Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:109

Regeringens proposition

1981/82:109

med förslag till ny lagstiftning om Sveriges riksvapen och Sveriges flagga;

beslutad den 4 februari 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll för den åtgärd och del ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en modernisering av den gällande lagstiftningen om Sveriges vapen och flagga som tillkom i början av 1900-talel. Bl.a. föreslås alt de allmänna flaggdagarna skall fastställas officiellt genom en av regeringen beslutad förordning. F. n. finns det utanför försvarsmakten inga officiellt fastställda föreskrifter på detta område. 1 förhållande lill vad som nu allmänt tillämpas förordas i propositionen alt antalet allmänna flaggda­gar ökas med två, dagen för riksdagsval och FN-dagen (den 24 oktober). Vidare föreslås i propositionen att Svenska flaggans dag den 6 juni skall få officiell karaktär av Sveriges nationaldag.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den I januari 1983.

I    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 109

 

Prop. 1981/82:109                                                               2

1    Förslag till

Lag om Sveriges riksvapen

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statsche­
fens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som sym­
boler för den svenska staten.

Stora riksvapnet bör endasi när del finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepre­sentationen och försvarsmakten.

Statschefen kan ge andra medlemmar av del kungliga huset tillåtelse alt som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ell
kors av guld med ulböjda armar, samt en hjärlsköld som innehåller det
kungliga husels dynaslivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fäll innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med elt upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd lunga saml röda länder och klor.

Hjärlskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaällens vapen: ell i blått, silver och rött styckat fäll, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fäll en ur vallen uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänslervänl huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld saml överst Karlavagnens stjärnbild av guld.

Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av serafimeror-dens insignier.

Sköldhållare är två lillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda lungor, tänder och klor. Lejonen slår på elt poslament av guld.

Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapen-mantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.

Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, poslament eller vapenmanlel.

3 § Lilla riksvapnet beslår av en med kunglig krona krönt blå sköld med
tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.

Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, ulan sköld och kunglig krona.

Myndigheter som använder lilla riksvapnet får lill vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983, då lagen (1908:65 s. I) om rikels vapen skall upphöra alt gälla.

 

Prop. 1981/82:109                                                              3

2   Förslag till

Lag om Sveriges flagga

Härigenom föreskrivs följande.

1   § Sveriges flagga är blå med ell gult kors. Korset är vinkelrätt ställt mot flaggans kanter.

2   §    Flaggan är tvärskuren eller trelungad.

Den tvärskurna flaggans höjd förhåller sig lill dess längd som 10 lill 16. På de inre fälten förhåUer sig höjden till längden som 4 lill 5 och på de yttre som 4 fill 9.

Den Irelungade flaggans höjd är hälften av dess längd, tungorna medräk­nade. De yttre fälten är, bortsett från lungorna, lika stora som de inre, och fallens höjd förhåller sig till deras längd som 4 till 5. De yttre tungornas ytterkanter bildar inte vinkel med flaggans över- eller underkant. Tungorna utgör förlängningar av de yttre fälten och korsarmen.

Korsarmarnas bredd motsvarar hälften av höjden på vart och elt av föllen.

3      §   Flaggans färg är ljust mellanblå på fälten och guldgul på korset.
Närmare föreskrifter om färgnyanserna meddelas av regeringen eller

den myndighel som regeringen bestämmer.

4 § Statschefen och med dennes tillstånd andra medlemmar av det kung­
liga huset får använda trelungad flagga med eller ulan stora eller lilla
riksvapnet på elt vitt fält i korsels mitt.

Inom försvarsmakten används den tretungade flaggan som örlogsflagga. När en sådan flagga är befälstecken, markeras detta genom en särskild beteckning i övre inre fältet.

1 övrigi används den tvärskurna flaggan.

Flaggan får inte i vidare mån än som följer av första och andra styckena förses med märken, bokstäver eller andra tecken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983, då lagen (1906:55 s. 1) angående rikets flagga skall upphöra att gälla.

 

Prop. 1981/82:109                                                                  4

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-04

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, An­dersson, Boo, Petri, EUpsson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahriand, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition med förslag till ny lagstiftning om Sveriges riksvapen och Sveri­ges flagga

1    Inledning

Frågor om Sveriges flagga och Sveriges riksvapen regleras f.n. i lagen (1906:55 s. 1) angående rikets flagga och lagen (1908:65 s. I) om rikets vapen. Till flagglagen ansluter sig kungörelsen (1908: 119 s. I) angående likare å mönsterfärger för rikets flagga.

Del ärende om en översyn av denna lagsiiftning somjag nu vill anmäla har varit aktuellt sedan lång tid tillbaka. Det har sitt egentliga ursprung i en hemställan från riksdagen år 1949 (rskr 1949:82 och 1949:248) om en översyn av lagstiftningen om rikets vapen och om en enhetlig ordning för rikets samtliga allmänna flaggdagar. Redan dessförinnan hade dåvarande riksheraldikerämbelel år 1948 i en skrivelse till chefen för justitiedeparte­mentet påtalat vissa brister i lagstiftningen om rikets vapen. År 1961 återkom riksdagen i skrivelse (rskr 1961:94) lill Kungl. Maj:t lill frågan om de allmänna flaggdagarna. 1 december samma år bemyndigades chefen för justitiedepartementet att tillkalla en sakkunnig för all verkställa utredning angående rikels vapen och flagga m. m. Den tillkallade utredningsmannen' avlämnade i maj 1966 belänkandet (SOU 1966:62) Rikets vapen och flagga.

Betänkandet innehöll förslag lill nya lagar om rikels vapen och flagga. Det senare förslaget kompletterades med förslag till en kungörelse an­gående allmänna flaggdagar och annan officiell flaggning och lill en kungö­relse angående färgerna i rikels flagga.

Dessutom innehöll belänkandel förslag till en sådan förteckning över svenska stalsemblem samt officiella märken och stämplar, som förutsätts i

' Presidenten Mauritz Wijnbladh.

 

Prop. 1981/82:109                                                    5

Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella ägande­rätten.

Slufiigen framlades i betänkandet dels resultatet av en undersökning beträffande begreppet "rikets höghetstecken", dels förslag lill lag om ändring i den då gällande lagen (1960:646) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar.

Betänkandet remissbehandlades. Ett Ireltiolal yttranden avgavs.'

Både vid remissbehandlingen och i andra sammanhang har utredningsar­betet bedömts innefatta en noggrann och värdefull analys av åtskilliga problem som sammanhänger med de olika behandlade frågorna. På en del punkter fick belänkandel dock ell något blandat mottagande, och frågan om ny lagstiftning ansågs av flera skäl inle ha någon omedelbar aktualitet. Det bedömdes bl. a. vara lämpligt att avvakta den grundlagsreform, som då förbereddes.

Jag vill här nämna att utredningsmannens förslag lill ändring i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar har beaktats i samband med alt 1960 års lag år 1970 ersattes av en ny lag med samma namn (SFS 1970:498). Även i ell annat hänseende saknar utredningsman­nens överväganden numera aktualitet. Jag syftar här på all begreppet "rikels höghelslecken" inle längre har rättslig betydelse, sedan brottet "skymfande av rikssymbol", i vars brollsbeskrivning del angivna begrep­pet ingick, år 1971 utmönstrades ur brottsbalken.

När frågan om att slutföra översynen av lagstiftningen om Sveriges vapen och Sveriges flagga togs upp i jusliliedeparlementel, talade flera skäl mol att lägga 1966 års utredningsförslag direkt till grund för en propo­sition. Dels hade avsevärd lid förflutit sedan betänkandet avlämnades, dels fanns del av olika skäl anledning all på en del punkter numera förorda andra lösningar än dem som föreslagits i betänkandet. Därför upprättades inom departementet promemorian (Ds Ju 1981:4) Sveriges riksvapen och Sveriges flagga, som innehåller förslag till nya lagar om Sveriges riksvapen och fiagga och vidare förslag till förordningar om allmänna flaggdagar och om riktlinjer för färgerna i Sveriges flagga. Slutligen redovisas i promemo­rian vissa överväganden angående en förteckning över svenska stalsem­blem m.m. enligl 1883 års Pariskonvenfion. Promemorian har remissbe­handlats. Till regeringsprotokollel i delta ärende bör promemorian fogas som bilaga I och en förteckning över remissinstanserna och en samman­ställning av deras yttranden som bilaga 2.

Förfallningsförslagen i promemorian har lillslyrkls så gott som genom­gående. Även jag ansluter mig i princip till dem. Endasi på några få punkter finns del enligl min mening anledning all förorda mindre justering­ar. De överväganden och förslag som redovisas i promemorian ställer jag mig sålunda bakom, i den mån annat inte framgår av det följande. Detta

' Remissinstanserna finns förtecknade i bilaga 1 avsnitt 1.

 

Prop. 1981/82:109                                                    6

innebär bl.a. att riksdagen bör föreläggas förslag lill ny lagstiftning om rikets vapen och flagga.

I fortsättningen kommer jag all beröra även vissa frågor beträffande vilka del ankommer på regeringen att fatta beslut. 1 propositionen las dock inle upp del i promemorian behandlade spörsmålet om upprättande av en förteckning över svenska statsemblem m. m. enligl 1883 års Pariskonven­fion. Denna fråga, vari beslut från riksdagens sida inle erfordras, övervägs f n. inom handelsdepartementet.

2   Sveriges riksvapen

Enligt 1 § i 1908 års lag är rikets vapen två, stora vapnet och lilla vapnet. Stora vapnet beskrivs i 2 §. Paragrafen lyder.

Stora riksvapnet beslår av en genom elt utböjl guldkors fyrdelad sköld med hjärtsköld. .

Huvudsköldens fyra fäll äro blå, första och fjärde fälten med tre kronor av guld, två ställda över den tredje, saml andra och tredje fälten med tre ginbalksvis gående strömmar av silver, belagda med ett krönt gyllene lejon med röd utsträckt lunga.

Hjärlskölden är kluven i två fäll. Första fältet är bandvis tredelat i blått, silver och rött med en däröver ställd vase av guld. Andra fältet är blått med en i silvervalten stående bro i tre spann med två krenelerade torn av silver. Över bron sitter en gyllene örn, och i fältets översta del synes karlavag-nens stjärnbild av guld.

Sköldhållare äro två lillbakaseende lejon av guld med kluvna svansar och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona.

Skölden täckes av en kunglig krona, och kring densamma hänga serafi­merordens insignier.

Hela vapnet omgives av ett vapenlält under kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas även utan sköldhållare, ordensinsignier eller vapenlält.

Lilla riksvapnet beskrivs i 3 § på följande sätl.

Lilla riksvapnet utgöres av en blå sköld med tre konor av guld, ställda två över den tredje. Skölden är läckt av en kunglig krona och omgiven av serafimerordens insignier. Vapnet må dock brukas även ulan dessa insig­nier.

Lagens 4 § innehåller ansvarsbestämmelser. Om någon offentligen bm­kar vapen eller märke som utgör en sådan efterbildning av stora eller lilla riksvapnet som i väsentliga delar skiljer sig från det efterbildade skall han dömas lill böter fr. o. m. lio t. o. m. 100 kronor. Delsamma gäller den som håller elt sådant vapen eller märke lill salu.

Bortsett från den sistnämnda speciella bestämmelsen innehåller lagen inga föreskrifter om användningen av de båda riksvapnen.

 

Prop. 1981/82:109                                                    7

Såvitt gäller användning av riksvapnen i näringsverksamhet finns be­stämmelser i den tidigare omnämnda lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Enligl 1 § i denna lag får ell stalsvapen, en slalsflagga eller ell annat stalsemblem eller en statlig kontroll- eller garan­tibeteckning inte utan vederbörligt tillstånd användas i varumärke eller något annat kännetecken för varor eller tjänster. Delsamma gäller andra beteckningar, som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger känne­tecknet en officiell karaktär. Statsvapen får inle heller på annat sätt än som kännetecken användas i näringsverksamhet ulan vederbörligt tillstånd. De nu berörda reglerna gäller också beteckningar som lätt kan förväxlas med en beteckning vilken i enlighet med del anförda är skyddad. Kompletteran­de regler finns i varumärkeslagen (1960:644) och mönslerskyddslagen (1970:485). Frågor om tillstånd prövas av kommerskollegium, i regel efter yttrande av riksarkivels heraldiska sektion eller statens heraldiska nämnd.

1 promemorian framhålls all del sedan lång lid tillbaka har gjorts gällan­de all beskrivningen av de båda riksvapnen i 1908.års lag är otillfredsstäl­lande i en del hänseenden (jfr bl. a. KU 1949:6 och 1979/80:26). All avhjäl­pa dessa brister är enligl promemorian önskvärt, inle minst med hänsyn lill den inom heraldiken rådande principen all del är den verbala vapenbe­skrivningen som bestämmer vapnets innehåll medan dess form och närma­re utseende kan växla beroende på konstnären, lidsandan och andra fakto­rer.

Några ändringar i sak beträffande vapnens utseende föreslås inte i pro­memorian. I huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmannens för­slag år 1966 förordas en del smärre ändringar i syfte all beskrivningen skall återge vapenbilden tydligare och bättre stämma överens med vedertagen heraldisk terminologi. Jag kan i delta hänseende hänvisa till promemorian (avsnitt 2.3.1 och 2.5.1).

När det gäller lilla riksvapnet erinras i promemorian om all utrednings­mannen föreslog alt del liksom stora vapnet skulle få användas med sköldhållare och poslament. I promemorian förotdas dock att lilla riksvap­net även i fortsättningen skall användas i nuvarande enkla utformning, utan dessa särskilda rang- och värdighetslecken.

En annan fråga om lilla riksvapnet som diskuteras i promemorian är den om vapnet kan återges ulan sköld med bibehållen vapenkaraktär. Klart är, enligt vad som framhålls i promemorian, all lilla vapnet i praktiken myckel ofta används ulan sköld och även i denna utformning allmänt uppfattas som Sveriges vapen. Från heraldisk synpunkt lorde det dock vara tvek­samt om del är korrekt att beteckna en vapenbild ulan sköld som ell vapen. I promemorian förordas, liksom tidigare av utredningsmannen, all varje återgivande av de tre kronorna ställda två över den tredje skall anses utgöra lilla riksvapnet. En uttrycklig regel föreslås härom. Om de tre kronorna däremot anordnas på annat sätl än två över den tredje, l.ex. vertikalt eller horisontellt, bör de enligt promemorian inte anses som lilla

 

Prop. 1981/82:109                                                    8

riksvapnet. Enligt promemorian hindrar detta inte att de tre kronorna även med en sådan återgivning - som förekommer l.ex. i vissa länsvapen -måste anses utgöra en erkänd symbol för landet och åtnjuta skydd enligl de tidigare redovisade bestämmelserna i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar saml varumärkes- och mönslerskyddslagen.

Trots all vapenbeskrivningarna anger färger, kan vapenbilderna enligl promemorian med bibehållen vapenkaraktär återges även exempelvis i svartvitt.

När del gäller frågan om riksvapnens användning slås i promemorian inledningsvis fast att stora riksvapnet alltjämt bör betraktas som en symbol inle bara för konungen ulan också - på samma säll som lilla riksvapnet -för den svenska staten. 1 den f.n. oreglerade frågan hur riksvapnen bör användas inom statsverksamheten anförs i promemorian all del är mindre ändamålsenligt all ställa upp elt uttryckligt förbud för svenska myndighe­ter all använda en erkänd symbol för landet. Därför bör en regel i ämnet, som syftar lill alt inom den statliga verksamheten liksom hillills det lilla riksvapnet i allmänhet används, ha karaktär av rekommendation. I prome­morian föreslås en regel av innehåll alt stora riksvapnet endasi när det finns särskilda skäl bör användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen och försvarsmakten. Det förutsätts i prome­morian att även de angivna statsorganen som regel kommer att använda lilla riksvapnet.

Vid användning av lilla riksvapnet bör enligl promemorian en myndighet liksom hillills kunna lill vapnet foga ell emblem som symboliserar myn­dighetens verksamhet. I sådana fall bör yttrande först inhämtas från sta­tens heraldiska nämnd.

I promemorian föresläs att den gällande straffbestämmelsen för den som använder ett vapen i ett utförande som inle stämmer överens med de riktiga vapenbeskrivningarna slopas såsom obehövlig. Inte heller anses del i promemorian erforderligt all - vid sidan av vad som f.n. gäller för näringsverksamhet och som har redovisats tidigare - ställa upp ett särskill förbud mol all ulan tillstånd använda riksvapnen utanför statsverksamhe­ten. Elt sådant förbud, som alltså inle finns f. n. men som förordades av utredningsmannen, skulle enligl promemorian i praktiken knappast få nå­gon betydelse för all motverka missbmk men däremot kräva all man inrättar ell nytt tillståndsförfarande.

Enligt promemorian är de ändringar i bestämmelserna om Sveriges riksvapen som föreslås där så ingripande all 1908 ärs lag i ämnel bör ersättas av en ny författning. I frågan vilken statsrältslig valör, lag eller förordning, denna nya författning bör ha erinras om att den nuvarande regeringsformen - i motsats till 1809 års - inte innehåller någon bestäm­melse som uttryckligen kräver alt en reglering av Sveriges riksvapen och Sveriges flagga får lagform. Del bör emellertid enligl promemorian beaktas all grundlagberedningen i sin motivering uttalade att riksdagens möjlighet

 

Prop. 1981/82:109                                                    9

all medverka vid förändringar i nu aktuella hänseenden var garanterad ulan särskill gmndlagsslöd med hänsyn till alt de nuvarande bestämmel­serna har lagform och sålunda inle kan upphävas eller ändras annat än genom en ny lag (SOU 1972:15 s. 318). Någon erinran mol detta uttalande gjordes inte vare sig vid departemenlsbehandlingen eller i riksdagen. Delta tyder enligl promemorian närmast på att gmndlagsstiflaren har ulgåll från all bestämmelser om riksvapnen även i fortsättningen bör meddelas genom lag, en ordning för vilken också principiella skäl sägs tala. 1 enlighet med det anförda innehåller promemorian ell förslag lill ny lag om Sveriges riksvapen.

Som framgår av vad jag anförde inledningsvis har förslaget lill ny lag om Sveriges riksvapen nästan genomgående lillslyrkls vid remissbehand­lingen. Jag återkommer till några särskilda uttalanden från vissa remissin­stansers sida i del följande.

För egen del ansluter jag mig, somjag redan har nämnt, i princip till övervägandena och förslagen i promemorian.

Promemorians förslag lill beskrivning av stora riksvapnet bör sålunda godtas med några redakfionella justeringar som påpekanden under remiss­behandlingen har gett anledning lill.

Även förslaget fill beskrivning av lilla riksvapnet, som nästan helt över­ensstämmer med gällande rätt, bör enligt min mening godtas. I sak biträder jag också den uppfattningen att varje återgivande av de tre kronorna två ställda över den tredje bör anses som en avbildning av lilla vapnet. Då del i enlighet med vad som har påpekats i promemorian och under remissbe­handlingen kan vara tveksamt i vad mån en vapenbild ulan sköld är ell vapen i strikt heraldisk mening, bör saken i lagtexten lämpligen uttryckas så alt de tre kronorna ordnade två över en men ulan sköld skall anses som Ulla riksvapnet.

I anslutning till denna fråga har kommerskollegium invänt mot ett utta­lande i promemorian all de tre kronorna, även om de är anordnade på annat säll än två över en, måste anses utgöra en erkänd symbol för Sverige och därför åtnjuta skydd enligl lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar samt därtill anslutande författningar. Kollegiet me­nar alt man här måste skilja på sådana fall där kronorna är placerade på ett sådant sätt all anordningen är förväxlingsbar med lilla riksvapnet och sådana fall, t. ex. tre kronor placerade en och en över varandra, där någon förväxlingsrisk inte finns. Endasi i den första typen av fall menar kollegiet all kronorna åtnjuter skydd enligl den nämnda lagen. Kollegiet har efter­lyst ett klarläggande molivullalande i frågan.

Mol vad kommerskollegiet har anfört har jag i och för sig ingen erinran. Det bör dock påpekas att även annan beteckning än ell vapen eller ell därmed förväxlingsbart emblem kan åtnjuta skydd enligt den nyss berörda lagstiftningen, om beteckningen hänsyftar på svenska staten och därmed ger kännetecknet en officiell karaktär. Huruvida en återgivning av de tre kronorna ordnade pä annat sätl än två över en i något fall kan bedömas

 

Prop. 1981/82:109                                                   10

som skyddad enligl de aktuella reglerna är en rätlslillämpningsfråga som får bedömas från fall lill fall. Alt det uttalande i frågan som har gjorts i promemorian för alltför långt finner jag dock klart.

Med anledning av andra remissullalanden vill jag vidare påpeka att bestämmandet av exakt nyans av en färg i samband med att en bild av något av riksvapnen framställs lorde höra till de frågor, där enligl vederta­gen heraldisk uppfattning konstnären har en viss frihet så länge han håller sig lill de färger som anges i vapenbeskrivningen. All närmare reglera denna fråga synes därför inle påkallat.

När del sedan gäller användningen av de båda riksvapnen ansluter jag mig helt till uppfattningen i promemorian att regleringen bör ha formen av en rekommendation och att den rekommendationen bör innehålla all stora riksvapnet normalt inle används av andra än statschefen och vissa andra uppräknade statsorgan. Som anförs i promemorian kan det fö. förutsättas all även de i rekommendationen särskill nämnda organen - utom natur­ligtvis statschefen som har stora vapnet som personligt vapen - som regel kommer all använda lilla riksvapnet.

