Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:114 Regeringens proposition

1981/82:114

med förslag tiil lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervak­ning, m. m.;

beslutad den 18 februari 1982.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

BJÖRN MOLIN

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag lill lagstiftningsåtgärder sorn innebär att tjänstemän vid tullverkets kustbevakning får rätt all utöva vissa poli­siära befogenheter i samband med övervaknings- och tillsynsuppgifter till sjöss.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

1    Riksdagen I98II82. 1 saml. Nr IN

 

Prop. 1981/82:114                                                              2

1    Förslag till

Lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag tillämpas när tullverket bedriver övervakning lill havs och i
kuslvatlnen samt i Vänern och Mälaren för alt hindra brott mol föreskrifter
i lagar och andra författningar som gäller

1.   inskränkningar i utlänningars rätt all uppehålla sig inom visst områ­
de,

2.   jakt,

3.   fiske,

4.   naturvård,

5.   trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,

6.   åtgärder mot vattenförorening från fartyg,

7.   dumpning av avfall i vallen,

8.   kontinentaisockeln,

9.   fornminnen och sjöfynd,

10. fartygs registrering och identifiering.

2 § Om anledning förekommer all brott har förövats mol någon av de
föreskrifter som avses i 1 §, har tjänsteman vid tullverkets kustbevakning
{kustbevakningstjänsteman) samma befogenhet som tillkommer polisman
all

1.   hålla förhör och vidtaga annan åtgärd med stöd av 23 kap. 3 § Ijärde
stycket rättegångsbalken,

2.    la med någon lill förhör med stöd av 23 kap. 8 § rättegångsbalken,

3.    gripa någon med slöd av 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken,

4.    företa husrannsakan med stöd av 28 kap. 5 § rättegångsbalken, om åtgärden har lill syfte all eftersöka den som skall gripas eller all verkställa beslag.

3 § Kustbevakningsljänsteman har samma befogenhet som tillkommer
polisman enligt 3§ lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande all
omhänderta den som genom sill uppträdande i trafiken till sjöss stör
ordningen eller utgör omedelbar fara för denna. Sådan befogenhet har han
också när del fordras för alt avväija brott mol de föreskrifter som avses i
1§ 5, 6 och 7.

Vid omhändertagande som avses i första stycket skall kustbevaknings­ljänsteman tillämpa bestämmelserna i 4§ lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande.

 

Prop. 1981/82:114                                                    3

4   § Om del uppenbart behövs för att befogenheterna enligl 2 och 3 §§ skall kunna utövas, får kustbevakningsljänsteman stoppa och visitera far­tyg eller inbringa del lill svensk hamn.

5   § Befogenheterna enligt 2—4§§ får utövas endast i omedelbar anslut­ning lill den gärning som föranleder åtgärden.

6   § Befogenheterna enligl 2-4 §§ får utövas endasi av kustbevaknings-tjänsteman som uppfyller de krav regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver i fråga om tjänsteställning, utbildning och erfarenhet eller i annat avseende.

7   § Vid förundersökning rörande brott mol de föreskrifter som avses i 1 § får åklagaren eller, om polismyndighet bedriver undersökningen, denna anlita biträde av tullmyndighet saml uppdra ål kustbevakningsljänsteman att vidta de särskilda åtgärder som behövs för undersökningen, om del är lämpligt med hänsyn lill omständigheterna.

8   § För att verkställa en åtgärd enligl denna lag får en kustbevaknings-tjänsteman inle använda strängare medel än förhållandena kräver. Kuslbe-vakningsljänslemannen bör i första hand söka vinna rättelse genom upp­lysningar och anmaningar och tillgripa våld bara när uppgiften inle kan lösas på annat sätl. Om våld tillgrips, skall den lindrigaste form som kan leda lill det avsedda resultatet användas. Våld får inle brukas längre än som är oundgängligen nödvändigt.

9   §   Åtgärder enligl 2-4 §§ skall skyndsamt anmälas till polismyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Genom lagen upphävs kungörel­sen (1964:834) om förordnande för lullpersonal att ombesöija viss polisbe­vakning.

2   Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 24 kap. 2 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

24 kap.

2 §'

Om polisman, som skall verkstäl- Om polisman, som skall verkstäl­
la Ijänsleålgärd, mötes eller an- la tjänsleåtgärd, mötes eller an-
gripes med våld eller hot om våld, gripes med våld eller hot om våld,
må han för åtgärdens genomföran- må han för åtgärdens genomföran­
de bruka del våld som med hänsyn de bruka del våld som med hänsyn

Senaste lydelse 1980:579.

 

Prop. 1981/82:114

till omständigheterna kan anses för- till omständigheterna kan anses för­
svarligt. Delsamma gäller sådan svarligl. Detsamma gäller sådan
vaktpost eller annan krigsman eller vaktpost eller annan krigsman eller
civilförsvarspersonal under civil- civilförsvarspersonal under civil­
försvarsberedskap, som fullgör försvarsberedskap, som fullgör
polisuppgifl eller tjänstgör för be- polisuppgift eller tjänstgör för be­
vakning eller för all upprällhålla vakning eller för att upprällhålla
ordning.                              ordning samt tjänsteman vid tull-

verkets kustbevakning som enligt särskild lagstiftning medverkar vid polisiär övervakning.

Rymmer fånge eller den som är häktad, anhållen eller eljest berövad friheten eller sätter han sig med våld eller hot om våld lill motvärn eller gör han på annat sätt motstånd mol någon under vars uppsikt han står, då denne skall hålla honom lill ordningen, må ock lill rymningens hindrande eller ordningens upprätthållande brukas det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Om någon som skall häktas, an­hållas eller eljest berövas friheten söker undkomma eller hindra den som äger verkställa åtgärden, må jämväl brukas våld enligl vad nu är sagt. Detsamma skall gälla därest, i fall som avses i detla stycke, motstånd övas av annan än förut nämnts.

Om en polisman eller annan som avses i första stycket eller den, som med slöd av lag eller annan författning har förordnals av myndighet alt medverka lill all upprätthålla allmän ordning eller säkerhet eller alt utföra bevakning eller annan tillsyn, skall med laga rätt avvisa eller avlägsna någon från ell visst område eller utrymme, får han, om han möts av motstånd, även i andra fall än som sägs i första och andra styckena för all genomföra åtgärden bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller när någon som nu nämnts eller annan i myndighetsutövning med laga rätt skall verkställa kroppsvisita­tion, kroppsbesiktning, husrannsakan eller beslag eller annat omhänderta­gande av egendom.

Har någon enligt denna paragraf rätt att bruka våld, äger envar som kommer honom lill hjälp samma rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

 

Prop. 1981/82:114                                                              5

3   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7§ lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

7 §

Polismyndighet, tullmyndighet, hälsovårdsnämnd och läkare äro skyldiga att lämna tillsynsmyn­dighet det biträde och de upplys­ningar som behövs.

PoUsmyndighet, tullmyndighet, hälsovårdsnämnd och läkare äro skyldiga all lämna tillsynsmyn­dighet del biträde och de upplys­ningar som behövs.

När en tullmyndighet på begäran enligt första stycket medverkar vid tillsyn enligt denna lag, har tjänste­man vid tullverkets kustbevakning de befogenheter att vidta åtgärder som anges i 2 och 4§§ lagen (1982:000) om tullverkets medver­kan vid polisiär övervakning. Där­vid gäller föreskrifterna i 5, 6, 8 och 9§§ nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Lagen omtryckt 1978:109.

 

Prop. 1981/82:114                                                    6

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-01-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Elias­son, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Molin

Lagrådsremiss med förslag till lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning, m. m.

1    Inledning

1.1 Utredningsuppdraget

Med slöd av regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 tillkallade dåva­rande chefen för handelsdepartementet en kommitté (1977:05)' med upp­drag all utreda frågor om samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss. 1 uppdraget ingick bl.a. alt överväga om kustbevakningspersonalens befogenheter behöver kompletteras för all nödvändiga ingripanden till sjöss och därmed sammanhängande utredning­ar skall kunna ske på elt rationellt sätt. Kommittén har kallat sig sjööver-vakningskommillén — SÖK.

Kommittén överlämnade i januari 1980 sill belänkande (Ds H 1980:1) Samordning av övervakningen och räddningstjänsten lill sjöss. I belänkan­det redovisar kommittén sina principiella övervägaden om vad som kan göras för all förbättra samordningen av övervakningen och räddnings­tjänsten till sjöss. SÖK föreslår bl. a. alt ett centralt samordningsorgan för övervakningen och räddningstjänsten lill sjöss inrättas.

Förslag om elt samarbelsorgan liknande del SÖK föreslår har lagts fram också av kommittén för miljörisker vid sjötransporter (Jo 1978:05) och 1977 års oljeskyddskommillé (Kn 1977:03). I prop. 1980/81:119 om miljö­säkrare sjötransporter (s. 14) anfördes all frågan om ell centralt samord­ningsorgan bör bedömas bl. a. mol bakgrund av pågående ulredningsarbe­le, dels i fråga om sammanslagning av tullverkets kustbevakning och sjöfartsverket, dels i fråga om det arbele som f. n. bedrivs inom räddnings-

' Justitieombudsmannen Per-Erik Nilsson, ordförande, riksdagsledamoten Olle Au­lin, riksdagsledamoten Rune Johnsson, riksdagsledamoten Birger Rosqvist, kom­munalrådet Margot Wikström och riksdagsledamoten Georg Åberg.

 

Prop. 1981/82:114                                                    7

tjänstkommillén (Kn 1979:01). I avvaktan på resultatet av dessa utred­ningar las inle nu upp SÖK:s förslag beträffande samordningsfrågorna i allmänhet. Däremot las här upp SÖK:s förslag beträffande kustbevakning­ens befogenheter i samband med polisiär övervakning.

SÖK lägger i sitl belänkande fram förslag lill lag om tullverkels medver­kan vid polisiär övervakning och i anslutning därtill förslag lill lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg. Förslagen bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1 och 2.

Belänkandel har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan­serna och en sammanställning av deras yttranden, såvitt avser förslaget beträffande kustbevakningens befogenheter i samband med polisiär över­vakning, bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 3.

1.2 Frågans tidigare behandling

Den särskilda frågan om kustbevakningspersonalens poUsiära befogen­heter i samband med dess tillsyns- och övervakningsuppgifler har under den senaste 15-årsperioden varit föremål för flera utredningar och har vid elt anlal tillfällen behandlats i riksdagen. Frågan har därvid i stort sett gällt del förhållandel att kuslbevakningspersonalen, samtidigt som den tillagts åtskilliga övervakningsuppgifter inom sitl verksamhetsområde, i många fall saknar möjUghet all göra erforderliga ingripanden. De härmed sam­manhängande problemen har emellertid förblivit olösta.

År 1967 (prop. 1967:1 bil. 9 s. 40, SU 1967:7, rskr 1967:7) behandlade således riksdagen frågan om gränsdragningen mellan kustbevakningens och polisens arbetsuppgifter med anledning av motioner om all utreda kustbevakningens befogenheter för all få lill stånd en förbättrad fiskelill-syn. Utskotlel anförde därvid all del är viktigt all påtagliga brister, som konstaterats vid fiskelillsynen, såvitt möjligt avhjälps. Detta skulle enligt utskottet kunna tillgodoses genom all kustbevakningens och polisens upp­gifter, i de fall då de nära berör varandra, samordnas så all tillgänglig personal och materiel utnyttjas effektivt.

Frågan behandlades på nyll av 1970 års riksdag. Enligt lagutskottet (1 LU 1970:31) innebar den omständigheten att kuslbevakningspersonalen saknade sådana polisiära befogenheter som all inleda förundersökning, hålla förhör och verkställa gripande vissa risker för alt överträdelser främst mol sjölrafikreglerna och skyddsområdesbeslämmelserna eller mol förbudet mot oljeutsläpp från fartyg inle kunde beivras effektivt. Detla kunde enligl utskottet tala för all kuslbevakningspersonalen borde ges ökade befogenheter. Utskottet framhöll emellertid all del för den enskildes rättssäkerhet är av den största betydelse att ingripande med tvångsmedel mol aUmänhelen verkställs av personal med tillräckliga insikter om gällan­de bestämmelser och med god allmän poUsiär skolning. Utskottet var inle berett att tillstyrka all kustbevakningspersonalen omedelbart gavs ökade

 

Prop. 1981/82:114                                                    8

befogenheter. Det fanns emellertid anledning, menade utskottet, all i lämpUga sammanhang göra en översyn av gällande författningar på de övervaknings- eller tillsynsområden där formella befogenheter saknades eller stod i mindre god överensstämmelse med den praxis som hade visat sig lämplig. Utskottet ansåg också alt det kunde finnas anledning all mera ingående la upp samordnings- och huvudmannaskapsfrågorna lill pröv­ning.

