Prop. 1981/82:102

Regeringens proposition

1981/82:102

om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling;

beslutad den 24 februari 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

TORSTEN GUSTAFSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av bl.a. 1978 års försvarskommiltés betänkanden Vår säkerhetspolitik, Säkerhetspolitiken och totalförsvaret saml Totalförsvaret 1982/1987 läggs i propositionen fram förslag om vår säkerhets- och för-svarspolifik saml om totalförsvarets fortsatta utveckling.

Inriktningen av säkerhetspolitiken beskrivs mot bakgrund av de inlernalionella förhållandena och förändringarna i dessa. Säkerhetspolifiken har samma inriktning som hittiUs. Del av statsmakterna år 1968 fastlagda målet för vår säkerhetspolitik gäller fortfarande.

Riktlinjer för totalförsvarels fortsatta utveckling anges. Del mål för totalförsvaret som slalsmaklerna satte upp åren 1972 och 1977 förtydligas.

De olika lotalförsvarsgrenarnas fortsatta utveckling behandlas i särskilda bilagor.

Del militära försvaret utvecklas pä den allmänna värnpliktens grund. Försvaret skall alltjämt kunna föras över hela vårt territorium och så all stridskrafterna kan utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområdena. Ell förberett försvar skall finnas i särskill betydelsefulla områden.

De kvalificerade förbandens rörlighet och eldkrafl ökas. Vår beredskap saml vår förmåga all i fredslid upptäcka och tillbakavisa kränkningar av vårt territorium förbättras.

Elt nyU flygplanssystem anskaffas som ersäUning för Viggen på 1990-talel. Omfattande rationaliseringar och besparingar genomförs i försvars-maklens fredsorganisation. I    Riksdagen 1981182. I samt. Nr 102

Prop. 1981/82:102 2

För perioden 1982/83 - 1986/87 utgör planeringsramen för del militära försvaret 83050 milj.kr. Priskompensationssyslemel ändras. För budgetåret 1982/83 är utgiftsramen 16610 milj. kr.

Huvudinriktningen för civilförsvaret är all ge befolkningen skydd mol verkningarna av konventionella stridsmedel men ökad uppmärksamhet skall ägnas åt skyddet mol kärnvapen och kemiska stridsmedel. Förmågan all möta verkningarna av ell överraskande angrepp skall ökas. Ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamhelen i krig förs över lill kommunerna. En hemskyddsorganisalion införs och skyddsplaner upprättas för alla kommuner.

För perioden 1982/83 - 1986/87 utgör planeringsramen 1 780 milj. kr. för verksamhet som inte avser skyddsrum. För budgetåret 1982/83 är utgiftsramen 312,5 milj.kr. för detta ändamål. För skyddsrum är beslällningsbemyndigandel 392 milj.kr. och utgiftsramen 270,5 milj.kr. för budgetåret 1982/83.

Del ekonomiska försvaret skall säkerställa den för individens överlevnad och samhällets funktion viktigaste försörjningen genom att komplettera del fredslida samhällets resurser. Förberedelser för en omställning av näringslivet lill krisproduklion och åtgärder som syftar till all förbättra handlingsberedskapen får ökad vikt.

Oljelagringsfonden avskaffas den 1 juli 1982. Oljelagringen finansieras i stället över statsbudgeten.

För budgetåret 1982/83 begärs anslag för del ekonomiska försvaret om ca 2250 milj.kr. Av beloppet avser ca 1390 milj.kr. sådana ulgifler som f. n. finansieras över oljelagringsfonden och ca 435 milj. kr. räntekostnader för beredskapslagringen.

Psykologiskt försvars vikt betonas på grund av dess avgörande betydelse för vår molslåndsförmåga och försvarsvilja. Forskningen inom psykologiskt försvar intensifieras. Den tekniska utvecklingen på massme-diaomrädet uppmärksammas, liksom viklen av all beredskapsplanläggning och lagring av vikliga förnödenheter fullföljs.

Övrigi totalförsvar utvecklas efter samma grunder som del militära försvaret, civilförsvaret och del ekonomiska försvaret. Hälso- och sjukvården i krig förbättras genom all del otillfredsställande beredskapslägel inom sjukvårdssektorn avhjälps.

Slutliga förslag läggs fram beträffande anslag som har lagils upp med beräknade belopp i budgetproposifionen.

Prop. 1981/82:102 3

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsministern, statsråden Gustafsson, MoUn, Petri, Ahrland, Elmstedt, Wikström, Dahlgren, Eliasson, Friggebo, Boo

Proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling

Statsministern anför

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Sedan föregående försvarsbeslut har del inlernalionella klimatet präglats av tUltagande spänning och osäkerhet. Avspänningsprocessen mellan supermakterna har avstannat. Kapprustningen mellan maktblocken fortsätter i uppdriven takt. Den ekonomiska krisen i hela den industrialiserade världen har fördjupals och följts av stagnerande ekonomi, hög inflation och ökande arbetslöshet. Många utvecklingsländer har drabbats allt hårdare av höjda energipriser och andra ekonomiska svårigheter.

De politiska och ekonomiska problemen har också påverkat människors uppfattning om framtiden. Osäkerhet, pessimism och tvivel om en fredlig utveckling har vuxit fram hos många. Medan slutsatsen för någras del blir krav på ökade rustningar, samlas andra åter kring nedruslningsparoller i protest mol krigets vanvett.

Mot denna bakgrund har 1978 ärs försvarskommitlé haft den svåra och vikliga uppgiften alt nå en bred samling kring inriktningen av vårt lands säkerhetspolitik och totalförsvarels fortsalla utveckling under perioden 1982/83-1986/87. Den inlernalionella utvecklingen gör det inle möjligt all sänka kraven på vår samlade försvarsförmåga. Samtidigt sätter de samhällsekonomiska förutsättningarna och kravet på återhållsamhet inom den offentliga sektorn gränser för de resurser som kan tilldelas försvaret.

Del är därför tillfredsställande all en bred politisk enighet har kunnat uppnås i försvarskommitlén i de grundläggande frägorna.

Prop. 1981/82:102 4

Målet för säkerhetspolitiken formulerades i 1968 års försvarsbeslut och har därefter bekräftats i de följande försvarsbesluten: "Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar lill all bevara landels oberoende. Vårt säkerhetspolifiska mål bör därför vara all i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för all inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar saml i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckUng."

I en orolig lid är det särskUt angelägel alt framhäva fastheten och kontinuiteten saml den breda folkliga förankringen i den svenska säkerhels- och försvarspolitiken. Säkerhetspolitiken syftar till all hindra att Sverige dras in i internationella konflikter och till att värna våra demokratiska friheter och rättigheter i en oberoende stat. Den syftar lill all lindra verkningarna i vårt land av kriser och krig i andra delar av världen. Säkerhetspolitiken har också del långsiktiga målet att i samarbete med andra länder bidra till en fredlig utveckling i världen, till minskade rustningar, till utjämning av motsättningar och lill större förståelse och mer jämlika förhållanden. Den skall vidare verka för internationell solidaritet och för en värld, där även små stater kan hävda sina intressen.

I dessa syften bör vår säkerhetspolitik alltjämt formas genom samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken. Säkerhetspolitiken arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika delar måste anpassas lill varandra i ell samspel. Vilken tonvikt som läggs vid skilda säkerhetspolitiska medel är därför inte en gång för alla givet ulan måste bestämmas med hänsyn lill rådande förhållanden.

Vårt lands möjligheter all slå utanför krig och allvarligare konflikter med bibehållen frihet och självständighet bedöms även i framtiden bäsl främjas genom ett fasthållande vid den alliansfria politiken syftande lill neutralitet i händelse av krig i omvärlden. Denna politik har sedan lång fid en fasl förankring hos del svenska folkel.

Vår alliansfria politik ger oss samtidigt särskilda möjligheter att i olika internationella sammanhang främja en fredlig utveckling i väriden. Sverige eftersträvar ökad respekt för varje nations frihet, folkens självbestämmanderätt och mänskliga rättigheter. Vi verkar även för social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning, militär nedrustning saml omfattande och förtroendefullt samarbete över gränserna. Del är även naturligt att vi på alla sätt söker stärka FN:s möjligheter att förebygga och lösa konflikter. Medverkan i och slöd för FN:s arbete bör alltjämt vara en hörnslen i den svenska utrikespolitiken.

Fred saml balans och stabilitet i Europa främjar vår egen säkerhet. Del är därför naturiigt att Sverige medverkar i regionala förhandlingar om Europas säkerhet.

Prop. 1981/82:102 5

Sveriges alliansfria politik stödd på elt efter våra förhållanden starkt totalförsvar utgör en viktig del av del nordiska säkerhetspolitiska mönstret. Detta har medverkat fill att lägel i Norden sedan lång lid tillbaka kännetecknas av hög stabilitet och fredlig utveckling. Del Ugger även i omvärldens intresse all denna Sveriges alliansfria politik fullföljs.

Utrikespolitiken måste bedrivas så att den inle leder liU vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna någon grund för misstankar all svenskt territorium kan ställas lill en annan makts förfogande och bilda ulgångsbas för angrepp. Inlernalionella bindningar, vilka gör del omöjligt för oss att iaktta neutralitet, kan inle godtas. Politiken måste stödjas av ell allsidigt uppbyggt och inriktat totalförsvar tillsammans med andra säkerhetspolitiska medel.

Förberedelser och överläggningar som syftar till militär samverkan med främmande länder i krig är uteslutna. Försvaret måste vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte - försvar av del egna landet - klart framgår. Del kan därigenom inte av någon uppfattas som ell hot.

Totalförsvaret måste inge respekt och förtroende såväl i omvärlden som hos del svenska folkel. Omvärlden måste vara övertygad om att Sverige i händelse av krig är berett all fullfölja den deklarerade politiken. Totalförsvaret bör utformas så all del är i vid mening fredsbevarande. Del fordrar all försvaret har sådan styrka, sammansättning och beredskap all del avhåller från angrepp eller hot om angrepp. Del bör också vara så utformat att del kan motstå angrepp i skilda former från skilda riktningar saml kan verka i olika mililärpolitiska lägen.

För att det svenska territoriets integritet skall bli respekterad i fred och under neutralitet krävs alt vi har förmåga all upptäcka och avvisa kränkningar. Om dylika inträffar, måste vi med fasthet hävda våra rättigheter som suverän stat. Ett flertal grava kränkningar från främmande ubåtar visar nödvändigheten av all vi avsätter ökade resurser för all förhindra och ingripa mot sådana överträdelser. I samband härmed skall reglerna för all hävda territoriets integritet ses över.

Framlida krig och kriser kommer all på olika säll beröra hela samhället och hela befolkningen. Vi använder begreppet totalförsvar som en sammanfattning av alla de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda landels försvar mol yttre hot och ställa om samhället lill kris- och krigsförhållanden. I sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela det omställda samhället.

Totalförsvaret måste därför vara så uppbyggt och organiserat all del är en hela folkels angelägenhet. Av största betydelse är all varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra lill landels försvar. Delta tillgodoses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarspliklen och andra former för tjänstgöringsskyldighet. Därtill bör framhållas de vikliga insatser som görs i de frivilUga försvarsorganisationerna. Folkrörelserna är

Prop. 1981/82:102 6

av stor betydelse när del gäller att förankra lolalförsvarsidén i samhället. Genom offentlig debatt om säkerhets- och försvarspolitiken fär denna en bred förankring hos svenska folkel.

De miUtära maktblocken i Europa, deras resurser och inbördes relationer, är av avgörande betydelse för den närmare utformningen av vårt militära försvar. I händelse av krig i Europa kan Sverige ha intresse framför allt som genomgångsomräde lill lands, till sjöss eller i luften. Den balans som råder mellan de båda militära blocken leder lill all den styrka en angripare kan vara beredd all använda mol oss begränsas av all huvuddelen av resurserna måste avdelas mol del andra blocket. Del är därmed möjligt för oss all upprätthålla elt verkningsfullt försvar.

Den militära slyrkeulvecklingen i omvärlden innebär all angrepp kan sältas in med kortare varsel än vad som tidigare har bedömts möjligt. Därmed ställs ökande krav på vär beredskap och förmåga att snabbi öka vår styrka.

Bedömningar av vilken karaktär ell eventuellt krig i Europa kan få är alltid förknippade med stor osäkerhet. Troligen kommer det åtminstone inledningsvis att föras med konventionella stridsmedel. Skulle en upp-trappning lill kärnvapenkrig ske minskas vårt lands strategiska betydelse. Ell konventionellt försvar som kan hålla oss utanför ett krig i dess konventionella fas bidrar därmed väsentligt lill att minska riskerna för all vi blir utsatta för direkta anfall med kärnvapen. Trots detta kan vi utsättas för deras verkningar och måste därför ägna ökad uppmärksamhet åt skyddet av befolkningen.

Del nordiska områdets strategiska betydelse har ökat under den senaste tioårsperioden. Ett av tecknen på delta är all spanings- och övningsverk-samhelen från båda maktblockens sida tilltagit i vårt närområde. Denna verksamhet bör framförallt ses som ett led i stormakternas strävan att bevaka sina globala intressen och bevara den strategiska maktbalansen. Men utvecklingen har också direkta återverkningar för Nordens del. Den ställer krav på vår egen förmåga att upprällhålla respekten för vårt lands integritet. Denna respekt beror både på våra försvarsresurser och på vår förmåga alt utnyttja dem.

För all inom rimliga ekonomiska ramar för del militära försvaret få lillräckligl utrymme för materielanskaffning och utbildning för krigsorganisationen måste kostnaderna för den fredslida driften skäras ned. Del fordras omfattande rationaliseringar och förbandsindragningar. Dessa kommer i vissa fall att få stora konsekvenser för personalen och berörda kommuner.

Del största militära materielprojeklet gäller ersättning för flygplanet Viggen, när del i början av 1990-lalel successivt börjar all utgå ur krigsorganisationen. Enighet uppnåddes i försvarskommitlén om behovel av ett nyll flygplanssyslem och all delta borde utformas så ätt del kan lösa jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS). En svensk JAS kommer att ha stor

Prop. 1981/82:102 7

betydelse både för vår säkerhelspoUtiska trovärdighet och för försvarsmaktens effektivitet. Tillverkning inom landet kommer ocksä att ge vikliga bidrag fill sysselsättning och teknisk utveckling.

Civilförsvarsverksamhelen skall ges ökad vikt och främst inriktas pä all ge befolkningen skydd mol verkningarna av konventionella stridsmedel insalta mot militära mål och mol verkningarna av markslrider. Ökad uppmärksamhet måste dock ägnas ät skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. Förmågan att möta verkningarna av överraskande anfall måste förbättras, vilket får konsekvenser inom civilförsvarels alla verksamhetsområden. Bl.a. är det önskvärt all föryngra personalen i krigsorganisationen och förbättra utbildningen. Kommunerna föresläs få ell ökat ansvar för befolkningens skydd i krig.

Det ekonomiska försvaret skall trygga nödvändig försörjning under krigsförhållanden och i situationer när krig eller konflikter utanför Sverige hotar vårt oberoende och stör försörjningen. Den fredslida standarden måste då sänkas avsevärt. Stora uppoffringar blir nödvändiga för den enskilda människan, men sådana varor och tjänster som är nödvändiga för individens överlevnad och samhällets funktion måste finnas tillgängliga. Även om ell krig skulle få kort varaktighet kan man räkna med all det leder till en sä omfattande förstörelse all del lar lång lid innan produkfion och handel åter fungerar. För all uppnå önskvärd uthållighet blir det för oss mera nödvändigt än hittills att lila fill näringslivets och olika samhällsorgans förmåga lill omställning och anpassning lill de krav en kris ställer.

Påtagliga risker finns för all motsättningar inom och mellan råvaruproducerande utvecklingsländer ger upphov lill krig och konflikter som kan leda lill allvarliga störningar i vår import av försörjningsvikliga varor. Konsekvenserna av sådana fredskriser måste pä olika sätt begränsas.

Vår försvarsvilja och motståndskraft mol främmande propaganda har avgörande betydelse för omvärldens tilltro lill vår vilja och förmåga all fullfölja neulralitelspoliliken även i situationer med ell hårt yttre tryck. Denna vilja och motståndskraft måste grundläggas redan i fred. Detta sker inle genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i stället på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.

Hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas för en avsevärt ökad och förändrad belastning. 1 huvudsak måste den bygga på fredssamhällels resurser. Lagerhållningen är emellertid liten och ullandsberoendel omfattande. Åtgärder för all förbättra beredskapen är därför angelägna.

TotaU föreslås ökade resurser för de civila delarna av totalförsvaret för alt därigenom åstadkomma en bättre balans inom ramen för våra samlade försvarsansträngningar mol olika typer av hot.

För all bygga upp och vidmakthålla ett totalförsvar som stöd för vår säkerhetspolitik krävs kontinuitet och långsiklighel i inriktningen. Våra fleråriga försvarsbeslut är ett uttryck för vår beslutsamhet alt värna vårt

Prop. 1981/82:102 8

oberoende och vår fred. Vare sig spänning eller avspänning för tillfället sätter sin prägel på situationen i Europa måste vi konsekvent fullfölja vår försvarspolitik. Detta utesluter inle en successiv anpassning lill förändringar i den internationella situationen.

Statsrådet Gustafsson utvecklar senare de närmare riktlinjerna för säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsaUa utveckling. Han och statsråden Molin, Petri, Ahrland, Elmstedt, Wikström, Dahlgren, Eliasson, Friggebo och Boo redovisar de särskilda förslag inom resp. försvars-, handels-, justitie-, social-, kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads- och kommundeparlementens verksamhetsområden som föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens anföranden och förslag redovisas i underprolokollen för resp. departement. Statsministern avslutar.

Med hänvisning lill vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en proposition

dels bereder riksdagen tillfälle all la del av vad jag nu har anfört om

säkerhetspolitiken och totalförsvaret, dels förelägger riksdagen vad övriga föredraganden har anfört för de åtgärder eller ändamål de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig lill föredragandenas överväganden och beslutar alt genom proposition förelägga riksdagen vad som har anförts för de åtgärder eller ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar alt de anföranden och förslag som redovisas i underprolokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1 — 11.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 1

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling, m. m.

1 Grunder

1.1 Planeringssystem

Genom beslut av riksdagen (prop. 1970:96, SU 203, rskr 420) infördes ett nytt planerings- och budgeleringsssystem för det militära försvaret och civilförsvaret budgetåret 1972/73.1 samband med att riksdagen behandlade systemets införande begärde den all Kungl. Maj:l skulle låta utreda riksdagens roll i det nya systemet. Denna utredning utfördes av 1970 års för-svarsulredning. Utredningen föreslog att riksdagens utrikes- och försvarsutskott fortlöpande skulle informeras om studie- och planeringsarbetets inriktning och resultat. Förslaget låg lill grund för Kungl. Maj:ls redovisning tiU riksdagen (prop. 1972:103). Riksdagen (FöU 1972:23, rskr 309) hade inle något all erinra mol vad som därvid anfördes.

Planeringssystemets huvudkomponenter utgörs av säkerhetspolitiska studier-varmed avses studier av utvecklingen internationellt och i det svenska samhällel-perspeklivplanering, programplanering, syslemplane-ring och programbudgetering.

Genom beslut av riksdagen (prop. 1977/78:100 bil. 14, FöU 20, rskr 241) infördes ell planeringssystem för del ekonomiska försvaret. Detta omfattar bl.a. perspeklivsludier och programplanering enligt i huvudsak samma principer som tillämpas för perspeklivplanering och programplanering inom det militära försvaret och civilförsvaret. Chefen för handelsdepartementet förordar vid sin anmälan till denna proposition såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde vissa förenklingar i denna process.

Planeringssystemen har utformats för att tillgodose såväl statsmakternas som myndigheternas behov av underlag för beslut. De skall sålunda bl. a. medverka till all statsmakterna får underlag för all bedöma totalförsvarets behov av resurser och all ställa detta i relation till de säkerhetspolitiska ambifionerna. 1    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga I

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 2

Rikfiinjer för försvarsplaneringen utfärdas av regeringen i form av anvisningar för perspektivplanering, programplanering och programbudgetering.

I det följande beskrivs principerna för hur planeringen genomförs inom del militära försvaret och civilförsvaret. I tillämpliga delar genomförs planeringen på ell likartal säll inom övriga delar av totalförsvaret.

Nuvarande metoder för perspeklivplaneringen innebär all arbetet genomförs i två faser. Fas 1 är planeringens idéskapande del. Under denna fas skall man utveckla och pröva nya idéer lill försvarets utformning och sammansättning för all möta olika framlida konfliktsituafioner. Man skall vidare ta fram alternafiv i fråga om vikfiga funktioners uppgifter, inbördes samband och innehåll i stort. Tidsperspektivet är härvid 15 ä 20 år. En viss sådan sammansättning av försvaret och dess säll all verka kallas struktur. Perspektivplaneringens fas I skall ge slalsmaklerna underiag att välja ett anlal försvarsstruklurer för fortsall analys.

Under fas 2 i perspeklivplaneringen skall man med utgångspunkt i den befintliga organisationen la fram allernaliva handlingsvägar i ell lidsperspektiv på 10 år. Detta skall ske främst mol bakgrund av skilda ekonomiska förulsätlningar, varvid möjUgheterna att nå de olika strukturerna i perspektivet och konsekvenserna av delta karlläggs. Genom all allernaliva handlingsvägar utformas och analyseras säkerställs att slalsmaklerna får underlag för all inrikta programplaneringen.

För handlandet på kort sikt upprättas konkreta handlingsprogram i form av femåriga programplaner, som rullas varje år. Programplanerna utarbetas mol bakgrund av den befintliga krigsorganisationens styrka och svagheter. I planerna konkretiseras avvägningen mellan resurser för all upprätthålla resp. lolalförsvarsgrens styrka under de närmaste åren och resurser för alt nå styrka på längre sikt. I arbetet med programplanerna ingår alt klarlägga den verksamhet i form av bl. a. utbildning, byggnadsverksam-hel, forskning, studier, utveckling samt anskaffning av materiel som behöver genomföras under programplaneperioden.

Systemplaner kan utarbetas som underlag för regeringens ställningstaganden lill exempelvis särskill resurskrävande vapensystem. De behandlar systemet under hela dess användningslid.

Programbudgeleringen är ell viktigt hjälpmedel när inriktningen av den konkreta verksamheten på kort sikt skall anges. Systemet medger en hög grad av decentraUsering. Målen för verksamheten inom olika delar av försvarsorganisationen måste därför kunna anges noga. I systemet ingår även en redovisning av prestationer och kostnader som underlag för kontroll och analyser.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 3

1.2 1977 års försvarsbeslut

I 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311) lades för första gången fast gemensamma grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. Beslut fattades om all den år 1972 fastställda målsättningen alltjämt skulle gälla. Riktlinjer för de olika lotalförsvarsgrenarnas utveckUng lämnades.

Riksdagen uttalade som sin mening att del finns starka skäl som lalar för att en parlamentarisk granskning bör ske tidigt i del föreslående arbetet med att skapa underlag för nästkommande försvarsbeslut. Granskningen borde ske i de former och med de resurser som tillkommer en statlig kommitté. Det säkerhetspolitiska underlagels relevans, de planerande myndigheternas säll att utnyttja underlaget och möjligheterna att presentera problemen var frågor som borde kunna behandlas. Genom att dela upp arbetet i etapper och genom ell remissförfarande borde möjligheter till allmän debatt kunna skapas. Företrädare för de försvarsanslälldas organisationer borde i någon form kunna delta i en kommande försvarsulredning.

Riksdagen gav regeringen tUl känna att en ny pariamentarisk försvarsulredning borde lUlkallas fidigt.

1.3 Förberedelser för 1982 års försvarsbeslut

Regeringen gav i november 1977 anvisningar för perspeklivplanering avseende del militära försvarets och civilförsvarels utveckling efter år 1982. Där angavs förutsättningar och rikfiinjer för myndigheternas arbete under perspeklivplaneringens fas 1 saml vissa riktlinjer för perspeklivpla-neringens fas 2.

För perspeklivsludier avseende del ekonomiska försvarets utveckling efter år 1982 lämnade regeringen anvisningar i februari 1978.

Inom verksamhetsområdet Övrigi lotaltförsvar bedrevs inle perspeklivplanering under fas I på samma sätt som för de tidigare nämnda lotalför-svarsgrenarna. De anvisningar som regeringen i mars 1978 gav lill socialstyrelsen innebar i huvudsak att styrelsen i erforderlig omfattning skulle medverka i övriga totalförsvarsmyndighelers perspeklivplanering och genomföra vissa underlagssludier.

I anvisningarna för myndigheternas perspekfivplanering (motsvarande) lämnades säkerhetspolitiska utgångspunkter saml en översikt över länkbara framtida konflikter som skulle beaktas i perspeklivplaneringen. Försvarsdepartementets sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom totalförsvaret (SSLP) utarbetade vissa konkreta exemplifieringar i form av angreppsfall och krisfall m. m. Dessa ställdes fill myndigheternas förfogande under hösten 1977.

I mars 1978 tillkallade regeringen en parlamentarisk kommitté för all

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 4

överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsalla utveckling m. m. efter år 1982. Kommittén antog namnet 1978 års försvarskommUté (FK 78).

Direktiven för utredningsarbetet (regeringsbeslut den 30 april 1978, Dir. 1978:30) angav, mot bakgrund av syftet med vår säkerhetspolitik att bevara landels frihet och oberoende, följande huvuduppgifter för kommittén.

- All analysera utvecklingen i omvärlden och de hot mol vår frihet och vårt oberoende som kan uppkomma i framliden.

- Att analysera den svenska samhällsutvecklingen från sårbarhets- och resurssynpunkl.

- Au studera samspelet mellan de säkerhetspolitiska medlen och särskill överväga försvarspolitikens roll inom säkerhetspolitiken.

- Au lämna förslag till säkerhelpolilikens inriktning.

- All överväga de olika lotalförsvarsgrenarnas roll inom försvarspolitiken.

- All lämna förslag till försvarspolitikens inriktning och totalförsvarsgrenarnas uppgifter i stort inom ramen för denna.

Vidare anfördes alt kommittén borde identifiera sädana problemområden inom totalförsvaret som kan behöva utredas i särskild ordning. Slutligen anförde departementschefen att kommittén borde arbeta under så stor öppenhet som möjUgt och stimulera debatten i frågor som var föremål för utredning.

Regeringen gav i april 1980 tilläggsdirektiv (Dir. 1980:27) till försvarskommitlén. De angav i huvudsak följande uppgifter för del fortsalla arbetet.

- Att analysera utvecklingen (i omväriden) och överväga behovel av ändringar i eller kompletteringar lill tidigare bedömningar.

- All överväga olika framtida strukturer för totalförsvaret och därvid särskill bedöma möjligheterna att på lång sikt genomföra kommitténs förslag.

- All ägna särskild uppmärksamhet ål hur kraven om förbättrad beredskap och ökad mobiliseringssäkerhel skall tillgodoses inom ramen för ett värnpliklsförsvar saml hur kraven all kunna avvisa kränkningar av vårt territorium skall mötas.

- Att analysera den mililärtekniska utvecklingen och dess inflytande på vårt (luft) försvar.

- Alt studera sammansättningen av försvarsmakten med hänsyn lill förmågan alt verka i olika delar av landet och under olika faser av elt angrepp.

- Alt överväga fredsorganisalionens struktur för såväl det militära försvaret som civilförsvaret, med beaktande av del samhällsekonomiska lägel.

- All särskill överväga del ekonomiska försvarels möjligheter all trygga befolkningens överlevnad i krig samt all klara fredskrissilualioner. Kommittén redovisade i sill första delbetänkande (SOU 1979:42) Vår

säkerhetspolitik sin syn dels på den internationella utvecklingen och de

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 5

konflikter och krig denna kan leda till, dels pä del svenska samhället och dess utveckling. Mol denna bakgrund lämnade kommittén förslag beträffande säkerhels- och försvarspolitikens inriktning och lotalförsvarsgrenarnas uppgifter i stort. Belänkandel remitterades lill ell stort anlal myndigheter och organisationer.

Regeringens anvisningar för fas 2 av myndigheternas perspektivplanering grundade sig bl. a. på detta betänkande.

På grundval av en rapport från en särskild expertgrupp inom försvarskommitlén, som har haft i uppdrag all förbereda kommitténs ställningstaganden i informationsfrågor, utarbetades delbelänkandet (Ds Fö 1980:2) Vidgad säkerhetspolitisk debatt, som överlämnades lUl regeringen i juni 1980.

Kommittén har i skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet föreslagit all en särskild utredning tillkallas för alt studera frågor om civilmotsländ m. m. En sådan utredning har sedermera tillkallats.

I ell tredje delbetänkande (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret redovisade kommittén, med utgångspunkt i myndigheternas perspektivplaner (motsvarande), remissynpunkter pä det första betänkandet och den internationella utvecklingen fram lill januari 1981, sin syn på vissa för totalförsvaret gemensamma frågor och på den grundläggande inriktningen av de olika loialförsvarsgrenarna. Även detta betänkande har remitterats lill ell stort anlal myndigheter och organisationer. Belänkandel har givit underlag för regeringens anvisningar för myndigheternas programplanering för perioden 1982/83-1986/87.

I siu slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987 har försvarskommitlén lämnat sina överväganden och förslag avseende planeringen för totalförsvarets olika delar under femårsperioden 1982/83-1986/87. Kommittén har tagit del av totalförsvarsmyndigheternas programplaner, överbefälhavarens förslag i flygplansfrågan och kompletterande underlag i olika frågor. Genom ett särskilt arbetsutskott har kommittén fått frågor belysta om del militära försvarets och civilförsvarels fredsorganisation, medan expertgrupper har lämnat kommittén underlag i fråga om samordningen meUan civilförsvar och kommuner samt prisregleringssyste-mel för del militära försvaret och civilförsvaret.

Utskottels och de nämnda expertgruppernas rapporter har utgivits i form av departemenlsslencilerna (Ds Fö 1981:13) Utvecklingen av försvarets fredsorganisalion under 1980-lalet, (Ds Fö 1980:4 och 1981:10) Civilförsvaret och kommunerna samt (Ds Fö 1981:12) Priskompensation för del militära försvaret och civilförsvaret.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 6

2 Den svenska sälerhetspolitiken 2.1 Försvarskommittén

Som bakgrund till sitt förslag beträffande inriktningen av svensk säkerhetspolitik lämnar 1978 års försvarskommitlé i sina betänkanden en redogörelse för den internationella politiska och ekonomiska utvecklingen och dess säkerhetspolitiska konsekvenser. Särskild uppmärksamhet ägnas dels nord-sydproblemen och nedruslningssträvandena, dels supermaklsrela-fionerna och deras betydelse för det nordeuropeiska området.

I sina analyser av utvecklingen i omvärlden och i del svenska samhället har kommittén framför allt sökt uppmärksamma sådana förändringar som kan få konsekvenser för vår säkerhetspolitik och vårt totalförsvar. Kommittén påpekar att den lid under vilken arbetet bedrivits har karaktäriserats av en stigande spänning och av osäkerhet och kriser på både det politiska och ekonomiska området. Inför ell framlidsperspektiv där förhållandet mellan stormakterna i högre grad än tidigare kan komma all präglas av växlingar mellan skeden av ökad spänning och samarbetsförsök, framstår del därför, ullalar kommittén, som särskill angelägel alt Sverige fortsätter all föra en konsekvent och långsiktig säkerhetspolitik.

I sin sammanfattning av den internationella politiska och ekonomiska utvecklingen framhåller kommittén de problem och latenta konfliklanledningar som den tekniska och ekonomiska utvecklingen har fört med sig i form av miljöskador, sociala problem, risker för råvarubrist saml inte minst de ökande klyftorna mellan fattiga och rika länder. Kraven på en rättvisare ekonomisk ordning, som utvecklingsländerna gemensamt har framfört under en lång rad år, har endast lell fill smärre framsteg. Samtidigt har en betydande grupp fattigare länder drabbats både av drastiskt höjda energikostnader och stagnerande eller minskande exportinkomster och som resultat härav en alltmer tyngande skuldbörda. Om inle denna utveckling kan brytas, torde den nästan oundvikliga följden bli stigande missnöje och bUlerhet bland utvecklingsländerna och växande spänningar nord-syd, vilka också kommer alt inverka på relationerna öst-väst.

Kommittén konstaterar all vi trots de många genomgripande förändringar som ägt rum i världens politiska struktur under de senaste årtiondena säkerhetspolitiskt fortfarande lever i en huvudsakligen bipolär värld, som på ell avgörande säll präglas av förhållandet meUan Förenta staterna och Sovjetunionen. Framväxten av nya politiska kraftcenlra bidrar emellertid lill all supermakternas förmåga att omsätta sina maklre-surser i faktiskt inflytande på utvecklingen i olika delar av världen numera framstår som mera begränsad än för ell tiotal år sedan.

Den internationella politiska strukturen har också förändrats genom tillkomsten av en rad mellanstatliga organisationer. Bland dessa intar

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 7

Förenta Nationerna (FN) en särställning både genom sin universa-lilet och genom sin uppgift alt trygga fred och säkerhet. Även om FN inle har kunnat utvecklas lill del effektiva instrument för kollekliv säkerhet som ursprungligen avsells, är del angeläget all betona de unika möjligheter till konstruklivl meningsutbyte och fredsfrämjande arbete som ryms inom FN:s ram. Inle minst har FN kunnat användas för olika fredsbevarande aktioner. Kommittén anser all FN:s roll som internationellt forum och konfliktdämpare kommer att vara minst lika viktig i framfiden.

De senaste årens försämrade inlernalionella klimat har tagit sig ullryck i och i sin lur påverkats av den ökande kapprustningen. Vid sidan av kapprustningen mellan supermakterna sker en lika oroande kraftig upprustning av många länder i Tredje världen.

Samtidigt konstaterar kommittén att praktiskt tagel inga betydande framsteg har kunnat noteras i centrala rustningskontroll- och nedrustningsfrågor. Supermakternas förhandlingar om begränsning av de strategiska kärnvapenstyrkorna, de s. k. SALT-förhandlingarna, har, konstaterar kommittén vidare, mött stora svårigheter på grund av del försämrade internafionella klimatet under 70-lalets sista år.

Även om nedruslningsarbelel hillills således har karaktäriserats av uteblivna framgångar på de områden som är av central betydelse, bör man, framhåller försvarskommitlén, dock inle underskatta viklen av det förhandlingsmaskineri som har byggts upp och som medför all rustningsfrågorna är utsatta för en ständig och intensiv bevakning.

Med utgångspunkt i bedömningen all världen från säkerhetspolitisk synpunkt under avsevärd lid kommer all domineras av de två supermakterna och deras allierade konstaterar försvarskommitlén att utvecklingen av de inbördes relationerna mellan slormaklsblockeni Europa också fortsättningsvis kommer att ha en avgörande betydelse för Sveriges säkerhetssituation. De båda militära organisationerna NATO och Warszawapaklen utgör hörnstenarna i de säkerhelsslruklurer som stormakterna har byggt upp mot varandra efter andra världskriget. NATO är en frivillig sammanslutning av länder, och inrikespolitiska förändringar i medlemsstater eller konflikter mellan dem kan, förklarar kommittén, därför inverka på deras samarbete inom organisationen. NATO har dock under åren visat sin förmåga alt övervinna molsällningar, och majoriteten av medlemmarna torde också i framliden anse all deras intressen bäsl tjänas av alt de stannar kvar i organisationen.

Warszawapaklen ses av försvarskommitlén främst som ell sovjetiskt instrument för att trygga inflytandet och kontrollen över den buffertzon av stater som Sovjetunionen i andra världskrigels spår kunde etablera vid sin västgräns. De återkommande kraven på politisk och ekonomisk liberalisering i olika östeuropeiska länder har, säger kommittén, lell lill all Sovjetunionen, när det sell sina väsentliga intressen hotade, i sista hand har varit berett att betala det politiska pris som användandet av mUitära maktmedel

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 8

innebär. Trycket i riktning mot liberalisering i Östeuropa kvarstår emellertid och kan leda fill svåra spänningar inom östblocket i framliden.

Försvarskommitlén urskiljer två delvis motstridande huvudöverväganden som allljäml synes diktera de båda supermakternas säkerhetspolitik: å ena sidan önskan all undvika all hamna i en väpnad konflikt direkt med varandra, å andra sidan beslutsamheten all förhindra all den strategiska balansen mellan dem på ell avgörande sätt rubbas lill den egna sidans nackdel. Den första strävan låg enligl kommittén lill stor del bakom av-spänningspoliliken under första hälften av 1970-talel. Det andra övervägandet, rädslan för all hamna i ell strategiskt underläge, ligger bakom inte bara kapprustningarna utan också parternas ömsesidiga försök all manövrera mol varandra och skaffa sig fördelar över hela den världspolitiska scenen på den andras bekostnad. Trots de allvariiga bakslag som avspän-ningspoliliken har utsatts för under senare år gör försvarskommitlén bedömningen att den senaste tidens utveckling inte har inneburit en återgång till en konfronlalionspolilik som liknar del kalla kriget under den första eflerkrigsperioden. Ett visst samarbete torde enligt kommittén på lång sikt komma all forlsälla på grund av supermakternas eget intresse härav.

Försvarskommittén redovisar skälen till att nya spänningar och svårigheter uppkommit i förhållandet mellan supermakterna efter perioden av aktiv avspänningspoUlik under 1970-talels förra del. Långtgående förhoppningar i väst om vilka resultat som skulle kunna uppnås med denna politik ersattes under denna lid på många håll av betydande osäkerhet och allvarliga tvivel om avspänningens möjligheter. Samtidigt som den gamla misstänksamheten och rivaliteten mellan supermakterna sålunda började ta sig nya uttryck, har båda sidor i ökande takt fortsatt sina ruslningsansträng-ningar.

Sovjetunionens invasion av Afghanistan vid årsskiftet 1979-1980 ledde, konstaterar kommittén, till en allvarlig kris mellan supermakterna med viltgående inlernalionella verkningar. Sovjetunionens fortsatta närvaro i Afghanistan har också i hög grad bidragit lill svårighelerna att föra olika nedruslningsförhandlingar framåt. Försvarskommittén framhåller att den olösta Mellanösternkonflikten, utvecklingen i Iran saml det mer än års-gamla kriget mellan Iran och Irak liksom även ell ökande engagemang från de båda supermakternas sida ytterligare har understrukit att Sydvästasien och Gulfen för närvarande utgör ell av världens mest spänningsfyllda områden.

Kommittén diskuterar rustningssitualionen i världen och konstaterar vidare all rädslan för all hamna i strategiskt underläge gentemot den andre har lett till att Förenta staterna och Sovjetunionen var för sig har ansett sig tvingade all fortsätta att driva sina rustningar i höjden. Härtill har ocksä bidragit oförmågan all kontrollera den tekniska utvecklingen liksom den psykologiska benägenheten all tolka allt som sker hos motsidan i sä negativt ljus som möjligt.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 9

Försvarskommitlén beskriver den grundläggande s. k. terrorbalans som alltjämt råder mellan supermakterna. Båda parter behäller förmågan att, efter all ha blivit utsatta för ell första överraskande angrepp med kärnvapen, tilldela angriparen elt förödande andra slag. Del icke ratificerade SALT Il-avialel bedömdes vid sin tillkomst formalisera den grova paritet som ansågs råda mellan supermakternas strategiska kärnvapen. SALT Il-förhandlingarna har som bekant inte omfattat kärnvapnen i Europa, vare sig de brittiska eller franska kärnvapnen och inle heller supermakternas medeldislansrobolar eller taktiska kärnvapen.

Del är, noterar försvarskommittén, särskill supermakternas medeldi-slansvapen som kommit i fokus i den nya europeiska kärnvapendebatlen. Sovjetunionens ökande styrka på detta område, särskill genom del s. k. SS 20-syslemet, har kommit au bli en källa lill oro i de västeuropeiska NATO-slalerna. NATO beslöt i december 1979 all anskaffa nya medeldislansrobolar för stationering i Västeuropa i syfte alt uppväga vad man såg som en hotande sovjetisk överiägsenhel. Sovjetunionen har förklarat all man för sin del däremot uppfattar beslutet som ett försök alt i västlig favör åter ändra en med stora sovjetiska ansträngningar etablerad militär balans i Europa.

Centraleuropa uppvisar emellertid också, konstaterar kommUtén, den största koncentration av konventionella militära resurser som någonsin har förekommit i fredslid. Sovjetunionen och dess allierade har en betydande övervikt ifråga om insatsberedda förband, offensiv eldkrafl, geografiskt lätt tillgängliga förband etc. Andra faktorer som överiägsenhel i taktiska kärnvapen, teknologiskt förspräng, stabilare alliansuppbyggnad och fördelaktigare basstruktur anses gynna NATO-sidan.

Försvarskommitlén beskriver hur Sovjetunionen under 1960- och 1970-lalen har genomfört en långsiktig uppbyggnad av sina marina stridskrafter och nu har en allsidig flottstyrka med förmåga all verka på samtliga väridshav. De få hemmabaserna och det ringa antalet utländska baser begränsar emellertid Sovjetunionens operalionsmöjligheter i jämförelse med NATO-ländernas sjöstridskrafler, vilka också har en markant övervikt i Allanlområdel och Medelhavet. I lokala områden som Barenls hav, Östersjön och Svarta Havet har dock WP en betydande överiägsenhel. Den uppbyggnad som har skett i Barenls hav och Östersjön har inle minst påverkal situationen i det nordiska området.

Försvarskommitlén ställer också supermakternas rustningar i relation fill deras ekonomiska och teknologiska styrka. Sovjetunionen har, förklarar kommittén, snävare ekonomiska marginaler för att upprätthålla sin ställning som supermakt än vad Förenta staterna har. Ehuru Sovjetunionen torde vara jämbördig med Förenta staterna i militärt avseende, kommer enligt kommitténs bedömning den sovjetiska ledningen under 1980-lalet att ställas inför svåra avvägningsproblem, bl.a. för all tillfredsställa krav på högre levnadsstandard. Upprätthållandet av militära styrkor av

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 10

supermaktsformat kan komma att bli en ännu mer tyngande börda än f. n. för Sovjetunionen.

Försvarskommitlén konstaterar all läget i Norden under de senaste 30 åren, oavsett växlingen i klimatet mellan de båda stormaklsblocken, genomgående har kännetecknats av hög stabilitet och fredlig utveckling. En avgörande roll spelar härvidlag den säkerhetspolitik som de nordiska länderna fört sedan slutet av 1940-lalel. Del säkerhetspolitiska mönster som har utbildats i Norden innebär all delar av området visserligen har kommit all ingå i supermakternas säkerhetssystem i Europa, men att Norden inte desto mindre har kommit all bli ell lågspänningsområde mellan dem.

Detta mönster kan enligl kommittén sägas beslå av tre huvudelement: Danmarks och Norges medlemskap i NATO med restriktioner i fråga om bl.a. bas- och kärnvapenpolitik i fredslid, Finlands neulralitelspolitik i förening med vänskaps-, samarbets- och biståndspakten (VSB-pakten) med Sovjetunionen saml Sveriges neulralitelspoUtik stödd pä ell efter våra förhållanden starkt försvar. Till detta mönster hör också Islands medlemskap i NATO. Den låga spänningen i del nordiska området främjas av att Norge och Danmark infört ell anlal begränsningar i sin samverkan med sina allierade för alt markera del defensiva syftet med sin allianspolilik. Sammantaget utgör dessa restriktioner ell viktigt inslag i del säkerhetspolitiska mönstret i norra Europa.

Försvarskommitlén slår fasl att Sveriges alliansfria utrikespolitik, syftande lill neutralitet i krig och stödd på ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar, utgör en vikfig del av det nordiska säkerhetspolifiska mönstret. Den innebär all värt eget lands och hela Nordens säkerhet bäsl gagnas av all Sverige för en politik som bidrar till största möjliga uttunning av stormakternas inflytande i del nordiska området.

En rad faktorer har, förklarar kommittén, under det senaste decenniet bidragit till all öka del nordiska områdets strategiska betydelse för supermakterna. Hit hör den omfattande utbyggnad som den sovjetiska marinen har genomgått sedan 1960-talel. Den på Kolahalvön baserade Sovjetiska Norra Marinen är den största av Sovjetunionens fyra flottor och omfattar bland annat huvuddelen av Sovjetunionens strategiska ubålsvapen. Den påtvungna geografiska koncentrationen av kärnvapen-ubåtarna till elt så begränsat område innebär en hög grad av sårbarhet och ger Sovjetunionen ell starkt intresse alt fillgodose skyddet av Murmansk-basen och farvattnen där omkring. Det sovjetiska mönstret för marinövningar har förskjutits västerut mol Norska Havet och Nordatlanten.

Utvecklingen har också lett lill all NATO har kommit att fästa ökad vikt vid nordområdena. Norska stortinget beslöt år 1981 alt tillåta förhandslagring av viss tyngre utrustning i mellersta Norge avsedd för amerikanska marinkårsförband. Inför sovjetisk kritik har man på norskt håll bestämt förklarat all förhandslagringen endast utgör en anpassning lill ändrade

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 11

strategiska förhållanden ulan alt därmed innebära någon ändring av de grundläggande principerna för den norska säkerhetspolitiken.

De militära dispositioner och den ökande militära aktivitet frän båda supermakternas sida som på detta säll kan iakttas i värt näromräde bör enligt försvarskommitlén framför allt ses som ell led i deras fortsatta strävan all bevaka sina globala intressen och bevara den strategiska maktbalansen dem emellan. Men utvecklingen har ocksä direkta återverkningar för Nordens del. Därmed ställs stora krav på vår egen förmåga att även i fortsättningen upprätthålla respekten för vårt lands integritet och säkerhetspolitiska linje.

Vid sidan av Norska havet bedömer försvarskommitlén alt Östersjön också fortsättningsvis kommer all ha stor strategisk betydelse, främst som övnings- och basområde för de sovjetiska sjöslridskraflerna. Två tredjedelar av den sovjetiska skeppsbyggnadsinduslrin är förlagd lill Östersjökusten. I en krigssUuation kommer del på båda sidor all vara av stor vikt all behålla resp. skaffa sig kontroll över Östersjöutloppen. Ell uttryck för den vikt maktblocken lUlmäter Östersjöområdet är den övervaknings- och övningsaklivilel som kontinuerligt äger rum där och som ofta leder lill kränkningar av svenskt område.

Den nya vapenleknologiska utvecklingen kan enligt kommitténs mening öka riskerna för att nya kärnvapenbärare uppträder i del nordiska området. Den utveckling av kryssningsrobolar som äger rum ger härvidlag anledning till oro. Den beslutade baseringen av kryssningsrobotar ombord på flygplan och sannolikt även ombord på ubåtar innebär en särskild risk, då kryssningsrobolar som flyger på låg höjd skulle kunna medföra kränkningar av vårt territorium och därmed skapa allvariiga problem. Samtidigt med denna utveckling utrustas de sovjetiska ubåtarna med raketer med allt längre räckvidd, vilket innebär att de i framliden kan nå mål på den amerikanska konfinenlen från sina hemmafarvatlen, där de kan komma att utgöra mål för NATO:s förbättrade ubåtsbekämpningsmeloder. Riskerna kan därmed öka för att Norden kommer all beröras av supermakternas kärn vapenslralegi.

TUl de övriga faktorer som ökat del nordiska områdets betydelse från strategisk synpunkt hör också planerna pä resurs- och råvaruutvinning i Nordsjön och framför allt norr om 62:a breddgraden. I första hand är det fråga om oljeulvinningen, som inle bara i sig är strategiskt viktig utan som också kan medföra ökad västlig aktivitet i farvatten som man från sovjetisk sida önskar se så ostörda som möjligt. En faktor som komplicerar dessa frågor är problemet beträffande gränsdragningen mellan Norge och Sovjetunionen i Barenls hav och tvisten om resursulvinningen kring Svalbard.

Mot bakgrund av den redovisade internationella utvecklingen diskuterar försvarskommitlén tänkbara konflikter och hot mot Sveriges säkerhet. Kommittén konstaterar alt den successiva utvecklingen mot en militär slyrkebalans mellan maktblocken och del gemensamma intresset

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet 12

aU undvika varje utveckling som skulle kunna leda till en militär konfrontation dem emellan har lell lill att läget i Europa stabiliserats. Samtidigt har uppmärksamheten i ökande grad inriktats mot Tredje världen och dess labila förhållanden, snabba poUliska växlingar och återkommande konflikter och krig, vilka ofta har drag av supermaktsinblandning, och vilka på olika sätt kan spridas lill Europa. De stora slående militära styrkorna är i sådana situationer både en garanti för och ell latent hot mol freden i Europa.

Utvecklingsländernas roll som leverantörer av nödvändiga råvaror har rest frågan om förulsällningarna för effektiva bojkoller som påtryckningsmedel mol industriländerna. I fråga om oljan, den ekonomiskt viktigaste råvaran med stor koncentration lill ell fåtal exportörer, torde dock en rad faktorer tala för att producenlländerna under den närmaste framliden söker undvika att genomföra en omfattande bojkott. Hot härom kan däremot tänkas som påtryckningsmedel. För andra strategiska råvaror ter sig möjligheterna till effektiva karteller eller omfattande bojkotlaktioner än mindre sannolika. Störningar i balansen mellan utbud och efterfrågan kan dock uppstå indirekt genom konflikter och krig. Förekomsten av viktiga råvaror ses i sig som ell motiv för supermakternas agerande på olika håll i världen, och många områden med lokala molsällningar i l.ex. Sydväsl-asien och södra Afrika omfattar vikliga råvaruländer.

Oavsett orsakerna lill lokala konflikter kan man, menar kommittén, inle bortse från riskerna alt sådana konflikter leder till öppen konfrontation mellan supermakterna. Särskilt gäller detta när vitala intressen står på spel, möjligheterna lill kontroll är begränsade och då en snabb händelseutveckling skapar risker för felbedömningar och överreaklioner. Om endera parten får svårt all göra sig gällande i del ursprungliga konfliktområdet och hamnar i akut underiäge, kan någon demonstrativ åtgärd i något annat område företas för all pressa fram förhandlingar om vapenstillestånd. På ell sådant eller på andra sått skulle utvecklingen kunna leda lill spridning av ell utomeuropeiskt krig lill Europa.

Ell krig i Europa bedöms ocksä kunna uppstå direkt ur en lokal konflikt lill exempel lill följd av sådana förändringar inom maktblocken som skulle kunna hota vad supermakterna uppfattar som sina centrala säkerhetspolitiska intressen. Hittills har emellertid dylika händelser inom elt block inle lett lill ingripande från det andra blockels sida, vilket torde vittna om respekt för varandras intressesfärer i Europa. En annan orsak lill ökade krigsrisker skulle kunna vara en påtaglig maktförskjutning mellan blocken, genom vilken den mäktigare successivt utnyttjar sUl överlag lill eftergifter, tills den punkt nås då den svagare i desperation ser sig nödsakad lill en kraftig molreaklion.

Sammantaget bedömer dock försvarskommitlén ell medvetet igångsatt krig mellan blocken som föga sannolikt. Härtill kommer dock aU man inle kan utesluta risken all ell krig kan uppstå genom felbedömningar och

Prop. 1981/82:102   Bilagal    Försvarsdepartementet 13

överreaklioner i snabba och komplicerade händelseförlopp. Bedömningar av elt eventuellt krigs karaktär och förlopp är förenat med stora osäkerheter, delvis lill följd av att maktblocken byggt in en osäkerhet i sina strategiska doktriner, bl. a. i syfte all öka avskräckningseffeklen. Kommittén bedömer att parterna åtminstone inledningsvis skulle söka föra kriget på konvenlioneU nivå, och all risken för upplrappning lill kärnvapennivå skulle medföra återhållsamhet och i första hand begränsade geografiska framstötar i Centraleuropa eller troligare i flankområdena i syfte all pressa fram eftergifter och förhandlingar. Skulle en upplrappning lill kärnvapennivå ske pekar kommittén på alternativet all också en första kärnvapeninsats kan bli starkt begränsad och ha syftet all få stopp på krigshandlingarna och bli inledning till förhandlingar. Risken för fortsatt snabb upplrappning på grund av kaos och sammanbrott i ledningsfunktionen är dock påtaglig. Intresset alt i ett sådant läge erövra yllerligare territorier skulle förmodligen snabbi avta.

För svensk del måste planeringen lägga stor vikt vid del förhållandel all en kapplöpning om strategiska posUioner vid haven i norr och sannolikt i anslutning till Östersjöutloppen torde aktualiseras redan i inledningen av elt krig i Europa. Nordiskt område såväl i norr som i söder riskerar således att tidigt bli indraget i krigshandlingarna. Genom all uppfylla förulsällningarna för sin traditionella neulralitetspolilik har dock Sverige möjligheter all slå utanför kriget.

Vad slutligen gäller risken för angrepp med kärnvapen mol Sverige bedömer försvarskommitlén all ett kärnvapenkrig i Europa sannolikt kommer alt få ett myckel snabbi förlopp fill följd av successivt allt större vapeninsalser och de oerhörda skadeverkningar dessa leder lill. Militära operationer i ett sekundärt område som Sverige måste då rimligen förlora i betydelse. Om Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konventionella fas, är del mindre troligt all landet blir angripet sedan kriget har trappats upp. En slutsats av detta är att ell svenskt försvar, som kan avhålla från konventionellt angrepp, bidrar lill all minska riskerna för all Sverige blir angripet med kärnvapen.

Försvarskommitlén behandlar den svenska säkerhetspolitikens inriktning och slår åter fasl det grundläggande mål för säkerhetspolitiken som godkändes av 1968 års riksdag och som bekräftats av 1972 och 1977 års riksmöten.

"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar lill att bevara landels oberoende. Vårt säkerhelspoUtiska mål bör därför vara all i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för all inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och vatje annat hänseende efter våra egna värderingar, och i samband därmed utåt verka för inlernalionell avspänning och en fredUg utveckling."

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 14

I detta syfte utformas säkerhetspolitiken genom en samverkan mellan utrikespolifiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken saml biståndspolitiken. Säkerhetspolitiken arbetar med olika medel och med olika tidsperspektiv och tar sig uttryck i åtgärder på följande områden.

I syfte all främja en fredlig utveckling i världen för Sverige en aktiv, långsiktig politik för alt trygga alla nationers självbestämmanderätt och jämlikhet, för all öka resursflödet till fatliga länders ekonomiska och sociala utveckling och för att begränsa rustningarna, hindra kärnvapenspridning och minska riskerna för kärnvapenkrig. Till att främja freden i Europa och Norden bidrar i hög grad Sveriges alliansfria utrikespolitik, fasl och konsekvent tillämpad, och en försvarspolitik som främjar låg supermaklsnärvaro i norra Europa. Sverige har spelat en aktiv roll vid den europeiska säkerhelskonferensen (ESK) och dess två uppföljningsmöten med särskild inriktning pä förtroendeskapande älgärder.

Av stor betydelse är också de åtgärder som kontinueriigl i fred skapar förtroende för den svenska alliansfria politiken. En väsentlig förutsättning för den svenska utrikespolitiska linjen, som inte är internationellt garanterad eller iraklalbunden, är all omvärlden har förtroende och respekt för vår förmåga att omvandla vår alliansfrihet i fred fill neutralitet i krig. Vår politik måste därför föras med konsekvens och fasthet och får inle skapa vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna.

Den svenska säkerhetspolifiken utformas vidare i syfte alt förhindra eller begränsa konsekvenserna av fredskriser och för att avhålla från ekonomisk och annan aggression. En rad åtgärder vidtas för att i fredslid minska samhällets sårbarhet för störningar i vår försörjning från ullandel med viktiga råvaror och insalsvaror. Andra åtgärder inriktas på alt begränsa konsekvenserna av krig i vårt närområde. Hit hör åtgärder för all klara en avspärrning, förmåga all avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydd mol användning av ABC-slridsmedel i vårt närområde.

Av central betydelse för säkerhetspolitiken är slutligen älgärder som avhåller från militär aggression och möter hot om militär aggression. Vårt totalförsvar bör därför även fortsättningsvis utformas sä all del vid kriser och krig i Europa mellan stormaklsblocken har en sådan styrka, sammansättning och beredskap all hot, påtryckningar eller angrepp mol Sverige inle kan bedömas lönsamt för någon. Om Sverige trots alla ansträngningar all slå utanför ändå blir indraget i ett krig, skall alla tillgängliga resurser koncentreras på ell kraftfullt förs var och på en politik som bevarar landels frihet, även om del kommer all innebära svära påfrestningar och umbäranden för hela befolkningen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 15

2.2 Föredraganden

1978 års försvarskommitlé har ingående redovisat sina bedömningar av den internationella utvecklingen. I anslutning därtill har uppmärksammals sådana tendenser som skulle kunna leda till framlida hot mol Sveriges säkerhet. Utredningen har vidare lämnat förslag lill riktlinjer för den svenska säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsalla utveckling.

Efter samråd med chefen för ulrikesdepartemenlel redovisar jag i del följande min bedömning av den internationella utvecklingen och ger förslag fill inriktning av säkerhetspolitiken.

2.2.1 Den internationella utvecklingen

De senaste årens internationella utveckling har präglats av kriser och osäkerhet och en tilltagande spänning mellan de båda supermakterna. De skärpta molsällningarna dem emellan har medfört alt ösl-väslperspektivel dominerar bedömningen av lägel i världen.

Supermakternas begränsade möjligheter all trots omfattande engagemang kontrollera lokala händelseförlopp illustreras väl av den senaste tidens utvecklingar i Mellanöstern och området kring Gulfen. Autonomi-förhandlingarna kan komma all hola den vidare Camp David-processen. Det israeliska beslutet all annektera Golanområdet har yllerligare minskal utsikterna lUl en omfattande fredsuppgörelse i området. Mordel på president Sadal visar hur oberäknelig situationen kan bli genom våldsdåd från en underjordisk opposition. Något slut på del mer än årsgamla kriget mellan Iran och Irak kan ännu inle skönjas. Samtidigt fortsätter revolutionen i Iran i brutala former som får en återgång lill lugn och fredlig uppbyggnad alt te sig avlägsen. I Afghanistan bedriver sedan två år en sovjefisk invasionsslyrka krig mol befolkningen i syfte alt säkra landet åt den regering man med vapenmakt har installerat. Väridens f. n. största flyktingström har blivit en av följderna. I bakgrunden lill dessa akuta konflikter pågår en amerikansk militär uppbyggnad i området kring Gulfen. Syftet är att bygga upp en motvikt till de genom afghanislaninvasionen framflyttade sovjetiska positionerna samt all fylla del maklpolifiska tomrum som ur amerikansk synvinkel har uppstått efter regimskiftet i Teheran och därmed säkra västländernas vitala oljeförsörjning från Gulfen.

Vid sidan av motsättningarna mellan supermakterna bör även andra vikliga säkerhetspolitiska frågor uppmärksammas. Jag delar försvarskommilléns långsiktiga syn på exempelvis nord-sydfrågornas, nedruslningsar-belels och Förenta Nationernas betydelse. Jag vill särskill peka på den farliga tendens som nu gör sig gällande hos supermakterna att betrakta de talrika lokala motsättningarna och konflikterna i Tredje väriden främst i ljuset av sin egen rivalitet. Ehuru supermakternas globala intressen måhända påverkas av flertalet lokala konflikter i världen, kan dessa intres-

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet 16

sen-eller öst-västperspeklivet som sådanl-varken erbjuda tillräckliga förklaringar eller acceptabla lösningar pä konflikter och svårigheter i Tredje världen.

I Sydostasien, Södra Afrika och Centralamerika visar utvecklingen hur stormakternas engagemang på grund av strategiska intressen fördjupar lokala konflikter och förhindrar lösningar som innebär alt berörda folk bereds tillfälle att utnyttja sin självbestämmanderätt.

I Europa tilldrar sig utvecklingen i Polen den allra största uppmärksamhet. Militärens beslut att med vapenmakt avbryta demokratiserings- och liberaliseringsprocessen har skärpt den polska krisen. Användandet av öppet våld kan inte bidra till en lösning av spänningarna i det polska samhället. Militärens maktövertagande innebär ett bakslag för strävandena att vidmakthålla avspänningens resultat i Europa.

Supermakternas vapenarsenaler fortsätter all utvecklas pä ömse håll. Det gäller såväl de konvenfionella vapnen, vilka förbrukar den helt dominerande delen av stormaktsblockens samlade vapenanslag, som kärnvapenstyrkorna. Träffsäkerheten hos supermakternas strategiska kärnvapen-syslem har ökat. Delta gäller även för de lunga sovjetiska landbaserade interkontinentala robotarna, som har utrustats med ett större antal individuella kärnslridsspetsar. På amerikansk sida fattades hösten 1981 beslut om nya strategiska robot- och flygvapensyslem. 1 västra Sovjetunionen har under senare år utplacerats det nya robotsystemel SS 20. NATO har bl. a. mol denna bakgrund beslutat all utplacera nya euroslralegiska kärnvapen, inkl. kryssningsrobotar, ifall de förhandlingar som ingick i beslutet inte ger resultat. Förhandlingarna inleddes senhösten 1981. Trots ömsesidiga deklarationer om god vilja all nå resultat, tycks dock parterna stå långt ifrån varandra även i den centrala frågan om vilka vapensystem förhandlingarna skall gälla. Inte heller vid nedrustningssamlalen i Geneve har några resultat kunnat nås om ell fullständigt provsloppsavtal, om kemiska vapen eller några andra frågor på dagordningen.

Starka molsällningar har präglat uppföljningen i Madrid av den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK). Sannolikt får mötet utan konkreta resultat ajourneras lill hösten 1982. Därvid får ytteriigare diskuteras om förutsättningar föreligger all sammankalla en europeisk nedrustningskonferens. Sverige har erbjudit sig att slå som värd för en sådan konferens.

Någon tidpunkt för nya förhandlingar om de sovjetiska och amerikanska strategiska kärnvapensyslemen har ännu inle utsatts, men sådana förhandlingar kan bli aktuella under år 1982. På amerikanskt håll har sagts all dessa borde syfta lill betydande reduktioner av de nuvarande styrkorna.

Utvecklingen mol väsentligt förbättrad träffsäkerhet samt säkrare och mer osårbara ledningssystem har lell lill en debatt i väst om de teoretiska möjligheterna för supermakterna att bekämpa varandra genom att utväxla kärnvapenslag. De tekniska förutsättningarna anses ha ökat för att kärn-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 17

vapnen skulle kunna användas inle blott i avskräckningssyfle genom hot om garanterad förstörelse ulan också för all faktiskt utkämpa ett kärnvapenkrig. Ehuru det främst är i Förenta staterna som oron inför denna teoretiska sårbarhet hos de egna interkontinentala kärnvapnen har kommit lill uttryck, torde den även gäUa för de sovjetiska landbaserade systemen, vilka dessutom spelar en relativt sell större roll i den tolala sovjetiska strategiska kärnvapenslyrkan. Hur teoretisk och orealistisk tanken på all de interkontinentala kärnvapnen kan slås ut än må framstå, har blotta möjligheten haft ell betydande inflytande på den strategiska diskussionen om kärnvapnens funkfion.

De nya sovjetiska medeldislansvapnen och NATO-beslulel om nya me-deldistansvapen har bidragit till att utlösa en ny debatt om kärnvapnens roll i Europa. I några europeiska länder har uppstått en rörelse för ell kärnvapenfritt Europa, som bl. a. grundas på allt fler människors reaktion inför kärnvapnens ofattbara förstörelseförmåga och supermakternas oförmåga alt kontrollera rustningsspiralen. Det är bl.a. mot den bakgrunden som diskussionen har förts i Norden om en nordisk kärnvapenfri zon.

Den spänning och den osäkerhet som präglar det inlernalionella klimatet f. n. är säledes ett resultat både av olösta politiska och ekonomiska konflikter runt om i världen och speciella utvecklingar inom vapenteknologin, som driver på kapprustningen och hotar att undergräva del säll på vilket avskräckningsbalansen hiltills fungerat.

Den militära utvecklingen har också medfört konsekvenser för den säkerhetspolitiska situationen i Norden. Jag delar försvarskommilléns bedömning beträffande del nordiska områdets ökande strategiska betydelse för supermakterna. En orsak härtill är den företagna utbyggnaden av den sovjetiska marinen och av de marina baserna på Kolahalvön liksom den geografiska koncentrationen dit av strategiska kärnvapenubätar. Mönstret för sovjetiska marinövningar har förskjutits västerut mol Norska havet och Nordafianten. På NATO-sidan har man bl.a. svarat med alt på norsk begäran i Norge förhandslagra tung utrustning för amerikanska marinkårsförband i syfte att underlätta överföring av förstärkningar till Norge i händelse av krig.

Också Östersjön har stor strategisk betydelse, bl.a. som övnings- och basområde för de sovjetiska sjöslridskraflerna. Ell uttryck för den vikt maktblocken tillmäter Östersjöområdet är den övervaknings- och övningsverksamhel som konfinueriigl äger rum där, och som ofta leder lill kränkningar av svenskt omräde. Jag delar kommitténs åsikt all supermakternas ökande militära aklivUel i del nordiska området bör ses som ell led i deras bevakande av sina globala intressen och som en del av den strategiska maktbalansen dem emellan och därför inle kan uppfattas som primärt riktad mol Sverige. Utvecklingen kan dock inle undgå all på olika sätt få återverkningar också för Nordens del. Därmed ställs stora krav på vår egen förmåga att även i fortsättningen upprällhålla respekten för vårt lands 2   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 1

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 18

territoriella integritet och säkerhetspolitiska linje. Den grova kränkning av svenskt territorialvatten och svenskt mUitärt skyddsområde som en sovjetisk ubåt för kort tid sedan gjorde sig skyldig tUl utgör en allvarlig påminnelse härom.

Jag delar försvarskommilléns uppfattning att de bakslag som avspän-ningspoliliken råkat ut för inle har inneburit en återgång lill förhållanden som Uknar det kalla kriget under den första eflerkrigsperioden. Supermakternas gemensamma intresse alt undvika en öppen konfrontation med varandra är så starkt att strävan att begränsa spänningen dem emellan torde komma att även fortsättningsvis utgöra elt viktigt inslag i supermaktsrelationerna. Däremot kan jag inte förutse något återvändande till de höga förväntningar som under 1970-talels första hälft åtminstone på västsidan omgav avspänningsprocessen. Jag delar också helt kommitténs bedömning att förhåUandel mellan öst och väst på grund av antalet osäkerhetsfaktorer i framfiden kan komma all mer än tidigare präglas av återkommande växlingar mellan skeden av ökade spänningar och samarbetsförsök.

2.2.2 Inriktning av säkerhetspolitiken

Försvarskommitlén har övervägt och lämnat förslag lill inriktning av säkerhetspolitiken. Jag ansluter mig lill vad kommittén anför i dessa avseenden.

Den svenska säkerhetspolitiken präglas sedan länge av stor kontinuitet, bred politisk enighet och starkt stöd bland landets medborgare. Enigheten om säkerhetspolitikens grunder är en styrka och en ovärderlig tillgång när del gäller att säkra dess trovärdighet i utsatta lägen. Del mål som riksdagen godkände är 1968 och som har bekräftats av 1972 och 1977 års riksmöten bör oförändrat utgöra grunden för vår säkerhetspolitik.

"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara all i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för all inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhäUe i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för inlernalionell avspänning och en fredlig utveckling."

Den svenska säkerhetspolitiken skall bidra lill en fredlig utveckling, lill utjämning av motsättningar och lill större förståelse och mer jämlika förhållanden i världen. Den skall vidare verka för internafionell solidaritet och en värld där även små stater kan hävda sina intressen. Den syftar fill att minska risken för all Sverige dras in i eventuella konflikter och till all värna våra demokratiska friheter och rättigheter i en oberoende stat. Den skall slutligen lindra verkningarna av fredskriser i vårt land.

I detta syfte bör vår säkerhetspolitik allljäml formas genom en samver-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 19

kan mellan utrikespolitiken, försvarspolifiken, vår politik i inlernalionella nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken. Säkerhetspolitiken arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika delar måste anpassas fill varandra i ett samspel. Hur tonvikten läggs vid de skilda säkerhetspolitiska medlen är därför inte en gång för alla givet ulan måste bestämmas med hänsyn lill rådande förhållanden.

Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter med bibehållen frihet och självständighet bedöms även i framtiden bäst främjas av ett fasthållande vid den alliansfria poUliken syftande lill neutralitet i krig.

Den samlade styrkan av de säkerhetspolitiska åtgärderna skall inge omvärlden respekt för Sveriges vilja att försvara sill oberoende. Vär förmåga att slå emot påtryckningar och andra aggressiva handlingar skall inle heUer kunna ifrågasättas. De långsiktiga lotalförsvarsbeslulen är ett uttryck för vår målmedvetenhet alt värna vår frihet och vårt oberoende. Den valda politiken ger oss samtidigt möjlighet att akfivt arbeta för en fredlig värld.

En värld i varaktig fred förutsätter respekt för varje nations självbestämmanderätt, social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning och militär nedrustning samt inlernalionelll samarbete. Sveriges alliansfria politik ger oss särskilda möjligheter att genom en akfiv politik i dessa avseenden främja en fredlig utveckling i världen. Hit hör all verka för internationell solidaritet och en värld i vilken även små stater kan hävda sina intressen. Sverige bör fortsätta att verka härför genom ett omfaUande utvecklingsbistånd och slöd för strävandena all upprätta en rättvisare ekonomisk världsordning. Genom inriktningen av vårt bistånd kan vi ge elt posifivt bidrag fill inre reformer i utvecklingsländerna och därmed på sikt bidra till ökad stabiUtet. Vår aktiva politik för alt främja rustningsbegränsningar och nedrustning i världen syftar lill all minska spänningen direkt genom lägre rustningsnivåer men också indirekt genom att frigöra resurser för fredlig utveckling. Kravet på reell nedrustning måste i första hand riktas mol de båda stormakterna även om alla länder har ell ansvar. Från svensk sida har vid skilda tillfällen förklarats all vårt land självfallet skulle delta i en allmänt överenskommen nedrustning, men all vi inle isolerat kan företa en nedrustning av vårt försvar. Delta bör även i framtiden vara vår inställning. En grundläggande förutsättning för nedrustning är all ingen parts säkerhet sätts i fara. Sverige kan bidra med konstruktiva förslag och ställa resurser till förfogande t. ex. för kontrollåtgärder av olika slag.

De oerhörda kärnvapenarsenalerna och deras snabba både kvantitativa och kvalitafiva ökning utgör ett av de allvarligaste hoten mot mänskligheten. Värt land fattade för länge sedan sill beslut all avslå från kärnvapen. Ell grundläggande krav som med all kraft måste drivas från svenskt håll är att alla kärnvapenprov stoppas och all nya förslörelsevapen inle får utvecklas, fillverkas eller utplaceras på förband. Strävandena all förhindra

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 20

en ytterligare spridning av kärnvapen måste fortsätta och stormakterna måste härvidlag aklivi medverka. Sverige bör därför forlsälla alt skapa opinion mot utvecklingen av kärnvapensyslem och doktriner som kan leda lill risk för användning av kärnvapen. Regeringen undersöker i nära kontakt med övriga nordiska regeringar om det finns en gemensam grund i våra länder för att skapa en kärnvapenfri zon i Norden som ell led i arbetet på ett kärnvapenfrill Europa.

Till åtgärderna för all främja en fredligare värld hör Sveriges medlemskap i Förenta Nationerna. FN är del främsta ullrycket för strävandena alt uppnå kollekliv säkerhet genom ett frivilligt upprättat internationellt system, och medverkan och stöd för FN:s arbete bör alltjämt vara en hörnsten i den svenska utrikespolitiken. Genom vår alliansfria politik har vi också särskilda förutsättningar all delta i FN:s fredsbevarande operationer.

Utvecklingen i vårt näromräde har ett direkt inflytande på Sveriges säkerhet. Del är därför naturligt all vi på olika sätt söker påverka denna utveckling för att främja fred i Europa och Norden. Sverige har spelat en aktiv roll vid konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK). Under den andra uppföljningskonferensen i Madrid, som präglats av de skärpta motsättningarna mellan supermakterna, har Sverige jämte övriga neutrala och alliansfria stater framlagt förslag om ytteriigare förtroendeskapande åtgärder på grundval av Helsingforsdokumenlel. Sverige verkar även för alt Madridkonferensen skall besluta om en europeisk nedrustningskonferens och har erbjudit sig utöva värdskapet för en sådan konferens, om enighet härom kan uppnås bland de dellagande länderna.

Del nordiska området har som försvarskommittén redovisat fåll ökad strategisk betydelse. Sveriges alliansfria utrikespolitik stödd på ett för våra förhållanden starkt försvar spelar en viktig roll för att vidmakthålla lugn och stabilitet i del nordiska området. Härtill bidrar också de begränsningar som Norge och Danmark själva ålagt sig i sin samverkan med sina allierade för att markera del defensiva syftet med sin allianspolitik. För Finlands del har den s. k. vänskaps- och biståndspaklen med Sovjetunionen väl kunnat förenas med en neutralitetspolitik med självständig profil, vars värde erkänts både av öst och väst. Vårt eget lands och hela Nordens säkerhet gagnas bäst genom alt Sverige för en politik som bidrar till största möjliga uttunning av stormakternas inflytande i det nordiska området.

Del måste framstå klart för omvärlden all vår aktiva utrikespolitiska linje är elt ullryck för en fasl och konsekvent svensk säkerhetspolitik. Den har en långsiktig inriktning. Samtidigt måste vi realistiskt utgå från världen sådan den i dag ser ut. En förutsättning för all Sverige skall kunna verka för en bättre värld är all landels oberoende vidmakthålls och all ingen kan betvivla självständigheten i våra ställningstaganden. Sveriges engagemang i del inlernalionella fredsarbetet är därför väl förenligt med all vi stöder vår alliansfria utrikespolitik på ell efter våra förhållanden starkt och allsidigt totalförsvar.

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet 21

En väsentlig förulsällning för den svenska säkerhetspolitiska linjen-alliansfrihet i fred syftande lill neutralitet i krig-är att den möts med respekt och förtroende i omvärlden. Vår neulralilelspolilik är inte inlernalionelll garanterad eller Iraklalbunden. Vi har själva vall den och bestämmer själva dess innehåll. Del är samtidigt av största vikt alt omvärlden har förtroende för vår vilja och respekt för vår förmåga all orubbligt hålla fasl vid den valda utrikespolitiska linjen. För att denna avsikt skall bli klart förstådd och respekterad krävs all politiken inle görs beroende av tillfälliga faktorer ulan förs med konsekvens och fasthet. Tilltron lill denna vår vilja och förmåga all i krig och vid andra allvarliga konflikter fullfölja den deklarerade politiken grundläggs redan i fred och påverkas av statsmakternas agerande och ställningstaganden. Del är därför väsentligt att vi redan i fredslid kan upprätthålla respekten för vår territoriella integritet genom förmåga all upptäcka och avvisa utländska kränkningar.

Vär politik får inte skapa vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna någon grund för misstanken all svenskt territorium kan ställas lill en annan makts förfogande och utgöra utgångspunkt för angrepp.

Internationella bindningar, vilka gör del omöjligt för oss alt iaktta neutralitet, kan inle accepteras. Delta innebär alt vi inte kan delta i ell förpliktande utrikespolitiskt samarbete inom en grupp stater med syfte alt utforma gemensamma ståndpunkter. Gränser sätts också för våra möjligheter att gå med på en överflyttning av beslutanderätten från nationella lill inlernalionella organ. Vi räknar även i fortsättningen med ett nära och omfattande ekonomiskt samarbete över gränserna. Åtgärder kan dock behöva vidtas för all hindra all Sverige i alltför hög grad blir beroende av andra stater för försörjningen med vikliga varor eller tjänster. Ell alltför starkt beroendeförhållande kan utnyttjas för all kräva politiska eller militära favörer.

Förberedelser och överläggningar syftande lill militär samverkan med andra stater i krig är helt uteslutna. Det militära försvaret måste vidare vara så utformat all dess uteslutande defensiva syfte-försvar av del egna landet-klart framgår. Det kan därigenom inte av någon uppfattas som ett hot.

Anskaffningen av för försvaret väsentlig materiel får inle ske så all Sverige kommer i en beroendeställning till andra länder av sådan art alt den kan utnyttjas för påtryckningar eller så all vi i en krissituation slår ulan viktig materiel.

Den svenska säkerhetspolitiken blir trovärdig och realistisk endast när den byggs upp och genomförs med stöd av ett allsidigt uppbyggt och inriktat totalförsvar. Vår försvarsförmåga kan inte bara mätas i ekonomiska eller andra materiella termer. Den är i hög grad beroende av i vilken utsträckning människorna känner gemenskap med samhället och av att del förs en rättfärdig social och ekonomisk politik, som främjar framtidstron, tryggheten och solidariteten i del svenska samhället.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 22

Industriländerna framför allt i Västeuropa är beroende av ell kontinuerligt flöde av varor från andra kontinenter. Påtagliga risker finns för all motsättningar inom och mellan råvaruproducerande utvecklingsländer ger upphov lill krig och konflikter som kan lamslå produktion, skada anläggningar eller hota vikliga transportleder. Även om del är fred i Europa, kan sådana s.k. fredskriser leda till allvarliga störningar i vår import av försörjningsvikliga varor. På läng sikt bör riskerna för fredskriser kunna minskas genom en ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna. 1 ett kortare perspektiv är del nödvändigt att minska konsekvenserna av störningar genom älgärder på nationell nivå och i samarbete mellan konsumentländer. Vår planering bör syfta lill att så långt möjligt upprätthålla produktion, export och sysselsättning i normal omfattning saml lill all störningar i viktiga samhällsfunktioner undviks.

Den fortsalla internationaliseringen av den svenska ekonomin innebär i princip ökade möjligheter för främmande makter all utnyttja ekonomiska maktmedel mot Sverige, t. ex. genom vägran all la befattning med svenska varor eller avbrott i utvecklings- och produklionssamarbele och stopp för eller inskränkning av leveranserna av vissa varor. Sådana former av ekonomisk krigföring torde under normala förhållanden vara föga effektiva som metod att utöva ell säkerhetspolitiskt inflytande. Supermakterna kan dock i framtiden länkas i ökad omfattning söka utnyttja politiska och ekonomiska medel, inkl. ekonomiska hot och påtryckningar, för att främja sina intressen. I en mera spänd situation i Europa, kanske på gränsen till krig, kan också starkare intresse uppkomma all påverka Sveriges utrikespolitiska orientering. Åtgärder inom handelspolitiken, näringspolitiken och det ekonomiska försvaret måste därför i samverkan bidra till alt avhålla från ekonomisk aggression.

För all kunna hävda neutraliteten vid krig i vårt närområde måste vår försvarsmakt, samtidigt som beredskap att försvara landet upprätthålls, ha förmåga all avvisa kränkningar av svenskt territorium. Vidare måste åtgärder vidtas för all vi ulan tillförsel utifrån skall kunna trygga vär försörjning. För den senare uppgiften aktualiseras väsenfiigen samma typer av åtgärder som i händelse av ekonomisk krigföring. Vär befolkning mäsle också skyddas för konsekvenserna av eventuell användning av ABC-slridsmedel i vårt närområde.

Ett självklart centralt mål för säkerhetspolitiken är all avhålla från militär aggression och möta hot om militär aggression. Om stater eller områden i vår närhet dras in i en väpnad konflikt behöver detta inle oundvikligen leda lill all även Sverige angrips. Om någoldera maktblocket väljer att angripa Sverige eller inte beror på hur dess polifiska ledning väger fördelarna med all få tillgäng lill svenskt område mol de med ell angrepp förenade uppoffringarna. Vi ulgår från all en ungefärlig maktbalans fortsätter att råda mellan stormaktsblocken, vilket bland annat bidrar fill att stormakternas styrkor vid ell eventuellt krig i aUl väsentligt binds

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 23

mol varandra. De resurser som kan disponeras för anfallsförelag mot sekundära mål utan omedelbart strategiskt intresse-som Sverige-är följaktligen begränsade i förhållande lill supermakternas övergripande säkerhetspolitiska mål och deras resurser. Om Sverige trots alla ansträngningar all stå utanför ändå blir indraget i ett krig skall alla tillgängliga resurser koncentreras på ett kraftfullt försvar och på en polifik som bevarar landels frihet, även om del kommer att innebära svåra påfrestningar och umbäranden för hela befolkningen.

Vad gäller risken för kärnvapenangrepp delar jag försvarskommilléns bedömning all ett kärnvapenkrig i Europa sannolikt kommer all få elt mycket snabbt förlopp lill följd av successivt allt större vapeninsalser och de oerhörda skadeverkningar dessa leder fill. Militära operationer i ell sekundärt omräde som Sverige måste då rimligen förlora i betydelse. Om Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konvenfionella fas är del mindre troligt att landet blir angripet sedan kriget har trappats upp. En slutsats av detta är all ell svenskt försvar, som kan avhålla från konvenlio-neUt angrepp, bidrar till alt minska riskerna för all Sverige blir angripet med kärnvapen.

Vårt totalförsvar bör därför även i fortsättningen utformas så att del vid kriser och konflikter i Europa mellan stormaklsblocken har en sådan styrka, sammansättning och beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inle kan bedömas lönsamt för någon. Totalförsvaret har i så fall den önskade fredsbevarande förmågan.

2.3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle

all la del av vad jag har anfört om säkerhetspolitiken.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 24

3 Riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling 3.1 Försvarskommittén

Försvarskommitlén har i sina betänkanden behandlat de olika hot som vårt land kan komma alt utsättas för och de uppgifter som totalförsvaret därvid skall kunna lösa. Totalförsvaret bör enligl kommittén utformas med hänsyn lill de förutsättningar vårt samhäUe, befolkningen saml de geografiska och ekonomiska förhållandena skapar. Mol denna bakgrund har kommittén gett sin samlade syn på totalförsvarets grundläggande inriktning.

Värt försvar inför yttre hot mot vår frihet är enligt försvarskommitlén en angelägenhet för hela befolkningen. De nödvändiga förberedelserna för att vi skall kunna försvara oss är också en angelägenhet som berör alla delar av samhället.

Försvarskommitlén påpekar alt begreppet totalförsvar inle avser någon särskild organisation. Del är i stället ett samlingsbegrepp för alla de åtgärder som är nödvändiga för all förbereda landels försvar inför yttre hot och all ställa om samhället för kris- och krigsförhållanden. 1 sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela samhället.

I den svåra situation när samhället skall ställas om för kris eller krig måste ändringar i ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt undvikas så långt möjligt. Grundläggande för försvarsplaneringen bör därför, anser kommittén, vara alt ansvaret i fred för en samhällsfunktion, som skall upprätthållas under kriser och i krig, skall behållas i sådana situationer och vara förenat med ell ansvar för alt erforderliga beredskapsåtgärder vidtas.

Ett militärt angrepp mol Sverige utgör enligt försvarskommittén det största hotet mol vår nationella säkerhet. Totalförsvarets planering bör därför utgå från de krav på uppoffringar, snabb omställning m.m. som ställs pä samhället vid ell militärt angrepp. Även de krav som en avspärrnings- och neutraliletssitualion ställer måste beaktas i hög grad.

Kommittén bedömer att totalförsvaret fyller sin fredsbevarande uppgift främst genom förmågan att avhälla från militärt angrepp. Det militära försvaret är för detta ändamål den viktigaste komponenten i totalförsvaret.

Av största betydelse är att varje medborgare efter sin förmåga bereds tillfälle alt bidra lill landels försvar. Enligl försvarskoinmitlén fillgodoses detta bäsl om totalförsvaret även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former av tjänstgöringsskyldighet. Därtill bör framhållas de vikliga insatser som görs inom frivilligorganisalionerna.

Kommittén anser att det militära försvaret måste kunna verka i olika militärpoliliska lägen och kunna omdisponeras vid ändringar i dessa. För-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 25

svar skall kunna tas upp i varje del av landet mot angrepp varifrån det än kommer. Detta kräver all militärt försvar av någon styrka kan verka snabbi vid för försvaret vikliga punkter och områden i alla delar av landet. Härutöver krävs förmåga till koncentrerade insatser.

Stridskrafterna skall enligl försvarskommitlén kunna utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområdena. Del går emellertid inle all bortse från risken all en angripare lyckas tränga djupt in i vårt land. Därför måste elt effektivt och uthålligt motstånd kunna föras i organiserade former i varje del av landet, även inom sädana delar som angriparen har tagit.

I fred måste beredskap för insats mol kränkningar av vårt territorium och luftrum kontinuerligt upprätthållas. Kommittén framhåller all den ökade risken för överraskande angrepp leder lill att högre krav än fidigare måste ställas på all del militära försvaret inledningsvis skall kunna la upp strid med fredsorganisationens resurser på ell sådant säll att mobiliseringen kan genomföras. Del militära försvaret och övriga tolalförsvarsgrenar måste därvid kunna slutföra sin krigsorganisering under pågående strids-handlingar mol svenskt territorium.

Del militära försvaret måste enligt kommittén vara så utformat och övat all del i sina huvuddelar är stridsdugligt omedelbart efter en snabbi genomförd mobilisering. I särskill utsatta delar av landet, som l.ex. övre Norrland och Gotland, måste utbildningen redan i fred anpassas lill beredskaps-kravet.

Vid ell militärt angrepp mol Sverige är civilförsvarels uppgift alt skydda befolkning och egendom mol skador saml rädda överlevande. Kommittén bedömer att vetskapen om all de civila förlusterna kan begränsas ökar viljan lill motstånd. Den anser all begreppet civilförsvar bör beteckna en verksamhet och inle en organisation. I begreppet sammanfallas all civilförsvars verksamhet, oberoende av vem som utför den. Elt väl utvecklat civilförsvar bidrar därmed till befolkningens molslåndsförmåga och omvärldens tilltro lill vår vilja all motstå angrepp och påtryckningar och bidrar på detta sätt till totalförsvarets fredsbevarande funktion.

Civilförsvaret löser sina uppgifter genom dels skadeförebyggande åtgärder i form av alarmering, skydd och utrymning, dels skadeavhjälpande åtgärder i form av undsättning.

Slridshandlingar kan beröra stora delar av landet, vilket ställer krav pä de civila lotalförsvarsfunktionerna. Dessa skall skydda och bistå befolkningen i syfte all lindra krigels verkningar, tillgodose befolkningens mest livsnödvändiga behov av varor och tjänster saml understödja den militära försvarsansträngningen. Även nödvändiga funktioner i övrigt i samhället skall upprätthållas.

Inom civilförsvaret måste skyddslillgångarna snabbi kunna tas i anspråk och viktigare enheter, bland dem ledningsorganen, snabbi kunna mobilisera och träda i funktion utan yllerligare utbildning och övning.

För landets förmåga lill försvar är del enligl försvarskommitlén nödvän-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 26

digt att näringslivet och samhället kan tillhandahålla de förnödenheter och tjänster som fordras för all dels skydda befolkningen och tillgodose dess försörjning och andra väsentliga behov, dels stödja del militära försvaret. Ett av syftena med våra beredskapsålgärder-vid sidan av uppbyggandet och vidmaklhällandel av ell militärt försvar och ell befolkningsskydd-är all skapa förutsättningar för all nödvändiga samhällsfunktioner skall kunna upprätthållas under kriser och i krig.

Ekonomiskt försvar är ell samlingsbegrepp för alla de åtgärder som behövs för att vårt näringsliv och vår försöijning skall kunna anpassas till de ändrade förhållanden som kriser och krig innebär. Det ekonomiska försvaret bygger i allt väsentligt på del fredsfida samhällets resurser. Planläggning och övriga beredskapsåtgärder i fred inriktas på all göra det möjligt all vid krig, avspärrning eller annan kris tillhandahålla de varor och tjänster som behövs för landets försörjning och försvar. Del ekonomiska försvaret innefattar alla de personal- och malerielresurser samt all den verksamhet i övrigt som erfordras för all uppnå en liilfredsslällande försörjningsberedskap. Sålunda ingår beredskapsåtgärder som berör råvaruförsörjning, industriell förädling, handel, försörjning med energi och arbetskraft, transporlverksamhel, väghållning, post- och bankväsende, försäkringsverksamhel m. m.

I många fall innebär beredskapsålgärderna marginella kompletteringar av samhällets fredsresurser, men de har trots detta stor betydelse.

Många myndigheter, organisationer och företag blir berörda av beredskapsplaneringen. Delta ställer enligt försvarskommitlén krav på en god samordning så all beredskapsålgärderna blir balanserade inom och mellan olika sektorer.

Målet är f. n. att huvuddelen av del ekonomiska försvaret skall kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en ca ettårig avspärrnings-eller krigssituation kan medföra.

I planeringen bör enfigl kommittén förutsättas en försörjningsstandard som för resp. försörjningsområde har anpassats lill vad som i olika situationer är rimligt och möjligt.

I situationer som innebär hot, påtryckningar, krig i vår närhet eller olika former av ekonomisk aggression mol vårt land är det, anser kommittén, av avgörande betydelse alt genom en snabb, saklig och effektiv informafion sprida kännedom om händelseutvecklingen och dess risker liksom om våra försvarsåtgärder. Delta ingår i uppgifterna för psykologiskt försvar.

Kommittén bedömer alt försvarsviljan och motståndskraften mol främmande propaganda är av avgörande betydelse i krig.

Genom en öppen nyhetsförmedling och genom all befolkningen är förvissad om samhällets omsorger, även under dessa svåra förhållanden, bevaras försvarsviljan. Enligl försvarskommitlén är del också angelägel att effektivt motverka försök från angriparens sida att genom propaganda undergräva vår motslåndsanda.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 27

Viljan och motståndskraften måste grundläggas redan i fred. Detta åstadkoms dock inle genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i slällel på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.

Försvarskommitlén har understrukit vikten av all sådana förberedelser och åtgärder vidtas all informations- och upplysningsverksamheten snabbi kan fungera i olika hotsituationer. Kommittén har vidare betonat den stora betydelsen av all övergången från freds- lill krigsorganisation kan ske smidigt.

Kommittén framhåller också all forskningsverksamhet kring dessa frågor har betydelse för all skapa kännedom om dels vilka former av psykologisk krigföring som kan komma all sällas in mol oss, dels hur befolkningen kan väntas reagera i kris- eller krigssituationer. Det senare är inle minst viktigt för all anpassade informationsåtgärder skall kunna förberedas i syfte all dels motverka onödig oro och ryktesspridning, dels ge befolkningen underlag för ett med hänsyn lill rådande läge lämpligt handlande. Försvarskommittén anser all starka skäl lalar för att denna forskning intensifieras och ges något ökade resurser.

Med "övrigt totalförsvar" har traditionellt avsells de delar av totalförsvaret som inte har inordnats under del militära försvaret, civilförsvaret eller del ekonomiska försvaret. Övrigt totalförsvar är således inle någon enhefiig lolalförsvarsgren ulan utgör ell samlande begrepp för den försvarsverksamhel som bedrivs av berörda myndigheter. Så gott som alla grenar av samhället är engagerade i totalförsvaret.

Verksamheten inom dessa delar av totalförsvaret skall i krig bidra lill all nödvändiga samhällsfunktioner kan hållas i gång och understödja de övriga loialförsvarsgrenarna. Kommittén har understrukit betydelsen av en effekfiv samordningsverksamhet i fred så att konsekvens uppnäs vid alla beredskapsålgärder.

Kommittén har särskilt pekat på betydelsen av frivilligorganisalionernas verksamhet. Av stor betydelse är också de insatser som ulan gottgörelse av statsmedel görs av del svenska näringslivet.

Hälso- och sjukvården har stor betydelse för civilbefolkningens liksom för de militära förbandens molslåndsvilja saml samhällets funktionsförmåga i krig och vid andra konflikllyper.

De flesta allvarligt skadade i ell krig - både militära och civila- kommer att kräva en kvalificerad vård inom den civila sjukvården. Målet är att varje människa skall få den vård som hennes tillstånd kräver. Det är därför nödvändigt att samordna sjukvårdsresurserna inom de olika totalförsvars-grenarna. Försvarsmaktens sjukvårdsorganisation och civilförsvarets und-sätlningsorganisalion kompletterar den civila sjukvården.

Hälso- och sjukvården måste kunna anpassas lill de skilda förhållanden och förutsättningar i vilka de olika loialförsvarsgrenarna verkar. Kommit-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 28

tén anger all vårdstandarden måste kunna sänkas jämfört med fredslida förhållanden.

Vid sin granskning av de olika lotalförsvarsgrenarnas planering har kommittén funnit alt del föreligger eftersläpningar inom vissa områden, som har stor betydelse för samhällets funktion under kriser och i krig. Dit hör l.ex. frägan om utrustning, förbrukningsmateriel och läkemedel inom sjukvården. Kommittén har därför särskilt behandlat dessa områden och föreslagit åtgärder.

Genom sin uppgift all upprätthålla allmän ordning och säkerhet har polisen en betydelsefull roll inom totalförsvaret. Kommittén har också understrukit polisens vikliga roll i kuppförsvaret. Av ökad betydelse är den särskilda verksamheten för att hindra och uppdaga brott mot rikels säkerhet.

För verksamheten inom totalförsvaret vid krigsfara och i krig är enligl kommittén telekommunikationer inom landet och med utlandet av central betydelse. Omställningen lill krigsuppgifler skall kunna genomföras snabbt.

Försvarskommitlén betonar lantmäteriverkets viktiga roll som huvudsaklig producent av karlmaleriel och ansvarig för krigslryckningsorganisa-tionen.

Försvarskommitlén har förutom loialförsvarsgrenarna och övrigt totalförsvar även tagit upp vissa frågor som har bedömts vara särskill vikliga och grundläggande. Det gäller bl. a. ledningen och samordningen av totalförsvarets civila delar, den administrativa beredskapen, ulnylljande av de lokala personallillgångarna, informationen om säkerhetspolitiken och totalförsvaret, skyddet mol verkningar av kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel, försvarsforskningen saml sårbarheten i samhället.

3.2 Föredraganden

Jag vill inledningsvis anföra att jag i allt väsentligt ansluter mig lill de förslag lill riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som försvarskommitlén har lämnat. För all den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk måste den som statsministern redan har berört-vid sidan av andra säkerhetspolitiska medel-stödjas av ell tillräckligt starkt totalförsvar.

Totalförsvaret bör vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Framtida krig och kriser kommer på olika sätt all beröra hela samhället och hela befolkningen.

Jag delar kommitténs uppfattning att totalförsvar är alla de åtgärder som krävs för all förbereda landets försvar inför yttre hot och för alt ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. Totalförsvaret och dess olika grenar måste behandlas som delar av samhället och en ökad samordning mellan totalförsvarets olika funktioner i samhället bör eftersträvas.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 29

Av största betydelse är all varje medborgare allt efter sin förmåga bereds fillfälle att bidra lUl landels försvar. Detta tillgodoses bäsl om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarspliklen, tjänsteplikten för sjukvårdsan-ställda och andra former av tjänstgöringsskyldighet. För att ytterligare förankra lolalförsvarsidén i samhället är de olika folkrörelserna av stor betydelse. Inle minst bör framhållas de insatser som frivilligorganisalionerna bidrar med.

Det svenska samhäUets struktur och kapacitet är av stor säkerhelspoli-fisk och försvarspolitisk betydelse.

Totalförsvaret bör därför, med beaktande av de olika hot som kan riktas mot oss, utformas med hänsyn lill de förutsättningar vårt samhälle, befolkningen saml geografiska och ekonomiska förhållanden skapar.

Grundläggande för försvarsplaneringen måste i huvudsak vara all ell ansvar i fred behålls även i krig. Då samhället skall ställas om för kris eller krig mäsle ändringar i ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt undvikas i så stor utsträckning som möjligt.

Den svenska samhällsulveckUngen styrs framför allt av fredsfida önskemål och behov. En sådan utveckling kan emellertid, beroende på hur den sker, öka samhällets sårbarhet under kriser och i krig. Vårt totalförsvar måste anpassas till denna utveckling. Jag anser liksom försvarskommitlén att del är väsentligt all del las hänsyn även lill totalförsvarets intressen i den fredslida sainhällsplaneringen.

När totalförsvaret byggs upp bör enligt min mening inle skapas särskilda resurser för sådana behov som kan tillgodoses genom fredssamhällel. Omvänt bör de särskilda resurser som finns inom totalförsvaret i möjlig utsträckning användas för att bistå fredssamhällel. Genom dessa åtgärder kan en bättre effekt erhållas lill oförändrade eller lägre totala kostnader för samhället.

Vi har en industriell kapacitet med stor bredd för att inom landet utveckla, fillverka och underhålla försvarsmateriel. Detta har betydelse både för vår säkerhetspolitiks trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. Inhemsk utveckUng gör det möjligt all utforma förband och syslem med särskild hänsyn lill våra speciella försvarsbelingelser såsom vårt värnpliktssyslem, mililärgeograft, klimat och försvarsstrategi. Den ger också möjlighet att välja en svensk försvarsprofil som minskar effekten av de stridsmedel och molmedel som maktblocken utvecklar mol varandra. Inhemsk tillverkning ger oss möjligheter att fullfölja och i vissa fall intensifiera maierielanskaffningen i sådana situationer när vi kan räkna med störningar i importen. Jag anser all vår försvarsindustri bör ges en sådan inriktning alt beroendeförhåUanden undviks som i krissituationer skulle kunna utnyttjas för påtryckningar.

Ell mUilärt angrepp mol Sverige är del största hotet mol vär nationella säkerhet. Totalförsvarels planering bör därför utgå från de krav på uppoff-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 30

ringar som ställs på samhället vid elt militärt angrepp. Även de krav som en avspärrnings- och neulraUtetssilualion ställer måste beaktas i hög grad.

För att försvarsförberedelserna skall vara meningsfulla fordras all totalförsvaret vid hot om angrepp snabbi kan ställas om för att möta detta hot. De mililärtekniska förutsättningarna för elt övenaskande angrepp ökar. Detta ställer ökade krav på all totalförsvaret snabbi skall kunna mobiliseras och krigsorganiseras. Vi bör dock kunna utgå från alt ett hot om angrepp mol Sverige föregås av polifiska och militära förändringar i vär omvärld. För att dessa skall uppfattas i tid och åtgärder hinna vidtas behövs en effektiv politisk och militär underrättelsetjänst, en hög mobiliserings- och krigsorganiseringsberedskap saml ell administrativt syslem som möjliggör beslut om väl avpassade beredskapshöjningar inom totalförsvaret.

Det militära försvarets fortsatta utveckling bör inriktas på att det skall vara så uppbyggt, att en operation mol oss kan väntas medföra så stora uppoffringar i lid och så stora förluster för en angripare all det avhåller från angrepp.

Det militära försvaret måste kunna verka i olika militärpoliliska lägen och kunna omdisponeras vid ändringar i dessa.

Ell militärt angrepp måste kunna mötas och försvar kunna tas upp varifrån angreppet än kommer. Min uppfattning är densamma som försvarskommilléns, nämligen att detta kräver att ell tillräckligt starkt militärt försvar snabbt kan verka vid för försvaret vikfiga punkter och områden i alla delar av landet. Försvaret skall dessutom ha förmåga att koncentrera sina styrkor.

Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområdena. Man kan emeUertid inte bortse från risken all en angripare lyckas tränga djupt in i vårt land. Därför måste enligl min mening elt effektivt och uthålligt motstånd kunna föras i organiserade former i varje del av landet, även inom sådana områden som angriparen har tagit.

Jag delar kommitténs uppfattning att den ökade risken för överraskande angrepp leder tiU all i vissa avseenden större krav än tidigare måste ställas på det militära försvarets förmåga att möta elt sådant angrepp. I ett krigs inledningsskede måste striden kunna las upp med fredsorganisafionens resurser så alt mobiliseringen kan genomföras. Del militära försvaret och övriga tolalförsvarsgrenar måste kunna slutföra sin krigsorganisering under pågående slridshandlingar mol svenskt territorium.

Del militära försvaret måste också vara så utformat och övat all del i sina huvuddelar är stridsdugligt omedelbart efter en snabbi genomförd mobilisering. 11, ex. övre Norrland och på Golland som är särskill utsatta delar av landet måste utbildningen redan i fred anpassas lill beredskapskra-vel.

För alt del svenska territoriets integritet skall bli respekterad i fred och under neutralitet krävs att vi har förmåga all upptäcka och avvisa kränk-

Prop. 1981/82:102   Bilagal    Försvarsdepartementet 31

ningar. Om dylika inträffar, måste vi med fasthet hävda våra rättigheter som fri och oberoende nafion. Ell flertal grava kränkningar från främmande ubåtar visar nödvändigheten av att vi avsätter ökade resurser för all förhindra och ingripa mol sädana överträdelser. I samband härmed skall reglerna för att hävda territoriets integritet ses över. Jag återkommer lill denna fråga vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Jag återkommer mer utförligt lill min syn på del militära försvaret vid min anmälan tiU denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Civilförsvarets uppgift är all skydda befolkning och egendom mol skador samt rädda överlevande. Jag delar försvarskommilléns uppfattning att eU välutvecklat civilförsvar bidrar lill befolkningens molslåndsförmåga och omvärldens tilltro till vår vilja aU motstå angrepp och påtryckningar. Jag delar också uppfattningen att civilförsvarsverksamhelen främst bör inriktas mol aU ge skydd mol verkningarna av konventionella stridsmedel insalta mol militära mål och mot verkningarna av markstrider. Ökad uppmärksamhet måste dock ägnas åt skyddet mol verkningarna av kärnvapen och kemiska stridsmedel. Härvid är t. ex den föreslagna anskaffningen av skyddsmasker för hela befolkningen av stor betydelse.

Förmågan att möta verkningarna av ell överraskande angrepp måste förbättras. Skyddstillgångarna måste snabbi kunna las i anspråk och viktigare enheter snabbi kunna mobiliseras och fungera ulan ytteriigare utbildning och övning.

Civilförsvarels planering påverkas i hög grad av fredssamhällels utformning och utveckling. Det gäller därför all knyta an till samhällsutvecklingen och i möjligaste mån utnyttja samhällets resurser. Skyddsplaner bör snarast utarbetas. Skyddsrum bör i första hand byggas i samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar.

Civilförsvarels skadeavhjälpande åtgärder uppvisar betydande likheter med de åtgärder som vidtas i fredslid för all lindra skador lill följd av stora olyckshändelser. Detta samband bör i ökad grad beaktas i civilförsvarels planering så all bl.a. organisatoriska förändringar i möjligaste mån undviks vid mobilisering och krigsorganisering. De resurser som anskaffas för skadeavhjälpande ändamål bör i ökad utsträckning kunna användas i såväl fred som krig.

Kommittén har föreslagit all kommunerna skall ges ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamheten i krig och därav föranledd planering i fred. Förslaget ligger väl i linje med principen om att ett ansvar i fred bör följas av samma ansvar i krig. Jag förordar därför denna omfördelning av ansvar. Enligl kommitténs förslag bör en hem-skyddsorganisation byggas upp. Jag instämmer i detta. De förordade förändringarna bör samordnas.

Jag återkommer mer utförligt lill min syn på civilförsvaret vid min

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 32

anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Det ekonomiska försvaret skall trygga nödvändig försörjning under krigsförhållanden och i situationer då krig eller konflikter utanför Sverige hotar vårt oberoende och stör försörjningen. Vidare skall åtgärder vidtas för all minska verkningarna av s. k. fredskriser.

För landels förmåga lill försvar är del nödvändigt alt näringsliv och samhälle kan tillhandahålla de förnödenheter och tjänster som fordras för all dels skydda befolkningen och tillgodose dess försörjning och andra väsentliga behov, dels stödja det militära försvaret. Ell av syftena med våra beredskapsåtgärder-vid sidan av uppbyggandet och vidmakthållandet av ell militärt försvar och ett befolkningsskydd-är att skapa förutsättningar för all nödvändiga samhällsfunktioner skall kunna upprätthållas under kriser och i krig.

För att kunna fullfölja vår utrikespolitiska linje under avspärrning är del av stor betydelse all vi inom landet har sådana tillgångar av förnödenheter och produktionskapacitet all nödvändig försörjning kan upprätthällas.

Planeringen inför s.k. fredskriser måste utgå från att dessa har annan karaktär än sådana kriser som utgör ett direkt hot mot vår frihet och vårt oberoende. I fredskriser är samhällets mål all i största möjliga utsträckning upprätthålla normal sysselsättning, konsumtion, produktion och export.

Del ekonomiska försvarels planering bör inriktas mol de mest oundgängliga behoven, de s. k. överlevnadsbehoven. Dessa behov skall kunna tryggas, även om försöijningskrisen blir långvarig. Planeringen bör fastställa vilka krav som i första hand måste tillgodoses samt vilka beredskapsålgärder som måste prioriteras.

Jag delar kommitténs uppfattning att näringslivet är basen för det ekonomiska försvaret. Vid kriser och i krig bör genomgripande förändringar i näringslivels struktur så långt som möjligt undvikas. Däremot bör omställningar av produktionen förberedas. Inhemska råvaror bör i möjligaste mån utnyttjas.

Möjligheter all finna alternativ till den allt dyrbarare beredskapslagringen bör prövas.

Mol bakgrund av vad jag nyss har anfört instämmer jag i kommitténs förslag lill en något förändrad inriktning av del ekonomiska försvaret. Jag anser all del är särskill viktigt all handlingsberedskapen ökas. Chefen för handelsdepartementet kommer all mer ulföriigt redovisa det ekonomiska försvarets fortsatta utveckling vid sin anmälan till denna proposition såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde.

Försvarskommitlén har framhållit det psykologiska försvarets betydelse. Jag återkommer mer ulföriigt till detta vid min anmälan lill denna proposition såvitt avser försvarsdepartementels verksamhetsområde och vill därför nu endast la upp vissa generella riktlinjer.

Genom psykologiskt försvar skall vår försvarsvilja och motståndskraft

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 33

mot främmande propaganda vid krigsfara och i krig byggas upp och vidmakthållas. I fred åstadkoms detta genom den inneboende styrkan i vår demokrati med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier. Befolkningens känsla av solidaritet med samhället har avgörande betydelse för försvarsviljan och viljan att salsa resurser för samhällets försvar.

I sUualioner som innebär hot, påtryckningar, krig i vår närhet eller då vi är i krig, är det viktigt all genom en snabb, saklig och effekfiv information sprida kännedom om händelseutvecklingen och dess risker liksom om våra beredskapsåtgärder ulan andra begränsningar än sådana som är en följd av hänsynen fill rikets säkerhet och enskild person.

Jag delar föisvarskommilléns uppfattning alt viljan och motståndskraften måste grundläggas redan i fred.

Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet har medfört stora förändringar som har gjort branschen mer sårbar. Liksom kommittén anser jag att del är vikfigt all detta särskill uppmärksammas.

Införandet av lokalradio har decentraliserat programproduklionen och en påbörjad anskaffning av mobil utrustning ger lokalradion ökad rörlighet. Den tekniska utveckling och decentralisering som pågår inom ljudradioområdet innebär att sårbarheten inom detta område minskar.

Kommittén framhåller särskilt den stora betydelse som verksamheten inom Sveriges Radios ansvarsområde har för psykologiskt försvar, inte minst vid ett överraskande angrepp. Studier och planläggning bör därför enligl kommUtén inriktas på all ge godtagbar effekt och uthållighet även i sådana lägen. Jag delar denna uppfattning.

Försvarskommitlén anser all starka skäl lalar för all forskningen inom psykologiskt försvar intensifieras. Jag delar kommitténs uppfattning alt del är viktigt att söka klarlägga vilken effekt på försvarsviljan och motståndskraften i kris- och krigssituationer som bl. a. samhällsutvecklingen och den snabba utvecklingen på vapenomrädel kan ha.

Förutom psykologiskt försvar har med övrigi totalförsvar traditionellt avselts de delar av totalförsvaret som inte har inordnats under del militära försvaret, civilförsvaret eller del ekonomiska försvaret. Jag har tidigare i prop. 1981/82:100 (bil. 7 s. 85) anfört aU del är oklart vad som skaU hänföras lill de olika loialförsvarsgrenarna resp. övrigi totalförsvar. Jag avser att snarast se över denna indelning. I dag redovisas följande myndigheter och anslag under övrigt totalförsvar.

3    Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 102. Bilaga I

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet

34

Departement

Anslag      Myndighet/verksamhet

Justitiedepartementet

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Bostadsdepartementet Kommundepartementet

B 2 Polisväsendet: Särskild     polisverk-

samhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

HI Beredskapsnämnden   för   psykolo-

giskt försvar

H 3 Anläggningar m. m. för vissa militä-

ra ändamål

H 5 Signalskydd

H 6 Vissa teleanordningar

H 7 Vissa skyddsrumsanläggningar

H 8 Idenlitetsbrickor

E I Socialstyrelsen (del av anslaget)

E8 Statens  bakteriologiska laboratori-

um: Försvarsmedicinsk verksamhet

H4 Beredskapslagring  för  hälso-   och

sjukvärden m. m.

H5 Driftkostnader   för   beredskapslag-

ring m. m.

H6 Utbildning av  personal för hälso-

och sjukvård i krig m. m.

H I Teleanläggningar m. m. (del av an-

slaget)

D4 Lantmäteriet: Försvarsberedskap

B I Länsstyrelserna (del av anslaget)

B 4 Civilbefälhavarna

Resp. statsråd kommer senare i sina föredragningar alt närmare beröra olika aktuella frågor inom sina områden.

Verksamheten inom övrigi totalförsvar skaU i krig bidra fill all nödvändiga samhällsfunktioner kan hållas i gång och vara ett stöd för de övriga loialförsvarsgrenarna. KommUtén har understrukit betydelsen av en effektiv samordningsverksamhet i fred så att konsekvens uppnås i alla beredskapsålgärder. Kommittén har dessutom framhållit betydelsen av frivilligorganisationernas verksamhet liksom av de insatser som utan gottgörelse av statsmedel görs av det svenska näringslivet. Jag instämmer i detta.

Hälso- och sjuk värden saml socialtjänsten har stor betydelse för civilbefolkningens liksom för de miUtära förbandens motståndsvilja samt samhällets funkfionsförmåga i krig och vid andra konflikllyper.

De flesta allvarligt skadade i ell krig-både miUtära och civila- kommer aU kräva en kvalificerad vård inom den civUa sjukvården. Jag instämmer i kommitténs uppfattning all målet måste vara att varje människa skaU få den vård som hennes tillstånd kräver.

Behovet av resurser för sjukvärden i krig är beräknat för ell konventionellt krig. Jag vill dock liksom kommittén framhålla att en utgångspunkt måste vara alt vårdstandarden sänks jämfört med fredslida förhållanden. De speciella krav på sjukvårdsinsatser, som verkan av kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel kan innebära, måste uppmärksammas, eftersom de kräver särskilda åtgärder.

Försvarskommitlén anser all del är synnerligen angelägel all förbättra

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 35

försörjningsberedskapen i fråga om sjukvårdsmaleriel av förbrukningska-raklär. Behovet av läkemedel där försörjningsberedskapen ännu inle är tillgodosedd bör täckas. Jag instämmer helt i denna uppfattning.

Målet bör vara att med godtagbar säkerhet kunna tillgodose individens saml hälso- och sjukvårdens oundgängliga behov av varor och tjänster även under en långvarig försörjningskris. Inledningsvis skall krigsbehovel prioriteras. Försörjningen skall så långt som möjligt bygga pä inhemsk produktion.

Sjukvårdshuvudmännen har sedan juli 1981 fått ansvar för ledningen av sjukvården i krig inom sina områden. Sjukvårdshuvudmännen bör enligl min mening se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning tiU sitt ansvar och sin verksamhet i fred. Detta bör bl.a. leda till att sjukvårdshuvudmännen själva svarar för förberedelser och erforderlig lagring inför en fredskris.

De nu genomförda förändringarna rörande ledningen av sjukvården i krig aktualiserar också frågan om utbildning och övning. Jag anser i likhet med kommittén all det är viktigt alt den utbildning som nu bedrivs fortsätter och förstärks.

Kommittén har också behandlat polisens viktiga roll i kuppförsvarel. Den militära fredsorganisationens minskning ökar viklen av all polisens resurser tas till vara, särskill med hänsyn fill all polisen har god täckning över hela landet och hög beredskap. Jag delar kommitténs uppfattning all polisen även fortsättningsvis bör delta i kuppförsvarel.