Utöver de i promemorian uppräknade statsorganen kan del enligl min mening dock vara lämpligt alt även de svenska beskickningarna utom­lands, som ju företräder regeringen, omnämns bland dem som mera nor­malt bör kunna använda stora riksvapnet. Detsamma bör då gälla de svenska delegationerna och konsulaten, dvs. hela utrikesrepresentationen. Självfallet bör detta inte få las till intäkt för några åtgärder som drar särskilda kostnader såsom utbyte av stämplar, sigill eller skyltar.

Rekommendationen bör vidare i enlighet med promemorieförslagel hålla en möjlighet öppen för även andra än de uppräknade organen alt använda stora riksvapnet, om del föreligger "särskilda skäl". Som exempel på särskilda skäl som bör kunna föranleda att stora riksvapnet används av andra statsorgan än de särskill angivna har i promemorian nämnts att vapnet ingår i en dekorativ utsmyckning av den byggnad där en myndighet är inrymd. Vid högtidliga tillfällen bör vapnet enligl promemorian också kunna användas under förulsällning att myndigheten har tillgång till en representativ återgivning. Övergångsvis bör särskilda skäl också kunna vara att vapnet redan är anbragt på tjänstebil, sigill, brevpapper eller visitkort. Ett annat fall kan vara all stora vapnet av ålder har brukat användas vid expeditioner av visst slag. Så har l.ex. palenlverket vid remissbehandlingen påpekat all verket sedan gammall har använt stora riksvapnet bl. a. på palenlbrev och menat all detta bruk bör kunna fortsät­ta inom ramen för den föreslagna regeln. Jag delar denna uppfattning.

Sammanfattningsvis anser jag alltså att riksdagen bör föreläggas ett förslag lill en ny lag om Sveriges riksvapen, avsedd all ersätta 1908 års lag i ämnel, och all denna — i allt väsentligt i enlighet med promemorieförslaget - bör innehålla beskrivningar av stora och lilla riksvapnet och vissa regler om användningen av vapnen inom statsverksamheten.

Den nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1983.

 

Prop. 1981/82:109                                                             11

3   Sveriges flagga

17906 års lag angående rikets fiagga sägs il S att svenska flaggan är blå med gult kors. Korset skall dela flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga fäll. Enligt 2 § skall flaggan vara tvärskuren, utom när den används som örlogs­flagga då den skall vara trelungad. 1 paragrafen anges vidare på vilka militära etablissemang örlogsflagga skall hissas. 1 3 § ges närmare regler om flaggans färger. Färgen på flaggans sidofäll skall vara ljust mellanblå och på korset guldgul. Enligt paragrafen skall vidare s.k. likare på mön­sterfärger tillhandahållas på de ställen regeringen bestämmer. I kungörel­sen angående likare å mönslerfärger för rikels flagga föreskrivs all sådana likare av ylle och av bomull skall förvaras hos vissa angivna myndigheter, bl.a. länsstyrelserna. Om en likare genom blekning eller på annat sätt förändras eller skadas, skall myndigheten begära hos "chefen för civil­departementet" alt få en ny likare.

Flaggans proportioner regleras i 4 § flagglagen. På tvärskurna flaggor skall flaggans längd förhålla sig lill dess höjd som 16 lill 10. På fälten skall längden förhålla sig till höjden, för de inre fälten som 5 lill 4 och för de yttre som 9 lill 4. På Irelungade flaggor skall flaggans hela längd med lungor vara dubbelt så slor som höjden, och de yttre fälten skall, tungorna oräknade, vara lika stora som de inre fälten. Fältens längd skall förhålla sig till höjden som 5 till 4. Tungorna skall vara lika långa. De yttre lungornas ytterkanter får inte bilda vinkel med flaggans över- eller underkant. På båda flagg­typerna skall korsels bredd vara hälften så slor som fältens höjd.

I 5 § föreskrivs att konungen och, med hans tillstånd, medlemmar av del kungliga huset får använda trelungad flagga och all flaggan då kan förses med rikels vapen. Vidare ges bestämmelser om all den Irelungade flaggan kan kompletteras med befälslecken. 1 denna paragraf sägs slutligen att flaggan i övrigi inle får förses med bokstäver, märken eller andra tecken.

Straffbestämmelser för den som brukar trelungad flagga där sådan inte får användas fmns i 6 §. Det är också straffbelagt all använda flagga på vilken det obehörigen har anbragls elt märke, en bokstav eller något annat tecken och att saluhålla flaggor som lill färgen uppenbarligen skiljer sig från vad som har föreskrivits eller som inte håller föreskrivna inbördes mått. Straffbestämmelserna tar enligt paragrafen sikte pä alla flaggor med vinkelrätt gult kors på blå bollen.

Vissa speciella bestämmelser med syfte all hindra obehörig användning av svenska flaggan och Sveriges riksvapen i näringsverksamhet finns i varumärkeslagen, i mönsterskyddslagen och i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar (jfr avsnitt 2).

Om flaggning på vissa bestämda dagar finns - bortsett från försvars­maktens område - inga bindande föreskrifter. Emellertid har alltsedan år 1939 i den vanliga almamackan angetts s.k. allmänna flaggdagar. Denna förteckning över flaggdagar har karaktären av en inofficiell rekommenda-

 

Prop. 1981/82:109                                                   12

tion. Den har lillkommil på initiativ av beslyrelsen för svenska flaggans dag (numera: Stiftelsen Svenska Flaggan).

De allmänna flaggdagarna, som numera är femton till antalet, är år 1982 följande: den I januari (nyårsdagen), den 28 januari (konungens namns­dag), den 12 mars (kronprinsessans namnsdag), den 11 april (påskdagen), den 30 april (konungens födelsedag), den 1 maj, den 30 maj (pingstdagen), den 6 juni (svenska flaggans dag), den 26 juni (midsommardagen), den 14 juli (kronprinsessans födelsedag), den 8 augusti (drottningens namnsdag), den 6 november (Gustav Adolfsdagen), den 10 december (Nobeldagen), den 23 december (drottningens födelsedag) och den 25 december (jul­dagen).

Enligt ijänslereglemenlel för försvarsmakten skall ivärskuren flagga his­sas inom försvarsmakten på allmänna flaggdagar på alla flaggslänger utom sådana där örlogsflagga är hissad varje dag. Även utom försvarsmakter! är flaggning vanlig på de allmänna flaggdagarna, både hos statliga och kom­munala myndigheter och bland allmänheten.

I promemorian behandlas i olika avsnitt frågorna om flaggningsplikten, de allmänna flaggdagarna, flaggans proportioner, flaggans färger, den Ire­lungade flaggans användning, straffsanktioner, tiden för flaggans hissande och halande och formen för en ny reglering.

Tanken all införa en skyldighet alt på de allmänna flaggdagarna flagga på alla byggnader som inrymmer statliga myndigheter och institutioner -något som föreslogs av utredningsmannen — avvisas i promemorian. Eko­nomiska och praktiska skäl sägs tala mot det. Flaggningsfrågan bör därför liksom hillills lämnas oreglerad utanför försvarsmakten. Delta innebär att varie civil myndighel själv utifrån prakfiska och andra överväganden får avgöra i vilken utsträckning seden att flagga på de allmänna flaggdagarna lämpligen kan upprätthållas.

I promemorian erinras vidare om att del är ett gammalt önskemål, som vid åtskilliga tillfällen har behandlats i riksdagen (se senast KU 1977/78: 3), all en förteckning över de allmänna flaggdagarna skall fastställas officiellt. I promemorian föreslås att så sker i detta sammanhang. Beträffande frågan vilka dagar som bör las upp som flaggdagar påpekas all de nuvarande flaggdagarna i princip har varit oförändrade i drygt 40 år och att de således har vuxit sig in i allmänhetens medvetande. Därför bör ingen av dem uteslutas utan starka skäl. Enligt promemorian kan sådana skäl knappast åberopas beträffande någon av dagarna. De nuvarande 15 allmänna flagg­dagarna bör alltså behållas. Vidare föreslås två nya flaggdagar, i båda fallen med hänsyn bl.a. lill uttalanden från riksdagens sida. Dels förordas all dag för riksdagsval, som f n. sammanfaller med dag för kommunalval, blir aUmän flaggdag (jfr KU 1973:10 och 1977/78:3), dels föresläs del­samma gälla FN-dagen, den 24 oktober (jfr UU 1973:4 och 1978/79:21).

För att det skall bli möjligt att utan riksdagsbehandling ändra i förteck­ningen när ändrade förhållanden rörande de kungliga flaggdagarna inträffar

 

Prop. 1981/82:109                                                   13

rekommenderas i promemorian all de allmänna flaggdagarna anges inte i flagglagen utan i en förordning. 1 denna bör, enligl vad som vidare förordas i promemorian, den 6 juni inle bara betecknas som "Svenska flaggans dag" utan även som "Sveriges nationaldag". Därmed skulle man för första gången författningsmässigt ge ullryck ål att den aktuella dagen skall anses som nationaldag. Alt dagen numera har denna karaktär är allmänt erkänt och har uttalats av riksdagen bl.a. vid 1979/80 års riksmöte (KU 1979/ 80:25).

Att särskilda regler införs om tillfällig flaggning på statliga byggnader, vilket förordades av utredningsmannen, anses i promemorian obehövligt.

Enligl promemorian har erinringar riktats mol den svenska flaggans nuvarande proportioner både från praktiska och estetiska synpunkter. Men flaggan har haft dessa enligl del s. k. gyllene snillet bestämda propor­tioner i vart fall under 75 år. Allmänheten har sålunda vant sig vid dessa, och del lorde finnas flera miljoner flaggor med de nu föreskrivna propor­tionerna i bruk. Eftersom dessa flaggor enligt promemorian måste godtas även efter en eventuell ändring av proporfionerna, skulle konsekvensen av en sådan ändring bli all den svenska flaggan under överskådlig lid fick två allernaliva utformningar. Med hänsyn härtill och lill att den kritik som har riklats mol de nuvarande proportionerna inle kan bedömas som avgöran­de, förordas alt dessa behålls.

När del gäller flaggans färger påpekas i promemorian all det numera föreligger osäkerhet om hur dessa, "ljust mellanblå" och "guldgul", mera exakt bör se ul. Av de likare som gavs ut år 1908 har en del förkommil, och de återstående exemplaren har av alll all döma undergått förändringar i färgen sedan sin tillkomst. I 1908 års kungörelse om likare ges en särskild beskrivning av förfaringssättet vid färgningen, men inte heller denna ger numera enligt promemorian tillräcklig ledning. I promemorian rekommen­deras att statens provningsanstalt får i uppdrag att ge de närmare riktlinjer för färgerna i flaggan som behövs. Provningsanslalten bör därvid samräda med statens heraldiska nämnd och konstakademien. Utgångspunkten bör vara vad som kan utrönas i fråga om de färgnyanser som var avsedda vid flagglagens tillkomst, men även estetiska synpunkter bör vägas in före färgernas slutliga fastställande. Del understryks dock i promemorian alt någon återgång till de nyanser som tillämpades under 1800-lalel (då fälten hade en närmast svartblå nyans) eller dessförinnan inle bör ske. Den nuvarande beskrivningen — "ljust mellanblå" och "guldgul" — bör behål­las i en ny reglering.

Föreskriften all färgen skall vara ljust mellanblå på flaggans sidofäll och guldgul på korset bör enligt promemorian alltjämt las in i lag. I lag bör vidare anges att regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om färgerna. Med tillämpning av denna delegeringsbeslämmelse bör sedan regeringen i förordningens form uppdra åt statens provningsanstalt all meddela föreskrifter om rikfiinjer för flag­gans färger.

 

Prop. 1981/82:109                                                                 14

Den Irelungade flaggan föreslås i promemorian få elt oförändrat använd­ningsområde, dvs. inom del kungliga huset och försvarsmakten. Visserli­gen torde enligl promemorian goda skäl kunna åberopas för att denna flagga ursprungligen var all se som en slalsflagga. Men all bryta med den rådande ordningen, som har en i vart fall drygt 70-årig tradition bakom sig, och nu göra den tretungade flaggan lill en mera allmän slalsflagga skulle enligt promemorian sannolikt leda till åtskilliga komplikationer. Att — som utredningsmannen föreslog - förbehålla den för endast vissa civila myn­digheter ter sig å andra sidan omotiverat. I promemorian erinras vidare om all riksdagen så sent som år 1955 avvisade tanken på en förändring av den tretungade flaggans användning (KU 1955:13). De nu redovisade skälen har i promemorian ansetts böra leda till all gällande ordning behålls.

De nuvarande straffbestämmelserna för den som saluhåller flaggor vilka lill färgen uppenbarligen skiljer sig från vad som är föreskrivet eller inle håller föreskrivna proportioner anses i promemorian inte längre vara erfor­derliga och föreslås slopade. Delsamma föreslås beträffande de andra två gällande straffbestämmelserna, nämligen för den som använder trelungad flagga där sådan inle får föras och för den som använder en flagga på vilken del obehörigen har anbringats märken, bokstäver eUer andra tecken.

Såvitt rör liden för flaggans hissande och halande påpekas i promemo­rian att det enligl Ijänslereglemenlel för försvarsmakten f.n. gäller att flaggan skaU hissas kl. 8.00 under månaderna mars-oktober och kl. 9.00 under övrig del av året samt att den skall halas vid solens nedgång, dock senast kl. 21.00. I promemorian förordas all några författningsbestäm­melser i detta ämne med tillämpning utanför försvarsmakten inle medde­las. Med sådana bestämmelser skulle man nämligen riskera att onödigtvis hämma framför alll den enskilda flaggningen, som del enligt promemorian i stället är angeläget alt uppmuntra.

Slutligen anges i promemorian att de grundläggande bestämmelserna om Sveriges flagga av samma skäl som gäller Sveriges riksvapen (jfr avsnitt 2) bör meddelas genom lag. Till promemorian har fogats förslag lill en ny lag i ämnet, avsedd all ersätta 1906 års flagglag. Vidare har upprättats förslag lill en förordning om allmänna flaggdagar och lill en förordning om rikt­linjer för färgerna i Sveriges flagga.

De olika förslagen i promemorian rörande flaggan har under remissbe­handUngen godtagits så gott som enhälligt. Till vissa särskilda uttalanden återkommer jag strax.

För egen del kan jag, liksom remissinstanserna, även när del gäller Sveriges flagga i alll väsentligt biträda övervägandena och förslagen i promemorian. Vad som framkommit under remissbehandlingen ger dock anledning lill en mindre justering i ett avseende, nämligen när det gäller formerna all bestämma de närmare riktlinjerna för färgerna i flaggan.

Beträffande flaggans färger bör till en början slås fast all utgångspunkten skall vara all de nyanser som nu allmänt tillämpas i princip skall behållas.

 

Prop. 1981/82:109                                                   15

Någon återgång till tidigare bmkade, mörkare nyanser skall alltså inte ske. Med denna utgångspunkt är del enligl min mening naturiigt all flaggans färger i författningstext beskrivs inle bara med orden "blå" och "gul" utan - liksom i gällande lag - med förtydligandet all färgen är "ljust mellanblå" på fälten och "guldgul" på korset.

Som framgår av promemorian är del dock numera inte möjligt att med säkerhet konstatera vilka nyanser som avsågs i 1906 års flagglag. Del är därför nödvändigt alt komplettera de angivna beskrivningarna av flaggans färger med mera exakta för att tillgodose dem som har behov härav, t. ex. tillverkare av flaggor.

Såsom har föreslagils i promemorian med instämmanden under remiss­behandlingen bör de exakta nyanserna bestämmas med hjälp av en objek­tiv färgbestämningsmelod. Statens provningsanstalt, som i promemorian har föreslagits få i uppdrag all - efter visst samråd - meddela föreskrifter om rikfiinjer för flaggans färger, har förklarat sig beredd all arbeta fram mätdata som underlag för en författning i detta ämne. Däremot har provningsanstalten uttalat alt anstalten av principiella skäl inle bör vara provande institution och föreskrivande myndighel i samma typ av ärenden (jfr prop. 1977/78:132 s. 21). Provningsanslalten förordar därför all rege­ringen direkt i förordning bestämmer flaggans korrekta färger, efter förslag av provningsanslalten. Min avsikt är att, om riksdagen godtar föreliggande förslag, senare anmäla den nu aktuella frågan för regeringen. Frågan om val av färgbestämningsmelod bör prövas under del fortsatta arbetet. I likhet med vad som har anförts i promemorian anser jag att de föreskrifter som meddelas inle bör få en absolut bindande karaktär ulan mera tjäna som riktlinjer i ämnet.

Vad härefter avser frågan om tiden för flaggans hissande och halande vill jag fästa uppmärksamheten på all Stiftelsen Svenska Flaggan särskilt framhållit önskemålet att man inte genom onödig formalism hämmar en­skild flaggning och resande av nya flaggslänger. Stiftelsen biträder den uppfattning som redovisas i promemorian, nämligen all några fasta författ­ningsregler om lider för hissande och halande av flaggan inle bör införas utanför det område där sådana redan nu finns, dvs. försvarsmakten. Även jag ansluter mig lill denna mening.

Också övriga delar av promemorieförslaget om Sveriges flagga, som här inle uttryckligen har berörts, bör genomföras. Sammanfattningsvis innebär detta all jag förordar alt riksdagen föreläggs förslag lill en ny lag om Sveriges flagga, som bl. a. reglerar flaggans form, färger och proportioner samt den Irelungade flaggans användning. Föreskrifter om flaggningsplikl, tid för flaggans hissande och halande eller om straffsanktioner föreslås däremot inte. Om riksdagen bifaller lagförslaget, avser jag att för regering­en anmäla frågan om förordningar angående allmänna flaggdagar och rikt­linjer för flaggans färger.

Den nya lagen bör träda i kraft den 1 januari 1983.

 

Prop. 1981/82:109                                                             16

4   Hemställan

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen all anta inom jusfitiedepartementet upprättade förslag till

1.  lag om Sveriges riksvapen,

2.  lag om Sveriges flagga,

dels bereder riksdagen liUfälle att la del av vad jag har anfört i del föregående om en reglering av allmänna flaggdagar.

5   Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen de förslag som föredraganden har lagt fram för den åtgärd och det ändamål som framgår av hans hemstäl­lan.

 

Prop. 1981/82:109                                                             17

Bilaga 1

 

JUSTITIE­DEPARTEMENTET

SVERIGES RIKSVAPEN OCH SVERIGES FLAGGA

Ds Ju 1981:4

2   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 109

 

Prop. 1981/82:109

Innehåll

1   Förslag fill

Lag om Sveriges riksvapen   ............................................. ... 19

2   Förslag lill

Lag om Sveriges flagga.....................................................     20

3   Förslag fill

Förordning om aUmänna flaggdagar.................................     20

4   Förslag lill

Förordning om riktlinjer för färgerna i Sveriges flagga....... ... 21

1   Inledning  ......................................................................     22

2   Sveriges riksvapen.........................................................     24

 

2.1    Historik......................................................................     24

2.2    Gällande bestämmelser.............................................     25

2.3    Betänkandet............................................................. ... 27

 

2.3.1    Vapenbeskrivningarna......................................     27

2.3.2    Användningen av riksvapnen............................     28

 

2.4    Remissyttrandena.....................................................     29

2.5    Överväganden och förslag........................................ ... 29

 

2.5.1     Vapenbeskrivningarna......................................     29

2.5.2     Användningen av riksvapnen............................ ... 31

2.5.3     Formen för en ny reglering...............................     33

3 Sveriges flagga ..............................................................    34

3.1    Historik...................................................................... ... 34

3.2    Gällande bestämmelser ........................................... ... 35

3.3    Belänkandet.............................................................. ... 36

3.4    Remissyttrandena.....................................................    38

3.5    Överväganden och förslag........................................ ... 41

 

3.5.1    Flaggningsplikten.............................................. ... 41

3.5.2    De allmänna flaggdagarna m.m........................     42

3.5.3    Flaggans proportioner...................................... ... 44

3.5.4    Flaggans färger................................................ ... 45

3.5.5    Den tretungade flaggans användning  ............ ... 47

3.5.6    Frågan om straffsanktioner  ............................ ... 48

3.5.7    Tiden för flaggans hissande och nedhalande... ... 49

3.5.8    Formen för en ny reglering............................... ... 49

 

4   Upprättade förfaltningsförslag........................................ .. 50

5   Förteckning över svenska stalsemblem m. m.................. ... 50

BUagor

Bilaga 1:1 Lagen om rikels vapen

Bilaga 1:2 Lagen angående rikels flagga

Förslagen i betänkandet SOU 1966:62

Bilaga 1:3 Förslag till lag angående rikels vapen

Bilaga 1:4 Förslag till lag angående rikels flagga

Bilaga 1:5 Förslag fill kungörelse angående allmänna flaggdagar och annan

officiell flaggning Bilaga 1:6 Förslag lill kungörelse angående färgerna i rikels flagga

 

Prop. 1981/82:109                                                             19

1    Förslag till

Lag om Sveriges riksvapen

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statsche­
fens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som sym­
boler för den svenska staten.

Stora riksvapnet bör endast när del finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen och försvars-maklen.

Statschefen kan ge annan medlem av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med ändringar och fillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ell
kors av guld med ulböjda armar, saml en hjärtsköld som innehåller det
kungliga husels dynaslivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver och däröver ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.

Hjärlskölden är kluven. Främre fältet innehåller Vasaällens vapen: elt av blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase i guld. Bortre fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande rak bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänslervänl huvud och sänkta vingar som griper om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.

Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av serafimeror­dens insignier.

Sköldhållare är två lillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar saml röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på elt poslament av guld.

Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapen­manlel av purpur med frans av guld och uppknuten med lofsprydda snören av guld.

Stora riksvapnet får bmkas även ulan ordensinsignier, sköldhållare, poslament och vapenmanlel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden omges av serafimerordens insignier.