Frågan behandlades ånyo av 1973 års riksdag (JuU 1973:26, rskr 1973:258), som uttalade sig för all den översyn av hithörande författningar och samordningsfrågor m. m. som lagutskottet år 1970 hade förordat skulle komma Ull slånd. Med anledning av riksdagens beslut tillkallades kust-övervakningsulredningen (Fi 1974:04). Det var denna utredning och sjö­räddningsutredningen (K 1970:42) som ijuli 1977 ersattes av SÖK med uppgift att åstadkomma en samlad lösning på samordnings- och lednings­problemen vid övervakningen och räddningstjänsten till sjöss.

2    Gällande ordning

Tullverkels kustbevakning ulgör en av tullverkets tre bevakningsgrenar. Kustbevakningens linjeorganisation är under tulldirektionerna i de fyra tuUregionerna organiserad i kuslbevakningsområden, regionkuslpos-leringar, flygkuslposleringar och kustposleringar. De svarar i princip för den civila övervakningen i öppna sjön och i havsbandet samt i huvudsak inom skärgårdsområdena längs våra kuster och i Vänern och Mälaren. I Stockholms skärgård och i vissa andra områden, där polisen särskill orga­niserats för verksamhet lill sjöss, samverkar kustbevakningen och polisen. Också andra myndigheter har uppgifter i samband med sjöövervakning, l.ex. försvarets myndigheter och sjöfartsverket. Allmän övervakning av ordning och säkerhet, broltsspaning och liknande polisiära uppgifter an­kommer på polisen (2 § polisinslruklionen /1972:511/).

Verksamheten vid kustbevakningen omfattar, förutom tullkontroll och smugglingsbekämpning, bl.a. skydds- och kontrollområdeslillsyn, sjötrafikövervakning, jakt-, fiske- och naturvårdslillsyn, havsfiskeöver­vakning, havsboltenövervakning, oljebekämpning och sjöräddning.

Kuslbevakningspersonalens befogenheter i fråga om de olika övervak­ningsuppgifterna varierar i hög grad beroende på vilken övervakningssek­tor uppdraget avser. Befogenheterna vid fullgörandet av vissa uppdrag framgår av följande sammanställning.

TullkontroU och smugglingsbekämpning. I tullagen (1973:670) och lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen) fmns regler om in- och utförsel av varor. I valutalagsliflningen finns regler om in- och utförsel av valuta. Det är tullverket som har huvudansvaret för tiUsynen av att dessa regler följs. Men även andra myndigheter har uppgifter inom

 

Prop. 1981/82:114                                                    9

området. Del finns t. ex. en regel i lullsladgan (1973:671) om att polismyn­dighet skall lämna tullmyndighet den handräckning som behövs för att tuUkoniroUåtgärder skaU kunna genomföras. Att polisen har uppgifter i samband med varusmuggling följer av polisens allmänna skyldighet all bekämpa och utreda brott.

I samband rned tuUkontroll och smugglingsbekämpning har tullmyn­dighet större möjligheter att ingripa vid brott än i samband med andra arbetsuppgifter. Befogenheterna finns upptagna främst i lullsladgan och varusmugglingslagen.

Enligl tuUsladgan har tulltjänstemannen i samband med tullkontroll vis­sa befogenheter som polisen inte har. De får bl. a. preja och inbringa fartyg (57 §), hejda transportmedel (58 och 59 §§), undersöka, försegla och låsa utrymmen i transportmedel (61 §), undersöka tuUager o. d. (64 §).

Enligt varusmugglingslagen har tullmyndighet rätt att inleda förunder­sökning. Reglerna om undersökningsledare i rättegångsbalken (RB) gäller då för tuUmyndighet (13 §). De enskilda tulltjänstemannen har samma rätt som polismännen all gripa den som misstänks för brott enligl varusmugg­lingslagen och alt ta med den som är på plats där brott har förövats lill förhör (14 §). De har också samma befogenheter att ta egendom i beslag. Beträffande egendom som kan antas vara förverkad enligt varusmugglings­lagen har — förutom polistjänslemännen och tulltjänstemannen — tjänste­männen vid lots- och fyrstaten, dvs. sjöfartsverkets personal, rätt att själva besluta om beslag (15 §).

När del gäUer husrannsakan har lullljänsleman samma befogenheter som tillkommer polisman enligt RB. Beträffande egendom som kan antas vara förverkad enligt varusmugglingslagen har både polisman och tulltjäns­teman större befogenheter än vad som i allmänhet följer aV RB. De får nämligen själva besluta om husrannsakan i lägenhet som avses i 28 kap. 3 § RB. Samma gäUer beträffande magasin, upplagsbodar och uthus (18 §).

I varusmuggUngslagen finns också särskilda regler om kroppsvisitation. Enligt RB får kroppsvisitation ske vid utredning av brott för vilket kan följa fängelse. Enligl varusmugglingslagen kan en bevakningschef besluta all var och en som ankommer liU riket med viss båt e. d. eller var och en som under viss lid kommer eller reser från en plats skall kroppsvisileras. Förekommer mot någon anledning att han har på sig gods som enligt varusmugglingslagen är underkastat beslag kan tulltjänsteman själv besluta om kroppsvisitation cch s.k. ytlig kroppsbesiktning (19 §). Polisman har inte samma befogenhet. För honom gäller de allmänna reglerna i RB.

Utlänningskontroll. Bestämmelser om tullmyndighets medverkan vid ullänningskonlroll finns i utlänningslagen (1980:376) och utlänningsförord­ningen (1980:377). När tulltjänsteman medverkar vid udänningskontroll har de enligt 55 § utlänningslagen samma befogenheter som polismän att göra omhändertagande enligt lagen (1973:558) om tillfälligt omhänder­tagande (LTO).

 

Prop. 1981/82:114                                                   10

Till skydd för anläggningar av betydelse för totalförsvaret finns skydds-och kontrollområden. SärskUda regler gäller för utlänningars rätt alt vistas inom sådana områden. Föreskrifter härom finns i förordningen (1976:935) om skyddsområden och konlrollområden. Härav framgår all.poUsen har huvudansvaret för alt utlänningar och utländska fartyg inte olovligen uppe­håller sig inom ifrågavarande områden. Försvarsmaktens, tullverkets och sjöfartsverkets personal skall medverka vid tillsynen. Utlänningar som vistas i elt skyddsområde är skyldiga all visa pass för bl. a. poUsmän, lullljänsleman, lolspersonal och bevakningspersoHal inom försvarsmak­ten. Dessa skall också granska skeppshandlingar o. d. för utländskt fartyg som har ankrat eller förtöjt på plats där del inle är lillålel (6, 9 och 19 §§).

Jakttillsyn. Övervakningsskyldighelen regleras i kungörelsen (1955:275) angående skyldighet för befattningshavare vid tullverkels kust- och gräns­bevakning all utöva jakt- och fiskelillsyn m. m. Enligl kungörelsen åligger det sådan befattningshavare, i den utsträckning som framgår av 26 § 1 mom. och 31 § lagen (1938:274) om rätt till jakt, alt utöva tUlsyn av efterlevnaden av nämnda lag och av jaktstadgan (1938:279) samt av övriga av regeringen eller underordnad myndighet meddelade bestämmelser om jakt. Enligt 31 § lagen om rätt lill jakt har polismännen och tjänstemännen vid kustbevakningen rätt alt på bl.a. statens mark la jaktbyte, vapen och fortskaffningsmedel i beslag. Den som jagar är skyldig att visa jaktkort för bl.a. polisman och kustbevakningsljänsteman (26 § 1 mom.).

Fisketillsyn. Förutom polisen deltar kustbevakningen, särskilt förord­nade fiskeliUsynsmän och försvarels myndigheter i fiskelillsynen inom sjöterritoriet. När det gäller fiskezonen har kustbevakningen tillsynsansva­ret. Kustbevakningens tillsynsskyldighet regleras i den nyss nämnda kun­görelsen angående skyldighet för befattningshavare vid luUverkets kusl-och gränsbevakning att utöva jakt- och fiskelillsyn m.m. Enligl denna åligger det befattningshavare vid tullverkels kustbevakning all utöva till­syn över efterlevnaden av fiskerisladgan (1954:607) och enligl samma stadga utfärdade föreskrifter och övriga av regeringen eller underordnad myndighel meddelade bestämmelser om fiskets vård och bedrivande. Kustbevakningsljänsteman är vidare skyldig all inskrida mol sådana över­trädelser av lagen (1950:596) om rätt liU fiske, som kränker kronans rätt eller sker i vatten där varje svensk medborgare må bedriva fiske. Sist­nämnda lag avser rätten liU fiske inom Sveriges sjöterritorium och svensk fiskezon. I särskill angivna fall ger lagen rätt lill svenskt havsfiske även Utanför fiskezonen. Vad i lagen föreskrivs om fiske i allmänt vatten gäller ä.ven i fiskezonen, dock med de begränsningar som föranleds av lagen (1966: 314) om kontinentaisockeln.

Kustbevakningsljänstemännen har rätt all la egendom i beslag då de anträffar någon på bar gärning som bryter mol föreskrifterna om fiske. Vad som får tas i beslag är fång"-t, redskap, bål eller annat som kan antas ha betydelse för utredning av brottet (37 § lagen om rätt till fiske, 34 § fiskeri-

 

Prop. 1981/82:114                                                   11

stadgan m.fl. författningar om fiske). Vidare får de undersöka fisk som misslänks ha fångals olagligen eller olovligen. Åven redskap och fisksump får undersökas (3 § kungörelsen angående skyldighet för befattningshavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning alt utöva jakt- och fiskelillsyn m.m.).

I kungörelsen (1965:500) om bestämmelser angående storleken av näl-maskor i fiskeredskap och minimimått på fisk m. m. finns särskilda regler om befogenheter m. m. vid fisketillsynen på internationellt vallen.

I övrigi är kuslbevakningsljänslemans åtgärder formellt sell begränsade till enbart att göra anmälan om sina iakttagelser till polisman. Enligt praxis ombesöijs emellertid, då så befinns lämpligt, erforderlig utredning med därtill hörande förhör och protokoUering av den kustbevakningstjänste­man som svarat för ingripandel.

Naturvårdstillsyn. Det finns olika föreskrifter som syftar till all skydda naturen. Bl. a. finns områden avsatta som naturreservat, fågelskyddsområ­den och sälskyddsområden. Föreskrifter av avsett slag finns främst i naturvårdslagen (1964:822). SärskUda bestämmelser meddelas också för allmänhetens tiUlräde till och vistelse i sådana områden. Några föreskrifter om vem som skall kontrollera all föreskrifterna följs finns inte. Detta ingår naturligtvis i polisens skyldigheter. Kustbevakningens personal bedriver också sådan kontroll. Man stöder sig härvid på ell uttalande av dåvarande departementschefen för finansdepartementet i prop. 1967:1 bil. 9 s. 40.

Sjötrafikövervakning. Med sjötrafikövervakning avses tillsyn av all fö­reskrifterna för trafiken lill sjöss och om åtgärder mol vattenförorening från fartyg följs. Polisen och tullverkels kustbevakning utövar denna kon­trolluppgift. Dessutom deltar försvarsmakten i tillsynen beträffande sjötra-fikkungörelsen (1962:267).

Föreskrifter av hithörande slag finns främst i sjötrafikförordningen (1962:150), sjölrafikkungörelsen, lots- och fyrkungörelsen (1970:698), la­gen (1980:424) om åtgärder mol vattenförorening från fartyg, förordningen (1980:789) om åtgärder mot vallenförorening från fartyg och lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten.

Kustbevakningens befogenheter regleras i kungörelsen (1964:834) om förordnande för lullpersonal all ombesörja viss polisbevakning. Enligl dess 4 § skaU kustbevakningsljänsteman, så snart del kan ske, rapportera tiU vederbörande polisstyrelse eller åklagare eller tiU närmaste polisman om brott mol bestämmelser vars efterlevnad han skall övervaka. Kustbe­vakningstjänsteman har i vissa fall samma befogenheter som polisman enligt polisinslruklionen och enligt LTO. Delta innebär bl. a. rätt alt medge rapporteftergift och rätt alt omhänderta person om förutsättningar därför föreligger enligl LTO.