För alt polisen skall kunna sköta sina uppgifter i kuppförsvarel på elt effektivt och ändamålsenligt sätt måste försvarsulbildning ingå som en del i den ordinarie utbildningen.

Riksdagen beslutade i maj 1980 all vissa ordnings- och bevakningsuppgifter skaU överföras från civitförsvaret till polisen (ordningsuppgiflerna) och försvarsmakten (bevakningsuppgifterna). Regeringen har i december 1981 beslutat all planeringen skall inriktas mot all dessa uppgifter skall föras över den 1 juli 1984.

Kommittén har påpekat all sårbarheten hos flertalet samhällsfunktioner har ökat. Detta gäUer även tele funktionen där tekniken har blivit mer komplicerad och koncentrerad. Jag anser del angeläget all de krigsskyddsåtgärder som redan fidigare har vidtagits i telenätet fullföljs även i den moderniserade digitala miljön. Det är även angelägel all de nya stationerna ges en sådan utrustning att lelefonalarmering kan utföras i skyddsrumsorter.

Försvarskommittén betonar lantmäteriverkets vikliga roll som huvudsaklig producent av kartmaleriel och ansvarig för krigslryckningsor-ganisafionen. Kommittén tar bl. a. upp problemen med all omfattningen av sekrelessgranskningen har ökat och all detta har fåll lill följd att resurserna för krigsplanläggningen och underhållet av krigslryckningsorganisalionen har minskat för mycket. Jag anser liksom kommittén alt åtgärder bör vidtas så att förhållandena förbättras.

Prop. 1981,/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 36

Totalförsvaret måste vara allsidigt sammansatt. De olika totalförsvars-grenarna är beroende av och kompletterar varandra. Genom en noggrann avvägning mellan och inom totalförsvarets olika delar skall en balanserad sammansättning uppnås inom de för totalförsvaret disponibla resurserna.

I enlighet med förslag från 1970 års försvarsutredning fastställde statsmakterna år 1972 en ny målsättning för totalförsvaret. Den bekräftades i 1977 ärs försvarsbeslut. Försvarskommitlén har ansett all målsättningen från 1972 i huvudsak alltjämt bör gälla som en politisk manifestation. Den är inle knuten lill någon bestämd ekonomisk ram för eUer utfonnning av de olika loialförsvarsgrenarna. Kommittén anser dock all den mening som tidigare inledde fjärde momentet om all "invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift" bör uteslutas.

Även jag anser all den av kommittén föreslagna nya målsättningen bör gälla. Som kommittén har påpekat innebär detta inte några förändringar i sak av målsättningen för försvarsmakten.

Målsättningen skulle dä få följande lydelse.

1.     Totalförsvaret är en hela svenska folkels angelägenhet och skall bygga
på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga med
borgare grundas på allmän värnplikt. Del skall ge uttryck för vår vilja att
bevara landels frihet.

2.     Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget all det verkar fredsbe
varande. Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och bered
skap all ell angrepp mol Sverige fordrar sä stora resurser och uppoff
ringar samt lar sä lång lid att de fördelar som slår all vinna med
angreppet rimligen inle kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbi kunna höja beredskapen och utveckla full styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat all del kan motstå skilda angreppsformer och verka i olika militärpoliliska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat all resurser kan avdelas för svenskt dellagande i Förenta Nationernas verksamhet i syfte all upprätthålla eller återställa inlernalionell fred och säkerhet.

3. Under fredslid och under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territorium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidta åtgärder för alt skydda befolkningen mol skadeverkningar på grund av krig i vär omvärid. Del ekonomiska försvaret skall bidra till all trygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat lill egna försörjningsresurser på grund av i vår omvärld inträffade konflikter.

4. Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta delta och i del längsta förhindra all angriparen får fasl fot på svensk mark. 1 varje del av landet skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av del fria kriget. Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mol skador av fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 37

Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom del ekonomiska försvaret. En fasl försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök alt undergräva vår motslåndsanda och tilltron lill vår förmåga all motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna. 5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

3.3 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att godkänna målsättningen för totalförsvaret och de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som jag har angett i del föregående.

4   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 102. Bilaga 1

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 38

4 Särskilda frågor

Försvarskommitlén har förutom totalförsvarsgrenarna och övrigi totalförsvar även tagit upp vissa frågor som har bedömts vara särskilt viktiga och grundläggande. Det gäller bl. a. ledning och samordning av totalförsvarets civila delar, den administrativa beredskapen, ulnylljande av de lokala personallillgångarna, information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret, skydd mot kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel, försvarsforskning och sårbarheten i samhället. Jag tar upp dessa särskilda frågor i det följande. Jag vUl dessutom ta upp del s. k. översynsprojeklel.

4.1 Ledning och samordning inom totalförsvaret

Vår molslåndsförmåga under kriser och i krig bestäms av de enskilda totalförsvarsgrenarnas effekt men framför allt av den samlade förmågan hos totalförsvaret. Försvarskommitlén understryker viklen av alt kartlägga vilka resurser och vilka samhällsfunktioner som är oundgängligen nödvändiga under kriser och i krig och vilken lägsta standard som härvid bör kunna upprätthållas. Jag delar försvarskommilléns uppfattning all beredskapsålgärderna i första hand skall tillgodose dessa prioriterade behov.

Försvarskommittén har starkt understrukit behovel av en bättre samordning på central nivå och föreslår att regeringen undersöker möjligheterna alt åstadkomma en lösning som är administrativt hanlerbar och som kan inpassas i vår förvaltningstradition. I detta sammanhang bör enligl kommittén även frågan om totalförsvarels högsta ledning behandlas. Jag instämmer i denna uppfattning.

Jag delar också kommitténs uppfattning alt den högsta ledningen av totalförsvaret i fred måste ha en aktiv och långsiktig inriktning. Del är nödvändigt alt fortlöpande följa utvecklingen och bedöma inverkan på totalförsvaret samt undersöka vilka samordningsbehov som finns eller kan uppkomma på längre sikt. Som kommittén påpekar skärper den ökade risken för överraskande angrepp kraven pä såväl en sammanhållen utvärdering av alla tillgängliga underrättelser i syfte att skapa längsta möjliga förvarning som en beredskap i regeringskansliet all mol bakgrund av detta underiag utarbeta erforderliga beslut om beredskapshöjningar inom hela eller delar av totalförsvaret.

Ärenden om totalförsvaret handläggs i regeringskansliet inom flera departement. Chefen för försvarsdepartementet har ålagts all under statsministern samordna totalförsvaret. Chefen för handelsdepartementet samordnar verksamheten inom det ekonomiska försvaret. För att handlägga ärenden som rör högsta ledningen, bereda ärenden av totalförsvarskaraklär och för alt verka för samordning av lolalförsvarsverksamhelen finns en

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 39

samordningsavdelning inom försvarsdepartementet. Denna inrättades genom beslut av riksdagen (prop. 1962:108, SU 101, rskr 244) och påbörjade sin verksamhet den 1 juU 1962. Förhållandena har dock ändrats sedan dess, varför det nu kan finnas anledning all se över hur samordningen av totalförsvarsfrågor skall handläggas inom regeringskansliet. Jag återkommer lill regeringen med förslag om en sådan översyn.

Inom regeringskansliet ansvarar ulrikesdepartemenlel för insamling och bedömning av det utrikespolitiska underlaget. På myndighetsnivå svarar överbefälhavaren för att samla in och bedöma underrättelser om det militärpolitiska lägel medan rikspolisstyrelsen har motsvarande uppgifter beträffande säkerhetsunderrältelser. Samordning av den underrällelsein-hämtning som påverkar eller kan komma all påverka totalförsvarets beredskap åligger chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansvarig för samordningen inom totalförsvaret.

Försvarskommitlén anför vidare all uppgifterna för försvarsrådel och totalförsvarets chefsnämnd bör prövas i detta sammanhang.

Totalförsvarets chefsnämnd verkar i fred för all samordna de centrala myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret. Chefsnämnden har enligt min uppfattning en särskill viktig uppgift som beredningsorgan till försvarsrådet under eller inför kriser som kan leda lill beredskapslillslånd. Jag avser dock all uppdra ål chefsnämnden all se över sin organisation, eftersom utvecklingen efter del alt nämnden organiserades år 1962 kan ha medfört all bl.a. representationen i nämnden behöver förändras. I detta sammanhang bör ställning även las lill om chefsnämnden skall fungera under krigsliUslånd.

De olika totalförsvarsgrenarnas förberedelser måste ske från gemensamma utgångspunkter, så alt planer för och verksamhet under beredskap och i krig ges en enhetlig inriktning. Målsättningen för totalförsvaret är en politisk manifestation. Jag delar därför kommitténs uppfattning att den bör kompletteras med ytterligare riktlinjer avseende lotalförsvarsgrenarnas konkreta planering. Riktlinjerna skall utfärdas av regeringen. De skall ange inriktningen i stort för de olika loialförsvarsgrenarna och hur de totala resurserna skall samordnas under kriser och i krig för all ge största möjliga försvarseffekl. De skall även innehålla gemensamma utgångsvärden för planläggning av l.ex. beredskapshöjningar, utrymning, undanförsel, förstöring, ansvarsfördelning och delegering av beslutsbefogenheter. Till dessa gemensamma rikfiinjer bör fogas de särskilda anvisningar som regeringen anser erforderliga för resp. lolalförsvarsfunklion. Regeringens anvisningar samordnas av chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansvarig för samordningen inom totalförsvaret. Regeringens anvisningar för totalförsvarets planering riktar sig till de centrala myndighelerna och fill civilbefälhavarna.

De anvisningar, fackvisa bestämmelser, riktlinjer m. m. som de centrala myndighelerna därefter utfärdar för resp. ansvarsområde bör enligl för-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 40

svarskommiltén också vara samordnade för att underlätta planeringen på lägre nivåer. Jag instämmer i delta och anser all samordningen bör ske i totalförsvarets chefsnämnd.

Den samordnade planläggningen får inle drivas alltför långt eller göras alltför detaljerad och bör inte heller ändras eller revideras oftare än nödvändigt. Den bör inriktas på att reglera omställningen till krigsförhållanden och i övrigt ge riktlinjer för handlande under kriser och i krig. Vilka åtgärder som skall vidtas i olika situationer måste styras av lägels krav. TiUgängliga resurser måste därvid fördelas lill den lolalförsvarsgren och del geografiska omräde där de bäsl bidrar lill våra samlade försvarsansträngningar. Jag delar kommitténs uppfaUning all del är viktigt att utnyttja näringslivets egen förmåga all lösa förekommande uppgifter under kriser och i krig vid ledning av verksamheten och fördelningen av befintliga resurser inom bl.a. transportsektorn, livsmedelssektorn, sambandssek-lorn samt byggnads- och reparalionsområdet.

Nuvarande system för den civila tolalförsvarsplaneringen i fred behöver anpassas bättre tUl utvecklingen i samhället och genomföras i samarbete mellan olika instanser. Civilbefälhavarna bör enligl kommittén få sitt ansvar och sina befogenheter i fred preciserade. De föreslås också få en mer betydelsefull roll än hillills i olika frågor. Kommittén anser därför att deras kanslier bör förstärkas. En särskild rapport (DsFö 1981: II) har behandlat civilbefälhavarnas uppgifter i fred m. m. Chefen för kommundepartemenlet kommer vid sin anmälan lUl denna proposition såvitt avser kommunde-partemeniels verksamhetsområde alt närmare behandla civilbefälhavarnas uppgifter och resurser. Jag vill dock för egen del understryka betydelsen av att förstärka civilbefälhavarkanslierna.

Bland övriga frågor under rubriken ledning och samordning har försvarskommitlén föreslagit all utbildning i folkrätt skall ges totalförsvarets personal redan i fredstid. Jag delar kommitténs uppfattning.

Jag vill också i det här sammanhanget erinra om all försvarskommittén har behandlat frågan om civilmotsländ. En särskild utredare har fått lill uppgift att lämna förslag om uppgifter m.m. för elt svenskt icke-militärt motstånd som komplement lill övriga totalförsvarsålgärder. Utredningen pågår f. n.

4.2 .Administrativ beredskap

Regeringen och övriga offentliga organ har inle någon fullmakt all i nödlägen fritt handla efter omständigheterna. Del ankommer på regeringen och varje myndighel all fortlöpande beakta den administrativa beredskapen och genom framställningar lill regeringen eller på annat säll säkerställa att myndigheten redan i fredslid får de befogenheter som behövs för att bemästra situationer som kan uppstå i krig eller vid krigsfara. Jag vill i

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet 41

detta sammanhang erinra om de statliga myndigheternas skyldighet all under fredslid planera för sin beredskap.

Den administrativa beredskapen bidrar lill stabilitet i vårt samhälle när del är krigsorganiseral och skapar därmed respekt för totalförsvaret. Den bör i all möjlig mån omfatta ell syslem av såväl beredskapsförfaltningar som organisationsplaner för myndighelerna. Systemet bör redan i fred ha prövats vid övningar. Delarna i systemet bör i möjligaste mån ligga i Unje med sina fredslida motsvarigheter, så all övergången lill beredskapsläge inte medför onödiga förändringar eller ter sig främmande för rättsmedvetandet.

Förfallningsberedskapen har olika former. Särskilda författningar som är intagna i Svensk författningssamling men inle har satts i tillämpning och beredskapsparagrafer i författningar som tillämpas redan i fred finns beslutade och utgivna. Dessutom finns s. k. skrivbordsförfallningar, dvs. utkast lill lagar och förordningar som är avsedda all kompletteras och snabbt utfärdas i ett kritiskt läge. Det kan ibland finnas sakliga skäl att inte föra fram författningsarbetet längre än lill delta stadium och att godta en lägre beredskap. Orsaken får emellertid inle vara en låg prioritering av beredskapsfrågor.

Organisalionsberedskapen omfattar främst åtgärder enligl 7 § förordningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters beredskap, m.m., dvs. upprättande av krigsuppgiftsförteckning, krigsorganisalionsplan m. fl. planer för olika grader av beredskap. Ell viktigt mål för denna beredskap är all skapa förutsättningar för en snabb och effektiv beslutsgång på alla myndighetsnivåer.

Den administrativa beredskapen uppvisar vissa brister. Myndigheterna eftersätter ofta detta arbete till förmän för del löpande arbetet. Jag vill bl.a. påminna om all beredskapslagstiftning och beredskapsavlal ännu nästan helt saknas inom arbetsrätten. Beredning av denna fråga pågår inom arbetsmarknadsdepartementet och en proposition om arbetsrätten i krig kommer alt läggas under våren.

Beredskapsförialtningarna är delvis ålderdomliga lill form och innehåll och skrivna mol andra hotbilder än de nuvarande. Försvarskommitlén har dragit konsekvensen av dessa förhållanden och framhåller att resurser måste avsällas för all ensa, förenkla och komplettera beredskapsförfati-ningarna med hänsyn lill dagens och morgondagens behov.

Jag anser del från loialförsvarssynpunkl nödvändigt all man i allt arbete med författningar, utredningsdirektiv m. m. beaktar hur svårighelerna under kris, krigsfara eller i krig skall bemästras. Författningsmässigt anser jag all delta bör ta sig ullryck i generella beredskapsförfaltningar eller i särskilda beredskapsföreskrifler i den ordinarie författningstexten.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 42

4.3 Utnyttjande av de samlade personaltillgångarna inom totalförsvaret

FörsvarskommUlén har ägnat stor uppmärksamhet ål frågan om hur de samlade personaltillgångarna inom totalförsvaret skall utnyttjas. Kommittén har lämnat förslag som berör såväl allmänna prioriteringar som underlag för detaljerad planering beträffande utnyttjande av värnpliktiga inom det militära försvaret, utnyttjande av värnpliktiga inom de civila delarna av totalförsvaret, vapenfria tjänslepiikfiga, kvinnor i totalförsvaret, frivillig personal samt inskrivning och redovisning.

Enligl försvarskommitlén skall hotet om elt överraskande angrepp och en samtidigt påbörjad krigsorganisering ligga lill grund för personalplaneringen. Kommittén föreslär all de verksamheter som krävs för en snabb uppbyggnad av den inledande motslåndsförmågan hos totalförsvaret skall ha högsta prioritet. De verksamheter som erfordras för att bygga upp samhällets motståndskraft och som medger forlsall motstånd under lång fid skall sedan prioriteras. Först därefter skall övrig krigsviktig verksamhet prioriteras. Jag instämmer i kommUléns förslag. Betydelsen av verksamheten skall styra tilldelningen av såväl personal som materiel.

Jag anser all del är betydelsefullt all de av kommittén förordade fördjupade studierna av bl.a. priorileringsproblemen kommer lill slånd. Sådana studier har redan påbörjats genom totalförsvarets chefsnämnds försorg.

4.4 Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Informationen om säkerhetspolitiken har under senare år vid olika tillfällen berörts i riksdagen. Försvarskommitlén har i sill betänkande angett all information om vår säkerhetspolitik är en medborgerlig rättighet i en demokrati.

De enskilda medborgarna måste enligt min mening informeras om vilka påfrestningar som kan drabba samhället under kriser och i krig och om vad som görs för all möta sådana påfrestningar. Var och en måste göras medveten om vilka rätfigheter och skyldigheter gentemot samhället som följer av de bestämmelser som har utfärdats om samhällets förberedelser för och verksamhet i krig. Information om säkerhetspolifiken och totalförsvaret är mot denna bakgrund nödvändig som en grund för opinionsbildningen och för alt ge människorna möjlighet att påverka den politiska beslutsprocessen när del gäller dessa frågor. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret är en medborgerlig rättighet i en demokrati som vår.

Liksom försvarskommitlén anser jag alt informationen kring säkerhetspolitiken bör syfta lill all stimulera den allmänna säkerhetpoliliska debatten genom att bl. a. ställa sakUgl underlag lill förfogande. Strävan bör vara

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 43

all få en sådan bredd på debatten all den inle endast engagerar ett redan välinformerat fåtal.

Informationen skaU också tjäna lill att belysa bakgrund och motiv för de mål och den inriktning som statsmakterna givit för säkerhets- och försvarspolitiken. Del är angeläget all statsmakterna lämnar sådan information att den enskilde får vela varför hon eller han kan tas i anspråk för utbildning eller annan tjänstgöring enligt någon av plikllagarna. Inte minst är det angeläget att informera om vilka påfrestningar som kan drabba fredssamhället och medborgarna i händelse av kriser och krig och vad som görs för all möta dessa påfrestningar. Det är ocksä ett allmänt intresse all lämna en god information om hur aUmänna medel används för försvars- och säkerhetspolitiska frågor.

Alla tolalförsvarsmyndigheler bör medverka i den säkerhetspolitiska informationen och tillhandahålla det sakunderlag som kan stimulera den säkerhelspoUtiska debatten och informationen i massmedier och organisationer.

Enligl försvarskommitlén är del av flera skäl angelägel att upplysningsverksamheten på del säkerhetspolitiska området vidgas, så alt den kommer all omfatta inte endast totalförsvaret ulan även andra komponenter i vår säkerhetspolitik. De åtgärder som kommittén föreslår är bl.a. att myndigheternas information skall förbättras och utvidgas, all skolornas undervisning i säkerhetspolitiska frågor skall förbättras, all de värnpliktiga ges en ökad insikt i dessa frågor och att massmedier och folkrörelser med olika medel görs intresserade av att i ökad utsträckning engagera sig i den säkerhetspolitiska debatten och informafionen.

Försvarskommitlén anser all skolan har en vikfig roll för all ge en grundläggande informafion om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. I den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80) har detta tillgodosells. Även i läroplanen för gymnasieskolan finns utrymme för information om säkerhetspolifiken och totalförsvaret. Fortbildning av lärare förekommer i dessa frägor. Del är angeläget all de även behandlas i grundutbildningen av lärare.

I planerna för grundutbildningen och repelilionsutbildningen av värnpliktiga har avsatts lid för försvarsupplysning. Resultatet växlar emellertid beroende på befälels förmåga alt informera om och diskutera frågor rörande säkerhetspolitik och totalförsvar. Detta ställer enligt försvarskommilléns mening särskilda krav på utbildningen av del iruppbefäl som har daglig kontakt med de värnplikfiga. Den nya befälsordning (NBO) som nu är under införande kommer enligl min bedömning all ge befälet bättre kunskap och förmåga även inom de områden som berörs här. Jag kommer vidare att vidta åtgärder beträffande utbildningen inom civilförsvaret och av vapenfria Ijänsleplikliga.

Jag vUl i detta sammanhang erinra om all den information som ges lill pojkarna före värnplikten fr. o. m. hösten 1980 också ges lill alla flickor i motsvarande ålder.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet 44

Massmedias intresse för säkerhels- och försvarspolitiken är av stor betydelse för informationen lill allmänheten. Försvarskommitlén anser att massmedias intresse för säkerhels- och försvarspolitik bör främjas bl.a. genom att material av allmänt intresse ställs fill deras förfogande och genom speciella presseminarier. Centralförbundet Folk och Försvar måste här spela en betydelsefull roll.

Jag delar försvarskommilléns uppfattning om massmedias nyckelroll för information och debatt om säkerhels- och totalförsvarsfrågor. Jag förordar alt Centralförbundet Folk och Försvar under budgetåret 1982/83 får utnyttja yllerligare 200 000 kr. för särskilda presseminarier.

Försvarskommittén har föreslagit att totalförsvarets upplysningsnämnd skall få sin uppgift vidgad lill alt omfatta hela vår säkerhetspolitik. Jag anser att detta är rikligt och avser därför vidta åtgärder för alt dels ändra upplysningsnämndens instruktion, dels utöka representationen i nämnden. Nämnden bör vidare förstärkas med en heltidsanställd sekreterare.

Kostnaderna för dessa åtgärder bör under budgetåret 1982/83 få täckas med prisregleringsmedel inom utgiftsramen för det militära försvaret.

I sitl slutbetänkande har försvarskommitlén tagit upp den betydelse som lekmannaorgan vid mUUära förband kan få när del gäller all föra ul information på regional och lokal nivå. Kommittén har därför förordat all en försöksverksamhet skall igångsättas. Jag delar denna uppfattning och förordar vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde att sådana lekmannaorgan införs på försök vid vissa förband. I denna försöksverksamhet skall bl. a. förutsättningarna prövas all med hjälp av lekmannaorgan på lokal nivå förbättra informationen om säkerhetspolitiken.

Beträffande frågan om en särskild lidskrift för säkerhetspolitisk debatt och information delar jag försvarskommilléns uppfattning att del torde vara lillräckligl att stödja de tidskrifter som genomför mera kostnadskrävande projekt inom del säkerhetspolitiska området.

Jag vill i detta sammanhang erinra om all regeringen har tillkallal en särskild utredare för all se över former och organisation för samhällsinformationen i krig och vid krigsfara. När resultatet av denna översyn föreligger kan det bli aktuellt all på nytt pröva de organisatoriska formerna för totalförsvarets upplysningsverksamhet. Del bör ocksä påpekas att folk-rältskommitlén f. n. behandlar frågor om information och upplysning angående folkrätten i krig.

4.5 Skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel

Försvarskommitlén har ingående övervägt totalförsvarets utveckling med hänsyn lill risken för all kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel utnyttjas i ell framlida krig. Kommittén har funnit att ökad

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 45

uppmärksamhet måste ägnas ål skyddet och har lämnat förslag lill mera preciserade utgångspunkter för planeringen vid totalförsvarets myndigheter.

Bedömningar av karaktären av ell framlida krig i Europa är alllid förknippade med stor osäkerhet. I likhet med kommittén bedömer jag del som troligt all kriget åtminstone inledningsvis kommer all föras med konventionella stridsmedel och inte med kärnvapen. Del är däremot inle möjligt alt göra några bestämda uttalanden om sannolikheten för all kärnvapen sedan sätts in. Vi måste därför i vär planering beakta riskerna för all delta kan komma att ske.

Om Sverige lyckas hålla sig utanför ett krig i dess konventionella fas, är del mindre troligt alt landet blir angripet sedan en upplrappning lill kärnvapenkrig skett. Däremot måste vi räkna med risken all drabbas av verkningarna av kärnvapen insalta mot mål utanför våra gränser. Med rimliga skyddsåtgärder bör dessa verkningar starkt kunna begränsas.

Om vi är indragna i ell krig när del trappas upp kan även vi bli utsatta för kärnvapenbekämpning. Förmodligen förlorar dock operationerna i Sverige i betydelse i ell sådant läge. Det är viktigt all vi har förmåga all slå emot en begränsad insats av kärnvapen. En sådan förmåga ökar våra möjligheter att slå emot hot om kärnvapeninsalser. Om kärnvapen skulle sällas in mol Sverige i stor omfattning, måste totalförsvarets resurser kraflsamlas lill all skydda och undsätta befolkningen och bereda de skadade värd.

Den pågående upprustningen inom maktblocken beträffande kemiska stridsmedel och skyddet mol dessa kan leda till ökade risker för all dessa stridsmedel kommer att utnyttjas.

Kommitténs överväganden i det andra delbelänkandet och slulbelän-kandet om riktlinjerna för våra skyddsåtgärder kan jag helt instämma i. Jag delar kommitténs uppfattning all ökad uppmärksamhet måste ägnas ål skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel.

Tillverkning och användning av biologiska stridsmedel är förbjuden. Ett mål för våra åtgärder för skydd mot biologiska stridsmedel bör dock vara att uppnå en sådan nivå på skyddet all en angripare tvingas räkna med angreppslyper som är svåra all dölja.

Jag övergår nu lill alt behandla sådana förberedelseålgärder lill skydd mot kärnvapen saml kemiska och biologiska stridsmedel som bör vidtas inom olika delar av totalförsvaret.

God förmåga lill indikering, alarmering och ledning saml goda kunskaper om stridsmedlens verkningar och skydd mol dessa måste eftersträvas. Därigenom kan skyddsrum, skyddsmasker och andra enklare typer av skydd utnyttjas så all skadeverkningarna av stridsmedlen begränsas. Skador kan dock aldrig helt undvikas. Räddnings- och röjningsinsalser måste kunna ulföras även efter insats av kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel. Dessa stridsmedel måste beaktas även i planeringen av sjukvården och folkförsörjningen.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 46

Förberedelser bör vidtas så att hela befolkningen vid krig eller krigsfara kan informeras om kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel, deras verkningar, personligt skydd och samhällets samlade skyddsresurser. Redan i fred bör intresset för detta främjas genom offentlig debatt.

Utbildning och övning i skydd mol dessa stridsmedel bör ingå i värnplikts- och civilförsvarsulbildningen, i självskyddsulbildningen och i kurser för frivillig personal. Befäl och arbetsledande personal inom totalförsvaret bör ges fördjupad utbildning.

För all ge särskild information och handledning i områden som drabbats av vapenverkningar bör en särskild beredskap finnas.

Radiakskyddsorganisalionen bör i huvudsak baseras på civilförsvarets och del militära försvarets resurser. Organisationen bör utbildas och samövas i ökad utsträckning. Radiakskyddsorganisalionen bör kompletteras så alt den också kan ulföra indikering och alarmering för kemiska stridsmedel.

De viktigaste ledningsfunktionerna bör ges skydd mot verkningarna av s. k. elektromagnetisk puls (EMP).

Inom totalförsvaret bör därutöver en kunskapsnivå upprätthållas som möjliggör snabb anpassning till utvecklingen i omvärlden vad gäller kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel. Alla resurser bör vid behov kunna utnyttjas för koncentrerade undsätlningsinsalser. Förmågan lill ledning av samlade undsätlningsoperationer måste beaktas.

Inom civilförsvaret bör tekniska bestämmelser för utformning av skyddsrum beakta kärnvapen och kemiska stridsmedel på det sätt somjag fidigare har redovisat. Som en komplettering till befintliga skyddsrum bör finnas beredskap för att anordna lämpliga utrymmen för skydd mot radioaktivt nedfall och att hänvisa skyddssökande lill dessa.

Åtgärder bör vidtas för all skydda befolkningen mol kemiska stridsmedel.

Som en grund för ell skydd mot biologiska stridsmedel bör skyddsaspekten beaktas organisatoriskt och planmässigt vid berörda myndigheter och institulioner. En ökad samordning av skyddsåtgärderna fordras, om ett effektivt utnyttjande av de resurser som är användbara för skydd skall kunna uppnäs.

Beredskap bör finnas för en efter omständigheterna anpassad lokal befolkningsomflyttning och en mer omfattande utrymning. Räddnings- och röjningsinsalser bör kunna ulföras där kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel har använts.

Inom del militära försvaret bör åtgärder vidtas i fråga om taktik, organisation, materiel och utrustning saml utbildning så alt främst individens överlevnad främjas inom sådana områden där kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel har använts. Åtgärder bör vidare vidtas vid de viktigaste förbanden lill skydd mol verkningarna av främst EMP från kärnvapenexplosioner på hög höjd saml för all öka möjligheterna fill

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet 47

fortsall försvar inom områden som är belagda med radioakliva och kemiska stridsmedel.

Inom del ekonomiska försvaret bör åtgärder vidtas så alt enstaka kärnvapeninsalser eller begränsade insatser av biologiska eller kemiska stridsmedel inle resulterar i en utslagning av försörjningen i dess helhet eller i en avgörande stor del av landet.

För sjukvården gäller särskilt alt den möjliga extrema omfattningen i tid och rum och delvis speciella karaktären av behandlings- och vårdbehovet efter insatser av kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel bör beaktas vid planeringen.

Åtgärder bör redan i fred vidtas eller förberedas för all sprida ut eller skydda tillgångar och försörjningsfunklioner av särskild betydelse för våra försvarsansträngningar, samhällets försörjning och vår långsikliga överiev-nad.

Härutöver bör inom hela totalförsvaret åtgärderna för skydd mot kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel fortlöpande bevakas i studie- och planeringsverksamheten så att alla skyddsåtgärder vidtas som är möjliga ulan väsentliga merkostnader i förhållande till vad som krävs för skydd mol konventionella stridsmedel.

De riktlinjer för skyddets utformning som jag här har redovisat har i huvudsak kunnat beaktas i förslagen lill de olika lotalförsvarsgrenarnas utveckling.

4.6 Försvarsforskningen

1978 års försvarskommitlé har lämnat vissa förslag om försvarsforskningen och bl.a. anfört alt totalförsvarets myndigheter bör tillförsäkras likställdhet i inflytandet över forskningens inriktning och all överbefälhavarens ställning gentemot försvarels forskningsanstalt bör ändras. Forskningsanstalten bör lyda direkt under regeringen (försvarsdepartementet).

På uppdrag av regeringen har forskningsanstalten i december 1981 lämnat förslag i vissa frågor rörande försvarsforskningen. Förslagen berör bl.a. försvarsforskningens ställning och överbefälhavarens ställning gentemot forskningsanstalten. Förslagen har i den delen remitterats.

Jag delar försvarskommilléns principiella syn pä försvarsforskningen. Jag avser att återkomma lill regeringen under år 1982 med anledning av försvarskommitténs och försvarets forskningsanstalts förslag rörande försvarsforskningen så all erforderliga riksdagsbeslut kan fattas inför budgetåret 1983/84.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 48

4.7 Samhällets sårbarhet

Försvarskommitlén har under sitt arbete noterat den ökade sårbarheten i det moderna samhället. Jag konstaterar att frågor om samhällets sårbarhet fortlöpande värderas i den studieverksamhet som bedrivs inom försvarsdepartementels verksamhetsområde. En del av sårbarheten beror på den höga teknologiska utvecklingen, varav datoriseringen är en del. För att studera datasystemens sårbarhet och få förslag till åtgärder tillkallade dåvarande departementschefen efter regeringens bemyndigande den s. k. sårbarhelskommitlén (SÅRK). Kommittén harar 1978 lämnat lägesrapporten (Ds Fö 1978:4) ADB och samhällets sårbarhet och slutbelänkandel (SOU 1979:93) ADB och samhällets sårbarhet - överväganden och förslag, vari konstaleras all sårbarheten är oacceptabelt hög i dagens datoriserade samhälle.

Jag anser all del är angelägel all regeringen snarast tar initiativ till åtgärder som syftar lill all minska den sårbarhet i samhället som beror på datorisering och har därför tillkallal en särskild beredning, sårbarhelsbe-redningen (SÅRB), med representation från statliga myndigheter, kommuner och näringsliv. Beredningen skall vara elt akfivt organ för information och rådgivning om sårbarhelsfrågorna i anknytning lill ADB-verksamheten.

I beredningens handlingsplan redovisas en närmare precisering av vilka sårbarhetsfaktorer och sårbarhetsproblem inom ADB-området som kräver särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder från samhällets sida. Den genomgående bedömningen i handlingsplanen är all datoriseringen av del svenska samhället har forlsall med oförminskad kraft ulan alt tillräckliga resurser avsatts för åtgärder inom säkerhels- och sårbarhelsområdena. Sårbarhetsberedningen föreslår därför att älgärder skall vidtas för alt informera och ge råd inom dessa områden. Beredningen konstaterar dock att det krävs ett strukturerat och metodiskt angreppssätt på sårbarhelsfrågorna. Dén kommer att la fram metoder och rutiner för sårbarhetsprövning av ADB-system. Del är särskill angeläget att samhällets stora och vikliga datasystem kan prövas.

Beredningen kommer bl.a. att studera ullandsberoendel, ADB i industrin, ADB i krig samt olika sårbarhetsfaklorer som hänger samman med personalberoendel, l.ex. dalabroUen. Möjligheterna all ersätta utslagen datorkapacitet skall även belysas. Beredningen anser att ADB-systemens komplexitet har blivit en sårbarhetsfaktor och avser därför att försöka belysa problemen i samband med denna utveckling.

Frågan om rutiner och lagstiftning för förstöring av personregister kommer också all övervägas. Även för andra register med känslig information kan likartade rutiner behövas.

Jag kommer all behandla sårbarhelsberedningens handlingsprogram i den datapoUliska proposifion som kommer att föreläggas riksdagen under våren.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 49

4.8 Översynsprojektet

I prop. 1980/81: 20 (bil.3) anmälde dåvarande chefen för försvarsdepartementet all han avsåg all låta kartlägga de besparingsmöjligheter som skulle kunna uppnås genom samverkan mellan försvaret och övriga samhällssektorer. Vidare anmälde han i prop. 1980/81: 100 (bil.7) att ett översynsprojekt hade startats. Jag vill här redovisa arbetsläget för översynsprojektet.

Tänkbara områden för samverkan mellan försvaret och övriga samhällssektorer har inventerats.

Pågående utredningar inom försvarsmakten angående det militära transportflygels ulnylljande m.m. avvaktas innan ställning kan tas till möjligheterna att utnyttja försvarsmaktens iransportflyg för värnpliklsresor, liksom möjligheterna för civila förelag att utnyttja det militära Iransporlfly-gel.

Samordningen mellan kommuner och fredsförband har diskuterats. Med hänsyn lill förväntade besparingar skall projektet bearbetas vidare.

Under arbetets gång har ell anlal nya områden aktualiserats. Avgränsningen mellan översynsprojeklel och den löpande ralionaliseringsverksamhelen inom och mellan myndigheter, kommuner m.fl. är svår all göra.

Alla möjligheter till samordning och samverkan mellan försvaret och övriga samhällssektorer som kan ge besparingar bör las lill vara. Det bör därför övervägas om inle en översyn, som även omfattar övriga departements verksamhetsområden, borde genomföras.

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde torde de största besparingsmöjligheterna finnas inom områdena materielanskaffning och materielunderhåll saml byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning.

4.9 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att la del av vad jag har anfört i detta avsnitt.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet 50

5 Totalförsvarets ekonomi

För budgetåret 1982/83 beräknarjag de sammanlagda kostnaderna över statsbudgeten för verksamheten inom totalförsvaret fill ca 22500 milj. kr. i del prisläge som antas komma all råda när verksamheten genomförs. Fördelningen på totalförsvarsgrenar framgår av följande sammanställning.

Ändamål Belopp

Det militära försvaret 19 110

Civilförsvaret 673

varav  civilförsvar utom skyddsrum 360

skyddsrum 313

Det ekonomiska försvaret 2 250

varav  drift- och förvaltningskostnader 680

investeringar m. m. I 570

Övrigi totalförsvar 460

varav  psykologiskt försvar 3

hälso- och sjukvård 111

övrigi 346

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet 51
Innehåll

Sid.

1 Grunder .......................................................... .... 1

1.1................................................................. Planeringssystem          1

1.2 1977 års försvarsbeslut   ............................... 3

1.3 Förberedelser för 1982 års försvarsbeslut   ........ 3

2 Den svenska säkerhetspolitiken   ......................... .... 6

2.1 Försvarskommitlén   ...................................... .... 6

2.2 Föredraganden   .......................................... .. 15

2.2.1 Den inlernalionella utvecklingen ................. 15

2.2.2 Inriktning av säkerhetspolitiken   ............... 18

2.3 Hemställan   ................................................ 23

3 Rikfiinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling   ... .. 24

3.1 Försvarskommitlén   ...................................... 24

3.2 Föredraganden   .......................................... 28

3.3 Hemställan   ................................................ 37

4 Särskilda frågor  ............................................... .. 38

4.1 Ledning och samordning inom totalförsvaret   .... .. 38

4.2 Administrativ beredskap    ............................. .. 40

4.3 Utnyttjande av de samlade personaltillgångarna inom totalförsvaret     42

4.4 Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret          42

4.5 Skydd mol kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel 44

4.6 Försvarsforskningen   .................................... 47

4.7 Samhällets sårbarhet  ................................... 48

4.8 Översynsprojeklel   ....................................... 49

4.9 Hemställan   ................................................ 49

5 Totalförsvarets ekonomi   ................................... 50

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1982

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 1

Bilaga 2

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde

1 Det militära försvaret

1.1 Planerings- och ekonomisystemet

Riksdagen beslöt vid 1977/78 års riksmöte (prop. 1977/78:63, FöU 9, rskr 174) alt försvarels planerings- och ekonomisystem skall vara del övergripande ledningssystemet för att styra verksamheten i fred inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

En grundtanke i försvarels planerings- och ekonomisystem är att särskild vikt skaU läggas vid att ange de långsikliga målen för försvaret, så all de kan tjäna som vägledning när verksamheten inom försvarsmakten planeras och genomförs.

Verksamheten inom del miUtära försvaret är inriktad mot all underhålla och utveckla ell visst antal förband i krigsorganisationen. Når den planerade verksamheten genomförs eftersträvas att decentralisera befogenheterna att fatta beslut.

I försvarets planerings- och ekonomisystem indelas den fredsfida verksamheten vid myndighelerna i tre huvudfunktioner, nämligen en operaliv funktion, en programfunktion och en produkfionsfunklion. Den operativa funktionen svarar för det operativa krigsförberedelsearbelel. Funktionen utövas av överbefälhavaren och mililärbefälhavarna. Programfunktionen svarar för alt formulera mål för verksamheten, fördela resurser och kontrollera att målen uppfylls. Under regeringen utövas denna funktion främst av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Produktions funktionen förfogar över de ekonomiska resurserna och svarar för all de mål som anges av programfunkfionen uppfylls i största möjliga utsträckning och på det sätt som är mest rationellt. Produktionsansvariga myndigheter är huvudsakligen försvarsgrenscheferna när 1    Riksdagen 198II82. I samt. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 2

det gäller utbildning, försvarels materielverk i fråga om utveckling och anskaffning av materiel, försvarets forskningsanstalt i fråga om forskning och fortifikationsförvaltningen när del gäller anskaffning av mark och anläggningar.

Utöver de nämnda huvudfunktionerna finns specialist- eller fackfunklionerför verksamhet som berör flera program eller produktionsområden och som kräver särskild kompetens. För fackfunklionerna svarar särskilda fackmyndigheter. Sålunda svarar l.ex. försvarels materielverk för förrådsverksamhel och fortifikationsförvaltningen för faslig-helsförvaltning.

I planerings- och ekonomisystemet utgör krigsförbanden grunden. Dessa förs samman i delprogram. Pansarbrigad m.m., Ubåtsförband och Jaklförband är exempel på sådana. Delprogrammen läggs samman till program efter två modeller. Den ena ger avvägningsprogram och den andra organisatoriska huvudprogram.

Avvägningsprogrammen är avsedda alt utnyttjas främst i den långsiktiga planeringen. Jag vill understryka alt indelningen i och benämningen på avvägningsprogrammen är föränderlig och måste anpassas till behoven i studie- och planeringsverksamheten. Indelningen i organisatoriska huvudprogram återspeglar ansvarsförhållandena i fredsorganisalionen.

Överbefälhavaren beskriver i sin programplan för det militära försvaret försvarsmaktens krigsorganisatoriska utveckling inom avvägningsprogrammen och inom de försvarsgrensinriktade organisatoriska huvudprogrammen.

Följande figur visar ell exempel på hur delprogrammen f. n. förs samman till avvägningsprogram och organisatoriska huvudprogram.

Awäg-nlngs-program

Mark-

strids-

förband

Över-vattens-strids-förband

FjSrr-strids-förband

Luft-för-svars-förband

Operativ ledning

Allmän

för-

svars-

forslt-

nlng

Gemensamma myndigheter m.m.

Delprogram

Organisatör istia huvudprogram

Armé-	Marin-	Flygvapen-	Operativ	Gemen-
förband	förband	förband	ledning m.m.	samma myndigheter m.m.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

Verksamheten inom det militära försvaret indelas efter sin karaktär i delproduklionsområden. Dessa förs samman lill huvudproduktionsområden och avvägningsområden enligl vad som framgår av följande figur.

Huvudproduktionsområden       Delproduktionsområden

Avvägningsområden

Allmän ledning och förbandsverksamhet

Operativ och krigsorga-nisatorisk verksamhet

Ledning ocli för> bands verksamhet

Utbildning till och av fast anställd personal m.m.

Grundutbildning av värnpliktiga

Vidmakthållande

Repetitionsutbildning av värnpliktiga

Materielanskaffning

Centralt vidtaget materielunderhåll m.m.

Centralt vidtagen materielanskaffning m.m.

Markanskaffning

Omsättning och tillförsel

Nybyggnader m.m.

Anskaffning av anläggningar

Centralt beslutade ombsrggnads-och underhållsåtgärder

Utvecklingsarbete

Forskning och utveckling

Tillämpad forskning

Forskning och utveckling

Grundforskning

Indelningen i avvägningsområden används i den långsikliga planeringen och indelningen i huvudproduklionsområden i den löpande verksamheten.

Anslagen fill de tre försvarsgrensinriktade huvudprogrammen och huvudprogrammet Operafiv ledning m.m. avgränsas efter indelningen i huvudprogram och huvudproduklionsområden. Anslagen inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. m. knyter i stort sett an lill indel-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 4

ningen i delprogram och huvudproduklionsområden. Anslagsindelningen framgår av följande figur.

Huvudproduk-       Ledning och        Materielan-        Anskaffning       Forskning och
tionsom-       förbandsverk-    skaffning av anlägg- utveckling

rade samhet ningar

Huvudprogram

Arméförband

Anslag B 1

Anslag B 2

Anslag B 3

Anslag B 4

Marinförband Anslag C 1 Anslag C 2 Anslag C 3 Anslag C 4

Flygvapenförband

Anslag D 1

Anslag D 2

Anslag D 3

Anslag D 4

Operativ ledning

Anslag E 1

Anslag E 2

Anslag E 3

Gemensamma myndigheter

Anslag F 1 - 4

F 6 - 17

Anslag F 3 F 6 F 17

Anslag F 18

Anslag F 5 F 10 F 13

Den indelning i fack som formellt gäller i planerings- och ekonomisystemet framgår av följande sammanställning där också de olika fackmyndigheterna anges.

Fack

Fackmyndighet

Underrättelsetjänst

Helikoplerverksamhet

Medelsförvaltning, kameralljänsl m. tn.

Hälso- och sjukvård

Fastighetsförvaltning

Förplägnad

Förråds verksamhet

Materielunderhåll

Verkstadsdrifl

Överbefälhavaren Chefen för flygvapnet Försvarels civilförvaltning Försvarets sjukvårdsstyrelse Fortifikationsförvaltningen Försvarets materielverk Försvarets materielverk Försvarets materielverk Försvarets materielverk

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 5

1.2 1977 års försvarsbeslut

Försvarsbeslutet år 1977 innebar bl. a. att planeringsramen för det militära försvaret höjdes något i förhållande lill den som gällde fidigare. Därigenom blev det möjligt att i viss mån öka den andel av verksamheten som avser materielanskaffning samt forskning och utveckling. Stor vikt lades vid ansträngningarna att bromsa utgiftsökningarna för ledning och förbandsverksamhet. En fortsatt personalminskning och omfattande fredsorganisatoriska ingrepp förutsattes. Dessutom avsattes reserver, bl. a. för all möta den bedömda skillnaden mellan den framlida löneutvecklingen och den allmänna prisutvecklingen enligl nelloprisindex.

Under perioden 1977/78-1981/82 har slalsmaklerna fattat beslut om förbandsindragningar och omorganisationer. Dessutom har försvarels myndigheter i samverkan med försvarets ralionaliseringsinsfiiul fortlöpande vidtagit åtgärder i syfte att bromsa utgiftsökningarna. Dessa åtgärder har lett tUl en konfinuerlig minskning av den andel av den miUtära utgiftsramen som går till ledning och förbandsverksamhet.

Det tillämpade systemet för priskompensation har inneburit en bristande fidsmässig överensstämmelse mellan pris- och löneutvecklingen inom försvaret och utgående kompensafion. Det har lett till att perioden har kännetecknats av myckel stora omplaneringar. Till följd av de höga löneavtalen åren 1976 och 1977 tvingades försvaret bl. a. till kraftiga inskränkningar av främst repetitionsutbildningen och maierielanskaffningen. Ca 2 miljarder kr. måste föras över tUl löneområdet i början av försvarsbeslulsperioden. Därtill kommer att prisutvecklingen på drivmedel varit myckel snabb.

Under slutet av perioden har priskompensationen varit högre än den faktiska pris- och löneutvecklingen, varför viss återtagning har kunnat ske bl. a. på materielsidan. Sammanlagt under perioden har dock viss materiel fått utgå ur planerna eller minskas i anlal i förhållande lill vad som avsågs i 1977 års försvarsbeslut. Samtidigt har anskaffningen av många maleriel-objekl måst uppskjutas.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 6

1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling

1.3.1 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren har redovisat sill underlag för det kommande försvarsbeslutet vid tre fillfällen. Del 1 av perspeklivplanen överlämnades lill regeringen i februari 1979 och del 2 i juni 1980. Studie- och utredningsarbetet avslutades hösten 1981, när ett konkret handlingsprogram presenterades i form av överbefälhavarens programplan för perioden 1982/83— 1986/87. Programplanen innehåller också särskilda redovisningar och förslag om fredsorganisafionens utveckling och om anskaffning av flygplan. Jag återkommer tiU detta underlag i avsnitten 1.4 Fredsorganisafionen (s. 51) och 1.5 Anskaffning av ell nytt flygplan och flyginduslrifrägor (s. 97).

Perspektivplanen

För del 1 av perspeklivplanen föreskrev regeringen elt ekonomiskt studieinlervall som motsvarade 9-14 miljarder kr. i årlig utgiftsram för försvarsmakten på 1990-lalet (prisläge februari 1977).

Del 1 av perspektivplanen syftar till alt pröva olika framlida utformningar av försvarsmakten när del gäller deras förmåga alt möta sådana konflikter som kan vara länkbara i ell fidsperspektiv på 15-20 år. Vidare prövas idéer om nya förband och vapensystem.

Idéskisserna lill utformningar av försvarsmakten (strukturerna) har valts för all översiktligt belysa förmågan hos olika försvarsorganisationer.

Enligt överbefälhavarens mening är inte någon av de strukturer som har studerats i den mellersta delen av det ekonomiska intervallet balanserad mot de krav som utvecklingen i vår närmaste omvärld ställer.

I den nedre delen av del ekonomiska intervallet blir denna brist på balans naturligen än mer markerad. Härtill kommer all för-svarsstrukturerna inte heller har en rimlig förmåga all möta de typer av angrepp som de i första hand har utformats för all möta. De ekonomiska resurserna är i detta intervall otillräckliga för att försvarsmakten skall kunna lösa även relativt begränsade uppgifter i säkerhetspolitiken. Vär förmåga att fullfölja den deklarerade neutralitetspolitiken kan därför komma att ifrågasättas. De strukturer som har studerats har dessutom visat sig vara svåra all realisera inom de närmaste 15-20 åren, om inte försvars-maklens organisation och sådan materielanskaffning som redan har beslutats omgående beskärs tämligen drastiskt. Påfrestningarna på totalförsvaret i övrigt blir stora. Försvarsmaktens roll i säkerhetspolitiken reduceras i hög grad.

Studien har visat all det i den övre delen av det ekonomiska intervallet är möjligt all utforma en försvarsmakt med förmåga att möta ell brett register av konflikter och angrepp. Ett sådant försvar skulle enligt

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 7

överbefälhavaren kunna spela den roll i svensk säkerhetspolifik som utvecklingen i vår omvärld motiverar. En försvarsmakt på denna nivå ger övriga delar av totalförsvaret tid och möjlighet all organisera, så all de får goda befingelser att verka.

Planen har behandlats i militärledningen, varvid också cheferna för fortifikafionsförvaltningen, försvarels materielverk och försvarels forskningsanstaU har deltagit. Chefen för armén har därvid avgivit ell särskiU yttrande.

Regeringen angav i anvisningarna för fas 2 av perspektivplaneringen all alternafiva handlingsvägar för de närmaste lio budgetåren fr. o. m. 1982/83 skulle utformas och analyseras med två olika ekonomiska förutsättningar som grund. I medeltal per budgetår innebar dessa förutsättningar följande belopp (prisläge februari 1979;milj. kr.)

Förutsätt- 1982/83- 1987/88-

ning 1986/87 1991/92

1 14600 15600

2 13 000 13 000

Som utgångspunkt förutsätts en planeringsram för budgetåret 1981/82 på 13600 milj. kr. i prisläget februari 1979. I anvisningarna anges vidare vissa andra ekonomiska förutsättningar. Priskompensafion enligl nelloprisindex (NPI) skall sålunda förutsättas. Vidare framhålls all erfarenheterna av skiUnaden mellan den verkliga prisutvecklingen och NPI måste lillvaralas i planeringen och tillräckliga reserver därför avsällas inom del angivna ekonomiska utrymmet.

Med dessa ekonomiska förutsättningar kan man enligt överbefälhavaren inle ens i den högsta planeringsram som regeringen har angett hejda den pågående minskningen av krigsorganisationen, om kvaliteten i rimlig grad skall kunna anpassas lill utvecklingen i omvärlden. Ell sådant mål kräver en högre ekonomisk ram. Överbefälhavaren redovisar i handlingsväg I en sådan utveckling.

Den lägsta ekonomiska nivå som regeringen har anvisat för arbetet avviker i ekonomiskt avseende avsevärt från övriga nivåer som har studerats under perspektivplanearbelel. En rad särskilda problem uppslår.

Nivån innebär redan det första budgetåret en sänkning av ramen med ca 600 milj.kr. Dessutom innehåller ramen inget påslag för de efter hand ökande pris- och lönereserverna, eftersom den andra femårsperioden ligger på samma nominella nivå som den första. Del innebär alt både fredsdriften och maierielanskaffningen måste minskas successivt för all möta pris- och löneutvecklingen. I regeringens anvisningar anges dessutom att allmän värnplikt resp. svensk flygplanproduklion skall ingå i minst en handlingsväg på vatje ekonomisk nivå. Dessa villkor kan inle inrymmas i någon handlingsväg på den lägsta ekonomiska nivån utan att del uppslår en stor brist på balans i krigsorganisationen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 8

Överbefälhavaren redovisar därför på denna nivå en handlingsväg 3 som i förhållande till planeringsförutsättningarna är så långt möjligt operativt balanserad mellan skilda funktioner inom försvarsmakten och mol de begränsade uppgifter som elt sådant försvar kan lösa. I handlingsvägen ingår varken allmän värnplikt enligl dagens tillämpning eller inhemsk flygplansproduktion. Handlingsvägen torde också leda fill krav på omfattande uppsägningar av personal.

För att fillgodose regeringens krav på handlingsvägar med allmän värnplikt och inhemsk flygplansproduklion även på den låga nivån redovisas dessutom tre planeringsexempel.

En handlingsväg 2 har utformats så all både allmän värnplikt och inhemsk flygplanproduklion enligl regeringens anvisningar inryms, samfidigt som de mest uppenbara bristerna i försvarels utveckling i förhållande till omvärlden täcks. Stor vikt har därvid lagts vid åtgärder som bidrar lill all upprätthålla omvärldens tilltro lill vårt försvar. Handlingsväg 2 ligger på den lägsta ekonomiska nivå där delta är möjligt. Handlingsvägen representerar således en omslagspunkt vad gäller handlingsfriheten all på lång sikt vidmakthålla och förnya väsentliga försvarsfunktioner. Handlingsväg 2 ligger något under regeringens högsta ekonomiska nivå.

Sammanfattningsvis har överbefälhavaren utarbetat handlingsvägar på tre ekonomiska nivåer enligl vad som framgår av följande tabell (prisläge februari 1979; milj. kr.).

Handlings- Medeltal per budgetår för perioden

väg

1982/83 - 1986/87 1987/88 - 1991 /92

1 14950 16750

2 14 350 14900

3 13000 13000

Handlingsväg 1 kan enligl överbefälhavaren ses som ell uttryck för vår vilja all visa omvärlden alt Sverige inom del militära området även framgent är berett all la sin del av ansvaret för stabiliteten och freden i vår del av världen. På denna nivå kan den fortgående reduceringen av försvarsmakten hejdas samtidigt som kvaliteten kan anpassas till utvecklingen i omvärlden. Förutsättningarna för att vi skall kunna stå utanför en militär konflikt ökar. En angripare måste räkna med att avdela betydande resurser mol oss. Del bör för honom framstå som i hög grad osäkert om han kan nå sina mål utan stora uppoffringar i förluster och lid. Han måste vara beredd att möta motstånd i alla delar av landet och under lång tid.

Skulle vi trots allt bli angripna, har vi goda möjligheter all i samverkan med övriga tolalförsvarsgrenar föra en framgångsrik försvarsstrid. Handlingsvägen kan med angivna ekonomiska förutsättningar genomföras inom ramen för en i stort sett oförändrad eller t.o.m. något mindre andel av landets samlade resurser (BNP).

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet 9

I handlingsväg 2 torde del enligl överbefälhavaren vara möjligt alt - i vatje fall övergångsvis - upprätthålla del svenska försvarels trovärdighet. I denna handlingsväg kan vi genom en stark begränsning av fredsorganisalionen saml utsträckt utnyttjande av nu fillgänglig materiel i huvudsak håUa uppe den operativa styrkan under 1980-talet samtidigt som vi bibehåller nuvarande värnpliktsullag och fullföljer den påböijade flyg-plansulvecklingen.

I ekonomiskt hänseende kan handlingsvägen ses som en fortsättning på 1977 års försvarsbeslut. Den tar sålunda i anspråk en efter hand minskande andel av samhällets resurser. Den ligger inom övre delen av del ekonomiska fäll som regeringen har anvisat. HandUngsvägen innebär all den strukturella omvandlingen av försvarsmakten blir betydligt mer omfattande än i handlingsväg 1. Nydaningen av förbandens vapen och vapensystem sker i långsammare takt. Vi kan därför inte hålla jämna steg med den modernisering som sker av vapnen i vår omvärld. Detta leder enligl överbefälhavaren till att vår försvarseffekt fortsätter all minska i förhåUande fill styrkan hos tänkbara angripare. Vi tar sålunda ökade risker.

Den låga ekonomiska nivå, på vilken handlingsväg 3 har utformats, utgår från föreställningen att man genom skilda åtgärder skulle kunna bibehålla försvarsmaktens krigsavhållande förmåga lUl lägre kostnader. Detta är enligl överbefälhavaren inte möjligt. För all kunna upprätthålla en försvarsfunktion tvingas man att kraffigt reducera en eller flera andra funkfioner som har stor betydelse för vårt försvars trovärdighet.

Handlingsväg 3 har sålunda utformats som en försvarsmakt ulan allmän värnplikt och utan framtida anskaffning av flygplan från svensk industri. Endast därigenom har en godtagbar balans mellan de olika försvarskom-ponenlerna kunnat uppnås.

Genomförda studier och värderingar visar entydigt att delta alternativ har betydligt färre brister än de båda exempel som förutsätter hUliUsvaran-de värnpliktsullag resp. fortsatt flygplansproduklion. De visar också att det på denna ekonomiska nivå är bättre att helt utesluta ett anlal värnpliktiga från utbildning än att korttidsulbilda betydligt fler.

Även om handlingsväg 3 är den minst dåliga lösningen på den aktuella ekonomiska nivån, leder den enligl överbefälhavaren till

- en direkt minskning av utgiftsramen för det militära försvaret med ca 5 %,

- en successiv minskning av de reala försvarsansträngningarna med någon procent årligen så att försvarets andel av BNP minskar med en tredjedel på 10 år,

- ett frångående av den allmänna värnplikten, varvid en Qärdedel av de värnpliktiga undantas från utbildning,

- en reducering av de kvalificerade markstridsförbanden med ca 20%,

- ett avbrytande av flygplansutvecklingen inom landet,

- en avveckling av 25 fredsförband samt

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 10

- en minskning av anlalel anställda med ca 25 %, varvid uppsägningar

måste tillgripas.

Den är uppenbart all en sådan handlingsväg snabbi får allvarliga negativa konsekvenser för vår försvarsförmåga. Även om försvaret i enlighet med regeringens anvisningar inriktas mot all möta geografiskt och tidsmässigt begränsade och kraflsamlade anfall, ökar risken för all vi även i dessa situationer kommer i efterhand. Vi kan då endast under begränsad lid stå emot en angripares fortsalla framträngande. Vi tvingas att säkerhetspolitiskt ta betydligt större risker. Den drasfiska förändringen av svensk försvarsorganisation leder med stor säkerhet lill allvarliga konsekvenser för försvarets trovärdighet såväl inom som utom landet.

En utveckling av försvaret enligl den lägsta ekonomiska nivån ler sig från de synpunkter överbefälhavaren har all företräda inte försvarbar, framför allt inte i nuvarande säkerhetspolifiska situation.

Lägel i världen präglas i dag av stor utrikespolitisk osäkerhet. Denna osäkerhet gäller också Europa. Mol denna bakgrund finns del enligl överbefälhavarens mening mycket starka skäl att välja en långsiktig utveckling av försvarsmakten enligt handlingsväg 1. Därigenom kan försvaret påtagligt stödja en svensk säkerhetspolitik som syftar till en fredlig utveckling i vår del av världen. Handlingsväg 1 ställer i ett långsiktigt perspektiv inte några krav på en ökad andel av del svenska samhällets resurser. Överbefälhavaren föreslår all denna handlingsväg läggs lill grund för 1982 ärs försvarsbeslut.

Programplanen för perioden 1982183 -1986187

Genom beslut den 5 mars 1981 gav regeringen anvisningar för programplanering för perioden 1982/83 - 1986/87 för det militära försvaret. Regeringen föreskrev därvid att försvarskommilléns andra belänkande i fillämpliga delar skulle ligga lUl grund för planeringen.

För vart och ett av budgetåren 1982/83 - 1986/87 skulle gälla en planeringsram om 15400 milj.kr. (prisläge februari 1980) i enlighet med försvarskommilléns uttalande att planeringen inom totalförsvaret borde genomföras på en ekonomisk nivå som motsvarar vad som f. n. anvisas för dessa ändamål. Detta motsvarar 17 120 milj. kr. i prislägel februari 1981. Priskompensafion skulle förutsättas utgå enligt NPI.

Inom planeringsramarna skulle reserver avdelas för den väntade avvikelsen mellan den faktiska prisutvecklingen och priskompensalionen enligl NPI. Reserverna skulle beräknas på grundval av bl.a. 1980 års långtidsutrednings huvudalternativ 1. Därutöver skulle konsekvenserna av all beräkna reserverna på grundval av långtidsutredningens huvudalternativ 2 redovisas.

I anslutning till programplanen skulle överbefälhavaren belysa utvecklingen och konsekvenserna av om planeringsramarna minskas resp. ökas med 400 milj. kr. per budgetår (prisläge februari 1980).

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 11

I planeringen av fredsorganisalionen skulle åtgärder föreslås som syftade lill all ge minst de besparingar som var en utgångspunkt för handlingsväg 2 i del 2 av överbefälhavarens perspekfivplan. För huvudprogrammen Operaliv ledning m. m. samt Gemensamma myndigheter m. m. skulle därutöver övervägas och så långt möjligt inplaneras yllerligare besparingar av del slag och den omfattning som föreslogs av överbefälhavaren i handUngs-väg3.

Överbefälhavaren föreslår i sin programplan hur försvarsmakten skall utvecklas på den ekonomiska nivå som regeringen har angett. Planen belyser också försvarsmaktens utveckling, om den ekonomiska nivån höjs resp. sänks med 440 milj.kr. per budgetår i prislägel februari 1981. I planeringen har överbefälhavaren avdelat reserver med långtidsutredningens huvudalternativ 1 som grund. Därutöver redovisas konsekvenserna om störte reserver, grundade på långtidsutredningens huvudalternativ 2, avdelas.

I sin analys av planer i ngsförulsälln ingår naframhåller överbefälhavaren all den av regeringen angivna ekonomiska ramen inle är tiUräcklig. För alt den ambitionsnivå som försvarskommitlén har angivit skall kunna uppnås krävs enligl överbefälhavaren en tilldelning av resurser motsvarande den högsta nivån. Andra vikliga förutsättningar för all den föreslagna planeringen skall kunna förverkligas är all fredsorganisalionen minskas och att ett nytt syslem för priskompensafion införs.

Mot denna bakgrund hemställer överbefälhavaren att

- försvarsmakten utvecklas enligt "4-400-nivån" i den plan som föreligger och att resurser avdelas minst i enlighet härmed,

- ett nyll priskompensationssyslem införs som ger försvarsmakten full kompensation i rätt lid,

- reduceringar inom fredsorganisationen beslutas i den omfattning och vid de tidpunkter som framgår av den plan som har redovisats. Överbefälhavarens planering innebär all det tillgängliga pla-

neringsulrymmel har fördelals enligl vad som framgår av följande tabell (prisläge februari 1981; milj. kr.).

Nivå	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	Summa 1982/87
"-H 400-nivån" (varav reserv) Programplane-nivån (varav reserv) "-400-nivån" (varav reserv)	17560 (109) 17120 (106) 16680 (102)	17 560 (160) 17120 (158) 16680 (151)	17560 (215) 17120 (212) 16680 (203)	17 560 (289) 17120 (284) 16680 (275)	17560 (391) 17120 (386) 16680 (371)	87800 (1 164) 85600 (1 146) 83400 (1 102)

För perioden 1987/88 - 1991/92 är planeringsulrymmel i "4-400-nivån" 92800 milj. kr., varav 3618 milj. kr. i reserver, i programplanenivån 86900 milj.kr., varav 3444 milj kr. i reserver, och i "-400-nivån" 84500 milj. kr., varav 3221 milj. kr. i reserver.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 12

För arméförbanden innebär överbefälhavarens planering följande.

Under programplaneperioden fullföljs moderniseringen av lio infanteri-brigader och fyra nortlandsbrigader. En nortlandsbrigad tillkommer genom att den elfte moderna infanleribrigaden omorganiseras lill norrlandsbrigad. Malerielen inom de kvarvarande åtta äldre infanleribrigaderna förnyas i mycket begränsad omfattning. En av de äldre brigaderna utgår ur krigsorganisationen i slutet av 1980-talel.

Nuvarande fyra pansarbrigader samt pansarförbanden i Norrland och på Golland bibehålls. En mekaniserad brigad och fem mekaniserade bataljoner organiseras under programplaneperioden av nuvarande pansarförband och en del av infanleriförbanden i Mellansverige.

Del totala antalet brigader inom armén minskar med överbefälhavarens planering till 27 i slutet av 1980-lalel.

Pansarvärnsförmågan — främst hos de modernare förbanden - ökas genom tillförsel av pansarvärnsrobolar, renovering och modifiering av befintliga slridsfordon, tillförsel av helikoptrar för pansarvärnsuppgifler saml utveckling av ny materiel.

Under den andra femårsperioden utökas arméflyget fill två bataljoner samtidigt som resurser avdelas för utveckling av nya luflvärnssyslem.

I "4-400-nivån" moderniseras under programplaneperioden yllerligare en infanteribrigad. Under den andra femårsperioden tillkommer ytterligare en bataljon i arméflygel.

I "-400-nivån" omorganiseras inte en infanteribrigad 77 till nortlandsbrigad. Vidare reduceras krigsorganisationen i jämförelse med programplanenivån med en infanleribrigad 66 R, sex pansarvärnskompanier, två kompanier med beväpnade helikoptrar, tre mekaniserade bataljoner, två luftvärnsbalaljoner samt en etappbalaljon.

Planeringen för marin förbanden inriktas mot två ytallackflolliljer och en frislående robolbålsdivision i slutet av 1980-talel. Två nya robolbå-tar anskaffas under programplaneperioden. Detta innebär all den ersättning av sex äldre torpedbåtar som enligl fidigare planering skulle påbörjas under senare delen av 1980-lalet nu inleds under programplaneperioden.

Antalet minröjningsflottiljer minskas från elva fill nio. Två nya minröjningsfartyg av typ M 80 anskaffas under programplaneperioden och ytterligare fyra fartyg inplaneras under den andra femårsperioden. Fartygen utgör kärnan i de två minröjningsflolfiljer som moderniseras i slutet av 1980-talet. Övriga minröjningsfloltiljer moderniseras inle.

Ubålsförbanden kommer att omfatta tretton ubåtar sedan användnings-liden för ubåtarna av typ Sjöormen har förlängts och ubåtar av typ A 17 anskaffats. Samtidigt förbättras mineringskapacilelen hos samtliga ubåtar.

Den pågående moderniseringen av en del av kuslarfilleriels fasta spärt-förband med nya lunga tornballerier och moderniseringen av de rörliga kuslartilleribataljonerna med bl. a. nya pjäser fullföljs under programplaneperioden samtidigt som användningstiden för vissa äldre kustartUleriför-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 13

band förlängs i begränsad omfattning. Nuvarande tunga kuslrobotförband utgår ur krigsorganisationen under senare delen av 1980-talet.

De rörliga spärt- och kustjägarförbanden börjar omorganiseras till amfibiebataljoner.

Den marina lednings-, bas- och underhåUsorganisationen saml den marina kuslbevakningsorganisalionen minskas och anpassas tiU marinförbandens förändrade krigsorganisation. Basorganisationens rörlighet ökas.

I "4- 400-nivån" omsätts de lunga kuslrobolballerierna under den andra femårsperioden. En ubåt tillkommer utöver vad som gäller i programplanenivån.

I "-400-nivån" minskas krigsorganisationen under den andra femårsperioden i jämförelse med programplanenivån med en ubåt, en ny minröj-ningsflottilj och två lätta robolballerier.

Beträffande flygvapen förbanden innebär överbefälhavarens planering följande.

Ombeväpningen av jaklflygdivisionerna med flygplan JA 37 forlsäller, varvid nio divisioner har ombeväpnats i slutet av 1980-talel. Fem jaktflyg-divisioner med flygplan J 35 F bibehålls under programplaneperioden och tre divisioner lill millen av 1990-lalet. Detta innebär all tolv jaktdivisioner organiseras under både den första och den andra perioden. Anlalel medeltunga atlackdivisioner och spaningsdivisioner är oförändrat fem och en halv resp. sex till i böijan av 1990-talel. En lätt allackflygdivision ulgår under programplaneperioden och resterande fyra divisioner under den andra perioden.

I avvaktan på beslutsunderlag för omsättningen av Viggensystemen inplanerade överbefälhavaren ekonomiskt utrymme för att införa ell JAS-system. Beslutsunderlaget har senare överlämnats lill försvarskommitlén och kommer alt redovisas i det följande.

Transportflygförbandens kapacitet utökas under den andra femårsperioden, varvid omsättningen av äldre flygplan slutförs. Anlalel flygbasbalal-joner minskas samtidigt som kvarvarande bataljoner ges successivt ökad rörlighet och uthållighet.

Radarkompanierna för luflbevakning och slridsledning på hög höjd omsätts successivt i krigsorganisationen. Härvid ulgår ell anlal förband utrustade med äldre radarmaleriel. Radarförbanden för luft- och sjöbevakning saml slridsledning på låg höjd omsätts i krigsorganisationen gemensamt med marinen.

I "4-400-nivån" lUlkommer en jaktflygdivision med flygplan JA 37, varvid det totala antalet JA 37-divisioner blir lio.

I "-400-nivån" utgår den nionde jaklflygdivisionen med flygplan JA 37.

De medel som har avsatts för viktigare materielobjekl på de olika ekonomiska nivåerna framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1981;milj. kr.).

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

14

Materielobjekl	Planerat 1982/83 - 1986/87		Beräknat 1987/88-1991/92
	"-1-400-          Program-	"-400-	"+400-          Program-	"-400-
	nivån"            plane-	nivån"	nivån"            plane-	nivån"
	nivån		nivån
Utveckling
Lätt slridsfordon	135                  135	135	165                  165	165
Nya luflvärnssyslem Flygplan JAS med beväpning	140                  140 3 740               3 295	140 3 295	750                 750 3 500               3 500	750 3 500
Anskaffning
Lätt pansarväms-robot	515                 515	415	825                  630	530
Renovering och modifiering av stridsvagnar Lätt stridsfordon	545                  545	315	100                  100 630                 630	IOO 430
Helikoptrar för armén	420                 420	420	1070                 585	335
Nya luftvärnssystem	-                    -	-	1410               1410	930
Helikoptrar för marinen	_	_	215                  215	215
Ny ylatlack (6 fartyg) Ubåtar	200                 200 1005               1005	150 855	550                 550 1175               1055	600 970
Minröjningsfartyg Lätt kuslrobot och	230                 230	230	325                  325	255
styrd ammunition Tung kuslrobot	120                  120 400	90	425                 425	365
Skolflygplan Flygplan JA 37 med beväpning Flygplan JAS med beväpning Helikoptrar för flygvapnet Transportflygplan	7265               6495 280                 280 45                   45 150	5 355 280 45	1 000               1000 1 828               1 225 4 820                4820 250                 250 210                 250	1000 775 4820 250 250

Överbefälhavaren redovisar olika åtgärder för all förbättra försvarsmaktens beredskap, främst förmågan att möta ell överraskande anfall. De föreslagna åtgärderna omfattar ledningsberedskap, insalsbered-skap och mobiliseringsberedskap.

Överbefälhavaren framhåller all det är myckel angelägel all snabbi kunna disponera ell begränsat anlal operativt vikliga förband för tidiga stridsinsatser. Inkallelser bör enligt överbefälhavaren kunna ske vid beredskapshöjningar före mobiUsering ulan att fullmaklslagar behöver träda i kraft. Därvid bör rätlen liU beredskapsinkallelse av ell begränsat antal förband kunna delegeras lUl överbefälhavaren, åtminstone under vissa perioder. Detta bör kunna ske inom ramen för repelitionsulbildningssysle-met.

Av överbefälhavarens planering framgår all beredskapen minskar i "-400-nivån", främst genom att antalet övningar minskar i den terräng där förbanden har sina krigsuppgifter.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 15

Överbefälhavaren planerar all förändra urvalet och utbildningen av de handräckningsvärnpliktiga så att dessa i ökad utsträckning kan krigsplaceras, bl.a. i de enheter som organiseras när civilförsvarets nuvarande bevakningsuppgifter förs över till försvarsmakten.

Grundutbildningsfiderna i det nuvarande utbildningssystemet är enligt överbefälhavaren så korta all del finns allvarliga brister i förhållande fill de år 1972 reducerade utbildningsmålen. Mol bakgrund av detta konstaterar överbefälhavaren att en ökning av grundutbildningsliden är motiverad. En sådan har inplanerats för ett begränsat antal (ca 500) värnpliktiga pluton-chefer och ställföreträdare (motsvarande).

Överbefälhavaren har i alla ekonomiska nivåer planerat in en fullständig repetitionsutbildning enligl det modifierade system som innebär att krigsförbandens och personalens förmåga att lösa sina huvuduppgifter kontinuerligt upprällhåUs.

I "—400-nivån" minskar enligl överbefälhavaren krigsförbandens förmåga genom att antalet störte övningar reduceras.

Beträffande de operativa konsekvenserna anför överbefälhavaren bl. a. följande.

Vi har möjligheter att tidigt hejda angriparens utbredning och slyrkelill-växl i en operationsriktning, om medel tilldelas enligt programplanenivån. Vi får dock räkna med att la ökade risker i andra riktningar. Om vi kommer i efterhand eller misslyckas med att hejda angriparen i kust- och gränsområden, kan angriparens fortsatta anfall fördröjas under avsevärd lid. Stora delar av landet kommer då all bli berörda av slridshandlingar.

I "4-400-nivån" ökar enligl överbefälhavaren den operativa styrkan i förhållande till programplanenivån därför att ett anlal väsentliga funkfioner förstärks. Sålunda förbättras förmågan att bekämpa sjömål och mekaniserade förband. Krigsorganisationens kvalitet är högre än i programplanenivån, både vad gäUer materiel och utbildning. Beredskapen stärks. Säkerheten i genomförandet av försvarsoperationerna ökar därmed jämfört med programplanenivån där ökade risker måste las på lång sikt. Överbefälhavaren framhåller vidare att " 4-400-nivån" ger rimlig handUngsfrihel att anpassa försvarsmakten lill de större krav som förutsebara förändringar i rustningsnivån hos länkbara angripare ställer.

I "-400-nivån" minskar enligt överbefälhavaren den operativa styrkan påtagligt i förhållande till programplanenivån. Särskill försvagas luftförsvaret, förmågan att bekämpa sjömål och pansarvärnel. Krigsorganisationens kvalitet blir lägre genom minskad förnyelse av malerielen och reducerad UtbUdning. Försvarsmaktens möjligheter all anpassa sig till den mililärtekniska utvecklingen i vår omvärld begränsas i oroväckande grad. Risktagningen i planläggning och genomförande av försvarsoperalionerna ökar i förhållande fill programplanenivån, vilket omvärlden inte kan undgå all uppmärksamma. Nivån torde, enligl överbefälhavaren, inle kunna ge

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 16

ett försvar som motsvarar de uppgifter och den inriktning som 1978 års försvarskommitlé har funnit vara nödvändiga.

1.3.2 Försvarskommittén

1978 års försvarskommitlé har haft lill uppgift all överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarels fortsalla utveckling efter budgetåret 1981/82. I sill första belänkande, (SOU 1979:42) Vår säkerhetspolitik, angav kommUtén bl.a. vissa grunder för de olika lotalförsvarsgrenarnas och därmed för del militära försvarels fortsalla utveckling. Del 1 av överbefälhavarens perspeklivplan var en del av del underlag som kommittén utnyttjade.

I betänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret lämnade försvarskommitlén förslag om den grundläggande inriktningen för del militära försvaret och vad denna inriktning konkret borde innebära för försvarsmaktens olika program och funktioner. Därutöver behandlades anspråken på anskalTning av försvarsmateriel och på svensk försvarsindustri. Kommittén utgick därvid frän del 2 av överbefälhavarens perspeklivplan. I delta skede av utredningsarbetet kunde kommittén inle ta ställning till eventuella förändringar i det militära försvarels fredsorganisation eller tiU anskaffning av flygplan, eftersom överbefälhavarens underlag behövde kompletteras i dessa avseenden.

Vid övervägandena inför sUl slutbetänkande, (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987, harförsvarskommiuén utnyttjat underiag från överbefälhavaren i form av programplanen för perioden 1982/83 - 1986/87, plan för fredsorganisationens utveckling, förslag om anskaffning av flygplan saml svar på vissa frågor som kommittén har ställt.

Kommittén har också samrått med 1979 års militära flyginduslrikom-mitlé (Fö 1979:02) och försvarsinduslrikommiuén (I 1979:02).

Huvuddragen av del material som avser fredsorganisalionens utveckling, anskaffningen av ell nytt flygplan och därtill hörande frägor som berör flyginduslrin, försvarsindustrin och underhållet av försvarets materiel samt försvarskommilléns ställningstaganden till underiagel i dessa delar tas upp i avsnitten 1.4- 1.7 i del följande (s. 51-137).

För del militära försvarets fortsatta utveckling redovisar kommittén tre olika förslag. Förslagen vilar i hög grad på gemensamma grunder och ger i många avseenden en likartad utveckling för försvarsmaktens olika program och funktioner.

Grundläggande inriktning

Försvarskommilléns icke socialistiska ledamöter anger i slutbelänkandel att den grundläggande inriktning som kommittén förordade i belänkandet SäkerhetspoUtiken och totalförsvaret aUtjämt bör gälla.

Denna inriktning innebär bl.a. att svenskt territorium inle i sig anses

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 17

utgöra något primärt strategiskt mål. Kommittén bedömer dock all svenskt territorium kan beröras av militära operationer som syftar fill kontroll över vikliga strategiska områden i vår närhet.

Den styrka som en angripare kan avdela vid ell angrepp mot oss begränsas genom att huvuddelen av resurserna måste användas mol huvudmol-ståndaren. För kortare lid kan dock avsevärda flygslridskrafler sättas in mol oss. Detta gäller i viss mån även för sjöstridskrafler saml sjö- och flyglransportmedel.

En angripare måste enligl kommittén rimligen eftersträva all så snabbi som möjligt nå syftet med sill angrepp dels för all minska riskerna för att huvudmolslåndaren ingriper, dels för alt inte längre än nödvändigt binda sina egna resurser. För alt vårt försvar skall verka krigsavhållande måste det därför vara uppbyggt så att en operation mol oss kan väntas medföra stora uppoffringar i förluster och lid och all angriparen, även om han når vissa mål, måste avdela avsevärda resurser för ockupation och försvar av det område som han har tagit.

Vårt miUtära försvar skall snabbi kunna skapa en fillräcklig styrka och uthållighet för att avhålla de krigförande parterna från att utnyttja svenskt territorium som genomgångsområde eller framskjuten försvarsposition.

Försvarskommittén anser alt ett militärt försvar med en styrka och sammansättning som innebär alt ingen finner det förenligt med sina intressen att utnyttja svenskt lertilorium är en förutsättning för all svensk neutraUlet skall bli respekterad vid ell krig i vårt närområde. Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neulralilelsrällen är skyldiga all medge.

Respekten för del svenska lertiloriels integritet måste enligl försvarskommitlén grundläggas och upprätthållas redan i fredsfid genom all vårt militära försvar har förmåga att upptäcka och möta kränkningar.

Försvarskommittén finner att luftförsvaret kommer att få ökad betydelse mol bakgrund av den mililärtekniska utvecklingen och vårt läge inom det nordiska området. Svensk luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inle kunna utnyttjas av någondera parten utan all vi kan vidta motåtgärder. Tillkomsten av kryssningsrobotar ställer i detta sammanhang ökade krav främst på luftbevakningen. För att vår säkerhetspolifik skall vara trovärdig måste vi kunna göra troligt för omvärlden all vi har förmåga all upptäcka och bekämpa flygplan och kryssningsrobotar. Även förmågan all upptäcka och avvisa kränkningar av sjöterritoriet måste upprätthållas.

Det faktum all angrepp kan sättas in mol oss med kortare varsel än tidigare ökar enligl kommittén kraven på all del militära försvaret dels kan mobiliseras snabbt, dels är i huvudsak stridsdugligt direkt efter mobilisering. För att vi skall ha möjlighet all mobilisera vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligl kommitténs mening prioriteras. MobiUse-ringssäkerhelen måste hållas på en hög nivå genom bl.a. utspridning av 2    Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 18

mobiUseringsförråd, lämplig fördelning av mobiliseringsansvar och övningar samt genom en mobiUseringsberedskap som är anpassad fill lägel. I fred organiserade stridskrafter, snabbi mobiliseringsbara förband och hemvärn skall med slöd av förberedda fältarbeten kunna försvåra angriparens slyrkefillväxl, åsamka honom förluster och skydda vår mobilisering. Del krävs härvid ökad förmåga fill stridsinsalser med fredsorganisationens resurser. Det är enligt kommitténs mening väsentligt alt vår beredskap, inger respekt och förtroende i omvärlden. Vi måste därför kunna visa all vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägets krav.

Den inriktning som förordas överensstämmer enligl de icke socialistiska ledamöterna i allt väsentligt med den verksamhet som överbefälhavaren har planerat på programplanenivån med de förändringar som särskill anges i del följande i anslutning fill berörda program och funkfioner.

Moderata samlingspartiets ledamöter poängterar i detta sammanhang bl.a. den betydelse som utbildningens omfattning och kvalitet har för beredskapen och för förmågan att verka i en krigssituation. Beredskapen måste förstärkas vad avser vissa funkfioner såsom övningsverksamheten och den operafiva rörligheten. Förmågan att skapa slyrkelillväxl i övre Nortland och försvaret av östra Mellansverige omnämns särskilt.

De socialdemokratiska ledamöterna betonar särskilt att den allmänna värnplikten skall vara grunden för det militära försvaret. De förordar en fortsatt försiktig förändring mol en mer territoriell inriktning. Utvecklingen och anskaffningen av materiel bör anpassas både lill de ekonomiska resurser som kan avsättas och fill de behov som ett värnpliktsförsvar har. De socialdemokratiska ledamöternas förslag innebär en inriktning som svarar mol överbefälhavarens förslag i programplanens s.k.— 400-nivå för armé-och marinslridskraflema. I fråga om flygslridskraflerna behövs ytterligare underlag men inriktningen bör vara att nå en lägre kostnadsram än den som överbefälhavaren anger för flygvapnet i "- 400-nivän".

De skilda ekonomiska planeringsramar som ligger till grund för de olika partigruppernas förslag ger ett något olika krigsorganisatoriskl innehåll inom ramen för den i stort gemensamma inriktningen.

Armé stridskrafternas utveckling

Kommittén är enig om all anfallsförmågan och pansarvärnsfunkfionen bör prioriteras inom arméstridskraflerna. Vidare bör fältförbanden ges förmåga alt föra rörlig strid över stora ytor. De kvalificerade fällförban-den, varav huvuddelen utgörs av de moderna infanleribrigaderna, prioriteras också. Härvid är det enligl kommUtén väsentligt alt modernisera och om möjligt öka andelen förband som är särskill utbildade och utrustade för strid i norta Sverige samt andelen mekaniserade förband.

Enligt överbefälhavarens planering får de moderna brigaderna en god kvaUtet i fråga om materiel och personal. De nuvarande fyra nortlandsbri-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet 19

gaderna moderniseras och därutöver omorganiseras en infanteribrigad till nortlandsbrigad. Inom ramen för den befintliga organisafionen och malerielen organiseras en mekaniserad brigad och ett antal mekaniserade bataljoner. Sammantaget inriktar överbefälhavaren de moderna brigadernas krigsorganisation mol tio infanleribrigader 77, fem norrlandsbrigader, fyra pansarbrigader och en mekaniserad brigad.

Försvarskommitlén finner att överbefälhavarens planering ger en i huvudsak lämpUg krigsorganisation för de kvalificerade fällförbanden. Moderata samlingspartiels ledamöter anser dock alt ytterligare en kvalificerad infanteribrigad, utöver vad överbefälhavaren har angett, bör filiföras. Samma åsikt har de socialdemokratiska ledamöterna men de begränsar därvid antalet norrlandsbrigader till fyra.

De fältförband som inle kan tilldelas den modernaste malerielen och för vilka mycket begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör enligl kommitténs mening stå kvar i krigsorganisationen. De bör därvid liksom nu utnyttjas främst för väl planlagda och förberedda försvars- och fördröjningsuppgifter. Kommittén är enig om all beslut om dessa förband inle behöver fattas nu, men de icke socialistiska ledamöterna förordar att antalet brigader av äldre typ minskas under perioden 1987/88 - 1991/92.

Kommittén anser vidare all del är väsentligt all vi disponerar elt stort antal förband så alt strid kan tas upp i varje del av landet, varifrån angreppen än kommer. Lokatförsvarsförbanden avses härvid främst för försvarsuppgifter vid gränser, hamnar, flygfält och kuslsträckor som är av väsentlig betydelse för vårt försvar. Den minskning i anlalel förband som överbefälhavaren har föreslagU anses inte vara av en sådan omfattning all den äventyrar den verkan som kommittén bedömer erforderlig.

Kommittén konstaterar att fillgången på stridsfordon av olika slag ökar hos länkbara angripare. Inom ramen för sina uppgifter måste markstridsförbanden därför kunna bekämpa pansrade fordon.

Överbefälhavaren redovisar i programplanen all han under 1980-lalel har planerat alt mekanisera ett anlal förband inom ramen för den befintliga organisationen och materielen. Beväpnade helikoptrar med förmåga till pansarbekämpning på stora avstånd anskaffas. Lätta pansarvärnsvapen och nya slridsvagnsminor införs tidigt i krigsorganisationen. Nortlandsbrigader, pansarbrigader saml vissa förslärkningsförband utrustas med tunga pansarvärnsrobolar i början av 1980-lalet. Ammunition med verkan mol stridsvagnar planeras anskaffas fill granatkastar- och artilleriförbanden. Alla brigader samt vissa bataljoner och lokalförsvarsförband tillförs i slutet av 1980-talel ett varierande antal lätta pansarvärnsrobolar. Lätta slridsfordon anskaffas under 1990-talet för all öka förbandens eldkrafl, rörlighet och skydd.

Kommittén förordar all pansarvärnssyslemel förstärks, bl. a. genom en utökning av arméflygel. Denna åtgärd kommer även all förbättra förmågan tUl sjuktransporter. I övrigi lar kommittén inte ställning i detalj liU överbe-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 20

fälhavarens förslag lill åtgärder för all förbättra pansarvärnsförmågan. De icke socialistiska ledamöterna nämner dock att den planerade mekaniseringen bör genomföras och att lätta slridsfordon på lång sikt bör tillföras de kvalificerade förbanden.

För luftvärnsförbanden innebär överbefälhavarens planering att ett stort anlal förband utrustas med den inom landet utvecklade och tillverkade lätta luftvärnsrobolen 70. Därmed ersätts äldre materiel i ell antal av de nuvarande brigaderna och i ett antal fördelningsluflvärnsbalaljoner.

Kommittén är enig om all del är önskvärt all i framliden disponera luflvärnssyslem med aUväderskapacilel saml ökad räckvidd och höjd-täckning. De icke socialistiska ledamöterna anser all överbefälhavarens planering är lämpUg.

De socialdemokratiska ledamöternas ställningstagande i denna fräga är mer detaljerat. De anser all utvecklingen av luflvärnssyslemen kan behöva ske i två steg. Under programplaneperioden bör luflvärnsrobolsyslem 70 utvecklas mot mörkerkapacitet samt ökad räckvidd och verkan. I ett andra steg bör systemet utvecklas mot aUväderskapacilel och en ännu större räckvidd. Det bör ankomma på regeringen all senare lägga fram slutligt förslag. Därvid bör den samordning av robotverksamhelen som kommittén förordar i annat sammanhang beaktas.

Marinstridskrafternas utveckUng

Marinslridskraflema omfattar ylallackförband, ubälsförband, helikopterförband, min- och minröjningsförband, kuslarlilleriförband saml lednings-, bas- och underhållsförband. Försvarskommitlén anger all ylaliack-förbanden är de rörligaste och slagkraftigaste av övervaltensstridsförban-den. De icke socialistiska ledamöterna framhåller särskill alt anlalel förband är av avgörande betydelse samtidigt som de enskilda enheterna måste tillförsäkras en sådan kvalitet all de kan möta en angripare med utsikt lill framgång.

Kommittén är enig om all överbefälhavarens planering för ylallackför-banden är lämplig. Del innebär bl. a. all de tolv fartygen av typ Spica T 131 bestyckas med svensktiUverkade robotar med lång räckvidd. Vidare planeras de sex fartygen av typ Spica T 121 ersättas tidigare än beräknat genom att varvsslödsmedel har tillförts och genom omplanering inom försvarsmakten. Två robotbåtar har beställts och levereras under programplaneperioden och avsikten är all beställa ytterligare fyra i slutet av planeringsperioden.

Ledamöterna ur moderata samlingspartiet understryker därutöver all möjligheterna all genom omplanering öka antalet sjömålsrobolar bör studeras med utgångspunkt i all åstadkomma en bättre uthållighet hos detta viktiga vapensystem.

Kommittén i sin helhet framhåller att sjömineringar ingär som en viktig del av försvaret. Mot bakgrund av den ökade risken för överraskande

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 21

anfall är det viktigt att minor kan börja läggas ul med kort varsel. Det är också angeläget att vi redan i fred har god tillgång till moderna sjöminor.

Kommittén konstaterar att överbefälhavarens planering leder lill alt de nytillförda övervatlensstridsförbanden liksom ubåtarna får god förmåga att ta ombord och fälla minor.

De studier rörande flygminfällning som överbefälhavaren har bedrivit på kommitténs uppmaning visar att minering från transportflygplan och helikoptrar kan ge ett viktigt tillskott lill vår mineringsförmåga. Kommittén förordar att studierna fortsätter. Om de visar all det är lämpligt bör resurser för flygminfäUning planeras in.

Tidigare har kommittén framfört att det är angelägel all säkerställa skyddet mot angriparens minkrigföring genom en viss lägsta tillgång på kvalificerade minröjningsresurser medan de kvantitativa behoven så långt möjligt även i fortsättningen bör fillgodoses med civila fartyg som tas i anspråk i krig och vid beredskap.

Kommittén är enig om att en viss modernisering av nuvarande minröjningsflottiljer bör genomföras, bl. a. genom att äldre minsvepare ersätts av minröjningsfartyg av typ M 80. De icke socialistiska ledamöterna förordar därvid en något större krigsorganisation och en något högre moderniseringsgrad än de socialdemokratiska ledamöterna. Samfidigt understryker hela kommittén att akfiva åtgärder kan komma att behövas för att understödja anskaffning av fiskefartyg som är lämpade som hjälpminsvepare i krig och vid beredskap.

Förmågan att säkra sjöstridskraflernas operationsfrihel har prioriterats vid överbefälhavarens planering för minröjningsförbanden. Detta godtas av de socialdemokratiska ledamöterna, medan övriga ledamöter anser del vara angeläget att ell utökat skydd kan beredas även för den övriga sjöfart som är nödvändig. Centerpartiels och folkpartiels ledamöter pekar också på minröjningsfartygens särskilda förmåga all medverka i övervakningen av sjöterritoriet.

Kommittén är enig om all förmågan all upptäcka och avvisa främmande ubåtar som kränker vårt territorium är betydelsefull. Den kvalUicerade ubåtsjakten bör därvid även i fortsättningen bygga främst på ubålsjaklför-band. Kommittén anser all de åtgärder som överbefälhavaren har planerat för att förbättra möjligheterna all ingripa med nuvarande helikoplerför-band för ubåtsjakt liksom övriga åtgärder för ubålsjakl är lämpliga. Mol bakgrund av all den fartygsburna ubålsjakten blir av ringa omfattning anser dock kommUtén all överbefälhavaren bör undersöka möjligheterna att utnyttja en del av flygvapnets tunga heUkoptrar för övervakning och ubålsjakl för all därigenom öka uthålligheten och snabbare kunna ingripa inom olika havsområden.

I avvaktan på en särskild utredning som överbefälhavaren genomför inför försvarsbeslutet tar kommittén i sitt slutbetänkande inte ställning lill vilka ytterligare resurser för övervakning och ingripande som kan behöva

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 22

filiföras försvarsmakten. De icke socialistiska ledamöterna ulgår från en kostnadsram av högst 200 milj.kr. Centerpartiels och folkpartiets ledamöter pekar på att detta är en klart högre ambitionsnivå än i 1970-talets försvarsbeslut. De socialdemokratiska ledamöterna anger all ställning till överbefälhavarens utredning och behovet av eventuella omplaneringar får tas när utredningen är klar. Samfiiga ledamöter är dock eniga om att möjligheterna bör prövas alt utnyttja de fyra robotbåtar som avses beställas i slutet av planeringsperioden även för ubålsjakl.

Försvarskommittén framförde i sitt föregående betänkande alt ubålsförbanden även i framfiden är en väsentlig komponent för bekämpning av en angripares invasionsslyrkor till sjöss. Den tekniska utveckUngen skapar successivt förbättrade möjligheter för deras insatser bl. a. genom att de kan ges förmåga all lägga ut större mineringar än i dag, både i vår kustzon och längre från kusten. Kommittén prioriterade ubålsfunklionen och underströk all anlalel ubåtar bör vara så stort som möjligt. Planeringen innebär bl. a. alt användningstiden för nuvarande ubåtar förlängs och all ubåt A 17 anskaffas.

Den planerade inriktningen av ubåtsförbandens krigsorganisation är enligt kommitténs mening lämplig. Moderata samlingspartiets ledamöter förordar all 13 ubåtar anskaffas, medan de övriga anger en inriktning mot 12 ubåtar.

Försvarskommitlén konstaterar alt de fasta kustarlilleriförbanden svarar för elt i förväg utbyggt och förberett försvar av betydelsefulla platser och områden vid vår kust. De rörliga kuslarfillertförbanden skall i hotade riktningar kunna förslärka och förtäta del fasta försvaret. De skall därutöver i samverkan med mark-, sjö- och flygslridskrafler kunna lösa försvarsuppgifler på de sträckor av vår kust där fasta kuslartilleriförband saknas.

Mot bakgrund av att hotel ökar mot fasta förband och att den mililärtekniska utvecklingen ökar osäkerheten om var en angripare landstiger, förordar kommittén alt rörligt kustarfilleri prioriteras före fasl sådant. På vissa särskUt betydelsefulla platser krävs dock allljäml ell i förväg utbyggt och förberett försvar.

Överbefälhavarens planering innebär alt ombeväpningen och moderniseringen av de tunga rörliga kuslartilleribataljonerna med bl.a. en ny kustartilleripjäs fullföljs. Omorganisationen av dagens rörliga spärr- och kustjägarförband till amfibiebataljoner påböijas under programplaneperioden. Nuvarande lätta kustrobolar ersätts tiU allra största delen under perioden 1987/88-1991/92.

Försvarskommittén anser alt den redovisade planeringen i huvudsak är lämplig men föreslår att en anskaffning av sjömålsrobolar med lång räckvidd bör prövas i samband med att en framtida ersättning av nuvarande artilleriförband inom kustartUleriet planeras. Samtliga ledamöter utom de från moderata samlingspartiet anger att ersättningen av de lätta kuslrobo-tarna kan behöva uppskjutas.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 23

Basresurserna bör enligt en enig kommitté medge att marinens förband samlas till ett aktuellt operationsområde.

Överbefälhavarens planering innebär alt den marina bas- och underhåUsorganisationen minskas och anpassas fill marinslridskraflernas förändrade krigsorganisation. Krigsorganisationen för sjukvårdstjänst behålls dock i huvudsak. Basorganisationens rörlighet ökas. Denna inriktning anser hela kommittén vara lämplig.

Försvarskommittén är också enig om all respekten för del svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom all vi har förmågan att upptäcka och möta kränkningar. Detta innebär bl. a. att våra omgivande havsområden måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation som omedelbart kan leda insatser med tUlgängliga resurser.

Kommittén bedömer alt det finns svagheter i vår fredsfida övervakning. Förmågan inom detta område bör därför förbättras. Del planerade nya radarsyslemet för sjö- och luftövervakning bör därvid byggas ul med böljan i de områden där bristerna bedöms stora. Vidare bör utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens, tullverkets och sjöfartsverkets resurser bör samordnas ytterligare i avsikt att effektivisera övervakningen och rapporteringen.

Flygstridskrafternas utveckling

Försvarskommitlén har redovisat två alternativ för inriktning av flygstridskrafterna och för anskaffning av framlida flygplanssyslem.

Skiljakfigheterna mellan moderata samlingspartiels, centerpartiets och folkpartiets ledamöter å ena sidan och de socialdemokrafiska ledamöterna å den andra avser främst anskaffningen av elt nytt flygplanssyslem saml antalet jaktdivisioner.

Försvarskommittén är enig om att luftförsvaret kommer all få ökad betydelse mol bakgrund av den mililärtekniska utvecklingen och vårt läge i det nordiska området. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärid inle kunna utnyttjas av någondera parten utan all vi kan vidta motåtgärder. Enligl kommUléns mening skall luflförsvarsförbanden kunna försvåra en angripares flygkrigföring mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är vikliga för totalförsvaret.

Jaktflygel och luftvärnet bUdar tillsammans med slridslednings- och luftbevakningsförbanden ett sammanhängande luftförsvarssystem. De icke socialisfiska ledamöterna av kommittén har uppfattningen all jaktflyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.

Överbefälhavarens planering innebär alt krigsorganisationen kommer att bestå av tolv jaktdivisioner. Av dessa kommer nio divisioner att ombe-väpnas med flygplan JA 37 Jaktviggen medan övriga tre divisoner är ulrus-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 24

tade med flygplan J 35 Draken som behålls i organisafionen lill millen av 1990-talel.

Kommittén är enig om alt anlalel divisioner utrustade med flygplan JA 37 Jaktviggen bör vara åtta. De icke socialistiska ledamöterna anser att inriktningen därutöver bör vara all behålla fyra divisioner av flygplan J 35 så all det totala antalet blir tolv divisioner. Även de socialdemokratiska ledamöterna anser all fyra divisioner med flygplan J 35 bör behållas under programplaneperioden men endast tre till mitten av 1990-talel.

Enligt kommitténs mening är det belydelsefuUl alt i framliden kunna bekämpa en angripares invasionsstyrkor utanför eller i anslutning lill våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en betydelsefull roll, inle minst i försvaret mot ett överraskande angrepp.

Överbefälhavaren planerar all behålla nuvarande fem och en halv divisioner med medellunga attackflygplan under programplaneperioden. En division med lätta attackflygplan går ur organisationen under perioden, medan övriga fyra ulgår fram liU år 1992. Planeringen innebär vidare en anskaffning av nya vapen, bl. a. en styrd glidbomb, fill atlackförbanden för att öka del medeltunga allackflygets effekt. Kommittén är enig om att planeringen är lämplig. De socialdemokratiska ledamöterna framhåUer dessutom att möjligheterna all utnyttja förbanden längre bör prövas i avsikt att minska kostnaderna.

Det faktum all ell angrepp kan sältas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar enligl kommitténs mening kravet på en väl fungerande underrättelsetjänst. Flygspaningsförbanden ingår som en väsenfiig komponent för all förse riksledningen, överbefälhavaren m. fl. chefer med erforderliga underrättelser. En enig kommitté har därför funnit all flygspaningsresurser för undertättelseinhämlning är nödvändiga inom en överblickbar framlid.

Överbefälhavarens planering för spaningsförbanden innebär alt tre divisioner utrustade med flygplan SF/SH37 Spaningsviggen behålls under 1990-lalet. Kommittén biträder planeringen.

Vikten av väl fungerande bas- samt slridslednings- och luflbevaknings-syslem understryks. Kommittén erinrar om all slridslednings- och luflbe-vakningssystemel (stril) inle enbart är avsett för luftförsvarsuppgifter ulan även skall ge underlag för alarmering av civilbefolkningen. Kommittén fäster också uppmärksamheten på att de s. k. kryssningsrobolarna i vissa avseenden kommer all ställa ökade krav på strilsystemet, som bl.a. av detta skäl bör kompletteras med flygburna radarulruslningar. Överbefälhavarens planering för bas- resp. strilsystemet kan enligl kommittén ligga fill grund för den fortsatta verksamheten. De socialdemokratiska ledamöterna anser dock all utbyggnadstakten kan behöva prövas och att en slutlig detaljavvägning inom programmet flygvapenförband kan leda lill vissa förändringar av inriktningen.

Flygstridskraflernas utveckling behandlas yllerligare i avsnillet 1.5 Anskaffning av ett nyll flygplan och flyginduslrifrägor (s. 97).

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 25

Fredsorganisationen

Försvarskommittén, som har nått en bred enighet i fredsorganisationsfrågan, konstaterar alt det på flertalet punkter råder god överensstämmelse mellan försvarskommilléns arbetsutskotts slufiiga förslag liU utveckling av del militära försvarets fredsorganisalion och överbefälhavarens fredsor-ganisationsplan. Kommittén delar utskottets uppfattning alt fredsorganisationen måste reduceras. I princip ansluter sig kommittén fill förslagen när det gäller omfattningen av och tidpunkterna för strukturförändringarna. Vid den slutliga prövningen av hur ändringarna i fredsorganisalionen skaU genomföras bör del på nytt övervägas om ett eller ett par av de till nedläggning föreslagna förbanden kan behållas t. v. Kommitténs förslag innebär att besparingarna inom fredsorganisationen måste vara minst 7 900 milj. kr. under perioden 1982/83 - 1991/92. Kommittén har vid sin avvägning mellan loialförsvarsgrenarna samt i sina överväganden och förslag lill inriktning av del militära försvaret räknat med att den angivna besparingen kan uppnås. Kommittén tar dock inle ställning liU alla detaljer i förslaget utan anser det nödvändigt alt dels vissa kompletterande utredningar och bedömningar genomförs, dels förslag från några pågående utredningar inväntas innan ett konkret förslag föreläggs riksdagen under våren 1982 så att det kan ingå i försvarsbeslutet.

Vidare föreslår kommittén all strukturen hos de centrala myndighelerna inom försvarsmakten ses över inför nästa försvarsbeslut, varvid bl. a. en samordning med den civila statsförvaltningen bör övervägas.

Fredsorganisafionens utvecklirjg saml inriktningen av besparingsarbetel inom försvarsmakten behandlas mera ingående i avsnittet 1.4 Fredsorganisationen (s. 51).

Värnpliktsutbildningen

Försvarskommittén är enig om att den allmänna värnplikten har stor betydelse som grund för det militära försvarels uppbyggnad. Det är kommitténs bestämda uppfattning att denna grund alltjämt bör slå kvar samtidigt som det är viktigt alt det råder balans mellan organisationens storlek samt materielens och personalens kvalitet.

Vid sin behandling av fredsorganisationens utveckling tar kommittén upp frågan om förändringar i antalet värnpliktiga. En av utgångspunkterna har därvid varit att få ett jämnt utnyttjande av ulbildningsanordningarna. Överbefälhavarens planering innebär att flera värnpliktiga under en övergångstid får uppskjuta sin första tjänstgöring. Kommittén anser att en sådan utveckUng bör undvikas, eftersom den bedöms öka de sociala och ekonomiska problemen för de värnpliktiga som berörs.

Nuvarande utbildningssystem är en kombination av grundutbildning och återkommande repelitionsutbildning. Ulbildningsfiderna under såväl grund- som repetilionsutbUdning är differentierade och principieUt anpassade lill behovel av utbildning för enskilda och förband. Detta system med

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 26

7,5 månader som kortaste lid för grundutbildning och ell modifierat VU60-system för repelitionsutbildning anser kommittén i allt väsenfiigt vara lämpligt och föreslår att det aUtjämt bör tillämpas. De angivna tiderna för grundutbildning förutsätter att nuvarande genomsnitfiiga uttag av öv-ningsfid per vecka alltjämt tillämpas.

Planeringen innebär att antalet värnpliktiga som ges 15 månaders utbildning ökas från ca 1 500 till 2000 per år. Överbefälhavaren anmäler därutöver att grundutbildningstiderna i nuvarande utbildningssystem är så korta alt allvariiga brister föreligger i förhåUande lill de reducerade utbildningsmål som fastställdes år 1972. UtveckUngen av utbildningsmetoder och utbildningshjälpmedel fortsätter inom hela försvarsmakten och bör kunna leda lill att vissa brister täcks.

Planeringen innebär vidare all fuUständig repefitionsutbUdning genomförs så all krigsförbanden och personalens förmåga all lösa sina huvuduppgifter upprätthålls. Utbildningen förbättras kvalitafivt genom alt ell utökat antal störte övningar genomförs årligen. Försvarskommittén anser alt den redovisade planeringen för grund-, repetitions- och befälsulbildningen sammanlagt ger en godtagbar utbildningsnivå hos våra krigsförband. Dock anser kommittén all en prövning bör ske av möjligheterna till och konsekvenserna av en anpassning av veckoutbildningsliden lill den i arbetslivet i övrigi gängse. Därvid måste dock ett högre uttag tUlämpas i samband med övningar utan att delta får påverka den normala utbildningstiden.

I ett särskilt yttrande lar folkpartiels ledamöter upp frågan om all årligen direktrekrylera 3 500 - 4000 yngre män liU civilförsvaret för att därigenom bidra lill en föryngring av organisationens personal. De direktrekrylerade bör tas ut i samband med värnpliktsinskrivningen med hjälp av befattningsbeskrivningar som jämförs med individernas förutsättningar.

Värnpliktiga i handräckningstjänst

Försvarskommittén är enig om all del faktiska minimibehovet av värnpliktiga i handräckningstjänsl bör prövas noga.

Överbefälhavarens planering innebär all del årliga behovel av handräckningsvärnpliktiga kommer all minska från nuvarande 4700 lill 3 500. Dessa kommer att krigsplaceras dels i de bevakningsenheter som skall svara för de bevakningsuppgifter som har förts över från civilförsvaret, dels i underhållsförband och depåer. Försvarskommitlén anser all överbefälhavarens planering och inriktning är lämplig och föreslår alt den läggs lill grund för den fortsatta verksamheten. Kommittén understryker alt här aktuella värnpliktiga skaU ges en sådan utbildning vid sidan av sina arbetsuppgifter i fredsorganisationen att de kan utnyttjas i krigsorganisationen. KommUtén delar överbefälhavarens uppfaUning aU begreppet handräckningsvärnpliktig bör utgå.

Folkpartiets ledamöter framhåller i ett särskilt yttrande att del kan tänkas all civilförsvaret för vissa uppgifter kan utnyttja yngre män som av

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 27

olika skäl inle anses lämpliga för någon av försvarsmaktens krigsbefatl-ningar och som därför i dag antingen frikallas eller placeras som handräck-ningsvärnplikliga.

Inskrivningssystemet

Försvarskommitlén anser att vårt syslem för inskrivning av värnpliktiga fungerar väl. Del är emellerfid nödvändigt att kontinuerligt se över systemet med hänsyn lill nya forskningsrön, erfarenheter från verksamheten och de förändrade krav som utvecklingen av krigsorganisafionen medför.

Tillsammans med berörda myndigheter har överbefälhavaren sell över inskrivningssystemet i syfte att bl. a minska avgångarna under grundutbildningen. Undersökningen visar dels all de totala avgångarna skulle kunna minskas något, dels all andelen avgångar ökar ju senare den värnplikfige inkallas tiU grundutbildning. Genom att förbättra det medicinska underlaget, genom all pröva de värnplikfiga mera ingående vid inskrivningen och genom att i vissa fall genomföra förnyad prövning av dem som rycker in tre år eller senare efter inskrivningen skulle avgångarna kunna minskas. Detta kräver ökade resurser vid vämpliktsverket. I detta sammanhang pekar kommittén på del angelägna i att utvecklingen av ledarskap och utbildningsmetoder fullföljs.

Värnpliktsförmåner

Försvarskommittén har tagit del av resultatet av den undersökning som överbefälhavaren efter riksdagens beslut våren 1978 har genomfört om de värnpliktigas och vapenfria Ijänsteplikligas ekonomiska situation under grundulbUdningen.

De icke socialisfiska ledamöterna anser all del är angelägel all systemet för värnpliklsförmåner snarast ses över för alt klarlägga förmånernas fördelning, del administrativa systemet och vilka frågor som omedelbart måste lösas. I avvaktan på resultatet av den utredning i frågan som regeringen har tUlkaUal anser dessa ledamöter att förslag fill förbättringar på de punkter där missförhållandena är uppenbara bör föreläggas riksdagen i anslutning till 1982 års försvarsbeslut. En slutlig justering av den aUmänna förmånsnivån bör grundas på beslut om ell nyU system.

Även de socialdemokratiska ledamöterna förordar förbättringar av värn-pliklsförmånerna. De anser all en ram bör läggas fasl för den nyligen fillsalta utredningen om dessa. För den kommande femårsperioden bör härvid målet vara alt nå upp till en förbättring av förmånerna som motsvarar en dagersättning om 30 kr. Denna förbällring kan dock läggas ul även på andra förmåner, t. ex. ulryckningsbidrag och bostadsförmåner. I avvaktan på utredningens förslag anser de socialdemokratiska ledamöterna i Ukhet med övriga ledamöter att regeringen bör lägga fram förslag lill förbättringar av förmånerna i samband med försvarsbeslutet.

Frågan om finansiering av värnpUktsförmåner har kommittén behandlat i anslutning fill förslaget om nytt priskompensationssyslem.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 28

Informationssystem och datakraft

Kommittén är enig om all åtgärder bör vidtas för all förbättra ledning, styrning och uppföljning av ADB-verksamheten inom försvarsmakten. Samordningsarbetet i olika projekt måste bedrivas ulan onödig tidsfördröjning. Genom prioriteringar mellan olika projekt och kortare projekttider skaU en bättre totalekonomi inom ADB-ulvecklingen uppnås. Resurserna för systemutveckling bör koncentreras ytterligare i syfte all åstadkomma ett effektivare utnyttjande av tillgängliga personal- och kapitalfill-gångar. Informations- och datakraflplaner måste i olika avseenden kompletteras och vidareutvecklas.

Materielanskaffning och materielunderhåll

Försvarskommitlén anför bl.a. all den industriella kapaciteten all inom landet utveckla, tillverka och underhåUa försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande.

Tillgången lill en svensk kvalificerad försvarsindustri gör det möjligt att utforma förband och syslem med särskild hänsyn lill vårt värnpliktssystem, våra speciella försvarsbelingelser, vårt klimat och vår försvarsstrategi. En minskande materielanskaffning lill försvarsmakten skapar emellertid svårigheter att vidmakthålla de induslrieUa resurserna. Det är därför vikfigt att la ställning tUl vilka verksamheter som är mest angelägna att behålla. Under alla förhållanden måste inom landet finnas kompelens all utvärdera utländska system, utforma egen taklik, utbilda personal och sköta underhållet i krig.

Försvarskommilléns förslag i dessa avseenden redovisas närmare i avsnittet 1.6 Försvarsindustrin (s. 120) och 1.7 Underhäll av försvarets materiel (s. 129).

FrivilUga försvarsorganisationer

Kommittén ser de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet som ell nödvändigt komplement till plikttjänstgöringen. Frivilliga åtaganden är av avgörande betydelse, inle minst med avseende på insalsberedskapen.

Frivilligorganisationernas verksamhet är en så viktig del av vårt totalförsvar att den bör erhålla slöd från alla berörda myndigheter. Så bör exempelvis medverkan i frivilligorganisafionernas utbildning inle uppfattas som en uppgift enbart för det miUtära försvaret och arbetsmarknadsverket. Det bör vidare övervägas alt utnyttja frivillig personal för flera uppgifter inom de civila delarna av totalförsvaret.

Förmånssystemet för frivilligtjänslgöring bör ses över i avsikt att skapa balans mellan olika kategorier av frivilliga. Det bör även skapas bättre förutsättningar för kvinnor all delta i frivillig utbildning samt all avtals-binda sig för tjänstgöring i krig. Likaledes bör möjligheterna för anstäUda att få ledigt för alt genomgå frivillig utbildning ulan all förlora arbetsinkomst förbättras.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 29

Planeringsram och priskompensation

Försvarskommitlén konstaterar all regeringen i anvisningarna för programplaneringen för perioden 1982/83 - 1986/87 föreskrev all försvarskommitténs betänkande (SOU 1979:42) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret skulle ligga lill grund för planeringen.

Överbefälhavaren har genomfört programplaneringen på en ekonomisk nivå som benämns programplanenivån. Därutöver har utvecklingen och konsekvenserna belysts om planeringsramarna minskas resp. ökas med 400milj. kr. per budgetår.

Utgångspunkten för programplanenivån har varit den i regeringens anvisningar angivna planeringsramen för perioden om 85600 milj. kr. i prisläget februari 1981. Kostnader för försvarsdepartementet m.m. har lagts utanför ramen. Efter justering till lönelägel i februari 1981 omfattar pro-gramplanealtemalivet 84900 milj. kr.

