slöd av olika slag, hade utredningen också all pröva om de anställda kan ges störte möjlighet all yttra sig över ansökningar om sådant stöd när det gäller de arbetsmiljömässiga konsekvenserna av planerade investeringar. Utredningen skulle i delta sammanhang utnyttja de erfarenheter som vunnits vid prövning av ansökningar om arbetsmiljögaranfilån samt vid ansökningar om all utnyttja arbelsmiljöfond, dvs. två fidigare typer av stafiigt stöd fill arbetsmiljöinvesteringar. Utgångspunkten för utredningsarbetet har varit att söka belysa följande frågeställningar: - Är problemen i de små och medelstora företagen så stora eller deras

Prop. 1981/82:118 161

ekonomiska läge så ansträngt all de anställda i dessa förelag löper risk att få en sämre arbetsmiljö än sina kollegor på andra typer av arbetsplatser?

- Kan de små och medelstora företagen klara sina arbelsmiljöinvesteringar inom ramen för befintliga kreditmöjligheter?

- Äventyrar nödvändiga arbelsmiljöinvesteringar företagens existens?

- Hur kan investeringar som helt eller delvis avser arbetsmiljöförbätlringar främjas med nuvarande former för statligt stöd lill förelag?

- Kan de anställda ges störte möjlighet att yttra sig över ansökningar om statligt stöd till investeringar med hänsyn tiU investeringarnas arbetsmiljökonsekvenser?

Utredningen har dels sökt belysa arbetsmiljösitutationen allmänt i de mindre och medelstora företagen, dels försökt göra vissa jämförelser mellan små och medelstora företag å ena sidan och stora förelag å andra sidan för all utröna om och i så fall hur arbetsmiljön skiljer sig ål i företag av oUka storlek.

Överväganden och förslag rörande arbetsmiljöinvesteringar i mindre och nidelstora företag

Samhällets roll i arbetet för att skapa en sund och säker arbetsmiljö har i Sverige varit all genom lagsttftning och föreskrifter lägga fast hur en tUlfredsställande arbetsmiljö skall vara ordnad, alt övervaka efterlevnaden av lagsttflningen samt alt genom forskning, utbildning, information och rådgivning verka för utbyggnad av kunskaper om arbelsmiljöproblem, skyddsåtgärder m. m. Av tradition har investeringar för att förbättra arbetsmiljön betraktats som led i åtgärderna att trygga goda produklionsför-bällringar. Kostnaderna för arbelsmiljöinvesteringar har därför i likhet med andra investeringskostnader fått läckas av produktionen. Den grandsynen på arbelsmiljöinvesteringar har kommit lUl uttryck när slalsmaklema behandlat åtgärder för förbättring av arbetsmiljön och delas också av företrädare för arbetsgivare och arbetstagare. Några avsteg frän grundregeln har — som tidigare nämnts — under senare år gjorts genom bl.a. skatlelindring för förelagen i fråga om arbelsmiljöfonder som skulle användas fill arbelsmiljöförbällrande åtgärder och genom statens åtagande all under några år teckna garantier för lån som skulle användas för alt finansiera förbättringar av arbetsmiljön.

Följande skäl kan urskiljas för ett samhälleligt ekonomiskt stöd fill företagen i syfte att underlätta för dem att vidta åtgärder som kan förbättra arbetsmiljön.

l.Del är samhälleliga organ som formulerar kraven på vilken arbetsmiljöstandard som skall gälla såväl inom förelag som inom organ i den gemensamma, offenfiiga sektorn. Samhället har därför intresse av all se kraven omsatta i praktiska åtgärder. 11 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 162

2. Samhällets krav drabbar företagen olika hårt beroende på skUlnader i
verksamhet, produktionsföralsättningar, åldern i förelagens anläggningar
och ulrastning samt ekonomiska och andra förhållanden.

Del är ur samhällets synpunkt angelägel all arbetslagarna i landet har en tiltfredsstäUande arbetsmiljö oavsett i vilken verksamhet eller i vilket företag de arbetar. Samhälleligt stöd tiU vissa typer av förelag kan därför underlätta för dem all vidta arbetsmiljöförbätlringar som de annars skulle ha svårt all klara.

3. Vissa arbetsställen ligger i orter med sådan arbetsmarknad all arbetsstället står för en slor del av de sysselsällningsfillfällen som finns på orten. Om erforderliga åtgärder för all skapa en sund och säker arbetsmiljö kräver sådan kapitalinsats att företaget i stället för all vidta åtgärderna väljer att lägga ned produktionen kan arbetslösheten på orten öka mer än vad som kan tolereras. Samhälleligt slöd kan i sådana fall kortsiktigt bidra lill all trygga sysselsättningen på orten.

4. Samhället bär en slor del av kostnaderna för de skador och sjukdomar som orsakas av brister i arbetsmiljön. Om kravet på förebyggande, arbelsmiljöförbällrande åtgärder leder lill all skador och sjukdomsfall blir färte och mindre aUvarliga så har i viss mån kostnaderna för dålig arbetsmiljö "vältrats över" från samhället lill förelagen. Detla kan anföras som mofiv för all samhället skall ge bidrag lill viss täckning av förelagens kostnader för arbetsmiljöförbätlrande åtgärder.

5. Del kan ur samhällets synpunkt bedömas så angeläget alt snabbi åstadkomma kraftiga standardförbättringar för all undanröja en viss typ av miljöproblem att ekonomiskt och annat stöd lill dem som har att vidta förbyggande åtgärder kan anses mofiverat.

Skäl kan också anföras mot samhälleligt stöd tUl arbelsmUjöförbällringar i förelag. Bland dem kan nämnas:

1. Skyldigheten all åstadkomma en god arbetsmiljö åvilar enligl arbetsmiljölagen (1977:1160) arbetsgivare i samverkan med arbetstagare. Arbetsgivare skall sålunda enligl lagen vidta alla åtgärder som behövs för alt förebygga alt arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall. Så länge den grundregeln gäller är samhällets roll i princip begränsad lill att påverka förelagen genom att utfärda lagar och regler, kontrollera alt dessa följs samt alt ge indirekt slöd till arbelsmiljöförbältringar genom forskning, utbildning, information och rådgivning.

2. Sund och säker arbetsmiljö är en av föratsättningarna för god produktivitet. Det är oftast i samband med effektivitets- och produktionsstimulerande åtgärder som arbetsmiljöförbätlringar uppnås. Del är därför svårt all särskilja investeringar som förbättrar arbetsmiljön från övriga investeringar.

3. För miljöfarlig verksamhet såsom den definierats i miljöskyddslagen (1969:387) gäller att den som utövar eller ämnar utöva miljöfarhg verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten

Prop. 1981/82:118 163

och iaktta de försiktighetsmått i övrigi som skäUgen kan erfordras för all förebygga eller avhjälpa olägenhet.

4. Stöd lill förelag för alt täcka kostnaderna för arbelsmiljöförbällrande
investeringar kan betraktas som selektiva stödåtgärder från samhällets
sida. Det finns både fördelar och nackdelar med selekliva stödåtgärder till
arbetsmiljöförbättringar. De kan å ena sidan bidra lill att ekonomiskt svaga
företag får råd att anpassa sin arbetsmiljöslandard efter samhällets krav,
fortsätta sin verksamhet och därmed fortsätta att erbjuda sysselsättning för
sina anställda. Å andra sidan kan emellertid selektivt stöd komma all ges
fill företag som samhällsekonomiskt sett inte skulle behöva stöd. Det kan
bl. a. då förändra konkurrensförhållandena på ett från samhällets synpunkt
olämpligt säll.

De nackdelar som är förenade med selekliva stödåtgärder kan anföras som skäl mot särskUt ekonomiskt stöd tiU vissa företags investeringar i arbetsmiljöförbätlrande syfte.

5. I överväganden om särskilt ekonomiskt slöd till företagens arbetsmil
jöinvesteringar från samhällets sida, måste hänsyn också las fill landels
ekonomiska sUualion och utveckling och inte minst lill del statsfinansiella
lägel.

Sammantaget behövs det tungt vägande skäl för att förorda avsteg från principen att arbelsmiljöinvesteringar skaU finansieras ur produktionen. Ett sådant skäl kan vara om arbelarskyddsverkel genom nya föreskrifter ställer krav, vUka innebär all stora och oväntade investeringar snabbi måste göras av de stora företag som skall uppfylla kraven.

Bedömning av behovet av statligt stöd för arbetsmiljöinvesteringar i mindre och medelstora företag

Del har tidigare visals alt skillnader i arbetsmiljö företag emellan mera beror på skillnader i verksamhetens art och organisation samt arbetsplatsernas utformning än på företagens storlek. Arbelsmiljöproblemen är allmänt sett inte allvariigare i mindre och medelstora förelag än i stora företag, utan arbetsmiljön är snarare bättre i små företag än i stora. Småförelagens situation karaktäriseras dock av alt de har sämre resurser än vad de stora företagen har för att identifiera arbetsmiljöproblem och vidta erforderliga åtgärder. Många mindre företag saknar förelaghälsovård och har ofta inle heller kunskaper i den egna organisafionen för att snabbi anpassa arbetsmiljön tUl nya krav. Därtill kommer alt de mindre förelagens begränsade möjligheter att få fram kapital för investeringar till rimliga kostnader, kan innebära svårigheter för dem som vill höja arbetsmiljöns standard i takt med de krav samhället formulerar. Kraven på bättre arbetsmiljö kan allmänt bidra fill att förslärka fördelarna med kapitalintensiv verksamhet och fill en strakturomvandling, där produktionen koncentreras lill störte företag.

Prop. 1981/82:118 164

Vid en bedömning av behovet av slalligl stöd för arbelsmiljöinvesteringar i mindre ocb medelstora företag är det några frågor som bör beröras: Vilken verksamhet har en arbetsmiljö av sådan art att samhället för den får bära kostnader för vård, arbetsmarknadsanpassande åtgärder etc. som är högre än för annan verksamhet? Är del verksamhet som bedrivs vid många mindre och medelstora företag? I vilken utsträckning fordras stora investeringar för att fillgodose kraven på sund och säker arbetsmiljö? Det finns ganska litet material som kan anvädnas för att formulera ett utförligt svar på frågorna. Mot bakgrund av tidigare redovisning kan dock följande sägas.

Sjukvårdskostnader, försäkringskostnader och kostnader för all med olika medel bistå skadade människor så att de får arbete är stora poster i samhällets gemensamma kostnader för all la hand om människor som lider av arbelsbefingad ohälsa. Behovel av statligt slöd liU arbelsmiljöinvesteringar bör ses från den utgångspunkten - oavsett om del är kommun, landsting eller stal som täcker de gemensamma kostnaderna.

Arbetsmiljön anpassas successivt av förelag, myndigheter, organisationer och andra arbetsgivare till de krav som samhället genom arbelarskyddsslyrelsen lägger fasl i föreskrifter utfärdade med stöd av arbetarmil-jölagen. Det finns få kända fall där erforderliga förbättringar av arbetsmiljön har bedömts så krävande all de, om de genomfördes, skulle äventyra förelagels existens. Det ekonomiska slöd till förbättring av arbetsmiljön, som samhället under vissa perioder givit lill förelag, har naturligtvis underlättat omställning och anpassning. Det har bl.a. bidragit lill all intresset ökat för investeringar i syfte all förbättra arbetsmiljön. Endast i enstaka faU torde dock ekonomiskt stöd från samhällets sida ha haft sådan betydelse att det gjort all förändringar över huvud laget kunnat genomföras.

Bedömningen av behovet av stafiigt slöd till mindre och medelstora förelag för investeringar i arbelsmiljöförbällrande syfte utmynnar i följande slutsatser.

1. Det finns inle övertygande skäl för ell särskill stafiigt ekonomiskt stöd till arbetsmiljöinvesteringar i mindre och medelstora företag.

2. Att skapa goda produktionsbetingelser för ett förelag inbegriper att skapa en god arbetsmiljö. Del är i första hand inom förelaget som en avvägning kan göras mellan insatser som bidrar till ökad produktivitet genom att arbetsmiljön förbättras och andra insatser.

Företagens behov av kapital för förändringar tillgodoses i vissa fall och i viss utsträckning genom stafiigt ekonomiskt slöd i form av bt. a. bidrag, förmånliga lån, eller skattelättnader. Del statliga ekonomiska stöd som arbetsmarknadspoUliska, regionalpolitiska eUer näringspolifiska skäl kan utgå tUl företag kan i regel utnyttjas även för investeringar vars huvudsyfte är all förbättra arbetsmiljön, utan alt de regler som i övrigi gäller för utnyttjandet sätts ur spel. Såväl slödadminislrerande organ som förelag kan emellertid behöva informeras om att delta är möjligt.

Prop. 1981/82:118 165

3. Det kan finnas områden där ekonomiskt slöd från samhällets sida till
företagen kan vara befogat under en begränsad period för att snabbi få lill
stånd en angelägen standardhöjning av arbetsmiljön, l.ex. i samband med
all arbelarskyddsverkel i föreskrifter skärper kraven på hur arbetsmiljön
skall vara ordnad.

Mot bakgrand bl. a. av all en skärpning av de arbetshygieniska gränsvärdena trädde i kraft den I januari 1982, har utredningen övervägt om det finns skäl all från samhällets sida ge tUlfälligl ekonomiskt stöd för att underlätta genomförandet av arbetsmiljöförbättrande åtgärder under de närmaste åren, särskilt åtgärder för all genom luflrening och luflutsugning skydda de arbetande i bl. a. melallsmältverk, målningsverksläder och sågverk frän kemiska hälsorisker. Utredningen har dock avstått frän att föra fram förslag om sådant slöd.

4. Arbetsgivare och arbetstagare skaU enligl arbelsmiljölagen samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Då ett förelag tillgodoser sitt kapitalbehov genom all ta offentliga medel i anspråk, bör företrädare för arbetstagarna i företagel därför ha möjlighet att framföra sin mening om investeringarna som medlen skall användas till, så all den kan ingå i underlaget för beslut.

5. Arbetsgivares och arbetstagares kunskaper om arbelsmiljörisker och skyddsåtgärder är av slor betydelse för vilken arbetsmiljö de skapar. Kunskaperna i arbelsmiljöfrågor är som tidigare nämnts ofta bristfälliga i de mindre företagen. Många mindre företag har svårt all följa den tekniska utvecklingen på arbelsmiljöområdet. Delvis beror detta på att de inle nås av information om tekniska lösningar på arbetsmiljöproblem, delvis på all de kan ha svårt alt tUlgodogöra sig befintlig information, delvis också på att småföretagsanpassade tekniska lösningar på arbelsmiljöproblem ibland saknas.

Utbildning, information och rådgivning fiU mindre och medelstora företag liksom utbyggnad av förelagshälsovården lill att omfatta även dessa företag har stor betydelse för hur arbetsmiljön är i förelagen.

Mot denna bakgrand föreslår utredningen

att åtgärder vidtas för alt via befintliga arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska och näringspolifiska statliga stödformer främja investeringar som helt eller delvis avser arbelsmiljöförbältringar saml

att det regleras i vilka former de organ som administrerar samhälleligt stöd till företag skall ta del av arbetstagaraas mening, då förelaget tillgodoser sitt kapitalbehov genom offentliga medel.

Åtgärder för att via befintliga former för statligt stöd till företag främja arbetsmiöförbättringar

Det finns skäl att för de företag som kan utnyttja de former för statligt stöd som främst lorde kunna utnyttjas för att främja arbelsmiljöförbättring-

Prop. 1981/82:118 166

ar och för de slödadminislrerande organen framhäva möjligheterna all utnyttja de befintliga stödformerna. Därför föreslås, all det skrivs in i de författningar som reglerar de olika stödformerna att de utöver användning för redan preciserade syften också kan användas för åtgärder som helt eller delvis avser miljöförbättringar.

Sådan precisering föreslås på lämpligt sätl göras i författningar som reglerar statligt ekonomiskt stöd lill företag, där stödets ändamål inle är alltför allmänt formulerat. Behövliga författningsändringar bör träda i kraft senast den 1 januari 1983.

För alt yllerligare understryka alt de olika stödformerna kan användas för investeringar som helt eller delvis avser arbetsmiljöförbätlringar bör dessutom vissa åtgärder vidtas för all informera intressenterna härom. Möjligheterna att också för arbetsmiljöförbätlringar utnyttja existerande former för stafiigt finansieringsstöd bör sålunda framgå i information och upplysningar om slöd fill förelagen som de olika slödadminislrerande organen bedriver. Yrkesinspekfionen, den kommunala tillsynens och företagshälsovårdens personal, bransch- och näringslivsorganisationer, fackliga organisationer saml andra företagsrådgivande organ bör också informeras, så att de i sina kontakter med förelagen kan visa på de möjligheter att finansiera arbetsmiljöförbätlringar som samhället erbjuder.

De handläggande tjänstemännen vid de slödadminislrerande organen bör dessutom genom utbildning och information ges vidare insikter i arbetsmiljöfrågor. Utbildningen bör bl.a. syfta till att tjänstemännen bättre skall uppmärksamma konsekvenserna för arbetsmiljön av olika investeringar samt alt tUlfredsställande arbetsmiljö i ett företag kan vara en väsentlig del av goda produktionsbetingelser. Del bör ankomma på arbetarskyddsstyrelsen alt fillse all arbetsmiljöfrågorna uppmärksammas på ett tiltfredsstäUande säll i utbildningen av personal vid de slödadminislrerande organen.

Någon ny organisation behöver inte byggas upp med anledning av dessa förslag, eftersom redan existerande organ föratsätts handlägga ärendena. Utbildning, information och administration föratsätts finansieras inom ramen för befintlig verksamhet vid berörda organ. Del förutsätts också att den ökade efterfrågan på medel för investeringar med arbetsmiljöförbätlrande syfte, som de föreslagna informationsåtgärderna kan leda till, får läckas inom ramen för de ekonomiska resurser som samhället ändå genom olika stödformer ställer liU företagens förfogande.

Arbetstagarnas inflytande vid samhällsstöd till företagens investeringar

Som tidigare framhållits är del oftast i samband med åtgärder som höjer effektiviteten och stimulerar produktionen som arbelsmiljöförbältringar uppnås. Del är därmed svårt - för all inle säga omöjligt — alt särskilja en arbetsmiljöförbällring från andra förbällringar av produklionsbelingel-

Prop. 1981/82:118 167

serna. Arbetsmiljön vid ett förfetag präglas av beslut om hur de resurser företaget förfogas över bäst kan användas för att utveckla verksamheten. Avvägningarna mellan insatser som bidrar till ökad produktivitet genom att arbetsmiljön förbättras och andra insatser görs bäst inom företagen. Arbetstagarna har genom lagstiftning om medbestämmande i arbetslivet och om slyrelserepresenlalion för de anställda filtförsäkrats inblick i hur verksamheten utvecklas produkfionsmässigl och ekonomiskt. Arbetsgivaren är dessutom skyldig att på eget initiativ förhandla med företrädare för de anställda inför viktigare förändringar av verksamheten.

De organ som administrerar stafiigt stöd fill företagen behöver känna lill de bedömningar av investeringar m. m. som görs inom ett företag, då del söker få offentliga medel för att fillgodose sitt kapitalbehov. Det är därför naturligt, om de organ som handlägger samhäUeligt stöd till företagens investeringar underrättar sig om arbetslagarnas syn på de förändringar i produktionsprocessen m.m. som en arbetsgivare kan vilja göra med slöd från samhällets sida. Underlaget för alt bedöma bl.a. investeringarnas konsekvenser för arbetsmiljön kan därigenom bli fylligare. Från fackligt håll har framförts att företrädare för de anställda inle alllid bereds möjlighet att föra fram sin mening då företagel ansöker om samhäUeligt stöd. Del kan därför vara befogat att del uttryckligen regleras i författning alt ansökan om samhällsstöd tiU förelagens investeringar allfid skall innehålla yttrande från företrädare för berörda arbetsgivare.

Det fackliga inflytandet på frågor om statligt arbetsmarknadsstöd har, som tidigare visals, nyligen reglerats (prop. 1980/81:126, AU 1980/81:21, rskr 1980/81:404). 1 förordningen (1965:667) med instraklion för arbetsmarknadsverket har sålunda införts regeln, att innan elt ärende om samhällsstöd till arbetsgivare avgörs, skall berörda arbetslagarorganisafioner ha beretts tillfäUe all avge yttrande. Vidare har särskilda former föreskrivits för avgörande av ärenden, där en arbetstagarorganisation har avstyrkt en ansökan om samhäUsslöd eller där del finns särskilda skäl tiU det. Med berörda arbetstagarorganisationer avses enligt förarbetena i övervägande antalet fall den eller de arbetstagarorganisationer som är part i kollektivavtal på arbetsplatsen. Om företagel inte är bundet av kollektivavtal bör det vara den eller de arbetstagarorganisationer som har ingått del representa-fiva koUekfivavlalet inom branschen eller avtalsområdet i fråga.

Motsvarande regler om fackligt inflytande bör enligl utredningens mening gäUa även beträffande samhällsstöd till företagsinvesleringar som administreras av andra organ än arbetsmarknadsverket. Därför föreslås all sådana regler införs i instruktionerna för statens industriverk, de regionala utvecklingsfonderna, lanlbraksslyrelsen, lanlbraksnämnderna, Nortlands-fonden och statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten. Det kan då vara lämpligt att ange för vilka stödformer reglerna gäller. Ell enkelt säll att se till all yttrande från de anställdas företrädare ingär i underiagel för beslut om samhälleligt slöd kan vara alt protokoll från förhandling enligt

Prop. 1981/82:118 168

medbestämmandelagen bUäggs företagets ansökan om slöd. Del torde därför inte vara lämpligt vid en författningsreglering att begränsa yttrandet och därmed beslutsunderlaget till att avse enbart miljökonsekvenser av planerade åtgärder. Utredningen bedömer att förändringar bör träda i kraft senast den 1 januari 1983. Även om reglering av fackligt infiylande över samhällsstöd här föreslås infört endast för vissa organ, ulgår utredningen från alt också andra samhälleliga organ - exempelvis Industrifonden, Sveriges Invesleringsbank, AB Industrikredil och Styrelsen för leknisk utveckling — ser liU att de anstäUdas fackliga företrädare bereds fillfälle all yttra sig i ärenden om samhällsstöd tiU företagens investeringar.

Särskilt yttrande

av de sakkunniga Björn Lindell och Anders Åberg samt experterna Hans Gullberg, Lars Häggmark och Bo Söderberg.

Vi delar utredarens uppfattning om betydelsen av fackligt inflytande i samband med arbelsmiljöinvesteringar. I den arbelsrältsliga lagsfiftningen på området regleras också inflytandefrågorna utförligt. Det är med hänsyn härtiU naturligt alt ell organ som handlägger samhälleligt slöd till förelagen undertätlar sig om arbetstagarnas syn på investeringar ur arbelsmiljösynpunkt.

Mol denna bakgrund finns det, enligl vår mening, ingen anledning all särskill förfallningsreglera frågan om fackligt yttrande lill den rad myndigheter som handlägger ärenden om samhällsstöd tiU företag. Om en författningsreglering ändå måste anses behövlig borde frågan för övrigi prövas i elt sammanhang då frägor om inhämtande av yttranden från fackliga organisationer i stödärenden övervägs mer samlat.

Om författningsändringar genomförs på grundval av utredarens överväganden, föratsätter vi att kravet att höra företrädare för de anställda begränsas till att gälla enbart investeringars arbetsmiljöaspekter.

Prop. 1981/82:118 169

Underbilaga 3:2

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds A 1981:12) om statligt stöd till arbetsmiljöförbättringar

Efter remiss har yttrande över belänkandel avgetls av följande myndigheter och organisationer, nämligen lånenämnden för den mindre skeppsfarten, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, styrelsen för arbetarskyddsfonden, arbetslivscentrum, statens industriverk (SIND), styrelsen för teknisk utveckling (STU),/on-den för industrieUt utveckUngsarbete (Industrifonden), länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Kopparbergs län. Universitetet i Umeå, Utvecklingsfonden i Stockholms län. Landstingsförbundet, SHIO — Familjeföretagen, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), TCO, LO, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Investeringsbank AB, AB Industrikredit och Sveriges Arbetsledareförbund (SALF).

Allmänt

Utredningens förslag om arbelsmiljöinvesteringar i små och medelstora förelag har allmänt sett fått ett posifivt mottagande. Förslagen om vissa författningsförändringar har dock mötts med tveksamhet från en del remissinstanser. Samtliga remissinstanser har vitsordat utredningens konstaterande att det inte finns något övertygande skäl för ett särskill statligt stöd för arbetsmiljöinvesteringar i de mindre och medelstora företag som berörs av förslagen.

Innan remissinstansernas ställning till utredningens direkta förslag redovisas kan följande synpunkter framförda av arbetarskyddsfonden vara värda att föra fram. Fonden anser att småföretag i allmänhet har svårare för att hanlera arbetsmiljöfrågor än stora förelag inle enbart beroende på ekonomin. Erfarenheten visar all småföretagen många gångar har svårt all identtfiera och åtgärda arbelsmiljöproblem på ell bra sätl. I del sammanhanget är en väl utbyggd företagshälsovård till stor nytta. Därför är del beklagligt all många av de mindre förelagen saknar företagshälsovård. Sell mol den bakgranden finner fonden all del är olyckligt om aviserad indragning av del statliga stödet till företagshälsovården genomförs. Med stor sannoUkhel kommer en sådan nedskärning all drabba små och medelstora företag hårdast.

Sedan flera år pågår med arbetarskyddsfondens stöd ell utvecklingsarbete för utbyggnad av företagshälsovården inom småförelag. Syftet har bl. a. varit att genom försöksverksamhel inom detta område pröva former för samverkan med landslingen. Projektet kommer att slutrapporteras i slutet av 1982.

Prop. 1981/82:118 170

Utbildning, information och rådgivning i arbelsmiljöfrågor fill mindre och medelstora förelag anser fonden också vara av slor betydelse. I del sammanhanget kan nämnas all Institutet för Verksladsleknisk Forskning i Göteborg erhållit anslag från fonden lill en försöksverksamhet för all små företag inom verkstadsindustrin skall kunna få snabb rådgivning och hjälp vid arbelsmiljöproblem med produkfionsleknisk anknytning.

Erfarenheter från denna verksamhet kan bli användbara även för småföretag utanför verkstadsindustrin. Fonden stödjer även verksamhet som riktar sig till små och medelstora företag i Eskilstuna- och Moraregionen. Utvecklingsfonden i Södermanlands län är huvudman för del ena. Det syftar till all inventera enkla och bra lösningar på vanliga arbelsmiljöproblem inom verkstadsindustrin saml alt därmed hjälpa de små och medelstora företagen i Eskilstuna all hitta bra tekniska lösningar på sina arbelsmiljöproblem. Det andra projektet drivs i samarbete mellan Ovansiljans Hälsovårdscentral och Utvecklingsfonden i Kopparbergs län. Projektet syftar till all bygga upp en referensanläggning med enkla och bra lösningar på vanligt förekommande arbelsmiljöproblem inom småindustrin samt all ge de mindre företagen i upptagningsområdet för Ovaniljans Hälsovårds-central i Mora teknisk och ekonomisk rådgivning i ålgärdsplaneringen. Båda projekten väntas ge värdefulla resultat beträffande samarbelsformer meUan företagshälsovård och slödadminislrerande organ. Arbelarskyddsfonden stödjer dessutom elt projekt som syftar till att effektivera de regionala skyddsombundens arbele med rådgivning och konkret problemlösning i små företag inom träindustrin och snickerier. Detta projekt är kopplat fill arbetslivscenlrams projekt Arbelsmiljöinriklad småförelags-teknik.

En annan anledning lill småföretagens arbelsmiljöproblem, som utredningen pekar på, kan enligt fonden vara brist på teknik anpassad för förhållandena i små och medelstora förelag. I vissa fall kan det visa sig vara mest ändamålsenligt att fiera småförelag gemensamt löser ett specieUt arbetsmiljöproblem. Exempel på detla finns l.ex. inom ylbehandUngslek-niken. I delta sammanhang kan också nämnas alt Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning erhållit medel från fonden för att studera arbelsmiljöproblem och åtgärdsförslag i samband med småskalig kemikaliehantering.

Författningsändringar

Utredningen konstaterar att del idag finns elt anlal statliga stödformer som i praktiken kan användas även för arbetsmiljöinvesteringar. Det kan dock finnas skäl att framföra denna möjlighet för de företag som kan utnyttja stödformerna och för de slödadminislrerande organen. Utredningens förslag att del därför skrivs in i de författningar som reglerar dessa stödformer att de utöver redan preciserade syften kan användas för arbelsmiljöinvesteringar stöds av flertalet remissinstanser. SIND, SHIO och

Prop. 1981/82:118 171

statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten anser dock att förslaget är onödigt eftersom de berörda författningarna redan nu är formulerade så att inget hindrar att de används för arbetsmiljöinvesteringar. LRF har vidare framhållit del önskvärda i att motsvarande ändringar görs i författningar som reglerar statligt stöd till jordbraksnäringen.

Arbetstagarinflytande

Utredningen konstaterar alt fackligt inflytande om frågor om stadigt arbetsmarknadsstöd nyligen har reglerats. I förordningen (1965:667) med instruktion för arbetsmarknadsverket har sålunda införts en regel med följande innebörd. Innan ett ärende om samhällsstöd fill arbetsgivare avgörs, skall berörda arbetstagarorganisationer ha beretts liltfäUe all avge yttrande. Vidare har särskilda former föreskrivits för avgörande av ärenden, där en arbetstagarorganisation har avstyrkt en ansökan om samhällsstöd eller det av andra skäl finns anledning till detta.

Motsvarande regler om fackligt inflytande föreslås nu av utredningen gälla beträffande samhällsstöd till företagsinvesleringar som administreras av även andra organ. Således föreslås att sådana regler införs i instraktio-nema för statens industriverk, de regionala utvecklingsfonderna, lanlbraksslyrelsen, lanlbraksnämnderna, Nortlandsfonden och statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten. Det kan enligt utredningen samtidigt vara lämpligt att ange för vilka stödformer reglerna gäller. Ell enkelt sätt att uppfylla del föreslagna villkoret är enligl utredningen all yttrande från de anställdas företrädare aUtid ska ingå i beslutsunderlaget. Sådant yttrande kan beslå i alt protokoll från förhandling enligt medbestämmandelagen biläggs förelagels ansökan om slöd. Vid en författningsreglering torde det därför inte enligt utredningen vara lämpligt att begränsa yttrandet och därmed beslutsunderlaget fill att avse enbart arbetsmiljökonsekvenser av planerade åtgärder.

Till utredningen har fogals ett särskill yttrande enligt vilket någon för-fattningsreglerig av det det fackliga inflytandet inte bör genomföras eftersom detta redan regleras i den arbelsrältsliga lagstiftningen.

Remissinstanserna instämmer i utredningens uppfattning om betydelsen av fackligt inflytande vid arbelsmiljöinvesteringar. Beträffande författningsreglering av de anställdas inflytande går dock åsikterna isär. Sålunda tillstyrker arbetarskyddsstyrelsen, LO, TCO m.fl. utredningsförslaget medan SIND, SAF, SHIO, AB IndustrikredU, Sveriges Investeringsbank, Utvecklingsfonden i Stockholms län, m.fi. avstyrker del. SIND menar alt utredningens förslag all långivare skall la del av arbetstagares mening vid arbelsmiljöinvesteringar i praktiken förmodligen kommer att visa sig vara meningslöst. Verket föratsätter all anställda i berörda förelag aktivi medverkar och bevakar sina intressen i arbetsmiljöärenden. Dessutom anser verket att det lämnade förslaget ej kan behandlas separat utan i så fall i ett

Prop. 1981/82:118 172

större sammanhang vad gäller arbetstagares rättigheter överhuvudtaget i invesleringsfrågor av olika slag. En författningsreglering av den typ som utredningen föreslår skulle enligl verket dessutom troligen enbart leda lill ökad byråkratisering i denna typ av låneärenden.

SHIO vill i första hand betona den skillnad som föreligger mellan del arbetsmarknadspoUliska stödet och de i utredningen behandlade stödformerna. I det senare fallet är det ofta fråga om lån på i del närmaste marknadsmässiga villkor. Graden av slöd är således i många fall mycket liten. Det torde då inte vara motiverat att införa särskilda inflytanderegler vid sidan av i. ex. medbestämmandelagens regler.

Den föreslagna modellen är klart olämplig enligl SHIO då det gäller företag som saknar kollektivavtal. Då skall - om man fillämpar de inflytanderegler som gäller för arbetsmarknadspolitiskl stöd - den eller de arbetstagarorganisationer som ingått de representativa koUektivavialen inom branschen ges tiltfälle att yttra sig i frågan. För att detla yttrande inte bara skall bli en meningslös formalitet krävs enligt SHIO att ifrågavarande facklig organisafion ges inblick bl. a. i förelagels ekonomiska förhållanden. Delta synes olämpligt och skulle bryta mot de principer för fackligt inflytande som finns inskrivna i medbestämmandelagen. I vissa fall skulle ell krav på fackligt yttranden över investeringar bli direkt stötande. Det gäller t. ex. för aktiebolag som drivs som rena familjeförelag där endast familjemedlemmar är verksamma.

Landstingsförbundet har inget att invända mot att det i de författningar som reglerar olika stödformer, särskill anges all medlen även kan användas för arbelsmiljöförbältringar, men menar all med hänvisning till frågans principiella räckvidd det vore felaktigt alt, med utgångspunkt i utredningens överväganden, författningsmässigt reglera frågan så att del stödgivande organet kan fatta sitt beslut först sedan berörda arbetstagarorganisationer getts tillfälle att yttra sig över ärendet även i annat avseende än tfråga om dess arbetsmiljökonsekvenser. Till skiUnad från utredningen anser förbundet således att krav på att höra företrädare för de anställda bör begränsas till arbetsmiljökonsekvenserna av en planerad åtgärd. Om det från principiella utgångspunkter skulle anses motiverat med en utvidgad rätt för fackliga organisationer att yttra sig i ärenden som rör samhällsstöd till företag, bör enligt Landstingsförbundets uppfattning denna fråga utredas i särskild ordning.

SAF anser att elt enkelt säll all ge arbetstagarna på den berörda arbetsplatsen möjlighet alt yttra sig över den investering för vilken stöd ges i den formen att protokoUsuldrag från medbestämmandeförhandling, där investeringen och stödansökan behandlats, bifogas företagets ansökan om stöd. Föreningen anser all detla önskvärda förfarande kan ingå i den förstärkta information liU alla intressenter. En särskild reglering av formema för parters yttrande över just dessa stöd anser föreningen onödig och avstyrker förslaget i denna del.

Prop. 1981/82:118 173

Som en följd av den föreslagna utvidgade informationen kan man enligt SAF räkna med all avsedda effekter eller förväntade bieffekter av en investering särskill anges i ansökningar om slöd och all arbetslagarna gör sin bedömning därav, vilket då bör framgå av nämnda protokollsutdrag från medbestämmandeförhandling. Dock är del ofta myckel svårt alt särskilja arbetsmiljöeffekler från andra produkfivilelseffekter av en investering. Även av detla skäl är del enligt SAF föga meningsfullt alt särskilt reglera formerna för parters yttrande över en slödansökan.

Informationsåtgärder

För all ytterUgare understryka all de olika stödformerna kan användas för arbetsmiljöförbätlringar bör dessutom enligt utredningen vissa informafionsålgärder vidtas. Det vidgade användningsområdet bör t. ex. framgå i den informations- och upplysningsverksamhet som de olika samhällsorganen bedriver till förelagen. Yrkesinspektionens, den kommunala tillsynens och företagshälsovårdens personal, bransch- och näringslivsorganisationer, fackliga organisationer samt andra berörda organ måste också ges kunskap om möjligheter liU slöd för arbetsmiljöförbätlringar så att de i sina kontakter med förelagen också kan informera om detla.

Tjänstemännen vid de slödadminislrerande organen bör dessutom genom utbildning och informafion ges bättre kunskaper i arbelsmiljöfrågor så alt de kan bedöma arbetsmiljökonsekvenser av olika investeringar. Utredningen föreslår att denna utbildningsuppgift skall ankomma på arbetarskyddsstyrelsen.

Förslaget att alla berörda arbetsmiljöorgan ska medverka i information kring möjligheterna tiU stöd för bl. a. arbetsmiljöinvesteringar, har mottagits positivt av de flesta remissinstanserna.

Arbetarskyddsstyrelsen framhåller dock att det är principiellt sett olämpligt all de organ som svarar för tillsynen av arbetsmiljön åläggs information beträffande stödmöjligheler. Enligt styrelsens mening bör delta informationsbehov väl kunna tillgodoses på annat sätt, l.ex. via bransch- och näringslivsorganisalioner och andra förelagsrådgivande organ. Grandläggande utbildning i arbelsmiljöfrågor för handläggande personal vid de slödadminislrerande organen ryms, enligt styrelsen redan inom en rad utbildningslinjer, däribland även linjer på högskolenivå, och kan däratöver lämpligen tillgodoses i samband med personalutbildning. Styrelsen kan för sin del inte finna något motiv för att styrelsen själv skall ansvara för all grandläggande arbetsmiljöulbildning genomförs för just dessa personalkategorier.

TCO delar inte heller i denna fråga utredningens uppfattning. Organisationen anser all varje organ självt skall ta ansvaret för handläggande av personalutbildning och att denna är tillfyllest avseende de frågor som organet handlägger. Det måste också vara fritt för varje organ att välja hur och fiUsammans med vem del anordnar utbildningen.

Prop. 1981/82:118 175

BUaga4

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Åsling

Anmälan till proposition om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens inriktning såvitt avser industridepartementets verksamhetsområde

1 Inledning

Under 1977/78 års riksmöte beslutade statsmakterna om ett samlat program för de små och medelstora förelagen (prop. 1977/78:40, NU 1977/ 78:34, SkU 1977/78:19, rskr 1977/78:110 och 1977/78:111). I min anmälan fill nämnda proposition lämnade jag en omfattande redogörelse för småföretagens situation och utvecklingsbelingelser. Åtgärderna inom industridepartementets verksamhetsområde innebar att de induslripoUliska insatserna på regional nivå byggdes ut kraftigt. Sålunda ersattes de tidigare företagareföreningarna med länsvisa regionala utvecklingsfonder. Vidare organiserades Svenska industrietableringsaktiebolagets (Svetabs) nyetableringsfrämjande verksamhet i två nya regionala bolag. Verksamheten vid Statens utvecklingsfond (SUFO) regionaliserades och inordnades i de regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Slufiigen infördes vissa stödmöjligheler för exploateringsföretag och för att uppföra kommunala industrilokaler för uthyrning.

Del har nu gått inemot fyra år sedan de åtgärder somjag nyss redovisade genomfördes. Jag anser därför att det är lämpligt att redovisa erfarenheter av den förda småförelagspolitiken och vidta de ytterligare åtgärder som erfarenheterna kan ge upphov fill. Jag avser också att ta upp frågan om en sammanhåUen svensk innovationspoUlik. Denna lar sikte på att stimulera industriell förnyelse och utveckling oberoende av företagsstorlek. Eftersom förnyelsen ofta har sin grand i mindre enheter har jag funnit del lämpligt all la upp frågan i detta sammanhang. Jag vill vidare la upp vissa elektronikfrågor som särskilt berör småföretagen.

Som ett led i beredningsarbetet inför denna proposition har inom industridepartementets slruktursekretariat upprättats en promemoria (Ds I 1982:3). Små och medelstora förelag - nuläge och ulvecklingsbefingelser, som avses publiceras inom kort.

Prop. 1981/82:118 176

Mina överväganden i fråga om innovalionspoUtiken bygger bl.a. på en rapport från en arbelsgrapp inom industridepartementet, (Ds I 1981:18) InnovationspoUlik för tiUväxt.

Statens industriverk (SIND) har i rapporten (SIND 1981:7) De regionala utvecklingsfonderna redovisat erfarenheter av fondernas verksamhet un-' der perioden 1978-1981. En sammanfattning av rapporten bör fogas liU protokollet i detta ärende som underbilaga 4:1.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har i rapporten Tillväxtinvest, ett system att förse mindre förelag med eget kapital lämnat vissa förslag för att stimulera alt privata, småföretagsinriklade investmentbolag bUdas. Rapporten, som anknyter tUl betänkandet (SOU 1981:95) TiUväxlkapital, har remissbehandlats.

Regeringen uppdrog i december 1978 med anledning av riksdagens beslut (NU 1977/78:55, rskr 1977/78:283) åt SIND att utreda vissa frågor om hantverkets situation och framlidsutsikter. Industriverket har i rapporten (SIND 1981:2) Hantverk. Produktion med tradifion redovisat sill utredningsuppdrag. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av rapporten och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende som underbUaga 4:2 resp. underbUaga 4:3.

Under våren 1981 bildades en informell arbelsgrapp för underieveran-törsfrågor mellan industridepartementet. Svenska Metallindustriarbelare-förbundet och Sveriges Mekanförbund. Gruppen har redovisat sina överväganden och förslag i rapporten Svenska underleverantörer i dag.

På uppdrag av industridepartementet, Näringslivssekrelarialel i Göteborg och Trygghetsrådets regionala enhet i Göteborg har konsultfirman Asbjörn Habberstad AB kartlagt och analyserat underleverantörsutvecklingen i Göteborgsregionen. Uppdraget har redovisats i rapporten Göteborgsregionens underleverantörer. Nuläge, utvecklingstendenser och åtgärdsförslag.

På uppdrag av industridepartementet har Statskonsult AB utarbetat rapporten Teknikupphandling från småföretag. Vidare har STU i skilda skrivelser dels redovisat sina erfarenheter av sin leknikupphandlingsstöd-jande verksamhet, dels föreslagit vissa förändringar av reglerna för sin slödgivning.

Rapporterna Göteborgsregionens underleverantörer och Teknikupphandling från småförelag saml en redogörelse för småförelagspolitiken i andra länder avses publiceras i (Ds I 1982:4) Små och medelstora förelag - nuläge och utveckUngsbetingelser. Bilagor.

Hösten 1978 uppdrog regeringen åt SIND all i samarbete med STU utreda svensk elektronikindustris nuläge och utvecklingsmöjligheter. Uppdraget omfattade en rad från varandra delvis skilda frågor. SIND har därför successivt redovisat utredningsarbetet i form av delrapporter, bl. a. rapporten (SIND 1981:1) Elektronikindustrin i Sverige, del 3. Den mindre elektronikindustrin. Rapporten har remissbehandlats.

Prop. 1981/82:118 177

SIND har i rapporten (SIND 1982:2) Nya företag - villkor och möjligheter redovisat resultatet av en utredning om förelagsbildningen i tillverkningsindustrin och inom viss uppdragsverksamhet.

Åtskilliga av de frågor jag lar upp i det följande har anknytning till forskning och utbildning. En promemoria om utbildningsfrågor m. m. för de små och medelstora företagen som har upprättats inom ulbildningsdepartemenlel bör fogas liU protokollet i detta ärende som underbilaga 4:4.

Slutligen har åtskilliga synpunkter och förslag om åtgärder på småföretagsområdet förts fram i skrivelser från organisationer, företag och enskilda.

I prop. 1981/82: 100 (bil. 17 s. 30) har regeringen föreslagU riksdagen all, i avvaktan på särskild proposition i ämnel, för budgetåret 1982/83 beräkna

1. till Bidrag fill regionala utvecklingsfonder m.m. ell reservationsanslag av 95000000 kr.,

2. till Täckande av förluster i anledning av garanligivning hos regionala utvecklingsfonder ell förslagsanslag av I 000 kr.,

3. till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m. elt förslagsanslag av 75 000000 kr.

Jag anhåller nu om alt få ta upp dessa frågor.

2 Allmänna utgångspunkter

2,1 Företagsbeståndets utveckling

Vid min anmälan till prop. 1977/78:40 om åtgärder för alt främja de mindre och medelstora förelagens utveckling lämnade jag en omfattande redogörelse för företagsbeståndets utveckling. Jag skall därför nu koncentrera min framsläUning och främst ta upp utvecklingen under de senaste åren.

År 1980 fanns i Sverige ca 430000 förelag. Ungefär hälften av dessa hade anställd personal. Jämfört med år 1978 innebär detla en ökning med ca 36500 förelag. Av ökningen faller dock ca 90% på förelag ulan anställd personal. Inom näringsgrenarna lillverkningsinduslri, byggnadsindustri och konsultverksamhet fanns ca 58000 förelag med anställd personal. Dessa förelag sysselsatte ca 1,2 miljoner människor. Drygl en tredjedel av dessa personer var sysselsatta i småförelag, dvs. förelag med färte än 200 anställda. De minsta företagen med upp lill 50 anställda var den antalsmässigt helt dominerande gruppen med 99% av alla företag. Av den totala sysselsättningen fanns 23 % inom denna slorleksgrupp.

Företagsstrukturen förändras ständigt. Men även om förändringarna lokall och i enskilda förelag kan vara stora under relativt korta perioder, är det bara om man betraktar myckel långa lidsperioder som mer betydande förändringar i förelagsslrakturen kan noteras. När del gäller förelagsfusioner under de senaste åren kan märkas att uppköpsfrekvensen ökar. Del 12 Riksdagen I98II82. I saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 178

genomgående draget därvid är att störte företag köper upp mindre. Framför alll lorde det vara storföretagens intresse av alt öka sina marknadsandelar och att tillförsäkra sig nya produkter som är huvudsakliga mofiv lill företagsköpen. Det tycks dessutom vara så att del främst är expansiva småföretag som blir uppköpta. När det gäller etableringarna inom den fillverkande industrin kan konstaleras en irendmässig nedgång sedan mitten av 1960-lalel. Antalet konkurser har ökat sedan mitten av 1970-lalel. Tillskottet av nya industriföretag har således successivt minskal.

Småföretag kopplas vanligen ihop med begreppet familjeföretag eller fåmansföretag. I de flesta fall är också småföretaget nära anknutet lill en person och dennes affärsidéer. Del bör dock noteras att även andra ägarformer förekommer inom gruppen småföretag. Sålunda är mer än vartannat lillverkningsförelag i grappen 50-199 anställda koncernägl. Detsamma gäller för vart fjärde tillverkningsförelag i grappen 20—49 anställda. Mer än var tredje sysselsatt i små och medelstora fiUverkningsföretag arbetar i koncemägda förelag. Vidare kan noteras att de lönlagarägda förelagen ökar i anlal. F. n. beräknas anlalel lönlagarägda förelag inom tillverkningsindustri och byggnadsverksamhet till ett hundratal. Hälften av dessa beräknas ha fillkommit efter år 1977. Slufiigen noteras all omkring en sjättedel av de koncemägda småföretagen ingår i en utländsk koncern. Sysselsättningsmässigt innebär delta att ca 7% av de anställda i små och medelstora lUlverkningsförelag arbetar i företag med utländska ägarintressen.

Beträffande den ekonomiska utvecklingen kan inte några betydande förändringar noteras för liden efter år 1978. Konjunklurvariationerna är alltför stora för att några slutsatser skall kunna dras om någon förändring i den långsiktigt fallande lönsamhels- och soliditetstrenden. Spridningen mellan ekonomiskt mycket framgångsrika och mindre framgångsrika förelag tycks dock ha ökat under senare år. Inte heller för investeringsulvecklingen kan några betydande förändringar registreras under senare år. Småföretagens andel av såväl materiella som immateriella investeringar inom tillverkningsindustrin är lägre än deras andel av produktionen. Man bör dock hålla i minnet all småförelagens förmåga att med reparationer förlänga livslängden på gamla maskiner och benägenheten att direkt kostnadsbokföra forsknings- och utvecklingsarbete kan göra all deras investeringsnivå slalisliskl sett underskallas.

2.2 Småföretagens olika roller

Som statsministern fidigare har anfört grandas småförelagspolitiken på det faktum att vissa förelag möter vissa hinder just därför alt de är små. De behöver samhäUets slöd för all undanröja dessa hinder. Om stödet skall kunna utformas effektivt, måste det klargöras vilken roll småföretagen spelar och bör spela i ekonomin.