Olje- och kemikaliebekämpning. Tullverket och kommunerna svarar för olje- och kemikaliebekämpningen. Tullverkets ansvar gäller tiU havs, i kuslvatlnen och i Vänern och Mälaren, dock inle i hamnar.

 

Prop. 1981/82:114                                                   12

I vallenföroreningslagsliflningen finns bl. a. bestämmelser som syftar lill att hindra eller begränsa utsläpp av farlig art. Om olja e. d. kommer ut från fartyg kan förbud och förelägganden meddelas för all hindra eller begränsa utsläppet. Befogenheten alt falla sådana beslut ligger på sjöfartsverket. Om sjöfartsverkets beslut inle kan avvaktas får tullverket meddela beslu­tet. Beslut om förbud mot ett fartygs avgång eller vidare resa skall anmälas tiU polis-, tull- och lolsmyndighelerna.

Havsbottenövervakning (kontinentalsockeln). Rätlen att utforska kon­tinentalsockeln, dvs. havsbottnen och dess undertag, och all utvinna dess tillgångar, tillkommer staten (2 § lagen /1966:314/ om kontinentaisockeln). Annan kan dock få tillstånd att göra detla. Statens industriverk övervakar alt föreskrifter om vUlkor för tillstånd efterlevs. Efter framställning av industriverket skall sjöfartsverket, generallullslyrelsen och rikspolisstyrel­sen biträda vid tillsynen. Kustbevakningen utför den löpande övervakning­en.

Några särskilda regler om befogenheter i samband med havsboltenöver­vakning finns inte.

Övervakning och kontroll för att hindra kränkningar av rikets territori­um. Av säkerhetspolitiska skäl sker viss övervakning av fartygsrörelserna runt våra kuster. Det finns föreskrifter som reglerar bl. a. utländska örlogs-fartygs tUllräde lill våra kuster och vad som skall göras om dessa föreskrif­ter inle följs. Försvarsmakten svarar för den övervakning och de ingripan­den som kan komma i fråga. Vissa civila myndigheter skall hjälpa till. I delta hänseende finns bl. a. föreskrifterom all lots- och fyrmyndighelerna, tullmyndigheterna och polismyndigheterna skall rapportera iakttagelser om främmande öriogsfartyg.

Enligt den av överbefälhavaren utgivna handboken SAM INCIDENT anses nyssnämnda myndigheter kunna ingripa på två sätl. Dels genom all, på begäran av mil.'lärbefälhavare, överbringa en miUtär myndighels beslut om avvisning eller uppfordran, dels genom all erinra utländska örlogsfar­tyg om all de har kränkt eller håller på all kränka territoriet, såvida inle militärbefälhavare bestämmer annat. Det finns dock inga författningsföre-skrifler som gäller ingripanden av detla slag.

TiUsyn av utländska fartygs kustfart. För sjöfart i inrikes trafik med utländska fartyg krävs tillstånd. Pä delta område finns särskilda överens­kommelser med vissa främmande stater. Sjöfartsverket prövar frågor om sådana tillstånd. Enligl kungörelsen (1974:235) om tillstånd tiU sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m. m. skall tullverket utöva tillsyn över alt föreskrifterna följs. Några regler om befogenheter vid tillsyn av ut­ländska fartygs kustfart finns inle.

Fornminnes- och sjöfyndstillsyn. Skeppsvrak och föremål som anträffas i närheten av sådana vrak får inle rubbas om det kan antas alt minst etthundra år har förfluUl sedan skeppet blev vrak. Riksanlikvarieämbelel och statens historiska museer kan bl. a. låta undersöka och bärga skepps-

 

Prop. 1981/82:114                                                                 13

vrak och föremål eller ge annan tillstånd all göra del. Bl.a. cheferna för tullverkets bevakningskontor är ämbetets ombud i frågor om skeppsvrak och sjöfynd (skrivelser lill generaUullslyrelsen den 9 och 13 augusti 1967). Detla har ansetts innebära alt tullverket har skyldighet all utöva tillsyn över att föreskrifterna om skeppsvrak och fornfynd följs.

Med sjöfynd avses upphittat gods som härrör från fartyg. Tullverket är sjöfyndsmyndighet (lagen/1918:163/ med vissa bestämmelser om sjöfynd). Försvarsmakten lar hand om militär materiel. Fyndlagstiftningsutredning­en (Ju 1978:05) har i sill år 1980 avlämnade belänkande (Ju 1980:11) Hiltegods m. m. utrett bl.a. vissa frågor om sjöfynd. Betänkandet bereds f.n. inom jusliliedeparlementel.

Några bestämmelser om befogenheterna i samband med tiUsyn av före­skrifterna om skeppsvrak, fornfynd och sjöfynd finns inte.

Fartygs registrering och identijJering. Enligl 355 § sjölagen (1891:35 s. 1) skall bl.a. tullverket hjälpa lill med all vaka över att föreskrifterna om registrering och identifiering av skepp och inskrivning av skepp och andel i skepp efterlevs. De äger för detla ändamål tillträde tiU fartyg.

TUlsyn av säkerheten på fartyg. 1 lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg finns regler om hur fartyg av säkerhetsskäl skall vara utrustade m. m. Här finns bestämmelser om bl. a. sjövärdighet, anordningar till före­byggande av ohälsa och olycksfall, lastning, passagerarantal och beman­ning. Häijämle har regeringen och sjöfartsverket utfärdat föreskrifter i ämnel. Sjöfartsverket har tUlsyn över all föreskrifterna om säkerheten på fartyg följs. Bl.a. polismyndigheterna och tullmyndigheterna är skyldiga all lämna sjöfartsverket del biträde och de upplysningar som behövs (I kap. 7§).

1 lagen finns ell omfattande regelkomplex om skilda ingripanden som myndighel kan göra. Del är i första hand sjöfartsverket som har befogenhet alt ingripa. Verket kan t. ex. förbjuda fartyg som inte är sjövärdigt eller inle är bemannat på ett betryggande sätl alt avresa (8 kap. 1 §). Anmälan om ingripande skall göras lill polisen, som skall göra vad som behövs för att hindra fartygets resa. Anmälan skall också göras till tull- och lotsmyn-dighet. Dessa skall ställa in sina förrättningar beträffande fartyget (8 kap. 3§).

3   Kommittéförslaget

3.1 Allmänt

SÖK:s uppgift har varit att utreda vad som kan göras för all förbättra samordningen av övervakningen och räddningstjänsten lill sjöss. SÖK har funnit att det brister i samordningen. SÖK konstaterar att så länge ansva­ret för övervakningen och räddningstjänsten lill sjöss ligger på flera myn­digheter del bara finns elt säll all få till stånd ett rationellt utnyttjande av

 

Prop. 1981/82:114                                                   14

resurser för verksamheten. Detta är all så långt som möjligt använda alla myndigheternas resurser som en gemensam tillgång för all övervakning och för räddningstjänsten.

SÖK diskuterar olika sätl all få lill stånd en bättre samordning av övervakningen tUl sjöss. Enligl SÖK är del bästa UUvägagångssällel för att uppnå delta syfte all ålägga myndighelerna ell gemensamt ansvar för övervakningen. Berörda myndigheter skulle därigenom ha skyldighet all bedriva all slags övervakning lill sjöss. Övervakningen inom ett givet område skulle uppdras åt den myndighel som där har de bästa förutsätt­ningarna all svara för en effektiv övervakning.

För att en myndighet skall bedriva en effektiv övervakning måste tjäns­temännen ha befogenhet all göra de ingripanden som övervakningsuppgif-ten kräver.

En ordning med ett gemensamt ansvar kräver en hel del förberedelser. SÖK föreslår alt detla arbete sätts igång med sikte på en etappvis övergång liU en ordning med ett - i största möjUga utsträckning - gemensamt ansvar för övervakningen.

SÖK pekar på alt ett särskilt problem som kräver en snabb lösning är frågan om kustbevakningens befogenheter i samband med polisiär över­vakning. Tjänstemännen vid kustbevakningen har i dag inle i aUa avseen­den de befogenheter som behövs för all de effektivt skall kunna fuUgöra sina uppgifter inom övervakningen. SÖK lägger därför fram förslag som ger tjänstemännen vid kustbevakningen ökade befogenheter för att lösa de uppgifter de har i dag.

SÖK erinrar om att del förutom polisen i dag bara är kustbevakningen som i någon större utsträckning bedriver polisiär övervakning till sjöss. SÖK finner del därför särskill angelägel att just kustbevakningen snabbi får ökade befogenheter. F.n. kan en tjänsteman vid tullverkets kustbe­vakning ha liU uppgift all bevaka all en föreskrift följs, men sakna möjlig­het all själv ingripa vid brott mol föreskriften. I slällel måste han kalla på polis.

Kommittén framhåller all syftet med lagförslagen är att råda bot på delta uppenbart orimliga förhållande. Förslagen innebär inle all kustbevakning­en får nya övervakningsuppgifter, ulan enbart alt befogenheterna anpassas lill de uppgifter kustbevakningen rent faktiskt utför i dag. SÖK anser att man med den reglering av kustbevakningens befogenheter som föreslås får ett effektivare utnyttjande av samhällets resurser för övervakningen till sjöss.

Enligt SÖK är det särskilt angeläget all snabbi få lill slånd en reglering av kustbevakningens befogenheter när det gäller naturvårdstiUsynen. SÖK påpekar alt myndigheter som har ansvaret för naturområden t. o. m. anser alt syftet med vissa nalurvårdande åtgärder äventyras om kustbevakning­en inle snabbi ges möjlighet all göra de ingripanden som behövs. Kommit­tén erinrar också om all 1973 års fiskevallenulredning i sitl belänkande

 

Prop. 1981/82:114                                                   15

(SOU 1978:75) Fiska på frilid, ansåg att del är angeläget all personalen vid kustbevakningen får ökade befogenheter för alt fiskelillsynen skall kunna bedrivas rationellt och effektivt.

SÖK konstaterar att det krävs att kustbevakningstjänstemännens utbild­ning kompletteras, innan de föreslagna lagarna kan börja tillämpas. Enligt SÖK bör generallullslyrelsen i samråd med rikspolisstyrelsen arbeta fram elt utbildningsprogram, som syftar lill alt ge tjänstemännen vid kustbevak­ningen den kunskap som behövs för alt kunna göra ifrågavarande ingripan­den.

3.2 Förslaget till lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning

Övervakningsuppgifter. Kustbevakningens övervakningsuppgifler an­ges i 1 §. Där sägs alt kustbevakningen skall bedriva sådan övervakning som behövs för all hindra brott mol föreskrifter i lagar och andra författ­ningar som gäUer 1) skydds- och kontrollområdeslillsyn, 2) jakllillsyn, 3) fiskelUlsyn, 4) naturvårdslillsyn, 5) sjölrafiklUlsyn och tillsyn i fråga om säkerhetsanordningar liU sjöss, 6) valtenföroreningslillsyn, 7) dumpnings­tillsyn, 8) havsbotlentUlsyn, 9) tillsyn av maritima fornminnen och sjöfynd saml 10) tillsyn i fråga om fartygs registrering och identifiering.

Ingripanden på land. SÖK konstaterar att det f.n. normall bara är polisen som skall göra polisiära ingripanden på land. Enligl kommittén bör delta gälla även i fortsättningen. SÖK menar å andra sidan att det inle går all föreskriva all tjänstemännen vid kustbevakningen skall kunna göra ingripanden bara liU sjöss. Detla skulle få lill följd att den som l.ex. skall gripas för all han har begått ett brott kan slippa undan genom alt lämna sin bål och fly upp på en strand där det inte finns någon polis. En föreskrift som i detalj anger på vilka stränder eller öar ingripanden får ske och som också är praktiskt liUämpbar går enligt SÖK:s mening knappast att åstad­komma.

Kommittén föreslår all det bara är i samband med övervakning av vissa vattenområden som kustbevakningen får ingripa. Befogenheterna skall dock få utövas endast i omedelbar anslutning lUl den gärning som föranle­der ingripandel. Delta innebär all det inle blir fråga om ingripanden -varken på land eller liU sjöss - i de fall då det är naturligt att polisen agerar (2§).

Befogenheter. SÖK framhåller att syftet med lagförslaget är att göra det möjligt för tjänstemännen vid tullverkets kustbevakning alt göra snabba ingripanden tUl sjöss i de fall då polis inle är tillgänglig. De befogenheter som behövs är sådana som tar sikte på del slaget av situationer. SÖK anser att tjänstemännen vid kustbevakningen bör ha samma möjlighet som de enskilda polismännen all la med personer fill förhör och alt gripa personer mol vilka förekommer skäl lill anhållande (3 och 4 §§).