Överbefälhavaren föreslår att försvarsmakten ges en utveckling enUgt den högre nivån i regeringens anvisningar, vilket innebär en planeringsram om 87100 milj. kr.

Enligl överbefälhavaren är realismen i planeringen helt avhängig av all fömtsatta rationaliseringar och ambitionssänkningar inom fredsorganisalionen fullföljs saml av all ett i förhållande tiU den ekonomiska ramen och avdelade reserver realistiskt priskompensationssyslem införs.

Sedan lång lid fattas fleråriga försvarsbeslut som bl. a. innebär all elt system med femåriga planeringsramar och ett automatiskt verkande pris-kompensationssystem tillämpas för det militära försvaret och civilförsvaret. Nuvarande priskompensafionssyslem, som har fillämpats sedan budgetåret 1969/70 innbär att kompensation för pris- och lönestegringar utgår i enlighet med nelloprisindex (NPI).

I den mån försvarets faktiska pris- och löneutveckling skiljer sig från NPI måste den planerade verksamheten anpassas liU delta förhållande, om skillnaden inle har kunnat förutses i planeringen och reserver avdelats. Del faktum alt stora pris- och lönereserver som regel har ansetts behöva avdelas kan ses som ell uttryck för den osäkerhet i planeringen som följer med del gällande priskompensationssyslemel. Mellan NPI och försvarels pris- och löneutveckling kan dels föreligga långsikliga skillnader av irend-mässig karaktär, dels skillnader på kort sikt, vilka ger en dålig tidsmässig samvarialion mellan försvarels behov av betalningsmedel och tilldelad priskompensafion. Dessa förhållanden har skapat betydande planeringsproblem för försvarets myndigheter som vid upprepade fillfällen har framhålUt behovel av all förändra del gällande priskompensationssyslemel.

Försvarskommitlén har ingående studerat frågan om priskompensafionssyslem och därvid låfil genomföra tvä särskilda experlutredningar i ärendet, (Ds Fö 1981:4) Priskompensalion och planeringsosäkerhel i försvaret saml (Ds Fö 1981:12) Priskompensalion för del militära försvaret och civilförsvaret. Detta arbete har resulterat i ell förslag från kommittén

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 30

om att priskompensationen av försvarets planerings- och utgiftsramar fr. o. m. budgetåret 1982/83 skall baseras på en ny index som är en sammanvägning av två olika indextal. Del ena indexlalet bör återspegla utveckUngen av lönekostnaden per arbetad timme för anställd personal. Del bör grundas på statens arbetsgivarverks beräkning av lönenivåns förändring för anställda inom stafiig verksamhet och justeras med hänsyn till eventueUa förändringar i lönekostnadspålägg och arbetstidens längd. Det bör vägas in med en andel som svarar mot lönekostnadernas andel av den totala planeringsramen i programplanerna för det militära försvaret och civilförsvaret. För del militära försvaret är andelen ca 35 %.

Del andra indexlalet bör grundas på NPI. Det bör vägas in med återstående andel av planeringsramen.

Kostnadsminskningarna genom rationaliseringar och organisationsförändringar i myndigheternas planering är av stor omfattning och svarar mol rimliga krav på produktivUetsulveckling under femårsperioden. Därför bör ingen reduktionsfaklor föras in i den nya indexen.

Kommittén föreslår vidare att försvaret skall tUldelas särskilda medel för sådana förmånsökningar för värnpliktiga i grundutbildning som är föremål för särskilda statsmaktsbeslut och som bedöms bli relativt sett större än vad förändringen av försvarsprisindex blir. Sådana ökningar bör i budgetarbetet behandlas parallellt med finansieringen av kostnaderna härtor och således föranleda en jämkning av ramen, när ställning tas fill förmånsökningarna. Någon särbehandling i priskompensationssyslemel behövs därför inte.

Med hänsyn till alt del föreslagna priskompensafionssyslemel ger en bättre följsamhet gentemot lönekoslnadsulvecklingen än vad NPI ger, anser försvarskommittén all ett underutnyttjande om högst 2 % mot nuvarande 4 % av utgiftsramen bör få föras över från ett budgetår lill näsla. Denna regel bör gälla även för budgetåret 1981/82.

Den ordning som innebär all ett överskridande under ell budgetår räknas av under nästa budgetår anser kommittén bör fillämpas även i fortsättningen.

Försvarskommittén är inte enig om den planeringsram som bör läggas fasl för perioden 1982/83 - 1986/87. I förhållande lill överbefälhavarens programplan innebär förslagen följande (prisläge februari 1981; milj. kr.)

Överbefälhavarens planering (s) (c -I- fp) (m)

Högre nivån 87 IOO

Programplanenivån 84900 84900

83175 82750

Lägre nivån 82 700

De olika planeringsramarna innefattar inle kostnaderna för försvarsdepartementet. Orsaken härtill är all kommittén finner del naturligt alt före-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 31

slå dimensionering och avvägning av totatförsvarel utan att därmed ta ställning fill verksamheten i regeringskansliet.

I sina bedömningar om erforderliga resurser har kommittén utgått från alt tillämpning av det prisregleringssystem som kommittén föreslår inte ger anledning till att avsätta några reserver för skiUnaden mellan löneutveckling och kompensation. Den angivna ramen utgår Ukaså från att reserver för skillnaden mellan prisutveckling och kompensation enligt nelloprisindex i överbefälhavarens planering är tillräcklig.

1.3.3 Föredraganden

Inledning

Jag behandlar i det följande den grundläggande inriktningen av del militära försvaret, krigsorganisationens utveckling saml vissa frågor rörande beredskap och värnpliktsulbildning. Jag lar slutligen upp frågan om ekonomiska resurser för det militära försvaret under perioden 1982/83-1986/87.

Grundläggande inriktning för det militära försvaret

1978 års försvarskommitlé har behandlat den grundläggande inriktningen av det militära försvaret i sina betänkanden (SOU 1979:42) Vår säkerhetspolifik, (Ds Fö 1981:1) SäkerhetspoUtiken och totalförsvaret saml (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987.1 del följande redovisar jag mina ställningstaganden lill den grundläggande inriktningen av del militära försvaret. De ansluter i huvudsak lill försvarskommilléns rekommendationer.

Jag bedömer att Sverige i sig självt inle utgör något primärt strategiskt mål men att svenskt territorium kan beröras av militära operationer som syftar lill kontroU över viktiga strategiska områden i vår närhet. Den styrka som en angripare kan avdela i ett angrepp mol oss begränsas genom alt huvuddelen av resurserna måste avdelas mol huvudmolslåndaren. För kortare lid kan dock avsevärda flygstridskrafter avdelas mol oss. Delta gäller i viss mån även för sjöstridskrafler saml sjö- och flyglransportmedel.

För all vårt försvar skall verka krigsavhållande måste del vara uppbyggt så att en operation mol oss kan väntas medföra stora uppoffringar i förluster och fid och att angriparen även om han når vissa mål måste avdela avsevärda resurser för ockupafion och försvar av taget område.

Vårt miUtära försvar skall snabbt kunna skapa en tillräcklig styrka och uthållighet för all avhålla de krigförande parterna från all utnyttja svenskt territorium som genomgångsområde eller framskjuten försvarsposition.

För all vår neutraUlet skall bli respekterad vid krig i vårt närområde måste vårt mUitära försvar ha en sådan styrka och sammansättning alt ingen finner det förenligt med sina intressen alt utnyttja svenskt territorium. Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neutralitetsrällen är skyldiga all medge.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 32

Respekten för del svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom all vårt militära försvar har förmåga att upptäcka och möta kränkningar.

Mot bakgrund av den miUlärlekniska utvecklingen och lägel i det nordiska området kommer luftförsvaret att få ökad betydelse. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inle kunna utnyttjas av någondera parten ulan att vi kan vidta motåtgärder. Tillkomsten av kryssningsrobotar släUer i detta sammanhang utökade krav, främst på luftbevakningen. För all vår säkerhetspolitik skall vara trovärdig måste vi kunna göra troligt för omvärlden att vi har förmåga att upptäcka och bekämpa flygplan och kryssningsrobotar. Även förmågan all upptäcka och avvisa kränkningar av sjöterritoriet måste upprätthållas.

Det faktum all angrepp kan sällas in mol oss med kortare varsel än tidigare ökar kraven på all del militära försvaret kan mobiliseras snabbi och i huvudsak är stridsdugligt direkt efter mobUisering. För all vi skall ha möjlighet all mobilisera vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligt min mening prioriteras. Mobiliseringssäkerhelen måste hållas på en hög nivå genom bl.a. utspridning av mobiliseringsförtåd, lämplig fördelning av mobUiseringsansvar, övningar saml genom till läget anpassad mobiliseringsberedskap. I fred organiserade stridskrafter, snabbi mobiliserade förband och hemvärn skall med slöd av förberedda fältarbeten kunna försvåra angriparens slyrkefillväxl, åsamka honom förluster och skydda vår mobilisering. Del krävs härvid ökad förmåga lill stridsinsalser med fredsorganisationens resurser. Del är enligl min mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende i omvärlden. Vi måste därför kunna visa alt vi har möjligheter fill och är beredda all variera styrkan i vår beredskap i takt med lägels krav. Avvägningen mellan satsning på åtgärder som ger effekt först på lång sikt och åtgärder som kan ge effekt i närtid måste vara flexibel, så att en anpassning kan göras allt efter lägels krav.

Det militära försvaret skall kunna ställa resurser till förfogande inom ramen för Förenta Nationernas fredsbevarande verksamhet.

Ell förberett försvar skall finnas i områden som bedöms vara särskill betydelsefuUa för oss såsom hamnar, flygfält och särskill utsatta landslig-nings-, luftlandsättnings- och gränsområden. Angriparens ökade möjligheter all snabbi och med kort förvarning välja tid, plats och metod för olika åtgärder mot oss medför all vår rörlighet får ökad betydelse. Väsentliga delar av försvarsmaktens stridskrafter måste därför vara rörliga för alt kunna kraflsamlas och snabbt komma lill verkan i aktuella riktningar. Kraftsamling skall kunna ske ulan alt avgörande svagheter uppslår i andra för vårt försvar väsentliga områden.

Av detta följer all krigsorganisationen bör innehålla dels förband med en kvalitet som svarar mot kraven på ett förberett områdes- och punktförsvar, dels förband för rörliga operationer. Dén materiella och personella

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 33

kvaliteten kan tillåtas variera, varvid det enligl min mening år nödvändigt att prioritera de rörliga förband som i samverkan skall insättas fill anfall för att bekämpa, hejda och slå en angripares moderna enheter.

Vårt lands storlek och mililärgeografiska läge kräver all vi kan organisera ett stort antal förband för försvar av hela landet. Landels begränsade befolkningslillgångar måste därför utnyttjas i sin helhet i oUka former inom totalförsvaret, varvid del militära försvaret gmndas på aUmän värnplikt. Den är en nödvändig gmnd för att tillgodose försvarsmaktens behov av personal och möjliggör en värdefull växelverkan mellan civil och militär verksamhet. För försvarels trovärdighet utåt och därmed för dess fredsbevarande förmåga har den allmänna värnplikten en avgörande betydelse.

Den allmänna värnplikten måste också vara trovärdig inål. De vämplik-tiga och den fasl anställda personalen liksom befolkningen i sin helhet måste vara övertygade om alt våra krigsförband har en sådan utbildning och utmslning att de kan lösa sina uppgifter i krig. Del är därvid viktigt att det råder balans meUan organisationens storlek och dess personella och materieUa kvalitet. Jag återkommer i del följande lill fillämpningen av den allmänna värnplikten.

De geografiska betingelserna och den militärtekniska utvecklingen kan rätt utnyttjade erbjuda stora fördelar för oss. MUilärgeografin i och kring vårt land innebär begränsningar för en angripare både vad avser insats och utnyttjande av förband. Även mol en stark angripare finns därigenom fömtsätlningar och möjligheter att genomföra ell meningsfullt försvar.

Åtgärder bör vidtas beträffande taktik, organisation, materiel och utmslning saml utbildning så att individens överlevnad främjas när kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel används. Åtgärder bör vidare vidtas vid de viktigaste förbanden lill skydd mol verkningarna av s.k. elektromagnetisk puls (EMP) från kärnvapenexplosioner på hög höjd saml för att öka möjligheterna lill fortsalt försvar vid insatser av kämvapen och kemiska stridsmedel samt punktinsatser av biologiska stridsmedel. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i dessa frågor vid min anmälan till denna proposition såvitt avser SäkerhetspoUtiken och rikfiinjer för totalförsvarets fortsalla utveckling, m. m.

Om vi blir indragna i en konflikt och militärt angripna kommer angriparen att stödja anfallet med avsevärda flygslridskrafler. Vi tvingas därvid att inledningsvis koncentrera våra miUtära åtgärder på luftförsvar och skydd, på all störa angriparens övriga anfallsförberedelser, på att vidmakthålla stridsvärdet hos våra stridskrafter saml på all samla dessa till aktuella operationsområden och att förbereda den fortsatta striden. Syftet med dessa åtgärder är att tvinga motståndaren liU en inledande bekämpning under så lång lid att vi hinner genomföra förberedelser för fortsall strid.

Luftförsvarsförbanden i form av jaktflyg och luftvärn måste i kombinafion med passiva skyddsåtgärder möjliggöra den operativa och taktiska rörlighet och del skydd som är en fömlsättning för den fortsatta striden. 3   Riksdagen 1981182. I samt. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 34

Vid en kustinvasion skall angriparen kunna mötas och åsamkas kännbara förluster redan under transporterna över sjön och genom luften. Vi skall koncentrerat kunna sälla in stridskrafter i landstigningsområdel för att hindra angriparen att få fast fot på svensk mark. Den samlade försvars-insatsen skall syfta till att bryta angriparens anfallskraft.

Vid en invasion över landgränsen skall angriparen mötas tidigt. Vi skaU koncentrerat kunna sätta in stridskrafter för att bryta angriparens anfallskraft. Den samlade försvarsinsatsen skall syfta lill all hindra angriparen all tränga fram genom vårt land eller att nå mål djupt inne i landet. AUa möjligheter att slå en angripare skall tiUvaralas.

Om en angripare lyckas komma in i landet skall del fortsalla försvaret inriktas på att göra hans operationer så fidsödande och förlustbringande som möjligt. Angriparens möjligheter alt förstärka och underhålla sina stridskrafter skaU kunna försvåras och hans operationsfrihet begränsas.

Den miUtärtekniska utvecklingen medför kvalitetsökningar i flera för oss viktiga avseenden. Dessa ger en angripare ökad handlingsfrihet när det gäller alt välja tid, metod och plats för ell angrepp mol oss. Detta ökar enligt min mening kraven på all vi kan använda våra stridskrafter på många alternativa sätt. Det är härvid vikfigt att vårt försvar inte har luckor som en angripare lätt kan utnyttja. Vårt miUtära försvar måste avvägas mol denna bakgmnd och innehåUa ett stort anlal förband som i samverkan kan ge hög effekt i invasionsförsvarel.

Risken för all motståndaren skall upptäcka våra förband och vår verksamhet kan minskas genom passiva åtgärder i form av lämpligt val av gmpperingsplats, maskering, vUseledande åtgärder och utspridning. Vidare kan vapenverkan minskas genom spridning, rörlighet och skydd. För vikliga funktioner som inle kan göras rörUga måste skyddet ägnas särskUd uppmärksamhet.

Den mUitärtekniska utvecklingen innebär också fördelar för oss som vi måste utnyttja. Utvecklingen inom spanings- och ledningsområdel kan tillvaratas för en bättre samordning och effekfivitet inom undertättelseom-rådet och vid ledning av våra egna stridskrafter.

Utvecklingen av precisionsslyrda vapen bör tiUvaralas. Förändringar i vapensystem fill följd av den tekniska utvecklingen kan ske myckel snabbt. Kampen mellan medel och molmedel leder lill att successivt högre anspråk stäUs på vapenprestanda av olika slag. För vissa vapensystem ställs även höga absoluta kvalitetskrav. Vi måste anpassa oss tiU detta. Våra vapen bör dessutom vara konstruerade så att vi med begränsade åtgärder kan förbättra deras funktion, l.ex. genom byle av målsökare i robotar. Likaså bör vapenbärare ha förmåga att bära efter hand förbättrade vapen, t. ex. med längre räckvidd och effektivare stridsmedel. Vi kan inte avsätta resurser i samma utsträckning som maktblocken och därmed inte genom nyanskaffning av materiel följa med på alla områden. Vi måste, när del befinns lämpligt, modernisera befintlig utrustning och därmed genom

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 35

en begränsad ekonomisk insats anpassa våra stridskrafter liU de förändrade förhållanden som den miUtärtekniska utvecklingen medför.

En angripares förmåga all utnyttja sin eldkraft och leda sina förband är starkt beroende av ett väl fungerande sambandssystem. Genom leleslör-ning av dessa kan denna förmåga reduceras i betydande grad. Likaså är del väsentligt att våra förband kan verka i kraftigt telestörd miljö. Telekrigföringen måste därför ägnas särskild uppmärksamhet.

Kompetent försvarsforskning och materielförvallning saml en kvalificerad inhemsk försvarsindustri är väsentliga förulsätlningar för all vi skall kunna utnyttja och anpassa oss lill den mililärtekniska utvecklingen. Jag återkommer till försvarsindustrin i del följande.

Krigsorganisationens utveckling

Jag kommenterar först osäkerheten i överbefälhavarens perspektiv- och programplaner.

Erfarenheterna under föregående och innevarande försvarsbeslulspe-riod har visat att de planer som har legal fill grund för försvarsbesluten har varit behäftade med betydande osäkerheter i fråga om förhåUandel mellan verksamhet och resurser. Osäkerheterna har dels rört de bedömda kostnaderna i fast pris för inplanerad verksamhet, dels prisutvecklingen och priskompensalionen saml de därmed sammanhängande reserverna i planerna.

Överbefälhavaren har under en följd av år påtalat den osäkerhet i planeringen som rör prisutvecklingen och priskompensationen. Jag redovisar i det följande på grundval av försvarskommitténs rekommendation ell förslag till nytt priskompensationssyslem som enligl min mening lill större delen eliminerar detta slag av osäkerhet.

Den osäkerhet som ligger i de bedömda kostnaderna i fast pris för inplanerad verksamhet berörs inte av valet av priskompensationssyslem. Denna osäkerhels betydelse för förhållandel mellan krigsorganisationens utveckling och planeringsramen har inte särskilt behandlats av försvarskommittén. Enligl min mening bör den beaktas så tUl vida alt statsmakternas ställningstaganden nu lUl krigsorganisationens långsikliga utveckling inte lill aUa delar bör vara Uka precisa som kommitténs ställningstaganden. Frågan om osäkerheten i planeringen inför näsla försvarsbeslut bör uppmärksammas tidigt i förberedelserna för detta. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Överbefälhavaren har i sin programplan redovisat försvarsmaktsutveck-Ungar på tre olika planeringsnivåer som han benämner "4-400-nivån", programplanenivån och " — 400-nivån". Överbefälhavaren förordar en utveckling enligt " 4- 400-nivån". Försvarskommitténs överväganden beträffande del militära försvarels fortsatta utveckling ansluter i huvudsak till de planeringsinriktningar som redovisas i överbefälhavarens programplan.

Jag redovisar i det följande mina förslag ifråga om krigsorganisationens

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 36

långsiktiga utveckling. Förslagen utgår från överbefälhavarens programplan och de rekommendationer som har gjorts av regeringspartiernas företrädare i försvarskommitlén. Det är enligt min mening varken möjligt eller nödvändigt att nu binda sig i detalj i fräga om den långsikliga utvecklingen.

Beträffande arméstridskraflernas krigsorganisation vill jag anföra följande. Jag delar försvarskommilléns bedömning att anfallsförmågan och pansarvärnsfunkfionen bör prioriteras. Fällförbanden bör ges förmåga lill rörlig strid över stora ytor. De kvalificerade fältförbanden, varav huvuddelen utgörs av de moderna infanleribrigaderna, bör prioriteras före övriga markslridsförband. Härvid är del väsentligt att modernisera och om möjligt öka andelen förband som är särskilt utbildade och utrustade för strid i norta Sverige samt att öka andelen mekaniserade förband.

Överbefälhavaren har inriktat sin planering sä all de moderna brigaderna ges en god kvalitet i fråga om materiel och personal. De nuvarande fyra nortlandsbrigaderna moderniseras och därutöver omorganiseras, utom i "-400-nivån", en infanteribrigad lUl nortlandsbrigad. Inom ramen för den befintliga organisationen och materielen organiseras en mekaniserad brigad och ett antal mekaniserade bataljoner.

Jag bedömer att den inriktning som regeringspartiernas företrädare i försvarskommitlén har angett för de kvalificerade fältförbanden är lämplig. Anlalel nortlandsbrigader bör alltså öka från fyra lill fem genom alt en av de moderna infanleribrigaderna ombildas lill norrlandsbrigad. En mekaniserad brigad bör tillkomma inom ramen för den materiel och personal som nu finns. Jag anser all försvarskommilléns prioritering av de kvalUicerade fältförbanden är riklig. Det är därför vikfigt all antalet moderna infanleribrigader kan hållas uppe.

De fältförband som inte kan tilldelas den modernaste malerielen och för vUka myckel begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör t. v. slå kvar i organisationen och därvid liksom nu utnyttjas främst för i förväg väl planlagda och förberedda försvars- och fördröjningsuppgtfler. Om inte betydande belopp för modernisering av dem avsätts i bötjan på 1990-lalel eller förbanden då får överta en tillräcklig mängd materiel från den mer kvalificerade delen av krigsorganisationen, kan förbanden behöva utgå ur organisafionen. Beslut om delta behöver enligl min mening inle fattas nu.

Jag bedömer i likhet med försvarskommitlén att del är väsentligt för försvaret av vårt lertilorium alt vi disponerar ett stort antal förband så att strid kan tas upp i varje del av landet mot angrepp från varje håll. Lokal-försvarsförbanden avses härvid främst för försvarsuppgifter vid gränser, hamnar, flygfält och kuststräckor som är av väsentlig betydelse för vårt försvar. Överbefälhavarens planering innebär all antalet lokalförsvarsförband minskar något. Minskningen har enligt min bedömning en godtagbar omfattning.

Jag övergår därefter lill alt behandla vissa funktioner som är vikliga för arméstridskraflerna.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 37

Angriparens tillgång på stridsfordon av olika slag och med allt bättre skydd ökar. Mol denna bakgrund anser försvarskommitlén all del är av avgörande betydelse för vår förmåga all bekämpa angriparens förband alt effekfiva pansarvärnsvapen finns på stor bredd och i stort antal i vår krigsorganisation. Överbefälhavarens planering innebär alt ell anlal förband mekaniseras under 1980-lalel inom ramen för befintlig organisation och materiel. Beväpnade helikoptrar medjormåga lill pansarbekämpning på stora avstånd anskaffas. Lätta pansarvärnsvapen och nya slridsvagnsminor införs tidigt i krigsorganisationen. Norrlandsbrigader och pansarbrigader utmslas med lunga pansarvärnsrobolar i bötjan av 1980-lalel. Ammunition med verkan mol stridsvagnar planeras för granatkastar- och arlUleriförbanden. Alla brigader saml vissa bataljoner och lokalförsvarsförband tillförs i slutet av 1980-lalel elt varierande antal lätta pansarvärnsrobolar. Lätta slridsfordon anskaffas under 1990-talet för att öka förbandens eldkrafl, rörlighet och skydd.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning all förmågan att bekämpa angriparens pansrade fordon är gmndläggande för våra möjligheter att genomföra markstriden. Pansarbekämpning utgör ett av stridens vikfigaste element och markstridsförbanden måste ha en sådan förmåga. För rörlig strid, främst anfall, är del vidare nödvändigt att delar av pansarvärnssyslemel har god rörlighet under pansarskydd. Del är därför väsenfiigt alt pansarvärnssyslemel förstärks, bl.a. genom anskaffning av pansarvärnsrobolar i stort anlal och genom renovering och modifiering av befintliga slridsfordon. Planeringen bör inriktas mol att lätta slridsfordon tillförs krigsorganisationen på lång sikt. Utvecklingen av precisionsslyrda vapen bör las till vara för pansarvärnsuppgifler.

Överbefälhavarens planering innebär all arméflygel pä lång sikt utökas till två eller tre bataljoner. Dessa avses för såväl pansarvärns- som Irans-portuppgifler. Härvid beaktas behovet av sjuktransporter. Jag anser liksom försvarskommitlén att en utökning av arméflygel är angelägen. En andra arméflygbalaljon bör sällas upp under 1980-lalet. Jag återkommer i del följande lill frågan om en ökad samordning av helikoplerverksamheten inom försvarsmakten.

Luftvärnets krigsorganisation filiförs ett stort antal förband med den inom landet uvecklade och tillverkade lätta luftvärnsrobolen 70. Därmed ersätts äldre materiel i ett anlal av de nuvarande brigaderna och i ett antal fördelningsluflvärnsbalaljoner.

Angriparens flygslridskrafler får ökad förmåga lill verkningsfulla insatser även i mörker och dåligt väder. Jag bedömer liksom försvarskommitlén all det därför är önskvärt att i framtiden disponera luflvärnssyslem med aUväderskapacilel samt ökad räckvidd och höjdläckning. Överbefälhavaren planerar all under år 1982 lämna erforderligt beslutsunderlag beträffande luftvärnsfunktionens utveckling.

Jag vill även understryka hemvärnels betydelse för vår beredskap och

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 38

våra möjligheter att genomföra en mobUisering. Jag ser med tillfredsställelse att rekryteringen till hemvärnet f. n. ökar.

För övervattenstridsförbanden är antalet förband av avgörande betydelse, samtidigt som de enskUda enheterna måste tillförsäkras en sådan kvalitet att de kan möta en angripare med utsikt fiU framgång. Ytallackförban-den är de rörligaste och slagkraftigaste av övervattenstridsförbanden.

Överbefälhavarens planering innebär alt ylaltackförbanden moderniseras under programplaneperioden bl. a. genom all de tolv fartygen av typ Spica T131 bestyckas med svenskfillverkade sjömålsrobolar med lång räckvidd. Ersättning av de sex äldre fartygen av typ Spica T121 har påbörjats genom att två robotbåtar har beställts och kommer att levereras under programplaneperioden. Ytterligare fyra robotbåtar avses beställas i slutet av planeringsperioden. Jag bedömer liksom försvarskommitlén att planeringen är lämplig.

Sjömineringar ingår som en viktig del av försvaret och det är därför angeläget att vi redan i fred har god tillgång på moderna sjöminor och att utläggning kan påbörjas med kort varsel. Av planeringen framgår all de nytillförda övervattenstridsförbanden ges god förmåga att ta ombord och fälla minor. Ubåtarna ges också ökad förmåga alt medföra och fälla minor.

Jag bedömer att planerade åtgärder är lämpliga. Den ökande risken för överraskande anfall ställer krav på snabb utläggning av våra sjömineringar. Minering från transportflygplan och helikoptrar kan vara vikliga tillskott till vår förmåga alt lägga ul mineringar.

Överbefälhavaren har vid sin planering prioriterat förmågan att säkra sjöstridskrafternas operationsfrihet. Planeringen innebär att äldre minsvepare utgår ur organisationen, varvid anlalel minröjningsfloltiljer reduceras under 1980-talet.

Enligt försvarskommitténs mening bör en viss fortsalt modernisering av minröjningsförbanden ske, bl.a. genom att minröjningsfartyg av typ M80 och på längre sikt nya minsvepare tillförs. Två minröjningsfarlyg av lypM 80 levereras under programplaneperioden. Minröjningssystemels särskUda förmåga all medverka i övervakningen av sjöterritoriet samt i skyddet av kuslsjöfarten bör beaktas. Jag delar försvarskommitténs uppfattning om den framlida utvecklingen av minröjningsförbandens organisation. Detta innebär bl. a. anskaffning av ytterligare minröjningsfartyg.

Överbefälhavarens planering innebär att huvudsystemet för ubålsjakl även i fortsättningen skall utgöras av marinens lunga helikoptrar. Den kvalificerade fartygsburna ubåtsjakten utgår under planeringsperioden. Patmllbålsförbanden ges viss förmåga all upptäcka ubåtar. Försök genomförs under programplaneperioden med att ge de två först levererade nya robotbåtarna lilläggsutmslning för ubålsjakl.

Överbefälhavaren har i särskUd ordning utrett och redovisat för regeringen möjligheterna att förstärka resurserna för övervakning av och ingripande mot ubåtar utöver vad som har föreslagits i programplanen. De

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 39

föreslagna åtgärderna kostar ca 200 milj.kr. under perioden 1982/83-1986/87 och medför kostnader även för tiden därefter. Förslagen omfattar organisatoriska åtgärder samt åtgärder inom materielområdel. Vissa av de organisatoriska åtgärderna är av samordningskaraktär och berör även myndigheter utanför försvarsmakten.

Jag godtar överbefälhavarens planering och anser all hans särskilda förslag bör kunna ligga fill gmnd för den fortsatta planeringen. Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag tiU planeringsanvisningar för perioden 1983/84-1987/88.

Jag kommer under anslaget C 2. Marinförband: Materielanskaffning all förorda alt ett beslällningsbemyndigande om 160 milj. kr. begärs för åtgärder inom ubålsjaktområdet.

Ubåtsförbanden är även i framtiden en väsentlig komponent för bekämpning av en angripares invasionsslyrkor fill sjöss. Den tekniska utvecklingen skapar successivt förbättrade möjligheter för deras insatser, bl. a. genom att de kan ges förmåga alt lägga ut störte mineringar än i dag både i vår kustzon och mer framskjutet. Jag prioriterar ubålsfunklionen och anser alt antalet ubåtar bör håUas så högt som möjligt. Överbefälhavarens planering innebär att ubåtsförbanden efter förlängningar av de nuvarande ubåtarnas användningslid och anskaffning av ubåt A 17 kommer att omfatta tolv till Qorton ubåtar. Planeringen av ubåtsförbandens krigsorganisation är enligl min mening lämplig. De beslut som statsmakterna hittills har fattat innebär alt krigsorganisationen inriktas mol tolv ubåtar. Slutlig ställning fill antalet ubåtar av typ A17 behöver inle las nu.

De fasta kustartilleriförbanden svarar för ett i förväg utbyggt och förberett försvar av betydelsefulla platser och områden vid vår kust. De rörliga kustartUleriförbanden skall i hotade riktningar kunna förstärka och förtäta det fasta försvaret. De skall dämtöver i samverkan med mark-, sjö- och flygslridskrafler kunna lösa försvarsuppgifler vid kust där fasta kuslartilleriförband saknas.

Mot bakgmnd av alt hotel mol de fasta förbanden ökar och all den miUtärtekniska utvecklingen ökar osäkerheten om var en angripare land-sfiger bör enligl min mening rörligt kustartilleri prioriteras före fasl kustartilleri. På vissa särskUt betydelsefulla platser krävs dock aUtjämt ell i förväg utbyggt och förberett försvar.

Överbefälhavarens planering innebär all ombeväpningen och moderniseringen av de tunga rörliga kustartUleribalaljonerna med bl.a. en ny kustartUleripjäs fullföljs. Omorganisafionen av dagens rörliga spärr- och kustjägarförband till amfibiebataljoner påbörjas under programplaneperioden. Nuvarande lätta kustrobolar ersätts under andra femårsperioden. Jag bedömer att den redovisade planeringen i huvudsak är lämplig.

Basresurserna skall medge alt marinens förband kan koncentreras fiU aktueUa operafionsområden. Det är nödvändigt att basförbanden vidareutvecklas och alt möjligheterna tUl ökad rörlighet saml samordning inom och

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 40

mellan försvarsgrenarna fillvaratas. Överbefälhavarens planering innebär att den marina bas- och underhållsorganisationen reduceras och anpassas till marinstridskrafternas förändrade krigsorganisation. Krigsorganisationen för sjukvårdstjänst behålls dock i huvudsak. Basorganisafionens rörlighet ökas. Denna inriktning är lämplig och innebär enligt min mening att basorganisationen effektiviseras och därigenom bör kunna reduceras i enlighet med överbefälhavarens förslag.

Överbefälhavarens planering för jaktförbanden innebär att del totala antalet jaktdivisioner kommer att vara tolv. Åtta lill tio jaktdivisioner ombeväpnas med flygplan JA37 Jaktviggen. Övriga divisioner behåller flygplan J35 Draken lUl mitten av 1990-talet. Jag har granskal planeringen mot bakgmnd av mina ställningstaganden i del följande lill anskaffning av ett nyll flygplan. Planeringens inriktning mot tolv jaktdivisioner i krigsorganisationen är lämplig. Antalet divisioner utmstade med Jaktviggen bör vara åtta.

De divisioner som är utmstade med medeltunga allackflygplan står på en hög operativ, taktisk och teknisk nivå genom att de ombeväpnats med flygplan AJ37 Altackviggen. Av planeringen framgår att antalet divisioner med medeltunga allackflygplan är oförändrat fem och en halv under programplaneperioden. En division med lätta allackflygplan går ur krigsorganisationen under perioden medan resterande fyra ulgår under perioden 1987/88- 1991/92. Överbefälhavaren planerar att öka de medellunga attackflygplanens effekt genom anskaffning av nya vapen lill atlackförbanden. Jag anser liksom försvarskommitlén att överbefälhavarens planering för attackförbanden är lämplig.

Överbefälhavarens planering för spaningsförbanden innebär all tre divisioner utmstade med flygplan S37 Spaningsviggen behålls. Jag anser att planeringen är lämplig.

Jag anser det angeläget att våra flygslridskrafler genom ell väl fungerande bassystem kan skyddas och utnyttjas inom ramen för sin förmåga. Bassystemel bör vidareutvecklas och landels norra delar därvid inledningsvis prioriteras. Av överbefälhavarens planering framgår att utbyggnaden av flygbassystemel följer denna inriktning. Uthålligheten utökas genom alt rörligheten och förmågan fill reparafioner av bansyslemen förbättras inom baserna. Antalet flygbasbalaljoner reduceras samtidigt som kvarvarande förband ges ökad rörlighet och uthållighet. Jag bedömer att överbefälhavarens planering är lämplig.

Stridslednings- och luftbevakningssyslemet (stril) används inle enbart för luftförsvarets behov ulan skall även ge underlag för alarmering av civilbefolkningen före ett flyganfall. Ökade insatser bör göras för att samordna civilförsvarets och flygvapnets resurser för alarmering.

De s. k. kryssningsrobolarna kommer i vissa avseenden att ställa ökade krav på strUsystemet. Det är myckel angeläget att vi har förmåga alt upptäcka kryssningsrobolar som tränger in på svenskt territorium. Del är

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 41

därför viktigt alt strilsystemet kompletteras med flygburna radamlmst-ningar.

Av planeringen framgår att utbyggnaden av strilsystemet fullföljs samt kompletteras med flygburna radarutrustningar. Vidare ges den optiska luflbevakningen ökade uppläcklsmöjligheler under mörkerförhållanden samt ökas sambandssäkerhelen för all bl.a. säkerställa civilförsvarels behov. Av överbefälhavaren föreslagen inriktning bör ligga fill gmnd för fortsatt verksamhet.

Respekten för det svenska lertiloriels integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom all vi har förmåga alt upptäcka och möta kränkningar. Detta innebär bl.a. att våra omgivande havsområden måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation som omedelbart kan leda insatser med tillgängliga resurser. Jag bedömer all del finns svagheter i vår fredstida övervakning. Vår förmåga att upptäcka och möta kränkningar bör därför förbättras. Det planerade nya radarsystemet för sjö- och luftövervakning bör därvid byggas ut med böljan i de områden där bristerna bedöms stora. Vidare bör utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens, tullverkels och sjöfartsverkets resurser bör ytterligare samordnas i avsikt all effektivisera övervakning och rapportering. Jag räknar med att efter samråd med kommunikations- och handelsministrarna återkomma till regeringen i dessa samordningsfrågor.

Jag vUl i detta sammanhang anmäla all överbefälhavaren avser alt föreslå en skärpning av våra bestämmelser för ingripande mol ubåtar enligl instrukfion för krigsmaklen vid hävdande av rikets oberoende under allmänt fredsliUstånd samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (IKFN). Somjag fidigare har framhålUt torde en sådan skärpning vara nödvändig. Jag avser att återkomma lill regeringen i denna fråga när överbefälhavarens slutliga förslag föreligger.

Beredskapsfrågor

Försvarskommitlén har framhållit den ökande risken för överraskande angrepp och anser alt förbättringar av beredskapen är angelägna.

Beredskapen bör enligl försvarskommittén även i fortsättningen bygga på en säker och snabb mobUisering. Försvaret måste därför innehålla ell betydande antal förband som utan omfattande förberedelser kan sättas in i strid för att säkra vår fortsatta mobilisering och koncentration av stridskrafterna. Med hänsyn till den ökade risken för ell överraskande angrepp bedömer försvarskommittén att säkerheten och snabbheten i mobUise-ringsberedskapen behöver förbättras.

Försvaret måste vidare byggas upp så att områden och funktioner som kan vara avgörande för försvarsstriden inle fidigt kan tas eller slås ul av en angripare. Detta måste särskilt beaktas för Nortland och Gofiand, eftersom stridskrafter måste tillföras dessa områden från övriga delar av landet.

Försvarskommitlén anser alt flexibiliteten i beredskapssyslemel bör

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 42

förbättras. Det är därvid väsentligt all öka vår förmåga att innan beslut om mobilisering har fattats förstärka fredsorganisationens resurser, så att elt övertaskande anfall kan mötas och vår mobUisering och koncentration skyddas.

Vidare är det enligt kommitténs mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende både i omvärlden och inom landet. Vi måste därför kunna visa all vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägels krav. För att vi skaU ha möjlighet att höja beredskapen vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligl kommitténs mening prioriteras.

Överbefälhavaren lämnar i programplanen förslag till förbättringar av beredskapen. Med nuvarande beredskapssystem som gmnd har inplanerats förstärkning av ledningsberedskapen, insalsberedskapen och mobili-seringsberedskapen. Försvarskommitlén biträder denna planering och understryker vikten av att föreslagna åtgärder snabbt genomförs.

När det gäller insalsberedskapen anger överbefälhavaren all del är mycket angeläget att kunna disponera ett begränsat antal operativt viktiga förband för tidiga stridsinsatser. Inkallelse bör kunna ske vid beredskaps-höjningar före mobilisering utan att fullmaktslagar behöver träda i kraft och inom ramen för repetifionsulbildningssyslemel. Överbefälhavaren föreslår alt rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat antal förband under vissa tidsperioder skall kunna delegeras fill honom.

Överbefälhavarens förslag om beredskapsinkallelse av förband har granskats av försvarskommittén. Den anser att det föreslagna systemet skulle innebära en avsevärd och betydelsefuU förbällring av beredskapen. Kommittén är dock tveksam fill att ändra nuvarande befogenheter men biträder i princip övriga delar av förslaget. Kommittén anser att omfattningen av antalet förband och formerna för beredskapsinkallelser bör studeras ytterligare innan slutlig stäUning kan las.

Det förslag som kommitténs fredsorganisalionsulskott har lagt om en minskning av anlalel mUitärområden innebär enligt kommitténs mening inte några avgörande operativa nackdelar.

Statsmakterna har under senare år kraftigt understrukit underrättelsetjänstens stora betydelse för all vi när läget så kräver i tid skall kunna höja beredskapen inom totalförsvaret och mobiUsera vårt värnpliktsförsvar. Jag delar försvarskommilléns uppfattning att risken har ökat för att elt angrepp mot oss kan inledas övertaskande både vad gäller tidpunkt och område. Det är därför enligt min mening angeläget att vidta åtgärder som höjer vår ledningsberedskap, insatsberedskap och mobiUseringsberedskap.

Gmnden för del militära försvarets beredskapssystem bör enligl min mening alltjämt vara en snabb och säker mobUisering. Mobilisering skaU kunna genomföras under pågående strid. Risken för elt överraskande angrepp medför att stridsdugliga förband i ökad omfattning snabbt måste

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 43

kunna organiseras inom fredsorganisationens ram och innan mobilisering har beordrats. Dessa förband skall kunna fördröja en angripare saml skydda vår mobUisering och utgångsgmppering. De älgärder som överbefälhavaren och försvarskommittén har föreslagit förbättrar enligt min mening försvarsmaktens beredskap i hög grad och jag förordar därför all åtgärderna i stort genomförs.

Försvarskommittén har uttryckt tveksamhet beträffande överbefälhavarens förslag om att rätlen liU beredskapsinkallelse av ett begränsat antal förband skall delegeras fill honom. Regeringen är enligt värnpliklslagen bemyndigad att vid behov låta inkalla värnpliktiga fill beredskapsövningar om sammanlagt högst etthundraåtlio dagar. Under del senaste året har regeringen utnyttjat detta bemyndigande. Vissa värnpliktiga vid flottan har med anledning av utveckhngen i Polen inkallals tiU beredskapsövning. Med regeringens medgivande har också personal vid ytterligare ell antal förband erhålUt s.k. färdighållningsorder i syfte all förkorta liden för inkaUelse av förbanden. Jag är emellertid inte nu beredd all förorda en delegering fill överbefälhavaren av rätt att beredskapsinkalla ell begränsat antal förband. Denna rätt bör även i fortsättningen tillkomma regeringen. I enlighet med försvarskommilléns förslag har jag dock anmodat överbefälhavaren att inkomma med kompletterande underlag i vad avser omfattningen av och formerna för de beredskapsinkaUelser som överbefälhavaren har berört i sitt förslag.

I detta sammanhang vill jag betona hemvärnels betydelse för möjlighelema att snabbi åstadkomma ett försvar av viktiga platser vid ett övertaskande anfall. Hemvärnskungörelsen (1970:304) anger att hemvärnsman endast under hemvärnsberedskap är skyldig att fullgöra den tjänstgöring som behövs med hänsyn till hemvärnets uppgifter. Hemvärnsberedskap intas vid beredskapslillslånd och krig eller enligt regeringens förordnande. Överbefälhavaren anser att han, då yttre händelser påkallar del, ulan regeringens hörande bör kunna få besluta om att använda förband ur allmänna hemvärnet under begränsad tid (1—3 dygn) för försvars-, skydds- och bevakningsuppgifter och för ingripande enligl inslmklion för krigsmakten vid hävdande av rikels oberoende under allmänt fredstillstånd samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (IKFN). Dessa frågor bör enligt min mening övervägas i samband med all ställning skall las till överbefälhavarens förslag om delegering av rätten till beredskapsinkallelse av förband. Det ankommer på regeringen att reglera dessa frågor.

Jag vUl i detta sammanhang erinra om vad jag anförde om regeringskansliets beredskap vid min anmälan tUl denna proposition såvUl avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsalla utveckUng. Del innebär skärpta krav på regeringskansliet dels i fråga om förmågan till en sammanhållen utvärdering av alla tillgängliga undertättelser i syfte all skapa längsta möjliga förvarning, dels i vad avser en beredskap i regerings-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 44

kansliet alt med detta underlag bereda erforderliga beslut om bl. a. beredskapshöjningar inom hela eller delar av totalförsvaret. Den översyn av beredskapsfrågornas handläggning i regeringskansliet somjag har initierat bör allmänt sell kunna leda fiU alt behovel av alt delegera rätten lill beredskapsinkallelser m. m. kan minskas.

Värnpliktsutbildning

Mina ställningstaganden lill värnpliktsulbildningens omfattning under perioden 1982/83- 1986/87 redovisar jag under avsniuel 1.4 Fredsorganisationen (s. 81).

Nu gällande system för utbildning av värnpliktiga går tillbaka på beslut av 1966 års riksdag (prop. 1966: 106, 2LU 48, rskr 271). De värnpliktigas utbildning omfattar enligt värnpliklslagen (1941:967, omtryckt 1969:378, ändrad senast 1981:416) gmndulbildning och repelilionsulbildning. Till följd av att olika befattningar kräver olika utbildningstid är de värnpliktigas utbildning differentierad inom och mellan försvarsgrenarna. De värnplikfiga indelas efter utbildningsbehovet i olika kategorier. Värnpliktiga som har utlagits för grundutbUdning tUl befallningar för meniga fördelas på någon av kategorierna G, F och E eller placeras i handräckningstjänsl. Befälsuttagna värnpliktiga utbildas fill grupp-, plutons- eller kompanibefäl. 1972 års riksmöte (prop. 1972:75, FöU 17, rskr 231) beslöt att på försök förkorta de grundulbildningslider som gällde enligl del år 1966 införda utbildningssystemet. Försöken innebär all gmndulbildningsfiden för plu-tonsbefälsuttagna inom armén har förkortals från 15 lill 13,5 månader för vissa värnpliktiga vid pansar-, ingenjör-och signaltrupperna och från 15 lill 12 månader för övriga plutonsbefälsutlagna.

Riksdagen beslöt vid 1976 års riksmöte (prop. 1975/76:199, FöU 38, rskr 374) att de värnpliktiga, som var avsedda att krigsplaceras som pluton-chefer inom armén, utan eget medgivande skulle kunna las ul fill 15 månaders kompanibefälsulbildning. Den främsta orsaken fill detta var all rekryteringen av värnpliktigt befäl med plulonchefskompelens hade försämrats inom armén och att vakanser hade uppkommit i krigsorganisationen.

Chefen för armen redovisade i maj 1980 för regeringen en utvärdering som har gjorts över försöken med förkortad gmndulbildning. Utvärderingen visar att de allvarligaste kvalitafiva bristerna på kunskaper finns hos värnpliktiga som är plulonchefer. De mest framträdande bristerna gäller förmåga och mtin i Imppföring och tmppulbildning saml förmågan alt ge order och kontrollera dess verkställighet. Utvärderingen visar också att det finns för få värnpliktiga pä plulonchefsnivån. Mol denna bakgmnd har chefen för armén föreslagit all värnplikfiga som har tagits ut för utbildning till plutonchefer, ställföreträdande plutonchefer och vissa prioriterade befattningar på plutonsbefälsnivån skall ges 15 månaders utbildning. För övriga plutonsbefälsutlagna föreslås utbildningen omfatta 12 månader. Ar-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 45

méchefen har vidare föreslagU att 13,5 månaders utbildning av plulonsbe-fäl vid pansar-, ingenjör- och signaltrupperna skall upphöra.

Överbefälhavaren ansluter sig liU de förslag som chefen för armén lagt fram och har inarbetat dessa i sin programplan för del militära försvaret. Överbefälhavaren understryker att del är särskilt angelägel alt höja kvaliteten på plulonsbefälsulbildningen inom armén.

Försvarskommittén har vid sina överväganden funnU alt förmågan hos vissa grupper av värnpliktiga befäl inte är heU tillfredsställande. I sill betänkande (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolifiken och totalförsvaret framför kommittén all ulbildningsfiden bör vara 15 månader för de värnpliktiga som utbildas för krigsplacering som plulonchefer och ställföreträdande plutonchefer eller motsvarande befattningar inom armén.

Mol denna bakgmnd beslöt regeringen i november 1981 att fr.o.m. kalenderåret 1982 utöka den obligatoriska kompanibefälsulbildning, som påbörjades inom armén utbildningsåret 1978/79, till att omfatta även värnplikfiga som utbildas lill slältföreträdande plutonchefer. Härigenom får plulonchefer och ställföreträdande plulonchefer en likvärdig utbildning. Vid inskrivningen tas samtliga ut lill kompanibefäl. Beslutet innebär också att den utbildning av plutonsbefäl i 13,5 månader, som f. n. genomförs vid pansar-, signal- och ingenjörtrupperna, upphör. Dessa kategorier fördelas på 12 resp. 15 månaders utbildning.

Också flottans värnpliktsulbildning har setts över. Översynen, som har genomförts av chefen för marinen, har syftat till att åstadkomma en mindre resurskrävande utbildningsorganisation och en förbättrad beredskap. Strävan har även varit att minska antalet s.k. merbehovsvärnpUktiga och att minska avgångarna under gmndutbildningen. Nuvarande utbildningsorganisation vid flottan har inneburit all i huvudsak all rekrytulbildning har skelt vid Karlskrona örlogsskolor.

Enligt chefen för marinen skall huvuddelen av de värnpliktiga vid flottan påbörja och genomföra sin utbildning vid eller i direkt anslutning lill de förband som de är avsedda för. Detta innebär all flertalet värnplikfiga som skall tjänstgöra på fartyg rycker in direkt till fartygsförbanden. Plulonsbe-fälsvärnplikliga vid flottan har f n. enligl värnpliklslagen (1941:967) en ulbildningsfid om minst 415 dagar och högst 440 dagar. Chefen för marinen föreslår alt vissa plulonsbefälsvärnpliktiga som avses för flottans landor-ganisalion får motsvarande utbildningslid som plulonsbefälsvärnpliktiga vid kustartilleriet har, dvs. minst 380 och högst 405 dagar.

Inom kustartilleriet finns inle någon grundutbildning för meniga av kategori E. Chefen för marinen har föreslagit att kustartilleriet tilldelas ett erforderligt anlal värnpliktiga för utbildning fill värnpliktiga av kategori E med en ulbildningsfid av minst 290 och högst 315 dagar.

Jag anser för min del att chefens för marinen åtgärder är lämpliga. Del är angeläget all uppnå de mål som chefen för marinen har uppställt för översynen av värnpUktsutbildningen vid flottan. Jag anser också att del är

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 46

lämpligt att införa kategorin E-värnplikliga vid kustartilleriet. För att genomföra förslaget krävs ändring i 27 § 1 mom. värnpliklslagen. Jag förordar att lagen ändras så, att plulonsbefälsvämpUktiga vid flottan skall fullgöra en grundutbildning som omfattar minst 380 och högst 440 dagar samt att kategori E införs vid kustartilleriet med en grundulbildningslid av minst 290 och högst 315 dagar. Ändringarna bör böija fillämpas den 1 juli 1982. För värnpliktiga som har ryckt in före lagens ikraftträdande bör äldre bestämmelser gälla.

Försvarskommitlén föreslår i sill slutbetänkande all del noga bör prövas vilket som är del reella minimibehovet av värnpliktiga i handräckningstjänst. Dessa värnplikfiga bör enligl kommittén vid sidan av sina arbetsuppgifter i fredsorganisafionen ges sådan utbildning att de i ökad utsträckning kan utnyttjas i krigsorganisationen, bl. a. i de bevakningsenheter som skall svara för de från civilförsvaret överförda bevakningsuppgifterna. Försvarskommitlén föreslår i sitt slutbetänkande vidare att begreppet handräckningsvämpliktiga ersätts av begreppet värnpliktiga i bevaknings-eller depåljänst. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor. Jag förordar därför att i 6 § och 27 § 1 mom. värnpliklslagen begreppet handräckningstjänst byts ut mot bevaknings- eller depåljänst.

Förslag lill lag om ändring i värnpUktslagen (1941:967) har upprättats inom försvarsdepartementet och bör fogas tUl protokoUet som bilaga 2.1. Ändringarna är enligt min mening av sådan beskaffenhet all lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Försvarskommittén berör även frågan om veckoutbildningsliden för värnpliktiga. Kommittén konstaterar att de fider som gäller för grundutbildning fömtsälter att nuvarande genomsnittliga uttag av övningstid per vecka aUtjämt tillämpas. Kommittén anser dock att en prövning bör ske av möjligheterna lill och konsekvenserna av en anpassning av veckoutbildningsliden tUl den i arbetslivet i övrigi gängse. Ett högre uttag måste dock enligt kommittén tUlämpas i samband med övningar ulan alt delta får påverka den normala utbUdningstiden.

Jag vill erinra om att del inom försvarsmakten finns en strävan att försöka tillämpa utbildningstider som så långt möjligt överensstämmer med vad som gäller inom samhället i övrigt. En fullständig likhet med civila förhåUanden kan dock inte uppnås, bl.a. beroende på den förkortning av utbUdningsfidens längd som genomfördes år 1972. Enligl min mening, och här delar jag försvarskommitténs uppfattning, bör yllerligare ansträngningar emellertid göras för att få en anpassning av veckoulbildningstiden tiU den i arbetsHvet i övrigt gängse. Jag avser därför föreslå regeringen att uppdra åt överbefälhavaren att närmare pröva möjligheten av en ytterligare anpassning av veckoutbildningstiden och redovisa konsekvenserna härav. Jag delar i övrigt kommitténs uppfattning att de tider som gäller för grundutbUdning fömtsätter att nuvarande genomsnittliga uttag av övningslid per vecka alltjämt tiUämpas.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet 47

Försvarskommittén har funnit alt vårt nuvarande system för inskrivning av värnpliktiga fungerar väl. Kommittén konstaterar emellerfid, mot bakgmnd av den redovisning av inskrivningssystemet som överbefälhavaren har lämnat, att det är angeläget att minska de totala avgångarna under gmndutbildningen. Detta kan ske genom en mer djupgående prövning av de värnplikfiga vid inskrivningen och en förbättring av del medicinska underlaget. Dämtöver bör övervägas att före inkallelsen ånyo pröva de värnpliktiga som skall påbörja sin tjänstgöring tre år eller senare efter inskrivning och som på förfrågan anser att deras medicinska status har försämrats. Kommittén konstaterar all detta kräver ökade resurser vid vämpliktsverket.

Del är enligt min mening angelägel att ytterligare åtgärder vidtas för alt minska avgångarna under gmndutbildningen. Vämpliktsverket har i samband med programplaneringen haft i uppdrag att påbörja ell arbete som syftar till alt minska avgångarna. Detta arbete bör fortsätta. Frågan om förnyad prövning av värnpliktiga som påbörjar sin gmndulbildning tre år efter inskrivning studeras f. n. inom vämpliktsverket. När underlag föreligger för eventuella förändringar torde del få ankomma på regeringen att fatta beslut. Behovel av ökade resurser för värnpliktsverket får prövas i samband med det årliga budgetarbetet.

Jag delar kommitténs syn på betydelsen av frivillig personal och de frivUliga försvarsorganisationernas verksamhet. Del frivilliga engagemanget är enligt min mening elt uttryck för den starka förankring försvarstanken har hos befolkningen.

Jag delar försvarskommilléns uppfattning alt förmånssystem, ledighels-regler samt möjligheterna för kvinnor att erhålla utbildning och uppgifter bör ses över. Det torde få ankomma på regeringen all närmare faslsläUa formerna m. m. för en sådan översyn.

Vad gäller en eventuell utvidgning av områden för den frivilligt tjänstgörande personalens utnyttjande i krigsorganisationen delar jag kommitténs uppfattning. Del bör ankomma på både myndigheter och organisationer all ta initiativ i denna riktning.

Ekonomiska resurser för det mUitära försvaret under perioden 1982183— 1986187

Jag behandlar först priskompensationssystemet och sedan planeringsramen.

Försvarskommittén har föreslagit ett nytt priskompensationssystem för det militära försvaret och civilförsvaret. Jag har i det föregående redogjort för kommitténs förslag. Jag ansluter mig i allt väsentligt lill dessa och förordar följande.

För att kompensera del militära försvaret och civilförsvaret (utom skyddsmm) för dess pris- och lönestegringar bör under försvarsbeslutsperioden 1982/83 - 1986/87 tiUämpas ett nyll priskompensationssyslem base-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 48

rat på en särskUt beräknad försvarsprisindex (FPI). Denna index beräknas av regeringen genom sammanvägning av två indexserier, en löneindex samt nettoprisindex (NPI). Priskompensalionen för civilförsvarets utgiftsram för skyddsmm bör även i fortsättningen baseras på NPI.

Löneindex skaU utvisa lönenivåns förändring för stafiigt anställda på löneplanerna T och F. Beräkningen av löneutvecklingen bör justeras i motsvarande mån som det inom statsförvaltningen fillämpade lönekoslnadspåläggel ändras. Löneindex beräknas av statens arbetsgivarverk utifrån ingångna avtal. Denna index kan behöva justeras med hänsyn lill eventuella avtalade förändringar för statligt anställda som inte återspeglas i lönenivåns förändring men som på elt väsentligt sätt påverkar lönekostnaderna. Till sådana förändringar hör exempelvis ändringar i arbetstidens längd och i särskiU avtalade lönetillägg samt eventuellt avtalade engångsbelopp.

Vid beräkningen av FPI sammanvägs löneindex och NPI med vikterna 35 % för löneindex och 65 % för NPI. Dessa vikter bibehåUs oförändrade under hela perioden 1982/83 - 1986/87. Basen för FPI säUs lill februari 1981.

FPI skall användas i stäUel för NPI såväl vid omräkningen av gällande planeringsramar från ett febmariprisläge till ett annat som vid beräkningen av prisregleringsmedel.

Enligt försvarskommitlén bör sådana förmånshöjningar för värnpliktiga i grundutbUdning som regleras genom särskilda statsmaklsbeslut och som överstiger utvecklingen av FPI beaktas vid beräkningen av basbeloppet för det mUitära försvaret. De behöver då inle beaktas särskilt vid beräkningen av försvarets priskompensalion. Jag delar försvarskommUténs uppfattning att värnpliklsförmånerna inte bör särbehandlas i prisregleringssystemel. Eventuella förändringar av förmånerna som väsentligt avviker från den beräknade priskompensalionen bör i princip behandlas på samma säll som andra förändringar av planeringsförutsättningarna och således övervägas vid beräkningen av basbeloppet för det militära försvaret.

Jag föreslår vidare att möjligheten all överföra outnyttjade medel från ett budgetår till nästa bör begränsas till 2 % av utgiftsramarna för det militära försvaret resp. civilförsvaret. Denna regel bör gäUa även för budgetåret 1981/82. Eventuella överskridanden bör avräknas under nästkommande budgetår.

Jag återkommer till frågan om justering av prisregleringsbemyndiganden i avsnittet 1.11 Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 161).

Regeringspartiernas företrädare i kommittén har föreslagit en planeringsram för det militära försvaret för femårsperioden 1982/83-1986/87 om 83 175 milj. kr. i prislägel febmari 1981. Förslaget har lämnats mot följande bakgmnd.

Kommittén har föreslagit ell nyll priskompensafionssyslem som gör all

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 49

inga lönereserver behöver sättas av inom planeringsramen. Kommittén har vidare fömtsatt att de prisreserver som överbefälhavaren har avdelat är tillräckliga. De är beräknade på gmndval av 1980 års långtidsutrednings huvudalternativ 1,

Överbefälhavaren har planerat in besparingar genom avveckling och rafionalisering inom fredsorganisafionen. Kommittén delar överbefälhavarens uppfattning all besparingsmålet, minst 7900 milj. kr., måste uppnås under perioden 1982/83 - 1991/92.

Kommittén har inte räknat in försvarsdepartementet i del miUtära försvaret. Orsaken är alt kommittén inte genom sina förslag vill la någon ställning fill verksamheten i regeringskansliet.

Jag utgär vid min beräkning av den erforderliga planeringsramen från det nyssnämnda förslaget. Mot bakgrund av vad jag nyss förordat ifråga om nytt priskompensationssyslem och mot bakgmnd av regeringens ekonomiska polUik ansluter jag mig lill kommitténs syn på behovel av reserver inom planeringsramen. Som framgår i del följande (avsnitt 1.4 Fredsorganisationen, s. 76) ansluter jag mig fill överbefälhavarens och kommitténs syn på vilket besparingsmål som måste gälla för fredsorganisalionen.

Jag delar kommitténs bedömning att del finns skäl alt inte räkna in kostnaderna för försvarsdepartementet i del mUitära försvaret. Jag avser alt inför budgetåret 1983/84 återkomma fill regeringen med förslag om all beräkna anslagen under fjärde huvudtitelns Ull. A utanför den militära utgiftsramen. Min beräkning nu av planeringsramen för del militära försvaret inkluderar emellertid kostnaderna för försvarsdepartementet.

Beredningen av de anslag inom den militära utgiftsramen somjag lar upp i del följande har visat att vissa verksamheter torde vara något mindre kostnadskrävande än vad överbefälhavarens programplan har gett försvarskommitlén anledning att räkna med. Vidare har i budgetarbetet vissa omföringar gjorts av det slag som jag har berört under anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning i prop. 1981/82:100 (bil. 7 s. 43). Dessa omständigheter har jag beaktat i min ramberäkning. Vidare bedömer jag alt de förbättrade värnpliklsförmåner som jag förordar under avsnittet 1.10 Värnpliklsförmåner (s. 149) ligger inom ramen för vad försvarsprisindex medger.

Sammanlaget beräknarjag planeringsramen för det militära försvaret för perioden 1982/83-1986/87 liU 83050 milj.kr. i prislägel febmari 1981. Ramen bör vara horisontell och basbeloppet 16610 milj. kr. i samma prisläge. Beloppet utgör grund för min beräkning i avsnittet 1.11 Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 161).

Riksdagen beslutade (prop. 1980/81:6, TU 2, rskr 36) i november 1980 att anordna en utbildning av piloter för den civila luftfarten. Enligt beslutet skulle chefen för flygvapnet bli huvudman för utbildningen, som t. v. skulle finansieras genom en del av den besparing som chefen för flygvapnet förväntades göra på grund av minskad avgång av piloter från flygvapnet. 4   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 50

Som en följd av riksdagens beslut tillsattes en organisationskommitté bl.a. för att planlägga utbildningen och bedöma behovel av investeringar samt förstärkningar i utbildningsorganisationen. Enligl vad jag har inhämtat avser kommittén att lämna sina förslag i slutet av mars 1982. Först därefter kan ställning tas tiU kostnaderna för organisationen och för investeringarna samt tUl finansieringen.

1.3.4 Hemställan

Jag hemstäUer alt regeringen

1.       föreslår riksdagen all antaga förslaget till lag om ändring i värn
pUktslagen (1941:967),

2. föreslår riksdagen att godkänna den gmndläggande inriktning för det militära försvaret somjag har förordat,

3. föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat i fråga om ekonomiska resurser för del militära försvaret under perioden 1982/83 - 1986/87,

4. bereder riksdagen tillfälle att la del av vad jag har anfört om krigsorganisationens utveckling, vissa beredskapsfrågor och värnpliktsutbildningen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 51

1.4 Fredsorganisationen

1.4.1 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren lämnade i september 1981 till regeringen sina förslag till minskningar av försvarels fredsorganisalion samt övriga åtgärder i syfte att begränsa försvarels driftkostnader.

Överbefälhavaren erinrar om all kostnaderna för fredsorganisalionen och driften av denna under störte delen av 1970-talel har lagU i anspråk en allt störte andel av försvarsutgtflerna, trots att försvarels egna rafionaliseringär har varit mycket omfattande. Flera administrationer har avvecklats. Antalet anställda har sedan år 1972 minskat med ca 5600.

För att upprätthålla kvaliteten hos personalen och malerielen inom krigsorganisationen och för all förbättra beredskapen behövs i besparingssyfte fortsalla reduceringar inom fredsorganisafionen. Sådana reduceringar måste också genomföras därför all krigsorganisationen förändras och värnpliklslillgångarna minskar.

Reduceringar i fredsorganisationen är sålunda nödvändiga för all anpassa utbildningsorganisationen lill det minskade antalet värnpUkfiga som skall gmndutbildas. Minskningarna behövs vidare - och framför alU - för alt inom de ekonomiska ramar som har legat lill gmnd för planeringen skapa fömtsältningar för den anskaffning av vapen och annan utmslning till krigsförbanden som överbefälhavaren finner nödvändig och för erforderlig beredskap och utbildning.

För att snabbt nå nödvändiga kostnadsminskningar mäsle de åtgärder som överbefälhavaren föreslår vidtas snarast möjligt efter 1982 års försvarsbeslut. Åtgärderna är av myckel varierande omfattning och innebär all driftkostnaderna skall minskas med sammanlagt ca 7,9 miljarder kr. under perioden 1982/83- 1991/92.

Besparingarnas inriktning

Överbefälhavarens besparingsarbele har inriktats påföljande sätt.

För del första genomför överbefälhavaren - oavsett ekonomisk nivå - de redan tidigare planerade ralionaUseringsålgärderna. Pågående och redan planlagda ralionaliseringsprojekl framgår av myndigheternas ralionaliseringsplaner saml av försvarels rationaliseringsplan. Projekten medför successivt ökande besparingar och bygger på ett stort anlal åtgärder, främst inom den s.k. stödproduktionen. Syftet är därvid all minska kostnaderna inom fredsdriften utan all mera omfattande organisatiohsänd-ringar måste tillgripas.

Som exempel på sådana åtgärder redovisar överbefälhavaren bl.a. en ökad samordning av fredsförplägnad, transporter och verksamhet som hänger samman med underhållet av försvarets materiel. Bland åtgärderna ingår vidare ett fullföljande av de förbandsnedläggningar som statsmak-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 52

terna redan har beslutat om. Härutöver måste enligt överbefälhavaren på lång sikt åstadkommas ytterligare ralionaliseringsprojekl. De områden som därvid kan komma all studeras är enligt överbefälhavaren bl. a. utnyttjandet av konsulter, entreprenadverksamheten och ADB-verksamheten.

För del andra föreslår överbefälhavaren en ökad samordning mellan myndigheter som syftar till ett rationellare utnyttjande av resurserna inom garnisoner eller mellan närbelägna myndigheter. Del gäller bl. a. samordning av viss UtbUdning och samulnytljande av ulbildningsanordningar, administrativa resurser och övriga stödfunktioner. Överbefälhavaren pekar även på möjligheterna att samordna mobiliseringsförberedelser m. m. mellan myndigheter ur olika försvarsgrenar.

För del tredje föreslår överbefälhavaren omfattande personalminskningar och därmed också kostnadssänkningar inom huvudprogrammen 5 Gemensamma myndigheter m. m. och 4 Operaliv ledning m. m.

Inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m. m. föreslår överbefälhavaren all anlalel anstäUda vid de s. k. centrala myndighelerna lill budgetåret 1991/92 minskas med drygt 1 500 jämfört med del beräknade läget under budgetåret 1981/82.

Inom huvudprogram 4 Operaliv ledning m. m. reduceras anlalel anställda vid bl. a. försvarsstaben och mililärområdesslaberna. Vidare genomförs rationaliseringar inom militärområdenas förtådsorganisalioner. Överbefälhavaren räknar här med all personalminskningen under 1982/83 - 1991/92 skall uppgå tiU ca 365 anställda.

Nyss angivna rationaliseringar och övriga koslnadssänkande åtgärder leder enligt överbefälhavaren lill alt kostnaderna för fredsdriflen kan minskas med ca 5500 milj. kr. under perioden 1982/83 - 1991/92.

Enligl överbefälhavaren är delta dock inle lillräckligl för all skapa erforderligt ekonomiskt utrymme för att upprällhålla beredskap, anskaffa materiel och ulbUda personal inom de ekonomiska ramar som överbefälhavaren har planerat efter. Del blir därför nödvändigt all också göra betydande reduceringar av fredsorganisalionen på lokal nivå, dvs. dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader. Dessa åtgärder väntas öka besparingarna med sammanlagt ca 2400 milj. kr.

Enligl överbefälhavarens plan innebär hans förslag följande sammanlagda kostnadsreduceringar under perioden 1982/83-1991/92 (prisläge februari 1981; milj. kr.).

Åtgärder Armé-    Marin-    Flygvapen-     Operativ   Gemensam-    Summa

förband förband förband ledning      ma myndig-

m.m.        heter m. m.

Rationalise
ringar m.m.    1485      270 1720 450 1610 5 535

Avveckling av
förband 1000      415 960 - - 2375

Summa 2485      685 2680 450 1610 7910

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 53

Överbefälhavarens planering utgår därvid från att följande personalminskningar genomförs t. o. m. budgetåret 1991/92.

Huvudprogram Personalminskning

(antal personår)

1. Arméförband 2020

2. Marinförband 825

3. Flygvapenförband I 235

4. Operafiv ledning m. m. 365

5. Gemensamma myndigheter m. m. 1 550

Summa Ca 6 000

Överbefälhavaren redogör härefter för sina överväganden och förslag beträffande de mer omfattande åtgärderna inom huvudprogrammen Gemensamma myndigheter m. m. och Operativ ledning m. m. saml inom de tre försvarsgrensinriktade huvudprogrammen.

Gemensamma myndigheter m. m.

Myndigheterna inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m. m. skall enligt överbefälhavaren genomföra den personalminskning som har beslutats tidigare. Inom huvudprogrammet skall därefter en fortsatt minskning av personalen genomföras för att nå balans i förhållande lill den framlida krigsorganisationens styrka och effekt.

Vidareutvecklingen av försvarets ledningssystem i fred skall stödjas. De regionala och lokala myndigheterna skall ges elt ökat ansvar för produktionsresurserna och deras utveckling, om del leder till ökad effekfivitet. Detta innebär, all de centrala produktions- och fackmyndigheternas nuvarande ledningsmfiner måste anpassas lill ledningssystemet, vilket leder fill att myndigheternas behov av personal minskar.

Vid planering av en fortsall resursminskning skall enligt överbefälhavaren den nivå eftersträvas som innebär all resp. myndighel alltjämt kan lösa de uppgifter som är avgörande för försvarsmaktens totala verksamhet. Därvid skall anspråken på de gemensamma myndighelerna från övriga delar av försvarsmakten minskas så långt som det är rationellt.

Överbefälhavaren föreslår vidare att del prövas om de centrala myndigheternas kompetens och kapacitet också kan utnyttjas för att tUlgodose vissa ytterligare behov inom hela den stafiiga verksamheten.

Överbefälhavarens förslag till personalresurser för myndighelerna budgetåret 1991/92 saml de personalminskningar som enligl hans programplan bör gälla för alt nå detta mål framgår av följande sammanställning.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 54

Myndighet	Anlal anställda	Minsk-	Mål för budget-
	enligt reglerings-	ning	året 1991/92
	brev för budget-		(personår i ge-
	året 1981/82		nomsnitt för
	(personår)		budgetåret)
Försvarets civilförvaltning	200	20	180
Försvarels sjukvårdsstyrelse           74		14	60
Fortifikationsförvaltningen
(anslaget F 3)	920	170	750
Försvarels materielverk	3460	1010	2450
Försvarets forskningsanstall	t
(anslaget F 5)	1206	206	1000
Vämpliktsverket	372'	21	351
Försvarels rationaliserings-
insfilut	93	33	60
Övriga	492	81	411
Summa	6817	1555	5262

'Inkl. 21 personår för värnpliktskontoret för marinen som inte har tagits med i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82.

Exkl. försvarels radioanstalt, försvarets gymnasieskola och försvarets läromedelscentral (försvarels brevskola).

Det angivna antalet personår kan förändras av detaljutredningar för resp. myndighet och genom senare organisationsbeslut. Hänsyn till detta kommer att tas i den fortsatta planeringen. För flera myndigheter bedömer överbefälhavaren alt en ytterligare personalminskning bör vara möjlig företrädesvis efter budgetåret 1991/92.

Operativ ledning m.m.

I huvudprogram 4 Operativ ledning m. m. ingår som de väsentligaste delarna försvarsstaben och mililärområdesslaberna med förvaltningar.

Med utgångspunkt i försvarskommilléns belänkande och regeringens anvisningar för programplaneringen har överbefälhavaren undersökt möjligheterna att uppnå sådana kostnadsminskningar inom huvudprogrammet som redovisades i perspektivplanens handlingsväg 3. Överbefälhavaren har bl.a. övervägt tre olika alternativ som berör mililärbefälhavarnas ansvarsfördelning och uppgifter saml anlal militärområden.

Han har därvid övervägt att dels reducera uppgifterna i fred för mililärbefälhavarna i Västra och Bergslagens militärområden, dels la bort mililärbefälhavarnas ansvar för all leda arméns grundutbildning, dels att dra in Bergslagens militärområde i fred och krig.

Sammantaget anser överbefälhavaren inle alt något av de tre alternativ som har övervägts bör läggas till gmnd för den fortsatta planeringen, eftersom de inle utgör en lämplig inriktning för besparingsarbetel. Överbefälhavaren anser alt mililärbefälhavarna bör behålla sina nuvarande uppgifter samt att anlalel militärområden även i fortsättningen bör vara sex.

I stället anser överbefälhavaren alt försvarsstaben, som omorganiserades år 1981, kan reduceras med ca 20 personår utöver den personal-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 55

minskning som redan har beslutats. Vidare skaU den omorganisation och personalminskning genomföras inom den högre regionala nivån som riksdagen redan har beslutat om. Gotlands militärkommandos stab med förvaltningar skall omorganiseras och föras över till armén.

Inom militärområdenas förrådsorganisation genomförs f. n. ell stort antal ralionaliseringsprojekl i syfte all minska personalstyrkan. Därvid har möjligheter kunnat påvisas att minska personalen yllerligare.

Enligt överbefälhavaren bör personalminskningarna inom huvudprogrammet under perioden 1982/83 - 1991/92 kunna uppgå lill ca 365 personår. Därmed kan minskningsmälet i perspeklivplanens handlingsväg 3 uppnås.

Med hänsyn lill de operativa kraven på beredskap och ledningskapacilel innehåller även denna reducerade personalram sex mililärområdesslaber i fred och krig.

Överbefälhavaren redogör därefter för sina överväganden och förslag tUl större organisationsförändringar inom armén, marinen och flygvapnet.

Grundläggande principer för fredsorganisationens utveckling

Överbefälhavaren framhåller inledningsvis vissa gmndläggande principer som är av betydelse för fredsorganisalionens utveckling och som har legat tUl gmnd för hans överväganden.

Fredsorganisationen skall kunna förbereda, leda och genomföra allmän mobilisering. Den skall vidare kunna leda försvarsmaktens utveckling, utbilda och vidmaklhåUa krigsförband. Dess resurser utgörs främst av personal, mark, byggnader och anläggningar.

Lokaliseringen av fredsförbanden påverkas av såväl insats- som mobiliseringsberedskapens krav saml avsett utnyttjande av stridskrafterna. Del finns elt nära samband meUan krigsorganisation, beredskap och fredsorganisation. Den ökade risken för ell överraskande anfall medför, fömtom krav på omedelbar förmåga till ledning, behov av all dels minska sårbarheten bl. a. genom spridd lokalisering, dels öka våra möjligheter alt mobilisera snabbt och säkert.

Den långsiktiga beredskapen prioriteras emellertid alltjämt av överbefälhavaren. Detta innebär att fredsorganisationen i första hand skall kunna gmndutbilda, vidmakthålla och mobilisera krigsorganisationens förband.

Gmndutbildningen av värnpliktiga inom armén, kustartilleriet och flygvapnet skall i huvudsak genomföras enligl de principer som har gällt under 1970-lalel. Förändringar av grundutbildningen kommer enligt överbefälhavarens planering all genomföras inom flottan, varvid en större del av värnpliktsutbUdningen genomförs ombord samtidigt som anlalel merbehovsvärnpUktiga begränsas, dvs. sådana där utbildningen och tjänstgöringen är nödvändig av andra skäl än krigsorganisationens behov av värnpUkfiga.

Krigsförbanden skall mobiliseras inom de lider och på de platser som

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 56

svarar mot de operativa kraven på insats, säkerhet och slyrkelillväxl. Strävan skall vara all viktigare förband mobiliseras inom de områden där de har sin krigsuppgifl. Detta medför särskilda krav på mobiliseringen i Nortland och på Gotland.

Överbefälhavaren anser all utbildningen bör genomföras i rätt miljö med hänsyn lill krigsförbandens huvuduppgifter. Förband som i första hand är avsedda för krigsuppgifter i Övre Norrlands och Nedre Norrlands militärområden bör ges tillräcklig vintemlbildning. Detta innebär att utbildningskapacitet måste behåUas i dessa delar av landet. Med hänsyn fill krigsorganisationens krav och beredskapskraven måste en viss del av personalen både under grund- och repelilionsulbildningen genomföra sin utbildning långt från hemorten.

Överbefälhavaren framhåller vidare att de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet är viktig för försvarseffeklen och försvarsviljan saml av stor betydelse för all upprätthålla en god kontakt mellan försvaret och samhället i övrigt. Del är därför betydelsefullt all det även i framtiden kan lämnas stöd tiU de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet i alla delar av landet. De organisationer som utbildar personal för totalförsvarets krigsorganisation prioriteras av överbefälhavaren.

De faktorer som påverkar fredsorganisalionens utformning är ofta sinsemellan motstridiga. Avvägning mellan skilda faktorer måste därför göras från fall till faU mot bakgmnd av de förutsättningar som gäller för den aktuella situationen. Beslut om ändringar av fredsorganisafionen måste vara långsikliga.

Armén

Överbefälhavarens överväganden och förslag lill förbandsindragningar och avveckUng av kasernområden m. m. inom armén är följande.

Målet för fredsverksamhelen inom armén är all skapa krigsförband som är användbara omedelbart efter mobilisering ulan kompletterande utbildning och materielunderhåll.

Armén grundulbildar främst fältförband som huvudsakligen ingår i eller skall samverka med infanleribrigader, nortlandsbrigader eUer pansar- och mekaniserade brigader. Del är därför enligl överbefälhavaren väsentligt alt brigadförbandens enheter kan samövas i erforderlig grad redan i fred. De brigadproducerande infanteri- och pansartegemenlena bör i största möjliga utsträckning behållas. I regel är försvarsområdesslaberna knutna fill dessa regementen.

Krigsorganisationens storlek och övrigi utbildningsbehov av värnpliktiga bestämmer den genomsnittliga storleken på utbildningsregementena vid de olika tmppslagen. Från både operafiv synpunkt och utbildningssynpunkl är del önskvärt alt utbildningen i huvudsak sker i fulltalig bataljon, främst inom infanteriet, pansartrupperna och artilleriet.

Överbefälhavaren beräknar att arméns årliga grundutbildningskonlin-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 57

geni under mitten och senare delen av 1990-talet kommer att omfatta ca 32600 man. Detta är ca 3 600 färte än f. n.

Den krigsorganisaloriska utveckUngen ger således ett minskat behov av utbildningsplatser. Arméns fredsorganisation måste av rationalitetsskäl anpassas fill denna utveckling. Dämlöver finns möjligheter att reducera fredsorganisationen genom nuvarande överskoll på utbildningsplatser.

Tidigare angivna krav på beredskap och mobilisering innebär all fredsförbanden i övre Nortland och på Gotland bör undantas från överväganden om nedläggning. Med hänsyn lill behovet av vintemibUdning kan även infanteriförbanden i Nedre Nortlands och Bergslagens militärområden, utom Livregementets grenadjärer med Örebro försvarsområde (I3/Fo51), undantas.

När det gäller infanteriet har överbefälhavarens slutliga överväganden om vilket förband som bör dras in berört 13 i Örebro, Norta Smålands regemente (112) i Eksjö och Dalregementet (113) i Falun. Alternafiven ger i stort sett jämförbara besparingar. Med hänsyn tiU att planeringen inriktas mot ett ökat antal förband utbildade och utmstade för strid i övre Nortland anser överbefälhavaren att 113 i Falun bör behållas. I valet mellan 13 och 112 förordar överbefälhavaren av flera skäl att 13 dras in. En nedläggning av 13 ger de största besparingarna. Vidare ger en garnisonssamordning i Eksjö mellan 112 och Göta ingenjörtegemenle (Ing 2) möjligheter till vissa ytterligare besparingar. Nedläggningen av 13 motiveras endast av ekonomiska skäl. Operativt medför nedläggningen enligl överbefälhavaren negafiva konsekvenser.

Överbefälhavaren föreslår därför alt 13 i Örebro läggs ned senast år 1985. Försvarsområdesbefälhavaren och försvarsområdesstaben Fo51 bör emeUertid av operativa skäl behållas i Örebro. Vidare bör militärområdesverkstaden i Örebro läggas ned och uppgiften tas över av andra verksläder. Huvuddelen av marken och anläggningarna bör avvecklas.

Inom kavalleriet föreslår överbefälhavaren all ansvaret för Stockholms försvarsområde (Fo44) förs över tUl Svea livgarde (II) senast år 1985. En mindre del, bl.a. garnisonsavdelningen, hemvärns- och frivillig-avdelningen samt serviceförrådet, bör ligga kvar i Stockholm.

Livgardets dragoner (K 1) bör därvid ingå i myndigheten I l/Fo44. Därigenom friställs Kl:s nuvarande kaserner och mark, varvid kanslikasernen, som är byggnadsminnesmärke, bör utnyttjas för fortsalt samlokaUse-ring av centrala staber och myndigheter i Stockholmsregionen. Genom detta minskar försvarsmaktens hyreskostnader i Stockholm med minst 2 milj. kr. per budgetår.

Behovet av tidigt insatsberedda staber och förband vid ett övertaskande angrepp mot Stockholmsområdet fordrar särskilda åtgärder, bl.a. för att tillgodose behovet av impper i innerstaden. Överbefälhavaren anser emellertid all de operafiva och territoriella kraven på lednings- och insatsberedskapen kan lösas på elt acceptabelt säll med den föreslagna lösningen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 58

Om statsmakterna ålägger försvarsmakten att även i framliden ansvara för garnisonsljänsten med beridna värnpliktiga går detta enligl överbefälhavaren att genomföra om särskilda medel tillförs. I stort nuvarande uppgifter med kortegetjänst och beriden högvakt under sommarhalvåret kräver minst 3 milj.kr. per budgetår i driftkostnader och ca 15 milj.kr. i investeringar.

Överbefälhavaren föreslår vidare att Livregementets husarer (K 3) i Skövde senast 1985 flyttar till Karlsborg. Denna flyttning hänger samman med hans förslag att dra in Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg och all starkt begränsa signalutbildningen där samt att inom Skövde garnison omlokaUsera Göta Irängregemente (T 2). Därvid bör K 3 överta myndighetsansvaret för fallskärmsjägarskolan samt ansvaret för viss Stabs- och sambandsulbildning. K3:s kasernområde friställs och bör utnyttjas vid samlokaliseringen av förbanden i Skövde.

Överbefälhavaren har vidare övervägt möjligheterna att dra in ett av regementena inom pansartrupperna. Med hänsyn tUl det operativa behovet av sådana förband i övre Norrland, på Golland och i östra Mellansverige samt pansartmppernas skolverksamhet i Skövde har granskningen i första hand omfattat regementena i Skåne. Södra skånska regementet (P7) är ett försvarsområdesförband med myckel goda ulbildningsbefing-elser. Valet bör därför i första hand slå meUan Skånska dragonregementet (P2) och Norta skånska regementet (P6), som båda ligger i samma försvarsområde. Med hänsyn fill bl.a. försvarsområdesfunklionen, nuvarande mobiUseringsansvar, utbildningsbetingelserna, nuvarande stridsfor-donsbestånd, möjligheterna till samlokalisering med annat pansarförband m. m. har olika aUernativ för främst P2 övervägts.

Överbefälhavaren har därvid granskat möjligheterna all antingen lägga ned P 2 och föra över pansamtbildningen till P 7 i Revingehed eller att inom Hässleholm samlokaUsera Skånska irängregementel (T4) med P2.

Överbefälhavaren föreslår all T4 samlokaliseras med P2 i P2:s nuvarande anläggningar senast år 1987. T4:s nuvarande mark och anläggningar avvecklas i samband med detta. Någon del av T4:s gmndulbildningskon-tingent - exempelvis de värnpliktiga som utbildas i sjukvård - kan komma att förläggas till P6 i Kristianstad.

Dessa förändringar fordrar emeUertid enligt överbefälhavaren en betydligt fastare samordning av pansarulbildningen i Skåne än vad som f n. är faUel. Förbandsomsätlningen för de aktuella pansarbrigaderna genomförs av P2 och P7 gemensamt. Därvid bör de båda regementenas åldersklassförband tillsammans utgöra en fulltalig pansarbalaljon som årligen efter samövning tlUförs endera brigadens krigsorganisation. Med dessa åtgärder bör enligt överbefälhavarens beräkningar besparingarna sammanlagt hållas på i huvudsak samma nivå som i allernalivet med att flytta P2:s verksamhet tiU Revingehed.

Inom artilleriet har överbefälhavaren undantagit Bodens arlillerire-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 59

gemenle med Bodens försvarsområde (A8/Fo63) i Boden och Gofiands artilleriregemente (A7) i Visby från granskning. Med hänsyn tiU riksdagsbeslutet om arméns tekniska skolas (ATS) lokalisering liU Östersund har även Nortlands artilleriregemente (A 4) undanlagils. Av de syd- och mellansvenska artilleriförbanden behöver pansarartilleriutbildningen vid Wendes artilleriregemente (A 3) i Skåne vara kvar. Vidare undantas Bergslagens artilleriregemente (A 9) vilket är det artilleriförband som' har närmast till de två största skjutfällen — Älvdalen och Villingsberg. Därför har övervägandena i första hand gällt all bedöma konsekvenserna om Svea artilleriregemente (Al) eller Smålands artilleriregemente (A6) dras in. Därvid har det visat sig att de största kostnadsreduceringarna erhålls om A6 i Jönköping läggs ned.

Överbefälhavaren föreslår därför all A 6 i Jönköping läggs ned senast år 1985 samt aU artiUeriets officershögskola (ArtOHS) flyttas liU A 1 i Linköping. Vidare bör militärområdesverkstaden läggas ned. Mark och kaserner i Jönköping bör avvecklas. Däremot bör arfilleriskjulfältet i Skillingaryd behållas.

Inom signal trupperna behöver Norrlands signalbalaljon (S3) i Boden behållas så alt vintemlbildning kan bedrivas inom Imppslaget. Upplands regemente med Uppsala och Västmanlands försvarsområden (S 1/Fo 47/48) är försvarsområdesförband och Iruppslagscenlmm och bör därför behållas. Detta förband skall flytta till nya lokaler i Enköping. Kvar alt överväga är Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg. Med hänsyn lill krigs-organisationsinriklningen finns del möjligheter all koncentrera signaltruppernas gmndulbildning fill S 1 med ell bibehåUande av S3. Kapacitet för repefitionsutbUdning bör dock enligl överbefälhavaren så långt möjligt behållas inom Västra militärområdet.

Överbefälhavaren föreslår således att S 2 i Karlsborg läggs ned senast år 1984. Huvuddelen av utbildningsansvaret bör föras över fill S 1 i Enköping. Kapacitet skaU emellertid finnas kvar i Karlsborg för repefitionsutbUdning av vissa stabs- och sambandsförband. Denna kapacitet bör också utnyttjas för att grundutbUda ca ett kompani. Denna utbUdning avses bli inordnad i myndigheten K3. S2:s anläggningar i Karlsborgs fästning friställs och kan därmed utnyttjas av K 3.

För träng förbanden finns enligl överbefälhavaren ell stort anlal alternativ som möjliggör samlokaUsering med andra förband. Det kan även vara möjligt att dra in ell regemente helt och få en fullt ralioneU ulbild-ningsvolym vid de tre kvarvarande regementena. De olika lösningarna för trängtmpperna måste emellertid ses i kombination med de totala fredsorganisatoriska förändringarna inom de övriga tmppslagen och hur dessa påverkar olika regioner från främst beredskaps- och samövningssynpunkt men även med hänsyn lill den anstäUda personalen.

Överbefälhavaren föreslår därför för trängtmppernas del att Svea Irängregemente (TI) i Linköping läggs ned senast år 1987. Tl:s anläggningar

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 60

och mark bör avvecklas. Tränglruppernas officershögskola (TrängOHS) bör flytta liU Skövde.

Omfördelningen av utbildningsansvar tiU övriga trängregementen medger dels rationellare ulbUdningskonlingenler, dels all fler underhållsförband som är avsedda för Nortland kan vinlerulbUdas vid del utökade Norrlands Irängregemente (T 3).

Göta irängregemente (T2) i Skövde inkl. arméns underhållsskola (US) och TrängOHS samlokaliseras enligl överbefälhavarens förslag senast år 1987 inom garnisonen med Skaraborgs regemente (P4), varvid en del av P 4:s och hela K3:s etablissemenl tas i anspråk. T2:s nuvarande etablisse-menl kan därmed avvecklas.

Som har nämnts tidigare föreslår överbefälhavaren dessutom att Skånska Irängregementel (T4) i Hässleholm senast år 1987 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område. T4:s mark och kasernområde kan därigenom avvecklas.

Marinen

Reduceringar inom marinens fredsorganisalion skall möjliggöras genom en långtgående omstrukturering av de marina lednings-, utbUdnings- och förvaltningsorganisationerna. Omfattningen av och takten i dessa åtgärder bör bero på de operativa kraven. Detta innebär att integreringen av både krigs- och fredsorganisalionen bör genomföras snarast på västkusten och i Norrland.

Förvaltningsverksamheten vid mobiliseringsmyndigheterna är omfattande och resurskrävande och måste minskas. De i fred organiserade fartygsförbanden bör därvid ges ell ökat ansvar för underhäUel. Förvaltningsverksamhelen bör enligl överbefälhavaren i princip samlas lill den lägre regionala nivån.

Örlogsskolornas förvallningsverksamhel bör upphöra. För att en förändring skall vara motiverad bör emellertid fömlsällningar i fräga om lokaler saml besparingsmöjligheter eller andra fördelar finnas. Uppgiftsfördelningen mellan kuslartilleriförsvar och underställt regemente skiljer sig från den vid örlogsbas och örlogsskola. Vid regementena förekommer inle några förvaltningsorgan. Regementena understöds i förvallningshänseende helt av resp. kuslartilleriförsvar. Någon ytterligare förvaltningssamordning inom kustartilleriet anser överbefälhavaren därför inle är aktuell alt överväga.

Sammanfattningsvis konstaterar överbefälhavaren att de marina mobiliserings- och förvaltningsmyndigheterna från operativa utgångspunkter i stort sett måste behålla nuvarande lokalisering.

Styrande faktorer när det gäUer en lämplig storlek på marinens ulbild-ningsförband är utbildningssystemels utformning och krigsorganisationens årliga utbildningsbehov.

Flottans utbUdning i land bör även i framliden vara centraliserad linje-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 61

vis, bl.a. i syfte alt begränsa behovel av utbildningsanordningar. Den tillämpade utbildningen ombord bör alltjämt hållas samman i en organisatorisk enhet - kustfloltan. Kustartilleriets formella värnpliktsulbildning bör så långt möjligt bedrivas så att byle av tmppförband undviks. Den tillämpade utbildningen bör bedrivas i förband som sätts samman med utgångspunkt i avsedd krigsanvändning.

Med utgångspunkt i dessa principer anser överbefälhavaren all följande förändringar bör vidtas inom marinens fredsorganisalion.

På västkusten bör antalet anställda och verksamheten vid Västkustens mUitärkommando med Älvsborgs kustartUleriregemenle (MKV/KA4) ytterligare minskas. Detta bör åstadkommas genom en yllerligare reducering av stabs- och förvaltningsorganisationen utöver den personalminskning som regeringen beslutade om år 1980.

Vidare bör MKV/KA4:s verksamhet koncentreras fill Väslerberget, varvid endast vissa kajer samt verkstads- och förrådsfunktioner behålls på Nya Varvet.

Gmndulbildnings- och skolverksamhetens omfattning på västkusten måste yllerligare granskas mot beredskapskraven och behovet av investeringar. Härvid bör enligt överbefälhavaren prövas en decentralisering av befälsskolan saml en överföring av läkarfackulbildningen lill medicinal-fackskolan.

Västra värnpliktskontoret, som f. n. ligger i Säve, anser överbefälhavaren bör flyttas till KA4:s område på Väslerbergel.

Verksamheten i Skredsvik bör minskas starkt och dykamtbildningen flyttas. Verksamheten i övrigi bör läggas ned senast år 1985 med undanlag för viss förtådsverksamhet. Markområden som inte behövs för den fortsatta verksamheten bör avyttras.

Beträffande marinens organisation på sydkusten anser överbefälhavaren att organisationsutvecklingen i Karlskrona bör möjliggöra en handlingsfrihet all gå över i en mer integrerad organisation motsvarande den som f. n. finns i Göteborg. Detta medger ytterligare personalminskningar.

Överbefälhavarens planering innebär att man slår samman Blekinge kuslartUleriförsvar med Karlskrona försvarsområde (BK/Fo 15) och Karlskrona kustartUleriregemenle (KA 2) lill en myndighel, all utbUdningsan-' läggningen på Gräsvik avvecklas och all den därmed sammanhängande utbyggnaden av Rosenholm fullföljs enligt statsmakternas beslut.

Vidare föreslår överbefälhavaren all Sydkustens örlogsbas (ÖriB S) och Karlskrona örlogsskolor (KÖS) slås samman tiU en myndighel senast år 1985. Hämtöver föreslås all elablissementet Sparte avvecklas senast år 1985 och elablissementet Blå Port senast år 1987.

Överbefälhavarens planering innebär vidare att ralionaliseringsverksamhelen inriktas mot all de marina myndigheternas förvaUningar skall fortsätta att reduceras. En ökad samordning inom Karlskrona garnison skall genomföras, främst avseende förplägnad, sjukvård och kassatjänsl.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 62

Inom marinens organisation på ostkusten bör enligt överbefälhavaren kostnadsreduceringar och personalminskningar genomföras genom en ökad samordning mellan Ostkustens örlogsbas (ÖrlBO) och Berga örlogsskolors (BÖS) resurser och verksamhet. Roslagens örlogsbasavdel-ning i Uppsala bör återgå tiU Muskö. Utbildningsverksamheten på Märs-gara och Gålö bör avvecklas och flyttas tUl Berga. Vidare bör utbUdnings-verksamheten på Stabbo minskas.

Hämtöver föreslår överbefälhavaren att Stockholms kuslartilleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartUleriregemenle (KA 1) slås samman lill en myndighet senast år 1985. Därmed är motsvarande organisationsförändring genomförd vid samtliga kustartilleriregementen. Dämlöver sker bl. a. en sammanslagning och reducering av stabs- och förvaUningsorganisa-tionen och en utökning av utbildningsorganisafionen. Del senare motiveras av kravet på insatsberedskap samt av avvecklingen av gmndutbildningen vid Nortlands kuslartilleriförsvar med Härnösands kustartUleriregemenle (NK/KA 5).

Sjökrigsskolan (KSS) föreslås flytta från Näsby Park fill Berga senast år 1990 i samband med alt utrymmen vid BÖS frigörs när antalet värnpliktiga minskar.

Överbefälhavaren erinrar om att riksdagen i december 1980 har fallat beslut om försvarsmaktens organisation på Golland. Beslutet innebär alt Gollands kuslartilleriförsvar med Gofiands kustartilleriregemente (GK/KA3) i stort sett behåller nuvarande uppgifter och organisafion. En avveckling av gmndutbUdningen vid KA 5 i Härnösand kan innebära ett något utökat utbildningsuppdrag och en begränsad ökning av den militära personalen. En viss motsvarande minskning av den civila personalen kan därvid komma att genomföras.

Marinens fredsorganisalion på Norrlandskusten omfattar NK/KA5 samt Luleå marina bevakningsområde (BoLu).

Överbefälhavaren föreslår all kustartilleriels grundutbildning vid KA 5 i Härnösand upphör. Kasernerna bör avvecklas. Staben och stödfunktionerna vid NK bör reduceras. Den förbandsbundna verkstaden bör läggas ned och ersättas med servicegmpper ingående i malerielenhelen. Dessa förändringar föreslås vara genomförda senast år 1985.

Myndigheten bör dimensioneras för mobiliserings- och krigsplanläggning samt förvaltning av marinens krigsorganisation från Gävle och norrut till finska gränsen.

Överbefälhavaren kommer hämtöver all låta utreda möjligheterna att i ökad utsträckning föra över mobiliseringsansvaret för marina enheter längs Norrlandskusten fill närbelägna myndigheter.

Överbefälhavaren föreslår vidare att BoLu utgår ur organisationen och att dess uppgift förs över fill NK.

Åtgärderna medför emellertid enligl överbefälhavaren operativa nackdelar, främst i fråga om effektiviteten av en tidig försvarsinsats i mellersta

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 63

Nortland. Överbefälhavaren framhåller all hans förslag beträffande Norrlandskusten motiveras främst av behovet av kostnadsminskningar.

Flygvapnet

Överbefälhavaren redovisar att flygvapnets fredsorganisation år 1982 omfattar 21 divisioner förutom de skol-, transport-, målflyg- och lypinflyg-ningsdivisioner som finns. Under 1980-talel ombeväpnas jaktförbanden successivt med flygplan JA 37 Viggen. Överbefälhavaren räknar emellertid med att fyra divisioner utmstade med flygplan J 35 Draken skall behållas under 1980-talet och tre av dessa lill slutet av 1990-talet.

Under 1980- och 1990-talen kommer nuvarande antal divisioner i stort sett att kunna behållas. Osäkerheten i flygplansutvecklingen påverkar det tolala anlalel divisioner först en bit in på 2000-talet.

Överbefälhavaren fäster särskilt avseende vid behovet av hög insals-och mobiliseringsberedskap inom så stor del av landet som möjligt saml kravet på skydd genom utspridning och fortifikaloriska anordningar.

Om antalet flygplan och därmed även antalet flygförband minskar måste allt störte anspråk ställas på alt kvarvarande enheter i full utsträckning kan utveckla flygsystemets värdefuUa egenskaper, t. ex. stor rörlighet, förmåga tUl snabb insats mot olika mål i skilda områden samt hög insatsberedskap.

Antalet flotfiljer och deras spridning över landet påverkar starkt möjligheterna att överleva ett övertaskande anfall. En lokalisering av fredsförband inom rimligt avstånd från krigsbasema gynnar en snabb och säker mobilisering.

Överbefälhavaren anser att de övervägaöden som rör flygvapnets fredsorganisation främst bör omfatta Västgöta flygflottilj (F6) i Karlsborg, Bråvalla flygflottUjs delachemenl på Malmslätt (F13 M) saml Flygvapnets Södertörnsskolor tF 18) i TulUnge.

F 6 är en renodlad atlackflygflollilj med två divisioner flygplan av typ AJ37. F6 har samordningsansvar inom Karlsborgs garnison för bl.a. fortifikafions- och faslighetsärenden.

Från operativa utgångspunkter innebär en nedläggning av F6 ökade
risker, eftersom fler flygplan samlas på övriga flottiljer med ökad sårbarhet
som följd. Chefen för flygvapnet anser all osäkerheten i fråga om flygvap
nets krigsoianisation talar för att något beslut inle bör fallas år 1982 med
innebörden att någon flottilj med flygförband - utöver F 1 - dras in under
perioden 1982/83 - 1991/92. ' "

Med hänsyn till nyss redovisade ojjerativa förhållandefi och behovel av handlingsfrihet för flygvapnets framtida organisation anser överbefälhavaren alt F 6 t. v. bör behållas.

F13M utgör eU delachemenl tiU Bråvalla flygflolfilj (F13) föriagl tUl Malmslält och beslår av stab, förvaltnings- och driftenheter, målflyg- och Iransportflygdivision. Detachementet deltar i förbandsproduklionen genom all utföra målflygningar, Iransportflygningar och sambandsflygningar.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 64

De transportflygplan (DC 3) som finns på detachementet kommer under 1980-talet att utgå ur flygvapnets organisation. Försvarels materielverk utreder f n. möjligheterna att förlänga flygtiden för flygplan 32 (Lansen). Det kan bli aktuellt aU lokalisera en målflygenhet med flygplan 32 fill en annan miUtär flygplats.

Överbefälhavaren föreslår därför all flygvapnets verksamhet på Malm-slätt börjar avvecklas i slutet av 1980-lalel. Tidsplanen för en sådan avveckling kan enligt överbefälhavaren fastställas oberoende av huruvida F 13 M kommer alt beröras av olika alternativ för försvarels framlida heli-koplerorganisafion. Krigsflygfält med en baslropp bör behållas.

F18 utgör resterande del av Södertörns flygflottilj (F 18) saml Roslagens flygkår (F2), vilka lades ned år 1974. Vid F 18 finns stab, förvaltnings- och driftenheter, sambandsflygenhel, bas- och slridslednings- och luflbevakningsförband, flygvapnets luftbevaknings- och stridsledningsskola (STRILS), flygvapnets teletekniska skola (ETTS) saml en kadett- och aspirantskola (K AS/M).

KAS/M avvecklas i samband med införandel av del nya befälsordnings-syslemel. STRILS upphör under 1980-lalel, varvid utbildningen föriäggs direkt fiU flygvapnets stridslednings- och luflbevakningsanläggningar. ETTS kan föras över lill Flygvapnets Halmsladsskolor (F 14) senast år 1986.

Överbefälhavaren föreslår därför all F 18 avvecklas senast år 1992. Krigsflygfält med en bastropp bör emellertid behållas.

Överbefälhavaren berör härutöver vissa frågor som rör f d. Fll i Nyköping och f. d. F 12 i Kalmar.

Fll och F 12 lades ned som flygflottiljer år 1980. Flolliljerna har enligl överbefälhavaren avvecklats planenligt. Chefen för flygvapnet skall dock behålla förvaltningsansvaret för mark och byggnader lill dess att den fortsatta användningen är beslutad.

Vid bägge elablissemenlen finns ett inle obetydligt underhålls- och iståndsätlningsbehov. Eftersom chefen för flygvapnet inle har något behov av anläggningarna, är det angelägel all försvarsmakten kan frånträda förvaltningsansvaret och därmed undvika ytteriigare investeringar och driftkostnader.

Överbefälhavaren föreslår därför aU de båda elablissemenlen skall lämnas helt senast år 1982 och all förvaltningsansvaret frånlräds snarast möjligt. Verksamheten vid baslropparna bör därefter successivt avvecklas.

Mark och byggnader i Stockholm och Göteborg

Överbefälhavaren har slutligen föreslagit aU viss mark och vissa byggnader som försvaret disponerar i Slockhoim och Göteborg skall avvecklas.

I Stockholm disponerar försvaret ell antal byggnader pä Skepps- och Kastellholmarna. Det militära utnyttjandet av dessa bör enligl överbefäl-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 65

havaren begränsas och på lång sikt omprövas. Överbefälhavaren anser all inriktningen på lång sikt bör vara alt överlämna byggnaderna i sin helhet fill civila myndigheter.

Vidare disponeras norr om Slockhoim delachemenl vid Östra och Västra Frösunda som används av ett stort antal miUtära myndigheter. Överbefälhavaren anser att den verksamhet som bedrivs där bör flyttas av ekonomiska skäl. Utredningar visar med hänsyn lill del framlida investeringsbehovet att det vore fördelaktigt om Östra och Västra Frösunda kan lämnas. Mark och byggnader bör enligl överbefälhavaren avyttras senast år 1986.

I Göteborg disponerar försvaret bl. a. Säve (f. d. F9) och Nya Varvet. På Säve är bl. a. västra värnpliktskontoret (VKV) lokaliserat. Som har redovisats tidigare anser överbefälhavaren all VKV bör flyttas lill MKV/KA4:s område på Väslerbergel. Anläggningarna på Säve är starkt nedslitna och del finns ett omfattande investeringsbehov. Överbefälhavaren anser därför att inriktningen bör vara att Säve avvecklas utom den del som behövs för krigsflygfället och bastroppen saml eventuellt även för del helikoplerdeta-chement som finns där.

Till följd av reduceringen av flottans krigsorganisafion har behovel av Nya Varvet minskal starkt. Enligl överbefälhavarens beräkningar skulle ett bibehållande av Nya Varvet kräva myckel stora investeringar. De utredningar som har gjorts visar alt den verksamhet som bedrivs där bör koncentreras till Väslerbergel. Överbefälhavaren anser därför all Nya Varvet snarast bör överlämnas liU civUa myndigheter. Endast en del av kajerna, verkstäderna och vissa förtåd behöver behållas.

Personalfrågor

Avslutningsvis tar överbefälhavaren upp vissa personalfrågor i sin fredsorganisationsplan.

Överbefälhavaren erinrar om all reduceringar av fredsorganisalionen förbereds och genomförs huvudsakligen samtidigt som den nya befälsordningen införs och utvecklas. Personalstrukturen måste därför successivt kunna anpassas till de behov och krav som ställs på yrkesofficerarna i krigs- och fredsorganisalionen inom ramen för den nya befälsordningen.

Planerade personalminskningar bör enligl överbefälhavaren så långt del är möjligt genomföras med utnyttjande av naturlig avgång i förening med en aktiv omplaceringsverksamhet. Rådande arbetsmarknadsläge kommer dock alt påverka genomförandel. ÖvertaUg personal som inle godtar skäliga erbjudanden om annan anställning kan komma all behöva sägas upp.

Kommande förändringar i fredsorganisalionen medför behov av en ökad beredskap och handUngsfrihel inom personalområdel. Många åtgärder måste kunna planeras och genomföras efter de lokala förulsällningarna. Överbefälhavaren anser att nuvarande regelsystem i författningar och avtal m. m. måste kunna ändras på vissa punkter.

Det är nödvändigt att statsmakterna i sina beslut om de fredsorganisato-5   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 66

riska förändringarna ger överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna förutsättningar all i rådande läge åstadkomma en balanserad personalslruklur som medger en utveckling för personalen i enlighet med den nya befälsordningens principer. Många av åtgärderna kräver också all avtal sluts mellan arbetsmarknadens parter.

Om inle åtgärderna leder lill konkreta resultat vad avser balans m. m. i personalslmkluren anser överbefälhavaren att yllerligare åtgärder måste prövas. Del gäller bl. a. möjligheterna all i ökad omfattning utnyttja frivilligt tjänstgörande reserv- och värnpliktigt befäl i utbildningsorganisationen. Nuvarande regler för frivillig tjänstgöring bör utvidgas för att möjliggöra detta.

Beslutstidpunkter och möjligheter att genomföra förslagen

Beträffande tidpunkterna för beslut och möjligheterna att genomföra dem anför överbefälhavaren följande.

Överbefälhavaren anser det nödvändigt att erforderliga beslut fattas under våren 1982 så att åtgärderna kan verkställas snabbt. Han anser att besluten bör omfatta konkreta åtgärder som skall genomföras eller påbörjas under perioden 1982/83- 1986/87 Uksom takten i åtgärderna samt en inriktning för fortsatta åtgärder efter år 1987. De föreslagna minskningarna av fredsorganisalionen är en fömlsättning för att kunna genomföra planerad materielanskaffning, utbildning och förbällring av beredskapen.

Överbefälhavaren har uppdragit åt försvarels rationaliseringsinstitut och försvarets forskningsanstalt att granska fredsorganisationsplanens realiserbarhet resp. osäkerheter och kalkylmetodik. Granskningen visar på vissa osäkerheter men båda myndigheterna ger dock tillsammans elt starkt stöd åt fredsorganisationsplanen, både vad avser rationaliseringsverksam-heten och förbandsindragningama. Överbefälhavaren erinrar om all rationaliseringsinstitutet i samband med granskningen har pekat på att man måste finna ytterligare besparingsmöjligheter motsvarande 500-700 milj. kr., om det skall vara realistiskt att uppnå det tolala besparingsmålet.

1.4.2 Försvarskommittén

I delbetänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret, som avgavs i febmari 1981, anmälde 1978 års försvarskommitlé all dess arbete skulle bedrivas så att förslag om de fredsorganisaloriska förändringarna kunde lämnas i kommitténs slutbetänkande. Kommittén lade vidare fasl vissa riktlinjer för sitl fortsatta arbete.

För att förbereda kommitténs överväganden och ställningstaganden utsåg kommittén inom sig ett särskill arbetsutskott (FK78/FRO). I juni 1981 överlämnade utskottet en arbetspromemoria lill kommittén. Promemorian remitterades av försvarskommitlén under sommaren 1981 fill elt stort antal myndigheter och organisafioner. I slutet av maj 1981 gav kommittén över-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 67

befälhavaren i uppdrag att i vissa avseenden utreda andra organisalionsal-temativ än dem som han redovisade för kommittén i maj 1981.

Överbefälhavaren har därefter i sin programplan redovisat sitt slutliga förslag liU fredsorganisalionsulveckling för perioden 198283 — 1991/92. I november 1981 överlämnade arbetsutskottet till försvarskommitlén sin slutrapport (DsFö 1981:13) Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under 1980-talet. I slutrapporten redovisar utskoUet sina överväganden och förslag fill hur fredsorganisalionen bör förändras.

1 sitt slutbetänkande (DsFö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 konstaterar kommittén att det på flertalet punkter råder god överensstämmelse mellan arbetsutskottets slutliga förslag till utveckling av försvarets fredsorganisalion och överbefälhavarens fredsorganisafionsplan.

Kommittén framhåUer att den delar överbefälhavarens uppfattning alt besparingsmålet om minst 7900 milj.kr. måste uppnås under perioden 1982/83 - 1991/92. Kommittén ansluter sig därför i stort lill uppbyggnaden, omfattningen och inriktningen av de besparingar som skall genomföras enligl överbefälhavarens förslag. Kommittén anmäler emellertid att den saknar underlag för att la stäUning till enskildheter när det gäller rationaliseringsprojekten och förslagen fill samordningsåtgärder m.m. I del följande redogörs för arbetsutskottets förslag.

Huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m. m.

Överbefälhavaren har föreslagit att antalet anställda vid försvarets gemensamma myndigheter minskas med drygt 1 500 fram till år 1992. Praktiskt laget samtliga myndigheter berörs av hans förslag.

Enligl utskottets uppfattning bör dock antalet anställda kunna minskas kraftigare än vad överbefälhavaren har föreslagit. Utskottet anser emellertid att det f. n. inte finns ett tillräckligt allsidigt underiag för ett mer konkret ställningslagande tUl ytterligare personalminskningar.

Utskotlel konstaterar att ett stort antal utredningar som har genomförts under senare år har resulterat i betydande förändringar vid flertalet gemensamma myndigheter. Förändringarna har genomförts av varje enskild myndighet ulan alt frågor om sambandet meUan myndighelerna, eventuella omflyttningar av uppgifter eller sammanslagning av myndigheter har ägnats något särskilt intresse.

Enligt utskottets mening bör därför en kommitté snarast tillsättas med uppgift att utreda möjligheterna till en samordning eller sammanslagning av vissa myndigheter för alt på så sätt nå en högre rafionalilel i verksamheten. Möjligheterna lill samordning eUer sammanslagning med Ukartad verksamhet utanför försvaret bör även övervägas. Utredningsarbetet bör ■bedrivas så all överväganden och förslag i ärendet kan föreligga i god tid före näsla försvarsbeslut.

Utskottet föreslår därför att överbefälhavarens förslag fill personalminskningar för de aktuella myndighelerna fastställs. Därigenom skapas

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 68

garantier för att den personalminskning som redan har inleUs yid dessa myndigheter fortsätter under den aktuella perioden i en takt som är någorlunda godtagbar för de berörda myndighelerna och den anställda personalen.

Huvudprogram 4 Operativ ledning m. m.

I sill delbetänkande (DsFö 1980:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret ansåg försvarskommitlén alt det för bl.a. den högre regionala ledningen borde övervägas besparingar av det slag och den omfattning som överbefälhavaren hade redovisat i perspeklivplanens handlingsväg 3. Utskottet konstaterar att överbefälhavarens förslag till personalminskningar och besparingar inom huvudprogrammet innebär att detta mål uppnås.

Utskottet har även övervägt all som en yllerligare åtgärd för all reducera kostnaderna minska anlalel militär- och civilområden från sex till fem. Utskottet anser all ell lillräckligl beslutsunderlag för sådana överväganden finns i försvarsmaktens ledningsutrednings betänkande (SOU 1978:77) Högre regional ledning. Överbefälhavaren har enligt ulskollels mening avstått från en besparingsåtgärd som ledningsulredningen bedömde som genomförbar. Utskottet anser för sin del all alla besparingsmöjUgheler måste las lill vara och föreslår därför att Bergslagens militärområde och civilområde dras in i fred och krig. Därigenom kan anlalel anställda inom huvudprogrammet Operafiv ledning m. m. minskas med yllerligare ca 50. Utskottet föreslår att indragningen genomförs år 1986.

Försvarskommitlén anser all utskottets förslag om en minskning av antalet militärområdesstaber inle innebär några avgörande operativa nackdelar. Moderata samlingspartiels ledamöter i försvarskommitlén har reserverat sig mot förslaget all dra in Bergslagens militärområde.

Huvudprogram 1 Arméförband

Enligl utskottets bedömning uppgår utbildningskapaciteten år 1982 inom armén lill drygt 42500 utbildningsplatser. I förhållande lill behovel finns redan i dag ell överskoll på ca 4500 utbildningsplatser. Överskottet ligger på i huvudsak samma nivå fram lill millen av 1990-lalel, när del snabbi ökar liU ca 8000. Enligt utskottet är detta förhåUande - vid sidan av kravet på kostnadsbesparingar - gmndorsaken lill de nedskärningar som föreslås för arméns organisation.