Branschbegreppel har ofta lagts till grund för analyser av den ekonomis-

Prop. 1981/82:118 179

ka utvecklingen. Med fiden har dock branschbegreppet blivit ett allt sämre analysinstramenl. Detta hänger samman med att branschindelningen är en stalistisk indelning som beträffande liUverkningsföretagen främst bygger på förelags råvaraanvändning. Den indelningen lämpar sig väl för verksamheter som befinner sig tidigt i förädlingskedjan såsom stålverk, sågverk etc. Däremot är del svårare att klassificera verkstadsföretag, som dessutom ofta kan glida över mol typen serviceförelag och utgöra en kombination av fiUverkningsföretag, konsultföretag och handelsföretag. Särskill för småföretagssektorn kan branschbegreppet visa sig vara olämpligt. Visserligen är oftast småföretag lätta att klassificera med avseende på bransch genom all de bedriver en ensartad verksamhet. I många fall verkar dock småföretagen inom en så speciell marknadsnisch, att de kan visa upp en bild som helt avviker från den typiska för branschen. Branschbegreppel kan således endasi i vissa fall och under speciella omständigheter läggas till grund för industripolifiska insatser. När del gäller småförelagen kommer jag i del följande alt använda en annan indelningsgrand. Jag vill peka på alt de förétagstyper som jag diskuterar delvis överlappar varandra. Sålunda kan l.ex. en underleverantör samtidigt vara elt innovalionsförelag och en exportör.

Del är vanligt all man förknippar nya idéer, produktutveckling och affärsmässigt nyskapande med en speciell typ av företag, nämligen innovationsföretag.

Dessa företag är mycket betydelsefulla för industrins förnyelse. Det är dock viktigt alt komma ihåg all antalet innovalionsförelag är litet i förhållande lUl del totala antalet småföretag. Olika studier tyder på att del tolala antalet innovafionsförelag kan uppskattas till mellan 1 000 och 2000. Dessa förelag har dock ofta myckel hög tillväxttakt både omsättningsmässigt och sysselsätlningsmässigt. Sell över en längre lidsperiod har de därför väsentligt större betydelse än vad som framgår av deras nuvarande andel av sysselsättningen.

Del är enligl min uppfattning en viktig uppgift att utforma politiken så att antalet innovationsförelag ökar och all de ges goda möjligheter att växa. Detla är ett arbete på lång sikt som går via leknisk och affärsmässig utveckling och utveckling av nya företag. Det innebär bl. a. all former måste finnas för all effektivt stödja de förelag som kan bedömas ha en utvecklingspolenfial. Jag återkommer strax till frågan om riktlinjer för innovationspolitiken.

En myckel viktig småföretagsroll är att vara underleverantör i lokala och nationella produkfionssyslem. Småförelagen är ofta en förutsättning för all de omfattande produktionssystemen skall fungera. Dessa system är en föratsättning för all storföretagen skall kunna hålla en hög och jämn produktion. Jag återkommer strax lill vissa underleveranlörsfrågor.

Småföretagens betydelse som exportörer är begränsad. Del finns flera orsaker till detla. En förklaring är all småförelagen saknar administrativa

Prop. 1981/82:118 180

resurser alt arbeta på avlägsna marknader. Inle minst bristfälUga språkkunskaper är ett hinder för exportsatsningar. Chefen för handelsdepartementet har tidigare redogjort för de åtgärder som vidtas för att undanröja exporthinder. En viktigare förklaring till småföretagens hemmamarknadsberoende lorde dock vara att de saknar egna produkter. Inriktningen på underleveranser innebär i många fall att småföretagen svarar för legotillverkning och bearbetning av andra företags produkter. En framgångsrik satsning på all öka anlalel innovafionsförelag kan sålunda ge liU resultat all anlalel exporterande småförelag ökar.

Trots en fortgående specialisering och ökad arbetsdelning i produktionen finns det ännu kvar ett behov av hantverksföretag. Jag tänker därvid på små reparationsverkstäder, snickerier och andra lokala fillverk-nings- och serviceföretag. Del framgår av en undersökning av verkstadsföretag i Göteborgsregionen all av ca I 550 arbetsställen inom verkstadsindustrin i Storgöleborg hade ca 1100 färre än fem anställda. Åtskilliga av dessa är inle vad man normalt menar med mekaniska verkstäder, utan sysslar t. ex. med reparation och service av pumpar, fläktar och dammsugare samt har försäljning av sådana varor. Denna typ av förelag har ofta vikliga uppgifter i den lokala industriella miljön, men uppmärksammas sällan i småföretagsdebalten. Jag återkommer strax till vissa frågor som rör den traditionella typen av hantverk.

3 Innovationspolitikens inriktning

Som statsministern tidigare i dag har redogjort för omfattar innovationspolitiken samtliga de poUliska åtgärder som påverkar innovafionsproces-sen — skapandet av nya idéer och ny teknik som förs fram fill praktisk och samhällsnyttig tillämpning.

Klimatet för innovationsverksamhet är resultatet av en mångfald åtgärder inom vitt skilda områden. En aktiv innovationspoUlik föratsätter att de innovationspoliliska aspekterna konsekvent lyfts fram och vägs in när politiska beslut fallas som påverkar innovalionsklimatel. Jag vill emellertid betona att helt avgörande för innovationers framväxt är de insatser som görs av förelag och enskilda. Innovalionspolifikens roll är alt i bred bemärkelse skapa föratsättningar för och stimulera dessa insatser.

En uppfinning innebär all tekniskt konkretisera en idé. Det krävs således många idéer och många uppfinningar för varje lyckad innovation. Bakom en uppfinning står vanligen en enda person. För att via innovalionsprocessen föra uppfinningen ul på marknaden krävs emellertid elt antal medverkande, l.ex. "entreprenören" eller eldsjälen, projektledaren och projektledaren och projeklpådrivaren i ell förelag, samt en finansiär av något slag. En innovation är således resultatet av fiera människors arbele - människor med olika, varandra kompletterande kompetenser - och del

Prop. 1981/82:118 181

är därför sällan som en enda person kan kallas innovatör. InnovalionspoUtiken syftar lill alt befrämja och förkorta fiden för införandel och spridningen av ny teknik och nya idéer som är samhällsekonomiskt och socialt önskvärda. Målet bör vara att antalet nyttiga idéer skall bli fler och framför alll all de tas om hand effektivare.

En viktig del av innovalionspoUtiken utgörs av statens stöd tiU leknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Riksdagen har våren 1981 efter förslag i prop. 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m.m. beslutat om riktlinjer, inriktning och omfattning av detla stöd för treårsperioden 1981/82-1983/84 (NU 1980/81:64, rskr 1980/81:425). Beslutet innebär ett betydelsefullt steg i ansträngningarna att ge industripolitiken en mer offensiv prägel.

Som redan framhållits omfattar emellertid innovalionspolifiken inle endast de direkta insatser som syftar lill att befordra den tekniska förnyelsen i samhället utan också de många åtgärder och villkor från helt andra poUliska arbetsfäU som väsentligt påverkar befingelserna för innovations-verksamhet.

För att få bättre underlag för en svensk innovationspolitik tillsattes förra året en arbelsgrapp inom induslridepartemenlet. Resultatet av gruppens arbele presenterades i augusti 1981 i rapporten (Ds I 1981:18) InnovationspoUlik för tillväxt. I rapporten har rön inom den internafionella inno-vafionsforskningen och nyligen genomförda svenska undersökningar slälUs mot praktiska erfarenheter förmedlade av några representanter för svenskt näringsliv.

Rapporten ger det helhetsperspektiv som del innovationspoliliska synsättet kräver. Grappen konstaterar all del finns två huvudvägar för innovation. Den ena är att nya förelag startas kring radikalt annorlunda idéer, den andra att redan etablerade förelag systematiskt och stegvis vidareutvecklar och kompletterar sin verksamhet.

I båda fallen är vidareutvecklingen av idén central. Det handlar inte endasi om en leknisk utveckling utan i ännu högre grad om en kommersiell. För det nya förelaget med den nya idén blir en avgörande fråga hur snabbt det kan erövra en så stor och lönsam marknad som möjligt. För elt etablerat förelag gäUer del att yllerligare påskynda utvecklingen av nyheter men all sedan också utnyttja dessa snabbi och brett.

I början av innovalionscykeln, dvs. Uvscykeln för ny på marknaden accepterad teknik, är förändringslakten hög, investeringarna små men kortlivade och arbelsinlensitelen hög, medan det mogna stadiet utmärks av hög kapital- och låg arbets- och förändringsinlensilel. För kapilalintensiv teknik ("mogen" teknik) gäller all både produkfionstekniken och marknaden är väletablerad. Tekniken kan därför lätt överföras lill mindre utvecklade länder efter beslut förenade med liten osäkerhet. Den senaste anläggningen med sådan teknik blir dessutom mest konkurrenskraftig, även om priserna lUl följd av överkapacitet blir pressade. Personal behöver

Prop. 1981/82:118 182

utbildas, men kunskapen behöver inte ständigt förändras, vilket gör de mindre utvecklade ländernas otillräckliga resurser för kontinuerlig vidareutbildning av arbetskraften till en mindre betydelsefull konkurrensnackdel. Låg arbetskraflkoslnad och subventionerad kapitalkostnad blir avgörande.

Av detla följer att avancerade industriländer som Sverige i första hand måste salsa på områden som karaktäriseras av hög kunskapsinlensilet eller kanske främst hög förändringsinlensilel. Förmågan all vara innovaliv och att utnyttja ny teknik är avgörande för vår internationella konkurrenskraft och därmed för vår handelsbalans. Del gäller både vår förmåga att i högre grad ersätta import genom inhemska produkter av högre kvalitet och till lägre pris, och alt konkurrera på exportmarknaderna.

I innovalionscykelns iniliala skede är idéverksamhelen sprangen ur kännedomen om ett specifikt behov, kombinerad med kunskap om tekniska möjligheter. Någon färdig marknad behöver nödvändigtvis inle finnas för just den produkten. Ju närmare kontakt man har med kundens egentliga behov, desto större är chansen till framgång. Utvecklingsinsatser ger i genomsnitt hög avkastning. Samfidigt är del dock svårt all internt motivera utveckling. Del råder nämligen slor osäkei"het i bedömningen av både teknik och marknad. Företagslillväxten begränsas i detta skede ofta av de problem som följer av en snabb expansion, bl. a. bristande tillgång på kvalificerad personal.

I den mogna fasen är innovationerna i hög grad processinriklade, dvs. inriktade på alt förbättra produktionstekniken, och behoven definieras internt. Företaget är lyhört för signaler från den etablerade marknaden. Forskning och utveckling är inle sällan omfattande i den meningen att varie projekt kräver stora insatser, trots att framstegen nu är små och resultaten på elt helt annat sätt än i den inledande dynamiska fasen är föralsebara. UtveckUngsinsatserna inriktas på all förverkliga idéer till förbällringar av befintliga produkter och processer och på att bättre utnyttja redan gjorda investeringar. Det är alltså inte uppfinningen som kommer fram ur forskningens resultat, utan del är nya uppfinningar eller problem av konstraktionslyp som leder lill nya och riktade forsknings- och utveckUngsinsatser.

Uppfinnare och nyföretagare spelar en viktig roll under den dynamiska fasen, medan utnyttjande av existerande resurser i form av maskiner och marknadsorganisalion dominerar den mogna. De organisationsformer som härskar är också olika. Den ena är inriktad på och skapad ur förnyelse, den andra på all effektivt förvalta existerande tillgångar och därmed investeringar i tidigare idéer och kunskap.

Delta innebär i sin lur att den etablerade och mogna tekniken alltid har förespråkare i företagsledning och fackförening, professionella organisationer och påtryckningsgrapper. Den helt nya tekniken, idén, innovationen saknar den typen av slöd.

I delta resonemang framstår alltså nya förelag, inle små, som ett nyckel-

Prop. 1981/82:118 183

ord. Ännu mer träffande är nya verksamheter eftersom även etablerade företag i mogna branscher lar upp nya och förändringsintensiva verksamheter.

Som en konsekvens härav är huvuddelen av de förslag som lämnas i gruppens rapport inriktade på att förbättra förutsättningarna för nya idéer och nya verksamheter, vilket i många fall innebär slimulering av nyetablering och utveckling av små leknikinlensiva förelag. Jag vill samtidigt betona all för alt samhället skall klara de enorma krav som de närmaste årtiondena ställer, måste de stora instilufionerna i samhället - stora företag och organisationer - bättre förstå och utnyttja enlreprenörskapels grundläggande idé. För all liltfredsställa samhällets behov behövs innovationer som många gånger fordrar så stora satsningar i form av kapital och mänskliga insatser att de bara kan klaras av stora institutioner. En viktig del i innovalionspolifiken är således att verka för att de större företagen bUr mer innovativa. Jag avser emellertid inte att närmare behandla denna aspekt i detla sammanhang.

I grappens rapport föreslås att uppfinnarnas ställning skall stärkas. Så har också skett genom riksdagens beslut med anledning av regeringens förslag alt ett skatleutjämnande uppfinnarkonto inrättas (prop. 1981/82:79, SkU 1981/82:25, rskr 1981/82: lOl).

För att stimulera idégivare föreslås i rapporten all ersättningar lill anställda som faller inom reglerna för företagens förslagsverksamhet skall schablonbeskaltas med 25 procenl och därmed inle inkomstdeklareras. Inga sociala kostnader skall heller belasta företagen för denna ersättning. Samma regel bör enligt förslaget tillämpas på ersättningar för arbetstagares uppfinningar samt på ersättningen lill frislående uppfinnare för patenle-rade uppfinningar. Det är emeUertid uppenbart alt regler av denna typ är myckel problematiska från allmän beskallningssynpunkl. Arbetet i kulturskattekommillén (B 1979:15), som bl. a. utreder uppfinnarnas skattesituation, bör därför avvaktas innan ställning tas lill frågan om vilka åtgärder som kan vara möjliga all vidta. Jag vill i sammanhanget också erinra om all den överenskomna marginalskattereformen kommer att innebära en lättnad i fråga om just sådana extrainkomster som förslagsbelöningar m. m.

I rapporten föreslås vidare en omformning av det särskilda skatteavdraget för forskning och utveckling så all det bättre stimulerar till ökade satsningar hos nya, små och snabbväxande, egenfinansierade förelag. Riksdagen har på förslag av regeringen beslutat om ändrade regler för detta forskningsavdrag (prop. 1981/82:70, SkU 1981/82:24, rskr 1981/82:100) som i flera avseenden tillmötesgår gruppens krav.

Ett av de viktigaste förslagen i gruppens rapport omfattar ökad satsning på teknikupphandling för all stödja utveckling av ny teknik.

Jag har därför tagit kontakt med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet för alt diskutera hur den kommunala och landstingskommunala teknikupphandlingen skall kunna ökas. Jag har i samband härmed

Prop. 1981/82:118 184

lämnat konkreta förslag tUl leknikupphandlingsstödjande åtgärder. Bl.a. har jag föreslagit att två leknikupphandlingsfonder inrättas. Utrymme för dessa fonder, som delvis skaU finansieras med statliga medel, har skapats inom ramen för de medel som står fill regeringens förfogande för stöd lill teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Inom regeringskansliet undersöks också hur man genom preciseringar i reglerna för offenllig upphandling kan stimulera lill ökad teknikupphandling. En utredning har vidare gjorts om hur man särskill stimulerar de mindre företagen genom teknikupphandling. Jag återkommer strax liU delta.

Ett annat viktigt förslag i rapporten avser riskkapitalförsörjningen för småförelag med expansionsmöjligheter och därmed sammanhängande problem. Målsättningen är all skapa ell syslem som kombinerar egenkapital-tiltförsel med det kompetensinflöde på olika områden, som företagen så väl behöver. Incitamenten måste därvid förstärkas för såväl förelagarna som kapilalplacerarna för att stimulera dem att ta affärsrisker och satsa långsiktigt på utveckling och utbyggnad, på nya produkter och ny teknik.

Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation har i betänkandet (SOU 1981:95) TiUväxlkapital lämnat vissa förslag för att skapa föratsättningar för privata småföretagsinriklade in-veslmenlförelag av en ny typ. STU har vidare utrett de närmare formerna för detla.

En föratsättning för ell fungerande syslem för att förse de mindre förelagen med riskkapital är all det skapas en marknad för handel med aktier i icke börsnoterade akfiebolag. Regeringen har därför nyligen föreslagit vissa åtgärder för att möjliggöra och stimulera sådan handel (prop. 1981/82:116). Chefen för budgetdepartementet har tidigare i dag tagit upp frågan om ytterligare sådana åtgärder. Jag återkommer strax till utredningsförslagen beträffande småföretagens riskkapilalförsörining och därmed sammanhängande frågor.

I arbetsgruppens rapport pekas också på alt de tekniska högskolorna bör kunna spela en betydligt aktivare roU för att förbättra innovalionsklimatel i landet. Bättre förutsättningar för uppdragsforskning för industrin är ell önskemål.

I regeringens forskningspolitiska proposition (prop. 1981/82: 106) anges också vissa möjligheter att bygga upp flexibla särorganisalioner för uppdragsforskning i anslutning till högskolan.

För all stimulera "avknoppning" av projekt som lämpar sig all driva vidare i företagsform bör enligt gruppen s. k. innovationscentra inrättas vid högskolorna.

Det har länge funnits förväntningar om all den tekniska forskningen vid universitet och högskolor skaU ge spridningseffekter, bl.a. i form av nya produkter och företag baserade på nya produktidéer. 1 USA förekommer t. ex. en omfattande företagsetablering kring vissa högskolor.

Prop. 1981/82:118 185

I Sverige däremot är avknoppningen av nya företag från universitet och högskolor i allmänhet av begränsad omfattning. Detta beror inle på bristande leknisk kompelens eller brist på konkreta tekniska idéer. En trolig förklaringsfaklor är däremot all utbildningen vid de tekniska högskolorna Iradifionellt är storföretagsorienlerad. De flesta studenter och forskare överväger aldrig seriöst alternafivet att starta ett eget företag. En annan förklaring är att del krävs kompelens på många områden utöver leknisk utveckling för att ta steget från produklidé lill ett lönsamt förelag. En förelagsorganisation måste byggas upp och finansieras för utveckling, produkfion och marknadsföring av produkten. För detla krävs dels konkreta färdigheter i att utveckla sin affärsplan, bygga upp bankkonlakter och skriva licensavtal, palenlansökningar etc, dels en viss teoretisk överblick, som gör det möjligt att förutse och idenfifiera problem innan de hotar förelagets existens.

I USA bedriver National Science Foundation en försöksverksamhet med s.k. Innovation Centers vid fem universitet med syfte all öka före-lagsetableringen kring dessa. Verksamhetens inriktning skiftar men huvuddragen kan sammanfallas på följande säll.

Inom eller i anslutning fill universitet byggs upp en kompetensresurs inom området produkluiveckling/nyetablering/affärsutveckling. Denna resurs utnyttjas dels för utbildning, dels för konkreta projekt avseende nyetablering eller affärsutveckling.

Utöver att öka kompetensen hos potentiella företagsstartare, så syftar utbildningen lill alt väcka intresse bland studenter och forskare för företagande, och ge de intresserade underlag för att bedöma om de passar som företagare eller ej.

Undervisningen bedrivs lill stor del så att deltagarna får arbeta med att ta fram en konkret affärsplan kring en egen affärsidé. I de faU idén visar sig håUbar finns vissa resurser alt stödja projektet de första stegen mot förverkligande. Arbetet med dessa och andra konkreta projekt, initierade l.ex. från forskningsverksamheten, bidrar till att utveckla personalens kompelens och ger åskådningsexempel för undervisningen.

Verksamhet av liknande karaktär bedrivs, med stöd frän STU, i begränsad omfattning vid några av de tekniska högskolorna i Sverige. För all bU effektiv behöver denna verksamhet vidareutvecklas och förslärkas, i första hand inom området affärsutvecklingskompetens. Regeringen har beräknat medel härför inom ramen för STU:s anslag (prop. 1981/82:100 bil. 17 s. 164).

Arbetsgrappen anser vidare att stora insatser behövs när det gäller tekniköverföring, och prov bör enligt grappen göras med insamling, bearbetning och överföring av problem- och behovsbeskrivningar.

Jag vill här peka på alt del sedan ell par år tillbaka, i nära anslutning fill induslridepartemenlet, bedrivs en försöksverksamhel med produklsökning och teknikimport i teknikimportkommitténs (11979: 14) regi. Kommit-

Prop. 1981/82:118 186

tens arbete ansluter nära till det område som arbetsgrappen för fram förslag inom. Kommittén beräknas avsluta sitt arbete med elt slutbetänkande som är planerat till halvårsskiftet 1982. I avvaktan härpå ärjag inte nu beredd alt ta ställning till dessa förslag.

I rapporten förs slutligen fram vissa förslag till hur arbetet inom regeringskansliet fortsättningsvis bör bedrivas för alt uppnå den samverkan över departemenlsgränserna som innovationsfrågorna kräver saml hur innovationsaspekterna skaU beaktas inom resp. departement i de program, projekt och verksamheter för vilka departementet ansvarar.

Del ankommer på regeringen alt besluta i dessa frågor. Jag vill emellertid framhålla all den föreslagna omorienteringen av induslridepartemenlels arbete mot en mer offensiv inriktning ligger väl i linje med vad jag har anfört som nödvändigt och önskvärt i flera sammanhang. Inrättandet av elt straktursekretariat inom industridepartementet under föregående år var ett led i denna omorienlering. Jag finner del välmotiverat alt också lyfta fram innovalionsfrågorna och ge dem störte tyngd i departementets verksamhet.

4 Underleverantörsfrågor

Som jag tidigare har anfört fyller småförelagen viktiga funktioner som underleverantörer. Under senare lid har konstaterats en viss försvagning av de svenska underleverantörernas ställning. Enligt Industriens utredningsinstitut har andelen köp av rå- och insalsvaror från utländska leverantörer ökat från 38 % år 1975 till 41 % år 1980. Det är främst maskinindustrin och elektroinduslrin som har ökat den utländska andelen. Sammantaget konstateras dock all den svenska tillverkningsindustrin i stort har behållit sina svenska underleverantörer under den senaste femårsperioden. Till liknande slutsatser kommer den informella arbetsgruppen för underleverantörsfrågor mellan industridepartementet. Svenska Melallinduslriarbe-tareförbundel och Sveriges Mekanförbund.

Samstämmiga resultat redovisas också beträffande den höggradiga stabiliteten i leverantörssturkluren. Del råder stort ömsesidigt beroende mellan köpare och säljare. Delta beroende ökas yllerligare ju mer produklionsflö-det koncentreras och effektiviseras, bl.a. genom snabba transporter och låg lagerhållning. Många underleverantörer avsätter större delen, av sin produktion fill en köpare. Av studien (SIND PM 1980:20) Svensk bilindustri och dess underleverantörer framgår, alt 32 % av de studerade underle-veranlörsföretagen med färte än 50 anställda var beroende av bilindustrin för mer än hätften av sin försäljning. I rapporten (SIND 1981:1) Elektronikindustrin i Sverige, del 3. Den mindre elektronikindustrin konstaleras att 60 % av förelagen helt eller delvis arbetade med marknadsföring och försäljning genom andra förelag.

Prop. 1981/82:118 187

Del kan vidare konstateras att underleverantörerna är en heterogen förelagsgrupp. Jag kommer därför i fortsättningen alt skilja meUan kompo-nentlillverkare, legoförelag och rena entreprenadföretag. Del är också lämpligt alt skilja mellan underleverantörer lill olika typer av beslällarföre-tag. Jag delar därför in beställarna i två grupper, nämligen serieproduce-rande (t.ex. bilar, dammsugare) och orderproducerande (l.ex. oljebort-platlformar, byggnader).

Av den tidigare nämnda Göteborgsundersökningen framgår alt köparfö-relagen får allt svårare att finna komponenter med lillräckligl hög leknisk nivå hos svenska underleverantörer. Detta gäller särskilt för serieprodu-cerande företag. Andra faktorer som bidrar tUl att dessa företag i ökad utsträckning köper från utländska komponenllillverkare är all inköpsverksamheten i aUt fler störte företagsgrupperingar har centraliserats, vilket har gjort inköpsvolymerna större och därmed intressantare för utländska företag. Utvecklingen av komponenter för den serietillverkande industrin leds av utländska förelag med tillgäng lill stora hemmamarknader. De svenska komponenttillverkarna kommer därför att vara beroende av att deras komponenter marknadsförs internalionelll, för att de skall få tillräckligt stora volymer att slå ul utvecklingskostnaderna på. Jag vill i detta sammanhang peka på Sveriges exportråds insatser för alt öka exporten av internalionelll konkurtenskraftiga underleverantörsprodukler.

När det gäller de orderproducerande beställarföretagen har kravet på närhet och fiexibUilet större betydelse. Således ökar svenska underleverantörers betydelse för dessa företag.

I Göleborgssludien diskuteras också utvecklingsmöjligheter för olika typer av underleverantörsförelag.

De små lego- och detaljtillverkande företagen med högst 20 anställda kännetecknas av god eller tillfredställande lönsamhet och god orderingång. Några viktiga orsaker till framgången är följande.

- Ägaren arbetar ofta själv i förelaget och sköter arbetsledning, administration och planering i direkt kontakt med produktionen.

- Ägaren har bra översikt över företagets kompelens och kan välja passande uppdrag lill företaget.

- Genom närheten liU beställarförelag och den stora flexibiliteten begränsas konkurtensen.

Studiens slutsatser beträffande denna typ av förelag är alt de bör undvika all växa i anlal anställda om de inle samtidigt ökar produktiviteten. Det är annars risk att deras smådriflsfördelar försvinner, ulan alt andra fördelar vinns. Enligt studien är den bästa samhällsinsatsen för dessa förelag att verka för alt beställarföretaget utvecklas.

Störte ej aulomafiserade lego- och delaljtillverkare med upp lill 200 anställda har ofta relativt dålig lönsamhet. Detta beror främst på konkurrens från de mindre företagen och från de aulomafiserade tillverkarna. Elt viktigt inslag för alt förbättra utvecklingsbelingelserna för denna typ av

Prop. 1981/82:118 188

underleverantörer är att förnya produktionsprocessen. Jag återkommer i del följande med förslag i den frågan på grundval av Dala- och elektronik-kommitténs betänkande (SOU 1981:59) Datateknik i industriproduktionen.

Underleverantörer som har utvecklat egna komponenter och säljer dessa lill olika kundförelag lorde ha de största möjligheterna all utvecklas som underleveranlörsförelag. Enligt Göteborgsstudien bör samhällets insatser för denna underleveranlörskalegori inriktas på inlernalionell marknadsföring så att serielängderna kan ökas. Vidare bör insatser göras så all alll fier underleverantörsföretag kan utvecklas till komponenllillverkare.

Arbetsgrappen mellan induslrideparlemenlel. Svenska MelaUindustriar-belareförbundel och Sveriges Mekanförbund slår också fast all del är myckel viktigt alt de svenska underleverantörerna ges möjlighet alt bibehålla och utveckla sin kompetens. Arbetsgruppen betonar all det är viktigt att denna kompetensutveckling sker i nära samarbete mellan beställare och underleverantör. Vidare framhåller arbetsgruppen behovel av ökad export för att en tillräckligt stor produkfionsvolym skall kunna upprätthållas. Grappens förslag innebär i huvudsak följande.

— De regionala utvecklingsfonderna bör i större utsträckning än hillills
initiera möten mellan underleverantörsförelag och regionens medelstora
beställarförelag. SIND bör få i uppdrag att göra en översyn av före
komsten och behovet av kunskapshöjande aktiviteter för beställarföre
lag.

- Mekanförbundet och Sveriges exportråd bör öka exporlaklivitelerna
bland underleverantörer med iniernalioneUl konkurtenskraftiga pro
dukter.

— SIND bör snarast ta inUialiv till en samordning av utvecklingsfondernas
underleveransförmedUng och register över tillverkningskapacitet. En
samordning på dessa områden meUan utvecklingsfondernas och Mekan-
förbundets verksamhet är önskvärd.

- Industridepartementet bör la initiativ lill en överläggning i syfte all bereda väg för ett internationellt svenskt mässarrangemang vartannat eller vart tredje år.

- Del statsslödda exportkreditsyslemel bör utformas så all svenska underleverantörers ställning stärks.

- FinansieUt stöd bör kunna gps liU beställare som tUlsammans med svenska underleverantörer utvecklar nya produkter eller ny produktionsteknik. Därför bör reglerna för de regionala utvecklingsfondernas produklutvecklingslån och Industrifondens lån ändras.

—Svenska underleverantörer bör mer än hittills involveras i utvecklingsarbetet med störte offentliga beställningar och utvecklingsprojekt.

—De regionala utvecklingsfondernas produktutvecklingslån bör få användas lill offertslöd fill småförelag som vill samverka vid störte anbuds-projekt inom landet.

Prop. 1981/82:118 189

För egen del vill jag anföra följande.

Jag instämmer i den analys av underleverantörsförelagens situation och utvecklingsföralsätlningar som kommer lill uttryck i Göleborgssludien och arbetsgrappens rapport. Flera av de konkreta förslag som arbetsgruppen har redovisat berör de regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Jag återkommer senare liU den frågan. Övriga förslag kräver inga riksdagsbeslut. Jag vill dock för fullsländighetens skull anmäla följande. Förslagen om inriktning av det stalsstödda exportkreditsyslemel ligger väl i linje med riksdagens beslut år 1981 (prop. 1980/81:130, NU 1981/82:64, rskr 1981/ 82:425). Jag har erfarit all SIND redan har påbörjat aktiviteter av del slag som arbetsgruppen förordar. Jag har också erfarit att Industrifonden redan stöder projekt med sådan inriktning som arbetsgrappen föreslår. Jag återkommer strax tUl delta. Någon ändring av reglerna för fondens verksamhet behöver inte göras. Jag vill slutligen nämna att jag avser att la initiativ till en överläggning om inlernalionelll inriktade mässarrangemang för svenska underlevarantörer.

5 Förnyelse av produktionsprocessen

Somjag nyss nämnde är del för många underleveranlörsförelag, särskill inom verkstadsindustrin, nödvändigt att öka produktiviteten. Även andra små och medelstora lillverkningsförelag behöver förnya produktionsprocessen för all kunna utvecklas och klara en hårdnande internationell konkurrens. Data- och eleklronikkommillén (DEK) har i betänkandet (SOU 1981:59) Datateknik i industriprocessen lämnat förslag om bl.a. åtgärder för att främja en bred spridning av dalastödd produktionsteknik. Jag avser all i annat sammanhang återkomma liU vissa av DEK:s förslag men vill här närmare behandla ett av förslagen som direkt är inriktat på små och medelstora företag.

Enligt DEK kan satsningar på datateknik bidra lill en önskvärd höjning av effektiviteten i industriproduktionen. Genom all brett sprida modern datateknik kan man åstadkomma en industriell expansion. Delta förutsätter bl. a. att förelagen har finansiella och kunskapsmässiga föratsättningar alt snabbt utnyttja datateknikens möjligheter. DEK föreslår därför bl. a. all en ny typ av statliga lån, s. k. produktionsutvecklingslån, införs för små och medelstora företag. Sådana produktionsutvecklingslän skaU särskilt inriktas mol immateriella investeringar och lämnas med villkorlig återbetalningsskyldighet. För verksamheten med produktionsulvecklingslån föreslås en ram på 300 milj. kr. för tre år.

Huvuddelen av remissinstanserna har ställt sig tveksamma eller negativa fill att irtföra en ny låneform. Flera remissinstanser anser all befinfiiga statliga låneformer kan täcka de behov som DEK pekar på.

För egen del anser jag del väsentligt alt tillgodose behovel av finansi-

Prop. 1981/82:118 190

ering för alt utveckla produktionsprocessen. Många små och medelstora underleverantörsförelag riskerar alt slås ul om deras produktionsteknik inle ligger på en sådan nivå alt de är konkurrenskraftiga i förhållande lill utländska underleverantörer. Någon ny låneform behövs dock inle enligl min mening. Olika typer av befintliga låneformer kan användas för detta ändamål. Jag kommer dessutom alt utforma mina förslag i det följande om de regionala utvecklingsfondernas verksamhet på sådant sätt, att fonderna får goda möjligheter att finansiera åtgärder med syfte att förbättra produkfionsprocessen.

6 Teknikupphandling från småföretag

Som jag har framhållit i andra sammanhang innebär teknikupphandling många gånger ell effektivt inslrament för all stimulera den tekniska utvecklingen. Inom regeringskansliet pågår också, somjag tidigare nämnde, arbete för att på olika sätl stimulera lill ökad teknikupphandling.

HittUls vidtagna åtgärder har i första hand syftat till att allmänt öka inslaget av teknikupphandling vid offenllig upphandling. Särskill de primärkommunala och landstingskommunala sektorerna har bedömts innehålla en outnyttjad potential, vilket styrt åtgärdernas inriktning.

Innan jag går vidare vill jag för alt undvika missförstånd precisera vad jag menar med teknikupphandling.

Med teknikupphandling avses en process där utveckling ingår som en nödvändig del när en vara, tjänst eller elt system upphandlas. Det tekniska utvecklingsarbete som ingår i processen kan vara omfattande och gälla tUlämpning av avancerad teknik. Del kan även innebära mindre utvecklingssleg eller produktmodifiering och gälla mer vardaglig teknik. Utvecklingsarbetet kan avse produkten, systemet eller den produktionsprocess i vUken produkten tas fram.

Kännetecknande för leknikupphandUng som utvecklingsstimulerande medel är kopplingen lill elt konkret behov; det måste finnas en beställare med kompelens alt formulera sitt behov i en kravspecifikation och med vilja fill del risklagande som teknikupphandling innebär. Mot denna bakgrund har del varit naturligt all insatserna hiltills i första hand har inriktats på att mobilisera polenfiella beställare.

Beställare med otillräcklig kompetens och otillräckliga resurser för att på egen hand genomföra ett teknikupphandlingsprojekl kan få bistånd av STU i form av rådgivning m. m.

På leverantörssidan är dominansen av storföretag påfallande. Upphandlande organ, slatUga myndigheter, kommuner och företag, går den säkra vägen och väljer ofta etablerade och stora företag som främsta partner. Det viktiga stadium i en upphandlingsprocess som avser studier av olika slag, dvs. en verksamhet som ligger mycket tidigt i processen, tycks mer eller

Prop. 1981/82:118 191

mindre vara reserverad för stora företag. Denna tidiga bindning till ett företag är i stort bestämmande för hur själva upphandlingen kommer all utformas. Den som medverkar i studiearbetet har ell försteg när upphandlingen skall genomföras.

Teknikupphandling har således hitfills mera varit en fråga för stora förelag som kan ta på sig rollen som huvudleverantör och medleverantör. De små företagen finns också med men då som underleverantörer, vanligen till huvud- och medleverantören, mera sällan till beställaren/upphand-laren.

Denna rollfördelning gör all de små företagen företrädesvis fungerar som tillverkare och inle som ulvecklare. Del lilla förelagels insats ligger efter utvecklingsfasen. Utvecklingsarbetet blir därmed en uppgift för det stora företagel.

På etablerade områden är denna rollfördelning tydlig. På nya områden är mönstret mindre klart. Här kan de små företagen inta en mer akfiv och framskjuten position.

Sammantaget kan således konstateras att småföretagen som utvecklingsresurs utnyttjas i mycket liten utsträckning i samband med teknikupphandling.

Samfidigt slår del klart all en myckel slor andel av de innovationer som kommer fram har sitl ursprung i småförelag. Dessa innovativa småförelag uppvisar också, både i Sverige och i andra länder, en myckel kraftig tillväxt. Utvecklingsverksamheten kostar vidare mindre i småföretagen. Det kan från olika utgångspunkter således finnas goda skäl all öka teknikupphandlingen från småförelag.

Av vad jag här har nämnt framgår vidare att en ökning av teknikupphandling från storföretag (enligl huvudleveranlörsprincipen) inte självklart leder fill ökad teknikupphandling från småförelag. För all säkerställa detla krävs mer riktade insatser.

I fall när elt upphandlingsbehov är känt i god tid kan ell sätt all stärka svenska leverantörers konkurrensförmåga vara alt lägga ul statliga utvecklingskontrakt eller studieuppdrag på möjliga svenska leverantörer. Själva upphandlingen genomförs sedan på traditionellt sätt. Det finns fall där utvecklingskontrakl har använts i Sverige, l.ex. inom rymdområdet, men del är inle särskill vanligt förekommande. För att STU skall kunna arbeta med ulvecklingskontrakl som stödform krävs ändringar i reglerna för STU:s slöd. En sådan ändring skulle medge en lyngdpunklsförskjulning från rena sludieuppdrag som förekommer i relativt större utsträckning i dag fill utvecklingskontrakt med den starkare koppling till polenfiella beställare som delta innebär.

Enligl de av riksdagen godkända rikfiinjerna för statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m.m. lämnas STU:s finansiella stöd i form av bidrag med eUer utan villkorlig återbetalningsskyldighet saml i form av lån (prop. 1977/78: 111, NU 1977/78:75, rskr 1977/

Prop. 1981/82:118 192

78:361). Bestämmelser om STU:s stöd finns i förordningen (1978:571 omtryckt 1980:473) om statUgt stöd till teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet. Undanlag görs här för stöd inom energiområdet för vUkel särskilda regler finns i förordningen (1979:319) om stafiigt slöd tUl energiforskning.

STU har i skrivelse den 28 januari 1982 hemställt om vissa ändringar i regelsystemet för STU:s slöd. STU föreslår bl.a. alt formerna för STU:s slöd vidgas så, att STU ges möjlighet alt lägga ul uppdrag eller beställningar, i likhet med vad som redan gäller för statens slöd fill energiforskning.

Med hänsyn tiU utveckUngskontraktens positiva effekter bör dock en strävan vara att i störte utsträckning använda utvecklingskontrakl för all få ett starkare inslag av teknikutveckling i vissa beställningar. Dessa utvecklingskontrakt kan utformas så alt de förutom alt stärka svenska leverantörer ger beställarna stimulans att medverka i en leknikupp-handlingsprocess. Denna stödform skulle också kunna användas som elt sätl att stärka småföretags ställning inför en upphandUng.

Åtgärder för alt sfimulera teknikupphandling kan lill slor del vidtas inom ramen för gällande riktlinjer och anslagsviUkor för stöd lill leknisk forskning och utveckling. På en punkt krävs dock beslut av riksdagen, nämUgen då det gäller formerna för STU:s slödgivning, som enligl vad jag nyss nämnde får anses vara bundna lill de former som avgavs i prop. 1977/ 78:111. Mot bakgrund av alt dessa stödformer inle är fillräckligt flexibla för stimulans av teknikupphandling förordar jag att regeringen föreslår riksdagen all, inom de ramar och riktlinjer i övrigt som riksdagen beslutat om vad gäUer STU:s verksamhet, slödel lill leknisk forskning och utveckling skall få ges även i annan form än hitfills enligt vad regeringen närmare bestämmer. Jag vill tillägga att jag ännu inte är beredd alt la slufiig ställning lill de konkreta förslagen i STU:s skrivelse, som f. n. remissbehandlas. Det bör emellertid göras möjligt för regeringen all föreskriva att STU:s stöd skall få lämnas även i form av utvecklingskontrakt utan att ännu en gång höra riksdagen.

En specieU typ av teknikupphandlingsprojekt utgörs av s. k. obeställda projekt ("unsoliciled proposals"). Därmed åsyftas ett idé- och lösningsförslag från en innovatör som vill samarbeta med upphandlaren för all vidareutveckla projektet fill en färdig produkt. I detta fall kommer säledes iniliafivel från ett företag som vill utveckla ny teknik för framtida användning hos en upphandlare, utan att del finns ell omedelbart behov all upphandla. För alt ett sådant här samarbete skall kunna rubriceras som teknikupphandling krävs att upphandlaren kan förmås att presentera en kravspectfikation som han slår bakom samt att ett leveransavtal och (i tillämpliga fall) elt samarbetsavtal avseende en första anläggning kommer lill stånd. Medan utvecklingskontrakl i första hand syftar fill att stärka ett förelag inför en planerad upphandling omfattar obeslällda projekt således mer regelrätt teknikupphandling men där initiativet kommer från ulveck-laren/leverantören.

Prop. 1981/82:118 193

Såväl svenska (STU:s) som utländska (amerikanska och kanadensiska) erfarenheter av denna typ av upphandling är myckel goda. Den studie som STU f.n. genomför i samarbete med Center for Policy Allernalives vid Massachusetts Institute of Technology i USA om unga leknologibaserade småföretags utvecklingsbelingelser i Sverige visar att beställningar från störte företag av utveckling av nya produkter har myckel slor betydelse i förelagens startskede, dvs. de första 2-3 åren efter etablering. Även i tillväxtskedel, stadiet efter startskedet, har denna typ av projekt en viss betydelse för förelagens utveckling. Studien visar vidare all hitfills har den offentliga upphandlingen från småförelag varit obetydlig. Den positiva effekten för småförelag vid användande av obeslällda projekt som studien redovisar, härrör från fall då större enskilda företag varit beställare. Amerikanska studier visar emellertid alt den offentliga upphandlingen kan spela en betydUgt större roll för småförelagen än vad som f. n. är fallet i Sverige.

STU har i skrivelse den 12 januari 1981 redovisat hillills gjorda erfarenheter av sin leknikupphandlingsstödjande verksamhet och föreslagit alt denna typ av upphandling ytterligare bör stimuleras. Jag delar denna uppfattning. Detla bör kunna göras genom all elt fiertal behovssludier initieras för olika offenfiiga förvaltningsområden, tjänster eller funktioner. Sådana studier skulle kunna peka på befintliga och förväntade problem inom resp. verksamhet saml stimulera lill elt långsikfigt länkande vid letandet efter lösningar. Dessa förslag behandlas sedan av berörda centrala och lokala myndigheter (upphandlare) saml av industrin. Såväl STU som de nyinrättade nationella utvecklingsbolagen bör här kunna spela en roll. Del ankommer på regeringen all lämna de föreskrifter som erfordras.

För all väsentligt öka volymen obeställda projekt krävs förmodligen ytterligare insatser. En framkomlig väg bör härvid vara all skapa former för obeslällda projekt som på ell naturligt sätt får ingå i större offentliga upphandlingsprojekl. I elt sådant sammanhang bör enligl min bedömning möjligheterna vara större alt knyta upphandlingen lill verkliga behov, vilket erfarenhetsmässigt är betydelsefullt. Vissa kommande stora försvarsupphandlingar kan komma alt visa sig intressanta i delta avseende.

Ingenjörsvelenskapsakademien (IVA) har nyligen satt igång en studie för att ge uppslag lill offensiva åtgärder som kan öka den svenska industrins konkurrenskraft på del energitekniska området. Studien, som på regeringens uppdrag har beställts av delegationen för energiforskning avses bl. a. utmynna i konkreta förslag lill åtgärder för att i ökad utsträckning använda de stora satsningar inom energiforskningsprogrammel som en drivkraft lill vår industriella förnyelse. Enligt vad jag har erfarit kommer härvidlag uppmärksamhet att ägnas ål möjligheterna all använda obeställda projekt frän nya, små företag. Jag finner det naturiigt att IVA i detta sammanhang beaktar vilken roll det nyinrättade nationella utvecklingsbolaget på energiområdet - Svensk Energileknisk Utveckling AB - kan

13 Riksdagen I98II82. I saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 194

spela. Jag ser med intresse fram mol resultatet av lVA:s arbete, som enligl uppgift beräknas vara avslutat hösten 1982.

För all utveckla underleverantörsrelationer i samband med teknikupphandlingsprojekl med kanske många inblandade underleveranlörsförelag, fordras att huvudleverantören/storföretaget lägger ul delar av teknikupphandlingen på underleverantörer på sådant sätt alt även de senare får del av de positiva effekter som teknikupphandling förknippas med.

Som tidigare konstaterats är det emellertid fortfarande alltför få företag som aktivt ägnar sig ål all stärka sina underleverantörer. Huvudleverantörsprincipen leder som redan nämnts tiU att teknikupphandling inle kommer småförelag lill del. För all ändra på delta kan olika typer av slimulans-och slyrålgärder tillgripas från beställarens sida eller från organisation som stödjer teknikupphandlingsprojekl. Dessa åtgärder bör om möjligt utformas så alt de bidrar liU all själva underleverantörsrollen utvecklas, vilket kanske i vissa fall fordrar all storföretaget ställer utvecklingsresurser lill underleverantörens förfogande.

Enligt vad jag har erfarit lämnar Industrifonden vissl stöd fill bilindustrins underleverantörer. Den valda slödmodellen innebär en kombination av slöd lill lypbundel resp. aUmänt utvecklingsarbete. BUlillverkaren slår för hälften av underleverantörens kostnader för all la fram nya verktyg etc. för komponenttillverkning. Den andra hälften bekostas av fonden mot royalty baserad på antalet komponenter som underleverantören förser biltillverkaren med. Del allmänna ulvecklingprogrammel hos underleverantören finansieras till hälften av underleverantören själv och lill hälften genom lån från fonden. Jag finner modellen mycket intressant och utesluter inle all den även kan tillämpas för andra branscher. Del ankommer emellertid på Industrifonden alt göra sådana bedömningar inom ramen för de regler som gäUer för fondens verksamhet.

Jag ställer mig avvisande till att i samband med all offenfiig teknikupphandling kräva all en viss andel av upphandlingen skall göras från småföretag. Ett sådant förfarande kan skapa problem om vem som skall la del juridiska ansvaret för de delar som upphandlaren tvingar huvudleverantören att lägga ul på andra förelag. En förutsättning för denna metod är förmodligen att beställaren har fiUräcklig kompetens för all bryta ul vissa delar av upphandlingen och lägga dessa direkt på småförelag, vilka i så fall inle längre kan betraktas som underleverantörer i egentlig mening. För de offentliga organ som har denna kompelens kan del i många fall finnas anledning all överväga möjligheten att lägga ul delar av en teknikupphandling på småförelag. Jag har också erfarit att detta görs i ökad utsträckning, bl.a. av försvarets materielverk.

Prop. 1981/82:118 195

7 Vissa elektronikfrågor

SIND framhåller i rapporten (SIND 1981: 1) Elektronikindustrin i Sverige, del 3. Den mindre elektronikindustrin, all de små och medelstora elektronikföretagen växer snabbt i betydelse för stora delar av övrig industri. De kan under 1980-lalel bli en viktig draghjälp för en industriell expansion och bidra till all nya arbelslillfällen får en god regional fördelning. Verket konstaterar också att expansionsmöjligheterna för svensk industri främst finns i skärningspunkten mellan den elektroniska och mekaniska verkstadsindustrin.

I rapporten konstaterar SIND all tillväxttakten i de små och medelstora elektronrkföretagen vida har överstigit tillväxten inom andra icke krisdrabbade delar av svensk industri under 1970-lalels andra hälft. Ett skäl lill den snabba tillväxten är utvecklingen på halvledarområdet, som har möjliggjort en mängd nya fillämpningar och produkter. Ett annat skäl är all förelagen har arbetat och utvecklats inom en väl utvecklad infrastruktur. Inte minst svensk storindustri har som kompetent upphandlare utgjort en del av denna infrastraktur. Vidare kan noteras en hög nyetableringslakt inom elektronikindustrin.

Den mindre elektronikindustrins export av egna produkter är i storleksordningen en miljard kronor per år. Ännu med betydelsefull är enligt SIND den export och exporlpotenlial som branschen skapar genom sitl bidrag lill den övriga industrin. Eftersom företagens verksamhet kan bedrivas framgångsrikt i relativt små enheter kan den förväntade expansionen inom branschen enligl verket i större utsträckning än tidigare förläggas lill områden där industriproduktionen i övrigt stagnerar. SIND har också funnit att etableringshindren är låga och samverkansmöjlighelerna med andra företag är goda, både för legotillverkning och gemensam produktutveckling.

Jag har för egen del noterat den höga tillväxttakten inom elektronikindustrin och elektronikens betydelse för den industriella utvecklingen i övrigi. Särskill vill jag framhålla den vikliga roll som småförelagen spelar i delta sammanhang.

Både SIND och nägra remissinstanser berör även elektronikens möjligheter att bidra fill en förbättrad regional utveckling. Bl. a. STU och DEK anser dock all SIND överskallar elektronikens regionalpolitiska betydelse och STU framhåller all samverkan med övrig industri kräver närhet lill störte industriella centra.