I samband med fiskelillsynen måste tjänstemännen vid kustbevakningen

 

Prop. 1981/82:114                                                   16

ha möjlighet att i låsta utrymmen o. d. söka efter fisk, redskap m. m. SÖK föreslår därför alt kustbevakningsljänstemännen vid fiskelillsyn får samma befogenheter som de enskilda polismännen att företa husrannsakan (5 §).

I samband med sådan övervakning som avses i 1 § punkt 5 och 6, har kustbevakningen f. n. befogenhet att göra ingripanden enligl 3 § LTO. Sådan befogenhet har ansetts behövlig endasi i samband med övervakning som avses i 1 § punkt 5. SÖK föreslår här ingen ändring i förhållande till vad som nu gäller.

De polisiära befogenheterna enligt RB och LTO är utformade med tanke på förhållandena på land. För att befogenheterna skall kunna utövas lill sjöss krävs möjlighet alt stoppa, visitera och inbringa fartyg fill hamn. Del finns ingen föreskrift som uttryckligen ger polisen dessa möjligheter. Före­skrifterna i 2 § polisinslruklionen anses dock inrymma ett aUmänl bemyn­digande för polisen att vidta åtgärder för att upprätthåUa ordning och säkerhet. Det kan hävdas all polisen med slöd av dessa bestämmelser har rätt att stoppa, visitera och inbringa fartyg när det behövs för all de generella befogenheterna enligt RB och LTO skall kunna utövas.

När del gäller kustbevakningen finns det ingen allmän föreskrift som motsvarar 2 § polisinslruklionen. SÖK föreslår därför i 7 § en föreskrift som ger tjänstemännen vid tullverkets kustbevakning rätt all stoppa, visi­tera och inbringa fartyg till hamn när del behövs för att befogenheterna i 3-6 §§ skall kunna utövas. Föreskrifter om befälhavares skyldigheter i sammanhanget finns i 11 och 12 §§ sjölrafikkungörelsen.

Kustbevakningens medverkan vid förundersökning. SÖK anser all åkla­gare i vissa fall bör kunna anlita kustbevakningen vid förundersökning. En bestämmelse om delta finns i 8 §. Enligl SÖK:s mening bör denna möjlig­het kunna användas vid utredning på områden där kustbevakningen har särskild sakkunskap, l.ex. i frägor som gäller havsfiske, eller när kustbe­vakningen har bättre materiella resurser än polisen att utföra en viss åtgärd.

Användning av våld. Om tjänstemännen vid kustbevakningen får de föreslagna befogenheterna menar SÖK att del är nödvändigt att de får möjlighet all använda våld. SÖK föreslår att tjänstemän som genomför ingripanden enligl lagen skall ha rätt all använda del våld som kan anses försvarligt med hänsyn tiU omständigheterna (9 §).

All utövning av polisiär tvångsmakl anses vara begränsad av de s. k. behovs- och proportionalilelsprincipema. Behovsprincipen innebär att elt ingripande får ske bara när del är nödvändigt för all avväija den fara eller störning som föreligger i det aktuella fallet. Enligt proportionalitetsprinci-pen skaU arten och varaktigheten av ingripandel slå i rimlig proportion tiU de mål man avser alt uppnå. SÖK föreslår alt dessa principer kommer tiU uttryck i lagen (10 §).

För polisens del finns en slor mängd regler och anvisningar som reglerar hur ingripanden skall gå lill. SÖK anser att elt liknande regelverk behövs i

 

Prop. 1981/82:114                                                   17

fråga om kustbevakningsljänstemännen. Enligl SÖK:s mening torde del lämpligaste vara all generallullslyrelsen i samråd med rikspolisstyrelsen undersöker vilka av de regler och anvisningar som gäller för polisen som bör gälla även för kustbevakningen.

Krav på de tjänstemän som skatt kunna göra ingripanden enligt lagen. 1 lagförslaget använder SÖK begreppet tjänsteman vid tullverkets kustbe­vakning.

De tjänstemän vid polisen som har rätt alt göra polisiära ingripanden är polismän. Begreppet polisman är i detalj definierat i polisinslrukfionen. Något motsvarande begrepp finns inte när del gäller kustbevakningen.

SÖK menar alt del i en särskild författning bör fastställas vilka kategori­er av tjänstemän vid tullverkets kustbevakning som skall kunna göra ingripanden enligl lagen. Ell krav bör vara att de har tjänst med vilken följer skyldighet all bedriva sådan övervakning som ankommer på kustbe­vakningen. Ett annat krav bör vara all de har genomgått viss utbildning och har viss erfarenhet.

Rapporteringsskyldighet och samråd. Den reglering av kustbevakning­ens befogenheter som SÖK föreslår förutsäller elt nära samarbete mellan polisen och kustbevakningen. SÖK menar att del oftast är naturligt all polisen tar över ett ärende när ell ingripande har skelt. Det bör t. ex. inte komma i fråga all en person som har gripits eller lagils om hand förvaras på annan plats än i polisens lokaler. Polisen bör därför fortlöpande ha känne­dom om vilka ingripanden kustbevakningen har gjort. SÖK föreslär all tjänstemännen vid kustbevakningen skaU vara skyldiga all skyndsamt rapportera ull polisen när de har gjort ett ingripande enligl lagen. I de fall fortsalt utredning i land behövs i ärendet skall samråd enligt förslaget ske om den fortsatta handläggningen (11 §).

Övrigt. Om förslaget genomförs bör kungörelsen (1964:834) om förord­nande för lullpersonal all ombesörja viss poUsbevakning upphävas. Kun­görelsen (1955:275) angående skyldighet för befattningshavare vid tullver­kets kust- och gränsbevakning all utöva jakt- och fiskelillsyn m.m. bör enligl SÖK:s mening ses över.

3.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

Sjöfartsverket har huvudansvaret för tUlsynen enligt lagen om säkerhe­ten på fartyg. Bl.a. poUs- och tullmyndigheterna är skyldiga alt lämna sjöfartsverket det biträde och de upplysningar som behövs (1 kap. 7 §). När tjänstemän vid tullverkets kustbevakning hjälper fill med tillsynen bör de enligl SÖK:s mening ha samma möjlighet alt ingripa som tillkommer dem enligt förslaget fill lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervak­ning. SÖK föreslår därför ell fillägg av denna innebörd lill I kap. 7 § lagen om säkerheten på fartyg.

2   Riksdagen I98II82. 1 samt. Nr 114

 

Prop. 1981/82:114                                                             18

4   Föredraganden

4.1 Allmänna synpunkter

Den övervakning som i dag bedrivs längs våra kuster, liU havs och i Vänern och Mälaren är av myckel skiftande karaktär. Den avser bl. a. tullkontroll, sjötrafikövervakning, jakt- och fiskelillsyn, naturvårdslillsyn, konlinentalsockelövervakning, övervakning i fråga om vattenförorening, skyddsområdesfillsyn och gränsövervakning. Annan verksamhet är inrik­tad på att underlätta sjöfarten i kustvattnen och förbättra sjösäkerheten. Vidare utövas olika former av räddningstjänst till sjöss. Uppgifterna hand­has av en rad ohka myndigheter och organ.

SÖK har haft i uppdrag alt utreda frågor om samordning och ledning i fred av övervakningen till sjöss. Kommittén har funnit all det föreligger vissa brister i samordningen och föreslår olika åtgärder som kan förbättra denna. Som jag har anfört i del föregående måste dessa frågor bedömas mot bakgrund av bl. a. del förslag som utarbetats av kommittén för miljö­risker vid sjötransporter (Jo 1978:05) om sammanslagning av sjöfartsver­ket och tullverkels kustbevakning fill en myndighel.

SÖK framhåller ett särskill problem som enligl kommittén kräver en snabb lösning, nämligen frågan om kustbevakningens befogenheter i sam­band med polisiär övervakning. SÖK pekar på all tjänstemännen vid tullverkets kustbevakning i dag inte har befogenheter i alla de avseenden som behövs för alt de effektiv skall kunna fullgöra sina uppgifter. SÖK föreslår därför en reglering av kuslbevakningsljänslemännens befogen­heter som syftar till att bota denna brist.

Förslaget har fått ell övervägande posifivt mottagande under remissbe­handlingen. Flera remissinstanser understryker angelägenheten av alt tjänstemännen vid kustbevakningen får befogenhet att verkställa ingripan­den i en omfattning som svarar mol deras övervakningsuppgifler. 1 detta sammanhang kan nämnas alt länsstyrelsen i Östergötlands län i skrivelse fill handelsdepartementet den 9 september 1981 har konstaterat all över­vakningen av efterlevnaden av de förbud länsstyrelsen utfärdar lill skydd för djurlivet i Östergötlands skärgård är myckel dålig. Enligl länsstyrelsens mening störs och hotas dagligen för landet som helhet unika naturvärden. Länsstyrelsen framhåller all kustbevakningens personal är den enda som har resurser all komma lUl rätta med problemen och hemställer därför all kustbevakningens befogenheter snarast klarläggs.

Även jag anser all del är angelägel alt kustbevakningen ges ökade befogenheter. Del är enligt min mening otillfredsslällande att tullverkets kustbevakning, som har tiU uppgift att övervaka efterlevnaden av före­skrifter som syftar tiU all skydda vitala intressen, i samband med sin övervakning många gånger saknar möjlighet alt göra erforderliga ingripan­den.

 

Prop. 1981/82:114                                                   19

Jag förordar därför en lagstiftning som i stort sell slår i överensstäm­melse med SÖK:s förslag. Förslaget innebär inte all kustbevakningen får nya övervakningsuppgifler, ulan enbart all regleringen av befogenheterna anpassas till de uppgifter kustbevakningen rent faktiskt utför i dag. Det bör påpekas att tullmyndigheterna och tulltjänstemannen i dag har rätt alt ingripa i samband med tuUkontroll och smugglingsbekämpning vid brott mot varusmuggUngslagen i en omfattning som i stort motsvarar polismän­nens befogenheter. I vissa fall har den enskilde tulltjänstemannen t. o. m. större befogenhet än som tillkommer polisman. Sålunda kan tulltjänsteman själv besluta om kroppsvisitation och s. k. ytlig kroppsbesiklning om an­ledning förekommer alt någon som ankommer lill riket har på sig gods som är underkastat beslag enligl varusmugglingslagen. PoUsman har inte sam­ma befogenhet. För honom gäller de allmänna reglerna i RB. Mot bak­grund bl.a. av de vidsträckta befogenheter tullmyndighet och enskild lullljänsleman har främst i samband med luUkontroU och smugglingsbe­kämpning finns enligt min mening inle anledning all invända mot att utöka befogenheterna för kustbevakningsljänstemännen i en utsträckning som gör det möjligt för dem all göra snabba ingripanden liU sjöss i de fall då polis inte är fillgänglig.

Del bör här understrykas all ingripanden av avsett slag i första hand är uppgifter som ankommer på polisen. Förslaget är inle avsett att rubba denna ordning. Avsikten med förslaget är enbart all skapa förutsättningar för ett rafionellt system där tullverkets kustbevakningstjänstemän utrustas med befogenheter att ingripa i situationer där polis inte finns tiU hands.

Av särskild betydelse är frågan vilka tjänstemän inom tullverkets kust­bevakning som bör tUläggas ökade befogenheter och vilka krav som bör ställas på berörd kategori. SÖK betonar här att del är nödvändigt att kuslbevakningstjänslemännens utbildning kompletteras och föreslår att generallullslyrelsen i samråd med rikspolisstyrelsen arbetar fram ett ut­bildningsprogram som syftar lUl alt ge tjänstemännen vid kustbevakningen den kunskap som behövs för alt de skall kunna göra avsedda ingripanden. Härutöver framhåller SÖK all de tjänstemän som bör komma i fråga för ökade befogenheter bör ha viss erfarenhet. Flera av remissinstanserna lägger också vikt vid dessa frågor.

Enligl min mening är del självklart att ingripanden av här avsett slag bör få göras endasi av de kustbevakningsljänsteman som erhållit därför avsedd utbildning och vunnit tillräcklig erfarenhet för alt handha ifrågavarande uppgifter saml har viss Ijänsteslällning. När del gäller utbildningen är del nödvändigt att kuslbevakningsljänslemännens nuvarande utbildning för­djupas. Erforderliga utbUdningsplaner bör lämpligen utformas i nära sam­arbete med rikspolisstyrelsen. Del bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer alt meddela föreskrifter om att befogenheterna får utövas endasi av de kustbevakningsljänsteman som uppfyller vissa krav i fråga om tjänsteställning, utbildning, erfarenhet eller liknande.