Inom infanteriet, där överskottet på lång sikt motsvarar två infanteriregementen, har utskottet övervägt alt lägga ned antingen Livregementets grenadjärer (13), Norra Smålands regemente (112) eller Dalregementet (113). Enligt utskottets bedömning kan de framlida utbildningsbetingelserna vid 113 lösas på ell liilfredsslällande säll. Utskottet är därför berett att ansluta sig fill överbefälhavarens uppfaUning all 113 skall behållas.

I valet mellan 112 i Eksjö och 13 i Örebro konstaterar utskottet all en nedläggning av 13 ger störte besparingar. Ell bibehållande av 112 ger

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 69

nämligen fömtsätlningar för besparingar genom en ytterligare samordning inom Eksjö garnison. Även från regional- och sysselsättningspolifiska utgångspunkter synes en nedläggning av 13 vara alt föredra, eftersom även effekterna av utskottets förslag att dra in Smålands artilleriregemente (A6) i Jönköping måste vägas in. Ulskollet konstaterar att flertalet faktorer sammantaget talar för överbefälhavarens förslag att lägga ned 13 i Örebro.

Utskottet föreslår därför alt 13 och militärområdesverkstaden i Örebro läggs ned men alt försvarsområdesstaben behåUs av bl. a operafiva skäl.

Inom k a v a 11 e r i e t finns enligl ulskollels bedömning inte något störte överskott på utbUdningsplaiser. Överskottet utgör knappt 200 utbildningsplatser. Utskottets förslag är föranledda av en strävan all utnyttja överkapaciteten vid förband som ligger nära varandra och all därigenom kunna avveckla eUer omdisponera för andra ändamål anläggningar som i dag disponeras av kavalleriet.

Utskottet anser det naturligt att ansvaret för Stockholms försvarsområde (Fo44) förs från Livgardets dragoner (K 1) fill Svea livgarde (I 1). Därmed hålls ansvaret för produktion av brigader, mobilisering och krigs-planläggning samman under en chef. Utskottet anser del också lämpligt all den stora överkapacitet som f.n. finns på II används för den utbildning (militärpolisljänst) som K 1 bedriver. De negativa konsekvenser som förslaget innebär för anställda och värnpliktiga vid K 1 är enligl utskottet av begränsad omfattning. UtskoUet föreslår därför aU K 1 läggs ned och att försvarsområdesuppgiften liksom K l:s övriga uppgifter förs över fill 11. Vissa mindre delar av Kl:s nuvarande verksamhet bör emellertid av prakfiska skäl vara kvar i Stockholm. K l:s nuvarande kaserner och mark kan avvecklas eller disponeras för andra ändamål.

Utskottet anser att garnisonsljänsten bör bedrivas så aU så små avsteg som möjligt görs från de värnpliktigas utbUdning för krigsuppgifterna. Garnisonstjänsl med beridna värnpliktiga, finansierad inom den militära utgiftsramen, bör därför upphöra. Moderata samlingspartiets ledamot i arbetsutskottet anser i elt särskilt yttrande till dess slutrapport all stora ansträngningar bör göras för alt behålla beriden högvakt och att möjligheterna liU att dela kostnaderna mellan staten, kommunen och de regionala turisfintressena bör undersökas.

Beträffande förslaget alt flytta Livregementets husarer (K 3) från Skövde till Karlsborg anser utskottet att förändringarna i Skaraborgs län måste ses i ett sammanhang. Eftersom Göta signalregemenle (S2) i Karisborg enligt utskottet bör dras in, friställs Karlsborgs fästning som är i gott skick. Enligt utskottet är det nödvändigt all kompensera Karlsborg för indragningen av S 2. Av de förband som kan vara aktuella aU lokalisera dit är K 3 det mest lämpliga. En flyttning av jägamlbildningen fiU Karlsborg har enligl utskottet en rad fördelar. Utskottet föreslår därför att K 3 omlokaliseras tiU Karlsborg och i samband därmed lar över myndighetsansvaret för fallskärmsjägarskolan (FJS) och viss kvarvarande signalulbildning.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 70

Utskottet delar överbefälhavarens uppfattning all övervägandena inom pansarlrupperna i första hand bör omfatta regementena i Skåne. Överskottet på utbildningsplatser inom detta tmppslag är enligl utskottets bedömning drygt 600. Överskottet ökar på lång sikt fill 1000. Utskottet har granskat två alternativ som bägge berör Skånska dragonregementet (P2) i Hässleholm. Härvid har studerats möjligheterna att antingen samlokalisera Skånska Irängregementel (T 4) i Hässleholm med P2 eller all dra in P2 och flytta utbildningen liU Södra skånska regementet (P7) i Revingehed.

Överbefälhavaren föreslår att P 2 och T 4 slås samman och lokaliseras liU P2:s nuvarande anläggningar och alt T4:s mark och byggnader avvecklas. Utskottet biträder inte överbefälhavarens uppfattning. EnUgt utskoUet bör pansamtbildningen i Skåne koncentreras lill två platser, P7 i Revingehed och Norta skånska regementet (P6) i Kristianstad. En sådan lösning medför enligt utskottets uppfattning större besparingar, rationellare utbildningsenheter och en enklare ledning av utbildningen än överbefälhavarens förslag.

Möjligheterna att lokaUsera annan verksamhet tiU Hässleholm bör utredas ytterligare. Sådant underlag fordras för all kunna la stäUning fill den framtida organisationen i Hässleholm. Utskottet föreslår därför all de berörda myndighelerna i Hässleholm, P2 och T4, t. v. fortsätter sin verksamhet i nuvarande anläggningar.

Utskotlel ansluter sig till överbefälhavarens uppfattning all en indragning av ett förband ur artilleriet är motiverad. Fr.o.m. mitten av 1980-talet finns ell överskott på 1 200 utbildningsplatser inom artilleriet. Valet bör därvid stå meUan all lägga ned antingen Svea artilleriregemente (A 1) i Linköping eller Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping. Med utgångspunkt i ett stort anlal bedömningsgmnder finner utskottet all del som i avgörande grad skiljer förslagen ål är besparingsmöjligheterna. En nedläggning av A 6 medför större besparingar än nedläggning av A 1.

Utskottet anser att de teorefiska besparingsmöjligheterna genom en avveckling av A 1 i praktiken kan bli svåra all åstadkomma på grund av den stora integration som föreligger mellan A 1 och 14. Dessa två förband har bl. a. ett gemensamt kasernområde. Utskottet föreslår således all A 6 saml militärområdesverkstaden i Jönköping läggs ned.

I anslutning till A 6 finns artilleriets officershögskola (ArtOHS). Överbefälhavaren har föreslagit alt den omlokaliseras lill A 1 i Linköping. Utskottet ansluter sig inte till överbefälhavarens förslag. Utskottet har i annat sammanhang föreslagit att Bergslagens militärområde skall utgå ur organisationen i fred och krig. Därvid avvecklas också militärområdets förvaltningsledningar i Kristinehamn. Av bl.a. regionalpolitiska skäl föreslår därför utskottet all ArtOHS lokaliseras Ull A9 i Kristinehamn.

Överbefälhavaren föreslår all arméflygskolan lämnar Nyköping senast år 1988. Den exakta tidpunkten blir beroende på den framlida organisationen av helikoplerförbanden. Utskottet konstaterar all omfattningen och

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 71

organisationen av den framtida helikoplerverksamheten inte är helt klar. Med hänsyn liU de osäkerheter som råder anser utskottet att ett ställningstagande tiU skolans lokalisering t. v. bör anstå.

Beträffande luftvärnet delar utskottet överbefälhavarens uppfattning att del inte finns anledning att föreslå någon indragning av ett luflvärnsre-gemenle. Genom de beslut som riksdagen fattat om all flytta Skånska luftvämsregementet (Lv4) från Malmö till Ystad och att avveckla Sundsvalls luflvärnsregemente (Lv5) i Sundsvall anpassas kapaciteten liU de framtida behoven. Utskottet har inte heller funnit anledning alt nu föreslå avveckling av något förband inom ingenjörlrupperna.

För signallruppernas del föreslår överbefälhavaren all Göta signalregemente (S 2) i Karisborg dras in år 1984 men att vissa resurser för grundutbildning av ca ell kompani och för repefitionsutbUdning behåUs i Karlsborg. Signaltruppernas utbildning bör koncentreras lUl Upplands regemente (S 1). Liksom överbefälhavaren anser utskottet all det är nödvändigt att effektivt utnyttja de stora investeringar som gjorts för S 1 i Enköping. Utskottet räknar med att det fr. o. m. mitten av 1980- talet finns ett överskott på ca 600 utbildningsplatser inom signaltrupperna. Del krigsorganisaloriska behovel av att gmndutbilda högre stabs- och sambandsförband är så pass begränsat att S2, utom en mindre del, bör dras in om fredsorganisalionen skall göras rationell. Några störte negativa konsekvenser för befälsrekryleringen, om S2 dras in, har ulskollet inte kunnat finna. Däremot får åtgärden stora regional- och sysselsättningspolifiska konsekvenser som medför problem för Karlsborgs kommun. Genom all flytta K 3 från Skövde till Karlsborg kan dessa problem begränsas i hög grad. Utskottet anser vidare att ett cenlralförtåd för arméns specialreservdelar (ACF) av bl. a. regionalpolitiska skäl bör lokaliseras fill Karisborg.

Utskottet föreslår därför alt S 2 dras in men alt resurser för viss gmndulbildning och för repelitionsutbildning behålls i Karlsborg.

Inom tränglruppernas fredsorganisafion föreslår överbefälhavaren att Svea Irängregemente (T 1) i Linköping dras in, att Göta Irängregemente (T2) i Skövde omlokaliseras inom garnisonen fill K3:s nuvarande område samt all Skånska Irängregementel (T 4) i Hässleholm samlokaliseras med P2. Han föreslår vidare att trängtmppernas officershögskola (TrängOHS) omlokaliseras frän Linköping lill T2 i Skövde. Därigenom kan T l:s, T2:s och T4:s nuvarande kasernområden avvecklas.

Utskottet konstaterar inledningsvis att del framlida överskottet på utbildningsplatser inom trängtrupperna utgör ca 750, vilket motiverar indragning av ett regemente. En indragning av T 1 har negafiva konsekvenser i Operativt hänseende för Östra mUilärområdet men ger också fördelar genom alt något fler underhällsförband vinlerutbildas, eftersom utbildnings-kontingenten vid Nortlands irängregemente (T 3) i Sollefteå ökar. Utskottet anser vidare att utbildningsbetingelserna vid T 1 totalt sett inle är bättre än vid övriga trängregementen. Från regional- och sysselsätlningspolitiska

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 72

utgångspunkter är åtgärden enligt ulskollels bedömning givelvis kännbar för Linköpings kommun. AU i stället dra in T2 i Skövde eller T4 i Hässleholm bedömer utskottet skulle få betydligt allvarligare konsekvenser för dessa kommuner, som även berörs av andra minskningar i fredsorganisationen. Utskottet erinrar om alt riksdagen fidigare har beslutat alt TrängOHS skall flytta tiU Skövde. Utskottet föreslår därför aU T 1 dras in och att TrängOHS flyttar fill Skövde.

Utskottet ansluter sig tUl förslaget alt flytta T 2 inom Skövde garnison lill K3:s anläggningar, varigenom T2:s mark och kaserner m. m. kan avvecklas eUer användas för annat ändamål.

Som tidigare har redovisats anser utskottet all T4 i Hässleholm, i avvaktan på kompletterande utredningar om den framfida organisationen i Hässleholm, t. v. bör bedriva sin verksamhet inom nuvarande område.

Huvudprogram 2 Marinförband

Försvarskommilléns arbelsutskoll anser all reduceringen inom marinens fredsorganisation bör möjliggöras genom en långtgående omslmklu-rering av de marina lednings-, utbildnings- och förvaltningsorganisationerna. Möjligheterna all fidigt samordna och samlokalisera staber, ulbild-ningsfunktioner och förvaltningar bör därför las lill vara.

Utskottet anser vidare att en generell uppdelning av den marina organisationen i enheter som är ensidigt bundna tUl endera flottan eller kustartilleriet i många faU innebär att marinens totala resurser inle utnyttjas på bästa sätt. Den ökade samordning som eftersträvas i överbefälhavarens plan är därför enligt ulskollels mening lämplig.

Arbetsutskottet ansluter sig i allt väsenfiigt lill överbefälhavarens förslag till organisationsändringar inom flottan.

Den förändring av utbildningssystemet inom flottan som fortlöpande skall genomföras under mitten av 1980-talel bedömer utskottet vara positiv från bl.a. värnpliklssocial synpunkt. Anlalel omslalioneringar under grundulbUdningen för de värnpliktiga kan begränsas. Utskottet biträder därför förslaget alt avveckla elablissementet Sparre i Karlskrona. Omfördelningen av personal från stabs- och förvaltningstjänst till utbildningsverksamhet vid förbanden anser utskottet vara en riklig åtgärd.

Utskottet biträder även förslaget all avveckla sjökrigsskolans (KSS) verksamhet i Näsby Park och all organisera sjökrigshögskolan (SKHS) i Berga (Haninge kommun). Utskottet har övervägt en lokalisering av denna skola till Karlskrona. Delta leder enligl vad utskottet har inhämtat lill svårigheter för utbildningsverksamheten och till kostnadsökningar för försvaret. Med hänsyn lill konsekvenserna för försvaret och all tillskollel av antalet sysselsättningstillfällen blir begränsat anser utskoUet all en lokalisering till Karlskrona sammantaget är mindre lämplig.

I fråga om kustartilleriet anser utskottet i motsats lill överbefälhavaren att Nortlands kustartUleriregemenle (KA 5) i Härnösand skall behål-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 73

las. EnUgt utskottets mening bör del alternativ tiU en avveckling av KA 5 som överbefälhavaren har redovisat i huvudsak ligga fill grund för utformningen av fredsorganisalionen inom marinen. Ulskollet föreslår att gmndutbildningen vid Västkustens mUitärkommando med Älvsborgs kustartUleriregemenle (MKV/KA4) i Göteborg reduceras i större utsträckning än vad överbefälhavaren har föreslagit och begränsas till främst radar- och minutbildning samt att Älvsborgs kustarfilleriregemente (KA 4) upphör som en del av myndigheten MKV/KA4.

Utskottet föreslår dämtöver - av bl. a. regionalpolitiska skäl - alt marinens officershögskola i Göteborg och huvuddelen av marinens sjukvårdsskola flyttas tUl Karlskrona. Flyttningen av officershögskolan liU Karlskrona underlättar enligt ulskollels mening en integrering av marinens officersutbildning.

Västra värnpliktskontoret vid Säve och den del av MKV/KA4:s slabs-och förvaltningsorganisation som f. n. är lokaliserad lill Nya Varvet bör lokaliseras till Västerberget. Utskottet ansluter sig även till överbefälhavarens förslag att starkt begränsa marinens verksamhet i Skredsvik.

Reduceringen i Göteborg ger i sig inle kostnadsbesparingar av samma omfattning som en nedläggning av KA5. Utskottet är emellertid angelägel om alt understryka alt det mål för personalreduceringar och kostnadsminskningar inom marinen som ligger till gmnd för överbefälhavarens planering inle sänks. Ytterligare rationaliseringsålgärder måste därför vidtas vid marinens övriga myndigheter för att del totala besparingsmålet skall kunna förverkligas.

Utskottet biträder överbefälhavarens förslag att slå samman Sydkustens örlogsbas med Karlskrona örlogsskolor till en myndighet. Vidare bUräder utskottet förslaget alt slå samman Stockholms kustartilleriförsvar (SK) med Vaxholms kustartUleriregemenle (KAl) lill en myndighet. Eftersom utskottet avvisar en nedläggning av KA 5, är en utökning av utbUdningsvo-lymen på KAl, som överbefälhavarens förslag medför, inte nödvändig. Utskottet bedömer det därför möjligt att åstadkomma ytterligare besparingar inom marinens organisafion på ostkusten.

EnUgt utskottets mening kan inle några myndigheter undantas från rationaliseringsåtgärder. En viss personalminskning måste därför godtas även vid Härnösands kustartUleriregemenle (NK/KA 5) för all det samlade besparingsmålet inom marinen skall uppnås. De regionala konsekvenserna blir emellertid av väsentligt mindre omfattning än genom en nedläggning av regementet.

Huvudprogram 3 Flygvapenförband

Överbefälhavaren anser inte att någon flygflottilj utöver Västmanlands flygflottilj (F 1) bör dras in under perioden 1982/83 - 1991/92. Han föreslår däremot att Bråvalla flygfloUiljs delachemenl i Malmslält (F 13 M) och Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) dras in. Vidare bör flygvapnet lämna

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 74

de kvarvarande anläggningarna vid f d. Södermanlands flygflottilj (F 11) i Nyköping och f. d. Kalmar flygflottilj (F12) i Kalmar.

Utskottet ulgår ifrån all tolv jaktdivisioner behålls i flygvapnets krigs-och fredsorganisalion fill slutet av 1980-lalel och all elva behålls i första hand lUl millen av 1990-talel. Utskottet erinrar om all sambandet mellan antalet divisioner och anlalel flottiljer är myckel starkt. Delta lalar för att t. v. behålla nio flygflottiljer, eftersom det ger handlingsfrihet all slutligt bestämma flygvapnets organisation på 1990-lalel. Någon flygflottilj utöver F 1 bör därför inle avvecklas under perioden 1982/83 - 1991/92.

Beträffande förslaget att dra in F13M anser utskottet att starka skäl talar för att avveckla flygvapnets verksamhet på Malmslält. Utskottet biträder således överbefälhavarens förslag. Eftersom avvecklingen av detachementet kan ske successivt under läng lid, bedöms de negativa effekterna för såväl kommun som berörd personal bli relafivt begränsade.

Enligl vad utskottet har inhämtat överväger överbefälhavaren inom ramen för sin helikoplemlredning all lokalisera viss helikoplerverksamhet till Malmslält. Utskotlel utesluter inte att en sådan lokalisering kan vara lämplig. Ett slufiigt ställningstagande lill hur flygfältet och övriga anläggningar i Malmslält i framliden skall utnyttjas bör därför anstå till dess att del finns elt ökat beslutsunderlag.

Utskotlel konstaterar att chefen för flygvapnet måste uppnå de besparingar som fordras genom all avveckla Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) i Tullinge. Ett alternativ lill detta är att lägga ned en flygflottilj. Denna flygflottilj blir då med stor sannolikhet Västgöta flygflottilj (F6) i Karlsborg. En sådan lösning skulle få stora regionala konsekvenser. Enligt utskottet skulle delta också innebära alt en oproportionelll stor del av flygvapnets fredsorganisalion las i anspråk för skolverksamhet. Därför biträder utskottet överbefälhavarens förslag all lägga ner F18 i Tullinge.

UtskoUet erinrar i sammanhanget om att anläggningarna vid F18 i Tullinge är i gott skick. Del kan därför vara lämpligt att överväga möjligheterna att lUl Tullinge lokalisera annan försvarsverksamhet som av olika skäl måste vara kvar i Stockholmsregionen. Strävan borde därvid vara all lämna andra anläggningar i Stockholm. Överbefälhavaren har belyst denna möjlighet men funnit att mark och byggnader i Tullinge inte på ett rationellt sätt kan utnyttjas av försvaret. Om försvarsmakten ensam skaU belastas med driftkostnaderna för elablissementet blir en sådan lösning olönsam. Med hänsyn tiU den inomregionala prioriteringen i Stockholms län, elablis-semenlels goda skick m. m. anser emellertid utskottet att möjligheten att använda området även för civU verksamhet bör utredas så all de fasta kostnaderna kan fördelas på flera myndigheter.

Utskottet biträder överbefälhavarens förslag att snarast lämna elablissemenlen vid f d. Fll och F12 och alt de baslroppar som finns där avvecklas. Därigenom kan inle oväsentliga kostnadsbesparingar uppnås. Utskottet anser det angeläget alt försvarets faslighetsnämnd snarast slutför utredningarna om den framtida användningen av marken och byggnaderna.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 75

Som tidigare har redovisats delar 1978 års försvarskommitlé arbetsutskottets uppfattning att fredsorganisationen mäsle reduceras. Kommittén ställer sig i princip bakom de förslag som arbelsulskotlet har lagt fram och som redovisas i ulskollels slutrapport men lar inle ställning i alla enskildheter.

Enligt vad som redovisats för kommittén blir del betydande avgångar bland värnpliktiga som rycker in vid en sen tidpunkt. Dessutom ökar de sociala och ekonomiska problemen för de värnpliktiga som har denna sena inryckningslidpunkl. Kommittén anser all planeringen bör ändras för all minska dessa problem. Kommittén bedömer all del vid den slutliga prövningen av hur de fredsorganisaloriska förändringarna skaU genomföras bör övervägas om ell eller elt par av de lill nedläggning föreslagna förbanden kan behållas t. v. Överbefälhavaren bör snarast redovisa ell beslutsunderlag med denna på värnpliklssociala grunder fastlagda inriktning. Kommittén erinrar i sammanhanget om den möjlighet som finns alt av arbetsmarknadsskäl öka inkallelserna fill värnpliktsulbildning.

Vidare framhåller försvarskommittén alt den delar utskottets mening all en kommitté snarast bör fillkallas med uppgift all utreda möjligheterna lill sammanslagning av de nuvarande gemensamma myndighelerna inom huvudprogram 5 i syfte att nå högre rationalitet i verksamheten.

Försvarskommitlén finner all förslagen i olika avseenden kommer att få stor betydelse för behovet av anställd personal och är medveten om all medelåldern bland arméns yrkesofficerare kommer alt öka. Kommittén kan t. v. godta nackdelarna för arméns krigsorganisafion. Överbefälhavarens syn på en vidgning av möjligheterna att utnyttja reserv- och värnplik-tigl befäl för frivUlig tjänstgöring kan vara en lämplig grund för fortsalla överväganden och åtgärder i avsikt alt lösa åldersproblemet inom armén.

Från kommitténs sida är utgångspunkten all nödvändiga personalreduceringar skall gmndas på naturlig avgång i förening med en aktiv och effekfiv omplaceringsverksamhel. Kommittén vill emellertid inle helt utesluta att del kan bli nödvändigt med uppsägningar i vissa fall, om de beräknade besparingarna skall komma till slånd.

1.4.3 Föredraganden

Överbefälhavaren erinrar om att kostnaderna för fredsorganisationen och driften av denna har tagit i anspråk en allt störte andel av försvarsulgiftema. I sin programplan redovisar han ett stort anlal besparingsåtgärder som under perioden 1982/83 - 1991/92 skall minska kostnaderna med sammanlagt 7900 milj.kr., varav ca 2400 milj.kr. under perioden 1982/83 - 1986/87. Hans förslag lUl del militära försvarels utveckling och utformning bygger på alt de angivna besparingarna kan uppnås i sin helhet. Även försvarskommitlén har uppfattningen att minst så myckel måste sparas under den aktuella perioden. Kommittén har vid sin avväg-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 76

ning mellan de olika totalförsvarsgrenarna samt i sina överväganden och förslag lill gmndläggande inriktning av det militära försvarels utformning räknat med alt den angivna besparingen kan uppnås. Jag vill erinra om all försvarsmaktens personal har minskal med ca 6000 anställda under 1970-lalet. De resurser som härigenom frigjorts har främst använts för materielanskaffning och för att förbättra utbildningen.

EnUgt min mening måste en så stor andel som möjligt av försvarsulgiftema disponeras för åtgärder som ger effekt i krigsorganisationen. Den rationaliseringsverksamhel som har pågått sedan lång lid måste fortsätta. Det är nödvändigt alt ta till vara de möjligheter som finns liU kostnadsminskningar inom fredsorganisalionen för alt den kvalitativa utveckling av det militära försvarels krigsorganisation som jag har förordat skall gå all förverkliga. Den inriktning och omfattning av besparingsarbetel som försvarskommitlén har uttalat sig för bör därför i huvudsak ligga lill grund för den fortsatta planeringen. Jag anser alt ca 2400 milj.kr. i besparingar måste åstadkommas under perioden 1982/83 - 1986/87.

Besparingarna är i stort sett av två slag. Genom att vidta rationaliseringar, samordningsåtgärder och andra åtgärder räknar överbefälhavaren med att kostnaderna för fredsdriften kan minskas med ca 5500 milj.kr. under fioårsperioden. Detta förutsätter en omfattande minskning av antalet anställda vid försvarels samtliga myndigheter. Härutöver räknar överbefälhavaren med alt återstående besparingar kan åstadkommas under tioårsperioden genom alt dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader.

Försvarets rationaUseringsinstitut har vid en granskning av överbefälhavarens plan pekat på all det är nödvändigt all planera in yllerligare besparingsåtgärder för att del skall vara realisfiskt all nå det angivna totala besparingsmålet. Enligl institutet måste man finna yllerligare besparingsmöjligheter under tioårsperioden motsvarande 500 - 700 milj. kr. (prisläge februari 1980). Försvarskommilléns arbetsutskott anser för sin del all åtgärder måste vidtas som ger yllerligare besparingar under perioden 1982/83- 1991/92 på 800-1000 milj.kr., om del tolala besparingsmålet skall kunna uppnås.

Försvarskommittén ansluter sig i stort fill uppbyggnaden, omfattningen och inriktningen av de besparingar som enligt överbefälhavaren måste genomföras. Jag delar försvarskommitténs uppfattning. Överbefälhavarens plan bör därför i stort ligga lill grund för del fortsalla besparingsarbetet. Liksom försvarskommitlén ärjag inte beredd att nu la ställning fill alla enskildheter när del gäller ralionaliseringsprojekl och förslag lill samordningsåtgärder. Överbefälhavarens förslag fill sådana åtgärder kan enligt min mening i allt väsentligt ligga lill grund för den fortsatta planeringen. Jag viU dock erinra om vad försvarels rationaliseringsinsfilul och arbetsutskottet har anfört om behovet av ytterligare besparingar.

Jag vill i delta sammanhang anmäla all chefen för armén har föreslagit regeringen alt pågående utvecklingsarbete med decentraliserad produk-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 77

tionsledning får utvidgas till att omfatta sammanslagning av förband inom garnisoner. Förslaget innebär besparingar i fredsorganisationen. Frågan om sammanslagning av myndigheter i garnison bereds f. n. i regeringskansliet.

Jag är inte nu beredd all la slutlig ställning till denna fråga men delar överbefälhavarens och chefens för armén uppfattning all möjliga besparingar genom ökad samordning inom garnison måste tas till vara.

Jag går därmed över tUl att behandla de mer omfattande organisationsförändringar som överbefälhavaren och försvarskommitlén har föreslagit.

Jag berör först åtgärderna inom huvudprogrammen 4 Operaliv ledning m. m. och 5 Gemensamma myndigheter m. m. innan jag går över till försvarsgrenarna.

Jag vill inledningsvis erinra om all huvudprogrammet Operaliv ledning m. m. f. n. omfattar ca 2300 anställda vid försvarsstaben, militärområdes-staberna med förvaltningar samt Gotlands mUitärkommando med stab och förvaltningar. Vid myndigheterna inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. m. finns f. n. drygl 6800 anställda. Mindre än hälften av de anstäUda inom de bägge huvudprogrammen är verksamma i Stockholmsområdet.

Inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. m. har överbefälhavaren föreslagit all antalet anställda minskas med drygl 1 500 fill budgetåret 1991/92. Försvarskommilléns arbetsutskott anser all en kraftigare minskning bör kunna genomföras under periodens senare del än vad överbefälhavaren har föreslagU. Utskottet har emellertid inle disponerat ett tillräckligt genomarbetat underlag för all nu föreslå personalminskningar som går utöver dem som överbefälhavaren har förordat.

Försvarskommittén delar arbetsutskottels mening alt en kommkté snarast bör tillsättas för all utreda möjligheterna lill en samordning och sammanslagning av vissa myndigheter för all på så säll nå en större rationalitet i verksamheten. I avvaktan på detta underlag föreslår försvarskommitlén att överbefälhavarens förslag läggs till grund för de berörda myndigheternas planering.

Flertalet myndigheter inom huvudprogrammet har av statsmakterna ålagts att minska sin personal. I vissa fall är kravet på reduceringar betydande. Jag anser dock att del är nödvändigt att ytterligare överväga möjligheterna att minska antalet anstäUda och därmed begränsa kostnaderna. Alla möjligheter all åstadkomma besparingar måste tas lill vara. Härvid behövs en mer samlad syn på myndigheternas uppgifter m. m. ån vad som varit möjligt all åstadkomma under del besparingsarbele som hiltills mest har inriktats på varje myndighel för sig. Del är angelägel all övrigi utredningsarbete som berör de aktuella myndigheternas organisation och uppgifter samordnas. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning all man bör pröva att minska personalen inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m.m. i störte omfattning än vad överbefälhavaren har föreslagit.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 78

Möjligheterna all uppnå detta genom en ytteriigare samordning meUan myndigheterna inom huvudprogram 5 och mellan dessa myndigheter och myndigheter utanför försvaret bör därvid särskill övervägas. Försvars-kommitténs förslag att låta en särskild kommitté se över möjligheterna lUl en sådan samordning kan enligt min mening vara en lämplig åtgärd. Jag avser därför återkomma lill regeringen med förslag i ärendet för all få underlag inför nästa försvarsbeslut.

En utredning av det slag somjag har berört blir relativt tidskrävande. I avvaktan på att ell sådant vidgat beslutsunderiag föreligger bör överbefälhavarens förslag i denna del i stort ligga fill gmnd för inriktningen av och personalreduceringarna inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. m.

Del mål för personalminskningarna som bör gälla för de aktueUa myndighelerna framgår av följande sammanställning.

Myndighet                             Högsta anlal Högsta antal Högsta anlal Minsk-
anställda anställda anställda ning
(personår) (personår) (personår) t. o. m
1981/82 1986/87 1991/92 1991/92

Försvarets civilför-
valtning	200	180	180	20
Försvarets sjukvårds-
styrelse	74	63	60	14
Fortifikationsför-
valtningen'	892	795	750	142
Försvarets materiel-
verk	3 523	2920	2470	1053
Försvarels forsk-
ningsanstaU'	1206	1080	1000	206
Vämpliktsverket	372"	350	350	22
Försvarets rationa-
Useringsinstitut	93	69	60	33
Övriga myndigheter'	491	460	410	81
Summa'	6851	5917	5280	1571

' Avser anslaget F 3. Fortifikationsförvaltningen (exkl. personal vid förvaltningens forskningsenhet).

Inkl. personal vid förvaltningskontoret vid huvudavdelningen i Karlstad. ' Avser anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning (inkl. personal vid fortifikationsförvaltningens forskningsenhet). "Inkl. 21 personår för marinens värnpliklskonlor.

' Exkl. försvarels radioanstalt, försvarets gymnasieskola och försvarels läromedelscentral.

Jag vUl i sammanhanget något beröra den av mig förordade personalminskningen vid försvarels materielverk. Riksdagen har den 12 november 1981 beslutat om ny organisation för försvarels materielverk (prop. 1980/81: 199, FöU 1981/82:5, rskr 21). Riksdagsbeslutet anger aU planeringen skall utgå från all försvarels materielverk år 1990 bör omfatta högst 2650 årsanslällda. Härvid har hänsyn inle lagils lill de förslag som 1979 års mUitära flygindustrikommillé lämnat och inle heUer fill förslag avgivna av 1980 års underhållsutredning.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 79

1979 års militära flygindustrikommillé föreslår ytterligare personalminskningar om 200 - 250 anställda, vilka förutsätts kunna genomföras på huvudavdelningen för flygmateriel inom enheterna för provning och granskning, underhåll saml inom flygplanavdelningen. Även 1980 års un-derhållsulredning anser vissa personalreduklioner möjliga.

1978 års försvarskommiltés arbetsutskott för fredsorganisaloriska frågor föreslår en särskild utredning för alt se över provningsfunktionen. Regeringen har den 21 januari 1982 tillkallat en särskild utredare för all överväga och lämna förslag lill framtida inriktning av försvarels provnings- och försöksverksamhet.

Mot bakgmnd av vad jag här har anfört delar jag överbefälhavarens förslag att planeringsinriktningen för försvarets materielverk bör vara 2 470 årsanslällda budgetåret 1991/92.

Inom huvudprogrammet Operativ ledning m. m. föreslår överbefälhavaren all kostnaderna begränsas genom att antalet anställda minskas med knappt 400 inom den centrala och högre regionala ledningen samt genom rationaliseringar inom militärområdenas förrådsorganisalion. Anlalel militärområden bör enligt hans mening även fortsättningsvis vara sex. Kommitténs arbetsutskott accepterar den föreslagna inriktningen men tillägger att de ytterligare kostnadsminskningar som en minskning av antalet militärområden möjliggör bör las till vara. Utskottet föreslär sålunda att Bergslagens militärområde och civilområde dras in år 1986. DeUa beräknas ge ytterUgare ca 40 milj.kr. i besparingar fram lill år 1992. Försvarskommittén anser all en minskning av antalet mUitärområdesstaber inte innebär några avgörande operativa nackdelar.

Jag vill inledningsvis erinra om alt riksdagen under år 1980 (prop. 1979/80:135, FöU 15, rskr 318) har beslutat om den högre regionala ledningens organisation. Beslutet innebär alt antalet miUtär- och civilområden skall vara oförändrat. Till gmnd för regeringens proposition och riksdagens beslut låg försvarsmaktens ledningsutrednings överväganden och förslag om den högre regionala ledningen (SOU 1978:77).

Med hänsyn lUl de civila delarna av totalförsvaret finns det enligl min mening skäl både för och emot att dra in Bergslagens militär- och civilområde. Nackdelarna för den operativa planläggningen bör dock jämföras med de fördelar i form av bättre anpassning till samhälls- och näringsUvs-stmktur samt vissa totalförsvarsmyndigheters regionala indelning, som en indragning av Bergslagens civUområde innebär. För all dessa fördelar skall uppnås bör Örebro län föras fill Östra civilområdel. Jag anser all de avgörande faktorerna i denna fråga är det militära försvarets operativa krav samt besparingsmöjligheterna.

Enligl min mening är behovel av besparingar störte nu än när riksdagen fattade sitt beslut vid 1979/80 års riksmöte. Liksom arbetsutskottet anser jag all del är nödvändigt alt ta fill vara alla möjligheter all begränsa kostnaderna för ledning och förbandsverksamhet också inom huvudpro-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 80

grammet Operafiv ledning m. m. Jag är medveten om all elt färre anlal mUitär- och civilområden får vissa konsekvenser för ledningsförmågan. Eftersom jag avser förorda indragning av ell anlal förband, kommer dock antalet mobiUserings-, förvaltnings- och ulbUdningsmyndigheler som är underställda mililärbefälhavarna all reduceras. Belastningen på den högre regionala ledningsnivån i fred kommer därigenom att minska något. Jag bedömer del utifrån denna utgångspunkt möjligt att dra in ett militärområde. Några avgörande negativa operativa konsekvenser uppkommer enligl min mening inle heUer. Besparingsskäl lalar starkt för indragning av ell militär- och civilområde.

Jag förordar således all regeringen föreslår riksdagen alt dess tidigare beslut om antalet militär- och civilområden upphävs och all Bergslagens militärområde och civilområde ulgår ur organisationen år 1986. Jag kan i övrigt ansluta mig till överbefälhavarens förslag lill besparingsåtgärder inom huvudprogrammet. Minskningen av antalet anställda bör dock vara störte än de knappt 400 som överbefälhavaren har räknat med.

Jag går därmed över lill all behandla frägorna om all minska fredsorganisationen på lokal nivå inom försvarsgrenarna, dvs. dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader.

De rationaliseringar och övriga åtgärder som enligt överbefälhavarens plan minskar kostnaderna med ca 5500 milj. kr. under perioden 1982/83-1991/92 är inte tillräckliga för att skapa erforderligt ekonomiskt utrymme alt upprätthålla beredskap, anskaffa materiel och ulbUda personal i den omfattning och inom de ekonomiska ramar som han har planerat efter. Därför blir det enligt överbefälhavaren nödvändigt all göra betydande minskningar i fredsorganisalionen genom all dra in fredsförband. Delta är nödvändigt även av den orsaken all värnpliklskullarna minskar pä lång sikt. Indragningarna av fredsförband beräknar överbefälhavaren skall minska driftkostnaderna med sammanlagt ca 2400 milj. kr. under perioden 1982/83—1991/92. Försvarskommitlén delar överbefälhavarens uppfattning att fredsorganisalionen måste minskas.

Kommitténs arbelsutskoll erinrar om all del redan i dag finns elt betydande överskott på utbildningsplatser och konstaterar alt detta kommer alt Ugga på i huvudsak samma nivå fram lill millen av 1990-lalel, när överskottet snabbi ökar till följd av all färre värnplikfiga skall gmndutbildas. Detta förhållande är, vid sidan av kravet på kostnadsminskningar, huvudorsaken till de indragningar som föreslås.

Enligl min mening är del nödvändigt all i huvudsak de besparingar som överbefälhavaren och försvarskommitlén har räknat med verkligen kommer lill slånd. Del är därför av besparingsskäl nödvändigt alt göra betydande ingrepp i fredsorganisalionen. Jag vill betona att del blir nödvändigt att vidta myckel omfattande rationaliseringsålgärder och personalminskningar även på förband och orter som inle är direkt berörda av de nu aktuella indragningarna.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 81

Försvarskommitlén framhåUer alt en av utgångspunkterna för de fredsorganisaloriska förslagen är att fä elt jämnt utnyttjande av utbildningsresurserna. Förändringarna i värnpliktskullarnas storlek möts genom all fler värnpliktigas gmndulbildning måste uppskjutas under en övergångslid.

Försvarskommittén konstaterar all de sociala och ekonomiska problemen ökar för sådana värnpliktiga som påbörjar sin grundutbildning vid en sen tidpunkt. Detta bör enligt kommitténs mening undvikas. Planeringen bör enligl kommittén ändras för att minska dessa problem. Kommittén anser att det vid den slutliga prövningen av de fredsorganisaloriska förändringarna från värnpUklssociala synpunkter bör övervägas om ell eller ett par av de fill nedläggning föreslagna förbanden bör behållas t. v.

Överbefälhavaren har i december 1981 lämnat regeringen ett underlag i denna fråga. Enligt hans bedömning är det möjligt att öka värnpliktskontingentens årliga storlek jämfört med vad som låg till gmnd för hans programplan. Detta kan ske ulan att något av de förband som han eller försvarskommilléns arbetsutskott har föreslagit fill nedläggning behöver behållas. Den ökning av gmndulbildningskonlingenten som överbefälhavaren redovisar innebär alt de värnpliklssociala konsekvenser som nuvarande planering kan medföra och som kommittén har pekat på kan begränsas avsevärt under programplaneperioden. Överbefälhavaren föreslår all ökningen av antalet värnpliktiga blir av en sådan omfattning att anlalel värnpliktiga som gmndutbildas tre år efter inskrivningen minskas fill det antal som normalt själva begär detta. Antalet värnpliktiga som skall gmndutbildas två år efter inskrivningen blir däremot väsentligt större än del anlal som vanligen brukar begära en sådan inryckningslidpunkl.

Jag biträder försvarskommilléns uppfattning all åtgärder måste vidtas för all minska antalet värnpliktiga som måste påbörja sin gmndulbildning vid en sen fidpunkt. Antalet värnpliktiga som årligen skall gmndutbildas bör därför öka jämfört med vad som föreslås i överbefälhavarens programplan. Överbefälhavaren har på uppdrag av regeringen lämnat förslag lill en sådan omplanering. Förslaget innebär att ca 7000 fler värnpliktiga gmndutbildas under perioden 1982/83 — 1986/87 än vad som ligger fill gmnd för överbefälhavarens programplan. Jag biträder överbefälhavarens förslag i denna del. Jag förordar därför att ca 7000 fler värnpliktiga grundutbildas under perioden än del antal som överbefälhavaren räknat med i sin programplan. Regeringen har uppdragit ål överbefälhavaren alt låta inkalla 2 500 av dessa värnpliktiga under budgetåret 1982/83 av främst arbetsmarknadsskäl. Del anlal värnpliktiga som under en övergångslid gmndutbildas något senare än året efter inskrivningen kan därmed hållas på en rimlig nivå. Jag konstaterar också all de åtgärder somjag föreslår ger värnpliktssociala fördelar.

Den ökning av värnpliklskontingenten som jag har förordat kommer enligt min mening all medföra en myckel stor belastning på arméns utbildningsresurser, om samtliga de förband som överbefälhavaren och arbelsul-6   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 82

skottet har föreslagit lill indragning utgår ur arméns organisation. De kvarvarande förbandens resurser i form av kaserner, ulbildningsanordningar, utspisnings- och fritidslokaler m. m. kommer under åtskilliga år all behöva utnyttjas maximall. Jag anser för min del att belastningen på fredsorganisalionen blir något för stor. Jag förordar av detta skäl alt ell av de fill indragning föreslagna förbanden behålls. Genom all behålla elt förband kan anlalel värnpliktiga som behöver fullgöra sin grundutbildning två år efter inskrivningen successivt minska från 1980-lalels senare del.

Jag går därmed över lill all behandla förändringarna inom arméns fredsorganisalion.

Inom infanteriet föreslår överbefälhavaren all Livregementets grenadjärer (13) i Örebro och militärområdesverkstaden där läggs ned. Däremot bör enligl överbefälhavaren försvarsområdesslaben behåUas. Arbetsutskottet, som bedömer att överskottet inom infanteriet på sikt motsvarar drygt två förband, har övervägt möjligheterna att dra in något annat infanteriregemente men har funnit att flertalet faktorer lalar för överbefälhavarens förslag. Beträffande 13 drar jag något andra slutsatser än försvarskommilléns arbetsutskott. Somjag har framhållit tidigare bör ell ökat anlal värnpliktiga las in under 1980-lalel av främst värnpliklssociala och arbetsmarknadspolitiska skäl. Denna ökade grundutbildning bör företrädesvis förläggas tUl infanteriförbanden i Mellansverige. Mol denna bakgmnd förordar jag att 13 med Fo51 behålls.

En fortsalt anpassning av fredsorganisalionen torde bli nödvändig under början av 1990-talel. Vilka förbandsindragningar och andra åtgärder som då erfordras bör fastställas i näsla försvarsbeslut.

För kavalleriels del föreslår överbefälhavaren att Livgardets dragoner (Kl) skall ingå i Svea livgarde (II) saml all ansvaret för Stockholms försvarsområde (Fo44) förs över fill II. Utskottet ansluter sig tiU förslaget att föra över försvarsområdesuppgtften till 11 men anser att K 1 bör läggas ned och dess utbildning övertas av II. Garnisonsljänsten med beridna värnpliktiga bör enligt utskottets mening bedrivas så, all så små avsteg som möjligt görs från de värnpliktigas utbUdning för krigsuppgifler. Utskottet anser för sin del all denna Ijänsl, finansierad inom den miUtära utgiftsramen, bör utgå.

Det finns enligt min mening flera skäl som talar för att den beridna högvakten behålls. Enligt vad jag har inhämtat kan den miUlärpolisutbild-ning som nu bedrivs vid K 1 förenas med uppgiften att de värnpliktiga övas för och tjänstgör i beriden högvakt ulan all deras utbUdning för krigsuppgifter aUvarligt försämras. Del är emellertid inte nödvändigt all behålla en särskild utbUdningsmyndighel för detta. Jag förordar därför alt K1 dras in år 1985 och att försvarsområdesansvaret och K l:s nuvarande ulbUdnings-uppgifler m. m. övertas av och inordnas som en del i den nya myndigheten I l/Fo44. Mol bakgmnd av vad jag nyss har anfört är del dock lämpligt all den beridna högvakten behålls i Stockholm. Därvid bör en samordning

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 83

med polisrylleriel eftersträvas. Del ankommer på regeringen all besluta om organisation och lokalisering m. m. av denna verksamhet.

Överbefälhavaren har redovisat ell anlal åtgärder för all hålla beredskapen pä en lämplig nivå i Slockhoim. Jag bedömer all de åtgärder som överbefälhavaren har föreslagit i huvudsak är lämpliga.

Överbefälhavaren föreslår vidare att Livregementets husarer (K 3) omlokaliseras från Skövde lill Karlsborg. Utskottet bUräder hans förslag i denna del. Del är enligl utskottets mening nödvändigt all kompensera Karlsborgs kommun för indragningen av S2 som nu finns där.

Jag anser att försvarsverksamhelen är av stor betydelse för sysselsättningen i Karlsborg. En omfattande minskning av försvarets verksamhet i Karlsborg skulle få betydande regionala konsekvenser. Förutsättningarna för alt där bedriva jägamlbUdning är goda. Jag ansluter mig därför lill överbefälhavarens och utskottets förslag och förordar all K 3 lokaliseras fiU Karlsborg under år 1985.

Inom pansartrupperna har överbefälhavarens överväganden främst rört Skånska dragonregementet (P2) i Hässleholm. Han har övervägt möjligheterna all antingen lägga ned P2 och föra över utbildningen där fill P7 i Revingehed eller alt inom Hässleholm omlokalisera Skånska irängregementel (T4) lill P2:s område. Överbefälhavaren föreslår för sin del att P2 och T4 samlokaliseras inom P2:s nuvarande etablissemenl. Utskottet kan inle ansluta sig lill överbefälhavarens förslag ulan anser all pansamtbildningen i Skåne bör koncentreras tUl två platser, P7 i Revingehed och P6 i Kristianstad. En sådan lösning medför enligt ulskollels mening större besparingar, rationellare utbUdningsenheler och en enklare ledning av UlbUdningen än överbefälhavarens förslag. Ulskollet anser alt möjligheterna alt lokaUsera annan verksamhet tUl Hässleholm bör utredas ytteriigare innan man lar ställning fill den framfida organisationen där. Därför bör P2 och T4, i avvaktan på detta underlag, t. v. fortsätta sin verksamhet i nuvarande anläggningar.

Efter all ha övervägt inriktningen av fredsorganisalionen för pansamt-bildning i Skåne har jag kommit liU slutsatsen all sådan utbildning bör bedrivas på tre platser och sålunda behållas även i Hässleholm. Jag ansluter mig därför i denna del till överbefälhavarens förslag. Jag förordar således att T4 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område under år 1987. Även denna ordning ger besparingar och skapar fömlsällningar all öka samordningen mellan P2:s och T4:s verksamhet och resurser i Hässleholm samt har vissa fördelar ur beredskapssynpunkl. Någon ersätlningslo-kalisering till Hässleholm blir inte nödvändig i denna situation.

Inom artilleriet bör enligt överbefälhavaren Smålands artilleriregemente (A 6) och mUitärområdesverksladen i Jönköping läggas ned och Artilleriets officershögskola (ArtOHS), som finns där, omlokaliseras lill Svea artilleriregemente (A 1) i Linköping. Utskottet ansluter sig lill förslaget all dra in A 6 men anser för sin del all ArtOHS i samband därmed bör flyttas lill

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 84

Bergslagens artilleriregemente (A9) i Kristinehamn av bl.a. regionalpolitiska skäl.

Liksom överbefälhavaren och kommitténs arbetsutskott anser jag att artilleriets utbildningsorganisation bör minskas. Överskottet på utbildningsplatser inom artilleriet är betydande. Eftersom en nedläggning av A6 ger större besparingar än en nedläggning av A 1 anser jag all A 6 bör vara del förband inom artilleriet som avvecklas. Jag har tidigare förordat all Bergslagens militärområde dras in. Detta för med sig en minskning av sysselsättningen i bl.a. Kristinehamn. Regionalpolitiska skäl lalar för all lokaUsera ArtOHS dit. Jag förordar sålunda att A 6 och militärområdesverkstaden i Jönköping dras in år 1985 och att ArtOHS lokaliseras lill A 9 i Kristinehamn.

För signallruppernas del föreslår överbefälhavaren att Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg dras in men alt viss begränsad grundutbildning av värnpliktiga skall finnas kvar. Vidare bör viss kapacitet för repelitionsutbildning behåUas där. Utskottet biträder överbefälhavarens förslag. Genom att behålla viss begränsad sambandsulbildning i Karlsborg och all lokalisera K 3 dit kan de regionala konsekvenserna av den föreslagna indragningen begränsas.

Jag biträder det förslag som överbefälhavaren och utskottet har lämnat. Genom den föreslagna ordningen kommer de myckel omfattande investeringar som görs för Upplands regemente (S 1) i Enköping att kunna utnyttjas i största möjliga utsträckning, samtidigt som försvarsverksamhelen i Karlsborg kan hållas på i stort sett oförändrad nivå. Jag förordar således alt S 2 i Karisborg dras in år 1984 men att vissa resurser för främst gmnd-och repelilionsulbildning av stabs- och sambandsförband behålls och inordnas i K 3. Det ankommer på regeringen all besluta om den närmare omfattningen av och organisationen för arméns framtida verksamhet i Karlsborg.

Inom trängtmppernas organisation föreslår överbefälhavaren all Svea Irängregemente (T 1) i Linköping dras in och all tränglruppernas officershögskola (TrängOHS) i samband därmed flyttas till Skövde. Vidare föreslås alt Göta irängregemente (T2) i Skövde flyttas till K3:s nuvarande anläggningar saml att T4 i Hässleholm samlokaUseras med P2. Utskottet biträder förslagen vad gäller T 1, TrängOHS och T 2. Beträffande T4 anser utskotlel all förbandet bör överta P2:s etablissemenl när pansamtbildningen där upphör. I avvaktan på kompletterande utredningar om den framlida organisationen i Hässleholm bör enligl arbelsulskollel T 4 Ugga kvar inom nuvarande kasernområde.

Jag vill inledningsvis erinra om all riksdagen tidigare har beslutat att T l:s nuvarande kasernområde skaU avvecklas (prop. 1977/78:65, FöU 11, rskr 173) och alt TrängOHS skall flytta fill Skövde (prop. 1974: 135, FöU 34, rskr 392). Jag förordar därför att TI dras in år 1987. Riksdagens tidigare beslut angående TrängOHS fullföljs därmed. Jag förordar vidare alt T2 övertar K3:s nuvarande anläggningar. Därmed kan delar av T2:s

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 85

nuvarande mark och byggnader tas i anspråk av civilförsvaret för dess utbildningsverksamhet i västra Sverige. Beträffande T4 i Hässleholm erinrar jag om alt jag tidigare har förordat all T 4 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område under år 1987. Vid T4:s nuvarande byggnadsbestånd finns ett stort iståndsätlningsbehov. Genom den föreslagna ordningen kan T4:s byggnader m. m. avvecklas.

Jag går därmed över till att redogöra för de förändringar som bör vidtas inom marinens fredsorganisation.

Överbefälhavaren föreslår alt gmndutbildningen upphör vid Norrlands kuslartUleriförsvar med Härnösands kustartUleriregemenle (NK/KA 5) i Härnösand. Vidare föreslår han alt Sydkustens örlogsbas (ÖrlBS) och Karlskrona örlogsskolor (KÖS) slås samman samt all elablissementet Sparre avvecklas. I Stockholmsområdet bör enligt hans mening Stockholms kuslartUleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) slås samman lUl en myndighet och anläggningarna i Näsby Park på lång sikt avvecklas.

Ulskollet kan av bl.a. regionalpolitiska skäl inle biträda delar av överbefälhavarens förslag. Utskottet anser för sin del att gmndutbUdningen vid KA 5 bör behållas och alt reduceringarna i stället främst bör ske vid Västkustens mUitärkommando med Älvsborgs kuslartilleriregemente (MKV/KA 4) i Göteborg. Utskottet föreslår all gmndutbildningen i Göteborg begränsas till främst min- och radamlbildning saml att marinens sjukvårdsutbildning, utom fackutbUdningen för läkare, och marinens officershögskola i Göteborg omlokaliseras lill Karlskrona. Fackutbildningen för läkare bör enligt utskottet samordnas med arméns och flygvapnets motsvarande utbUdning. Arbetsutskottet föreslår all KA 4 ulgår som en särskild del av MKV/KA4. Utskottet kan i övrigi i stort ansluta sig lill överbefälhavarens förslag tiU minskning av marinens fredsorganisafion.

Jag bedömer att utbUdningsmöjlighelerna vid NK/KA 5 är goda och att en avveckling av förbandet skulle få betydande regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenser. Jag biträder därför ulskollels förslag fiU inriktning av de fredsorganisatoriska förändringarna inom marinen. Jag förordar sålunda alt gmndutbildningen behåUs vid NK/KA 5 och alt Luleå marina bevakningsområde (BoLu) utgår ur marinens fredsorganisalion och uppgiften övertas av NK/KA 5. Jag förordar vidare att utbildningsverksamheten vid MKV/KA 4 begränsas. Detta medför alt stabs- och förvaltningsorganisationen kan minskas. Förutom radamlbUdning bör av bl.a. beredskapsskäl även viss min-, artiUeri- och markslridsutbildning behåUas vid myndigheten inom ramen för en grundutbildningsbalaljon. Beredskapen med fredsorganisationens resurser kan därmed hållas på en godtagbar nivå. Den särskilda regementsledningen bör emellertid utgå. Marinens sjukvårdsutbildning, utom fackutbildningen för läkare som bör samordnas med arméns och flygvapnets motsvarande utbildning, och marinens offi-cershögskola i Göteborg bör omlokaliseras liU Karlskrona. Därvid bör en

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 86

gemensam officershögskola för marinen organiseras. Genom de föreslagna åtgärderna kan försvarsverksamhelen i Karlskrona hållas på en något högre nivå än vad som blir fallet om överbefälhavarens förslag genomförs.

När det gäller Göteborgsområdet föreslår överbefälhavaren och utskottet aU Västra värnpliktskontoret (VKV) i Säve flyttas lill MKV/KA 4:s område på Väslerberget, all Nya Varvet avvecklas i största möjliga utsträckning saml alt marinens verksamhet i Skreds vik begränsas. Jag ansluter mig till dessa förslag. Försvarets innehav av mark och byggnader i Göteborgsområdet kan därigenom begränsas. Del ankommer på regeringen, att besluta om den framfida organisationen vid MKV/KA 4 saml om formerna och fidsplanen för att genomföra de åtgärder i Göteborg som jag har förordat.

I fråga om Karlskrona förordar jag all ÖriB S och KÖS slås samman fill en myndighel och all elablissementet Sparre avvecklas senast år 1985. Samordningen mellan de marina myndighelerna bör öka och innehavet av mark och byggnader begränsas. Jag vill i delta sammanhang erinra om all riksdagen i aprU 1979 (prop. 1978/79:96, FöU 22, rskr 291) beslöt om all föra över KÖS förvaltningsenheter till ÖriB S saml aU slå samman inlen-denturförvaltningen och förrådsavdelningen vid ÖrlB S. Vidare bör överbefälhavarens förslag all slå samman SK och KA 1 i Vaxholm liU en myndighel genomföras senast år 1985. Jag anser del lämpligt aU som överbefälhavaren föreslår avveckla marinens anläggningar i Näsby Park och lokalisera verksamheten i anslutning tiU Berga örlogsskolor. Denna avveckling bör ske så tidigt som möjligt.

Jag har i vissa delar förordat en annan inriktning än överbefälhavaren för marinens fredsorganisalion och ställt mig bakom de förslag som försvarskommilléns arbetsutskott har lämnat. Del mål för personalreduceringar och kostnadsminskningar som överbefälhavaren har förordat för marinens del bör emellertid inte sänkas. De älgärder som jag förordat påkallar förändringar av vissa marina myndigheters organisation m. m. Del ankommer på regeringen all besluta om de förändringar som blir nödvändiga.

Jag går därmed över tiU de förslag som rör flygvapnets fredsorganisation.

Överbefälhavaren föreslår all Bråvalla flygflottiljs delachemenl i MalmsläU (F13M) och Flygvapnets Södertörnsskolor (F18) i Tullinge dras in samt all flygvapnet snarast lämnar kvarvarande anläggningar vid f d. Södermanlands flygflottilj (F11) i Nyköping och f. d. Kalmar flygflottilj (F 12) i Kalmar. Utskottet ansluter sig fill överbefälhavarens förslag. Beträffande anläggningarna vid nuvarande F18 i Tullinge anser utskoUet att det är lämpligt all överväga möjligheterna all dit förlägga annan militär och civil verksamhet.

Vad gäller F13M anser jag det lämpligt aU detachementet i slutet av 1980-lalet dras in i samband med all de transport- och målflygdivisioner som i dag finns där ombaseras till andra förband eUer ulgår ur flygvapnets

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 87

organisation. Jag förordar således all detachementet avvecklas. Jag vill i sammanhanget ta upp frågan om den framlida användningen av anläggningarna i Malmslält. Överbefälhavaren häri december 1981 redovisat sina förslag angående organisation m. m. av försvarels helikoplerverksamhet. Han föreslår bl.a. alt ytterligare elt förband med helikoptrar sätts upp inom armén under senare delen av 1980-talel. Den nuvarande arméflygskolan bör därvid upphöra i den form den nu har och ingå i det nya helikopter-förbandet. Han föreslår att planeringen inriktas mol alt det nya förbandet lokaliseras liU Malmslätt. Jag är inte nu beredd all slutligt la ställning fill förslaget. Vissa skäl ta/ar emellertid för all Malmslätt kan vara en lämplig ort för del föreslagna nya helikopterförbandel. Överbefälhavarens förslag i denna del kan därför t. v. vara en lämplig inriktning av den fortsalla planeringen.

Jag vill i detta sammanhang också informera om en fråga där del ankommer på regeringen all fatta beslut. Flygvapnet har f n. två iransportflyg-divisioner, en vid Skaraborgs flygflottilj (F7) utrustad med flygplan av typ Tp84 (Hercules) och en vid F 13 M utmstad med flygplan av typ Tp79 (DC 3) och Tp85 (CaraveUe). Chefen för flygvapnet har utrett och lämnat förslag om lokalisering m. m. av transportflygorganisationen. Med anledning härav har överbefälhavaren i skrivelse till regeringen hemställt all transportflyget organiseras i en Iransportflygenhel vid F 7 med lokalisering till Sålenäs. Förslaget innebär att nuvarande Iransportflygdivision vid F7 utökas. Somjag fidigare har nämnt bör transportflygdivisionen vid FI3M dras in. Därmed kan hela transportflygorganisationen sammanföras till en gemensam organisation lokaliserad tiU Sålenäs.

Jag anser att det av besparingsskäl är fördelaktigt om antalet skolför-band inom flygvapnet kan minskas. Jag biträder därför överbefälhavarens och utskottets förslag om all avveckla F18 i Tullinge under slutet av 1980-lalel. Utskottet har pekat på möjligheten all använda anläggningarna för andra ändamål, när F 18 dras in. En förulsällning för att förlägga enheter ur försvaret lUl TuUinge är enligl min uppfattning all en tillräcklig nyltjandegrad åstadkoms, l.ex. genom all även civil verksamhet lokaliseras dit för all hålla försvarels andel av driftkostnaderna nere. Enligl min mening bör arbetet med all undersöka hur F 18:s anläggningar kan användas drivas vidare. Jag är inle nu beredd all lämna förslag i frågan.

Riksdagens beslut vid 1975 års riksmöte (prop. 1975:75, FöU 14, rskr 172) om nedläggning av Fll och FI2 innebar att bastroppar t. v. skulle behållas vid flygfälten. Överbefälhavaren och arbelsulskollel anser all de baslroppar som f. n. finns där bör avvecklas. Jag förordar att baslropparna vid f. d. Fll och f. d. F12, med ändring av riksdagens tidigare beslut, dras in. Av besparingsskäl anser jag det också angeläget att försvarets ansvar för förvaltningen av kvarvarande anläggningar snarast upphör.

Det ankommer på regeringen att besluta om formerna och lidpunkterna för de förändringar i flygvapnets organisation somjag har förordat.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 88

Somjag har anfört under avsnittet 1.3 Del militära försvarels fortsatta utveckling (s. 40) finner jag överbefälhavarens planeringsinriktning mol tolv jaktdivisioner i krigsorganisationen vara lämplig. Den division med flygplan J35F, som enligt tidigare planering skulle gå ur organisationen i samband med nedläggningen av Västmanlands flygflottilj, behålls således fill mitten av 1990-talet. Det ankommer på regeringen all besluta om lokaliseringen av divisionen, men jag vill här informera om all inriktningen f n. är att divisionen lokaliseras liU Blekinge flygflottilj.

Jag vUl informera om yllerligare en fråga där del ankommer på regeringen att fatta beslut. Chefen för flygvapnet har i skrivelse till regeringen lämnat vissa förslag om lokalisering av en jaktdivision och en lätt attacken-het. Förslagens konsekvenser blir bl. a. att jaklberedskapen i övre Norrland ökar. Enligl förslagen flyttas den lätta allackfunkfionen vid Norrbottens flygflottilj (F21) liU Upplands flygflolfilj (F16) och integreras med divisionen för gmndläggande taktisk flygutbildning. Samtidigt förstärks stationskompani SK60 vid F16. En jaktdivision och ell stationskompani J 35 F vid Västmanlands flygflottilj dras in och en division och elt stations-kompani JA 37 organiseras vid F 21. Förslagen avses genomföras den 1 januari 1983.

Jag vUl i detta sammanhang även informera om vissa frågor som rör försvarsmaktens helikoplerresurser.

Regeringen uppdrog i december 1980 ål överbefälhavaren alt överväga och föreslå organisation och lokalisering m. m. för försvarels helikoptrar saml lämna förslag om en samlad organisation för försvarels underhållsresurser för helikoptermaleriel. Regeringen föreskrev vidare all chefen för flygvapnet skall vara ansvarig för facket Helikoplerverksamhet. Överbefälhavaren redovisade i december 1981 delta uppdrag.

Överbefälhavaren har övervägt olika åtgärder för att nå en ökad samordning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten. Den program- och produktionsmässiga anknytningen tUl övrig verksamhet inom resp. försvarsgren är enligt överbefälhavarens mening stark. Ansvaret för den program- och produktionsmässiga ledningen bör därför åvila resp. försvarsgrenschef. Överbefälhavaren förordar en på försvarsgrenarna uppdelad organisation. Del nuvarande helikopterförsöksförbandel bör därför upphöra. Behovet av samordning är emellertid enligl överbefälhavaren stort och han föreslår alt chefen för flygvapnet ges elt särskill samordningsansvar för viss verksamhet som rör försvarsmaktens helikoptrar. Därför bör en särskild för försvarsgrenarna gemensam beredningsenhet för sådana ärenden organiseras inom flygslaben.

Överbefälhavaren har i sitt underlag redovisat förslag lUl alternafiva lösningar för omsällning av försvarets helikoptrar. Överbefälhavaren förordar en planering med innebörd dels alt användningstiden för marinens tunga helikoptrar förlängs och alt helikoptrarna ges fullständig ubåtsjakls-kapacilet för att kunna utnyttjas fill år 2000, dels att en medeUung helikop-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 89

ter för transport- och flygräddningsuppgifter anskaffas samordnat för armén och flygvapnet under slutet av 1980-lalet, dels all en lätt helikopter för pansarvärnsuppgifler och lokal flygräddning anskaffas med början budgetåret 1984/85. Vidare förordar överbefälhavaren alt en för försvarsmakten gemensam skolhelikopter anskaffas snarast. Överbefälhavaren anser all del av kostnadsskäl är olämpligt att modifiera flygvapnets lunga helikoptrar för ubåtsjaktuppgifler.

Överbefälhavaren har utrett vUka ytterligare resurser för övervakning och ingripande mot bl. a. ubåtar som kan behöva lUlföras försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 200 milj. kr. Överbefälhavaren har i januari 1982 redovisat sina överväganden och ställningstaganden liU dessa frågor. Under avsnittet 1.3 Del militära försvarets fortsatta utveckUng (s. 38) har jag berört dessa frågor.

Överbefälhavaren föreslår en inriktning av försvarels helikopterunderhåll som innebär alt i princip nuvarande fördelning mellan förbandsanknu-tet och centralt underhåll behålls, att byte av apparater i större utsträckning än f. n. utförs vid förbanden samt alt del centralt utförda apparatunderhållet genomförs efter upphandUng i konkurtens. Överbefälhavaren föreslår vidare att skillnaderna mellan civilt och militärt heUkoplemnder-håll utreds i syfte att nedbringa underhåUskoslnaderna.

Försvarskommitlén understryker nödvändigheten av att anskaffning, underhåll och ulnylljande av heUkopterresurserna samordnas. Alla möjligheter tiU samordning mellan förvarsgrenarna och gentemot det civila samhället bör las till vara för att därmed höja den totala effekten lill så låga kostnader som möjligt.

Försvarskommittén anser i sitt slutbetänkande all överbefälhavaren bör undersöka möjlighelema all utnyttja en del av flygvapnets lunga helikoptrar för övervakning och ubåtsjakt.

1980 års underhållsutredning föreslår en samordning av helikopterunderhållet. Utredningen avser att i den andra etappen av sill arbete framlägga ett närmare förslag till organisation och dimensionering av försvarets heli-koptemnderhåll.

Jag delar uppfattningen om behovel av största möjliga samordning av helikoplerverksamheten inom försvarsmakten och gentemot del civila samhället.

I krigsorganisationen svarar helikoptrar för flera vikliga funktioner inom samtliga försvarsgrenar. Inom armén planeras sålunda helikoptrar utnyttjas i krigsförband med pansarvärns- och iransportuppgifier, varvid behovet av sjuktransporter beaktas. Inom marinen bildar helikoptrarna krigsförband som har ubåtsjakt som huvuduppgtfl men åläggs även andra sjöoperativa uppgifter. Inom flygvapnet utnyttjas helikoptrar för främst räddningstjänst.

Vid utvecklingen av organisationen är det enligl min mening av stor betydelse att en bättre ubåtsjaktberedskap kan åstadkommas inom bl. a.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 90

Södra militärområdet ulan all flyg- och sjöräddningsberedskapen blir lidande.

Jag kan i huvudsak ansluta mig lill överbefälhavarens förslag lill inriktning av försvarets helikopleromsällning. Jag anser all en samordning bör komma lill stånd vid materielomsällningen dels genom all uppgifter och tekniska krav samordnas hos olika helikopleranvändare, dels genom all största möjliga samordning sker i fråga om lypval för de lätta, medellunga och lunga helikoptrarna. Härigenom bör helikoplemnderhållel kunna rationaliseras och kostnaderna reduceras.

I avvaktan på ell slutbetänkande från 1980 ärs underhållsulredning ärjag inte beredd att ta ställning till den närmare utformningen av helikopterun-derhåUets organisation och dimensionering. Jag anser dock all del är angeläget att underhållet av heUkoptrar samordnas.

De frågor rörande helikoplerverksamheten somjag nu har berört bereds f. n. inom regeringskansliet. Enligl min mening ankommer del på regeringen all la ställning tiU dessa.

Överbefälhavaren har hänvisat fill all försvarsmakten i bl. a. Stockholm och Göteborg disponerar mark och byggnader som han anser del angelägel att kunna lämna av besparingsskäl. Fömtom anläggningarna i Göteborg vid Säve och Nya Varvet m.fl. platser disponerar försvaret i Slockhoim bl.a. fasligheter på Skepps- och Kastellholmarna och i Östra och Västra Frösunda. I likhet med överbefälhavaren anser jag det angelägel att detta fastighetsbestånd avvecklas eller disponeras för andra ändamål. Jag förordar därför all överbefälhavarens förslag beträffande dessa områden i stort läggs fill grund för planeringen alt lämna mark och byggnader som inle behövs. Del ankommer på regeringen, eller den regeringen utser, all besluta om erforderliga åtgärder.

Försvarskommitténs arbelsutskoll anser att tillämpningen av de normer som f. n. gäller för kaserner och ulbildningsanordningar måste anpassas tiU en stramare ekonomi, varvid lokala önskemål inle får tillåtas all driva upp kraven. Standarden på kaserner och frifidslokaler m.m. måste vidare få tillålas att variera mellan olika delar av landet och mellan olika förband. Utskottet anser att en något lägre standard kan godtas vid förband som har en utpräglat lokal rekrytering av värnpliktiga än vid förband som rekryteras från avlägsna områden. Jag bilråder ulskollels uppfattning i denna fråga.

Jag går nu över fill all behandla de åtgärder som sätts in för alt de negativa effekterna av förbandsnedläggningar m.m. skall bli så små som möjligt. Jag vill börja med all sammanfalla min syn på hur försvarets fredsorganisation kommer in i ett regionalpolitiskt sammanhang.

Vid riksdagens behandling av regionalpolitiken våren 1979 (prop. 1978/79:112, AU 23, rskr 435) konstaterades all de mål för regionalpolitiken som stegvis har utvecklats och senast behandlades år 1976 i stort sett borde ligga fast.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 91

För alt påverka den regionala sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen sker en planering som syftar fill all åstadkomma balans meUan och inom olika regioner.

Den inplacering av kommuner i olika stödområden som riksdagen lade fasl våren 1979 kan ses som ell ullryck för en värdering av vilka orter som långsiktigt bedöms ha de största bristerna i tillgången på arbetstillfällen. Tillhörigheten lill ell stödområde bör därför uppfattas som särskill viktig när man exempelvis överväger sysselsällningsminskningen inom försvarets fredsorganisation.

När regionalpolitiken behandlades av riksdagen våren 1979 framhölls all den offentliga sektorn i ökad utsträckning bör planeras från regionalpolifiska utgångspunkter. Den offentliga sektorns starka samband med samhällsutvecklingen bedöms vara elt lillräckligl motiv för en närmare samordning mellan den offentliga verksamheten och regionalpolitiken. Härtill kommer all den offentliga sekiorn har fåll en allt större betydelse för sysselsättningen och därmed också för den regionala utvecklingen. Riksdagen ansåg del därför angeläget alt i ökad utsträckning föra in ell regionalpolitiskt tänkesätt i den offentliga verksamheten.

Jag vill här peka på de regionalpolitiska hänsyn som har lagils i de förslag som regeringen nu förelägger riksdagen. Sålunda berörs Nortland och Gotland inle alls av förbandsnedläggningar m. m. När del gäller verksamheten i Härnösand har mina förslag i hög grad påverkals av regionalpolitiska hänsyn. Detsamma gäller beträffande Skövde, Karlsborg, Kristinehamn, Hässleholm och Karlskrona. Jag har sålunda funnit all del har varit möjligt all la regionalpolitiska hänsyn när del gäller utvecklingen av försvarels fredsorganisation.

Det regionalpolitiska tänkesättet måste givelvis även innebära all regionalpolitiska hänsyn tillämpas på orter och regioner som berörs av förbandsnedläggningar m. m. genom alt möjligheterna undersöks att förlägga annan verksamhet dit.

I samband med beslut om nedläggningar av förband inom försvaret har statsmakterna under senare tid i flera fall gell utfästelser om ersättnings-verksamheter ulan all dessa har preciserats. Nästan undantagslöst har ansträngningarna hilliUs inte gell resultat. Metoden all i samband med beslut om nedläggningar av förband utlova opreciserade ersättningar är enligl min mening mindre lämplig. Antingen bör ingenfing utlovas eller också bör konkreta beslut om ersällningsverksamheler fallas i samband med organisationsbesluten. Detta skulle ge en bättre grund för planeringen i berörda orter och för statsmaklernas beslutsprocess.

Riksdagen beslutade under våren 1981 (AU 1980/81:23, rskr 233) aU den offentliga sektorn i störte utsträckning skulle användas i det regionalpolitiska arbetet. Ett av medlen kunde vara alt omfördela den stafiiga verksamheten från storstadsregioner till regioner med svag statlig verksamhet. Riksdagen beslutade därför alt den inom regeringskansliet inrättade decen-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 92

traUseringsdelegationen skall driva på arbetet med att finna verksamheter som kan vara lämpUga att placera utanför Stockholmsområdet.

I prop. 1981/82:100 (bil. 3 s. 20) anges aU förslag från decentraliseringsdelegationen angående decentralisering inom offentlig förvaltning avses bli presenterade för regeringen i samlad form för alt kunna föreläggas riksdagen under våren 1982. Därvid kommer även den fortsatta inriktningen av decenlraliseringsdelegalionens arbete all behandlas.

I samband med regeringens beslut under våren 1982 med anledning av decentraliseringsdelegationens förslag kommer en samlad bedömning all ske, varvid även konsekvenserna av förbandsnedläggningar m. m. vägs in.

Försvarskommilléns arbetsutskott konstaterar all erfarenheterna från fidigare fredsorganisaloriska förändringar visar all del måste finnas en stark ledning, om de förväntade och planerade besparingsmålen skall nås. Utgångspunkten för regeringens och myndigheternas fortsatta åtgärder blir riksdagens beslut med anledning av vad jag har förordat. Ett förverkligande av besluten förutsäller all särskUda åtgärder vidtas för alt effektivt leda och följa upp arbetet. Därför bör enligt utskottet en särskild fredsorganisa-lionsdelegafion bildas inom regeringskansliet. Den bör svara för erforderlig samordning inom regeringskansliet. Jag delar utskottets mening all en särskild fredsorganisalionsdelegafion bör lillsällas inom regeringskansliet för all bl.a. följa myndigheternas arbete med organisationsändringarna. Jag avser återkomma lill regeringen angående formerna för en sådan delegation.

Jag har i del föregående angett vissa tidpunkter när de förordade organisationsändringarna bör vidtas. Jag vUl emellertid inle utesluta att det framgent kan visa sig uppslå praktiska fömtsätlningar all vidta vissa älgärder tidigare och därmed påskynda besparingsulfallel. Sådana möjligheter bör enligt min mening tas lill vara. Motsatsen kan givelvis också inträffa, dvs. del kan visa sig nödvändigt att genomföra en åtgärd nägol senare än vad som nu planeras. De tider som anges för organisalionsändringarna bör därför ses som riktvärden. Den delegation som nyss har nämnts bör noga följa denna fråga. Det ankommer på regeringen att precisera fidpunkter för organisafionsändringarna.

Jag vUl i delta sammanhang också ta upp de konsekvenser för den anställda personalen som ett genomförande av mina förslag kan innebära.

Det finns ett flertal arbetsmarknadspoUliska instmmenl av generell natur. Dessa utnyttjas givelvis även vid förbandsnedläggningar m.m. Jag vill i del följande ta upp de personaladminislrativa åtgärder som kan föranledas av de förslag somjag har förordat att regeringen förelägger riksdagen.

Vid tidigare fredsorganisationsändringar har de fömtsatta personalminskningarna kunnat genomföras genom naturlig avgång och med utnyttjande av en effektiv omplacerings verksamhet. Enligl min mening bör strävan vara att även genomföra de nu aktuella organisationsändringarna på detta sätt. Personalfrågor i samband härmed bör handhas av försvarels

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 93

personalnämnd och andra berörda instanser. De erfarenheter som har vunnits genom tidigare och pågående organisalionsändringar bör las fill vara och kan bidra fill att underlätta situationen för den personal som kan komma att beröras. Jag vill dessutom erinra om att förhandlingar pågår meUan parterna på arbetsmarknaden om elt nytt trygghetsavtal.

Med hänsyn till vad jag tidigare har anfört om nödvändigheten av all uppnå de kostnadsminskningar som bl. a. motiverar mina förslag lill ändringar i fredsorganisalionen, kan jag inle helt utesluta all personal som inle godtar skäliga erbjudanden om annan anställning kan behöva sägas upp på gmnd av arbetsbrist.

Jag övergår nu till all något behandla utvecklingen inom försvarsmakten på det personaladministrativa området tiU den del den inle har direkt samband med de fredsorganisaloriska övervägandena i del föregående. Del ankommer på regeringen all besluta i de frågor somjag kommer att beröra, men jag vill ändå redovisa min syn på utvecklingen.

Överbefälhavaren har fastställt ell personalpolitiskt program all gälla fr.o.m. den 1 juni 1981. 1 programmet anges bl.a. all människan är försvarsmaktens viktigaste tillgång, all kontakter och samarbete mellan all personal inom försvarsmakten skall präglas av öppenhet, förtroende och gemenskap saml att människors oUka personlighet, erfarenhet, intressen och förmåga är tillgångar som skall las tiU vara. Överbefälhavaren fastslår vidare att del för den enskilde är belydelsefuUl att få la personligt ansvar för sina insatser och alt få erkännande för dessa saml alt kunna påverka förhållandena på arbetsplatsen. Överbefälhavarens program Ugger väl i Unje med de övriga strävanden inom försvarsmakten som bl. a. den försöksverksamhet med decentraliserad produktionsledning (DEPROL), som jag tidigare har berört, ger uttryck för. Jag kan därför helt ställa mig bakom de gmndsatser som överbefälhavaren har gell uttryck för och viU understryka betydelsen av att såväl den personaladministrativa verksamheten som övrig verksamhet inom försvarsmakten genomsyras av dessa. Detta gäller inte minst vid ell genomförande av de rationaliseringsålgärder som jag fidigare har förordat.

I sin programplan anger överbefälhavaren att anlalel yrkesbefäl kommer att minska under programplaneperioden samtidigt som de kvalitativa kraven på befälen stiger. Han anger vidare alt en god utbildning av de värnpliktiga är en fömlsättning för tiUtron till försvaret och därmed för försvarsviljan. Enligt överbefälhavaren kommer andelen yngre yrkesbefäl som är lämpade för all handha utbildning av värnpliktiga att minska samtidigt som antalet äldre befäl beräknas öka. Härtill kommer en betydande brist på balans mellan olika förband när del gäller fillgången på yrkesbefäl. Dessa förhåUanden medför enligt överbefälhavaren svårigheter all inom en given personalram bemanna främst arméns krigs- och fredsorganisalioner med kvalificerade chefer i rätt åldersläge. Överbefälhavaren framhåller all det är nödvändigt att fillgodose utbildningsorganisationens behov av yngre

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 94

befäl och lämnar bl. a. förslag fill åtgärder som bör vidtas av parterna på arbetsmarknaden för att åter skapa balans i åldersfördelningen och fördelningen mellan förbanden.

Försvarskommittén anger i sill slutbetänkande att den är medveten om de problem som överbefälhavaren har påvisat. Kommittén bedömer dock att den stigande genomsnittsålder bland yrkesofficerarna som överbefälhavaren ser framför sig inte i krigsorganisationen kommer alt beröra balal-jonschefsnivån eUer de befattningar på kompanichefs- och plulonchefsnivån för yrkesofficerare som chefen för armén har prioriterat. Kommittén anser att övriga nackdelar inom arméns krigsorganisafion t. v. kan godtas. Beträffande fredsorganisationen anser kommittén att även äldre befäl i ökad utsträckning måste utnyttjas i värnpliktsutbUdningen.

Jag biträder försvarskommitténs synpunkter och anser det väsentligt att åtgärder vidtas så att på sikt balans uppnås i de mUitära personalkårerna.

Såväl överbefälhavaren som försvarskommittén hänvisar fiU möjligheterna att vid fortsatta överväganden beträffande åtgärder ägnade all minska åldersproblemen inom armén beakta möjligheterna att utnyttja reserv-och värnpliktigt befäl genom frivillig tjänstgöring. Överbefälhavaren anser att nuvarande regler härför bör utvidgas. Enligl min uppfattning torde redan nuvarande regelsystem för frivillig tjänstgöring i huvudsak ge möjligheter till sådana åtgärder. Om personaUägel inom arméns utbildningsorganisation i en framtid motiverar detta är jag dock beredd all överväga åtgärder av den art överbefälhavaren förespråkar, fill den del dessa inle regleras genom kollektivavtal.

Överbefälhavaren har i sin fredsorganisafionsplan anfört all del är nödvändigt all minska rekryteringen av yrkesbefäl bl. a. för all anpassa befäls-tillgångarna till framfida behov. Han anger härvid all fördjupade undersökningar bör göras av krigs- och fredsorganisationens behov av yrkesbefäl inom de tre försvarsgrenarna. Försvarskommittén understryker viklen av att dessa undersökningar genomförs snabbt och all de särskill inriktas pä att samordna behovel av samt kvalitetskraven på yrkesofficerare i olika befattningar i krigsorganisationen liksom den lid som yrkesofficerarna utnyttjas i dessa befallningar.

Jag delar denna uppfattning bl.a. mol bakgrund av den föreslående övergången lill en ny befälsordning och avser all föreslå regeringen all tillsätta en utredningsman med uppdrag att skyndsamt genomföra en sådan undersökning.

Jag vill i delta sammanhang kortfattat redovisa det arbete som bedrivs med anledning av riksdagens beslut om införande av en ny befälsordning inom det militära försvaret (prop. 1973:128, FöU 23, rskr 309 och prop. 1977/78:24, FöU 10, rskr 179). Genom beslut i juni 1978 har regeringen bl.a. uppdragit ål överbefälhavaren alt genomföra riksdagsbeslutet saml tiUkallat en delegation (Fö 1978:03) med uppgift att följa och samordna

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 95

detta arbete. Delegationen har i december 1981 avlämnat en slutrapport över sitt arbete och därvid bl. a. anfört all planeringen vid myndighelerna inför den nya befälsordningen har varit myckel omfattande och bedrivits i enlighet med de riktlinjer som anges i prop. 1977/78:24.

För egen del anser jag att förutsättningarna för en smidig övergång lill den nya befälsordningen den 1 juni 1983 är goda. De första yrkesofficers-aspiranterna enligl den nya befälsordningen har genomfört sin gmndulbildning under 1980/81 och genomgår f.n. utbildning lill yrkesofficer med examenstidpunkt under år 1983. Bland dessa finns även ell anlal kvinnor.

Enligt vad jag har inhämtat har rekryteringen av aspiranter under hösten 1981 gett i stort sell samma antal sökande som tidigare år. Ell relafivt stort antal behöver dock komplettera sina civila förkunskaper inom den kommunala vuxenutbildningen, varför den egentliga officersutbildningen för dessa inte kan påbörjas förtän tidigast under år 1982. Det anlal yrkesofficerare som utexamineras under år 1983 kommer därför alt understiga del av överbefälhavaren beräknade långsikliga behovel men bedöms redan under följande år komma att motsvara delsamma. Som jag tidigare har redovisat anför överbefälhavaren i sin programplan alt högre krav i framliden kommer att ställas på yrkesbefälen än f n. Han framhåller vidare behovet av yngre befäl för att uppehålla värnpliklsulbUdningens kvalitet. Enligt min mening kommer den nya befälsordningen med dess rekrytering genom värnplikten och dess betoning av yrkesbefälels praktiska tjänstgöring varvad med teoretisk undervisning all på lång sikt i hög grad kunna fillgodose dessa krav. Den minskning av anlalel yrkesofficerare som fömtsalls i planerna uppvägs i viss mån av en ökad kvalitet.

Jag övergår nu lill att något behandla det arbete för jämställdhet meUan könen som bedrivs inom försvarsmakten.

Riksdagen har beslutat alt rekrytering till befälsyrkel inom samtliga försvarsgrenar får ske oberoende av kön (1977/78:185, FöU 1978/79:1, rskr 1978/79:2 och prop. 1981/82:3, FöU 6, rskr 37) saml lämnat utan erinran vad som i propositionerna anförts om rekrytering av kvinnor som befäl inom del militära försvaret. Besluten innebär bl. a. att kvinnor i en första etapp får tillträde lill ett antal militära yrkesområden inom flygvapnet. De första kvinnliga officersaspiranterna genomgår somjag tidigare har anfört f. n. utbildning till yrkesofficer. Regeringen kommer inom kort all uppdra åt överbefälhavaren all mol bakgrund av bl. a. en utvärdering av denna verksamhet lämna förslag lill de yllerligare militära yrkesområden som bör ges en rekrytering oberoende av kön. Somjag har anfört i prop. 1981/82:3 bör strävan vara all på lång sikt öppna samtliga militära yrkesområden för kvinnor i den mån del inte finns medicinska hinder för detta.

Överbefälhavaren pekar i sitt personalpolifiska program på vikten av aktiva åtgärder för jämställdhet mellan könen i avsikt att främja effektiviteten inom försvarsmakten. Delta bör ske genom all uppdelningen av kvinnor och män på olika tjänste- och yrkeskategorier bryts genom slegvisa

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 96

och långsiktiga åtgärder. Överbefälhavaren anger därvid alt informafion, UtbUdning och diskussioner i jämställdhétsfrågor skall genomföras, bl.a. för att underlätta mottagandet av kvinnor som yrkesbefäl saml alt planer för jämslälldhetsarbetel skall upprättas vid myndighelerna och inordnas i den övriga planeringen.

Jag är helt överens med överbefälhavaren i dessa avseenden och vill särskilt understryka vikten av att mottagandet av kvinnor som yrkesbefäl förbereds på alla nivåer.

I prop. 1980/81:100 (bil. 7) log min företrädare upp betydelsen av all den civila personalen inom försvarsmakten ges goda utvecklingsmöjligheter. Han erinrade därvid om aU han tidigare (prop. 1979/80:100 bU. 7 s. 75) anmält att överbefälhavaren studerar hur den civila personalen skall kunna ges en ökad vidareutbUdning. Studierna beräknades kunna redovisas under budgetåret 1982/83.

Överbefälhavaren har i såväl sitl personalpolitiska program som i sin programplan underslmkil behoven av bl.a. fortbildning och personalutveckling för den civila personalen. I avvaktan på resultaten av de studier som pågår har han dock ännu inte kunnat lämna förslag i ärendet.

Jag ställer mig helt bakom den strävan mol ökade möjligheter liU utveckUng för försvarsmaktens civUa personal som kommer lUl uttryck i såväl min företrädares som överbefälhavarens uttalanden och kommer all verka för åtgärder i denna riktning, när överbefälhavarens redovisning av studierna i frågan föreligger, vilket enligl vad jag har inhämtat kan komma alt ske under våren 1983. Jag vill påpeka att en stor del av denna personalgrupp består av kvinnor och att sådana åtgärder därför även utgör ell led i strävan mol ökad jämställdhet.

1.4.4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

1. föreslår riksdagen aU godkänna inriktningen och omfattningen av de fortsatta rationaliseringarna inom försvarels fredsorganisafion och de ändringar av denna somjag har förordat,

2. bereder riksdagen tillfälle all la del av vad jag har anfört i del föregående om den personaladminislrativa utvecklingen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 97

1.5 Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor

1.5.1 Överbefälhavaren

Inom ramen för perspektivplaneringen genomförde överbefälhavaren fram till våren 1980 elt omfattande studie- och utredningsarbete rörande olika handlingsvägar för försvarsmaktens utveckling. Överbefälhavarens slutsats blev att när Viggensystemel utgår av åldersskäl del bör ersättas med elt nytt flygplanssystem som kan lösa jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS). Varje flygplan i detta system föreslogs få en användningslid av ca 20 år. Den första JAS-divisionen bör enligl överbefälhavaren organiseras år 1992, när den första Viggendivisionen ulgår ur krigsorganisafionen.

Fem flygplanssystem har värderats, nämligen det svenska JAS, McDon-nell Douglas F-18A, Northrops F-18L, General Dynamics F-16 och Norlh-rops F- 5S. Samtliga utländska alternativ har presenterats genom Förenta staternas försvarsdepartement. Underiagel bedöms ge en god grund för del beslut som nu är aktuellt. Det svenska alternativet har offererals av Industrigruppen JAS, som består av Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor AB, SRA Communications AB, Telefon AB LM Ericsson och Förenade Fabriksverken.

Överbefälhavaren har värderat de olika alternativen, i första hand från operativa och försvarsekonomiska utgångspunkter.

Flygplanen F-18A och F-18L

Flygplanen F-I8A och F-18L kan betecknas som medellunga jakl-at-tackflygplan i Viggens slorleksklass. Av de utländska alternafiven är flygplan F-18 det modernaste. Med sina två motorer får flygplanssystemel goda prestanda. Flygplan F-18L, vars utveckling ännu inte har påbörjats, överensstämmer lill sin konstruktion lill 85 % med flygplan F-18A. De väsenfiigasle förändringarna är att flygplan F-18L inle kan baseras på hangarfartyg. Prestanda för flygplan F-18A har verifierats genom att lypar-belel på gmndversionen till största delen har slutförts. Systemet har hittills anskaffats eller beställts av Förenta staterna, Canada och Australien.

Flygplan F-16

Flygplan F-16 är främst avsett för luftförsvarsändamål, men del har också viss attack- och spaningsförmåga i sin nuvarande version. Flygplanet, som är något mindre än F-18A, började levereras år 1978 och finns nu i ett flertal NATO-länder. Det alternafiv som har presenterats för Sverige har anpassats lill våra krav på ett JAS-system.

7   Riksdagen 198II82. I samt. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 98

Flygplan F-5S

Flygplanssystemel F-5 har tillverkats i ca 20 år i flera olika versioner. Del inlämnade underiagel bygger i alU väsentligt på den enmolorversion, F-5G, som nu utvecklas. F-5S står för en tUl svenska förhållanden anpassad version av flygplan F-5G. Flygplanet är ursprungligen ett lätt jaktflygplan, som är ungefär hätften så stort som flygplan Viggen. F-5G har ännu inle sålts till något land.

De utländska alternativen uppfyller det grundläggande kravet på allsidighet. Flygplanen F-18 och F-16 svarar i huvudsak väl mol våra operafiva krav och bedöms ha goda fömlsällningar all anpassas fill förändringar i hotel. F-5S uppvisar väsenfiiga operativa brister.

Svenskt JAS-flygplan

Det svenska JAS-alternalivel är elt relativt litet flygplan som väger omkring hälften av vad flygplan Viggen gör. Flygplanet har överljudspres-tanda och är anpassat liU det svenska flygbassystemel. Del har samma räckvidd och lastförmåga som flygplan Viggen.

Den av Industrigmppen JAS valda motorn, General Electric 404J, är bränsleekonomisk och ger hög dragkrafl i förhållande lill sin vikt. Överbefälhavaren framhåller alt valet av motor liksom utnyttjandet av komposU-material, elektriskt styrsystem och minialyriserad elektronik bidrar liU all hålla nere storleken och vikten och därmed kostnaderna för hela systemet.

Flygplanets yttre form bygger på samma gmndprinciper som gäller för flygplan Viggen. Utvecklingen av JAS-flygplanet förutsätts kosta mindre än utvecklingen av flygplan Viggen. Tillverkningskostnaden fömtsätts bli avsevärt lägre.

De viktigaste steg i den tekniska utvecklingen som måste las av Industrigmppen JAS för att projektet skall lyckas är utnyttjandet av kompositmaterial (kolfiberarmerad plast) saml införandel av elektriska styrsystem. Fömlsätlningarna för alt dessa steg skall kunna las är gynnsamma.

Överbefälhavaren anmäler att försvarels materielverk i sill underlag för ett svenskt JAS-flygplan har pekat på vissa tekniska förhållanden som kan medföra kostnadsökningar. För alt möta evenlueUa kostnadsökningar har överbefälhavaren planerat in reserver. Sammantaget bedömer överbefäl-havaren-med utgångspunkt i försvarets materielverks underiag-aU ett svenskt JAS-flygplan är tekniskt realiserbart och all osäkerheterna i del ekonomiska underlaget täcks av de avsatta reserverna.

De nu offererade utländska alternativen bygger på konslmktioner som har genomgått utvecklingsfasen. Några flygplanssyslem är redan i tjänst, varför den tekniska osäkerheten är liten.

Del amerikanska försvarsdepartementet har gett prisuppgifter på de amerikanska alternafiven. Kostnaderna har beräknats med utgångspunkt i att leveranserna påbörjas i januari 1988 med en leveranstakt av 36 eller 18 flygplan per år. Överbefälhavaren framhåller att del tillgängliga ekonomis-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 99

ka utrymmet inte medger den högre leveranstaklen och en första leverans i början av år 1988, om försvarsmakten skall kunna utvecklas på ell balanserat sätt. Mot denna bakgrund bedömer överbefälhavaren all flygplansanskaffningen bör uppdelas i två serier vid ett direktköp i ufiandet. En första serie avses för 1990-lalets ersällningsbehov och en andra för ersättning efter år 2000. Detta kan innebära olika versioner av samma flygplanssystem eller olika system. Överbefälhavaren bedömer alt ett beslut om val av vilket utländskt flygplanssystem som bör anskaffas kan fallas i 1987 års försvarsbeslut, om elt principbeslut fallas om anskaffning av flygplan från ufiandet i 1982 års försvarsbeslut.

Vid elt beslut om licenstillverkning av ett utländskt flygplan rekommenderar överbefälhavaren alt JA 37-serien förlängs med tre divisioner flygplan JA 37 B och all en första delleverans av utländska flygplan påbörjas år 1995. Överbefälhavaren framhåller all det torde bli radikala förändringar i nuvarande principer för försvarels materielanskaffning, om detta alternativ förverkligas. Vidare framhåller överbefälhavaren alt de försvarsindusl-riella konsekvenserna kan bli stora.

Överbefälhavaren redovisar sina beräkningar av kostnaderna för de olika flygplanssyslemen. I kostnaderna ingår utveckling, anskaffning, drift och underhåll av 16 divisioner. Driflkoslnaderna gmndas på ell fördubblat bränslepris i förhållande till dagens. För de utländska alternativen anger överbefälhavaren alt kostnaderna för omställning fiU svenska krav har inräknats. Överbefälhavaren anmäler vidare att stora osäkerheter föreligger i alternativen med licenslillverkning av ett utländskt flygplan, eftersom dessa alternativ enbart bygger på uppskattade kostnader.

Överbefälhavarens beräkningar framgår av följande sammanställning av kostnaden per division (prisläge febmari 1981; milj. kr.).

Flygplanstyp	Kostnad	per division	Driftkost-	Kostnad för en di-
	för anskaffning av		nad under	vision under an-
	flygplan.	vapen, mot-	20 år	vändningstiden
	medel m.	m. (inkl.
	reserver)
	Dollarkurs			Dollarkurs
	4:58 kr.	5:27 kr.		4:58 kr.	5:27 kr.
Svenskt JAS-flyg-
plan inkl. ut-
veckling	2600	2650	700	3 300	3 350
F-I8A direktköp'	2 250	2500	1 IOO	3 350	3 600
F-18A licens'	2600	2750	1100	3700	3 850
F-18Ldireklköp'	2200	2450	1050	3 250	3 500
F-I8L licens'	2550	2700	1050	3600	3 750
F-16 direktköp	2500	2800	1000	3 500	3 800
F-16 licens	2850	3000	1000	3850	4 000
F-5S direktköp	2000	2250	700	2 700	2950
F-5S licens	2250	2350	700	2950	3050

' Avser 16 flygplan per division. Övriga alternativ avser 18 flygplan per division.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 100

Överbefälhavaren redovisar all de hot från en tänkbar angripare, som har legal liU gmnd för värderingen av de olika alternativen, visar all angriparen även i framtiden har stort behov av operativ handlingsfrihet för sina flygstridskrafter, och all graden av sådan handlingsfrihet kan bli direkt avgörande för hela krigsförloppel. Med hänsyn lill del nya flygplanssysle-mels långa operafiva användningstid måste denna värdering genomföras mot bakgrund av mycket varierade hot från en tänkbar angripare.

Med slöd av genomförda operativa studier bedömer överbefälhavaren att flygslridskrafler av den kvalitet som förutsätts för ell svenskt JAS-flygplan tvingar angriparen lill en omfattande bekämpning av våra flygstridskrafter. Angriparen kan mötas och åsamkas kännbara förluster redan under tUltransporterna över havet och genom luften. Vid en invasion över landgränsen kan han mötas och fördröjas tidigt.

Överbefälhavaren konstaterar att del svenska JAS-projeklet ryms inom tilldelade ramar med en bibehållen balans inom både försvarsmakten och flygvapnet. Överbefälhavaren föreslår mot denna bakgrund all beslut om UtveckUng av ett svenskt JAS-flygplan fattas i försvarsbeslutet år 1982. Överbefälhavaren förutsäller därvid all nuvarande reella köpkraft för försvarsmakten i huvudsak bibehålls, all fortsatta koniraklsförhandlingar leder lill att kvarstående frågor av teknisk, ekonomisk och juridisk natur löses på elt säll som är godtagbart för försvarsmakten, samt all projektet fortlöpande styrs och kontrolleras på ell fasl sätt.

1.5.2 Försvarskommittén

Inriktningen av flygstridskrafterna

Försvarskommitlén är enig om att luftförsvaret kommer att få ökad betydelse mol bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och vårt läge i del nordiska området. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parlen ulan all vi kan vidta motåtgärder. Enligl kommitténs mening skall luflförsvarsförbanden kunna försvära en angripares flygkrigföring mol vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är vikliga för totalförsvaret.

Jaktflyget och luftvärnet bildar tillsammans med slridslednings- och luftbevakningsförbanden ett sammanhängande luflförsvarssyslem. Majorilelen av kommittén har uppfattningen all jaktflyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.

Det faktum all elt angrepp kan sällas in mol oss med kortare varsel än tidigare ökar enligt kommitténs mening kravet på en väl fungerande under-rättelsetjänsl. Flygspaningsförbanden ingår som en väsenfiig komponent för att förse riksledningen, överbefälhavaren m. fl. chefer med erforderliga underrättelser. En enig kommitté har därför funnit all flygspaningsresurser för undertättelseinhämlning är nödvändiga under en överblickbar framlid.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 101

Enligl kommitténs mening måste vi även i framliden kunna bekämpa en angripares invasionsslyrkor utanför eller i anslutning lill våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en betydelsefull roll, inte minst i försvaret mol elt övertaskande angrepp.

Viggensystemel måste enligt överbefälhavaren börja ersättas omkring år 1992. Kommittén är enig om all ell nytt flygplanssyslem behövs efter Viggen. Försvarskommilléns majoritet förordar all planering och utvecklingsarbete inriktas mot ell svenskt JAS-flygplan. Arbetet bör ha som mål att Viggensystemel skall kunna böija ersättas i början av 1990-lalel, om del svenska JAS-flygplanet visar sig lämpligt.

Majoriteten framhåller all våra möjligheter alt inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse för vår säkerhelspoUtiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och ulnylljande. Man konstaterar samtidigt all vi inle helt kan göra oss oberoende av anskaffning från ullandel av kvalificerad materiel. Egen utvecklings- och produktionskapacitet inom vissa områden kan dock enligt kommittén förhindra att vi blir i avgörande grad beroende av utlandet. Mot denna bakgmnd framhålls att en anskaffning av ell svenskt flygplan kan bidra lill alt bevara omvärldens tilltro lUl och respekt för vår säkerhels- och för-svarspolifik. Majoriteten konstaterar vidare att en anskaffning av flygplan kan ske på olika sätt, men att en sammanhåUen utveckling och produktion av ell svenskt flygplanssystem möjliggör en i stort bibehållen industri-stmklur. Den flygtekniska kompetensen för all utveckla och fillverka civila och militära flygplan kan således säkras genom att elt svenskt JAS-flygplan väljs. Man konstaterar också att en anskaffning i form av licenstillverkning innebär en avsevärd fördyring jämfört med en direklan-skaffning.

Majorilelen av kommittén anser således all ell svenskt JAS-flygplan ur induslripolifisk och arbelsmarknadspolilisk synvinkel är en viktig förutsättning för att teknologiskt kunnande och förmåga att hålla samman ell avancerat induslriprojekl skall kunna bibehållas. Utvecklingen av ell svenskt JAS-flygplan ger möjlighet all—med utgångspunkt i en långsiktig målsättning—i god tid dimensionera och slmklurera resurserna mot den nya situation som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsarbetet på JAS-flygplanet har avslutats.

Vidare anförs all ett induslriprojekl av en sådan omfattning som elt svenskt JAS-flygplan måste styras och kontrolleras med kraft. Projektet bör prövas av slalsmaklerna vid flera tillfällen under utvecklingsarbetet. Man ulgår från att regeringen vidtar särskilda åtgärder för all regeringens och myndigheternas kontroU av projektet skall säkerställas.

Kommitténs majoritet fömtsälter att fortsatta koniraklsförhandlingar med Industrigmppen JAS och andra berörda förelag leder lill all kvarstående frågor av teknisk, juridisk och ekonomisk natur löses på ell för statsmakterna godtagbart säll så att ell färdigt kontrakt föreligger mellan säljare och köpare före försvarsbeslutet år 1982.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 102

De socialdemokrafiska ledamöterna framhåUer all del begränsade ekonomiska utrymmet gör del angeläget all undersöka lösningar som med minskade totalkostnader kan erbjuda en god försvarseffekl. Vidare framhåUs att en utvecklings- och produktionskapacitet inom den mUitära flyginduslrin kan vara ett verksamt stöd vid omstruktureringen av industrin med syfte att få en väsenfiigt ökad andel civila arbelsliUfällen. Del bör också vara möjligt all i samband med anskaffningen av ell nytt flygplanssystem få utfästelser av medverkande industrier om nya satsningar inom näringslivet.

Enligt de socialdemokrafiska ledamöterna behövs ytterligare underlag före ett slutligt ställningstagande. Dessa ledamöter kunde därför inle i samband med försvarskommUténs slutbetänkande ge något förord för del ena eller andra flygplanssystemel.

Försvarskommitlén har anmodat överbefälhavaren all granska möjligheterna att dels ytterligare förlänga användningstiden för flygplanen 35 (Draken) och 37 (Viggen), dels anskaffa fler divisioner av Viggens jaktversion (JA37) än som f.n. planläggs. Dämlöver skulle belysas möjligheterna till och konsekvenserna av att helt eller delvis ersätta JAS-syslemel med andra mUitära system.

Överbefälhavaren framhåller i sill svar all krigsorganisationens avvägning och inriktning för fiden fram lill sekelskiftet har studerats i arbetet med perspektivplanen. Naturligen råder för slutet av 1990-talel och början på nästa sekel osäkerheter om hotbilden, om vilka möjligheter den tekniska utvecklingen ger Uksom om vilka uppgifter försvarsmakten då kommer alt ställas inför. Studierna visar dock alt försvarsmakten också på lång sikt måste innehålla flygslridskrafler, främst för luflförsvarsuppgifler. Del bör eftersträvas att även kunna utnyttja dessa enheter för attack- och spaningsuppgifter. Den inriktning som har föreslagils i perspektivplanen för 1990-talel är enligl överbefälhavaren lämplig och bör behållas. Något alternativ som med säkerhet kan ersätta allackflygel under liden närmast efter år 2000 och som skuUe ge samma beredskap, flexibilitet och operafiva handlingsfrihet kan f. n. inte påvisas. Nya syslem kan efterhand komma all komplettera attackflygel och på lång sikt möjligen utgöra alternativ lill delta syslem eller delar av del.

I kommande studier och planering kommer aUernativa syslem all studeras liksom avvägningen mellan olika syslem. Även om ell inhemskt JAS-projekl utvecklas, finns frihet att genomföra en sådan prövning genom att variera antalet divisioner.

Enligt överbefälhavaren har det hUlUls inle kommU fram någonting som föranleder en omprövning av den inriktning för flygslridskraflerna som överbefälhavaren har angett i sin perspeklivplan, dvs. anskaffning av ell aUsidigl användbart JAS-system. Överbefälhavaren bedömer all denna inriktning gör del möjligt alt åstadkomma en balanserad försvarsmakt även efter år 1992, fömtsatt alt en rimlig utveckling av försvarsmaktens ekonomiska resurser erhålls.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 103

Överbefälhavaren anger vidare alt del inle är möjligt all förlänga användningstiden för flygplan 35 (Draken) utöver vad som redan planeras. För flygplan 37 (Viggen) kan en begränsad förlängning av användningstiden vara möjlig, men den beräknade haverifrekvensen medför all flygplanet under alla förhållanden måste börja ersättas i början av 1990-lalel. Det är enligl överbefälhavaren möjUgt alt anskaffa yllerligare upp till fyra divisioner av Viggens jaktversion (JA 37) utöver de nu beställda åtta divisionerna.

Försvarskommitlén delar överbefälhavarens uppfattning all del är betydelsefullt att även i framtiden kunna bekämpa en angripares invasionsslyrkor utanför och i anslutning fiU vår gräns och kust. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en viktig roll inte minst i försvaret mol elt övertaskande anfall.

1.5.3 1979 års militära flygindustrikommitté

Kommitténs förslag

1979 års miUtära flygindustrikommillé (MFK-79)' har haft i uppdrag att utreda vUka resurser som i framtiden erfordras för utveckUng, tillverkning, underhåll och drift av militära flygplanssystem inom landet samt hur dessa resurser lämpligen bör fördelas och organiseras.

Av betänkandet (DsFö 1981:2) Framlida militär flygindustri i Sverige framgår att ca 12600 anstäUda f.n. sysselsätts i företag, affärsdrivande verk, myndigheter och instUutioner med arbete för miUtära stridsflygplans-system. Merparten av de anstäUda finns i Linköping, TroUhällan, Arboga, Mölndal och Stockholm.

Mot bakgmnd av de tre anskaffningsalternaliven utveckUng och tillverkning av elt svenskt JAS-flygplan, direktköp av ett utländskt JAS- flygplan samt slutmontering i Sverige av elt utländskt JAS-flygplan beskrivs länkbara alternativa induslrislmklurer saml konsekvenser för de enskilda företagen, de affärsdrivande verken och myndigheterna.

Vid en inhemsk utveckling och liUverkning av ett JAS-flygplan kommer en betydande verksamhet för försvaret att pågå inom svensk flygindustri. Därvid bUr inle någon genomgripande slmkturförändring på kort sikt nödvändig. På längre sikt är det emellertid nödvändigt med ökad samordning av utveckling, tUlverkning och underhåll av flygmotorer. Kommittén pekar på behovet av en anpassning av kapaciteten inom underhållsområdet.

Vid direklköp av ett utländskt JAS-flygplan kommer den flygmililära verksamheten vid svensk industri att starkt begränsas. För att lösa större tekniska problem förutser kommittén ett behov av assistans från utländska industrier och myndigheter. Pågående civila projekt avseende flygplan och

' Landshövding Bengt Norling, ordförande, ombudsman Arne Angelöf, riksdagsledamöterna Olle Aulin och Åke Gustafsson, statssekreterare Göran Johansson och direktör Brivio Thömer.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 104

motorer bedöms kunna fullföljas, medan nya projekt inte bedöms kunna inledas. Enligt kommitténs mening är genomgripande strukturförändringar nödvändiga i detta alternativ. Härvid måste skapas en ny industriell organisation som på ett effektivt och ekonomiskt säll kan klara driften av befinfiiga och framtida flygplan. All föra över underhållsverksamheten liU den tillverkande industrin för all stödja civil verksamhet löser i detta fall inte några problem. Enligl kommitténs mening är del i stället rimligt alt nuvarande underhållsorganisation får utgöra grunden för en ny industriell organisafion.

Även vid alternafivet slulmonlering i Sverige av ell ufiändskt JAS-flygplan måste enligl kommitténs mening förutses ell behov av kvalificerad hjälp från utländska industrier och myndigheter för all lösa större tekniska problem. Kommittén anför all syftet med slulmonleringen måste vara all ge syslemtekniskt kunnande om del nya flygplanet. Även om slulmonleringen tidsmässigt kan anpassas lill slutet pä produktionen av flygplan JA37 och visst underhåU av det slutmonterade flygplanet uppdras ål den svenska flygplanstillverkaren är del kommitténs uppfattning all detta inle skulle erbjuda en tillräcklig bas för en livskraftig verksamhet med civila flygplansprojekl.

Vid anskaffningsformerna direklköp och slutmonlering bedöms den personalstyrka som i Sverige f. n. är verksam med utveckling, tillverkning och underhåU av militära flygplan komma att minska med inemot 6000 anställda.

I betänkandet pekar kommittén på alt köparlandel kräver kompensa-fionsaffärer motsvarande en viss andel av värdet på del anskaffade vapensystemet vid praktiskt taget alla större inlernalionella vapenaffärer. Kommittén anför att kompensalionsaffärerna kan ha större förutsättningar att bli framgångsrika, om de avser andra varor och tjänster än sådana som direkt hänger samman med vapensystemet. Del kan därvid bli tal om att öppna större marknader för industribranscher som har gynnsammare fram-tidsförulsällningar än flyginduslrin. På utvecklingssidan är del inte troligt alt kompensationsaffärer och civila produkter påtagligt kan minska behovet av en snabb omställning.

Kommittén anser all yllerligare personalminskningar inom försvarels materielverk, utöver de tidigare planerade, måste förutsättas på grund av den ekonomiska situationen inom försvarsmakten. Dessa minskningar förutsätts kunna genomföras inom avdelningarna för provning och granskning, underhåll samt inom flygplanavdelningen. Som en inriktning för ell internt organisationsarbete vid materielverket pekar kommittén på möjligheten att vid fortsall anskaffning av stridsflygplan inom landet åstadkomma en personalminskning inom verkels huvudavdelning för flygmateriel på mellan 200 och 250 anställda. Vid anskaffning av ell ufiändskt JAS-flygplan bedöms personalen kunna minskas ytterligare. Kommittén föreslår att del skall finnas två projektledningar för system 37 resp. J AS-syslemet med

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 105

en formell stäUning i Unjeorganisalionen direkt under chefen för huvudavdelningen för flygmateriel. Verkels styrning av industrin måste enligl kommittén i högre grad inriktas på en övergripande ledning med målstyrning.

Remissyttrandena

Huvuddelen av remissinstanserna bUräder kommitténs överväganden och förslag.

Kommitténs redovisning av nuvarande resurser för utveckling, produktion och vidmaklhåUande av miUtära flygplan saml av försvarels framlida anspråk på svensk flyginduslri bejakas av flertalet remissinstanser.

Flertalet remissinstanser biträder de industristrukturer som kommittén har arbetat med och anför alt redovisningen ger en god bild av den indu siriproblematik som de nya anskaffningsformerna inrymmer. Sedan beslut har fallals om anskaffningsallernaliv måste emellertid enligl flera remissinstanser underlaget ytterligare fördjupas för det alternativ som väljs.

Kommittén anför all några genomgripande strukturförändringar inle är nödvändiga på kort sikt vid anskaffning av elt svenskt JAS-flygplan men att del på längre sikt är nödvändigt med ökad samordning av utveckling, tillverkning och underhåll av flygmotorer. En sådan samordning behövs för all säkerställa ell högt kapacUelsulnytljande. Enligt kommittén skulle ekonomiska fördelar kunna vinnas redan under 1980-t;alet vid en fördjupad samverkan mellan de delar av industrin som svarar för tillverkning och underhåll av flygmotorer.

Förenade fabriksverken anför att kommittén borde ha redovisat på vilka områden som del finns en överkapacitet. Fabriksverken anser all kommitténs motiv för samordning av utveckling, tUlverkning och underhåU inte är filkäckligt utvecklade i betänkandet. En viss överkapacitet av verksladsresurserna påverkar enligl förenade fabriksverken endast obetydligt de totala underhållskostnaderna. Länsstyrelsen i Västmanlands län biträder denna uppfattning. Förenade fabriksverken anför vidare att teknisk samverkan mellan underhållsföretag och fillverkare regleras av bl.a. luftfartslagen och all en väl definierad gräns mellan underhållsförelag och fillverkare har etablerats under 1970-lalel.

Volvo Flygmotor AB anser att molorunderhållel inle redovisats tillräckligt klart i betänkandet. Detta avser särskiU molomnderhållel i alternativet med direktköp från utlandet. Volvo Flygmotor anför vidare alt del inle är rationellt all ha två konkurrerande instanser, Volvo Flygmotor och förenade fabriksverken, inför en krympande beläggning med underhållsarbete inom motorområdet. Volvo Flygmotors strävan är därför att båda skall få en gemensam, men var för sig definierad roll, samfidigt som underhåUskoslnaderna för kunden minskar. Trollhättans kommun biträder denna uppfattning.

I betänkandet anför kommittén all forskningsmyndigheterna vid en in-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 106

hemsk anskaffning av ett JAS-flygplan kommer all spela i stort sell samma roll som f. n. KommUtén föreslår att uppdragsverksamheten vid flygtekniska institutionen vid tekniska högskolan förs över tUl flygtekniska försöksanstalten.

Flygtekniska försöksanstalten har i princip inle något all erinra mol den föreslagna samorganisalionen men framhåller all de urspmngliga förhållandena kan ha ändrats under den lid som har förflutit sedan förslaget urspmngligen lades fram. Såväl tekniska högskolan som Centralorganisationen SACOISR bUräder kommitténs ställningslagande.

Försvarets forskningsanstaU framhåller alt verksamheten vid inslilu-fionen för flygteknik vid tekniska högskolan innefattar två skilda kom-pelensgmpper, varav endast den aerodynamiskl inriktade synes ha naturlig hemvist vid flygtekniska försöksanstalten.