För egen del har jag viss förståelse för dessa synpunkter. Jag är dock övertygad om all de utbildningsinsatser som dels har påbörjats, dels ytterligare föreslås i årets budgetproposition avseende både gymnasieskolan och högskolan i betydande grad kommer att förbättra den regionala spridningen av data- och elektronikkunskaper. Jag har också noterat all SIND och STU tillsammans med arbetsmarknadens parter under år 1981 har lagU initiativ till och gemensamt med alla regionala utveckUngsfonder bjudit in

Prop. 1981/82:118 196

förelag och informerat om ett åtgärdsprogram som avser mikroelektronikens möjligheter i produktförnyelsearbetet.

1 rapporten behandlas förelagens, branschorganisationernas och statens roll när det gäUer all främja utvecklingen för de mindre eleklronikförela-gen. SIND finner inga motiv för alt samhället skall ta på sig några samordningsuppgifter när det gäUer uppkommande expansionsproblem. Ett betydande ansvar bör kunna läggas på brascborganisalionerna. Jag delar denna uppfattning. Att andra länder subventionerar elektronikindustrin är enligt min uppfattning inget skäl för alt även Sverige skaU göra det. Jag vill dock än en gång påpeka den akfiva roll olika samhällsorgan såsom STU, SIND, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) och de regionala utvecklingsfonderna redan spelar för data- och elektronikindustrin. Till detta kommer satsningar på exempelvis Tele-X, Viking och det aUmänna datanätet.

Jag har noterat att SIND som en följd av mikroelektronikkampanjen redan i vägledande syfte tagit fram en utbildningskatalog. Jag utgår självfallet också ifrån alt SIFU i denna liksom andra frågor samarbetar med berörda branschorganisafioner.

SIND konstaterar dels att de mindre företagen har behov av komponent-värdering, dels att betydande resurser finns all tiUgå på marknaden. Verket ser därför ingen mening i att bygga upp ytterligare utrustningsresurser för en sådan veksamhet. Fiertalel remissinstanser delar denna uppfattning. Den samordning och spridning av kunskaper, värderingar och erfarenheter som behövs, bör enligl SIND kunna ske på viss kommersiell bas genom den mest berörda branschorganisationen. Jag instämmer i denna uppfattning.

Trots all datorstödd krets- och kretskortskonstruktion (CAD) ger möjlighet liU effektivisering av konslraktionsarbetet utnyttjas tekniken endasi i Ulen omfattning inom den mindre elektronikindustrin. SIND anser att kunskapsspridning om tekniken är angelägen och att detta bör ske genom från ulraslningsleverantörerna frislående ulbildningsgivare. Dock krävs fillgång tUl relativt omfattande ulrastning. Begränsade möjligheter till sådan kunskapsspridning finns f. n. inom högskolan. En viss samordning på grandulbUdningsverksamheten inom CAD-områdel planeras f n. SIND upprepar ett tidigare förslag om förstärkning av SIFU:s resurser inom detla område.

Några remissinstanser stryker under betydelsen av alt kunskapsspridning sker snabbt till den mindre elektronikindustrin och all erforderiiga ulraslningsresurser byggs upp enligl SIND:s förslag. Elektronikindustri-föreningen påpekar att för mönsterkort finns både utrustning och service att tiUgå på marknaden till överkomlig kostnad, varför något slalligl engagemang inle bör komma ifråga. För andra ändamål än mönsterkorts-layouter utnyttjas CAD förhållandevis blygsamt i branschen. Behov kommer dock att finnas för krelskonslraklion och lUlgång på komponenlkarak-

Prop. 1981/82:118 197

tärisliska. Chalmers Tekniska Högskola organiserar f. n. ell integrerat kretscenlram med relativt begränsade resurser för viss rådgivning, konslraklion och fabrikation.

Jag delar Eleklronikinduslriföreningens åsikt att yllerligare slalligl engagemang, vad gäller CAD för kretskonstruktion, inte bör förekomma. Enligt vad jag erfarit finns ell projekt (CAD 80), som stöds i huvudsak av STU och Saab-Scania AB. Projektet innebär att en databas för kort- och krelskonslraklion via datanätet och genom terminaler som en servicebyråfunktion skall knyta samman de tekniska högskolorna. Datanätet har börjat fungera liksom viss samverkan mellan några högskolor. Yllerligare medel för viss ulrastning kan behövas. Jag ulgår från alt även SIFU kan delta i delta projekt.

SIND har studerat branschens önskemål att ell elektronikinstUut inrättas, men har inle funnU tillräckliga motiv all föreslå att ett frislående institut bildas. Vid sidan av andra organisationer har SIFU en viktig roll när del gäller den mindre elektronikindustrins expansionsmöjligheter. Det är därför enligl verket angelägel all SlFU:s organisation och resursanvändning på bästa möjliga sätt anpassas härtill.

Jag delar SIND:s uppfattning att något särskill eleklronikinsfilut inte bör inrättas. Del är dock viktigt all industrin har tillgång till erforderliga resurser. Dessa finns tillgängliga på olika ställen och det är en uppgift för branschorganisationer, regionala utvecklingsfonder, SIFU m.fi. att sprida kännedom om sådana resurser. De nyligen beskrivna CAD-aklivitelerna är ett exempel pä detta.

SIND har funnit det nödvändigt med någon form av samordning av kunskaper om hur det vikliga utbudet av utrustningstjänster ser ut och utvecklas. Verket finner alt delta är uppgtfter som naturligen faUer på branschorganisationerna. Enligt vad jag har erfarit utger redan fiera högskolor kalaloger som redogör för projektverksamheten liksom för tillgänglig ulrastning.

SIND har inte funnit att finansieringsförhållandena utgör något avgörande hinder för all den mindre elektronikindustrin skall kunna fortsätta all expandera yllerligare i 1970-lalels snabba takt. Några nya finansierings-inslilutioner förefaller inte alt behövas, varför verket avstyrker ell av den mindre elektronikindustrin framfört försiag om all inrätta en s. k. projekt-fond. Jag instämmer i SIND:s uppfattning. Finansieringsbehovet bör kunna tillgodoses genom banker, regionala utvecklingsfonder, Sveriges Investeringsbank och andra liknande organ. Jag kommer strax alt föreslå sådana ändringar av de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet all deras möjligheter all finansiera riskfyllda utvecklingsprojekt ökas. Jag kommer vidare att la upp frågan om ökade möjligheter för expansiva småföretag alt få tillgång lill riskkapital, l.ex. genom utvecklings- och investmentbolag.

Prop. 1981/82:118 198

8 Hantverksfrågor

Vid riksmötet 1977/78 begärde riksdagen att en utredning skulle fillsätlas med uppgift att göra en utvärdering av hantverkels situation och framtidsutsikter (NU 1977/78:55, rskr 1977/78:283). Med anledning härav uppdrog regeringen i december 1978 åt SIND all utreda dessa frågor. SIND har i juni 1981 överlämnat utredningen (SIND 1981:2) Hantverk - produktion med tradition. Utredningen har remissbehandlats.

Utredningens förslag till åtgärder behandlas främst i den promemoria om vissa utbildningsfrågor m. m. för de mindre och medelstora förelagen som har upprättats inom utbildningsdepartementet (underbilaga 4.4).

För egen del vill jag anföra följande.

Hantverket spelar en viktig roll i del svenska näringslivet. De produkter och tjänster som produceras utgör ell värdefullt komplement lill den industriella och massfabricerade produktionen. Förutom all hantverk efterfrågas av rena nyttoskäl fyller del också ett behov av kulturtradition, kvalitet och skönhet. Hantverkets sysselsältningsmässiga betydelse framgår av utredningens uppgift alt ca 230000 personer är sysselsatta inom detta verksamhetsområde.

Hanlverksföretagen är normalt små förelag som bedriver sin verksamhet med de föratsättningar som gäUer för all småskalig verksamhet. De åtgärder för alt förbättra dessa föratsättningar somjag nyss har föreslagit och de förslag somjag kommer att lämna i del följande riktas således även mot hanlverksföretagen.

I en skrivelse, som inkommit till industridepartementet den 18 februari 1982, har Sveriges Hantverks- och Industriorganisalion — Familjeföretagen saml Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbund efter samråd med SIFU, Stockholms kommun, Landsfingsförbundet samt Stockholms stads hantverksförening tagit upp vissa frågor beträffande lokaler för hantverk och hemslöjd inom Stockholmsregionen. Sedan år 1941 disponerar hantverket lokaler i kvarteret Sandbacken Mindre på Södermalm i Slockhoim. Den tomt på vilken lokalerna är uppförda har donerats av Stockholms stad lill staten med förbehåUet all den skulle användas för uppförande av byggnad åt dåvarande statens hantverksinstilul. Annan användning eUer överlåtelse får enUgl gåvobrevet inte ske utan Stockholms kommuns medgivande. Ulnyltjandel av lokalerna har sedermera övertagils av SIFU. Lokalerna har hela tiden förvaltats av byggnadsstyrelsen. I skrivelsen hemställs alt lokalerna efter en upprustning överlåts på en stiftelse som bildas av organisafioner med anknytning till hantverk och hemslöjd. Stiftelsen, vars ändamål skall vara all främja hantverkets och hemslöjdens utveckling, skall förvaUa lokalerna och upplåta dem för verksamhet med anknytning liU hantverk och hemslöjd.

Frågan om överlåtelse av de aktuella lokalerna i kvarteret Sandbacken Mindre på Södermalm i Slockhoim bereds f.n. inom regeringskansliet.

Prop. 1981/82:118 199

Innan regeringen kan ta ställning till det framförda förslaget måste bl.a. villkoren för en eventuell överlåtelse till den nybildade stiftelsen utformas saml SIFU:s framfida lokalbehov inom Stockholmsområdet klarläggas. Vidare måste Stockholms kommuns godkännande inhämtas.

Jag övergår nu till alt kortfattat redogöra för vissa frågor med anknytning fill hantverket.

Design- och formgivningsverksamhel ingår som en naturlig del i den produktutveckling som bidrar lill alt höja svenska produkters kvaUtet och konkurrenskraft inom och utom landet. Åtgärder för att främja hantverket har därvidlag betydelse för såväl konsthantverk och konsfinduslri som för den framlida induslrieUa formgivningen. Regeringen har mol denna bakgrund uppdragit ål SIND alt överväga olika åtgärder som kan främja design- och formgivningsverksamhet.

Byggnadsverksamhetens utveckUng under 1950- och 1960-talen utmärktes av den ökande omfattningen av nybyggnader. Parallellt härmed skedde en leknisk utveckling mot ökad prefabricering och standardisering inom nybyggnadssektorn. För bygghantverksyrkena har detta medfört ökad specialisering med större inriktning av kompetensen på montagearbeten och andra arbetsmoment som är förhärskande inom modern nybygg-nadsleknik. Samtidigt har kunskaperna i äldre byggnadsteknik, som är viktig vid reparations- och underhåUsverksamhet, lunnals ul eller helt försvunnit.

Under 1970-talel har nybyggandel minskal kraftigt samtidigt som ombyggnads-, reparations- och underhåUsverksamheten ökat betydligt. År 1980 svarade reparations- och underhåUsverksamheten för nästan 30 % av den tolala byggproduklionens värde. Under 1980-talel förväntas reparations- och underhållsverksamheten fortsätta att öka medan nybyggandel förväntas stabilisera sig på i stort sett nuvarande nivå. Detta medför att behovet av arbetskraft som bar kunskaper i äldre byggnadsteknik kommer att öka ytterligare. Redan i dag råder det brist på bygghantverkare med sådan kompelens, varför det krävs utbildningsinsatser inom dessa områden. I fråga om förslag till åtgärder hänvisar jag fill vad som har anförts i UtbUdningsdepartementets promemoria om utbildningsfrågor m. m. för de små och medelstora företagen (underbilaga 4.4).

För all kunna uppnå elt fullgott resultat vid reparations- och underhållsarbeten på äldre byggnader krävs föralom arbetskraft med kunskaper i äldre byggnadsteknik även tillgång lill sådant byggnadsmaterial och sådana verktyg som är anpassade till dessa byggnader och dessa arbetsmetoder. I vissa fall tillverkas dessa byggnadsmaterial resp. verktyg ej längre. En ökning av reparations- och underhåUsverksamheten bör leda fill alt efterfrågan på dessa produkter ökar, vilket i sin tur lorde göra del intressant för företagen att åter ta upp fillverkningen av sådana produkter.

Prop. 1981/82:118 200

9 Centrum för småföretagsutveckling

Jag övergår nu lill frågan om ell särskill centrum för småföretagsutveckling. Statsministern har nyss redogjort för de mindre och medelstora förelagens stora betydelse för sysselsättningen, den tekniska och kommersieUa förnyelsen samt den regionala balansen. ArbetsviUkoren för de mindre och medelstora företagen förändras snabbt. Strakturomvandlingen påverkar stora och små företag olika. Del är därför angelägel att särskill följa de strakturförändringar som speciellt drabbar småförelagen.

Forskning, utredning och utbildning för småförelag bedrivs vid högskoleenheter samt privata, kommunala och stafiiga utredningsinstitut.

SIND har sedan fillkomsten år 1973 gjort utredningar om de små och medelstora företagens problem och villkor. SIND har i sin utredningsverksamhet samarbetat med forskare vid olika högskoleenheter. Jag har med slöd av regeringens bemyndigande (Dir. 1981:73) nyligen fiUkallat en utredningsman för all se över SIND:s organisation och verksamhet. Utredaren skall se över bl. a. verkets roll i samband med småföretagspolitikens långsikliga informafionsförsörjning.

Under hösten 1981 har slraklursekretarialet vid industridepartementet inlett sin verksamhet (jfr prop. 1980/81:130 s. 169). Sekretariatet arbetar med frågor av betydelse för industrins långsikliga strakturella utveckling. Sekretariatet stödjer sig i allt väsentligt på externa privata och offentliga forsknings- och ulredningsorgan. Sekretariatet har bl. a. medverkat vid en kartläggning av små och medelstora förelag i svenskt näringsliv (Ds I 1982:3). Del har vid kartläggningen varit svårt all få uppgtfter om nyförela-gandets utveckling, teknikens långsiktiga inverkan pä småföretagens över-levnadsmöjligheler, konsekvenser i samband med alternativa företagsformer m. m.

Chefen för utbildningsdepartementet har i sin anmälan lill proposifion 1981/82:106 om forskning och forskaralbildning uppmärksammat behovel av forskning om småförelagens betydelse för näringslivets förnyelse och utveckling. 1 dagsläget bedrivs forskning med anknytning fill de mindre förelagens problem vid fiera högskolor. Högskoleenheterna i Umeå och Växjö har särskUt uppmärksammat småföretagen. Vid universitetet i Umeå har forskningen på senare fid fått en regionalekonomisk inriktning.

Högskolan i Växjö bedriver utbildning, forskning och utredningsverksamhet på småföretagsområdet. Den har särskilt goda geografiska förutsättningar för småföreiagsinriklad verksamhet bl. a. därför att näringslivet i regionerna rant Växjö har ett stort inslag av småföretag. Sedan fem år finns ell flertal utbildningsprogram som speciellt riktar sig mol de små och medelstora förelagen. Forskare vid högskoleenheten i Växjö har lagt fram avhandlingar om de mindre förelagens exporlbeleende, om samverkan mellan mindre förelag och om fusioner och samgående som berör småföretag. F.n. pågår forskning om bl.a. del svenska nyföretagandet, teknikba-

Prop. 1981/82:118 201

serade småförelag och lönlagarägda företag. Högskolan är också engagerad i olika utrednings- och konsultuppdrag med inriktning mol de mindre och medelstora företagens problem i samarbete med bl. a. SIND. Verksamheten har hillills bedrivits inom en begränsad ram eftersom högskolan inte har någon egen fasl forskningsorganisation. Högskolan saknar därmed resurser för att garantera att hittills vunna insikter inom småföretagsområ-del kan las liUvara och vidareutvecklas.

Vid högskoleenheten i Växjö förs f. n. diskussioner om att inrätta ett centram för småföretagsutveckUng. Centramet föreslås fä en tjänst som verkställande ledamot, tre forskartjänster, tre forskningsassislentljänster och en sekrelerartjänst. Enligt högskoleenhetens beräkningar uppgår personal- och lokalkostnaderna lill 1,7 milj. kr. årligen. Centrumets personal skall i huvudsak arbeta med långsiktig kunskapsulveckUng. Enligt planerna bör den långsikliga kunskapsutvecklingen kombineras med utredningar och konsulfinsatser i enskilda småförelag för att därigenom säkra verksamhetens praktiska anknytning. Centrumet skall också arbeta med utbildning och konlaklarbete med inriktning mol de små och medelstora företagen i ett nationellt och inlernationelll perspektiv. Förespråkare för den planerade verksamheten framhåller alt en effektiv långsiktig kunskapsutveckling på småförelagsomrädel förutsätter en nära kontakt med de mindre företagen. Enligl högskolan finns redan i dag det nödvändiga kontaktnätet.

Jag vUl för egen del, efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet, anföra följande.

Enligl min mening bör den småförelagsinriktade verksamheten inom högskolan förslärkas. Jag avser all i annat sammanhang (prop. 1981/ 82:113) lägga fram förslag beträffande samordning av regionalpolitisk forskning i Umeå.

Verksamheten vid högskolan, SIND, struktursekretariatet m.m. kan inle helt fylla behovet av långsiktig information på småförelagsomrädel. Enligt min mening kan ett centram för småföretagsutveckling i Växjö aktivi bidra lill all tUlgodose småförelagspoUlikens långsiktiga informationsbehov. Jag är medveten om all chefen för utbildningsdepartementet i sin anmälan tUl den nämnda propositionen om forskning och forskaralbildning framhåller alt inrättandet av nya forskningsinstitut i form av särskilda stiftelser bör ske med restriktivitet och att frågan i varje enskilt fall bör prövas av regeringen. Chefen för utbildningsdepartementet nämner också att regeringen nyligen har uppdragU ål universitets- och högskoleämbetet all utreda frågan om de små högskoleenheternas forskningsverksamhet på sådant säll att frågan kan las upp i nästa forskningspoliliska proposition. Jag delar utbildningsministerns uppfattning all stor reslriktivilet bör iakttas vid inrättande av organisationer för forskning. Jag anser dock att verksamheten vid ell centram för småföretagsutveckling i Växjö kan få så stor'betydelse för utvecklingen av de mindre och medelstora

Prop. 1981/82:118 202

förelagen all del bör inrättas. Jag förordar därför att stafiiga medel anslås tUl en tvåårig försöksverksamhel vid elt cenlram för småföretagsutveckUng vid högskolan i Växjö. Om en utvärdering av verksamheten visar att den bör fortsätta efter budgetåret 1983/84 får medel anvisas inom ramen för de samlade forskningsresurserna.

En föratsättning för stafiigt slöd är alt verksamheten omfattar långsiktig kunskapsuppbyggnad och utbildning av personer som arbetar med småföretag. Ett centrum för småföretagsutveckling bör också aktivi initiera och främja forskning på andra orter. Som grand för min medelsberäkning ligger att två handläggare och ett biträde är fullt tillräckligt för att bibehåUa och vidareutveckla verksamheten i Växjö i avvaktan på bl. a. förslagen i nästa forskningspolifiska proposition. Jag föratsätter alt centrumet i fortsättningen kan komplettera resurserna med medel från t. ex. forskningsfonder, utvecklingsfonder, utredningsorgan och företag.

Jag föratsätter också att försöksverksamheten följs av universitets- och högskoleämbetet. Erfarenheterna bör kunna utgöra en del av det underlag som ämbetel behöver för att genomföra del nyss nämnda uppdraget från regeringen.

Jag förordar att särskilda medel anvisas för verksamheten vid ell centrum för småföretagsutveckling i Växjö under två år. Jag beräknar medelsbehovel för budgetåren 1982/83 och 1983/84 liU 650000 kr. resp. 700000 kr. Medlen bör anvisas under ett nytt reservationsanslag.

10 De regionala utvecklingsfonderna

10.1 Utvecklingsfondernas organisation och verksamhet i stort

På grundval av riksdagens beslut (prop. 1977/78:40 bil. I, NU 1977/ 78: 34, rskr 1977/78:110) inrättades den 1 juli 1978 en regional utvecklingsfond i varje län. TUl grund för verksamheten ligger avtal mellan staten och resp. landstingskommun saml Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner om bildande av regionala utvecklingsfonder. Regeringen godkände avtalen genom beslut den 29 juni 1978.

Fondernas organisation, mål och verksamhet regleras huvudsakligen av avtalen och de i avtalen fastställda stadgarna. Avtalen gäller t. o. m. den 31 december 1982 med förlängning om inle uppsägning har skett elt år dessförinnan. I enlighet med vad som förulskickades i prop. 1980/81:130 (s. 46) har staten i december 1981 sagt upp samfiiga avtal. Avsikten är att förhandlingar skall föras under år 1982 i syfte att göra de förändringar i avtal och stadgar som erfarenheterna av verksamheten kan motivera.

Fonderna är organiserade som stiftelser. Deras styrelser utses av resp. landsting saml kommuner utanför landsting. Statsmakterna förutsatte vid fondernas tUlkomst att landslingen vid styrelseval beaktade behovel av

Prop. 1981/82:118 203

professioneUt förelagskunnande och kunskap om bl. a. resp. läns näringsliv i styrelserna. I samband med prop. 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m. m. anmäldes för riksdagen all styrelserna överlag är sammansatta så all dessa principer är tillgodosedda.

Fondernas mål är all främja utvecklingen av elt iniernalioneUl konkurrenskraftigt svenskt näringsliv som ger möjligheter lill ökad och trygg sysselsättning. Detta bör ske med speciell inriktning på småföretagen. Fonderna skall medverka till att uppnå en tillfredsslällande effektivitet hos enskUda företag och i möjligaste mån bidra lill en effektiv produklionsslraklur inom oUka branscher. Fonderna skall endasi stödja lönsamma företag eUer företag som genom insatser av bl.a. fonderna beräknas bli lönsamma.

Fondernas huvudsakliga verksamhet kan delas upp i två områden, nämligen finansiering och förelagsservice. Båda verksamhetsgrenarna riktar sig i huvudsak fill företag med högst 200 anställda som antingen är verksamma inom tillverkningsindustrin eller som tillhandahåller tjänster åt denna. Om det finns speciella skäl kan fonderna i enskilda fall göra insatser i även andra typer av företag. Varje fond har betydande frihet att, inom de ramar som huvudmännen har angett, självständigt driva sin verksamhet och anpassa den till förhåUanden i det egna länet.

Finansieringsverksamheten omfattar dels egna kredUer och garantier, dels förmedling av krediter och lånegarantier från såväl olika samhällsorgan som bankväsendet. Fondernas egen statligt finansierade kreditverksamhel regleras genom förordningen (1978:506) om kreditslöd genom regional utvecklingsfond. Staten har gett fonderna medelstillskott på totalt 1425 milj. kr. för utlåning i form av rörelselån och produklutvecklingslån. De senare kan förknippas med villkorlig återbetalningsskyldighet. Därutöver kan vaije fond teckna egna garantier för banklån på belopp som svarar mot sammanlagt högst 25% av fondens eget kapital.

Företagsserviceverksamhelen omfattar bl.a. allmän informations- och kontaktverksamhet, rådgivning (delvis avgiftsbelagd) lill enskilda förelag, utredningar om länets näringsliv saml utbildningsservice. Särskild vikt läggs vid insatser för all främja bl.a. nyetablering, leknisk förnyelse och export.

En vikfig uppgift för fonderna har vidare sedan starten varit all samordna industripoliliska insatser på länsplanet. Fonderna är således småförelagens kontaktorgan gentemot l.ex. SIND, STU och Sveriges exportråd, vUkel dock inte hindrar all dessa organ i vissa fall kan behöva ha kontakt med förelag ulan fondernas medverkan. Genom fondernas uppbyggnad och utveckling sedan år 1978 har de gradvis hunnit växa in i rollen som samlade organ på länsplanet för samhällets industripolitik.

Fonderna spelar en viktig regionalpolitisk roll. I samband med beslutet att fonderna skulle bildas framhöll statsmakterna att deras verksamhet måste stå i samklang med samhällets regionalpolifiska strävanden. Det

Prop. 1981/82:118 204

betonades vidare all decentralisering av beslutsfattandet medför att utveckUngen kan påverkas från länsnivå. Fondernas handlingsprogram skall utgå från länsplaneringens riktlinjer som upprättas av resp. länsstyrelser. Handlingsprogrammen innehåller som regel bl.a. riktlinjer för en inomregional prioritering av kredit- och serviceinsalserna. Fonderna i stödområdena har vikliga uppgifter i beredningen av ärenden om lokaliseringsstöd. Inför sina yttranden tiU länsstyrelserna i dessa ärenden gör fonderna bl. a. omfattande förelagsekonomiska utredningar.

För att finansiera sin administration och företagsservice erhåUer fonderna — förutom vissa mindre konsultintäkter - årliga bidrag från huvudmännen, dvs. staten saml resp. landsting och kommuner utanför landsting. Huvudmännen granskar årligen fondernas verksamhet genom revision. SIND svarar för viss samordning av verksamheten, fördelning av statliga bidrag saml viss central service fill fonderna.

För samordning av vissa frågor som är gemensamma för fonderna eller dess huvudmän har inrättats ett speciellt organ med företrädare för berörda parter, utvecklingsfondernas samarbetsråd.

SIND har i utredningsrapporten (SIND 1981:7) De regionala utvecklingsfonderna redovisat erfarenheter av fondernas verksamhet under åren 1978-1981. Verket har, genom bl.a. enkäter och intervjuer med elt stort anlal företag och andra berörda organ, sökt utröna i vad mån fondernas verksamhet svarar mot de intentioner som angavs i prop. 1977/78:40 och som antogs av riksdagen. Bl. a. följande avsikter med fondernas verksamhet har jämförts med del faktiska utfallet.

• Fonderna skall medverka tiU alt vidareutveckla det befintliga näringslivet, främst små och medelstora företag.

• Fondema skall främja etablering av nya förelag.

• Fonderna skall beakta behovel av inomregional balans.

• Fonderna skall satsa på riskfyllda projekt och komplettera det ordinarie utbudet av krediter och service.

• Fonderna skall kunna fungera som s. k. fuUserviceorganisalioner.

• Fonderna skaU prioritera insatser som främjar nyetablering, underleveransförmedUng, produktutveckling och marknadsföring, främst på export.

SIND:s undersökning visar alt utvecklingsfonderna i slor utsträckning har följt samhällets intentioner för verksamheten. Vidare framgår all företagen uppfattar fondernas verksamhet positivt. Merparten av fondernas resurser avsätts f. n. liU eflerfrågestyrd kreditverksamhel. Den ändring av inriktningen mot en större del uppsökande serviceverksamhet som nu har påböijals bör enligt verket uppfattas posifivt.

SIND föreslår vissa margineUa förändringar i verksamheten. Bl. a. föresläs en fortsatt ökad satsning på företagsservice. Finansieringsverksamheten kan behållas på nuvarande nivå, dock med en ökad betoning på garantigivning och produklulvecklingsfinansiering på bekostnad av den

Prop. 1981/82:118 205

egna ordinarie kreditgivningen. Liksom hittills bör varje fond ha en stor frihet alt anpassa serviceverksamheten till behoven och förhållandena i övrigi i den egna regionen. Samarbetet mellan fonderna bör dock kunna ökas.

Vidare förordar verket all styrelserna får en starkare representation från näringslivet saml att de mer ägnar sig ål övergripande frågor, såsom verksamhetens inriktning, och mindre ål l.ex. enskilda kreditärenden. Informationssystemen på central och regional nivå bör enligl verket kunna förbättras.

För egen del vUl jag anföra följande om utvecklingsfondernas organisation och verksamhet i stort. Mitt allmänna intryck är alt utvecklingsfonderna fungerar väl med nuvarande organisationsform och verksamhetsinriktning. Detta stämmer ocksä med resultatet av SIND:s undersökning. Det finns enligt min mening ingen anledning alt ändra pä del delade huvudmannaskapet eUer på fondernas mål och arbetssätt i stort. Även principerna för styrelseval bör ligga fasl. Fonderna, som f.n. har inemot 600 anställda, bör under de närmaste åren få möjlighet att yllerligare konsolidera sin ställning och växa in i de omfattande näringspolitiska uppgifter som samhäUel har ålagt dem.

Vad jag nu har sagt hindrar inte att fonderna bör kunna ges ökad självständighet i sin kredit- och servicegivning lill förelagen. Dessutom bör statsmakterna, trots behovel av konsolidering, löpande kunna besluta om vissa förändringar i verksamheten. Jag syftar bl. a. på åtgärder som leder fill att befintliga resurser används på ell effekfivare sätt och bättre når ul till företag som bör stödjas. Jag återkommer i det följande med förslag tUl några sådana förändringar som avser främst fondernas finansieringsverksamhet. Jag ger också en närmare redovisning av fondernas organisafion och målgrapp saml av förelagsserviceverksamheten och vissa centrala insatser gentemot fondema. Något beslut av riksdagen behövs dock inle i dessa delar.

Som jag nyss har redogjort för har avtalen med tandstingen och vissa kommuner om utvecklingsfonderna nyligen sagts upp. Syftet är all i nya avtal för tiden fr.o.m. år 1983 göra sådana förändringar i verksamheten som de hiltiUsvarande erfarenheterna kan motivera. Del ankommer på regeringen alt beslut om nya avtal inom ramen för de riktlinjer för fonderna som riksdagen har fastställt.

Somjag tidigare (prop. 1980/81:130) har anfört anser jag att fondernas styrelser även i fortsättningen bör utses av landstingen. I likhet med industriverket vill jag betona vikten av alt styrelserna har tiUräckligt inslag av personer med näringslivskunnande. Jag delar SIND:s bedömning att styrelsema i huvudsak bör ägna sig åt övergripande frågor och i mindre utsträckning ål enskUda slödärenden. Del ankommer dock på den enskilda styrelsen all inom ramen för stadgarna besluta om fondens arbetsformer.

De allmänna riktlinjerna för avgränsningen av de regionala utvecklings-

Prop. 1981/82:118 206

fondernas målgrupp beslutades av riksdagen på grundval av den nämnda propositionen 1977/78:40. Somjag nyss har nämnt består den nuvarande målgrappen av i första hand förelag med högst 200 anställda inom tillverkningsindustrin samt sådana ijänsteproducerande förelag som riktar sina tjänster fill tillverkningsindustrin. Även företag i vilka tillverkningen inte sker industrieUt ingår i fondernas primära målgrupp. Jag tänker därvid bl.a. på företag som bedriver hemslöjdsverksamhet. Enligt riksdagens beslut (prop. 1980/81:87, NU 1980/81:42, rskr 1980/81:276) skaU hemslöjdens särart beaktas. Fonderna har i ärenden som gäller hemslöjdsföretag möjlighet att samråda med länshemslöjdskonsulenlerna. I fondernas målgrapp ingår självfallet företag med olika ägarformer. Jag tänker bl. a. pä de personalägda företagen som har ökat i anta) under de senaste åren.

Utöver den primära målgruppen finns möjlighet för fonderna alt i vissa fall räkna in även andra förelag i målgruppen (jfr prop. 1977/78 bil. I s. 149). En föratsättning för detta är dock, all en sådan tillfällig utvidgning inte innebär alt insatserna försämras för den prioriterade målgruppen, dvs. de tillverkande företagen. Genom att fonderna kan tillämpa en flexibel tolkning av målgrappsavgränsningen, har de möjlighet all i enskilda fall lämna slöd och service fill exempelvis konsult- eller transportföretag, vilket kan bidra tUl all förbättra förhållandena för de tUlverkande företagen. Det ankommer på fonderna själva alt inom dessa relativt vida ramar genom en medveten prioritering styra sina resurser till de förelag och förelagsgrupper som är utvecklingsbara. Principen all de tillverkande företagen och de företag som lämnar service fill dessa är prioriterade slår dock fast.

Närmare föreskrtfler i fråga om målgruppen meddelas av regeringen. Vad gäller finansieringsverksamheten finns som nämnts bestämmelser i förordningen (1978:506) om statligt kredUslöd genom regional utvecklingsfond. Målgrappen för företagsservice verksamhet är inte förfaltningsreglerad. Här får dock anses gälla som villkor för det statliga bidraget till verksamheten all fonderna arbetar i enlighet med de nämnda riktlinjer som riksdagen har beslutat om.

Chefen för handelsdeparlemenlel har efter samåd med mig föreslagit alt utvecklingsfondernas målgrapp skaU utvidgas med turistföretag (bilaga 2). Detta bör enligl min mening få konsekvenser även för stödformen hotellgarantilån. Jag återkommer strax fill denna fråga (avsnitt 10.2). Som jag tidigare har nämnt bör de fillverkande företagen utgöra en prioriterad del av målgruppen. Insatser för turistföretagen är särskilt angelägna i regioner med dåliga förutsättningar för industriell verksamhet. Jag avser återkomma tUl denna fråga i annat sammanhang (prop. 1981/82:113).

Jag har nyss redogjort för vissa centrala kontroll- och servicefunktioner gentemot de regionala utvecklingsfonderna. Det gäller bl.a. revisionen av fonderna och SIND:s roU som statlig huvudman och servicegivare. Som jag tidigare har nämnt (avsnitt 9) har jag tillkallat en utredare för att se över

Prop. 1981/82:118 207

SIND:s verksamhet och organisation. Jag avser alt återkomma till regeringen med förslag rörande del statliga huvudmannaskapet för och den centrala servicen liU fonderna, när resultatet av utredarens arbele föreligger.

Vid min anmälan tUl propositionen 1977/78:40 förordade jag att elt särskilt organ skulle inrättas för samråd och erfarenhetsutbyte mellan huvudmännen och mellan fonderna. Utvecklingsfondernas samarbetsråd' inrättades år 1978 och skall enligl sin instruktion (SFS 1978: 510)

—vara organ för samråd och erfarenhetsutbyte mellan huvudmännen för de regionala utvecklingsfonderna, mellan huvudmännen och fonderna samt mellan fonderna inbördes,

—följa utvecklingen inom fonderna och för huvudmännen lägga fram förslag i frågor av principiell betydelse samt

—verka för att den service som fonderna får från olika hålla samordnas. Jag vill för riksdagens information redogöra för rådels verksamhet och

behovel av denna typ av organ i fortsättningen. Rådet beslår av högst tolv ledamöter, som utses av regeringen för högst tre år i sänder. Av dessa utses tre efter förslag från Landstingsförbundet samt en efter förslag av var och en av LO, TCO, SAF och SHIO-Familjeföretagen. Därutöver skall en ledamot företräda stiftelsernas verkställande direktörer och en stiftelsernas övriga anställda. Bland ledamöterna utser regeringen ordförande och vice ordförande.

Rådet har sammanträll ett fåtal gånger under åren 1978 och 1979. Därvid har behandlats vissa frågor som uppkom främst på grund av all fonderna var nyinrättade, bl. a. frågan om organisation och samordning av den centrala servicen lUl fonderna. Efterhand som fonderna har byggts ul och funnit sina former har det visat sig all del löpande samrådet dem emellan liksom samrådet meUan huvudmännen sinsemeUan och mellan huvudmännen och fonderna har tagit sig andra former. Jag bedömer alt det inte längre finns behov av utvecklingsfondernas samarbetsråd och avser att återkomma till regeringen med förslag om att avskaffa rådet. Behovet av formaliseral samråd mellan huvudmännen och fonderna får övervägas på nytt när förslag föreligger från den nyss nämnda industriverksulredningen.

10.2 Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet

F. n. kan utvecklingsfonderna lämna finansieUt stöd på i huvudsak tre olika sätt. S.k. rörelselån är förknippade med regelbundna amorteringar och ränta. För lånen krävs att låntagaren lämnar vissa säkerheter. I speciella faU kan rörelselån beviljas helt ulan lånesäkerheler (prop. 1980/ 81:130, NU 1980/81:64, rskr 1980/81:425). Fonderna kan även lämna produktutvecklingslån med villkorlig återbetalningsskyldighet för låntagaren. Jag kommer strax att redogöra mer ingående för denna stödform och min syn på hur den bör kunna användas i fortsättningen. Vidare kan

Prop. 1981/82:118 208

fonderna teckna garantier för banklån. Denna möjlighet är f. n. begränsad till att gäUa för lån på ell sammanlagt belopp som motsvarar högst 25 % av varie fonds eget kapital (prop. 1980/81:100 bil. 17, NU 1980/81:52, rskr 1980/81:391). Krediterna och garantierna lämnas tUl relativt begränsad ränta trots den höga risknivån. Reglerna för dessa stödformer finns intagna i förordningen (1978:506) om statligt kreditslöd genom regional utvecklingsfond (omlryckl 1980:124, ändrad senast 1981:649).

Medel för all lämna rörelselån och produklutvecklingslån har tillhandahållits av staten. Inflytande räntor och amorteringar på tidigare utlämnade lån kan användas för ny utlåning. Åren 1979 och 1980 lånade fonderna ut totalt ca 550 resp 480 milj. kr. I vissa fall har även resp. landsfing gett utvecklingsfonderna medel för ullåningsändamål. Föralom all fondema handlägger de tre nämnda stödformerna har de tiU lippgifl alt bistå de mindre förelagen med råd i finansieringsfrågor. Fonderna förmedlar krediter från säväl del ordinarie kreditväsendet som olika samhällsorgan. Exempel på det senare är fondernas beredande uppgifter i samband med de statliga stödformerna industrigarantilån och lokaliseringsstöd till företag.

I samband med att fonderna inrättades betonades att deras utlåningsverksamhet skall komplettera del ordinarie kreditväsendet. Lån och garantier bör i första hand lämnas lill utvecklingsbara företag som har otillräckliga säkerheter för lån i bank. Fonderna lämnar således krediter på hög risknivå.

Hillills har merparten av fondernas lånemedel använts för rörelselån. Av fondernas utestående lånefordran per den 31 december 1981 pä lotall ca 1350 milj. kr. motsvarades endast ca 190 milj. kr. (14%) av produktutveck-Ungslån. Vid samma tidpunkt utestod lån på sammanlagt 42 milj. kr. med garanti av fonderna. Del motsvarade totalt sett endasi 2% av fondernas eget kapital.

Enligl min mening bör nu riktlinjerna för fondernas finanseringsverk-samhet ändras i några avseenden. Ett skäl lill delta är fondernas relativt begränsade resurser och det förhållandet att lillskoll av nya statliga lånemedel i nuvarande finansiella läge inle kan påräknas. Jag vUl i detla sammanhang nämna att SIND har hemställt om att 100 milj. kr. anvisas för budgetåret 1982/83 som medelsfillskolt fill utvecklingsfondernas utlånings-verksamhet. Jag är emellertid inle beredd att förorda något sådant medelsfillskolt för budgetåret 1982/83. Jag räknar med att fondernas ufiåningsverksamhel kommer all kunna hållas på en rimlig nivå genom främst de inflytande räntorna och amorteringarna. Jag vill också erinra om del utrymme som finns alt teckna nya lånegarantier.

Det är enligt min mening nödvändigt att få en så effektiv och flexibel användning av befintliga resurser som möjligt. I detta syfte föreslår jag följande ändringar vad gäller den aUmänna inriktningen av fondernas finansieringsverksamhet. Jag vill inledningsvis erinra om del förslag fill utvidgning av fondernas målgrapp som jag nyss har redogjort för (avsnitt 10.1).

Prop. 1981/82:118 209

Det bör starkare än hitfills betonas att fondernas kreditgivning ulgör ell komplement fill del ordinarie bankväsendel. Fonderna bör därför åläggas alt endast lämna lån och garantier till sådana utvecklingsbara förelag som på grand av bristande lånesäkerheter eller av andra skäl inle tiU fullo kan få lån från sin ordinarie bankförbindelse och vidare att begränsa sin andel av varie lånekunds finansiering så långt det är möjligt.

Vidare bör fonderna åläggas att i fortsättningen inle använda rörelselån om annan finansieringsform slår lill buds. Häri ligger bl.a. alt fonderna inle skall ersätta bankernas normala kreditgivning. I de fall insatser frän fonderna är nödvändiga bör i första hand prövas möjligheten all bevilja lånegaranti. Fondernas verksamhet bör koncentreras härdare till sädana områden där finansieringsmöjligheter helt saknas på den ordinarie kredilmarknaden. En finansieringsform som genom de ändringar jag föreslår i del följande kan komma alt få ökad vikt i fortsättningen är nuvarande produklutvecklingslån. Denna typ av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet bör enligt min mening få ett vidgat användningsområde och kunna ges på delvis andra viUkor än f. n. Jag återkommer strax tiU denna fråga.

Risktagandel i utlåningen måste samtidigt balanseras så att förlusterna kan begränsas. Ökade förluster skulle leda lill minskade framlida ufiå-ningsmöjUgheler, eftersom yllerligare statliga medelstiUskott inle kan påräknas i del statsfinansiella läge som råder.

Som jag har nämnt har chefen för handelsdepartementet förordat att turistförelag tas in i utvecklingsfondernas målgrupp. Sådana företag bör därmed få del av fondernas olika finansieringsmöjligheter. Ändringen bör träda i kraft den I juli 1982.

Jag vill i detla sammanhang också la upp frågan om statligt kredUslöd i form av s.k. hotellgarantUån. Lånegarantier för lurislholell infördes år 1959 (prop. 1959:1 bU 12, SU 1959:10, rskr 1959:10). Nu gällande föreskrifter för statlig garanti för lån fiU lurislholell utfärdades av Kungl. Maj:l i brev den 30 juni 1965. Sådan garanfi lämnas enligt i huvudsak samma grander som för statlig garanti enligl förordningen (1978:507) om industrigarantilån m. m. Garanti lämnas endasi för finansiering av anläggningstillgångar. SIND beslutar i ärenden om holellgaranti efter förbredande utredning på länsplanel av riksbankens avdelningskontor. Sedan det statliga regionalpolitiska slödel infördes år 1965 har verksamheten med holeUgaranlUån haft myckel Ulen omfattning. Tolalt har ca 100 garanfier beviljats. Nu utestående garantier uppgår till knappt 5 milj. kr.

Om utvecklingsfondernas målgrupp utökas med turistföretag blir systemel med holeUgaranlUån obehövligt. Behovel av krediter kan läckas genom de regionala utvecklingsfondernas möjUghet att ge lånegarantier och andra former av finansiering utan att företagens lånemöjligheter försämras i förhållande liU nuvarande syslem med holellgaranfilån. Jag förordar därför all regeringen inhämtar riksdagens godkännande alt stödformen hotellgarantilån slopas den 1 juli 1982. Handläggningsmässigt innebär detta 14 Riksdagen I98II82. 1 saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 210

dels alt de regionala utvecklingsfonderna övertar de beredande uppgifter som nu utförs av riksbankens avdelningskontor i ärenden om lånegaranti till turistföretag, dels att beslutanderätten i sådana ärenden förs ned på länsplanet. Det innebär således en ökad decentralisering. Del ankommer på regeringen att utfärda de övergångsbestämmelser som kan behövas vad gäller nu utestående hotellgarantilån.

Jag vill också föreslå en ändring i fråga om reglerna för lånegräns per företag. F. n. gäller alt utvecklingsfonderna får lämna rörelselån eller garanti för lån fill en och samma låntagare så att utestående lånesaldo uppgår tUl högst 1 milj. kr. I undantagsfall kan större lån eller garanti lämnas, efter samråd med SIND. För produktutvecklingslån gäller samma lånegräns. Efter samråd med STU kan dock beloppet ökas till högst 3 milj. kr.

Enligt min mening bör varje fond i fortsättningen ha större frihet att hushålla med sina begränsade resurser utan att behöva höra centrala insatser. Beloppsgränsen bör därför höjas fill 2 milj. kr. fr. o. m. den 1 juli 1982. Jag vill betona att jag inte räknar med att denna frihet för fonderna att i undantagsfall lämna större lån än f. n. kommer att leda till en totaU sett större utlåning.

Jag förordar också vissa ändringar i fråga om produktutvecklingslån m.m. Riksdagen log senast ställning till riktlinjerna för denna stödform våren 1981 (prop. 1980/81:130, NU 1980/81:64, rskr 1980/81:425). Lån kan ges för projekt som gäller utveckling av nya produkter, processer eller system saml för marknadsföringsprojekt.

Lånen lämnas med villkorlig återbetalningsskyldighet. Det innebär att lånet måste bokföras som en skuld hos mollagaren men all skulden kan skrivas bort om projektet i fråga misslyckas. Fonderna stöder sådana lovande men riskfyllda projekt som utan denna typ av finansiering inle skulle kunna genomföras. Lånet fungerar så att det lyfter av en del av företagets/innovalörens risk med projektet. I normalfallet finansieras högst 50% av projektkostnaden med produklutvecklingslån. Fonderna har slor frihet all bestämma ränte- och återbetalningsvillkoren med hänsyn till omständigheterna i del enskilda fallet.

SIND har i skrivelse fill regeringen föreslagit vissa förändringar i utformningen av reglerna för produktutveckUngslånen. Sålunda förordar verket all utvecklingsfonderna får större valfrihet att anpassa stödet efter förulsällningarna för de enskilda projekten. Verket menar att slödel bör kunna utgå i form av bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet, kopplat fill ell royaltyavtal, eller såsom lån med några års räntefrihet.

Enligt min mening bör utvecklingsfonderna i fortsättningen kunna lämna finansiellt stöd även för andra typer av åtgärder än de som f. n. gäller för produktulvecklingslånen. Vidare bör slödel kunna lämnas på delvis andra villkor än vad som gäller för produktutvecklingslånen. Jag föreslår därför all låneformen produklutvecklingslån ersätts med en ny form för finansiellt slöd liU riskfyUda projekt. Den nya finansieringsformen bör benämnas utvecklingskapital.

Prop. 1981/82:118 211

Utvecklingskapital bör kunna lämnas för all finansiera olika typer av väl avgränsade projekt som har lill syfte all utveckla ett företag och som är förenade med en betydande risk. Risken bör vara så stor att åtgärden inte bedöms kunna genomföras, om den inte finansieras med utvecklingskapital. Vidare bör i likhet med vad som nu gäller för produklutvecklingslån företaget självt svara för en betydande del av projektels finansiering. Sålunda bör som hitfills endast i undanlagsfall mer än 50% av projektkostnaden finansieras genom ulvecklingskapital. Innan större andel än 50% av projektkostnaden finansieras med utvecklingskapital bör utvecklingsfonden samråda SIND.

Ulvecklingskapital bör kunna lämnas tUl följande ändamål. Ell ändamål är givelvis sådana produklutvecklingsprojekt som f.n. omfattas av systemet med produktutvecklingslån, dvs. främst produktutveckling och olika typer av riskfyllda marknadsföringsprojekt. Jag vUl i del sammanhanget erinra om förslaget från underleverantörsgruppen mellan industridepartementet. Svenska MelaUindustriarbetareförbundet och Sveriges Mekanförbund om offertslöd till småförelag som vill samverka vid större anbudspro-jekl inom landet. Ytterligare exempel är underleveranlörsgruppens förslag om finansieUt slöd lill beställare som tiUsammans med svensk underleverantör utvecklar nya produkter eller produktionsteknik.

Åtgärder som syftar lill all förbättra produktionsprocessen bör i allmänhet inte kunna finansieras med ulvecklingskapital. Mer radikala förändringar av produktionsprocessen som är förknippade med betydande risk och som inte kan finansieras på annat säll bör dock kunna finansieras med ulvecklingskapital. Jag vill i det sammanhanget anknyta lill min tidigare redogörelse för förslag från Dala- och eleklronikkommillén. Jag vUl också peka på möjligheten all på delta sätt finansiera olika delar av sökprocessen i samband med förvärv av ny teknik, l.ex. genom licensimport. Teknikimportkommittén (I 1979:14) bedriver f.n. försöksverksamhel inom delta område.

Den skuld som uppkommer i del förelag som får nuvarande typ av produklutvecklingslån innebär en allvarlig belastning av balansräkningen i de fall utvecklingskostnaden inle kan las upp som en tillgång i bokföringen. Del gäller framför alll nystartade eller mindre förelag med stora utvecklingsprojekt som först efter fiera år böqar ge upphov fill intäkter.