 

Prop. 1981/82:114                                                   20

Bestämmelserna i den föreslagna lagen bör tillämpas när tuUverket be­driver övervakning fill havs och i kuslvatlnen saml i Vänern och Mälaren. Denna beskrivning av det fysiska övervakningsområdel motsvarar en for­mulering som används i annat sammanhang i fråga om tullverkels ansvars­område, nämligen beträffande tullverkets ansvar för oljebekämpningen lill sjöss. I de allra flesta faU är luUverkets övervakningsområde helt naturligt begränsat till svenskt territorium, vilket följer av de bakomliggande författ­ningarna. I några fall sträcker sig övervakningsområdet utanför svenskt sjöterritorium. Så är fallet i fråga om oljebekämpning, havsfisketillsyn och havsboltenövervakning.

De områden där tullverket inom ramen för de givna författningarna bedriver övervakning i brottsförebyggande syfte avser inskränkningar i utlänningars rätt all uppehålla sig inom vissl område, jakt, fiske, natur­vård, trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken, åtgärder mot vallenförorening från fartyg, dumpning av avfall i vallen, kontinentaisoc­keln, fornminnen och sjöfynd samt fartygs registrering och idenfifiering.

En grundläggande förutsättning för all avsedda befogenheter skall fä utövas är all detla får ske endasi i samband med nyssnämnda övervakningsuppgifler. En annan förutsättning som SÖK också anger är att befogenheterna får utövas endast i omedelbar anslutning lill den gär­ning som föranleder ifrågavarande ingripande. Delta innebär enligl kom­mitténs mening all befogenheterna inte får utnyttjas i de fall då del är naturligt att polisen agerar. Det föreslagna begreppet i omedelbar anslut­ning fill gärningen skulle kunna leda lill tanken all kustbevakningen måste befinna sig på den plats där gärningen begåtts och vara i stånd att ingripa omedelbart. De speciella förhållanden som råder främst ute fill havs visar emellertid ofta en annan verklighet. Situationen kan vara den all kustbe­vakningen under övervakning som bedrivs från flygplan uppmärksammas på en överträdelse av t. ex. oljeulsläpps- eller fiskebeslämmelserna. Rap­portering härom görs regelmässigt lill närmaste kuslbevakningsfartyg. Detta lorde ofta inle kunna vara på platsen förrän några fimmar efter del all gärningen begicks. Även i sådana fall bör det enligl min mening kunna hävdas all elt ingripande som sker då fartyget anländer till platsen äger rum i omedelbar anslutning tiU gärningen. Kustbevakningen bör således också här ha befogenhet att ingripa. Detsamma bör gälla oavsett vem som lämnat rapport om begångna överträdelser. 1 mänga faU lorde nämligen kustbevakningens fartygsenheier få motta sådan rapport från miUtärt eller civilt flyg eller från annat fartyg.

SÖK föreslår all tjänstemännen vid kustbevakningen får rätt all göra snabba ingripanden vid brott mol de föreskrifter vars efterlevnad de över­vakar i situationer då polis inte är lillgängUg. SÖK anser alt kustbevak­ningsljänstemännen bör ha samma möjlighet som de enskilda polismännen all ta med personer som är tillstädes på plats där brott förövats till förhör, som skaU hållas omedelbart därefter, och att gripa någon mot vilken

 

Prop. 1981/82:114                                                   21

förekommer skäl lill anhållande, om beslut därom inle kan avvaktas. SÖK föreslår också att kustbevakningsljänstemännen får samma befogenhet som de enskilda polismännen alt företa husrannsakan när del gäller brott mol fiskeförfaitningar.

Förslagen i denna del har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av remiss­instanserna. TCO-S påpekar dock att del mol bakgrund av elt uttalande av justitieombudsmannen (JO) all förhör lill vilket någon medlas skall påbör­jas inom en timme, kan bli svårt att utnyttja en bestämmelse som ger kustbevakningstjänstemän rätt att ta med någon till förhör som skall hållas omedelbart därefter. Några remissinstanser ifrågasätter om inle den före­slagna bestämmelsen om husrannskan bör avse även andra situationer än vid brott mol fiskeförfaitningar.

Också jag anser all den enskilde kustbevakningsljänstemännen bör ges befogenhet all gripa någon mol vilken förekommer skäl lill anhållande, om beslut härom inle kan avvaktas, och ta med personer, som finns liUstädes på platsen där brott har förövats, fill förhör som skall hållas omedelbart därefter. 1 sistnämnda hänseende vill jag emellertid gå elt steg längre än vad kommittén föreslår. Enligl min mening bör kustbevakningsljänstemän­nen också tilläggas befogenhet att, i likhet med vad som gäller för enskild polisman enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket RB, innan förundersökning om brott hunnit inledas, hålla förhör och vidtaga annan åtgärd i syfte all utreda brottet, om åtgärden inle kan uppskjutas ulan olägenhet. Del lorde inte vara meningsfullt att ge kustbevakningsljänsteman, som i många fall bedri­ver sin verksamhet långt ute lill sjöss, en befogenhet som beslår i all la med någon lill förhör om denna befogenhet inte kan utnyttjas i realiteten i de fall då avståndet är för stort lill förhörslokal där polis är fillgänglig. Även andra skäl talar för den av mig föreslagna ordningen. Del kan l.ex. vara förenat med stora kostnader och onödigt obehag för den som skall höras om delta inte kan ske på platsen. Del lorde nämligen kunna hävdas alt kostnader som är förenade med alt omintetgöra ell fartygs fortsatta färd i många faU inte skulle komma att stå i rimlig proportion lill den gärning som föranlett ingripandel. Självfallet bör dock inte hållas förhör på platsen om detta är olämpligt med hänsyn liU omständigheterna. Som framgår av det tidigare sagda avser en bestämmelse av föreslagen innebörd endast sådana fall där förundersökning krävs. 1 de enklare faU där förundersök­ning inle är erforderlig lorde kustbevakningsljänsteman ha rätt alt i fråga om brott företa viss enklare utredning. Detla måste följa av skyldigheten att utöva tillsyn över de skilda författningarnas efterlevnad. En kustbevak­ningsljänsteman lorde alltså ha rätt alt kräva att den misstänkte lämnar uppgift om sitl namn, hemvist o.d. och även lämnar de upplysningar i övrigi som behövs för rapportering av gärningen. Bestämmelserna i förun­dersökningskungörelsen angående förhör, rapportering och protokoUering bör tillämpas även i fråga om kuslbevakningsljänslemans åtgärder. Del bör ankomma på regeringen all närmare besluta härom.

 

Prop. 1981/82:114                                                   22

SÖK:s förslag all tillägga kustbevakningsljänstemännen samma befo­genhet som polisman alt företa husrannsakan i fråga om brott mot fiskeför­faitningar motiveras av behovel all i låsta utrymmen o. d. kunna söka efter fångstredskap m. m. Situationen kan vara den att kustbevakningen kunnat iaktta att olovligt fiske bedrivits men inte haft möjlighet all ingripa innan fångst eller redskap har stuvats undan. Jag delar SÖK:s uppfaUning alt kustbevakningsljänstemännen bör ha rätt all företa husrannsakan i sådana fall. 1 likhet med vad flera remissinstanser framför bör emellertid enligl min mening kustbevakningsljänstemännen också i fråga om brott mot andra författningar, vars efterlevnad de har att övervaka, ha befogenhet att företa husrannsakan, om syftet därmed är all verkställa beslag eller efter­söka den som skall gripas. Därmed skulle kustbevakningsljänsteman som enligl jaklförfallningar har befogenhet alt ta t. ex. jaktbyte i beslag få rätt all företa husrannsakan i syfte alt verkställa elt sådant beslag. Rätlen all företa husrannsakan i syfte att eftersöka den som skall gripas lorde framför alll kunna behövas i samband med brott mot sjölrafikregler.

Med stöd av kungörelsen om förordnande för lullpersonal all fullgöra viss polisbevakning har kustbevakningen f. n. befogenhet alt, i fråga om övervakning som avser efterlevnaden av trafikregler till sjöss och om åtgärder mol vattenförorening från fartyg, göra ingripanden enligl 3 § LTO. SÖK föreslår all nyssnämnda befogenhet endasi bör föreligga i samband med övervakning i fråga om trafikregler och säkerhetsanordning­ar för sjötrafiken. Enligl min mening bör kustbevakningens befogenhet att göra ingripanden enligl LTO inle begränsas så som kommittén föreslår. Kustbevakningen bör ha rätt alt omhänderta personer som genom sitt uppträdande i trafiken lill sjöss stör ordningen eller ulgör omedelbar fara för denna oavsett i vUkel syfte kustbevakningen bedriver övervakning. Liksom vad som gäller f. n. bör kustbevakningen också ha rätt all verkstäl­la omhändertaganden när del fordras för all avväija brott mot bestämmel­ser för trafiken lill sjöss och om åtgärder mol vallenförorening från fartyg. Därutöver bör kustbevakningen ha samma befogenhet i fråga om brott mot bestämmelser om dumpning av avfall i vatten.

De polisiära befogenheterna enligl RB och LTO är utformade med tanke på förhållandena på land. För att de skall kunna utövas fill sjöss krävs möjUghet alt stoppa och visUera fartyg och alt inbringa det fill hamn. SÖK föreslår därför en föreskrift som ger kustbevakningsljänstemännen en så­dan rätt då detta behövs för all de skall kunna utöva befogenheterna att medla eller gripa någon, all företa husrannsakan eller tillfälligl omhänderta någon. Jag biträder delta förslag. Samma rätt bör tillkomma kustbevak­ningsljänsteman då del behövs för att möjliggöra förhör i den ordning jag tidigare har förordat.

SÖK föreslår att åklagare i vissa fall bör kunna anlita tuUmyndighet eller kustbevakningsljänsteman vid förundersökning. En sådan möjlighet bör användas vid utredning på områden där kustbevakningen har särskild

 

Prop. 1981/82:114                                                   23

sakkunskap, l.ex. i frågor som gäller havsfiske. Detsamma bör enligt kommittén gälla i fall då kustbevakningen har bättre materiella resurser än polisen att utföra en viss åtgärd. Också jag finner denna ordning lämplig. Samma möjlighet föreligger i dag i fråga om brott mol varusmugglingsla­gen. Då undersökning av brott mol nämnda lag leds av åklagare har denne rätt all vid undersökningens bedrivande anlita biträde av tullmyndighet och uppdra åt enskild lullljänsleman alt vidta särskild åtgärd som hör fill undersökningen, om åtgärdens beskaffenhet lUlåler det. 1 många fall lorde biträde av tullmyndighet eller kustbevakningsljänsteman i förunder­sökningen le sig motiverad även om saken i och för sig är av enkel beskaffenhet. I fall av okomplicerad natur kan förundersökning enligt särskilda regler därom ledas av polismyndighet. Möjligheten att anlita biträde av kustbevakningen enligt den förordade ordningen bör därför enligl min mening även liUkomma polismyndighet. Elt krav som därvid bör gälla för såväl åklagare som polismyndighet är all en sådan ordning är lämplig med hänsyn liU omständigheterna.

SÖK betonar att den reglering av kustbevakningens befogenheter som kommittén föreslår förutsätter ett nära samarbete mellan polisen och kust­bevakningen. Enligt SÖK:s mening är det oftast naturligt alt polisen lar över ett ärende när ett ingripande har skett. SÖK föreslår därför all tjänstemännen vid kustbevakningen skall vara skyldiga att skyndsamt rapportera ingripanden lUl polisen. 1 de fall fortsatt utredning i land behövs i ärendet skall enligt SÖK:s mening samråd ske med polisen om den fortsalla handläggningen.

Rikspolisstyrelsen framför invändningar mot förslaget i denna del. Rap­porteringsskyldigheten bör enligl styrelsens mening jämväl innefatta skyl­dighet all fill polisen skyndsamt överlämna alla ärenden där ingripande skett. Del bör enligl styrelsens uppfattning inte komma i fråga all kustbe­vakningen, vid sidan av all vidta förstahandsåtgärder vid inledandel av en förundersökning, också under förundersökningsledarens ledning får fort­sätta och avsluta densamma.