Beträffande kommitténs förslag om försvarels materielverks organisation och personal understryker överbefälhavaren viklen av all de personalmål, som uppsatts för materielverket totalt och i delta sammanhang för huvudavdelningen för flygmateriel (FMV-F), verkligen medger anskaffning, vidmakthållande m. m. av materiel för försvarels behov. Försvarets materielverk anser det ytterst tveksamt om de föreslagna personalminskningarna kan genomföras utan allvarliga återverkningar på materielverkets förmåga alt lösa sina uppgifter. Tjänstemännens Centralorganisation anser all kommitténs förslag fill personalreduceringar är mycket löst underbyggda och att materielverkels organisafion inte bör bestämmas förrän de övergripande besluten har fattats i flygplansfrågan. Såväl SACOISR som Telefon AB L M Ericsson och SRA Communications AB anser all del blir mycket svårt att omstrukturera försvarets materielverk och genomföra de föreslagna personalminskningarna med bibehållande av nödvändig kompetens inom verket.

1.5.4 Föredraganden

AUmänt

Jag kommer i det följande all behandla den långsikliga inriktningen av flygplansanskaffningen. Flygstridskrafternas inriktning och utformning kommer under flera decennier att styras härav.

Flygslridskraflerna utgör en väsentlig del av vårt militära försvar. Vi har sedan lång tid tUlbaka inom landet utvecklat och anskaffat stridsflygplan, som är anpassade till våra operativa krav. Detta har haft stor betydelse för den svenska säkerhels- och försvarspolitiken.

Försvarskommittén har anfört all luftförsvaret kommer att få ökad betydelse mol bakgmnd av den militärtekniska utvecklingen och lägel i del nordiska området. Del svenska luftrummet får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parten ulan all vi kan vidta motåtgärder. Jag delar denna uppfattning.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 107

Luftförsvarsförbanden skall enligl försvarskommitlén försvåra en angripares flygkrigföring mol värt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är vikfiga för totalförsvaret saml skydda vår mobilisering och andra försvarsförberedelser. De skaU vidare fillsammans med andra delar av totalförsvaret bidra till att befolkningen skyddas. Jaktförbanden skall åven medverka i övervakningen av vårt territorium och i incidentberedskapen. Jaktflyget och luftvärnet bUdar tillsammans med slridsledning och luftbevakning ell sammanhängande luftförsvarssystem, i vilket de stridande delarna kompletterar och understöder varandra. Ett starkt luftförsvar fordrar både ett effektivt fungerande jaktflyg och olika slag av luflvärnsförband.

Överbefälhavaren har studerat krigsorganisafionens avvägning och inriktning för tiden fram mol sekelsktflel. Studierna visar att försvarsmakten också på lång sikt måste innehålla flygslridskrafler, främst för luftförsvar. Jag delar överbefälhavarens uppfattning att jaktflyg med robotar även i framliden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.

Överbefälhavaren har på försvarskommilléns uppdrag studerat möjUgheterna att utnyttja alternativa syslem i slällel för flygplan för all lösa framtida attack- och spaningsuppgifler.

Flygspaning framstår som nödvändig för undertällelseljänsten under en överblickbar framtid. DärtiU kommer att kostnaderna för underrätlelse-ulmslningen inom ramen för ell flygplanssystem är förhållandevis små. Alternativa system (spaningsrobolar, helikoptrar) torde på lång sikt kunna komplettera flygspaningen för takfiska uppgifter inom eller nära ett frontområde. Flygspaningsförband ingår som en väsentlig komponent för att förse riksledningen, överbefälhavaren, mUilärbefälhavarna och andra chefer med erforderligt underrättelseunderlag. Jag anser del därför väsentligt alt ta lill vara möjligheterna alt ulmsla framfida flygplanssystem med underrällelsemedel.

Enligt överbefälhavaren är det i princip möjligt att delvis ersätta attack-flyget med andra syslem. För alt dessa skaU ge en jämförbar effekt-direkt och indirekt—och samtidigt handlingsfrihet fordras dock ett stort antal sådana syslem. Vissa egenskaper hos attackflygförbanden är enligl överbefälhavaren inle möjliga att ersätta. Hit hör allackflygets förmåga lill tidig och samlad insats inom vitt skilda områden allt efter lägels krav saml förmågan att bekämpa mål långt inne på fiendens område.

Enligt min mening är det belydelsefuUl att vi även i framtiden kan bekämpa en angripares invasionsslyrkor utanför och i anslutning lill våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en betydande roll, inte minst i försvaret mot ett överraskande anfall.

För alt skapa respekt i vår omvärld är det nödvändigt att vi inom värnpliktsförsvarets ram har förmåga fill snabba militära insatser inom hela vårt territorium. DärtiU krävs en förmåga all förhindra kränkningar och överflygningar av svenskt område. Mot denna bakgmnd och med

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 108

hänsyn lill vad som har framhållits tidigare anser jag att kvalificerade flygslridskrafler för jakt-, attack- och spaningsändamål under en överblickbar framlid kommer alt utgöra en väsenfiig del av värt militära försvar.

De flygplanssyslem som ingår i de svenska flygslridskraflerna har utvecklats och fillverkats i Sverige. Betydelsen av en inhemsk flygplanslill-verkning för den svenska säkerhels- och försvarspolitiken har behandlats av försvarskommitlén. Enligl kommittén har den industriella kapaciteten all inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. En sådan industriell kapacitet bör enligt kommittén rimligtvis leda fill att omvärlden får respekt för vår förmåga och vilja att hävda vårt oberoende. Försvarskommitlén framhåller att en anskaffning av ell svenskt flygplan kan bidra lill att bevara omvärldens tilltro till och respekt för vår säkerhels- och försvarspolitik. Jag delar denna uppfattning.

Inriktningen av flygplansanskaffningen

Mol bakgrund av vad jag tidigare har förordat om flygstridskraflernas inriktning mol tolv jaktdivisioner, fem och en halv divisioner med medeltunga allackflygplan och tre spaningsdivisioner övergår jag nu lill all behandla den framtida flygplansanskaffningen.

Riksdagen fattade våren 1980 (prop. 1979/80:117, FöU 13 och 19, rskr 316 och 326) ell principbeslut om all flygplansanskaffningen borde inriktas mol att i början av 1990-lalel inleda ersättningen av hela Viggensystemel med ell JAS-system (7akl, Attack och 5paning), som så långt möjligt tillgodoser de särskilda svenska kraven på allsidighel och operativt ulnylljande. Inriktningen innebar vidare all ell avgörande beslut i ersättningsfrågan skulle fallas år 1982 i samband med lolalförsvarsbeslutel och all liden fram liU dess skulle utnyttjas för all ta fram ett fullständigt beslutsunderiag avseende dels ell svenskt, dels ett utländskt JAS-flygplan. Riksdagen beslöt att 200 milj.kr. skulle avsällas under budgetåren 1980/81 och 1981/82 för studier av projektet och arbete med att definiera flygplanssystemel. Härvid fömlsatte min företrädare all den svenska flyginduslrin skulle salsa motsvarande belopp.

Frågan om inriktningen av flygplansanskaffningen har stor betydelse från såväl säkerhetspolifisk som försvarspolifisk synpunkt. För all statsmakterna skall ha ett allsidigt beslutsunderlag i denna fråga har elt omfattande utredningsarbete bedrivits av de militära myndigheterna, svensk och utländsk flyginduslri, 1979 års militära flygindustrikommillé och 1978 års försvarskommitlé. Dessutom har kompletterande utredningar utförts inom regeringskansliet.

Bakom JAS-idén ligger följande gmndlankar. Systemet skall bygga pä en gemensam flygplansplatlform som ger möjlighet fill en samlad insats av flygslridskraflerna i oUka funkfioner. Del skaU slå på en sådan kvalitativ

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 109

nivå att det kan möta länkbara hot från en angripare såväl på 1990-lalel som efter sekelskiftet. Samtidigt skall trenden mot allt större och dyrare flygplan brytas genom att man utnyttjar en teknisk utveckling som minskar kostnaderna, särskilt på driftssidan.

Efter riksdagens beslut i flygplansfrågan år 1980 har dessa gmndlankar för JAS-syslemel bestyrkts alltmer. Del arbete för att ta fram underlag som har bedrivits under åren 1980—1982 och som har omfattat värderingar av både svenska och utländska JAS-alternativ visar all ett och samma flygplan kan användas för jakt-, attack- och spaningsuppgifter, om modern teknik utnyttjas. Därmed erhålls långt större flexibilitet än i ell flygvapen som har olika flygplan för dessa uppgifter. Man skapar störte osäkerhet hos en angripare genom att vi kan åstadkomma stor effekt hos den funktion som vi önskar för tillfället.

För liUverkning av elt JAS-flygplan i Sverige har fömtsalls alt del bör väga ca hälften så myckel som flygplan Viggen och kosta 60-65 % av vad Jaktviggen kostar under motsvarande användningslid. För att åstadkomma detta eftersträvas ell störte industriellt samarbete med utlandet av såväl ekonomiska som teknologiska skäl. Den militära flyginduslrin minskas planmässigt genom att antalet sysselsatta reduceras fill ca hälften jämfört med vad som var fallet vid utvecklingen och tillverkningen av flygplan Viggen. Denna minskning kompenseras genom all ökade resurser satsas på civila flyg- och rymdprojekt och på internalionelll samarbete. Vidare krävs en ökad samordning av den svenska flygindustrin och en ändrad fördelning av arbetet meUan flygindustrin och myndighelerna. Den svenska flyginduslrin ges ett ökat ansvar jämfört med tidigare flygplansprojekl. Detta innebär att den får göra ett mera komplett åtagande avseende kostnader och specificerade prestanda och samtidigt la en störte ekonomisk risk för systemets funktioner.

Överbefälhavaren har i sitt underlag redovisat följande betalningsplan för det svenska JAS-syslemel intill år 2000 (prisläge febmari 1981; milj.kr.).

	1982/83-1986/87	1987/88-1991/92	1992/93-1999/2000	Summa 1982/2000
Flygplanssystem (inkl. investeringar för underhåll) Vapen, spaning m. m. Reserver Summa	2800 500 400 3700	5 600 1700 700 8000	10400 1400 1400 13200	18800 3 600 2500 24900

Överbefälhavaren har redovisat jämförande beräkningar av kostnaderna för oUka syslem. Jag anser all de redovisade alternativen ger god möjlighet tUl en jämförande värdering av kostnaderna vid val mellan elt svenskt och ett utländskt JAS-system.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 110

Jag bedömer att det svenska JAS-projeklet under de fömtsätlningar som jag anger i del följande ryms inom angivna ekonomiska ramar med bibehållen balans såväl inom försvarsmakten som inom flygvapnet.

Regeringen gav den 3 december 1981 försvarets materielverk i uppdrag att fortsätta kontraklsförhandlingarna med Industrigmppen JAS så att kvarstående frågor av teknisk, ekonomisk och juridisk natur löses på elt för statsmakterna godtagbart sätt. Förhandlingarna skall bedrivas så att ell färdigt kontrakt föreligger senast den 1 maj 1982. Försvarels materielverk har den 1 febmari 1982 tiU regeringen redovisat förhandlingsläget. Av redovisningen framgår all vissa tekniska frågeställningar återstår all definiera i flygplansprojektet. Till de kvarstående frågorna hör en viss komplettering av projektspecifikationen samt utformning av verifierings- och garantiåtagandena. Även i de kommersiella förhandlingarna har parterna f n. skiljaktiga uppfattningar i vissa väsenfiiga fråge- och problemställningar, bl. a. beträffande prisreglering, borgensåtaganden och induslririskens utformning. I bägge fallen bedömer dock försvarets materielverk att detta är en i och för sig normal företeelse i detta förhandlingsskede. På grund av materielverkets redovisning bedömer överbefälhavaren, att det borde vara möjligt att uppnå en för försvarsmakten godtagbar överenskommelse. Delta fömtsälter dock fillmötesgående från industrin saml elt omfattande och krävande förhandlingsarbete. Riksdagens försvarsutskott bör fortlöpande informeras om resultatet av förhandlingarna.

Inom regeringskansliet har parallellt med överbefälhavarens utredning utförts ett arbete med att la fram underlag rörande olika anskaffningsformer och deras påverkan på säkerhetspolitiska, industripolifiska, arbetsmarknadspolitiska och samhällsekonomiska förhåUanden. Jag vill i del följande något behandla dessa frågor.

Flygplan kan anskaffas på olika sätt, alltifrån egen fillverkning tiU direktköp utomlands. SamulveckUng och samproduktion uppdelad på två eller flera länder har studerats liksom licenstillverkningsalternativ med olika grader av inhemskt arbete.

Förmågan att tillverka kvalificerade flygplanssystem med en bestämd svensk profil har inneburit en styrka för vår säkerhetspolitik. Del har i omvärlden skapat respekt för den svenska neutralitets- och försvarspolifiken. En anskaffning inom landet av ett svenskt JAS-system fullföljer denna tradition.

Valet av anskaffningsform påverkar i vilken form svensk industri kan delta i projektet och får därmed stor betydelse för flyginduslrins struktur och sysselsättning och för vår bytesbalans. Jag kan i likhet med den militära flygindustrikommittén konstatera alt en utveckling och produktion som hålls samman i Sverige möjliggör en i stort sell bibehållen induslri-stmklur. Det innebär också goda fömtsätlningar för industrins möjligheter alt fullfölja den påbörjade inriktningen på civila flygplans- och molorpro-jekt.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 111

Alla anskaffningsformer som kan vara aktuella för oss medför krav på mer eUer mindre omfattande samarbete med andra länder. Detta kan ske som samarbete mellan enskilda industrier eller i form av mer långtgående regeringsöverenskommelser. Enligt min mening är del fördelakfigl om samarbetet kan ske meUan industrierna och inom ramen för övergripande sekretess- och teknikavtal mellan Sverige och andra länder.

LicenslUlverkning av ett utländskt flygplan kan innebära nära nog samma sysselsättningsgrad som en inhemsk produktion men avsevärt mindre utvecklingsarbete. Man kan av tillgängligt underlag dra slutsatsen all denna anskaffningsform i regel är betydligt dyrare än direklköp av ufiändska flygplan.

Försvarskommittén och den miUtära flygindustrikommittén har konstaterat att direklköp medför en mycket omfattande och relativt snabb slmkturförändring av den svenska flyginduslrin. Vår förmåga all utveckla svenska flygplan upphör och vår förmåga alt producera flygplan avlar från slutet av 1980-talel. Enligt min mening påverkas också möjligheterna all med utsikt liU framgång fullfölja den omsläUning till civila projekt inom flygindustrin som nu har påbörjats.

Ett stort antal myndigheter, företag och verkstäder medverkar inom Sverige tUl alt utveckla, liUverka och underhålla flygplan. Bland dessa är Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor AB, Telefon AB LM Ericsson, SRA Communicafions AB och förenade fabriksverken dominerande. HärtUl kommer över 2000 svenska underleverantörer. Inom verkstadsindustrin är 30 % av de medelstora svenska företagen med 50-200 anställda underleverantörer liU flygindustrin. Totalt beräknas ca 12600 personer vara sysselsatta med militära flygplan inom olika delar av industrin eller inom statliga myndigheter.

Riksdagens beslut våren 1980 innebar att svensk flyginduslri skuUe ges en ny inriktning även vid utveckling och produktion av ett nytt svenskt stridsflygplan. Antalet personer som sysselsätts med utveckling och produktion av miUtära flygplan borde i det närmaste halveras i jämförelse med vad som har krävts för flygplan Viggen. En jämn flygindustriell verksamhet på en lämplig nivå skulle åstadkommas genom att den militära delen av verksamheten kombineras med satsning på utveckling och produktion av civUa produkter, främst inom flyg- och rymdområdena.

Jag kan konstatera att anskaffningsallernalivel med ett svenskt JAS-flygplan innebär att en betydande verksamhet för försvaret kommer att pågå inom svensk flyginduslri. Den militära produktionen får en mindre omfattning än f.n., men bortfallet kan i flera faU kompenseras av civil verksamhet som utnyttjar samma teknologiska kompelens och industriella kapacitet. Den inriktning på civila flygplans- och motorprojekt som pågår bör kunna genomföras och ha förulsätlningar all följas av nya projekt. Den nuvarande industristmkturen kan i huvudsak behållas. På lång sikt krävs dock en anpassning av kapaciteten för att åstadkomma balans mellan civU

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 112

och miUlär flygplansproduklion och mellan robot- och rymdinduslrin. Sysselsättningen med produktion av militära flygplan beräknas vid jämförbara tidpunkter sjunka från ca 6100 personår för Viggen (år 1980) till ca 3 400 för ett svenskt JAS-flygplan (år 2000).

Den flygtekniska kompetensen för alt utveckla och liUverka civila och militära flygplan kan säkras genom ell svenskt JAS-flygplan. Kompetensnivån ger förutsättningar för medverkan i olika projekt i samarbete med utländska flyginduslrier saml för insatser inom robot- och rymdomrädena. Arbetet med ell svenskt JAS-flygplan ger möjligheter all-med utgångspunkt i en långsiktig målsättning-i god lid dimensionera och strukturera resurserna mol den nya situafion som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsarbetet på JAS-flygplanet har avslutats. Jag vill i detta sammanhang i samråd med chefen för industridepartementet understryka den stora betydelse som en industri som bedriver utveckling av flygplan har för den teknologiska utvecklingen i landet och för spridningen av tekniskt kunnande till andra delar av näringslivet. Flyginduslrin är en av de få industrier som inrymmer s.k. spetsleknologier där nya forskningsrön bl. a. beträffande nya materialtyper (avancerade kompositer m. m.), ny elektronik etc. kan bli av stor betydelse även för andra branscher. Det är också i flera avseenden värdefullt att kunna bevara flyginduslrins kompelens när det gäller att hålla samman och driva stora och tekniskt avancerade utvecklingsprojekt.

Arbetsmarknadsförhållandena i de olika regioner som berörs av själva flygplansanskaffningen har studerats. Därvid framgår att en inhemsk utveckling och tillverkning av ett JAS-flygplan tillsammans med förutsedd civU produktion leder till en i stort sett oförändrad sysselsättning. Förändringen mellan andelen militär och civU verksamhet blir dock markant. Övriga alternativa anskaffningsformer leder lill avsevärda minskningar av antalet sysselsättningstillfällen med regionala problem som följd.

Sammanfattningsvis kan jag konstalera all sysselsättningen inom den militära flygindustrin minskar med ca 3700 personår eller 44 % fram till är 2000 vid en inhemsk utveckUng och tillverkning av JAS-flygplanet. Detta bortfall i sysselsättningen beräknas av industrin nära nog helt kunna ersättas med verksamhet inom del civila området. Vid elt köp utifrån eller endast slutmonlering i Sverige beräknas sysselsättningen inom den militära flyginduslrin minska med ca 6000 personår eller 73 %. SärskUt hårt drabbas utvecklingssidan. Möjligheterna all ersätta denna nedgång med verksamhet inom del civila området bedöms som små.

Försvarskommittén har inom ramen för olika anskaffningsformer sökt klarlägga hur stor del av ett svenskt JAS-system som kan betecknas som utländskt och kommer all kräva utländsk valuta. De beräkningar som har gjorts visar att merbehovel av utländsk valuta vid anskaffning av ell utländskt JAS-flygplan, som tUl 35 % fillverkas i Sverige, är ca 10 miljarder kr. under perioden fram till år 2000 jämfört med allernalivet med ett

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 113

svenskt JAS-flygplan. Konsekvenserna för samhällsekonomin av ell underskott i handelsbalansen på 10 miljarder kr. till följd av all elt utländskt JAS-flygplan anskaffas kan bedömas utifrån olika grunder. Kravet på ökad export för alt kompensera imporlökningen är dock gmndläggande. En inhemsk utveckling och produkfion av JAS-flygplanet är fördelaktig från denna synpunkt.

Försvarskommitlén förordar all planering och utvecklingsarbete inriktas mol elt svenskt JAS-flygplan med målet alt Viggensystemel skall kunna bölja ersättas i början av 1990-talet, om det svenska JAS-flygplanet under utvecklingsarbetet visar sig vara lämpligt. Mol bakgrund av vad jag här har anfört delar jag denna uppfattning. Under fömlsättning all de återstående förhandlingsfrågorna löses på elt tUlfredsställande säll före den 1 maj 1982 förordar jag att planeringen inriktas mol alt inom landet utveckla och fillverka ett svenskt JAS-system, så alt ersättning av Viggensystemel kan påbörjas i början av 1990-lalet. I likhet med försvarskommitlén vUl jag framhålla vikten av alt ett svenskt JAS-system under utvecklingsarbetet ges sådana utvecklingsmöjligheter att godtagbar operativ effekt kan uppnås även på längre sikt. Anskaffningen av ett svenskt JAS-system bör inriktas mot elt anlal av ca 140 flygplan fram till år 2000. Beslut om den totala anskaffningens omfattning behöver inte fattas nu ulan bör anstå liU senare tidpunkt.

Pågående koniraklsförhandlingar ulgår från en offert som fömtom utvecklingsarbetet omfattar en första delserie om 30 flygplan.

Mol den bakgmnd somjag nu har angett förordar jag i del följande under anslagen D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning och D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckUng alt regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1982/83 bestäUa den utveckling och anskaffning som kontraktsförhandlingarna omfattar. Beslut om aU anskaffa ytterligare delserier liksom om ikraftträdande av beställningen av den första delserien bör fattas först sedan industrigmppen har visat all de tekniska och ekonomiska åtagandena enligt avtalet kan fullföljas och statsmakterna har godkänt detta.

En inhemsk utveckling och tillverkning av ett JAS-flygplan kommer all vara ett utomordenfligt stort industrieUt projekt, som kommer att få betydelsefulla effekter för den svenska industrin. Jag återkommer i det följande tUl de vikliga effekter från industri- och regionalpoUlisk synpunkt som är förknippade med det svenska JAS-syslemel.

Arbetet med all utveckla ett JAS-flygplan i Sverige utsträcks under en relativt lång period och kommer under denna tid all kräva avsevärda ekonomiska resurser. I likhet med försvarskommUlén anser jag all projektet bör prövas av statsmakterna vid ell flertal tillfällen under utvecklingsarbetet och att särskilda åtgärder bör vidtas för att säkerställa regeringens och myndigheternas insyn, uppföljning och kontroll av projektet.

8   Riksdagen 1981182. I samt. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 114

Styrning och kontroll av JAS-projektel

Anskaffningen av ell nyll flygplanssyslem är försvarets största materiel-beslällning på denna sidan av sekelskiftet. Eftersom den löper under så lång fid, måste många beslut fattas under projektets gång som rör systemets utformning med hänsyn fill tekniska, ekonomiska och operativa förändringar. För att systemet skall utvecklas enligt de krav som överbefälhavaren har ställt och inom de ekonomiska ramar som statsmakterna fastställer måste projektet styras noga och kontrolleras fortlöpande.

Med hänsyn lill JAS-projeklets stora nationella betydelse bör, som fidigare har framhålUls, regeringen fortlöpande följa projektet. Enligt min uppfattning bör den lUl försvarsdepartementet knutna flygmalerielbered-ningen ges i uppdrag all bevaka JAS-projeklet. Beredningen bör därvid granska de värderingar och bedömningar som efter hand läggs lill grund för viktigare beslut. Regeringskansliet bör vidare kontinueriigl bevaka viktiga tekniska och ekonomiska beslut inom projektet. Jag viU i detta sammanhang framhålla att regeringskansliet akfivt bör följa utvecklingen även av de övriga stora materielprojekten inom försvarels område.

Med hänsyn till JAS-systemels stora försvarspolitiska betydelse anser jag att regeringen regelbundet bör informera riksdagen om utvecklingen av systemet.

Överbefälhavaren har i december 1981 lämnat förslag fiU ledning av JAS-projektel på myndighetsnivå.

Enligt min uppfattning bör utvecklingen av JAS-syslemel så långt möjligt styras och kontrolleras inom resp. myndighets ordinarie organisation och enligt de principer som försvarels planerings- och ekonomisystem anger. Om särskilda personalinsatser behövs med hänsyn lill projektels stora tekniska och ekonomiska betydelse, bör de användas för all förstärka den befintliga organisationen. Nya beslutsnivåer bör undvikas. En annan utgångspunkt är att ett inhemskt JAS-system förutsätts upphandlas under delvis ändrade arbetsformer och med annan ansvarsfördelning mellan myndigheter och industri än vad som tidigare varit fallet.

1 Ukhet med överbefälhavaren anser jag att JAS-syslemel hos överbefälhavaren bör handläggas i linjeorganisationen. Överbefälhavaren kommer att informera militärledningen och militärledningens rådgivande nämnd.

Jag anser vidare i likhet med överbefälhavaren alt tyngdpunkten i den fortlöpande ledningen av projektet bör ligga hos den programansvariga myndigheten, chefen för flygvapnet. Särskilda åtgärder bör dock vidtas för alt säkerställa överbefälhavarens behov av upföljning och styrning, liksom övriga försvarsmyndigheters informafionsbehov. Ett särskilt "JAS-råd" bör organiseras som rådgivande organ åt chefen för flygvapnet med representanter bl.a. för överbefälhavaren och försvarels materielverk. Hos chefen för flygvapnet bör en särskild "systemledning JAS" med formell ställning i linjeorganisationen inrättas.

Inom försvarets materielverk bör inrättas en särskild "projektledning

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 115

JAS" med formell ställning i linjeorganisationen. Projektledningen bör tUlförsäkras teknisk, ekonomisk och kommersiell kompetens. Försvarels materielverk förutsätts svara för kontakterna med industrin.

För aU säkerställa aU JAS-projektel utvecklas enligl statsmakternas och chefens för flygvapnet intentioner bör regeringen utfärda särskilda handlingsregler för den produklionsansvariga myndigheten, försvarels materielverk, när del gäller all införa tekniska och andra ändringar av projektet.

Inriktning av svensk flygindustri

Som fidigare framhållits har det svenska JAS-projektet stor industriell betydelse. Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag i del följande redovisa min syn på inriktningen av den svenska flyginduslrin.

Av såväl säkerhets- och försvarspolitiska som induslripoUliska skäl anser jag del viktigt att slå vakt om den fortsatta existensen av de kvalificerade resurser av nationell betydelse som har byggts upp i flyginduslrin. En utvecklingskompetens är nödvändig både för all kunna utveckla och för all kunna liUverka flygplan inom landet. Jag vill dock framhålla att svensk flyginduslri med hänsynstagande lill vad som är säkerhelspoUliskl och ekonomiskt möjligt måste ges en ny inriktning även vid en utveckling och tiUverkning iw ett svenskt JAS-flygplan. Som tidigare har framhåUits kommer vid ell genomförande av JAS-projektel vid svensk industri anlalel personer sysselsatta med militär utveckling och produktion all i del närmaste halveras i jämförelse med vad som krävdes för flygplan Viggen. För att möjUggöra en jämn verksamhet inom flygindustrin på en lämplig nivå är det nödvändigt all industrin kombinerar den militära delen av verksamheten med en kraftfull inriktning på utveckling och produktion av civila produkter, främst inom flyg- och rymdområdena. Statsmakterna har redan akfivt bidragit fiU denna omsläUning genom stöd lill flyginduslrins civila projekt (prop. 1979/80:115, NU 63, rskr 396) och fiU svensk rymdverksamhet (prop. 1978/79:142, NU 36, rskr 292).

För svensk flyginduslri innebär ell svenskt JAS-flygplan en långsiktig och stabU inriktning. Den flygtekniska kompetensen kan vidmaklhåUas. Härigenom möjliggörs en fortsatt inriktning på civila projekt inom flyginduslrin saml utvecklas kompetens även för robot- och rymdomrädena. Utvecklingen av ett svenskt JAS-flygplan ger möjlighet alt med utgångspunkt i ett långsiktigt mål i god lid dimensionera och slmklurera resurserna mot den situation som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsarbetet på JAS-flygplanet har avslutals. Jag anser del angelägel all en sådan planering sker.

Den mUitära flygindustrikommittén har i sitl principbetänkande (DsFö 1981:2) Framfida militär flyginduslri i Sverige våren 1981 redovisat länkbara industristmkturer för den framtida flygindustrin och konsekvenserna för berörda företag och myndigheter vid olika anskaffningsallemafiv för JAS-flygplanet. Enligt kommitténs mening är genomgripande slmkturför-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 116

ändringar på kort sikt inle nödvändiga vid utveckling och tillverkning av ett svenskt JAS-flygplan. Jag delar denna uppfattning.

På längre sikt anser kommittén det nödvändigt med ökad samordning av utveckling, fiUverkning och underhåll av flygmotorer. Kommittén anför vidare alt del finns skäl alt tro all ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas redan under 1980-talet med en fördjupad samverkan mellan de delar av industrin som svarar för tillverkning och underhåll av flygmotorer. Den ökade samverkan skulle i första hand behöva avse tekniskt arbete. En sådan samverkan bör enligl kommitténs mening påbörjas snarast för all fördelar skall kunna nås även på relativt kort sikt.

Jag delar kommitténs uppfattning all ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas redan under 1980-lalel vid en fördjupad samverkan mellan de båda industrier som svarar för utveckling, tillverkning och underhåll av flygmotorer, nämligen Volvo Flygmotor AB och förenade fabriksverken. Jag avser därför föreslå regeringen att uppdra åt försvarels materielverk all i samband med aktuella upphandUngsfrågor rörande underhåll av flygmotorer medverka lill en på kommersiella grunder ordnad samverkan mellan de berörda industrierna.

Industri- och regionalpolitiska konsekvenser av JAS-projektet

Jag övergår nu lill att behandla de industri- och regionalpolitiska konsekvenserna av en anskaffning av ett inhemskt JAS-flygplan. Jag har i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet.

Upphandlingen av ell inom landet utvecklat och tillverkat JAS-flygplan får ell flertal konsekvenser från industri-, sysselsättnings- och regionalpolitiska utgångspunkter, för vilka jag här närmare skall redogöra.

Först och främst är upphandlingen av JAS-flygplanet självfallet av avgörande betydelse för utvecklingen av vår flyginduslri liksom för dess underleverantörer. Särskilda ansträngningar görs även i samband med upphandlingen i syfte alt utveckla den industriella verksamheten i Norrbollen och vissa andra sysselsättningssvaga regioner. Slutligen skapar upphandlingen möjligheter lill ell vidgat industrisamarbete av betydande intresse, som inle har direkt samband med själva tillverkningen av flygplanet JAS.

Jag har i det föregående behandlat inriktningen av svensk flyginduslri. Jag vill i del följande något beröra konsekvenserna av JAS-projektel för underleverantörerna tUl flyginduslrin.

Den svenska flygindustrin är lill sin struktur en systemleverantör. Detta gäller i hög grad Saab-Scania AB, som ingår i Industrigmppen JAS. Den industriella kompelens som byggs upp genom utvecklingen och tillverkningen av flygplan JAS sprids på detta sätt lill mindre och medelstora förelag. Det är en väsenlUg uppgift för industripolifiken all främja uppkomsten och vidmakthållandet av en kompetent och konkurrenskraftig underleverantörsindustri.

I förhållandel mellan den syslemansvariga industrin och underleveranlö-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 117

rerna finns numera tendenser all ge ett ökat ansvar ål underleverantörerna i fråga om kompetens och egna utvecklingsresurser. Industrigmppen JAS fömlser alt det i JAS-projeklet i stor utsträckning kommer all anlitas speciaUserade underleverantörer, vilket kan leda liU all andelen svenska underleverantörer minskar jämfört med vad som var fallet vid produktionen av flygplan Viggen. Dessutom är flygplan JAS ett mindre och billigare flygplan än Viggen, vilket leder liU att beslällningsvolymen fill svenska underleverantörer även av detta skäl kommer all minska.

En strävan i JAS-projektet bör vara alt i så stor utsträckning som möjligt anlita svenska underleverantörer när dessa är konkurrenskraftiga. Det är viktigt att den kompelens som byggs upp inom projektet i så hög grad som möjligt kommer svensk industri liU del. Den hårda koslnadspressen för projektet ställer emellertid bestämda krav på affärsmässighet i upphand-Ungen. Ett stort ansvar faller på de underleverantörer som är engagerade i flygindustrin att själva höja sin kompetens och med hänsyn lill den minskande inhemska beslällningsvolymen öka sin konkurrenskraft på den internationella marknaden. Industrigmppen JAS har dock förklarat sig beredd all medverka till att svenska underleverantörer kan få delta på Ucensbasis.

Staten disponerar ell flertal instrument för att främja en industriell kompetensuppbyggnad. Genom det särskilda forskningsavdragel minskas företagens egna kostnader för forskning och utvecklingsarbete. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) kan stödja forskning och utvecklingsarbete inom tekniskt avancerade områden, och Fonden för industriellt utveckUngsarbete (Industrifonden) kan stödja induslrieUl utvecklingsarbete som syftar tUl att la fram nya produkter, processer och system med internationell konkurtenskraft. Enligt vad jag har erfarit stöder Industrifonden redan ett anlal projekt som syftar fill all höja underleverantörers industriella kompetensnivå och öka deras internationella konkurrenskraft. STU har också möjlighet att stödja teknikupphandlingsprojekt inom olika samhällssektorer. Delta kan utgöra elt stöd för underleveranlörsförelag som vill söka sig in på nya arbetsområden. Det ankommer på förelagen själva all formulera önskvärda projekt och ansöka om slöd lill dessa hos lämpliga organ. I syfte all identifiera underleveranlörsförelag med utvecklingsmöjligheter har överläggningar inletts meUan Industrigmppen JAS och företrädare för regeringskansUet.

Utveckling och tiUverkning av elt svenskt JAS-flygplan kommer all innebära att den teknologiska kompetensnivån höjs inom svensk flygindustri, t. ex. inom elektronik- och materialområdena. Dessa kunskaper bör komma även övrig svensk industri tiU del. I samband med förhandlingarna med Industrigmppen JAS bör därför säkerställas att särskilda åtgärder vidtas för att överföra sådana kunskaper till övrig svensk industri.

Jag övergår nu till alt behandla de regionalpolitiska effekterna av JAS-projektet. De regionalpolitiska problemens art och omfattning i skilda

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 118

delar av landet är beskrivna i elt flertal andra sammanhang. I Norrbottens län framträder de med särskild styrka. Inte något annat län har en så ogynnsam sysselsättningssUuation. Industrins förhållandevis ringa omfattning och ogynnsamma utveckling i Norrbotten gör del naturligt all insatserna inom denna näringsgren prioriteras i ell sysselsäUningsprogram för länet. Norrbotten har f n. obetydlig försvarsindustrien verksamhet och får därmed inte tillgång lill den kunskapsspridning som normall är förknippad med sådan verksamhet. Möjligheterna all bygga upp en viss försvarsindustrien kapacitet genom underleverantörer i Norrbotten bör därför studeras. På så säU skulle spridningseffekterna, framför allt vad gäller produk-fionsleknik, kunna bli betydelsefulla.

I anslutning liU upphandlingen av ett svenskt JAS-flygplan har företrädare för regeringskansliet haft överläggningar med företrädare för de industrikoncerner som ingår i Industrigruppen JAS angående civila industriella projekt utanför JAS-projektet och med regionalpolitisk inriktning. Härvid har de berörda industrikoncernerna i skrivelse till regeringen den 11 februari 1982 förklarat sig beredda all under den kommande femårsperioden genom olika åtgärder tillföra drygl 800 nya arbetstillfällen, varav ca 100 i NorrboUen. Drygt 400 av de nya arbetstillfällena åstadkoms genom all tillverkning utomlands överförs fill svenska underleverantörer.

Industrigmppen har vidare förklarat sig beredd att i framfiden verka för all sysselsättningen fortsätter alt öka i sysselsällningssvaga regioner. Gmppen med berörda koncerner har därför tillsatt två särskilda styrgrupper som skall arbeta vidare med dessa frågor.

Som ell led i upphandlingen av ell svenskt JAS-flygplan har överiäggningar även ägt mm om s.k. kompensationsaffärer vid upphandling av motorer från ullandel. Inom ramen för industrigruppens avtal med General Electric har Volvo Flygmotor AB genom ett samproduklionsavlal tillförsäkrats en lUlverkningsvolym minst motsvarande de motorer som anskaffas fill JAS-flygplanet.

Mot bakgmnd av vad jag här har redovisat kan jag efter samråd med chefen för industridepartementet fastslå all det svenska JAS-projektet har stor betydelse från industri-, regional- och sysselsättningspolitisk synpunkt.

Inriktningen av den flygtekniska forskningen

Jag viU avslulningsvis-efter samråd med chefen för industridepartementet-redovisa min syn på inriktningen av den flygtekniska forskningen i Sverige.

Den flygtekniska forskningens inriktning lades fasl av riksdagen år 1968 (prop. 1968:109, SU 124, rskr 282).

Härvid framhölls bl. a. aU det är betydelsefullt att teknisk-vetenskaplig forskning och utveckling kan bedrivas inom områden som är vikfiga för totalförsvaret. Verksamheten är av betydelse för upprätthållandet av vår

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet 119

tekniska beredskap inom området och en av fömlsätlningarna för en bibehållen valfrihet inför den framlida flygplans- och robolulvecklingen. Den är därjämte av betydelse för prognoser och bedömningar av den internationella utvecklingen på längre sikt. Jag delar denna uppfattning.

Jag bedömer det angelägel med en kvalificerad flygteknisk forskning inom sådana områden som aerodynamik och material- och slmklurforsk-ning. Kunskaper inom dessa områden kan bidra lill att förbättra svensk flygindustris förmåga att utveckla och tillverka flygplan och robotar även om de militära flygplansbeställningarna på lång sikt minskas.

Sedan år 1980 föreligger ett flygtekniskt forskningsprogram för den civila flygtekniken, vilket finansieras av styrelsen för teknisk utveckling. Jag anser att detta forskningsprogram är av stor betydelse för flygindustrins verksamhet. Den svenska flygtekniska forskningen bör sålunda inle enbart bedrivas inom områden som är vikliga för totalförsvaret ulan även inom områden som är viktiga för den civila flygtekniken.

För alt stärka landels kompetens, bl. a. inom områden som aerodynamik och hållfasthelslära, har flygtekniska försöksanstalten hemställt om medel för att anskaffa en ny Iranssonisk vindlunnel, eftersom tekniska prestanda hos de befinfiiga tunnlarna är ofillräckliga. De uppfördes på 1940- och 1960-lalen och motsvarar inle de krav som ställs i dag och som kommer all ställas i framliden.

Jag anser all anskaffning av en ny iranssonisk vindtunnel skulle vara värdefull för framfida svensk flygteknisk forskning. I samråd med chefen för industridepartementet kommer jag inom kort att föreslå regeringen all uppdra ål flygtekniska försöksanstalten all snarast pröva möjligheterna all förlägga en sådan vindtunnel till Luleå. Jag avser föreslå regeringen all inom kort återkomma lill riksdagen i denna fråga.

Militära flygindustrikommittén har framhållit att rollen för forskningsmyndigheterna vid en inhemsk anskaffning av JAS-flygplanet kommer all vara i stort sell densamma som f. n. Jag delar denna uppfattning. Kommittén har vidare föreslagit all ell principbeslut snarast fallas om all föra över uppdragsverksamheten vid inslilulionen för flygteknik vid tekniska högskolan i Slockhoim tiU flygtekniska försöksanstalten. Efter samråd med chefen för ulbildningsdepartemenlel ansluter jag mig fill detta förslag. Jag anser därför att försöksanstalten bör få i uppdrag alt genomföra denna överföring. Jag vill i detta sammanhang framhålla del angelägna i all en nära anknytning säkersläUs mellan utbildningsverksamheten vid tekniska högskolan och verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten.

1.5.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att godkänna de riktlinjer som jag har förordat för

1. flygplansanskaffningen,

2. den flygtekniska forskningen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 120

1.6 Försvarsindustrin

1.6.1   Försvarsindustrins omfattning

Den svenska försvarsindustrin omfattar f. n. ca 40000 årsverken, vilket motsvarar ca 10 % av den totala svenska verkstadsindustrin. Härav svarar flygindustrin för ca 9000, robotindustrin för ca 2300, pjäs- och ammunitionsindustrin för ca 7000, elektronikindustrin för ca 4300, varvsindustrin för ca 1600 och fordonsindustrin för ca 1000 årsverken.

Försvarsindustrin är huvudsakligen lokaliserad tiU Östergöfiands lån (Linköping, Motala), Örebro län (Karlskoga), Stockholms län (Stockholm), Älvsborgs län (Trollhättan) och Västmanlands län (Arboga).

Försvarsindustrins framlida inriktning har nyligen behandlats av flera utredningar, bl. a. 1978 års försvarskommitlé och 1979 års militära flygindustrikommillé. Vidare har Ingenjörsvetenskapsakademin och Kungl. Krigsvelenskapsakademin i rapporten Teknik, industri och försvar inför 90-talel redovisat synpunkter på försvarsindustrin. På basis av bl. a. dessa utredningar har en arbetsgmpp inom regeringskansliet i januari 1982 lagt fram förslag tUl framtida svensk försvarsindustripolilik.

1.6.2   Överbefälhavaren

Överbefälhavaren framhåller i sin programplan för det militära försvaret all förmågan all inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har stor betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. En inhemsk fillverkning av sådan materiel bidrar också fill försvarsviljans förankring i samhället.

Tillgången till en kvaUficerad svensk försvarsindustri gör del möjligt att utforma förband och vapensystem med särskild hänsyn fill våra försvars-befingelser, vårt kUmat och de principer för stridens förande som vi lUlämpar.

Överbefälhavaren bedömer att del i framtiden blir svårare all upprällhålla en inhemsk försvarsindustri med den bredd och på den tekniska nivå som hillills har förelegal. Orsaken till detta är främst det sedan slutet av 1960-lalet minskade ekonomiska utrymmet för försvaret i kombination med alt materielens användningsfid ökar och av ekonomiska skäl förlängs i stället för att malerielen nyanskaffas. Detta medför kortare fillverknings-serier och längre tid mellan anskaffningstillfällena.

Export kan verksamt bidra till en förbättrad produklionssitualion. Export av försvarsmateriel kommer också försvarsmakten fillgodo i form av lägre kostnader som en följd av längre tUlverkningsserier.

Överbefälhavaren har mol denna bakgmnd funnit det nödvändigt att i planeringen för försvarsmakten beakta konsekvenserna för industrin av vidtagna åtgärder. I de faU där inhemsk kapacitet för utveckling och

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 121

produktion av försvarsmateriel är särskilt angelägen har planeringen så långt möjligt tidsmässigt anpassats fill förelagens aktuella beläggningssi-tualion. Detta innebär att bättre fömtsätlningar har skapats för svenska förelag att i konkurrens med utländska få beställningar på försvarsmateriel.

Överbefälhavaren understryker att upphandlingsförordningens krav på fuU konkurtens och strikt affärsmässighet i anskaffningen allljäml bör gälla. Detta ger incUamenl lill svensk försvarsindustri all vidmakthålla effektiviteten och konkurrensförmågan.

Medel har planerats in för att göra det möjligt all anskaffa ett inhemskt flygplanssystem. Beslutet i frågan bedöms vara avgörande för den svenska flygindustrins fortbestånd.

För robolsyslem har överbefälhavaren anpassat planeringen så all svensk industri ges möjlighet alt konkurrera om den planerade beställningen av en styrd bomb. Om svensk robotindustri får denna order, säkras dess utvecklingskapacitet minst under programplaneperioden.

Nu inplanerade medel för anskaffning och underhåU av fartyg har anpassats så, att de enligt överbefälhavaren medger en jämn beläggning vid Karlskronavarvel AB under 1980-talet men på en avsevärt lägre nivä än f n.

En koncentration av ubåtsproduktionen liU ell varv är nödvändig om det antal ubåtar som har fömtsalls i planeringen skall kunna förverkligas med de medel som har avsatts för ändamålet. Överbefälhavaren räknar med att de ökade kostnader, som blir en följd om produktionen av framlida ubåtar delas upp på Karlskronavavet och Kockums, tillgodoses utanför utgiftsramen för det militära försvaret.

För ammunilionsindustrin innebär planeringen att stora omställningsproblem kan fömlses under mitten av 1980-lalet. Följder bedöms kunna uppstå för krutindustrin genom att tillverkningsvolymen minskas så myckel all konkurrensförmågan gentemot utlandet avtar.

1.6.3 Försvarskommittén

1978 års försvarskommitlé anför bl. a. att den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande.

Det förhållandet att vi i Sverige har kapacitet all utveckla och tillverka kvalificerade vapen bör rimligtvis leda lill alt omvärlden får respekt för vår förmåga och vUja att hävda vårt oberoende. Del är dessutom svårare för andra länder att ifrågasätta trovärdigheten i svensk neutralitet om våra viktigaste vapensystem inte är identiska med utländska system. Vi kan aldrig göra oss helt oberoende av anskaffning från ullandel av kvalificerad materiel men egen kapacitet på vissa utvecklings- och produkfionsområ-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 122

den som vi själva väljer kan förhindra alt vi i avgörande grad blir beroende av utlandet.

TUlgången fill en kvalificerad svensk försvarsindustri gör del möjligt all utforma förband och syslem med särskild hänsyn lill sådana försvarsföml-sältningar som vårt värnpliktssyslem, våra speciella försvarsbelingelser, vårt klimat och vår försvarsstrategi. Den ger också möjlighet all välja en speciell svensk försvarsprofil, som minskar effekten av de stridsmedel och molmedel som maktblocken utvecklar mot varandra. Vid köp av materielobjekl från utlandet måste vi noga beakta alt underhållet av den aktuella malerielen blir anpassat lUl våra förhållanden, all kostnaderna hålls nere och att vi inle får sådana långsikliga bindningar lill ufiändska leverantörer som vi inle önskar.

Egen industriell kapacitet på för oss särskiU vikliga områden ger oss möjlighet att fullfölja och i vissa fall intensifiera materielanskaffning i sådana situationer då vi kan räkna med störningar i importen. Den ger också en kunskapsbas för moderniseringar, vilket är nödvändigt mol bakgrund av all den önskvärda livslängden på kvalificerade materielobjekl bara kan nås genom elt anlal moderniseringar.

Den svenska försvarsindustrins kapacitet är dock inte tiUräcklig för en helt självständig svensk utveckling och tillverkning av försvarsmateriel. Mer eUer mindre omfattande inköp från ullandel av tekniskt kunnande, licenser, komponenter och delsystem har varit och är ofrånkomliga. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har efter hand lell lill allt högre slyckepriser på kvalificerad försvarsmateriel, vilket leder lill kortare serier. I takt med att maierielanskaffningen för försvaret minskat har svårigheter uppstått all håUa en jämn beläggning hos den svenska försvarsindustrin. Försvarskommitlén understryker all slmklurproblemen inle enbart beror på små ekonomiska resurser ulan i inle obetydlig utsträckning på all behovet av olika vapensystem förändras med den mililärtekniska utvecklingen. Under alla förhållanden måste inom landet finnas kompelens att utvärdera utländska syslem, utforma egen taktik, utbilda personal och sköta underhållet av materielen.

Kommittén anför vidare all krigsmaterielexport i princip är förbjuden och endast kan ske med tillstånd av regeringen. Export av krigsmateriel kan dock, säger kommittén, bidra lill all vi inom landet kan behålla en angelägen utvecklings- och tillverkningskapacitet genom längre serier och därmed lägre kostnader för del svenska försvaret. Planeringen av försvarels malerielinköp får enligl kommittén inle heUer i framliden gmndas på fömtsällningen av att vi skall exportera vissa kvantiteter krigsmateriel utan måste alltid utgå från våra egna behov.

Enligt kommittén bör det övervägas om inte Sverige, i motsats tiU fidigare, vid störte malerielbeslällningar utomlands skall kräva kompensationsbeställningar vid svensk industri. Beställning av kvalificerad och därmed dyrbar krigsmateriel i ullandel medför ett inle obetydligt kapitalul-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 123

flöde ur landet. Krav på kompensationsaffärer är inle ovanligt i samband med internationella affärer. Att införa kompensalionsaffärer skulle kunna leda till en förbättrad bytesbalans och utgöra ett stöd för svensk industri.

Kommittén anser all del är nödvändigt att klarlägga vilka utvecklings-och produktionsområden inom svensk försvarsindustri som bör prioriteras.

Försvarskommitlén delar underhållsulredningens uppfattning att underhållskostnaderna för marinen måste minskas avsevärt och all denna minskning måste påböijas snarast möjligt. Det är dock nödvändigt all underhållsresurserna i fred och krig finns tillgängliga inom landet. Det är samtidigt önskvärt all del finns en utvecklings- och produktionskapacitet för militära ändamål. Del bör därför utredas hur detta skall kunna tUlgodoses och om en samordning av statliga fartygsbeställningar och stafiigt fartygsunderhåll kan bidra härtill. En utgångspunkt bör vara all fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten och vid kustartilleriets myndigheter minskas kraftigt. Vidare bör övervägas all samordna utvecklingen och produktionen av ubåtar fill ett varv.

Överbefälhavaren har inriktat sin planering så att den svenska robotin-duslrin ges möjlighet att konkurtera om beställningen av en styrd bomb för bekämpning av förbindelselinjer. Om robolinduslrin med framgång kan konkurtera om projektet, innebär del alt förmågan att utveckla robolsyslem inom landet behålls på nuvarande nivå inom programplaneperioden. Kommittén anser att detta är angeläget.

Inom ammunilionsindustrin kan stora omställningsproblem förutses under mitten av 1980-talet. Följder bedöms kunna uppslå för krutindustrin genom all lUlverkningsvolymen avlar och konkurrensförmågan gentemot utlandet försämras. Kommittén understryker mol denna bakgrund viklen av alt regeringen följer och genom lämpliga åtgärder möter denna utveckling. Alla möjligheter till inhemsk produkfion bör fiUvaralas, när valet står mellan köp från utlandet eller fillverkning i Sverige.

1.6.4 Föredraganden

Allmänna utgångspunkter

Den industriella kapaciteten all inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och ulnylljande. Svensk försvarsindustri har internationellt sett ansetts vara av stor betydelse för våra strävanden all värna om neutralitet och lerrilorieU integritet. Den ger oss möjligheter att välja en svensk försvarsprofil. All upphandling av försvarsmateriel måste därför bedömas ur delta perspektiv.

Vid större upphandlingar bör statsmakterna också anlägga ell vidare samhällsekonomiskt perspektiv, såsom industripolifiska, regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska aspekter. Försvarsulgiftema är emellertid inle

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 124

beräknade att inrymma merkostnader tiU följd av sådana hänsyn, när dessa saknar försvarspolitisk betydelse. Utgiftsramen för del militära försvaret måste i sådana faU kunna kompenseras härför. För att förbättra förutsättningarna för svensk försvarsindustri bör försvarsmyndigheierna så vilt möjligt beakta försvarsinduslriella aspekter i sin planering.

Utvecklingen vad gäUer anskaffning av materiel lill försvaret har medfört att fömlsätlningarna för all behålla en försvarsindustri i Sverige med samma omfattning som hitfills har förändrats. En prioritering av olika försvarsinduslrigrenar i främst ett säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt perspektiv måste därför göras. Härvid bör särskilt de säkerhetspolifiska effekterna av olika former av licenslillverkning uppmärksammas.

De strukturförändringar inom svensk försvarsindustri som är angelägna från försvarssynpunkt måste avvägas mol de industri-, sysselsätlnings-och regionalpolitiska målen. Nödvändiga slmklurförändringar måste ske under socialt acceptabla former.

För all en effektiv svensk försvarsindustri, som är internalionelll kon-kurtenskraftig, skall vidmakthållas krävs på vissa områden en samordning av försvarsindustrin i Sverige. Elt ökat internationellt samarbete på försvarsindustriområdet kan också vara värdefullt då del går alt förena med resp. länders säkerhetspolitiska ställningstaganden. Ett sådant samarbete kan medföra att svensk industri filiförs teknologisk kompelens och all besparingar kan uppnås genom längre serier.

Ett annat säll all främja en konfinuerlig beläggning inom försvarsindustrin kan i vissa fall vara att exportera krigsmateriel. Exporten är i denna mening väsentlig från försvarspolitisk synpunkt och kan även vara angelägen från industripolitisk synpunkt. Del bör dock betonas alt den svenska försvarsindustrin och dess kapacitet i huvudsak bör vara anpassad fill den svenska försvarsmaktens behov. Planeringen av försvarsmaktens malerielinköp får inte heller grundas på fömtsällningen all vi skall exportera vissa kvantiteter krigsmateriel. Den måste alllid utgå från våra egna behov.

Exporten av krigsmateriel svarar traditionellt för en relativt blygsam andel, ca en procent, av vår totala varuexport. Något aklivi exportfrämjande bedrivs inte från statligt häll och exporten är kringgärdad av olika restrikfioner. Det får dock anses vara av betydelse för vår handelsbalans att viss export av försvarsutmslning kan äga rum, givelvis med beaktande av de riktlinjer som slalsmaklerna har fastställt.

För att största möjliga försvarseffekl skaU uppnås krävs en effektiv svensk försvarsindustri. Effektiviteten stimuleras bäsl om del finns någon form av press, antingen reell konkurrens eller kostnadspress i annan form. För de fall konkurrens av olika skäl inle föreligger är del väsenfiigt alt försvarets materielverk har teknisk och kommersiell kompetens all säkerställa att rimliga anskaffningskostnader erhåUs.

Ett litet land som Sverige måste värna om en fri världshandel. Det har under senare år noterats tendenser tiU ökad protektionism. GATT:s upp-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 125

handlingskod är visserligen inte fullt ut tiUämplig på krigsmateriel. Det är dock förenligt med svenska handelspolitiska intressen all handla i kodens anda. Detta innebär att intemationeU konkurtens bör eftersträvas i största möjliga utsträckning.

Med hänsyn tiU den försvarsindustriella utvecklingen i Sverige och försvarsindustrins betydelse från säkerhetspolitisk och försvarspolitisk synpunkt kan det avseende prioriterade försvarsinduslrigrenar i vissa fall, l.ex. vid behov av krigsproduktionskapacilel inom landet, vara lämpligt alt regeringen medger undantag från upphandlingskungörelsens krav på upphandling i konkurrens. Även vid konkurtensupphandlingar kan del i vissa fall vara motiverat för regeringen all medge alt ordern läggs i Sverige, om merkostnaden är ringa. Det är vidare önskvärt all den svenska försvarsindustrins huvudleverantörer vid beställningar stimuleras all anlita inhemska underleverantörer under fömlsättning att dessa är konkurrenskraftiga. Vid större upphandlingar från utlandet bör allfid övervägas om, och i så fall hur, svensk industri skall ges tillfäUe all delta. Samtidigt måste en prövning ske av den inverkan detta får på upphandlingen. Med hänsyn till våra handelspolitiska strävanden bör i normalfallet formella krav pä s. k. kompensationsaffärer inte uppställas. Risken för motåtgärder mol vår export bör också beaktas. Olika andra former för ökad handel såsom industriellt samarbete, leknologiutbyle och undanröjande av existerande hinder för svenska företags medverkan i upphandling från ifrågavarande lands försvarsmyndigheter bör dock fortsättningsvis övervägas i samband med försvarels upphandlingar i utlandet. De närmare formerna för detta diskuteras i det följande.

Jag övergår nu till alt behandla den framfida inriktningen av försvarsindustrin.

Inriktning av olika försvarsindustriella sektorer

Mol bakgmnd av den planering som har ägt rum inför 1982 års försvarsbeslut bedömer överbefälhavaren att det blir svårare i framtiden att upprätthålla en inhemsk försvarsindustri med den bredd och den tekniska nivå som hillills har förelegal. Även försvarskommitlén framhåller all en minskande materielanskaffning till försvarsmakten skapar svårigheter att vidmakthålla de försvarsindustriella resurserna. Man bör därför la ställning lUl vilka verksamheter som är mest angelägna att bibehålla i Sverige. Det bör dock i första hand ankomma på industrin all på förelagsekonomiska gmnder genomföra en erforderlig stmkluranpassning.

Jag har tidigare framhållit all den svenska flyginduslrin har stor betydelse från såväl säkerhels- och försvarspolitisk synpunkt som industri-, regional- och sysselsätlningspoUtisk synpunkt. Vid inhemsk utveckling och tillverkning av flygplanssyslem JAS kommer en betydande verksamhet för försvaret alt pågå inom svensk flyginduslri, varvid någon genomgripande slmkturförändring på kort sikt inle är nödvändig inom flyginduslrin. På

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 126

längre sikt är det emellertid nödvändigt med ökad samordning av utveckling, fillverkning och underhåll av flygmotorer. Svensk flyginduslri måste dock ges en ny inriktning även i del fall flygplan JAS utvecklas och tillverkas i Sverige. Kostnaderna måste reduceras, bl. a. genom ökat samarbete med utlandet. Antalet personer som är sysselsatta med militär utveckling och produkfion måste i det närmaste halveras i jämförelse med vad som krävdes för flygplanssystem Viggen. Bortfallet av den militära verksamheten bör i största möjliga utsträckning kompenseras med civil verksamhet som utnyttjar samma teknologiska kompetens och industriella kapacitet.

Utveckling och tillverkning av robotar och andra precisionsslyrda vapen är en annan industriell verksamhet på hög teknologisk nivå. En inhemsk robofinduslri ger möjlighet lill utveckling och anskaffning av robotar anpassade för våra speciella förhållanden. Del är av detta skäl angeläget aU en kontinuerlig svensk utvecklings- och produktionskapacitet för robotar upprätthålls. Kostnaden för utveckling och anskaffning är dock höga. Del är därför nödvändigt med ett val av vilka system vi skall utveckla själva och en långsiktig samordning av dessa. Samordningen bör bl. a. åstadkommas genom alt likartade robolbehov samordnas i robolfamiljer. Det är vidare väsentligt att möjligheten tiU samarbete med utlandet och lill samordning med flyginduslrins resurser lillvaralas.

Tillgången fill en kvalificerad svensk ubålsinduslri gör det möjligt alt utveckla och producera ubåtar med särskild hänsyn tiU våra speciella förhållanden. Förmågan alt inom landet utveckla och tillverka ubåtar bör behållas. Ubåtsprodukfionen för del svenska försvaret ärf n. uppdelad på två varv. Denna uppdelning leder fill fördyringar. På lång sikt bör därför inriktningen vara att samordna utveckling och produktion av ubåtar så all kostnaderna reduceras.

Planeringen av anskaffningen av övervallensfartyg innebär all en kontinuerlig produktion vid Karlskronavarvel AB sannolikt kan upprätthållas under en längre lid. Denna produktionsnivå fömtsälter enligl nu gällande planer att antalet anställda minskas, att nivån på underhållsbeslällningar blir i stort oförändrad och att varvet deltar i ubåtsprodukfionen. När det gäller varvsindustrin är del nödvändigt all underhållsresurser finns tillgängliga inom landet både i fred och krig. Det är också önskvärt att det finns en utvecklings- och produktionskapacUel för militära ändamål, som är konkurrenskraftig gentemot utlandet.

Inom ammunilionsindustrin kan stora omställningsproblem förutses under 1980-lalel. Ammunition för del svenska försvaret liUverkas vid ett relativt stort antal industrier. Flera av dessa har i dag dämlöver betydande ammunifionsexport, som i flera fall är avgörande för den enskilda industrins möjlighet att kvarstå som ammunitionsfillverkare. Behovel av ammunition för det svenska försvaret minskar bl. a. på gmnd av den mUitärtekniska utvecklingen, som medför en ökad anskaffning av robotar. En

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 127

kontinuerlig beläggning av nuvarande produktionsresurser kan därmed inte upprätthållas med beställningar från det svenska försvaret. Del är därför nödvändigt med en samordning och slmkturförändring inom ammunilionsindustrin. Härvid bör i största möjliga utsträckning möjligheterna till krigsproduktionskapacilel lillvaralas. En samlad bedömning av behovet av fredsanskaffning och krigsproduktionskapacilel bör göras redan vid beställning av ammunition. Kmtproduklion bör behåUas inom landet, om detta kan ske liU rimliga kostnader. Även inom krutområdet bör dock en samordning och slmklurrationalisering genomföras.

Den vapentekniska utveckUngen medför ell ökat behov av försvarsmateriel som utvecklas och produceras inom elektronikindustrin. Denna industri har i de flesta fall inle de kontinuUelsproblem, som många andra industrier inom försvarsektorn har, beroende på en starkare anknytning fill civila produkter. Del är i många fall både lönsamt och koslnadseffeklivl all vid utveckling av denna materiel särskill anpassa den lill våra speciella förhållanden. Detta gäUer inte minst mjukvaran. Den ökande roll telekrigföringen får gör del dessutom väsentligt att målsökare, slridslednings- och radarsystem m. m. kan ges en utformning som lar största möjliga hänsyn tiU våra speciella förutsättningar. Behovel av modernisering avser i hög grad just dessa syslem. Mol denna bakgrund är del av stor vikt all svensk elektronikindustri har kompetens och är konkurtenskraflig på försvarsområdet. Svensk elektronikindustri bör därför prioriteras, framför allt när det gäller anskaffningen av syslem-och mjukvara tiU försvaret. Tillverkningen av vissa väsentliga komponenter bör också uppmärksammas.

Planeringen innebär att medel avsätts för renovering och modifiering av befintliga slridsfordon och för utveckling av ell nyll lätt stridsfordon. Möjligheterna alt variera kapacitetsutnyttjandel inom denna industrigren är betydande. Jag räknar således med all en önskvärd utvecklings- och produktionskapacitet, som är konkurrenskraftig gentemot utlandet, är möjlig att behåUa.

Kompensationsaffärer

Kompensationsaffärer är ett sätt att vid anskaffning av materiel från utlandet åstadkomma sysselsättning vid förelag i del egna landet. Statsmakterna eller industrin i del land där materielen anskaffas åtar sig all vidta åtgärder för att öka främst exporten från Sverige. Den ökande exporten kan avse såväl försvarsinduslriprodukler som andra produkter.

Kompensationsaffärer kan ha några principiellt skUda inriktningar. Den utländske leverantören kan behålla huvudansvaret för leveransen men anlita vissa svenska underleverantörer. Den utländske leverantören kan, som tidigare framhållits, samarbeta med svenskt företag, ibland genom licensgivning, varvid del svenska företagel helt eller delvis övertar huvudansvaret för leveranserna. En tredje inriktning kan vara alt den utländske leverantören bidrar lill att andra industriella projekt förläggs till Sverige

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 128

utan att vara direkt knutna liU den aktuella leveransen. Om flera alternativ offereras bör eventuella merkostnader särredovisas. Ytterligare en annan inriktning för kompensalionsaffärer kan vara att myndighelerna i del land där anskaffningar sker gör åtaganden av handelspolitisk karaktär, t. ex. all upphäva diskriminerande regler för svensk export.

Som har framhållits tidigare bör Sverige normall inle uppställa formella krav på kompensationsaffärer av karaktären bytesaffärer med syfte att helt eller delvis kompensera import från ett visst land med export fill samma land. Vid störte upphandlingar av försvarsmateriel från ullandel bör dock alllid övervägas om och i så faU hur svensk industri skall ges fillfälle all delta. Olika former för ökad handel såsom industriellt samarbete, leknologiutbyle och undanröjande av handelspolitiska hinder för svensk export bör i fortsättningen diskuteras i samband med försvarels upphandlingar i utlandet. Härvid bör också uppmärksammas möjligheterna att inom försvarsindustrin stödja den civila utvecklingen.

Försvarets materielverk bör även i fortsättningen endast iaktta rent affärsmässiga aspekter vid utvärderingen av lämnade anbud, varvid del bud bör antas som med beaktande av samtUga affärsmässigt betingade gmnder är alt anse som förmånligast. Vid större upphandlingar i utlandet bör vidare övervägas möjligheterna till industriellt samarbete m. m. Beredningsansvaret på myndighetsnivå för regeringens beslutsunderlag avseende dessa materielobjekl bör ligga hos försvarels materielverk i vad avser såväl kommersiella som försvarsindustriella aspekter. I övrigi hänvisar jag till vad jag fidigare har anfört under avsnittet AUmänna utgångspunkter (s. 123).

1.6.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för försvarsinduslripoliliken som jag har förordat.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 129

1.7 Underhåll av försvarets materiel

1.7.1 1980 års underhållsutredning

Utredningens förslag

Kostnaderna för underhåll av försvarets materiel har i fasta priser successivt stigit under 1970-talel och uppgår f. n. lill ca 2000 milj. kr. för år. Utredningar har genomförts avseende delar av underhållssektorn i syfte att minska kostnaderna. De åtgärder som har vidtagits som följd av utredningarna har gell viss effekt. De statsfinansiella och försvarsekonomiska förhållandena har dock gjort det angelägel all i ell sammanhang och med gemensamma fömlsällningar undersöka om kostnaderna för underhållet av försvarels materiel kan minskas yllerligare. Regeringen fillkallade därför i december 1980 en särskUd utredare' för dessa frågor.

I direktiven för utredningen angavs att prognoser skulle göras för det framtida behovet av materielunderhåU, bl.a. mol bakgrund av en samlad granskning av underhållskraven. En gmndsyn för underhållels organisation och dimensionering borde redovisas och i denna borde ingå överväganden om hur försvarets egna underhållsresurser bör avvägas mol köpta tjänster. Utredaren skulle också ange inom vilka områden väsentliga besparingar var möjliga.

Utredaren har i delbelänkandet (DsFö 1981:7) Försvarets materielunderhåll under 1980-talet redovisat sin granskning av försvarsmyndigheler-nas prognoser över behovet av materielunderhåll under 1980-talel. En viss tvekan har därvid anmälts om det, som prognoserna anger, är möjligt all minska underhållskostnaderna med 25 % under 1980-talel. En något mindre gynnsam utveckling bör därför enligt utredaren förutsättas, även om hänsyn tas fill de rationaliseringar och besparingar som försvarsmyndigheterna har anmält.

Den granskning av underhållsresurserna som har genomförts visar att dessa i stort sett är balanserade mot krigsorganisationens krav på underhåll. Risken för övertaskande angrepp släUer krav på hög tillgänglighet hos malerielen. Underhållsresurserna måste kunna kraflsamlas till olika opera-fionsriklningar. Krigets krav på uthållighet och tillgänglighet hos materielen får sedan vägas samman med rent fredsralionella synpunkter på under-hållskapacilel och lokalisering av resurserna för underhåll. Syftet skall vara all till lägsta möjliga kostnad säkerställa en lillräckligl hög nivå på materielunderhållet. Effekfivitet och produktivitet i underhållsverksamhe-len stimuleras enligl utredaren bäsl genom konkurrens eller kostnadspress i annan form. Om rimliga beredskaps- och krigskrav kan tillgodoses, bör försvarsmakten sålunda inte disponera egna resurser för underhåll, om sådana finns att tillgå lill lägre kostnad inom del civila samhället. Ulre-

' Överdirektör Alf Resare.

9   Riksdagen I98II82. I saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 130

dåren föreslår därför alt nuvarande huvudverksladsbeslämmelser upphävs och ersätts med andra former av avtal.

Nuvarande tre underhållsnivåer vill utredaren ersätta med två-främre och bakre underhållsnivåerna. Till den främre nivån, som är nära knuten till de förband eller enheter där materielen används, hänförs tillsyn, service, smärre reparationer m. m. Vid den bakre nivån utförs mera omfattande underhållsåtgärder. I den bakre underhållsnivån bör enligl utredaren även i fortsättningen ingå inläklsfinansierade, förbandsbundna verksläder. För armén bör nuvarande miloverksladsförvallningar behållas, men besparingsmöjligheterna granskas yllerligare. En ökad samordning med kustartilleriets verkstäder och flygvapnets aggregat- och fordonsverkstäder är också önskvärd. Marinens förvaltningsorganisation i Karlskrona bör föras samman enligt samma modeU som har tillämpats på västkusten och del skeppstekniska underhållet föreslås bli centraliserat till Muskövarvet. Inom flygvapnet bör förvaltningen och underhåUet av flygplan samordnas versionsvis. Detsamma gäller enligt utredaren för försvarsmaktens samtliga heUkoptrar. Vidare bör en ny underhållsorganisalion införas inom markteleområdet.

De årliga besparingarna uppskattar utredaren fill ca 100 milj. kr. i slutet av 1980-talet, om samtliga förslag genomförs. Därtill kommer ca 20 milj. kr. i inbesparade investeringar.

Remissyttrandena

Utredaren ger en översikt över de principiella möjligheter som finns till sänkta underhållskostnader i form av översyn av underhållskraven, mera underhållsvänlig materiel, annan användning och förvaring i fred, ändringar i underhållsresursernas och underhållsorganisalionens struktur och omfattning saml ökad konkurtens eller koslnadspress i annan form.

Försvarets rationaliseringsinstUut ansluter sig lill utredarens tankegångar liksom förenade fabriksverken som därutöver pekar på vissa speciella förhållanden som gör en reell konkurtens svår att tillämpa. Vid ell givet tillfälle kan alternativa underhållsleveranlörer länkas. När sedan ett långsiktigt underhållsavtal har slutits inträder ofta efter ell lag en monopol-skuation. I de fall en reell konkurrens inte kan erhållas är därför en stmkturering av industrin att föredra. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen I Västmanlands län och Centralorganisationen SACOISR.

Utredaren konstaterar alt krigets krav måste vara utgångspunkt för försvarsmaktens utformning och verksamhet i fred. Krigels krav och kraven på fredsrationalitet måste vägas samman.

Flera myndigheter, bl.a. överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, försvarets rationaUseringsinstitut och förenade fabriksverken, ansluter sig till utredarens principiella synpunkter på hur de operativa kraven inverkar på underhållsresursernas organisation och dimensionering. I detaljer framförs dock kritik. Överbefälhavaren och Centralorga-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 131

nisationen SACOISR anser t. ex. all 1980 års underhållsulredning i alltför hög grad har låfil övervägandena präglas av rent fredsekonomiska synsätt. I underhåUssammanhang måste avvägningen mellan krav och ekonomi ske frän fall till fall. Ungefär samma synpunkter framförs av chefen för armén och chefen för marinen. Den senare påpekar att det gäller all finna lösningar som både skapar fömlsällningar för en rationell och resurssnål fredstida organisation för materielunderhåll och säkerställer operafiv handlingsfrihet i krig. Dessa uppgifter kan stå i motsatsförhållande fill varandra. Förenade fabriksverken framhåller all del för malerielområden med stort inslag av utländska leverantörer måste etableras inhemska underhållsresurser i fred, om man kräver underhåll i krig.

Utredaren förordar en uppdelning av del verkställande underhållet på en främre och en bakre nivå. Förslaget fillstyrks i princip av chefen för marinen, chefen för fiygvapnet, försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut och Tjänstemännens Centralorganisation. Chefen för marinen förutsätter dock att gränsdragningen blir ytterligare belyst och Tjänstemännens Centralorganisation vänder sig mol all den främre nivån enbart bör bemannas med militär och civilmilitär personal. Överbefälhavaren anser all dimensioneringen av den främre nivån måste ske med hänsyn till operativa krav och kan därför inle godta inriktningen mot en snål personallilldelning lill den främre nivån. Delvis samma synpunkter framförs av chefen för fiygvapnet.

Utredaren föreslår att begreppet huvudverkstad ulgår och all föreskrifterna härom upphävs. GäUande principavtal med huvudverkstäderna bör sägas upp och långsikliga avtal slutas i andra former. Hur tekniskt underhållsstöd skall upphandlas och viUkoren för långlidsavlal om underhåU bör behandlas av pågående utredning om upphandling av försvarsmateriel (Fö 1980:03).

Överbefälhavaren, chefen för fiygvapnet, försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut, förenade fabriksverken och Sveriges industriförbund tillstyrker förslaget att överge huvudverksladsprincipen. Överbefälhavaren pekar på vikten av att låta malerielleveranlörer svara för underhållet under viss fid i syfte alt skapa större ansvar hos dem. Länsstyrelsen i Västmanlands län år däremot tveksam till förslaget. Landsorganisationen i Sverige (LO) å sin sida hävdar all en avveckling av huvudverksladsprincipen innebär en spUllring av resurser och underhållskompetens. De vinster man uppnått genom en sammanhållen rationell underhållsorganisation skulle snabbt spolieras. LO anser det därför angeläget att huvudverkstadsavlalet vidareutvecklas. Utredarens förslag anses otillräckligt underbyggt och bör därför inle genomföras. Delsamma anser Centralorganisationen SACOISR.

Underhållet av flottans fartyg bör enligt utredaren centraliseras tiU Ostkustens örlogsbas. Samtidigt bör fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten avvecklas.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 132

Chefen för marinen har samma principiella syn i fråga om koncentrering av fartygsunderhållet. De operativa kraven gör alt verkstaden pä Muskö i fred måste vara i drift på minst nuvarande nivå. Till Karlskrona bör koncentreras nybyggnad av öriogsfartyg. En mindre del av underhållet av stridsfartyg bör också läggas vid Karlskronavarvel AB för alt garantera all erfarenheter tillvaratas för nykonstmklion. En rimlig beläggning med underhållsarbeten vid Karlskronavarvel AB bör enligt chefen för marinen kunna skapas genom alt i ökad utsträckning förlägga underhållet av sjöfartsverkels fartyg till varvet.

Försvarets rationaliseringsinstitut antar alt förslaget lUl centralisering av stridsfartygsunderhållel lill Ostkustens örlogsbas är baserat på fredsekonomiska bedömningar. Hänsyn måste också las till operativa krav och ekonomiska förhållanden inom regionen. Vidare förutsätter institutet all behovet i krig av varvskapacilel på västkusten kan fillgodoses. Hela marinens verksladsorganisalion bör därför ges en allsidig belysning i den andra utredningsetappen. Försvarets materielverk framför liknande synpunkter.

LO krifiserar utredningen för brist på helhetssyn och anför som exempel förslaget alt koncentrera fartygsunderhållel lill Muskö. LO framhåUer vidare alt riksdagen i juni 1981 beslöt all vidta åtgärder i syfte all stärka sysselsättningen vid Karlskronavarvel AB. Tjänstemännens Centralorganisation ifrågasätter också del ändamålsenliga i alt koncentrera fartygsunderhållel till Muskö, medan Centralorganisationen SACOISR inle motsätter sig utredarens förslag.

Länsstyrelsen i Blekinge län antar att utredarens förslag innebär all beläggningen med fartygsunderhåll på Karlskronavarvet försvinner, vilket skulle äventyra varvets fortsalla existens, och påpekar att detta vore ett klart avsteg från riksdagens beslut om Karlskronavarvel som elt marint nybyggnads- och underhållsvarv. Även Karlskronavarvet AB refererar fill detta riksdagsbeslut. Den möjliga besparingen anses klart överdriven och det går enligt Karlskronavarvel inle all i ett genomfört Musköallernafiv upprätthålla underhåUsresurser ål de förband som är fredsförlagda och övar i Sydsverige. Inte heller kan kravet på underhållskapacitel i olika operationsriklningar i krig fillgodoses. Varvet avstyrker därför bestämt en centralisering av fartygsunderhållet lill Muskö.

Underhållsulredningen föreslår all flygvapnets underhäll av apparater gradvis centraliseras i en organisation med en central och två regionala verkstäder. Försvarets rationaliseringsinstitut liksom förenade fabriksverken och Tjänstemännens Centralorganisation har inle någon invändning mot detta.

Chefen för fiygvapnet konstaterar all en avveckling av apparatverkstä-dema vid vissa flotfiljer kommer all ge sämre fömlsällningar för fiyg-tidsprodukfionen och all detta avses kompenseras genom ell förbättrat materielförsörjningssyslem. Chefen för flygvapnet är osäker om den totala effekten av detta och förordar därför en stegvis nedläggning av appa-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 133

ralverkslädema med utvärdering mellan varje steg. I en första etapp kan på prov ett regionaliseral apparalunderhåll genomföras för l.ex. motorer eller lelemateriel. Försvarets rationaliseringsinstitut vill heller inte la ställning i frågan förtån den har analyserats gmndligare.

Utredaren föreslår all förvaltning och underhåU av flygplan (inkl. helikoptrar) samordnas inom de olika flygplansversionerna. Överbefälhavaren bedömer all förslaget kan innebära ell rafionellare utnyttjande av flolfilj-verkstäderna. Försök bör därför påbörjas och konsekvenserna för bl. a. tillgänglighet och beredskap ytterligare granskas innan slutlig ställning tas fill s. k. versionskonlor. Chefen för fiygvapnet biträder utredarens uppfattning i frågan men framför dämlöver all försvarets materielverks centrala uppgifter inte får splittras när det gäller ansvaret för de militära flygplanens luftvärdighet. Försvarets materielverk, försvarets rationaUseringsinstitut och förenade fabriksverken framför liknande synpunkter.

Utredaren föreslår att regelsystemet för de värnpliktigas och befälets ansvar ges elt klarare uttryck. Vidare bör de redan inledda ansträngningarna att öka kostnadsmedvetandel och all föra det direkta ansvaret för malerielen fill den som brukar den fullföljas med kraft. En adekvat och för försvarsmakten gemensam uppföljning av förluster och skador bör också ske.

Överbefälhavaren anser det utomordentligt angeläget att klarare regler skapas för hur malerielskador och malerielförluster skall ersättas. Försvarets rationaliseringsinstitut ansluter sig också lill förslagen. Chefen för fiygvapnet konstaterar att det f.n. inle finns någon reell möjlighet för bmkaren all göra ekonomiska bedömningar i samband med all materielen utnyttjas. Del är också svårt att i efterhand följa upp verksamheten ekonomiskt. Incitament för all få ett mindre underhållskrävande nyttjande av materielen bör därför utvecklas Uksom ekonomisystemen för uppföljning. Enligl Tjänstemännens Centralorganisation får brislen på klara regler inte leda liU en sådan skärpning all personalen inle kan använda materielen naturligt och realisfiskt på gmnd av risken för skadeståndsanspråk.

Utredaren påtalar problemen med alt övertalig materiel behålls i militära förtåd. Vidtagna åtgärder för gallring anses ha haft begränsad effekt. Reglerna bör därför ändras.

Försvarets rationaliseringsinstitut och riksrevisionsverket delar utredarens uppfattning om behovet av all förändra gallringsreglerna. Förenade fabriksverken kan, i syfte alt få en smidigare gaUringsprocess, godta vissa ändringar i del avtal som reglerar försäljning av övertalig materiel.

Civilförsvarsstyrelsen instämmer i den problembeskrivning som utredaren redovisar rörande civilförsvarets materielanskaffning, materielom-sätlningoch materielunderhåll. Styrelsen biträder också utredningens uppfattning om behovet alt vidareutveckla och förstärka samverkan i underhållsfrågor med del militära försvaret.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 134

1.7.2 Föredraganden

Regeringen bemyndigade den 18 december 1980 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att granska försvarets materielunderhåll. Utredaren har antagit namnet 1980 års underhållsutredning (U 80). Utredaren överlämnade i september 1981 delbelänkandet (Ds Fö 1981:7) Försvarels materielunderhåll under 1980-lalel. Belänkandel har remissbehandlats. Jag vill inledningsvis behandla vissa allmänna frågor om underhållet i försvaret.

Utredaren anger fyra principiellt olika vägar all sänka underhållskostnaderna. En är att se över underhållskraven. En annan väg är all skaffa mindre underhållskrävande materiel. En tredje är alt ändra malerielens utnyttjande i fred och en fjärde all göra underhåUsorganisationen effektivare. Utredaren har analyserat del inbördes sammanhanget mellan dessa vägar fill sänkta underhållskostnader och bedömt i vilken utsträckning de bör omfattas av utredningsarbetet. Jag finner denna uppläggning lämplig. Utredaren har vid övervägandena om underhållskraven funnit alt effektivitet och produktivitet bäst sfimuleras, om det finns någon form av press, antingen reell konkurrens eller koslnadspress i annan form. Jag delar denna uppfattning.

Beträffande de allmänna utgångspunkterna för underhållsverksamheten i försvaret framhåller utredaren all krigels krav måste utgöra grund för försvarets utformning. Detta gäller även underhållsfunktionen. Samtidigt bör verksamheten i fred bedrivas så rationellt och effektivt som möjligt. Krigets krav på all malerielen är tillgänglig, effektiv och uthållig måste därför vägas samman med de rent fredsralionella synpunkterna på kapacitet och lokalisering, för all fill lägsta kostnad säkerställa underhållet av försvarets materiel. Utredaren pekar i detta sammanhang på viklen av all resurserna för materielunderhåll kan samlas till olika operationsområden i likhet med de stridande förbanden. Underhållsresurserna bör också ha hög malerieU fillgänglighet redan i fredslid och snabbi och säkert kunna övergå i sin krigsorganisation med hänsyn fill risken för överraskande angrepp. Jag har samma uppfattning som utredaren på dessa punkter.

Jag går nu över till all behandla vissa av utredarens förslag rörande grunderna för underhållets organisation och dimensionering.

Det verkställande underhållet utförs av personal vid utbildningsenheter, vid särskUda underhålls- eller serviceenheler, vid försvarsmaktens förbandsbundna verksläder eller köps från s.k. huvudverksläder eller från andra leverantörer. F. n. tillämpas en i huvudsak organisalionsanknulen indelning av underhållet på tre nivåer, benämnda A-, B-, och C- nivåerna. Utredaren föreslår att denna indelning överges och alt man fortsättningsvis för det verkställande underhållet skiljer mellan en främre och en bakre nivå. Till den främre nivån hänförs underhäll av typ åtgärder före användning, funktionsövervakning och kontroll, fellokalisering, tillsyn, service

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 135

och smärre reparationer. TUl den bakre nivån hänförs övrigt underhåll. Jag finner, i likhet med flera av remissmyndigheterna, den föreslagna förändringen lämplig. Den närmare avgränsningen mellan nivåerna bör dock preciseras i det fortsatta arbetet.

Inom underhållsområdet har andelen köpta tjänster successivt ökat. Utredaren finner att denna ökning har legal i linje med statsmakternas intentioner och att den sannolikt har medfört lägre kostnader för försvaret utan att materielens kvalitet påverkats negativt. Ett samulnytljande av civila och militära resurser för materielunderhåU är enligt utredaren motiverat från såväl principiella som ekonomiska och beredskapsmässiga synpunkter. Gmndprincipen bör därvid vara att försvaret självt skall organisera resurser för sådant underhåll som ingen annan kan utföra, t. ex. därför att särskild kompelens krävs. Vidare bör resurserna dimensioneras med hänsyn till kraven på beredskap, fillgänglighet och sekretess. Återstoden av underhåUet kan genomföras med egna resurser eller genom köp av tjänster. Med utgångspunkt i krigels krav och med skälig hänsyn till skilda ekonomiska förhållanden får i dessa situafioner en avvägning ske från faU till fall. Jag delar utredarens uppfattning på dessa punkter. I detta sammanhang vUl jag också erinra om vad jag fidigare denna dag (bil. 1 s. 49) har anfört om samordning mellan civU och militär verksamhet.

Utredaren har utvärderat erfarenheterna från tillämpningen av den s. k. huvudverkstadsprincipen. Han har därvid funnU aU huvudverkstadsbe-greppel sedan det infördes år 1970 har varit en viktig fömlsäUning för all bygga upp en kompetent underhållsorganisafion inom ell flertal malerielområden. Enligt utredaren har dock fömlsätlningarna på väsenfiiga punkter ändrats sedan år 1970. Del har t. ex. visat sig svårt all åstadkomma ett reellt kund/leverantörsförhållande mellan försvarels materielverk och huvudverkstäderna. Den omsorgsfulla prövning av var underhållsuppgifler bör läggas ut, som fömtsalles i 1970 års riksdagsbeslut (prop. 1970: 110, SU 1970, rskr 276), har inle kommit fill stånd. Utredaren föreslår därför aU det nuvarande huvudverkstadsbegreppet avvecklas och ersätts med en ordning som bättre befrämjar konkurrens och en smidig anpassning lill underhållsverksamhetens successivt förändrade krav. Huvudverksladsbe-greppet bör ersättas med begreppen tekniskt underhällsstöd, som innefattar medverkan i underhållsberedning, malerieluppföljning och driftservice, och centralt materielunderhåll, som innebär medverkan i del verkställande underhållet. För det tekniska underhåUsslödel kan utnyttjas utmslningsle-verantör, frislående underhållsleverantör av samma typ som nuvarande huvudverksläder eller fristående konsultföretag. Långlidsavlal med underhållsleverantörer bör få tecknas av försvarels materielverk inom vissa av regeringen givna ramar. Överbefälhavaren, försvarels materielverk, förenade fabriksverken och vissa andra remissmyndigheter tillstyrker förslaget att överge huvudverkstadsprincipen medan LO och Centralorganisationen SACO/SR motsätter sig detta. Jag anser för min del att de nuvarande regeringsföreskrifterna om huvudverkstäder bör upphävas och gäUande

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 136

principavtal med huvudverkstäderna sägas upp. Förslag tUl former för upphandling av tekniskt underhållsstöd och villkor för långlidsavlal om underhåll bör utarbetas av pågående utredning om upphandling av försvarsmateriel (Fö 1980:03).

Jag övergår nu till att behandla vissa av utredarens förslag om hur underhållet skall organiseras.

Underhållsbehovet för marinens fartyg väntas successivt minska under 1980-talet. Med utgångspunkt häri saml i bedömningar av möjliga besparingar föreslår utredaren en koncentration av del fredstida fartygsunderhållel till en örlogsbas. Därvid förutsätts en avveckling av fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten. Chefen för marinen har samma principiella syn i fråga om koncentrering av fartygsunderhållet och framhåller all verkstaden på Muskö i fred behöver vara i drift på minst nuvarande nivå. Försvarets materielverk och försvarels rationaliseringsinstilul anser alt det inte går att ta ställning i frågan förrän utredningens andra etapp är genomförd. Länsstyrelsen i Blekinge län, Karlskronavarvet AB, LO och Tjänstemännens Centralorganisafion motsätter sig däremot utredarens förslag. Jag förordar, liksom 1978 års försvarskommitté, en inriktning mol kraftigt reducerade fredsresurser för fartygsunderhåll på västkusten och vid kustartilleriets myndigheter. I avvaktan på pågående utredningar ärjag däremot inte beredd ta ställning till den närmare lokaliseringen av del fredstida fartygsunderhållel.

Utredaren föreslår att flygvapnets apparatunderhåll gradvis centraliseras till en organisation med en central och två regionala verksläder. Vidare föreslås en samordning av förvaltning och underhåU av de olika versionerna av flygplan och helikoptrar. Överbefälhavaren liksom chefen för flygvapnet bedömer all en sådan samordning av flygplansunderhållet kan medföra ett rationellare utnyttjande av flotliljverksläderna. Försök bör därför genomföras och konsekvenserna för bl. a. beredskap och tillgänglighet granskas ytterligare. Jag ansluter mig i princip lill utredarens förslag och förordar ett stegvis införande av ett centraliseral/regionaliseral apparalunderhåll och en samordning på olika versioner av förvaltningen och underhållet av flygplan och helikoptrar. En successiv utvärdering bör dock genomföras, främst i fråga om beredskap och tillgänglighet.

Jag lar nu upp två av utredaren behandlade frågor som rör malerielul-nyttjandel i fred.

Sättet att använda och sköta malerielen påverkar underhållskostnaderna. Utredaren anser härvid alt kostnadsmedvetandel behöver ökas och att de reella kostnaderna bör belasta bmkaren. Inledda ansträngningar att föra det direkta ansvaret för materielen till den som brukar den, bör därför fullföljas med kraft. En adekvat och för försvaret gemensam uppföljning av förluster och skador bör också ske. Jag delar utredarens uppfattning på dessa punkter. Det bör ankomma på överbefälhavaren alt i samverkan med berörda myndigheter vidta erforderliga åtgärder. När det gäller utredarens förslag att ge regelsystemet angående ansvar för anförtrodd materi-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 137

el ett klarare uttryck, hänvisar jag liU att regeringen den 11 juni 1981 uppdrog åt militäransvarskommitlén all överväga frågan om översyn av bestämmelserna om skadeståndsskyldighet för värnpliktiga och annan personal inom försvaret.

Utredaren fäster uppmärksamheten på problemet med all övertalig materiel i betydande utsträckning behålls i försvarets förråd. Enligl utredaren har de gallringsålgärder som vidtagits haft begränsad effekt. En översyn av reglerna för gallring och försäljning av den övertaliga materielen förordas därför, vUket försvarels rationaliseringsinstitut liksom riksrevisionsverkel instämmer i. FFV Allmaleriel AB, som säljer huvuddelen av den övertaliga materielen, kan tänka sig åtgärder för all åstadkomma en snabbare försäljning och redovisning. Jag anser också det viktigt att övertalig materiel kan gallras ut och försäljas eller kasseras på ell smidigt sätt. Min uppfattning är dock att regelsystemet i stort medger detta. Åtgärder bör därför också, och i första hand, vidtas för all göra tillämpningen av reglerna effekfivare.

Avslutningsvis vill jag beröra frågan om underhållet av civilförsvarets materiel.

Utredaren konstaterar, när det gäller underhållet av civilförsvarsmale-riel, brister i planeringen av civilförsvarets materielomsältning. Styrande målsättning och inriktning saknas för underhåll och för den materiella uthålligheten i krig. Enligt utredarens mening föreligger ett stort behov av understöd från andra delar av totalförsvaret. Möjligheterna bör prövas all samutnyttja del mUitära försvarels resurser i störte utsträckning än hillills. Jag delar utredarens uppfattning. Inom civilförsvarsstyrelsen pågår översyn av nuvarande malerielsystem. Jag fömtsätter alt den inriktas mol all åstadkomma konkreta besparingar och medför ökad effektivitet i fred och krig. Under avsnittet 2.2 Civilförsvarels fortsalla utveckling (s. 255) anmäler jag all jag avser återkomma liU regeringen med förslag om all försvarels rationaUseringsinslilut får i uppdrag att utreda civilförsvarets materielfrågor i syfte all bl. a. åstadkomma en bättre samordning med det militära försvaret.

Utredaren skall i en andra etapp precisera dimensioneringen och organisationen av underhållsresurserna. Utredarens slutbetänkande väntas under sommaren 1982. Regeringen utfärdade den 14 januari 1982 (Dir. 1982:2) tilläggsdirektiv inför den andra utredningsetappen. I direktiven ges bl. a rikfiinjer för del fortsatta utredningsarbetet i fråga om markleleunder-hållel och den marina underhållsorganisafionen. Jag avser återkomma med förslag inom underhållsområdet sedan 1980 års underhållsutredning har lämnat sitt slutbetänkande.

1.7.3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

all la del av vad jag har anfört om underhållsfrågor inom försvaret.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 138

1.8 Lekmannainflytande i försvaret

1.8.1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande fillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet i september 1974 sex sakkunniga' med uppdrag att se över det miUtära försvarels centrala och högre regionala ledningsorganisation m.m. De sakkunniga, som log namnet försvarsmaktens led-ningsulredning 1974 (FLU 74), behandlade i den första etappen den centrala ledningsorganisationen samt den principiella ansvarsfördelningen meUan central och högre regional nivå.

I den andra etappen behandlade utredningen den högre regionala nivån.

Utredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1979:84) Lekmän i försvaret, behandlat frågan om lekmannainflytande på regional och lokal nivå. TiU betänkandet har fogals en reservafion av ledamoten Gunnar Oskarson saml elt särskilt yttrande av experten Sven-Erik Ortö.

Efter remiss har yttranden över belänkandel avgells av justitiekanslern,
hovrätten i Övre Nortland, kammarrätten i Jönköping, rikspoUsstyrelsen,
överbefälhavaren (cheferna för marinen och flygvapnet har tecknat samråd
på överbefälhavarens yttrande), chefen för armén, försvarels civilförvaU-
ning, försvarels materielverk, vämpliktsverket, försvarels forskningsan
stall, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets rationalise
ringsinstUut, försvarets personalvårdsnämnd, totalförsvarets upplysnings
nämnd, statens arbetsgivarverk, universilels-och högskoleämbetet, ar
betsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads och Nortbollens
län, civilbefälhavarna i Södra och Nedre Norrlands civilområden. Svenska
kommunförbundet, Landsfingsförbundet, Centralorganisationen

SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisations stalsljänslemannasek-tion och Landsorganisationen i Sverige.

I prop. 1980/81:100 (bil. 7 s. 36) anmälde föredragande statsrådet bl.a. att han mot bakgmnd av det ekonomiska läget inte fann det möjligt att la StäUning lill utredningens förslag innan förutsättningarna för dess genomförande hade klarlagts i samband med nästa försvarsbeslut. Försvarsutskottet anförde att frågan lämpligen bör prövas i anslutning fiU nästa försvarsbeslut. Så blev också riksdagens beslut (FöU 1980/81:19, rskr 291).

' F. d. landshövdingen Hans Gustafsson, ordförande, riksdagsledamöterna Åke Gustavsson, Olle Göransson, Hans Lindblad och Gunnar Oskarson saml f. d. riksdagsledamoten Erik Glimner. Gunnar Oskarson ersatte Sven-Olof Träff, som på egen begäran entledigades från uppdraget den 10 januari 1979.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 139

1.8.2 Försvarsmaktens ledningsutrednings överväganden och förslag

I utredningens första betänkande lämnades förslag om lekmannainflytande på central nivå i fred. Som en följd därav inrättades år 1979 militärledningens rådgivande nämnd.

I sitl slutbetänkande har utredningen föreslagit vissa försök med lekmannainflytande på regional och lokal nivå. De huvudmotiv som utredningen anför för ett sådant inflytande är att insyn och samhällsförankring bör finnas även på dessa nivåer.

Utredningens alternativ skiljer sig i första hand ål när det gäller grad av inflytande. Den har behandlat beslutande, rådgivande och informativa organ.

Lekmannaorganens uppgifter vill utredningen begränsa fill övergripande och principiella frågor. Eftersom frågor angående myndighetens interna problem numera är förhandlingsbara enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet, bör huvuddelen av myndighetens inre angelägenheter inle bli föremål för behandling från lekmannaorganens sida.

Utredningen anser all ett lekmannainflytande inle bör förekomma under mobiUsering och krig.

Utredningens grundinsläUning är att lekmännen kan ges insyn i och informafion om praktiskt tagel all verksamhet i fred. När del gäller lekmännens inflytande bedömer dock utredningen att vissa begränsningar är nödvändiga. Ett beslutande eller rådgivande inflytande bör således inle förekomma i sådana frågor som rör krigsplanläggning och beredskap, mobiliseringsplanläggning, användning i krig av civila resurser, ledningsövningar samt fortsatt befälsutbildning för krigsuppgifler.

Elt beslutande eller rådgivande inflytande bör dock kunna förekomma inom områdena planering, ekonomi och effektivitet, förvaltning av krigs-och fredsorganisalionens resurser, gmndulbUdning, repetilionsutbUdning, frivUligulbildning, försvarsupplysning saml beträffande övergripande fredsorganisatoriska frägor.

Uppgifterna för ett lekmannaorgan bör enUgl utredningen inte omfatta enbart vissa bestämda ärenden. Förbandscheferna (motsvarande) bör i stället ha frihet att vid varje liltfälle la upp de mest väsentliga frågorna inom de områden som har angetts.

Utredningen föreslår all elt lekmannaorgan i regel skall beslå av myndighetens chef, tillika ordförande, och sex lekmän som väljs av landstinget. Minst en av lekmännen bör representera den kommun där myndigheten ligger.

Syftet med ell lekmannainflytande är att ge medborgarna ökad insyn i och inflytande på den verksamhet myndigheten skaU bedriva. Personalförelrädare bör därför inte ingå i lekmannaorganen. Utredningen menar att det inte går att undvika att lekmannaorganen måste behandla frågor där förhandling eller information enligl lagen om medbestämmande i arbelsli-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 140

vet skaU äga mm. Styrelsen, som är myndighetens organ, representerar därvid en av parterna i förhandlingarna. Även mol denna bakgrund synes en personalrepresenlalion omotiverad.

Inte heller de värnpliktiga bör enligt utredningen vara representerade i lekmannaorganet.

Utredningen har studerat 131 myndigheter-sex på högre regional nivå, 123 på lägre regional och lokal nivå samt chefen för första flygeskadern och chefen för kustfloltan.

För många av de lägre regionala och lokala myndighelerna är uppgifterna så begränsade att ett lekmannainflytande ler sig mindre meningsfullt. Myndigheter som inle har ell betydande ansvar för förvaltning av krigs-eUer fredsorganisalionens resurser och/eller en omfattande värnpliktsul-bUdning bör därför enligt utredningens mening inte ges egna lekmannaorgan. Detta gäller i första hand mililärområdesförvallningar, byggnadskontor samt flertalet skolor vid de tre försvarsgrenarna.

Utredningen anser del inle heller vara lämpligt med ett lekmannainflytande hos mililärbefälhavarna. Militärbefälhavarnas huvuduppgifter, operaliv verksamhet och mobiliseringsverksamhet, måste i allt väsenfiigt undantas ett reellt lekmannainflytande. Lekmännens inflytande blir därför koncentrerat till uppgifter som måste betraktas som mililärbefälhavarnas andrahandsuppgifler. Utredningen har samma uppfattning när del gäUer chefen för första flygeskadern.

Även hos chefen för kustflottan är utrymmet för ett inflytande aUlför begränsat.

Sammanlagt 70 lägre regionala och lokala myndigheter har enligl utredningen uppgifter som bör lämpa sig för ell lekmannainflytande.

Utredningen har också övervägt om ett lekmannainflytande ger sådana fördelar att det kan motivera merarbetet och kostnaderna, som av utredningen uppskattades till 7-10 milj. kr. för budgetår.

Utredningen har svårt alt bedöma om uppgiften blir fillräckligt engagerande för lekmännen. Inom försvaret torde beslutsbefogenheterna för de lokala cheferna vara mer begränsade än inom andra samhällssektorer. Av betydelse i detta sammanhang är emellertid den pågående försöksverksamheten med decentraliserad produktionsledning.

Eftersom ett lekmannainflytande vid militära förband är något nytt och oprövat blir bedönfmingen av dess evenlueUa posUiva effekter relativt osäker. Utredningen vill därför inte förorda all ett lekmannainflytande omgående införs vid samtliga angivna myndigheter utan rekommenderar försöksverksamhet vid ett begränsat anlal förband.

Försöksverksamheten bör enligl utredningen i första hand avse beslutande organ, knutna tUl enskilda myndigheter. Försöken bör emellertid också omfatta ett rådgivande organ med anknytning till en garnison.

Försöksverksamheten bör ledas av överbefälhavaren och berörda landsting i samråd samt pågå i ca fyra år. Erfarenheterna från försöken med decentraliserad produkfionsledning bör under denna tid hinna utvärderas.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 141

1.8.3 Remissyttrandena

I fråga om valet mellan beslutande och rådgivande organ är remissopinionen splittrad. Vissa instanser är negativa även liU försöksverksamhet. Beträffande lekmannaorganens uppgifter och sammansättning saml utredningens förslag till ett eventuellt genomförande på lägre regional och lokal resp. högre regional nivå, ansluter sig huvuddelen av remissinstanserna lill utredningens förslag. I fråga om konsekvenserna av elt lekmannainflytande är en majoritet av remissinstanserna mer negaliv än utredningen. Bl. a. åberopas kostnaderna, risken för ökad byråkratisering och de problem som kan uppstå vid fördelningen av ansvar.

Vad avser de allmänna motiven för lekmannainflytande stöder majoriteten av remissinstanserna utredningen. Två remissinstanser är negativa fill utredningens ståndpunkter. Civilbefälhavaren / Södra civilområdet anser all några bärande skäl inte har framförts som motiverar införandet av ett lekmannainflytande och Svenska kommunförbundet har svårt alt se att del lekmannainflytande som utredningen diskuterar bättre kan främja det angivna syftet än vad samarbete i de nuvarande samarbetsnämnderna kan göra. Hos vissa remissinstanser framförs viss tveksamhet tiU utredningens allmänna motiv. Hovrätten för Övre Norrland framhåller alt samhället genom den allmänna värnplikten redan i dag har ett stort mått av insyn i försvaret och länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter om de verksamheter där lekmän kan bedömas få elt varaktigt inflytande är tilU-äckliga för att arbetet skall upplevas som meningsfuUl.

De flesta remissinstanserna har en mer negaliv syn på konsekvenserna av ett lekmannainflytande än utredningen. Flera instanser är tveksamma till om kostnaderna kan tas i dagens statsfinansiella läge. Tveksamhet inför en utökad byråkratisering uttrycks av bl. a. överbefälhavaren, chefen för marinen och chefen för fiygvapnet som också framhåller all del finns en risk för att lekmännens uppgifter inle blir tillråckligt meningsfulla. Sistnämnda uppfattning delas av civilbefälhavaren i Södra civilområdet saml Svenska kommunförbundet.

Problem som kan uppslå vid fördelningen av ansvar berörs av hl. a.överbefälhavaren, chefen för marinen, chefen för fiygvapnet och försvarets civilförvaltning. Försvarets civilförvaltning anför bl.a. alt beslutanderätt inte kan föreligga inom områden som budgetering, verksamhetsplanering och årsredovisning, om inle lekmannaorganet blir uppdragstagare i myndighetschefens ställe och tilldelas resurser. Frågan bör övervägas ytterligare. Bl.a. försvarets civilförvaltning, statskontoret, länsstyrelsen i Kristianstads län och civUbefälhavaren i Södra civilområdet anser att konsekvenserna inle är fillräckligt belysta. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet är mest negaliv av remissinstanserna och anför bl. a. att flertalet förbandschefer och tilUrågade representanter för kommuner och landsting har ställt sig tveksamma eller avvaktande. Tre remissinstan-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 142

ser delar utredningens uppfattning eller ser mer positivt pä konsekvenserna, Bl.a. försvarets rationaliseringsinstitut pekar på flera positiva effekter samt gör en betydligt mer optimistisk bedömning av kostnaderna än utredningen.

En majoritet av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag om försöksverksamhet. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet och Svenska kommunförbundet avstyrker dock en sådan verksamhet. Svenska kommunförbundet vill i stället utveckla samarbetsnämnderna. Vid valet av inflytandeform går meningarna isär. Bland dem som förordar beslulandeformen kan nämnas kammarrätten i Jönköping, chefen för armén, försvarets civilförvaltning, försvarets rationaliseringsinstitut, statskontoret, riksrevisionsverket och Landstingsförbundet. Bland dem som förordar rådgivande organ finns hovrätten för Övre Norrland, överbefälhavaren, chefen för marinen, chefen för fiygvapnet saml länsstyrelserna i Kristianstads och Norrbottens län. Ell fåtal remissinstanser viU även ha försök på högre regional nivå, nämligen statskontoret, länsstyrelsen i Norrbottens län och Landstingsförbundet.

1.8.4 Föredraganden

Försvarsmaktens ledningsutredning anför all huvudmofiven för lekmannainflytande på regional och lokal nivå är att ge samhället insyn i försvarets verksamhet och därigenom åstadkomma en bättre förankring av försvaret i samhället.

Kravet på insyn och förankring tillgodoses bl.a. genom den allmänna värnplikten. Även nuvarande samarbelsnämnder har enUgl min mening en viktig roll i detta sammanhang. I likhet med utredningen anser jag all särskilda lekmannaorgan också kan vara ett värdefullt bidrag lill försvarels samhällsförankring. Jag vill särskiU framhålla betydelsen av all politiker och andra ges ökad erfarenhet av och kunskap om försvarsmaktens verksamhet i fred och i krig. Detta kan bidra till en bred och saklig försvarsde-batl och ytterst lill en stärkt försvarsvilja.

Enligt utredningen är del mindre lämpligt all införa lekmannainflytande på den högre regionala nivån, eftersom huvuduppgifterna, operativ verksamhet och mobUiseringsverksamhel, i allt väsentligt måste undantas från ett reellt lekmannainflytande. Jag delar denna uppfattning.

Ledningsutredningen föreslår att försök bedrivs på den lägre regionala och lokala nivån med i första hand beslutande lekmannaorgan knutna lill de enskilda myndighelerna. Försöken bör också omfatta rådgivande organ med anknytning till garnison.

Jag delar utredningens bedömning all beslutande lekmannaorgan skulle göra beslutsprocessen vid myndigheterna mer komplicerad än den är i dag och la i anspråk mer fid för förbandschefer m. fl. Myndighelschefen (motsvarande) och lekmannastyrelsen får dessutom enligl förslaget eU delat

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 143

ansvar, vilket enligt min uppfattning kan ge upphov till oklara ansvarsförhållanden.

I likhet med utredningen och flera remissinstanser ärjag tveksam fill om lekmännens uppgifter i dag skuUe bli tillräckligt meningsfulla. Efter utvärdering av de pågående försöken med decentraliserad produktionsledning bör dock underlag finnas för en förnyad bedömning av denna fråga.

Jag vill också betona de ekonomiska aspekterna. I ett läge där slmklur-omvandlingar och rationaliseringar måste drivas mycket hårt inom försvaret förordar jag stor restriktivitet när det gäller att föreslå ökade kostnader för reformer, som inte ger direkt utslag genom ökad effekt i krigsorganisationen.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört är jag inle beredd all förorda en försöksverksamhet med beslutande lekmannaorgan.

Enligl min uppfattning bör rådgivande organ ge ungefär samma fördelar som beslutande, samtidigt som nackdelarna hos alternativet med beslutande organ minskar eller helt elimineras, om organet får enbart rådgivande funkfion. Kostnaderna och den befarade byråkratiseringen blir mindre samtidigt som insyn och samhäUsförankring säkerställs. Även i ell syslem med rådgivande organ får lekmännens inflytande stor tyngd.

Mol bakgmnd av vad jag nu har anfört anser jag alt begränsade försök med rådgivande lekmannaorgan bör genomföras vid tre förband, ett ur varje försvarsgren, saml vid en garnison med förband ur flera försvarsgrenar. Jag kan i huvudsak godta utredningens förslag lUl uppgifter för och sammansättning av lekmannaorganen. Som jag förordar under avsnittet 1.9 Medinflytande för värnpliktiga (s. 148) kan lekmannaorganet också behandla principiellt vikliga frågor som rör de värnpliktiga. I sådana fall kan del vara lämpligt att någon representant för de vämplikliga ges rått all närvara och yttra sig.

Berörda landsting bör lämna förslag lill ledamöter, som under försöksperioden lUlsälts av regeringen. Också övriga rikfiinjer för försökens genomförande får anges av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer. Jag förutsätter alt överbefälhavaren kommer att leda försöksverksamheten.

I likhet med ledningsutredningen bedömer jag alt försöken bör pågå i ca fyra år. Först efter en utvärdering av dels dessa försök, dels försöken med decentraliserad produktionsledning kan stäUning las lill om det är lämpligt alt genomföra försök med beslutande lekmannaorgan.

Jag vill här också anmäla frågan om ökat lekmannainflytande inom centrala myndigheter och skolor.

Försvarsutskottet behandlade i belänkandel 1979/80:13 bl.a. regeringens förslag om försvarels sjukvårdsstyrelses organisafion. I detta sammanhang anförde utskottet all del fanns goda skäl att se över för vilka centrala myndigheter och skolor inom försvarsdepartementets verksamhetsområde som elt lekmannainflytande borde införas. Det borde ankomma på rege-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 144

ringen att bestämma formerna för en sådan översyn och att efter denna lämna förslag fill riksdagen. I avvaktan härpå ville utskotlel inle förorda att lekmannastyrelse infördes för någon viss av de myndigheter som f. n. saknar sådan.

Med anledning härav har jag lUlsalt en arbetsgmpp inom försvarsdepartementet med uppgift att pröva och lämna förslag till ett eventuellt ökat lekmannainflytande inom centrala myndigheter och skolor. Arbetsgruppen kommer att redovisa sina förslag i juni 1982. Jag har i mina anvisningar till arbelsgmppen betonat vikten av att den noggrant prövar kostnadsaspekterna av ett evenlueUl Ökat lekmannainflytande.

1.8.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tUlfälle

att ta del av vad jag har anfört om lekmannainflytande i försvaret.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 145

1.9 Medinflytandet för värnpliktiga

Den vämplikliges engagemang och delaktighet i försvaret är en gmndläggande fömlsättning för all försvaret skall fä avsedd effekt. Del system för värnpliktsinflytande som har byggts upp genom åren bör därför kontinuerligt utvärderas och utvecklas. Jag vill nämna all regeringen har uppdragit åt överbefälhavaren att vidareutveckla de värnpliktigas medinflytande i enlighet med vad som anfördes i prop. 1980/81:100 (bil. 7, FöU 19, rskr 291). Som gmnd för vad som anfördes i propositionen och senare i regeringens beslut låg ett belänkande från värnpliklsinflytandekommiltén.

I slutbelänkandel (DsFö 1981:3) har värnpliklsinflytandekommiltén lämnat förslag om värnpliktigas medinflytande i arbelsmiljöfrågor m.m. De av kommitténs förslag som jag anser bör genomföras innehåller inte några frågor som enligt min mening behöver underställas riksdagens prövning. Jag anser dock all riksdagen bör informeras om de åtgärder som jag avser att föreslå regeringen.

I belänkandel behandlas värnpUktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor och under repelitionsutbildning, information i samhällsfrågor under gmndulbildning, förslagsverksamhet för värnpliktiga samt s.k. skiljenämnd för behandhng av vissa frågor. Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande.

F.n. finns en eller flera värnpliktiga skyddsassislenler inom varje skyddsområde där värnpUktiga regelmässigt är verksamma. Två skyddsassislenler får adjungeras till skyddskommitté och har därvid yttrande- och förslagsrätt. VärnpUktsinflytandekommittén anser all det är angelägel all frågor som rör arbetsmiljön och skyddsfrågor förankras i de mindre enheterna. De värnpliktiga skyddsassislenterna bör därför utses plulonsvis. För samordning bör bland och av plutonernas skyddsassistenter utses en kompaniskyddsassistenl som även ingår i kompaninämnden.

Kommittén konstaterar alt värnpliktiga enligt arbelsmiljölagen (1977:1160) inte kan ges ställning som skyddsombud och därmed ha rätt all stoppa farlig verksamhet. De kan inle heller ingå såsom ledamöter i skyddskommitté. Kommittén anser alt motiven för lagstiftningen fortfarande är giltiga och föreslår därför inte någon ändring av de värnpliktiga skyddsassistenternas ställning generellt. Kommitténs majoritet anser emellertid all det vore av värde att försöksvis på ett begränsat anlal förband ge skyddsassislenterna befogenheter som skyddsombud.

På tjänstetid får de värnpliktiga försvarsupplysning och medborgamn-dervisning. Målet för försvarsupplysningen är bl.a. att skapa förutsättningar för ett personligt stäUningslagande lill totalförsvarets mål i stort. Medborgarundervisningen avser orientering i samhällsfrågor och omfattar närmast information om regler inom folk- och straffrätten, alkohol- och narkolikafrägor samt arbetsmarknads- och sludiefrågor. Kommittén före-10   Riksdagen I98II82. I saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 146

slår att de värnpliktiga ges en utökad information i samhällsfrågor och om de poUliska partiernas syn på dessa. Medverkan från de polifiska partiernas sida bör omfatta minst sex limmar och ekonomisk ersättning bör utgå härför. Ersättningen, som lolaU beräknas kosta ca 1 milj.kr. per utbildningsår, föreslås täckas genom omfördelning av tilldelade medel. Kommitténs förslag föreslås genomföras försöksvis under två år och ingå inom ramen för försvarsupplysning och medborgamndervisning.

Enligt gäUande föreskrifter för mölesverksamhet får ungdomsorganisationer genomföra möten vid militära förband. Med ungdomsorganisationer avses bl.a. politiska ungdomsorganisafioner. Mötes verksamheten sker på fritid. För att aktivera denna verksamhet, som aUlså bl.a. gäller polifisk information, bör del enligl kommittén åligga förbandschef all årligen påminna de poUfiska partiernas regionala eller lokala organisationer om de informationsmöjligheter som gäUande bestämmelser erbjuder.

Beträffande värnpUktigas medinflytande under repelilionsutbildningen erinrar kommittén om alt utbildningen är kort och all den fill största delen genomförs under fältmässiga förhållanden. Möjligheterna till inflytande över utbildningen torde främst kunna tillgodoses genom den utvärdering av utbildningen som äger rum efter genomförd repelitionsutbildning. Det bör dock prövas att i lämpliga delar tillämpa del medinflylandesyslem som gäller under gmndulbUdning. Kommittén avser här närmast plutonens och kompaniets timme. Liksom under gmndutbildningen bör kompaniassislen-ten utses direkt av de värnpliktiga i stället för som nu av kompanichefen. Kommittén varnar i övrigt för all under repetifionsulbildningen alltför myckel formalisera medinflytandet.