Jag förordar att utvecklingskapital skall kunna lämnas i form av både lån och som bidrag för att täcka vissa kostnader. Lämnas ulvecklingskapital i form av bidrag ökas inle företagels skuldbörda. I de fall bidrag lämnas för att täcka vissa kostnader för ett projekt bör ell vUlkor för bidraget vara att utvecklingsfonden får andel i de framlida intäkterna av projektet i fråga genom royaltyavtal. Det ankommer på utvecklingsfonden att i det enskilda fallet avtala med stödmollagaren om royallyavgtfler lill fonden från ett vissl projekt. Även i fortsättningen bör stödet kunna ges som lån med vUlkorlig återbetalningsskyldighet i de fall där detta är mest ändamålsen-

Prop. 1981/82:118 212

ligt. 1 sådana faU bör lånen som hittills löpa med normal ränta och amorteringar som bestäms med utgångspunkt i lånebeloppet eller med vinstberoende ränta. I sistnämnda fall bör amorteringarna inte vara beroende av vinstnivån. Jag vUl stryka under att återbetalningsviUkor eller motsvarande ersältningsviUkor inte får ha den formen att utvecklingsfonden får någon form av ägarinlresse i företagel. Med hänsyn till bl.a. risken för förluster på verksamheten med ulvecklingskapital förordar jag all denna del av fondernas finansieringsverksamhet begränsas under ett övergångsskede.

En invändning som kan riktas mot en sådan utvidgning av utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet somjag nu har förordat är all den ökar möjligheterna för förelag med otillfredsställande soliditet alt finansiera vissa utvecklingsprojekt. Detta kan i sin lur innebära att förelagen underlåter att vidta andra åtgärder för att stärka soliditeten. Jag vill betona att syftet med ulvecklingskapital inte får vara att allmänt stödja förelag med svag soliditet. Finansieringen med ulveckUngskapilal måste knytas liU vissa klart avgränsade och väl definierade utvecklingsprojekt. Jag återkommer senare till frågan om åtgärder för alt öka möjligheterna för småförelag alt få tillgång tiU riskkapital med syfte all öka soliditeten i företaget (avsnitt 11).

Jag viU också betona att utvecklingskapital inte heller i fortsättningen avses subventionera enskilda projekt utan delvis avlyfta risken med företagsulvecklande satsningar. Del innebär all utvecklingsfonderna genom royaltyavtal o. dyl. i vissa fall kan komma att få tillbaka väsentligt större belopp än del ursprungliga stödet. De regeländringar somjag förordar bör alltså kunna leda till en riskuljämning för fonderna. Del ligger i både företagens och fondernas eget intresse att fonderna inom ramen för sina resurser gör sådana satsningar som dels stimulerar utvecklingen i företagen och dels begränsar fondernas förluster och därmed deras totala resursförbrukning. Jag vUl erinra om all fonderna hUtUls har fått tillbaka en ytterst begränsad andel av de belopp som lämnats som produklutvecklingslån. När verksamheten med ulvecklingskapital utvidgas, är del angelägel alt fonderna gör en sådan riskfördelning av sina insatser all inte fondkapitalet urholkas. Med tanke på de problem som är förknippade med all utforma royaltyavtal m. m. är det angeläget med en försiktig utbyggnad av denna del av verksamheten. Ett nära samarbete och erfarenhetsutbyte mellan fondema och med centrala myndigheter bör eftersträvas. Jag avser att nära följa verksamheten. Detla är särskilt angelägel i rådande statsfinansiella läge, där utrymme saknas för yllerligare medelsfillskolt lUl fondema.

Jag avser alt nu ta upp vissa frågor om bankernas roU i de finansieringsärenden som utvecklingsfonderna enligl mina förslag i fortsättningen kommer att handlägga. I promemorian (Ds I 1981:25) Bankernas roU i industri-poUtiken föreslås bl.a. all bankerna skall svara för en ökad andel av

Prop. 1981/82:118 213

riskkredilgivningen, dock på marknadsmässiga villkor. Flera remissinstanser är positiva till förslaget. I promemorian (Ds I 1981:28) Översyn av del regionalpoUliska stödet tiU näringsUvet förordas all föratsättningarna för någon form av "samrisklån" utreds. Med sådana lån avses att en bank och ell samhällsorgan fillsammans lämnar lån fill ett förelag och att banken därvid lill en del accepterar sämre säkerheter än normalt, dvs. att banken tar en reell kreditrisk.

För egen del anser jag all förslaget om samriskengagemang mellan bankerna och de statsslödda kredilinsfituten är intressant. Förslaget har tillstyrkts av fiera remissinstanser. Sambandet med den kredilpoliliska regleringen behöver dock yllerligare övervägas. Det ingår i uppdraget lill den kreditpoUtiska beredningen och banklagsulredningen alt bl.a. se över denna fråga. Jag har också noterat alt bl.a. Sveriges Industriförbund och Svenska Bankföreningen i sina remissyttranden har anfört betänkligheter mot förslaget om samrisklån. Efter samråd med chefen för ekonomidepartementel anser jag därför att frågan bör ses över närmare inom regeringskansliet, när nämnda utredningar har lagt fram sina förslag.

10.3 Utvecklingsfondernas företagsserviceverksamhet

Jag vill nu redogöra för de regionala utvecklingsfondernas företagsserviceverksamhet samt kortfattat återge resultaten från SIND;s utvärdering (SIND 1981:7) De regionala ulveckUngsfonderna och Sveriges Industriförbunds rapport Företagen och utvecklingsfonderna med avseende på före-lagsservicefrågor.

De regionala utvecklingsfonderna bedriver i dag förelagsservice i enlighet med de rikfiinjer som beslutades av riksdagen år 1977 (prop. 1977/ 78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110). Fondema arbetar enligl dessa riktUnjer med informations- och kontaktverksamhet, allmän rådgivning och översiktliga förelagsanalyser, konsultverksamhet samt utbildningsservice. Syftet är all komplettera serviceutbudet på de områden där det privata utbudet är ofillräckligl. Fonderna söker så långt som möjligt utnyttja befintliga privata och statliga organ i slällel för all bygga upp egna fasla resurser. Verksamheten koncentreras tUl fyra prioriterade insatsområden, nämligen marknadsföring/export, produktutveckling, nyetablering och underleveranlörsfrågor. Somjag tidigare har nämnt visar SIND:s undersökning alt fondema i stor utsträckning har följt samhäUets intenfioner för verksamheten och att företagarna uppfattar fondernas verksamhet posifivt.

Av sina fillgängliga administrativa resurser för år 1981 använde fonderna ca hälften tiU företagsservice i olika former. SIND framhåller i sin utvärdering alt företagens framtida behov främst avser serviceverksamhet saml riskfyllda lån liU produktutveckling och marknadsföring. SIND föreslår därför all utvecklingsfonderna ökar sina insatser på företagsserviceområ-del.

Prop. 1981/82:118 214

Både SIND och Industriförbundet framhåller i sina studier att fondernas insatser är marginella i förhållande lill del privata utbudet. SIND konstaterar t. ex. all endasi 6% av de mindre och medelstora liUverkningsföretagen har någon årlig kontakt med fonderna.

Enligl min mening har företagsservicen lill småförelagen varit ett värdefuUt inslag i den stafiiga småförelagspolitiken. Jag delar också SIND:s uppfattning att förelagsserviceinsalserna relativt sett bör få en ökad betydelse i utvecklingsfondernas verksamhet. Liksom hillills bör insatserna i allt väsentligt ses som komplement på marknader där ett småföretagsan-passat utbud saknas.

Jag övergår nu till att kortfattat redogöra för de olika slag av förelagsser-viceinsatser som bedrivs.

Informations- och kontaktverksamheten syftar bl. a. till alt förse företagen med uppgifter om nya lagar och förordningar eller om andra samhälleliga beslut som påverkar förelagen samt underlätta för företagen alt snabbi komma i kontakt med rätt instans, när de behöver krediter, råd eller annan service. Fondema utnyttjade under år 1981 en femtedel av sina företagsserviceresurser till informations- och kontaktverksamhet. SIND föreslår i sin utvärdering alt den aUmänna förmedlingsverksamheten bibehålls. Även Industriförbundet understryker fondens roll som s. k. konlaktgros-sisl.

Enligt min mening bör denna verksamhet även i fortsättningen utgöra ett väsentligt inslag i fondernas arbele. Informations- och kontaktverksamheten bör dock även i fortsättningen kunna kompletteras med rådgivnings-och konsulttjänster.

Rådgivning och konsultverksamhet bedrivs i huvudsak inom områdena marknadsföring/export, underleveranlörsinsalser, produktutveckling, nyetablering, administration/ADB m. m.

De regionala utvecklingsfonderna har i enlighet med de riktlinjer som beslutades av riksdagen år 1977 sökt sprida information om leknisk utveckUng och marknadsförändringar genom aUmän information och mer omfattande insatser i enskilda företag. För all bättre tillgodose detta informationsbehov föreslår SIND all fondernas aktiva, uppsökande verksamhet utökas och alt den regionaU anpassade speciaUstkompelensen vid fonderna förstärks. Erfarenheterna från fonder som arbetat med sådan mer förelagsanpassad information eller rådgivning inom marknadsförings- och produktutvecklingsområdet är dock inte odelat positiva. SIND:s studie visar att företagarna ofta uppger sig vara mindre nöjda med dessa tjänster än med t. ex. tjänster inom redovisnings- eller produktionsområdet. I studien (SIND PM 1980:7) Behovet av förelagsservice konstateras också att strategisk rådgivning av marknads- eller produklulvecklingskaraktär ställer betydligt högre krav på resurser och kompelens än vad mer rufinmässig rådgivning inom t. ex. redovisningsområdet gör. SIND föreslår mol bakgrand av de svårigheter som har uppmärksammals alt detaljutformningen av dessa marknadsförings- och produklutvecklingsljänster utreds.

Prop. 1981/82:118 215

Industriförbundet konstaterar i sin utvärdering att utgångspunkterna för de olika produktulvecklingsaktivitelerna ofta har varit för allmänna. De bästa resutalen har uppnåtts när utgångspunkterna har varit konkreta behov i det enskilda företaget och utvecklingsarbetet inriktats mol idenfifi-erade behov på marknaden. Industriförbundet är dock mer negativt inställt tUl omfattande direkta insatser av fonderna inom dessa områden. Förbundet anser att fondernas marknadsförings- och produklulvecklingskonsuller i huvudsak skall vara generaUsler och f. ö. repliera på andra privata och stafiiga organ.

För egen del anser jag att de delvis motstridiga uppfattningar som förts fram motiverar en närmare utredning om detaljutformningen av de framlida serviceinsatserna. Enligl min mening bör en sådan utredning få sin utgångspunkt i fondkonsullernas erfarenheter frän arbete i småföretag. Utredningsarbetet bör bedrivas i samarbete mellan tjänstemän vid de regionala utvecklingsfonderna och företrädare för centrala organ. Även i fortsättningen bör fondernas insatser anpassas lill den allmänna näringspolitiken saml lill regionala och lokala behov. De mer resurskrävande rådgivnings- och konsultinsatserna bör enligt min mening utgöra ell kompletterande stöd i samband med konkreta, lokalt initierade projekt i särskill utvecklingsbara förelag. Jag avser all återkomma till regeringen med förslag fill en utredning om förelagsservicens konkreta utformning.

Fonderna skall också främja nyföretagandet. Av SIND:s rapport (SIND 1982:2) Nya förelag framgår del alt etableringarna Irendmässigt har minskat sedan 1965 saml all antalet konkurser har ökat. De nyetableringskampanjer som SIND har drivit i samarbete med fonderna år 1978 resp. år 1980 och de subventionerade s.k. slarla-eget-kurserna har varit värdefulla inslag i den etableringsfrämjande verksamheten. SIND konstaterar i rapporten att intresset för etableringskampanjerna har varit stort. Fonderna har dock i många fall saknat resurser för alt följa upp intresset hos deltagarna i kampanjerna. SIND vill mol bakgrund av dessa erfarenheter inte förorda någon ny kampanj med allmän och bred inriktning. Däremot ställer sig SIND posifivt till mer begränsade och målinriktade kampanjer som tar sikte på t. ex. kvinnligt nyföretagande, arbetskooperativ m. m.

Jag anser all nyetableringsinsalserna har varit av slor betydelse inte minst för att väcka ett intresse för nyetablering och småförelag i allmänhet. I likhet med SIND anser jag dock att eventuella nya etableringskampanjer bör kunna riktas mot mer avgränsade målgrupper av det slag SIND har förordat.

UlveckUngsfondernas utbildningsservice är uppdelad på sex utbildningsområden som vardera innefattar flera län. Regionkontoren är knutna fill fonderna i Malmö, Göteborg, Växjö, Luleå, Nyköping och Falun. SamtUga fonder har däratöver egna utbildningskonsulter som stödjer sig på regionkontorens resurser. Fonderna lägger större vikt vid att informera om och förmedla andra organs utbildning än att utveckla och anordna egna kurser.

Prop. 1981/82:118 216

Med stöd av regeringens bemyndigande (Dir 1981:30) har chefen för utbildningsdepartementet tillkallal en särskild utredare som skall behandla UtbUdningens roll för att främja den svenska ekonomins utveckling och konkurtenskraft. I direkfiven lill denna utredning uppmärksammas särskilt de mindre och medelstora företagens utbildningssituation.

Jag ser posUivl på fondemas ulbUdningsaklivileter och den ökade uppmärksamhet som de små förelagens utbildningsbehov har fåll i andra sammanhang. Jag har också med tUtfredsställelse noterat det nära samarbete som i vissa län har utvecklats med högskolans och gymnasieskolans regionala organ. Enligt min mening är det naturligt att de regionala utvecklingsfonderna även i fortsättningen utnyttjar utbildningsinsatser som naturliga inslag i förelagsserviceverksamheten.

Jag vill dessutom framhålla följande.

I min anmälan till 1977 års småförelagsproposilion redogorde jag för de områden som då enligl min mening borde prioriteras. Mol bakgrand av bl. a. de utredningar somjag nyss har refererat ser jag inga skäl lUl all nu göra en annan bedömning. Enligl min mening bör alltså fondema även i fortsättningen främst arbeta med marknadsförings-, produktutvecklings-, export-, underleverantörs- och nyelableringsfrågor. Inom ramen för de prioriterade insatserna bör teknikupphandling och aUmänt innovationsfrämjande åtgärder särskilt uppmärksammas. Jag återkommer senare (avsnitt 13) till frågan om statsbidrag tiU utvecklingsfonderna. Redan nu vill jag föralskicka att en besparing föreslås på detta anslag genom all del inte räknas upp med hänsyn lill prisutvecklingen. Bl. a. mot denna bakgrund men också med hänsyn till det angelägna i alt fondema får en marknadsprövning av sina serviceinsatser, bör de fortsättningsvis i ökad utsträckning söka delfinansiera sin verksamhet med hjälp av avgifter för utförda tjänster.

11 Småförelagsinriktade utvecklings- och investmentbolag

11.1 Inledning

Frågan om småföretagsinriklade utvecklings- och investmentbolag behandlades i prop. 1980/81:130 om industripoUtikens inriktning m.m. Därvid lämnade jag en redogörelse för statens åtgärder på detta område. Beträffande bolag där staten direkt eller indirekt är huvudman för verksamheten anförde jag att ytterligare erfarenheter av de befintliga bolagen borde vinnas, innan frågan om all inrätta nya sådana bolag las upp fill prövning.

Beträffande småförelagsinriktade utvecklings- och investmentbolag på privat basis anmäldes, all frågan övervägdes om åtgärder för alt underiätta att sådana bolag bildades. Till grund för dessa överväganden låg bl.a. riksdagens uttalande våren 1980 (NU 1979/80:43, rskr 1979/80:395) att

Prop. 1981/82:118 217

frågan behövde utredas. Under år 1981 har förslag i frågan lämnats dels av utredningen angående de små och medelstora förelagens finansiella situation' i betänkandet (SOU 1981:95) TiUväxlkapital, dels av STU i rapporten Tillväxfinvesl, ett system att förse mindre förelag med eget kapital. Både betänkandet och rapporten har remissbehandlats.

Jag viU nu efter samråd med chefen för ekonomi- och budgetdepartemenlen la upp frågan om småförelagsinriktade utveckUngs- och investmentbolag saml åtgärder för alt stimulera all sådana bolag bildas. Både den särskilde utredaren och STU använder beteckningen Tillväxtinvest för sådana bolag. Jag använder i fortsättningen samma beteckning.

11.2 Tillväxtinvest

Förslagen om TUlväxfinvest syftar till all finna former för all kanalisera riskvilligt kapital tUl småförelagssektorn. En bärande tanke är därvid all del riskvUliga kapitalet skall investeras i huvudsak i form av ägarkapilal på minoritetsbasis. På så sätt behåller småföretagaren själv det avgörande inflytandet över sitt företag, samtidigt som det egna kapitalet i företagel ökas och affärsmässigt kunnande i olika former kan tillföras företaget genom minorilelsinlressenlen.

För egen del ser jag det som mycket angelägel all finna former för all filtföra småförelagssektorn riskkapital på minorilelsbasis. ÅlskiUiga exempel kan ges på expansiva småförelag där ägaren i samband med behov att öka det egna kapUalel i förelaget har sell del som enda möjligheten all sälja företaget till ell större bolag. Efter försäljningen har det visat sig svårt att driva verksamheten framgångsrikt inom ramen för en störte organisation och expansionen har avstannat. Dessa exempel innebär naturligtvis inle all det allfid är lill nackdel om småförelag köps upp av större företag. 1 många fall kan en sådan utveckling innebära den bästa vägen till fortsatt expansion för en viss verksamhet. Jag anser dock att ökade möjUgheter bör skapas för att ge en driftig företagare möjlighet att med stöd av minoritets-intressenter driva sitt företag vidare bortom den punkt där hans personliga ekonomiska resurser begränsar företagels expansion. Förslagen om Tillväxtinvest ger enUgl min mening en god grund för överväganden om åtgärder på detta område. Mina förslag i del följande avviker dock på väsentliga punkter från dem som förs fram av utredaren och STU.

Utredningsförslagen om Tillväxtinvest innebär i huvudsak följande.

Som bolagsform för Tillväxtinvest bör kunna väljas aktiebolag eller kommanditbolag. TiUväxtinvest bör kunna få bildas av såväl privatpersoner som privata eller offentliga institutionella placerare. Rätt all teckna andelar skall enligt utredaren erbjudas allmänheten, men anlalel andelar får begränsas. Verksamheten skaU bedrivas så alt Tillväxtinvest finansi-

' Särskild utredare ambassadör Johan Nordenfalk.

Prop. 1981/82:118 218

erar utvecklingsbara småförelag genom att förvärva aktier, andelar i handelsbolag och kommanditbolag, konvertibla skuldebrev, skuldebrev med optionsrätt fill aktieteckning, vinstandelslån och patenträtter. Enligt STU bör även, med vissa begränsningar, vanliga lån kunna lämnas och borgen tecknas. Normall skall TUlväxfinvest endast få äga minoritelsandelar. Utredaren anser alt Tillväxtinvest skall få göra placeringar i samtliga företag utom de som är börsnoterade på Al- och All-listorna. STU anser dock att målgrappen bör begränsas lUl vad som gäller för de regionala utvecklingsfonderna saml leknikbaserade handels- och serviceföretag. Både utredaren och STU betonar att verksamheten måste vara fiexibel och all resp. bolagsledning inle bör bindas av detaljerade föreskrtfler. Krav bör ställas på att styrelse och företagsledning har gott anseende och affärsrykte.

Beträffande Tillväxtinvests egen finansiering föreslår utredaren alt staten förbinder sig att ställa lånegarantier till ell belopp som motsvarar TiUväxlinvesls eget kapital eller i särskUda fall högre belopp. Lägsta belopp för del egna kapitalet bör enligt utredaren vara 4 milj. kr. varav 2 milj. kr. i form av aktiekapital. STU, som ansluter sig lill kravet på storlek av del egna kapitalel, anser att staten bör medverka fill all Tillväxtinvest får låna elt belopp motsvarande del dubbla egna kapitalel på förmånliga villkor. Det bör ske genom all staten tUlförsäkrar TUlväxfinvest lån från AP-fonden mot statlig garanfi. För medel som Tillväxtinvest placerar i aktier och konvertibla skuldebrev bör TiUväxtinvest kunna beviljas räntefrihet under högst fem år. Ränta till AP-fonden betalas under denna lid av staten, som i gengäld får en en på visst sätt maximerad vinstandel i Tillväxt.

Både utredaren och STU föreslår vidare att vissa skattemässiga stimulanser införs för dem som placerar sitl kapital i form av aktier i Tillväxtinvest. Utredaren föreslår sålunda ett invesleringsavdrag på 25 % fördelat på tre år och beräknat på anskaffningsvärdet av aktierna eller andelarna. Avdraget skall knyta an fill de regler som har gällt om särskill invesleringsavdrag för inveniarieanskaffning. STU föreslår en något annoriunda utformning. Avdraget bör enligl STU sättas till 50% och fördelas på fem år saml ålerläggas i de fall investeringen har givit vinst som skall beskallas enligl realisationsvinslreglerna för överlåtelse av aktier och andelar som har ägts i mer än två år. Vidare föreslår både utredaren och STU all aktier och andelar i Tillväxtinvest i förmögenhelsbeskallningshänseende skall omfattas av de förmånliga regler som gäller för rörelsedrivande familjeförelag, och sålunda las upp liU 30% av substansvärdet.

Både utredaren och STU föreslår att Tillväxtinvest ställs under någon form av lUlsyn av statlig myndighel. Förslagen om tillsynsmyndighet lämnas främst med hänvisning fill de förmånliga skatte- och låneregler som har föreslagits. Utredaren föreslår bankinspektionen som fillsynsmyndighet. STU anser alt tUlsynsmyndigheten också bör svara för den föreslagna förmånliga stafiiga kreditgivningen liU TiUväxtinvest. Mot denna bakgrand

Prop. 1981/82:118 219

föreslår STU att en särskild delegation inrättas för ändamålet. Delegationen bör enligt STU antingen ges stäUning som självständig myndighet eller knytas fill någon befinfiig myndighel.

Efter samråd med chefen för budget- och ekonomideparlemenlen vill jag anföra följande i fråga om statliga åtgärder för alt stimulera all Tillväxtinvest bildas.

Jag ser positivt på alt företag bildas med i huvudsak den nu angivna verksamhetsinriktningen. Samtidigt kan jag konstatera all i stort sett iiiga sådana företag på privat basis finns f. n. Del finns enUgl min mening flera skäl fill detta. Minorilelsengagemang i icke börsnoterade företag innebär betydande svårigheter för en kapitalplacerare. I de fall kapilalplaceraren har önskat avveckla sUt engagemang har del hilfiUs saknats organiserade former för handel med småföretagsaktier. Förslagen i prop. 1981/82:116 om ändring i akliefondslagen m. m. innebär alt detla hinder i väsenfiiga delar undanröjs. Vidare lorde en handel med minoritetsposler av aktier i småföretag föratsätta all aktieutdelning lämnas i sådana bolag. Även kapitalplacerare vars dominerande motiv för investeringen är värdetillväxt kräver i regel någon form av direktavkastning pä sitt engagemang. Dessutom underlättas värderingen av småföretagsakfierna om en långsiktig uldelningspolifik kan läggas fast. F. n. är aktieutdelningar inte vanliga i fåmansbolag. Ett avgörande skäl lill detla är att nuvarande beskattningsregler gör del fördelaktigt för en förelagsägare som också är verksam i förelaget all la ut både arbetslön och ersättning för sin riskkapitalinsats i form av lön eller motsvarande. Såväl utredaren som STU har pekat på detta förhållande. STU har också lämnat förslag till provisoriska regler för att lindra dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Chefen för budgeldeparlementel har tidigare i dag översiktligt redogjort för de skalleförslag med särskild betydelse för småföretagen över vilka lagrådels yttrande enligl hans mening bör inhämtas. Bland dessa är just en lindring av beskattningen av småförelags utdelade vinstmedel. Genom detta bör de hinder som i dag föreligger för utdelning på aktier i familjeförelag kunna undanröjas.

De åtgärder som jag nu har nämnt är inle direkt inriktade på Tillväxtinvest ulan generella. Genom åtgärderna torde dock förutsättningarna för all bilda Tillväxfinvesl förbättras väsentligt. Fråga är då om del krävs yllerligare stimulansåtgärder för all främja all sådana förelag bildas. Förslagen om särskilda skattelättnader för dem som placerar kapital i Tillväxtinvest får bedömas mol denna bakgrund, liksom förslagen om särskiU förmånlig lånegivning fill Tillväxfinvesl. Jag vill dessutom tillägga all chefen för budgetdepartementet tidigare i dag har redovisat att de förmänliga reglerna i förmögenhetsskallehänseende kan tiUämpas för sådana Tillväxtinvest, som inle är börsnoterade. Jag gör efter samråd med chefen för budgetdepartementet den samlade bedömningen all de generella åtgärder som jag nu har redogjort för bör vara tillräckliga för all del skall inrättas investmentbolag av denna typ i tillräcklig omfattning.

Prop. 1981/82:118 220

I vissa fall kan del dock enligl min mening finnas ell behov av särskUda åtgärder för alt ge de Tillväxtinvest som bildas goda möjligheter alt expandera. Jag avser därför alt i annat sammanhang (prop. 1981/82:113) föreslå regeringen alt regionalpolitiskt slöd i form av lån på speciella villkor får användas för sådana investmentbolag inom stödområdena. Även i områden med sysselsättningsproblem utanför stödområdena kan finnas skäl alt i vissa fall stödja Tillväxtinvest. Jag förordar därför att staten mol andel i värdetillväxten i sådana Tillväxtinvest kan ställa garanti för och under begränsad fid lämna bidrag för all helt eller delvis läcka kostnader för räntor på lån tUl Tillväxfinvesl. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma villkoren för stödet.

När det gäller formerna för andel i värdeiillväxlen vill jag som en riktpunkt peka på statens lån fill Wermia AB som jag avser alt i annat sammanhang närmare redogöra för (prop. 1981/82:113).

Som villkor för garanti och ränleslöd bör föreskrivas att staten ges tUtfredsställande insyn i verksamheten. Jag vill framhålla att ansvaret för verksamheten ligger hos Tillväxtinvests ägare och ledning. Staten kan inte genom sin fillsyn för övriga intressenters räkning bevaka Tillväxtinvests affärsmässiga skicklighet eller individuella engagemang. Någon annan fillsyn än den som knyts till del statliga stödet är inle befogad, eftersom inga särskilda statliga förmåner enligl mina förslag i övrigi ges fill Tillväxtinvest.

Jag beräknar all omfattningen av stödet blir begränsad. Som jag har framhåUil bör i första hand Tillväxtinvest i områden med sysselsättningsproblem utanför de regionalpolitiska stödområdena komma i fråga för sådant stöd. För att läcka kostnader för räntebidrag bör elt nyll reservationsanslag med benämningen Räntestöd lUl Tillväxfinvesl föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1982/83. Jag beräknar anslagsbehovet till 3,5 milj. kr. Vidare bör ell nytt anslag för att läcka eventuella förluster på garantiverksamheten föras upp på statsbudgeten med elt formeUt belopp på 1000 kr. Garantier bör få tecknas inom en total ram av 25 milj. kr.

11.3 Investeringsbankens roll

Sveriges Investeringsbank AB bildades år 1967 som ell av staten helägt kreditaktiebolag (prop. 1967:56 och 102, SU 1967:111, BaU 1967:33, rskr 1967:289). Banken har fill uppgtft att bidra fiU finansiering av sådana investeringar inom näringslivet som inriktas på rationalisering, strukturanpassning och utveckling samt att medverka vid finansiering av svensk export. Banken kan även komplettera sin långivning med ägarinsatser, främst som minorilelsdelägare i fristående riskbetonade ulvecklingsärenden.

Invesleringsbanken planerar nu all fillsammans med Skandinaviska Enskilda Banken bUda elt finansbolag med ändamål all tillskjuta aktiekapital

Prop. 1981/82:118 221

och lämna krediter på speciella villkor fill små och medelstora förelag. Avsikten är all finansbolaget skall få ett akfiekapUal på 40 milj. kr. varav Investeringsbanken tecknar 15 milj. kr. och Skandinaviska Enskilda Banken 25 milj. kr. Detta förutsätter regeringens tillstånd. Chefen för ekonomidepartementel återkommer i annat sammanhang till denna fråga. Jag har också erfarit all Invesleringsbanken är öppen för att diskutera liknande samarbelsformer med andra parter i syfte all förse utvecklingsbara små och medelstora företag med riskkapital.

Investeringsbanken kan alltså på olika sätt medverka för att tillföra eget kapkal fill små och medelstora förelag.

Något beslut av regeringen eller riksdagen behövs inle nu i denna fråga. Jag har dock lämnat denna redogörelse för alt göra bilden av del föreslagna systemel med TiUväxtinveslbolag mera fullständig.

11.4 Svenska industrietableringsaktiebolagets (Svetabs) roll

Svetab är ett helägt dotterbolag lill Statsföretag AB. Riksdagen beslöt år 1977 att Svetabs nyelableringsfrämjande verksamhet skulle organiseras i två särskilda regionala dotterbolag fill Svetab (prop. 1977/78:40 bil. I, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110). Desa bolags verksamhet skulle koncentreras tUl två regioner, Värmland/Bergslagen och mellersta Norrland. Varje bolag tUlfördes elt eget kapital på 20 milj. kr. Våren 1979 beslöt riksdagen att anslå medel för all inrätta ytterligare två regionala investmentbolag som dotterbolag fill Svetab (NU 1978/79:59, rskr 1978/79:145). Dessa bolag tillfördes vardera ett eget kapital på 15 milj. kr. De nya bolagens verksamhetsområden skulle omfatta i huvudsak Södermanlands, Östergötlands och Gollands län resp. Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Blekinge län. Samtidigt anvisade riksdagen 5 milj. kr. för höjning av aktiekapitalet i Svetab och 1 milj. kr. för bolagets kontaktskapande verksamhet för all spåra upp intressanta projekt. Denna verksamhet bedrivs inom Svetabs dotterbolag Inveslkonlakl AB.

Svetab har i anslutning till sitl remissvar på STUs rapport TUlväxfinvest, elt syslem alt förse mindre förelag med eget kapital, lämnat en redogörelse för sin verksamhet och redovisat vissa planer inför framfiden. Svetab påpekar, att verksamheten i de föreslagna Tillväxtinvest i stort överensstämmer med den verksamhet Svetab bedriver i de fyra regionala bolagen, nämligen att med riskkapital och kunnande medverka i expansiva och utvecklingsbara företag genom tidsbegränsat delägarskap i minoritetsställning och med aktiv styrelseinsals i intressebolagen. Svetab finner del viktigt all med avseende på risker och osäkerhet dela upp sådan verksamhet i tre steg. Del första steget är förelagsslartande och därmed förknippad finansiering. Det andra steget innebär expansionsinveslering några år efter företagsstarten när omsättningen ökas i intervallel 2-20 milj. kr. Det tredje stegel omfattar expansionsinveslering när omsättningen ökas i inter-

Prop. 1981/82:118 222

vallet 20-100 milj. kr. samt s.k. buyouts, dvs. när ett storföretag säljer dotterbolag eller begränsade verksamhetsområden fill en frislående företagare, chefstjänsteman i bolaget eller en grapp anställda.

Svetabs nuvarande regionala bolag arbetar inom de två första stegen. När det gäller den geografiska avgränsningen av de regionala bolagens verksamhetsområden kan konstateras att dessa successivt har utvidgats för de båda först inrättade bolagen. Svetab Nord med säte i Härnösand har engagemang även i företag i norta Uppland och Svetab Bergslagen med säte i Karlstad arbetar akfivt även inom Skaraborgs och Älvsborgs län.

Svetab räknar med att fortsättningsvis inom de fyra regionala bolagen årligen genomföra sammanlagt tolv engagemang i storleksordningen I milj. kr. och däratöver åtta startengagemang i storieksordningen 50000 kr. Vidare önskar Svetab bygga ul den regionala verksamheten så all den bUr rikstäckande. Svetab föreslår sålunda all ytterligare tre bolag med vardera 20 milj. kr. i riskkapital inrättas med verksamhet i resp. Mälardalen/ Storstockholm, Västsverige/Göteborg samt Skåne. Vidare är Svetab berett all under år 1982 starta ett rikstäckande investmentbolag av typen Tillväxtinvest. Detla bolag skulle bedriva verksamhet inom det tredje steg somjag nyss redogjorde för. Enligt Svetab behövs för delta bolag ett aktiekapital på 20 milj. kr. varav Svetab f.n. kan teckna 10 milj. kr. utan krav på yllerligare fillskott över statsbudgeten, dels en statlig lånegaranti på 40 milj. kr.

För egen del vUl jag anföra följande.

Efter en inkörningsperiod som blev längre än väntad, förefaller Svetabs verksamhet i de regionala bolagen nu ha nått den omfattning som beräknades när verksamheten inleddes. De generella åtgärder i form av Undrad dubbelbeskattning av akfieuldelningar och organiserad handel med små-förelagsaktier som jag tidigare har redogjort för bör underlätta Svetabs verksamhet. Jag viU i det sammanhanget stryka under alt Svetabs verksamhet bedrivs på affärsmässiga grander och innebär således ingen konkurrenssnedvridning i förhållande fill privata liknande bolag.

När del gäller den geografiska avgränsningen av de regionala bolagens verksamheter har jag noterat vissa förskjutningar av de ursprangliga av-gränsningama. Jag finner det rimligt all sådana förskjutningar sker utifrån de erfarenheter som efter hand vinns av verksamheten. Däremot ärjag inte nu beredd att förorda yllerligare medelslillskott fill Svetab för att nya regionala bolag skaU kunna bildas. Del slår dock Svetab fritt att i samverkan med andra intressenter bilda sådana bolag i den mån del inle innebär anspråk på ytterligare medelstiUskott över statsbudgeten. Delsamma gäller vid behov att öka kapitalbasen i de nuvarande regionala bolagen. Vad jag nu har sagt gäller även Svetabs planer på alt bilda ell särskiU bolag för det tredje stegets finansiering.

Prop. 1981/82:118 223

12 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen all

dels godkänna vad jag har förordat om

1. ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet

2. inrättandet av ett centrum för småföretagsutveckling

3. avskaffandet av hotellgarantilån

4. vidgade former för STU:s slöd lill leknisk forskning och utveckling

5. åtgärder för att underlätta all privata småföretagsinriklade utvecklings- och investmentbolag bildas

dels bereder riksdagen tillfälle la del av vad jag har anfört om

6. innovafionspoUlikens inriktning

7. verksamheten vid Svenska Industrietableringsakliebolaget (Svetab)

13 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83
FJORTONDE HUVUDTITELN

B. Industri m. m.

B 3. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m.m.

1980/81 Utgift 86072196 Reservation 5716161

1981/82 Anslag 95000000

1982/83 Förslag 95000000

Från anslaget bekostas

—bidrag till de regionala utvecklingsfondernas administration och förelagsservice,

—särskilda bidrag fill Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kronobergs, Södermanlands, Kopparbergs och Norrbottens läns utvecklingsfonder för fortbildningsverksamhet,

—särskilda bidrag till Västerbottens och Nortbottens läns utvecklingsfonder som lillskoll till sfiftelsen Industriellt utvecklingscentram i övre Norrland (lUC) för alt täcka kostnader i den utsträckning del bedöms lämpligt för förelagsservice som inle avgiftsbeläggs,

—bidrag tiU vissa centrala organisationer på hantverkets, småindustrins och turistnäringens omräde,

—bidrag lill Svenska Induslrielableringsakliebolaget (Svetab) för affärsidéseminarier i syfte alt främja tiUkomst för nya företag.

- försöksverksamhet med stöd till lönlagarägda företag,

— dels information, utbildning, verksamhetsrafionalisering och annan cen
tral service i statens industriverks regi med inriktning på utvecklingsfon
derna, dels rese- och Iraklamenlskoslnader saml arvoden för de icke
auktoriserade revisorer i fonderna som regeringen har förordnat.

Bidrag som lämnas under budgetåret 1982/83 avser kalenderåret 1983.

Statens industriverk

Enligl industriverket behöver utvecklingsfonderna förslärka sina insatser på främst områdena export, nyetablering och underleverantörsfrämjande åtgärder. Verket föreslår alt sammanlagt 114 milj. kr. anvisas under anslaget för budgetåret 1982/83.

Föredraganden

Jag har nyss (avsnitt 10) redogjort för min syn på de regionala ulveckUngsfondernas fortsatta verksamhet. Jag betonade därvid alt fonderna bör konsolideras och att framlida förändringar i verksamheten bl. a. bör syfta till en effektivare resursanvändning, bl.a. genom att fondernas konsullin-satser i högre grad avgtftsbeläggs. Anslaget bor i linje härmed och med hänsyn fill det ansträngda statsfinansiella lägel föras upp med oförändrat belopp, dvs. 95 milj, kr. för budgetåret 1982/83. Den uteblivna uppräkningen för prisutveckling ingår i regeringens förslag lill besparingar i 1982 års budgetproposition. Med hänsyn tUl all anslaget är elt s.k. bidragsanslag har besparingen beräknats till 3 milj. kr.

Jag har med lillfredsslällelse noterat att landstingen även i år överlag har lämnat ökade bidrag lill fonderna. Jag räknar med att landstingen även i framtiden vid behov ökar sina näringspolitiska insatser via fonderna.

Med hänvisning till del anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1982/83 anvisa ell reservationsanslag av 95000000 kr.

B 4. Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder

1980/81 Utgift

1981/82 Anslag 1000

1982/83 Förslag 1000

Från anslaget betalas bidrag till regionala utvecklingsfonder för all täcka vissa förluster i anledning av fondernas garanligivning (prop. 1979/80:101, NU 1979/80:32, rskr 1979/80:172). F.n. får varie fond ställa garantier för lån på belopp som svarar mol högst 25% av fondens eget kapital (prop. 1980/81:100, bU. 17, NU 1980/81:52, rskr 1980/81:391).

Prop. 1981/82:118 225

Föredraganden

Mot bakgrund av alt verksamheten med fondernas garantigivning ännu är av myckel begränsad omfattning och med hänsyn till osäkerheten beträffande förlusterna bör anslaget las upp med ett formellt belopp av 1000 kr. Jag hemsläller att regeringen föreslår riksdagen

all till Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr.

B 5. Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m.

1980/81 Utgift 172225128

1981/82 Anslag 75000000

1982/83 Förslag 100 000 000

Från detta anslag infrias vid behov statlig garanti enligl förordningen (1978:507) om industrigarantilån m.m. saml statlig garanti för lån till turisthotell enligl Kungl. Maj:ls beslut den 30 juni 1965. Jag viU erinra om att jag tidigare (avsnitt 10.2) har föreslagit att sistnämnda stödform avskaffas och ersätts av finansiering genom de regionala utvecklingsfonderna, i samband med all fondernas målgrapp utökas med turistförelag. Ramen för beslut om garantier uppgår budgetåret 1981/82 lill 300 milj. kr.

Anslaget lUlförs medel som fiyler in genom utdelningar i konkurser o.d. avseende infriade garantier.

Statens industriverk Infriande av garantier

Orrtfatlningen av infriade industrigaranlier under de senaste budgetåren framgår av följande sammanställning (milj. kr.)

Infriade garantier 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81

Garantier beviljade av
regeringen 69,0 104,6 78,7 142,8

statens industriverk 10,6 9,6 14,9 20,2

Summa 79,6 114,2 93,6 163,0

Anmärkning: I vissa fall avser ett infriande flera garantier, varav någon har beviljats av regeringen och någon har beviljats av industriverket. I sådana faU har en approximativ fördelning gjorts mellan regeringen och verket.

Industriverket uppskatter behovet av medel för att infria garantier under

budgetåret 1982/83 fill 100 milj. kr.

15 Riksdagen I98II82. I saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 226

Ram för industrigarantilån

Omfattningen av beviljade garantier framgår av följande sammansläUning (milj. kr.)

Beviljade garantier 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81

regeringen 211 221 93 221,4

statens industriverk 180 127 92 64,4

Summa 391 348 185 285,8

Anmärkning: Industriverket uppger något annorlunda belopp, eftersom verket för visst budgetår inte räknat in de garantier som regeringen har beviljat i slutet av vaije budgetår men som verket har expedierat efter budgetårsskiftet.

Industriverket anser mol bakgrand av utvecklingen under de senaste åren alt garantiramen bör ges ett sådant utrymme all den inle behöver omprövas under budgetåret. Verket föreslår därför att garantiramen för budgetåret 1982/83 fastställs fill 500 milj. kr.

Räntevillkoren för induslrigaranlUån med rörlig ränta skall enligl gällande förordning bestämmas med utgångspunkt i avtal härom mellan staten och vederbörande bankorganisalioner. Verket anför all räntan på industrigarantilån bör bestämmas av endasi långivaren och låntagaren. Nuvarande reglering av räntesältningen kan enligt verket försvåra kreditförsörjningen fill småföretagen och bör därför slopas.

Föredraganden

Förlusterna tiU följd av infriade garanfier för induslrigaranfilån har legat på en hög nivå under de senaste åren. Den tidigare lågkonjunkturen har lell lill all många förelag, i vilka staten har varit engagerad med garanti för lån, har råkat på obestånd och tvingats erbjuda ackord eller avveckla genom konkurs. Garanlilånen har därvid ofta blivit nödlidande. Jag ansluter mig fill SIND:s bedömning alt föriuslerna för budgetåret 1982/83 kommer alt ligga på en fortsatt hög nivå och beräknar anslaget liU 100 milj. kr.

Jag förordar all ramen för industrigarantilån, som beslutas av regeringen och statens industriverk under budgetåret 1982/83 fastställs till 300 milj. kr.

Jag är inle beredd alt biträda industriverkets förslag att frångå nuvarande ordning för all fastställa räntan för garanlilån.

Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge alt för budgetåret 1982/83 stafiig garanti för lån enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån m.m. beviljas med sammanlagt högst 300000000 kr.,

2. lill Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m.m. för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 100000000 kr.

Prop. 1981/82:118 227

B 20. Bidrag till Centrum för småföretagsutveckling

Nytt anslag (förslag) 1 350 000

I enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 9) bör ett nytt reservationsanslag föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1982/83 för bidrag till elt cenlram för småföretagsutveckling.

Jag beräknar anslagsbehovet lill 650000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 700000 kr. för budgetåret 1983/84. Del sammanlagda beloppet, 1350000 kr., bör emellertid anvisas för budgetåret 1982/83. Efter denna tvååriga försöksperiod skall en eventuellt fortsatt verksamhet finansieras med medel inom ramen för de samlade forskningsresurserna. Medlen bör disponeras av statens industriverk för bidrag lill högskolan i Växjö i enlighet med vad jag har förordat.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Centrum för småföretagsutveckUng för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservaiionsanslag av I 350000 kr.

B 21. Räntestöd till Tillväxtinvestbolag

Nyll anslag (förslag) 3500000

I enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 11.2) bör ell nyll reservaiionsanslag föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1982/83 för ränleslöd tiU s. k. Tillväxtinvestbolag. Räntebidrag bör utgå enligl de grander somjag har redogjort för. Jag beräknar anslagsbehovet lill 3,5 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Räntestöd till Tillväxtinvestbolag för budgetåret 1982/83 anvisa elt reservaiionsanslag av 3 500000 kr.

B 22. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för lån till Tillväxtinvestbolag m. m.

Nyll anslag (förslag) 1000

Enligl vad jag tidigare har anfört (avsnitt 11.2) bör statliga garantier inlUl ett belopp av totalt 25 milj. kr. kunna lämnas för lån lill Tillväxtinvestbolag. Systemet innebär att staten svarar för att infria garantier i den mån låntagaren inte fullgör sina förpliktelser gentemot långivaren. Ell nyll anslag för delta ändamål bör därför föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1982/83. Med hänsyn liU osäkerheten beträffande förlusterna bör anslaget las upp med ett belopp av 1000 kr.

Prop. 1981/82:118 229

Underbilaga 4:1

De regionala utvecklingsfonderna — erfarenheter av verksamheten 1978-1981 (SIND 1981:7)

Kap. 4 Slutsatser och förslag till åtgärder

Utredningen syftar liU alt bedöma vilken roll de regionala utvecklingsfonderna kan spela med givna resurser saml vilka erfarenheter som finns av den nuvarande verksamheten. Slutsatserna bygger i slor utsträckning på enkät- och intervjuundersökningar. Därtill har statistik lagUs fram över industristraktur samt kredit- och serviceutbud på regional nivå. Slutligen har även statistik rörande resurstilldelning och resursförbrakning i fonderna ulnylljais.

Slutsatser

UlveckUngsfonderna utgör ett komplement till övriga organisationer

Del har varit angelägel alt försöka relatera utvecklingsfondernas resurser mot övrigi kredit- och serviceutbud. Detta visar på vilka förväntningar som kan ställas på deras verksamhet.

Resultaten visar all bankernas ufiåning tiU mindre och medelstor fill-verkningsinduslri i åtta regioner i genomsnitt är 20 gånger större än de regionala utvecklingsfondernas. Här finns regionala variationer och dessutom samarbetar utvecklingsfondema i nästan alla ärenden med någon bank. Man bör därför komma ihåg all det rör sig om s. k. topplån för de fiesta kreditärenden. Ett mer adekvat mått på resurserna kan därför vara all beräkna hur många förelag som nås av fondernas verksamhet. I de studerade åtta regionerna har lån beviljats till uppskattningsvis drygt 800 företag under 1980. Om hänsyn tas lill alt del även finns ell anlal förelag som enbart utnyttjar servicetjänster skulle det totala antalet företag i vilka de studerade fonderna 1980 engagerats bli ca 950 st. Detta kan då jämföras med all antalet tillverkande småföretag i dessa regioner är drygl 16000, dvs. man har under delta år "nått" ca 6 procenl av fillverkande företag i målgrappen. Eftersom kundföretagen till fonderna är relativt sett små visar del sig all antalet sysselsatta i kundföretagen endasi i genomsnitt ulgör ell par procenl av sysselsättningen inom fiUverkningsindustrin. Del finns dock stora regionala variationer mellan elt storstadslän som Stockholm och ett glesbygdslän typ Nortbotten. I Stockholm är fondens andel relativt sett liten medan "påverkansgraden" i Norrbotten är mycket större.

Sammantaget visar dock ovanstående resultat all utvecklingsfonderna med givna resurser endasi kan utgöra komplement till övrig service- och kreditverksamhel. Fonderna arbetar också redan idag på kreditsidan ihop med banker. En annan viktig slutsats blir alt rimliga förväntningar bör

Prop. 1981/82:118 230

ställas på deras möjligheter att skapa eller upprällhålla sysselsällning i de olika regionerna.

Företagen är genomgående positiva till utvecklingsfondernas verksamhet Av undersökningen framgår att förelagen genomgående är positiva till den verksamhet som utvecklingsfonderna bedriver. För det första visar del sig all den allmänna kännedomen bland företagen om de regionala utvecklingsfonderna är god. 92 procenl av förelagen i enkäten känner lill något om fondernas verksamhet. Därmed ej sagt alt kännedomen om olika tjänster som fondema har är lika god. Här är det uppenbart all del framför allt är som kredilorganisalioner som utvecklingsfonderna är kända. Däremot är kunskaperna om serviceutbudet klart lägre.

I undersökningen har förelagen fåll uppge vilket behov de anser sig ha av 18 olika kredit- och servicetjänster. Av alla förelag som uppger sig ha behov skulle mellan 50 och 80 procenl kunna tänka sig utnyttja en regional utvecklingsfond. Förväntningarna är således stora på fondernas verksamhet. I undersökningen har även bedömts erfarenheterna av fonden för de förelag som under perioden utnyttjat dess Ijänster. Totalt uppger sig 2/3 av samtliga kundföretag ha goda erfarenheter av fondernas verksamhet medan knappt I/IO upplever sig haft dåliga erfarenheter. Resterande kundförelag har ej klart tagit ställning. Vid jämförelser med ett anlal andra typer av organisationer är del bara banker samt grappen konsulter, jurister och revisorer som i detta sammanhang får högre andel goda erfarenheter. Resultatet skUjer sig här relafivt lite åt för enskilda regioner.