Lilla riksvapnet får brukas även ulan sköld och ordensinsignier.

Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ell vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982, då lagen (1908:65 s. 1) om rikets vapen skall upphöra all gälla.

 

Prop. 1981/82:109                                                              20

2   Förslag till

Lag om Sveriges flagga

1   § Sveriges flagga är blå med ell gult kors. Korset är vinkelrätt ställt mol flaggans kanter.

2   §    Flaggan används dels som Ivärskuren, dels som trelungad.

Den tvärskurna flaggans höjd förhåller sig till dess längd som 10 till 16. På de inre fälten förhåller sig höjden fill längden som 4 till 5 och på de yttre som 4 tUl 9.

Den Irelungade flaggans höjd är hälften av dess längd, lungorna medräk­nade. De yttre fälten är, bortsett från lungorna, lika stora som de inre, och fältens höjd förhåller sig lill deras längd som 4 till 5. De yttre tungornas ytterkanter får inle bilda vinkel med flaggans över- eller underkant.

Korsarmarnas bredd motsvarar hälften av höjden på vart och elt av fälten.

3       §    Flaggans färg är ljust mellanblå på fälten och guldgul på korset.
Närmare föreskrifter om färgnyanserna meddelas av regeringen eller

den myndighel som regeringen bestämmer.

4 § Statschefen och med dennes tillstånd andra medlemmar av del kung­
liga huset får använda trelungad flagga med eller utan stora eller lilla
riksvapnet på elt vitt fäll i korsets mitt.

Inom försvarsmakten får trelungad flagga användas som örlogsflagga. Används örlogsflaggan som befälstecken, markeras delta genom särskild beteckning i övre inre fältet.

I övrigi flaggas med Ivärskuren flagga.

Flaggan får inle i vidare mån än som följer av första och andra stycket förses med märken, bokstäver eller andra tecken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982, dä lagen (1906:55 s. 1) angående rikels flagga skall upphöra att gälla.

3    Förslag till

Förordning om allmänna flaggdagar

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna flaggdagar är nyårsdagen

den 28 januari; Konungens namnsdag den 12 mars; Kronprinsessans namnsdag påskdagen

den 30 april; Konungens födelsedag den 1 maj pingstdagen

den 6 juni; Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag midsommardagen den 14 juli; Kronprinsessans födelsedag

 

Prop. 1981/82:109                                                   21

den 8 augusti; Drottningens namnsdag

dag för val i hela riket lill riksdagen

den 24 oktober; FN-dagen

den 6 november; Gustav Adolfsdagen

den 10 december; Nobeldagen

den 23 december; Drottningens födelsedag

Juldagen

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1982.

4    Förslag till

Förordning om riktlinjer för färgerna i Sveriges flagga

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringen bemyndigar statens provningsanstalt all, efter samråd med statens heraldiska nämnd och akademien för de fria konsterna, meddela föreskrifter om de närmare riktlinjer för färgerna på Sveriges flagga som behövs utöver 3 § första stycket lagen (1981:00) om Sveriges flagga. Provningsanstalten skall på begäran tillhandahålla prov på färger som svarar mol de värden som anges i föreskrifterna.

Denna förordning träder i kraft den I januari 1982, då kungörelsen (1908:119 s. 1) angående likare å mönslerfärger för rikels flagga upphör att gälla.

 

Prop. 1981/82:109                                                            22

1    Inledning

Den lagstiftning som f. n. gäller beträffande Sveriges flagga och Sveriges riksvapen utgörs av lagen (1906:55 s. I) angående rikels flagga och lagen (1908:65 s. 1) om rikels vapen. Lagarna fogas lill denna promemoria som bilaga 1:1 och 1:2.

Genom beslut den 15 december 1961 bemyndigades chefen för jusfifiede­partementet alt tillkalla en sakkunnig för afi verkställa utredning angående rikets vapen och flagga m.m. Bakgmnden till beslutet var all riksdagen redan år 1949 (rskr 1949:82 och 1949:248) hade hemställt om en översyn av den aktuella lagstiftningen och om en enhetlig ordning för rikels samtli­ga allmänna flaggdagar. År 1961 återkom riksdagen i skrivelse (rskr 1961:94) till Kungl. Maj;l fill frågan om de allmänna flaggdagarna. Vidare hade riksheraldikerämbelel i skrivelse lill chefen för justitiedepartementet år 1948 påtalat vissa brister i lagstiftningen om rikels vapen.

Med slöd av del nämnda bemyndigandet tillkallades i febmari 1962 hovrättspresidenten Mauritz Wijnbladh all som sakkunnig verkställa ut­redningen. Utredningsmannen avlämnade i maj 1966 belänkandel (SOU 1966:62) Rikels vapen och flagga.

Belänkandel innehåller förslag lill nya lagar om rikels vapen och flagga. HärtUl ansluter sig förslag liU en kungörelse angående allmänna flaggdagar och annan officiell flaggning och lill en kungörelse angående färgerna i rikets flagga. Dessa förfaltningsförslag bifogas {bilaga 1:3-6).

I belänkandel redovisas vidare resultatet av en undersökning beträffan­de begreppet rikels höghelslecken.

Dessutom innehåller belänkandel ell förslag till en sådan förteckning över svenska stalsemblem samt officiella märken och stämplar, som fömt­sätts i Pariskonvenlionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten, liksom ell förslag lill lag om ändring i den då gällande lagen (1960:646) om skydd för vapen och vissa andra officieUa beteckningar.

Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har avgetls av överbefäl­havaren, sjöfartsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kommerskollegium, patenl-och registreringsverket, historisk-filosofiska sektionen av humanistiska fakulteten vid Uppsala universitet, överslålhållarämbelel, länsstyrelserna i Gävleborgs, Kronobergs, Örebro och Malmöhus län, vetenskapsakade­mien, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (vitterhetsakade­mien), akademien för de fria konsterna (konstakademien), Sveriges indu­striförbund, Sveriges allmänna exportförening, beslyrelsen för svenska flaggans dag. Svenska FN-förbundet, Nobelstiftelsen, Sfiftelsen Svenskt Färgcenimm saml Båsladslraklens Gustaf Adolfsförening.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Visby, Karlstad och Luleå saml från Svenska elektriska malerielkonlrollanslallen AB (SEMKO).

 

Prop. 1981/82:109                                                   23

Sveriges industriförbund har bifogat yttrande från Almedahl-Dahlsjöfors AB.

Del utredningsarbete som redovisas i betänkandet har såväl vid remiss­behandlingen som i andra sammanhang bedömts utgöra en noggrann och värdefull analys av åtskilliga problem som har ansetts vara förknippade med de olika behandlade frågorna. På en del punkter fick belänkandel dock elt något blandat mottagande, och frågan om ny lagstiftning ansågs av flera skäl inle ha någon omedelbar aktualitet. Bl. a. ansågs det lämpligt alt avvakta den vid liden för betänkandets avlämnande planerade grundlags­revisionen.

I en del hänseenden har de i belänkandel redovisade undersökningarna inle längre samma prakfiska betydelse som vid tiden för utredningsarbetet. Den av utredningsmannen gjorda undersökningen av begreppet rikels höghetstecken har sålunda numera endasi historiskt intresse. Undersök­ningen var föranledd av den straffbestämmelse som fanns i dåvarande strafflagens 9 kap. 5 §. Enligt denna paragraf skulle den som offentligen skymfade Sveriges flagga eller vapen eller annat rikels höghelslecken dömas till böter eller fängelse för skymfande av rikssymbol. Utrednings­mannens uppdrag var all klarlägga vad som avsågs med uttrycket "annat rikels höghelslecken". Bestämmelsen i 9 kap. 5 § strafflagen överfördes vid brottsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1965 lill 16 kap. 7 § brotts­balken. Detta lagmm har emellertid upphävts med verkan fr.o.m. den 17 februari 1971. Frågan om vilka rikels höghelslecken är har därmed i förevarande sammanhang förlorat sin akluaUlet.

Utredningsmannens förslag till ändring i lagsfiftningen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar har beaktats i samband med utformningen av den nu gällande lagen (1970:498) i ämnel.

Med hänsyn till att en del oklarheter kvarstår när del gäller den rättsliga regleringen av de frågor som har samband med Sveriges riksvapen och Sveriges flagga har det bedömts som lämpligt att nu åter ta upp dessa frågor. Då en avsevärd lid har förflutit sedan betänkandet avlämnades och då det av olika skäl numera finns anledning alt på en del punkter välja andra lösningar än dem som har föreslagUs i betänkandet, bör en ändrad lagstiftning i ämnet föregås av en ny remissbehandling. För detta ändamål har denna promemoria upprättats inom justitiedepartementet. 1 prome­morian tas avslutningsvis upp den av utredningsmannen behandlade frågan om vilka svenska symboler som bör skyddas internationellt och i enlighet härmed las upp i en förteckning från svensk sida enligl bestämmelserna i den förut nämnda Pariskonventionen.

Framställningen i promemorian bygger, särskill i fråga om de historiska återblickarna, i mycket stora delar på 1966 års betänkande.

 

Prop. 1981/82:109                                                            24

2   Sveriges riksvapen

2.1 Historik

Bruket av heraldiska vapen går tillbaka lill första hälften av 1100-lalel. Det var från början betingat av behovet alt i strid föra märken på strids­sköldarna som gick att lätt identifiera. Från all ha varit personliga känne­tecken blev vapnen med tiden ärftliga. Den heraldiska konsten vann snabbi utbredning också utanför slagfälten. Den brukades bl. a. vid lorne-ringar, i olika ceremoniella klädedräkter och till arkilekturdekor. Man använde också vapen i sigill och mynt.

Även slalsvapnen var i allmänhet urspmngligen personliga vapen. Den lejonbild som numera ingår i det svenska stora riksvapnet användes t. ex. som vapen redan av Magnus Ladulås (1275—1290) och benämns efter dynastins namn folkungalejonel.

Trekronorsvapnel har varit föremål för en intensiv forskning som hu­vudsakligen har behandlat två frågor, nämligen vapnets ålder och dess eventuellt symboliska betydelse. Med säkerhet kan konstateras alt Albrekt av Mecklenburg använde vapnet i ett sekret från år 1364. Men trekronors-emblemet har inle varit okänt i Sverige tidigare. Del äldsta vittnesbördet är Magnus Ladulås konlrasigill, säkert brukat under åren 1275-1278. Från 1340—50-lalen — alltså tiden för Magnus Erikssons regering — finns be­varad en mynlgmpp där baksidan visar tre utåt vända kronor ställda i trekant. Del svenska Irekronorsvapnets färger, skölden blå, kronorna gyl­lene - Folkungaätlens färger — är i Sverige tidigast kända från en bild i en handskrift från 1300-lalets slut.

Karl Knulsson lät år 1448 framställa elt vapen där de tre kronorna och lejonbilden sammanfördes i en sköld som hade delats in i fyra kvadrafiska fält genom ell kors. Mitt i skölden fanns en s.k. hjärtsköld med den regerande dynaslins (dvs. i detta fall Bondeällens) släklvapen. Denna vapenkomposilion har sedan dess i sina huvuddrag varit det svenska rikels vapen. 1 de fall där bara en vapensymbol utvaldes för att beteckna riket var dock redan då trekronorsvapnel vanligare.

Under Gustav Vasas lid insattes i hjärtskölden den s.k. vasen, som senare fick utseendet av en sädeskärve. Efter år 1818 belades vapnet med en kluven hjärlsköld med vasavapnel i första fältet och i det andra Karl XIV Johans s. k. ponle-corvovapen, en bro av silver och över denna en örn av guld. De stjärnor som nu finns i hjärlskölden har tidigast konstaterats från år 1829 och fick från är 1844 karaktär av en bestämd stjärnbild, Karlavagnen. De nuvarande sköldhållarna, två lejon, förekommer sedan senare hälften av 1500-lalel. Sedan mitten av 1700-lalel har också bmkals ett s.k. heraldiskt praktstycke, ett krönt vapentält som omger vapen och sköldhållare. Ordenskedjan i vapnet — serafimerordens insignier - dalerar sig från år 1748.

 

Prop. 1981/82:109                                                   25

1 dåvarande regeringsformens 79 § 1 mom. infördes år 1903 en bestäm­melse enligt vilken ingen förändring av rikels vapen och flagga fick göras utan riksdagens samtycke. Med anledning av denna grundlagsändring framhöll riksheraldikern i en skrivelse lill Kungl. Maj:t år 1905 all del syntes olämpligt alt å ena sidan grundlagen bestämde alt riksvapnet inte fick ändras ulan riksdagens samtycke medan å andra sidan riksvapnets utseende ingenslans fanns lagligen fastställt. Riksheraldikern hemställde all en kommitté skulle få i uppdrag alt utreda frågan om riksvapnets rätta utseende. En kommitté fillsattes också, och sedan denna hade avgelt sitl utlåtande lades i januari 1907 fram proposition med förslag lill lag om rikels vapen. Lagutskottet vid 1907 års riksdag lade emellertid fram ett eget förslag. Vid frågans behandling stannade kamrarna i olika beslut, varför något avgörande då inte kom liU stånd. En ny proposifion i ärendet som lades fram vid 1908 års riksdag ulan alt innehålla några större förändringar blev däremot antagen. Den 15 maj 1908 utfärdades lagen (1908:65 s. I) om rikets vapen.

2.2 Gällande bestämmelser

Enligt 1 § i 1908 års lag är rikels vapen två, stora vapnet och lilla vapnet. 1 2 § ges bestämmelser om stora riksvapnets utseende. Paragrafen har följande lydelse.

Stora riksvapnet består av en genom ett utböjt guldkors fyrdelad sköld med hjärtsköld.

Huvudsköldens fyra fäU äro blå, första och Qärde fälten med tre kronor av guld, två ställda över den tredje, samt andra och tredje fälten med tre ginbalksvis gående strömmar av silver, belagda med ett krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga.

Hjärlskölden är kluven i två fält. Första fältet är bandvis tredelat i blått, silver och rött med en däröver ställd vase av guld. Andra fältet är blått med en i silvervalten stående bro i tre spann med två krenelerade torn av silver. Över bron sitter en gyllene örn, och i fältets översta del synes karlavag-nens stjärnbild av guld.

SköldhåUare äro två fillbakaseende lejon av guld med kluvna svansar och röda utsträckta lungor. Lejonen krönas med kunglig krona.

Skölden täckes av en kunglig krona, och kring densamma hänga serafi­merordens insignier.

Hela vapnet omgives av ett vapentäU under kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas även utan sköldhållare, ordensinsignier eller vapenlält.

I 3 § anges lilla riksvapnets utseende på följande sätl.

Lilla riksvapnet utgöres av en blå sköld med tre kronor av guld, släUda två över den tredje. Skölden är läckt av en kunglig krona och omgiven av serafimerordens insignier. Vapnet må dock bmkas även utan dessa insig­nier.

 

Prop. 1981/82:109                                                   26

1 lagens 4 § ges straffbestämmelser. Om någon offentligen brukar vapen eller märke som utgör efterbildning av stora eller lilla riksvapnet som i väsenfiiga delar skiljer sig från del efterbildade skall han dömas fill böter fr. o. m. 10 t. o. m. 100 kronor. Detsamma gäller den som håller ett sådant vapen eller märke lill salu.

Enligl 1 § i den inledningsvis omnämnda lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar får ett stalsvapen, en statsflagga eller ell annat stalsemblem eller en statlig kontroll- eller garantibeteckning inle ulan vederbörligt fillstånd användas i varumärke eller något annat känne­tecken för varor eller tjänster. Delsamma gäller andra beteckningar, som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger kännetecknet en officiell karaktär, samt registrerade kommunala vapen. Statsvapen får inle heller på annat sätt än som kännetecken användas i näringsverksamhet ulan vederbörligt tillstånd. De nu berörda reglerna gäller också beteckningar som lätt kan förväxlas med en beteckning vilken i enlighet med del anförda är skyddad.

I konsekvens med den nu redovisade bestämmelsen föreskrivs i 14 § vammärkeslagen (1960:644) alt ell vammärke inte får registreras, om del i märket utan tillstånd har tagits in en sådan stafiig eller internationell beteckning eUer ett sådant kommunalt vapen, som enligt lag eUer författ­ning inte får obehörigen brukas som varumärke, eller något som lätt kan förväxlas härmed. Enligt 4 § 2 mönslerskyddslagen (1970:485) får inte mönster (dvs. en förebild för en varas utseende eller för ell ornament) registreras, om det i mönstret utan tillstånd har tagits in elt stalsvapen, en slalsflagga eller elt annat statsemblem, en statlig kontroll- eller garanlibe-leckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska staten och därige­nom ger mönstret en officiell karaktär, svenskt kommunall vapen eller en sådan internationell beteckning som åtnjuter skydd enligl lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar eller något som lätt kan förväxlas med vapen, flagga, emblem eller beteckning som nu har nämnts.

Frågor om tillstånd enligt mönslerskyddslagen och lagen om skydd för vapen och vissa andra officieUa beteckningar prövas av kommerskolle­gium såvitt gäller bl. a. svenskt stalsvapen, den svenska slalsflaggan eller annat statsemblem. Detsamma gäller i fråga om andra beteckningar som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger mönstret en officiell karak­tär eller beteckningar som lätt kan förväxlas med de särskill angivna. Riksarkivets heraldiska sektion eller, i vissa faU, statens heraldiska nämnd skaU på begäran av kommerskoUegium yttra sig i ärendet. En ansökan får inte bifallas utan att ett sådant yttrande har inhämtats, om inle ärendet uppenbarligen saknar heraldiskt intresse.

Som har berörts inledningsvis fanns fömt en straffbestämmelse i 16 kap. 7 § brottsbalken mot skymfande av rikssymbol. Den som offentligen skymfade Sveriges flagga eller vapen eUer något annat rikets höghets­tecken kunde enligt denna bestämmelse dömas lill böter eller fängelse i

 

Prop. 1981/82:109                                                   27

högst sex månader. Bestämmelsen upphörde att gälla den 17 febmari 1971. Ell förfarande av det slag som bestämmelsen tog sikte på lorde emellertid ofta vara straffbart som förargelseväckande beteende enligl 16 kap. 16 § brottsbalken.

2.3 Betänkandet

2.3.1  Vapenbeskrivningarna

Utredningsmannen har föreslagU en del smärte ändringar och tillägg i beskrivningen av stora riksvapnet i syfte att beskrivningen skall återge • vapenbilden tydligare och bättre stämma överens med vedertagen heral­disk terminologi. Några ändringar i sak beträffande vapnens utseende föreslås inte. Den mest ingripande ändringen såvitt gäller stora riksvapnets beskrivning beslår i att del beträffande den örn som förekommer i hjärl­skölden uttryckligen anges att den har vänslervänl' huvud och sänkta vingar samt griper ett blixlknippe. I detta hänseende syftar ändringen lill att markera alt örnen inle är den i vanliga vapen förekommande heraldiska örnen utan en s.k. napoleonsk örn, något som uttryckligen var förutsatt vid gällande lags tillkomst. Angående motiveringen till ändringsförslagen i övriga delar (se bil. 1: 3) hänvisas till SOU 1966:62 s. 29-34 och 87-89.

I fråga om lilla riksvapnet har utredningsmannen förordat alt även detta vapen skall kunna användas med sköldhållare och poslament. Sköldhål-laren och postamenlet föreslås få samma utseende som enligl vapenbe­skrivningen för stora riksvapnet.

1 betänkandet har utredningsmannen också redovisat sina synpunkter på ett par fidigare omdiskuterade frågor. Den första av dessa gäller om de båda riksvapnen kan återges utan färger utan alt förlora sin karaktär av vapen. Den andra frågan är om lilla riksvapnet föreligger, även om de tre kronorna återges ulan sköld eller är ordnade på annat sätl än som anges i 1908 års lag, dvs. två över den tredje.

Beträffande del förstnämnda av dessa båda spörsmål har utrednings­mannen uttalat bl. a. följande.

Del torde vara uppenbart, att en vapenbeskrivning och därmed också en vapenlag icke kan undvara ett angivande av de i vapnet ingående färgerna. Men lika uppenbart är, all ett vapen, även om del utförts i en färg eller helt utan färg, l.ex. på rikels mynt, i pappersvignetler, sigill och oblater, alltid

del oaktat tUlerkänts vapenkaraktär.         Ingen tvekan torde heller råda

om att ett vapen också kan efterbildas plastiskt, i sten, metall osv. utan all därvid tinkturer komma fill användning. Några förtydligande bestämmel­ser i vapenlagen i nu omhandlade hänseenden kunna därför icke anses erforderliga.

' I heraldiska beskrivningar tänker man sig "vänster" och "höger" från sköldbära­rens - alltså omvänt i förhållande till betraktarens - synpunkt.

 

Prop. 1981/82:109                                                   28

När del gäller de frågor rörande lilla riksvapnets utseende som nyss nämndes konstaterar utredningsmannen lill en början att en sköld som bakgmnd till en vapenbild under vissa fömtsätlningar saknar betydelse för eflerbildningens karaktär av vapen. Utformningen av skölden, dvs. av vapenbildens begränsningslinjer, tillhör formen och är därmed underkas­tad slilarternas växlingar. Någon begränsningslinje torde över huvud taget inle behövas om inle vapenbildens innehåll kräver en sådan. Är vapenbil­den frislående, som fallet är med bl. a. irekronorsbilden, kräver den sålun­da inle någon yttre begränsningslinje. Utredningsmannen anser aUlså alt varje återgivande av de tre kronorna ställda två över den tredje utgör lilla riksvapnet. Nägol förtydligande av vapenlagen i denna riktning anser utredningsmannen dock inte behövligt.

Beträffande de tre kronornas placering har utredningsmannen - efter att ha redovisat en ståndpunkt som tidigare har intagils av riksheraldikeräm­belel - anfört bl. a. följande.