Som jag anfört i det föregående är syftet med lagförslaget att göra del möjligt för tjänstemännen vid kustbevakningen att göra snabba ingripan­den liU sjöss i de fall då polis inle är tillgänglig. Den grundläggande uppgiften all bekämpa och utreda brott ligger på polisen. Jag delar rikspo­lisstyrelsens uppfattning alt kustbevakningen skyndsamt skall anmäla ett ingripande liU polisen och alt ärendet därmed övertas av polisen. En annan sak är att en förundersökningsledare, enligl den ordningjag nyss förordat, i vissa speciella fall bör ha möjlighet all anlita biträde av kustbevakningen vid förundersökningens bedrivande. Anmälan bör enligl min mening göras liU polismyndighet.

Den särskilda frågan om befogenheten för kustbevakningsljänsteman all i vissa faU använda våld bör enligt min mening behandlas i brottsbalken (BrB). Jag återkommer lill denna fråga i specialmofiveringen.

 

Prop. 1981/82:114                                                   24

SÖK föreslår alt de ökade befogenheterna, som bör tilläggas kustbevak­ningsljänstemännen, skall kunna utövas också när tullmyndighet enligl särskilda regler därom medverkar vid tillsynen enligt lagen om säkerheten på fartyg. Jag biträder denna mening.

4.2      Ikraftträdande m. m.

Som jag tidigare har framhåUil är del angeläget alt kustbevakningsper­sonalen får erforderlig utbildning för de nya uppgifterna. Med hänsyn lill att sådan utbildning behöver planeras och genomföras föreslås den nya lagstiftningen inle träda i kraft förrän den 1 juli 1983. Genom lagen föreslås kungörelsen (1964:834) om förordnande för lullpersonal all ombesöria viss polisbevakning upphävas.

Den föreslagna lagstiftningen torde inle medföra några övergångspro­blem.

4.3      Kostnader och resursbehov

Det förhållandel att tullverkels kustbevakning tilläggs ökade befogen­heter torde inle komma all medföra nägra yllerligare kostnader för stats­verket. Däremot torde behovet av särskilda utbildningsinsatser leda till vissa kostnader. Dessa bör prövas inom ramen för budgetarbetet.

5   Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats förslag tUl

1. lag om tullverkels medverkan vid polisiär övervakning,

2.    lag om ändring i brottsbalken,

3.    lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg.

Det under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för jusfitiedepartementet och det under 3 angivna förslaget i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet.

Förslagen bör fogas liU protokollet i detta ärende som bUaga 4.

6   Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning

Lagförslaget överensstämmer lill större delen med SÖK:s förslag. I några fall går lagförslaget utöver kommilléförslaget. Vissa inskränkningar och redakfionella ändringar har också gjorts.

Avsikten är alt lagen skall kompletteras med verkställighetsföreskrifter utfärdade av regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer.

 

Prop. 1981/82:114                                                   25

/ §

Denna lag fiUänipas när tullverket bedriver övervakning till havs och i kuslvatlnen sarnt i Vänern och Mälaren för all hindra brott mol föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller

1.   inskränkningar i utlänningars rätt all uppehålla sig inom visst områ­de,

2.   jakt,

3.   fiske,

4.   naturvård,

5.   trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,

6.   åtgärder mol vattenförorening från fartyg,

7.   dumpning av avfall i vallen,

8.   kontinentalsockeln,

9.   fornminnen och sjöfynd,

10. fartygs registrering och identifiering.

1 paragrafen anges lagens tillämpningsområde.

2 §

Om anledning förekommer all brott har förövats mol någon av de föreskrifter som avses i 1 §, har tjänsteman vid tullverkets kustbevakning (kustbevakningstjänsteman) samma befogenhet som tUlkommer polisman alt

1.    hålla förhör och vidtaga annan åtgärd med slöd av 23 kap. 3§ fjärde stycket rättegångsbalken,

2.    la med någon liU förhör med slöd av 23 kap. 8 § rättegångsbalken,

3.    gripa någon med slöd av 24 kap. 7§ första stycket rättegångsbalken,

4.    företa husrannsakan med slöd av 28 kap. 5§ rättegångsbalken, om åtgärden har lill syfte att eftersöka den som skall gripas eller att verkställa beslag.

1 denna paragraf upptas kuslbevakningsljänslemans centrala befogen­heter i samband med polisiär övervakning. I paragrafens fyra punkter anges de fall där kustbevakningsljänsteman har samma befogenhet som tillkommer polisman enligt RB. Förutsättningen för åtgärder enligt para­grafen är all anledning förekommer all brott förövats mol någon av de föreskrifter vars efterlevnad tullverket övervakar och som avses i 1 §.

Enligtförsta punkten, som hänvisar liU 23 kap. 3 § fjärde stycket RB, ges kustbevakningsljänsteman samma befogenhet som tillkommer polisman all innan förundersökning rörande brott hunnit inledas hålla förhör och vidtaga annan åtgärd i syfte all utreda brottet, om åtgärden inle kan upp­skjutas utan olägenhet. Som angetts i den allmänna motiveringen (4.1) avser bestämmelsen sådana fall där förundersökning krävs. Befogenheten är avsedd för utredning som slår i omedelbart samband med brottet, främst på brottsplatsen. Om del är lämpligt med hänsyn till omständigheterna bör förhör också kunna hållas på annan plats, t. ex. ombord på kustbevakning­ens fartyg. Bestämmelsen är avsedd endasi för fall då behörig fönindersök-ningsledare inle är tillgänglig. Om möjlighet finns all nå kontakt med sådan

3  Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 114

 

Prop. 1981/82:114                                                   26

förundersökningsledare, l.ex. genom radiokommunikafion, bör delta ske. Förundersökningsledaren kan därvid bestämma om förundersökning skaU inledas och om kustbevakningen bör anlitas.

Kustbevakningsljänsteman som påbörjar utredning med stöd av bestäm­melsen har att själv bedöma om förutsättningar föreligger för inledande av förundersökning. För att kustbevakningsljänsteman skall få hålla förhör eller vidtaga annan åtgärd i syfte alt utreda brottet gäller vidare, all åtgärden inte kan uppskjutas ulan olägenhet. Om del skulle vara lill fördel för utredningsarbetet all hålla förhör på platsen bör kustbevakningsljänste­man få göra del. Skulle del innebära en olägenhet för den som skall höras om förhöret skjuts upp, bör också del kunna beaktas.

Andra punkten ger kustbevakningsljänsteman samma befogenhet som tillkommer polisman enligl 23 kap. 8§ RB. Härigenom ges kustbevak­ningsljänsteman rätt all uppmana den som är på plats där brott har för­övats all följa med lill förhör, som skall hållas omedelbart därefter. Vid vägran utan giltig orsak får kustbevakningsljänstemännen la med honom till förhöret.

Bestämmelsen i tredje punkten ger kustbevakningsljänsteman samma rätt som polisman har enligt 24 kap. 7 § första stycket RB att gripa någon mot vilken förekommer skäl tUl anhållande, om beslut därom inte kan avvaktas utan fara. Bestämmelsen lorde framför alll bli tUlämplig i fråga om den som inle har stadigt hemvist och som kan befaras avvika eller i fråga om personer som undandrar sig alt lämna uppgifter om sig. Med rätten att gripa en misstänkt följer enligt 27 kap. 4 § RB rätt all beslagta föremål som därvid anträffas.

Enligt fjärde punkten har kustbevakningsljänsteman samma rätt som tillkommer polisman enligl 28 kap. 5§ RB att företa husrannsakan, om åtgärden har till syfte att eftersöka den som skall gripas eller att verkställa beslag å föremål som på färsk gärning följts eller spårats. Åtgärden måste ha ettdera av nämnda syften. Som anförts i den allmänna mofiveringen (4.1) lorde möjligheten all företa husrannsakan i syfte alt verkställa beslag främst bli tillämpbar i fråga om brott mol fiskeförfaitningar. Också i fråga om brott mot jaklförfallningar föreligger befogenhet för kustbevaknings­ljänsteman all la fångst m. m. i beslag. Kustbevakningsljänsteman bör här ha samma rätt att företa husrannsakan.

3 §

Kustbevakningsljänsteman har samma befogenhet som tillkommer po­lisman enligt 3§ lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande att om­händerta den som genom sitt uppträdande i trafiken till sjöss stör ordning­en eller ulgör omedelbar fara för denna. Sådan befogenhet har han också när del fordras för all avväija brott mot de föreskrifter som avses i I § 5, 6 och 7.

Vid omhändertagande som avses i första stycket skall kustbevaknings­ljänsteman tillämpa bestämmelserna i 4§ lagen (1973:558) om tUlfälligl omhändertagande.

 

Prop. 1981/82:114                                                                 27

Omfattningen av kustbevakningens befogenheter har behandlats i den allmänna motiveringen (4.1). Hänvisningen i andra stycket till 4§ LTO innebär all kustbevakningsljänsteman vid omhändertagandel skall tillse all åtgärden inte orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn lill åtgärdens syfte eller väcker onödig uppmärk­samhet. 1 enlighet med bestämmelsen i 9§ i förslaget skall anmälan om omhändertagande skyndsamt göras lill polismyndighet. Del förutsätts så­lunda all polisen myckel snart skaU kunna komma all överta ansvaret för den fortsatta handläggningen. Härför finns regler i LTO. Bl.a. föreskrivs all den omhändertagne - om åtgärden prövas beslå - skall förhöras så snart som möjligt och därvid underrättas om anledningen lill förhöret. 1 fråga om den omhändertagne gäller bl. a. alt denne i princip skall friges efter förhör och annan utredning, dock senast sex timmar efter omhänder­tagandet, saml alt han ej får underkastas annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av bl.a. ändamålet med omhändertagandel. Sistnämnda regler måste självfallet iakttas också när kustbevakningen ombesörjt ell omhändertagande. I fråga om den angivna tidsgränsen gäller sålunda att kustbevakningen måste agera så all det blir möjligt att den omhändertagne kan inställas till ett förhör så snabbt all sexlimmarsregeln inle överskrids.

4 §

Om del uppenbart behövs för alt befogenheterna enligl 2 och 3 §§ skall kunna utövas, får kustbevakningsljänsteman stoppa och visitera fartyg eller inbringa det tiU svensk hamn.

Enligl paragrafen får kustbevakningsljänsteman stoppa och visitera far­tyg eller inbringa del till svensk hamn. Detta får dock endasi ske om del uppenbart behövs för all befogenheterna enligt 2 och 3§§ skall kunna utövas. 1 första hand bör om möjligt andra åtgärder vidtas.

5 §

Befogenheterna enligt 2-4 §§ får utövas endast i omedelbar anslutning tiU den gärning som föranleder åtgärden.

6 §

Befogenheterna enligl 2-4 §§ får utövas endasi av kustbevaknings­ljänsteman som uppfyller de krav regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer föreskriver i fråga om tjänsteställning, utbildning och erfarenhet eUer i annat avseende.

7 §

Vid förundersökning rörande brott mol de föreskrifter som avses i 1 § får åklagaren eller, om polismyndighet bedriver undersökningen, denna anlita biträde av tullmyndighet samt uppdra ål kustbevakningsljänsteman all vidta de särskUda åtgärder som behövs för undersökningen, om del är lämpligt med hänsyn lill omständigheterna.

Bestämmelserna i 5—7§§ har behandlats i den allmänna motiveringen (4.1).

 

Prop. 1981/82:114                                                                 28

8 §

För att verkställa en åtgärd enligt denna lag får en kustbevaknings­ljänsteman inle använda strängare medel än förhållandena kräver. Kustbe­vakningsljänstemännen bör i första hand söka vinna rättelse genom upp­lysningar och anmaningar och fillgripa våld bara när uppgiften inle kan lösas på annat sätl. Om våld lUlgrips, skall den lindrigaste form som kan leda lill del avsedda resultatet användas. Våld får inle brukas längre än som är oundgängligen nödvändigt.

Enligt paragrafen, som motsvarar 16 § första och andra stycket polisin­slruklionen, skall kustbevakningsljänsteman vid ett ingripande inle använ­da strängare medel än förhållandena kräver. Han skall vidare försöka nå åsyftat resultat genom upplysningar och anmaningar. Principen skall alltså vara att försöka lösa uppgiften med användande av lindrigaste möjliga medel och aUlid se liU all del föreUgger en rimlig proporfion mellan mål och medel.

Kuslbevakningsljänslemans rätt all i vissa fall bruka våld är reglerad i förslaget till ändring i 24 kap. 2§ BrB.

9 §

Åtgärder enligt 2-4 §§ skall skyndsamt anmälas fill polismyndighet.