Företagen har även tagit ställning för eller emot elt anlal olika påståenden om de regionala utvecklingsfonderna. I sammanstäUningen har hänsyn tagits endasi fill de förelag vilka tagit ställning för eller emot, dvs gruppen tveksamma som kan vara stor beaktas ej. Resultatet visar all endasi inom ett par områden tycks inställningen vara något negativ medan för övriga påståenden andelen positiva svar överväger. Förelagen anser inte alt utvecklingsfonderna snedvrider konkurrensen eller alt fonden främst skulle vara en myndighel. Utvecklingsfonden uppfattas i stället främst som elt serviceorgan för förelagen. Dessa resultat fås genomgående för alla regioner. Skillnaderna i inställningarna mellan kundföretagen och övriga företag är små. Ovanstående resultat visar all förelagen i stort sett är positiva fill den verksamhet som fonderna bedriver.

Kundföretagen år unga och små

En viktig aspekt i undersökningen har varit att jämföra krediltagare till fonderna mot övriga förelag i undersökningen. Resultaten av dessa jämförelser visar att krediltagare relativt sett är unga företag. Andelen krediltagare startade efter 1974 är tre gånger större än motsvarande andel för övriga företag. Dessutom finns nästan dubbelt så slor andel övriga förelag som startat innan 1960. Dessa resultat gäller för nästan alla regioner.

Prop. 1981/82:118 231

Samtidigt har krediltagare i genomsnitt endast hälften så många anställda som övriga företag. Del gäller även för de s k identiska förelagen. (Med idenfiska förelag menas företag som existerat både 1974 och 1980.) Utvecklingsfonderna har således huvudsakUgen haft relativt små företag som kunder. Här finns vissa regionala skillnader, såtillvida att framför alll fonderna i Örebro, Värmland, Stockholm saml Västernorrland arbetar med myckel små förelag, medan fonderna i Jönköping och Norrbotten relativt sett har stora andelar något större förelag.

KredUgivningen har i stort sett inriktats mot utvecklingsbara företag

Föralom åldersstruktur hos de båda grapperna av förelag har även studerats utvecklingen hos förelagen avseende sysselsällning, fakturering per anställd saml exportandelar. Detla har dels gjorts för alla företagen i de båda grapperna, dels för identiska företag.

Utvecklingen av fakturering per anställd är mer positiv för gruppen kredUlagare efter 1977. Detla gäller såväl samtliga som identiska förelag. Däremot uppvisar dessa företag en något sämre utveckling för exportandelen vad gäller de exporterande förelagen. Sysselsättningsmässigt har dock de identiska kreditföretagen än mer positiv utveckling än övriga förelag. En viktig skillnad mellan grupperna är att krediltagare 1974 har lägre fakturering per anstäUd.

Sammantaget visar således kundföretagen en positiv utveckling under senare delan av 1970-talel. Del går givetvis ej att påstå all detta beror på åtgärder vidtagna av de regionala utvecklingsfonderna. Intressant är den låga faktureringen per anställd hos kundföretagen i början av perioden. Den indikerar all kundföretagens marginaler vid denna tidpunkt relativt sett varit små, varför satsningar i dessa förelag rimligtvis inneburit ett visst risktagande. Detta kan dock ej helt klarläggas ulan all ingående studier av enskilda utvecklingsfonders låneärenden görs. Viktigt är nämligen hur stor andel av ell låneärende som finansieras via fonden saml vilka säkerheter som finns som garantier vid eventuella låneförlusler.

Företagen har behov av utvecklingsfondernas tjänster

1 enkäten fick företagen bedöma vilket behov de i framtiden anser sig ha av elt anlal tjänster och i vilken utsträckning de vill utnyttja ulveckUngsfonderna för alt tillgodose detla behov. Delta speglar de av företagsledaren f. n. upplevda behoven.

För del första upplevs och anlitas utvecklingsfonden hitfills som kredilorganisalioner. Ulnylljandegraden av krediter är mycket större än av serviceinsatser. Hittills är del främst finansiering av rörelsekapital och investeringar som utnyttjats av företagen. 70 procent av de som utnyttjat dessa tjänster tycker också all handläggningen varit bra medan knappt 10 procenl tycker den varit dålig. Av fondernas övriga utbud är del framför alll serviceinsatser inom företagsanalyser-förelagsledning samt lokaler-

Prop. 1981/82:118 232

lokalisering som ulnylljais. Även för dessa Ijänster tycker 2/3 av kunderna att handläggningen varit bra.

Del visar sig all förelagen främst vUl ha hjälp i form av service och kredUer för marknadsföring (export och Sverige), produktutveckling samt legoförmedling. Vanliga krediter, typ rörelselån har enligl denna studie nått ett visst mätlnadsläge. Stämmer dessa resultat finns del i så fall önskemål från förelagens sida all utvecklingsfonderna ytterligare ökar sitl risklagande genom ökade satsningar på de s. k. produktulvecklingslånen. En annan effekt av ändrad efterfrågan av Ijänster blir att fondernas s. k. uppsökande verksamhet bör öka. Hittills har verksamheten i stor utsträckning varit eflerfrågestyrd, vilket är naturligt så länge som man arbetat som i första hand en kreditorganisation. Ökade satsningar på serviceverksamheten föratsätter mer uppsökande verksamhet.

Låneresurser

De regionala utvecklingsfonderna har f. n. totalt tilldelade lånemedel på ca 1,7 miljarder kronor av vilka drygl 600 miljoner vid ingången tiU 1981 ej var i anspråktagna för utlåning. Nyutlåningen årligen 1979 och 1980 var tolalt omkring 500 miljoner kronor. Kapitalslockens årliga avkastning (räntor) är omkring 120 miljoner kronor. En viktig skillnad sedan 1980 är utvecklingsfondernas möjlighet alt i ökad omfattning arbeta med lånegarantier. Varje fond kan ge sådana garantier fill ett värde motsvarande 25 procenl av tilldelade lånemedel. Dessutom täcks utvecklingsfondernas eventuella förluster på garantigivningen lill 50 procenl av statliga medel. Om hänsyn tas till alla dessa faktorer skulle fondernas nuvarande utlåning kunna upprätlhåUas utan lånelillskoll för budgetåret 1982/83. Det gäller under föratsättning att man ser lill hur lägel är totalt för samfiiga 24 utvecklingsfonder. Problemet är all här finns stora regionala variationer och små möjligheter all omfördela befintliga lånemedel. Vissa fonder kan därför behöva tillskott av lånemedel långt tidigare än andra.

Styrelse- och beslutsfrågor

Vid genomgång av styrelsernas sammansättning och funktionssätt visar det sig att här finns stora olikheter mellan enskilda fonder. Vissa utveckUngsfonder har en relativt långtgående beslutsdelegering lill kanslinivå medan i andra fonder nästan alla beslut tas vid styrelsemöten. Vissa fonder arbetar med särskilda utskott där representanter för fondledning och styrelse ingår. Andra fonder saknar i stor utsträckning sådana utskott. Slutligen skiljer sig även styrelsens sammansättning åt mellan olika fonder. Antalet styrelseledamöter med näringsUvserfarenhel varierar från fond lill fond.

Önskemål om förändringar har framkommit för en ökad beslutsdelege-

Prop. 1981/82:118 233

ring från styrelse- fill kanslinivå. Vidare finns önskemål om hur styrelsen bör vara sammansatt. Kraven är främst att ledamöter i störte utsträckning bör tUlsättas utefter näringslivserfarenhet. Förelagen och deras organisation bör ingå i styrelsen. Önskemål har framkommU om all båda huvudmännen bör vara representerade i styrelsen.

Utvecklingsfonderna har också behov av en ökad service i form av information och erfarenhetsutbyte. Där finns betydande förväntningar på SIND.

Jämförelse av resultat med målsättning

I samband med bUdandet av de regionala utvecklingsfonderna uppsläU-des ett antal målsättningar för verksamheten (se proposition 1977/78:40). Dessa målsättningar skuUe kunna kort sammanfattas på följande sätt:

1) UlveckUngsfonderna skall främja utvecklingen av ell internationellt
konkurtenskraftigt svenskt näringsliv som ger möjligheter fill en ökad och
trygg sysselsättning.

Alt bedöma huravida utvecklingsfonderna har bidragit fill att öka företagens internationella konkurrenskraft är inte möjligt. Utredningen har funnit att genom all arbeta med de utvecklingsbara företagen har fonden främjat sysselsättningen. Verksamheten har emellertid en begränsad betydelse för sysselsättningens utveckling i stort.

2) Utvecklingsfonderna skall genom sin verksamhet medverka lill all
vidareutveckla det befintliga näringslivet.

Undersökningen har pekat på den positiva utveckling som de s. k. identiska kundföretagen uppvisar främst efter 1977. Härigenom anser'industriverket att fonderna lyckats arbeta efter dessa intentioner.

3) Utvecklingsfonderna skall medverka fill etablering av nya förelag.
Andelen nyetablerade samt unga företag är relativt sett mycket stor för

kredillagama hos fonderna. Dessutom har fonderna deUagit i ett anlal elableringsprojekt under perioden samt medverkat i ell omfattande antal kurser rörande problem och möjligheter med nyföretagande. Sammanfattningsvis kan således fonderna sägas ha medverkat till etablering av nya företag.

4) Verksamheten bör även inriktas mol alt få lönsamhet på förelag som
arbetar med en relativt dålig lönsamhet.

I undersökningen finns en indikation på all fonderna lyckats i delta avseende. För de s.k. identiska kundföretagen är marginalerna i deras verksamhet i början av perioden små medan utvecklingen under senare delen av 1970-talet relativt sett är klart posifiv.

5) Utvecklingsfonderna skall beakta behov av en ökad inomregional
balans.

Undersökningen pekar på all utvecklingsfonderna med givna resurser endast kan spela en marginell roll som sysselsättningsskapande eller sys-

Prop. 1981/82:118 234

selsällningsbevarande organisation. Vid intervjuer har å andra sidan framkommit all specieUa projekt inom vissa fonder genomförts inom speciella problemområden i respektive region. Någon bedömning av effekterna av just sådana inomregionala satsningar har ej kunnat göras inom ramen för denna undersökning.

6) Utvecklingsfonderna skall salsa på riskfyllda projekt.

I undersökningen har pekats på alt det behövs ytterligare genomgångar av kapitalstruktur hos krediltagare och av de säkerheter de kan ställa. Vissa indikafioner pekar dock på alt fonderna verkligen satsar på riskfyllda projekt. Industriverket har redan pekat på de små marginalerna hos de s. k. idenfiska förelagen i början av perioden. Vidare är del uppenbart alt vissa fonder har relativt sell stora förluster på sina rörelselån. Å andra sidan är föriuslerna relafivt små för många fonder även om dessa tror sig få stora framtida förluster. Däremot är det uppenbart att beviljade produklutvecklingslån innebär ett myckel högt risklagande.

7) Fonderna skall fungera som s. k. fullserviceorganisationer.

Alla utvecklingsfonder har service och krediter som huvudsakliga verksamhetsområden. Service- och kreditutbudet är mycket omfattande. Vad som i framliden kan bli elt problem med givna resurser är avvägningen mellan en allmän förmedlingsverksamhet saml kompetensuppbyggnad inom vissa serviceområden. Det rika ulbudel av tjänster har dock hittills inneburit att fonderna strävat efter att bli s. k. fuUserviceorganisafioner.

Kreditverksamheten bör bestå i egen kreditgivning, kreditförmedling samt uppföljning av vissl statligt kreditslöd l.ex. industrigarantilån och lokaliseringsstöd.

Kreditverksamhelen domineras av egen kreditgivning oftast i samarbete med banker. Uppföljning av övrigt statligt kreditslöd har inte studerats.

8) Utvecklingsfonderna skall utgöra komplement tiU övrigt serviceut
bud och ej konkurrera inom detta område.

Om fonderna har samma typ av tjänster som andra serviceorganisationer kommer de all konkurrera bl. a. beroende på alt prissättningen på fondens tjänster är subventionerad. Eftersom serviceföretagen ej undersökts i detalj kan man inte svara på om delta är något problem. 1 enkätundersökningen ställdes följande påståenden tiU samtliga förelag:

Tycker ni alt fonden konkurterar med tjänster som finns på den privata marknaden?

Totalt instämde helt endast 5% av förelagen, 32% log avstånd medan 63% ej hade något klart ställningstagande. Tendensen är densamma för såväl krediltagare som övriga förelag. Vad man därför kan säga rörande denna problemalik är all förelagen ej upplever fonden som konkurtent tiU övrigt serviceutbud i regionen.

9) Fondernas målgrupp behöver ej strikt avgränsas till förelag med färre
än 200 anställda.

Undersökningen visar all fonderna huvudsakligen arbetar med myckel

Prop. 1981/82:118 235

små förelag. Givna resurser gör också all fonderna under elt år kan nå en myckel liten del av alla företag i den befintliga målgrappen. Industriverket anser därför ej att det finns några motiv alt diskutera förändringar av målgruppen inom ramen för fondernas nuvarande resurser.

10) Utvecklingsfonderna skall huvudsakligen syssla med etablerings
främjande, underleverantörsinriklade, produklulvecklande, marknadsin
riktade samt exportfrämjande åtgärder.

Denna önskade inriktning av verksamheten stämmer väl överens med av företagen uppgivna behov saml hur enskilda fonder planerar sin framtida verksamhet. Emellertid behövs mer analyser rörande hur och i vilken omfattning utvecklingsfonder efter sina regionala förutsättningar bör arbeta inom dessa områden.

11) Kreditverksamhelen bör beslå i egen kreditgivning, kreditförmed
ling saml uppföljning av vissl statligt kreditslöd l.ex. industrigarantilån
och lokaliseringsstöd.

Kreditverksamhelen domineras av egen kreditgivning oftast i samarbete med banker. Uppföljning av övrigi slalligl kreditslöd har inte studerats. Uppenbart är dock att vissa fonder avsätter stora resurser när det gäller att la fram bedömningsunderlag för t. ex. lokaliseringsstöd.

Sammanlaget visar denna genomgång all de regionala utveckMngsfon-derna i stor utsträckning följt de intentioner som fanns i propositionen i samband med deras bildande. Det finns få indikationer på att man hamnat "snett" i systemel. Däremot står man inför en ändring av verksamhetens inriktning från att huvudsakligen varit en eflerfrågestyrd kredilorganisa-lion lill alt mer bli en uppsökande serviceorganisation. Denna förändrings-inriktning som redan pågår i de flesta utvecklingsfonder bör uppfattas positivt och stödjas inle minst av huvudmännen.

Förslag till åtgärder

Mol bakgrand av de resultat som framkommit i utredningen tycks verksamheten som de regionala utvecklingsfonderna bedriver i stort sett fungera bra och upplevas som positiv av de mindre och medelstora företagen. De förslag som här presenteras avser således ej några dramatiska förändringar utan ligger ofta i linje med vad fonderna själva f. n. planerar all genomföra. Viktigast i detta sammanhang är alt ökade satsningar främst bör ske på servicesidan.

Ökad satsning på service

Hittills har utvecklingsfonderna upplevts som kreditorganisationer vilket inneburit alt serviceverksamheten i viss utsträckning varit underordnad kreditverksamhelen. Detta har inneburit all serviceinsatser tiU drygl

Prop. 1981/82:118 236

80 procent inriktats mol kreditlagarna. Del är bra att kunna kombinera kredit- och serviceinsatser i företag men det bör ej som hittills vara det helt dominerande tillvägagångssättet. Resultaten visar alt verksamheten i stor utsträckning är eflerfrågestyrd.

Detta är naturligt för kreditorganisafioner och därför ej specifikt något som utvecklingsfonderna ställs inför. Slutligen bör nämnas alt företagens framlida behov främst avser serviceverksamhet samt riskfyllda lån lill produktutveckling och marknadsföring. Därför är del viktigt för utvecklingsfonderna all salsa mer på serviceverksamheten.

De utvecklingsfonder som intervjuats har i stort sett varit eniga i detta synsätt och redan börjat anpassa verksamheten i denna riktning. Man vill bibehålla kreditverksamhelen på i stort sell nuvarande nivå och salsa mer på den uppsökande serviceverksamheten. Den förändring av inriktningen som industriverket här föreslår är således någonting som redan pågår vid de flesta utvecklingsfonder. Det är viktigt att fundera över hur serviceverksamheten i detalj bör utformas.

Utvecklingsfonderna bör bibehålla sin allmänna förmedlingsverksamhet. Här är del betydelsefullt för de mindre och medelstora förelagen alt kunna vända sig lill en utvecklingsfond och därigenom få kontakt med regionala serviceföretag eller centrala organisationer typ SIND, STU, Exportrådet och Investeringsbanken. Vad som i detla sammanhang kan diskuteras är istället hur fondernas egna serviceinsatser kan prioriteras lill vissa områden. För varje regional beskrivning har framkommit specifika behov av insatser i förelagen. Liksom tidigare bör man givelvis observera all förelag inte alllid är medvetna om de egentliga problem de har. Trots sådana reservationer finns i materialet klara indikationer på inom vilka områden respektive utvecklingsfond kan öka kompetensen på servicesidan. Det är viktigt alt vaqe utvecklingsfond här bygger på de regionala förutsättningar som finns i del län som den arbetar. I detta sammanhang bör det material som industriverket presenterat kunna utgöra en grand för regionala diskussioner om framlida serviceinsatser.

Vad som blir viktigt är all samarbete mellan utvecklingsfonderna intenstfieras. Om en fond koncentrerar kompetensuppbyggnaden inom servicesidan lill elt par områden ökar möjligheterna av alt skilda utvecklingsfonder kompletterar varandra avseende servicesidan och därför i ökad utsträckning skulle kunna utnyttja varandras tjänster.

Elt problem i sammanhanget är all erfarenheterna av fondernas serviceinsatser inom produktutveckling, marknadsföring och legoförmedling ej är genomgående positiva. Detla kan bero på all förelagen har stora förväntningar på dessa tjänster när del gäller konkreta resultat i den egna verksamheten. Del kan också bero på alt dessa servicetjänster är speciellt svåra att bygga upp och att de därför ännu ej funnit den form som är bäsl. Det är därför betydelsefullt all i detta sammanhang närmare undersöka

Prop. 1981/82:118 237

erfarenheterna av nuvarande verksamhet saml diskutera fram hur denna serviceverksamhet kan utformas pä regional nivå. Industriverket avser all här ta initiativ tUl alt sådana diskussioner kommer fill slånd.

Behåll nuvarande nivå på kreditgivningen

Kreditgivningen tycks i stort sell fungera bra och ha bidragit lill alt satsningar kommit till slånd för utvecklingsbara projekt. Utvecklingsfondernas krediter har främst gått till unga och små företag varav en hel del är nyetablerade. En del av krediterna har även gått fill mindre något äldre förelag. Sammanlaget visar delta all utvecklingsfondernas kreditgivning riktals mol en speciell grupp av förelag. Detta indikeras av att kundföretagen genomgående i början av perioden haft klart lägre fakturering per anställd än övriga förelag. Del bör i sin lur betyda all risktagandel är större alt satsa i dessa företag. Utvecklingen i kundföretagen bortsett frän exporten är genomgående mer positiv än utvecklingen för övriga företag.

Den framlida kreditgivningen beror för del första på behov av och tillgång på kreditresurser. När det gäller behov finns en slor efterfrågan av att utvecklingsfonderna ytterligare skall öka sitt risktagande genom satsningar på produktutveckling och marknadsföring. Däremot tycks f. n. finnas vissl mätlnadsläge för rörelsekapital och investeringar. Detta beror delvis på att den allmänna investeringsnivån sjunkit. Vidare finns del i och för sig inget som hindrar användande av rörelselån för produktutveckling och marknadsföring. Frågan är närmast hur myckel fonderna bör öka sill risklagande inom dessa områden. Erfarenheterna av de s.k. produktulvecklingslånen är ej speciellt goda. Det finns dock fr.o.m. 1980 även möjligheter för utvecklingsfonden att ställa garantier istället för alt ge rörelselån.

När del gäller de totala kredilresurserna finns stora regionala variationer. Vissa utvecklingsfonder kan med given nivå på nyufiåningen klara sig under fiera år med nuvarande tilldelning av resurser medan andra fonder måste få tillskott relativt omgående av lånemedel alternafivt öka garantigivningen eller dra ned på nyutlåningen. Totalt finns f. n. få indikafioner på några behov av yllerligare tillskott av lånemedel varför industriverket anser alt för de fonder där problem uppstår man i första hand bör öka garantigivningen. Fonderna har också relativt sett stora reserver för befarade förluster men hilfiUs lotall sell små konstaterade förluster.

Industriverket anser att ytterligare fillskott av lånemedel främst bör fördelas tiU de fonder vilka annars kommer att få minska sin nytullåning. För budgetåret 1982/83 har verket uppskattat detla behov till 100 milj. kronor. Vidare bör garantigivningen på sikt ökas liksom att fonderna i störte utsträckning bör arbeta med produktutvecklingslån i kombinafion med sina serviceinsatser. En föratsättning för att dessa lån skall vara attraktiva är att de konstrueras så att den kapilaliserade räntan försvinner

Prop. 1981/82:118 238

saml all man tUiåler en utvecklingsperiod på upp lill fem år innan de behöver betalas tillbaka. Argumenten för en sådan konstrukfion har industriverket fidigare framfört (se SIND 1980:13).

En viktig aspekt rörande utvecklingsfondernas kreditgivning är vilket risktagande som verkligen sker idag. Indikationer på elt relativt stort risktagande finns i undersökningen bl.a. alt kundföretagen i böljan av perioden haft klart mindre marginaler än övriga förelag samt alt relativt stora satsningar gjorts i unga eller nyetablerade företag. En annan indikation utgörs av de relativt sett stora förluster på kreditsidan som finns för vissa utvecklingsfonder. Här är dock de regionala variationerna mellan olika fonder stora. Vad man ej vet är sUualionen i detalj i kundföretagen avseende kapilalslraktur och möjlighet att lämna säkerheter. Dessutom saknas i stor utsträckning informafion rörande hur stor andel fonderna svarar för i förhållande till bankerna för enskilda låneärenden. Industriverket har fidigare (se SIND 1980:15) tagit upp en del av denna problemafik. På grund av de regionala skillnader och stora variationer mellan krediltagare och övriga förelag som finns överväger f. n. industriverket all närmare la upp frågor rörande risktagande vid kreditgivning utifrån situationen i de olika företagen.

Se över styrelsens sammansättning och arbetsuppgifter

Vad gäller beslutsordning saml styrelsefrågor finns som tidigare påpekats redan idag stora variationer i hur dessa frågor lösts mellan enskilda utvecklingsfonder. Vid intervjuer har framförts önskemål om all man vill ha en ökad beslutsdelegering från styrelse- lill kanslinivå. Industriverket anser all dessa önskemål är rimliga. Styrelsens huvuduppgift bör gälla frågor rörande verksamhetsinriktning ej om enskilda kreditärenden. Flera fonder har redan idag en sådan långt gående delegering av beslut till kanslinivå eller fill ett av styrelsen bildal arbetsutskott.

Styrelsens sammansättning bestäms idag av landstinget. Diskussioner finns vilka erfarenheter styrelseledamöterna bör ha. Del är främst två krav som framförts nämligen dels fier ledamöter med erfarenhet från näringsliv saml näringslivsorganisationer, dels någon representant bör finnas från vardera huvudmännen, dvs. landstinget och industriverket. Att erfarenhet av näringslivsfrågor är myckel betydelsefull för en verksamhet där man skall arbeta med utvecklingsprojekt och relativt stort risklagande är uppenbart. Industriverket föreslår därför all krav bör ställas på att ledamöter från både näringsliv och näringslivsorganisalioner fortsättningsvis skall vara representerade i styrelsen.

Prop. 1981/82:118 239

Utveckla information och samordning

Utredningen vill slufiigen peka på att behov finns av en översyn av nuvarande informationssystem på såväl regional och central nivå. En sådan sker i och för sig kontinueriigl såväl inom de regionala utvecklingsfonderna som inom industriverket. Vad som emellertid framkommit är de stora variationer som finns för hur informationssystem används och hur de är uppbyggda. Härigenom finns också stora skillnader rörande kunskaper om kundstrukluren för enskilda fonder och hur tUldelade resurser använts. I delta sammanhang finns stora krav från utvecklingsfonderna på all industriverket förser dem med övergripande information, förstärker sin samordnande roll samt hjälper till med alt la fram regionala uppföljningssystem som underlättar fondernas arbete. Informafionsverksamheten och samordningen upplevs som centrala funktioner av utvecklingsfonderna. Möjligheterna av alt förbättra denna verksamhet ämnar industriverket närmare undersöka. Idag finns redan en samarbetsgrupp bestående av representanter för utvecklingsfonderna och industriverket med syfte att diskutera informationsfrågor. Industriverket avser att i denna grupp närmare diskutera hur dessa problem kan lösas.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår således industriverket följande:

—Salsa mer på serviceverksamheten och därmed på den uppsökande verksamheten.

—Bibehåll den allmänna förmedlingsverksamheten.

—Bygg upp kompelens inom sådana serviceområden sorn motsvarar den regionala behovsstrakturen.

—Undersök hur serviceinsatser rörande produktutveckling, marknadsföring och legoförmedling i detalj kan utformas.

—Öka samarbetet mellan enskilda fonder inom serviceområdet.

—BehåU nuvarande nivå på kreditgivningen.

—Öka garantigivningen på bekostnad av rörelselånen. Öka satsningarna på krediter tiU produktutveckUng och marknadsföring.

—Ändra reglerna för de s. k. produktulvecklingslånen (i enlighet med vad som industriverket tidigare föreslagU).

—Delegera i ökad omfattning beslut från styrelse till VD- och kanslinivå. Styrelsen bör främst arbeta med frågor rörande inriktning av verksamheten.

—Ändra styrelsernas sammansättning så att representanter för banker, näringsUv och näringslivsorganisafioner ingår. Dessa styrelseledamöter skaU utses bland personer som f. n. arbetar inom ovanslående områden.

Prop. 1981/82:118 240

Underbilaga 4:2

Statens industriverks utredning "Hantverk — Produktion med tradition" (SIND 1981:2)

Kapitel 9 Sammanfattning och förslag till åtgärder

9.1 Allmän bakgrund

I denna undersökning har studerats möjliga hot för olika typer av hantverk saml vUka behov som förväntas av dessa hantverk i framliden. I utredningen finns en definition rörande karaktäristiska drag för s.k. traditionella hantverksyrken eller hantverk. Dessa egenskaper kan vara:

1) Stora krav på gedigen yrkeskunskap. Del tar ofta lång tid all lära sig hantverksyrket. I många hantverksyrken upplevs detta som ell stort eta-bleringshinder.

2) Hantverkaren arbetar ofta med småskalig produktion och produktionsteknik. Produktionsprocessen är arbetskrävande, dvs. det manueUa inslaget är stort.

3) Hantverkaren svarar normaU för hela produktionsprocessen från bearbetning av råvara till färdig produkt för slutlig brakare. En hantverkare har därför en hög grad av vertikal integration. Samtidigt är specialiseringsgraden låg.

4) Hantverkaren avsätter oftast produkten på en lokal marknad. Normall sker konlantaffärer.

5) Hantverkaren har för det mesta svårt att framställa produkter som är utsatta för hård priskonkurrens. Marknaden bör därför vara relativt prisokänslig.

Detla är kännetecknande drag som förekommer i de flesta definitioner av s.k. traditionella hantverk. Givetvis behöver ej alla dessa drag vara uppfyUda för att ell vissl yrke skall karaktäriseras som hantverk. Generellt kan påpekas svårighelerna alt finna gemensamma drag hos alla typer av hantverksyrken. Inom utredningens ram har exempelvis inga försök gjorts all avgränsa hantverk mot konsthantverk. Däremot finns avgränsning gentemot s. k. induslrihanlverk varmed avses hantverksmässig tillverkning inom industriföretag.

Industriverket vill peka på alt strakturförändringar i elt industrialiserat land som Sverige har medfört effekter på marknader för hantverksprodukter som för vissa typer av yrken medfört dålig lönsamhet, svåra rekryleringsproblem och därmed hög medelålder hos utövarna. De effekter som främst möter traditionella hantverkare kan indelas i följande grupper:

1) Subslilutionseffekler p.g.a. nya produkters ekonomiska och/eller tekniska överlägsenhet

2) Importkonkurtenseffekler

Prop. 1981/82:118 241

3) Övergång tiU industriell produktion

4) Ändrade kundpreferenserehov saml

5) Förändring av eller brist på råvaror

Dessa effekter är delvis sammanfiätade i varandra, t. ex. kan ändrade kundpreferenser/behov föranleda övergång lill industriell produkfion. Samma hantverksyrke kan därför drabbas av flera av ovanslående effekter.

Undersökningen behandlar nästan uteslutande s.k. traditionella hantverksyrken. Dispositionen av rapporten har tidigare beskrivits i kapitel 1. Här kommer därför huvudsakligen en sammanfattning av undersökningens resultat att presenteras samt ett antal åtgärder föreslås för all komma tUl rätta med de problem som finns för vissa typer av hantverksyrken.

9.2 Skillnad mellan hantverk och annan småindustrieli verksamhet

Som tidigare påpekats skiljer denna undersökning meUan hantverk och industrihantverk. Även om undersökningen nästan uteslutande behandlar hantverk har det ansetts viktigt att jämföra hantverksförelagens allmänna problembUd med vad som gäller för annan småindustrien verksamhet. I vissa avseenden finns uppenbara likheter mellan dessa verksamheter. I delundersökningen om hantverkets allmänna situation (kapitel 6) pekas på följande likheter och olikheter meUan dessa båda typer av verksamheter. Båda grapperna är nästan uteslutande familjeförelag. De tycks vara positivt inställda till den existerande lånemarknaden på vilken man främst utnyttjar banker och regionala utvecklingsfonder. En viss språkförbistring förekommer dock mellan långivare och låntagare. Ibland har hantverkaren svårt att presentera de ekonomiska kalkyler dessa organisafioner önskar för bedömning av kreditärenden. Rent aUmänt finns i båda grapperna en viss negativ inställning till nuvarande utformning av trygghetslagar och arbetsgivaravgifter.

Vad som ofta tycks vara utmärkande drag för hantverksföretag är en Ulen geografisk avsättningsmarknad, styck- och ej serieliUverkning, ett begränsat kapital- och investeringsbehov, hög omsättningshastighet på kapitalel, behov av lokaler inom tätorterna, uppenbara svårigheter för företagaren att vara borta från arbetet (kurser, semester, sjukdom etc.) samt att hantverksföretag ofta både tillverkar och reparerar. Detta är givetvis ej förhållanden som gäller alla hantverksförelag ulan bör ses som exempel på vad som tycks gälla för många sådana förelag.

9.3 Omfattningen av antalet hantverksutövare

I kapitel 5 pekas på den bristfälliga statistik som föreligger vad gäller antalet utövare inom olika hantverksyrken. Framför allt beror detla på att industristatisliken saknar den delaljeringsnivå som krävs för all skilja ul 16 Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 118

Prop. 1981/82:118 242

enskilda hantverksyrken inom olika branscher. Vidare har statislikupp-byggnaden ändrats över tiden varför det är vanskligt att försöka peka på mer långsikliga ulveckUngstendenser. Försök har dock gjorts att peka på vissa förändringar från 1880-talet och framåt. Här finns dock elt ytterligare problem nämligen att hantverksyrken under en längre period försvinner eller övergår till industrieU produktion. Slutligen bör nämnas att många hantverksyrken idag har en låg grad av organisationstillhörighet varför en stor del av antalet utövare ej fanns med i hantverksorganisalionernas egen statistik.

Med givna restriktioner bedöms totala antalet hantverkare ha utvecklats på följande säll:

1880	ca 90000
1910	ca 165000
1931	ca 257000
1951	ca 363 000
1970	ca 234000
1979/80	ca 233000

Från framför allt 1951 har ett stort anlal sysselsatta övergått lUl industriell produkfion.

Den senaste tioårsperioden har antalet hanlverksutövare varit relativt konstant. Det innebär givetvis ej att stora förändringar kan ha skett för enskilda yrken. Trots dessa förändringar finns del bland de yrken som beaktats myckel få som kan betraktas som utrotningshotade.

9.4 Hotade hantverk

I kapitel 7 finns redovisat resultatet från ett stort antal intervjuer i hantverk som i förväg bedömes vara hotade. Resultaten från genomförda intervjuer indikerar alt följande yrken kan komma att försvinna:

Pianobyggare Kakelugnsmakare

Klockgjulare Slipare (saxar, knivar)

Metalltryckare Möbelpolerare

Ädelstensslipare Sadelmakare

Kopparslagare Hattmakare

Korgmakare Gulddragare

Smed (vällning) Snörmakare

Förgyllare Handskmakare

Ostmäslare (gamla sorten) Etuimakare

Gravor — stål Porlföljmakare (tillverkning)

Det är möjligt alt ytterligare yrken som ej klassats som direkt utrotningshotade i alla fall är det. Det viktigaste har varit att peka på yrken som är hotade och förklara varför, ej att göra en fullständig inventering vilket är

Prop. 1981/82:118 243

omöjligt med nuvarande slalistikuppläggning. En annan viktig faktor har varit att visa att några yrken p.g.a. få utövare snabbi kan komma i riskzonen.

I kapitlet har studerade hantverksyrken delats in i följande huvudgrap-per:

Grapp A — ej utrotningshotade hantverk t. ex. konsthantverk

Grapp B - ej direkt utrotningshotade hantverk, men starkt besvärade av

lågprisimport Grapp C - hantverk som tUl profession är utrotningshotade, men vilka

lever i form av hobbyarbele Grapp D — utrotningshotade p. g. a. behovsminskning Grapp E - utrotningshotade p. g. a. få utövare och/eller hög medelålder Grapp F — hantverk som är i det närmaste utrotade

Behovsminskningar kan bero på införande av ny produktionsteknik. Ändrade preferenser hos konsumenter kan vara en annan orsak. Dessutom ger givetvis även konkurrens från importprodukter eller maskinellt framställda produkter upphov tiU minskade behov. Vi måste skilja mellan ett minskat totalbehov av produkter för vissl ändamål och ett minskal behov för hantverksprodukter p.g.a. konkurrens från substUut. Marknadsförändringar kommer att leda fill oUka symptom i hantverksyrken t. ex. få utövare, hög medelålder samt nyrekryteringsproblem. Förenklat kan problematiken belysas som alt minskande marknadsandelar kan ge upphov liU olika typer av problem för hantverkarna.

Vid en bedömning av vilken omfattning hotade hantverk bör ha i framtiden kan olika typer av konsekvenser belysas. En indelningsgrand är all utgå ifrån vilka funktioner olika hantverk uppfyller idag. Visar det sig att dessa funktioner kan fyllas med hjälp av subsfituerbara produkter är det svårt att ur konsument- eller industripolitisk synvinkel hävda alt det spelar någon roll om de försvinner helt. Däremot kan del finnas andra argument för att bevara dessa typer av hantverk. Del kanske inte finns alternativa sysselsättningsmöjligheter för utövarna, hantverket kan anses ha egenskaper som bör bevaras av kulturella skäl eller det kan anses vara viktigt av försörjningsberedskapsskäl alt upprätthålla kunnandet inom landet.

En aspekt vad gäller ändrade marknader för hantverk är alt vissa kan övergå liU att huvudsakligen bli hobbyverksamhet, dvs., de utövas på fritiden ulan tanke på att ge några direkta inkomster för utövaren. Det finns möjligheter alt vissa hantverk som konkurteras ul på den kommersiella marknaden lever kvar som fritidsverksamhet. Omfattningen av denna fritidsverksamhet har ej kunnat bedömas inom ramen för denna utredning men här bör pekas på den omfattande kursverksamhet som finns.

Industriverket har på grandval av gjorda intervjuer även försökt klasstfi-cera olika hantverksyrken efter vilka effekter som kan antas ha påverkat deras situation idag. Denna allernaliva indelningsgrand kan vara intressant

Metalltryckare

Ostmästare

Gravor

Snörmakare

Sömmerska

Skräddare

Smeder

Blysätlare

Tunnbindare Tennsmed

Kakelugnsmakare

Kopparslagare

Vagnmakare

Glastillverkning Glastillverkning

Privatbokbindare Hattmakare

Korgmakare

Skomakare

Handskmakare

Portföljmakare

Sadelmakare

Garvare

Sömmerska

Skräddare

Klockgjulare

Pianobyggare

Hattmakare Reparationsskomakare Bygghantverk Förgyllare Slipare

Möbelpolerare Gulddragare Guldbrodös Tapetserare Stuckatör

Kopparslagare Smeder

Förgyllare Bygghantverk

Prop. 1981/82:118 245

Järn- och metallgjutare Elinstallatör

Verktygsmakare Eleklromontör

Maskinmonlör Låssmed

Radio/TV-reparalör Svetsare

Optiker VVS-installalör

Urmakare Stenhuggare

Minskningen under 1970-lalel finns främst bland bilmolorteparalörer, glasmästare, urmakare och målare. Golvläggare, låssmeder, opfiker, svetsare har ökat ganska kraftigt.

Osäkerheten är stor i materialet främst beroende på en låg organiseringsgrad för bl.a. bilmotorreparatörer, glasmästare och golvläggare. Det finns inget som tyder på några drastiska minskningar vad gäller totala antalet utövare inom ovanstående studerade yrken.

Vissa yrken har genomgått drastiska förändringar vad gäller kunskap och arbetsleknik, framför allt vissa bygghantverkare. Del gäller snickare, plåtslagare, målare, murare samt stenhuggare. För vissa andra yrken finns också stora förändringar i yrkets innehåll t. ex.:

Radio/TV-reparalör

Urmakare

Opfiker

Varvsarbelare (båtbyggare)

Låssmed

Ökning av modulsystem och införande av mer elektronik är exempel på förändringar i produkter vilket t. ex. påverkat urmakare och radio/TV-reparatörer, och som framöver även kan innebära förändringar för vissa låssmeder.

Vad gäller kommande behov av servicehantverkare finns med undantag för byggnadshantverk få indikationer på några stora förändringar på nuvarande anlal utövare i olika yrken. För vissa yrken innebär ändrat arbetsinnehåll minskade krav på yrkesutbildning varför del där kan finnas risk för överetablering och/eller en ökad konkurrens från en "svart" arbetsmarknad.

9.6 Bygghantverkets situation i samband med ombyggnad/restaurering

Som redovisas i bilaga 2 har bygghantverkets situation i samband med ombyggnad/restaurering undersökts. Elt trettiotal intervjuer med representanter för byggföretag redovisas liksom en bedömning av utbildningens innehåll för följande yrkeskategorier: timmerman, snickare, murare, plåtslagare, målare samt stenhuggare. Intervjuerna har genomförts på Golland saml i Jämtland och Mälardalen för att man härigenom skuUe få indikation på eventuella regionala olikheter.

Prop. 1981/82:118 246

Undersökningens slutsatser är att den ombyggnad/restaurering (ROT-seklorn*) och restaurering som f. n. svarar för ca 30 procent av all byggprodukfion förväntas öka kraftigt. Detta tycks även vara ett internalionelll fenomen. I undersökningen beskrivs kortfattat utvecklingen i Holland, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Grekland, Irland saml de nordiska länderna. Gemensamt tycks vara att man i dessa länder ganska sent insett del behov av bygghantverkare som en ökande ombyggnads/reslaureringsverk-samhet skapar. Utbildningen är huvudsakligen inriktad på att lära ut nybyggande. Kunskaper om byggnadsteknik och lämpliga byggnadsmaterial till äldre fastigheter blir därför mycket bristfälliga. Som exempel på detta nämns användande av moderna plastfärger på gamla byggnader. Dessutom uppstår ell behov av alt restaurera äldre kulturbyggnader vUkel kräver ell högt hantverkskunnande rörande äldre byggnadsteknik inom samfiiga ovan nämnda yrkeskategorier. Kunskaper om denna teknik kan ej fås i tillräcklig omfattning med nuvarande grand- och vidareutbildning.

I undersökningen pekas på en rad faktorer som lett tUl den nuvarande situationen t. ex. alt

- existerande byggnadsnormer gynnar nyproduktion

- energisparålgärder passar dåligt till gamla hus

- nya byggnadsmaterial som är olämpliga för äldre bebyggelse har lagils fram

- lönsamheten är större vid nyproduktion, vilket ger högre lön för de som arbetar inom delta område.

Ett ytterligare problem är all delta tycks vara en sektor som har en relativ sett stor andel s.k. svartjobb. I en nyligen redovisad undersökning där Sifo på uppdrag av SHIO-Familjeföretagen frågat närmare 900 familjeföretagare i landet ansågs svartjobb förekomma inom framför allt byggnadshaniverk och servicenäringar. Detta stöds av resultaten i en annan undersökning rörande del illegala bygghanlverket*. Marknaden utgörs enligl Sifo's enkät av tiU nittio procenl privata personer som vill ha arbeten ulfört. Om så är faUet kan antas att en slor del av kulturbevarande restaurering/ombyggnad faller utanför denna sektor. Problemet har också uppmärksammals i en utredning inom budgetdepartementet ("Den grå arbetskraften och skattekontrollen". Ds B 1980:10). Under 1981 förväntas ocksä regeringen lägga en proposition inom detta område.

Det gäller alt finna vilket behov som finns av att lära ul kunskap om äldre byggnadsteknik. Om minst 30 procenl av byggproduktionen även fortsättningsvis kommer all beröra ombyggnad/restaurering skulle del motsvara ca 1 lOOCX) årsarbeten i byggnadsindustrin. Problemet är att bedöma hur många av dessa som måste mer ingående lära sig äldre teknik. Del gäller att kunna prognosticera hela den framtida byggnadsverksamheten inklusive upprastningsbehov av äldre bebyggelse. Det finns inga indikalio-

* ROT = reparation-ombyggnad-tillbyggnad.

* Karl Myrsten, Det illegala bygghanlverket, 1980.

Prop. 1981/82:118 247

ner som skulle peka på ett minskal behov av ombyggnad/restaurering. Man kan därför anta all del finns elt stort behov av utbildning rörande äldre byggnadsteknik.

9.7 Motiv för bevarande av olika hantverk

Vad gäller de tradifionella hantverken visar statistiken myckel små förändringar under 1970-lalet tolaU i antalet utövare. Inom vissa yrken tycks dock viss överetablering ha skett varför man från branschorganisationernas sida väntar sig viss minskning under de närmaste åren. Om man däremot studerar enskilda hantverksyrken framgår all elt antal yrken uppenbarligen riskerar alt "dö ut". Industriverket vill inte hävda all alla utrotningshotade yrken beaktats varför de som nämns närmast bör ses som exempel på sådana. Gemensamt för dessa yrken är all del rör sig om ett myckel begränsat antal utövare varför åtgärder främst ur kulturella aspekter bör vidtas för all bevara hantverkskunnandel. Däremot har del varit svårt att finna konsumenipoliliska skäl varför dessa hantverk bör bevaras. Likaså har här sysselsättningsmotiven givits underordnad betydelse. Industripolitiskl kan hävdas all det är viktigt att bevara kunnande om alternafiva produktionsmetoder. Detta gäller främst rekrytering tiU servicehanlverk med anknytning till tiUverkningsindustrin. Här har dock ej kunnat upptäckas några speciella hot som omedelbart måste åtgärdas.

Ett undantag från den här skissade bilden är behovel av bygghantverkare där man redan idag kan peka på allvarliga brister beroende på att en stor del av branschen under många år anpassat sig till nyproduktion. En anpassning har även skett av grandutbildningen varför det finns kunskapsbrister inom ombyggnad/restaureringsverksamhet. Delta gäller även vidareutbildning av bygghantverkare. Flera utredningar och rapporter vid Statens Institut för byggnadsforskning och Byggforskningsrådet visar all man idag använder felaktiga metoder vid ombyggnad/restaurering vilket redan lett lill stora kostnader.

Mofiv för att bibehålla hantverk finns även beskrivet i bilaga 1 som redogör för de kulturpolifiska aspekterna. Industriverket har ansett del vara av intresse att studera vilka kulturella skäl som kan anföras.

De skäl som anförs i bilagan är följande:

- hantverket har ett antikvariskt värde

- hantverket har historiska/pedagogiska värden

- hantverket är en länk mellan traditionellt kunnande och nya idéer

- hantverket kan vara en förebild fill inspiration

- hantverket ger kunskap om olika kulturer samt

- hantverket är i vissa fall exempel på alternativa produktionsmetoder. Del skulle därför ur kulturell synpunkt vara värdefullt att bevara och

"skydda" hotade hantverk från all helt försvinna, dvs. det är viktigt att bevara ett kunnande om alternativa produktionsmetoder och mer kvalitativt inriktade produkter.

Prop. 1981/82:118 248

I bilagan pekas på alt delta i slor utsträckning liksom vad gäller bygghantverk är ett intemationeUt problem. Amatörismen har ökat på hantverkssidan vilket givit upphov tUl "sämre" produkter. Varor har generellt sett fått kortare avskrivningsfider, dvs. slit- och slängmenlalilelen har brett ul sig. Ändrade stadsmiljöer har inneburit problem för hantverkare som tvingats släppa närkontakten med sin kundkrets. Ur kulturell synpunkt framhålls det vikliga i alt bevara de traditioner som har byggts på landels speciella föratsättningar.

9.8 Åtgärdsförslag

I utredningen har visats på ell anlal problembilder som kan förknippas med hanlverksulövande. Många problem har uppstått p. g. a. industrins strakturomvandling med bl. a. krav på införande av ny produktionsteknik.

9.8.1 Småskalig verksamhet - problem

Tidigare har pekats på alt för all småskalig verksamhet finns vissa generella problem. Vad som upplevs som besvärande för hanlverksföretagen är t. ex. lagar och förordningar rörande anställningsformer, förelagsformer saml skatteproblemaliken. All exempelvis arbetsgivaravgiften baseras på lönekostnaderna är någonting som starkt påverkar en arbetsintensiv verksamhet typ hantverk. Vidare rör del sig normalt om myckel små företag vilka har stora svårigheter alt omplacera anställda vid ändrade konjunkturer. Slutligen bör påpekas all många hanlverksföretag ej bedrivs eUer kan bedrivas som aktiebolag eftersom del ställer höga krav på akfiekapilal. Härigenom försvinner även liU stor del samhällets insyn i många av dessa företag.

Industriverket anser ej att lösningar på dessa problem kan ges inom ramen för en hantverksutredning ulan mer bör ses som problem för all småskalig verksamhet.

9.8.2 Bygghantverksproblem — åtgärdsförslag

Ett problem som pekats på är en allvarlig brist av bygghantverkare vilka behärskar äldre byggnadsmaterial samt byggnadsteknik. Exempel på yrken där sådana brister finns är:

Timmerman

Snickare

Murare

Plåtslagare

Målare

Stenhuggare

Stuckatör

FörgyUare

Smed

Prop. 1981/82:118 249

Vad gäUer behov av sådan kunskap framhävs all byggproduktionen idag utgörs till 30 procenl av ombyggnad/restaurering uppskattningsvis 110000 årsarbeten. Marknaden beräknas öka. En stor andel av denna marknad berör direkt äldre byggnadsteknik. Men även en myckel liten andel innebär problem då det redan idag är svårt att erhålla arbetskraft med goda kunskaper om äldre byggnadsteknik och material. Därför måste främst åtgärder inriktas på att relativt snabbt förbättra den nuvarande situationen.

En faktor vad gäller möjlig omfattning av nedan föreslagna åtgärder är all bedöma vilket framlida behov som kan förväntas. Industriverket har fåll i uppdrag av regeringen alt fram tUl april 1982 utforma ett prognossystem för byggsektorn. Ett sådant system skaU omfatta såväl nybyggnads-som ROT-sektorn. Härigenom ges ökade möjligheter att bedöma utvecklingen inom detta område. Innan mer preciserade behov finns anser dock industriverket att ett anlal åtgärder skyndsamt bör övervägas. För del första måste på grundutbildningsnivå utbildningens innehåll ses över så all man i ökad omfattning lär ut kunskaper om ombyggnad/restaurering av äldre fasfigheter. Effekterna av en sådan översyn ger dock ej resultat på marknaden förtän om några år. SIND anser därför att satsningar snarast måste genomföras för att inom vidareutbildningen ta fram kunniga bygghantverkare.