Ämbetel har gjort gällande, att liUa riksvapnet föreligger även om de tre kronorna äro ordnade på annat sätt än två ställda över den tredje. Häremot må den invändningen göras, alt ett vapen väl kan anses tillfyllest beskrivet utan angivande av de i vapenbilden ingående detaljernas inbördes place­ring. 1 detta fall har dock den i vapenlagen ingående beskrivningen angivit den inbördes placeringen av de tre kronorna. Därmed synes också fastsla­get, att ett riksvapen icke föreligger med mindre de tre kronorna ha den i lagens beskrivning angivna inbördes placeringen och all vaije annan ord­ning måste betaga bilden karaktären av riksvapen. Del kan därvid icke gärna tillmätas betydelse vad bildframställaren avsett eller vad en betrak­tare av bilden bibringas för uppfattning om bildens innebörd. De frimär­ken, som år 1947 ulgåvos till Gustav V:s regeringsjubileum, upptogo de tre kronorna ordnade i en vertikal rad (stolpvis). Det kan förmodas att härvid avsågs att framställa lilla riksvapnet. Utredningsmannen håller dock före, alt denna anordning icke återger lilla riksvapnet. Utredningsmannen kan följaktligen, såsom av det anförda framgår, icke biträda riksheraldikeräm-betets nu behandlade anmärkning. Del synes uppenbart, all skola de tre kronorna, framställda i en från vapenlagens beskrivning avvikande ord­ning, tillerkännas karaktären av riksvapen, bör vapenlagens beskrivning

ändras. Den slutsatsen har också av riksheraldikerämbelel dragils.        

Men en sådan ändring i vapenbeskrivningen, som skulle strida mol en lång IradUion, finner utredningsmannen ej böra komma till slånd.

2.3.2 Användningen av riksvapnen

I belänkandel har föreslagils all stora och lilla riksvapnet skall få använ­das av Konungen och medlemmar av det kungliga huset, att stora riksvap­net i övrigi skaU få användas av departementen, riksdagen, högsta domsto­len, regeringsrätten och Sveriges beskickningar samt, på sätl regeringen bestämmer, inom försvarsmakten. Lilla riksvapnet skall få användas av andra statliga myndigheter och institutioner. Därvid får myndigheten eller institutionen till vapnet foga ell emblem som symboliserar dess verksam-

 

Prop. 1981/82:109                                                   29

hel. Enligl förslaget skall regeringen få meddela närmare föreskrifter rö­rande omfattningen av den avsedda användningen av riksvapnen inom den statliga sektorn.

För alt något av vapnen skall få användas i annat fall än som har angetts nu skall enligt förslaget fordras ett särskill tillstånd av regeringen eller en myndighel som regeringen bestämmer. Endasi det undanlaget från lill-ståndslvånget har gjorts alt vapnen fritt får användas för tillfällig dekorativ utsmyckning vid högtids- eller festlillfällen inom del kungliga huset eller nationen. Då det kan länkas förekomma fall där del vid lagens ikraftträ­dande finns vapen som ingår som en dekorafiv utsmyckning av en bygg­nad, har föreslagUs en övergångsbestämmelse av del innehållet all ett sådant vapen får bestå även om dess användning strider mot de föreslagna reglerna, såvida vapnet inle ulan olägenhet kan avlägsnas.

2.4      Remissyttrandena

Utredningsmannens förslag har i alll väsentligt fiUstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Patent- och registreringsverket har dock gett uttryck för uppfattningen all del i lagen bör tas in en uttrycklig bestämmelse av innebörd att som lilla riksvapnet skall anses även emblem bestående enbart av tre kronor, två över den tredje. Verket har härvid sagt sig dela utredningsmannens åsikt all varie återgivande av de tre kronorna med angiven placering utgör lilla riksvapnet liksom uppfattningen all kro­norna måste ha denna placering för all detta vapen skaU anses föreligga.

2.5      Överväganden och förslag

2.5.7 Vapenbeskrivningarna

Del har sedan lång lid tillbaka gjorts gällande att beskrivningen av de båda riksvapnen i 1908 års lag är otillfredsslällande i en del hänseenden (jfr bl.a. KU 1949:6 och 1979/80:26'). Utredningsmannens förslag har syftat till all avhjälpa de påtalade bristerna. All så sker är naturligtvis önskvärt, inte minst med hänsyn lill den inom heraldiken rådande principen all del är den verbala vapenbeskrivningen som bestämmer vapnets innehåll medan dess form och närmare utseende kan växla beroende på konstnären, lids­andan och andra faktorer.

Såvitt gäller stora riksvapnet är de föreslagna ändringarna av närmast redaktionell natur men har givetvis stort intresse från heraldisk synpunkt. De har lämnats utan erinringar vid remissbehandlingen och allmänt ansetts utgöra förbättringar. Förslaget bör därför i princip godtas. Vissa justering­ar bör dock göras. Jusliliedepartemenlel har i ärendet samrått med stats-heraldikern.

' Här kan också hänvisas lill Berghman, Dynastien Bernadottes vapen och det svenska riksvapnet. Stockholm 1944.

 

Prop. 1981/82:109                                                   30

Till förmån för utredningsmannens förslag att även lilla riksvapnet skaU få användas med sköldhållare och postament har åberopats all behov kan uppkomma att använda vapnet i sUualioner där en rikare utformning än den nuvarande är önskvärd. Häremot synes dock kunna åberopas all sköldhållare och poslament har karaktär av särskilda rang- och värdighets­tecken, vUka av tradifionsskäl synes böra förekomma endast i samband med vapen av stora riksvapnets typ. Den nuvarande enkla utformningen av lilla vapnet är också sedan lång tid tillbaka allmänt accepterad, och det är knappast troligt att den föreslagna utformningen skulle i någon nämn­värd utsträckning komma till praktisk användning. På gmnd härav föror­das att utredningsmannens förslag i denna del inle genomförs.

Den uppfattning som utredningsmannen har redovisat rörande färgerna i riksvapnen bör godtas. Trots att vapenbeskrivningarna anger färger, kan alltså vapenbUderna med bibehållen vapenkaraktär återges även exempel­vis i svartvitt.

Beträffande frågan om lilla riksvapnet kan återges utan sköld har som nämnts patent- och registreringsverket vid remissbehandlingen av belän­kandel sagt sig dela uppfattningen att varje återgivande av de tre kronorna släUda två över den tredje utgör lilla riksvapnet. TUl skillnad från utred­ningsmannen har dock verket ansett att en uttrycklig bestämmelse härom bör tas in i lagen. Till förmån för denna uppfattning kan åberopas intresset av att vapenlagens beskrivning av riksvapnen är uttömmande, så att oklar­heter förebyggs. En noggrann reglering finns redan f.n. av i vilken ut­sträckning vapnen får användas ulan t. ex. ordensinsignier och sköldhål­lare. Ett förtydligande av vapenlagen i aktuellt hänseende får betydelse bl. a. när det gäller att hindra en inte önskvärd användning av trekronors-bilden utomlands (se närmare avsnitt 5).

Frågan om hur ell sådant förtydligande bör utformas kompliceras dock i någon mån av alt del lorde vara tveksamt om det är kortekl från heraldisk synpunkt all beteckna en vapenbild ulan sköld som elt vapen. Den av palenlverket uttalade meningen stämmer visserligen överens med den ståndpunkt som tidigare har intagits av riksheraldikerämbelel (se avsnitt 2.3.1), men riktigheten av denna uppfattning synes inle vara oomstridd. Klart är emellertid att Ulla vapnet i praktiken mycket ofta används ulan sköld och även i denna utformning allmänt uppfattas som Sveriges vapen. Det synes därför inte vara ägnat att inge några betänkligheter all man i lagen uttryckligen anger alt vapnet kan användas utan sköld. En konse­kvens härav blir alt varje återgivande av tre kronor, två ställda över den tredje, utgör lilla riksvapnet. Om de tre kronorna anordnas på annat sätt, l.ex. vertikalt eller horisontellt, bör de emellertid i enlighet med utred­ningsmannens uppfattning inte anses som lilla riksvapnet. Delta hindrar givetvis inte att de tre kronorna även med en sådan återgivning - som förekommer i exempelvis Jönköpings och Malmöhus läns vapen - måste anses utgöra en erkänd symbol för landet och åtnjuta skydd enligt de i

 

Prop. 1981/82:109                                                   31

avsnitt 2.2 redovisade bestämmelserna i lagen om skydd för vapen och vissa andra beteckningar samt vammärkes- och mönsterskyddslagen.

2.5.2 Användningen av riksvapnen

F. n. är frågan om de båda riksvapnens användning oreglerad, om man bortser från de förbud som gäUer enligt lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar saml varumärkes- och mönsterskyddsla-gama. I skilda sammanhang har sedan lång fid tillbaka efterlysts närmare riktUnjer angående framför allt myndigheternas användning av riksvapnen.

Det förtjänar emellertid anmärkas att frågan har berörts i ell av chefen för utrikesdepartementets administrativa avdelning den 5 febmari 1975 utfärdat meddelande till bl.a. alla svenska lönade utlandsmyndigheter (återgivet i KU 1975:12 s. 184). I detta meddelande togs upp oUka frågor som aktualiserades med anledning av "att Konungens formella chefsskap över de myndigheter som lydil under Kungl. Maj:t upphört" fill följd av den nya regeringsformens ikraftträdande. 1 fråga om vapnen heter det i meddelandet: "Det bör i sammanhanget observeras att stora riksvapnet numera är att anse som det Kungl. Husels personliga vapen. Myndighet bör begagna lUla riksvapnet. Utbyte behöver dock inte ske annat än i samband med nyanskaffning."

Den uppfattning som låg till gmnd för detta meddelande har framförts tidigare i olika sammanhang. 1 mot. 11:293 till 1949 års riksdag uttalade sålunda motionären (professor Elis Hastad), att stora riksvapnet till sitl historiska och vapenrättsliga urspmng var konungens vapen och lilla riks­vapnet statens symbol. De båda vapnen borde därför - menade motionä­ren - i lagen benämnas konungavapnet och stalsvapnet.

Frågan har diskuterats av utredningsmannen, som har upplyst att flerta­let av heraldikens företrädare inte delar den av motionären redovisade uppfattningen. Själv karakteriserar utredningsmannen denna som "en konstruktion, som ej har slöd av verkligheten" (SOU 1966:62 s. 35).

All stora riksvapnet är konungens vapen lorde i och för sig vara oslri-digt, detta redan med hänsyn lill de symboler för ätten Bernadotte som ingår i hjärtskölden. All vapnet till sitl urspmng är personligt framgår också av den historiska återblick som har redovisats fömt. Lika klart är emellertid samtidigt all vapnet under mycket lång lid har använts även som en symbol för den svenska staten. Som sådan är det också välkänt både bland den svenska allmänheten och internationeUt. Den nya regeringsfor­men utgör inle något hinder mot att vapnet även i fortsättningen används på detta sätl; varken i denna eller i dess förarbeten har frågan över huvud tagel berörts. Genom sill innehåll har vapnet stort intresse från historiska och tradilionsbevarande synpunkter; det har ibland kallals ett symboliskt koncentrat av Sveriges historia. Övervägande skäl talar därför för alt vapnet alltjämt betraktas som en symbol inte bara för konungen ulan också för den svenska staten och även används på detta sätl.

 

Prop. 1981/82:109                                                   32

Del är emellertid samtidigt uppenbart inle minst av praktiska skäl all användningen av stora riksvapnet bör var begränsad. Inom den stafiiga verksamheten bör liksom hillills lilla riksvapnet i allmänhet användas.

Utredningsmannens förslag innebär tUl en början att stora riksvapnet skall få användas av departementen, varmed lorde ha avselts även rege­ringen. I den delen lorde förslaget böra godtas. Vidare har i betänkandet förordats all även riksdagen skall få använda detta vapen. Mol förslaget i denna del kan möjligen riktas invändningar från historisk synpunkt med hänsyn lill de dynasliska symbolerna i hjärtvapnet. Skall å andra sidan stora riksvapnet i enlighet med vad som föml har förordats behålla sin karaktär av statsvapen, måste dock självfallet även riksdagen kunna an­vända det. I enlighet med utredningsmannens förslag bör vapnet även kunna användas inom försvarsmakten, där det f.n. ingår i flera officiellt fastställda fanor och standar. På gmnd härav förordas alt stora riksvapnet skall få användas av riksdagen, regeringen, departementen samt inom försvarsmakten. Det kan förutsättas att även dessa statsorgan som regel kommer att använda lilla riksvapnet.

Utredningsmannen har föreslagU att dessutom högsta domstolen, rege­ringsrätten och Sveriges beskickningar skaU få använda stora riksvapnet. Frågan om en reglering av detta slag är behövlig lorde vara beroende på om man - som utredningsmannens förslag närmast syftat till - bör förbju­da andra än särskilt angivna myndigheter all använda vapnet. Det synes emellertid mindre ändamålsenligt att ställa upp elt uttryckligt förbud för svenska myndigheter att använda en erkänd symbol för landet. Den regle­ring som nu är aktuell bör snarare ha karaktären av rekommendationer. Därvid bör utgångspunkten vara att myndigheterna — både de nyss an­givna och övriga — som regel bör använda lilla riksvapnet, när inle särskil­da skäl föranleder något annat.

I enlighet härmed förordas att en gmndläggande bestämmelse om an­vändningen av Sveriges riksvapen får följande innehåU.

Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, samt lilla riksvapnet. Riksvapnen används som sym­boler för den svenska staten.

Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen och försvars­makten.

Som exempel på särskilda skäl som bör kunna föranleda att stora riks­vapnet används av andra statsorgan än de särskUt angivna kan nämnas att vapnet ingår i en dekorafiv utsmycknad av den byggnad där en myndighet är inrymd. Vid högtidliga tillfällen bör vapnet också kunna användas under fömtsättning att myndigheten har tillgång tUl en representativ återgivning. Övergångsvis bör särskilda skäl också kunna vara alt vapnet redan är anbragt på tjänstebil, sigill, brevpapper eller visUkort.

 

Prop. 1981/82:109                                                   33

Vid användning av lilla riksvapnet bör en myndighel liksom hiltills, i överensstämmelse med utredningsmannens förslag, kunna lill vapnet foga ell emblem som symboliserar myndighetens verksamhet. I så fall bör dock yttrande först inhämtas från statens heraldiska nämnd.

Utredningsmannen har föreslagit all - med visst undantag - vapnen inle ulan särskilt tillstånd skaU få användas offenfiigl utanför statsverk­samheten. För användning av något av rikels vapen i näringsverksamhet finns emeUertid redan nu regler i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar, varumärkeslagen och mönsterskyddslagen (se av­snitt 2.2). Elt nytt förbud skulle därför i praktiken knappast få någon betydelse annat än möjligen för den ideella föreningsverksamheten. Där har emellertid riksvapnen såvitt känt aldrig missbmkats i modern lid. Med hänsyn fill detta bör ell nytt förbud och elt därtill kopplat tillståndsförfa­rande kunna avvaras. Inle heller synes det erforderligt att i överensstäm­melse med utredningsmannens förslag behålla en straffsanktion för fall då något av vapnen används i ell utförande som inte stämmer överens med de riktiga vapenbeskrivningarna.

2.5.3 Formen för en ny reglering

De ändringar i bestämmelserna om Sveriges riksvapen som nu har aktualiserats är så ingripande att 1908 års lag i ämnet bör ersättas av en ny författning.

Som föml har anmärkts innehöll 79 § 1 mom. i den äldre regeringsfor­men en särskild bestämmelse om all ingen förändring av rikels vapen eller flagga fick göras ulan riksdagens samtycke. Bestämmelsen fick i enlighet med gmndlagberedningens förslag inte någon motsvarighet i den nuvaran­de regeringsformen, och del finns inle heller någon annan bestämmelse i denna som påkallar att en reglering av Sveriges riksvapen får lagform. Del bör emeUertid i sammanhanget beaktas att gmndlagberedningen i sin moti­vering uttalade att riksdagens möjlighet att medverka vid förändringar i nu aktuella hänseende var garanterad ulan särskill gmndlagsslöd med hänsyn till att de nuvarande bestämmelserna har lagform och sålunda inte kan upphävas eller ändras annat än genom ny lag (SOU 1972:15 s. 318). Någon erinran mot detta uttalande gjordes inle vare sig vid departemenlsbehand­lingen eller i riksdagen. Detta tyder närmast på alt gmndlagsstiflaren har utgått från att bestämmelser om riksvapnen även i fortsättningen bör meddelas genom lag, en ordning för vilken också principiella skäl lalar.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats elt förslag till ny lag om Sveriges riks vapen.

3    Riksdagen 1981182. I samt. Nr 109

 

Prop. 1981/82:109                                                            34

3   Sveriges flagga

3.1 Historik

Del äldsta kända dokumentet angående Sveriges nalionalflagga lorde vara Gustav Vasas vapenbrev för hertig Johan år 1557 och del äldsta belägget för dess användande Erik XlV:s resa till England år 1562. Enligl senare liders forskning anses alt Karl Knulssons riksvapenkomposilion -med huvudsköldens fyra blå fält åtskilda av ett gyllene kors - utgör en förebild tUl flaggan.

Flaggningen var under denna tid i vårt land liksom i flertalet andra länder en angelägenhet främst för krigsmaklen lill sjöss. Från 1600-lalet har därvid den tretungade flaggan använts. Så småningom spred sig bruket av denna flagga även tiU handelsfartygen. Genom kungl. plakat den 6 novem­ber 1663 förbjöds emellertid dessa fartyg all föra "Chronones Flaggor eller elliest sina egne gjorde medh tre spitzer". För privata skepp tillhörande svenska undersålar påbjöds flaggor med gult kors, "Fyrekantige och jämnt avskurne". Härmed blev skillnaden mellan "Chronones Flagga" och de enskUdas flagglyper officiellt fastställd. Den förra avsåg aUtså den tre­tungade flaggan, som från 1800-lalets början har benämnts örlogsflagga.

Genom den nämnda författningen från år 1663 blev också huvuddragen av vår nuvarande flaggas utseende, ett gult kors på blått fält, slutgiltigt tecknade. Eftersom detaljutseendet inte angavs har korsets bredd, fältens proportioner och färgernas valörer varierat under seklernas lopp, men det väsentliga har bestått. Under 1800-lalet föranledde unionen med Norge bestämmelser all örlogs- och handelsflaggorna skulle förses med unions-märket. Del kan vidare anmärkas att del under 1800-lalet även förekom en Ivålungad variant av flaggan, som ursprungligen var avsedd för vissa postförande fartyg men under senare delen av århundradet blev civil slalsflagga. Dess existens upphörde med tillkomsten av den ännu gällande lagen (1906:55 s. 1) angående rikets flagga (flagglagen). Unionsupplösning­en år 1905 medförde alt unionsmärket slopades, vilket också skedde ge­nom nämnda lag. Då gavs även åt flaggans färger ljusare nyanser än som tidigare hade varit i bmk.

Flaggning på land och särskilt flaggning i den utsträckning som nu förekommer är en jämförelsevis sen företeelse i Sverige. Enskildas flagg­ning kan sägas ha börjat på aUvar först under 1800-talets senare hälft. En mera allmän enskild flaggning kan sålunda iakttas från år 1873, sedan Oscar II detta år bestämt om flaggning på Stockholms slott de dagar han befann sig där. Genom initiativ av beslyrelsen för svenska flaggans dag kom från 1939 i almanackan alt intas en förteckning över s.k. allmänna flaggdagar. På dessa förekommer, ulan att del har föreskrivits, i betydande utsträckning flaggning också av enskUda.

 

Prop. 1981/82:109                                                            35

3.2 Gällande bestämmelser

1 1 § flagglagen sägs att svenska flaggan är blå med gult kors. Korset skall dela flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga fäll. Enligl 2 § skall flaggan vara Ivärskuren, utom när den används såsom öriogsflagga då den skall vara trelungad. Vidare anges i denna paragraf var örlogsflagga skall föras. I 3 § upptas bestämmelser om flaggans färger. Färgen på flaggans sidofäll skall vara ljust mellanblå och på korset guldgul. I denna paragraf föreskrivs vidare att s.k. likare på mönsterfärger skall tillhandahåUas på de ställen Konungen bestämmer. Enligl kungörelsen (1908:119 s. 1) angående likare å mönslerfärger för rikets flagga skall sådana likare förvaras hos vissa angivna myndigheter, bl.a. länsstyrelserna. Om en likare genom blekning eller på annat säll försämras eller skadas, skall myndighelema hos "chefen för civildepartementet" göra framställning om all få en ny likare. Till kungörelsen är fogad en utförlig beskrivning på förfaringssättet vid färg­ningen av de likare som gavs ul i anslutning till kungörelsen år 1908.

Om flaggans proportioner finns bestämmelser i 4 § flagglagen. På tvär­skurna flaggor skaU flaggans längd förhålla sig till dess höjd som 16 fill 10. På fälten skall längden förhålla sig lill höjden: för de inre fälten som 5 fiU 4 och för de yttre som 9 tjll 4. På tretungade flaggor skall flaggans hela längd med tungor vara dubbelt så stor som höjden, och de yttre fälten skall, tungorna oräknade, vara lika stora som de inre fälten; fältens längd skall förhålla sig till höjden som 5 fill 4. Tungorna skall vara lika långa. De yttre tungornas ytterkanter får inte bilda vinkel med flaggans över- eller under­kant. Korsels bredd skall på båda flagglyperna vara hälften så slor som fältens höjd.