Inom bl. a. VärnpUktsinflytandekommittén har förslag väckts om inrättande av särskild skiljenämnd. En sådan nämnd-lämpligen politiskt sammansatt—skulle enligt förslaget kunna behandla principiellt vikliga frågor som inte kan lösas i samförstånd mellan myndigheter och värnplikfiga. Kommittén konstaterar all inom Unjeorganisalionen finns rättigheter och möjligheter att föra sådana frågor vidare. Kommittén avvisar förslaget om inrättande av en fristående skiljenämnd. Däremot anser kommittén all de av försvarsmaktens ledningsulredning (FLU 74) i belänkandel (SOU 1979:84) Lekmän i försvaret föreslagna lekmannaorganen borde kunna pröva även denna typ av frågor.

Kommittén konstaterar att del föreligger ett nyll avtal om formerna m. m. för förslagsverksamhet för anställda. Det är enligt kommittén lämpligt att, så långt det är möjligt, anpassa bestämmelserna för värnplikfigas förslagsverksamhet lill detta avtal. Det är vidare angelägel alt reglerna utformas så att snabbast möjliga behandling av förslagen underlättas. Kommittén föreslår all förbandsnämnd lokall bör få beslutanderätt enligl den modell som tillämpas i ärenden rörande värnpliktigas Irivselmedel.

Mot vissa av kommitténs förslag har avgells reservationer och särskilda yttranden. Betänkandet har remitterats.  Ett anlal remissinstanser har

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 147

framfört erinringar eUer ställt sig avvisande till vissa delar av kommitténs förslag. Flertalet remissinstanser har dock stäUt sig positiva till förslagen i stort.

Jag delar värnpUklsinflylandekommUléns grundinställning vad gäller medinflytande i arbelsmiljöfrågor. Det är väsentligt all skyddsarbetet förankras långt ned i organisationen. Eftersom del föreligger skillnader mellan olika typer av enheter, bör del dock finnas möjligheter fill lokal anpassning. Jag anser att det är lämpligt att utöka antalet skyddsassislenler och utse dessa plutonsvis. Likaså bör man på några förband på försök låta plutonens allmänne förtroendeman fullgöra även skyddsassislenlens uppgifter. Jag är däremot inle beredd all förorda försöksverksamhet där värnpUktiga ges befogenheter som skyddsombud.

Jag vill erinra om att grunderna för lagstiftningen om skyddsombud innebär all del behövs ingående kännedom om verksamheten inom det område där man skall verka för all som skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté delta i skyddsarbetet. I socialutskottets belänkande 1977/78:1 med anledning av proposifionen om arbelsmiljölag uttalades att de värnplikfiga, med hänsyn fill att värnpliktstjänstgöringen är en form av UtbUdning och all utbildningstiden i de flesta fall inte överstiger åtta månader, inle torde kunna få den kunskap och erfarenhet som skyddsombud bör ha. Eftersom jag anser alt dessa förutsättningar allljäml gäller har jag svårt att se värdet av den föreslagna försöksverksamheten. Givelvis skall möjligheterna alt förebygga all de värnplikfiga utsätts för risk för ohälsa och olycksfall ständigt prövas och bevakas. Detta bör emellerfid ske inom ramen för nuvarande ordning för skydds- och säkerhetsarbete.

Jag delar i stort kommitténs förslag om utökad information i samhällsfrågor. Härigenom kan man måhända också bredda och fördjupa försvarsdebatten. Det är även väsentligt all företrädare för de politiska partierna anlitas. Det är också rimligt all viss ersättning kan utgå för sådan medverkan. Kostnaderna bör betalas inom ramen för tilldelade medel. Möjlighelema all få sådan medverkan kan emeUertid variera kraftigt. Bestämda timtal bör därför inte anges. Jag vill vidare peka på möjligheterna att för Ifrågavarande verksamhet utnyttja de fillgångar som finns lokall, både i form av partiorganisationer och vid förbandet verksam personal, såväl anställda som värnpliktiga.

När det gäller mölesverksamhet pä frilid delar jag kommitténs uppfattning att förbandschefema bör ha ell ansvar att regelbundet informera de politiska organisationerna om gällande bestämmelser.

Vad som sagts om medinflytande under repelifionsulbildning instämmer jag helt i.

I likhet med kommittén anser jag all del inle bör inrättas någon särskild skiljenämnd för värnpliktsfrågor. Det bör emellertid vara möjligt att, inom ramen för den försöksverksamhet med rådgivande lekmannaorgan, som jag har förordat under avsnillet 1.8 Lekmannainflytande i försvaret (s.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 148

143), behandla principiellt viktiga frågor som rör värnplikfiga. Del kan därvid vara lämpligt att någon representant för de värnpliktiga ges rätt all närvara och yttra sig.

Slutligen anser jag i Ukhet med kommittén att förslagsverksamheten så långt det är möjligt, bör anpassas lill vad som gäller för anställda. Härvid bör förbandsnämnden få beslutanderätt i dessa frågor enligl den modell som gäller för beslut angående Irivselmedel.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen filtfälle

alt ta del av vad jag här har anfört om värnpliktigas medinflytande.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 149

1.10 Värnpliktsförmåner

1.10.1 Det nuvarande förmånssystemet

Enligt värnpliklslagen (1941:967, omlryckl 1969:378) är vatje svensk man värnpliktig fr.o.m. det år då han fyller 18 år t.o.m. det år då han fyUer 47 år. Värnplikten innebär en skyldighet att tjänstgöra inom del militära försvaret i både fred och krig. I fred utbildas den värnpliktige för krigsuppgU"ten. Utbildningen består av grundutbUdning och repetilionsutbUdning. Gmndutbildningens längd varierar från 227 fill 540 dagar. Repelilionsutbildningen beslår av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

En värnpliktig som finner del oförenligt med sin övertygelse all bmka vapen kan enligl lagen (1966:413, ändrad senast 1981:418) om vapenfri tjänst få tillstånd all fullgöra vapenfri Ijänsl i slällel för värnpliklsljänslgöring. Tjänstgöringstiden för en vapenfri tjänstepliktig är totalt 420 dagar och delas, liksom värnpliktstjänstgöringen, in i grundutbildning och repelilionsulbildning.

När en värnpliktig genomgår grundutbildning och repefitionsutbUdning får han ekonomisk ersättning enligl elt särskUt förmånssystem. Systemet omfattar också de vapenfria Ijänsleplikliga och de kvinnor som fullgör frivillig mUitär gmndulbUdning. Kostnaderna för förmånssystemet, exkl. kost och logi, beräknas uppgå till ca 900 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

Förmånssystemet är utformat så all vissa ersättningar ges lill alla värnpUkfiga, medan andra ersättningar är behovsprövade och endast ges lill värnpliktiga som t. ex. på grund av sin familjesiluafion behöver ell särskill ekonomiskt stöd under värnpliktsutbUdningen.

Generella ersättningar regleras i värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008, ändrad senast 1981:586). Bestämmelserna för de behovsprövade ersättningarna återfinns i familjebidragslagen (1978:520, ändrad senast 1981:419).

Enligt värnpliktsförmånsförordningen får en värnpliktig, när han genomgår gmndulbildning, dagersättning med f n. 17 kr. för dag t.o.m. 230 dagars tjänstgöring. Därefter får han 15 kr. för dag i tillägg lill dagersättningen t.o.m. 300 dagars tjänstgöring. För tjänstgöring utöver 300 dagar utgör lUlägget 30 kr. När den värnpliktige rycker ul från gmndutbildningen erhåller han ett ulryckningsbidrag om 1 500 kr. För viss utbildning betalas också ulbildningspremier.

För varje kalendermånad med minst sexton Ijänslgöringsdagar får en värnpliktig under sin gmndulbildning två fria resor till och från den plats inom landet där han är kyrkobokförd eller vistas stadigvarande. Fri resa medges även lill annan plats inom landet, om platsen kan nås med aUmänna kommunikafionsmedel (exkl. flyg). Vid viss tjänstledighet är den värnpliktige också berättigad fill fri resa. Förutom dessa fria ledighelsresor

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 150

har den värnpliktige möjlighet att för 10 kr. i obegränsad omfattning utnyttja allmänna tåg-, buss- och båtförbindelser vart som helst i landet, de s.k. vpl 10-resorna.

En värnpliktig som genomgår repelitionsutbildning får dagpenning. Dagpenningen är lika stor som den värnpliktiges sjukpenning enligl den allmänna sjukförsäkringen, dock lägst 40 kr. för dag. Dagpenningen betalas ut av försäkringskassorna. Utöver dagpenningen utbetalas s.k. befattningspenning tiU värnpliktiga som tjänstgör som befäl.

Alla värnpliktiga har under både gmnd- och repelilionsutbildningen rätt fill fri mat, fri inkvartering, fri utmslning och fri hälso- och sjukvård. De är vidare ekonomiskt skyddade vid skador under tjänstgöringen genom en särskild lagstiftning som anknyter fill lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring. De är också gmpplivförsäkrade enligl i huvudsak samma gmnder som statens arbetstagare. Om en värnpUklig avlider under tjänstgöringen, lämnas begravningshjälp tiU hans dödsbo. Värnpliktiga som tjänstgör som dykare, faUskärmshoppare och liknande erhåller särskilda ersättningar.

En värnpliktig kan efter behovsprövning få familjebidrag för alt klara sin försörjning under tjänstgöringsfiden. Familjebidrag, som också kan avse den vämplikliges närstående, finns i fem olika former, nämligen familjepenning, bostadsbidrag, flytlningsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag. Värnpliktiga som fullgör repetilionsutbUdning kan enbart få näringsbidrag.

Värnpliktiga som här försörjningsansvar mol barn och huslm eller sammanboende kan erhåUa familjepenning. Familjepenningen är f. n. för barn högst 570 kr. för månad och för hustru högst 1290 kr. för månad. Bostadsbidrag kan erhållas med högst bostadskostnaden. Bidragels storlek beror på bostadens storlek, familjens storlek och på vad som är att betrakta som normal hyra på orten. Begravningsbidrag betalas ul om den värnpliktiges maka eUer barn avlider under tjänstgöringstiden.

Ärenden om famUjebidrag handläggs av försvarets civilförvaltning och kommunernas familjebidragsnämnder eUer av någon annan kommunal nämnd som kommunen beslutar. Kommuner som betalar ut familjebidrag har rätt till statsbidrag med 95 % av del utbetalade beloppet.

De värnpliktigas förmåner och bidrag kompletteras med förordningen (EFS 1979:31) om särskild ekonomisk hjälp lill värnpliktiga. Denna hjälp betalas ut i form av ränlefria lån eller som bidrag till värnpliktiga för att tillgodose uppkomna särskilda behov som normall inte har kunnat fömtses och som rimligen inte kan tillgodoses på annat sätt.

1.10.2 Överbefälhavarens värnpliktsekonomiska undersökning

På regeringens uppdrag har överbefälhavaren tUlsammans med statisfiska centralbyrån genomfört en statistisk urvalsundersökning i syfte alt kartlägga de värnpliktigas ekonomiska situation under grundutbildningen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 151

Vid ett första undersökningstillfälle kontaktades ca 4500 värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga genom en postenkät innan de började sin gmndulbildning. Därefter genomfördes en enkät på tjänstgöringsställena ca två månader före utryckningen.

Under gmndulbildningsfiden hemförlovades ca 10 % av de värnpliktiga på medicinska eller andra gmnder. Av de hemförlovade frikallas en del, en del undantas tillfäUigt från tjänstgöring och en del får anstånd med sin tjänstgöring. TUl denna minskning av undersökningsmaterialet kommer ett bortfaU i urvalet som för den första enkäten utgjorde 12 % och för den andra enkäten 29 %. Av undersökningsrapporten framgår sammanfattningsvis bl. a. följande.

De värnpliktigas åldersfördelning

Ca 90 % av de värnpliktiga är 21 år eller yngre. Endast ca 1 % är 24 år eller äldre.

Utbildning

27 % av de värnpliktiga har genomgått grundskola eller folkhögskola och 46 % har yrkesskola eller gymnasieskola (1- eller 2-årig) som ulbildnings-bakgmnd. 25 % har 3- eller 4-årig gymnasieutbildning och 2 % har universitets- eller högskoleutbildning.

Civilstånd och barn

Av de värnpliktiga som genomför gmndutbildningen är 9 % gifta eller sammanboende och endast 2 % har barn. Helt naturligt visar det sig all de äldre värnpliktiga i störte utsträckning är sammanboende eller gifta och har barn. Undersökningen har inte visat att de värnpliktiga i dag bildar familj tidigare än fört.

Boendeförhållanden

91 % av de värnpliktiga är ensamslående och av dessa bor ca 80 % hemma hos föräldrarna. 61 % av de värnplikfiga som bor hos föräldrarna uppger att de före inryckningen betalar för sitt boende. Endast 10 % av dessa uppger att de under tjänstgöringstiden har forlsall alt betala för sill boende. Av de ensamstående värnpliktiga har 10 % egen bostad. Dessa betalar i genomsnitt 600 kr. för månad i hyra.

Ingen av de gifta eller sammanboende värnpliktiga bor hos sina föräldrar. 85 % av dem bor i hyreslägenhet eUer med bostadsrätt och betalar i genomsnitt 900 kr. för månad för sin bostad.

Den högsta genomsnitfiiga boendekostnaden har de 1 % värnpliktiga som bor i villor. Dessa betalar ca 2 100 kr. för månad för sin bostad.

Inkomster

Ca 90 % av de värnpUktiga uppger före inryckningen alt de är anställda. Två tredjedelar av dessa har en månadsinkomst på mellan 3 000 och 5 000

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 152

kr. Under tjänstgöringstiden har de värnpliktiga, utom i rena undantagsfall, inle några inkomster av ansläUning eller motsvarande. 38 % har dock "extraknäck" som i genomsnitt ger 500 kr. för månad.

Utgifter och skulder

22 % av de värnpliktiga har före inryckningen avbetalningar för bU, möbler, TV m.m. till en sammanlagd kostnad av 4,8 milj.kr. för månad. Under tjänstgöringstiden sjönk den sammanlagda kostnaden för dessa utgifter med hälften. Detta tyder dels på all gruppen värnpliktiga med skulder blev mindre, dels på alt en del värnpliktiga har avslutat eller fick anstånd med sina avbetalningar. För den som har avbetalningar under tjänstgöringstiden varierar medelulgiften för månad mellan ca 300 kr. för ensamstående och ca 500 kr. för gifta eUer sammanboende med barn.

98 % av de värnpliktiga har inle andra lån eller skulder vare sig före eller under tjänstgöringen. Däremot uppger 34 % all de har varit tvungna att låna (vanligen privafiån) pengar under tjänstgöringstiden för att klara ulgifler som de inte kunnat vänta med. I genomsnitt har dessa lånat 2 150 kr. Under tjänstgöringstiden är de totala månadsulgiflerna i genomsnitt 355 kr. för ensamstående värnpliktiga, 745 kr. för gifta eller sammanboende och 1000 för gifta eller sammanboende med barn.

Besparingar

59 % av de värnpliktiga uppger all de använt egna besparingar för utgifter under tjänstgöringsfiden. De hade i medeltal förbmkat 3 300 kr. av sina sparade pengar. 9 % av de värnpliktiga uppger all de har sparat pengar under tjänstgöringstiden.

Resor under tjänstgöringstiden

Drygt två tredjedelar av de värnpliktiga har mindre än 15 mil mellan tjänstgöringsstället och hemmet. Endast 7 % har mer än 80 mil (inkl. värnpliktiga som reser meUan fastlandet och Gotland) till hemorten och är därför berättigade lUl flygresor. De värnpliktiga har trots två fria resor per månad och obegränsade möjligheter all resa med s.k. vpl 10-biljeller i genomsnitt 250 kr. för månad i ulgtfler för resor.

Mat

26 % av de värnpliktiga äter inte fmkost på förbandet. Lika många avstår från middag på förbandet. På grundval av de värnplikfigas resefrekvens kan man också dra slutsatsen all över 90 % inte äter alls på förbandet under helgerna.

Överbefälhavarens modeller för ett nytt förmånssystem

Utom den statistiska analysen redovisar överbefälhavaren fyra principiellt skilda modeUer lill elt nyll värnpliklsförmånssyslem. Modellerna innebär i korthet följande.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 153

1. BortfaUen inkomst ersätts (motsvarande sjukpenningsystemel).

2. Försvaret ansvarar för den värnpliktiges försörjning och hans del av kostnaderna för barn och bostad, medan kommunen sörjer för familjen i övrigi.

3. Värnpliklslön (lika lön för alla).

4. Värnpliktslön efter behov. Systemet ger alla värnpliktiga samma standard, dvs. lönen anpassas efter den värnpliktiges försörjningsbörda.

Överbefälhavaren förordar modell 2.

Överbefälhavarens förslag tiU förändringar inom nuvarande förmånssystem

I sin rapport redovisar överbefälhavaren slutligen behovet av vissa förändringar inom del nuvarande förmånssystemet. Dessa är sammanfattningsvis följande.

1. Bostadsbidraget bör räknas upp med sådana kostnader som - utom hyran — är nödvändiga för att kunna behålla bostaden.

2. Förplägnadsersällningen bör höjas.

3. Begravningshjälpen bör höjas.

4. Reglerna för bostadsbidrag bör ändras.

5. Bestämmelserna för värnpUktsresor bör utredas.

1.10.3 Remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över belänkandel avgells av chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarets rationaliseringsinstilul, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverkel, riksskatteverket, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Kristianstads, Västernorriands och Nortbollens län, försvarets personalvårdsnämnd. Svenska kommunförbundet, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Centerns ungdomsförbund. Moderata ungdomsförbundet. Folkpartiets ungdomsförbund, Kommunisfisk ungdom. Värnpliktiga arbelsgmppen och Försäkringskasséförbundet.

Vad gäller modellerna för ett nyll förmånssy slem förordar omkring en tredjedel av remissinstanserna modell 2 framför de övriga modellerna, i vissa fall med hänvisning lill alt de andra modellerna ler sig orealistiska ur kostnadssynpunkt. Fem remissinstanser anser att del nuvarande systemet är bättre än någon av modeUerna. Elt flertal remissinstanser påpekar att modellerna inte är lillräckligl genomarbetade och alt kostnaderna inle är så belysta alt modellerna kan tjäna som underlag för principbeslut om ett nytt förmånssystem. En del remissinstanser vill inle la ställning lill någon modeU förrän dessa har utretts yllerligare. Några re-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 154

missinstanser förordar visserligen någon av modellerna men anser att ytterligare utredning bör genomföras.

Chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, Stockholms kommun. Svenska arbetsgivareföreningen och Moderata ungdomsförbundet förordar utredningsrapportens modell 2. Chefen för armén, chefen för marinen och Moderata ungdomsförbundet anser att ansvaret för de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation i princip bör ligga utanför försvaret. Arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen betonar all värnpliktiga bör ges rätt till samma bistånd som socialtjänstlagen erbjuder övriga medborgare. Mot bakgmnd av uppfattningen all bidragsgivningen fill de värnpliktiga och deras familjer är en statlig angelägenhet förordar Stockholms kommun att modeU 2 kombineras med statliga behovsprövade bidrag även lill de värnplikfigas familjer.

Kammarrätten i Göteborg förordar modell 2 därför alt övriga modeller förefaller orealistiska ur kostnadssynpunkt men anser att modeU 1 är värd att närmare övervägas. Lånsstyrelsen i Kristianstads län anför motsvarande synpunkter. Tjänstemännens Centralorganisation förordar en kraftig höjning av dagersättningen. Centerns ungdomsförbund förordar en värnpliktslön, lika för alla, kompletterad med ell behovsprövat familjebidrag. Folkpartiets ungdomsförbund förordar i första hand modell 2, kombinerad med höjning av dagersättningen lill 30 kr. för dag. Kommunistisk ungdom och Värnpliktiga arbetsgruppen förordar en höjning av dagersättningen till 30 kr. för dag. Socialdemokratiska ungdomsförbundet förordar i princip det nuvarande systemet men med en dagersättning som tillförsäkrar de värnpliktiga den genomsnittliga standarden i samhället.Ma/mö kommun förordar värnpliklslön enligl modeU 3. Försäkringskasseförbundet förordar att nuvarande system inle förändras principiellt förrän ersättning liU värnpliktiga under gmndulbUdning kan ges enligt ell syslem som liknar modeU 1.

Försvarets civilförvaltning avstyrker införandet av ett system i enlighet med modell 2 och förordar istället en reformering av det nuvarande systemet, även administrativt. Motsvarande uppfattning redovisas av försvarets personalvårdsnämnd, Göteborgs kommun och länsstyrelsen i Västernorrlands län. De två senare remissinstanserna framhåller även alt kostnaderna för värnpliktiga och deras familjer är en stafiig angelägenhet.

Försvarets rationaliseringsinstitut, riksrevisionsverket, riksförsäkringsverket och Centralorganisationen SACOISR finner alt undersökningsrapporten inle kan anses som ett godtagbart underlag för beslut om införande av ett nytt vämpliktsförmånssyslem. Svenska kommunförbundet och LO har endast tagit ställning fill modeU 2 och avstyrker införandet av ett sådant system. Riksskatteverket anser alt ersättningar lill värnpliktiga bör vara skalteplikliga.

Flertalet av remissinstanserna har berört de förslag till snara åtgärder

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 155

inom det nuvarande systemet som föreslås i undersökningsrapporten.

Det övervägande antalet remissinstanser anser all de värnpliktigas möjligheter att få bostadsbidrag bör ökas, främst genom att kravet på innehav av bostaden minst sex månader före inryckningen kortas eller slopas, men även genom en generösare tillämpning av nuvarande regler för undanlag från sexmånadersgränsen. Försvarets civilförvaltning anser all den kostnad för slopande av sexmånadersgränsen (20 milj. kr.) som har angetts är för hög och snarare torde vara högst 2 milj. kr. Civilförvaltningen föreslår att sexmånadersgränsen sänks lill ell minimum. De flesta remissinstanser anser all även bostadsbidraget bör höjas. Chefen för armén och försvarets civilförvaltning påpekar all del kvarstår elt visst behov av särskild ekonomisk hjälp för andra ändamål än boendekostnader.

Flertalet remissinstanser anser alt förplägnadsersällningen och begrav-ningsersällningen bör höjas. Försvarets personalvårdsnämnd och VärnpUktiga arbetsgruppen anser alt förplägnadsersällning bör utbetalas för alla tjänstgöringsfria dagar. Försvarets civilförvaltning menar alt de värnpliktigas kostnader för mathållning under ledighet bör beaktas, eventuellt genom en höjning av dagersättningen.

Vissa remissinstanser har framfört synpunkter på de värnpUktigas resor. Chefen för armén och Värnpliktiga arbetsgruppen förordar ell obegränsat antal fria hemresor och slopande av vpl 10-syslemet. Andra remissinstanser framför olika förslag om ökat antal fria resor.

Försvarets civilförvaltning och Svenska arbetsgivareföreningen anser del angeläget all möjligheterna alt få näringsbidrag ökas. Arbetsgivareföreningen anser dels alt näringsbidraget bör anpassas fill kostnadsut-veckUngen, dels alt även den som driver sin rörelse i aktiebolagsform bör kunna få näringsbidrag.

1.10.4 Försvarskommittén

Försvarskommitlén anser att del är synnerligen angelägel alt systemet för värnpliklsförmåner snarast ses över och har noterat all regeringen har lUlkaUat en kommitté för att utreda förmånssystemet. Försvarskommitlén konstaterar att del föreligger stora svårigheter all la ställning till selekliva eller genereUa förändringar i värnpUktsförmånssyslemet innan resultatet av utredningen föreligger och understryker betydelsen av att utredningen genomförs skyndsamt. Kommittén avstår därför från all lämna förslag inom området men anser att regeringen i anslutning till försvarsbeslutet år 1982 bör lämna förslag till förbättringar av förmånerna på de punkter där missförhållandena är uppenbara. Vidare anser försvarskommittén att det bör ankomma på regeringen att höja vissa förmåner för särskill utsatta gmpper, men att den slutliga justeringen av den allmänna förmånsnivån bör gmndas på beslut om elt nytt system.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 156

1.10.5 Föredraganden

Inledningsvis vill jag erinra om all den undersökning av de värnpUktigas ekonomiska förhållanden under gmndutbildningen som överbefälhavaren i samarbete med statisfiska centralbyrån genomförde under åren 1978-1980 av olika skäl inte kunde redovisas för regeringen förtän i maj 1981. Detta medförde att en planerad proposition med vissa förslag med anledning av undersökningen inle kunde lämnas under våren 1981. Jag lar därför upp denna fråga nu.

Överbefälhavarens undersökningsrapport har remitterats lill trettio myndigheter och organisationer. Som har framgått av del föregående redovisas i rapporten dels en slafisfisk sammanfattning av de värnpUktigas sociala och ekonomiska situation, dels ett anlal modeller fill ell nytt förmånssystem. Slufiigen anges vissa akuta problem inom det nuvarande värnpUktsförmånssyslemet.

Som framgår av remissammanställningen är remissinstanserna inte eniga om att förorda något av överbefälhavarens förslag lill modeller för ett nytt förmånssystem. Flera remissinstanser efterlyser en djupare analys av modellerna innan man kan la ställning och förordar alt frågan om ett nyll förmånssystem utreds ytterligare. Jag delar denna uppfattning och efter mitt förslag har regeringen i november 1981 beslutat tillkalla en kommitté för alt utreda de värnpliktigas m. fl. förmåner under gmndulbildning.

Liksom flertalet av remissinstanserna och försvarskommitlén finner jag att åtgärder snarast möjligt bör vidtas för all komma fill rätta med vissa problem inom det nuvarande förmånssystemet. Mot bakgrund bl. a. av vad som har kommit fram i undersökningen förordar jag därför i det följande för budgetåret 1982/83 vissa ändringar av familjebidragen och övriga värnpliktsförmåner saml de ändringar i familjebidragslagen (1978: 520) som blir en följd av detta.

Jag förordar att dagersättningen höjs från 17 lill 18 kr. Delta medför all den sammanlagda ersättningen fr.o.m. den 231:a tjänslgöringsdagen blir 33 kr. och för tjänstgöring fr. o. m. den 301 :a dagen 48 kr.

Även de familjesociala förmånerna bör förbättras. Det månafiiga maxi-beloppen för familjepenningen bör höjas för maka med 150 kr. lill 1440 kr. och för barn med 60 kr. fill 630 kr. Genom dessa höjningar kommer familjepenningen för maka all i huvudsak ansluta tiU del grundbelopp som nu betalas ul fill ensamslående enligl socialhjälpsnormen i Stockholms kommun. Familjepenningen för barn kommer i huvudsak all ansluta lUl nuvarande nivå för bidragsförskott och barnpension.

Enligt gäUande bestämmelser i familjebidragslagen kan en värnpliktig som driver näring få näringsbidrag till avlöningskoslnader som uppkommer till följd av att särskild arbetskraft måste anlitas för att under den värnpUktiges tjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Del maximerade beloppet för näringsbidrag är 150 kr. för dag. Jag förordar all beloppet höjs till högst 200 kr. för dag.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 157

Bestämmelserna i lagen är vidare enUgt de tillämpande myndighelerna så utformade att näringsbidrag för egenförelagare som driver sin rörelse i akfiebolagsform inte kan få något bidrag. Jag anser att företagsformen som sådan inle bör påverka möjligheterna alt få näringsbidrag och förordar därför att familjebidragslagen ändras så att näringsbidrag kan erhållas, även om den värnpliktige driver sin rörelse i bolagsform.

Om en värnpUklig får använda annat färdmedel än allmänt kommunikationsmedel vid fri resa, har han rätt fiU resekostnadsersältning. Resekost-nadsersättningen betalas ul med f. n. 50 öre per kilometer jämte särskild ersättning med 5 öre per kilometer för varje medresande värnpliktig som har rätt fill fri resa. Mol bakgmnd av kostnadsulveckUngen förordar jag alt ersättningen höjs till 70 öre per kilometer jämte särskild ersättning med 5 öre per kilometer för varje medresande värnpliktig som har rätt fill fri resa.

Avlider den värnpliktige under tjänstgöringen eller annan lid då han är berättigad lUl fri sjukvård, betalas begravningshjälp ut till den avlidnes dödsbo med 2000 kr. Detta belopp bör höjas för att bättre överensstämma med de belopp som tiUämpas för begravningshjälp enligl statens aUmänna grupplivförsäkring. Jag förordar därför att beloppet höjs från nuvarande 2000 kr. lill 8000 kr. Av samma skäl förordar jag alt del begravningsbidrag som enligt 23 § familjebidragslagen betalas ut med anledning av att en värnpliktigs maka eller barn har avlidit höjs från nuvarande 2000 tiU 8000 kr. resp. från nuvarande 1 000 fill 4000 kr.

När den värnpliktige i samband med tjänsfiedighet eller på gmnd av sjukdom inte befinner sig vid tjänstgöringsstället får han förplägnadsersällning i slällel för fri förplägnad. De flesta remissinstanserna anser i likhet med överbefälhavaren att det är angeläget alt förplägnadsersällningen höjs. Jag delar denna uppfattning och förordar alt 6 milj. kr. avsätts för höjning av förplägnadsersällningen.

I familjebidragslagens regler för bostadsbidrag till ensamstående värnpliktiga föreskrivs att den värnpliktige vid tidpunkten för tjänstgöringens början skall ha haft bostaden i minst sex månader för att vara berättigad till bostadsbidrag. Undantag från denna regel medges endast om särskilda skäl anses föreligga. Överbefälhavaren har i sin rapport från den värnpliktsekonomiska undersökningen föreslagit att dessa regler ändras. Flertalet remissinstanser har också ullalat sig för delta. Även jag anser all de nuvarande bestämmelserna för bostadsbidrag bör ändras. Jag förordar att en värnpliktig som har egen bostad vid tjänstgöringstidens början skall ha möjlighet att få bostadsbidrag.

Jag vill emellertid samfidigt kraftigt understryka att de vidgade möjligheterna att få bostadsbidrag inle får medföra all värnpliktiga härigenom skaffar sig bostad enbart för innehav under tjänstgöringstiden eller på annat sätt söker skaffa sig kortsiktig nytta av bostadsbidraget.

TUlämpningen av de ändrade reglerna måste därför följas upp mycket noggrant. Jag utgär från att i första hand försvarets civilförvaltning noga

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 158

följer utvecklingen och konfinuerligt redovisar erfarenheterna. Självfallet fömtsätter jag också att ansökningar om bostadsbidrag prövas lika seriöst som nu.

Om uppföljningen visar en utveckUng som inle är förenlig med syftena med de ändrade reglerna, ärjag inle främmande för att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till restriktivare regler för bostadsbidrag.

Reglerna för bostadsbidrag till värnpliktiga som är sammanboende, gifta eller som bor tillsammans med en eller flera kamrater bör också göras enhetliga. En värnpliktig som lever under sådana förhållanden och som saknar inkomst bör alllid kunna erhåUa bostadsbidrag.

Slutligen vill jag här la upp en fråga som gäller sjukvårdsförmåner för civilförsvarsplikliga. 1962 års riksdag (prop. 1962:101, SU 126, rskr 294) beslöt att en skillnad skuUe göras mellan civilförsvarsplikliga i värnplikts-åldern och äldre civilförsvarspliktiga i fråga om sjukvårdsförmåner. Motivet var alt de äldre civilförsvarsplikliga genom införandet av en civilförsvarspenning skulle komma i ell gynnsammare läge i avlöningshänseende och därför inte borde erhålla särskild gottgörelse för sjukvårdsförmåner. Numera finns det inte någon sådan skiUnad i avlöningshänseende mellan äldre och yngre civilförsvarspliktiga. Jag förordar därför att också skiUnaden i fråga om sjukvårdsförmåner las bort, så alt alla civilförsvarsplikliga under civilförsvarstjänslgöring får fri sjukvård efter samma principer som gäller för värnpliktiga.

De föreslagna förbättringarna bör genomföras den 1 juli 1982 och i fiUämpliga delar också gälla andra som avlönas enligl samma gmnder som de värnpliktiga. Förbättringarna kräver bl.a. ändringar i familjebidragslagen (1978:520). Förslag liU lag om ändring i familjebidragslagen har upprättats inom försvarsdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.2. Med hänsyn lill lagstiftningsfrågans beskaffenhet torde lagrådets hörande i ärendet sakna betydelse. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag till övriga författningsändringar.

Till förfallningsförslagel vill jag göra följande kommentarer.

I 8 § anges när bostadsbidrag kan utgå. I punkterna 1-3 anges de olika bostadsförhållanden som medför rätt fill bostadsbidrag. I punkten 4 föreskrivs alt bostadsbidrag kan utgå även i andra fall, om särskilda skäl föreligger. Ändringen i punkten 3 innebär att sexmånadersgränsen slopas. Del räcker således att den värnpliktige innehar bostaden vid tidpunkten för inryckningen. I likhet med vad som gäller f. n. bör del finnas möjlighet all lämna bidrag till kostnaderna för bostad som har anskaffats efter den i lagen angivna tidpunkten. Härför bör liksom hittiUs krävas särskilda skäl. I fråga om vad som skall utgöra särskilda skäl hänvisar jag till prop. 1977/78:127 (s. 31). Fömtom de särskilda skäl som f. n. gäller anser jag all det också bör vara möjligt alt bevilja bostadsbidrag när en värnpliktig t. ex.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 159

blir erbjuden bostad på en ort där det råder stor bostadsbrist. Han skaU i ett sådant fall inte vara tvungen att avstå från erbjudandel av ekonomiska skäl och därmed riskera att slå ulan egen lägenhet för flera år framåt. Särskilda skäl kan också i vissa fall föreligga för officersaspiranter som tjänstgör under lång tid och där det kan anses skäligt all bostad anskaffas under utbUdningstiden.

Ändringarna i 9,21 och 23 §§ innebär som tidigare har nämnts endast att vissa belopp räknas upp.

I ll~13 §§ finns f. n. vissa avräkningsregler. Oavsett om en värnpliktig är gift, sammanboende eller bor tillsammans med en kamrat bör han alltid kunna garanteras minst hälften av boendekostnaden, om han inte har egna inkomster som skaU avräknas enligt bestämmelserna i lagen. Lagtekniskt löses detta enklast genom att man gör vissa begränsningar i avräkningsreg-lema för makas inkomst. Eftersom avräkning skall ske i viss ordning enligl 11 §, har därför satts in ett nytt stycke före avräkningsregeln för den VärnpUktiges egna inkomster. Del nya stycket har blivit punkten 3 och den gamla punkten 3 har förskjutits liU en ny punkt 4. Den nya punkten innebär att makas eller barns inkomst inte avräknas mot familjepenningen och bostadsbidraget med högre belopp än all det efter avräkningen alltid återstår minst hälften av den boendekostnad som avses i 10 §. Detta belopp kan dock reduceras, om den värnpUktige har egna inkomster.

Ändringarna i 12 § är endast en konsekvens av ändringen i 11 §.

I 13 § föreskrivs alt avräkning skall ske med belopp som är skäligt med hänsyn liU den värnpliktiges och hans makas ekonomiska förhållanden. Någon exakt avräkningsregel av den art som 11 § innehåller är del således inle fråga om. Därför behövs inte någon ändring av 13 §. Ändringen i 11 § påverkar emellertid bedömningen av vad som är skäligt enligl 13 §. Om t. ex. den värnpUktige saknar inkomst eller har myckel små inkomster får makans inkomster inle reducera bostadsbidragets storlek med mera än hälften av boendekostnaden enligt 10 §.

119 § föreskrivs bl. a. all näringsbidrag kan utgå om den Ijänstepliklige har sin huvudsakliga inkomsl av näring eller rörelse som drivs av honom eller hans maka. I rättspraxis har detta tolkats så all uttrycket inkomsl av rörelse i detta sammanhang har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370). Detta har medfört att värnpliktiga som drivU sin näring i form av akfiebolag inte har fått näringsbidrag, eftersom inkomsten från bolaget i regel beskattas som inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen. Som har anförts fidigare bör denna olägenhet tas bort. Ändringen i första stycket av paragrafen, dvs. all uttrycket inkomsl från näring eller rörelse ersätts med uttrycket försörjning av näring, innebär således all kommunalskallelagens inkomstbegrepp i delta sammanhang inle får samma betydelse som tidigare. I ett nyll andra stycke har också särskilt angetts att näringen kan få drivas i form av juridisk person utan att det utesluter möjligheten att få näringsbidrag. Det fordras emeUertid att den

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 160

Ijänstepliklige eller hans maka är den som har det huvudsakliga inflytandet på näringen, dvs. tiU övervägande del äger eller innehar akfierna eUer andelama i företaget.

Ändringen i 20 § är en konsekvens av ändringen i 19 §.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982. De höjda beloppen kommer utan särskild ansökan att betalas ul lill dem som vid lagens ikraftträdande uppbär bidrag. Den som efter den 1 juli 1982 uppfyUer lagens krav för alt få bidrag, men som inte gjorde det tidigare, måste ansöka om bidrag.

1.10.6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta   förslaget   liU   lag   om   ändring   i   familjebidragslagen (1978:520),

2. godkänna vad jag har förordat om värnpliktsförmåner.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 161

1.11 Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m. m.

1.11.1 Föredraganden

I enlighet med gäUande metod för ramberäkningarna (prop. 1974:1 bil. 6 s. 60, FöU 1974:19, rskr 1974:190) och med hänvisning till vad jag har anfört under avsnittet 1.3 Det militära försvarels fortsatta utveckling (s. 49) beräknarjag basbeloppet och ulgtflsramen för del militära försvaret för budgetåret 1982/83 lill 16610 milj.kr. i prislägel febmari 1981. Till detta kommer beräknad kompensation för pris- och löneökningar enligl del system somjag har förordat i det föregående. Beräkningarna framgår av följande sammanställning.

Basbelopp = utgiftsram (prisläge februari 1981) 16 610 000 000

Tillkommer:

Beräknad priskompensation februari 1981-
medelprisläget 1982/83 -I- 2 500 000 000

Beräknat utfall den 30 juni 1983 19110000000

Medel för sysselsätlningsstimulerande åtgärder under tolfte huvudtiteln har under en följd av år i vissa fall släUls lill förfogande för all betala byggnadsarbeten, materiel m.m. för försvarsmakten. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet fömtsätter jag att sådana medel får disponeras utöver utgiftsramen lill elt belopp av 40 milj. kr.

För budgetåret 1981/82 har riksdagen vid 1980/81 års riksmöte (prop. 1980/81:100 bil. 7 s. 53, FöU 19, rskr 291) bemyndigat regeringen aU justera utgiftsramen för del militära försvaret med hänsyn lill prisutvecklingen enligt nelloprisindex. Under avsnUtet 1.3 Del militära försvarets fortsatta utveckling (s. 47) har jag förordat elt nyll system för priskompensation av utgiftsramen. Jag förordar all regeringen begär riksdagens bemyndigande att justera utgiftsramen för budgetåret 1982/83 enligt försvarsprisindex.

Behovel av beslällningsbemyndiganden för ell visst budgetår uttrycks f. n. i den prisnivå som antas komma alt råda när bemyndigandena utnyttjas. Beställningsbemyndigandena prisregleras därmed på förhand med utgångspunkt i en prognos om prisutvecklingen. De betalningsmedel som anvisas är däremot uttryckta i prislägel vid budgeleringslillfällel och prisregleras löpande. Om prisutvecklingen markant kommer all avvika från del antagande som låg bakom beräkningen av bemyndigandebehovel, uppkommer en skillnad mellan de bemyndiganden och de anslagsmedel, inkl. prisregleringsmedel, som disponeras under anslaget. Delta har inträffat flera gånger under de senaste budgetåren. Riksdagen har i dessa fall beviljat ytterligare beställningsbemyndiganden för prisreglering på tilläggsbudget. Förfarandet innebär att myndigheterna får tillgång till erforderliga prisregleringsbemyndiganden sent under budgetåret. Del försvårar därför planeringen av materielbeställningarna. Enligt min mening bör regeringen 11    Riksdagen 1981182. I samt. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 162

inhämta riksdagens bemyndigande att justera lämnade beställningsbemyndiganden för prisreglering med hänsyn lUl skillnaden mellan den prognosli-cerade prisutvecklingen enligl nelloprisindex och den verkliga.

Genom det tidigare nämnda beslutet vid 1980/81 års riksmöte har riksdagen bemyndigat regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1981/82 på grund av över- eUer underutnyttjande av ramen för budgetåret 1980/81. Jag förordar att regeringen begär bemyndigande för budgetåret 1982/83 enligt samma principer.

För budgetåret 1981/82 har riksdagen genom nämnda beslut vid 1980/81 års riksmöte även bemyndigat regeringen att av konjunkturskäl medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret. Elt sådant överskridande regleras genom motsvarande justering av utgiftsramen för ett eller flera efterföljande budgetår. Ell motsvarande bemyndigande för regeringen behövs också för budgetåret 1982/83 och bör därför begäras.

För budgetåret 1981/82 har riksdagen vidare genom nämnda beslut bemyndigat regeringen att överskrida utgiftsramen för del militära försvaret samt lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för totalförsvaret sätts i kraft, dvs. vid krigsfara eUer krig. Bemyndigandet omfattar också beredskapsålgärder i andra situationer än direkt krigsfara eller krig. Här avses sådana åtgärder som all värnplikfiga av beredskapsskäl kallas in lill krigsförbandsövning eller beredskapsövning eller all andra särskilda åtgärder måste vidtas av samma skäl. Ell motsvarande bemyndigande behövs för budgetåret 1982/83. Jag förordar därför att regeringen begär riksdagens bemyndigande att överskrida utgiftsramen för det militära försvaret samt lämnade beslällningsbemyndiganden, om del behövs av beredskapsskäl.

1.11.2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

1. för budgetåret 1982/83 fastställa utgiftsramen för del militära försvaret fill 16610000000 kr. i prisläget febmari 1981,

2. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1982/83 med hänsyn tUl prisutvecklingen enligt försvarsprisindex,

3. bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligl nelloprisindex,

4. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det mUitära försvaret för budgetåret 1982/83 på gmnd av över- eller undemt-nyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1981/82,

5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret saml av lämnade bestäUningsbemyndiganden, om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

163

1.12 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

I prop. 1981/82:100 (bil. 7) har regeringen föreslagit riksdagen all, i avvaktan på särskUd proposition i ämnet, föra upp vissa anslag inom utgiftsramen för del militära försvaret med beräknade belopp för budgetåret 1982/83. Jag anhåUer att nu få la upp dessa anslag.

Storleken av preliminärt beräknade belopp och slutligt begärda anslag framgår av följande sammanställning.

Anslå	g	Belopp, kr.
		Preliminärt	Slufiigt
		beräknat	begärt
A 5.	Reglering av prisstegringar
	för det militära försvaret	1900000000	2500000000
B 1.	Arméförband: Ledning och
	förbandsverksamhet	3971000000	4511 lOOOOO
B 2.	Arméförband: Materielanskaffning	1 170000000	1268706000
B 3.	Arméförband: Anskaffning av
	anläggningar	460000000	376000000
B 4.	Arméförband: Forskning och ut-
	veckling	148200000	180000000
Cl.	Marinförband: Ledning och för-
	bandsverksambet	1283900000	1415000000
C 2.	Marinförband: Materielanskaff-
	ning	657000000	1034000000
C 3.	Marinförband: Anskaffning av
	anläggningar	120400000	157000000
C 4.	Marinförband: Forskning och
	utveckling	75000000	87100000
Dl.	Flygvapenförband: Ledning och
	förbandsverksamhel	2306200000	2333000000
D2.	Flygvapenförband: Materielan-
	skaffning	2455 850000	2140000000
D3.	Flygvapenförband: Anskaffning
	av anläggningar	236600000	215000000
D4.	Flygvapenförband: Forskning
	och utveckling	407 984000	700000000
El.	Operativ ledning m. m.: Led-
	ning och förbandsverksamhet	512540000	504900000
E2.	Operativ ledning m.m.: Mate-
	rielanskaffning	77800000	78000000
E3.	Operativ ledning m. m.: An-
	skaffning av anläggningar	79700000	90500000
		15862174000	17590306000

I detta sammanhang vill jag erinra om att jag vid min anmälan lill denna proposition såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling under avsnittet 4.4 Informafion om säkerhetspolitiken och tolafförsvaret (s. 44) har förordat dels att medel beräknas för en tjänst för heltidsanställd sekreterare i totalförsvarets upplysningsnämnd, dels att

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 164

yllerligare medel beräknas för Centralförbundet Folk och Försvar. Som jag har förordat i detta avsnitt bör kostnaderna få läckas med prisregleringsmedel.

Beträffande anslagsberäkningarna m.m. för budgetåret 1982/83 vill jag anföra följande.

De anslag somjag i del följande föreslår regeringen all förelägga riksdagen har beräknats i prislägel febmari 1981 och i lönelägel februari 1981 inkl. 39 % lönekoslnadspålägg.

De i prop. 1981/82: 100 (bil. 7) slutligt begärda anslagen för det militära försvaret avsåg sammanlagt 1519694000 kr. Summan av de föreslagna anslagen uppgår därmed fill (15196940004- 17590306000) 19110000000 kr.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 165

Fjärde huvudtiteln

A   Försvarsdepartementet m. m.

A5. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret

1980/81 Utgift -'

1981/82 Anslag       1900000000 1982/83 Förslag      2500000000

' Utgifterna redovisas under övriga anslag inom utgiftsramen för del militära försvaret.

Anslagen inom utgiftsramen för del militära försvaret är för budgetåret 1982/83 beräknade i pris- och lönelägel februari 1981. Anslaget Reglering av prisstegringar för del militära försvaret är avsett all läcka sådana pris-och löneökningar som inträffar från febmari 1981 intill utgången av budgetåret 1982/83. Delta -iinebär alt ungefär två års pris- och löneökningar räknas in i anslaget. Anslaget är ell s.k. täckningsanslag som inle skaU belastas.

Budgetåret 1980/81

Riksdagen har för budgetåret 1980/81 anvisat 2 100 milj. kr. lUl reglering av prisstegringar för det militära försvaret. Beloppet avsåg kompensation för prisstegringar enligt nelloprisindex (NPI) från prislägel i febmari 1979 tiU medelprisläget för budgetåret 1980/81.

Prisreglering av de ramreglerade utgifterna för det militära försvaret sker i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1969:1 bU. 6 s. 14, SU 4, rskr 4) fr. o. m. budgetåret 1969/70 på gmndval av NPI. Prisregleringen skall motsvara 1/100 av summan av de på driftbudgeten uppförda anslagen med undanlag av prisregleringsanslaget och anslag som har beräknats utöver ramen multiplicerad med skillnaden mellan NPI i febmari 1979 och genom-snillsindex för budgetåret 1980/81. I pris- och lönelägel februari 1979 var summan av dessa anslag 13688160000 kr.

Resultatet av beräkningarna av NPI för budgetåret 1980/81 framgår av följande sammanställning (febmari 1979 = 100).

Augusfi 1980	November 1980	Februari 1981	Maj 1981	Medeltal 1980/81
117,34	119,47	125,53	127,83	122,55

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 166

För prisreglering av de rambundna anslagen disponerades alltså (0,2255X13688160000) 3086680000 kr. Till detta belopp skall emellertid läggas 116353000 kr. enligt följande sammanställning.

Underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret

1979/80 (prop. 1980/81: IOO bil. 7 s. 16) 221 058000

Särskild anskaffning 8 300 000

Löner lill personal med s. k. NOM-garanti I 625 000

Anskaffning av dator för försvarets forsknings
anstalt (prop. 1979/80:25 bil. 3 s. 10) t 270000

Kostnader för forskning om joniserande strålning 2 600 000

234853000

Avgår:

Inlösen av förvallningsbyggnaden i kvarteret

Bastionen -118500000

Tolalt 116353000

För prisreglering disponerades på detta sätt totalt (3086680000 4-116353000) 3 203033000 kr.

Regeringen har i april och juni 1981 beslutat om överskridanden av vissa anslag på gmnd av pris- och löneökningar m.m. Genom besluten har sammanlagt 2 894 808 000 kr. ställts lill förfogande för ändamål som avses med resp. anslag. Enligt den princip som fillämpas vid prisreglering av försvarsulgiftema har medlen inte fördelals proportionellt fill alla anslag ,utan satts in efter behoven. Tilldelningen anges i del följande under de olika anslagen.

Budgetåret 1981/82

Hitfills beräknade indexlal för NPI (febmari 1980 = 100) utgör för augusfi 1981 115,27 och för november 1981 117,23. Under budgetåret skaU indextal beräknas även för febmari och maj 1982.

Det tillgängliga materialet beträffande prisutvecklingen pekar mot alt de anslagsöverskridanden som kommer all behöva medges på gmnd av förändringen av NPI kommer att översliga det prisregleringsanslag om 1900 milj.kr. som har anvisats för budgetåret 1981/82. Anslaget beräknades på grundval av elt anlaget NPI-medellal på ca 14,3 % för fiden februari 1980 till medelkoslnadsläget för budgetåret 1981/82.

Jag viU erinra om att riksdagen vid 1980/81 och 1981/82 års riksmöten har beslutat (prop. 1980/81:20, FöU 9, rskr 68 och prop. 1981/82:30, FöU 11, rskr 49) alt 550 milj.kr. skall sparas inom försvaret under budgetåret 1981/82. Besparingarna skall genomföras genom all prisregleringsmedel innehålls.

Budgetåret 1982/83

Under avsnittet Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m. m. (s. 161) har jag angett hur jag har beräknat kompensationen för pris- och lönestegringar

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 167

för nästa budgetår. Med hänvisning till vad jag har anfört där hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att lill Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 2500000000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 168

B Arméförband

Chefen för armén är programmyndighel för huvudprogrammet Arméförband som omfattar följande delprogram.

1.1 Fördelningsförband m. m.

1.2 Infanleribrigad m. m.

1.3 Nortlandsbrigad m. m.

1.4 Pansarbrigad m.m.

1.5 Centrala och högre regionala lednings- och underhållsförband

1.6 Lokalförsvarsförband

1.7 Hemvärnet

1.99 Gemensamma produktionsresurser

Arméns fredsorganisalion beslår i stort av följande staber och förband m.m.

Arméslaben

Hemvärnsstaben

En försvarsområdesslab

Tjugo försvarsområdesförband

Tjugoåtta övriga förband

Tjugoen ulbildningsanslaller som är underställda eller lyder under chefen

för armén

De tre arméförbanden Gollands regemente, Gofiands artilleriregemente och Gotlands luflvärnsbalaljon slås samman med Gollands mililärkommandostab lill en myndighel den 1 juli 1982.

Lokaliseringen av arméns fredsförband m. m. framgår av följande karta (intagen på s. 169). Verksamheten leds centralt från arméslaben och regionalt av mililärbefälhavare (se s. 218).

Verksamheten under huvudprogrammet Arméförband budgeteras på ell antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och förbandsverksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar saml Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag.

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhel

B 2. Arméförband: Materielanskaffning

B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

B4. Arméförband: Forskning och utveckling

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet

169

ARVIDSJAUR

*' -/"'-'- UMEÄ»r isOLL£FtÖ'*\''-

y               jStabShSJ \.___

-.UOtJ--------- 1-----

KAtlLSBORG KVARN

|lvohs/ts      .   \"     -X--'-'

BORÅS ..JÖNKÖPING EKSJÖ

HALMSTAfl    -- -VÄXJÖ

/-v » GÖTE-     BORÅS, .\J0NK0P

/'-/'-              -'-,\-'''HÄSStEHGlM- -A

KRISTIAN- S1A0>

⁰

#

=försvars områdesförband

= försvarsområdesstab

_O

=ovriga förband

] =utbildnings-anstalter m.m.

. militärområdesgräns

=försvarsonirådesgräns

* Slås den 1 juli 1982 samman med Gotlands militärkommandostab till en ny myndighet

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

170

B1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

4247751835 3971000000 4511100000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisalorisk verksamhet, utbildning till och av fasl anställd personal m. fl. saml gmndulbildning och repelifionsulbildning av värnpliktiga inom armén, dels allmän ledning och förbandsverksamhet inom hemvärnet.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Ulfall	Planerat	Chefen för armén
Antal utexaminerade
officerare exkl.
reservofficerare	390	398	118	500
Grundutbildning av vämplikliga Anlal man	36300	32 550	36100	36550
Anlal Ijänslgöringsdagar (1 OOO-tal dagar) Repetilionsulbildning Antal man	9629 66810	9131 65 200	9546 74 740	9620 84240
Antal Ijänslgöringsdagar (1 OOO-tal dagar)	960	877	1 107	1223

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Ulfall	Planerat	Chefen för armén	Föredraganden
Arméförband:
Allmän ledning och för-
bandsverksamhel	1162260	I3I94I9	1098600	1201817	1 199747
operativ och krigsorga-
nisalorisk verksamhet	131370	150317	147 IOO	171442	168665
UtbUdning tUl och av
fasl anställd personal
m.fl.	320790	351050	396600	482554	477733
Grundutbildning av
vämplikliga	1625 280	1672899	1718800	1900 808	1 955 192
Repefitionsulbildning	416330	432824	533 IOO	619467	618029
Allmän ledning och för-
bandsverksamhet för
delprogrammet Hem-
värnet	91130	101065	98 200	113114	112555
Kostnader	3747160	4027574	3992400	4489202	4531921

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

171

Primäruppdrag m. m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för   Föredra-
				armen	ganden
Tillkommerlavgår:
Belalningsmedelsför-skjulningar (netto) Gemensamma kostnader Gemensamma intäkter Skillnad mellan faktiska kostnader och	+    1500	-218795 -217902	-	-	-
intempriser Överplanering, reserver m. m. Medgiven prisreglering Förskott m. m.	-120360 -1-581700	-1-215374 -    3 899	-21400	-11202	-20821
Medelsbehov	4210000	4247 740	3971000	4478000	4511100
Personal
Personalkategori	Antal anställda omräknat till personår
	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för armén	Föredraganden
Militär personal Civilmilitär personal Civil personal	8935 1135 7800	8628 1097 8378	8829 1135 8150	8554 1135' 8050	8593 1155 8191
	17870	18103	18114	17739	17939'

' översyn pågår.

■'Inkl. överföring från huvudprogram 4 Operativ ledning m. m.

Budgetåret 1980/81

Chefen för armén anger i sin årsredovisning för budgetåret 1980/81 all den slutligt planerade verksamheten har kunnat genomföras med ell mindre överskridande av de disponibla resurserna. Väsentliga moment i gmnd-och repelilionsulbildningen har inte kunnat genomföras i önskvärd omfattning. Målen för verksamheten under delproduklionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhel har i huvudsak uppfyllts.

Utbildningen till och av fasl anställd personal har i huvudsak genomförts med gott resultat. Rekryteringen tiU regementsofficer har varit för låg. Arbetet inför övergången lill den nya befälsordningen har i stort sell genomförts planenligt.

Gmndutbildningen av värnpliktiga har i allt väsentligt genomförts som planerat. De brister i utbildningen som fortfarande kvarstår omfattar främst skydd mol A-, B- och C-slridsmedel, befälets förmåga aU ge och kontrollera order samt fältarbeten m. m. Andan och disciplinen har yllerligare förbättrats.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 172

Repelilionsulbildningen har i huvudsak genomförts enligl gällande planering. Det sammanlagda resultatet av utbildningen bedöms som godtagbart i de viktigaste avsnitten. Antalet anstånd är fortfarande för högt.

Budgetåret 1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81:100 bil. 7 (FöU 19, rskr 326) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 bedöms i allt väsentligt kunna följas.

Repelilionsutbildningen har förstärkts jämfört med budgetåret 1980/81. Chefen för armén prioriterar bl.a övningar i större förband och i den tertäng där förbanden skall lösa sina uppgifter. En större försvarsmakts-övning genomförs. Mobiliseringsulbildningen förbättras.

Förberedelserna för övergång till den nya befälsordningen fortsätter. Utbildningen av blivande yrkesofficerare i den nya befälsordningen följs upp för alt bedöma om rekryteringen är rätt inriktad.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Utöver vad som framgår av redogörelsen för programplanen (s. 10) anför chefen för armén beträffande budgetåret 1982/83 all verksamheten inriktas på all i första hand säkerställa förbandsproduklionen.

Utbildningen av befäl och befälsullagna tillgodoses före övrig utbildning.

Målet för grundutbildningen av värnpliktiga är all i princip alla skall kunna krigsplaceras i brigader eller andra fältförband. De värnpliktiga skall vara användbara i sin huvudljänsl och förbanden i sin huvuduppgift omedelbart efter mobilisering.

Repelitionsutbildning genomförs med ca 84000 värnpliktiga, vilket är en ökning med nästan 10000 värnpliktiga jämfört med budgetåret 1981/82. Kravet på kvalitet hos förbanden har i allt väsentligt tillgodosetts. Elt ökat anlal mönslringsövningar genomförs. Mobiliseringsberedskapen förbättras för övriga förband genom att övningar i mobilisering genomförs i samband med inryckningen lill krigsförbandsövning.

Förändringarna i förhållande lill budgetåret 1981/82 delaljmoliverar chefen för armén på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 472767000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

1. Chefens för armén personalförändringar ökar kostnaderna med 9640000 kr. Detta beror bl.a. på all merkostnaden för elever i den nya befälsordningen beräknas uppgå lill 21083000 kr. Den reella personalminskningen bedöms till 165 årsanslällda.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 173

I kostnadsökningen ingår också ökade kostnader för reservbefäl genom en ökad volym på repetifionsulbildningen saml en viss ökning genom omfördelning av personal från annat huvudprogram.

2. För lågt beräknade ammunifionskoslnader i tidigare budgetering vid officershögskolorna ökar kostnaderna med 10245 000 kr.

3. En ökning av utbildnings volymen för gmndulbildning med 450 värnplikfiga medför att kostnaderna ökar med 7 765 000 kr.

4. Antalet värnpliktiga under repelifionsulbildning ökar med 9500 och antalet Ijänslgöringsdagar med 116000. Ell ökat anlal mönslringsövningar genomförs. Totalt medför detta en ökning av kostnaderna med 14843000 kr. Vissa värnpliklskoslnader för krigsförband som tidigare har redovisats under överplanering har fr. o. m. detta budgetår inräknats i kostnadsramen (-18536000 kr).

5. Hemvärnets utbildning förbättras genom ny regional/lokal befälsutbildning och ökad förbandsulbildning. Ammunilionskoslnaderna ökar genom alt modern materiel liUförs. Kostnaderna ökar lotall med 5,2 milj. kr.

6. Rationaliseringar—exkl. personalminskningen om 165 årsanställda— minskar kostnaderna med 25 145000 kr.

7. En begränsad förstärkning av utbildningsverksamheten genom ökad förbrukning av ammunition ökar kostnaderna med 4055000 kr.

8.   Övriga volymförändringar medför all kostnaderna minskar med
2568000 kr.

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframsläUningar föreslår överbefälhavaren att Gollands miUtärkommando förs över från huvudprogram 4 lill huvudprogram 1. Med anledning härav bör ytterligare 22336000 kr. las upp under förevarande anslag. Överbefälhavaren föreslår vidare all reglerna för frivillig tjänstgöring ändras.

I övrigi lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning utan erinran.

Föredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa lill vad jag anfört under avsnitt 1.3 Det miUtära försvarels fortsatta utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisafionen (s. 75).

Jag kan i huvudsak godta chefens för armén förslag lill uppgifter under budgetåret 1982/83 Uksom hans beräkning av kostnaderna under primäruppdragen. Jag har dock räknat med en något mindre kostnadsökning än chefen för armén. Jag har vidare tagit hänsyn till den överföring av medel från huvudprogram 4 till huvudprogram 1 som överbefälhavaren har föreslagit. Under avsnitt 1.4 Fredsorganisalionen har jag förordat att antalet vämplikliga som kallas in till grundutbildning skall ökas i förhållande lill vad överbefälhavaren har föreslagit i sin programplan. För budgetåret

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 174

1982/83 innebär detta att gmndulbildningskonfingenlen ökar med 2500. Jag har beaktat detta i min beräkning av kostnaderna. Vid kostnadsberäkningen har jag också utgått från att ansvaret för de värnpliktigas landvård i fred skall övertas av folktandvården och den privata land vården (prop. 1980/81:160, FöU 25, rskr 325).

Min beräkning av del totala medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

alt tiU Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 4511100000 kr.

B 2. Arméförband: Materielanskaffning

1980/81 Utgift 1334700000'

1981/82 Anslag 1170000000 1982/83 Förslag 1268 706 000 ' Varav 387 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll-ulom sådant underhåll som är en direkt följd av malerielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden-samt anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beslällningsbemyndiganden medan anskaffningsfid-punkl och anskaffningstakt bestäms av medelsfilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 2747433646 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell besläUningsbemyndi-gande om 1949,9 milj.kr. och anvisat ett anslag av 1 170 milj.kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (2747433646 4-1949900000-1170000000) 3527333646 kr.

Budgetåret 1980/81

Chefen för armén anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 all beställningarna har kunnat ökas i viss mån pä gmnd av större tilldelning av bestäUningsbemyndiganden och prisregleringsmedel än vad som fömtsalles vid planeringsfillfällel.

Etapp 1 av renoveringen och modifieringen av stridsvagn 101/102 (Cen-turion) har beställts redan under budgetåret 1980/81. Vidare har slridslad-dade pansarvärnsrobolar av typ TOW beställts. Ammunifion har beställts till pansarvärnspjäser och stridsvagnar. Laseravständsinslmmenl har anskaffats tiU artilleriet.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

175

BestäUningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för		Föredra-
			armén		ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Arméförband:
Centralt vidtaget
materielunderhåll
m.m. för delpro-
grammen 1.1 -1.99
(se s. 168)	47400	78400	45200	79600	45 000	79000
Arméförband:
Centralt vidtagen
materielanskaffning
m.m. (inkl. sjuk-
vårdsmaleriel) för
delprogrammen 1.1-
1.99 (ses. 168)	1469900	1 155 850	1947700	1461100	1697900	1290406
Kostnader	1517300	1234250	1992900	1540700	1742900	1369406
Prisreglering	4-532600	-1-20000'	-1-600500	-H  15000'	-1-652600	-
Justering på
grund av
- överplanering
m.m.	-    9500	-84250	—	-      700	-	-700
- inkomster	- 90500	-	-lOOOOO	-100000	-100000	-lOOOOO
Medelsbehov	-	1170000	-	1455 000	-	1268706
Bemyndigandebehov	1949900	-	2493400	-	2295500	-

' Betalningsmedel för skiUnaden mellan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Den tidigare inplanerade renoveringen och modifieringen av stridsvagn 103 (stridsvagn S) har uppskjulUs. Under budgetåret anskaffas ytterligare slridsladdade robotar tUl pansarvärnsrobotsystem 55 och beställs en fullbreddsufiösande stridsvagnsmina. Den operativa rörligheten förbättras genom beställning av en snabbyggd flytande bro. Funktionerna indirekt eld och luftvärn förstärks genom tilläggsbeslällningar av haubils 77 och luft-, värnsrobolsyslem 70. Brigadförbandens rörlighet förbättras genom att ytterligare tertängbilar anskaffas.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Anslaget bör föras upp med 1455000000 kr. och ell beslällningsbemyndigande om 2493000000 kr. inhämtas.

Under budgetåret 1980/81 ökade de uteliggande beställningarna från 2382 milj.kr. tiU 2531 milj.kr. i löpande priser, vilket innebär en viss minskning i fasta priser. Vid slutet av budgetåret 1981/82 bedöms de

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

176

uleliggande beställningarna vara ca 2800 milj.kr., vilket i stort sell motsvarar en oförändrad real nivå. Bemyndigandebehovel för budgetåret 1982/83 har ökat i jämförelse med föregående budgetårs planering till följd av att en större andel av totalramen för arméförbanden har kunnat avsällas för materielanskaffning.

Under budgetåret 1982/83 planeras besläUning av ell nytt eldhandvapen med liUhörande ammunition, vilket på lång sikt leder lill all de äldsta handvapnen kan utgå.

Pansarförbandens effekt kommer alt förbättras genom planerade beställningar av renoverings- och modifieringsålgärder för stridsvagnarna 101/102 (Centurion) och 103 (S) saml genom beställningar av luft värnsrobot vagn 701 och pansarvärnsrobolvagn 551.

Delar av artilleriet kommer all integreras i pansarvärnssyslemel genom planerad anskaffning av ammunifion för verkan mol hårda mål.

En lilläggsbeslällning av bandvagn 206 planeras under budgetåret. Den ökade tillgången fill bandvagnar kommer all leda fill förbättrad rörlighet för vissa förband.

Fördelningen på malerielslag och objekt (motsvarande) av de beslällningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1981; 1 OOO-tal kr.).

Primäruppdragsgrupp

Materielslag/objekl

(motsvarande)

Bemyndigande

Centralt vidtaget materielunderhåU m.m.

Vapen- och eldledningsmateriel Fordons- och fältarbetsmateriel Sambands- och elkraftmateriel Övrig tygmateriel Ammunition

11200 10000 10000 12 700 1300

Centratt vidtagen materiel-
anskaffning m. m.
(inkl. sjukvårdsmaleriel)
Vapen- och eldledningsmateriel		241 200
varav nytt eldhandvapen	187500
laseravslåndsmätare	18 500
Fordons- och fältarbetsmateriel		993 800
varav renovering och modifiering av
stridsvagn 101/102	220000
renovering och modifiering av
stridsvagn 103	320000
pansarvärnsrobolvagn 551	40500
luftvämsrobotvagn 701	48500
bandvagn 206	263 700
Sambands- och elkraftmateriel		112700
varav datarapportterminal	16000
lelevapen	34000
Övrig tygmateriel		87400
Ammunition		285 IOO
varav artilleriammunifion för hårda mål	131800
Intendenturmateriel		177300
Sjukvårdsmaleriel		50000

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 177

Av begärda bemyndiganden avser 600,5 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligl vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål Belopp

1.      Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982

tiU prisläget februari 1983 efter bedömd pris
utveckling enligt nelloprisindex (8 %) . 250,5

2.      Omräkning av begärda beslällningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prislägel februari 1981 lill prisläget februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto
prisindex (16,64%) 315,0

3. Underskoll på prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81 35,0

Summa   600,5

Överbefälhavaren

I sitl yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbefälhavaren all förevarande anslag minskas med 35 milj. kr. Beloppet bör tillföras huvudprogram 2 Marinförband till följd av omplaneringen för ytatlack 81 m.m. Dessa medel bör återföras fill förevarande huvudprogram budgetåren 1985/86 och 1986/87.

I övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning ulan erinran.

Föredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanstäUningen över beslällningsbemyndiganden och betalningsmedel.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983(3527333646 4- 2295500000-1268706000) 4554127646 kr. Delta belopp bör emellertid justeras med hänsyn lill den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 4200 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen all la ställning till vUka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för del beslällningsbemyndigande som riksdagen kan komma all lämna.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

1. bemyndiga regeringen att medge all beställningar av materiel m.m. för arméförband får läggas ul inom en kostnadsram av 2295500000 kr.,

2. till Arméförband: Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1268706000 kr.

12   Riksdagen I98II82. I samt. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

178

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

479979683 460000000 376000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m., befästningar och ammunilionsförtåd för armén samt markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfäll m. m.

Kostnader och ittedelsbehov (I OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1981/82	1982/83
		Chefen för	Före-
		armén	draganden
Arméförband:
Markanskaffning för delpro-
grammen
Lokalförsvarsförband	IOO	150	150
Gemensamma produktions-
resurser	15000	9000	9000
Nybyggnad m. m. för delpro-
grammen
Fördelningsförband m. m.	1600	350	350
Infanteribrigad m. m.	2600	-	-
Lokalförsvarsförband	—	750	750
Gemensamma produktions-
resurser	387930	255 950	242460

Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder för delprogrammet

Gemensamma produktions-

resurser	129450	154400	132900
Summa	536680	420600	385610
Utrednings- och projekteringskostnader Inkomster från bostäder.	4-30370	4-29000	4-29000
försäljning av mark och byggnader samt vissa ränteinkomster	- 9000	- 9000	- 9000
Reducering på grund av överplanering	-98050	-62600	-29610
Beräknat medelsbehov	460000	378000	376000

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 aU mark inte har kunnat anskaffas i planerad omfattning. DeUa gäller framför allt för skjulfältel i Skövde och övnings- och skjulfällel i Halland.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 179

Befäslningsobjekt har i huvudsak anskaffats enligl planerna. Delsamma gäller i stort sell nybyggnad och ombyggnad av kaserner m. m. Tygverk-släder vid 15 i Östersund och 111 i Växjö, utbyggnaden för K 4 i Arvidsjaur, en pjäshall vid A 9 i Kristinehamn saml en mililärreslaurang vid S 1 i Enköping är i allt väsentligt färdiga. Vidare har bl.a. ombyggnad av kansUhusel vid 12 i Karlstad, mafinrällningar vid 112 i Eksjö, P4 och T2 i Skövde, 120 i Umeå, kanslikasern vid K 3 i Skövde, en förläggningsbyggnad för A6 i Skillingaryd, östra befälshusel vid S2 i Karlsborg blivit färdiga. Tekniska försöijningsanordningar har byggts om vid ell flertal förband.

Budgetåret 1981/82

Den planerade verksamheten beräknas kunna genomföras.

Under budgetåret beräknas bl. a. markanskaffningen fortsätta för de nya övnings- och skjutfällen i Halland och Värmland och för del nya skjulfältet i Skövde. Avvecklingen av byggnader och mark som inte längre används för försvarsändamål kommer all öka. Av de större objekt som beräknas bli färdiga under budgetåret kan nämnas en mililärreslaurang vid 115 i Borås, en värmecenlral vid P2 i Hässleholm, en luflvärnshall saml en militärtes-taurang vid P7 i Ystad, en förläggningskasern vid Lv 3 i Norrtälje och Lv7 i Enköping samt en slabsbyggnad vid Fo67 i Kalix.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Medelsbehovel för budgetåret 1982/83 beräknas lill 378 milj.kr. enligl vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsobjekl som har påbörjats eller avses bli påbörjade före den 1 juli 1982 beräknas medelsålgången under budgetåret 1982/83 fill 175,4 milj. kr. I övrigt avses medel las i anspråk under budgetåret 1982/83 för all påbölja bl. a. nybyggnad av en smörj- och tvätthall vid 114 i Gävle fill en kostnad av 13,3 milj. kr., en slabsbyggnad vid 116 i Halmstad lill en kostnad av 6,3 milj.kr. saml en smörj- och tvätthall m.m. vid PIO i Strängnäs tUl en kostnad av 9,9 milj. kr. För ombyggnads- och underhållsarbeten som har påbörjats eller avses påböijas före den Ijuli 1982 beräknas medelsbehovel under budgetåret lill 29,8 milj.kr. För objekt som avses påbörjas under nämnda budgetår beräknas bl.a. medelsbehovel för ombyggnad av kaserner (bl. a. vid 12 i Karistad och P 10 i Strängnäs), sjukhus och mafinrällningar lill 34,6 milj. kr. För underhåll av befästningar, byggnader och övnings- och skjutfäll beräknas medelsbehovet fill 59,5 milj. kr.

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning ulan erinran.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

180

Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar alt medel anvisas enligt följande anskaffningsplan.

Fortifikationsförvallningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inle har något all erinra, bör det få ankomma på regeringen all, efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för del anslag som riksdagen anvisar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

Kostnadsram

Objekt

Medelsförbrukning

Faktisk t.o.m.

Beräknad för

80-02-01    81-02-01    81-06-30    1981/82      1982/83

Bygg-       Färdig
start stäl-
år-mån.    lande
år-mån.

A.     Markanskaffning
Delprogram 1.6

1.     Mark för förråd saml
mindre markförvärv

Delprogram 1.99

2. I 2. Nytt övnings-och skjulfält i Värmland

3. 116. Nytt övnings-och skjutfäll i Halland

4. NyU skjutfäll för Skövde garnison

5. Diverse mindre markförvärv

Summa A

B. Nybyggnad m. m.

a.     Företag påbörjade
före 1981-07-01

b.     Företag påbörjade
eller avsedda att
påbörjas 1981182

c.     Företag avsedda att
påbörjas 1982183
Delprogram I.l

1.       Betongförråd

Delprogram 1.6

2.       Skyddsrum för trupp

Delprogram 1.99 3.114. Nybyggnad av en smöij- och tvätthall

4. 116. Nybyggnad av en stabs- och förvaUningsbyggnad

5. 119. Utbyggnad för mottagning av fjärrvärme

150

200

IOO

250

18000

1000

17000

1000

19000

20000	20000	9600	5000	2000
25000	25 000	3 200	6000	2000
7000	7000	-	3000	4 000
70200	71250	29 800	15100	9150

770450       816190      582860      211480        21850

402750      453750        19500      180650      150600

350 750

13 300 6 350 9600

350 750

7200 82-12 83-12

5000 82-12 83-09

2000 83-02 83-12

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

181

Objekt	Kostnadsram		Medelsförbrukning			Bygg-	Färdig-
						start år-mån.	ställande
			Faktisk	Beräknad för
			t.o. m.				år-mån.
	80-02-01	81-02-01	81-06-30	1981/82	1982/83
6. P10. Nybyggnad av
tre förrådsbyggnader	-	10000	-	-	5000	82-11	83-10
7. P 10. Nybyggnad av
en smöij- och tvätt-
hall med drivmedels-
anläggning	-	9900	-	-	4000	83-02	83-12
8. A 9. Nybyggnad av
en smöij- och Iväll-
hall	—	4810	—	-	4810	82-10	83-06
9. Mobiliseringsförråd	-	10000	-	-	10000	-	-
10. Tekniska försöq-
ningsanordningar	-	13 000	-	-	13000	-	-
11. Läger m.m. på öv-
nings- och skjutfäll	-	10000	-	-	10000	-	-
12. Diverse objekt	-	9000	-	-	9000	-	-
Summa c	-	97060	-	-	71110	-	-
Summa B (a-c)	1173200	1367000	602360	392130	243560	—	—

C. CenlraU beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder

a.  Företag påbörjade
före 1981-07-01	92900	89100	58500	25500	5100
b.   Förelag påbörjade
eller avsedda all
påbörjas 1981182	121610	151250	-	103950	16800
c.   Förelag avsedda att
påbörjas 1982183
Delprogram 1.99
1.   Kasemrenovering	-	29400	-	-	13 000
2.   Ombyggnad av sjuk-
hus	—	8000	-	—	8 000
3.   S 2. Ombyggnad av
tygverkstad	-	6100	-	—	6100
4.   Tekniska försöfi-
ningsanordningar	-	6000	-	-	6000
5.   Diverse ombyggnads-
förelag	-	18400	—	—	18400
6.   Underhåll av be-
fästningar, byggna-
der och övnings-
och skjulfält	-	59500	-	-	59500
Summa c	-	127400	-	-	111000
Summa C (a-c)	214510	367750	58500	129450	132900
Summa A-C	1457910	1806000	690660	536680	385610
Utrednings- och pro-
jekteringskostnader	-	-	-	30370	29000
Inkomster från bostä-
der och försäljning
av mark och byggnader	-	-	-	- 9000	- 9000
Reducering på grund
av överplanering	—	—	—	-98050	-29610
Beräknat medelsbehov	_	_	_	460000	376000

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet

182

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 376000000 kr.

B 4. Arméförband: Forskning och utveckling

1980/81 Utgift 107900000'

1981/82 Anslag 148200000

1982/83 Förslag 180000000

' Varav 10 milj. kr i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för armén. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beslällningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningslakt bestäms av medelsfilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 153715000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell beslällningsbemyndigande om 264,3 milj.kr. och anvisat ett anslag av 148,2-milj.kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (153715000 4-264300000-148200000) 269815000 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för		Föredra-
			armén		ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Arméförband: Utvecklingsarbete för delprogrammen 1.1 - 1.99 (ses. 168)	212 300	132300	229700	189300	229700	192 300
Kostnader	212300	132300	229700	189300	229700	192300
Prisreglering Justering på grund av överplanering m. m.	4-52000	4-7000' -8900	4-63 IOO	+ 3000' -12300	-H 69 000	-12300
Medelsbehov	-	148200	-	180000	-	180000
Bemyndigandebehov	264300	-	292800	-	298700	-

' Betalningsmedel för skillnaden meUan bedömd kostnadsutveckling och nettopris-index.

Budgetåret 1980/81

Chefen för armén anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 all verksamheten i stort sett har följt uppgjorda planer. Inom pansarvärnsom-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 183

rådet har bl.a. bestäUts försöksmateriel och studier för ell midjeslyrt fordon. Studier har vidare skelt av nya pansarvärnsvapen, pansarvämshe-Ukopirar, fördelningsluflvärn saml lednings- och sambandssystem.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär att forsknings- och utvecklingsverksamheten i huvudsak inriktas mot fortsatta försök och studier inom pansarvärns-, strids-fordons-, luftvärns- ammunitions- och sambandsområdena. Försöksmateriel för telesystem och artUlerilokalisering avses beställas.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Anslaget bör föras upp med 180 milj.kr. och ett beslällningsbemyndigande om 292,8 milj.kr. inhämtas.

Under budgetåret 1982/83 inriktas verksamheten främst på fortsatta studier av framtida pansarvärns-, stridsfordons- och luftvärnssyslem. För att kunna beställa utveckling av fördelningsluftvärn med mörkerkapacilel erfordras ett beslällningsbemyndigande om 123 milj. kr. och betalningsmedel om 40 milj.kr.

Av begärda bemyndiganden avser 63,1 milj.kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligl vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål Belopp

1.      Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982

till prislägel februari 1983 efter bedömd pris
utveckling enligt nettoprisindex (8 %) 18,0

2.      Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prisläget februari 1981 liU prisläget februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt nello
prisindex (16,64%) 38,2

3.         Underskott på prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81 6,9

Summa   63,1

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar har överbefälhavaren inte haft någon erinran mol de bemyndiganden och betalningsmedel som chefen för armén har föreslagit.

Föredraganden

Min beräkning av del totala bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 184

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (269815000 4-298700000-180000000) 388515000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn tiU den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 bUr därmed ca 340 milj. kr.

Liksom fidigare bör del få ankomma på regeringen alt ta ställning fill vUkel UtveckUngsarbete som bör bestäUas inom ramen för del beslällningsbemyndigande som riksdagen kan komma all lämna.

Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen all

1.      bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för armé
förband får beställas inom en kostnadsram av 298700000 kr.,

2.      till   Arméförband:Forskning   och   utveckUng   för   budgetåret
1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 180000000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 185

C Marinförband

Chefen för marinen är programmyndighet för huvudprogrammet Marinförband som omfattar följande delprogram.

2.1 För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsförband m. m.

2.2 HeUkoplerförband

2.3 Ylallackförband m.m.

2.4 Ubälsförband

2.5 Minröjningsförband

2.6 Fasta kustartUleriförband

2.7 Rörliga kustartilleriförband

2.99 Gemensamma produktionsresurser

Marinens fredsorganisalion beslår i stort av följande förband m. m.

Marinslaben

Elt mUitärkommando tillika försvarsområde inkl. ett regemente

Två örlogsbaser

Två marina bevakningsområden

Fyra kuslartilleriförsvar, varav ell tillika försvarsområde och två inkl. ell

regemente

Fyra övriga förband (kustflottan, två regementen, en helikoplerdivision)

Fyra ulbUdningsanstaller som är underställda eller lyder under chefen för

marinen.

Lokaliseringen av marinens fredsförband m. m. framgår av följande karta (inlagen på s. 186). Verksamheten leds centralt från marinslaben.

Verksamheten under huvudprogrammet Marinförband budgeteras på elt antal primåmppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och förbandsverksamhel, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar saml Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag.

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhel C 2. Marinförband: Materielanskaffning C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar C 4. Marinförband: Forskning och utveckling

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

186

/

Sil i * r:       ytr- HÄRNÖSAND          (nK/KA5

KA4/Fo32

GÖTEBO

;• MALMÖ     t

Kustflottan

BK/Fo 15

_ni

_O

■ militärkommando örlogsbaser och kustartilleriförsvar

marina bevakningsområden

stalter m. m.

:T> s ij j f » i ; militärområdesgräns

=försvar&oitirädesgräns

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

187

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

1389681324 1283900000 1415000000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, operaliv och krigsorganisalorisk verksamhet, utbildning fill och av fasl anställd personal m. fl. saml grundutbildning och repetilionsulbildning av värnpliktiga inom marinen.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet	1980/81			1981/82	1982/83
	Planerat		Utfall	Planerat	Chefen för marinen
Antal utexaminerade
officerare
exkl. reservofficerare	314		297	267	201
Grundutbildning av värn-
pliktiga
Antal man	6650		5710	6687	6400
Antal tjänstgöringsdagar
(1 OOO-tal dagar)	1907		1841	1896	1845
Repefitionsulbildning
Antal man	4000		4108	5942	11222
Antal tjänstgöringsdagar
(1000-tal dagar)	60		50	72	145
Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m. m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Ulfall	Planerat	Chefen för marinen	Föredraganden
Marinförband:
Allmän ledning och för-
bandsverksamhet	487 599	55132!	539110	548604	522545
Operaliv och krigsorga-
nisalorisk verksamhet	104239	138672	114451	179892	177776
Utbildning till och av
fast anställd personal
m.fl.	128743	140934	131048	154063	151077
Grundutbildning av
värnpliktiga	437 523	478856	478237	546338	537050
Repetilionsulbildning	37 200	35 594	53 470	92700	92063
Kostnader	1195304   1345377		1316316	1521597	1480511
TUtkommerlavgår:
Intäkter av isbrylar-
verksamhet	- 20200     -	-17100	-18000	-20000	20000
Övriga intäkter/ut-
gifter	-    7523	-	-31716	-27097	-30911
Betalningsmedelsför-
skjutningar (netto)	-       IOO     -	-     100	-     100	-     100	-    100
Överplanering, reser-
ver m. m.	4- 20819     -	t-61 504	4-17400	-14500	-14500
Medgiven prisreglering	4-186700	-	-	-	-
Medelsbehov	1375000    1389681		1283900	1459900	1415000

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 188

Personal

Personalkategori	Antal anställda omräknat till personår
	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för marinen	Föredraganden
Militär personal Civilmilitär personal Civil personal	3 585 153 3 635 7373	3 548 129 3435 7112	3479 152 3 500 7131	3495 135 3 255 6885	3487 135 3 255 6877

Budgetåret 1980/81

Chefen för marinen anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 all planerad verksamhet i stort sell har kunnat genomföras. Arbetet med all planera för en omdaning av marinens fredsorganisalion har fortsall. Personalminskningsmålen har uppnåtts tidigare än beräknat.

Den operativa och krigsorganisaloriska verksamheten har utretts i syfte att skapa elt bättre utnyttjande av personalen genom decentralisering.

Budgetåret 1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81: 100 bil. 7 (FöU 19 och 26, rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 beräknas i stort sell kunna följas.

Verksamheten inriktas främst mol all genomföra förbandsproduklionen och vidmakthålla mobiliseringsberedskapen för prioriterade förband. Vakansläget är fortfarande besvärande, varför utbildningen lill och av fast anställd personal prioriteras. De värnpUktigas gmndulbildning inriktas på att personalen skall vara krigsplaceringsbar vid utbildningens slut och användbar i huvudtjänst direkt efter mobilisering. Repelilionsutbildningen har planerats få den volym som anges i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82.

Budgetåret 1982/83 Chefen för marinen

Chefen för marinen anför bl.a. följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksamheten under budgetåret 1982/83.

Verksamheten skall genomföras så att den utbildade personalen kan lösa de uppgifter som krävs i den planerade krigsorganisationen. Förbandsproduktion skaU genomföras och mobiliseringsberedskap säkerstäUas för prioriterade förband.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 delaljmofiverar chefen för marinen på följande sätt.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 189

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär all kostnaderna ökar med 155,5 milj. kr.

B. Förändringar enligt regeringens beslut

1. Överföring av personal från marinslaben fill marint värnpliktskontor minskar kostnaderna med 3,1 milj. kr.

C. Uppgiftsförändringar

1.   Organisatoriska förändringar minskar medelsbehovel, främst beroen
de på planerade personalminskningar (— 14,5 milj. kr.).

2.   Övnings- och utbildningsverksamheten medför höjda kostnader
(4- 42,1 milj. kr.). Detta beror främst på övergången lill den nya befälsord
ningen, på den ökade mslningsvolymen av fartyg och på en kraftig ökning
av repelilionsutbildningen.

3. Smärte rationaliseringsålgärder minskar kostnaderna med 400000 kr.

4. Beredskapshöjande åtgärder och ökade underhållsinsatser medför ökade kostnader (4- 8,4 milj. kr.).

5. Medel för lokal ombyggnad och lokall underhåll av kaserner och befästningar förs över från huvudproduklionsområde 3 lill 1 (4-17,2 milj.kr.).

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframsläUningar föreslår överbefälhavaren att 16,2 milj. kr. avsedda för fastighetsunderhåll förs över lill anslaget Marinförband: Anskaffning av anläggningar.

I övrigi lämnar överbefälhavaren marinchefens anslagsframställning utan erinran.

Föredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa lill vad jag har anfört under avsnitten 1.3 Del militära försvarels fortsalla utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisalionen (s. 75).

Jag kan i huvudsak godta chefens för marinen förslag till uppgifter under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primäruppdragen. Jag har dock räknat med en nägol mindre kostnadsökning än chefen för marinen.

Vid beräkningen av kostnaderna har jag tagit hänsyn fill att ansvaret för de värnpliktigas tandvård i fred skall föras över lill folktandvården och den privata landvården (prop 1980/81:160, FöU 25, rskr 325).

Överbefälhavaren har föreslagU att medel för faslighelsunderhåU skall budgeteras under anslaget Marinförband: Anskaffning av anläggningar med 16,2 milj.kr. Enligl min mening bör endast 10 milj.kr. budgeteras under del nämnda anslaget.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

190

Min beräkning av det tolala medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 1415000000 kr.

C 2. Marinförband: Materielanskaffning

1980/81 Utgift 890709579'

1981/82 Anslag 657000000

1982/83 Förslag       1034000000 ' Varav 200 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar generalöversyner av slridsfar-lyg, åtgärder på grund av haverier m. m., materielunderhåll-ulom sådant underhåll som är en direkt följd av malerielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden-saml anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom liUdelning av beslällningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 1 891168728 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell beslällningsbemyndigande om 2327,6 milj.kr. och anvisat ell anslag av 657 milj.kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (1891168728 4- 2327600000-657000000) 3561768728 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för		Föredra-
			marinen		ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Marinförband:
Centralt vidtaget materielunderhåll
m. m. för delprogrammen 2.1-2.99 (ses. 185)	103000	103 000	127 200	117 500	127 200	117500
Marinförband:
Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. (inkl. sjukvårdsmaleriel för
delprogrammen 2.1 -2.99 (ses. 185)	1789200	571200	642700	1 005 600	802700	1031500
Kostnader	1892200	674 200	769900	1123100	929900	1149000

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet

191

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för marinen		Föredraganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Prisreglering Justering på grund av inkomster, överplanering m. m. Medelsbehov Bemyndigandebehov	4-436400 - 1000 2327600	-H4800' -32000 657000	4-428600 -    1000 1197500	4-  11000' -164100 970000	4-525400 - 1000 1454300	-115000 1034000

' Betalningsmedel för skillnaden meUan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.

Budgetåret 1980/81

Chefen för marinen anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 alt materielunderhållet och maierielanskaffningen i huvudsak har följt uppgjorda planer.

Fem patrullbåtar av typ Hugin har levererats. Den andra och tredje ubåten av typ Näcken har levererats. Två minröjningsfarlyg typ M 80 saml viss materiel fill två fartyg av typ Spica III och ell bevakningsfartyg har beställts. Utbyggnaden av ERSTA-balterier saml anskaffningen av lunga rörliga batterier har fortsatt.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Under budgetåret planeras bl.a. beställning av ubåtar typ A 17, två fartyg av typ Spica III och ell bevakningsfartyg. Anskaffningen av ERSTA-balterier, sjömålsrobolar och lunga rörliga batterier fortsätter.

Budgetåret 1982/83 Chefen för marinen

Anslaget bör föras upp med 970 milj.kr. och ell beslällningsbemyndigande om 1197,5 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena är avsedda bl.a. för moderniseringsarbe-len på övervallensfartyg och ubåtar, för mingördlar till ubåtar, för lunga rörliga batterier, artillerimaleriel, materiel lill torpeder och minor m.m. saml slridslednings- och sambandsmaleriel.

Fördelningen på malerielslag och objekt (motsvarande) av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge febmari 1981; 1 OOO-tal kr.).

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 192

Primäruppdragsgrupp	Bemyndigand	le
Materielsiag/objekt
(motsvarande)
CenlraU vidtaget materiel-
underhåll m. m.
Generalöversyner av slridsfartyg		50000
Skeppsleknisk materiel		18 200
Vapenmateriel		43 200-
Haverier		13 000
Övrigi		2800
CenlraU vidtagen måleriet-
anskaffning m.m. (inkl.
sjukvårdsmaleriel)
Fartygsobjekt m. m.		196900
varav fartygsmodemiseringar	134200
skeppsleknisk materiel m. m.	29700
Irängfartyg	13 100
fartyg och bålar för kustartilleriet	18400
Vapenmateriel för flottan		146900
Vapenmateriel för kustartilleriet		267 IOO
varav luftvärnssyslem 75 M	111000
Intendenturmateriel		22600
Sjukvårdsmaleriel		7700

Av begärda bemyndiganden avser 428,6 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj.kr.).

Ändamål Belopp

1.     Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30Juni 1982 från prisläget februari 1982

till prisläget februari 1983 efter bedömd pris
utveckling enligl nelloprisindex (8 %) 253,7

2.     Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prisläget februari 1981 till prisläget februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto
prisindex (16,64 %) 127,9

3.        Underskott pä prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81 47,0

Summa   428,6

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframsläUningar tillstyrker Överbefälhavaren alt anslaget skall ökas med 70 milj. kr. för ytattackfartyg av typ YA81. Dessa medel bör enligt överbefälhavaren föras över från huvudprogram 1 Arméförband och huvudprogram 3 Flygvapenförband och återföras lUl resp. huvudprogram budgetåren 1985/86 och 1986/87. Överbefälhavaren föreslår vidare att anslaget minskas med 217000 kr. som en ramanpassning.

I övrigt lämnar överbefälhavaren marinchefens anslagsframstäUning utan erinran.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 193

Föredraganden

Min beräkning av del totala bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanstäUningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel. I min beräkning har jag tagit hänsyn fill behovel av alt förslärka ubåtsjaktfunktionen. Elt beslällningsbemyndigande om 160 milj.kr. har beräknats för detta ändamål.

Med utnyttjande av de belopp som har tagils upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (3561768728 4- 1454300000-1034000000) 3982068728 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn liU den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 3730 milj. kr.

Liksom tidigare bör del få ankomma på regeringen all la ställning fill vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för del beslällningsbemyndigande som riksdagen kan komma all lämna.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen alt

1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för marinförband får läggas ul inom en kostnadsram av 1454300000 kr.,

2. liU Marinförband:Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisa ell förslagsanslag av 1034000000 kr.

03. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift 142455810

1981/82 Anslag 120400000

1982/83 Förslag 157000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m., befästningar och ammunilionsförräd för flottan och kuslartiUeriet saml markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjulfåll m. m.

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m. m.                         1981/82	1982/83
	Chefen för marinen	Föredraganden

Marinförband:

Markanskaffning för delprogrammen

Fasta kustartilleriförband 700 750 750

Gemensamma produktions
resurser 750 750 750

13   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

194

Primäruppdrag m. m.	1981/82	1982/83
		Chefen för marinen	Föredraganden
Nybyggnad m. m. för delprogrammen För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsförband m. m. Fasta kustartilleriförband Gemensamma produkfionsresurser	12700 39200 33 950	8670 22300 75750	8670 22300 75750

Centralt beslutade ombygg-, nåds- och underhållsåtgärder för delprogrammen För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsförband m. m. Fasta kuslartilleriförband Gemensamma produklions-resur.ser

Summa

Utrednings- och projekteringskostnader

Inkomster från bostäder och försäljning av mark och byggnader

Reducering på grund av överplanering

Beräknat medelsbehov

3700	3 050	3050
29850	12000	12000
19100	31635	45635
39950	154905	168905

4-10000

4-10000

- 4000

-17905 157000

4-11350

- 4500

-16905 148000

-26400 120400

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att behovet alt förvärva ny mark har varit av begränsad omfattning. Anskaffnings- och ombyggnadsverksamheten har störts på gmnd av stor personalomsättning i samband med omlokaliseringen till EskUstuna. Anskaffningen och ombyggnaden av befästningar har inriktats på kuslar-filleribatterier, ammunifionsförtåd och minstationer. En värmecenlral vid Berga örlogsskolor och en skjulbana vid Säve depå har färdigställts. En artiUerihall och en byggnad för motomtbildning vid KA 2 i Karlskrona har påbörjats. Ett antal smärre byggnadsföretag har genomförts i störte omfattning än planerat.

Budgetåret 1981/82

Behovet att skaffa ny mark är begränsat. Anskaffningen och ombyggnaden av befästningar omfattar kustartiUeribalterier, minslalioner, ammunitionsförråd i berg och slabsplalser. Elt skolhus för underhålls- och sam-bandsutbUdning vid KA2 i Kariskrona påbörjas.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 195

Budgetåret 1982/83 Chefen för marinen

Medelsbehovel för budgetåret 1982/83 beräknas liU 148 milj.kr. enligl vad som framgår av sammanstäUningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsprojekt som har påböijals eller avses bU påböijade före den 1 juli 1982 beräknas medelsåtgången under budgetåret 1982/83 till 21,2 milj. kr. I övrigi avses medel tas i anspråk under budgetåret 1982/83 för alt påbörja bl.a. nybyggnad av en förläggningskasern vid KA2 i Karlskrona liU en kostnad av 16,9 milj.kr., en hamnanläggning vid Berganäs lill en kostnad av 29,1 milj. kr. För ombyggnads- och underhållsarbeten som har påbörjats eller avses bU påbörjade före den 1 juU 1982 beräknas medelsbehovet under budgetåret 1982/83 tUl 11650000 kr. För objekt som avses påbörjas under nämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för kasernrenoveringar, främst för att påbörja renovering av en kasern vid KA 1 i Vaxholm, fiU 8,5 milj.kr.

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframsläUningar anser överbefälhavaren att chefen för marinen i strid med gällande bestämmelser har budgeterat in 16,2 milj.kr. på anslaget Marinförband:Ledning och förbandsverksamhet för underhåll av byggnader m. m. Överbefälhavaren anser att medlen skall budgeteras på anslaget lill anskaffning av anläggningar.

Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligl följande anskaffningsplan. Somjag har anfört under anslaget C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet (s. 189) har 10 milj.kr. budgeterats under förevarande anslag i stäUet för under det nyss nämnda anslaget.

Fortifikationsförvaltningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inle har något all erinra bör det få ankomma på regeringen all, efter prövning av huvudhandUngarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvisar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

196

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

Objekt	Kostnadsram		Medelsförbrukning		Bygg-	Färdig-
					start år-mån.	stäl-
			Fakfisk     Beräknad för tom			lande år-mån.
	80-02-01	81-02-01	81-06-30    1981/82	1982/83
A. Markanskaffning
Delprogram 2.6
1.   Mark för kuslartil-
leribatterier samt
diverse mindre
markförvärv	1450	1450	700	750	-	-
Delprogram 2.99
2.   Diverse mindre
markförvärv och
oförutsedda ut-
gifter	1500	1500	750	750	-	-
Summa A	2950	2950	1450	1500	-	-
B. Nybyggnad m. m.
a.   Företag påbörjade
före 1981-07-01	220450	229180	170890       52590	5700	-	-
b.  Företag påbörjade
eller avsedda att
påbörjas 1981182	51700	60710	33260	15500	-	-
c.   Företag avsedda all
påbörjas 1982183
Delprogram 2.1
1. Diverse objekt	—	8670	—               —	8670	—	-
Delprogram 2.6
2. Minslalioner	-	7500	—               -	7 500	—	—
3. Diverse objekt	-	8600	-               -	8600	-	-
Delprogram 2.99
4. KA2. Nybyggnad av
en föriäggnings-
kasem	—	16900	—               —	8200	82-10	84-01
5. ÖriB 0. Tillbyggnad
av maskinskolan på
BÖS	—	5500	—               —	4000	82-12	83-10
6. ÖriB O. Nybyggnad
av eu skolhus på
BÖS	-	7 100	-               -	4 300	82-12	83-10
7. ÖrlB O. Anläggning
av en hamn vid
Berganäs	-	29100	-	11000	82-10	P4-09
8. KA3. Nybyggnad av
eU skolhus	-	12000	-               -	6000	82-11	83-11
9. KA 3. Tillbyggnad
av en värmecenlral	-	4300	-	4 300	83-02	83-09
10. Diverse objekt
inkl. tekniska för-
söfiningsanordningar	-	25 300	-               -	22950	—	—
Summa c	-	124970	-	85520	-	-
Summa B (a-c)	272150	414860	170890       85 850	106720	-	-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

197

Kostnadsram

Objekt

Medelsförbrakning

Faktisk t.o. m.

Beräknad för

80-02-01    81-02-01    81-06-30    1981/82      1982/83

Bygg-      Färdig
start stäl-
år-mån.    lande
år-mån.

C. CenlraU beslutade
ombyggnads- och
underhållsåtgärder
a. Företag påbörjade
före 1981-07-01	30150	32150	24100	8050	-
b.  Företag påbörjade
eller avsedda all
påbörjas I98II82	45070	56550	-	44600	11650
c.   Företag avsedda alt
påbörjas 1982183
Delprogram 2.1
1.   Diverse objekt	-	1000	-	-	1000
Delprogram 2.6
2.   Diverse objekt	-	7200	-	-	7200
Delprogram 2.99
3.   Kasemrenoveringar	-	17400	-	-	8500
4.   ÖriB S. Ombyggnad
av tyghuset	-	5 075	-	—	5075
5.   ÖriB 0. Ombyggnad
av marketenteri	—	4210	—	-	4210
6.   Diverse objekt
inkl. tekniska för-
söijningsanordningar	-	10250	-	-	9050
7.   UnderhåU av befäst-
ningar och byggnader	-	14000	-	-	14000
Summa c	-	59135	-	-	49035
Summa C (a-c)	75220	147835	24100	52650	60685
Summa A-C	50320	572445	194990	139950	168 905

Utrednings- och projekteringskostnader

Inkomster från bosläder och försäljning av mark och byggnader

Reducering på grund av överplanering

Beräknat medelsbehov

11 350

- - 4500

- -26400

-     120400

10000

- 4000

-17 905 157000

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all till Marinförband:Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 157000000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

198

C 4. Marinförband: Forskning och utveckling

1980/81 Utgift 65000 000'

1981/82 Anslag 75000000

1982/83 Förslag 87100000

' Varav 13 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för marinen. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beslällningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 164747 186 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell bestäUningsbemyndi-gande om 91,8 milj. kr. och anvisat ett anslag av 75 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (164747186 4-91800000-75000000) 181547186 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för		Föredra-
			mannen		ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Marinförband: Utvecklingsarbete för delprogrammen 2.1 - 2.99 (se s. 000)	58200	73 000	62200	88800	62200	90800
Kostnader	58200	73000	62200	88800	62200	90800
Prisreglering Justering på grund av överplanering m. m.	4-33600	4-3 600' -1600	4-33 100	-h2000' -3700	4-29500	-3700
Medelsbehov	-	75 000	-	87100	-	87100
Bemyndigandebehov	91800	-	95300	-	91700	-

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettoprisindex.

Budgetåret 1980/81

Chefen för marinen anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 alt planerat utvecklingsarbete för marinförbanden i stort sett har kunnat genomföras.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har faslslällls i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär bl. a. att projekteringen och konstmktionen av ubåt typ A 17 fortsätter.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 199

Budgetåret 1982/83 Chefen för marinen

Anslaget bör föras upp med 87,1 milj.kr. och eU beslällningsbemyndigande om 95,3 milj. kr. inhämtas.

Under budgetåret 1982/83 inriktas verksamheten främst pä fortsaU projektering och konstruktion av en ny ubåt (A 17), systemutveckling för övervallensfartyg och ubåtar saml för allmän utveckling och projektering av vapenmateriel.

Av begärda bemyndiganden avser 33,1 milj.kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj.kr.).

Ändamål Belopp

1.      Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982

lill prislägel februari 1983 efter bedömd pris-

ulveckUng enligl nelloprisindex (8 %) 12,7

2.      Omräkning av begärda beslällningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prislägel februari 1981 lill prisläget februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto
prisindex (16,64 %) 10,4

3.         Underskott på prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81 10,0

Summa   33,1

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndighetemas anslagsframställningar tiUstyrker överbefälhavaren marinchefens anslagsframställning.

Föredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanstäUningen över bestäUningsbemyndiganden och betalningsmedel.

Med utnyttjande av de belopp som har lagils upp i sammanstäUningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (181547186 4-91700000-87 100000) 186147 186 kr. Detta belopp bör emeUertid justeras med hänsyn fill den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 165 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning fiU vilket utvecklingsarbete som bör beställas inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att

1.        bemyndiga regeringen alt medge alt utvecklingsarbete för marin
förband får beställas inom en kostnadsram av 91700000 kr.,

2.        till   Marinförband:Forskning   och   utveckling   för  budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 87 100000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 200

D Flygvapenförband

Chefen för flygvapnet är programmyndighet för huvudprogrammet Flygvapenförband som omfattar följande delprogram.

3.1 För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband

3.2 Jaktförband

3.4 Attackförband

3.5 Spaningsförband

3.6 Flygtransportförband

3.7 Basförband

3.99 Gemensamma produkfionsresurser

Flygvapnets fredsorganisalion består i stort av följande staber och förband m. m.

Flygstaben

En eskaderstab

Fyra seklorfloUiljer

Sex övriga förband (flotfiljer)

Fem ulbildningsanslaller (skolor)

Lokaliseringen av flygvapnets fredsförband m.m. framgår av följande karta (intagen på s. 201). Verksamheten leds centralt från flygslaben och i vissa fall av chefen för första flygeskadern.

Verksamheten under huvudprogrammet Flygvapenförband budgeteras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduklionsområdena Ledning och förbands verksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar saml Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag.

D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhel D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling

D 1. Flygvapenförband: Ledning och för bands verksamhet

1980/81 Utgift 2249663129 1981/82 Anslag 2306200000 1982/83 Förslag      2333000000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhel, operafiv och krigsorganisalorisk verksamhet, utbildning lill och av fast anställd

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 201

'UIIM

ÖSTERSUND

VÄDRAS •------ 'i--

_____ ©

KARLSB0II5,

I   F14 I     >GÖTEBORG      ;**

@

neaHOw-f

_X

#

t#.

.v#

F5

fKAlLWGE; ' /,'     \ ,       %                     \F13)

F13M

_é

f    Vjakt          f    J==attack       m = spaning      |    | = utbildningsförband m.m.

=militärområdesgräns                     Hip = sektorflottilj

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

202

personal m. fl. samt grundutbildning och repetilionsulbildning av värnpUkfiga inom flygvapnet.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för flygvapnet
Antal flygfimmar	97300	81808	87350	86250
Anlal utexaminerade
officerare exkl.
reservofficerare	160	129	160	160
Grundutbildning av värn-
pliktiga
Anlal man	4716	4192	4417	4161
Anlal Ijänslgöringsdagar
(1 OOO-tal dagar)	1501	1506	1403	1319
Repetitionsulbildning
Anlal man	7280	4690	6920	6535
Anlal Ijänslgöringsdagar
(1 OOO-tal dagar)	56	43	57,3	49,6

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för flygvapnet	Föredraganden
Flygvapenförband:
För flera delprogram
gemensamma lednings-
och strilförband	293998	285419	286837	289842	287448
Jaktförband	325901	343 362	369849	386706	381484
Atlackförband	208580	297 170	242655	259228	252709
Spaningsförband	87072	108653	109672	119661	115670
Fl ygtran sportförband	58262	71025	83 582	82157	81129
Basförband	521595	577709	539644	587 333	564 229
Gemensamma produk-
tionsresurser	602292	668240	636361	695 573	660331
Kostnader	2097700	2351578	2268600	2420500	2343000
Tillkommer/avgår:
Intäkler	-    8000	-104 329'	-10000	-10000	-10000
Förskott	-	4-    2414	-	-	-
Overplanering, reser-
ver m.m.	4- 90300	—	4-47600	4-24 600	-
Medgiven prisreglering	4-119300	-	-	-	-
Medelsbehov	2299300	2249663	2306200	2435100	2333000

' Varav 100 000 förskottsbetalning för drivmedel budgetåret 1979/80.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

203

Personal

Personalkategori

Antal anställda omräknat till personår

1980/81

1981/82      1982/83

Planerat    Utfall

Planerat    Chefen      Föredra-för flyg-    ganden vapnet

Militär personal	2220	2007	2300	2430	2430
Civilmilitär personal	2235	2304	2200	2070	2070
Civil personal	4300	4355	4255	4215	4215
	8755	8666	8755	8715	8715

Budgetåret 1980/81

Chefen för fiygvapnet anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 bl.a. att resultatet från översynen av stridslednings-och luftbevakningssystemels framtida behov av personal har redovisats fill regeringen och alt övergången till en ny seklororganisalion har förberetts. Avvecklingen av äldre radarmaleriel fortsätter. Radarövningskompanier har organiserats på F4 och F21. Krigsorganisafionens behov av personal har utretts. Kravspecifikationer inför omsättningen av materiel för vissa luftförsvarscentraler har börjat tas fram.

Inriktning mot förlängt utnyttjande av J35F-syslemet har skett. Omskolning av en jaktflygdivision J 35 F liU JA 37 har delvis genomförts men har på gmnd av motorproblem behövt uppskjutas i vissa delar.

Prov med ledningssystemet ATLE har genomförts. Underrällelseskolan och foloenheten har överförts från F 11 till F 13. Yllerligare flygplan av typ Tp 84 har tillförts organisationen och nyutbildning/omskolning har påbörjats. Personalen har utbildats på ett nyll klargöringssystem.

Förslag till ny seklororganisalion, organisation av chefens för första flygeskadern stab och förändrad organisation vid flygvapnets ulbildningsanslaller till följd av den nya befälsordningen har lämnats. Vidare har förslag lagts beträffande flygvapnets flottiljorganisation (OLLI/U).

Andra anpassningar av fredsorganisationen, bl.a. inom underhållsverksamheten, bevaknings- och förplägnadstjänslen, samt samordning av verksamheten med andra myndigheter fortsätter.

Förberedelserna för indragning av FLs floltiljadministralion har fort-sau.

Budgetåret 1981/82

I förhållande liU prop. 1980/81:100 bU. 7 (FöU 19 och 26, rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 har inle vidtagUs några väsentliga ändringar i planeringen av verksamheten inom huvudproduktionsomrädel Ledning och förbandsverksamhel.

Luftförsvarscentralerna anpassas till flygplan JA 37 och radar PS-860. Metodutveckling genom försök och prov inför kommande omsättning av

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 204

materielen för vissa luftförsvarscenlraler fortsätter. Projektering av anläggningar för en ny låghöjdsradar påbörjas.

Påbörjad omskolning lill system JA 37 fortsätter. Utvecklingen av ledningssystemet ATLE fortsätter. Utbildning och omskolning för flygplan Tp 84 genomförs.

Basorganisalionen förändras successivt. Anpassningen av bassystemel och omskolningen av personalen tUl flygbassystem 90 och flygplan 37 fortgår.

En ny fredsorganisation med fyra luftförsvarsseklorer införs. Vidare införs en ny organisation för chefens för första flygeskadern stab och för flygslaben. En enhet för taktisk ulprovning av bas- och underhållssyslem (TUBas) organiseras vid F14. Den nya befälsordningen medför all organisationen för flygvapnets ulbildningsanslaller m.fl. förändras. Härvid organiseras vid F14 en officershögskola (FOHS) saml vid F16 en division för gmndläggande takfisk flygutbUdning (GTU).

Försök med decentraUserad produkfionsledning-DEPROL-genomförs vid F4.

Budgetåret 1982/83 Chefen för flygvapnet

Chefen för flygvapnet anför följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksamheten under budgetåret 1982/83.

Äldre radarstationer och viss sambandsmaleriel avvecklas och ersätts med modernare utmslning. Organisationen av en regional vädercenlral vid F21 fullföljs.

Anpassningen av bassystemel fortgår liksom omskolningen lill flygplan 37. Utvecklingen av det datorstödda ledningssystemet ATLE fortsätter. UlbUdningen och omskolningen för flygplan Tp84 genomförs. Basorganisationen förändras successivt.

Förberedelserna fortsätter för att dra in FLs floUiljadminislration. En krigshögskola organiseras vid F20 inom den nya befälsordningens ram. Den lätta attackfunklionen vid F21 överförs liU F16 och integreras med divisionen för gmndläggande taktisk flygutbildning.

Flygvapnets väderskola (VADS) flyttar tiU Ljungbyhed och understäUs chefen för F5.

TUlsynsverksamheten för flygplan 35 avvecklas i Kalmar.

Förändringarna i förhållande fiU budgetåret 1981/82 delaljmoliverar chefen för flygvapnet på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär all kostnaderna ökar med 208,6 milj.kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 205

B. Förändringar enligt regeringens beslut.
Organisationsändringar  (främst   förbandsindragningar)   minskar  per
sonalkostnaderna med 3,2 milj. kr.

C. Uppgiflsförändringar

1.   Äldre radarmaleriel avvecklas och underhåUsverksamheten ses över,
vilket minskar underhållskostnaderna (- 34,5 milj. kr.).

2. Behovet av värnpliktiga minskar. Detta minskar kostnaderna med 5,2 milj.kr.

3. Materielläget, främst beträffande flygplansmaleriel, medför alt underhåUskoslnaderna minskar med 39,1 milj. kr.

4. Diverse verksamhetsförändringar minskar kostnaderna med 13,4 milj. kr.

5. Överbefälhavaren har beordrat ökad beredskap. Detta kostar yllerligare 7,1 milj.kr.

6. Drivmedelsförbmkningen minskas med 18,9 milj. kr.

7. Driftkostnaderna för ATCAS börjar betalas med 2,9 milj.kr. för budgetåret 1982/83.

Överbefälhavaren

Överbefälhavaren lämnar flygvapenchefens anslagsframställning ulan erinran.

Föredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört under avsnitten 1.3 Det militära försvarels fortsatta utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (s. 75).

Jag kan i huvudsak godta chefens för flygvapnet förslag till uppgifter under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primämppdragen. Jag har dock räknat med en något mindre kostnadsökning än chefen för flygvapnet, bl. a. vad beträffar underhåU och personal. Vid beräkningen av kostnaderna har jag tagit hänsyn tiU all ansvaret för de värnpliktigas landvård i fred skall föras över liU folktandvården och den privata tandvården (prop. 1980/81:160, FöU 25, rskr 325). Jag har även beaktat alt driften av vissa militära observationsstationer förs över lill Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (prop. 1980/81:149, TU 27, rskr 334).

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att tiU Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 2333000000 kr.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet

206

D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning

1980/81 Utgift 2881070703' 1981/82 Anslag 2455850000 1982/83 Förslag 2140000000 ' Varav 913,1 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll-ulom sådant underhåll som är en direkt följd av malerielens förrådshåUning eller utbildning och övning vid förbanden—saml anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom liUdelning av bestäUningsbemyndiganden medan anskaffningsfid-punkl och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 7057600000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell beslällningsbemyndigande om 2638,4 milj. kr. och anvisat ett anslag om 2455850000 kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 bUr därmed (7057600000 4-2638400000-2455850000) 7240150000 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för		Föredra-
			flygvapnet		ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Flygvapenförband:
Centralt vidtaget
materielunderhåll
m. m. för delpro-
grammen 3.1-3.99
(se s. 200)	94600	78800	86100	91500	86100	91500
Flygvapenförband:
Centralt vidtagen
materielanskaffning
m. m. (inkl. sjuk-
vårdsmaleriel) för
delprogrammen 3.1 -
3.99 (se s. 200)	1757700	2341700	8445 800	2862400	7045000	2 300500
Kostnader	1852300	2420500	8531800	2953900	7131100	2392000
Prisreglering	4-786 IOO	4-45000'	-H2 110600	4- 22300'	4-2027500	_
Reducering på
grund av - över-
planering m. m.	—	- 9650	4-  687700	-548200	—	-214000
- inkomster	-	-	-    38000	- 38000	-    38000	- 38000
Medelsbehov	-	2455850	-	2390000	-	2140000
Bemyndigandebehov	2638400	-	11292100	-	9120600	-

' Betalningsmedel för skUlnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettoprisindex.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 207

Budgetåret 1980/81

Chefen för flygvapnet anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 att maierielanskaffningen för flygvapenförbanden har varit mycket stor.