Elt konkret förslag som framförts är inrättande av en regional byggnadshytta i Karmansbo (se bilaga 4). Industriverket stödjer utifrån det existerande behovel av att säkra och bevara de befintliga byggnaderna förslaget om inrättande av en regional byggnadshylla i Karmansbo. Därigenom kan värdefull erfarenhet vinnas om hur bevarande av kulturvärden kan kombineras med prakfisk utbUdning av bygghantverkare i större skala. SIFU har sedan en tid med framgång ordnat sådan fortbUdning i begränsad omfattning. Industriverket föratsätter att erfarenheterna från SIFU:s fortbildningskurser las tillvara vid inrättandet av byggnadshyllan. Däratöver bör möjligheter undersökas att inom byggnadsföretagen vidareutbilda hantverkare. Flera av de intervjuade företagen har uppgivit att de redan idag har speciella avdelningar som är inriktade på ombyggnads/restaureringsverk-samhel. Medelåldem är dock hög i dessa avdelningar. Det borde vara möjligt all inom ramen för lärlingssystemet ge dessa äldre hantverkare möjligheter att lära yngre byggnadsarbetare äldre byggnadsteknik.

9.8.3 Åtgärder för att klara hantverksföretags speciella problem

Hantverksföretag saknar idag ell naturligt serviceorgan på regional nivå. Detta är en brist bl. a. med tanke på de speciella problem sådana företag ofta upplever. En regional servicefunktion utifrån de beskrivna problemen skuUe kunna ha som mål alt:

—fungera som rådgivare i ekonomiska frågor

—stimulera ökad samverkan bland hanlverksföretag vid t. ex. inköp, redovisning, försäljning och lösning av lokalfrågor

Prop. 1981/82:118 250

—undersöka utbildningsbehov bland hantverkare saml

—ge hjälp med marknadsföring och försäljning av hantverksprodukter. Idag är ofta vatje enskilt hantverksförelag så litet att del blir relativt

ointressant för existerande serviceorganisationer. Den organisation som på regional nivå borde vara den naturliga kontaktytan är den regionala utvecklingsfonden. De producerande hanlverksföretagen ingår också redan idag formellt i fondernas målgrupp. Hantverksförelagens speciella problem kan troligen inle lösas med nuvarande inriktning av fondens serviceverksamhet. Del skulle därför krävas speciella resurser för all fonderna skuUe kunna ge en sådan service. Industriverket anser dock alt problemen f. n. inte är så akuta alt del skulle motivera en sådan resursförslärkning hos fonderna.

9.8.4 Statistik rörande antalet hantverkare

Enligl industriverkets bedömning är fillgänglig statistik rörande hantverksyrken ofillräcklig i olika avseenden. En förklaring är givetvis att hantverkare är en myckel heterogen och odefinierbar grapp av människor. En annan förklaring är all hantverkare ofta har en låg organisationstillhörighet varför de kan vara svåra att "spåra".

Industriverket anser dock att det är förenat med relativt stora kostnader alt bygga upp en sådan löpande statistikproduktion. Det bedöms möjligt alt med rimliga arbetsinsatser få fram en någorlunda tillförlitlig statistik vid behov. Industriverket avstår därför ifrån all föreslå någon sådan stafistik-produklion.

9.8.5 Grundutbildning och fortbildning

Skolan har i ökande grad inriktat ungdomsutbildningen på nytillverkning i industriell eller halvindustrieU skala. Samhällets satsning på fortbildning har under samma lid varit blygsam. Som exempel kan nämnas bygghanlverket. Det stora nybyggnadsprogrammet som genomfördes under 1950— 60-talen återspeglades i ungdomsutbUdningen. Del gällde all snabbi få fram kunniga yrkesmän för nyproduktion - efterfrågan på reparalions-och ombyggnadssidan saml reslaureringssidan var under liden myckel låg. I dag finns ett ökande behov av yrkesmän för dessa områden. Gymnasieskolans möjligheter är begränsade bl. a. därför alt de praktiska inslagen i UlbUdningen kräver stora resurser, samtidigt har de insfitufioner vars uppgift är all fortbUda yrkesverksamma hantverkare - bl. a. SIFU -OlUlräckliga ekonomiska resurser. En rationell lösning av utbUdnings- och fortbildningsfrågorna inom byggområdet bedöms vara av slor sysselsättnings- och kulturpolitisk betydelse.

Även andra hantverksgrapper där latenta och/eller aktuella marknadsbehov föreligger har vid intervjuundersökningar angivit att utbildnings- och fortbildningssatsningarna för deras respektive yrken är otillräckliga. Industriverket delar denna uppfattning.

Prop. 1981/82:118 251

Mol bakgrand av genomgången i kapitel 8 av den nuvarande utbildningen i ett stort antal hantverksyrken föreslår industriverket därför följande:

- Gymnasial lärlingsutbildning.

Rekryteringen tUl hantverksyrken är i hög grad beroende på möjligheten till praktisk utbUdning. Den gymnasiala lärlingsutbildningen är avsedd alt vara en alternativ utbildningsväg till gymnasieskolans ordinarie utbUdningsUnjer.

Därför bör elevens skolarbete i båda utbUdningsalternafiven betraktas lika. I det första fallet sker skolarbetet på sedvanligt sätl i skolan. I det andra fallet sker skolarbetet i företag. I båda fallen utbildas eleven oftast på det för yrket lämpligaste sättet. Följaktligen bör eleven i båda fallen betraktas som enbart elev och ansläUning under utbildningstiden får förekomma endast i undantagsfaU. Det ekonomiska ansvaret för utbildningen bör åvila skolan. Industriverket föreslår därför en gymnasial utbildning utan anställningsförhållande.

- Yrkesutbildningen för hantverksyrken med linje eller specialkurs inom
gymnasieskolan

Gymnasieskolans utbildning för hantverksyrken bör ses över. Man bör i störte utsträckning än hittills förlägga undervisningen beträffande karaktärsämnet till arbetsplatser utanför skolan. Målet bör vara att göra utbildningen i hantverksyrken minst treårig med sista året föriagl till företag, genom s. k. inbyggd utbildning.

- YrkesutbUdning för hantverksyrken som saknar reguljär skolutbildning
De hantverksyrken som f. n. inle har egna linjer eller specialkurser inom

gymnasieskolan bör ges möjlighet tUl individuellt ordnad inbyggd utbildning.

- Utbildningen för byggnadsarbetare

Den nuvarande utbildningen för byggnadsarbetare måste kompletteras och förändras för all bättre passa ombyggnad och restaurering. Gymnasieskolans bygg- och anläggningstekniska linje bör i delta sammanhang ses över.

Som komplement till utbildningen av byggnadsarbetare bör som tidigare föreslagils en "byggnadshytla" inrättas i Karmansbo.

- Informafionsverksamhet

SYO-informalionen om hantverksyrken måste förstärkas. Informationen fill grandskolans elever bör föratom kännedom om vUka hantverksyrken som finns även omfatta en redovisning av rekryteringsbehov, anställnings- och framlidsutsikter inom olika hantverksyrken. Underiagel fill informationsmaterialet bör kunna erhållas från hantverkets organisationer.

9.8.6 Åtgärder för bevarande av hotade hantverkskunskaper

Inom olika hantverksyrken arbetar idag i runt tal 230000 personer i Sverige. Totalt spelar således dessa yrken en icke oväsentlig sysselsättnings- och industripolitisk roll trots att övergång till storskalighet har varit ett av särdragen för svensk industri under de senaste decennierna.

Prop. 1981/82:118 252

Utredningens kartläggning av hantverksyrken inom grapperna produktion, reparation, installation och tjänster visar att endast ett fåtal yrken kan anses vara direkt utrotningshotade just nu.

En faktor som framhållits vid den tidigare genomgången är att även orn antalet direkt hotade hantverksyrken idag är få kan situationen för vissa yrken snabbi försämras. Delta borde motivera någon form av konfinuerlig bevakning ulifall man önskar bevara kunnande om sådana yrken.

Förslag om hur en sådan kontinuerlig bevakning skulle kunna ske har också förts fram. Kortfattat har följande organisatoriska förslag lagils upp inom ramen för denna undersökning:

1) Ell självständigt institut "hanlverksinsfilulel" inrättas. För institutet skall finnas en styrelse där representanter bör ingå bl. a. från byggnadsstyrelsen, riksanlikvarieämbelel, kulturrådet, statens industriverk, skolöverstyrelsen, stiftelsen inslilulel för förelagsulveckUng, utvecklingsfonderna, arbelslagarorganisalionerna och SHiO-Familjeförelagen.

2) En hantverksnämnd inrättas. Nämnden skall i likhet med hemslöjdsnämnden vara administrafivt knuten liU stadens industriverk. I nämnden bör olika intressenter vara representerade, exempelvis enligl samma modell som för styrelsen för hantverksinstilutel under punkt 1). Kopplingar bör finnas med viss del av SlFU:s hantverksutbildning.

3) Tillskapa en hanlverksgrapp inom ramen för SIFU. Hantverksgruppen bör vara jämställd med SIFU:s tekniska avdelningar. Grappen får som speciell arbetsuppgift att bevaka hantverksfrågor som inte naturligt kan hänföras lill de tekniska avdelningarna. Där gruppen inte kan förmå dessa avdelningar all verka med för SIFU normala krav på avgiftsfinansiering, skall hantverksgruppen ha operativt genomförandeansvar.

Som stöd för hanlverksgruppens arbete bör ett särskilt hantverksråd knytas liU SIFU, i enlighet med de möjligheter som finns inom ramen för stiftelsens stadgar. I rådet som lill slor del bör ägna sig åt programformulering och policyskapande verksamhet, bör ingå intresseorganisationer, exempelvis enligt den modell som angavs under 1).

4) BUda en hantverksnämnd som knyts lUl kulturtådet. I övrigt enligl
modeU 2).

En sådan organisatorisk enhel skulle ha fill uppgift alt bevaka all kunnande inom enskilda hantverksyrken ej dör ul och sprida information om hantverkets problem och möjligheter.

En central operaliv funktion skulle kräva små resurser för att kunna fullfölja sina uppgifter. Det borde rimligen vara tillräckligt med ett par handläggare föratsatt att antalet hotade hantverksyrken ej drastiskt skulle öka. Detla medför att del knappast är motiverat utav denna anledning all bUda ell självständigt insfitut. Industriverket anser därför ej att ett sådant självständigt institut bör inrättas.

När hantverk hotar all försvinna kan man anfingen dokumentera kunnandet i olika former eller stödja yrket så att någon hantverkare kan få sin

Prop. 1981/82:118 253

utkomst ifrån det. För många hantverk blir det naturligt alt i första hand dokumentera kunnandet. Detta innebär att se lill att kunnande om yrket bevaras i skrifter, genom filmdokumentalion, genom upprätthållande av verktygsbank eller genom någon form av internafionell kontaktverksamhet. Vad som bör väljas blir antagligen beroende på typ av hantverk. Oberoende av detta förefaller just den dokumenterande uppgiften för ett sådant organ indikera all del bör knytas fill SIFU. SIFU har redan under ett antal år äskat medel för att kunna ta på sig sådana uppgifter. SIND föreslår därför all man bUdar en grapp med ovanslående uppgifter i SIFU:s regi.

SIFU besitter alltjämt sakkunskap inom flera hanlverksområden - för redan yrkesverksamma hantverkare inom produktion, reparafion, inslaUa-fion och tjänster ordnas fortfarande kurser. Laboraliva resurser för yrkes-anpassat utvecklingsarbete finns, och även om det yrkesbibliotek som Statens Hanlverksinsfilut enligt den dåvarande inslrukfionen skulle hålla formellt har avvecklats, finns värdefull litteratur kvar inom flera områden. Vad gäller kursdokumenlalion i anslutning fill SIFU:s utbildning i äldre hanlverkstekniker finns dock speciella problem. Samlade skrifter som passar för SIFU:s olika hanl verkskurser finns av naturliga skäl inle. Del är dessutom ett mödosamt arbele att samla in underlag från olika källor. Intervjuer med äldre hantverkare och studium av pågående arbeten är ofta nödvändiga.

Sammanfattnigsvis skulle hantverksgrappens huvudsakliga uppgifter vara att ansvara för:

a) Fack- och referensbibliotek

SammansläUning av befinfiig lilleralur, såsom böcker, uppsatser, lid-skriftsartiklar, forskningsrapporter m.m. Utarbetande av handledningar för de olika hanlverksgrenarna. Dokumentation av gamla material och deras funktion. Register över lämpliga referensobjekl.

b) Person- och förelagsregister för hotade yrken som innehåller t. ex.
personuppgifter

utbildning

nuvarande verksamhet

specialitet

möjlighet att fillhandahålla Ijänster.

c) Kursverksamhet

Stimulera utbildning åt redan verksamma yrkesutövande. Utbildningen bör stå öppen för specialstuderanden, t. ex. från gymnasie- och högskolor, konstfack och museer.

Prop. 1981/82:118 254

d) Utställnings- och informationsverksamhet

Mot bakgrand av ovantslående framgår att del med SIFU som bas finns föratsättningar alt bilda ell centrum som arbetar för olika hantverksyrkens främjande.

TUl hantverksgrappen på SIFU knyts ell råd med representanter från sådana myndigheter och organisationer vars verksamhet liU olika delar är beroende av alt äldre hantverkskunnande lever vidare. Det är ej denna utrednings uppgift att fastställa rådets sammansättning utan en sådan bedömning bör ankomma på SIFU. Dock kan som exempel på ingående parter vara Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Byggnadsstyrelsen, Svensk Teaterunion, Svenska Kyrkan, Hemslöjdsnämnden, SHIO-Familjeföretagen och någon representation från konsthantverkare. Vidare kulturrådet saml skolöverstyrelsen.

Rådels uppgift bör vara att bistå hantverksgrappen med sådan information som underlättar bedömningen av nuvarande och framlida behov av hotat hantverkskunnande samt bidra med förslag tiU lösning av uppkommande problem. Rådet ska vidare arbeta med programformulering och policyskapande verksamhet. - Kostnader

Beräknade medel fill den föreslagna hantverksgrappens verksamhet uppgår fill ca 700000 kr per år. Därvid har beräknats bl a löner inklusive följdkostnader för två heltidsanställda handläggare och för en sekreterare, arvoden och vissa reskostnader för rådels ledamöter saml medel för övrig löpande verksamhet.

Det traditionella hantverkets situation och framtidsutsikter — en kulturfråga? (Bilaga till SIND 1981:2)

Kapitel B. 8 Behöver vi alla de utrotningshotade hantverken?

Den förteckning över utrotningshotade hantverk som gjorts av utredningen innehåller prakfiskt taget inga yrken som inte behövs för att vi nu och i framtiden skall kunna vårda och bevara vårt kulturarv. Det är därför meningslöst att försöka rangordna deras betydelse. All några är mer exklusiva än andra säger sig självt och en fortsatt utveckling som innebär att närbesläktade hantverk går upp i varandra blir troligen vanlig och nödvändig. Svårigheten alt i framfiden finna den specialist man söker, blir då ännu större än den redan är. Någon form av katalog över landets exklusiva traditionella hantverkare och deras specialiteter blir då än mer behövlig.

En del hantverksyrken har anpassat sig lill nya material och arbetsområden. Som exempel kan nämnas segelsömmaren som knappast längre syr bomullssegel och sadelmakaren som i de flesta fall idag sysslar med bilklädslar och liknande arbeten. Vikten av att i framliden också ha fillgång

Prop. 1981/82:118 255

tiU segelsömmare, sadelmakare mfi yrkesmän som kan arbeta med de gamla materialen och har de ursprangliga yrkeskunskaperna, måste observeras i utbildningssammanhang. Snickare för reparation av gamla möbler och målare med kunskaper i traditionellt måleri är idag efterfrågade. Den gymnasieutbUdning som erbjuds i dessa yrken kvaltficerar inte eleverna för uppgiften all underhålla gamla möbler och inredningar med traditioneUa material. Många nyutbildade får emellertid, med stora risker för uppenbar vanvård, sådana uppdrag då kvalificerade yrkesfolk inte finns på orten. Här finns ett vikfigt utbildningsområde, som bör kunna ge arbelsfiltfällen. En yrkesgrapp som idag har funnit nya användningsområden för sina produkter är tunnbindarna och laggarna. Sedan efterfrågan på tunnor och kar från bryggerier, mejerier, fiskare, tjärbrännare osv har upphört alt de sista tunnbindarna börjat liUverka stora kar för blomsterarrangemang i offentlig miljö. Laggarna som gör mindre träkärl hophållna med Iräband gör idag prydnadssaker mer än braksling, och har också anpassat tekniken lill dessa för föremålen mindre påfrestande användningsområden. Del innebär t ex att man i stor utsträckning litar fill lim där laggarna förr litade på starka trä- eller järnband. I museer, hembygdsgårdar, i uthus och bodar förvaras stora mängder laggkärl och tunnor med många användningsområden. Ofta befinner de sig i ett miserabelt skick, hoptorkade och ofta hoprasade, i stort behov av vård av yrkeskunniga laggare och tunnbindare, som då inle får gå några tekniska genvägar. Del är därför viktigt alt man vid de yrkeskurser, som bl a anordnas av AMS, lar hänsyn lill behovel av gedigna traditionella yrkeskunskaper i läggning och inte nöjer sig med de moderniserade förfaringssätten. I museernas och hembygdsgårdarnas samlingar har också vagnar av olika slag ofta magasinerats myckel olämpligt och trångt. De fillhör också de föremålskalegorier för vilka vården inle sällan blivk starkt eftersatt. Behovel av vagnmakare och hjulmakare för reparation och restaurering av dessa kan i framliden bli mycket svårt att täcka om inle kunskaperna hos de mycket få existerande vagnmakarna förs vidare.

En liten försvinnande yrkesgrapp med stor efterfrågan på sina produkter är smeder som kan framställa goda eggverktyg, redskap av olika slag, som inte längre går att få tag på t handeln, men som behövs tex i traditionellt träarbete.

Intresset för traditionelll hantverk med anknytning fill lokala traditioner på svensk landsbygd växer sig idag allt starkare inom hembygdsföreningar, hemslöjdsföreningar, studieförbund och andra grapper. Intresset för folkdräkter skapar efterfrågan på lokala variationer på handsydda skor och stövlar, väskor, sämskinnsbyxor och pälsverk. Till delta behövs bland annat vegetabiliskt garvat läder, sämskade älg- och renhudar, som idag bara framställs av några få mindre garverier i landet och som därför är svåra all få lag på.

När del sedan inte heller finns handskomakare kvar som åtar sig alt sy

Prop. 1981/82:118 256

på iradUioneUt sätt, då försöker man själv efter bästa förmåga. AU elt intresse, en bristsituation på detla säll aktiverar människor är positivt pch man skulle önska att deras ansträngningar var framgångsrika. Bristen på sakkunniga lärare - hantverkare, svårighelerna all få fram lämpligt material och redskap innebär emellertid stora svårigheter. Med bättre resurser i form av duktig lärare - verksläder, redskap och bra material skulle bättre resultat i framtiden kunna nås också av amatörer men för detla krävs välutbildade, kunniga hantverkare som håller yrkesskickligheten vid makt. På samma sätt förhåller del sig med huvudbonader av olika slag för vilka hattmakare en gång fanns. Samma yrkesmän som behövs vid teatrarna kan också finna arbetsuppgifter inom folkdräktsområdel.

Två yrkesgrapper med anknytning lill fidigare rikt differenfierade lokala traditioner som är på väg att heU försvinna är korgmakarna och träbålbyg-garna. De kvarvarande korgmakarna i våra städer sysslar mest med rol-tingmöbler och stolsitsar. Borta är nästan allt korgmakeri i pil. Spånkorgs-fillverkningen som en gång hade stor omfattning tex i norra Skåne och Våmhus i Dalarna har mest pensionärer som utövare. Skeppekorgar av ene, kolfat av gran, ostkorgar och kassar av granbast, halmkorgar och många andra tradifionella korgarbelen går snart inte att få se i Sverige. Försök görs att få traditionerna att leva inom amatörismen. Men även om själva korgflälningen kan lyckas lätt att lära sig, ställer ofta malerialbe-handlingen så stora krav på kunskap och långvarig träning att amatörerna har svårt att genomföra arbetet. Med korgmakeriet går uråldriga kunskaper och traditioner för alllid förlorade, kunskaper som under århundraden anpassats fill svensk natur och förmått den att föda även myckel utsatta människor. Ett sådant kulturarv måste skyddas.

Runt våra kuster har utvecklats en rikt varierad iräbålskultur, anpassad lill olika vallen, fill tillgång på olika virke som råmaterial och påverkad av olika historiska faktorer.

Också dessa tradifioner har åldriga anor och tUlhör del märkligaste och värdefullaste landet idag äger av hantverkstraditioner med stark inhemsk förankring. Del intresse som visas det traditionella båtbyggeriel är värt aUt Stöd och uppmuntran och man kan bara önska att det skall hinna sprida sig tillräckligt för all komrtia alt omfatta alla viktiga områden och växa sig starkt nog för alt akfivt bidra fill Iradifionernas överlevnad. Här som på de flesta traditionella hantverksområden krävs snara insatser på utbildningssidan.

Det har tidigare talats om problem med att skilja hantverk från hemslöjd och konsthantverk men också från viss småindustri, och del har hävdats vikten av all alla dessa ullryck för manuella kunskaper får möjligheter att existera vid sidan av varandra. När det gäller vissa former av gamla småindustrier står de hantverket myckel nära. Jag tänker då på bl a glashyttorna, keramikfabriker för iradifionellt sallglaseral gods, handpappers-brak, hantverksgarverier. vissa ylle- och Unneväverier för jacguardvävn-

Prop. 1981/82:118 257

ing. Många traditionsrika manufakturer har redan hunnit läggas ner och andra kämpar med stora svårigheter.

Det är viktigt att dessa inte glöms bort eller rationaliseras bort utan all deras kulturhistoriska och kulturpolifiska betydelse uppmärksammas. På fiera av dessa områden, men framför allt kanske på glasblåsningens område har vi goda tekniska och konstnärliga traditioner all föra vidare.

SkaU det behöva finnas dödsdömda hantverk? Har inte varje levande kunskap ett sådant egenvärde, att den bör bevaras oberoende av lönsamheten i en viss given situation, en situation som man inte vet hur länge den består? Det starka intresse, som finns inom vissa organisationer och en aUlmer intresserad allmänhet för det traditionella hantverkels fortbestånd är ett starkt motiv för alt insatser skall göras för deras bevarande. För alt möta detta intresse krävs inte i första hand en slor produktion av föremål — den kan vara relativt begränsad - men den skall motsvara högt ställda Hrav på teknik, funkfion, form och konslnäriig utformning.

Bygghantverkets situation i samband med ombyggnad/restaurering (Bilaga till SIND 1981:2)

Kapitel B.5 Sammanfattning

Ombyggnad/reparation böriar bli en betydande sektor inom byggbranschen. Men arbetet blir i många fall onödigt kostsamt och husen åtgärdas inte alltid på rätt sätl. Insikter i äldre byggnadsteknik, metoder och maleri-al saknas i slor utsträckning bland de byggnadsarbetare som slår lill förfogande. Anledningen är all byggnadsarbetarnas utbUdning är inriktad på nybyggnad. Situationen är likartad på flera håll i Europa där nybyggnadsverksamheten varit intensiv de senaste decennierna. Man är nu i färd med alt på olika säll återuppbygga del gamla hantverkskunnandel för all klara byggnadernas underhåU.

Arbetskraften som står lill förfogande har hög medelålder. Den utgörs av de tidigare yrkesmännen, specialisterna pä snickeri, murning, putsarbeten, plåtslageri, slenhuggeri, smide m. m. och är nu i pensionsåldern. Någon ny generation redo att ta över finns inte.

Yrken har förändrat innehåll. Den nyutbildade muraren vet exempelvis ingenting om äldre tiders byggande eller kalkbruk. Den unge målaren är endast upplärd i moderna påföringsmetoder och material. De klarar inte reparafioner och ombyggnader ulan onödiga misslag.

Att bygga nytt har i allmänhet högre status bland byggnadsarbetarna, eftersom möjligheterna all förtjäna mer är större. Nybyggnad sker ofta pä ackord, ombyggnad på fasl timlön. Här är en omvärdering nödvändig. Yrkeskunnande och lång utbildningslid måste ge lön och anseende i nivå med övriga byggnadsarbetare.

Nuvarande utbildning för byggnadsarbetare måste således kompletteras 17 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 258

och förändras för att passa ombyggnad/restaurering. Gymnasieskolans bygg- och anläggningstekniska linjes olika grenar bör ses över. För vissa yrkesområden, exempelvis för murare och Iräarbelare behövs sannolikt alternativa utbildningsgrenar för dem som skall arbeta med den äldre bebyggelsen. För andra, exempelvis plåtslagare och målare, måste kompletterande teori- och praktikmoment i äldre byggnadstekniker och metoder in i nuvarande utbUdning.

Vissa bygghantverksyrken saknar f. n. helt reguljära utbildningsmöjligheter. Ell sådant yrke har redovisats, nämligen stenhuggarens. Åtskilliga andra befinner sig i samma situation. Här är viktigt all lärlingsprakfik kan beredas i företag eller hos enskilda hantverkare för utbildning i yrket.

Dessa förslag kan ge resultat först om ell anlal år. Situationen är emellertid sådan all omedelbara åtgärder måste till. Redan nu verksamma byggnadsarbetare behöver vidareutbildas för ombyggnad/restaurering. Korta kurser, individuellt anpassade efter vars och ens behov i ell reslau-reringscenler, en byggnadshytta med utbildning som huvudinriktning vore här lämpligt. Förslag till sådan utbildning har utarbetats av länsstyrelsen i Västmanlands län och finns redovisad i rapporten Byggnadshytta för hantverksutbildning i Karmansbo.

1 rapporten föreslås all som en försöksverksamhel ell regionall byggnadskontor med huvudsaklig uppgift all utbilda hantverkare i äldre byggnadsteknik inrättas i Karmansbo i Västmanlands län. Försöksperiodens längd föreslås bli fyra liU fem år, varvid bl.a. huvudmannaskapet för utbildningen, utbildningens utformning, kursernas omfång och kursprogrammen konfinueriigl skall följas upp och värderas. Med ledning av de erfarenheter som vinns av försöksverksamheten skall allmänna rikfiinjer för en framlida organisation för denna hanlverksutbildning presenteras.

Sammandrag av förslaget i rapporten "Byggnadshytta för hantverksutbildning i Karmansbo" (Bilaga till SIND 1981:2)

B.l Inledning

Länsstyrelsen i Västmanlands län tillsatte under våren 1978 en arbetsgrupp med uppgift att studera föratsättningarna för att rusta upp och bevara kulturhistoriskt värdefulla miljöer och äldre bebyggelse i allmänhet inom bergslagsregionen. Arbetet mynnade ul i ett förslag all utreda möjligheterna all inrätta elt regionall byggnadskontor, en s. k. "byggnadshytla" efter den modell som Byggnadsvårdsulredningen presenterat på Gotland. Byggnadshytlans huvuduppgifter är tänkta all vara dels byggnadsunderhåll dels hanlverksutbildning med undervisning i äldre byggnadsteknik och byggnadshantverk. Byggnadsvårdsutredningen ställde medel fiU förfogande för delta utredningsarbete, som resuUerade i en rapport i november

Prop. 1981/82:118 259

1978 med titeln "Inrättande av byggnadshylla i Karmansbo". En sammanfattning ingår i Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda, SOU 1979:17. Genom ett särskilt anslag har länsstyrelsen nu kunnat genomföra en andra utredningsetapp vilken i sammandrag presenteras i denna bilaga.

B.2 Framtida ägare

Karmansbo brak ägs f.n. av Stora Kopparberg Bergslags AB, som förklarat sig icke beredd att svara för uppraslning av bruksmiljön men däremot vara villig all överlåta de aktuella byggnaderna lill en stiftelse eUer liknande som kan förvalta byggnaderna efter upprustningen. Västmanlands läns landstings stiftelse för naturskydd och friluftsliv är beredd att på vissa villkor påta sig ägaransvaret.

B.3 Utbildningens organisation och uppläggning

Byggnadshyllan bör organiseras som ett arbetslag där företrädare för olika byggyrken ingår. Produkfionen och den utbildnignsinriklade verksamheten måste noga samordnas. Byggnadshytlan skall vara utbildnings-orienterad och därför måste utöver erforderliga övningsobjekl även finnas en övningsverkstad där viss undervisning i grandläggande byggnadsvårdsutbildning kan ske.

De lärare som skaU svara för yrkesutbildningen kan vara dels yrkeslärare dels instruktörer. Yrkesläraren bör ha lärarutbildning och därför ansvara för yrkesutbildningen medan instraklören måste ha en gedigen yrkesutbUdning och arbetat inom yrket ell anlal år.

De kursdeltagare vilken utbildningen vänder sig fill bör ha några års arbetslivserfarenhet efter fullgjort yrkesutbildning. Utbildningens uppläggning gör det möjligt för elever från gymnasie- och högskolor att beredas fillfäUe fill prakliksludier vid byggnadshytlan. Vidare kan elever vUka genomgått gymnasieskolans tvååriga bygglekniska linje erhålla utbildning i någon av de korta kurser vilka planeras vid byggnadshytlan. Utbildningen i byggnadsvård är att betrakta som vidareutbildning inom respekfive yrke.

Utbildningen vid byggnadshyllan bör bedrivas i tre etapper;

—grandläggande byggnadsvårdsulbildning

—praktisk byggnadsvårdsutbildning

—vidareutbildning.

Den grundläggande byggnadsvårdsutbildningen bör bedrivas i övningsverkstad där elementära kunskaper ges i yrkestekniska och yrkesteoretiska ämnen. Dessa övningar kan ske i mindre skala där grandträning ges i arbetsmetodik och olika materials egenskaper studeras. Arbetsinslruktio-nerna måste utarbetas så att kursdeltagarna lUl större delen kan arbeta självständigt. En viss del allmän teori bör också ingå i utbildningen där bl.a. den antikvariska och historiska bakgranden fill byggnadsvårdsut-

Prop. 1981/82:118 260

bildning belyses. Denna del av utbildningen bör också ges lill andra yrkeskategorier ex. elektriker, rörmontörer etc. vilka deltager vid restaurerings-och ombyggnadsarbeten. Detla utbildningsavsnitt kan ingå som en kort kurs men behöver inle nödvändigtvis vara förlagd vid byggnadshytlan.

Den praktiska byggnadsvårdsutbildningen måste bedrivas vid speciella övningsobjekl där undervisning sker under verklighetstrogna former. Beroende på verksamhetens art och med hänsyn lill bl.a. vissa arbetarskyddsfaktorer kan antalet lärare/instraklörer variera. Vidareutbildningen bör planeras så att den som vill förkovra sig ytterligare inom den praktiska eller teoretiska delen av utbildningen skall ha tillgång tiU speciellt utarbetade kurspaket.

B.4 Huvudmannaskap för byggnadshyttan

1 första hand har beflntliga utbildningsvägar och möjligheter att ekonomiskt klara utbildningen via skolöverstyrelsen (SÖ) eUer universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) studerats. I samband med dessa studier har också diskussioner förts om vilket huvudmannaskap som skall föreslås - kommunall, landsfingskommunalt eUer stafiigt. Följande alternativ har studerats.

a) Gymnasieskola högre specialkurs (SÖ)

b) Kommunal vuxenutbUdning Kom Vux (SÖ)

c) Arbetsmarknadsutbildning AMU (SÖ)

d) Statens skola för vuxna SSV Härnösand SSVH (SÖ)

e) Landstinget. Folkhögskolan, Skinnskatteberg

f) Universitets- och högskoleämbetet UHÄ som yrkesteknisk högskole
linje YTH-linje.

Utredningen föreslår alt skolöverstyrelsen blir huvudman för en försöksverksamhel för hanlverksutbildning förlagd vid Karmansbo med SSVH som kursanordnare. Verksamheten bör bedrivas under en försöksperiod på 4-5 år. Under denna fid utvärderas försöket där huvudmannaskapet saml utbildningen i övrigi studeras. Försöksperioden bör leda fram lill en fastare förankring av utbildningen under SÖ eUer UHÄ anfingen som en högre specialkurs eller som en YTH-linje.

B.5 Kostnader

Nedan redovisas en sammanställning av de beräknade kostnadema i samband med inrättande av en byggnadshytla. I sammanställningen ingår inte uppraslningskostnader för befintliga maskiner.

Prop. 1981/82:118 262

Underbilaga 4:3

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Hantverk - produktion med tradition (SIND 1981:2)

Yttranden har avgetts av statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ/SHMM), arkitekturmuseet, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), statens kulturråd (KUR), nämnden för hemslöjdsfrågor - som bifogat yttranden från Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund (SHR) och riskföreningen Svenska slöjdare -, stiftelsen instUutet för företagsutveckling (SIFU), konstfacks skolan, länsskolnämnderna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus och Norrbottens län, statens skola för vuxna i Härnösand {SSVH), Nordiska museet. Stiftelsen Skansen, utvecklingsfonderna i Stockholms och Södermanlands län, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Västmanlands och Västerbottens län — som bifogat yttrande från utvecklingsfonden och länsskolnämnden i Västerbottens län -, landstinget i Uppsala län, föreningen Svensk Form, Riksförbundet för hembygdsvård. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation-Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Hus-hållningssällskapens förbund. Landsorganisationen i Sverige (LO) - som bifogat yttrande från Svenska Byggnadsarbetareförbundet -, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) — som bifogat yttrande från Teatrarnas riksförbund —, Byggnadsindustrins yrkesnämnd, Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Induslriformgivare (KIF), Göteborgs museinämnd — som bifogat yttrande från Göteborgs historiska museum —, konservatorsutredningen, (U 1979:08), konstindustriskolan i Göteborg, Stockholms stads hantverksförening och Svensk Teaterunion. Härutöver har skrivelser inkommit från Institutet för förhistorisk teknologi. Jämttands läns museum, länsstyrelsen I Jämtlands län och Umeå universitet.

1 Allmänt

Fiertalel remissinstanser uttrycker sin tillfredsställelse över all hantverkarnas problem blivit föremål för utredning och påpekar behovel av slöd för hantverkets överlevnad. Även remissinstanser som är kritiska mot SIND:s arbetssätt och förslag, bedömer det som nödvändigt alt snabba stödåtgärder sätts in.

En rad instanser bl.a. SÖ, länsskolnämnden i Norrbottens län samt Göteborgs historiska museum delar SlND:s uppfattning beträffande hantverksnäringens problem. Hushållningssällskapens förbund, konstindustriskolan och Umeå universitet stöder generellt SlND:s förslag.

Prop. 1981/82:118 263

Byggnadsstyrelsen poängterar samhällets ansvar för all ett mångsidigt hantverkskunnande bevaras för framliden.

Utvecklingsfonden i Västerbottens län och länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterar, att en återgång till elt hanlverkssamhälle är omöjlig men menar ändå all hantverket har betydelse även i ell framlida samhäUe. Industrin är beroende av servicehanlverk och av det hantverksmässiga kunnandet när det gäller protolypframtagning och utveckling av nya produkter. Det är också viktigt att bevara kunskaperna om alternativa produktionsmetoder.

Hantverket kan i framtiden spela en viktig roll vid sidan om och inom industrin menar Göteborgs museinämnd. Den värdefulla översikt över hantverkets problem, som nu framlagts, bör omgående och med konsekvens beaktas framför alll genom insatser på utbildningsområdet.

SHIO-Familjeföretagen påtalar viklen av all SIND:s utredning genomförts, men saknar en analys och diskussion om denna näringslivssektors framlida utvecklingsmöjligheter. Ansvaret för hantverksförelagens möjligheter att utvecklas åvilar också de kommunala beslutsfattarna och organen, vilka kan planera samhällena mera med hänsyn liU de mindre företagen.

LRF betonar alt servicehantverken måste få ökat slöd. Det är även viktigt att behoven av nya hantverksyrken uppmärksammas.

Flera remissinstanser, bl.a. RAAISHMM, Nordiska museet, föreningen Svensk Form, LO, Stockholms stads hantverksförening och InstUutet för förhistorisk teknologi framhåller alt SIND alltför genereUt och osystema-tiskt behandlat hanlverksfrågorna och kommit med alltför få konkreta förslag om hur problemen skaU lösas.

KIF, Jämtlands läns museum och Institutet för förhistorisk teknologi ifrågasätter det stafistiska underlaget och metodiken vid arbetet med intervjumaterialet och vid inventeringen av hantverksyrkena.

Nordiska museet och LO anser det angeläget att en ny utredning får i uppdrag att ge förslag som seriöst kan ligga fill grund för en framtida politik. Nordiska museet avstyrker SlND:s förslag.

Svenska kommunförbundet, SAF och Stockholms stadshantverksförening är kritiska mol alt SIND inle genomfört en ekonomisk konsekvensanalys, bl. a. av ekonomiska och skattemässiga belastningar på hantverksförelagens verksamhet.

RAAISHMM beklagar alt SIND inle beaktat att problemen för bygghantverkare skUjer sig från övriga och låfil detta påverka förslagen. Liknande åsikter framförs även av nämnden för hemslöjdsfrågor.

Prop. 1981/82:118 264

2 Motiv för bevarande av de utrotningshotade hantverken (betänkandet s. 230-231)

Flertalet remissinstansler betonar starkt vikten av att bevara de utrotningshotade hantverken främst av kullurpoliliska och kulturhistoriska skäl. Många av dessa remissinstanser, bl. a. RAAISHMM, KUR, nämnden för hemslöjdsfrågor, föreningen Svensk Form, KIF och Umeå universitet hänvisar fill och instämmer i bil. I av Katarina Ågren. Föreningen Svensk Form och KIF beklagar all utredningen inle ordenfiigl beaktat denna bilaga och de förslag och synpunkter som där framförs, vilket ger hela utredningen en stor slagsida. Bl. a. KUR och Umeå universitet anser all bil. 2 av Marita Jonsson på ell utmärkt sätl klargör bygghantverkets problem och även ger värdefulla inlernalionella utblickar.

Länsantikvarien i Jämtlands län anför att det är viktigt all hantverket betraktas som en del av kulturarvet och att verkningsfulla insatser görs så all hantverket omfattas av lika självklart bevarande som äldre föremål, bebyggelse, fornlämningar och konst.

Sveriges Industriförbund anser all frågan om hantverksyrkenas överlevnad normall måste avgöras av de berörda yrkenas förmåga alt hävda sig på marknaden. I den mån del kan läggas kuUurpoUliska aspekter på verksamheten hör frågan - liksom eventueUa anslag - hemma under utbildningsdepartementet. Från industrins utgångspunkt är del vikfigt all del finns tillgång till yrkeskunniga hantverkare. Del finns inte nu något specieUt hot mol deras verksamhet.

RAAISHMM, Svenska kommunförbundet, LRF m.fl. konstaterar att hantverksföretagen har stor betydelse för den lokala sysselsättningen, inle minst på landsbygden. LärUngssystemel kan minska ungdomsarbetslösheten. RAAISHMM framhåller vidare att del primära för hantverket inle är dess museala ulan dess näringspolitiska roll.

Många remissinstanser framhåUer starkt alt hantverken inle får försvinna av beredskapsskäl, och flera av dem bl.a. Umeå universitet. Institutet för förhistorisk teknologi och LRF påpekar bristen i att denna aspekt inte ordentligt behandlats av SIND. I ell kris- eUer krigsläge skulle med all sannolikhet en mängd tekniskt avancerade funktioner slås ul. En ökad småskalig verksamhet bör därför leda fill mindre sårbarhet vid en avspärrning.

Några remissinstanser framhåller hantverkets pedagogiska värde bl.a. vid museerna.

3 Konsthantverk och hantverksyrken inom kultursektorn

KUR pekar på all situationen för konsthantverkare är bättre än för övriga hantverkare, medelåldern är låg och utbildningsmöjligheterna goda.

Prop. 1981/82:118 265

Men genom bl. a. etableringssvårigheler och dålig lönsamhet måste många konsthantverkare lägga ner sin verksamhet. Många av de hotade yrkena berör kullurinslilutionerna och kulturarbetarna, l.ex. instramenlbyggare, hattmakare, kakelugnsmakare etc. Många yrken försvinner, trots att yrkesutövarna finns kvar, de har i stället fått sina arbetsuppgifter helt förändrade, t. ex. typograferna.

LO delar i stort sett de motiv som angivits för att bevara olika hantverk. För många hantverksyrken bl. a. konsthantverk torde det ändå vara nödvändigt med en aktivare poUlik. Därför är det en näringspolitisk prioritet, att formgivningen och den utbildning och hantverksproduktion som ligger bakom denna får sådana arbetsmöjligheter att Sveriges ställning på detta område kan bevaras och vidareutvecklas. Bl.a. har några LO-förbund i sina ytlanden över SIND:s rapport om den manuella glasindustrin klart hävdat att räddningen för svenskt kvalilelsglas ligger i bibehållandet av hantverksmässighelen, förbättrad design och hög kvalitet. Kvalitetsaspekten är ell viktigt motiv för att bevara hantverkskunnandel även inom andra områden.

KIF påpekar att man inte ensidigt kan se på det ekonomiska underlaget för hantverket. Hantverk är en kulturyttring och inle en fråga om fri företagsamhet. KIF är skeptisk lill utredningens beskrivning av bl.a. silversmedernas, möbelsnickarnas och krakmakarnas situation. Problemen för dessa grapper är större än vad som framkommer i rapporten och utbildningsmöjligheterna är myckel små.

Teatrarnas riksförbund och Svensk Teaterunion ser med liUfredsställelse alt frågan om hantverksyrkenas framlid behandlats av SIND och instämmer i vad som anförs av SIND angående förhållandena inom kulturinstitutionerna. När del gäller avsnittet om "Musiken och hantverket" framhålls särskill den akuta bristen på instramentmakare, inslrumenlvårdare, inslrumenlreparalörer och pianostämmare för de professionella symfoniorkestrarna och andra musikinslUulioner i landet, ell problem som SIND ej lillräckligl starkt betonat. Vidare konstaleras att branscherna teater, film, TV och musik vidmakthåller en viktig del av den svenska hantverks-traditionen, trots del har de fått elt mycket litet utrymme i utredningen. Den konstnärliga verksamheten bygger till slor del pä elt hanlverkskunnande, som i dag är akut ulrolningsholal om inle adekvata åtgärder sätts in. Redan i dag måste i vissa fall specialkunskaper sökas utanför Sverige.

Svensk Form är kritisk mot all kvalitetsdiskussionen inle tagUs upp av SIND. Omedvetenheten kring kvalUelsfrågorna är elt av de stora hoten mot hantverket.

Prop. 1981/82:118 266

4 Småskalig verksamhet (betänkandet s. 232)

RAAISHMM, Stiftelsen Skansen, riksföreningen Svenska slöjdare och Stockholms stads hantverksförening är kritiska mot att SIND inle gell några förslag till lösningar på de problem som är förknippade med småskalighet, eftersom dessa är utmärkande för hantverket.

Uppsala läns landsting delar SIND:s bedömning av dessa problem inte kan lösas enbart för hantverket ulan bör ses som ell problem för all småskalig verksamhet. Åven SHIO-Familjeföretagen delar den uppfattningen men påpekar att hanlverksföretagen är speciellt känsliga när del gäller kostnader som kan hänföras direkt liU arbetskraften.

RAAISHMM, Stiftelsen Skansen, Stockholms stads hantverksförening och SHIO-Familjeföretagen framhåller behovet av billiga lokaler i goda lägen. Den hårda saneringen av stadskärnorna har tvingat bort hantverkarna. Möjliga lösningar är all ge fördelaktiga lån för sanering och byggnation och all i låne- och räntehänseende jämställa hantverks- och småinduslrilo-kaler med bostäder.

LRF och KIF menar all vissa lagar och bestämmelser som har inrättats med tanke på produktionsenheter utgör problem för småförelagen och måste ändras.

Bristen på lämpUga verktyg och material påtalas bl. a. av RAAISHMM, länsstyrelsen i Västmanland, LO och SHR.

RAAISHMM anför svårigheter att få fram rätt material och verktyg som ell akut problem inom restaurering/ombyggnad. Delta borde givit anledning till förslag från utredningen om reella insatser. Tegelbruk läggs ner och kalkbruksliUverkningen håUs hjälpligt vid Uv av AMS. Verktyg knutna till äldre arbetsleknik hålls inle i lager eller har upphört alt tillverkas. RAÄ/ SHMM beklagar att problem som dessa inte lagils upp av SIND. Det är därför utomordentligt angeläget all SIND uppmärksammar den tillverkningsindustri som är en föratsättning för del traditioneUa bygghantverkets fortlevnad. Vidare påtalas problem för bygghantverkare all få konfinuerligt arbete. Enligl RAÄ/SHMM:s mening bör den här frågan las upp till behandling. Statliga eller kommunala faslighelsinnehav borde härvid i första hand kunna tjäna som bas för kontinuerliga vårdinsatser, dit kunniga hantverkare skulle kunna slussas genom insatser från branschorganisationerna i samarbete med lämplig regional insians.

5 Regionala problem (betänkandet s. 234—235)

Flertalet remissinstanser påpekar vikten av alt öka del regionala stödet till hantverkarna.

Bland dem förordas utvecklingsfonderna som lämplig organisation av RAÄ/SHMM, SÖ, KUR, nämnden för hemslöjdsfrågor. Stiftelsen Skan-

Prop. 1981/82:118 267

sen, länsskolnämnden i Västerbottens län, ulveckUngsfonderna i Västerbottens och Stockholms län, länsstyrelsen i Västernorrlands län. Landstingsförbundet, Sveriges Industriförbund, LRF, KIF, Stockholms stads hantverksförening och SHIO-Familjeföretagen.

Bland dessa anser ulveckUngsfonderna i Stockholms och Västerbottens län, länsstyrelsen i Västernorrland, KIF och Stockholms stads hantverksförening alt om utvecklingsfonderna fick störte resurser skulle de med sin erfarenheter och kunskaper om den lokala marknaden bli ett allsidigt serviceorgan för alla kategorier av hanlverksföretag. De övriga remissinstanserna anser det inte vara nödvändigt med en förstärkning av utvecklingsfonderna. Bl. a. kan en omfördelning av resurserna frigöra medel för service tUl hantverket.

Att hantverkets kulturella värden fått ökad uppmärksamhet under senare år bör, enligl nämnden för hemslöjdsfrågor, inle undanskymma betydelsen av insatser från utvecklingsfonderna som innebär att hantverket ges möjlighet att bedrivas som livskraftig näring.

Utvecklingsfonden i Stockholms län påpekar all vid elt samarbete med utvecklingsfonderna måste hanlverksföretagen acceptera att man som hantverkare är företagare och inle kan förväntas kunr.a leva under andra föratsättningar än andra företagare i samhället. Utvecklingsfonderna å sin sida måste skaffa sig bättre kunskaper om hantverksförelagens föratsättningar.

Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län konstaterar att deras målsättning är att ge hjälp tUl självhjälp och alt de förelag utvecklingsfonden engagerar sig i på sikt måste kunna leva vidare av egen kraft.

Länsstyrelsen och UtveckUngsfonden i Västerbottens län saml länsskolnämnden i Norrbottens län påpekar all nödvändig service till hantverks-företagen i många fall kan samordnas med skolans arbele, t. ex. genom all upprätta kalkyler och ritningar, saml göra vissa prototyper. Även de erfarenheter och kunskaper som finns hos länsstyrelser, länsskolnämnder, länsarbetsnämnder och länsmuseer bör bättre kunna tas tiUvara.

KUR, Jämtlands läns museum och RAAISHMM förordar all man närmare studerar föratsättningarna för regionala råd. I dessa råd bör enligl KUR ingå representanter för utvecklingsfonden, landsting, kommuner, hemslöjdskonsulenter, hantverksorganisalioner, länsskolnämnder och länsbildningsförbund.

Nordiska museet finner del egendomligt att SIND inte föreslår inrättandet av hantverkskonsulenter enligt samma modell som hemslöjdskonsu-lenler.