15 § föreskrivs att konungen och, med hans tillstånd, medlemmar av det kungliga huset får använda trelungad flagga och all flaggan då kan förses med rikels vapen. (F. n. har konungen ensam rätt att använda stora riks­vapnet i flaggan medan del kungliga husets övriga medlemmar där an­vänder lilla riksvapnet.) Vidare ges bestämmelser om att den Irelungade flaggan kan kompletteras med befälslecken. I denna paragraf sägs slufiigen alt flaggan i övrigi inle får förses med bokstäver, märken eller andra tecken.

Straffbestämmelser för den som bmkar trelungad flagga där sådan inle får föras finns i 6 §. Det är också straffbelagt att använda flagga på vilken det obehörigen har anbragls ett märke, en bokstav eller något annat tecken och alt saluhålla flaggor som till färgen uppenbariigen skiljer sig från vad som har föreskrivits eller som inte håller föreskrivna inbördes mått. Straff­bestämmelserna tar enligt paragrafen sikte på alla flaggor med vinkelrätt gult kors på blå botten.

Utöver vad nu nämnts innehåUer flagglagen inte några bestämmelser om hur den svenska flaggan skaU användas. Vissa speciella regler har emeller­fid meddelats om detta. Av särskild vikt är de bestämmelser med syfte alt

 

Prop. 1981/82:109                                                                 36

hindra obehörig användning av svenska flaggan och Sveriges riksvapen i näringsverksamhet som finns i varumärkeslagen, i mönslerskyddslagen och i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Dessa bestämmelser har redovisats i avsnitt 2.2. Vidare bör nämnas all det i tjänslereglemenlel för försvarsmakten finns bestämmelser beträffande flaggning.

Som tidigare har nämnts är de s. k. allmänna flaggdagarna sedan år 1939 särskill angivna i den vanliga almanackan. Dessa flaggdagar - numera femton lill anlalel - är enligl 1981 års almanacka följande:

den 1 januari (nyårsdagen), den 28 januari (konungens namnsdag), den 12 mars (kronprinsessans namnsdag), den 19 april (påskdagen), den 30 april (konungens födelsedag), den 1 maj, den 6 juni (svenska flaggans dag), den 7 juni (pingstdagen), den 20 juni (midsommardagen), den 14 juli (kron­prinsessans födelsedag), den 8 augusti (drottningens namnsdag), den 6 november (Gustav Adolfsdagen), den 10 december (Nobeldagen), den 23 december (drottningens födelsedag), den 25 december (juldagen).

Almanackans förteckning över flaggdagar har endast karaktären av en rekommendation, som har lillkommil pä initiativ av beslyrelsen för svens­ka flaggans dag. Endast för försvarsmakten finns tjänsteföreskrifter om flaggning på vissa bestämda flaggdagar. Enligl dessa tjänsteföreskrifter skall på aUmänna flaggdagar på samtliga flaggslänger, utom på stång där öriogsflagga förs varje dag, hissas Ivärskuren flagga. Emellertid förekom­mer ju numera flaggning på dessa dagar i slor uslräckning inte bara på statliga byggnader i övrigt utan också på kommunala byggnader och av enskilda.

De allmänna fiaggdagarna enligt almanackan och flaggdagarna inom försvarsmakten skilde sig lill en början ål i vissa hänseenden men är numera desamma. Försvarsdepartementet samräder med beslyrelsen för svenska flaggans dag för samordning av flaggdagarna. Sedan vetenskaps­akademiens privilegium all ge ul almanackor upphörde år 1972, har besly­relsen även på olika säll kontakter med de förlag som ger ul almanackor.

3.3 Betänkandet

Utredningsmannen har ansett att full klarhet inle föreligger i frågan humvida den Irelungade flaggan bör betraktas uteslutande som en örlogs­flagga. Enligt utredningsmannen finns det goda skäl som lalar för en vidgad användning av denna flagglyp. 1 enlighet härmed har föreslagits alt den tretungade flaggan skall användas inle bara inom försvarsmakten ulan också av departementen, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten och Sveriges beskickningar.

1 betraktande av de skiftande förhållandena inom de olika försvarsgre­narna har utredningsmannen ansett det lämpligt alt byta ul de gällande bestämmelserna om den tretungade flaggans användande inom försvars-

 

Prop. 1981/82:109                                                   37

makten mol en allmän bestämmelse om att inom försvarsmakten den Iretungande flaggan skall föras som örlogsflagga på det sätt som konungen i kommandoväg bestämmer. I övrigt skall del enligl förslaget — utanför del kungliga huset - flaggas med Ivärskuren flagga.

Utredningsmannen har funnit del påkallat att för tydlighetens skull ta in en uttrycklig bestämmelse i lagen om att med flagga avses även fana och standar.

Eftersom den nu gällande ordningen för bestämmande av flaggans färger genom likare, förvarade hos vissa myndigheter, inle motsvarar nutida krav på en objektiv bestämning av de föreskrivna färgnyanserna ljust mellanblå och guldgul, har i belänkandel föreslagils alt 1908 års kungörelse angående likare å mönsterfärger för rikels flagga skall upphöra all gälla. 1 stället har föreslagils en ny kungörelse angående färgerna i rikets flagga där färgnyan­serna uttrycks i vissa siffervärden enligl en av Commission international de TEclairage rekommenderad metod, del s.k. CIE-systemel (se bilaga 1:6). Förslaget i denna del grundas på undersökningar som har ulförts av statens provningsanstalt med utgångspunkt i de nuvarande likarna och annat flaggmalerial. Dessutom har i den föreslagna kungörelsen föreskri­vits alt tillverkare och försäljare av flaggor skall ha rätt att sända in prov på flaggduksmaterial lill provningsanslalten för kontroll av all färgnyanserna stämmer överens med de föreskrivna värdena. Tillverkare och försäljare skall också ha rätt all hos provningsanslalten få prov på färger som håller dessa värden.

Med hänsyn till alt allmänheten sedan lång lid fillbaka har blivit förtro­gen med flaggans nuvarande proportioner har utredningsmannen avvisat den ibland framförda tanken på en ändring av dessa.

I ett förslag till kungörelse angående allmänna flaggdagar och annan officiell flaggning har den officiella fiaggningen reglerats. Huvudbestäm­melsen är all del på statliga byggnader här i landet, som inrymmer myndig­heter eller institutioner, på aUmänna flaggdagar skall hissas sådan svensk flagga sorn av myndigheten eller institutionen får begagnas. Motsvarande föreslås i fråga om svenska beskickningar och lönade konsulat. De all­männa flaggdagarna föreslås vara nyårsdagen, påskdagen, den 1 maj, pingstdagen, den 6 juni (svenska flaggans dag), juldagen, dag för val fill riksdagens dåvarande andra kammare saml dåvarande kungens och kron­prinsens födelsedagar och namnsdagar (vid liden för betänkandet samman­föll konungens namnsdag med svenska flaggans dag). Som framgår av denna uppräkning har av de dagar som f. n. i almanackan anges som allmänna flaggdagar uteslutits midsommardagen, den 6 november (Gustav Adolfsdagen) och den 10 december (Nobeldagen). Nytillkommen är dag för val lill riksdagen. Däremot har utredningsmannen inle ansett sig kunna förorda att dag för kommunala val, de övriga nordiska ländernas national­dagar eller FN-dagen anges som allmänna flaggdagar.

Vidare har i kungörelsen getts bestämmelser enligl vilka hela landet

 

Prop. 1981/82:109                                                                 38

omfattande officiell flaggning skall, där sådan är påkallad, kunna äga rum på andra än allmänna flaggdagar. Sådan flaggning skall beslutas av rege­ringen eller myndighel som regeringen har förordnal. Officiell flaggning inom viss ort skall också kunna komma i fråga där en sådan flaggning anses påkallad. Bestämmanderätten skall tillkomma i Slockhoim regeringen eller myndighet som regeringen har förordnat och annars landshövdingen. Slut­ligen har verkscheferna enligt förslaget tillagts befogenhet all beordra flaggning på sina ämbetsverks byggnader på dagar som för verket är av särskUd betydelse.

Ell önskemål från utredningsmannens sida om att riksdagen skall anslu­ta sig till vad som föreslagils har kommit lill ullryck i en särskild paragraf.

I kungörelsen har också upplagils bestämmelser om tiderna för flaggans hissande och nedhalande.

3.4 Remissyttrandena

Utredningsmannens förslag har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av sjöfartsstyrelsen, kommerskoUegium, patent- och registreringsverket, handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Visby och Karlstad samt länsstyrelserna i Gävleborgs och Örebro län.

I de olika delfrågorna i utredningsmannens förslag har remissinstanserna StäUt sig kritiska enligl följande.

Flaggningsplikten

Byggnadsstyrelsen påpekar all ett flertal fastigheter under byggnadssty­relsens förvaltning saknar anordning för flaggning.

De särskilda allmänna flaggdagarna

Enligt överbefälhavaren är förslaget att låta midsommardagen utgå som allmän flaggdag inte befogal. Samma uppfattning har handelskammaren i Luleå. Överbefälhavaren anser vidare, alt om dagen för riksdagsval görs lill allmän flaggdag, den logiska konsekvensen synes vara att 1 maj utgår, eftersom motiven för de båda dagarna som flaggdagar är i stort sell de­samma.

Handelskammaren I Luleå, överståthållarämbetet, vetenskapsakade­mien, vittherhetsakademien saml Nobelstiftelsen anser alt Nobeldagen bör behållas som allmän flaggdag. Samma uppfattning har i princip besty­reisen för svenska fiaggans dag som dock också kan länka sig all Nobelda­gen firas med officiell flaggning endast i Slockhoim.

Överståthållarämbetet anser all inle blott dag för riksdagsval utan även dagar för kommunal- och landstingsval bör vara allmänna flaggdagar.

Länsstyrelsen i Kronobergs län finner vid en sammanvägning av histo­riska tradifionsskäl med nufida värderingar lämpligt att, utöver de av utredningsmannen föreslagna dagarna, även midsommardagen, dag för

 

Prop. 1981/82:109                                                                 39

kommunala val, de övriga nordiska ländernas nationaldagar samt FN-dagen blir allmänna flaggdagar.

Vitterhetsakademien hävdar bestämt att den 6 november (Gustav Adolfsdagen) alltjämt bör vara allmän flaggdag. Samma åsikt har Båstads-traktens Gustav Adolfsförening som vidare ifrågasätter om inte också den 10 november, Martin Luthers födelsedag, borde vara allmän flaggdag.

Svenska FN-förbundet föreslår vidare, all FN-dagen, den 24 oktober, upptas som allmän flaggdag.

Tillfälliga fiaggdagar

Länsstyrelsen i Malmöhus län diskuterar den föreslagna rätten för myn­digheter att flagga på dagar som är av särskild betydelse för myndigheten. Enligt länsstyrelsens mening bör det helt ankomma på verkschefens bedö­mande när flaggning i sådana fall skall äga mm. Den föreslagna fömtsäll­ningen för sådan flaggning synes innebära en inle erforderlig begränsning av chefens bestämmanderätt och kan dessutom ge upphov till tolknings-svårigheter.

Flaggans proportioner

Konstakademien har med en utförlig motivering gell ullryck för uppfatt­ningen att de nuvarande proportionerna av blått—gult-blått längs den tvärskurna flaggans underkant - 5, 2, 9 - bör ändras till 4, 2, 8 (för den tretungade flaggan till 4, 2, 4, 8). Betänkandets enda skäl för proportioner­nas bibehåUande — all allmänheten skulle ha vant sig vid flaggan sådan den nu ser ul - är enligl akademien gmndlösl. En förkortning av flaggan med 1/8 gör på intet sätt våld på flaggans traditionella karaktär. De nya propor­fionerna, 4, 2, 8, skulle endast innebära en kortigering i syfte all göra flaggan visuellt mer lättfattlig, inte någon genomgripande förändring.

Samma ståndpunkt till frågan om flaggans proportioner intas av veten­skapsakademien och bestyreisen för svenska fiaggans dag.

Flaggans färger

Historisk-filosofiska sektionen vid Uppsala universitet föreslår all man i en ny kungörelse om färgerna i rikets flagga vid sidan av de exakta fysikaliska färgvärdena också nämner de psykologiska färgvärdena enligt Sven Hesselgrens färgatias. Detta skulle enligt sektionen vara ett hjälpme­del för fillverkare och försäljare av flaggor alt skaffa sig en första oriente­ring om de rätta flaggfärgerna.

Sektionen anser vidare att straffbeläggningen av saluförandel av flaggor med felaktiga färgnyanser under inga omständigheter bör utsträckas till konstnärliga arbeten. När en konstnär får en beställning för en offenllig lokal och svenska flaggan skall ingå i hans konstverk, måste han lämnas rimlig frihet att variera färgerna efter den konstnärliga helhetens krav. Sektionen anser också att del hade varit önskvärt att utredningsmannen

 

Prop. 1981/82:109                                                                 40

hade uppdragit åt en konstnär all göra ell utkast fill flaggan gmndat på dess gamla färger under 1600- och 1700-lalen, vilka var varmare än de nuvaran­de likarnas. Sektionen vill för sin del förorda en återgång lill flaggans gamla färger.

Vetenskapsakademien anluler sig lill utredningsmannens förslag om att man vid färgbestämningen bör använda CIE-systemel. Vid dess förverkli­gande anmäler sig enligl akademien emellertid vissa svårigheter, som utredningen knappast till fullo bemästrat. Statens provningsanslalls under­sökning baserar sig nämligen på de bevarade flagglikarna. All framställa ett medelvärde ur ett antal i olika skick bevarade likare ger emellertid knappast den idealiska lösningen av flaggans färgproblem. Vetenskapsak­ademien föreslår att en undersökning av säkraste sättet alt bestämma flaggfärgerna anförtros ål konstakademien i samråd med statens prov­ningsanstalt. Frågans estetiska sida synes central. Akademien finner del inte ulan vidare givet att man bör utgå ifrån all de är 1906 fastställda färgnyanserna, som avviker från de tidigare brukade, måste anses för alla lider normgivande.

Enligl vitterhetsakademien ger den föreslagna regleringen inle den en­skilde medborgaren möjlighet all ens tillnärmelsevis bilda sig en uppfatt­ning om vilka blå och gula färgnyanser en korrekt flagga skall ha. De siffervärden som avses komma lill användning i en kungörelse i ämnel måste bli i del närmaste obegripliga för den enskilde medborgaren. Akade­mien anser därför alt en korrekt färgreproduktion av flaggan bör fogas som ell komplement lill kungörelsen. 1 belänkandel har ulan diskussion accep­terats de i 1906 års flagglag bestämda färgnyanserna. Akademien finner på denna punkt en förutsättningslös utredning påkallad.

Konstakademien konstaterar all utredningsmannen i förslaget förordar en bestämning av flaggans färger enligl CIE-systemel, baserad på ell medelvärde av de mätningar som gjorts på färgen på de bevarade ylle- och bomullslikarna från 1908. Det finns enligt akademien ingenting all erinra mol att färgerna anges i de mätetal som ClE-syslemet föreskriver. Men elt mälverktyg anger inle vad som skall mätas. Vad valet av färg beträffar är alltså CIE-systemels "objektivitet" helt irrelevant; på denna punkt är betänkandets föregivna saklighet enligl akademiens uppfattning enbart vilseledande. Det borde först och främst gälla all få fram en blå och en gul färg som slår riktigt tillsammans - men som, givelvis, inle avviker alltför mycket från de bevarade likarnas färger. En sådan avstämning kan endast göras av personer med lång erfarenhet av arbete med färg; man kan i detta fall inte stödja sig på några färdiga regler som ulan vidare leder lill önskat resultat. Vägledande för ett sådant arbete borde också vara all del heral­diska blå i riksvapnen och del blå i flaggan vore samma blå - delta för all undvika obehagliga sammanställningar av olika blå toner vid de tillfällen då vapen och flagga uppträder samtidigt. 1 sä fall får det blå i flaggan först bestämmas, och det gula senare avstämmas lill del blå. Akademien före-

 

Prop. 1981/82:109                                                                 41

slår alt den får i uppdrag att enligl angivna rikfiinjer utarbeta ett förslag lill flaggans färg, som senare underslälles Kungl. Maj;l för granskning och godkännande.

Almedahl-Dahlsjöfors AB anför: Bolaget är den största tillverkaren av väv för bomullsflaggor i landet och har som sådan mångårig erfarenhet av de problem som färgningen kan medföra. Med användande av ett annat färgmätningsinstmment än det som tillämpats vid den undersökning av provningsanslalten som ligger lill gmnd för den reglering som utrednings­mannen har föreslagit har bolaget erhållU färgkoordinater som avsevärt skiljer sig från de föreslagna. Del är allmänt känt, all en olikhet mellan skilda färgmätningsapparaler förekommer. Del förefaller därför som om det vore väsentligt all man helst i kungörelsen eller evenlueUl i en särskild instruktion för statens provningsanstalt närmare reglerade toleranserna. Med beaktande av all utvecklingen på färgmätningsområdel f n. går myc­ket snabbt är bolaget tveksamt om färgnyanserna över huvud tagel skall karakteriseras med hjälp av färgkoordinater.

Även stiftelsen Svenskt Färgcentrum betonar i ett utförligt yttrande vikten av att ett godtagbart loleransområde fastställs. Stiftelsen framhåller bl.a. att det bUr otillfredsslällande från rällssäkerhetssynpunkl, om man i en författning föreskriver ett preciserat mätetal inom vilket loleransom­råde tillverkare eller försäljare undgår straffpåföljd. Skall mätteknisk spe­cifikation ske och avvikelse från specificerad färg kunna medföra straffpå­följd, bör enligt stiftelsens mening den tillåtna avvikelsen även specifieras. Det acceptabla toleransområdel måste i så fall först fastställas visuellt saml därefter anges i mätetal.

Den tretungade fiaggans användning

Överbefälhavaren anser att den tretungade flaggans användningsområde inte bör utsträckas utan att denna flagga endast bör, säsom f. n., användas av del kungliga huset och försvarsmakten. Överståthållarämbetet ifråga­sätter för sin del lämpligheten att i endast begränsad omfattning utsträcka användningen av den tretungade flaggan. Skall en utvidgning ske bör den tretungade flaggan bU en allmän slalsflagga all föras på alla byggnader som inrymmer statliga myndigheter och insfitufioner. Ämbetet är emellertid tveksamt om en sådan reform är lämplig eller önskvärd. Nuvarande be­stämmelser lorde ulan olägenhet kunna bibehållas oförändrade. Liknande synpunkter framförs av vitterhetsakademien och bestyreisen för svenska fiaggans dag.

3.S Överväganden och förslag

3.5.1 Flaggningsplikten

F. n. är det endast inom försvarsmakten som flaggning på de allmänna flaggdagarna utgör ett obligatorium. Bestämmelser om detta finns i tjäns-

 

Prop. 1981/82:109                                                   42

tereglemenlel för försvarsmakten. Utredningsmannens förslag går ul på all del under dessa dagar skall finnas en generell skyldighet att flagga på byggnader som inrymmer statliga myndigheter och insfitutioner. Samma flaggningsplikt föreslås gälla för Sveriges beskickningar och lönade konsu­lat.

Det finns självfallet all anledning att slå vakt om seden att flagga på särskilda, allmänna flaggdagar. Att föreskriva en formlig skyldighet för de statliga myndigheterna att flagga på de allmänna flaggdagarna synes dock bl. ä. av praktiska och ekonomiska skäl knappast tänkbart. Flera allmänna flaggdagar infaller ju på helgdagar, och en obligatorisk regel skulle därför dra med sig avsevärda kostnader. Som byggnadsstyrelsen har påpekat under remissbehandUngen, saknar också åtskilliga myndigheter f n. an­ordningar för flaggning. Övervägande skäl talar därför för alt liksom hittills lämna flaggningsfrågan oreglerad för myndighelerna utanför försvarsmak­ten. Det bör då ankomma på varje myndighet att själv utifrån praktiska och andra överväganden bedöma fömtsättningarna för att upprällhålla flagg-ningsbmket under de aktuella dagarna.

3.5.2 De aUmänna fiaggdagarna m. m.

De allmänna flaggdagarna representerar en värdefull tradifion. Del är ett gammall önskemål, som vid ålskiUiga tillfällen har behandlats i riksdagen (se senast KU 1977/78:3), alt en förteckning över dessa dagar skall fast­ställas officiellt, en ordning som också har föreslagils av utredningsman­nen. Denna fråga bör tas upp till behandling i det här sammanhanget.

I sitl förslag till reglering av denna fråga (se bilaga 1:5) har utrednings­mannen av de allmänna flaggdagar som sedan år 1939 har rekommenderats av beslyrelsen för svenska flaggans dag uleslufil midsommardagen, Gus­tav Adolfsdagen och Nobeldagen. Nytillkommen är i förslaget dagen för val till riksdagens andra kammare. Utredningsmannen har särskilt över­vägt om dagen för kommunala val, de övriga nordiska ländernas national­dagar eller FN-dagen borde tas upp som flaggdagar men inle ansett sig kunna förorda detta. Vid remissbehandlingen har från olika håll föreslagils alt de tre flaggdagar som inle fanns upptagna i utredningsmannens förslag bör vara kvar som flaggdagar. Vidare har bl. a. höjts röster för all inle bara dag för riksdagsval utan även dag för kommunala val och landstingsval samt FN-dagen bör vara allmänna flaggdagar.

Om man bortser från de justeringar som har föranletls av tronskiften och andra ändrade förhållanden inom del kungliga huset har flaggdagarna nu varit desamma i över 40 år. De har numera säkerligen vuxit sig in i allmänhetens medvetande. Det synes då inte utan starka skäl böra komma i fråga att nu utesluta någon av dem som flaggdag.