För gemensamma lednings- och strilförband har större beställningar avsett materiel tiU bl. a. taktiska ledningssystem, radaranläggningar av typ PS 870, rörliga indikatormm och oUka kommunikationsnät.

För jaktförbanden och spaningsförbanden har anskaffningen av materiel för de olika versionerna av flygplan 37 fortsatt. En ny jaktrobot för flygplan JA 37 har beställts.

För attack- och spaningsförbanden har beställts en ny motmedelsutrust-ning.

Två tunga transportflygplan (Tp 84) har beställts till flyglransportförban-den.

TUl flygvapnets basförband har bl. a. beställts materiel för anpassning fill bas 90. Främst kan nämnas lätt bogserbil, basradio m. m.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innefattar bl. a. kompletterande beställningar av utmslning och reservdelar till de olika versionerna av flygplan 37. Under budgetåret läggs ut beställningar för att förlänga gångtiden för flygplan 35.

Budgetåret 1982/83 Chefen för flygvapnet

Anslaget bör föras upp med 2 390,0 milj. kr. och ell beslällningsbemyndigande om 11292,1 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Gemensamma lednings- och strilförband avser fortsatt anskaffning och underhåll av utmslning för radaranläggningarna PS 860 och PS 870. Övriga störte objekt är en ny radio för luftförsvarsorientering saml nya gärrskriftsterminaler.

Inom delprogrammet Jaktförband avser huvuddelen av beställningsbemyndigandena ytterligare en division av flygplan JA 37.

Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Atlackförband avser kompletterande beställningar till samt underhåll av flygplan AJ37. För flygplan SK 60 begärs beslällningsbemyndigande för en flygradio. Bemyndigandena omfattar också anskaffning av 30 flygplan JAS.

Inom delprogrammet Spaningsförband avser beställningsbemyndigandena främst ändringsverksamhet samt foloutmstningar.

Inom delprogrammet Basförband planeras fortsall anskaffning av bl. a. flygsäkerhetsmateriel, fordon och sambandsutrustning samt materiel för den nya basorganisationen såsom ett nytt ammunifionsröjningsfordon.

Fördelningen på malerielslag och objekt (motsvarande) av de beställ-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

208

ningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammansläUning (prisläge februari 1981; 1 OOO-tal kr.).

Primäruppdragsgrupp	Bemyndigand	e
Materielslag/objekl
(motsvarande)
CenlraU vidtaget materiel-
underhåU m.m.
Flygplanssystem 37		1800
Övriga flygplan (inkl. helikoptrar)		800
Bastjänslmateriel		1900
Övrigi		81600
Centrah vidtagen materiel-
anskaffning m. m. (inkl.
sjukvårSsmateriet)
Flygplan AJ 37 och flygplan SK 60		41500
Flygplan SH/SF 37		21100
Flygplan JA 37		2090200
varav  9;e divisionen av flygplan JA 37	1327000
vapen till flygplanen	450000
Flygplan JAS		5445000
Slridsledningsmateriel m. m.		379 100
varav  radar PS 870	118800
sambandsmaleriel	74200
Basijänstmateriel		215210
varav  ammunifionsröjningsfordon för
anpassning liU bassyslem 90	50000

Av begärda bemyndiganden avser 2110,6 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål

Belopp

Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nelloprisindex (8 %) Omräkning av begärda beslällningsbemyndiganden för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 lill prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nelloprisindex (16,64 %)

Underskott på prisregleringsbemyndiganden för budgetåret 1980/81

520,1

1527,8

62,7 Summa   2110,6

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår överbefälhavaren att förevarande anslag skall minskas med 35465000 kr., varav 35 milj.kr. förs över tiU huvudprogram 2 Marinförband tiU följd av omplanering av ytatlack 81 m.m. och 465000 kr. utnyttjas som ramanpassning. Överbefälhavaren föreslår alt de medel som förs över tUl huvudprogram 2 återförs budgetåren 1985/86 och 1986/87. I övrigi lämnar överbefälhavaren flygvapenchefens framställning utan erinran.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 209

Föredraganden

Min beräkning av del totala bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanställningen över bestäUningsbemyndiganden och betalningsmedel. I beräkningen ingår ett bemyndigande om sammanlagt ca 5 miljarder kr. för alt påbörja anskaffningen av flygplanssystem JAS. Bemyndigandet avser en första delserie av 30 flygplan saml vapen och stödsystem.

Med utnyttjande av de belopp som har tagils upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (7240150000 4- 9120600000-2140000000) 14220750000 kr. Delta belopp bör emellertid justeras med hänsyn tiU den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 13640 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen all la ställning till vUka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det bestäUningsbe-myndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

1. bemyndiga regeringen alt medge att beställningar av materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 9120600000 kr.,

2. till Flygvapenförband:Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2 140000000 kr.

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift 216107626

1981/82 Anslag 236600000

1982/83 Förslag        215 000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhåUsålgärder i lokaler m.m., befästningar, flygfält och ammunilionsförräd för flygvapnet saml markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjulfält. Verksamheten omfattar vidare komplelteringsarbeten m. m. på eller i anslutning till befintliga flygbaser, anläggningar för el- och leleutmslning vid baserna saml inlösen av flygbuUerstörda fasligheter.

14   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

210

	1981/82	Beräknad ändring 1982/83
		Chefen för	Före-
		flygvapnet	draganden
Fl yg vapenförband:
Markanskaffning för delpro-
grammen
För flera delprogram
gemensamma lednings- och
strilförband	400	400	400
Basförband	600	600	600
Gemensamma produkfions-
resurser	1000	1000	1000
Nybyggnad m. m. för delpro-
grammen
För flera delprogram gemen-
samma lednings- och stril-
förband	51600	65 600	64600
Basförband	28640	33 150	32150
Gemensamma produktions-
resurser	98110	80150	72200

Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder för delprogrammen

För flera delprogram gemensamma lednings- och stril-

förband Basförband Gemensamma produktionsresurser	24600 61500	1000 24800 37 500	1000 24800 35400
Summa	266450	244200	232150
Utrednings- och projekteringskostnader Inkomster Reducering på grund av överplanering	14 800 - 4000 -40650	13 100 - 3 500 -36900	13 100 - 3 500 -26750
Beräknat medelsbehov	236600	216900	215000

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att behovet av mark har varit begränsat. Uppkomna behov har i huvudsak kunnat tUlgodoses.

Nybyggnad av befästningar och kaserner m. m. har i stort sell kunnat genomföras enligl planerna. Vissa förseningar har dock uppkommit, främst med anledning av personalomsättningen i samband med fortifika-fionsförvaltningens flyttning fill EskUstuna. Utbyggnaden av nya radarstationer har fortsatt planenligt. En flygtjänslbyggnad och ett förråd vid F7 i Sålenäs, elt tmppserviceförråd vid F 13 i Norrköping, en skolbyggnad vid F14 i Halmstad och en värmecenlral vid F17 i Ronneby har bl. a. blivit färdiga. Nybyggnadsarbetena för en värmecenlral vid F5, en drivmedels-anläggning vid F13, en hangar vid vardera av F 17 och F 21 i Luleå saml ell

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 211

tmpp- och mobUiseringsserviceförråd vid REN i Vidsel har påbörjats under budgetåret. Kasemrenoveringarna vid F5 och vid F 14 i Halmstad har fortskridit planenligt.

Budgetåret 1981/82

Behovet av all anskaffa mark beräknas öka något jämfört med tidigare budgetår.

Utbyggnaden av radarslationsnätel fortsätter liksom utbyggnaden av befintliga flygbaser för bl.a. anpassning till flygplan 37 och lUl ell nyll flygbassystem (flygbas 90). En värmecenlral och ett förtåd vid F5 i Ljungbyhed, en drivmedelsanläggning och en skolbyggnad vid F13 i Norrköping, en hangar vid vardera av F 17 i Ronneby och F21 i Luleå, fiUbyggnad av värmecentralen vid F21 och RFN i Vidsel, ell trupp- och mobiliserings-serviceförtåd vid RFN samt kasernrenoveringar vid F5 och vid F14 i Halmstad beräknas bl.a. bU färdiga. Av störte objekt som beräknas bli påbörjade märks en luflförsvarscentral, en hangar vid F 15 i Söderhamn saml kasernrenovering vid F10 i Ängelholm.

Budgetåret 1982/83 Chefen förjlygvapnet

Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas lill 216,9 milj. kr. enligl vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsobjekt som har påbörjats eller avses komma att påbörjas före den 1 juli 1982 beräknas medelsålgången under budgetåret 1982/83 fill 67350000 kr. I övrigt avses medel tas i anspråk under budgetåret för all påbörja bl. a. utbyggnaden av tre gmpperingsplalser för radarslafioner lUl en kostnad av 36 milj. kr., åtgärder för all anpassa flygbaserna liU ell nytt flygbassystem (flygbas 90) lill en sammanlagd kostnad av 35 milj.kr., nybyggnad av en hangar vid F4 i Östersund fiU en kostnad av 30 milj. kr. samt nybyggnad av en servicehangar vid F 13 i Norrköping till en kostnad av 17 milj.kr., allt enligl prisläget den 1 febmari 1981. För ombyggnads-och underhåUsarbelen, som har påbörjats eUer avses komma all påbörjas före den 1 juli 1982, beräknas medelsbehovet under budgetåret 1982/83 till 13,6 mUj.kr. För objekt som avses påbörjas under sistnämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för underhåU och ombyggnad av flygfält lill 24,8 milj.kr. samt för centralt beslutat underhåll av byggnader, övnings-och skjutfäll m. m. lill 10,8 milj. kr.

Överbefälhavaren

I sill yllande över myndigheternas anslagsframställningar lämnar överbefälhavaren chefens för flygvapnet anslagsframställning ulan erinran.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 212

Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar all medel anvisas enligl följande anskaffningsplan. I detta sammanhang viU jag anmäla all nybyggnaden av en aggregat- och fordons verkstad vid F4 i Östersund och ombyggnaden av byggnad nr 22 vid F6 i Karlsborg f. n. utreds. Del är därför osäkert om byggnadsåtgärderna kan påbörjas under budgetåret 1982/83.

FortifikalionsförvaUningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekl som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inle har något all erinra bör del få ankomma på regeringen all, efter prövning av huvudhandUngarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvisat, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Jag vill i detta sammanhang anmäla all regeringen har uppdragU ål fortifikationsförvaltningen alt-utöver vad jag har anmält i prop. 1980/81:100 (bil. 7)-under innevarande budgetår påbörja uppförandel av en simulalorbyggnad vid F21 i Luleå lill en beräknad kostnad av 3930000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1980. DeUa har gjorts möjligt genom omplanering inom anslaget. Byggnaden behövs för all utbilda den flygande personalen på flygplan JA 37, vilket beräknas komma all tillföras förbandet omkring årsskiftet 1982-1983.

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

Objekt	Kostnadsram		Medelsförbrukning		Byggstart år-mån.	Färdigställande ariTiari,
			Fakfisk     Beräknad för
	80-02-01	81-02-01	81-06-30    1981/82	1982/83
A. Markanskaffning
Delprogram 3.1 1. Mark för strilan-
läggningar m. m.	600	800	400	400	-	-
Delprogram 3.7 2. Mark för krigsflygfält samt diverse
mindre markförvärv	900	1200	600	600	-	-
Delprogram 3.99 3. Diverse mindre
markförvärv	2500	2000	1000	1000	-	-
Summa A	4000	4000	2000	2000	-	-
B.  Nybyggnad m.m. a.   Företag påbörjade före 1981-07-01	181231	182982	92486         82476	8000
b.   Företag påbörjade etter avsedda all
påbörjas 1981182	152670	171500	95874	59350	-	-
c.   Företag avsedda att påbörjas 1982183
Delprogram 3.1 1. Radaranläggningar	_	32500	_                                  __	14 500	_	_

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

213

Kostnadsram

Objekt

Medelsförbrukning

Faktisk     Beräknad för
t.o.m.      -----------

80-02-01    81-02-01    81-06-30    1981/82     1982/83

Bygg-        Färdig
start ställ-
år-mån.     ande

år-mån.

2. Grupperingsplatser	4000	4000
3. Smärre objekt	5 500	4900	-	_
Delprogram 3.7
4. Anpassning för
flygbassyslem 90	35000	14 500	-	-
5. Smärre objekt	2450	2700	—	—
6. El- och teleanlägg-
ningar	8750	3 700	-	-
Delprogram 3.99
7. F4. Nybyggnad av
en aggregat- och
fordonsverkslad	7500	3000	83-01	84-01
8. F4. Nybyggnad av
en hangar	30050	12600	82-10	84-04
9. Fl 3. Nybyggnad av
en servicehangar	17000	7700	82-11	83-12
10. F14. Nybyggnad av
en skolbyggnad	7950	6000	82-10	83-09
II. Fl6. Nybyggnad av
elt kontrolltom	8600	3000	82-10	83-10
12. F 16. Om-och till-
byggnad av hangar 33	4450	4450	82-10	83-06
13. RFN. Nybyggnad av
en matinrättning	4750	4 750	82-10	83-06
14. Diverse byggnads-
förelag	22600	15800	-	-
Summa c	-      191100	-      101600	-	-
Summa B (a-c)                            333901      545582      92486		178350      168950	-	-

C. Centratt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder

a.      Företag påbörjade
före I98I-07-0I

b.      Företag påbörjade
etter avsedda att
påbörjas 1981182

c.      Företag avsedda all
påbörjas 1982183

Delprogram 3.1

1.     Mindre ombyggnader
av befästningar m. m.

Delprogram 3.7

2. Ombyggnad av flygfält, smärre objekt

3. UnderhåU av flygfält

Delprogram 3.99

4. F 6. Ombyggnad av byggnad nr 22 till personalvårdsloka-ier m.m.

5. Diverse ombyggnadsförelag m.m.

97500       92800       65500 23900 3400

62200        10200

66200        72400

1000

1000

3 800 21000

3 800 21000

5100 16000

3000    82-11 83-06

8000

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

214

Kostnadsram

Objekt

Medelsförbrukning

Fakfisk t.o. m.

Beräknad för

80-02-01    81-02-01    81-06-30    1981/82      1982/83

Bygg-        Färdig
start ställ-
år-mån.     ande

6. Underhåll av byggnader och övnings-och skjutfäU		10800			10800
Summa c	-	57700	-	-	47600
Summa C (a-c)	163700	222900	65500	86100	61200
Summa lotall	501601	768482	157986	266450	232150

Utrednings- och projekteringskostnader

Inkomster från bostäder och försäljning av mark och byggnader

Reducering på grund av överplanering

Beräknat medelsbehov

14800

13 100

- 4000     - 3 500

-40650     -26750 236600      215000

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 215000000 kr.

D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling

1980/81 Utgift 442999000'

1981/82 Anslag 407984000 1982/83 Förslag 700000000 ' Varav 88 130000 kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för flygvapnet. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beslällningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av me-delstUldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 644200000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beslällningsbemyndigande om 402,2 milj.kr. och anvisat ell anslag av 487984000 kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (644200000 4- 402200000-407984000) 638416000 kr.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

215

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för flygvapnet		Föredraganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Flygvapenförband: Utvecklingsarbete för delprogrammen 3.1 - 3.99(ses. 200)	354800	407984	7679600	730800	7907 600	814000
Kostnader	354800	407984	7 679600	730800	7907 600	814000
Prisreglering Justering på grund av överplanering m. m.	4-47400	-	1 342 100 -124000	4-13 300' -45 IOO	1510790	-114000
Medelsbehov	-	407984		699000	-	700000
Bemyndigandebehov	402200	-	9021700	-	9418390	-

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nelloprisindex.

Budgetåret 1980/81

Chefen för fiygvapnet anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 all verksamheten inom delprogrammet Gemensamma lednings- och strilförband i huvudsak har inriktats på utveckling av materiel tUl en nu låghöjdsradar (PS 870) saml fortsatt utveckling av ell rörligt indikatormm och transmissionsnät.

För delprogrammet Jaktförband har verksamheten fill största delen bestått av typarbete för flygplan JA 37 Jaktviggen. Fortsall utveckling av gmndflygplan, målinmälningsulrustning, el- och teleutrustning, beväpning samt underhållsutrustning har beställts.

För delprogrammet Attackförband har främst beställts forlsall utveckUng av molmedel för flygplan AJ 37. Vidare har arbetet varit inriktat mol systemdefinUionsarbete för flygplan JAS.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har faslslällts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär bl.a. all utvecklingsarbetet för stridslednings- och luftbevakningsförbanden fortsätter. Inom delprogrammet redovisas även det påbörjade utvecklingsarbetet för all ersätta hela Viggensystemel med system JAS.

Budgetåret 1982/83 Chefen för fiygvapnet

Anslaget bör föras upp med 699 milj.kr. och ell beslällningsbemyndigande om 9021,7 milj. kr. inhämtas.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 216

Inom delprogrammet Gemensamma lednings- och strilförband fortsätter utvecklingen av materiel fill rörliga indikatormm och nya radarstationer. Utveckling påbörjas för all omsätta materielen i stridslednings- och luflbe-vakningscentralerna. Flygburen radar och ny igenkänningsradar börjar utvecklas.

Verksamheten inom delprogrammet Atlackförband avser i huvudsak utveckling av del nya JAS-flygplanet saml integration av nya vapen.

Beslällningsbemyndigandel för delprogrammet Gemensamma produktionsresurser är främst avsett för drift och underhåll av försöksplalser.

Av begärda bemyndiganden avses 1 342,1 milj. kr. för prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål Belopp

1.     Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982

fill prisläget februari 1983 efter bedömd pris
utveckling enligt nettoprisindex (8 %) 40,8

2.     Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prisläget februari 1981 fill prisläget februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto-.

prisindex (16,64%) 1277,9

3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81 23,4

1342,1

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar anger överbefälhavaren att medel kan behöva omfördelas från förevarande anslag tUl anslaget D2. Flygvapenförband: Materielanskaffning beroende på vUken form anskaffningen av en styrd glidbomb får.

I övrigi lämnar överbefälhavaren chefens för flygvapnet anslagsframställning utan erinran.

Föredraganden

Min beräkning av del totala bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanstäUningen över beslällningsbemyndiganden och betalningsmedel. I min beräkning ingår ell bemyndigande av 7500 milj. kr. för utveckUngen av flygplanssystemel JAS.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (638416000 4-9418390000 -700000000) 9356806000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn tiU den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 9100 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen alt ta ställning fill

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 217

vilket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för del beslällningsbemyndigande som riksdagen kan komma alt lämna. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

1.      bemyndiga regeringen alt medge all utvecklingsarbete för flygva
penförband får besläUas inom en kostnadsram av 9418 390000
kr.,

2.      till Flygvapenförband: Forskning och utveckling för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 700000000 kr.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 218

E Operativ ledning m. m.

överbefälhavaren är programmyndighel för huvudprogrammet Operaliv ledning m. m. som omfattar följande delprogram.

4.1 Operaliv planläggning m. m.

4.2 Beredskap m.m.

4.3 Krigsorganisation av centrala och högre regionala staber m. m. 4.99 Gemensamma produktionsresurser

Huvudprogrammet omfattar i fred i stort följande staber m. m.

Försvarsstaben

Sex militärområdesstaber med förvaltningar

Lokaliseringen av nämnda staber m. m. framgår av följande karta (inlagen på s. 219).

Verksamheten under huvudprogrammet Operaliv ledning m. m. budgeteras på ett antal primåmppdrag inom huvudproduklionsområdena Ledning och förbandsverksamhel, Materielanskaffning samt Anskaffning av anläggningar. Verksamheten finansieras från följande anslag.

E 1. Operaliv ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhel

E 2. Operativ ledning m.m.:Materielanskaffning

E 3. Operativ ledning m.rn.: Anskaffning av anläggningar

E 1. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet

1980/81 Utgift 526189480

1981/82 Anslag 512540000

1982/83 Förslag        504900000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, dels operativ och krigsorganisalorisk verksamhet.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

219

r"--\,.

.-.- f

	VFNN
	MFNN
Milostab NN

BODEN  „.>.*-=-

MilostabÖ

Pst

Milostab V

'\-.(»*%      *,.r *1tRÄNGNÄS         SIBCKHOLM

SKÖVDE       ■•:*-»-            .-tl

[iJ-*

MFV

VFV

I    KRISTIANSTAD                        . .*.i«f if-i*        t-..,

f # »!   =militärområdesgräns

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

220

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Överbefälhavaren	Föredraganden
Operativ ledning m. m.:
Operativ planläggning
m.m.	48493	57826	50291	55 385	54602
Beredskap m. m.: Sär-
skild verksamhet vid
försvarsstaben	23 100	26880	23 874	25906	25906
Beredskap m.m.: In-
satsberedskap	50975	79339	71992	80824	79855
Beredskap m.m.: Be-
redskapsålgärder vid
SJ m. m.	9005	10755	9725	10 700	10700
Krigsorganisation av
centrala och högre re-
gionala staber m.m.	111279	131729	124400	129406	123 858
Gemensamma produk-
tionsresurser:
Försvarsstabens och
militärområdessta-
bemas fredsorgani-
salion m. m.	200 100	204302	230 109	251 167	226818
Gemensamma produk-
tionsresurser: Bort-
tagande av pansar-
hinder o.d.	4175	4342	4509	4960	4509
Kostnader •	447127	515173	514900	558348	526248
Titlkommerla vgår:
Intäkler	- 4670	- 2831	-4270	-10645	-10645
Gemensamma kostnader
(netto)	—	4-13 847	-	—	-
Överplanering, reser-
ver m. m.	4- 5853	—	4-1910	-10703	-10 703
TUl regeringens dis-
position	- 2000	—	-9750	-	-
Medgiven prisreglering	4-69510	-	-	-	-
Medelsbehov	515820	526189	502790	537000	504900
Personal
Personalkategori	Antal anställda omräknat fill personår
	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Överbefälhavaren	Föredraganden
Militär personal	656	636	699	644	650
CivUmililär personal	70	81	69	69	60
Civil personal	1587	1593	1576	1543	1350
	2313	2310	2344	2306'	2060

' Inkl. Gofiands mUitärkommando.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 221

Budgetåret 1980/81

Överbefälhavaren anger i sin redovisning för verksamheten under budgetåret 1980/81 att den slutligt planerade verksamheten har kunnat genomföras inom ramen för disponibla resurser.

Bristande personalresurser inom vissa områden har medfört alt arbetsuppgifter har uppskjutits. Detta gäller bl. a. verksamheten inom sektionerna 5 och 8 vid militärområdesstaberna.

Mol bakgmnd av förändringar i del miUlärpoUliska lägel saml inträffade incidenter har beredskapshöjningar och insatser av större omfattning än normall fått vidtas under vissa delar av budgetåret.

Omorganisafionen av försvarsstaben har påbörjats och flyttningar lill förvallningsbyggnaden i kvarteret Bastionen förberetts. Omorganisationen av den högre regionala ledningen samt andra etappen i omorganisationen av Gotlands militärkommando med förvaltningar har förberetts.

Fortsatta försök med en provisorisk organisation av militärområdenas materielförvaltningar saml de regionala molorfordonsförråden har genomförts.

I Nedre Nortlands militärområde har försöken med decentraliserad produktionsledning (DEPROL) utökats med bl.a. myndigheterna inom huvudprogram 4.

Budgetåret 1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81:100 bil. 7 (FöU 19, rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 för de delprogram m.m. som nu ingår i anslaget beräknas i stort sell kunna följas.

Planeringen inriktas mot all behålla sex mUitärområden.

Personalminskningar och decentralisering av beslutsbefogenheter m. m. genomförs enligt besluten (prop. 1977/78:63, FöU 9, rskr 174 och prop. 1979/80:135, FöU 15, rskr 318) om försvarsmaktens centrala ledning m. m. samt om omorganisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m.m.

Budgetåret 1982/83 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren anför följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksamheten under budgetåret 1982/83.

Verksamheten inriktas i första hand att säkerstäUa den operativa ledningen under beredskap och krig.

Strävan skall vara att begränsa produkfionskostnaderna lill förmån för krigsorganisationens materielinnehåll, del operafiva krigsförberedelsearbetet och utbildningen.

Omorganisation av den högre regionala ledningen samt den andra etappen i omorganisationen av Gollands mililärkommandostab med förvaltningar genomförs. Gollands mililärkommandostab med förvaltningar överförs i samband med omorganisationen liU huvudprogram 1. Arméförband.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 222

Som ett led i strävan alt minska personalkostnaderna fortsätter försöken med integrerade tyg- och inlendenlurförvaltningar saml med regionala molorfordonsförråd.

Personaltjänslen prioriteras i syfte alt möta negativa verkningar för de anställda av de fredsorganisaloriska förändringarna, personalminskningarna m. m.

Intensifierade rationaliseringar och personalminskningar inleds inom förevarande huvudprogram.

Förändringarna i förhållande lill budgetåret 1981/82 delaljmoliverar överbefälhavaren på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär all kostnaderna ökar med 45 523 000 kr.

B. Förändringar enligl regeringens beslut

1.   Planerade personalförändringar innebär all kostnaderna minskar med
4375000 kr.

2. Den fillfälliga ledningsorganisationen i samband med omorganisation av mUUärområdesstaberna upphör (- 700000 kr.).

3. Kostnaderna för de centrala stabernas flyttning lill Bastionen upphör (-800000 kr.).

Kostnaderna för flyttning av Gofiands mililärkommandostab med förvaUningar upphör i huvudsak (- 1,8 milj. kr.).

C. Uppgiftsförändringar

1.   För driften av sjöbevakningscenlralen vid Malmö marina bevaknings
område beräknas kostnaderna lUl 900000 kr.

2. Kostnaderna för överbefälhavarens beredskapskonlroller beräknas öka med 1,3 milj. kr.

3. Hyreskostnaderna för två drivmedelsanläggningar inom vai'dera Östra mUilärområdet och Nedre Norrlands mUilärområde beräknas fill 1 milj. kr. Kostnaderna har tidigare täckts av fortifikationsförvallningen men skall enligl de nya principerna för fastighetsförvaltning belasta huvudproduktionsområde 1. Ledning och förbandsverksamhet.

4. Omsättningskostnader för viss bensin som inle längre kan användas som flygbränsle på grund av vissa kemiska förändringar beräknas fill 2,4 milj.kr.

Överbefälhavaren har i sill yttrande över myndigheternas anslagsframställningar kompletterat sin anslagsframställning enligt följande.

Överbefälhavaren beräknar all förevarande anslag minskar med 22336000 kr. genom att Gollands miUtärkommandostab med förvaltningar förs över till huvudprogram 1. Arméförband samt med 450000 kr. genom överföring av tre kryptologer från försvarsstaben lUl försvarets radioanstalt.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 223

Föredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa fill vad jag har anfört under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (s. 75). Under budgetåret 1982/83 kommer mililärområdesslaberna och verkstads-förvaltningarnas ledningsorgan all omorganiseras.

Jag kan i huvudsak godta vad överbefälhavaren har anfört om verksamheten under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primämppdragen. Jag har dock räknat med en mindre ökning av personalkostnaderna än överbefälhavaren.

Jag anser liksom överbefälhavaren all Gollands mUitärkommando skall föras över till huvudprogram 1. Arméförband.

TUl följd av de överföringar av personal m.m. liU andra myndigheter som överbefälhavaren föreslår har jag minskal anslaget med 22780000 kr.

Upplysningar om primämppdragel 40211 kommer all lämnas riksdagens försvarsutskott.

Min beräkning av del totala medelsbehovet framgår av sammanstäUningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att tiU Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 504900000 kr.

E 2. Operativ ledning m.m.:Materielanskaffning

1980/81 Utgift 87682206'

1981/82 Anslag 77800000

1982/83 Förslag 78000000

' Varav 15 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar anskaffning av databehandlings-ulmstning med indikatorer och lelemateriel, uppbyggnad av signalförbindelser samt anskaffning av bl.a. fortifikatorisk materiel. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beslällningsbemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden var den 30 juni 1981 129609538 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell beslällningsbemyndigande om 128,6 milj.kr. och anvisat ett anslag om 77,8 milj.kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (129609538 4-128600000-77800000) 180409538 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 224

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Överbefälhavaren		Föredraganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning för delprogrammen 4.1-4.99 (se s. 218)	95800	79500	88300	78100	88300	78100
Kostnader	95800	79500	88300	78100	88300	78100
Prisreglering Justering på grund av överplanering m. m.	-h 32 800	-1700	4-40000	4-700' -800	4-34 300	-100
Medelsbehov	-	77800	-	78000	-	78000
Bemyndigandebehov	128600	-	128300	-	122600	-

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.

Budgetåret 1980/81

Överbefälhavaren anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 att den materielanskaffning som var planerad i stort sett har kunnat genomföras.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär bl.a. alt verksamheten under budgetåret främst inriktas mol en fortsall anskaffning av materiel och installationer för försvarsmaktens gemensamma sambandsnät och sambandsnälet för vissa staber samt för sjöbevakningscenlralen i Södra militärområdet.

Budgetåret 1982/83 Överbefälhavaren

Anslaget bör föras upp med 78 milj.kr. och elt beslällningsbemyndigande om 128,3 milj. kr. inhämtas.

Verksamheten inriktas främst mol en forlsall anskaffning av materiel och installationer för försvarsmaktens gemensamma staber m. m.

Av begärda bemyndiganden avser 40 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 225

Ändamål Belopp

1.     Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982

lill prisläget februari 1983 efter bedömd pris
utveckling enligl nelloprisindex (8 %) 13,3

2.     Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prislägel februari 1982 lill prislägel februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto
prisindex (16,64 %) 14,7

3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81 12,0

Summa   40,0

Föredraganden

Min beräkning av del totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.

Med ulnylljande av de belopp som har tagils upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (180409538 4-122600000-78 000 000) 225 009 538 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn fill den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 205 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen alt ta stäUning lill vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för del beslällningsbemyndigande som riksdagen kan komma all lämna.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

1. bemyndiga regeringen alt medge all beställningar av materiel m. m. för operaliv ledning m. m. får läggas ul inom en kostnadsram av 122600000 kr.,

2. fill Operativ ledning m.m.:Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisa ell förslagsanslag av 78000000 kr.

E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift 133765438

1981/82 Anslag 88700000

1982/83 Förslag 90500000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhåUsålgärder i lokaler m. m. och befästningar för huvudprogrammen Operaliv ledning m. m. och Gemensamma myndigheter m. m. saml markförvärv för dessa ändamål.

15    Riksdagen I98II82. 1 samt. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

226

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag

1981/82

1982/83

Överbefälhavaren

Föredraganden

Operaliv ledning m. m.:

Markanskaffning för delprogrammen

400 200

400 200

400 200

Krigsorganisation för centrala och högre regionala staber m. m.

Försvarets radioanstalt

Nybyggnad m. m. för delprogrammen

35 550 10080

34 200 23 700

29200 23700

Krigsorganisation för centrala och högre regionala staber m. m.

Gemensamma produktionsresurser

Centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder för delprogrammen

6700

15 500

15 500

Krigsorganisation för centrala och högre regionala staber m. m.

Gemensamma produktions-

resurser	33 200	26850	22350
Summa	86130	100850	91350
Utrednings- och projekteringskostnader Reducering på grund av överplanering	4-3600 -1030	-H4000 -4850	4-4000 -4850
Beräknat medelsbehov	88700	100000	90500

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för verksamheten under budgetåret 1980/81 all planerad verksamhet i stort sell har kunnat genomföras.Bl. a. har nybyggnad av en köldprovanläggning i Karlsborg i allt väsenfiigt slutförts. Nybyggnaden av en slabsbyggnad på Golland har fortsatt planenligt. Ombyggnad av ämbelsbyggnaden Basfionen i Stockholm pågår och beräknas färdigställas under budgetåret 1981/82.

Budgetåret 1981/82

Planerad verksamhet beräknas kunna genomföras. Under budgetåret beräknas bl.a. ombyggnaden av militärslabsbyggnaden i Stockholm påbörjas. En apleringsverkslad i Karlsborg bedöms kunna böija byggas under budgetårels senare del.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet

227

Budgetåret 1982/83 Överbefälhavaren

Medelsbehovel för budgetåret 1982/83 beräknas lill 100 milj. kr. enligl vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsobjekl som har påbörjats eller avses komma alt påbörjas före den 1 juli 1982 beräknas medelsålgången under budgetåret 1982/83 till 11,8 milj. kr. I övrigi avses medel las i anspråk under budgetåret 1982/83 för att påbörja bl. a. utbyggnad av en slabsbyggnad för milomalerielförvall-ningen i Övre Norrland lill en kostnad av 6,6 milj.kr., nybyggnad av lokaler för försvarels radioanstalt på Lovön för ca 16 milj. kr. För ombyggnads- och underhållsarbeten som har påbörjats eller avses komma all påböijas före den 1 juli 1982 beräknas medelsbehovel under budgetåret 1982/83 till 15650000 kr. För objekt som avses påböijas under nämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för ombyggnaden av förvallningsbyggnaden Tre Vapen i Slockhoim lill 15,5 milj. kr.

Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar alt medel anvisas enligl följande anskaffningsplan. I detta sammanhang vill jag anmäla all nybyggnaden av en slabsbyggnad för Övre Nortlands materielförvallning f.n. utreds. Del är därför osäkert om byggnadsåtgärderna kan påbörjas under budgetåret 1982/83.

För all vissa delar av försvarels materielverk som f. n. är lokaliserade utanför förvaltningsbyggnaden Tre Vapen i Stockholm skall kunna flytta in där behövs vissa ombyggnadsåtgärder. Jag har beräknat 2 milj.kr. för detta ändamål.

Fortifikationsförvallningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekl som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inle har något alt erinra bör det få ankomma på regeringen all, efter prövning av huvudhandUngarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvisar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

Kostnadsram

Objekt

Medelsförbrukning

Faktisk t.o.m.

Beräknad för

80-02-01    81-02-01    81-06-30    1981/82      1982/83

Bygg-        Färdig
start stäl-
år-mån.      lande
år-mån.

A. Markanskaffning Delprogram 4.3 1.   Diverse mindre
markförvärv	800	800	400	400
Delprogram 5.6 2.   Diverse mindre
markförvärv för FRA	400	400	200	200
Summa A	1200	1200	600	600

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet

228

Objekt	Kostnadsram		Medelsförbrukning			Bygg-	Färdig-
						start år-mån.	ställande
			Faktisk t.o.m. 81-06-30	Beräknad för
	80-02-01	81-02-01		1981/82	1982/83		al-llld.n.
B.  Nybyggnad m.m.
a.  Företag påbörjade
före 1981-07-01	42770	44050	31570	12480	-	-	-
b.  Företag påbörjade
eller avsedda alt
påbörjas I98II82	35400	44950	-	33150	11800	-	-
c.  Företag avsedda alt
påbörjas 1982183
Delprogram 4.3
1.   Slabsplalser	-	39600	—	_	10700	_	_
2.   Mililärområdesförråd
för drivmedel	-	6000	_	_	6000	_	_
3.   Truppbefäslningar
m.m.	—	4200	—	—	4200	—	_
4.   Diverse byggnads-
företag	-	5 700	-	-	5 700	-	-
Delprogram 4.99
5.   MFÖN. Nybyggnad av
en stabsbyggnad	-	6600	-	-	4000	83-04	83-12
6.   FRA. Utbyggnad av
lokaler på Lovön	—	16050	-	—	8000	82-10	84-04
7.   Diverse bygg-
nadsföretag	-	2500	-	-	2500	-	-
Summa c	-	80650	-	-	41100	-	-
Summa B (a-c)	78170	169650	31570	45630	52900	—	_

C. Centralt beslutade ombyggnads- och underhåUsålgärder

a.   Förelag påbörjade före I98I-07-0I	24000	28700	20100	8700	___
b.   Förelag påbörjade etter avsedda att
påbörjas 1981182	18800	46850	-	31200	15650
c.   Företag avsedda att påbörjas 1982183
Delprogram 4.3 1.  Diverse byggnads förelag 2.  Underhåll av be-	-	5 800	-	-	5 800
fästningar	-	6000	-	-	6000
Delprogram 4.99 4.   Diverse ombyggnader och underhåll av
byggnader	-	12500	-	-	10400
Summa c	-	24300	-	-	22200
Summa C (a-c)	42800	99850	20100	39900	37850
Summa A-C	122170	270700	51670	86130	91350

Utrednings- och projekteringskostnader

Reducering på grund av överplanering

Beräknat medelsbehov

4-3 600      4-4000

-1030      -4850 88700       90500

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 229

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90500000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 230

2 Civilförsvaret

2.1 1977 års försvarsbeslut

Försvarbeslutet år 1977 betydde för civilförsvarels del alt intentionerna i 1972 års försvarsbeslut skulle fullföljas. Detta innebar bl.a. all den nya krigsorganisation (organisation 80) som fastställdes år 1976 skuUe vara uppbyggd i början av 1980-lalet och att civilförsvaret i första hand skulle inriktas mot att bereda befolkningen skydd mol verkningarna av konventionella stridsmedel.

1 försvarsbeslutet lades ökad vikt vid åtgärder som förbättrar krigsorganisationens förmåga att säkerställa skyddet för befolkningen, främst genom alarmering, ett bättre utnyttjande av befintliga och planerade skyddsfillgångar saml utrymning av riskområden, när skyddsfillgångarna med hänsyn lill rådande läge är otillräckliga. Grundutbildningen av befäl skulle prioriteras med bibehållen balans mellan grundutbildnings- och övningsverksamhel.

Anskaffningen av materiel och anläggningar skulle fortgå i oförändrad omfattning.

Under perioden 1977/78-1981/82 har flera av de grundvärden som användes som underlag för 1977 års försvarsbeslut förändrats. Detta har medfört att produktionen måst begränsas. Minskningarna har genomförts främst inom områdena utbildning av civilförsvarsplikliga och anskaffning av anläggningar för civilförsvarels krigsorganisation.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 231

2.2 Civilförsvarets fortsatta utveckling

2.2.1 Inledning

Innan jag behandlar civUförsvarels fortsatta utveckling vill jag lämna en kort översikt över hur försvarels planerings- och ekonomisystem fillämpas inom civilförsvarets verksamhetsområde.

Gmndtanken i systemet är att särskUd vikt skall läggas vid all ange de långsikliga målen, så att de kan tjäna som vägledning vid planering och genomförande av verksamheten.

Planeringen inom civilförsvaret är inriktad dels på all underhålla och utveckla enheter i krigsorganisafionen för ledning och undsättning m.m., dels på att vidta åtgärder i förebyggande syfte, främst genom all bygga skyddsmm. Vid genomförandel av den planerade verksamheten skall eftersträvas all delegera besluten så långt ned i organisafionen som möjligt.

Liksom i det miUtära försvaret utgörs huvudfunktionerna i civilförsvaret av en operaliv funkfion, en programfunkfion och en produkfionsfunklion. Den operativa fu n k t i o n e n omfattar del operativa krigsförberedelsearbetet. Inom civilförsvaret utförs detta arbete i civilförsvarsslyrelsen saml hos civilbefälhavare och länsstyrelser. Arbetet beslår fill stor del av planläggning för all genomföra utrymning och inkvartering av befolkningen, användning av tillgängliga skyddsrum, alarmering m.m. Programpunkt i o n e n—som avser ansvaret för att formulera mål för programmen, fördela resurser och kontrollera alt målen uppfylls-utövas under regeringen av civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna saml vad gäller skyddsrum även av kommunerna.

Civilförsvaret bildar ett huvudprogram. Inom detta finns delprogram för Skydd för befolkningen, Räddningstjänst och Administration. Delprogrammen är i första hand all betrakta som avvägningsprogram som främst används i den långsiktiga planeringen och vid avvägningsdiskussioner.

Verksamheten i civilförsvaret indelas i följande produktionsområden.

Administration

Utbildning

Underhåll och förrådsverksamhel

Materielanskaffning

Anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen

Anskaffning av anläggningar för fredsorganisalionen

Skyddsmm för befolkningen

Forskning, försök och utveckling

1 den långsiktiga planeringen sker en avvägning mellan produktionsområdena enligl indelningen Vidmakthållande, Omsättning och tillförsel saml Forskning och utveckUng.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 232

Anslagen tiU civilförsvaret är följande.

G 1. Civilförsvar

G 2. Civifförsvar: Anskaffning av anläggningar

G 3. Civifförsvar: Skyddsrum

2.2.2 Civilförsvarsstyrelsen

Perspektivplanen

Regeringen uppdrog i november 1977 ål civilförsvarsslyrelsen alt enligl samma aUmänna grunder som för det militära försvaret genomföra perspektivplanering för civifförsvarels fortsalla utveckling efter år 1982. Ekonomiskt skulle studieområdena förläggas mellan 150 och 250 milj.kr. per budgetår för verksamhet som inle avser skyddsmm och mellan 100 och 250 milj.kr. för verksamhet som avser skyddsrum eller tiUsammans för de båda områdena mellan 250 och 500 milj. kr. per budgetår. Samtliga belopp angavs i prisläget februari 1977. Civilförsvarsslyrelsen överlämnade i febmari 1979 del 1 av sin perspeklivplan.

Regeringen gav i juni 1979 anvisningar för perspektivplaneringen under fas 2. De allmänna gmnderna var i princip desamma som för det militära försvaret. Dessutom angavs bl.a. alt de åtgärder som krävs för all införa en s.k. närskyddsorganisalion skulle belysas på varje ekonomisk nivå.' Alternafiva möjligheter att i fredslid förbereda s.k. skyddade utrymmen skulle redovisas. Vad försvarskommitlén hade anfört om personalutnyttjandet inom totalförsvaret och om en ökad samordning mellan civilförsvaret och den verksamhet som kommunerna bedriver skulle beaktas. Två ekonomiska fömtsätlningar angavs. Enligt den ena skulle en planeringsram på 2100 milj.kr. gäUa både för perioden 1982/83- 1986/87 och för perioden 1987/88-1991/92. Enligl den andra skulle en planeringsram på 2800 milj. kr. gäUa för perioden 1982/83 — 1986/87 och en planeringsram på 3 300 milj. kr. gälla för perioden 1987/88-1991/92. Samtliga belopp angavs i prislägel febmari 1979. Civilförsvarsstyrelsen överlämnade i september 1980 del 2 av sin perspekfivplan.

I del I av sin perspeklivplan påpekar civilförsvarsslyrelsen all försvarsmaktens sätt alt föra striden har stor betydelse för civilförsvarets utformning. Den betydelse som de icke-konventionella stridsmedlen har i hotet mol oss betonas mer än tidigare. Betydelsen av oUka samhällsförändringar, bl.a. i fråga om samhällets sårbarhet, redovisas också. Vidare behandlas frågor som hänger samman med en ökad samordning mellan civilförsvarsverksamhet och kommunal verksamhet. Vikten av förvarning och alarmering, bl. a. behovel av all förstärka uthålligheten i förvarningssystemet, framhålls. Vidare påvisas nödvändigheten av långt gående prioriteringar och reduceringar i skyddsrumsbyggandet inom de studieramar som anvisats.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 233

Exempel på utformningen av ell framlida civilförsvar ges på fem olika ekonomiska nivåer, varav tre ligger inom ramen för regeringens anvisningar och två är högre än vad dessa anger. På den högsta nivån går det att snabbi bygga upp ett civilförsvar med den styrka som civilförsvarsstyrelsen anser att del bör ha. På näsla nivå, den s. k. referensnivån, går det att åstadkomma elt civilförsvar med en helt utbyggd krigsorganisation 80 och en skyddsrumsproduktion i enlighet med 1975 års skyddsrumsbeslul. I anvisningarnas högsta nivå blir ulhåUighelen något eftersatt men förmågan att verka i olika situationer bedöms ändå bli godtagbar. Den näst lägsta nivån ger ett civifförsvar som, om det inriktas mot enstaka konfliktsituationer, får en godtagbar förmåga just i dessa situationer. I den lägsta nivån går det bara att åstadkomma elt civilförsvar som enligt civilförsvarsstyrelsen är helt otillräckligt.

I del 2 av perspektivplanen presenteras civilförsvarets situation år 1982 som utgångspunkt för den fortsatta planeringen. Brister inom olika verksamhetsområden redovisas, bl.a. i fråga om skyddsmm, skyddsmasker och utbildning av undsätlningsorganisalionen. Civilförsvarsslyrelsen framhåller på nytt att ökad uppmärksamhet måste ägnas ål skyddet mol A-, B-och C-slridsmedel och ål de risker som den tekniska utvecklingen i fråga om konventioneUa stridsmedel medför. Vidare framhålls att risken för ett övertaskande angrepp medför krav på en snabb mobilisering och god insatseffekt för enheterna i krigsorganisationen direkt efter mobiliseringen.

I planen redovisas fem oUka alternativ för utformningen av det framfida civilförsvaret. Alternativen hänförs till tre olika ekonomiska nivåer, dels de två nivåer som anges i regeringens anvisningar, dels en högre nivå om 800 milj.kr. per budgetår i prisläget februari 1979 som har valts av civilförsvarsstyrelsen och kallas referensnivån. På referensnivån redovisas endast ett alternafiv. På de två lägre nivåerna redovisas två alternativ på varje, ett s.k. beredskapsallernativ och elt s.k. långsiktigt alternativ. Gemensamt för de fem alternativen är främst att de innefattar åtgärder för att vidmakthålla befintliga skyddslUlgångar och åtgärder för all möta verkningarna av ett överraskande angrepp samt en strävan all bibehålla förmågan liU skydd mol ABC-slridsmedel. Alternativen skiljer sig ål främst beträffande omfattningen av anskaffningen av skyddsrum och skyddsmasker och beträffande krigsorganisationens storlek och beredskap.

Enligt civilförsvarsstyrelsen innebär det alternativ som redovisas på referensnivån alt civilförsvaret på lång sikt får goda möjligheter all verka vid olika former av angrepp. Förmågan att möta verkningarna av elt överraskande angrepp förbättras. Hela befolkningen kan förses med skyddsmasker och skyddsmmsprodukfionen leder på lång sikt fill att hela befolkningen i skyddmmsorterna får tillgång till skyddsmmsplalser.

På den högre av de två nivåer som anges i regeringens anvisningar måste ett val göras meUan olika mål på lång sikt för utformningen av civilförsvaret. Styrelsen redovisar två alternativ. Båda medger alt de allvarligaste

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 234

bristerna i civilförsvaret avhjälps på kort sikt. Om del s. k. beredskapsal-ternalivel väljs, kommer förmågan all möta verkningarna av ell övertaskande angrepp all förbättras. Krigsorganisafionens yttäckning och uthållighet blir dock begränsad. Vidare kan hela befolkningen i skyddsrumsor-lerna inle ens på mycket lång sikt ges tillgång lill skyddsrumsplalser. Om det s. k. långsiklsalternalivet väljs, kommer behovel av skyddsmmsplalser i skyddsrumsorterna all bli tillgodosett på lång sikt. Krigsorganisafionens förmåga att verka vid elt övertaskande angrepp blir begränsad. Den begränsade skyddsmaskanskaffningen kan komma all leda fill svåra fördelningsproblem.

På den lägre av de två nivåer som anges i regeringens anvisningar redovisar styrelsen också ell beredskapsallernativ och ell långsiktigt alternativ. I båda alternativen måste långtgående prioriteringar och reduceringar göras i förhållande tiU de mål som civilförsvaret hitfills har inriktats mol. Stora risker måste tas när del gäller civilförsvarels förmåga all möta de påfrestningar som uppslår vid olika former av angrepp. Av de båda alternativen medför egentligen bara beredskapsallernalivet en viss förbällring av förmågan all verka vid ett överraskande angrepp. I övrigi uppslår stora brister även inom de för resp. alternativ prioriterade verksamhetsområdena.

Programplanen för perioden 1982183 - 1986187

Enligl de anvisningar som regeringen har meddelat för civilförsvarels programplanering för perioden 1982/83-1986/87 skulle som allmän förulsällning i huvudsak gälla de mål för civilförsvarsverksamhelens utveckling som 1978 års försvarskommUté har angett i belänkandel (Ds Fö 1982: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

Som utgångspunkt för planeringen av den verksamhet som inle avser skyddsmm skulle enligl anvisningarna för vart och ell av budgetåren gälla en planeringsram av 273 milj.kr. I anslutning lill programplanen skulle civilförsvarsslyrelsen belysa den utveckling och de konsekvenser del skulle få om planeringsramarna ökas med i genomsnitt 50 milj. kr. per budgetår. För den verksamhet som avser skyddsrum skulle gälla en planeringsram (bemyndiganden) om 283 milj.kr. för vart och ell av budgetåren. I anslutning till programplanen skulle civilförsvarsslyrelsen lämna en redovisning av skyddsmmsbyggandets omfattning och inriktning vid en ökning av bemyndiganderamarna med ca 70 milj.kr. per budgetår. Samfiiga belopp angavs i prislägel februari 1980.

Enligl anvisningarna skulle de organisatoriska och finansiella konsekvenserna av att föra över den lokala ledningen av civilförsvarsverksamhelen i krig till kommunerna redovisas. Vidare skulle civilförsvarsslyrelsen—med utgångspunkt i försvarskommilléns uttalande all en hårdare styrning av skyddsmmsproduklionen lill prioriterade riskområden bör vara möjlig—dels pröva om den nuvarande förteckningen över skydds-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet 235

mmsorter bör ändras, dels överväga skyddsrumsbyggandets lokala avgränsning med hänsyn lill en förnyad riskbedömning.

Civifförsvarsstyrelsen framhåller att civilförsvaret fick den inriktning del har nu genom 1972 och 1977 års försvarsbeslut. 1970-lalel har ägnats ål att anpassa och bygga upp civUförsvarel mol de mål som har angetts i nämnda beslut. Övergången till nya syslem för bl.a. skyddsrumsbyggandet, krigsorganisationen (organisation 80) och utbildnings- och övningsverksamheten beräknas vara slutförd före den 1 juli 1982. Civilförsvarsstyrelsen anser att systemen har visat sig ändamålsenliga. Brist på medel har emellertid tvingat fram begränsningar i verksamheten inom ramen för systemens struktur.

Hillills har civilförsvaret byggts upp med utgångspunkt i all del kommer all finnas lid för kompletterande åtgärder under ell politiskt spänningsskede med en därpå följande beredskapsperiod. De begränsningar som har tvingats fram av ekonomiska skäl har ökat behovel av sådana kompletterande åtgärder.

Civilförsvarsslyrelsen anser all de förslag som försvarskommitlén har lämnat om de säkerhetspolitiska grunderna och inriktningen av civifförsva-ret innebär en förändring av förulsällningarna för planeringen av civilförsvarels uppbyggnad. Kraven på beredskap mol överraskande angrepp m. m. medför enligl styrelsens uppfattning all planeringen måste ändras inom i stort sell alla områden av civilförsvarsverksamhelen. Ändringarna måste genomföras med utgångspunkt i nuvarande syslem och i de resurser som nu finns. De måste ulföras på ett sådant säll all beredskapen inom de närmaste åren upprätthålls.

Utgångsläget inför perioden 1982/83-1986/87 inom olika områden av civilförsvarsverksamhelen anges översiktligt av civilförsvarsslyrelsen på följande sätt.

Under 1980-lalel påbörjas en modernisering och omstrukturering av flygvapnets slridslednings- och luftbevakningssyslem. Bl. a. kommer anlalel luftförsvarscenlraler alt bli mindre. Detta får betydande konsekvenser för civilförsvarels alarmeringssyslem.

Alarmeringsaggregat för ulomhusalarmering finns i samtliga larmorter. Ca 4000 aggregat är installerade i områden med flervåningshus och i industriområden. Behovet av aggregat beräknas lill ca 6000. Bristerna finns främst i nytillkomna larmorter och i småhusområden i samtliga larmorter.

System för lelefonalarmering finns i dag i 96 orter för ca 3 milj. abonnenter. Televerket inför efter hand digUala växlar i del allmänna telenätet. Dessa växlar kan f. n. inte användas för lelefonlarm.

För landels ca 350 skyddsrumsorler har resp. kommun upprällal en skyddsmmsplan. Enligl dessa planer finns del i dag 54000 skyddsmm med sammanlagt 5,7 milj. skyddsrumsplatser. Av dem kan dock endast 4,3 milj. utnyttjas om hänsyn las till fastställda förvarningslider och gällande be-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 236

stämmelser för hänvisning och omflyttning. Del totala behovel är beräknat tiU 7,8 mUj. platser. Huvuddelen av brislen på skyddsmmsplalser hänför sig till vissa störte kommuners innerområden och till småhusbebyggelse. Befolkningen utanför skyddsmmsorterna saknar praktiskt tagel helt tillgång till platser i skyddsrum.

Den utrymnings- och inkvarteringsplanläggning som nu finns måste göras om, eftersom den inte är anpassad fill gällande riktlinjer för den civUa och militära operativa planläggningen.

Den 1 juli 1982 beräknas 3,5 milj. skyddsmasker för vuxna finnas i lager. Behovet är beräknat fill ca 7 milj. Vid samma tidpunkt beräknas dessutom 31500 skyddsjackor för barn mellan 2 och 5 år finnas i lager. Någon skyddsulmstning för barn upp IHI 2 år finns f. n. inle men arbete med all utveckla en sådan pågår. Det totala behovet av skyddsulmstning för barn är ca 500000.

Den reducering av utbildningsverksamheten som har tvingats fram av ekonomiska skäl innebär att bara ca 25 % av de enheter som ingår i krigsorganisationen utbildas och övas i fred. För övriga enheter utbildas och övas endast befälet. Detta medför all insatseffeklen för enheterna i krigsorganisationen direkt efter mobiUsering generellt sell är låg.

Materielbehovet för krigsorganisafionen är Ln. täckt till ca 90 % av penningvärdet av den materiel som är upplagen på ulrustningslislorna. En betydande del av denna materiel måste omsättas under 1980-lalet. Väsentliga brister och omsältningsbehov finns när del gäller radiomaleriel för ledningsorganisationen, förplägnads- och fordonsmaleriel saml viss tyngre räddningsutmstning.

Ca 35 % av civifförsvarels ledningscentraler är i dag äldre än 25 år. Den tekniska livslängden för en övervägande del av installationerna är 25-30 år. Säkerhets- och miljökraven är i dag i många avseenden högre än när anläggningarna byggdes. Detta innebär sammantaget att behovel av modernisering av ledningscentraler är stort.

Civilförsvarsslyrelsen har utarbetat programplanen på tre olika ekonomiska nivåer, en låg, en högre och en högsta nivå.

Den högsta nivån innefattar enligt civilförsvarsstyrelsen de ekonomiska resurser som behövs för att helt uppfyUa de mål som försvarskommittén har angett. De två andra nivåerna överensstämmer med de planeringsramar som regeringen har anvisat för programplaneringen. I den högre av dem kan en stor del av försvarskommilléns mål förverkligas. I den låga nivån-programplanenivån-måsle enligl civifförsvarsstyrelsen sådana mål väljas som kraftigt avviker från dem som har angetts av försvarskommitlén.

De ekonomiska ramarna för resp. nivå framgår av följande tabeU (prisläge febrtiari 1981; milj. kr.).

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 237

Nivå	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	Summa 1982/87
Högsta Civilförsvar utom skyddsrum Skyddsrum	320,8 270,5	346,2 303,5	371,0 361,5	400,1 399,5	414,1 416,5	1 852,2 1751,5
Summa	591,3	649,7	732,5	799,6	830,6	3603,7
Högre Civilförsvar utom skyddsrum Skyddsrum	320,8 270,5	340,2 303,5	360,0 361,5	374,0 396,5	385,0 402,5	1780,0 1 734,5
Summa	591,3	643,7	721,5	770,5	787,5	3514,5
Låg Civilförsvar utom skyddsrum Skyddsrum	303,5 270,5	303,5 297,5	298,5 331,5	298,5 332,5	298,5 330,5	1 502,5 1 562,5
Summa	574,0	601,0	630,0	631,0	629,0	3065,0

Inom de olika ramarna har civilförsvarsstyrelsen avsatt en lönereserv på en procent per år av lönekostnaderna för all möta en lönekoslnadsutveckling som överstiger utvecklingen av nelloprisindex. På motsvarande säll har en prisreserv om två procent avsatts för produktionsområdet anskaffning av anläggningar för krigsorganisafionen. Den genomsnittliga prisutvecklingen för de övriga produktionsområdena har av civilförsvarsslyrelsen bedömts inte komma att avvika från utvecklingen enligl nelloprisindex. Någon prisreserv för dessa har därför inte lagUs upp i någon av ramarna.

Planeringsramarna har minskals med 5 milj.kr. per budgetår fr.o.m. budgetåret 1984/85, vilket motsvarar de resurser som har avsatts under senare budgetår för ordnings- och bevakningsenhelerna. Dessa antas vara överförda till andra myndigheter den 1 juli 1984.

Betalningsmedlens fördelning på anslag på de olika nivåerna framgår av följande tabell (prisläge februari 1981; milj. kr.).

Nivå/Anslag						Summa
	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1982/87
Högsta
G 1.    Civilförsvar	298,8	322,2	339,0	355,1	362,1	1677,2
G 2.    Civilförsvar:	22,0	24,0	32,0	45,0	52,0	175,0
Anskaffning av
anläggningar
G 3.    Civilförsvar:	270,5	303,5	361,5	399,5	416,5	1751,5
Skyddsrum
Summa	591,3	649,7	732,5	799,6	830,6	3603,7

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 238

Nivå/Anslag Summa

1982/83    1983/84    1984/85    1985/86    1986/87    1982/87

Högre

Gl.    Civilförsvar 298,8       318,2       335,0       348,0       355,0       1655,0

G 2.    Civilförsvar: 22,0        22,0        25,0        26,0 30,0 125,0

Anskaffning av

anläggningar
G 3.    Civilförsvar: 270,5       303,5       361,5       396,5       402,5       1734,5

Skyddsrum

Summa 591,3       643,7       721,5       770,5       787,5       3514,5

Låg

Gl.    Civilförsvar 290,5       285,5       288,5       288,5       291,5       1444,5

G2.    Civilförsvar: 13,0 18,0 10,0 10,0 7,0 58,0

Anskaffning av

anläggningar
G3.    Civilförsvar: 270,5       297,5       331,5       332,5       330,5       1562,5

Skyddsrum

Summa 574,0       601,0       630,0       631,0       629,0       3065,0

I den högsta nivån liksom i de två övriga nivåerna anpassas förvarnings-och alarmeringssyslemel lill utvecklingen av försvarsmaktens slridsled-nings-och luftbevakningssyslem. Målet på lång sikt är att hela befolkningen skall kunna nås med förvarning om bl. a. flyganfall. Åtgärder vidtas för att förbättra systemets driftsäkerhet.

Skyddsmm byggs när lämpliga tiUfällen ges i anslutning fill nyproduktion av byggnader och anläggningar i skyddsmmsorterna. Nuvarande skyddsmmsorter bibehålls. Viss begränsning av skyddsrumsbyggandel kan ske genom all lågriskområden inom skyddsrumsorterna undantas från skyddsmmsbyggande. Skyddsrumsproduktionen föreslås få variera med nybyggnadsverksamheten i slällel för all styras av ekonomiska ramar. Begränsade resurser avdelas för skyddsrumsbyggande ulan samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar och för kontroll av och underhållsåtgärder i del befintliga skyddsrumsbeståndet. Förberedelser vidtas för all kunna bygga skyddsmm och skyddade utrymmen under beredskap och i krig.

Produktionen av skyddsmasker och barnskydd inriktas så all hela befolkningens behov skall vara tillgodosett inom tio år.

En hemskyddsorganisafion om 8000 ledningsgmpper, var och en beslående av tre personer, införs. Uppbyggnaden av organisationen skall vara genomförd i hela landet i slutet av 1980-lalel. Organisationen ges god kapacitet och beredskap genom all alla tre i ledningsgrupperna grundutbildas och genom alt organisationen övas vartannat år.

Krigsorganisationens ledningsenheter ges ökad beredskap genom all de övas vartannat år.

Undsätlningsorganisationen reduceras med ca 15 %. Bl. a. minskas antalet undsältningspluloner från 718 lill ca 600.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet 239

All personal i krigsorganisationen enhetsövas vart Qärde år. Ca en tredjedel av undsältningsenhelerna (bl. a. ca 220 undsältningspluloner) ges förstärkt insalsberedskap genom förlängda enhelsövningar. Dessa prioriterade enheter förses på lång sikt med gmndulbildat manskap (främst vapenfria Ijänsleplikliga).

Behovel av en föryngring av personalen i krigsorganisationen tillgodoses bl.a. genom alt gmndulbUdning av vapenfria tjänslepiikfiga och yngre kvinnor successivt ökas från nuvarande 25000 elevdagar per år till på längre sikt ca 100000 elevdagar per år.

Utbildningsorganisafionen inriktas på lång sikt för ca 245000 elevdagar per år. Dämlöver tillkommer elt gmndulbildnings- och övningsbehov för hemskyddsorganisalionen som på lång sikt uppgår fill ca 55 000 elevdagar per år. Detta behov bedöms fill sin huvuddel kunna tUlgodoses genom lokal utbildning och övning i hemkommunerna. Utbildningsbehoven kräver ökad kapacitet vid civifförsvarels skol- och förrådsanläggningar och vid länsstyrelserna. Förutom de tre skol- och förtådsanläggningarna i Rosersberg, Sandö och Revingeby behövs en fullt utbyggd anläggning i Skövde. Vidare bibehålls nuvarande verksamhet i Katrineholm där på lång sikt en ny anläggning byggs.

I den högre nivån måste vissa begränsningar göras i förhållande lill den högsta nivån främst i fråga om hemskyddsorganisafionens kvalitet och beredskap och undsätlningsorganisalionens föryngring.

Liksom i den högsta nivån inriktas produktionen av skyddsmasker och barnskydd så all hela befolkningens behov är tillgodosett inom lio år.

Hemskyddsorganisalionen införs under 1980-talel. Kvaliteten begränsas genom alt endast två av de tre som ingår i ledningsgmpperna ges grundutbildning. Beredskapen begränsas genom all enhelsövningarna genomförs endast vart fjärde år.

Undsätlningsorganisalionen kan göras lika stor som i den högsta nivån. Personafförsörjningen med gmndulbildat manskap, främst vapenfria Ijänsleplikliga, måste dock begränsas. På lång sikt kommer denna utbildning all omfatta ca 70000 elevdagar per år.

Utbildningsorganisationen dimensioneras på lång sikt för ca 220000 elevdagar per år. Dämlöver tillkommer elt grundutbildnings- och övningsbehov för hemskyddsorganisalionen om ca 35 000 elevdagar per år som lill sin huvuddel beräknas kunna tillgodoses genom lokal utbildning och övning. Förutom de tre skol- och förrädsanläggningarna i Rosersberg, Sandö och Revingeby behövs en fullt utbyggd anläggning i Skövde. Utbildnings-administrationen i Katrineholm avvecklas men en begränsad övningsverksamhet behålls t. v. där.

I den låga nivån kan endast ca 70 % av lämpliga tillfällen för byggande av skyddsmm i samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar las lill vara. Dämlöver krävs all lågriskområden i skyddsrumsorterna helt undantas från skyddsmmsbyggande.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 240

Hela befolkningen kan få tillgång lill skyddsmasker och barnskydd tidigast om 20 år.

Liksom i de båda andra nivåerna införs hemskyddsorganisalionen under 1980-talel. Endast en av de tre som ingår i ledningsgmpperna ges gmndulbildning. Liksom i den högre nivån begränsas enhelsövningarna fill all genomföras vart Qärde år.

Undsätlningsorganisalionen minskas med ca 30 %. Bl. a. minskas antalet undsältningspluloner från 718 lill ca 500. De flesta enheterna kan inle övas i fred. För de prioriterade enheterna (bl.a. ca 220 undsältningspluloner) genomförs enhetsövningar med nuvarande korta övningstider.

Den önskvärda föryngringen av personalen i krigsorganisationen kan genomföras endast i ringa omfattning. Utbildningen av vapenfria Ijänste-pliktiga kan endast ökas till att omfatta ca 35000 elevdagar per år. Nu omfattar denna utbildning ca 25 000 elevdagar per år.

Utbildningsorganisafionen dimensioneras på sikt för ca 140000 elevdagar per år. De tre skol- och förtådsanläggningarna i Rosersberg, Sandö och Revingeby behålls men får en minskad utbildnings- och övningsvolym. Ingen verksamhet bedrivs i Skövde. Ulbildningsadministrafionen i Katrineholm avvecklas men en begränsad övningsverksamhet behålls t. v. där. Ca 20000 elevdagar per år tillkommer för i huvudsak lokalt genomförd utbildning och övning av hemskyddsorganisalionen.

2.2.3 Övrigt underlag

Försvarskommitténs expertgrupp för samordning mellan civilförsvaret och den kommunala verksamheten (CK-gruppen)

I sin första rapport (DsFö 1980:4) Civilförsvaret och kommunerna föreslår CK-gmppen att begreppet civilförsvar skall beteckna en verksamhet och inle en organisation. Begreppet civilförsvar bör innefatta all civilförsvarsverksamhet, oberoende av vem som utför den. Med utgångspunkt i liUäggsprotokollet den 10 juni 1977 lUl Genévekonvenfionerna den 12 augusti 1949 och ansvarsprincipen inom totalförsvaret, dvs. principen att ansvar i fred för en viss verksamhet som är betydelsefull för totalförsvaret så långt möjligt skall behållas i krig och vara förenat med ansvar för beredskapsförberedelser, preciserar gruppen den verksamhet som bör regleras genom civifförsvarslagen och ingå i huvudprogrammet Civilförsvar. Gmppen finner det både möjligt och lämpligt att kommunerna, bl.a. med beaktande av nämnda ansvarsprincip och kommunernas övriga uppgtfter inom totalförsvaret, åläggs all svara för ledningen av civilförsvars verksamheten vid beredskap och i krig.

När det gäller ledningsorganisafionen på lokal nivå lämnar gmppen alternativa förslag i fråga om såväl ledningen av civilförsvarsverksamhelen inom kommun som ledningen av civifförsvarsverksamhel inom ett område som omfattar flera kommuner. Beträffande ledningen av civilförsvarsverk-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 241

samheten i krig inom kommun anser gmppen att kommunstyrelsen är särskUt lämpad att även vara civilförsvarsnämnd. En räddningsledning med stora befogenheter bör under kommunstyrelsen svara för all genomföra civilförsvarsålgärderna. När det gäller ledningen av civilförsvarsverksamhelen inom ell område som omfattar flera kommuner är enligt gruppen olika lösningar tänkbara. Resultatet av räddningsljänslkommilléns arbete bör avvaktas innan ställning tas lill vilket alternativ som bör väljas.

Gmppen föreslår alt den nuvarande territoriella indelningen av riket i civilförsvarshänseende omprövas. Delta gäller såväl den nuvarande delningen av Stockholms, Huddinge, Gofiands och Göteborgs kommuner som den nuvarande indelningen i civitförsvarsområden. Även i detta hänseende bör resultatet av räddningsljänslkommilléns förslag om fredslida räddningsljänslregioner avvaktas.

Gruppen anser all länsstyrelserna även i framliden i samarbete med kommunerna bör svara för en betydande del av planläggningen i fred för civilförsvarsverksamheten, bl. a. sådan planläggning som inrymmer verksamhet som griper över kommungränserna eller som kräver sådan teknisk eller annan kunskap all det inle rimligen kan finnas behov av den inom varje kommun. Planläggningen av övrig civifförsvarsverksamhel inom de enskilda kommunerna bör däremot i princip ankomma på dessa. Planläggningen bör så långt som möjligt integreras med fredsverksamhelen och utföras av de befattningshavare inom kommunen som skall verkställa planerna vid civilförsvarsberedskap.

Gmppen föreslår alt Ijänslegrenen sjukvårdstjänst ulgår ur civilförsvaret. Verksamheten bör i slällel ingå i hälso- och sjukvärdsprogrammel med socialstyrelsen som programansvarig myndighel. Ansvaret för nuvarande sjukvårdspluloner bör också övergå lill socialstyrelsen, medan ansvaret för produktion av enheterna t. v. bör behållas av civilförsvarsstyrelsen.

Gmppen anser all möjligheterna att använda civilförsvarsresurser vid omfattande nödlägen i fred förbättras, om kommunerna får ansvaret för ledningen i krig av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå. Personal och materiel som avses för civUförsvarels verksamhet i krig bör således vid behov kunna utnyttjas också i fredslid. Gmppen föreslår att en del åtgärder vidtas för att bättre än f. n. kunna tillgodose detta syfte.

Med utgångspunkt i sina förslag lämnar gmppen synpunkter på erforderliga ändringar i såväl civifförsvarslagsliflningen som lagen om kommunal beredskap.

Gmppen föreslår att en kommitté tillkallas för all utreda möjligheterna alt föra samman civifförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd lill en ny central myndighel. Även riksnämndens för kommunal beredskap roll i framfiden bör prövas av kommittén.

Försvarskommitlén har i sill föregående belänkande i huvudsak anslutit sig tUl vad gruppen har redovisat och föreslagit. Med hänsyn lill att räddningsljänstkommittén inle hade lämnat sina förslag ansåg försvars-16   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 242

kommittén sig inte då böra ta ställning tiU alla gruppens förslag. Bl.a. gällde detta hur civifförsvarsverksamhel som griper över kommungränserna bör samordnas.

I enlighet med försvarskommilléns uppdrag har gmppen fortsalt utredningsarbetet med all ytterligare belysa kostnaderna för all genomföra gruppens förslag och att la fram förslag lill författningsändringar med samma syfte.

I sin andra rapport (DsFö 1981:10) Civilförsvaret och kommunerna redovisar gmppen de anlaganden om förändringar i civilförsvarels krigsorganisation, fördelning av planläggningsansvar m.m. som gmppen har använt som underlag för beräkning av kostnaderna.

Med ledning av resultatet av organisationssludier i Jönköpings och Malmöhus län har en viss minskning av krigsorganisation 80 ansetts bli möjlig genom all kommunerna övertar uppgifter som f. n. ombesörjs av särskilda civifförsvarsenheler. Sammanlagt rör del sig om en minskning av nuvarande krigsorganisation med ca 18700 personer. Därmed beräknas de årliga kostnaderna för rekrytering, utbUdning och övning samt för materiel och förtådshållning komma att minska med ca 9,4 milj. kr. i förhållande fill en fullt utbyggd organisation 80.1 förhållande lill nuvarande uppbyggnadsläge och de alternativ lill framlida krigsorganisation som redovisas i civil-försvarsslyrelsens programplan blir den årliga minskningen ca 8,4 milj. kr.

Med ledning av gjorda anlaganden om fördelning av ansvaret för planläggning m. m. i fred av civilförsvarsverksamhelen har gmppen uppskattat den årliga kostnaden för kommunernas insatser för all håUa planläggningen aktuell till ca 14,5 milj.kr. I detta belopp ingår inte några medel avsedda för skyddsplanerna. Genom all kommunerna övertar viss del av den planläggning som f. n. utförs vid länsstyrelserna har gmppen ansett all en årlig kostnadsminskning av 3,1 milj.kr. för länsstyrelsernas del skulle vara möjlig. Merkostnaden för planläggningsverksamhet jämfört med nuvarande förhållanden skulle sålunda uppgå lill ( 14,5-3,1) 11,4 milj.kr. per budgetår.

Gmppen framhåller att utredningsarbetet har visat att det är mycket svårt att ulan föregående provplanläggning slutgiltigt fastställa en lämplig ansvarsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna i fråga om planläggning av civifförsvarsverksamhelen och att beräkna kostnaderna härför. Gruppen anser därför all en provplanläggning är nödvändig och föreslår att den genomförs i två län.

Gmppen har fömtsatt all kommunema skall medverka vid inskrivning av personal i civilförsvaret. Den årliga kostnaden härför uppskattas lill ca 1,5 milj.kr. Kommunernas medverkan minskar länsstyrelsernas arbetsinsats med motsvarande belopp. HärtiU kommer besparingar genom lägre kostnader för resor och traktamenten.

Gmppen pekar på en del möjligheter all bl. a. yllerligare decentralisera viss övningsverksamhet, malerielhanlering och förrådshållning saml läm-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 243

nar vissa allmänna synpunkter på effekt och kostnader. Gruppen föreslär att civilförsvarsslyrelsen närmare får utreda berörda förhållanden.

Gruppen anser alt frågan om utbildning och övning av bl. a. nyckelpersoner i kommunernas och landslingens krigsorganisation är angelägen och snarast bör lösas. Riksnämnden för kommunal beredskap föreslås få utreda hur en lämpligt utformad kursverksamhet bör genomföras.

Gmppens förslag lill författningsändringar gäller civilförsvarslagen (1960:74) och lagen (1964:63) om kommunal beredskap saml regeringens verkställighetsföreskrifter fill dessa lagar.

Gmppen bygger förslagen lill författningsändringar på principen all civilförsvarsverksamhelen skall regleras i civilförsvarslagen och all lagen om kommunal beredskap endast skall innehålla föreskrifter om kommunens uppgtfter i fråga om övrig civil tolalförsvarsverksamhel. Vidare ulgår gruppen från all Ijänslegrenarna inom civilförsvaret kan avskaffas saml all ordnings- och bevakningstjänsten överförs från civilförsvaret. Skydds-mmsulredningen fömtsalls föreslå de författningsändringar som erfordras för alt kunna införa skyddsplanerna.

Beträffande genomförandet av förslagen anser gruppen liksom civilförsvarsslyrelsen att en övergång fill kommunall ansvar för ledningen av civilförsvarsverksamhelen på lokal nivå i krig tidsmässigt skall samordnas med införandel av skyddsplaner och uppbyggnaden av hemskyddsorgani-safionen. Början bör ske under budgetåret 1984/85.

Den föreslagna provplanläggningen i två län bör påböijas så snart statsmakternas principbeslut föreligger. Provplanläggningen bör samordnas med den verksamhet avseende skyddsplaner som skyddsrumsulredningen har föreslagU och med kommunens övriga beredskapsplanläggning enligl lagen om kommunal beredskap. Syftet med provplanläggningen bör vara alt åstadkomma en samlad syn pä kommunens uppgifter inom totalförsvaret och på utformningen av en för kommunens samtliga uppgifter samordnad beredskapsplanläggning.

Provplanläggningen och därmed förbunden studie- och utredningsverksamhet bör ulföras under enhetlig ledning. Med hänsyn tiU all flera intresseområden berörs bör i anslutning lill försvarsbeslutet år 1982 uppdras ål en kommitté all genomföra provplanläggningen och att successivt lägga fram förslag lill åtgärder. Kostnaderna för kommittén och av provplanläggningen föranledda kostnader för kommunerna bör kunna få bestridas med kommittémedel.

1975 års skyddsrumsutredning

I promemorian (DsFö 1980:7) Befolkningens skydd i krig anger skydds-mmsulredningen all den anser att del finns ell behov av en mera sammanfattande syn på olika möjligheter att skydda befolkningen i krig och föreslår därför all kommunala skyddsplaner upprättas. Begreppet skyddsplan används som en sammanfallande benämning på den planering pä lokal nivå

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 244

som på både kort och lång sikt syftar till all minska riskerna för befolkningen i krig. I en skyddsplan anges således både de åtgärder som bör vidtas i fred i form av skyddsmmsbyggande i skyddsmmsorter och de olika åtgärder som kan vidtas i krig eUer vid krigsfara för alt förbättra befolkningsskyddet inom hela kommunen. För kommuner med skyddsrumsorter bör skyddsplanen innefatta både skyddsrumsplanen och en plan för beredskapsåtgärder. Inom övriga delar av landet kan skyddsplanen ges en enklare utformning.

I promemorian (DsFö 1981:6) Besiktning, underhåll och förbällringar av skyddsmm betonar skyddsmmsutredningen viklen av all befintliga skyddsmm underhålls så all de kan ge avsett skydd. För all säkerställa all skyddsmmmen har avsedd skyddsförmåga och att de snabbt kan ställas i ordning från fredsanvändning fill användning i krig bör enligt utredningen alla skyddsmm underhållsbesikligas regelbundet. Felaktigheter som upptäcks vid sådana besiktningar bör rättas till. Utredningen föreslår bl. a. all den nuvarande provisoriskt anordnade verksamheten för besiktning av äldre skyddsmm förs över fill en fasl organisation och att vissa brister och felaktigheter i skyddsrummen, som inle kan hänföras liU försumlighet hos ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel.

1 promemoriorna (DsFö 1981:8) Skyddsplan-planering för befolkningens skydd i krig och (DsFö 1981:9) Redovisning av studier utförda i samband med skyddsrumsulredningens arbete har utredningen redovisat förslag lUl hur skyddsplaneringen bör genomföras, förslag lill författningsändringar och synpunkter på kostnaderna för all införa ell syslem med skyddsplaner. Kostnaderna för att upprätta skyddsplaner för landels samtliga kommuner bedömer utredningen fill ca 50 milj.kr. Utredningen föreslår alt den egenfiiga skyddsplaneringen föregås av en provplanläggning i ett antal kommuner.

2.2.4 Försvarskommittén

Försvarskommitlén konstaterade i sitt första delbetänkande (SOU 1979:42) Vår säkerhetspolitik att det vid ett militärt angrepp mol Sverige är civilförsvarels uppgift att skydda befolkning och egendom mol skador och alt rädda överlevande. Vid krig i vår omvärld skall civilförsvaret tillsammans med andra grenar av totalförsvaret skydda befolkningen mol skadeverkningar på grund av krigshandlingar. Vetskapen om att de civila förlusterna kan begränsas ökar viljan fill motstånd. Ell välutvecklat civilförsvar bidrar därmed fill befolkningens molslåndsförmåga och omvärldens tilltro till vår vilja alt motstå angrepp och påtryckningar och bidrar på detta sätt lill totalförsvarets fredsbevarande funktion. Försvarskommitlén grundade sina överväganden om civilförsvaret i sitl första betänkande bl.a. på del 1 av civilförsvarsslyrelsens perspeklivplan.

1 sill slutbetänkande (DsFö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 anger

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 245

försvarskommitlén att den vid sina fortsalla överväganden har funnit att nämnda gmnder för civilförsvarsverksamhelen alltjämt bör gälla. Till underlag för de fortsalla övervägandena har legal bl. a. del 2 av civifförsvars-styrelsens perspeklivplan, programplanen för perioden 1982/83-1986/87, 1975 års skyddsmmsulrednings promemoria (Ds Fö 1980:7) Befolkningens skydd i krig och rapporten (DsFö 1980:4) Civilförsvaret och kommunerna från den särskilda expertgmpp (den s.k. CK-gruppen) som på försvarskommilléns uppdrag har haft all överväga en ökad samordning mellan civUförsvarel och den kommunala verksamheten.

Försvarskommittén anser att begreppet civilförsvar skall beteckna en verksamhet och inle en organisation. I begreppet sammanfallas all civil-försvarsverksamhel oberoende av vem som utför den. Kommittén anser också att bestämmelserna i tilläggsprotokollel den lOjuni 1977 till Genéve-konventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i inlernalionella konflikter utgör en viktig gmnd för såväl civU som miUlär personals fullgörande av civilförsvarsuppgifler i krig. Dessa bestämmelser utgör vidare en god gmnd för all samordnat och anpassat lill situationens krav utnyttja våra samlade lolalförsvarsresurser.

Försvarskommitlén anser alt del är både naturligt och önskvärt all den kommunala ledningen har samma ansvar i krig som den har i fredslid för kommuninnevånarnas gemensamma angelägenheter. Kommittén föreslår därför all kommunerna får ansvaret för ledningen på den lokala nivån för civilförsvarsverksamheten i krig. Med detta följer elt visst planläggningsansvar i fred. Civilförsvaret bör dock även i fortsättningen ses som en del av totalförsvaret och därmed som en stafiig angelägenhet. Kostnaderna för den förstärkning av resurserna som måste ske vid krigsorganisering liksom för de fredslida förberedelserna bör därför i princip betalas av staten.

Kommittén anser all en hemskyddsorganisalion bör införas inom den kommande femårsperioden. Hemskyddsorganisafionens ledningsgrupper kan bli en viktig länk mellan olika myndigheter och befolkningen för ledningen i krig, inle enbart när del gäller civifförsvarsverksamhel ulan även för totafförsvaret som helhet. Införandel bör samordnas med övergången lill kommunall ledningsansvar i krig för civilförsvarsverksamhelen på lokal nivå.

Försvarskommitlén har angett hur planeringen av skyddet för befolkningen i krig och vid utrymning bör inriktas. Ell fungerande förvarnings-och alarmeringssyslem är en nödvändig fömlsättning för all de möjligheter fill skydd som finns skaU kunna utnyttjas på bästa sätt. Vistelse i skyddsmm och utrymning bör komplettera varandra genom att brister i tillgången på skydd skall kunna uppvägas av en begränsad utrymning.

Kommittén anser all systemet med skyddsplaner för varje kommun bör införas under planeringsperioden. Införandet och den provplanläggning som behövs bör samordnas med övergången lill kommunall ledningsansvar i krig för civilförsvarsverksamhelen på lokal nivå.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 246

Kommittén föreslår all kommunerna successivt med böijan senast under budgetåret 1984/85 tar över ansvaret för ledningen av civifförsvarsverksamhelen på lokal nivå i krig och del planläggningsansvar i fred som hänger samman därmed. Övertagandel bör samordnas med att hemskyddsorganisalionen införs och med all arbetet med skyddsplanerna påbörjas i kommunerna.

Den ändrade ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna kommer att påverka den nuvarande administrationen, särskiU på regional nivå. Hur uppgiftsfördelningen mellan länsstyrelserna och kommunerna skall vara i fred bör enligl kommittén bestämmas på grundval av vad som från kostnads- och effeklsynpunkl är gynnsammast för olika områden av civilförsvarsverksamhelen.

För att få ytteriigare underiag för en slutlig uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna bör en provplanläggning genomföras. Planläggningsarbelel bör lidssluderas för all få underlag för bestämmelser om ersättning lill kommunerna för deras arbete. Försvarskommitlén föreslår att en kommitté (delegation) filisätts med uppgift att leda provplanläggningen.

Kommittén anser all del är viktigt att den ändrade ansvarsfördelningen på lokal nivå, arbetet med skyddsplanerna och uppbyggnaden av hemskyddsorganisalionen genomförs pä stor bredd och så snabbi som möjligt sedan erfarenheterna av provplanläggningen och av den försöksulbildning av hemskyddsorganisalionen som genomförs under budgetåret 1982/83 väl har bearbetats.

Kommittén anser vidare all produktionen av skyddsrum bör ökas och all åtgärder bör vidtas för all vidmakthålla det äldre beståndet av skyddsmm i användbart skick. Skyddsmasker bör vara anskaffade för hela befolkningen inom en tioårsperiod.

Civifförsvarsstyrelsen har preUminärt redovisat en krigsorganisation om ca 150000 personer. Kommittén anser alt civilförsvarsslyrelsen bör sträva efter att öka undsällningsorganisafionen genom att minska underhålls- och förtådsorganisationen mer än vad som framgår av civitförsvarsslyrelsens programplan.

Totalförsvarels ammunitionsröjningsverksamhel har utretts alltsedan år 1949. Utredningarna har hilinfills inle lell fram liU någon praktisk lösning som tillgodoser tolafförsvarels behov av ammunilionsröjningskapacilet. Kommittén föreslår därför all överbefälhavaren får i uppdrag all lämna förslag till hur en ammunilionsröjningsorganisalion som täcker hela totalförsvarets behov bör utformas och all redovisa resursbehovet härför.

Civilförsvarsstyrelsen, CK-gruppen och räddningsljänstkommittén har föreslagit alt civifförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap skaU slås samman fill en ny myndighel. Försvarskommitlén föreslår att en kommitté tillsätts med uppgift all närmare överväga om denna sammanslagning bör genomföras och alt i så fall lämna förslag härom.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 247

Försvarskommitlén anser all befallningsanalyser bör genomföras och kvalifikationskrav utformas för civilförsvarels krigsorganisation för att kunna ta ul personal lill civilförsvaret på ell effektivare säll. I samma syfte bör del övervägas all genomföra inskrivningen i fiUämpliga delar enligt del system som används för försvarsmakten.

Om den tillgängliga utbildningskapaciteten vid civilförsvarels ulbild-ningsanläggningar medger det anser kommittén att den föreslagna integreringen av utbildningen för den krigs- och fredslida räddningstjänsten bör genomföras.

Försvarskommitlén bedömer att den inriktning av verksamheten som kommittén har angett medför all den verksamhet som inle avser skyddsmm bör kunna genomföras inom en ekonomisk ram av 1780 milj.kr. i prisläget februari 1981 för perioden 1982/83-1986/87. Behovel av betalningsmedel beräknas lill ca 320 milj.kr. för budgetåret 1982/83 för all därefter successivt stiga under perioden.

Kommittén anser all verksamhet som avser skyddsmm inle bör styras genom en femårig planeringsram ulan genom all ell bemyndigande för kommande budgetår fastställs årligen.

Kommittén bedömer all del för budgetåret 1982/83 behövs ell bemyndigande för verksamhet som avser skyddsrum om ca 390 milj. kr. i prisläget febmari 1981. Medelsbehovel för samma budgetår bedöms vara ca 270 milj.kr.

Flera av de betydelsefulla åtgärder som angavs i 1977 års försvarsbeslut om civilförsvaret har enligt kommitténs mening inle genomförts. Bristande överensstämmelse mellan planerna och de ekonomiska resurserna har i en del fall varit det främsta skälet. I andra fall har avsaknaden av nödvändiga ledningshjälpmedel varit huvudorsaken.

Kommittén har den uppfattningen alt civilförsvarsslyrelsen ännu inle har funnit de lämpligaste arbetsformerna efter sin omorganisafion. Kommittén anser del vara nödvändigt all nu börja en inriktning mol ett effektivt genomförande av en kommunal ledning av civilförsvarsverksamhelen i krig.

Försvarskommitlén anser alt övergången till kommunal ledning i krig och arbetet med att införa ett system med skyddsplaner och en hemskyddsorganisalion fill sin huvuddel bör vara genomfört under planeringsperioden. Del är viktigt alt tillgängliga ledningsresurser sätts in på detta arbete. Styrelsen bör dock hela liden ägna stor uppmärksamhet ål sitt ansvar för att krigsorganisationen har en god mobiliseringsberedskap och en snabb insatseffekt.

2.2.5 Föredraganden

Jag vill inledningsvis erinra om vad jag har anfört vid min anmälan lill denna proposition såvitt avser säkerhetspolitiken och rikfiinjer för total-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 248

försvarets fortsatta utveckling. Civilförsvarets roll i totalförsvaret skall ses mot denna bakgrund.

I prop. 1981/82:100 (bil. 7) log jag i avvaktan på 1978 års försvarskommiltés slutbetänkande inle ställning lill civilförsvarels utveckling på längre sikt och inle heller lill planeringens inriktning för perioden 1982/83-1986/87. Med anledning av kommitténs arbete var det inte heller lämpligt att då presentera ramberäkningar för budgetåret 1982/83 eller planeringsramar för perioden 1982/83-1986/87.

1978 års försvarskommitlé har i sill slutbetänkande (DsFö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 lämnat förslag lill grunder för den fortsalla utvecklingen av civilförsvaret och för inriktningen av planeringen för perioden 1982/83-1986/87. Jag redovisar i del följande mina ställningstaganden i dessa frågor.

Försvarskommitlén har ansett all huvudinriktningen av civilförsvarsverksamhelen skall vara all ge befolkningen skydd mol verkningarna av konventioneUa stridsmedel men all ökad uppmärksamhet måste ägnas ål skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. Vidare skall förmågan att möta verkningarna av ell övertaskande angrepp ökas. Delta medför ökade krav på civifförsvarsorganisationens beredskap. Bl.a. bör den i organisafionen krigsplacerade personalen ges regelbundet återkommande övning. Strävan skaU vara att åstadkomma en stark samhällsanknylning och att skapa fömtsätlningar för befolkningen all aklivi delta i civilförsvarsverksamheten. Vidare måste ledningsorganisationen ha förmåga att handla med hänsyn fill det aktuella lägel och all utnyttja de samlade resurserna för befolkningens skydd.

Jag anser i likhet med försvarskommUlén all dessa aUmänna utgångspunkter bör gälla för planeringen av civilförsvarsverksamhelen.

Jag anser också i likhet med försvarskommitlén all begreppet civilförsvar skall beteckna en verksamhet och inle en organisation. I begreppet sammanfattas aU civilförsvarsverksamhet, oberoende av vem som utför den. Jag delar kommitténs uppfattning alt bestämmelserna i tilläggsprotokollet den 10 juni 1977 tiU Genévekonventionerna den 10 augusfi 1949 rörande skydd för offren i internationella konflikter utgör en viktig gmnd för såväl civU som militär personals fullgörande av civilförsvarsuppgifter i krig. Dessa bestämmelser utgör vidare en god gmnd för all samordnat och anpassat fill situationens krav utnyttja våra samlade lolalförsvarsresurser.

Försvarskommittén har föreslagit att ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civifförsvarsverksamhelen i krig förs över tiU kommunerna. Med detta följer ett visst planläggningsansvar i fred. Civilförsvaret bör dock även i fortsättningen ses som en statlig angelägenhet. Enligl försvarskommitlén bör därför kostnaderna för civifförsvarels krigsorganisation Uksom för de fredstida förberedelserna i princip betalas av staten. Jag ansluter mig i huvudsak tUl försvarskommilléns förslag. Jag anser dock att slufiig ställning lill ansvarsfördelning m. m. bör tas först när fömlsätlningarna är bättre kända. Jag återkommer till detta i del följande.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 249

Civilförsvarsslyrelsen föreslår i sin programplan all hemskydd organiseras för alla människor. För varje hemskydd utses en hemskyddsledare. För ledning av hemskyddel med dess hemskyddsledare behövs ca 8 000 ledningsgmpper med tre personer i varje gmpp. Dessa utbildas och övas i fredstid. Försvarskommitlén anser att hemskyddsorganisafionens ledningsgmpper kan bli en viktig länk meUan olika myndigheter och befolkningen för ledningen i krig inte enbart i vad gäller civifförsvarsverksamhel ulan även för totalförsvaret som helhet. Försvarskommitlén föreslår att organisationen lill sin huvuddel införs under planeringsperioden, alt alla tre i ledningsgmpperna utbUdas i fredsfid och alt utbildningen om möjligt förläggs tiU hemkommunerna. Jag ansluter mig till kommitténs förslag. Detta innebär bl.a. all utbildningstiden görs betydligt kortare än vad civilförsvarsslyrelsen har ulgåll från.

Liksom försvarskommitlén anser jag alt ell fungerande förvarnings- och alarmeringssyslem är en nödvändig förutsättning för all de möjligheter fill skydd som finns skall kunna utnyttjas pä bästa säll. Det är därför viktigt all civilförsvarsslyrelsen avdelar tillräckliga resurser för all i nära samarbete med chefen för flygvapnet på bästa säll anpassa förvarnings- och alarmeringssyslemel till den utveckling av flygvapnets slridslednings- och luftbevakningssyslem som planeras under programplaneperioden. 1 detta sammanhang bör prövas om ansvaret för alarmeringsfunklionen i luftförsvars-centralerna kan överföras från civifförsvarsstyrelsen lill chefen för flygvapnet. Jag bedömer i likhet med kommittén all en sådan ändrad ansvarsfördelning är rationell.

Försvarskommitlén framhåller all en hårdare styrning av skyddsmmsprodukfionen fill riskområden och lill prioriterade samhällsverksamheter bör vara möjlig och all det därför bör övervägas alt undanta vissa lågriskområden och vissa typer av verksamhet från skyddsrumsbyggande även inom skyddsmmsorter. Den gmndsyn för skydd/utrymning som nu gäller innebär att skydd för befolkningen i skyddsmmsorter främst bör ges i skyddsmm. Vistelse i skyddsrum och utrymning bör komplettera varandra genom all brister i fillgången på skydd skall kunna uppvägas av en begränsad utrymning.

1975 års skyddsmmsulredning har föreslagit att skyddsplaner upprättas för alla kommuner. Civifförsvarsstyrelsen framhåller all tillkomsten av skyddsplaner är av väsentlig betydelse för all man effektivt skall kunna utnyttja skyddslUlgångarna och kunna genomföra kompletterande utrymningar. Jag anser i Ukhet med försvarskommitlén alt systemet med skyddsplaner lill sin huvuddel bör införas under planeringsperioden. Den riskanalys som ingår som ell led i skyddsplanearbetet bör kunna leda lill revidering av gäUande skyddsmmsplaner, varvid undantag görs från kravet på skyddsmmsbyggande för vissa lågriskområden och vissa typer av verksamhet.

1975 års skyddsmmsulredning har vidare föreslagU all alla skyddsmm

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 250

skall kontrolleras regelbundet för all säkerställa all de har avsedd skydds-förmåga och all de snabbi kan ställas i ordning från fredsanvändning fill användning i krig. Felaktigheter som upptäcks vid sådana kontroller bör rättas till. Utredningen föreslår all vissa brister och felaktigheter i skyddsmmmen, som inte kan hänföras till försumlighet hos ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel. Jag ansluter mig i denna del lUl utredningens förslag. Däremot bör inle, som utredningen också föreslår, en särskild besiktningsorganisation om 25 besiktningsmän anställda hos civilförsvarsstyrelsen men placerade på 20 länsstyrelser tillskapas för ändamålet. I slällel bör del vara möjligt all anlita de byggnadsinspektörer som finns i kommunerna, och som i dag har hand om slutbesiktning av nybyggda skyddsrum, för all även ta hand om kontrollen av del äldre skyddsmmsbeståndet.

Jag anser i likhet med försvarskommitlén all produktionen av skyddsmm t. v. bör styras med hjälp av bemyndiganden som ger täckning för byggande av skyddsmm i takt med den förväntade nyproduktionen av byggnader och anläggningar sedan reducering gjorts för de byggnader och anläggningar som ligger i lågriskområden och för byggnader och anläggningar som är avsedda för verksamheter som antas inle komma att fortgå i krig. Vidare bör bemyndigandena ge utrymme för produkfion av skyddsmm ulan samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar för att del därigenom skaU bli möjligt att avhjälpa en del av de allvarligaste bristerna bl.a. i de största kommunernas innerområden. Dessutom bör bemyndigandena ge utrymme för kontroll och underhåll av del äldre skyddsmmsbeståndet. Underlag för beslut om all undanta vissa lågriskområden och vissa typer av verksamhet inom skyddsmmsorterna från kravet på skyddsmmsbyggande kommer inte alt finnas förrän skyddsplaner har utarbetats. Del är dessutom svårt alt på lång sikt med rimlig säkerhet fömtse den kommande nybyggnadsverksamhetens omfattning. Med hänsyn härtill bör ställning tiU bemyndigandenas storlek las årligen. Någon styrning genom en femårig planeringsram bör inte ske.

I likhet med försvarskommitlén anser jag all nuvarande principer för all faststäUa verkskyddsplikt bör ändras. Förelags och verksamheters betydelse i krig och deras risksitualion bör få ell avgörande inflytande vid fastställandet av verkskyddsplikl. De enskilda verkskydden bör bättre än f.n. anpassas tlU de behov och de risker som finns vid resp. förelag. Ell bättre samulnytljande av personal och materiel bör eftersträvas för företagens räddningstjänst i krig och fred. Härigenom kan verkskydden bidra till alt öka vår förmåga alt möta verkningarna av elt överraskande inlett angrepp. Civilförsvarsslyrelsen anger i sin programplan alt styrelsen avser att lämna förslag lill nya normer för faslställande av verkskyddsplikl och för verkskyddens organisafion och utbildning. Jag återkommer senare lUl regeringen i denna fråga.

Civifförsvarsstyrelsen föreslår att självskyddsulbildningen av allmänhe-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 251

ten utökas under programplaneperioden. Vidare avser civilförsvarsslyrelsen all i överläggningar med skolöverstyrelsen verka för alt obligatorisk självskyddsulbildning införs i grundskolan. Jag anser i likhet med försvarskommitlén att del är angelägel all den av civilförsvarsslyrelsen föreslagna inriktningen av självskyddsulbildningen fullföljs.

Försvarskommitlén anser all målsättningen för anskaffning av skyddsmasker och motsvarande skydd för barn bör vara all inom en fioårsperiod anskaffa sådana för hela befolkningen. Kommittén betonar viklen av alt dels det planerade utvecklingsarbetet beträffande en ny skyddsmask genomförs, dels riktlinjer för fördelning och utlämning av skyddsmasker snarast utfärdas. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor.

Civilförsvarsslyrelsen har i sin programplan redovisat en krigsorganisation om lotall ca 150 000 personer. Redovisningen är preliminär i avvaktan på närmare kännedom om vilken påverkan på organisationen som övergången lill kommunaU ledningsansvar för civilförsvarsverksamhelen i krig kan komma all få. Jag anser i likhet med försvarskommittén all civilförsvarsstyrelsen i del fortsatta arbetet bör sträva efter all öka undsätlningsorganisalionen genom att minska underhålls- och förrådsorganisalionen mer än vad som framgår av programplanen.

Civilförsvarsslyrelsen framhåller i sin programplan alt civilförsvaret saknar både resurser för ammunitionsröjning och kompelens alt informera befolkningen och leda undsällningsverksamhel i områden där del finns blindgångare och ammunifion med försal eller fördröjd utlösning. Överbefälhavaren, som har huvudansvaret för ammunUionsröjning inom totalförsvaret, redovisar i sin programplan att försvarsmaktens kapacitet all röja ammunition endast i myckel begränsad omfattning kan komma civilförsvaret tillgodo.

Jag delar försvarskommilléns uppfattning all del är nödvändigt att tillse dels att de resurser som behövs för ammunilionsröjning för totalförsvaret tillskapas, dels att civilförsvarets lednings- och undsättningsorganisalion får förmåga all hanlera de problem som hänger samman med all verka i områden där det finns blindgångare m. m. Jag avser all föreslå regeringen att uppdra ål överbefälhavaren att lämna förslag lill hur en ammunilions-röjningsorganisalion som läcker hela totalförsvarets behov bör utformas och all redovisa resursbehovet härför. 1 avvaktan på resultatet härav bör utbildning av personal inom civilförsvarets lednings- och undsättningsorganisalion snarast påbörjas. Utbildningen bör syfta lill all ge denna personal förmåga alt upptäcka blindgångare m.m., om möjligt identifiera dem, bedöma risksilualionen och all välja insatsförfarande med hänsyn härtill vid räddningsinsatser. Utbildningen bör ske i samråd mellan civilförsvarsstyrelsen och överbefälhavaren och genomföras med utnyttjande i första hand av de resurser som nu finns inom försvarsmakten.

Jag anser i likhet med försvarskommitlén all del är nödvändigt all befattningsanalyser görs och kvalffikalionskrav utformas för civilförsva-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 252

rels krigsorganisation för att man skall få lill slånd en effektivare utlagning av personal fill civilförsvaret. I samma syfte bör övervägas all genomföra inskrivningen i tillämpliga delar enligl det system som gäller för försvars-maklen.

Försvarskommitlén anser att del är nödvändigt all allvarliga ansträngningar görs för att komma lill rätta med de svårigheter all öka andelen kvinnor i civilförsvarels krigsorganisafion som civifförsvarsstyrelsen anför i sin programplan. Jag delar denna uppfattning.

Jag anser i likhet med försvarskommitlén all de ca 300 vapenfria Ijänste-pUkliga som årligen får vapenfri gmndulbildning i brandljänst vid luftfartsverket liksom tidigare bör överföras lill civilförsvaret där de efter en kort civifförsvarsutbildning kan krigsplaceras som befäl i undsältningspluloner. Överföringen bör ske snarast efter del all luftfartsverket bedömer all de vapenfria tjänstepliktiga inle behövs inom verkets krigsorganisation.

Jag anser också i likhet med försvarskommitlén all ca 100 vapenfria tjänslepiikfiga årligen bör ges en gmndulbildning om 42 veckor som gör del möjligt all krigsplacera dem i kvalfficerade befallningar i civilförsvarels undsättnings- och underhåUsorganisalion och som bUrädande instruktörer med uppgift att medverka i komplelleringsulbildning av civilförsvarspersonal under elt beredskapsskede eUer efter mobilisering.

Civilförsvarsslyrelsen föreslår i sin programplan alt ett efterhand ökande anlal (50-500 per år) vapenfria Ijänsleplikliga ges en 8-12 veckors utbildning fill befäl och specialister inom området skydd mol ABC-slridsmedel. Försvarskommitlén anser all civifförsvarels tillgång tiU skyddsul-bUdad personal är av betydelse för skyddet av befolkningen och all utbUdning av sådan personal är angelägen.

Jag delar uppfattningen all liUgången fill skyddsulbildad personal inom civifförsvaret bör öka. Till en del bör behovel av specialister kunna fillgodoses genom utbUdning av ett antal vapenfria Ijänsleplikliga. Jag är emellertid inle nu beredd all la slutlig ställning tiU hur del totala behovet av befäl och specialister i krigsorganisationen skall fillgodoses. Denna fråga måste belysas yllerligare i kommande planering.

Civilförsvarsslyrelsen har även föreslagit all vapenfria ijänsleplikliga som har genomgått gmndulbildning inom tjänsigöringsområden där de inle skall krigsplaceras ges civifförsvarsutbildning så att de kan krigsplaceras som manskap i civilförsvarels krigsorganisation. Försvarskommitlén erinrar om alt statsmakterna i samband med all vapenfrilagsliflningen ändrades år 1978 uttalade all huvudalternativet för den vapenfria tjänsten alltjämt skulle vara utbUdning och tjänstgöring inom civilförsvaret. Kommittén anser alt civilförsvarets planering bör utgå från all dessa vapenfria Ijänsleplikliga inom rimlig tid skall ges civifförsvarsutbildning och tillföras civilförsvarets krigsorganisation och all en avkortning av den av civilförsvarsstyrelsen angivna ulbildningsfiden om sex veckor borde övervägas i syfte alt därigenom få ökad plats för denna kategori av vapenfria Ijänsleplikliga i utbildningsorganisationen.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 253

Jag ansluter mig till försvarskommilléns uppfattning att samtliga här berörda vapenfria Ijänsleplikliga på lämpligt säll bör utbildas och krigsplaceras i civifförsvaret. I likhet med försvarskommitlén bedömer jag all utbildningstiden i många fall kan göras väsentligt kortare än sex veckor.

Brandväsendets personal är en viktig personalgrupp i civifförsvarels krigsorganisation. Jag delar försvarskommilléns uppfattning all denna personal bör undantas från tjänstgöring inom försvarsmakten i krig genom all den ges uppskov om inle synnerliga skäl lalar emot detta.

Jag anser i likhet med försvarskommitlén all programansvarel för civilförsvarets sjukvårdspluloner bör föras över lill socialstyrelsen under programplaneperioden. Dessförinnan måste dessa enheters uppgifter, personalbehov och utmslning ses över.

Försvarskommitlén har, med hänvisning lill all viss osäkerhet av olika skäl råder om hur stor utbildningsorganisationen behöver vara, inle kunnat ta slutlig ställning lill hur den framtida ulbUdningsorganisalionen bör utformas på längre sikt. Enligt kommitténs mening bör planeringen inriktas på att behålla de befinfiiga ulbildningsanläggningarna i Rosersberg, Sandö, Revingeby och t. v. även den i Katrineholm och all bygga en ny anläggning i Skövde. För anläggningen i Skövde föreslår kommittén att delar av Göta trängregementes nuvarande etablissemenl utnyttjas. Den provisoriska utbildningsanläggningen i Brännebrona bör behåUas inliU dess all verksamheten där kan överföras till den nya anläggningen i Skövde.

Jag har samma uppfattning om civilförsvarets utbildningsorganisation som försvarskommitlén. Enligt min mening bör således anläggningen i Katrineholm behåUas intill dess den av försvarskommUlén redovisade osäkerheten om möjUgheterna all yllerligare decentralisera viss övningsverksamhel, om utbildningen av hemskyddsorganisafionens ledningsgrupper, om omfattningen av utbildningen av vapenfria Ijänsleplikliga och om den framlida brandförsvarsutbildningen har eliminerals. Jag räknar med alt det inom något år skall finnas tillräcklig klarhet i dessa frågor för all del skaU bli möjligt alt la slufiig ställning lill om Katrineholmsanläggningen behövs på längre sikt.

Jag anser i likhet med försvarskommitlén att kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 bör la över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamhelen på lokal nivå i krig och del planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Överlagandet bör samordnas med alt hemskyddsorganisalionen införs och med all arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunerna. För all få ytterligare underlag för en slutlig uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna bör en provplanläggning genomföras. I samband härmed bör planläggningsarbetet lidssluderas och förslag till bestämmelser om ersättning lill kommunerna utarbetas. Frågan om provplanläggningen bereds f. n. i regeringskansliet. Jag och chefen för kommundepartementel återkommer lill regeringen i denna fråga.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 254

Civilförsvarsslyrelsen har utarbetat sin programplan på tre olika nivåer, en låg, en högre och en högsta nivå. Den högsta nivån innefattar enligl civilförsvarsstyrelsen de ekonomiska resurser som behövs för all helt uppfylla de målsättningar som försvarskommitlén har angell. De två andra nivåerna överensstämmer med de planeringsramar som regeringen har anvisat för programplaneringen. Försvarskommitlén anser att planeringen i den högre nivån är väl avvägd.

Jag anser all verksamhet som inle avser skyddsrum bör genomföras inom en ekonomisk ram av högst 1 780 milj. kr. i prislägel febmari 1981 för perioden 1982/83-1986/87. För budgetåret 1982/83 beräknarjag behovel av betalningsmedel till 312,5 milj. kr. i samma prisläge. Med hänsyn lUl alt de omfattande förändringar som föreslås för civilförsvaret kommer all genomföras successivt under perioden kommer även behovel av betalningsmedel all förändras. Denna bakgmnd i förening med vissa osäkerheter i planeringsunderlaget gör all den slutliga fördelningen av den ekonomiska ramen på budgetår och ändamål inle bör fastläggas nu ulan bli föremål för årlig prövning.

I den redovisade ramen har medel beräknats för all betala ersättning till kommunerna för del arbete de beräknas få under planeringsperioden med planläggningen för all kunna ta över ledningen av civifförsvarsverksamhelen på lokal nivå i krig. Reducering har gjorts för de kostnader som civifförsvarsstyrelsen hittiUs har haft för ordnings- och bevakningsenhelerna. Regeringen har i december 1981 föreskrivit all planeringen skall inriktas mot att dessa enheter skall föras över tiU polisväsendet och försvarsmakten den 1 juli 1984.

Jag har fidigare förordat all verksamhet som avser skyddsmm inle bör styras genom all en femårig planeringsram anges ulan genom att ställning tas årligen lill storleken av ell beslällningsbemyndigande för del närmast kommande budgetåret. Jag beräknar all del för budgetåret 1982/83 behövs ett bemyndigande om 392 milj. kr. i prislägel februari 1981 för verksamhet som avser skyddsmm. Medelsbehovel härför för samma budgetår beräknar jag till 270,5 milj.kr. enligl samma prisläge. De bemyndiganden som beräknas för detta ändamål senare under programplaneperioden bör— utöver vad jag tidigare har förordat-ge utrymme dels för all betala ersättning liU kommunerna för del arbete de beräknas få under planeringsperioden med att upprätta skyddsplaner, dels för en provutbyggnad vid någon eller några sjukvårdsanläggningar av skydd för behandling och vård och av förstärkt teknisk försörjning, t. ex. förstärkning av eller reservanordningar för försöijning med elektricitet, vatten och avlopp.

Prisreglering av utgifts- och planeringsramarna bör ske på det säll som jag har förordat i det föregående (s. 47). För att främja stabiliteten i planeringen bör ell undemlnylljande om högst 2 % av utgiftsramen få föras över från ell budgetår till näsla. Ett överskridande bör avräknas under nästkommande budgetår.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 255

Jag anser i likhet med försvarskommitlén all del är viktigt all civilförsvarsstyrelsen i första hand använder tillgänglig ledningskapacilel till all tillse all övergången till kommunal ledning i krig och arbetet med all införa ett system med skyddsplaner och en hemskyddsorganisafion till sin huvuddel genomförs under planeringsperioden. Jämsides härmed måste styrelsens ansvar för all krigsorganisationen har en god mobiliseringsberedskap och en snabb insalseffekl fortlöpande ägnas stor uppmärksamhet.

De nya uppgifterna och den annorlunda inriktning som görs av civilförsvaret kommer all ställa stora krav på dess ledning. I detta sammanhang måste beaktas all både försvarskommitlén och riksrevisionsverkel, del senare i en revisionsrapport den 1 december 1981 (RRV 1981:26) om räddningstjänsten inom civilförsvaret, har framhållit all del f. n. finns stora brister i fråga om styrningen av civilförsvarsverksamhelen. De krigsorganisaloriska målen anges inle på elt sådant sätt att de kan användas som grund för planeringen. Detta återverkar menligt såväl på maierielanskaffningen och utbildningen som på möjligheterna all värdera fillslåndet inom krigsorganisationen och vidta lämpliga älgärder mol bakgrund härav. Jag instämmer i försvarskommilléns och riksrevisionsverkels bedömningar och anser att arbetet med att åstadkomma fungerande styrmedel när del gäller krigsorganisafionen måste drivas med stor kraft. Vissa organisalionsändringar som kan beslutas av regeringen kan behöva vidtas inom civilförsvarsslyrelsen. Jag kommer all hålla mig noga underrättad om hur det utvecklingsarbete rörande krigsorganisationen som redan har påbörjats inom styrelsen framskrider och i kommande budgetpropositioner fortlöpande orientera riksdagen härom.

Jag vUl här något beröra en ännu större organisatorisk fråga rörande civilförsvaret. Försvarskommitlén föreslår all en kommitté tillsätts med uppgift all närmare överväga om en sammanslagning av civilförsvarsslyrelsen, statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap till en ny myndighet bör komma lill slånd. Motsvarande förslag har även lämnats av räddningsljänstkommittén (Dir. 1979:1) i principbetänkandet (SOU 1981:82) Samhällets räddningstjänst.

För egen del ärjag övertygad om all samordningsvinster går alt uppnå inom området räddningstjänst i krig och fred. Frågan om samordningen av den fredstida räddningstjänsten med den verksamhet som civilförsvarsstyrelsen har ansvaret för bereds f.n. i regeringskansliet. Jag och chefen för kommundepartementel återkommer i annat sammanhang lill regeringen i denna fråga. Inom vissa områden kan effektivitetsvinster uppnås oavsett hur den övergripande organisationsfrågan löses. Del gäller bl.a. utveckling, anskaffning, redovisning, förtådshållning och underhåll av civilförsvarets materiel. Jag avser föreslå regeringen all uppdra ål försvarels rationaliseringsinstitut att närmare studera dessa frägor. Även systemet för inskrivning, registrering, krigsplacering m. m. av civifförsvarsplikliga behöver studeras närmare.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 256

Jag har tidigare förordat att ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civifförsvarsverksamhelen i krig förs över liU kommunerna, att ett system med skyddsplaner införs och att vissa brister och felaktigheter i det äldre skyddsmmsbeståndet, som inte kan hänföras lill försumlighet hos ägaren, skall få avhjälpas med viss ersättning av statsmedel. För att detta skall bli möjligt behöver vissa ändringar göras i civilförsvarslagen (1960:74) och lagen (1964:63) om kommunal beredskap. Förslag härom bereds f. n. i regeringskansliet. Jag och chefen för kommundepartemenlet återkommer tiU regeringen i denna fråga.

2.2.6 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta utveckling somjag har angett i del föregående.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 257

2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m. m.