Länshemslöjderna bör kunna ge den regionala service som hantverksföretagen saknar anser konstfackskolan. Del är inte speciellt kostsamt all bygga ut en redan existerande verksamhet. Även SHR framhåller möjligheten fill ett närmande mellan hemslöjden och hantverket.

UHÄ pekar på den möjUgheten som numera slår fill buds för all utveckla

Prop. 1981/82:118 268

produkter eller produktionssätt vid små eller medelstora företag, nämligen att samverkan etableras mellan de enskilda förelagen och högskolornas kontaktsekretariat.

Stockholms stads hantverksförening anser att regionala hantverkscentra bör inrättas för information och rådgivning främst lill allmänheten beträffande regionens hantverkare och deras arbets- och servicemöjligheter. Man understryker starkt viklen av alt anlalel myndigheter som skall stödja och bevaka hantverksföretagen begränsas för all undvika onödig administration.

6 Åtgärder för bevarande av hotade hantverkskunskaper (betänkandet s. 238-242)

SIND:s förslag att inrätta en hanlverksgrapp inom ramen för SIFU stöds av byggnadsstyrelsen, KUR, nämnden för hemslöjdsfrågor, arkitekturmuseet, SIFU, konstfackskolan, länsstyrelserna i Västmanlands och Göteborgs och Bohus län, föreningen Svensk Form, Landstingsförbundet, LRF och konservatorsutredningen.

SIFU och konservatorsutredningen påpekar det praktiska i all hantverksgrappen knyts lUl SIFU, där del finns lämpliga lokaler, erfarenheter av denna typ av verksamhet och liknande utbUdningar.

ArkUekturmuseet och Göteborgs museinämnd anser all hantverksgrappen inle bör syssla med den dokumentationsverksamhet som museerna redan handhar ulan i stäUet komplettera den. Därför måste ell nära samarbete med museivärlden utvecklas. Liknande åsikter framförs också av Umeå universitet.

Även de i framtiden hotade hantverken bör bevakas av hantverksgrappen påpekar LRF och föreslår alt framtidsinriktade synpunkter bör beaktas i grappen.

Några remissinstanser, konstfackskolan, SHIO-Familjeföretagen, Riksförbundet för hembygdsvård, KIF, Svensk Teaterunion, Teatrarnas riksförbund, Stockholms stads hantverksförening och Umeå universUet förordar fill skillnad från SIND all ell hantverksinstilul inrättas.

KIF förordar att del gamla Hantverksinstilutel återupprättas och all representanter från KIF och yrkesverksamma hantverkare bör vara representerade i styrelsen. Vidare bör konkreta förslag läggas fram som syftar till alt minst två verksläder i varje yrke garanteras fortlevnad.

Stockholms stads hantverksförening finner del angeläget alt SIFU:s resurser, lokaler och erfarenheter las lill vara för att utveckla elt hantverksinstilul för såväl dokumentation som vidareutbildning. Till institutet bör knytas ett organ med representanter från hantverksorganisationerna.

Umeå universitet konstaterar all i ell hanlverksinsfilut kan alla ansträngningar all stödja hantverket samordnas. I styrelsen bör finnas repre-

Prop. 1981/82:118 269

sentanter för de kullurvårdande organen. Referensgrupper för utbildning, forskning och dokumentation saml specialorgan som Institutet för förhistorisk teknologi bör knytas till inslilulel. Elt sådant centralt organ skulle bli en motvikt tiU splittringen på ett stort antal små hanlverksföretag och många små yrkesgrenar.

Statskontoret förordar SlND:s alternativ 2, en hanlverksnämnd, administrativt knuten tUl SIND och finansierad genom deras nuvarande anslag. Representanter för hantverkarna bör ingå i nämnden.

Negativa lill SIND:s förslag till centrala organisationer är RAAISHMM, Nordiska museet, utvecklingsfonderna i Västerbottens och Södermanlands län, länsskolnämnden i Norrbottens län, Jämtlands läns museum. Riksföreningen svenska slöjdare. Byggnadsindustrins yrkesnämnd. Institutet för förhistorisk teknologi. Svensk Teaterunion saml Teatrarnas riksförbund.

Enligt RAAISHMM:s uppfattning bör ell centralt ansvar åvila SIND, medan SIFU bör tilldelas en speciaUstfunklion inom området dokumentation - utbildning. Den museall inriktade dokumentationen hör dock hemma inom kultursektorn. Ämbetel efterlyser förslag om insatser eller stödåtgärder för museerna i deras arbete med att levandegöra och föra vidare äldre tiders hantverk. Ett.första led i SIND:s arbele bör vara all studera möjliga aktiva insatser samt all söka finna adekvata former för regional förankring resp. specialistfunklioner typ SIFU. Det är av största vikt för SIND:s arbete att en ansvarsuppdelning görs mellan bygghantverk och övriga hantverkskategorier eftersom dessa fäU är så totalt olika.

Nordiska museet anser sig själv, och inle SIFU, vara den organisation som har störst kompetens, erfarenhet och befintlig dokumentation inom området. Nordiska museet är berett all ta på sig de aktuella uppgifterna med hjälp av ett råd av föreslagen karaktär och med anslag av den storiek SIND föreslagit.

Utvecklingsfonden i Södermanlands län menar all del är mofiverat att knyta ell särskill råd lill SIFU för all bevaka utvecklingen av hantverket i landet och för att föreslå lämpliga vidareutbildningsåtgärder. Behovet av en hanlverksgrapp är däremot tveksamt, SIFU bör i slällel anslå väsentligt störte delar av sill statsanslag till småföreiagsinriklad utbildning och hanlverksutbildning.

Länsskolnämnden i Norrbottens län anser att största delen av de angivna uppgiftema för hantverksgruppen mycket väl kan rymmas i målen för skolans verksamhet och länsmuseerna kan i samverkan med olika hembygdsföreningar ha en samordnande funkfion.

Jämtlands läns museum är tveksamt fill alt inrätta nya byråkratiska insfitutioner, och föreslår i stället att man utreder föratsättningarna för inrättandet av en hanlverksinslitulion på högskolenivå saml utveckling och stimulans av systemel mästare/lärling och alt medel anslås lill forskning, dokumentation och undervisning rörande förhistoriska hantverk.

Prop. 1981/82:118 270

Byggnadsindustrins yrkesnämnd och Svenska byggnadsarbetareförbundet anser inle heller all det föreUgger något behov av nya organ. De har själva ell omfattande engagemang i yrkesulbildningsfrågor i centrala och lokala branschorgan. Deras representanter i dessa organ har daglig kontakt med verksamheten på arbetsplatserna och medverkar fill att ulbUdningen blir väl förankrad i förelagen.

Institutet för förhistorisk teknologi anser all del bör göras en analys av de hantverk som är nödvändiga alt behålla som en del av kulturarvet, på grund av del pedagogiska värdet och ur beredskapssynpunkt. Kunskapen om ett hantverk kan inle räddas genom en förstärkt byråkrati ulan enbart genom att hantverket hålls levande, l.ex. genom systemet mästare/lärling, bidrag, skallebefrielse och forskning. Man bör skapa en organisation med uppgift att tillvarata den hantverkskunskap som är nödvändig ur beredskapssynpunkl, med hjälp av redan befintliga organisationer t. ex. museer och hemslöjdsorganisafioner. En referensgrapp för slöd till verksamheten bör inrättas med representanter från hantverksorganisafioner, industriverket, museerna, kulturminnesvården, universiteten, försvaret och SÖ.

Enligt Svensk Teaterunion och Teatrarnas riksförbund kan vissa hotade yrken bli självbärande genom att de kan fylla behov från andra områden i samhället. Hantverkaren kan l.ex. placeras på en teater men samfidigt ge service åt andra institulioner och allmänheten.

7 Statistik (betänkandet s. 235)

Flertalet av de remissinstanser som över huvud taget kommenterat kapitlet angående statistik instämmer generellt i SIND:s bedömning att det inle behövs någon speciell statistik över anlalel hantverkare.

RAAISHMM anser dock att möjligheterna att bygga upp en användbar statistik skulle förbättras avsevärt om hantverksfrågorna bevakades av ett regionall ansvarigt organ.

Stiftelsen Skansen anför att del är svårförståeligt, med hänsyn liU SIND:s eget behov av gott underlag för sina slutsatser, all inle ett bredare underlag tagits fram vid delta tillfälle. Det är också tveksamt hur en konfinuerlig bevakning, som föreslås under punkt 9.8.6, skall kunna genomföras utan hjälp av löpande statistik.

SHIO-Familjeföretagen förordar all elt basregister med grundläggande uppgifter om företag och organisafioner inrättas och att det baseras på obligatorisk regislreringsskyldighel. Därigenom blir möjligheterna störte alt göra stafistik, sammanställningar och analyser, som ökar kunskaperna om även de små hanlverksföretagen.

Prop. 1981/82:118 271

8 Utbildning (betänkandet s. 235-238)

8.1 Allmänna synpunkter

De remissinstanser, som framför allmänna synpunkter, delar SIND:s synpunkt att det är väsentligt med skyndsamma insatser inom ulbUdningen. SÖ delar SlND:s uppfattning beträffande hanlverksnäringens problem och anför, i likhet med SIND, att industrins strakturomvandling med bl. a. krav på förändrad produktionsteknik torde vara orsaken lill många av dagens problem inom hanlverksområdet. Flera remissinstanser, bl.a. RAAISHMM, uttrycker fillfredsställelse med alt SIND fåll regeringens uppdrag att utforma ett prognossyslem för byggsektorn omfattande både nybyggnad och den s. k. ROT (reparation-ombyggnad-lillbyggnad)-sek-lom. Ämbetet anför att av SIND framgår att samhället löper risk alt göra sig urarva en vital kunskap om inle radikala insatser görs snabbi. Del gäller kunskaper som är nödvändiga inte bara för vården av ett fåtal kulturhistoriskt skyddade byggnader utan för all la liUvara en slor del av vårt befintliga byggnadsbestånd som är uppfört i en annan teknik än dagens. Många remissinstanser betonar vikten från både näringspolitiska och kulturpolifiska synpunkter av att hantverksyrkena kan bevaras. LO instämmer i de redovisade kulturpolifiska mofiven för åtgärder som syftar lill alt bevara hantverk och hantverkskunnandel, men vill därtill föra fram kvalitetsaspekten som ytterligare ett viktigt motiv.

8.2 Gymnasial lärlingsutbildning

Industriverkels förslag fill en gymnasial lärlingsutbildning utan anställningsförhållande får stöd från praktiskt taget samfiiga remissinstanser, klarast uttalat från de som direkt representerar industrin såsom Stockholms stads hantverksförening, utvecklingsfonden i Stockholms län, föreningen Svensk Form, byggnadsstyrelsen, Sveriges Industriförbund, konservatorsutredningen och Riksförbundet för hembygdsvård. Utvecklingsfonden i Stockholms län anför att en gymnasial utbildning ulan anställningsförhållande borde leda till ett ökat intresse från hantverksföretagen att medverka i yrkesutbildningen utan all företagels redan ansträngda ekonomi ytterligare äventyras. Stockholms stads hantverksförening anser alt SIND:s förslag om lärlingsutbUdning är ett av de värdefuUasle i utredningen. Konservatorsutredningen anför att den nya gymnasiala lärlingsutbildningen bör vara en myckel betydelsefull och lämplig ulbildningsform. Bland hantverksyrken som det för konserveringsverksamhetens del vore önskvärt att få tUl slånd utbildning för i form av gymnasial lärlingsutbildning framhålls särskilt förgyUare, handbokbindare, kopparslagare, stenhuggare och stuckatörer.

De remissinstanser som representerar skolan redovisar olika uppfäll-

Prop. 1981/82:118 272

ningar. Länsskolnämnderna i Stockholms, Malmöhus och Västerbottens län tiUstyrker, med hänvisning till all den gymnasiala lärlingsutbildningen är avsedd att vara ell alternativ tiU gymnasieskolans reguljära studievägar, alt lärlingen betraktas enbart som elev och ulan anställning under utbildningstiden.

Länsskolnämnderna i Kronobergs och Norrbottens län anser all anställningsförhållandet bör bibehållas. Eleverna utför ju produktivt arbele och betraktar anställningsförhållandet som mycket attraktivt. Länsskolnämnden i Norrbottens län anför all gymnasial lärlingsutbildning med anställningsförhållande bör finnas kvar men att möjligheterna även bör skapas all i skolinstilution och genom inbyggd utbildning i företag och inlstitutioner tillgodose udda utbildningsbehov via individuella årselevplalser och ell individrelaleral statsbidragssystem. Vilket ulbildningssätl man väljer får bero på lokala förhållanden.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser del synnerligen angeläget att företagens kostnadstäckning blir större och all således statsbidragen fill kommunerna för lärlingsutbildningen ökar.

SÖ anför i sUt yttrande att lärlingar med uttalat intresse samt fallenhet för reslaureringsleknik, på orter där ROT-sektorn har betydande omfattning, bör kunna få följa äldre kunniga yrkesarbetare som fungerar som instruktörer. Färdigulbildningen bör enligl SÖ kunna genomföras inom ramen för gymnasial lärlingsutbildning (SFS 1980:533). SÖ hänvisar i övrigt som sitl yttrande till sin skrivelse till regeringen den 15 december 1981 "Åtgärder för ökad utbildning av arbetslös ungdom" (Utbildningsdepartementet) om bl.a. pågående försöksverksamhet med gymnasial lär-Ungsutbildning och andra insatser inom ramen för gymnasial läriingsutbildning i kombination med kommunal vuxenutbildning (komvux) eller arbetsmarknadsutbUdning (AMU).

8.3 Yrkesutbildningen för hantverksyrken med linje eller specialkurs inom gymnasieskolan

SIND:s synpunkt all undervisningen beträffande karaktärsämnen i större utsträckning än hhtills bör förläggas lill arbetsplatser utanför skolan tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i den delen. Bl. a. byggnadsstyrelsen och länsskolnämnden i Kronobergs län understryker behovet av all i utbildningen ges praktisk erfarenhet. SAF anför i sitt yttrande all vad gäller grandulbildning och fortbildning bör denna enligt föreningens mening ges en närmare anknytning lill arbetslivet.

SIND:s förslag all utbildningar i hantverksyrken bör göras minst 3-årig tillstyrks i princip av remissinstanserna, som är överens om behovet av fördjupad yrkesutbildning. Olika synpunkter framförs emellertid från remissinstanserna på hur den fördjupade yrkesutbildningen skall kunna genomföras.

Prop. 1981/82:118 273

Länsskolnämnden i Stockholms län menar all åtskilliga yrkeslekniska linjer och 2-åriga specialkurser ulgör en lämplig grundutbildning för den som vill utbUda sig i ett hantverksyrke men all gymnasieskolans möjligheter inte ännu tycks ha fullt utnyttjats. Länsskolnämnden hänvisar lill den gymnasiala lärlingsutbildningen där grundutbildningen är tvåårig och färdigutbildningen normalt omfattar ell år och är en påbyggnad lill grandutbildningen eller lill en Unje resp. specialkurs i gymnasieskolan. Länsskolnämnden redogör för ett i Stockholms kommun utarbetat förslag till en SärskUd s. k. hanlverkslinje som enligl nämnden lorde motsvara utredningens intentioner. Denna är konslraerad som övriga tvååriga yrkestekniska linjer och beräknas kunna tillgodose ett flertal yrken eftersom den yrkestekniska utbildningen är förlagd till företag och övrig utbildning inom skolan varvid fiera yrken, där så är möjligt, integreras. Delta torde vara en framkomlig väg för storstadsområden. För mindre orter kan elevunderlaget vara för litet för egen klass och integrering med övriga tvååriga Unjer blir nödvändig. Länsskolnämnden ser gärna all försöksverksamhel kommer till stånd.

Stockholms stads hantverksförening anknyter lill del av länsskolnämnden redovisade förslaget, som föreningen medverkat i utarbetandet av. Hantverkarföreningen fillstyrker utredningens förslag om all för de hantverksyrken som f. n. inte har egna linjer eller specialkurser inom gymnasieskolan inrättas en särskUd utbildning.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anför att SIND:s förslag alt utbildningar i hantverksyrken bör göras minst 3-årig enligl nämndens mening måste förverkUgas genom påbyggnadsutbildning och vidareutbildning ovanpå den 2-åriga gymnasieskolans Unjer och specialkurser. Denna kan naturligt även ske som färdigutbildning inom rarhen för den gymnaisala lärlingsutbildningen.

Länsskolnämnden i Malmöhus län fillstyrker förslaget all utbildning i udda ämnen bör ges genom gymnasial lärlingsutbildning. Nämnden anför alt förelrädama för de yrken som behandlas av SIND knappast kan erhålla önskad yrkesutbildning i gymnasieskolans linje- och specialkurssyslem. Arbetsmarknaden inom dessa områden är enligl nämnden av den arten all den snart skulle mättas med utbildad arbetskraft om man årligen intog 8-16 elever på gymnasieskoUinjer eller specialkurser. Utvecklingsfonden i Södermanlands län anför all del är angelägel all förbättra grundutbild-ningsmöjligheterna inom gymnasieskolan på det mellan teori och praktik "varvade" sätt som SIND föreslär. Möjligheterna att inrätta särskilda hantverks- och konsthantverksUnjer inom gymnasieskolan i Södermanlands län utreds för närvarande av länsskolnämnden i länet. Även landstinget i Uppsala förordar yrkesutbildning för hantverksyrken med linje eller specialkurs inom gymnasieskola. Länsskolnämnden i Malmöhus län erinrar i sitl yttrande om den försöksverksamhel i Skaraborgs län med tvåårig hantverks- och induslriinriklad utbildning inom gymnasieskolan 18 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 118

Prop. 1981/82:118 274

som upphör vid årsskiftet 1981/82 och övergår till lärUngsutbildning. Enligl länsskolenämnden har försöksverksamheten i praktiken visat sig vara en omöjUg konslraklion där sedavanliga avtal inle uppfyllts.

Riksförbundet för hembygdsvård anser all grandulbildning och fortbildning bör kunna ordnas inom ramen för de skolformer som redan finns och att de praktiska delarna av kurserna kan ullokaUseras lill arbetsplatser. Stockholms stads hantverksförening anför, med hänvisning fiU SIND:s förslag alt göra hanlverksulbildningen minst treårig med sista året föriagl till s.k. inbyggd utbildning, att många av hantverksföreningens medlemsförslag gärna ser att ungdomen kommer till arbetsplatserna och fillvaralar den utbildning som kan erbjudas där. En föratsättning härför är dock elt ökat samhäUeligt stöd till förelagsförlagd utbildning. Länsskolnämnden i Norrbottens län ställer sig tveksam bl.a. ur kostnadssynpunkt fiU SIND:s förslag all göra utbildningen i hantverksyrken minst treårig. Nämnden anser dock, i likhet med SIND, del vara väsentligt all utbildningen i största möjliga utsträckning sker vid arbetsplatser utanför skolinstitution.

SÖ hänvisar lill sin ovan nämnda skrivelse lill regeringen. SÖ föreslår i denna skrivelse åtgärder som syftar tUl alt i gymnasial utbildning, vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning förbättra möjligheterna all tillvarata utbildningskapaciteten, skapa störte flexibilitet i resursulnylljandet samt möjliggöra en god anpassning av ulbUdningen till den lokala arbetsmarknaden. SÖ:s förslag går i korthet ul på all tillvarata de vakanser som uppkommer under skolarbetsåret och utnyttja dessa för mer individuellt anpassat utbildningsbehov. Där behov visar sig finnas kommer tim- och kursplaner alt utarbetas för s.k. kompletterande näringar och nyetablering. SÖ föreslår ökat utnyttjande av elevplalser inom ramen för inbyggd utbildning samt ökat anlal utbildningsplatser genom dubbelulnyltjande av skolans ämnesinslitulioner för yrkesutbildning, främst aktuellt inom industri och hantverk. SÖ understryker vidare möjligheten tiU färdigutbUdning inom pågående försöksverksamhel med gymnasial lärlingsutbildning. SÖ anför vidare all kursplan för grandulbildning och färdigutbildning kan sammanhållas i elt dokument då så bedöms lämpligt. Behovet av en sammanhållen utbUdning varierar mellan olika områden. SÖ anser del exempelvis mer motiverat alt planera för en treårig sammanhållen utbildning för opfikeryrken än för vissa andra områden. SÖ föreslår vidare alt gymnasial lärlingsutbildning skall kunna anordnas vid skolenhet med kommunal vuxenutbUdning saml vidgat samarbete mellan gymnasieskola och arbetsmarknadsutbildning.

I anslutning till remissinstansernas synpunkter på hur utbildningen, framför allt grandutbildningen, skall vara konstruerad lämnar remissinstanserna alternafiva förslag eUer synpunkter på vidareulbildningsmöjlig-heler. För en del av dessa redogörs nedan i samband med SIND:s förslag beträffande utbUdning för byggnadsarbetare.

Prop. 1981/82:118 275

8.4 Yrkesutbildning för hantverksyrken som saknar reguljär skolutbildning

Samtliga remissinstansler som yttrat sig tillstyrker SIND:s förslag all de hantverksyrken som f.n. inte har egna linjer eller specialkurser inom gymnasieskolan bör ges möjlighet liU individuellt ordnad utbildning. Bl. a. KUR, RAAISHMM, Stiftelsen Skansen, landstinget i Uppsala län, föreningen Svensk Form, Sveriges Industriförbund och länsskolnämnderna i Stockholms och Västerbottens län har yttrat sig över förslaget. KUR anför att del är posifivt all utredningen i så hög grad sökt finna möjligheter fill "individuella lösningar", då ju situationen på hantverkssidan oftast kännetecknas av att del är relativt få elever som kan länkas utveckla dessa speciaUntressen och då tillgängliga lärare, dvs. äldre hantverkare, också är få.

RAAISHMM delar SIND:s uppfattning alt åtgärder inom utbildningsområdet är av största betydelse för hantverkets fortlevnad såväl inom bygghantverk som övrigt hantverk. RAÄ/SHMM anför att för den kulturhistoriskt synnerligen värdefulla bebyggelsen (monumenten) ställs mycket höga antikvariska krav på yrkesskicklighet och kännedom om äldre tekniker. Behov finns där av hantverkare som i sin kunskap och yrkesskicklighet närmar sig konservatorns arbetsområde. Sådan kompelens krävs dock inle i alla moment eUer för alla typer av uppgifter. Behovel av "normalkunniga hantverkare" är därför det tyngsta även inom monumenlvården. Förslaget om förändrade villkor för gymnasial lärlingsutbildning är en åtgärd som kan antas få odelat positiva effekter för utbildningen, liksom möjligheterna till individuellt ordnad, inbyggd utbildning avseende de hantverksyrken som inle har egna linjer eller specialkurser inom gymnasieskolan.

Länsskolnämnden i Västerbottens län förordar all högre specialkurser av varierande längd inrättas som inbyggd utbildning. Enligl länsskolnämnden i Stockholms län borde även ämnel företagsekonomi införas som tillvalsämne i samband med individuellt anordnad inbyggd utbildning. Som redogjorts för tidigare förordar SÖ elt ökat utnyttjande av elevplatser inom ramen för inbyggd utbildning. Inbyggd utbildning inom komvux borde kunna erbjuda goda möjligheter och likaså torde punktinsatser inom AMU kunna lösa akuta utbildningsproblem anser både SÖ och länsskolnämnden i Stockholms län.

8.6 Utbildningen för byggnadsarbetare/bygghantverkare

De flesta remissinstanser är överens om att nuvarande utbildning för byggnadsarbetare måste kompletteras och förändras för all bättre passa ombyggnad och restaurering. Man förordar en snabb förbällring, både vad gäller grund- och vidareutbildning, eftersom det är en föratsättning för en fungerande byggnadsvård att kvalificerade hantverkare finns all tillgå. Flertalet remissinstanser betonar problemen med bristen på bygghantver-

Prop. 1981/82:118 276

käre som behärskar äldre byggnadsmaleriel och byggnadsteknik. Beträffande förslagen att gymnasieskolans bygg- och anläggningstekniska linje bör ses över och all en byggnadshytta inrättas i Karmansbo är remissopinionen splittrad.

Bl.a. arkitekturmuseet, KUR, byggnadsstyrelsen, RAAISHMM, länsskolnämnden i Västerbottens län, landstinget i Uppsala län och SHIO-Familjeföretagen förordar en översyn av grandutbildningens innehåU alternativt föreslår all nuvarande utbUdning för byggnadsarbetare kompletteras och förändras för all passa ombyggnad/restaurering. ArkUekturmuseet anför alt del är väsentligt med skyndsamma insatser inom utbildningen. Det gäller såväl kursinnehållet i den bygglekniska grandutbildningen som möjligheterna lill fortbildning och vidareutbildning. Byggnadsstyrelsen anser del väsentligt all man vid en översyn beaktar behovet av särskilda ombyggnadshanlverkare, dvs. hantverkare vars kunnande spänner över flera yrken. Länsskolnämnden i Norrbottens län lämnar konkreta förslag lill ändring av gymnasieskolans bygg- och anläggningslekniska linje.

Flera remissinstanser är tveksamma till ingrepp i nuvarande bygglekniska grandutbildning i gymnasieskolan, bl.a. SÖ, länsskolnämnderna i Stockholms och Kronobergs län samt Byggnadsindustrins yrkesnämnd.

SÖ anser all den korta lid som slår till förfogande för grandutbildningen i gymnasieskolan i första hand skall användas för alt bygga upp del yrkeskunnande som huvuddelen av vår byggnadsproduklion kräver och som parterna på arbetsmarknaden har enats om. Länsskolnämnderna i Stockholms och Kronobergs län anför liknande tankegångar och anser att en minst ettårigt hantverksmässig färdigutbildning som påbyggnad fill den tvååriga Ba-linjen torde ge bättre förutsättningar för eleverna alt liUägna sig ett för restaurering nödvändigt hantverkskunnande.

Enligl Byggnadsindustrins yrkesnämnd är det dålig hushållning med den knappa utbildningstid som finns all införa sådana generella moment i UlbUdningen som SIND föreslår. Enligl yrkesnämndens mening är del i stället betydligt mer rationellt all möjliggöra för de byggnadsarbetare, som så önskar, att skaffa sig kunskaper inom dessa speciella områden.

Flertalet remissinstanser understryker behovet av vidareutbUdningsmöj-ligheter. KUR erinrar om att man från kulturinstitufionernas sida ser sig som avancerade lärlings- och vidareulbildningsplatser när del gäller många specifika hantverk, som l.ex. lealerdekoralörer, dekormålare, teater-skräddare, snickare m.fl. Svenska kommunförbundet anser att det borde vara möjligt att inom ramen för lärlingssystemet ge äldre hantverkare möjlighet att lära yngre byggnadsarbetare äldre byggnadsteknik.

Landstinget i Uppsala län erinrar om all en översyn av grundutbildningen skulle få effekt på marknaden först efter några år varför satsningar snarast måste genomföras för att inom vidareutbildningen ta fram kunniga bygghantverkare. Ett konkret förslag som framförts är inrättandet av en regional byggnadshytta i Karmansbo.

Prop. 1981/82:118 277

SÖ anför att vidareutbildning av etablerade yrkesmän kan genomföras som inlernutbildning i företag som är verksamma inom ROT-sektorn. Den komvux kan bl. a. för denna grapp erbjuda kompletterande kurser. Även AMU har kursprogram som kan anpassas till reparafion och ombyggnad.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför, i anslutning lill SIND:s uppfattning att satsningar snarast måste genomföras för all inom vidareutbildningen la fram kunniga bygghantverkare, all en byggnadshytla bör inrättas i strävandena att bygga upp en arbetarstam förtrogen med den äldre byggnadstekniken.

SIND:s förslag all inrätta en byggnadshytta i Karmansbo förordas av KIF, Nordiska museet. Landstingsförbundet, föreningen Svensk Form, Stiftelsen Skansen, konstfackskolan, KUR, UHÄ, SHIO-Familjeföretagen, RAÅ/SHMM, byggnadsstyrelsen, SSVH och länsstyrelsen i Västmanlands län.

Stiftelsen Skansen anser att utbildningen bör ske pä flera håll, inte bara i Karmansbo, och att man därvid kan använda friluftsmuseernas byggnadsbestånd och andra hus av kulturhistoriskt intresse som åskådningsmaterial och övningsobjekl. Man måste fånga in de kunniga specialister som ännu finns för att låta dem förmedla sina kunskaper till elever.

Länsstyrelsen i Västmanlands län betonar all del är angelägel att del i Karmansbo-rapporten begärda medlen snarast beviljas, dels för de förberedande arbetena som krävs och dels för all upprätta kursplaner och anställa lärare. Regeringen bör ge direktiv om hur utbildningen skall organiseras, vem som skall vara huvudman för utbildningen och vem som skall anordna utbildningen.

Byggnadsstyrelsen anser del önskvärt all planerna på en byggnadshylla i Karmansbo vidarearbetas mot ett snart förverkligande.

RAAISHMM poängterar nödvändigheten av snabba och kraftfulla resurser för att rädda de vikliga kunskaper som finns och för att rädda och förbättra äldre liders byggnadsbestånd. Därför bör Karmansbo utgöra en del i ett större ulbildningspakel. En mer detaljerad plan för dess uppbyggnad, inriktning och drift krävs dock för att dess roll och uppgifter skaU kunna bedömas. Enligt RAÄ/SHMM:s mening bör därför elt fortsatt utredningsarbete kring Karmansbo skyndsamt genomföras. Vidmakthållandet av befintlig kunskap hos kunniga akfiva bygghantverkare kan endasi ske genom alt dessa ges tillfälle till kontinuerlig sysselsällning inom restaurering/ombyggnad. De större statliga och i viss mån de kommunala faslig-helsinnehaven borde kunna ses som bas för en sådan verksamhet liksom de byggnader lill vilka statliga bidrag ulgår för restaurering. Detta föratsätter någon form av regional samordning. RAÄ/SHMM ställer sig sålunda positiv till inrättandet av en regional byggnadshytla i Karmansbo men anser del otillräckUgt med en så begränsad satsning på vidareutbildning som Karmansbo innebär.

EnUgl SHIO-Familjeföretagens uppfattning bör modellen med s.k.

Prop. 1981/82:118 278

byggnadshyllor kunna prövas i olika delar av landet i syfte att få lill stånd en koncentration av utbUdnings- och fortbildningsinsatser i prakfiska former. UHÄ tillstyrker förslaget om inrättandet av s.k. byggnadshylla men är tveksam till om de i rapporten föreslagna åtgärderna är tillräckliga för all hantverken skall kunna bibehållas.

SÖ tar inle ställning fill förslaget om byggnadshytla i Karmansbo.

Statskontoret och arkUekturmuseet anser all förslaget bör bli föremål för vidare utredning. Arkitekturmuseet efteriyser ell bredare grepp på byggnadsvårdens utbildningsbehov, där den hanlverkstekniska utbildningen slår i nära kontakt med projekteringsulbUdning och utvecklings- och forskningsarbete, där också möjligheter lill materialprovning och leknikul-provning är för handen.

Tveksamma eller negativa tUl förslaget alt byggnadshytta inrättas i Karmansbo är bl. a. länsskolnämnden i Norrbottens lån. Hushållningssällskapens förbund, Sveriges Industriförbund, Svenska byggnadsarbetareförbundet och Byggnadsindustrins yrkesnämnd.

Länsskolnämnden i Norrbottens län kan ej acceptera förslaget på grand av kostnaderna. Nämnden anser dessutom all del kan vara svårt all i en byggnadshytta tillgodose de skiftande behov som finns i rikets ohka delar.

Sveriges Industriförbund anser att förbättrad utbildning inom bygghanlverket, framför alll rörande vissa äldre tekniker, bör eftersträvas inom ramen för gymnasieskolans utbildning för byggbranschen och genom ökad användning av läriingsutbildning.

LO hänvisar lill Svenska byggnadsarbetareförbundets yttrande vad gäller utredningens förslag lill åtgärder på utbildningsområdet. Byggnadsarbetareförbundet anför i likhet med Byggnadsindustrins yrkesnämnd bl. a. alt erfarenhetema från de AMU-cenlra som genomför byggyrkesutbild-ningar visar att det är mycket svårt att motivera människor för all genomgå UtbUdningar om utbildningsorten ligger långt från hemorten. Remissinstansema tror därför all det skulle bli svårt att få önskvärd geografisk spridning på kursdeltagarna. Dessutom framhålls alt läroplanernas innehåll kontinuerligt förändras i samråd med bl.a. parterna på byggarbelsmarknaden. Skulle ett mer allmänt behov av annorlunda utbUdning i ombyggnads-, sanerings- och reslaureringsleknik uppslå, kommer sådana avsnitt all inriktas i utbildningen. Nämnda remissinstansers uppfattning i vad gäller utbildning inom det gamla byggnadshanlverkel är att AMU-cenlra ranlom i landet har administrativa resurser som mycket väl kan svara mot de krav som kan ställas på sådan utbildning.

8.7 Fort- och vidareutbildning samt högskoleutbildning

Flera remissinstanser påpekar behovel av en ökad satsning på fortbUdning och postgymnasial utbUdning. RAAISHMM och Jämtlands läns museum anser att föratsättningarna för den postgymnasiala utbildningen skall ytterligare utredas.

Prop. 1981/82:118 279

KUR konstaterar all SIND inle nämnvärt behandlat fortbildningen, och pekar på Handarbetets Vänner, en hanlverksinsfilution som både bevarar och utvecklar tekniker.

KUR och länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller all de större museiinstitutionerna med verkstäder och konserveringsaleljéer kan vara lämpliga att svara för viss vidareutbildning. Genom fortbildning skapas möjligheter all öka hantverksyrkenas status.

Länsskolnämnden i Stockholms län finner det angelägel att utbildning för ombyggnad och restaurering ges inom den yrkeslekniska högskolan.

Länsskolnämnden i Västerbottens och länsstyrelsen i Västernorriands län anser alt högre specialkurser av varierande längd inrättas som inbyggd utbildning.

Stockholms stads hantverksförening konstaterar att elt hantverksinstilul skuUe kunna fungera som ett hantverkets högskola och SIFU:s resurser och lokaler kan tas till vara för att utveckla ett hantverksinstilul.

Institutet för förhistorisk tekonologi är posifiv till att hanlverksulbildningen delvis blir högskoleanslulen men varnar för risken all våra traditionella teoretiska kunskapsideal påverkar utbildningen på ell negativt säll.

Svensk Teaterunion och Teatrarnas riksförbund understryker all institutionerna bör ges möjUghet att la emot lärlingar. För detla måste statliga medel tillskjutas.

8.8 Information samt studie- och yrkesorientering (SYO)

Samtliga remissinstanser instämmer i SIND:s mening all SYO-informalionen om hantverksyrken måste förslärkas. Bl.a. KUR, RAAISHMM, Stockholms stads hantverksförening och Stiftelsen Skansen har yttrat sig i frågan.

KUR anför att med de föreslagna ändrade formerna för grundutbildning blir den föreslagna satsningen på SYO-informalionen särskUt angelägen. Stockholms stads hantverksförening anför att kunskaperna om hantverksyrken är begränsade hos SYO-konsulenter, yrkesvalslärare, arbetsförmedlare m. fl. Föreningen instämmer i SIND:s förslag om att informationen om hantverksyrkena måste förstärkas och förbättras, detta inle enbart lill SYO-konsulenterna. Informationen bör avse såväl yrket som sådant, som rekryteringsbehov och anställnings- och framtidsutsikter inom de olika hantverksyrkena.

SÖ framhåUer att utarbetandet av underlag för information bl.a. bör vara en angelägenhet för hantverkets organisationer.

RAAISHMM anser liksom SIND att hantverkets organisationer bör kunna utnyttjas att förslärka informationen. RAÅ/SHMM anser vidare all information om hantverksyrkena skulle kunna ske genom att kunniga och engagerade hantverkare berättade om sitl arbete ute i skolorna. Här borde finnas en stor uppgift för bl. a. pensionerade hantverkare med lång arbelsUvserfarenhel.

Prop. 1981/82:118 280

Underbilaga 4:4 UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

Promemoria om utbildningsfrågor m. m. för de små och medelstora företagen

1 Inledning

I denna PM redovisas enbart sådana frågor och åtgärder som det ankommer på regeringen eller berörda myndigheter all besluta om. I en del fall är beredningsarbetet inle avslutat varför ett fortsatt utredningsarbete erfordras. Ett antal uppdrag som regeringen avser all ge skolöverstyrelsen (SÖ) redovisas därför i det följande. I andra fall går det att vidtaga åtgärder inom ramen för redan fattade beslut. En redovisning för riksdagen har dock bedömts vara av värde i detta sammanhang.

Antalet små och medelstora förelag är myckel stort och de utgör en sinsemellan myckel oenhetlig grapp. Behandlingen av de små och medelstora förelagens utbildningsproblem i denna PM är av bl.a. detla skäl långtifrån fullständig. Företag är små av olika skäl. Vissa företag är små för att de nyligen har grandals för alt exploatera en idé eller innovation. Andra förelag är visserligen små men ingår i större produklionssylem. Detta gäller de många småförelag som är underleverantörer tiU storindustrin. De är små för att del finns smådriflsfördelar som kan utnyttjas inom ramen för stora produktionssystem. Andra förelag är små därför att produktionen inle lämpar sig alls för stordrift. Detta gäller särskUt hantverkels område där företagen är små också för att hantverkssektorn sedan länge närmast är krympande. De utbildningsinsatser som diskuteras riktas mot nystartade små företag och mol hanlverksområdet.

Det gäller all med utbildningsinsatser stödja personer som avser all starta företag och på det viset bidra till förnyelse av näringslivet. Del gäller också att med utbildningsinsatser bidra till alt många idag hotade hantverksyrken bevaras.

Del finns i delta sammanhang anledning att skilja på utbildning riktad lUl (blivande) företagare, fill småföretagens anställda och fill personer som skall syssla med småföretag inom l.ex. offentliga organ eller som konsulter. Tyngdpukten i denna PM ligger på utbildningen av blivande företagare och på hanlverksutbildning. Hanlverksföretagen är ofta så små all en slor del av hantverkarna också är egna företagare. Utbildning för anställda i småförelag och utbildning för personer som sysslar med småförelag behandlas i allmänhet betydligt yfiigare. 1 följande avsnitt i denna PM behandlas: O Utbildning för hantverksyrken

Prop. 1981/82:118 281

O Utbildning för ombyggnad och restaurering O Kultursektorns behov av hanlverkskunnande O Utbildning för småföretagare O Högskolans roll för små och medelstora förelag

De senaste decenniernas kraftiga utbyggnad av utbildningsväsendet har inneburit en allmänt höjd utbildnings- och kunskapsnivå i samhället. Under senare år har från skilda utgångspunkter aUl starkare krifik riktats mot alt samhällets utbildningsinsatser blivit av alltför allmän karaktär och främst gynnat teoretiska kunskaper på bekostnad av mer direkt yrkesinriktad utbildning på skilda nivåer. Inle minst på grand av den rådande ekonomiska sUuation i landet har också frågor om de mera generella sambanden meUan å ena sidan utbildning/forskning och å andra sidan näringslivels behov av kunskap och utvecklingskraft kommit i blickpunkten. Ell ullryck härför är den av chefen för utbildningsdepartementet år 1981 tillkallade ulbildningsekonomiska utredningen (U 1981:03, Dir 81:30). som har lUl uppgift att på elt mera allmänt plan överväga och lämna förslag om hur utbildningsväsendet i dess helhet kan bidra lill vidmakthållandet och utvecklandet av kompetensen och konkurtenskraften hos det svenska näringslivet.

Den reguljära yrkesinriktade ulbUdningen inom skolan och vuxenutbildningen syftar självfallet fill verksamhet inom såväl små, medelstora som stora förelag (respektive arbetsplatser) och det är ett viktigt mål för utbildningen all den inle skaU binda den enskilde vid en viss typ av företag/ arbetsplats. Självfallet kan dock utbildningen passa olika bra för olika stora arbetsplatser. I en del fall är det naturligt all i utbildningen utgå från ell litet förelags situation. 1 andra fall finns det risker för att utbildningen mera anpassas fill stora förelag.

På central nivå har troligen de stora förelagen och koncernerna ell relafivt starkt infiylande över fiera av de näringslivsorganistioner som i olika avseenden kan påverka utbildningspoUfiken och de tiUämpningar som görs på denna nivå. Motsvarande förhållande kan länkas föreligga på regional och lokal nivå.

Även om det kan finnas skäl att fästa större vikt vid de utbildningsbehov som finns i små och medelstora förelag måste del av redan nämnda skäl bedömas som tveksamt om del är lämpligt all i ungdomsskolan införa SärskUda Unjer, varianter eller fiUvalsämnen som direkt är avsedda för framtida verksamhet i sådana förelag eller för blivande företagare. Däremot kan del finnas anledning alt pröva möjligheterna all i högre grad än hilliUs tillgodose sådana behov genom specialkurser inom ramen för gymnasieskolan och/eller den kommunala och statliga vuxenutbildningen.

Del finns emellertid samtidigt anledning att understryka, all den utbildning som redan i dag erbjuds inom såväl gymnasieskolan som den kommunala och stafiiga vuxenutbildningen är väl ägnad för verksamhet också i små och medelstora företag. I stor utsträckning bör därför insatserna

Prop. 1981/82:118 282

inriktas på all öka möjligheterna för eleverna att orientera sig om redan existerande ulbildningsmöjligbeter. Del är därvid en uppgift för studie- och yrkesorienteringen (syo) all ta upp frågor såväl om utbildning för som om verksamhet i små och medelstora förelag.

Under 1950, 1960- och 1970-lalen överfördes stora delar av den grandläggande yrkesutbildningen från företagen/arbetsplatserna till skolan.

Man kan också uttrycka detla så all samhället successivt övertog ulbild-ningskoslnadema från förelagen. Inom de flesta hantverksyrken är del inte möjligt att på samma sätt som inom industriområdet anordna utbUdning i skolmässiga former. Lärlingsutbildningen har trots slatsbidragsförbält-ringar enligt mångas uppfattning inle kunnat svara för en tUlfredsställande rekrytering liU en rad hantverksyrken - även sådana där försöriningsmöj-lighetena är goda. En orsak fill delta är att hantverkarna ofta inte anser sig kunna betala de löner och sociala avgifter som enligl avtal skall utgå tUl lärlingarna. En ökande del av verksamheten inom byggbranschen ägnas åt ombyggnad och restaurering. Denna verksamhet försvåras av brislen på kunnande om bygghantverk och gammal byggnadsteknik.

Hantverkets problem behandlas i rapporten Hantverk - produktion med tradition från statens industriverk (SIND 1981:2). I avsnitt 2-4 behandlas de avsnitt i belänkandet och remissyttrandena (underbilaga 4.2 och 4.3) som rör utbildnings- och kulturområdena. Chefen för industridepartementen tar upp de avsnUt som berör honom i bilaga 4.

Regeringen har också uppdragit ål SIND alt utreda vissa frågor som rör formgivning.

Insatser för all hjälpa och sfimulera enskUda all starta förelag görs nu på många områden. Det är en viktig uppgift för utvecklingsfonderna. Flera kommuner gör också insatser.

Intresset för ulbUdningsinsalser med detta syfte är också stort inom oUka delar av utbildningsväsendet.

I november 1981 överlämnade lektor Bengt Lorendahl fill industriministern ell förslag om särskUd förelagsulbildning (SFU). Förslaget är särskill inriktat på att tillgodose behovet av utbildning för småföretagare.

Av utredningen framgår, all elt av de väsentligaste hindren för etablerandet av nya företag är den osäkerhet som de enskilda personerna känner vad beträffar de krav som ställs på en företagare. Lorendahl anser därför att insatser bör göras för att skapa utbildningsmöjligheter för blivande småföretagare. Enligl hans bedömning bör dessa möjligheter främst ha formen av vuxenutbildning. Denna bedömning grandar han på del förhållandet alt det främst är personer med något eller några tiotal år av yrkeserfarenhet som överväger att starta elt eget företag.

Bedömningen all SFU i huvudsak bör bedrivas som vuxenutbildning får anses ha fog för sig. Dessa frågor behandlas i avsnitt 5.

Även om en utbildning med denna inriktning bör förläggas i första hand fill den stafiiga och kommunala vuxenulbUdningen finns del anledning att

Prop. 1981/82:118 283

understryka värdet av den utbildning som givils och utvecklats vid flera högskoleenheter. Denna utbUdning behandlas i avsnitt 6 tillsammans med vissa forskningsfrågor.

2 Utbildning för hantverksyrken

2.1 Något om nuvarande utbildningsformer

Den nya gymnasieskolan, som infördes år 1971 var en sammanslagning av gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan. I den nya gymnasieskolulbild-ningen införUvades den praktiska yrkestekniska utbildningen från yrkes-och verkstadsskolorna saml en del av lärlingsutbildningen.

Den tvååriga yrkeslekniska gymnasieskolulbildningen omfattar idag utbUdning för ett betydande anlal yrken inom olika branscher. I gymnasieskolan har den yrkesinriktade delen av utbildningen minskat fill förmån för allmänna ämnen jämfört med yrkesskolan. Ubildningen har idag ett vidare utbildningsmål och är inte längre specifikt yrkesinriktad. Denna förändring av utbildningens mål har påverkal främst ulbUdningen för yrken med en slor andel manueUt arbele.

Del finnas f.n. inom gymnasieskolan totalt 27 olika linjer som antingen är två- eller treåriga. Del finns även en fyraårig leknisk linje. Vissa linjer är uppdelade på grenar med oUka inriktning. Denna uppdelning sker oftast i årskurs två. Delta innebär alt efter ett års basutbildning kan eleven specialisera sig.

Dessutom finns flera hundra specialkurser inom gymnasieskolan. Delta är den gemensamma benämningen på de studievägar som inle ingår i någon linje. Kurserna är ofta yrkesinriktade och kurslängden kan variera från någon vecka till två läsår. Till somliga specialkurser kan eleven söka direkt efter grandskolan. Del finns även specialkurser som bygger på minst tvåårig utbildning på viss linje eller specialkurs i gymnasieskolan. Des,sa kurser kallas högre specialkurser.

I yrkesinriktade linjer och specialkurser är i vissa fall en del av ulbUdningen inbyggd dvs. bedrivs på förelag och arbetsplatser, varvid förelagen uppbär statsbidrag. Möjligheterna till inbyggd utbUdning har vidgats de senaste åren och statsbidragen har förbättrats. En uttalad strävan de senaste åren har varit all öka den lokala handlingsfriheten inom skolans område. Ell uttryck för delta är inrättandet av lokalt arbelsmarknadsanknutna specialkurser (prop. 80/81:107, UbU 1980/81:38, rskr 1980/ 81:395). Dessa ger skolstyrelsen en betydande frihet när det gäller all utforma utbildningsinnehållet i kurserna.

Regeringen har aUlsedan slutet av 1970-talel i många sammanhang betonat angelägenheten och vikten av yrkesinriktad utbildning. Ungdomarna visar ocksä ett störte intresse att söka till yrkesinriktad utbildning. Antalet sökande fill utpräglat yrkesinriktade studievägar har under flera år visat en

Prop. 1981/82:118 284

stadigt ökande tendens. I 1982 års budgetproposition föreslås all de tvååriga yrkesinriktade Unjerna och dem närliggande specialkurser utökas med 1240 intagningsplalser. Vidare föreslås stimulansbidrag och utökade bidrag till ulrastning för nyinrättade platser på yrkesinriktade studievägar.

Inom gymnasieskolans ram anordnas även s.k. yrkesintroduktion som syftar fill alt ge eleven ansläUning eller fortsall utbildning inom gymnasieskolan. Yrkesinlroduklionen ersatte år 1980 den tidigare verksamheten med kortkurser och beredskapsarbeten och är snarare en form av arbets-livskontakl än utbildning. Introduktionen förläggs liU förelag vilka svarar för handledning och för de resurser som i övrigi behövs. Introduktionen omfattar högst elt läsår och skall samordnas med de arbetstider som gäller vid företaget. Kommunens ersättningar fill förelaget brukar vara ca 200 kr. per elev och vecka. Kommunen får i sin tur statsbidrag och eleven erhåller vanligt studiebidrag.