Några sådana skäl kan knappast åberopas beträffande någon av dagarna. Den av dessa som i så faU närmast skulle kunna tas upp lill diskussion är utan tvivel Gustav Adolfsdagen, som numera endast i myckel begränsad

 

Prop. 1981/82:109                                                   43

omfattning torde höglidlighållas. I riksdagen har också vid två tillfällen väckts motioner om att den dock skulle slopas som flaggdag. De har dock avslagits med motiveringen att prövningen borde ankomma på regeringen utan några uttalanden från riksdagen i sakfrågan (se KrU 1974:18 och KU 1975/76:15). En synpunkt som talar för att behålla dagen som flaggdag är alt del kan finnas anledning att ha någon flaggdag utöver den 6 juni som erinrar om vårt lands historia. Självfallet kan från denna synpunkt skäl åberopas för andra dagar än just Gustav Adolfsdagen, men denna har dock så länge varit flaggdag att den inle lämpligen bör bytas ul. Även midsom­mardagen och Nobeldagen bör vara kvar som flaggdagar.

Som ny flaggdag har utredningsmannen föreslagit dagen för riksdagsval. Frågan om valdagen som flaggdag har därefter behandlats i riksdagen, som vid två fillfällen har bifalUt betänkanden från konsfitulionsutskollel (KU 1973:10 och 1977/78:3), där utskottet har ullalat all del är lämpligt all flaggning äger mm på dag för riksdags- och kommunalval. F. n. äger dessa allmänna val mm på samma dag, som sålunda i enlighet med utredningsför­slaget och riksdagens uttalanden bör vara allmän flaggdag.

Riksdagen har under senare år behandlat även frågan om FN-dagen som allmän flaggdag (se UU 1973:4 och 1978/79:21). 1 sitt senaste betänkande i ämnet har utrikesutskottet förklarat sig utgå från alt de från skilda håll framförda önskemålen om FN-dagen som allmän flaggdag skulle komma all prövas i positiv anda i samband med den nu aktuella översynen. Med hänsyn till denna inställning från riksdagens sida bör även FN-dagen (den 24 oktober) tas upp som allmän flaggdag. Detta slår i god överensstäm­melse med rekommendationer från FN:s generalförsamling angående den aktuella dagens höglidUghåUande liksom med vårt lands önskan att ge sill stöd åt de ideal som FN representerar. Självfallet bör härvid FN-flaggan kunna användas jämte den svenska. Någon uttrycklig föreskrift härom kan dock inte anses behövlig.

1 enlighet med del anförda och med den fömt redovisade utgångspunk­ten att de hitfillsvarande flaggdagarna bör behållas förordas alt följande dagar blir allmänna flaggdagar, nämUgen nyårsdagen, påskdagen, den 1 maj, pingstdagen, svenska flaggans dag, midsommardagen, FN-dagen, Gustav Adolfsdagen, Nobeldagen, juldagen, dag för riksdagsval och ko­nungens, drottningens saml kronprinsessans födelse- och namnsdagar. Anlalel flaggdagar blir därmed 17 de år då riksdagsval äger mm och annars 16.

Föreskrifter om de allmänna flaggdagarna bör inte tas in i flagglagen utan frågan bör lämpligen regleras genom en förordning, bl.a. med hänsyn till intresset av att anpassning enkelt skall kunna ske till ändrade förhållanden beträffande de kungliga flaggdagarna. Frågan bör emellertid anmälas för riksdagen.

I det sammanhanget bör lämpligen även en annan fråga få sin lösning, nämligen den om ell officiellt fastställande av svenska flaggans dags karak-

 

Prop. 1981/82:109                                                                 44

lär av Sveriges nationaldag. Alt den 6 juni - dagen för Gustav Vasas val till konung år 1523 och för utfärdandet av 1809 års regeringsform' -numera har denna karaktär är allmänt erkänt och har ullalats av riksdagen bl.a. vid 1979/80 års riksmöte (se KU 1979/80:25). Mofioner i ämnet har emellertid avslagits vid 1948, 1952 och 1956 års riksdagar saml vid riksmö­tet 1978/79, senast med motiveringen all, eftersom dagen barden angivna karaktären, något riksdagens beslut för att bekräfta förhållandel inle ford­rades. Om emellertid enligl vad som nyss har förordals de allmänna flagg­dagarna regleras genom en förordning, erbjuds ell tillfälle att ge författ­ningsmässigt uttryck ål alt den aktuella dagen skall anses som nationaldag. I enlighet härmed förordas att den 6 juni i förordningen betecknas som "Svenska flaggans dag och Sveriges nationaldag". Självfallet åsyftas inle härmed att dagen eller del därav skulle likställas med allmän helgdag, något som tidigare i skilda sammanhang har ifrågasatts.

Erfarenheten torde ha visat all den praxis som ulan slöd i särskilda föreskrifter har utbildat sig för tillfäUig flaggning på slatUga byggnader i allmänhet har fungerat ulan anmärkning, något som också har uttalats i betänkandet. Del skäl utredningsmannen anfört för alt ändå föreslå en särskild reglering, nämligen all del "dock icke lär kunna förnekas all understundom en påfallande ovisshet om hur förfaras skall kommit lill uttryck" synes obestyrkt och i varje fall inte av den bärkraften all det motiverar en detaljreglering av flaggning på statliga byggnader. Den före­slagna bestämmelsen skulle dessutom på ett omotiverat säll begränsa möjligheten för enskild myndighel all flagga. Utredningsmannens förslag i denna del bör således inte genomföras. För Stockholms del kan vid exem­pelvis utländska statsbesök samordning av flaggningen ske genom medver­kan av utrikesdepartementet utan några särskilda föreskrifter.

3.5.3 Flaggans proportioner

Utredningsmannen har ansett att proportionerna på flaggan inte bör ändras. I belänkandet har redovisats viss kritik som har bmkal riktas mol flaggans nuvarande proportioner. Denna har dels gått ul på all propor­tionen 16:10 inle är den lämpligaste då flaggan nyttjas som fana, dels haft sin grund i överväganden av bl. a. estetisk innebörd.

Den av utredningsmannen redovisade kritiken har upprepats vid remiss­behandlingen, främst i konstakademiens remissvar. Akademien har med en utförlig motivering gett uttryck för uppfattningen att proportionerna mellan fälten längs flaggans underkant - f. n. 5, 2, 9 - bör ändras till all bygga pä lalserien 4, 2, 8. Samma ståndpunkt har intagils av vetenskaps­akademien och beslyrelsen för svenska flaggans dag. Remissutfallet ger vid handen att erinringar mol den svenska flaggans nuvarande propor-

' Även riksdagens första beslut år 1973 att anta den nuvarande regeringsformen meddelades den 6 juni.

 

Prop. 1981/82:109                                                   45

tioner kan riktas från bl. a. praktiska och estetiska synpunkter. Mol detta måste dock ställas del förhållandet all flaggan har haft dessa enligl del s. k. gyllene snittet bestämda proportioner i vart fall under 75 år. Redan del utgör naturligtvis ett starkt skäl mol all nu ändra proportionerna. Härtill kommer emellertid att antalet flaggor i allmän och enskild ägo saml avbild­ningar av flaggor torde uppgå tUl flera miljoner. Dessa flaggor med hittills­varande proportioner måste givetvis godtas även efter en ändring av pro­portionerna. Men konsekvensen skulle då bU att den svenska flaggan under överskådlig tid fick två alternativa utformningar. Med hänsyn härtill och då den kritik som har riktats mol de nuvarande proportionerna inle kan bedömas som avgörande, förordas all de nuvarande proportionerna behålls.

3.5.4 Flaggans färger

Flaggans färger är nu i lagen beskrivna på del sättet all färgen på sidofällen skall vara "ljust mellanblå" och på korset "guldgul". I proposi­fionen lill flagglagen (prop. 1906:115) har beskrivningen av färgerna yller­ligare preciserats på det sättet att den ljust mellanblå färgen skall utgöra "en sorts mörkare turkosblått" och färgen på korset vara "guldgul med en dragning åt orange". För att tillverkare, myndigheter och aUmänhel skulle få en klar uppfattning om färgerna har dels färgprov av tyg bifogals 1906 års proposition, dels bestämmelser meddelats om att vissa myndigheter skall vara skyldiga att fillhandahålla likare som visar mönsterfärgerna. En beskrivning av det förfaringssätt som fillämpades vid färgning av 1908 års likare har också publicerats i anslutning lill de bestämmelser som har meddelats i ämnet.

Det har emellertid visat sig all osäkerhet numera föreligger i fråga om de kortekta färgerna på flaggan. Av de likare som gavs ul år 1908 har en del förkommit, och de återstående exemplaren har av alll att döma undergått förändringar i färgen sedan sin fillkomst. Delsamma lorde vara förhållan­del med de färgprov som har bifogals propositionen. Med hänsyn bl. a. lill att flaggor numera tillverkas av andra material än år 1908 - l.ex. konst­fiber - och till att metoderna för färgning har ändrats ger inte heller 1908 års beskrivning av förfaringssättet vid färgning tillräcklig ledning. Statens provningsanstalt, som på utredningsmannens begäran har gjort en under­sökning i frågan, har uttalat att det inte går alt med bestämdhet avgöra hur man vid flagglagens tillkomst avsåg att färgerna skulle se ut.

Utredningsmannens förslag går ut på alt färgerna skall bestämmas enligl den s. k. CIE-metoden, som är baserad på fysikaliska egenskaper hos det färgade materialet. Det av utredningsmannen framlagda förfallningsförsla­gel (se bilaga 1:6) har utarbetats på grundval av undersökningar som med denna utgångspunkt har utförts av provningsanslalten och bygger på me­delvärdet av de bevarade likarnas nuvarande färger (se närmare SOU 1966:62 s. 99-103).

 

Prop. 1981/82:109                                                   46

Förslaget alt använda en objektiv färgbestämningsmelod av den typ som CIE-systemel representerar har godtagUs av de flesta remissinstanserna. Däremot har kritik riktals mot att de sannolikt förändrade och numera varierande färgerna på 1908 års Ukare har använts som underiag vid utar­betandet av förslag till reglering. Det har också kritiserats att estetiska synpunkter inte har anlagts på frågan. Slutligen har från ett par håll efteriysts bestämda loleransområden för färgerna.

Remisskrifiken ger vid handen all förslaget inle bör genomföras i sUl nuvarande skick. Detta gäller så mycket mera som andra och något enklare metoder för objektiv färgbeslämning än CIE-systemel numera har utveck­lats (PMS-systemet). Lämpligen bör därför provningsanstalten få lill upp­drag att, efter samråd med statens heraldiska nämnd och konstakademien och med beaktande av de uttalanden som har gjorts vid remissbehandling­en, ge de närmare riktUnjer för färgerna på flaggan som behövs. Därvid bör vad som kan utrönas i fråga om de färgnyanser som var avsedda vid flagglagens tUlkomst tjäna som utgångspunkt, men estetiska synpunkter bör också vägas in före färgernas slutliga fastställande. Någon återgång lill de nyanser som tillämpades under 1800-talet.(då fälten hade en närmast svartblå nyans) eller dessförinnan bör emellertid inte ske.

Utredningsmannens förslag innebär också all fillverkare och försäljare skall ha möjlighet alt sända in malerialprov fill provningsanslalten för all få anstaltens yttrande om proven håller rätta värden i fråga om färger och är färgbeständiga. Några bestämmelser härom synes emellertid inle behöva meddelas, eftersom anstaltens skyldighet att utföra provning på uppdrag av myndigheter och enskilda numera regleras av dess instrukfion (1965:650, omtryckt 1977:318). Eftersom del inle kan uteslutas all anstal­tens kommande föreskrifter blir rätt komplicerade (jfr bilaga 1:6) bör emellertid i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget i belänkandel bestämmelser meddelas om att anstalten på begäran skall tillhandahålla prov på standardfärgerna. Några särskilda bestämmelser om likare behövs då inle längre. Prov av del slag som avses nu lorde ge underlag för en fullständig eller så gott som fullständig exakthet i återgivningen endast om proven består av samma material som del som skall komma fill användning vid tillverkningen. Det kan emellertid bl. a. av kostnadsskäl starkt ifråga­sättas om garanfier för en så långt gången driven exakthet är nödvändiga och om det inte är tillräckligt all de kommande föreskrifterna kompletteras med prov i tryck på pappersmaterial. Frågan bör undersökas närmare av provningsanslalten efter det samråd som nyss har fömlskickals.

Med detta spörsmål sammanhänger del från ell par håll framförda öns­kemålet om uttryckliga regler om vilka loleransområden som skall anses godtagna i fråga om färgerna. Delta skall ses mol bakgmnd av all utred­ningsmannens förslag innehåller bestämmelser om färgerna som är utfor­made som formellt bindande föreskrifter och även har slraffsanklionerats. Förslaget innebär nämligen aU det liksom f n. blir straffbart all saluhålla

 

Prop. 1981/82:109                                                   47

flaggor vilka lill färgen uppenbarligen skiljer sig från vad som har föreskri­vits.

En ny reglering bör emellertid inte lämpligen få en sådan karaktär. Som föml har berörts bör provningsansiallens kommande föreskrifter få karak­tären av riktlinjer, varifrån vissa variationer givelvis måste godtas i prakti­ken. Något behov av straffsanktion kan inte anses föreligga, eftersom tillverkare av flaggor under alla förhållanden får fömlsältas sträva efter en så korrekt återgivning av flaggan som möjligt.

Med dessa utgångspunkter reduceras frågan om toleransområden tiU elt mera teoretiskt spörsmål. Det bör ankomma på provningsanstaUen alt under det fortsatta arbetet pröva om några regler härom behövs.

Som tidigare har nämnts föreskrivs f. n. i flagglagen att den blåa färgen i flaggan skall ha ljust mellanblå nyans och den gula färgen guldgul nyans. Någon motsvarighet lill dessa föreskrifter har inte tagits upp i utrednings­mannens förslag. Föreskrifterna är emellertid fortfarande av värde som vägledning för allmänheten. De bör därför behållas i en ny reglering.

Sammanfattningsvis förordas alltså att det i lag föreskrivs alt färgen skall vara ljust mellanblå på flaggans sidofält och guldgul på korset. I lag bör vidare anges att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om färgerna. Regeringen bör i förordning­ens form uppdra åt statens provningsanstalt att, efter samråd med statens heraldiska nämnd och konstakademien, meddela föreskrifter om riktlinjer för flaggans färger. Den nuvarande straffbestämmelsen för faU då någon saluhåller flaggor som tiU färgen skiljer sig från vad som är föreskrivet föreslås utgå.

3.5.5 Den tretungade flaggans användning

Den tretungade flaggan (örlogsflaggan) används f n. inom försvarsmak­ten. Vidare får Konungen och med hans tiUstånd andra medlemmar av del kungliga huset föra trelungad flagga. I övrigi används Ivärskuren flagga.

Utredningsmannen har föreslagit att den tretungade flaggan i viss ut­sträckning skall användas även av stafiiga myndigheter utom försvarsmak­ten. Sålunda skall samma myndigheter som enligl utredningsmannens för­slag skulle få använda stora riksvapnet föra trelungad flagga, nämligen departementen, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten och Sveriges beskickningar. I övrigi skall enligl förslaget den tvärskurna flaggan använ­das. Förslaget har närmast motiverats med att del enligl utredningsman­nens uppfattning inle råder full klarhet i frågan om den irelungade flaggan är alt betrakta uteslutande som en örlogsflagga. Hänvisning har här också gjorts till att särskild slalsflagga finns i Danmark, Finland och Norge.

Överbefälhavaren, överståthållarämbetet, vitterhetsakademien saml be­slyrelsen för svenska flaggans dag har vid remissbehandlingen gell ullryck för åsikten att den nuvarande gränsdragningen för den irelungade flaggans användning bör behällas.

 

Prop. 1981/82:109                                                   48

Goda skäl synes kunna åberopas lill slöd för uppfattningen att den tretungade flaggan ursprungligen var att se som en slalsflagga, låt vara att denna uppfattning inte är oomstridd. Gällande ordning för användningen av trelungad flagga har emellertid numera en i vart fall drygl 70-årig tradifion bakom sig. Som har påpekats vid remissbehandlingen torde i del aUmänna medvetandet den tretungade flaggan förknippas närmast med del kungliga huset och försvarsmakten. Att nu göra den lill en mera aUmän slalsflagga skulle sannolikt leda lill ålskiUiga komplikationer, och all förbe­hålla den för vissa civila myndigheter ter sig omotiverat. Riksdagen har också så sent som år 1955 avvisat tanken på en sådan förändring (se KU 1955:13). Av skäl som nu har angetts bör lämpligen gällande ordning behållas.

I den nuvarande flagglagen finns detaljerade bestämmelser om i vilka fall den tretungade flaggan skall användas inom försvarsmakten. Sådana be­stämmelser synes emellertid i enlighet med vad utredningsmannen har förordat inte behöva ha sin plats i lag. I stället bör bestämmelser meddelas i Ijänslereglemenlel för försvarsmakten, där redan f n. föreskrifter i ämnet finns intagna. Vissa ändringar i dessa föreskrifter föreslås i betänkandet (Ds Fö 1979:4) Nytt Ijänslereglemenle för försvarsmakten, som f n. över­vägs inom försvarsdepartementet. Förslaget innebär all del i viss utsträck­ning anförtros ål överbefälhavaren och även ål andra militära chefer all bestämma om flaggning inom försvarsmakten. Bestämmelser härom i la­gen behövs inte.

Nuvarande bestämmelse om att medlemmar av del kungliga huset kan använda trelungad flagga med något av rikets vapen i vitt fäll i korsets mUt bör givetvis finnas kvar. Däremot saknas skäl att behålla motsvarande föreskrift beträffande den tvärskurna flaggan, som numera sedan lång fid tillbaka har upphört all bmkas med vapen av medlemmar av del kungliga huset.

3.5.6 Frågan om straffsanktioner

Såvitt gäller flagglagens nuvarande straffbestämmelser (6 §) har föml angetts att del inle finns anledning all behålla en regel om straff för den som saluhåller flaggor vilka fill färgen uppenbarligen skiljer sig från vad som är föreskrivet. I övrigi är det enligt flagglagen straffbelagt alt använda trelungad flagga där sådan inle får föras liksom att använda en flagga på vilken det obehörigen har anbringats märken, bokstäver eller andra tec­ken. Vidare är del straffbart all saluhålla flaggor som inte håller föreskriv­na proportioner.

Med hänsyn till de bestämmelser lill skydd för den svenska flaggan som finns i vammärkeslagen, mönslerskyddslagen och lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar (se avsnitt 2.2) saml fill att tillverkare av flaggor som förut har konstaterats kan sträva efter en så kortekt återgivning som möjligt av den svenska flaggan saknar dessa

 

Prop. 1981/82:109                                                                 49

straffbestämmelser praktisk betydelse. Del synes därför inle erforderligt all behålla dem.

3.5.7 Tiden för fiaggans hissande och nedhalande

Enligl Ijänslereglemenlel för försvarsmakten gäller f. n. all flaggan skall hissas kl. 8.00 under månaderna mars-oktober och kl. 9.00 under övrig del av året saml all den skall halas ned vid solens nedgång, dock senast kl. 21.00'. Samma ordning anges i almanackorna och i de rekommendationer för flaggning som beslyrelsen för svenska flaggans dag har gett ut. För flaggning vid dödsfall och begravningar finns vissa särskilda traditioner.

Utredningsmannen har föreslagit all fiden för flaggans hissande och nedhalande skall anges i författning. Förslaget har i allmänhet lämnats ulan erinran vid remissbehandlingen.

Del är naturligtvis önskvärt att de traditioner som har utbildat sig i nu aktuellt hänseende så långt möjligt iakttas både vid offenllig och vid enskild flaggning. Mol tanken på alt meddela föreskrifter härom i författ­ning synes dock kunna åberopas att man med sådana skulle riskera att onödigtvis hämma framför alll den enskilda flaggningen, som del ju är angeläget alt uppmuntra. Med hänsyn härtill och då del inle torde ha lelt till några olägenheter all tiderna för flaggans hissande och nedhalande inle är författningsreglerade förordas att några föreskrifter om dessa ej medde­las. Det synes inte heller erforderligt all i författning ta upp bestämmelser om flaggning med utländska flaggor. För försvarsmaktens del bör i över­ensstämmelse med vad som föreslås i betänkandet Nyll Ijänslereglemenle för försvarsmakten gällande bestämmelser behållas.

3.5.8 Formen för en ny reglering

Av skäl som har angetts ovan under 2.5.3 bör de gmndläggande bestäm­melserna om Sveriges flagga meddelas genom lag. I del föregående har endasi förhållandevis begränsade ändringar i sak i förhållande fill den nuvarande regleringen föreslagUs, men de ingrepp som behöver göras i denna är ändå så omfattande all 1906 års flagglag lämpligen bör ersättas av en ny lag i ämnel.

De allmänna flaggdagarna bör som förut har angetts las upp i en förord­ning. Genom en särskild förordning bör vidare, i enlighet med vad som har förordals under 3.5.4, statens provningsanstalt bemyndigas att efter sam­råd med statens heraldiska nämnd och konstakademien fastställa närmare rikfiinjer för färgerna på den svenska flaggan.

' På fartyg skall örlogsflagga dock vara hissad hela dygnet. För krigstillstånd finns särskilda regler.

4    Riksdagen 1981/82. 1 samt. Nr 109

 

Prop. 1981/82:109                                                            50

4    Upprättade författningsförslag

I enlighet med det anförda har inom jusliliedeparlemenlel upprättats förslag till

1)  lag om Sveriges riksvapen

2)  lag om Sveriges flagga

3)  förordning om allmänna flaggdagar

4)  förordning om rikfiinjer för färgerna i Sveriges flagga.

De föreslagna bestämmelserna synes inle behöva kommenteras i vidare mån än som har skett i del föregående.