Paragrafen innebär ett åläggande alt anmäla åtgärder enligt 2-4 §§ lill poUsmyndighet. Del lorde inte vara nödvändigt all anmälningsskyldighe­ten fullgörs just av den kustbevakningsljänsteman som svarat för åtgärden. Anmälan bör också kunna göras av l.ex. chefsmyndighet eller via sam­bandscentral. När anmälan inkommit fill vederbörande polismyndighet ankommer det på denna all överta ansvaret för den fortsatta handläggning-

6.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

24 kap. 2 §

Om polisman, som skall verkställa tjänsleåtgärd, mötes eller angripes med våld eller hot om våld, må han för åtgärdens genomförande bruka del våld som med hänsyn fill omständigheterna kan anses försvarligt. Det­samma gäller sådan vaktpost eller annan krigsman eller civilförsvarsper­sonal under civilförsvarsberedskap, som fullgör poUsuppgift eller tjänstgör för bevakning eUer för all upprällhålla ordning samt tjänsteman vid tullver­kets kustbevakning som enligt särskild lagstiftning medverkar vid polisiär övervakning.

Rymmer fånge eller den som är häktad, anhållen eller eljest berövad friheten eller sätter han sig med våld eller hot om våld fill motvärn eller gör han på annat sätt motstånd mot någon under vars uppsikt han står, då denne skall hålla honom lill ordningen, må ock till rymningens hindrande eller ordningens upprätthållande brukas det våld som med hänsyn lill omständigheterna kan anses försvarligt. Om någon som skall häktas, an-

 

Prop. 1981/82:114                                                   29

hållas eller eljest berövas friheten söker undkomma eUer hindra den som äger verkstäUa åtgärden, må jämväl brukas våld enligt vad nu är sagt. Detsamma skaU gälla därest, i fall som avses i detta stycke, motstånd övas av annan än förut nämnts.

Om en polisman eller annan som avses i första stycket eller den, som med Slöd av lag eUer annan författning har förordnals av myndighet all medverka till att upprätthålla aUmän ordning eller säkerhet eller att ulföra bevakning eller annan tillsyn, skall med laga rätt avvisa eller avlägsna någon från ell vissl område eller utrymme, får han, om han möts av motstånd, även i andra fall än som sägs i första och andra styckena för att genomföra åtgärden bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller när någon som nu nämnts eller annan i myndighetsutövning med laga rätt skaU verkställa kroppsvisita­tion, kroppsbesiktning, husrannsakan eller beslag eller annat omhänderta­gande av egendom.

Har någon enligl denna paragraf rätt alt bruka våld, äger envar som kommer honom lill hjälp samma rätt.

I första stycket av denna paragraf återfinns f.n. det allmänna lagstödet för polisens befogenhet att i vissa fall bruka våld. Enligl stycket gäller att en polisman, som skall verkställa en tjänsleåtgärd och som möts eller angrips med våld för åtgärdens genomförande, får bruka del våld som med hänsyn liU omständigheterna kan anses försvarligt. Med polisman förslås enligl vedertagen tolkning, som har stöd i förarbetena, den som enligt lag eller annan författning har förordnats att fullgöra polisverksamhet. Sådan personal inom kustbevakningen som omfattas av kungörelsen om förord­nande för lullpersonal alt ombesöija viss polisbevakning har sålunda an­setts som polismän i den mening som här avses (jfr prop. 1979/80:122 s. 74).

Med den uppläggning som den nya lagen om tullverkels medverkan vid polisiär övervakning får enligl förslaget fordras i tydlighetens intresse en uttrycklig bestämmelse om befogenhet för kustbevakningsljänsteman att, i den mån det är försvarligt, använda våld i de situationer som avses här. Första stycket föreslås kompletterat med en sådan regel.

Befogenhet för kustbevakningsljänsteman alt använda våld i vissa situa­tioner kan även härledas av andra och tredje styckena i paragrafen i deras gällande lydelse. Enligt andra stycket gäller bl.a. all, när någon som skall berövas friheten söker undkomma eller hindra den som får verkställa åtgärden, del våld får användas som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Det stycket blir tillämpligt även för kustbevakningsper­sonalens del vid utövandet av de nu föreslagna befogenheterna beträffande medtagande lill förhör och gripande liksom vid omhändertaganden enligt LTO. När del gäller husrannsakan och beslag, följer de angivna befogen­heterna av tredje stycket.

I 4 § lagen om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning föreslås en regel, om alt kustbevakningsljänsteman får stoppa eller visitera fartyg eller inbringa del till svensk hamn, om det uppenbart behövs för utövandet

 

Prop. 1981/82:114                                                                 30

av de befogenheter som avses i 2 och 3 §§, dvs. - såvitt här är i fråga —' medtagande tiU förhör, gripande, husrannsakan och omhändertagande en­ligl LTO. Åtgärderna enligl 4 § i den nya lagen ingår sålunda som elt led i del förfarande som syftar lill all de aktuella befogenheterna enligl RB och LTO skall kunna utövas, och befogenheten för personalen all i vissa fall använda våld enUgl 24 kap. 2 § andra och tredje styckena BrB blir tUlämp­lig även här.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

1 kap. 7 §

PoUsmyndighet, tullmyndighet, hälsovårdsnämnd och läkare äro skyldiga att lämna tiUsynsmyndighet del biträde och de upplysningar som behövs. Når en tullmyndighet på begäran enligt första stycket medverkar vid tUlsyn enligt denna lag, har tjänsteman vid tullverkets kustbevakning de befogenheter att vidta åtgärder som anges i 2 och 4 §§ lagen (1982:000) om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Därvid gäller föreskrif­terna i 5, 6, 8 och 9 §§ nämnda lag.

Tillägget i andra stycket innebär alt kustbevakningsljänsteman som medverkar vid tUlsyn enligl lagen om säkerheten på fartyg i tillämpliga delar ges samma befogenheter som tillkommer honom enligl förslaget lill lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning.

7    Hemställan

Jag hemställer all lagrådets yttrande inhämtas över förslagen liU

1.    lag om luUverkets medverkan vid polisiär övervakning,

2.    lag om ändring i brottsbalken,

3.    lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten pä fartyg.

8    Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Prop. 1981/82:114                                                            31

Bilaga 1

Förslag till

Lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Tullverket skaU bedriva sådan övervakning till havs och i kustvatten,
Vänern och Mälaren som behövs för all hindra brott mot föreskrifter i
lagar och andra författningar som gäUer:

1. Inskränkningar i utlänningars rätt all uppehålla sig inom vissl område

2.    Jakt

3.    Fiske

4.    Naturvård

5.  Trafikregler eUer säkerhetsanordningar för sjötrafiken på svenskt
inre vallen och i farvatten utanför svenska kusten

6.    Åtgärder mol vallenförorening från fartyg

7.    Dumpning av avfall i vallen

8.    Konfinentalsockeln

9.    Fornminnen och sjöfynd

10. Fartygs registrering och identifiering.

2 § Vid sådan övervakning som avses i 1 § har tjänsteman vid tullverkels
kustbevakning de befogenheter som anges i 3-7 §§.

Befogenheterna får bara utövas i omedelbar anslutning till den gärning som föranleder ingripandel.

3   § När brott har förövats mol någon av de föreskrifter som avses i 1 § har tjänsteman vid tullverkets kustbevakning samma befogenhet som po­lisman enligl 23 kap. 8 § rättegångsbalken alt ta med någon fill förhör.

4   § Tjänsteman vid tullverkets kustbevakning har samma befogenhet som polisman enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken att gripa någon mol vilken förekommer skäl lill anhållande när det är fråga om brott mot någon av de föreskrifter som avses i 1 §.

5   § Tjänsteman vid tullverkels kustbevakning har samma befogenhet som polisman enligl 28 kap. 5 § rättegångsbalken all förelaga husrannsa­kan när det är fråga om brott mol de föreskrifter som avses i 1 § 3.

6   § Tjänsteman vid tullverkels kustbevakning har samma befogenhet som poUsman enligt 3 § lagen (1973:558) om tillfälligl omhändertagande alt omhänderta den som stör ordningen genom sitt uppträdande i trafiken liU sjöss. Del har han också när del är fråga om brott mol de föreskrifter som avses i 1 § 5.

7   § Tjänsteman vid tullverkets kustbevakning får, när det behövs för all befogenheterna i 3-6 §§ skall kunna utövas, stoppa, visitera och inbringa fartyg till svensk hamn.

8   § Vid förundersökning rörande brott mol de föreskrifter som avses i 1 § får åklagare, när del är lämpligt, anlita bUräde av tullmyndighet saml

 

Prop. 1981/82:114                                                   32

uppdra åt tjänsteman vid tullverkels kustbevakning att vidta de åtgärder som behövs för utredningen.

9 § Om en tjänsteman vid tullverkels kustbevakning möts eller angrips
med våld eller hot om våld, när han skall ingripa enligt denna lag, får han
för att genomföra åtgärden bruka det våld som kan anses försvarligt med
hänsyn liU omständigheterna.

10 § När en tjänsteman vid tullverkets kustbevakning ingriper enligt
denna lag, får han inte använda strängare medel än förhållandena kräver.
Han bör i första hand söka rättelse genom upplysningar och anmaningar
och tiUgripa våld bara när uppgiften inte kan lösas på annat sätt. Tillgriper
han våld skall han använda den lindrigaste form som kan leda till det
avsedda resultatet. Han får inle bruka våld längre än som är oundgängligen
nödvändigt.

Om en tjänsteman skadar någon i samband med elt ingripande enligl denna lag och skadan inle är obetydlig skall han skyndsamt se lill all den skadade får den vård som behövs.

11 § När en tjänsteman vid tullverkels kustbevakning har ingripit enligt
denna lag skall han skyndsamt rapportera detta fill poUsen.

I sådana fall då fortsatt utredning i land krävs skall samråd ske med polisen för frågan om den fortsatta handläggningen.

Denna lag träder i kraft den

Genom lagen upphävs kungörelsen (1964:834) om förordnande för luU-personal all ombesöria viss poUsbevakning.

 

Prop. 1981/82:114

33 Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg skaU ha nedan angivna lydelse.

1 kap.7 §'

Nuvarande lydelse

Polismyndighet, tullmyndighet, hälsovårdsnämnd och läkare äro skyldiga att lämna tillsynsmyn­dighet del biträde och de upplys­ningar som behövs.

Föreslagen lydelse

Polismyndighet, tullmyndighet, hälsovårdsnämnd och läkare äro skyldiga att lämna tillsynsmyn­dighet det biträde och de upplys­ningar som behövs.

När tullmyndighet på begäran enligt första stycket medverkar vid tiUsyn enligt denna lag har tjänste­männen vid tullverkets kustbevak­ning de befogenheter att ingripa som anges i 3, 4 och 7 §§ lagen (1980:000) om tullverkets medver­kan vid poUsiär övervakning. Före­skrifterna i 2 § andra stycket, 9 och 10 §§ gäller för sådana ingripan­den.

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse 1978: 109.

 

Prop. 1981/82:114                                                             34

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden

1    Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över SÖK:s belänkande avgells av justitie­kanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), hovrätten för Västra Sverige, kammar-rätlen i Jönköping, rikspolisstyrelsen, sjöfartsverket, riksanlikvarieämbe­let och statens historiska museer, fiskeristyrelsen, generahullstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kristianstads, Hallands, Gö­teborgs- och Bohus län saml Västmanlands län. Tjänstemännens centralor­ganisation (TCO-S), Föreningen Sveriges Länspolischefer, Föreningen Sveriges Polischefer, Sveriges fiskares riksförbund och delegationen för samordning av havsresursverksamheten.

2   AUmänna synpunkter

SÖK:s förslag alt reglera kustbevakningens befogenheter tiUstyrks av JK, RÅ, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Jönköping, sjöfarts­verket, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, fiskeristyrel­sen, generallullslyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Öslergöllands, Göteborgs och Bohus län saml Västmanlands län, Sveriges fiskares riks­förbund och delegationen för samordning av havsresursverksamheten.

RA framhåller att mycket talar för att en mer rationell medverkan från kustbevakningens sida åstadkoms genom alt dess personal ges ökade befogenheter på säll kommittén föreslagit. De mer principiella invändning­ar som kan göras mol en ändrad gränsdragning mellan polisens och kustbe­vakningens arbetsuppgifter bör enligt RÅ ses mot bakgrund av de långtgå­ende befogenheter kustbevakningens personal i andra avseenden tillagts författningsmässigt.