Försöksverksamhel med gymnasial lärlingsutbUdning innebär att den som är anställd som lärling hos ett företag även är elev i gymnasieskolan och genom förelagets försorg får utbildning för ell visst yrke. Utbildningen kan förekomma dels som grundutbildning om i regel två år dels som färdigutbildning. Utbildningen anordnas i form av indivuduelll upplagda frislående utbildningsvägar. Färdigutbildningen skall normalt omfatta ett år och anordnas som påbyggnad liU grundutbildningen eUer fill en linje eller specialkurs i gymnasieskolan. Enligt förslag i årets budgetproposition (prop. 81/82:100 bil. 12, s. 304) bör det bli möjligt att utforma en gemensam kursplan för grund- och färdigutbildning. För varje elevs gymnasiala lärlingsutbildning fastställer den kommunala skolstyrelsen tillsammans med företaget en kursplan. Elev som deltar i gymnasial läriingsutbildning har elt normall anställningsförhållande i förelaget och lagen om anställningsskydd är tillämplig. Eleven erhåller inget studiebidrag under utbildningstiden utan får avtalsenlig lön. Ersättningen till företagel ulgår med mellan fem och tio kr. per lärling och ulbildningslimme. För de två första åren, dvs. grandutbildningen, utgår ersättning för 30 timmar per vecka i 40 veckor. Den gymnasiala lärlingsutbUdningen är en försöksverksamhet som skall pågå t. o. m. läsåret 82/83 och därefter utvärderas av skolöverstyrelsen (SÖ).

Den nya formen för lärlingsutbildning infördes under år 1980. Än så länge är ulbildningsformen för ny för att kunna utvärderas. Enligl fiera remissyttranden över SlND:s rapport är det dock klart all många förelag uppfattar det arbetsgivarförhållande de har gentemot lärUngen som negativt samt alt den ekonomiska ersättningen för lärlingens lön, undervisning, förbrukat material och förlorad arbetstid är för låg.

Det bör vidare påpekas alt den gymnasiala lärlingsutbildningen också bedrivs i störte och medelstora företag och inte alls enbart i hanlverksföretag och övriga småförelag.

Prop. 1981/82:118 285

För elever i gymnasial lärlingsutbildning föreligger alltså ett anställningsförhållande medan elever i inbyggd utbildning och i yrkesintroduklion i normalfallet ej betraktas som anställda.

I den nyligen framlagda propositionen (prop. 1981/82:71) om ny anställningsskyddslag anför chefen för arbetsmarknadsdepartemenlel att vissa frågor som rör dessa ungdomsgruppers ställning på arbetsmarknaden bör övervägas på nyll. I syfte all främja en lösning av dessa frågor anmäler arbetsmarknadsministern sin avsikt att tillsätta en arbetsgrupp, i vilken bl. a. SAF och LO bör inbjudas att delta. I gruppen bör också ingå företrädare för SÖ och arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) saml för utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen. Sedan flera månader tillbaka pågår förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden om vissa ungdomsfrågor. Flera avtal har slulUs om ungdomsplalser. I de fortsatta förhandlingarna kommer också andra frågor som rör ungdomar all tas upp.

Dessutom finns ett antal statsunderstödda enskilda yrkesskolor. Utbildningen vid dessa bygger på grandskolan. I vissa fall krävs yrkes- eller arbetslivserfarenhet eller också en högre skolunderbyggnad. Några enskilda yrkesskolor vilka har anknytning till hantverksyrken är Carl Malmslens Verkstadsskola, CapeUa-gården, Nyckelviksskolan, Institutet för Optometri och Sätergläntan, Hemslöjdens gård.

2.2 SINDS:s förslag i rapporten Hantverk-produktion med tradition jämte remissyttranden (underbUaga 4.2 och 4.3)

Gymnasieskolans utbildning för hantverksyrken bör enligl SIND ses över. Man bör i större utsträckning än hittills förlägga undervisningen beträffande karaktärsämnet lill arbetsplatser utanför skolan.

Många hantverksyrken kräver en mångårig utbildning innan eleven kan bU yrkesverksam. När grundutbildningen blir mindre yrkesinriktad blir återverkningarna störst på dessa yrkeskategorier. Hantverksyrken är i hög grad specialiserade och innehåller många yrkesspecifika tekniker som endasi kan läras genom mångårig övning. Elt fungerande lärlingssystem, menar SIND, är därför en förutsättning för nyrekrytering lill dessa yrken.

Den traditionelle hantverkaren i dag är ofta en ensamföretagare i hög medelålder. Antalet utövare är dessutom lågt. Möjligheten för och intresset hos dessa hantverkare all anställa lärlingar är ofta begränsade av ekonomiska skäl. Att dessutom kunna avsätta produkfiv arbetstid tUl undervisning ulan ersättning för motsvarande ekonomiska bortfall är svårt, speciellt i en konkurtensutsatt bransch.

SIND framhåller all rekryteringen lUl hantverksyrken i hög grad är beroende av möjligheten tiU prakfisk utbUdning. Den gymnasiala lärlingsutbildningen är avsedd alt vara en alternativ utbildningsväg lill gymnasieskolans ordinarie utbUdningsUnjer.

Därför bör elevens skolarbete i båda ulbUdningsallernaliven betraktas

Prop. 1981/82:118 286

lika. I det första faUel sker skolarbetet på sedanligl sätt i skolan. 1 del andra fallet sker skolarbetet i företag. I båda fallen utbildas eleven oftast på det för yrket lämpligaste sättet. Följakfiigen bör eleven i båda fallen betraktas som enbart elev och ansläUning under utbildningen få förekomma endast i undantagsfall. Det ekonomiska ansvaret för utbildningen bör åvila skolan. Industriverket föreslår därför en gymnasial utbildning ulan anslällningsförhåUande.

SIND föreslår dessutom all en särskild linje eller specialkurser för utbildning i olika hantverksyrken inrättas. Målet bör därvid vara att göra utbildningen minst treårig med det sista året föriagl liU förelag.

SIND:s förslag fill en gymnasial lärlingsutbildning ulan anställningsförhållande får slöd från flertalet remissinstanser, klarast ullalat från dem som direkt representerar industri och hantverk. Vissa länsskolnämnder har däremot anmält viss tveksamhet till denna del av förslaget. Landsorganisationen (LO) påpekar alt SIND inle berör problem som är förknippade med del faktum att många företagare är oorganiserade och alt i fiera fall anställda vid mindre förelag haft sämre viUkor än i andra företag.

En del av remissinstansema behandlar frågan om inrättande av en speciell hanlverkslinje eller motsvarande i gymnasieskolan. Remissinstanserna är överlag posifiva lUl förslag om fördjupad yrkesutbildning, men framför olika synpunkter på hur den fördjupade yrkesutbildningen skall gå tUl.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anför l.ex. att SIND:s förstag om att utbildningar i hantverksyrken bör göras minst 3-åriga måste förverkligas genom päbyggnadsutbildning och vidareutbildning ovanpå den 2-åriga gymnasieskolans linjer och specialkurser. Länsskolnämnden i Västerbottens län förordar att högre specialkurser av varierande längd inrättas som inbyggd utbildning.

Beträffande frågan om inrättande av en hanlverkslinje erinrar länsskolnämnden i Malmöhus län om den försöksverksamhel med tvåårig hantverks- och induslriinriklad utbildning inom gymnasieskolan som pågått i Skaraborgs län. Utbildningen startade hösltlerminen 1979. Utbildningen var tvåårig och eleven var under utbildningstiden placerad i ett förelag fyra dagar i veckan och fick teoriundervisning i skolan en dag i veckan. Försöksverksamheten har upphört vid årskiftet 1981/82 och verksamheten övergått tUl lärlingsutbildning. Enligt nämnden visade sig försöksverksamheten vara en omöjlig konstruktion där sedvanliga avtal inte uppfylldes.

Stockholms kommun har fillsammans med Sveriges Hantverks- och Industriorganisalion Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen) utarbetat förslag tiU ny hanlverksinriklad studieväg vid gymnasieskolan i Stockholm. Studievägen utgörs enligl förslaget av.en grandskoleanknuten tvåårig specialkurs. Karaktärsämnet hanlverksleknik, som omfattar både ar-betsteknik och fackteori, avses vara förlagd fill företag och anordnad som inbyggd utbildning. Utbildningen riktar sig i princip tUl samfiiga hantverksyrken som ej finns representerade inom befintliga linjer eller specialkurser

Prop. 1981/82:118 287

i gymnasieskolan i Stockholm. Ämnet hantverksteknik avses inom en och samma klass och utan att studievägen delas i grenar eller varianter ha inriktningar mot olika yrken och sålunda ge möjlighet fill en individualiserad utbildning inom skilda yrken. SÖ har den 20 januari 1982 givit skolstyrelsen i Stockholms kommun medgivande all fastställa timplan och kursplaner för utbildning (lokalt arbelsmarknadsanknuten specialkurs) i hantverksyrken i enlighet med av kommunen bilagl förslag varvid undervisningen i hanlverksleknik avses anordnad som inbyggd utbUdning. Medgivandet avser en intagningskurs om 16 elever läsåret 1982/83.

Enligl utvecklingsfonden i Södermanlands län utreds f. n. möjUgheterna alt inrätta särskilda hantverks- och konsthantverkslinjer inom gymnasieskolan av länsskolnämnden i länet.

Lärlingsutbildningen medför kostnader för förelaget som många gånger utgör ett allvarligt hinder för att utbildningen skall komma till stånd. Ett sätl all lösa delta problem är att inordna den förelagsförlagda utbildningen i dessa yrken i skolan. Länsskolnämnden i Stockholms län anför i sitt yttrande över hanlverksutredningens belänkande, alt det av Stockholms kommun fidigare nämnda förslaget till särskild hanlverksutbildning lorde vara en framkomlig väg för storstadsområden när del gäller alt ulbUda för hantverksyrken. För mindre orter kan elevunderlaget enligl nämnden vara för litet för egen klass och integrering med övriga tvååriga linjer bU nödvändig. Bristen på hantverkare är emellertid inte enbart ell problem för Stockholm ulan även för många andra orter i landet. Nämnden ser gärna all försöksverksamhel med särskild hanlverksutbildning kommer till stånd.

2.3 Överväganden om hantverksutbildningen

Av ovanstående redovisning framgår all behoven av utbildning för hantverksyrken enligt flera bedömare inle kan fillgodoses. Det går inte all bortse från all just på hanlverksområdet del faktum att den gymnasiala lärlingsutbildningen är förenad med anställningsförhållande upplevs som ell allvarligt hinder. Den gymnasiala lärlingsutbildningen har just introducerats. All ändra reglerna för den innan den är utvärderad är knappast lämpligt. En möjlig väg är då all — jämsides med den gymnasiala lärlingsutbildningen - pröva andra mer skolanknutna former av hantverksutbildning.

SÖ:s medgivande tUl Stockholms kommun alt få anordna en särskild hantverksulbUdning i form av en tvåårig specialkurs med inbyggd utbildning kan ses som exempel på delta. Möjlighet finns sålunda för de kommuner som så önskar att starta särskild hantverksulbUdning. Olika modeller kan förekomma. Utbildning i hantverksyrken kan l.ex. anordnas i form av lokall arbelsmarknadsanknutna specialkurser.

Statsrådet TUlander avser all föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag all

Prop. 1981/82:118 288

se tiU att försöksverksamhet med olika former av hanlverksutbildning inom ramen för lokalt arbelsmarknadsanknutna specialkurser kommer till stånd. Sådana kurser bör ha en längd av minst ett år. Det bör därvid prövas vilka möjligheter som finns att erbjuda en mot flera hantverksområden inriktad utbildning för att eleverna på det sättet skall få en större valmöjlighet. Därvid bör man söka att i möjligaste mån utnyttja befintlig personal och utrustning inom skolan. Därutöver kan ulbUdningen organiseras som inbyggd utbildning hos enskilda hantverkare. En sådan utbildning kan följas av färdigutbildning inom ramen för den gymnasiala lärlingsutbildningen. Del bör understrykas all delta är en krävande ulbildningsform för kommunerna. Del gäUer för kommunen alt hålla kontakt med och ansvara för inbyggd utbildning på många arbetsplatser. En noggrann prövning av arbelsmarknadsbehovel krävs också vid en så specialiserad utbildning.

SÖ bör i sin utvärdering av den gymnasiala lärlingsutbildningen beakta också de erfarenheter som kan vinnas i sådan mer skolanknuten hantverksutbildning.

Företrädare för utbildningsdepartementet ämnar la kontakt med parterna på arbetsmarknaden i dessa frågor.

2.4 Syo och informationsfrågor

Den studie- och yrkesorientering (syo) som normall ingår i skolans verksamhet bör naturligtvis omfatta alla former av utbUdning och arbele. Det bör här påpekas all syo inte är begränsad lill att utgöra information om studier och arbele meddelad av en syo-funktionär. Syo är ell program som syftar lill att göra eleverna medvetna om egna möjligheter, alt ge dem kunskaper om studier och arbetsliv och att omsätta dessa kunskaper i omdömesgilla beslut om studier och arbete — kort sagt ett led i deras arbetslivsförberedelse. I skolan ingår syo i undervisningen varav den praktiska arbelslivsorienleringen (prao i grundskolan och yrkesorienterings-veckor — yo — i gymnasieskolan) är en del. Vidare beslår syon i vägledning, enskilt och i grupp saml av informationsinsatser.

Ell problem när det gäller all få eleverna att lära känna verksamheten inom hantverk och småföretagande är dess lokala anknytning. Ur generell informationssynpunkt är delta en begränsning. Däremot lämpar sig sådana arbetsplatser alldeles utmärkt för studiebesök och längre vistelser av enstaka elever. De arbetsplatser som det här handlar om är ofta svåra all beskriva och därtill är det svårt för en enda informatör att känna tiU verksamheten på så många olika arbetsplatser.

SIND framhåUer all l.ex. hantverkare och småföretagare har svårt att avsätta lid för all medverka vid information i t. ex. skolan. Om de dessutom inle anser sig ha möjlighet, tid eller råd all la emot prao- eller yo-elever eller elever i lärlingsutbildning blir del naturligtvis svårt att marknadsföra denna verksamhet bland eleverna.

Prop. 1981/82:118 289

Den är visserligen till sin karaktär individualisfisk men om delta i sin lur leder fill isolering från annan verksamhet blir del svårt att locka dit elever. Alt arbeta i små förelag och hos hantverkare ger ofta en gynnsam arbetsmiljö med många oUka sysselsättningar. Om sådana företeelser kan en syo-funktionär informera. Däremot är det svårare alt informera om vad egen företagsamhet innebär. Detta måste integreras i skolans undervisning, i de ekonomiska ämnena, i malemafik, i arbelslivsorienlering.

Det bör härvid påpekas att det finns ytlersl litet cenlraU informationsmaterial om hanlverksutbildning och verksamhet i småföretag. AMS har ett visserligen kortfattat men också omfattande materiel, som huvudsakligen behandlar ulbildningskrav och arbetsmarknad. Eftersom kraven på yrkeskunnande är så höga kan information som enbart lar upp dessa aspekter verka närmast avskräckande.

Del vore önskvärt om branschorganisationer utarbetade en bredare informafion om hantverkels och småföretagandels villkor. Del är möjligt all del måste delas upp i regioner för att ge eleverna någon chans all förankra informationen i verkligheten. Eljest blir informationen för abstrakt och teoretisk, vilket är särskill olämpligt för delta ämnesområde.

Vidare är det nödvändigt att branschorganisationen(ema) utarbetar ett eller flera handledarmaterial. Del bör också påpekas att brislen på läromedel är slor. När del gäUer all undervisa eleverna/lärlingarna är det oftast hantverkaren eller småföretagaren själv som måste avsätta arbetstid härför. För detta får de ekonomisk ersättning via statsbidrag. De bör kunna få ytterligare stöd genom att erbjudas någon form av handledarutbUdning. Sådan artangeras av arbetsmarknadens parter (om berörda yrkesområde är koUektivavtalsreglerat) och även av den kommunala vuxenutbildningen. De regionala planeringsråden förfogar f. n. över en resurs för bl. a. utbUdning av och information lill handledare i inbyggd utbildning och yrkesintroduklion.

3 Utbildning för ombyggnad och restaurering

3.1 SINDs förslag i rapporten Hantverk-produktion med tradition samt något om remissyttrandena

Del stora nybyggnadsprogrammel som genomfördes under 1950-60-tajen kom enligt SIND att återspeglas i ungdomsbildningen. Det gällde att snabbi få fram kunniga yrkesmän för nyprodukfion - efterfrågan på reparations- och ombyggnadssidan saml reslaureringssidan var under den liden mycket låg. I dag finns ett ökande behov av yrkesmän för dessa områden. Gymnasieskolans möjligheter är begränsade bl.a. därför alt de praktiska inslagen i utbildningen kräver stora resurser. Samtidigt har de insfitutioner vars uppgift är all fortbilda yrkesverksamma hantverkare - bl. a. SIFU -OlUlräckliga ekonomiska resurser. En rationell lösning av utbildnings- och 19 Riksdagen 1981182. 1 .samt. Nr 118

Prop. 1981/82:118 290

fortbildningsfrågorna inom byggområdet bedöms vara av slor sysselsättnings- och kulturpolifisk betydelse.

För vissa yrkesområden, exempelvis för murare och träarbetare, behövs sannolikt alternativa utbildningsgrenar för dem som skall arbeta med den äldre bebyggelsen. Dessa kan, enligt vad utredningen föreslår, förläggas till några gymnasier i olika delar av landet. För andra, exempelvis plåtslagare och målare, föreslås att kompletterande teori- och praktikmoment i äldre byggnadstekniker och metoder tas in i nuvarande utbildning, varvid också utbildningstiden eventuellt skulle behöva förlängas. SIND föreslår alltså alt den bygg- och anläggningslekniska linjen i gymnasieskolan ses över för alt bättra passa ombyggnad och restaurering. Vissa hantverksyrken saknar f. n. helt reguljära utbildningsmöjligheter. Ett sådant yrke har redovisats, nämligen stenhuggarens. Åtskilliga andra befinner sig i samma sUuafion. Här är det enligt SIND viktigt all läriingspraktik kan beredas i företag eller hos enskilda hantverkare för utbUdning i yrket.

Även andra hantverksgrapper där latenta och/eller aktuella marknadsbehov föreligger har vid intervjuundersökningar angivit all utbUdnings- och fortbildningssatsningarna för deras respektive yrken är otiUräckliga. SIND delar denna uppfattning.

Ett problem som särskilt uppmärksammas av SIND är den stora brislen på bygghantverkare vilka behärskar äldre byggnadsmaterial samt byggnadsteknik. Vad gäller behov av kunskap framhävs att byggprodukfionen idag utgörs liU 30% av ombyggnad/restaurering, vilket uppskattningsvis motsvarar IIOOOO årsarbeten. Marknaden beräknas öka. Åtgärder måste enligt utredningen inriktas på all relativt snabbi förbättra den nuvarande situationen och att snarast genomföra satsningar inom vidareutbildningen för att ta fram kunniga bygghantverkare. Ell konkret förslag som framförs är inrättande av en regional byggnadshytta i Karmansbo.

De förslag som SIND framlägger om byggnadsulbUdning har väckt myckel stort intresse bland remissinstanserna. I stort sell alla remissinstanser är överens om alt del föreligger elt stort - och lill stora delar otillfredsställt - behov av utbildning om äldre byggnadsteknik, byggnadsvård och bygghantverk för den nu mycket omfattande ombyggnads- och restaurerings verksamheten. Vidare är alla remissinstanserna överens om att ökade insatser behövs för fort- och vidareutbildning. Del är endast oense om hur detta behov skall tillgodoses. I fråga om grandutbildningen är meningarna delade. Flera remissinstanser tillstyrker förslaget i betänkandet att grundutbildningen för byggnadsarbetare - bygg- och anläggningsleknisk linje -bör ses över medan SÖ och Byggnadsindustrins Yrkesnämnd avstyrker.

Inom fort- och vidareulbildningsområdet är nuvarande insatser begränsade — kortare kurser ges av SIFU, ell antal kurser ges inom arbetsmarknadsutbildningen och en kurs ges inom kommunal vuxenutbildning i Falun. Klart är att nuvarande insatser måste byggas ul. Del mest genomarbetade förslaget är förslaget till byggnadshytta i Karmansbo. I fråga om detla

Prop. 1981/82:118 291

förslag är meningarna delade men flera remissinstanser fillstyrker. Andra däremot pekar på att de byggnadsarbetare och andra det gäller har svårt att resa så långt för sin utbildning och förordar utbildning på flera platser i landet t. ex. inom ramen för arbetsmarknadsutbUdningen.

Förslaget om byggnadshytla i Karmansbo har tvä delar, dels förslaget om en restaurering av en ovärderlig bruksmiljö med bl. a. en lancashire-smedja, dels förslaget om en byggnadsvårdsutbildning. Riksantikvarieämbetet och länsarbetsnämnden i Västmanlands län överväger f. n. frågan om bidrag till den första etappen av restaureringen.

3.2 Överväganden

Av SIND:s förslag och remissinstansernas synpunkter framgår det att behovet av utbildningsinsatser för ombyggnad och restaurering är stort. Omfördelningen inom byggbranschen i riktning mot en ökad ombyggnads-och reslaureringsverksamhel behandlas också av industriministern i bilaga 4. Det är alltså klart att åtgärder måste vidtagas. Underlaget för konkreta åtgärder är däremot bristfäUigl. Del återstår alt belysa frågor både om dimensionering och om inriktning av åtgärderna. Det fordras alltså ett fortsatt utredningsarbete. De ulbUdningsinsalser som nu bör göras kan ses som elt fullföljande av den byggnadsvårdsreform som inleddes innevarande budgetår men åtgärderna har också ett vidare syfte. Del gäller inle bara att restaurera, bygga om och underhålla kulturhistoriskt värdefulla bebyggelse utan också hus byggda in på 1950-lalel med en i dag föråldrad byggnadsteknik. Statsrådet Wikström avser att i samråd med statsrådet Tilländer föreslå regeringen all ge SÖ i uppdrag all svara för del fortsatta utredningsarbete som erfordras. I fråga om grandulbildning räcker del all här erinra om alt del ankommer på SÖ all i samarbete med parterna på arbetsmarknaden inom givna ramar anpassa ulbUdningen till utvecklingen inom byggbranschen. Den mer långsikliga utvecklingen av denna utbildning har behandlats i gymnasieulredningens förslag som nu remissbehandlas.

Uppdraget bör alltså koncentreras tUl fort- och vidareutbildning för personer som genomgått bygg- och anläggningsleknisk linje och annan gymnasial utbUdning eUer har motsvarande erfarenheter. De ulbUdnings-former som i första hand kommer i fråga inom del reguljära utbildningsväsendet är kommunal vuxenutbildning, statlig vuxenutbUdning och högre specialkurser i gymnasieskolan.

Det kan konstateras all, lill skillnad från många andra linjer och specialkurser som har vidareulbildningsmöjligheler i direkt anslutning fill grandutbildningen, har bygg- och anläggningstekniska studievägar i dag inga egentliga sådana vidareulbUdningsmöjligheter.

En utgångspunkt för arbetet bör vidare vara all utbildningen bör vara spridd över landet.

Prop. 1981/82:118 292

SÖ kommer alltså alt få i uppdrag att överväga dimensionering, uppläggning och förläggning av denna utbildning.

Del bör understrykas all del ulredningsarbele som erfordras inle får hindra all utbildning kommer lill slånd inom de handlingsmarginaler som föreligger.

SÖ skaU i arbetet samråda med SIND (om dimensioneringen av oUka kurser) riksantikvarieämbetet, och med parterna på arbetsmarknaden. Det är angelägel all SÖ i detta arbete knyter an fill del goda samarbete med parterna på arbetsmarknaden som präglar all utbildning på byggnadsområ-del. De kurser som SÖ kommer all föreslå skall rymmas inom nu gällande ramar. Då det är viktigt alt snabbt komma i gång med någon utbildning bör SÖ i sitl arbele överväga om det är möjligt att utnyttja det omsorgsfulla planeringsarbete som utförts för byggnadshyllan i Karmansbo. En föratsättning för all utbildning skall kunna förläggas lill Karmansbo är att frågan om huvudmannaskap för utbildningen löses. SÖ kommer själv inle i fråga som huvudman och Statens skola för vuxna i Härnösand är inte lämpUg som reguljär kursanordnare. En lokal eller regional huvudman bör alltså eftersträvas.

Vid Chalmers tekniska högskola vid Tekniska högskolan i Stockholm finns byggnadsinduslriUnjen som är en yrkesteknisk högskoleutbildning om 60 poäng (tre terminer). Det ankommer på linjenämnderna vid dessa högskoleenheter all överväga om frågor som rör ombyggnad och restaurering kan las upp inom ramen för denna utbildning.

För planeringen av den framlida yrkeslekniska högskoleutbildningen ansvarar Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).

4 Kulturinstitutionernas behov av hantverkskunnande

Enligl SIND är bevarandet av det traditionella hantverkskunnandel i första hand en kuhurfråga. Man pekar bl.a. på all byggnadsvården och kulturinstitutionerna i många fall utgör den enda marknaden för dessa hantverksyrken. SIND anser också alt bevarandet av vissa utrotningshotade yrken, l.ex. sådana helt ulan marknad ligger inom det kullurpoliliska ansvarsområdet. I en bilaga tiU SIND-rapporten behandlar Katarina Ågren det traditionella hantverkets situation och framtidsutsikter som en kulturfråga.

Möjligheter lill arbele är en viktig föratsättning för all elt yrke skall överleva. De kullurpoliliska satsningar som gjorts under de senaste åren har inneburit att sysselsättningen inom kulturområdet har kunnat öka. Detta innebär att en rad yrkeskategorier också inom hanlverksområdet beretts arbelsfillfällen vilket i sin lur bidragit lill att hantverkskunskaper kunnat bevaras. Del bör också påpekas all kulturmyndighelerna själva kan prioritera hur mycket medel de vill avsätta för hantverkstjänster i förhål-

Prop. 1981/82:118 293

lande lill andra ändamål. Del ligger inom kullurmyndighelernas ansvarsområde att bevaka frågor som rör utbildningsbehovet saml behovel av hantverkstjänsler.

Beträffande byggnadsvården har det konstaterats att del finns ett behov av ökade utbildningsinsatser. Dessa frågor har behandlats i föregående avsnitt.

Museernas behov av hantverkare går idag inle all precisera och kvantifiera. Den inventering av vårdbehovet som föreslagils i kulturrådets rapport (1981:3) Vårda! Bevara! lorde dock kunna skapa ett bättre underlag också för bedömningen av detta behov i framtiden. I 1982 års budgetproposition har regeringen beräknat 300000 kr. för detta ändamål.

Frågan om högre utbUdning för vård av museiföremål och andra kulturminnen bör behandlas inom ramen för utbUdning av konservatorer. Konservatorsutredningen har nyligen avgivit betänkandet Ds U 1981:22 Konservatorn i cenlram i vilket framförs förslag till grundutbildning för konserveringsverksamhet. Betänkandet bereds f. n. i utbildningsdepartementet. UHÄ har i mars 1980 fått regeringens uppdrag alt i samråd med SÖ utreda behovel av grandulbildning lill olika hantverksyrken inom teater-, film-och TV-området (s. k. tealerteknikeratbildning) liksom fort- och vidareutbildning av redan verksamma i yrket. I utredningsuppdraget ingår alt pröva på vilken nivå grundulbUdningen bör ligga samt frågor om utbildningens omfattning, dimensionering och kostnader saml lämplig studieorganisation och vUlkor för tilllräde m.m.

Del kan konstateras att de olika hantverksyrkenas problem är olika. Del kan vidare konstateras all del inom kultursektorn behövs relativt få hantverkare inom varje yrke. När det gäller behovet av grandulbildning i de "smala" yrken som del är fråga om inom kulturområdet bör utbildningen därför kunna ske inom ramen för den gymnasiala lärlingsutbildningen och specialkurser i gymnasieskolan. Dessa utbildningar behandlas i avsnitt 2.

De nu verksamma hantverkarna vid olika kuUurinstilutioner har en värdefull kompetens. De bör självfallet kunna utnyttjas också vid utbildningsverksamhet. Av olika skäl har emellertid antalet lärlingar och praktikanter m.fl. kommit att bli lägre än önskvärt inom kultursektorn liksom inom andra sektorer. De ökade möjligheter lill utbUdning för hantverksyrken som behandlas i avsnitt 2 är av intresse också för kullurinsfitulionerna. Den nya ansläUningsskyddslag som riksdagen nyligen beslutat om (prop. 1981/82:71) bör också ha viss betydelse.

SIND tar som nämnts upp frågan om vem som har ansvaret för att kunskaper om utrotningshotade hantverksyrken bevaras. När del gäller dokumentation av hantverksyrkena och deras historia har de kulturhistoriska museerna ett ansvar.

Dessutom bör den betydelse allmänhetens intresse har betonas. Amatör-verksamheten är vitt utbredd på hantverkssidan. Den verksamhet som förekommer inom studieförbunden bidrar också lill bevarande av kunskapen om hantverk.

Prop. 1981/82:118 294

Situationen för konsthantverket är annorlunda än för övriga hantverksyrken. Konsthantverkarnas problem ligger i första hand på dislribufions-och ulställningssidan. För slöd liU konslhanlverkskooperaiiv har i 1982 års budgetproposition föreslagils 400000 kr.

Slutligen kan också nämnas att från olika håll framförts behov av samverkan mellan konstnärer/formgivare och näringsliv. Bl.a. har Konstfackskolan lill ulbildningsdeparlemenlel överlämnat rapporten Formforum med förslag till en organisation för utveckling av formgivning och miljöge-stallning, och Svensk Form ell förslag till Designcenler i Slockhoim. Vidare har statens kulturråd i skrivelse till induslridepartemenlet tagit upp vissa frågor rörande formgivningens och formgivarnas situation. Regeringen har den 3 december 1981 uppdragit åt SIND att utreda och efter nära kontakter och överiäggningar med berörda intressenter från olika verksamhetsområden överväga vUka åtgärder som kan främja formgivnings-verksamheten.

5 Utbildning för småföretagare

I den inledningsvis nämnda rapporten av Bengt Lorendahl föreslås en fördjupad företagaratbildning i Västernorriands, Jämtlands och Norrbottens län. Statens skola för vuxna i Härnösand (SSVH) avses bli organisatorisk huvudman och utbildningsanordnare i samverkan med i första hand berörda utvecklingsfonder men även med del lokala skolväsendet, näringslivet m.fl.

Den särskilda förelagarutbildningen föreslås omfatta maximall två år och ges i form av s. k. varvad utbUdning, dvs. en kombination av hand-ledda självstudier och inlensivsludier vid skolenheten. Deltagarna föratsätts åtnjuta ekonomiska förmåner på samma villkor som övriga studerande vid SSVH.

Skolenheten skall för Västernorrlands län utgöras av SSVH. För Jämtlands och Norrbottens län föreslås inrättandet av två mindre, regionala studiecentra med vardera två lärare. De skall enligl förslaget vara knutna fiU SSVH.

Rapportens förslag grundar sig på en enkätundersökning som genomförts vid utvecklingsfonderna i fem skogslän. Enkätresultaten visar på regionernas behov av fier nya förelag. Som elt av de främsta hindren vid överväganden om företagsstart nämns den osäkerhet som de enskilda personerna känner beträffande krav som ställs på en företagare.

Undersökningsresultatet visar på en sned könsfördelning bland deltagarna i olika slags etableringsslimulerande kurser såtiUvida alt andelen kvinnor bland de sökande i genomsnitt var 18%. Majoriteten av de sökande fill företagaratbildning är mellan 30 och 40 år. Närmare hälften har inte någon yrkesutbildning utan enbart yrkeserfarenhet.

Prop. 1981/82:118 295

Enkätresultaten lalar enligt utredaren för att en särskild företagaratbildning bör utformas som vuxenutbildning och nivåmässigl ligga under högskolenivån. Företagaralbildningen bör enligt hans bedömning orienteras mot all komplettera befinfiiga kurser för dem som vill starta företag. Den bör alltså rikta in sig på grupper som upplever relativt starka hinder.

En referensgrapp i regeringskansliet som följt Lorendahls utredningsarbete har i ell yttrande över rapporten framhållit svårigheter alt i dagens ekonomiska läge motivera uppbyggnaden av en ny institution. Grappen anser dock att utredningen kan bilda underlag för förbättringar av nuvarande företagaratbildningar. Del kan ske genom dels en intensifierad form av förelagarulbildning i gymnasieskolan, dels en omprioritering av SSVHs verksamhet lill förmån för ökad förelagarulbildning. Målgrappen för SSVHs UtbUdning skulle vara både blivande företagare med affärsidéer och redan etablerade företagare med fortbildningsbehov. Utbildningen skulle delvis ske inom ramen för SSVHs nuvarande resurser, delvis på uppdrag av ulveckUngsfonderna. SSVH skulle därmed stimuleras lill all komplettera kommunal vuxenutbildning på de orter, där underlag saknas för egna kurser, och 20-poängskursen i småförelagsekonomi vid Umeå universitet. SSVHs kompelens i att anordna distansundervisning skulle på så säll kunna tillvaratas.

Lorendahls enkät och översikt över nuvarande utbildning för egna företagare tyder på att del föreUgger ell behov av fördjupad förelagarulbUdning inom ramen för vuxenutbildningen. Sådan utbildning bör - för övrigi i överensstämmelse med hitfillsvarande erfarenheter av den faktiska rekryteringen - rikta sig lill dem som redan bedriver verksamhet som småföretagare eller till dem som har relativt konkreta planer på att starta ett eget förelag. Vad gäller den senare gruppen lorde del vara normall all de aktuella personerna har en relafivt omfattande yrkesverksamhet bakom sig. Det finns också anledning all räkna med att en slor del av dem som har behov av SFU vill ha möjlighet att bedriva yrkesverksamhet vid sidan av studierna. Dessa bör därför ofta organiseras som deltidssludier eUer korta koncentrationskurser. Detta sätt alt organisera studier är vanligt inom vuxenulbUdningen men förekommer endasi undantagsvis inom ungdomsskolan. Det kan i sammanhanget påpekas, all glesbygdsdelegalionen dragit samma slutsals i en skrivelse lill industridepartementet innehållande förslag om yrkesutbildning för glesbygd. Huvudansvaret för att den regionala utbildningsplaneringen motsvarar behovel åvilar SÖ och länsskolnämnderna. De bör vid planeringen av utbildning för egna företagare bl.a. av ekonomiska skäl utgå från nuvarande organisation och resurser både inom den kommunala och den stafiiga vuxenutbildningen. Det finns dock anledning att överväga om inle kommunal vuxenutbildning bör spela en större roll än vad Lorendahl föreslår, eftersom planeringen bör utgå från arbels-och näringslivets behov i varje enskild kommun. SSVH bör således inle bli organisatorisk huvudman för en särskild företagaratbildning. Inte heller bör "filialer" tiU SSVH tiUskapas i de övriga Norrlandslänen.

Prop. 1981/82:118 296

Den kommunala och stafiiga vuxenutbildningen på gymnasienivå omfattar dels kurser som motsvarar gymnasieskolans linjer och specialkurser, dels särskilda yrkesinriktade kurser. Särskill bland de senare finns det redan nu ett antal kurser som passar anfingen för blivande småföretagare eller som fortbildning för dem som redan driver småföretag. Nya kursplaner utarbetas och faslställes kontinueriigl av SÖ. SSVH har utarbetat kursplaner för vissa glesbygdsnäringar, bl.a. industriell svampplanlering, och anordnar även på försök vissa sådana utbildningar. Regeringen avser all uppdra ål SÖ alt efter samråd med SIND och övriga berörda parter låta utarbeta och faststäUa fler kursplaner för glesbygdsanpassade yrkesutbUd-ningar, däribland även sådana som är lämpade för blivande eller redan verksamma småföretagare. SÖ bör därvid pröva möjlighelema all motverka en sned könsfördelning.

Utbildningen vid statens skolor för vuxna (SSV) i Härnösand och Norrköping fungerar i första hand som komplement fill kommunal vuxenutbildning. De båda skolorna erbjuder distansundervisning på samma nivå som kommunal vuxenutbUdning. Anledningarna lill alt dessa skolor behövs, trots utbyggnaden av den kommunala vuxenutbildningen är huvudsakUgen två. Dels finns del en grapp elever som inle har möjlighet att föriägga sina studier fill de tider och platser på vilka komvux erbjuds. Dels är deltagarantalet i vissa utbildningar så litet att en enskild kommun inle har möjlighet att anordna dem. De elever som bor i glesbygd har ofta inle möjlighet att genomgå den utbildning de önskar i sin kommun.

En lösning på problemet med all få fill stånd utbildningar som har litet elevantal är ibland att två eller fiera grannkommuner anordnar utbildningen tUlsammans. Om det gäller en ny utbildning kan SSV fungera som "pilotskola" genom att tillsammans med SÖ och övriga intressenter utforma kursplan och läromalerial och genomföra en eUer fiera försöksomgångar. Den färdiga kursplanen kan sedan användas av kommunal vuxenutbildning antingen i en större kommun eller i fiera samverkande kommuner.

Arbetsmarknadsminislem redogör i bilaga 3 för den roll som arbetsmarknadsutbUdningen kan spela i detla sammanhang.

6 Högskolans roll för små och medelstora företag

TUl högskolans roU hör att genom sin utbUdning och forskning aktivi medverka i utvecklingen av skilda samhällsområden, l.ex. regional utveckling, arbetsliv och näringsliv.

Under 1970-talel har det skelt en omfattande uppbyggnad av grundläggande högskoleutbildning pä ett anlal orter utanför universitelsorterna. Denna uppbyggnad har redan haft posifiva effekter. Förutom att fillgänglighelen till grundläggande utbildning har förbättrats har det blivit möjligt all i större utsträckning än tidigare anpassa utbudet av utbildning till de

Prop. 1981/82:118 297

behov som arbetsmarknaden ställer lokall och regionalt. Vidare har berörda regioner fåll en förstärkning av personal med forskningskompetens. Lärare vid de nya högskoleenheterna har sålunda vid sidan av sin undervisning i många fall engagerat sig i forsknings-, utveckUngs- och utredningsverksamhet på uppdrag av bl. a. enskilda förelag. Problem av regionall intresse som tidigare inte har kunnat angripas har därmed börjat bearbetas. Detta är av slor betydelse för de små och medelstora förelagen och den regionala utvecklingen i stort.

För alt främja den fortsatta utvecklingen av sådan verksamhet vid de mindre högskoleenheterna har regeringen genom beslut den 4 febraari 1982 uppdragit ål UHÄ all föreslå åtgärder som ger stabilitet åt forsknings- och UiveckUngsarbetel vid berörda högskoleenheter. Syftet är i första hand att finna samarbetsformer mellan högskoleenheterna och det omgivande samhället när del gäller forskning och utveckhng.

De små och medelstora företagen utnyttjar i liten utsträckning den kompelens och del kunnande som de högskoleulbUdade har. Delvis kan delta vara en följd av förelagens straklur men del kan också bero på all både leknisk och ekonomisk utbUdning av tradifion är specialiserad mot störte förelag. Bristande information om vad högskoleutbildning innebär kan också vara en bidragande orsak. En ökad satsning från högskolans sida för all bättre anpassa utbildningsbehovet lUl de små och medelstora företagen är därför motiverad. Härvid kan det vara aktuellt att överväga behovet av kortare utbildningar t. ex. inom tekniksektorn.

I detla sammanhang kan nämnas att regeringen tUlkallat en särskild utredning för alt belysa utbUdningens och forskningens uppgifter i strävandena alt förbättra den svenska ekonomins utvecklings- och konkurrenskraft (U 1981:03, Dir 1981: 30). Utredningen bör enligt direkfiven successivt och snabbi komma med förslag fill förändringar som medför en gynnsammare situation för de delar av näringslivet som i ett längre perspektiv kan förutses vara konkurrenskraffiga och expansiva. Uppmärksamhet bör därför ägnas inle enbart de stora, utan även de små och medelstora förelagen. Förslagen kan innebära förändringar i utbildningens innehåll och organisation eller i fråga om lokalisering och dimensionering. De kan också innefatta åtgärder som underlättar nödvändig rörlighet på arbetsmarknaden.

Den mera småföretagsanpassade utbildning som bedrivs i högskolan i dag är i slor utsträckning en utbildning för personer som har arbetslivserfarenhet. Ett exempel härpå är den yrkeslekniska högskoleutbildningen (YTH). Denna utbildning som bygger på flerårig yrkesverksamhet skall förbereda för mer kvalificerade arbetsuppgifter inom industrin och företag. F. n. finns närmare lio YTH-linjer om ell och ett halvt år, alla inom sektorn för utbildning för tekniska yrken.

Ytterligare exempel är lokala linjer för småförelagsekonomi. En lokal linje inrättas av högskolestyrelserna, vUket ger möjlighet lill lokala och

Prop. 1981/82:118 298

regionala initiativ. En av de lokala linjema för "småföretagsekonomi" anordnas vid högskolan i Växjö. Utbildningen omfattar 80 poäng (två år) och ges i två varianter, den ena inriktad mol administration av mindre och medelstora företag, den andra inriktad mot verksamhet som egen företagare. Vidare finns vid högskolan i Jönköping en småföretagsekonomisk linje som omfattar 80 poäng med möjlighet till avgång efter 40 och 60 poäng. Linjen tillgodoser i första hand de små och medelstora företagens i Jönköpings län behov av personer, som har en bred utbildning inom del ekonomiska området. Väsentligt för ulbUdningen är en uppläggning som ger möjlighet alt varva yrkesverksamhet eller prakfik med studier. Utbildning av liknande karaktär som nyssnämnda linjer planeras vid ytterligare några högskoleenheter. Här bör också nämnas att del vid universitetet i Göteborg finns en variant av den treåriga ekonomlinjen som är inriktad mol småförelagsekonomi.

Den administrativt och ekonomiskt inriktade högskoleutbildningen har varit föremål för ell omfattande översynsarbete inom UHÄ. Enligt förslag från en särskild arbelsgrapp inom ämbetet (UHÄ-rapport 1981:23) bör den framtida ekonomulbildningen få ett fördjupningsallernativ om 60 poäng i småförelagsekonomi. Delta alternativ är en vidareutveckling av den utbildning med inriktning mot mindre företag som nyss har redovisats. Frågan bereds f. n. inom UHÄ.

Inom ramen för högskoleorganisationen anordnas enstaka kurser av varierande längd för dem som vill fortbilda sig eller vidareutbilda sig. Dessa kurser inrättas av högskoleslyrelsema inom ramar och riktlinjer som ges av regionstyrelserna. Kurser läcker alla ulbildningssekiorer. De kan bestå av "IradUionella" universilelsämnen men det finns också tvärvetenskapliga och/eller speciellt yrkesinriktade kurser. De enstaka kurserna fillgodoser genom sin varierade utformning redan idag en slor del av de små och medelstora företagens behov av högre utbildning. Möjligheten finns att ytterligare utveckla kurser med denna inriktning.

I regeringens forskningspolifiska proposition (prop. 1981/82:106) och regionalpolitiska proposition (prop. 1981:113) behandlas vissa frågor som är av stort intresse för små och medelstora förelag. Dessa förslag redovisas här myckel kortfattat.

Vid de störte högskoleenheterna finns särskilda kontaktsekretariat. Dessa har lill uppgift att hjälpa främst små och medelstora förelag i förelagsutvecklande syfte, t. ex. med förelagsanalyser, produktutveckling och proto-typtUlverkning. Vissa forsknings- och utvecklingsprojekt som har kommit till stånd härigenom har fått stor betydelse för de berörda företagen. Vidare har de resulterat i all nya företag etablerats.

Av intresse är den försöksverksamhel som sedan budgetåret 1978/79 har bedrivUs inom ramen för forskningssamverkanskommillén (FOSAM). Åven här är verksamheten i första hand riktad mol små och medelstora förelag samt myndigheter. Med de resurser som har slällls fill förfogande

Prop. 1981/82:118 300

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. 1

Statsministerns anförande ............................................... .... 4

Bilaga 1. Budgetministerns anförande ............................ .... Il

1. Inledning ............................................................... .. 11

2. Åtgärder för alt begränsa och förenkla näringsidkares och kommuners uppgiftslämnande 12

3. Basregister över företag och organisationer ......... .. 18

4. Skattefrågor ........................................................... 30

5. Hemställan ............................................................. .. 31

Underbilaga 1:1. Sammanfattningen av belänkandel (SOU 1981:58) Samverkan vid uppgiftslämnande, avgelt av delegationen

för företagens uppgiftslämnande (DEFU) ..................... .. 32

UnderbUaga 1:2. Sammanställning av remissyttrandena över be
tänkandet SOU 1981:58 ............................................. 38

Underbilaga 1:3 Sammanställning av remissyttrandena över rapporten Basregister över företag och andra organisationer - ell

principförslag .............................................................. 43

Bilaga 2. Handelsministerns anförande .......................... 53

1. Inledning ................................................................ 53

2. Servicenäringarna - slöd tiU turistföretag . .......... 55

3. Exportfrämjande verksamhet.................................... 62

4. Hemställan ............................................................. 68

UnderbUaga 2:1 Utdrag ur serviceföretagsulredningens belänkan
de (SOU 1979:74) Serviceföretagen - vägar tiU utveckling 69

Underbilaga 2:2 SammansläUning av remissyttrandena över vissa

delar av betänkandet SOU 1979:74 ........................... .. 90

Underbilaga 2:3 Sammanställning av remissyttrandena över vissa
delar av betänkandet (SOU 1978:37) Hotell- och restaurangbran
schen ......................................................................... 123

Underbilaga 2:4 Sammanfattning av belänkandet (Ds H 1981:3)

Handel med teknik ..................................................... 137

Underbilaga 2:5 Sammanställning av remissyttrandena över be
tänkandet Ds H 1981:3 ............................................. 140

Bilaga 3. Arbetsmarknadsministerns anförande ............. 147

1. Inledning ............................................................... 147

2. Vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder ................ 148

3. Stöd tUl arbetsmiljöinvesteringar ........................... 153

4. Hemställan ............................................................. 159

Underbilaga 3:1 Sammanfattning av betänkandet (Ds A 1981:12)

Om stafiigt stöd till arbetsmiljöinvesteringar .............. 160

Underbilaga 3:2 Sammanställning av remissyttrandena över be
tänkandet Ds A 1981:12 .............................................. 169

BUaga 4. Industriministerns anförande ............................ 175

1. Inledning ................................................................ 175

2. Allmänna utgångspunkter......................................... 177

3. Innovalionspolitikens inriktning .............................. 180

4. Underleveranlörsfrågor .......................................... 186

Prop. 1981/82:118 301

5. Förnyelse av produktionsprocessen ................ 189

6. Teknikupphandling från småföretag ................. 190

7. Vissa elektronikfrågor.................................... 195

8. Hanlverksfrågor ........................................... 198

9. Centrum för småföretagsutveckling ............... 200

10. De regionala utvecklingsfondema 202

10.1 Utvecklingsfondernas organisafion och verksamhet i stort 202

10.2 Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet 207

10.3 Utvecklingsfondernas förelagsserviceverksamhet 213

11. Småföretagsinnktade utvecklings-och investmentbolag ................................................................. 216

11.1 Inledning ............................................ 216

11.2 TiUväxtinvest ..................................... 217

11.3 Investeringsbankens roll ........................ 220

11.4 Svenska industrielableringsaktiebolagels (Svetabs) roll.. 221

12. Hemställan ................................................ 223

13. Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 ............. 223

Underbilaga 4:1 Sammanfattning av rapporten (SIND 1981:7) De

regionala utvecklingsfonderna ........................... 229

Underbilaga 4:2 Sammanfattning av rapporten (SIND 1981:2)

Hantverk. Produktion med tradition .................... 240

Underbilaga 4:3 Sammanställning av remissyttrandena över rap
porten SIND 1981:2.......................................... 262

Underbilaga 4:4 Utbildningsdepartementets promemoria om ut
bildningsfrågor m. m. för de små och medelstora företagen 280

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Substitutions-	Övergång till	Import-	Ändrade kund-	Förändring av
effekt p.g.a.	industriell	konkurrens	preferenser	eller brist
och/eller tekn	produktion		och konsum-	på råvaror
överlägsenhet			tionsmönster