5   Förteckning över svenska statsemblem m. m.

Genom Pariskonvenlionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriel­la äganderätten har de fördragsslulande staterna bl.a. överenskommit att bereda visst inlernalionelll skydd åt sina vapen, flaggor och andra stats­emblem saml märken och stämplar för officieU kontroll och garanti liksom alll som ur heraldisk synpunkt utgör efterbildning därav (art. 6ler). För tillämpningen av de härom meddelade bestämmelserna i konvenfionen har de fördragsslutande länderna överenskommit all ömsesidigt tillställa var­andra förteckningar över de stalsemblem samt officiella märken och stämplar som de önskar ställa under skydd av konventionen. Enligl den s.k. Londonlexten från år 1934 av konventionen skulle skyddet, utom i fräga om notoriskt kända statsemblem (t. ex. statsvapen och stalsflaggor), vara beroende av all en sådan förteckning hade överlämnats.

Pariskonvenfionen har härefter reviderats bl.a. genom de s.k. Lissa­bon- och Stockholmstexlerna från år 1958 resp. 1967, vilka numera har liUträlts av Sverige (se prop. 1969:34 och 1969: 168). Efter denna revision är skyddet åt statsemblem saml officiella märken och stämplar utformat på del sättet all endasi stalsflaggor är skyddade utan vidare. För övriga officiella beteckningar behöver skydd inle medges med mindre än alt en förteckning över dessa beteckningar har upprättats och avlämnats.

Enligl sina direktiv hade utredningsmannen fåll lill uppgift all utreda frägan om att fastställa en sådan förteckning över svenska statsemblem och svenska officiella märken och stämplar som nu avses.

Utredningsmannen har föreslagit all en sådan förteckning som stalsem­blem skall uppta stora och lilla riksvapnet saml den tretungade och den tvärskurna flaggan. Några andra stalsemblem bör enligt utredningsmannen inte tas upp. Detta skulle innebära all tre-kronors-bilden får skydd som stalsemblem endasi i form av lilla riksvapnet. Enligt utredningsmannen bör förteckningen inte omfatta en trekronorsbild där de tre kronorna är

 

Prop. 1981/82:109                                                   51

anordnade på annat sätl än två ställda över den tredje. Av officiella märken och stämplar har endast de s.k. runmärkena för smör, ägg och fläsk ansetts böra upptas i förteckningen. Stämplarna för arbeten av plafina, guld och silver behöver enligl utredningsmannen inle las upp, då Irekro­norsbilden som är del karakteristiska för dessa beteckningar åtnjuter skydd redan som vapen. Utredningsmannen finner inle heller anledning all i övrigi ta med Irekronorsbilden bland de officiella märkena och stämp­larna. Del av Svenska elektriska malerielkonlrollanstalten (SEMKO) an­vända s.k. S-märket anses inle heller behöva las med i förteckningen. 1 betänkandet har tagils in elt förslag till förteckning jämte översättning till franska med avbildningar av de aktuella emblemen (SOU 1966:62 s. 10-16).

Flertalet remissinstanser har lämnat utredningsmannens förslag i denna del ulan närmare kommentarer.

KammarkoUegiet, SEMKO och handelskammaren i Malmö anser att det yllerligare bör övervägas alt uppta SEMKO:s S-märke i förteckningen.

Patent- och registreringsverket anser det önskvärt att förteckningen åtföljs av avbildningar av riksvapnen i de olika tillåtna utföringsformerna. 1 varje fall bör enligt verket stora riksvapnet återges såväl i dess helhet som med endast ordensinsignier och sköldhållare, alltså ulan vapenlält, saml lilla riksvapnet återges dels i dess helhet och dels med enbart sköld och krona. Vapenbilden bestående enbart av tre kronor, två över den tredje, bör förekomma såsom tredje utföringsform, om lagen om rikets vapen ändras på så sätl all skölden inle blir obligatorisk. Under rubriken andra stalsemblem bör också las upp den i riksvapnen förekommande kungliga kronan. Det finns inget att invända mot förslaget att ta upp de officiella vammärkena för smör, ägg och fläsk i förteckningen. Verket ifrågasätter dock om inte till vamuppgiften smör och ägg bör fogas ost, eftersom enligt vad verket tror sig vela runmärkning förekommer även i fråga om ost.

Palenlverket har vidare uttalat alt verket inle känner sig helt övertygat av den argumentering som utredningsmannen har anfört till slöd för upp­fattningen all de officiella stämplarna för platina-, guld- och silverarbeten inle bör tas med i förteckningen. Verket hemsläller all i varje fall ädelme-tallslämpeln i del s. k. katlfoisutförandel, vilket sätts på ädelmetallarbelen av svensk tillverkning, las med i förteckningen.

Frågan om en förteckning enligt Pariskonventionens artikel 6ter har inte förlorat sin aktualitet. Del är känt att missbmk har förekommit utomlands av svenska stalsemblem och då främst den i lilla riksvapnet ingående trekronorsbUden. För all begränsa möjligheten till sådant missbruk bör en förteckning upprättas och överlämnas från svensk sida.

Förteckningen bör utöver vad utredningsmannen har föreslagit omfatta även SEMKO:s S-märke. Såvitt gäller mnmärkel bör anmärkas all delta numera är inregistrerat dels generellt för mejeriprodukter och dels för ägg medan den svenska exporten av fläsk har upphört sedan flera år tiUbaka.

 

Prop. 1981/82:109                                                   52

Förteckningen bör avfattas i enlighet härmed. Del synes inle nödvändigt att i enlighet med vad patent- och registreringsverket har ifrågasatt la upp även den kungliga krona som förekommer i de båda riksvapnen bland de svenska slalsemblemen. I övrigi bör förteckningen kompletteras på del säll som palenlverket har angell i sitt remissyttrande.

 

Prop. 1981/82:109                                                   53

Bilaga 1:1

Lag om rikets vapen;

given Stockholms slott den 15 maj 1908.

§.

Rikels vapen äro två, stora vapnet och lilla vapnet.

2 §.

Stora riksvapnet består av en genom elt utböjt guldkors fyrdelad sköld med hjärtsköld.

Huvudsköldens fyra fäll äro blå, första och fjärde fälten med tre kronor av guld, två ställda över den tredje, samt andra och tredje fälten med tre ginbalksvis gående strömmar av silver, belagda med ett krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga.

Hjärlskölden är kluven i två fäll. Första fältet är bandvis tredelat i blått, silver och rött med en däröver ställd vase av guld. Andra fältet är blått med en i silvervatten stående bro i tre spann med två krenelerade torn av silver. Över bron sitter en gyUene örn, och i fältets översta del synes karlavag-nens stjärnbild av guld.

Sköldhållare äro två lillbakaseende lejon av guld med kluvna svansar och röda utsträckta lungor. Lejonen krönes med kunglig krona.

Skölden täckes av en kunglig krona, och kring densamma hänga serafi­merordens insignier.

Hela vapnet omgives av ett vapenlält under kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas även utan sköldhållare, ordensinsignier eller vapenlält.

3  §.

LUla riksvapnet utgöres av en blå sköld med tre kronor av guld, ställda två över den tredje. Skölden är läckt av en kunglig krona och omgiven av serafimerordens insignier. Vapnet må dock brukas även utan dessa insig­nier.

4  §.

Brukar någon offentligen vapen eller märke, som utgör efterbildning av stora eller lilla riksvapnet, sådana desamma blivit i 2 och 3 §§ här ovan beskrivna, men i väsentliga delar skiljer sig från det efterbildade, bote från och med 10 lill och med 100 kronor. Samma lag vare, där någon lill salu håller vapen eller märke, som nu sagts.

5 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång lill böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligl allmän lag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1909; dock all vad i 4 § är stadgat icke skall tillämpas i avseende å dessförinnan registrerat varumärke, så länge skydd därför ålnjutes.

 

Prop. 1981/82:109                                                            54

BUaga 1:2

Lag angående rikets flagga;

given Stockholms slott den 22 juni 1906.

1  §.

Svenska flaggan är blå med gult kors.

Korset skall dela flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga fält.

2  §.

Flaggan skall vara tvärskuren, utom då den användes såsom örlogs­flagga, i vUkel fall den skall vara trelungad. Örlogsflagga skall föras

a)   å flottans fartyg, båtar och byggnader;

b)   å rikets fästningar;

c)   åTiärens kasernbyggnader, läger och övningsplatser, så ock å hären fillhörande fartyg och bålar, när de föras av militär befälhavare; och

d)   å byggnad, som i sin helhet är upplåten lill stab, tmppförband eller
militär utbUdningsskola.

3 §.

Färgen å flaggans sidofäll skall vara ljust mellanblå och å korset guldgul. Likare å mönsterfärger skall tillhandahållas å de ställen. Konungen bestämmer.

4  §.

Å Ivärskuren flagga skall flaggans hela längd förhålla sig lill dess höjd som 16 till 10; å fälten skall längden förhålla sig fill höjden; för de inre fälten som 5 till 4 och för de yttre som 9 lill 4.

Å trelungad flagga skall flaggans hela längd med lungor vara dubbelt så stor som höjden; de yttre fälten skola, lungorna oräknade, vara lika stora som de inre fälten; fältens längd skall förhålla sig lill höjden som 5 fill 4. Tungorna skola vara lika långa; ej må de yttre lungornas ytterkanter bilda vinkel med flaggans över- eller underkant.

Korsets bredd skall vara hälften så slor som fältens höjd.

5 §.

Hans Maj;l Konungen och med Hans tiUstånd medlem av konungahuset må föra trelungad flagga, med eller utan rikets vapen å vitt fält i korsets mitt, så ock använda sådant tecken i den tvärskurna flaggan.

Enligt bestämmelser, som Konungen i kommandoväg meddelar, må i trelungad flagga, för utmärkande av befäl, föras visst tecken, anbragt i det övre inre fältet.

I övrigi får ej flagga förses med märken, bokstäver eller andra tecken.

6 §.

Den, som bmkar trelungad flagga, där sådan icke må föras, eller an­vänder flagga, därå obehörigen anbragls märke, bokstav eller annat tec­ken, eller lill salu håller flagga, vilken till färgen uppenbarligen skiljer sig från vad i 3 § föreskrives eller som icke håller de i 4 § bestämda inbördes mått, böle från och med 10 fill och med 100 kronor.

 

Prop. 1981/82:109                                                   55

Vad sålunda är stadgat avser flagga, vari vinkelrätt ställt gult kors är anbragt å blå botten.

7 §.

Böter, som enligl denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång lill böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligl allmän lag.

Genom denna lag upphävas alla föml meddelade, däremot stridande bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1906; dock må hillills brukliga fiaggor föras infiU utgången av år 1908.

 

Prop. 1981/82:109                                                            56

BUaga 1:3

Förslag i betänkandet

SOU 1966:62

Förslag till

Lag om rikets vapen

Härigenom förordnas som följer.

1  §.

Rikets vapen äro två, stora riksvapnet och lilla riksvapnet.

2  §.

Stora riksvapnet beslår av en genom ett utböjt kors av guld kvadrerad, med en kunglig krona krönt sköld med hjärlsköld.

Huvudsköldens fyra fäll äro blå, första och fjärde fälten med tre kronor av guld, två över den tredje, samt andra och tredje fälten med tre av vågskuror bildade ginbalkar av sUver, överlagda med elt krönt lejon av guld med röd lunga samt röda tänder och klor.

Hjärtskölden är kluven. Första fältet är styckat av blått, silver och rött saml belagt med en vase av guld. Andra fältet är blått med en i vatten stående bro i tre spann med två krenelerade torn, alll av silver. I fältets övre del är Karlavagnens stjärnbild och under denna en örn med vänsler­vänl huvud och sänkta vingar, gripande elt blixlknippe, alll av guld.

Huvudskölden omgives av serafimerordens insignier.

Sköldhållare äro två med kungliga kronor krönta lillbakaseende lejon av guld med kluvna svansar saml röda lungor, tänder och klor. Lejonen slår på ell postament av guld.

Del hela omgives av ett med en kunglig krona krönt hermelinsfodrat vapenlält av purpur med guldfrans, uppbundet med lofsprydda guldband.

Stora riksvapnet må brukas även ulan ordensinsignier, sköldhållare och vapenlält, med allenast ordensinsignier eller med allenast ordensinsignier och sköldhållare, därvid postamenlet må uteslutas.

3  §.

Lilla riksvapnet utgöres av en med en kunglig krona krönt blå sköld med tre kronor av guld, två över den tredje.

Skölden omgives av serafimerordens insignier.

Sköldhållare äro två med kungliga kronor krönta lillbakaseende lejon av guld med kluvna svansar saml röda tungor, länder och klor. Lejonen stå på ett postament av guld.

LUla riksvapnet må brukas även utan ordensinsignier och sköldhållare, med allenast ordensinsignier eller med allenast sköldhållare, därvid posta­menlet må uteslutas.

4  §.

Stora och lilla riksvapnet må föras av Konungen och medlemmar av konungahuset.

Stora riksvapnet må i övrigi användas endasi av slalsdepartementen, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten och Sveriges beskickningar så ock, på säll Konungen i kommandoväg bestämmer, inom krigsmaklen.

 

Prop. 1981/82:109                                                   57

Lilla riksvapnet må användas av andra statliga myndigheter och institu­fioner än i andra stycket sägs. Myndigheten eller institutionen må därvid till vapnet foga ett dess verksamhet symboliserande emblem.

Ej må någon eljest utan vederbörligt tillstånd av Konungen eller myndig­hel Konungen förordnal offentligen använda stora eller lilla riksvapnet, där ej fråga är om tillfällig dekoraliv utsmyckning vid höglids- eller festlill­fällen inom konungahuset eller nationen.

Konungen äger meddela närmare föreskrifter rörande omfattningen av den i andra och tredje styckena avsedda användningen av rikets vapen.

5 §.

Brukar någon offentligen stora eller lilla riksvapnet i strid mol vad i 4 § sägs, dömes lill böter högst 500 kronor.

Samma lag vare, där någon håller lill salu eller offentligen bmkar stora eller lilla riksvapnet, där vapnets framställning i väsentliga delar skiljer sig från vapenbeskrivningen i 2 och 3 §§.

Denna lag träder i kraft den         196   , dock må redan befintligt riks-

vapen, som ingår som dekorativ utsmyckning av byggnad, beslå ändå dess användning strider mol vad i 4 § är stadgat, därest vapnet icke ulan olägenhet kan avlägsnas. Genom lagen upphäves lagen den 15 maj 1908 (nr 65) om rikels vapen.

5    Riksdagen 1981/82. I samt. Nr 109

 

Prop. 1981/82:109                                                            58

BUaga 1:4

Förslag i betänkandet

SOU 1966:62

Förslag till

Lag angående rikets flagga

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

Svenska flaggan är blå med gult kors.

Korset skall vara vinkelrätt ställl mot flaggans kanter.

2  §.

Flaggan föres dels såsom tvärskuren och dels såsom trelungad.

Å den tvärskurna flaggan skall hela bredden förhålla sig till hela längden som 10 lill 16. I övrigi skola de inbördes mållen vara: vartdera av de båda inre fältens bredd 4 och längd 5; vartdera av de båda yttre fältens bredd 4 och längd 9; korsarmarnas bredd 2.

Å den tretungade flaggan skall hela bredden förhålla sig till hela längden med tungor som 10 liU 20.1 övrigi skola de inbördes måtten vara: vartdera av de båda inre fältens bredd 4 och längd 5; vartdera av de båda yttre fältens bredd 4 och längd, tungorna oräknade, 5; tungornas längd 8; korsar­marnas bredd 2. Ej må de yttre tungornas ytterkanter bilda vinkel med flaggans över- eller underkant.

3  §.

Flaggans blå och gula färger skola vara av den nyans, varom närmare föreskrifter meddelas av Konungen.

4  §.

Konungen och med Hans tillstånd medlem av konungahuset må föra trelungad flagga med eller ulan stora eller lilla riksvapnet å vitt fäll i korsets mitt.

5 §.

Slalsdepartementen, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten och Sveriges beskickningar föra trelungad flagga.

6  §.

Inom krigsmakten föres trelungad flagga såsom örlogsflagga på sätt Konungen i kommandoväg bestämmer.

7  §.

I övrigi flaggas med Ivärskuren flagga.

8 §.

För utmärkande av befäl må i örlogsflagga vissa tecken föras i övre inre fältet enligt bestämmelser som Konungen i kommandoväg meddelar.

 

Prop. 1981/82:109                                                   59

9 §.

Flagga må ej i vidare mån än som följer av 4 och 8 §§ förses med märken, bokstäver eller andra tecken.

10 §.

Den som bmkar trelungad flagga, där sådan icke må föras, eller bmkar flagga, därå obehörigen anbragls märke, bokslav eller annat tecken, eller lill salu hållen flagga, vilken icke håller de i 2 § bestämda inbördes måtten eller som lill färgen uppenbarligen skiljer sig från vad i 3 § föreskrives, dömes till böter högst 500 kronor.

Vad sålunda är stadgat avser varje flagga, vari ell mot kanterna vinkel­rätt ställl gult kors är anbragt på blå botten, evad flaggan är avsedd att hissas eller att föras som fana eller standar.

Denna lag träder i kraft den  196   . Genom lagen upphäves lagen

den 22 juni 1906 (nr 55) angående rikets flagga.

 

Prop. 1981/82:109                                                            60

Bilaga 1:5

Förslag i betänkandet

SOU 1966:62

Förslag till

Kungörelse angående allmänna flaggdagar och annan ofliciell flagg­ning

Härigenom förordnas som följer.

1  §.

Å svenska staten här i riket tillhöriga eller av svenska staten disponerade byggnader, inrymmande statliga myndigheter och institutioner, så ock vid Sveriges beskickningar och lönade konsulat, skall å nedannämnda all­männa flaggdagar sådan svensk flagga vara hissad, som av myndigheten eller institutionen enligl vad därom är stadgat må begagnas.

2  §.

Allmänna flaggdagar äro Nyårsdagen

den 28 januari; H. K. H. Kronprinsens namnsdag Påskdagen

den 30 april; H. K. H. Kronprinsens födelsedag den 1 maj Pingstdagen

den 6 juni; H. M. Konungens namnsdag samt Sv'enska flaggans dag den 11 november; H. M. Konungens födelsedag Juldagen; så ock dag för val i hela riket lill riksdagens andra kammare.

3  §.

Där det vid andra tillfällen än i 2 § sägs finnes påkallat all flaggning i den omfattning och med sådan flagga, som i 1 § avses, äger rum, bestämme Konungen eller myndighet Konungen förordnal om sådan flaggning.

4  §.

Finnes för särskiU fall påkallat all inom viss ort här i riket flaggning äger mm å byggnader, som i 1 § avses, bestämme därom för Slockhoim Ko­nungen eller myndighel Konungen förordnat och eljest vederbörande landshövding.

5 §.

Å statlig myndighels eller institutions byggnad må efter bestämmande av myndighetens eller institutionens chef flaggning äga mm på dag, som för myndigheten eller inslilulionen är av särskild betydelse.

6 §.

Flaggan hissas under månaderna mars-oktober klockan 8 och under månaderna november—februari klockan 9 saml nedhalas vid solens ned­gång, dock senast klockan 21.

 

Prop. 1981/82:109                                                   61

7 §.

Riksdagen lärer jämväl flagga å sina byggnader i enlighet med vad nu sagts.

8 §.

För krigsmaklen gäller däriämle vad om flaggning kan vara eller bliva i kommandoväg stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft den     196

 

Prop. 1981/82:109                                                   62

Bilaga 1:6

Förslag i betänkandet

SOU 1966:62

Förslag till

Kungörelse angående färgerna i rikets flagga

Kungl. Maj:t har med slöd av 3 § lagen den 196     angående rikels

flagga funnit gott stadga som följer.

1 §.

De i lagen angående rikets flagga angivna färgerna skola vara av sådan nyans, att jämlikt del kolorimetriska standardreferenssyslemel enligl CIE 1931 vid belysning med slandardljuskälla C med en infallsvinkel mol ytan av 45° och observation vinkelrätt mol den belysta ytan följande luminans-faklorer Y och kromaficitetskoordinater x och y erhållas, nämligen för den blå färgen Y = 8.5; x = 0.200 och y = 0.207 samt för den gula färgen Y = 44.1; x = 0.464 och y = 0.453. Del förutsattes härvid, alt värdet av luminansfaktorn Y för magnesiumoxid är= 100.

2  §.

TUlverkare och försäljare av flaggor äga att för kontroll av att de i flaggduksmaterial förekommande blå och gula färgnyanserna äro i enlighet med i 1 § angivna värden lill statens provningsanstalt insända malerialprov tillika med vamdeklaralion och redogörelse för använda färger och för infargningsförfarandet.

3  §.

Provningsanslalten skall i sitt yttrande över resultatet av verkställd kontroll jämväl uttala sig om färgbesländighelen hos de insända material­proven.

4  §.

Tillverkare och försäljare av flaggor äge ock hos statens provningsan­stalt utbekomma genom provningsansiallens försorg anskaffade prov å färger, vilka hålla de i 1 § angivna värdena.

Denna kungörelse träder i kraft den        196 .

Genom densamma upphäves kungörelsen den 18 september 1908 (nr 119) angående likare å mönslerfärger för rikets flagga.