Kammarrätten i Jönköping delar uppfattningen att det är angelägel alt kustbevakningen inte bara kan anförtros övervakande uppgifter utan även får befogenhet att ingripa mot brott i en omfattning som svarar mol över­vakningsuppgifterna. Kammarrätten understryker att en förulsättning för all kustbevakningen inom vissa kustområden skall kunna handha upp­gifter, för vilka polisen är huvudansvarig, är en förbättrad utbildning i juridiska ämnen. Framför allt lorde utbildningen i straff- och specialslraff-rätt samt i processrätt böra fördjupas. Enligt kammarrättens uppfattning bör fördjupning av ulbUdningen ha skett innan kustbevakningens anställda anförtros nya uppgifter. Det förefaller emellertid fullt möjligt att låta över­gången till nya uppgifter ske efter hand genom all de enskilda tjänstemän­nen förklaras behöriga all handha sådana allteftersom de genomgått kom­pletterande undervisning.

 

Prop. 1981/82:114                                                   35

Rikspolisstyrelsen erinrar om all styrelsen i olika sammanhang har häv­dat att polisiära arbetsuppgifter i princip endast bör utföras av polisiärt utbildad personal. Rikspolisstyrelsen är väl medveten om all polisens resurser f.n. är otillräckliga bl.a. för alt fullgöra en effekfiv sjöövervak­ning och att det därför är nödvändigt att polisen för denna verksamhet biträdes bl.a. av kuslbevakningspersonal. För all kunna fullgöra denna verksamhet mäsle självfaUel kuslbevakningspersonalen ha speciell utbild­ning och tiUerkännas erforderliga befogenheter. En lagstiftning härom måste enligl rikspolisstyrelsens mening vara detaljerad och klart reglera gränserna för kuslbevakningspersonalens polisiära befogenheter.

Fiskeristyrelsen delar kommitténs uppfattning att regleringen av befo­genheterna anpassas till de uppgifter kustbevakningen rent faktiskt utför idag. Fiskeristyrelsen påpekar all 1973 års fiskevallenulredning också ansåg alt det var angelägel alt personalen vid kustbevakningen fick ökade befogenheter för all fiskelillsynen skulle kunna bedrivas rationellt och effektivt. Kustbevakningen bör därför i enlighet med kommitténs förslag vid fiskefillsynen få samma befogenheter som polisman exempelvis alt' göra husrannsakan.

GeneraUullslyrelsen hälsar med lillfredsslällelse del förslag som utred­ningen framlagt. Förslaget är enligt styrelsens mening väl avvägt och ägnat att ge kustbevakningens tillsyn av tUl sjöss gällande lagar och förordningar erforderlig stadga. Styrelsen förklarar sig beredd att i samarbete med rikspolisstyrelsen utreda om och i vilken mån kuslbevakningsljänslemän­nens utbildning behöver kompletteras med hänsyn till de föreslagna nya lagarna och att i förekommande fall vidtaga erforderliga åtgärder inom området.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner att förslaget av effektivitetsskäl är lämpligt och kan därför principiellt tillstyrka del. Länsstyrelsen betonar emellertid samtidigt alt detta inle på något säll får begränsa polisens ansvar och befogenheter i fråga om allmän ordning och säkerhet. De vidgade befogenheterna för kustbevakningens personal måste därför strikt begränsas till all avse endasi sådant som är nödvändigt för all utöva övervakningen och kunna handla i situationer som kan uppkomma i sam­band därmed.

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner med utgångspunkt från förhål­landena i Östergötlands län behovet av en ökad övervakning vara helt uppenbart. Polisens resurser i kuslbandet är begränsade. Då polisen därför inte kan svara för alla de uppgifter som där åligger den, har samarbetet mellan länsstyrelsen, polis och kustbevakning kommU att lillmälas särskill slor betydelse, vilket samarbete med åren blivit mera fördjupat och bl.a. avsett all medföra ell regelbundet gemensamt planeringsarbete på fältet. Förslaget är enligt länsstyrelsens mening ägnat alt effektivisera övervak­ningsarbetet fill sjöss. Länsstyrelsen vUl dock framhålla vikten av all berörd personal erhåller kompletterande utbildning.

 

Prop. 1981/82:114                                                   36

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker behovel av att kustbevakningen ges befogenheter att ingripa i samband med naturvårds­tillsyn. Detta får emellertid inle leda liU att kustbevakningen upprättar egna broltsutredningsavdelningar vid sidan av de som finns hos polisen. Länsstyrelsen påpekar all del i varje län för övrigi finns poUsmän med specialulbUdning i och erfarenhet av fiske och sjörälismål m. m.

Några remissinstanser har ställt sig mera tveksamma Ull förslaget.

Länsstyrelsen i Hallands län anser utredningens förslag om all tilldela kustbevakningen ökade polisiära befogenheter vara förenade med flera komplikationer. Å ena sidan menar länsstyrelsen att principiella belänkUg-heler kan riktas mol förslaget om all liUägga andra myndigheter än poUsen utökade polisiära befogenheter, bl. a. mot bakgrund av den gäUande princi­pen alt polisen har det primära ansvaret för all aUmän ordning och säker­het upprätthålles i vårt land. Å andra sidan nödgas länsstyrelsen konstate­ra all det föreligger ell allt mera ökande behov av tillsyn av övervakning till sjöss. De resurser som polisen disponerar för att klara av dessa uppgifter är f. n. otiUräckUga. Med hänsyn främst till de principieUa betänkligheter som kan riktas mot kommitténs förslag anser länsstyrelsen alt frågan om kustbevakningspersonalens polisiära befogenheter ytterligare bör övervä­gas med beaktande av även andra aspekter än de kommittén har haft alt bedöma.

TCO-S intar en starkt restriktiv hållning när del gäller frågan om alt utanför polisorganisafionen ge polisiära eller motsvarande befogenheter tUl andra grupper. Ur rättssäkerhetssynpunkt måste sådana befogenheter i princip förbehållas poUsmän. Inom tullverket finns dock idag sådana upp­gifter (exempelvis rörande varusmuggling, fiskeövervakning m. m.) där del krävs befogenheter för att luUljänstemännen pä ett praktiskt sätt skall kunna lösa dessa. Befogenheterna måste dock utformas på ett sådant sätt att rättssäkerheten skyddas på bästa sätl. När del gäUer kustbevaknings-tjänstemän finns idag befogenheter i varusmugglingslagen jämförbara med polisiära befogenheter. Det särskilda lagförslag som kommittén lägger fram kan TCO-S i princip acceptera.

Föreningen Sveriges Polischefer och Föreningen Sveriges Länspolis­chefer anser att det är olyckligt att tillföra andra myndigheter och organisa­tioner polisiära befogenheter för vilka man inte är utbildad. Delta berör den allmänna frågan huruvida och i vilken omfattning primärt polisiära uppgifter bör kunna överföras fill andra myndigheter. Enligl föreningamas uppfattning är de polisiära uppgifterna vad avser tvångsmedel och våldsan­vändning av så ömtålig natur alt en överflyttning endast bör ske när den kan betraktas som en nödfallsutväg. Den bör således endast ske när arbetsuppgiftens utförande äventyras på grund av sådan personalbrist eller brist på andra resurser som ej kan undanröjas. Vidare bör den under vissa omständigheter kunna ske fill myndighel som redan handlägger enahanda eller närbesläktade uppgifter. Sammanlaget anser föreningarna alt någon

 

Prop. 1981/82:114                                                   37

utvidgning av andra myndigheters polisiära befogenheter på säll som nu föreslås i avvaktan på lösningen av frågan om huvudansvaret för sjööver­vakningen ej bör komma i ifråga.

3   Synpunkter på de enskilda lagförslagen

Hovrättenför Västra Sverige och kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om inte bestämmelsen i 5 § angående husrannsakan bör utvidgas till alt avse även andra situationer än fiske.

RÅ ifrågasätter behovel av den i 8 § intagna bestämmelsen. Det biträde vid undersökningen som avses lorde enligt RÅ:s mening kunna komma liU slånd ulan särskild reglering härom. En rafionell handläggning av ärenden rörande aktuella lagöverträdelser skulle enligl RÅ främjas om personal vid kustbevakningen gavs samma rätt som polisman all innan förundersökning inletts med stöd av 23 kap. 3 § Qärde stycket rättegångsbalken vidtaga olika utredningsålgärder. Likartade överväganden bör medföra alt personal be­träffande brott, där förundersökning ej är erforderlig, bör ges rätt all i samband med anmälan om brott förelaga sådan enklare utredning som avses i 25 § förundersökningskungörelsen. En bestämmelse härom bör införas i den föreslagna lagen innefattande hänvisning liU bestämmelsen i 3 a§ förundersökningskungörelsen om skyldighet alt anmäla med stöd av 23 kap. 3 § flärde stycket rättegångsbalken vidtagna åtgärder.

Rikspolisstyrelsen vill med kraft protestera mol utformningen av försla­gels 11 §. Rapporteringsskyldigheten skall enligl styrelsens mening jämväl innefatta skyldighet att liU polisen skyndsamt överlämna alla ärenden där ingripande skelt med stöd av lagförslaget i 1 §. Därest sådan ändring ej sker, kan bl. a. 8 § i lagförslaget ej godkännas i sin nuvarande utformning, enär denna enligl styrelsens mening kan tolkas så, alt kustbevakningsper­sonal inle bara kan vidta förstahandsåtgärder vid inledandel av en förun­dersökning ulan även under åklagarens ledning fortsätta och avsluta den­samma. Detla torde enligt styrelsens uppfattning inte ha varit meningen med lagförslaget. Dessutom bör 8 §, med hänsyn till den överenskommelse som träffats mellan riksåklagaren och rikspolisstyrelsen saml bestämmel­serna i 23 kap. 3 § RB om förundersökning, jämväl innefatta polismyndig­hets rätt att i förundersökning anlita biträde av kuslbevakningspersonal.

 

Prop. 1981/82:114                                                   38

Utdrag
LAGRÅDET                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-02-08

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssam­manträde den 8 januari 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för handelsdepartementet Molin beslutat inhämta lagrådels yttran­de över förslag till

1.    lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning,

2.    lag om ändring i brottsbalken,

3.    lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Pernilla

Lindh. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

 

Prop. 1981/82:114                                                   39

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-18

Närvarande: statsrådet Ullslen, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Äsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, TiUander, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Molin

Proposition med förslag till lag om tullverkets medverkan vid polisiär över­vakning, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag fill

1. lag om tullverkels medverkan vid poUsiär övervakning,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3.   lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på faryg.
Föredraganden upplyser all lagrådet har lämnat lagförslagen ulan erin­
ran och hemsläller all regeringen föreslår riksdagen all antaga förslagen.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 8 januari 1982.

 

Prop. 1981/82:114                                                            40

Innehåll

Proposifionen .....................................................     1

Proposifionens huvudsakliga innehåll........................     1

Lagförslag ......................................................... ... 2

1   Lag om luUverkets medverkan vid polisiär övervakning             2

2   Lag om ändring i brottsbalken..............................     3

3   Lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg               5

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 8 januari 1982 ...      6

1 Inledning ........................................................     6

1.1................................................................. Utredningsuppdraget                6

1.2................................................................. Frågans tidigare behandling                7

2   Gällande ordning ...............................................     8

3   Kommilléförslaget............................................... .. 13

 

3.1    AUmänt....................................................... .. 13

3.2    Förslaget fiU lag om tullverkels medverkan vid polisiär över­vakning           15

3.3    Förslaget fill lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten

på fartyg......................................................... .. 17

4 Föredraganden .................................................    18

4.1    Allmänna synpunkter...................................... .. 18

4.2    Ikraftträdande m. m......................................    24

4.3    Kostnader och resursbehov  ........................... .. 24

 

5   Upprättade lagförslag ........................................    24

6   Specialmotivering..............................................    24

 

6.1    Förslaget till lag om tullverkets medverkan vid polisiär över­vakning           24

6.2    Förslaget till lag om ändring i brottsbalken ........ .. 28

6.3    Förslaget lill lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten

på fartyg.........................................................    30

7   Hemställan   ....................................................    30

8   Beslut.............................................................    30

Bilaga 1       Kommiléns förslag »ill lag om luUverkets medverkan vid

polisiär övervakning BUaga 2       Kommitténs förslag tiU lag om ändring i lagen (1965:719)

om säkerheten på fartyg Bilaga 3       Förteckning över remissinstanserna och sammanställ­ning av remissyttranden Bilaga 4       De remitterade förslagen (bilagan har uteslutits här)

Utdrag av lagrådets protokoll den 8 februari 1982......    38

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18 februari 1982.      39

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982