 

Prop. 1981/82:109                                                            63

BUaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över departe­mentspromemorian (Ds Ju 1981:4) Sveriges riks vapen och Sveriges flagga

REMISSINSTANSER

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av överbefälha­varen, statens heraldiska nämnd, kommerskollegium, patent- och regi­streringsverket (palenlverket), historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala universitet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Örebro och Malmöhus län, vetenskapsakademien, vitierhets-, historie- och antik­vitetsakademien (vitterhetsakademien), akademien för de fria konsterna (konstakademien), statens provningsanstalt, riksmarskalksämbelel, Sveri­ges industriförbund, Sfiftelsen Svenska Flaggan, Svenska FN-förbundet, Stiftelsen Svenskt Färgcenimm och Skandinaviska Färginstilutel AB. Härutöver har skrivelser inkommit från armémuseum, Slandardiserings­kommissionen i Sverige (SIS), avdelningsdirektören Uno Lindgren, f d. kanslirådet Nils af Malmborg och överstelöjtnanten Åke Thott.

REMISSYTTRANDENA 1    Allmänna synpunkter

Förslagen i promemorian tillstyrks så gott som genomgående. Från en del håll förs dock fram förslag lill mindre ändringar eller tillägg.

Till de instanser som tUlstyrker promemorieförslagel i sin helhet i före­liggande skick hör historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala uni­versitet, länsstyrelserna i Stockholms, Örebro och Malmöhus län, veten­skapsakademien, vitterhetsakademien, riksmarskalksämbetet, Sveriges industriförbund och Stiftelsen Svenska Flaggan.

Vetenskapsakademien och vitterhetsakademien konstaterar, var och en för sig, med lillfredsslällelse all förslagen i den nu aktuella departements­promemorian i stort sett tillgodoser de önskemål som resp. akademi fram­förde i remissvar år 1967.

Riksmarskalksämbetet hälsar med lillfredsslällelse de framlagda försla­gen, vUkas genomförande sägs undanröja nuvarande oklarheter beträffan­de den rättsliga regleringen av det berörda området.

 

Prop. 1981/82:109                                                            64

2   Sveriges riksvapen

2.1 Vapenbeskrivningarna

Vad gäller beskrivningen av de båda riksvapnen, särskill stora riksvap­net, har utförliga synpunkter lämnats av avdelningsdirektören Uno Lind­gren, som bl. a. anför.

Del gyllene korset med raka korsarmar förekommer        under 1500-

talel som kungligt och furstligt värdighetstecken. Korset bör därför ha raka korsarmar, enär del ju är samma kors som i flaggan. De sköldhållande lejonen böra ej ha kluvna svansar, som är en slilföreleelse från renässan­sen utan berättigande i våra dagar. Kronan på sköldhållarna är ej en rangkrona utan en heraldisk krona och bör därför vara öppen såsom i t. ex.

Luxemburgs vapen.-- I 2§, 1 st. förekommer en oriklig formulering

"kungliga husets dynaslivapen", vilket bör rättas lill antingen "kungliga

husets vapen" eller "dynastiens vapen".     Med den kännedom man

nu har om folkungavapnets utseende, då det var riksvapen, böra "ström­
marna" rättas lill "ginbalkvis ställda kavlar" såsom föreslås i Berghmans
arbele "Dynastien Bernadottes vapen och det svenska riksvapnet". Ut­
trycket "gående strömmar" ärf ö. felaktigt, enär "gående" i heraldiska
beskrivningar användes om djur. - Uttrycket "däröver" i 2§, 2 st. är
direkt felaktigt och måste vara "överlagda med" för alt giva den bild man
avser. I 3 st. förekommer "däröver" i rakt motsatt betydelse lill i 2 st. och
bör rättas till "ovan åtföljd av".      "Vasaällens vapen" bör förtydli­
gas med "kungliga Vasaättens vapen", enär vapnets utseende och tink­
turer tidigare varit annorlunda. Vidare bör "vase i guld" rättas till "av

guld".---- Uttrycket "Ätten Bernadottes vapen" i 2§, 3 st. bör   

rättas lill "Dynasliens Bernadolles vapen". Bron bör göras böjd

och vara åtföljd ovan av endasi den napoleonska örnen på sin åskvigg.

— Sedan utdelningen av svenska ordnar lill svenska medborgare upphört, kan man ifrågasätta riktigheten av att låta riksvapnen prydas med serafi-merorden. En begränsning lill enbart vapnet för konungen-stormästaren kunde dock länkas. Uttrycket "insignier" är oklart och bör vara "kedja", enär orden även har andra insignier.

Även statens heraldiska nämnd och armémuseum anser all uttrycket "en vase / guld" bör bytas mol "en vase av guld". Enligl överstelöjtnan­ten Åke Thott bör i tydlighetens intresse utsägas alt Vasaättens vapen innehåller "en slormvase av guld".

Såvitt gäller Ulla riksvapnet tillstyrker patentverket att ell emblem beslå­ende av enbart de tre kronorna ställda två över den tredje betraktas som lilla riksvapnet och all en bestämmelse härom intas i lagen. Emellertid anser verket all 3 § i lagförslaget inle har fåll en nöjaktig lydelse i detta avseende. Patentverket föreslår därför all 3 § andra och tredje styckena får följande lydelse: "Den i vapnet ingående skölden kan omges av serafimer­ordens insignier. — Såsom lilla riksvapnet skall jämväl anses trekronors-emblemet ulan sköld och kunglig krona."

 

Prop. 1981/82:109                                                   65

I samma riktning uttalar sig statens heraldiska nämnd och armému­seum, som menar att ett vapen inte kan förekomma utan sköld, varför del inle är heraldiskt korrekt all ange all lilla riksvapnet får brukas även ulan sköld. Dessa instanser förordar all 3§ tredje stycket ändras lill: "Lilla riksvapnet får brukas även ulan ordensinsignier. De tre öppna kronorna av guld ställda två över en kan brukas frislående ulan sköld och är då all jämstäUa med lilla riksvapnet."

Kommerskollegium ansluter sig tUl den i promemorian uttalade uppfatt­ningen att varje återgivande av tre kronor, två ställda över den tredje, utgör lilla riksvapnet. Denna uppfattning överensstämmer också med den praxis kollegiet tillämpat vid prövning av ärenden enligl lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Vidare fram­håUer kollegiet all kollegiet i vissa fall bedömt att de tre kronorna ordnade på annat sätl är förväxlingsbart med lilla riksvapnet varför också sådana fall har föranlett prövning enligt lagen. Däremot har kollegiet inte - som görs i promemorian - ansett att varje återgivning av tre kronor utgör en erkänd symbol för landet och därmed alUid bör åtnjuta skydd enligl ovan­nämnda lag.

Stiftelsen Svenskt Färgcentrum och Skandinaviska Färginstitutet AB noterar all färgerna i riksvapnen inle preciseras mer än med orden "blått", "rött" och "purpur" och ställer frågan om riksvapnens blå färg skall överensstämma med flaggans blå färg.

2.2 Användningen av riksvapnen

Mol förslaget i promemorian om riksvapnens användning har ingen erinran framförts från remissinstansernas sida.

Patentverket erinrar om att enligt lagförslaget även andra än de i para­grafen särskilt uppräknade får använda stora riksvapnet om särskilda skäl föreligger. Palenlverket påpekar att verket sedan gammalt har använt stora riksvapnet på palenlbrev och vissa registreringsbevis saml i stämplar som härigenom får ett högfidligl utseende. Del är enligl palenlverket önskvärt - inle minst med tanke på att en slor del av verkels kunder är utländska uppfinnare och företag - att denna användning får forlsälla. Delta bör enligl verket även kunna ske inom ramen för den föreslagna regeln.

2.3 Formen för en ny reglering

Förslaget alt 1908 års vapenlag ersätts av en ny författning, beslutad av riksdagen, i samma ämne har inte föranlett någon erinran från remissin­stanserna. Förslaget till utformning av den nya lagen har däremot kom­menterats från några håll, även bortsett från utformningen av vapenbe­skrivningarna.

 

Prop. 1981/82:109                                                   66

Enligt avdelningsdirektören Uno Lindgren bör i 1 § stå all riksvapnen är symbol för Sverige, vilket är elt vidare begrepp än svenska staten.

Armémuseum förordar all begreppet "statschefen" i samma paragraf ändras till "Konungen". Del förefaller enligt museet annars ologiskt alt t. ex. vid uppräkning av aUmänna flaggdagar tala om "Konungens" födel­sedag resp. "Konungens" namnsdag medan i sammanhang med riksvap­net används uttrycket "statschefen".

Lagtextens beskrivning av stora riksvapnet (2 §) bör enligl statens heral­diska nämnd följas av en motsvarande vapenbeskrivning, formulerad i vedertagna heraldiska termer. Denna kan enligt nämnden lämpligen återges i en finstilt not.

Överbefälhavaren, som biträder lagförslaget med motiveringar, gör föl­jande kommentar.

Kommande lagen och dess gmnd synes inte vara skäl för ändringar i nuvarande Tjänslgöringsreglemenlel för försvarsmakten (TjRF) i de. delar (bilagan 1:3) som anger stora och Ulla riksvapnet för särskilda tecken och skyltar. Motsvarande är förhållandel beträffande föreliggande förslag lill nyll Ijänslereglemenle.

Likaså synes lagförslaget inte ge gmnd för ändringar av de fanor och standar med stora resp. Ulla riksvapnet som nu är fastställda för vissa förband inom försvarsmakten.

3   Sveriges flagga

3.1      Flaggningsplikten

Promemorieförslaget att någon flaggningsplikl - utöver den som f n. gäller inom försvarsmakten - inte bör införas tillstyrks allmänt av de remissinstanser som berör denna fråga. Till dessa hör historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala universUet som bestämt avstyrker alt flagg-ningspliklen utsträcks med motiveringen alt ell sådant åläggande skulle dra med sig alltför stora kostnader.

3.2      De allmänna flaggdagarna m.m.

Rekommendationen i promemorian all de allmänna flaggdagarna utökas med två, dag för val i hela riket lill riksdagen och FN-dagen, biträds av remissinstanserna, liksom förslaget alt bestämma flaggdagarna i en författ­ning.

Svenska FN-förbundet uttalar sin stora liltfredsslällelse med förslaget att FN-dagen blir allmän flaggdag.

Enligl historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala universUet måste det anses väsentligt alt midsommardagen och den 6 juni kvarstår som flaggdagar. Att dagen för allmänna riksdagsval (men ej kommunalval)

 

Prop. 1981/82:109                                                   67

blir flaggdag tillstyrks även av nämnden, som tillägger att del kanske borde övervägas om inle också de övriga nordiska ländernas nationaldagar kunde få status av svenska flaggdagar.

Stiftelsen Svenska Flaggan noterar med glädje all den 6 juni i förslaget till förordning om aUmänna flaggdagar mbriceras som "Sveriges nafional-dag och Svenska Flaggans Dag".

Länsstyrelsen i Stockholms län anser all del är naturligt all de lokala organ, som hittills har svarat för firandet av Svenska flaggans dag, även efter att denna har fastställts som nationaldag, känner ansvar för all bära upp och utveckla traditionerna kring den 6 juni.

3.3 Flaggans proportioner

Förslaget att behålla flaggans nuvarande proportioner lämnas utan erin­ran från alla håll utom av konstakademien, som vidhåller sin i tidigare remissyttrande framförda uppfattning (jfr promemorian, avsnitt 3.4).

3.4 Flaggans färger

Vad i promemorian har anförts om att flaggans nuvarande färger i princip bör behållas har allmänt godtagits under remissbehandlingen.

Denna ståndpunkt intar även historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala universitet, som dock uttalar att nämnden i och för sig har en viss förkärlek för en återgång till flaggans gamla färger, brukade under tidigare skeden av vår historia. Då emellertid en övergång skulle bli alltför kost­nadskrävande och två flagglyper inle gärna kan fillålas existera sida vid sida, avstår nämnden från förslag i delta fall.

Enligt Stiftelsen Svenskt Färgcentrum torde beträffande färgangivelsen för fiaggan i den föreslagna lagtexten den generella beskrivningen i 1 § vara filWyllesl. Däremot utgör enligl Färgcenimm angivelsen i 3 § inle på något säll ell förtydligande, eftersom begreppet "ljust mellanblå" resp. "guld­gul" saknar förankring i allmänt medvetande. När det gäller den blå färgen torde det vara så alt beskrivningen närmast leder tanken lill en ljust blå färg, långt från svenska flaggans blå. Enda skälet till att behålla denna text i lagen skulle då enligl Färgcenimm vara av historisk tradition på gmnd av att uttrycken använts i 1906 års lag.

Färgcentrum noterar vidare med tillfredsställelse att i förslaget nu en mjukare formulering används i färgbestämningarna och att dessa bestäm­melser kaUas riktvärden saml att lagen inle längre nödvändiggör den exakt­het som tidigare fömtsalles, eftersom inga straffpåföljder skall utgå för den som inte helt lyckats uppfyUa de teknologiska krav som tidigare förslag fömlsatte uppfyllda.

När det gäller sättet att beskriva flaggans färger har statens provnings­anstaU, Färgcentrum, Skandinaviska Färginstitutet AB och SIS avgetl utförliga yttranden.

 

Prop. 1981/82:109                                                   68

Gemensamt i yttrandena av dessa instanser framhålls att man vid be­stämmande av mätdata för flaggans färger bör utgå från den nyligen av SIS — efter samarbete med bl.a. Färgcenimm och provningsanslalten - fast­ställda svenska standarden för ell färgbeteckningssyslem (SS 0191 00) och den som komplettering fastställda färgatlasen (SS 019102). Helst - men inle med nödvändighet - bör man, enligt vad som anförs i yttrandena, välja två av de 1412 färgprover söm ingår i färgatlasen. Del i promemorian omnämnda PMS-systemet anses av Färgcentrum och Färginslilulet som helt olämpligt för färgbeleckningar i delta sammanhang.

Färginstitutet, som bl. a. har till uppgift att producera färgprover till den nämnda färgatlasen, anför alt man vid framställning av färglikare för flag­gan kan använda ett täckande färgmaterial som appliceras på papper.

ProvningsanstaUen — som utförligt redovisar olika omständigheter all beakta när flaggans färger fastställs - förordar all regeringen i stället för anstalten meddelar de föreskrifter i ämnel som behövs. Skälet lill prov­ningsansiallens inställning i denna fråga är att promemorieförslaget aktua­liserar en konfliktsituation för anstalten genom att denna skulle komma alt uppträda dels som en provande institution, dels som en föreskrivande myndighet. En jävsliknande situation skulle kunna uppslå mellan dess intresse som provande institution och de intressen anstalten skall ta lill vara som föreskrivande myndighet. Anstalten lUlägger alt del tekniska underlaget för en regeringsförordning kan erhållas genom mätdata för flaggans färger som provningsanslalten är beredd all ta fram i samarbete med statens heraldiska nämnd och konstakademien. ProvningsanstaUen förklarar vidare alt den inte har någon erinran mot att på begäran tillhanda­hålla prov på färger som svarar mot de värden som anges i förordningen. Provningsanslalten fömtsälter att möjligheter alt ta ul en avgift för denna service skapas.

Såvitt gäller frågan om prov på färger hänvisar Färgcenrum till all SIS och Färginstilutel liUhandahåller prover på färger enligt den svenska stan­darden. Färgcenimm och/eller Färginstilutel bör delta i del förulskickade samrådet angående flaggans färger.

Konstakademien ullalar sin tillfredsställelse med förslaget all provnings-anstalten har all samråda med statens heraldiska nämnd och akademien vid utarbetande av riktlinjer för färgerna på Sveriges flagga.

Sveriges industriförbund fömtsälter att provningsanslalten, innan före­skrifter utfärdas, kontaktar de fillverkare som berörs.

3.5 Den tretungade flaggans användning

Förslaget att bmkel av den tretungade flaggan begränsas till att gälla inom det kungliga huset och försvarsmakten tillstyrks allmänt av de instan­ser som uttalar sig i denna fråga, bl.a. överbefälhavaren, statens heral-

 

Prop. 1981/82:109                                                             69

diska nämnd, patentverket, historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala universitet, länsstyrelsen i Stockholms län och armémuseum.

Det förslag om användning av den irelungade flaggan som nu har förts fram bygger enligl patentverket på den tradition som skapats under 1900-lalel. Som framhålls i promemorian lorde i del allmänna medvetandet den tretungade flaggan förknippas närmast med del kungliga huset och för­svarsmakten. Palenlverket instämmer i denna uppfattning och stödjer lagförslaget i denna del.

Även historisk-filosofiska sektionsnämnden vid Uppsala universitet be­tonar att den Irelungade flaggan i det allmänna medvetandet har en grund­murad prägel av kunglig flagga och örlogsflagga.

Statens heraldiska nämnd och armémuseum motsätter sig tanken all i miUtära sammanhang annat än örlogsflagga skall tillåtas förekomma. Där­för bör enligl dessa instanser formuleringen "Inom försvarsmakten/år trelungad flagga användas ..." ändras fill "Inom försvarsmakten skall trelungad flagga användas ...".

Enligl avdelningsdirektören Uno Lindgren är del vid flagglagens revi­sion angelägel, alt den tretungade flaggans mera än 300-åriga tradition som slalsflagga återknytes. 11, ex. Danmark och Norge är de statliga flaggorna tungade, framhåller Lindgren. Liknande synpunkter framförs av/, d. kan­slirådet NUs af Malmborg.

3.6       Frågan om straffsanktioner

Som föml har berörts uttalar Färgcentrum sin lillfredsslällelse med det förhållandel all någon straffpåföljd inte föreslås för den som inle helt lyckas tUlgodose de tekniska kraven på färgerna i flaggan. Förslaget all avslå från straffsanktioner har i övrigt inte kommenterats från något håll.

3.7       Tiden för flaggans hissande och halande

Promemorians rekommendafion att inle förfallningsreglera när på dyg­net flaggan i förekommande fall skall vara hissad har berörts bara i två yttranden.

Stiftelsen Svenska Flaggan finner del posUivl all någon reglering om flagglider inle avses bli meddelad. Detta ligger helt i linje med stiftelsens uppfattning som den redovisats i årsberättelsen under ett antal år under mbriken "Liberalare flaggregler. En upplysningsfräga". Ur 1980 års års­berättelse för stiftelsens styrelse, som stiftelsen har bifogat, kan följande avsnitt under den angivna rubriken återges.

Bland den civila allmänheten förekommer en utbredd uppfattning all "lagbrott" föreligger om flaggan hissas eller nedhalas på andra tider än de som vunnit hävd. Många anmälningar till stiftelsens expedition vittnar härom. Då lagar saknas kan emellertid så inte vara fallet.

 

Prop. 1981/82:109                                                                 70

Självfallet måste det betraktas som ett mycket positivt drag all svensken i gemen vill honorera sin flagga genom ett formellt korrekt handhavande.

Enligl styrelsens uppfattning får emellertid formalismen ej drivas så långt att flaggning uteblir om "normliderna" ej kan hållas eller all nya flaggslänger ej resas p. g. a. att flaggning ej kan förväntas ske på "officieUa lider".

Mol angiven bakgrund vUl styrelsen framhålla att frihet råder för civila företag och enskilda personer att fiagga på tider vederbörande själv be­stämmer dock att fiaggan lämpligen ej bör vara hissad i mörker.

Styrelsen hemställer om läns- och lokalkommitléers liksom enskUda personers benägna medverkan all lokall sprida upplysning härom. Genom styrelsens försorg har meddelanden om flaggreglernas liberalisering tUl­slällls bokförlag m. fl. som trycka almanackor (motsv.).

Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län talar övervägande skäl för all de nu fillämpade och allmänt accepterade klockslagen för flaggans hissande och halande anges i den föreslagna förordningen om allmänna flaggdagar.

3.8 Vissa särskilda frågor angående författningsregleringen

Utöver de synpunkter på författningsregleringen av de olika spörsmålen som sammanhänger med Sveriges flagga vilka har framgått tidigare skall här redovisas följande.

Statens heraldiska nämnd och armémuseum anser all 4 § andra stycket andra meningen i promemorians förslag lill lag om Sveriges flagga är missvisande i fråga om begreppet befälstecken, eftersom en (örlogs)flagga ej kan vara befälstecken. Inom försvarsmakten råder, enligt vad som framhålls i yttrandena, en bestämd åtskillnad mellan dessa båda begrepp. Meningen föreslås därför erhålla följande ändrade lydelse: "Örlogsflagga kan förses med beteckning för flaggman (= olika antal vila femuddiga stjärnor) men är då all betrakta som befälstecken och ej som örlogs­flagga."

Armémuseum föreslår vidare all "Statschefen" i samma paragraf byts mol "Konungen".

Beträffande förslaget till förordning om allmänna flaggdagar anför över­befälhavaren och armémuseum att begreppet "Kronprinsessan" bör änd­ras till "tronföljaren". Sistnämnda remissinstans föreslår vidare all man av praktiska skäl gör åtskillnad mellan flaggdagar med fast datum (natio­naldagen, nyårsdagen, pingstdagen m. fl.) och flaggdagar mei föränderligt datum (Konungens och Drottningens födelse- och namnsdagar m.fl.). Med nämnda gruppering som grundval kan sedan de årliga flaggdagarna enligt armémuseum fastställas i en särskUd förteckning i samband med alma­nackans tillkomst.

 

Prop. 1981/82:109                                                            71

Innehåll

Propositionen  .................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................     1

Lagförslag ......................................................... ... 2

1. Förslag lill lag om Sveriges riksvapen   .................     2

2. Förslag lill lag om Sveriges flagga   ......................     3

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 4 febmari 1982   .    4

1. Inledning   ..................................................... ... 4

2.    Sveriges riksvapen .......................................... ... 6

3.    Sveriges flagga   ............................................. .. 11

4.    Hemställan   ...................................................   16

5.    Beslut ........................................................... .. 16

Bilaga 1        Departementspromemorian (Ds Ju 1981:4) Sveriges riks­
vapen och Sveriges flagga   ....................    17

Bilaga 2        Sammanställning av remissyttrandena över Ds Ju 1981; 4

........................................................    63

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982