2.3.1 Föredraganden

Med hänvisning lill vad jag har anfört i del föregående (s. 254) beräknar jag basbeloppen och utgiftsramarna för civilförsvar utom skyddsrum och skyddsmm för budgetåret 1982/83 lill 312700000 resp. 270500000 kr. i prislägel februari 1981. Till detta kommer beräknad kompensation för pris-och löneökningar enligt det syslem som jag har förordat i del föregående med 47 milj.kr. för civilförsvar utom skyddsmm och 43 milj.kr. för skyddsmm. Beräkningarna framgår av följande sammanställningar.

Civilförsvar utom skyddsrum

Basbelopp (prisläge februari 1981) 312 500 000

TiUkommer:

Investeringar för u-landsutbildning 4-200 000

Utgiftsram (prisläge februari 1981) 312700000

Tillkommer:

Beräknad priskompensafion februari 1981 -
medelprisläget 1982/83 47000000

Beräknat utfall den 30 juni 1983 359700000

Skyddsrum

Basbelopp = utgiftsram (prisläge februari 1981) 270 500 000

TUtkommer:

Beräknad priskompensation februari 1981 -
medelprisläget 1982/83 43000000

Beräknat utfall den 30 juni 1983 313500000

Liksom för del militära försvaret bör medel för sysselsätlningsstimulerande åtgärder under tolfte huvudlheln ställas till förfogande för att betala byggnadsarbeten, materiel m. m. för civifförsvaret. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet fömtsätter jag att sådana medel får disponeras utöver utgiftsramarna till ett belopp av 5 milj. kr.

För budgetåret 1981/82 har riksdagen vid 1980/81 års riksmöte (prop. 1980/81:100 bU. 7 s. 217, FöU 22, rskr 322) bemyndigat regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret med hänsyn till prisutvecklingen enligl nettoprisindex. Med hänvisning fill vad jag i del föregående (s. 254) har anfört om nytt priskompensationssyslem förordar jag all regeringen inhämtar bemyndigande att justera utgiftsramarna för budgetåret 1982/83 för civifförsvar utom skyddsmm med hänsyn lUl prisutvecklingen enligl försvarsprisindex och för skyddsmm med hänsyn fill prisutvecklingen enligt nelloprisindex. 17   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 102. BUaga 2

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 258

Jag har tidigare (s. 162) föreslagit regeringen alt inhämta riksdagens bemyndigande att för det mUitära försvaret justera de beslällningsbemyndiganden som har lämnats för prisreglering med hänsyn till skillnaden mellan den prognosticerade utvecklingen av nettoprisindex och den verkliga. Jag förordar att ett motsvarande bemyndigande inhämtas för civifförsvaret.

Genom nyssnämnda beslut har riksdagen vidare bemyndigat regeringen att justera utgtftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1981/82 på gmnd av över- eller undemlnylljande av utgiftsramarna för budgetåret 1980/81. Jag förordar alt regeringen inhämtar bemyndigande för båda utgiftsramarna för budgetåret 1982/83 enligl samma principer. - För innevarande budgetår har riksdagen genom nämnda beslut vid 1980/81 års riksmöte även bemyndigat regeringen all av konjunkturskäl medge överskridande av utgtftsramarna för civilförsvaret. Ell sådant överskridande regleras genom motsvarande justering av utgiftsramarna för ett eller flera efterföljande budgetår. Ell motsvarande bemyndigande för regeringen behövs för båda utgtftsramarna för budgetåret 1982/83 och bör därför begäras.

Genom nämnda beslut har riksdagen vidare bemyndigat regeringen att under budgetåret 1981/82 överskrida utgtftsramarna för civilförsvaret samt lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för totalförsvaret sätts i kraft, dvs. vid krigsfara eUer krig. Ett motsvarande bemyndigande behövs för budgetåret 1982/83. Jag förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att överskrida utgiftsramarna för civifförsvar samt lämnade beslällningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl.

2.3.2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. för budgetåret 1982/83 fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum tiU 312700000 kr. och utgtftsramen för skyddsmm fill 270500000 kr., båda i prisläget febmari 1981,

2. bemyndiga regeringen all för budgetåret 1982/83 justera utgiftsramen för civifförsvar utom skyddsrum med hänsyn fiU prisutvecklingen enligt försvarsprisindex saml utgtftsramen för skyddsmm med hänsyn tUl prisutvecklingen enUgt nettoprisindex,

3. bemyndiga regeringen att justera lämnade beslällningsbemyndiganden med hänsyn till prisutveckUngen enligt nettoprisindex,

4. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1982/83 på gmnd av över- eller undemtnytt-jande av utgiftsramarna för budgetåret 1981/82,

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 259

5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83 medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret saml av lämnade beslällningsbemyndiganden, om del behövs av konjunklur-eUer beredskapsskäl.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 260

2.4 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

I prop. 1981/82:100 (bil. 7) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition, föra upp vissa anslag bl. a. inom utgtftsramarna för civilförsvaret med beräknade belopp för budgetåret 1982/83. Jag anhåUer att nu få ta upp dessa anslag.

Storieken av preliminärt beräknade belopp och slutligt begärda anslag framgår av följande sammanställning.

Anslag	Belopp, kr.
	Preliminärt beräknat	Slutligt begärt
G 1.     Civilförsvar G 2.     Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar G 3.     Civilförsvar: Skyddsrum G 4.     Reglering av prisstegringar för civilförsvaret	271980000 11000000 200000000 68000000 550980000	290500000 22200 000 270500000 90000000 673200000

De anslag somjag i del följande föreslår regeringen all förelägga riksdagen har beräknats i prisläget febmari 1981 och i lönelägel februari 1981 inkl. 39 % lönekoslnadspålägg.

I prop. 1981/82: 100 (bil. 7) fördes samfiiga anslag för civilförsvaret upp med beräknade belopp. Summan av de föreslagna anslagen inom utgiftsramarna uppgår därmed lill 673,2 milj. kr.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 261

Fjärde huvudtiteln

G Civilförsvar

Civilförsvarsslyrelsen är central förvaltningsmyndighet för civilförsvaret och har programansvar för huvudprogrammet Civifförsvar.

Civilförsvarsslyrelsen leds av en styrelse. Chef för civilförsvarsslyrelsen är en generaldirektör. Inom styrelsen finns en planeringsenhei, en produktionsavdelning och en administrativ byrå. Inom produktionsavdelningen finns tre byråer.

Civilförsvarsstyrelsens centrala del ligger i Karlstad.

Inom civilförsvaret finns vidare en skol- och förrådsorganisalion, där personalen gmndutbildas och övas och förrådsverksamhelen handhas.

Lokaliseringen av civilförsvarets skol- och förtådsanläggningar framgår av följande karta (intagen på s. 262).

Verksamheten under huvudprogrammet Civilförsvar budgeteras på ell antal primäruppdrag inom produktionsområdena Administrafion, Utbildning, Underhäll och förtåds verksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen. Anskaffning av anläggningar för fredsorganisationen. Skyddsrum för befolkningen saml Forskning, försök och utveckling.

Verksamheten finansieras från följande anslag.

G 1. Civilförsvar

G 2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar

G 3. Civilförsvar: Skyddsrum

G 1. Civilförsvar

1980/81 Utgift 294255 377

1981/82 Anslag 271980000

1982/83 Förslag        290500000

Bemyndigandeskulden för anskaffning av civilförsvarsmaleriel var den 30 juni 1981 105 398000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell beslällningsbemyndigande om 93,4 milj.kr. och anvisat 72768000 kr. i betalningsmedel. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (105 398000 4- 93 400000-72 768000) 126030000 kr.

Tidigare åtaganden beträffande ersättning till kommuner för anskaffning av anläggningar för civilförsvarels krigsorganisation motsvarar en bemyn-digandeskuld den 30 juni 1981 av 48835000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beslällningsbemyndigande om 46,9 milj. kr. För samma budgetår har 32,6 milj. kr. anvisats i betalningsmedel. Med ulnylljande av dessa belopp blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 (48 835 000 4- 46900000-32 600000) 63 135 000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

262

, KRAiwf(iÉ:f:;5>

•'dllFÄ" SANDÖ

->'*,* UPPSAl,A

;      KARLSTAD,      / ,-'"~''" ''"'*•-%    ,<•-»-•/ :   Cfövningslt       **. «/* " j,      JMEBRONA*      >'"			f;,-,;.;:; ..'.CUFA ROSERSBERG 0" \'"*Äkholm •CUFAKfiteOLM
GÖTEBORG:."; CFSförräds-anläggniitg HÄLLINGSJÖ ">-%: ii	'                                •      " ■--	-»;)*''		'\           >>''
malm9\.	• CUFÄIIVWGÖY"	:■>■■'	vV

=civilonirådesgräns

'länsgräns

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet

263

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.)

Produktionsområde m.m.

1981/82

1982/83

Civilförsvarsslyrelsen

Föredraganden

Bem.

Bet.

Bem.

Bet.

Bem.

Bet.

- 5420 -14700

4- 2567

271980

Civilförsvar:

Administration -

Utbildning -

Underhåll och förråds
verksamhel -

Materielanskaffning 95400'

Anskaffning av anlägg
ningar för krigsorga
nisationen 46 900'

Forskning, försök och
utveckling -

Kostnader —

Tillkommerlavgår: Reducering på grund av överplanering

- Materielanskaffning -

- Anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen —

Intäkler m.m. -2000

Reserver -

Medelsbehov —

Bemyndigandebehov       140300

40876	-	45 380	-	44637
104 221	-	118512	-	116610
28845	_	32000	_	31108
81268	240818	84006	229300'	82250
38020	54230"	36400	51000'	35 579
2803	-	3 500	-	3439
296033	—	319798	—	313623

- 7000

6500

- 1400 -14100 4-  1500

298798

-2000

-2000

- 7444

- 1579 -14100

293048

278300

290500

' Varav 27 114000 kr. i prisregleringsbemyndiganden.  Varav 53641 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 'Varav 11,7 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. "Varav 14630000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 'Varav 42,2 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. * Varav 11,4 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden.

Personal

Personalkategori	Antal anställda omräknat till personår
	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Ulfall	Planerat	Civilförsvarsslyrelsen	Föredraganden
Civil personal	515	474	515	506	503
TiUkommer:
Av regeringen inrät-
tade civilförsvars-
lärartjänster	67	58	67	64	64
Av civilförsvarssly-
relsen inrättade
civilförsvarslärar-
Ijänster	26	38	30	38	38
Arvodesanslällda	16	16	16	16	16
Tillfälligt anställda
förrådsmän	25	24	12	-	-
	649	610	640	624	621

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 264

Budgetåret 1980/81

Civilförsvarsstyrelsen har i stort sell kunnat genomföra den planerade verksamheten.

Ändringen av krigsorganisationen lill organisation 80 har i huvudsak slutförts i vad gäller planläggning och överföring av personal.

I samråd med vämpliktsverket har en utredning påbörjats om fömlsäll-ningama för att registrera civilförsvarels personal i värnpliktsverkels system. En översyn av civilförsvarets materiefförsötjning har påbörjats.

De planerade målen inom produktionsområdena Utbildning, Underhåll och förrådsverksamhel, Materielanskaffning och Anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation har i stort sell uppnåtts under budgetåret.

Budgetåret 1981/82

Verksamheten under budgetåret 1981/82 bedrivs enligl de rikfiinjer som finns angivna i prop. 1980/81:100 (bU. 7) och prop. 1980/81:124 (FöU 1980/81:22, rskr 1980/81:322).

Den nya krigsorganisationen beräknas bli genomförd i sin helhet genom att malerielomläggningen slutförs.

De åtgärder som syftar lill all nå och upprälthälla en grundläggande beredskap på kort sikt ges företräde framför annan verksamhet. Detta gäller främst krigsorganisationens mobUiseringsberedskap och skyddet för befolkningen. Ökad vikt läggs vid åtgärder som förbättrar krigsorganisationens förmåga att säkerställa delta skydd. Utbildningen och informationen om den nya grundsynen på skydd/utrymning ges en ökad omfattning.

Den planerade verksamheten beräknas kunna bli genomförd.

Budgetåret 1982/83 Civilförsvarsstyrelsen

Medelsbehovel för budgetåret 1982/83 beräknas till 298798000 kr. För materielanskaffning behövs ell beslällningsbemyndigande om 238818000 kr. Dessutom behövs ell bemyndigande all medge ersättning lill kommuner för alt anskaffa anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation om 54230000 kr.

Förändringarna i förhållande lill budgetåret 1981/82 motiverar civilförsvarsslyrelsen på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär all kostnaderna ökar med 33 171000 kr.

C. Uppgiflsförändringar 1. Administration

a) Styrelsen föreslår all tre nya tjänster inrättas. En Ijänsl avses för krigsorganisalionsfunklionen som behöver förslärkas inför arbetet med

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 265

reduceringen av krigsorganisationen, övergången till kommunal ledning av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig m. m. En tjänst avses för alarmeringsfunkfionen som behöver förslärkas inför föreslående anpassning av förvarnings- och alarmeringssyslemel fill den utveckling av flygvapnets stridslednings- och luftbevakningssyslem som planeras under programplaneperioden. En Ijänsl avses för malerielfunklionen som behöver förslärkas för att del skaU bli möjligt all genomföra den utveckling av barnskydd och den modifiering av skyddsmasker som behövs (4- 450000 kr.).

2. Utbildning

a) Styrelsen har inrättat tre tjänster vid skol- och förrådsanläggningarna, vilket medför ell ökat medelsbehov av 451000 kr.

b) För det utvecklingsarbete som krävs för all i utbildningen införa ell ökat hänsynstagande lill A-, B- och C-slridsmedel, den nya grundsynen på skydd/utrymning och de förändringar som det förändrade ledningsansvaret för civifförsvarsverksamhelen på lokal nivå i krig medför behövs fyra årsarbetskrafter under budgetåret 1982/83 (4- 454000 kr.).

c) Den försöksverksamhet med utbildning av hemskyddsorganisalionen som genomförs under budgetåret 1982/83 medför en kostnadsökning av 1,6 milj.kr.

d)   Hyreskostnaderna för skol- och förtådsanläggningen i Revingeby
beräknas komma all öka på grund av ombyggnaden av mafinrällningen
(4-150000 kr.).

e)   Vid den provisoriska ulbildningsanläggningen i Brännebrona behövs
ytterligare en civilförsvarslärare och en förtådsman (4- 210000 kr.).

f)   Kostnaderna för ulrymningsannonsering beräknas minska med
1168000 kr.

g) Bidragen lill utbildning i självskydd behöver ökas med 1,2 milj. kr.
h) Kostnaderna för anskaffning av inventarier beräknas minska med

805000 kr.

i) Kostnaderna för underhåll av utbildnings- och övningsanordningar beräknas öka med 605 000 kr.

j) Bidraget tiU Kungl. Svenska aeroklubben (KSAK) kan minskas med 138000 kr. som behövdes under budgetåret 1981/82 för all genomföra en rikstävling för frivUliga flygkåren. För ökad flygutbildning behövs lOOOOO kr. Detta medför att bidraget sammanlagt kan minskas med 38000 kr.

3. Underhåll och förtådsverksamhet

a) Tolv extra anställda förrådsmän behövs inle mera (-1 196000 kr.).

b) Resekostnaderna för malerielomläggning beräknas minska med 420000 kr.

c) Vid skol- och förtådsanläggningen i Sandö behövs en ny Ijänsl för underhållsverkmäslare (4- j 15000 kr.).

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 266

d)    Hyrorna (underhållskostnaderna) för vissa förråd beräknas öka med
206000 kr.

e) För att reparera ett antal belongförtåd behövs 350000 kr.

f)     Kostnaderna för drift och underhåll av alarmeringsaggregat beräknas
öka med 241000 kr.

4. Materielanskaffning

För budgetåret 1982/83 behövs bemyndiganden lUl elt belopp av 238818000 kr. och betalningsmedel lUl ett belopp av 75006000 kr. Huvuddelen av bemyndigandena behövs för att beställa skyddsulmstning för allmänheten.

Fördelningen på malerielslag av de beställningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge febmari 1981; 1000-tal kr.).

Malerielslag Bemyndigande

Beklädnadsmaleriel 12 490

Alarmeringsmateriel 10 850

Skyddsutrustning för allmänheten 122 725

Förläggnings- och förplägnadsmaleriel 11584

Sjukvårdsmaleriel 3 626

Brandmateriel 4 754

Fordonsmaleriel 2169

Räddningsmateriel 4015

Skydds- och saneringsmateriel 1 108

Radiomaleriel 1950

Telefonmaleriel 11 340

Diverse materiel 566

Avgår     -2000 Summa   185177

Av begärda bemyndiganden avses 53 641000 kr. för prisreglering. Beloppet har beräknats enUgt följande sammanställning.

Ändamål Belopp

1.     Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget febmari 1982

till prisläget februari 1983 efter bedömd pris
utveckling enligt nettoprisindex (10 %) 14754000

2.                                                                           Omräkning av begärda bemyndiganden för nya be
ställningar under budgetåret 1982/83 från pris
läget februari 1981 till prisläget februari 1983
efter bedömd prisutveckling enligt nellopris
index (20%) 38887000

Summa   53641000

5. Anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen

För budgetåret 1982/83 behövs bemyndiganden till ett belopp av 54230000 kr. och betalningsmedel fill ett belopp av 35 milj.kr. Bemyndigandena behövs för att bygga ledningscentraler, skyddsrum för framskjutna enheter och branddammar.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 267

Fördelningen på objeklgmpper av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge febmari 1981; 1000-tal kr.).

Objektgrupp Bemyndigande

Nybyggnad av ledningscentraler (inkl. reläslalioner) 14000

Modernisering av ledningscentraler 18000

Skyddsrum för framskjutna enheter 1600

Branddammar 6 000

Summa   39600

Av begärda bemyndiganden avses 14630000 kr. för prisreglering. Beloppet har beräknats enligt följande sammansläUning.

Ändamål Belopp

1.     Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prislägel februari 1982

lill prislägel februari 1983 efter bedömd pris
utveckling enligt nelloprisindex (10%) 6314 000

2.                                                                           Omräkning av begärda bemyndiganden för nya be
ställningar under budgetåret 1982/83 från pris
lägel februari 1981 fiU prislägel februari 1983
efter bedömd prisutveckling enligt nettopris
index (20%) 8 316000

Summa    14630000

6. Forskning, försök och utveckling

För ökade studie- och forskningsinsatser inom det beieendevelenskapliga området för att få underlag för att ge befolkningen ökade möjligheter att aktivt medverka i civilförsvarsverksamheten behövs 384000 kr.

Föredraganden

Jag har tidigare i samband med mina ställningstaganden liU civifförsvarels programplan (s. 247) redogjort för de riktlinjer som civifförsvaret bör utvecklas efter i fortsättningen.

Beträffande medelsbehovel för budgetåret 1982/83 och de beslällningsbemyndiganden som behövs för verksamheten viU jag anföra följande.

CivUförsvarsstyrelsen har beräknat att pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med sammanlagt 33 171000 kr. Jag beräknar denna kostnadsökning liU 27 597000 kr.

Under produktionsområdet Administrafion har civifförsvarsstyrelsen föreslagit att tre nya tjänster inrättas. Jag kan inte tillstyrka att det totala antalet anställda omräknat till personår blir större än de 621 som jag tidigare (s. 263) har förordat. Del ankommer på civifförsvarsstyrelsen att inom den angivna ramen tillgodose de behov som är mest angelägna. I övrigt kan jag i huvudsak godta vad civilförsvarsslyrelsen har föreslagit för detta produktionsområde.

Jag har inle beräknat några medel under produktionsområdet Utbildning

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 268

för de tre tjänster som civifförsvarsstyrelsen har inrättat vid skol- och förrådsanläggningarna. I övrigt biträder jag i huvudsak vad civilförsvarsstyrelsen har föreslagit för detta produktionsområde liksom för produktionsområdena UnderhåU och förtådsverksamhet och Forskning, försök och utveckling.

För budgetåret 1982/83 beräknarjag alt civilförsvarsslyrelsen för materielanskaffning behöver disponera ell beslällningsbemyndigande om 227,3 milj.kr., varav 42,2 milj.kr. är avsedda för prisreglering. Kvar lill regeringens disposition sedan budgetåret 1981/82 slår 37,1 milj.kr. Bemyndigandet för budgetåret 1982/83 kan därför begränsas till (227,3-37,1) 190,2 milj.kr. Behovel av betalningsmedel beräknarjag fiU 72806000 kr. Vid bifall fill vad jag har förordat kommer bemyndigandeskulden för malerielbeslällningar den 30 juni 1983 att uppgå fill 243424000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn lill den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 210 milj. kr.

Jag beräknar att bemyndiganden all medge ersättning lill kommuner för att anskaffa anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation för budgetåret 1982/83 behövs lUl ell belopp av 51 milj. kr., varav 11,4 milj. kr. avses för prisreglering. Medelsbehovel beräknarjag lill 34 milj.kr. Med utnyttjande av de belopp som har lagils upp i sammanställningen över bestäUningsbemyndiganden och betalningsmedel blir bemyndigandeskulden för ersättning för anskaffning av anläggningar för civilförsvarels krigsorganisation den 30 juni 1983 78 135000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn tiU den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 bltf därmed ca 65 milj. kr.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (s. 263).

Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen all

1. bemyndiga regeringen all medge all civilförsvarsmaleriel beställs inom en kostnadsram av 190200000 kr.,

2. bemyndiga regeringen att medge att ersättning utgår för anskaffning av anläggningar för civilförsvarels krigsorganisation inom en kostnadsram av 51000000 kr.,

3. lill Civilförsvar för budgetåret 1982/83 anvisa elt förslagsanslag av 290500000 kr.

G 2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift 6177 340

1981/82 Anslag 11000000

1982/83 Förslag 22200000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av lokaler, ulbildningsanordningar m. m. vid civilförsvarels skol- och förrådsanläggningar och nybyggnad av förtåd för civilförsvarels mobiliseringsmaleriel.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet

269

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m.	1981/82	: 1982/83
		Civilförsvarsstyrelsen	Föredraganden
Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar för delprogrammet Räddningstjänst Projekteringskostnader Reducering på grund av överplanering Beräknat medelsbehov	16250 -5 250 11000	22950 4-3 200 -3 950 22200	22950 -h3 200 -3950 22200

Budgetåret 1980/81 Den planerade verksamheten har i stort sell kunnat genomföras.

Budgetåret 1981/82 Den planerade verksamheten beräknas kunna bli genomförd.

Budgetåret 1982/83

Civilförsvarsstyrelsen beräknar elt medelsbehov av 22,2 milj.kr. för budgetåret 1982/83 enligl vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. För objekt som påbörjats eller avses påbörjas före den I juli 1982 beräknas ca 4,5 milj. kr. För projekteringskostnader beräknas 3,2 milj. kr. Återstående medelsbehov hänför sig lill de nya objekt som avses påbörjas under budgetåret 1982/83 nämligen en slabsspelsbygg-nad och en förläggningsbyggnad i Revingeby, en förläggningsbyggnad i Sandö och nybyggnad av övningsanordningar m. m. pä del nya övningsfältet i Skövde. Av det beräknade medelsbehovet hänför sig 200000 kr. lill kostnader för projektering av nybyggnad av en förläggningsbyggnad i Sandö för elever i den utbildningsverksamhet som nämnden för u-landsul-bUdning bedriver där. Denna kostnad bör inle belasta utgiftsramen för civilförsvaret.

Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. 1 enlighet med vad jag har förordat under avsnittet 2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 257) bör 200000 kr. som avser anskaffning av lokaler för den utbildningsverksamhet som nämnden för u-landsutbildning bedriver vid skol- och förrådsanläggningen i Sandö inle belasta utgiftsramen för civilförsvaret. Jag förordar all medel anvisas enligt följande anskaffningsplan.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

270

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

Objekt	Kostnadsram		Medelsförbrukning			Bygg-	Färdig-
						start år-mån.	ställande
			Faktisk	Beräknad för
			t.o.m.				år-mån.
	80-04-01	81-04-01	81-06-30	1981/82	1982/83
A. Företag påbörjade
före 1981-07-01
1.   Slutförda men ännu
inte slutredovisade
objekt	21871	21871	20991	720	160	-	-
2.   Diverse objekt	-	300	210	90	-	-	-
Summa A	21871	22171	21201	810	160	-	-
B. Företag påbörjade
eller avsedda att
påbörjas 1981182
3.   Rosersberg. Nybygg-
nad av en maleriel-
vårdsbyggnad	3700	4000	295	2500	1000	81-10	82-10
4.   Rosersberg. Nybygg-
nad av en slabs-
spelsbyggnad	4700	5100	438	3 000	1000	81-10	82-09
5.   Revingeby. Om- och
tillbyggnad av mat-
inrättningen	5100	6000	589	4000	1240	81-09	82-04
6.   Diverse objekt	3 740	4900	21	3 500	1070	-	-
Summa B	17240	20000	1343	13000	4310	-	-
C. Företag avsedda att
påbörjas 1982183
7.   Revingeby. Nybygg-
nad av en stabs-
spelsbyggnad	-	4120	-	300	3000	82-09	83-09
8.   Skövde. Nybyggnad
av en utbildnings-
anläggning (etapp 1)	15 550	16800	1766	1500	8000	82-10	83-09
9.   Diverse objekt	-	10370	-	640	7480	-	-
Summa C	15550	31290	1766	2440	18480	-	-
Summa A-C	54661	73461	24310	16250	22950	-	-
Projekteringskostnader	—	—	-	-	4-3 200	—	_
Reducering på grund av
överplanering	-	-	-	-5 250	-3950	-	-
Beräknat medelsbehov	-	-	-	11000	22200	-	-

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Civilförsvar:Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 22200000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

271

G 3. Civilförsvar: Skyddsrum

1980/81 Utgift 100400888

1981/82 Anslag 200000000

1982/83 Förslag        270500000

Verksamheten under anslaget omfattar utbetalning av ersättning m.m. för anordnande av skyddsmm för befolkningens skydd.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 669040112 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett bestäUningsbemyndi-gande om 394 milj.kr. och anvisat ett anslag om 200 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 bUr därmed (669040112 4-394000000-200000000) 863 040112 kr.

Bemyndiganden och betalningsmedel (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.       1981/82

1982/83

Civilförsvarsslyrelsen

Föredraganden

Bem.

Bet.

Bem.

Bet.

Bem.

Bet.

Civilförsvar:
Skyddsrum för del-
programmet Skydd
för befolkningen	394000	201700
Reducering på grund
av överplanering	-	-1700
Medelsbehov	—	200000
Bemyndigandebehov	394000'	-

616919

616919

270500

270500

600000 270500

270500

600000

' I beloppet ingår 111,5 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. I beloppet ingår 224919000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 'I beloppet ingår 208 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden.

Budgetåret 1980/81

Civilförsvarsstyrelsen anmäler all tUldelade resurser medgett en produktion av ca 150000 skyddsmmsplalser, vUket är något mindre än vad som skulle ha behövts för att vara i takt med nybyggnaden av anläggningar och byggnader.

Budgetåret 1981/82

Civifförsvarsstyrelsen räknar med att del inom ramen för tilldelade resurser blir möjligt att producera ca 150000 skyddsrumsplatser, vilket är ca 55000 platser mindre än vad som behövs för att vara i takt med den beräknade nybyggnaden av anläggningar och byggnader.

Budgetåret 1982/83 Civilförsvarsstyrelsen

För budgetåret 1982/83 behövs bemyndiganden om 616919000 kr. och betalningsmedel fiU ett belopp av 270,5 milj. kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

272

Fördelningen på objeklgmpper av de bemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1981; 1000-tal kr.).

Objektgrupp

Bemyndigande

Ersättning för skyddsrumsbyggande enligt

32 § civilförsvarslagen Ersättning för skyddsrumsåtgärder enligt

40 § civilförsvarslagen Skolskyddsrum Kontroll av skyddsrum

368000

20000 1000 3000

Summa   392000

Det sammanlagda behovel av bemyndiganden är 392 milj. kr. enligl prisläget den 1 febmari 1981. Av begärda bemyndiganden avses 224919000 kr. för prisreglering. Sistnämnda belopp har beräknats enligt följande sammanställning.

Ändamål

Belopp

1.      Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30juni 1982 från prisläget februari 1982

lill prislägel februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligl nelloprisindex (10 %)

2. Omräkning av begärda bemyndiganden för nya åtaganden under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 liU prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nelloprisindex (20 %)

3. Underskott av prisregleringsbemyndiganden från hudaret 1980/81

90368000

78400000

56151000 Summa   224919000

Betalningsmedlen avses för all betala ersättning m. m. för den anskaffning av skyddsrum som har beställts med stöd av tidigare lämnade bemyndiganden.

Föredraganden

Min beräkning av bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanställningen över beslällningsbemyndiganden och betalningsmedel. Med utnyttjande av de belopp som har tagils upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 1 192540112 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade tilldelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 1 100 milj. kr.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

1.        bemyndiga regeringen att medge att ersättning utgår för anskaff
ning av av skyddsmm för befolkningen inom en kostnadsram av
600000000 kr.,

2.        liU Civilförsvar: Skyddsrum för budgetåret 1982/83 anvisa ett för
slagsanslag av 270500000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 273

G 4. Reglering av prisstegringar för civilförsvaret

1980/81 Utgift -'

1981/82 Anslag 68000000

1982/83 Förslag        90000000

' Utgifterna redovisas under anslaget G 1. Civilförsvar.

Härav avser40 milj.kr. civilförsvar utom skyddsrum och 28 milj.kr. skyddsrum.

'Härav avser47 milj. kr. civilförsvar utom skyddsrum och 43 milj. kr. skyddsrum.

Anslagen inom utgiftsramarna för civilförsvaret är för budgetåret 1982/83 beräknade i pris- och löneläget februari 1981. Anslaget Reglering av prisstegringar för civilförsvaret är avsett att läcka sådana pris- och löneökningar som inträffar från febmari 1981 infill utgången av budgetåret 1982/83. Detta innebär alt ungefär två års pris-och löneökningar räknas in i anslaget. Anslaget är ett s. k. täckningsanslag som inle skall belastas.

Budgetåret 1980/81

Riksdagen har för budgetåret 1980/81 anvisat 55 milj. kr. lill reglering av prisstegringar för civilförsvaret, varav för civilförsvar utom skyddsmm 37,5 milj.kr. och för skyddsmm 17,5 milj.kr. Prisregleringen skall enligt riksdagens beslut (prop. 1972:75 s. 195, FöU 17, rskr 331) ske enligl samma metod som tUlämpas för anslagen inom den militära ramen, dvs. under löpande budgetår och på gmndval av nelloprisindex (NPI). Metoden och beräkningen av NPI för budgetåret 1980/81 har närmare redovisats under anslaget till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret (s. 165).

Bortsett från prisregleringsanslaget och investeringarna för bistånds-och kataslrofulbildning under anslaget G 2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar var summan av de rambundna anslagen lill civilförsvar utom skyddsmm för budgetåret 1980/81 236590000 kr. För prisreglering av anslagen inom utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsmm disponerades alltså (0,2255 x 236 590 000) 53 351000 kr. TiU detta belopp skall emellertid läggas 6534000 kr. enligl följande sammanställning.

Underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret

1979/80 (jfr prop. 1980/81: 100 bil. 7 s. 216) 4 707 000

Justering för bistånds- och katastrofutbildning 270000

Justering av basbeloppet I 557 000

Totalt 6534000

För prisreglering av anslagen inom utgtftsramen för civilförsvar utom skyddsmm disponerades aUtså totalt (53 351000 4- 6 534 000) 59 885 000 kr.

Regeringen har i april och juni  1981 beslutat om överskridande av anslaget G 1 .Civifförsvar på grund av pris- och löneökningar m. m. Genom besluten har sammanlagt 48,4 milj.kr. stälUs fill förfogande för ändamål som avses med anslaget. 18   Riksdagen I98II82. I saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 274

Utgtftsramen för skyddsmm (anslaget G 3. Civilförsvar: Skyddsmm) uppgick tiU 105,5 milj.kr. För prisreglering av anslaget fill skyddsmm disponerades alltså (0,2255 x 105 500000) 23 790000 kr.

Regeringen har under budgetåret 1980/81 inte beslutat om överskridande av anslaget G 3. Civilförsvar: Skyddsrum.

Budgetåret 1981/82

Beräkningen av NPI under innevarande budgetår har jag behandlat under anslaget Reglering av prisstegringar för del militära försvaret. Det fillgängliga materialet beträffande prisutvecklingen tyder på att de anslagsöverskridanden som kommer att behöva medges på gmnd av förändringen av NPI kommer att översfiga det för innevarande budgetår anvisade prisregleringsanslaget om 68 milj.kr. Anslaget beräknades på gmndval av ell antaget NPI-medeUal på ca 14,3 % för liden febmari 1980 tiU medelkostnadslägel för budgetåret 1981/82.

Budgetåret 1982/83

Under avsnittet 2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m.m. har jag angett hur jag har beräknat kompensationen för pris- och löneökningar för nästa budgetår. Med hänvisning till vad jag har anfört där hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

alt tiU Reglering av prisstegringar för civilförsvaret för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90000000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 275

3 Psykologiskt försvar

3.1 Försvarskommittén

Försvarskommittén har angell att psykologiskt försvar syftar liU alt upprätthåUa vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda i krig. Gmnden tiU detta läggs i fred. Detta sker inte genom någon särskild organisafion med en sådan uppgift. Vi litar i stället på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är den myndighet som i fred svarar för beredskapsplanering och övriga krigsförberedelser. Nämnden bedriver liksom försvarets forskningsanstall även viss forskning som har betydelse för att skapa kännedom om bl. a. vilka former av psykologisk krigföring som kan komma att sättas in mot oss och hur befolkningen kan komma att reagera i kris- och krigssituationer. Försvarskommittén anser att denna forskning bör intensffieras.

Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet har medfört stora förändringar för psykologiskt försvar. Tidningar och tidskrifter kommer att få uppleva en hård inbördes konkurtens samtidigt som de sannolikt får konkurrera med nya medel såsom satellit-TV, text-TV och teledata. Försvarskommitlén anser att problemen i samband härmed måste uppmärksammas. Den särskilda beredskapsplanläggning och lagring som pågår för att förbättra försörjningen med förnödenheter som har betydelse för psykologiskt försvar bör enligt kommittén fultföljas.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se över former och organisation för samhällsinformationen i krig och vid krigsfara. Försvarskommitlén anser att den nuvarande inriktningen och omfattningen av verksamheten och beredskapsåtgärderna på det organisatoriska området av psykologiskt försvar bör behållas i avvaktan på resultatet av utredningen.

3.2 Föredraganden

Uppgtfterna för psykologiskt försvar är att bevara och stärka försvarsviljan och motståndsandan. Detta sker genom att skapa fömlsällningar för en aUsidig och kortekt informationsförmedling i kris- och krigssituationer.

Genom psykologiskt försvar skall vår försvarsvilja och motståndskraft mot främmande propaganda vid krigsfara och i krig byggas upp och vidmakthållas. Jag anser liksom 1978 års försvarskommitlé att detta i fred åstadkommes genom den inneboende styrkan i vår demokrati med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier. I fred fordras en allsidig information om vår omvärld och vår säker-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 276

hetspolilik samt dess mål, medel och möjligheter. En sådan information bör liksom hittiUs bedrivas av de politiska partierna, övriga folkrörelser inkl. frivUUgorganisalionema, totalförsvarsmyndigheterna m.fl. samt som en del av undervisningen i våra skolor.

Försvarskommittén framhåller all del i situationer som innebär hot, påtryckningar, krig i vår närhet eller då vi är i krig, är viktigt att genom en snabb, saklig och effektiv information sprida kännedom om händelseutvecklingen och dess risker liksom om vUka åtgärder som vidtas. Begränsningar kan dock behöva ske med hänsyn tUl rikels säkerhet liksom ibland till enskUd person.

Detta innebär att inriktningen av psykologiskt försvar i huvudsak är densamma som i 1977 års försvarsbeslut.

Propaganda i fred, som anses fientlig mol landet eller demokratin, tas upp till granskning i öppen debatt i massmedier och organisationer. I fredstid finns inte något statligt organ som har till uppgift alt åstadkomma motpropaganda.

Om vårt land skulle bU utsatt för hot eUer bli föremål för angrepp, är del troligt, att medborgarna i hög grad blir föremål för angriparens psykologiska krigföring. I det läget är det viktigt, att man från statsmakternas sida vidtar åtgärder för alt stärka befolkningens molslåndsvilja. Delta sker som kommittén nämnt främst genom att slå vakt om våra demokratiska gmnd-värden som fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.

Om vårt psykologiska försvar skall kunna verka i ett utsatt läge, vid krig eller omedelbar krigsfara, fordras planläggning i fred. Den sker i samarbete meUan staten och berörda organisationer.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar svarar för beredskapsplaneringen och krigsförberedelserna i övrigt. Den bistår massmedier och folkrörelser i deras planläggning av verksamheten under beredskap och i krig samt förbereder det organ, statens upplysningscenlral, som i krig eller vid krigsfara under regeringen skall svara för samordnad samhällsinforma-fion. Här ingår informafion från alla centrala tolalförsvarsmyndigheler. Nämnden utbildar personal, som skall ingå i upplysningscentralen eller som har motsvarande uppgifter vid vissa regionala tolalförsvarsmyndighe-ter. Den bedriver också forskning på områden som är av betydelse för del psykologiska försvaret.

Den samverkan inom psykologiskt försvar som under åren har etablerats meUan olika organ och organisationer som sysslar med informations- och nyhetsförmedling måste enligl min mening fortsätta.

Ansvarsfördelningen måste klargöras så att möjligheterna till en tidsmässigt samordnad, saklig, fyllig och omfattande inforpialion kan ges liU allmänheten under kris- och krigsförhållanden.

Upplysningscenlralen skall påböija sin verksamhet vid beredskapslarm eller när annars regeringen så bestämmer. På senare år har emeUertid krav

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 277

även slällls, all en del av organisationen skall kunna verka i ell läge med krig i Europa men då vårt land inle är direkt hotat. Många människor kan i ell så allvarligt läge komma alt ställa störte krav på samhällsinformafion än under vanliga förhållanden. Del är därför vikfigt all samhället redan i fred har förberett resurser, som kan svara mol dessa krav. I första hand måste man, enligl min mening, lila lill de fredslida resurser, som finns inom respektive totalförsvarsgrenar. Förberedelser har också vidtagits så all en del av upplysningscenlralen i elt sådant läge kan verka från sin fredstida uppehållsplats. Totalförsvarels upplysningsnämnd har redan i fredslid en samordnande uppgift, när det gäller information om totalförsvaret, och måste i ell läge, som det här beskrivna, intensifiera sin verksamhet. Del är också vikfigt att våra folkrörelser, särskill de frivilliga försvarsorganisationerna och föreningar som t. ex. Centralförbundet Folk och Försvar i en orolig fid kan öka sina insatser.

Uppgtfts- och ansvarsfördelningen meUan olika informalionsorgan i ell allvarligt krisläge är inle helt klar. Jag anser all del därför är särskiU viktigt att ansvarsförhållanden m. m. i skymningslägen och vid snabb övergäng från freds- fill krigsförhållanden klarläggs.

Regeringen har bemyndigat chefen för försvarsdepartementet all fillkalla en särskild utredare med uppgift all se över informationsberedskapen vid krig och krigsfara m. m. (informationsberedskapsulredningen).

Utredningen (Fö 1981:01), som har böljat sin verksamhet hösten 1981, skall redovisa förslag till uppgifter, organisation och arbetsformer på olika nivåer inom det psykologiska försvaret. Utredningen skaU också lämna förslag om hur del psykologiska försvaret skall ledas och verka. Utredningen skaU vidare studera samverkansformerna mellan statsledning, de centrala, regionala och lokala myndighelerna, folkrörelserna och massmedierna i syfte att söka åstadkomma förbättringar. En expertgrupp inom försvarskommitlén har i en särskild rapport berört dessa frågor och lämnat vissa förslag till samordning. Jag har vid min anmälan tiU denna proposition såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för tolafförsvarels fortsatta utveckling behandlat dessa frågor.

Med hänsyn lill den relativt genomgripande översynen rörande del psykologiska försvaret som informationsberedskapsulredningen skall göra har försvarskommitlén ansett all nuvarande generella riktlinjer för del psykologiska försvarets verksamhet och organisation t. v. skaU gälla. Jag delar denna uppfattning.

Jag vill påminna om all sedan gmnden lades lill värt psykologiska försvar har stora förändringar inträffat i samhället. Förändringarna har betydelse för del psykologiska försvaret. Bl. a. har massmedias utveckUng medfört en kraftig ökning av informationsutbudet samtidigt som samhällets insatser pä utbildningsområdet har förbättrat medborgarnas möjligheter att la del av och värdera information. Statsmakternas och myndigheternas agerande granskas kritiskt och ifrågasätts. 19   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 278

Den tekniska utvecklingen på massmediaområdel har medfört förändringar som är av intresse för del psykologiska försvaret. Under 1990-lalel kommer tidningar och tidskrifter all få uppleva en fortsall hård inbördes konkurrens. Dessutom konkurrerar de med nya medel såsom inlernalionell satellit-TV, TV-skivor, lexl-TV och teledata. Konkurrensen kan bli kännbar och livsbetingelserna för tidningar försvåras yllerligare. Försvarskommitlén har ansett all dessa problem måste uppmärksammas. Jag delar denna uppfattning.

Försvarskommitlén har uppmärksammat del stora ullandsberoendel inom massmediaområdel. Inhemsk produktion av en stor del av förnödenheter och förbmkningsmaleriel saknas.

F. n. pågår särskUd beredskapsplanläggning och lagring för bl. a. försörjningen med förnödenheter. Den bör enligl försvarskommilléns och min mening fullföljas. Uthålligheten bör bestämmas mot bakgrund av all delta är ell område som är prioriterat inom del ekonomiska försvaret.

Införandet av lokalradio har decenlraUseral programproduklionen och en påböljad anskaftning av mobil utrustning ger lokalradion ökad rörlighet. Radions programutbud distribueras över ell väl utbyggt nät av FM-sändare kompletterat med mellanvågssändare i Göteborg och Hörby saml en långvågssändare i Motala. Dessa har sin största betydelse för avlyssning utanför landet. Dessutom finns korlvågssändare i Hörby och Karlsborg, avsedda för utlandsprogrammen.

1 likhet med försvarskommitlén anser jag att det är av stor vikt att program lill utlandet kan sändas under kriser och i krig. Del är önskvärt att de informationskanaler som vi avser all använda kan utnyttjas redan i fredslid.

TV har stor genomslagskrafl och möjlighet att snabbi förmedla budskap både i ord och bild. En svaghet med TV är all den även för mottagning i så hög grad är beroende av att eldistributionen fungerar. Televisionslekniken är mera komplicerad än radions, men lättare och mer flexibel utrustning utvecklas.

Verksamheten inom Sveriges Radios ansvarsområde är enligl min mening av stor betydelse inle minst vid ett överraskande angrepp. Studier och planläggning bör inriktas på alt ge godtagbar effekt och uthållighet även i sådana lägen. Chefen för utbildningsdepartementet behandlar närmare verksamheten vid Sveriges Radio AB vid sin anmälan lill denna proposition såvitt avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

Försvarskommitlén har framhåUil all forskningsverksamheten har betydelse för alt skapa kännedom om dels vilka former av psykologisk krigföring som kan komma att sällas in mol oss, dels hur befolkningen kan väntas reagera i kris- och krigssituationer. Del senare är inle minst viktigt för all anpassade informationsåtgärder skall kunna förberedas i syfte all dels motverka onödig oro och ryktesspridning, dels ge befolkningen underlag för lämpligt handlande med hänsyn till rådande läge. Försvarskommitlén anser all starka skäl lalar för all denna forskning intensifieras och ges

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 279

något ökade resurser. Jag delar denna uppfattning och anser all del också är av stor vikt all söka klarlägga vUken effekt på försvarsvilja och motståndskraft i kris- och krigssituationer som den snabba utvecklingen på vapenområdet kan ha.

Fömtom vid beredskapsnämnden förekommer också forskning inom området psykologiskt försvar vid försvarels forskningsanstalt. Nämnden och forskningsanstalten har samverkat i flera forskningsprojekt.

Jag anser att dessa båda forskningsinslanser, trots att de har olika utgångspunkter för forskningsverksamheten, ändå kan komplettera varandra och samarbeta i olika projekt. De samlade forskningsresurserna vid forskningsanstalten och beredskapsnämnden bör enligt min mening värderas och inriktas och en målsättning fastställas. Vidare mäsle frågan om hur forskningsresurser och forskningsresultat skall delges och användas bli klarlagda. Gränsdragningsproblemen måste uppmärksammas i detta sammanhang.

I beredskapsnämnden ingår som ledamot och suppleant chefen för försvarsstaben resp. chefen för försvarsstabens informationsavdelning. Härigenom skapas fömlsällningar för en nära samverkan mellan nämnden och försvarsstaben i frågor som rör psykologiskt försvar. Del är viktigt alt de principer för information och nyhetsförmedling, som finns på civil sida, så långt det är möjligt och av sekretesskäl lämpligt även tUlämpas inom försvarsmakten. Jag anser all det är angelägel all del i den militära fredstida organisationen avsätts personella och ekonomiska resurser, så att en omsorgsfull planläggning kan ske på detta område. Därvid bör information och nyhetsförmedling lill den militära personalen komma i första hand. Vidare måste en snabb och allsidig förmedling av militära nyheter fill massmedier och allmänhet förberedas.

Försvarskommitlén har påpekat det ökade ansvar för den civUa lolalförsvarsverksamhelen som enligt kommitténs förslag kommer all ligga på kommunerna. Detta kan även påverka planläggning och utbildning inom del psykologiska försvarets område.

Den förstärkning av resurserna för information och nyhetstjänst under kriser och i krig, som förberetts på högre och lägre regional nivå, anser jag vara av stort värde. Del är också viktigt all beredskapsnämnden avsätter resurser för att ge utbildning ål den personal, som under kriser och i krig kan inkallas för all på dessa nivåer fullgöra sina viktiga uppgifter inom totafförsvaret.

3.3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all godkänna de riktlinjer för psykologiskt försvars fortsatta utveckling somjag har angell i del föregående.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 280

Fjärde huvudtiteln

H Övrig verksamhet

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är central myndighel för den psykologiska försvarsberedskapen.

Beredskapsnämnden beslår av en ordförande och en kanslichef samt minst tolv och högst femton andra ledamöter. Kanslichefen är chef för nämnden.

Verksamheten under delprogrammet Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar budgeteras på elt primåmppdrag inom delprodukfionsområ-del Allmän ledning och förbandsverksamhel.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.

Planering för perioden 1982/83-1986/87

Mot bakgmnd av regeringens anvisningar och målen för verksamheten anger beredskapsnämnden för psykologiskt försvar följande inriktning för de tre huvuduppgifterna planläggning, utbildning och forskning.

Planläggnings- och utbildningsarbetet skall främst la sikte på alt bygga upp och utveckla en ändamålsenlig organisation för statens upplysnings-central samt att biträda pressen och folkrörelserna i deras planläggning av del psykologiska försvaret.

Forskningen skall främst inriktas på masskommunikation, psykologisk krigföring, propaganda saml årliga riksomfattande opinionsundersökningar av attityder fiU försvaret.

Den av beredskapsnämnden beräknade utvecklingen av anslaget Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar framgår av följande sammanställning (prisläge augusfi 1980, löneläge 1980; 1 OOO-tal kr.).

1981/82	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	Summa 1982/87
2725' (2725)	2931 (3031)	2872 (2970)	2815 (2911)	2759 (2853)	2703 (2796)	14080 (14561)

' Prisläge augusti 1980, löneläge 1981.

I ett tilläggsalternaliv räknar beredskapsnämnden med medel för förstärkning av forskningsverksamheten.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

281

Planerad personalutveckUng (antal anställda omräknat lill personår) inom beredskapsnämnden framgår av följande sammanställning.

1981/82	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87
9	9	9	9	9	9

H 1. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar

1980/81 Utgift	2614847
1981/82 Anslag	2725000
1982/83 Förslag	2960000
Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m. m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Beredskaps-nämnden för psykologiskt försvar	Föredraganden
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar:
Allmän ledning och förbandsverksamhet	2571	2650	2749	3055	2984
Kostnader	2571	2650	2749	3055	2984
A vgår: Intäkter m. m.	-36	-35	-24	-24	-24
Medelsbehov	2535	2615	2725	3031	2960

Personal

Personalkategori

Antal anställda omräknat till personår

1980/81

1981/82      1982/83

Planerat    Ulfall

Planerat    Bered-      Föredra-skaps-       ganden nämnden för psykologiskt försvar

Civil personal

Budgetåret 1980/81

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att verksamheten har följt uppgjorda planer. Personal som är krigsplacerad vid del psykologiska försvaret har successivt rekry-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 282

terats, utbUdals och övats i sina funktioner. Krigsplanläggningen av organisationstidskrifter har fortsall samtidigt som tidigare genomförd pressplanläggning successivt reviderats. Forskningsverksamheten har följt uppgjorda planer och dessutom kunnat anpassas lill aktueUa händelser.

Budgetåret 1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop 1980/81:100 bil. 7 (FöU 19, rskr 291) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 bedöms kunna följas.

Budgetåret 1982/83

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar

Förändringarna i förhållande fill budgetåret 1981/82 mofiverar beredskapsnämnden på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär alt kostnaderna ökar med 266000 kr.

B. Uppgiflsförändringar

Viss förstärkning av forskningsverksamheten innebär ökade kostnader (4-100000 kr.).

Föredraganden

Jag har i det föregående redovisat riktlinjer för psykologiskt försvars fortsatta utveckling.

Min beräkning av medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag har räknat med en ökning av medlen för forskningsverksamhet med 100000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att tUl Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2960000 kr.

Flygtekniska försöksanstalten

Flygtekniska försöksanstalten har tiU uppgtfl all främja utvecklingen av flygtekniken inom landet. Fömtom den s. k. uppdragsforskningen bedriver försöksanstalten egen, främst grundläggande forskning av aUmän flygteknisk karaktär.

Flygtekniska försöksanstalten ligger i Stockholm. Den leds av en styrelse. Chef för anstalten är en generaldirektör. Försöksanstalten är organiserad på ett kansli och en aerodynamisk avdelning, en hållfaslhelsavdel-ning och en teknisk avdelning.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet 283

Verksamheten under delprogrammet Flygtekniska försöksanstalten budgeteras på elt primäruppdrag inom delproduklionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhel samt två primäruppdrag inom huvudproduk-tionsområdet Forskning och utveckling. Denna verksamhet finansieras från förslagsanslaget Flygtekniska försöksanstalten. Uppdragsverksamheten redovisas som självbärande verksamhet under detta anslag.

Planering för perioden 1982/83-1986/87

Beträffande utvecklingen under delprogrammet anför fiygtekniska försöksanstalten bl. a. följande.

På gmnd av den alternativa planeringen i fråga om sättet all anskaffa flygplanssystemel JAS är osäkerheten i försöksanslaUens planering stor. En viss stadga i planeringen har dock konstaterats genom bildandet av industrigruppen JAS i syfte alt nå ell svenskt JAS-allernaliv. Valet av anskaffningsallernaliv berör flygtekniska försöksanstaltens planering i olika grad, vilket har redovisats i belänkandel (DsFö 1981:2) Framlida militär flyginduslri i Sverige.

En annan betydelsefull del för den samlade framlida flygtekniska verksamheten är del program för civU flygteknisk forskning som nu har faslstäUts av styrelsen för teknisk utveckling. Likaså har ytteriigare medel erhållits för forskning inom vindkraflområdet, där försöksanstalten nu har fåll i uppdrag alt hålla samman uppföljningen av projektet från aerodynamisk och hållfaslhelsleknisk synpunkt.

Mol denna bakgrund har styrelsen för flygtekniska försöksanstalten gjort den bedömningen all omfattningen av verksamheten under perioden 1982/83-1986/87 inle kommer all förändras i väsentlig grad.

Den av försöksanstalten beräknade årsomslutningen under anslaget exkl. kostnaderna för större investeringar i anläggningar (ny vindtunnel) framgår av nedanstående sammanställning (prisläge februari 1981; 1 OOO-tal kr.).

1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	Summa 1982/87
60000'	60000	60000	60000	60000	300000

' Prisläge februari 1981.

 Intäkterna för perioden 1982/83-1986/87 beräknas Ull 286 milj. kr.

Planerad personalutveckling (anlal anställda omräknat lill personår) inom försöksanstalten framgår av följande sammanställning.

1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87
245	245	245	245	245

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

284

Osäkerheten beträffande personalutvecklingen under planeringsperiodens senare del är främst beroende av 1982 års försvarsbeslut och eventuell samorganisalion mellan försöksanstalten och tekniska högskolans flygtekniska laboratorium i Stockholm.

H 4. Flygtekniska försöksanstalten

1980/81 Utgift 2026889

1981/82 Anslag 2260000

1982/83 Förslag 2400000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	UtfaU	Planerat	Flygtekniska försöksanstalten	Föredraganden
Flygtekniska försöks-
anstalten:
Allmän ledning och
förbandsverksamhet	619	619	700	750	700
Utvecklingsarbete
(Uppdragsverksamhet)	41610	48561	47000	57200	57200
Tillämpad forskning
och grundforskning	1481	1481	1560	1750	1700
Bidrag till personal-
utbildning	-	-	-	300	-
Kostnader	43710	50661	49 260	60000	59600
A vgår:
Intäkter av upp-
dragsverksamhet	-41610	-48634	-47000	-57200	-57200
Medelsbehov	2100	2027	2260	2800	2400
Personal
Personalkategori	Anlal anställda omräknat till personår
	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Flygtekniska försöksanstalten	Föredraganden
Civil personal	237	228	240	245	245

Budgetåret 1980/81

Flygtekniska försöksanstalten anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att verksamheten har genomförts med den inriktning och enligt de handUngsregler som har föreskrivits i regleringsbrevet.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 285

Verksamheten har under budgetåret lämnat ett överskott om 1843 000 kr. Uppdragsverksamheten har gett 48634000 kr. i intäkter.

Budgetåret 1981/82

Del fortsalla studiearbetet vid Saab-Scania AB beträffande flygplanssyslem JAS medför för försöksanstaltens del-jämfört med föregående budgetår-väsentligt ökad vindlunnelutprovning av olika varianter av aktuella huvudkonfigurationer jämte ökade beräkningsinsalser. Ytterligare insatser för att analysera prestanda och deUagande i operativa studier fömtses, frantför allt för försvarels materielverks och flygstabens räkning.

Det nya dalainsamlingssystemet för låghaslighelsvindlunneln installeras i nya lokaler under hösten.

Med planerad användning av 25-30 % kompositmaterial i skrovkon-stmktionen för flygplanssyslem JAS kommer flyginduslrins efterfrågan på utmattnings- och brottmekaniska data att öka. Delta kommer alt släUa högre krav än tidigare på befintlig försöksulmstning, främst beträffande möjligheten all simulera temperatur, fuktighet, salthall och ultraviolett strålning.

Pågående program för skadelålighetsbedömning av flygplan JA 37 släUer så höga krav på kapaciteten i ulmallningsmaskinerna, alt del kan bU nödvändigt aU lägga ul mera arbete utanför flygtekniska försöksanstalten, främst till högskolor.

TUlkomslen av forskningsprogrammet för stöd liU civil flygplansulveck-ling, som har godkänts och beställts av styrelsen för teknisk utveckling, medför ökade insatser inom såväl aerodynamik som hållfasthet.

Flygtekniska försöksanstalten planerar t. v. som om beslut all bygga en ny Iranssonisk vindtunnel kommer att fattas under budgetåret 1981/82. Preciserade kostnader och leveranstider kommer all presenteras i en särskild framställning till regeringen. Ca 10 milj.kr. i betalningsmedel beräknas behövas under budetårel 1981/82 saml ett besläUningsbemyndigande som omfattar återstoden av totalkostnaden.

I böljan av budgetåret installeras en ny minidator. Elt internt datanät med terminaler, printrar m. m. kommer all byggas upp successivt. Viss programkonvertering i anslutning lUl nyanskaffningen blir nödvändig och erforderlig utbildning inom området har planerats och delvis påböijals.

Verkstadsutmslningen kommer all förnyas i viss mån under innevarande budgetår.

Verksamheten inom den icke-flyglekniska sekiorn beräknas bli relativt likartad med föregående budgetårs, dvs. med en betydande del inom vindenergiområdel.

Budgetåret 1982/83 Flygtekniska försöksanstalten

Förändringarna i förhållande lill budgetåret 1981/82 motiverar flygtekniska försöksanstalten på följande sätt. 20   Riksdagen I981I82. I saml. Nr 102. Bilaga 2

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 286

A. Pris- och löneomräkning för primämppdragen

Pris- och löneomräkningen ökar kostnaderna med 540000 kr., varav 50000 kr. för allmän ledning och förbandsverksamhel och 190000 kr. för tillämpad forskning.

B. Uppgiftsförändringar

Tillämpad forskning

Anstalten föreslår en ökning av anslaget med 300000 kr. för att läcka extra kostnader för viss kompletteringsutbildning av befintlig personal i samband med nytillkommande eller förändrade uppgifter.

Materiel och anläggningar

. Flygtekniska försöksverksamheten har i skrivelse den 30 oktober 1981 hemställt att regeringen ställer ell bemyndigande om 170milj. kr i prislägel februari 1981 tUl försöksanstaltens förfogande för beställning av en ny Iranssonisk vindlunnel inkl. byggnad. För budgetåret 1982/83 begärs ett anslag på 50milj. kr. Försöksanstalten framhåller bl. a. all nuvarande vind-lunnelresurser inom landet har olUlräckliga prestanda, att liUgången till såväl goda vindtunnelresurser som kvalfficerad personal krävs för att svensk flyginduslri internationellt skall framstå som en kompetent och önskvärd samarbetspartner och att tillfredsställande experimentella resurser skall finnas inom landet för att rekrytera lill och behålla kvalificerad arbetskraft inom det flygtekniska forsknings- och utvecklingsområdet.

Föredraganden

Som jag har anfört i avsnittet 1.5 Anskaffning av elt nytt flygplan och flyginduslrifrägor (s. 118) anser jag det angelägel med en kvalificerad flygteknisk forskning inom bl. a. områden som aerodynamik, material- och slmkturforskning. Som jag har anfört tidigare kommer jag i samråd med chefen för industridepartementet att pröva möjligheterna att förlägga en ny Iranssonisk vindlunnel tiU Luleå.

Min beräkning av det totala medelsbehovet för allmän ledning och förbandsverksamhel, saml fillämpad forskning och gmndforskning framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att tiU Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2400000 kr.

Signalskydd

Verksamheten under delprogrammet Signalskydd omfattar resor och traktamenten för elever vid tolafförsvarels signalskyddsskola samt anskaffning och underhåll av särskild signalskyddsmateriel för totalförsvarets civila sektor.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 287

Verksamheten budgeteras på tre primåmppdrag inom delproduklionsomrädena Allmän ledning och förbandsverksamhet, Centralt vidtaget materielunderhåU m. m. och Centralt vidtagen materielanskaffning m. m.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Signalskydd.

Planering för perioden 1982/83-1986/87

Verksamhetens planerade omfattning och inriktning är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas lill regeringsprotokollel. Yllerligare upplysningar kommer alt lämnas riksdagens försvarsutskott.

Den av överbefälhavaren beräknade utveckUngen av anslaget Signalskydd framgår av följande sammanställning (prisläge febmari 1981; 1000-tal kr.).

1981/82	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	Summa . 1982/87
1050'	2210	2 330	5 640	4600	4410	13130

' Prisläge februari 1980.

Del beräknade behovet av beslällningsbemyndiganden för signalskyddsmateriel saml bemyndigandeskuldens storlek under programplaneperioden framgår av följande sammanställning (1 OOO-tal kr.).

1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Summa

1982/87

Bemyndigande
behov -        8760        280     5790        250     5560     20640

Bemyndigande-
skuld vid ut
gången av resp.
budgetår 268        7768     6668     7 768     4 368     6468

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet

288

H 5. Signalskydd
1980/81 Utgift	970763
1981/82 Anslag	1050000
1982/83 Förslag	2210000

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1981/82

1982/83

Överbefälhavaren

Föredraganden

Bem.

Bet.

Bem.

Bet.

Bem.

Bet.

Signalskydd:

Allmän ledning och förbandsverksamhel

Centralt vidtaget materielunderhåll m. m.

Centralt vidtagen materielanskaffning m. m.

Kostnader = medelsbehov

Bemyndigandebehov

950

950

950

260

IOO 260 260 260

4000 1260 8500 1000

1050 - 2210 - 2210

4260 - 8760

Överbefälhavaren

Anslaget bör föras upp med 2210000 kr. och ell beslällningsbemyndigande om 4260000 kr. inhämtas.

Föredraganden

Min beräkning av del totala medelsbehovel framgår av sammanställningen över bestäUningsbemyndiganden och betalningsmedel.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.       bemyndiga regeringen medge att besläUningar av signalskydds
materiel får läggas ut inom en kostnadsram av 8760000 kr.,

2.       till Signalskydd för budgetåret 1982/83 anvisa ell förslagsanslag
av 2210000 kr.

Vissa teleanordningar

Verksamheten under delprogrammet Vissa teleanordningar omfattar vidmakthållande och anskaffning av vissa teleanordningar för den civila försvarsberedskapen i länen och för teleanläggningar inom hälso- och sjukvården saml anskaffning av viss teleteknisk utmslning.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

289

Verksamheten budgeteras på ell primåmppdrag inom delproduklionsområdet CenlraU vidtagen materielanskaffning m. m. Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Vissa teleanordningar.

Planering för perioden 1982/83-1986/87

Verksamheten under programelemenlet Teleteknisk utmslning för vissa statliga myndigheter är av sådan natur att närmare redogörelse inle bör lämnas fill regeringsprotokollet. Ytterligare upplysningar kommer att lämnas riksdagens försvarsutskott.

Beträffande planeringen av programelemenlet Teleanordningar för den civila försvarsberedskapen i länen anför televerket bl. a. följande.

Televerket fördelar anslagna medel meUan länsstyrelserna och utför inkomna beställningar av teleanordningar. Fyra centrala myndigheter är närmast berörda, nämligen socialstyrelsen, rikspolisstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och vägverkels centralförvallning. De behov som f.n. kan fömlSes är i allt väsenfiigt tillgodosedda. Anslaget belastas därför huvudsakligen av abonnemangsavgifter.

Den av televerket beräknade utvecklingen av anslaget Vissa teleanordningar framgår av följande sammanställning (prisläge december 1982; 1000-tal kr.).

1981/82	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	Summa 1982/87
27 160'	46010	44965	58600	46200	30660	253595

' Prisläge december 1981.

H 6. Vissa teleanordningar

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

22660281 27 160000 43615000

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.	1981/82	1982/83
		Televerket	Föredraganden
Vissa teleanordningar: Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. Kostnader = medelsbehov	27 160 27160	46010 46010	43615 43615

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 290

Televerket

För budgetåret 1982/83 föreslås aU anslaget förs upp med 46010000 kr. Av beloppet utgör ca 3 milj.kr. abonnemangsavgifter för tidigare utförda teleanläggningar eller sådana som avses bli utförda under budgetåret 1982/83. Ca 43 milj. kr. avser kostnader för all anskaffa teleteknisk utmslning.

Föredraganden

Jag kan i huvudsak godta televerkels förslag fill inriktning av verksamheten under programplaneperioden.

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Vissa teleanordningar för budgetåret 1982/83 anvisa ell förslagsanslag av 43615000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 291

Bilaga 2.1

Förslag till

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrivs i fråga om värnpUktslagen (1941:967)' dels att i 6 § ordet "handräckningstjänsl" skall bytas ut mol "bevaknings- eller depåtjänst", dels alt 27 § I mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 § l.De värnpliktigas utbildningslid

VärnpUktsutbildningen utgöres av gmndulbildning och repelilionsulbildning. Repelilionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

A. Värnpliktig, som uttagils för utbildning fill militär befallning vid armén, skall fullgöra gmndulbildning som omfattar för

1.     menig kategori G eller F minst 220 och högst 245 dagar,

2.    menig kategori E minst 290 och högst 315 dagar eller, i särskill
kvalificerad befattning, minst 325 och högst 350 dagar,

3. gmppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,

4. pliitonsbefäl minst 325 och högst 360 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning, minst 395 och högst 450 dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för plulonsbefäl saml ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som utlagits för utbildning fill militär befattning vid flottan, skall fullgöra gmndulbildning som omfattar för

1. menig kategori G minst 285 och högst 310 dagar,

2. menig kategori F minst 325 och högst 350 dagar,

3. menig kategori E minst 415 och högst 440 dagar,

4. gmppbefäl minst 325 och högst 350 dagar,

5. plutonsbefäl minst 415 och 5. plutonsbefäl minst 380 och högst 440 dagar eller, om den värn- högst 440 dagar eller, om den värnpliktige har avlagt sjökaptens- eller pliklige har avlagt sjökaptens- eUer sjöingenjörsexamen, minst 325 och sjöingenjörsexamen, minst 325 och högst 350 dagar, högst 350 dagar,

6. kompanibefäl samma tid som för plulonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som utlagits för utbildning fill militär befattning vid kuslar-filleriel, skall fuUgöra gmndulbUdning som omfattar för

1.      menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2.  menig kategori E minst 290 och högst 315 dagar,

2.   gmppbefäl minst 290 och högst 3. gmppbefäl minst 290 och högst
315 dagar, 315 dagar,

' Lagen omtryckt 1969:378. Senaste lydelse av 6 § 1976: 307. Senaste lydelse 1981:416.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 292

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.    plutonsbefäl minst 380 och 4. plutonsbefäl minst 380 och
högst 405 dEar eller, i stabstjänsl- högst 405 dagar eller, i stabsljänst-
befatlning, minst 320 och högst 345 befattning, minst 320 och högst 345
dagar, dagar,

4.   kompanibefäl samma tid som 5. kompanibefäl samma lid som
för plulonsbefäl saml ytterligare 90 för plulonsbefäl saml ytterligare 90
dagar. dagar.

Värnpliktig, som utlagits för utbildning till militär befallning vid flygvapnet, skall fullgöra gmndulbildning som omfattar för

1.    menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2. menig kategori E minst 325 och högst 350 dagar,

3. gmppbefäl minst 325 och högst 350 dagar eller, i särskild befattning i underhålls- eUer undertältelseljänsl, minst 260 och högst 300 dagar,

4. plulonsbefäl minst 335 och högst 360 dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt yllerligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagils för utbildning lill civilmiUlär befattning, skall fuUgöra gmndulbildning som omfattar för

1.    apotekare minst 200 och högst 225 dagar,

2. läkare minst 200 och högst 225 dagar,

3. läkarassislent minst 230 och högst 255 dagar,

4. personalvårdsassistenl minst 320 och högst 345 dagar,

5. tekniker vid armén och kustartUleriet minst 320 och högst 345 dagar,

6. systemtekniker vid flygvapnet minst 340 och högst 365 dagar,

7. meteorolog minst 340 och högst 365 dagar.

Värnpliktig,    som   utlagits   till Värnpliktig, som utlagits fill be-

handräckningstjänst, skall fullgöra     vaknings-   eller  depåtjänst,   skall grundutbUdning som omfattar vid        fullgöra gmndulbildning som omfattar vid

1.     armén minst 220 och högst 245 dagar,

2. flottan minst 285 och högst 310 dagar,

3. kustartilleriet minst 220 och högst 245 dagar,

4. flygvapnet minst 310 och högst 335 dagar.

B. Värnpliktig skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövning skall vid armén och marinen omfatta för värnpliktig i befattning för

1. menig högst 21 eller, i befallning för menig på slamslridsfarlyg vid flottan eller i särskill kvalificerad befattning för menig, högst 25 dagar,

2. gmppbefäl högst 25 eller, i befattning för menig på stamslridsfartyg vid flottan, högst 32 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst 32 dagar.

Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet omfatta för värnpliktig i befattning för

1. menig högst 15 dagar,

2. gmppbefäl högst 15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för gmppbefäl, högst 22 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst 22 dagar.

För värnpliktig vid flottan i befattning för menig på sådant hjälpfartyg som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsförbandsövningen

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 293

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utsträckas att omfatta högst 25 dagar. För värnpliktig vid flottan i befattning som menig radiosignalist eller, på stamslridsfartyg, i annan kvaUficerad befattning, Uksom för värnpliktig i befallning för menig på sådant stamslridsfartyg som det krävs speciella åtgärder för att msla får krigsförbandsövningen utsträckas lill all omfatta högst 32 dagar.

För värnpliktig i befallning som kompanichef eller kompanikvarlermäs-tare eller i motsvarande befallning eller med uppgift som malerielredogö-rare kan liden för krigsförbandsövningen utsträckas till alt omfatta högst två dagar utöver den tid den värnpliktige eljest skall tjänstgöra.

Tiden för en krigsförbandsövning får lagas i anspråk för en fackövning. En krigsförbandsövning för värnpUkfig i befattning på stamslridsfartyg vid flottan får uppdelas i högst fyra delövningar.

C. Värnpliktig i befallning för plutons- eller kompanibefäl saml värnpUklig i särskill kvalificerad befallning för menig eller gmppbefäl kan åläggas att fullgöra högst fem särskilda övningar.

SärskUd övning skall omfatta högst elva dagar vid armén och marinen saml högst fyra dagar vid flygvapnet.

Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobilisering är avsedd alt kunna genomföras på avsevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband, kan åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar.

Tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskUd fackövning. Vid flygvapnet får särskUd övning uppdelas i två delövningar, om den värnpliktige medger del.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. För värnpliktig, som har påböijal gmndutbildningen före lagens ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 294

Bilaga 2.2

Förslag till

Lag om ändring i familjebidragslagen (1978:520)

Härigenom föreskrivs all 8, 9, 11-12, 19-21 och 23 §§ familjebidragslagen (1978:520) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§ Bostadsbidrag utgår för kostnad

1. för bostad i vilken tjänstepliktig bor fillsammans med maka och barn som avses i 7 § eller med enbart sådant barn,

2. för bostad i vilken tjänstepliktig bor fillsammans med maka i annat fall än som avses i 1,

3. för bostad i vilken Ijänsleplik- 3. för bostad i vilken tjänstepliktig bor ensam vid Ijänstgöringsfi- tig bor ensam vid Ijänstgörings-dens början, om han vid den tid-     tidens böijan,

punkten har haft bostaden i minst sex månader,

4.   för tjänstepliktigs bostad i annat fall än som avses i 1 - 3, om särskilda
skäl föreligger.

Bostadsbidrag får ej utgå för mer än en bostad.

9§'

Familjepenning beräknas för må- Familjepennning beräknas för
nad till högst 570 kronor för barn månad liU högst 6iO kronor för barn
och till högst / 290 kronor för annan och tUl högst / 440 kronor för annan
person. Familjepenning för den person. Familjepenning för den
som uppbär ersäUning för vård som som uppbär ersättning för vård som
avses i 7 § 7 eller för den som har avses i 7 § 7 eller för den som har
rätt lill underhållsbidrag, som Ijän- rätt liU underhållsbidrag, som tjän
stepliktig är skyldig att utge, får stepliktig är skyldig att utge,får
dock inle översliga ersättningens dock inle översfiga ersättningens
eller bidragets belopp för månad. eUer bidragels belopp för månad.

11 § Vid bestämmande av familjepenning enligl 7 § 1, 3 och 4 saml bostadsbidrag enligl 8 § 1 skall från summan för månad av högsta beloppen för familjepenning enligt 9 § och bostadsbidrag enligl 10 § avräknas den beräknade inkomsten för månad som belöper på tjänstgöringstiden enligt följande ordning.

1. Har makan inkomsl, avräknas häfflen av den del som överstiger 1 000 kronor eller, om inkomsten är mer än 4000 kronor, häfften av den del som överstiger en Qärdedel av inkomsten.

2. Har barnet inkomst, avräknas, dock högst med belopp som motsvarar familjepenningen för barnet, inkomst i form av underhållsbidrag och bi-

' Senaste lydelse 1981:419.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

295

dragsförskott i sin helhet saml annan inkomsl i den mån den överstiger 500 kronor.

3. Har den Ijänstepliklige annan inkomst än inkomsl av arbete som han utför under fritid eller övningsuppehåll, avräknas den del av inkomsten som överstiger 500 kronor.

Vid bestämmande av familjepenning enligl 7 § 2, 6 och 7 och bostadsbidrag enligt 8 § 3 och 4 skall från summan av högsta beloppen för familjepenning enligl 9 § och bostadsbidrag enligt 10 § avräknas den tjänsteplikfiges inkomster på sätt som anges i 11 § i, om ej annat följer av andra stycket.

3. Avräkning enligt 1 och 2 får inte ske med större belopp än att återstoden uppgår tiU minst hälften av boendekostnaden enligt 10 §.

4. Har den Ijänslepliklige annan inkomsl av arbete som han utför under frifid eller övningsuppehäll, avräknas den del av inkomsten som överstiger 500 kronor.

Vid bestämmande av familjepenning enligt 7 § 2, 6 och 7 och bostadsbidrag enligt 8 § 3 och 4 skall från summan av högsta beloppen för familjepenning enligl 9 § och bostadsbidrag enligt 10 § avräknas den tjänsteplikliges inkomster på sätt som anges i 11 § 4, om ej annat följer av andra stycket.

Om Ijänsleplikligs förhåUanden är sådana att familjebidrag skall bestämmas enligt såväl första stycket som 11 § skall avräkningen av den tjänsteplikliges inkomster i första hand göras vid bestämmande av bidrag enligt 11

19 §

Har tjänstepliktig sin huvudsakliga inkomst från näring eller rörelse, som drivs av honom eUer hans maka, och anlitas under den tjänsteplikfiges tjänstgöring särskilt avlönad arbetskraft för att helt eller delvis ersätta den tjänstepliklige, utgår näringsbidrag för uppkommande lönekostnad, i den mån kostnaden är skälig och överstiger det genomsnittliga normala driftsöverskolt som näringen eller rörelsen kan beräknas lämna under den tjänsteplikfiges tjänstgöring. Näringsbidrag utgår dock endast om det måste antagas all förulsätlningar finns för fortsatt drift av näringen eller rörelsen.

Har Ijänsleplikfig sin huvudsakliga försörjning från näring, som drivs av honom eller hans maka, och anlitas under den tjänsteplikfiges tjänstgöring särskill avlönad arbetskraft för alt heU eller delvis ersätta den Ijänstepliklige, ulgår näringsbidrag för uppkommande lönekostnad, i den mån kostnaden är skälig och överstiger del genomsnittliga normala driftsöverskotl som näringen kan beräknas lämna under den tjänsteplikliges tjänstgöring. Näringsbidrag ulgår dock endast om del måste antagas all fömtsältningar finns för fortsall drift av näringen.

Första stycket gäller också om näringen drivs av juridisk person,

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 296

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vari aktier eller andelar till övervägande del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas av den tjänstepliklige eller hans maka.

För lönekostnad som avser Ijänsleplikligs eller hans makas barn, som är under 16 år, ulgår icke näringsbidrag. Avser lönekostnad Ijänsleplikligs maka, den tjänsteplikliges eller hans makas barn som har fyllt 16 år eller deras föräldrar eller syskon, utgår näringsbidrag endast om det föreligger särskUda skäl.

Frågan om barns ålder bedöms enligt 7 § andra stycket.

20        §

Kan   näring   eller  rörelse   som Kan näring som avses i 19 § icke

avses i 19 § icke drivas under den drivas  under den tjänsteplikliges

Ijänslpliktiges    tjänstgöring    men tjänstgöring  men  finns  fömlsäll-

finns fömtsältningar för all fortsäl- ningar för all fortsätta verksamhe-

ta verksamheten efter tjänstgöring- ten efter tjänstgöringen, utgår nä-

en, ulgår näringsbidrag för sådana ringsbidrag för sådana kostnader

kostnader under tjänstgöringstiden under   tjänstgöringsfiden   som   är

som är nödvändiga för all verksam- nödvändiga för att verksamheten

heten skaU kunna åtempptagas. skall kunna åtempptagas.

21       §

Näringsbidrag ulgår med högst Näringsbidrag ulgår med högst

150 kronor för dag. 200 kronor för dag.

23 § Har med anledning av tjänstepUktigs tjänstgöring familjepenning beviljats för maka eller barn och avlider makan eller barnet under tjänstgöringsfiden, utgår begravningsbidrag. Även om familjepenning icke har beviljats, får begravningsbidrag utgå, om behov föreligger.

Begravningsbidrag   utgår    med Begravningsbidrag   ulgår   med

2000   kronor   för   ijänsleplikligs 8000   kronor   för   tjänstepUktigs

maka och  med  1000 kronor för maka och  med 4000 kronor för

barn. barn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Senaste lydelse 1981:419.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 297

Innehåll Sid.

1 Det militära försvaret   ...................................... 1

1.1 Planerings- och ekonomisystemet .................. 1

1.2 1977 års försvarsbeslut   .............................. 5

1.3 Det militära försvarels fortsalla utveckling ........ 6

1.3.1 Överbefälhavaren   ............................... .... 6

1.3.2 Försvarskommitlén ................................ .. 16

1.3.3 Föredraganden .................................... .. 31

1.3.4 Hemställan  ......................................... .. 50

1.4 Fredsorganisationen   .................................. .. 51

1.4.1 Överbefälhavaren   ............................... .. 51

1.4.2 Försvarskommitlén ................................ .. 66

1.4.3 Föredraganden .................................... .. 75

1.4.4 Hemställan   ........................................ .. 96

1.5 Anskaffning av ett nyll flygplan och flyginduslrtfrågor        97

1.5.1 Överbefälhavaren   ............................... .. 97

1.5.2 FörsvarskommUlén ................................ 100

1.5.3 1979 års militära flygindustrikommklé   ...... 103

1.5.4 Föredraganden .................................... 106

1.5.5 Hemställan   ........................................ 119

1.6 Försvarsindustrin ........................................ 120

1.6.1 Försvarsindustrins omfattning   ............... 120

1.6.2 Överbefälhavaren   ............................... 120

1.6.3 Försvarskommitlén ................................ 121

1.6.4 Föredraganden .................................... 123

1.6.5 Hemställan   ........................................ 128

1.7 Underhåll av försvarets materiel ..................... 129

1.7.1 1980 års underhållsulredning ................... 129

1.7.2 Föredraganden .................................... 134

1.7.3 Hemställan   ........................................ 137

1.8 Lekmannainflytande i försvaret   .................... 138

1.8.1 Inledning ............................................ 138

1.8.2 Försvarels ledningsulrednings överväganden och förslag 139

1.8.3 Remissyttrandena   ............................... 141

1.8.4 Föredraganden .................................... 142

1.8.5 Hemställan   ........................................ 144

1.9 Medinflytande för värnpliktiga   ...................... 145

LIO Värnpliklsförmåner   ..................................... 149

1.10.1 Del nuvarande förmånssystemet   ........... 149

1.10.2 Överbefälhavarens   värnpliklsekonomiska  undersökning         150

1.10.3....................................................... Remissyttrandena         153

1.10.4....................................................... Försvarskommitlén         155

1.10.5 Föredraganden ................................... 156

1.10.6 HemsläUan   ....................................... 160

1.11............................................................... Ramberäkningför budgetåret 1982/83 m.m      161

1.11.1 Föredraganden ................................... 161

1.11.2 Hemställan   ....................................... 162

1.12............................................................... Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83            163

A Försvarsdepartementet m. m...................... 165

5. Reglering av prisstegringar för del militära försvaret   .. 165

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet 298

B Arméförband  .......................................... . 168

Arméförband:

1. Ledning och förbandsverksamhel   ........... 170

2. Materielanskaffning   ............................. . 174

3. Anskaffning av anläggningar  .................. 178

4. Forskning och utveckUng   ..................... . 182

C Marinförband    ........................................ . 185

Marinförband:

1. Ledning och förbandsverksamhet   ........... 187

2. Materielanskaffning   ............................. 190

3. Anskaffning av anläggningar  .................. 193

4. Forskning och utveckling......................... 198

D Flygvapenförband   ................................... 200

Flygvapenförband:

1. Ledning och förbandsverksamhel   ........... 200

2. Materielanskaffning   ............................. 206

3. Anskaffning av anläggningar  .................. 209

4. Forskning och utveckling   ...................... . 214

E Operativ ledning m. m................................ . 218

Operaliv ledning m. m.:

1. Ledning och förbandsverksamhet   ........... . 218

2. Materielanskaffning   ............................. 223

3. Anskaffning av anläggningar.................... . 225

2 Civilförsvaret  ........................................... .-.... 230

2.1 1977 års försvarsbeslut   ............................... 230

2.2 CivUförsvarels fortsatta utveckling   ................ 231

2.2.1 Inledning .............................................. 231

2.2.2 Civilförsvarsslyrelsen .............................. 232

2.2.3 Övrigi underlag   .................................... 240

2.2.4 Försvarskommitlén ................................. 244

2.2.5 Föredraganden ...................................... 247

2.2.6 Hemställan   ......................................... 256

2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1982/83 m.m...... 257

2.3.1 Föredraganden ...................................... 257

2.3.2 Hemställan   ......................................... 258

2.4 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83   ............ 260

G Civifförsvar   ............................................ 261

1. Civifförsvar   ......................................... 261

Civilförsvar:

2. Anskaffning av anläggningar  .................... 268

3. Skyddsmm   .......................................... 271

4. Reglering av prisstegringar för civilförsvaret  ..... 273

3 Psykologiskt försvar .......................................... 275

3.1 Försvarskommitlén  ....................................... 275

3.2 Föredraganden   .......................................... 275

3.3 Hemställan   ................................................ 279

H Övrig verksamhet  ..................................... 280

1. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar      280

4. Flygtekniska försöksanstalten    ............... 282

5. Signalskydd   ........................................ 286

6. Vissa teleanordningar ............................. 288

Bilaga 2.1    Förslag tUl Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967) 291
Bilaga 2.2    Förslag   lill   Lag   om   ändring   i   familjebidragslagen

(1978:520)   ........................................ 294

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 1

Bilaga 3

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Molin

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde.

1    Inledning

Under de senaste decennierna har fömtsättningarna för det ekonomiska försvaret förändrats. Den ständigt pågående slmkturomvandlingen har varit en fömtsättning för den snabba välståndsökningen i det svenska samhället. Effektiviteten i den svenska ekonomin har kunnat ökas genom specialisering till de områden där den inhemska produktionsapparaten har de relativt sett bästa produktionsfömlsättningarna. Detta har emellertid inneburit att sårbarheten inom vissa sektorer har ökat. Detta medför ökade krav på all fortlöpande följa upp förändringar i samhället och näringslivet. De försörjningsansyariga myndighelerna måste analysera utvecklingen och bedöma de konsekvenser den får för försörjningsberedskapen i skilda hänseenden, påpeka risker samt föreslå och vidta åtgärder som främjar beredskapen. Samhällets komplexitet och olika funktioners inbördes beroende gör del emellertid allt svårare för berörda myndigheter inom det ekonomiska försvaret alt med rimliga insatser följa utvecklingen och vidta erforderliga beredskapsålgärder. Det blir därför allt angelägnare att i planeringen fastställa vUka krav som i första hand måste tillgodoses samt vilka beredskapsåtgärder som därvid måste prioriteras. I största möjliga utsträckning får näringslivets egen förmåga utnyttjas för att lösa förekommande uppgtfter under kriser och i krig.

Försörjningsberedskapäretl uttryck för landets försörjningsförmåga vid kriser och krig. Den bygger väsenfiigen på det fredslida samhällets resurser och förmåga tUl snabb anpassning och omställning vid olika krissituationer. Kompletterande beredskapsåtgärder krävs emellertid för att en filffredsställande försörjningsberedskap skall kunna upprätthållas. De berör många områden såsom råvaruförsörjning, industriell förädling, handel, försörjning med energi och arbetskraft, transportverksamhet, väg-1   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 2

håUning, post- och bankväsende, försäkringsverksamhet m.m. I många fall innebär beredskapsåtgärderna marginella kompletteringar av samhällets fredsresurser men de har trots detta stor betydelse.

Alla de åtgärder som behöver vidtas inom olika sektorer och funktioner i samhället för all Sverige skall ha en liilfredsslällande försöijningsförmåga i kriser och krig sammanfattas i begreppet ekonomiskt försvar. Många myndigheter, organisationer och förelag blir därmed berörda av beredskapsplaneringen. Detta ställer krav på en god samordning så all beredskapsåtgärderna blir balanserade inom och mellan olika sektorer.

Inom det ekonomiska försvaret tillämpas programplanering. I planeringssammanhang indelas verksamheten inom del ekonomiska försvaret i ell antal försörjningsområden - s. k. program.

Inom regeringskansliet samordnar handelsdepartementet det ekonomiska försvaret. Det sker i samråd med försvarsdepartementet. Under regeringen ligger ansvaret för planering och samordning på ett antal centrala myndigheter som lyder under oUka departement. Beredskapsförberedelser genomförs också på regional nivå av landels sex civilbefälhavare, 24 länsstyrelser och av centrala myndigheters läns- och dislriklorganisa-tioner.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) samordnar på myndighels-nivå hela det ekonomiska försvaret. Inom Uvsmedelsområdel, energiområdet och transportområdet har statens jordbmksnämnd, ÖEF resp. Iransportrådet samordningsansvar.

2    Gällande mål

2.1 1977 års förvarsbeslut

Riksdagen har med 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 1976/ 77:13, rskr 1976/77:311) fastställt följande allmänna mål fiU grund för det ekonomiska försvarets utveckling.

"Det ekonomiska försvaret skall, med en efter förhåUandena anpassad försörjningsstandard, trygga försörjningen för del svenska samhället om vi helt eller delvis bUr hänvisade lill egna försörjningsresurser.

Tillgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster skall säkerställas genom en väl avvägd beredskap inom och mellan de olika försörjningsområdena.

Del ekonomiska försvarets resurser skall kunna sällas in på del säll som i varje enskilt läge bedöms ge den bästa effekten, när del gäller att mildra påfrestningamas konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas med beaktande av att befolkningens, de olika samhällsfunktionernas och totalförsvarsmyndighetemas behov av resurser kan förändras efter hand som ett kris- eller krigsläge utvecklas."

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 3

Del ekonomiska försvarels uppgtfter hänför sig väsenfiigen fiU tre typer av yttre påfrestningar, nämligen fredskriser, avspärtning och krig.

Med fre ds kr is avses elt läge, då normal fredsstandard inle kan upprätthållas i produktion, sysselsättning, export och konsumtion på grund av importbortfaU av en eller flera försörjningsvikliga varor ulan all del är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Fredskriser bör skiljas från sådana knapphetssiluafioner, konkurrenssituationer och förändringar i handels-stmklur som ständigt återkommer i del internationella handelsutbytet. Fredskriser bör också skiljas från situafioner där kriser och konflikter föranleder medvetna åtgärder, selektivt riktade mol Sverige med syfte att uppnå poUliska fördelar gentemot oss.

Ambifionen när del gäller alt möta fredskriser är att så långt som möjUgt upprätthålla normal fredsslandard samt att undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner.

F. n. innebär statsmakternas beslut en fredskrislagring av råolja, oljeprodukter och vissa petrokemiska produkter motsvarande tre månaders normal fredskonsumfion. Inom legeringsmetallområdet är lagringsmålel för krom och kobolt två månaders normal förbrukning och för mangan och vanadin en månad.

Utöver lagring genomförs även andra åtgärder för alt kunna möta olika fredskrissituationer. Dit hör förberedelser för olika ransonerings- och regleringsåtgärder, administrativa och organisatoriska förberedelser m.m.

Ambifionen när det gäller att möta avspärrning och krig är alt säkerstäUa en omsläUning av samhäUel tiU krishushåUning. Beredskapslagringen inriktas på alt säkerstäUa behoven under en omsläUningsperiod saml på försörjningen under en längre krisperiod med råvaror, komponenter m. m. som inte i tillräcklig omfattning finns all tillgå inom landet.

Målet är f. n. att huvuddelen av det ekonomiska försvaret skall kunna klara de påfrestningar på vår försöijning som en cirka ettårig avspärrnings-eUer krigssituation kan medföra. I planeringsarbetet inom det ekonomiska försvaret skall dock inte möjligheterna av avspännings- och krigssituationer av annan längd uteslutas.

I försvarsbeslutet fastställdes även mål för de enskilda programmen inom det ekonomiska försvaret inom ramen för de övergripande målen.

Under innevarande försvarsbeslutsperiod har ställts ökade krav på resurser från det ekonomiska försvarets sida, främst på gmnd av utvecklingen inom näringslivet och stora prisökningar inom viktiga vamområden. Samtidigt har det statsfinansiella utrymmet varit begränsat. Delta har medfört att statsmakterna vid de årliga budgetprövningarna beslutat om en lägre ambition i uppbyggnadstakten än vad som fömtsalles vid försvarsbeslutet. Detta har lett tiU eftersläpningar främst med avseende på uppbyggnaden av olika slag av beredskapslager.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 4

2.2 Revidering av oljelagringsprogrammet

Riksdagen beslutade år 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 3, FöU 1980/81:21, rskr 1980/81:281) om viss revidering av det program för beredskapslagring av råolja och oljeprodukter som fastställdes i samband med 1977 års försvarsbeslut. Del reviderade oljelagringsprogrammet innebär bl.a. all 6,5 milj. m råolja skaU inlagras före utgången av år 1984. Dock kan av marknadsmässiga och statsfinansiella skäl inlagringsperioden behöva utsträckas något, längst till utgången av år 1986.

En översyn av programmet skall göras före utgången av är 1983.

2.3 Reviderade mål för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena

Riksdagen beslutade år 1977 om mål för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena (prop. 1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr 1977/ 78:81 och NU 1977/78:41, rskr 1977/78:172 resp. 1976/77:85, FöU 1976/ 77:11, rskr 1976/77:238). Målen avsåg bl.a. uthållighet och försörjningsstandard.

Riksdagen beslutade senast år 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 14, FöU 1980/81:20, NU 1980/81:47, rskr 1980/81:280, rskr 1980/81:279) om viss revidering av målen för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena. Revideringen innebar all elt upprätthållande av den produktionskapacitet resp. produktion som enligt gällande planeringsnormer erfordras av försörjningsberedskapsskäl skall betraktas som ett riktmärke för den fortsatta försörjningsberedskapspoUliken.

3   Genomförd planering

För alt samordna verksamheten inom totalförsvaret och ta fram beslutsunderlag inför de femåriga försvarsbesluten fillämpas ett syslem för långsiktig planering som i stora delar är uppbyggt på samma sätt för totalförsvarets oUka delar. År 1978 fastsläUde statsmakterna utformningen i stort av det planeringssystem som tillämpas inom det ekonomiska försvaret (prop. 1977/78:100 bil. 14, FöU 1977/78:20, rskr 1977/78:241).

Den långsiktsplanering som har föregått del föreslående försvarsbeslutet har bestått av tre olika skeden, perspektivstudier fas 1 och fas 2 samt programplanering. Regeringen har utfärdat anvisningar för planeringens olika skeden. ÖEF har med skrivelser den 27 febmari 1979 överlämnat perspektivstudie del 1, den 30 juni 1980 överlämnat perspektivsludie del 2 samt den 27 augusti 1981 överlämnat programplan för ekonomiskt försvar. I planeringen har alternativa inriktningar av beredskapsverksamhelen

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 5

inom det ekonomiska försvaret studerats. Dessa aUernativ betingas av olika antaganden om vilka kris- och krigssiluafioner som skaU kunna mötas, om den framtida samhällsutvecklingen och om olika ambitioner för försörjningsberedskapen på skilda ekonomiska planeringsnivåer. Den genomförda planeringen har utgjort underlag för 1978 års försvarskommiltés betänkanden.

4   Försvarskommitténs delbetänkande (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Chefen för försvarsdepartmenlel har i det föregående redogjort för försvarskommilléns förslag beträffande säkerhetspolifiska utgångspunkter, försvarspolitikens inriktning i stort, vissa för totalförsvaret gemensamma frågor samt det militära försvarets, civilförsvarets och försvarsgrenen övrigt totalförsvars inriktning på sikt.

Försvarskommitlén anför beträffande del ekonomiska försvaret i sitt delbetänkande i febmari 1981 (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret särskilt följande.

4.1 Planeringsförutsättningar

Under de senaste decennierna har fömtsättningarna för det ekonomiska försvaret radikalt förändrats. Slmkturomvandlingen i det svenska samhället har bl.a. lett tiU en kraffig ökning av standarden, men också fill en ökad sårbarhet.

Det blir allt angelägnare all i planeringen fastställa vilka krav som i första hand måste fillgodoses samt vilka beredskapsåtgärder som därvid måste prioriteras. I största möjliga utsträckning bör näringslivets egen förmåga utnyttjas för att lösa förekommande uppgifter under kriser och i krig.

Olika kriser och krig kan ge upphov fill långvariga störningar av det internafionella samarbetet och berörda länders ekonomier, även om de utlösande konflikterna i sig får ett relativt kort förlopp och även om Sverige inte direkt berörs av krigshandlingar.

Särskilda krav - utöver vad som hitfills har beaktas i planeringen - kan komma alt ställas på ekonomiskt försvar mot bakgmnd av den militärtekniska utvecklingen. Bl.a. måste det ekonomiska försvaret kunna verka omedelbart och med hög effekt vid elt övertaskande militärt angrepp.

Ekonomisk krigföring, hot och påtryckningar bedöms kunna bli alltmer vanUga som maktmedel i den internafionella polifiken. Sådana maktmedel kan avse stopp för leveranser av råvaror liU industriprodukter, avbrott i produklionssamarbele, kredilreslriklioner m. m.

Skydd mol kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel måste beaktas.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 6

4.2. Mål och inriktning i stort

Det allmänna mål för del ekonomiska försvaret som fastställdes i samband med 1977 års försvarsbeslut bör alltjämt gälla.

En ökning av beredskapen att möta fredskriser är motiverad. Därvid bör förberedelserna alltjämt koncentreras till olje-, pelrokemi- och metallområdena. Vad gäller avspärrnings- och krigssituationer finner kommittén all sådana varor och tjänster som är nödvändiga för individens och samhällets överlevnad måste liUhandahållas med stor säkerhet. Övriga varor och tjänster är inle oviktiga men där måste en lägre grad av säkerhet i planeringen accepteras.

För de prioriterade behoven bör inhemska resurser utnyttjas där så är möjligt. De studier som har påbörjats för att klarlägga möjligheterna att ställa om näringslivet till detta bör fortsätta Uksom andra försök att finna alternafiv till beredskapslagring Frågan om vem som bör ansvara för den lagringsverksamhel som alltjämt är nödvändig bör ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet.

Det är angeläget att skapa en högre handlingsberedskap hos berörda myndigheter och inom näringslivet. Berörd personal inom totalförsvaret måste ges förmåga att utnyttja de samlade resurserna efter lägels krav. De lagar, förordningar m.m. som reglerar undanförsel och förstöring bör ses över. Resurserna för denna verksamhet bör förslärkas.

4.3 Programvis inriktning

För livsmedelsområdet bör målet vara att ställa om livsmedelsproduktionen tiU huvudsakligen självförsörjning. Viklen av en regional försörjningsförmåga, en väl fungerande livsmedelsdislribulion och utvecklingen av ransoneringssystem framhålls.

Även inom beklädnadsområdel bör beredskapsåtgärderna inriktas på att kunna tillgodose nödvändiga behov genom inhemsk produktion. Uppfyllande av de mål som statsmakterna har bestämt får bli beroende av det stöd som ges till beklädnadsindustrin av andra skäl än beredskapsskäl. Behovet av stöd och beredskapslagring bör fortlöpande övervägas mol bakgmnd av en samordning av handelspolitiska, industripoliliska, arbetsmarknadspolitiska och försörjningsberedskapspoliliska åtgärder.

Inom energiområdet begränsar sig försvarskommitlén i delbelänkandet, i avvaktan på del energipolifiska beslutet våren 1981, tiU alt redovisa allmänna förslag om energiförsörjningen.

Fredskrislagringen av olja och oljeprodukter bör således alltjämt anpassas i enlighet med Sveriges åtaganden i avtalet om ett internationeUt energiprogram (lEP). För att möta avspärrnings- och krigssituationer bör beredskapslagringen i första hand avvägas mot möjligheterna att ställa om

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 7

tiU energiförsörjning med inhemska råvaror. Ekonomiskt fördelaktiga omställnings åtgärder bör utgöra alternativ eller komplement till oljelagring och bör kunna finansieras genom en minskad lagring.

Planeringen för all ställa om värmeverk bör drivas så långt att omsläll-ningsarbelen kan påbörjas omedelbart eflerstalsmaklernas beslut. En övergång lill gengasdrifl inom transportsektorn bör alltjämt planeras. Kommittén tillstyrker fortsall forskning, utveckling och försök vad gäller inhemsk ersättningsprodukfion inom bränsle- och drivmedelsområdena. Inom elkraflområdet bör frågan om kärnkraftens utnyttjande och skydd i krig ägnas särskild uppmärksamhet.

Inom kemiprogrammet bör främst försörjningen säkerstäUas för sådana varor som är särskiU viktiga för samhällets funkfion. Dit hör gödsel- och bekämpningsmedel för jordbmket, förpackningar för främst livsmedelsindustrin, läkemedel och förbmkningsmaterial för hälso- och sjukvården, materiel för tryckning av tidningar och lidskrifter saml gummidäck för transportsektorn.

För metallområdet föreslår kommittén all slöd ges för utvinning av viktiga legeringsmetaUer inom landet om det kan ske med måttliga samhällsekonomiska uppoffringar. I avvaktan på resultatet av sådana åtgärder föreslås en ökad fredskrislagring av vissa legeringsmetaller. Behovel av utbyteskomponenter och reservdelar, särskill inom eleklronikområdel, bör främst vara en angelägenhet för berörda förelag.

Inom transporlprogrammel betonas särskUt de krav som ställs på transporter vid mobilisering om ett angrepp inleds övertaskande. Vikten av en väl fungerande vamdistribulion framhålls.

Inom arbelskrafisprogrammel bör ökad vikt läggas vid planeringen av personalutnyttjandel så alt behovel av personal i första hand kan tillgodoses inom prioriterade områden.

5    Programplan för ekonomiskt försvar 1982/1987 5.1 Anvisningar för planeringen

Regeringen utfärdade i mars 1981 anvisningar för programplanering för perioden 1982/83-1986/87 och för anslagsframsläUningar för budgetåret 1982/83 för det ekonomiska försvaret. Planeringen skulle syfta liU att ge underlag för inriktningen av det ekonomiska försvaret under perioden 1982/ 83-1986/87.

ÖEF, postverket, statens järnvägar, statens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportrådet, statens jordbmksnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen, statens vattenfallsverk, riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen, lantbruksslyrelsen, statens livsmedelsverk, kommerskollegium,   generaltullstyrelsen,   statens   pris-   och   karteUnämnd,   statens

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 8

krigsskadenämnd   och   statens   krigsförsäkringsnämnd   skulle   delta   i programplaneringen. Riksbanken bereddes tillfälle delta.

Det uppdrogs åt ÖEF att leda och samordna programplaneringen.

Programplaneringen skulle dokumenteras av ÖEF i en programplan för ekonomiskt försvar.

Planeringen skuUe omfatta all verksamhet inom det ekonomiska försvaret oavsett finansieringsform. Planeringen skulle inriktas på att inom givna ekonomiska ramar och restriktioner rymma de högst prioriterade åtgärderna och skapa balans i försörjningsberedskapen.

Vad försvarskommittén redovisat i fråga om säkerhetspolifiken samt målen för och inriktningen i stort av det ekonomiska försvaret i delbelänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret skulle ligga till gmnd för planeringen.

Programplanen skulle anges i prisläge andra kvartalet 1981. I fråga om drift- och förvaltningskostnader skulle planeringen utgå från vad som angavs i regeringens anvisningar den 29 januari 1981 för myndigheternas anslagsframställningar. För perioden t.o.m, år 1986 skulle planeras de investeringar som krävs för fullföljandet av oljelagringsprogrammet enligt proposifionen om riktUnjer för energipolifiken (prop. 1980/81:90 bU. 3). För övriga åtgärder - industristöd, anskaffning av varor, materiel och anläggningar samt åtgärder som kan ersätta behov av lagring och mer kostnadskrävande insatser och bidra fiU all förbättra handlingsberedskapen - angav regeringen en särskild medelsram för budgetåret 1982/83 på 180 milj. kr. i prisläge andra kvartalet 1981. Del uppdrogs ål ÖEF att i samråd med övriga myndigheter lämna förslag tUl fördelning av medelsramen. För budgetåren 1983/84-1986/87 skulle för varje år planeras åtgärder inom en motsvarande ram.

ÖEF överlämnade i september 1981 i samråd med berörda myndigheter programplan för ekonomiskt försvar tUl regeringen. Programplanen har utgjort underlag för försvarskommUténs slutbetänkande. I programplanen lämnas i stort förslag enligt följande.

5.2 Programplan för ekonomiskt försvar 1982/1987

5.2.1 AUmänt

Försörjningsberedskapen skall byggas upp uttfrån fömtsällningen att sådana varor och tjänster som är oundgängliga för individens överlevnad och samhällets funktion aUlid måste finnas fillgängliga. Detta innebär framför allt au försörjningen med livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och sjukvård samt härtor erforderliga produktionsmedel skaU säkerställas. I programplanen redovisas inom dessa områden förslag till preciserade försörjningsmål.

I planeringen för det ekonomiska försvaret har hänsyn tagils tiU tre typer

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 9

av påfrestningar, nämligen avspärtning, krig och fredskriser. Ökad vikt har ägnats ål överraskande angrepp och ål situationer där skilda kriser och krig ger upphov till långvariga störningar i det internafioneUa samarbetet.

Del är omöjligt att exakt fömtse och ange karaktär och förlopp av en eventuell försörjningskris. Kravet på flexibUitet i planeringen är därför framträdande. I det praktiska arbetet är det emellertid ibland nödvändigt att lägga fasl vissa anlaganden som gmnd för planeringen. I fråga om några program har därför gjorts vissa antaganden om utrikeshandelns omfattning i och längden på framtida kris- och krigssituationer för att kunna bedöma behovet och omfattningen av främst beredskapslagring. Som en generell fömlsättning har i sådana fall antagits en krislängd av tre år och all importen under ell första krisår i genomsnitt utgör ca 20 % av den fredsfida.

Inom den av regeringen angivna medelsramen kan enligt ÖEF försörjningen inle tryggas i situationer som bygger på dessa fömlsällningar. Planeringen måste då utgå från antaganden om en betydligt störte krisimport, samtidigt som uthålligheten för flera program måste begränsas lill ca ett år. Enligt ÖEF innebär detta en betydande säkerhetspolifisk risklagning.

När det gäller beredskapen inför fredskriser anges uppgifterna för det ekonomiska försvaret i form av bestämda lagringsmål, t. ex. alt olja skall lagras motsvarande tre månaders normal import. ÖEF understryker att ett sådant lagringsmål inte uttrycker något antagande om längden på en eventuell försörjningskris eller vilken uthållighet som kan erhållas i krisen.

De ekonomiska fömtsätlningar som har angetts av regeringen gör del enligt ÖEF inle möjligt att under programplaneperioden realisera intentionerna bakom den av försvarskommitlén förordade inriktningen av det ekonomiska försvaret. I programplanen redovisas därför dels den inriktning, de åtgärder och det medelsbehov som erfordras för att tillgodose dessa intentioner, dels konsekvenserna om de av regeringen anvisade ekonomiska förutsättningarna läggs tiU gmnd för planeringen.

5.2,2 Inriktning av verksamheten enligt ÖEF:s förslag

Den viktigaste uppgiften för närvarande inom ekonomiskt försvar är enligl ÖEF att förbättra berörd personals förmåga all verka i kriser och krig - att höja handlingsberedskapen. Detta innebär all personal både i myndigheter och i förelag med ansvar för verksamheten i kriser och krig ges kunskaper om samhällets och näringslivels möjligheter lill anpassning och omställning till skilda krissituationer. Detta kan uppövas redan i fred genom övningar och spel av skilda slag.

OEF anser all den bästa försöijningsförmågan erhålls om man inom landet kan tUlverka de förnödenheter som behövs i kriser och krig. In-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 10

hemsk produktion för de i försörjningsberedskapen prioriterade behoven skall därför i det längsta hållas levande. För närvarande innebär detta krav på åtgärder främst inom tekoindustrin och den kemiska industrin.

Inom många områden bedömer ÖEF all det är möjligt all i produktionen ersätta importerade råvaror m.m. med inhemska, men all delta kräver omställningar av varierande omfattning. En viktig beredskapsålgärd är därför all söka finna inhemska subsfilul för insalsvaror som normall importeras. Förberedelser för sådana omställningar föreslås främst för jordbmket och för uppvärmning av bosläder m. m. För alt dämtöver klara försörjningen med viktiga basvaror och andra produktionsmedel föreslår ÖEF all omställningar även förbereds inom metall- och verkstadsindustrin saml den kemiska industrin. Under planeringsperioden kommer vårt beroende av oljeprodukter för transportsektorn fortfarande att vara stort. Övergång till att utnyttja inhemska drivmedel avses därför även fortsättningsvis förberedas.

I de fall en tUlfredsställande försörjningsförmåga inle helt kan baseras på inhemska resurser, blir det enligt ÖEF nödvändigt all bygga upp beredskapslager. Endast genom lagring kan behovet av viktiga insats- och råvaror tillgodoses under den inledande perioden av en kris innan omställning tiU inhemsk försörjning har kunnat ske.

Beredskapslagring av råolja och oljeprodukter föreslås ske enligl av statsmaktema fastställt oljelagringsprogram. För alt tillgodose energibehoven för värme och transporter i en längre försörjningskris erfordras dessutom åtgärder utöver det nu beslutade oljelagringsprogrammet, främst i form av drivmedel som komplement lill gengasdrift för landsvägstransporter saml för luftfarten.

För att säkerställa angivna mål för livsmedelsförsörjningen och behovel av kläder och skor m. m. avses också vissa insatsvaror beredskapslagras för dessa program.

Fredskrislager motsvarande tre månaders normal import av råolja och oljeprodukter, petroleumbaserade insalsvaror lill den kemiska industrin, syntetfibrer, krom, vanadin, mangan, kobolt, filan, molybden och nickel föreslås byggas upp.

ÖEF framhåller att det inle minst av kostnadsskäl är viktigt att beredskapslagringen begränsas så myckel som möjligt och alt alternativ till lagring sökes. Bl.a. framhåUs att möjligheterna tUl handelsutbyte under kriser och krig, främst med våra nordiska grannländer, bör prövas och förberedas. Ansvarsfördelningen för lagringen mellan staten och näringslivet bör också bli föremål för särskilda studier.

Övrig materielanskaffning syftar i stor utsträckning tiU att uppnå erforderlig uthållighet inom och skydd för transportsektorns olika grenar. Ett viktigt delmål är att kunna tillgodose försvarsmaktens behov av transporter vid mobilisering och koncentrering. Dessa mål uppnås i huvud-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 11

sak under perioden. Särskilda åtgärder planeras inom transportsektorn för att förbättra totalförsvarels möjligheter lill mobilisering och krigsorganisering vid överraskande inlett angrepp.

I övrigi föreslås skyddsåtgärder och viss materielanskaffning för att i krigssituationer öka uthåUighelen inom prioriterade delar av tjänstesektorn (post, bank, försäkringar m. m.).

5.2.3 Förslag till inriktning av verksamheten på den av regeringen anvisade nivån

Med de ekonomiska planeringsfömlsätlningar som angivils i regeringens anvisningar blir del enligl ÖEF nödvändigt att göra hårda prioriteringar bland de beredskapsåtgärder som planerats på den av ÖEF föreslagna ekonomiska nivån. Enligl ÖEF kan i många avseenden de ambitioner som. försvarskommitlén har gett uttryck för inle uppnås. På en lägre ekonomisk nivå ökar vikten av hög handlingsberedskap. Åtgärder som syftar lill alt höja handlingsberedskapen planeras därför bli genomförda i samma omfattning som på den av ÖEF föreslagna ekonomiska nivån utom vad avser ell nytt ransoneringssystem för dagligvaror.

Varor och tjänster som i avspärtnings- och krigssituationer är nödvändiga för individens överlevnad och samhällets funktion samt för understöd av det militära försvaret och civilförsvaret kan inle tillgodoses i den omfattning och med den säkerhet som vore önskvärd.

Åtgärder för all behålla inhemsk produktion inom prioriterade områden och för att förbereda omställningar inom sådana områden planeras bli vidtagna i möjlig män. Åtgärderna får dock i stor utsträckning finansieras genom utförsäljningar från beredskapslager.

Livsmedelsförsörjningen, som är av gmndläggande betydelse för försörjningsberedskapen, måste inriktas på alt klara långvariga försöij-ningskriser även under de ekonomiska planeringsförutsättningar som gäller för delta alternativ. Med hänsyn fiU alt endast ungefär häfften av de resurser som anses erforderliga kan ställas lill förfogande på denna ekonomiska nivå, har anlaganden om en mer omfattande krisimport lagts fill grund för beredskapsverksamheten. Dämlöver måste beredskapslagren minskas och omstmktureras. Detta medför enligt ÖEF en ökad risklagning.

Det har inte varit möjligt all inom den angivna ramen och inom ett balanserat ekonomiskt försvar avsätta tillräckliga medel för all upprätthålla statsmakternas mål för försöijningsberedskapen inom beklädnads-programmet. Verksamheten får i stäUel begränsas till att säkerställa från försörjningssynpunkt absolut oundgänglig kapacitet beträffande fiber-tillverkning inom ylle- och bomullsindustrin, för tyngre trikå, teknisk texfil samt läder och skor. Härvid beaktas särskilt försvarsmaktens och sjukvårdens behov. I övrigt inskränks åtgärderna lill att i huvudsak fullfölja redan

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 12

gjorda åtaganden. Detta är en ambition inom lekoområdel på en betydligt lägre nivå än nu gällande målsättning. Den av statsmakterna fastställda målsättningen måste därför omprövas.

Åtgärder för all behålla inhemsk produkfion inom kemiområdel inskränks lill all i huvudsak fullfölja hitfills gjorda åtaganden. I den mån ytterUgare behov uppkommer torde smärre åtgärder kunna genomföras. Dessa får då finansieras genom utförsäljning av befintliga beredskapslager.

Del av riksdagen i särskild ordning beslutade oljelagringsprogrammet genomförs vilket innebär ett fullföljande av beredskapslagring av råolja och av oljeprodukter för en ca ettårig avspärrningssituation jämte en krigsreserv.

För övriga verksamhetsområden är det inte möjligt att bygga ul beredskapslagren. I stället måste vissa lager säljas ut för all finansiera andra åtgärder. Kvarvarande lager hålls aktuella genom omstrukturering.

Inriktningen av verksamheten inom transportsektorn blir, p.g.a. Iransportverksamhetens stora betydelse, av samma karaktär som i den föreslagna inriktningen. Alla åtgärder kan dock inle genomföras fullt ul. Särskilda åtgärder för att möta ett övertaskande inlett angrepp genomförs i huvudsak.

Behovet av fredskrislagring kan endast tillgodoses ide faU finansieringen sker över oljelagringsfonden. Detta innebär att det inte är möjligt att bygga ut fredskrislager inom metall- och verksladsprogrammet. Någon fredskrislagring inom beklädnadssektorn är inle motiverad eftersom den produktion som lagringen skulle avses för inte kan upprätthållas på denna låga ekonomiska nivå. De begränsningar av beredskapsåtgärderna som framtvingas på denna ekonomiska nivå medför enhgt ÖEF sammantaget en betydande säkerhetspolitisk risktagning.

5.2.4 Medelsbehov och finansiering

Det totala medelsbehovel över statsbudgeten och oljelagringsfonden för att genonrrföra den i programplanen föreslagna beredskapsverksamhelen, samt de totala kostnaderna - som utöver angivet medelsbehov även innefattar räntekostnader och övriga kostnader (affärsdrivande verk och näringslivet) - framgår av följande sammanställningar.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet

13

Medelsbehov enligt ÖEF:s beräkning (milj. kr)

Finansiering	Av regeringen angiven ekonomisk nivå		ÖEF:s förslag till ekonomisk nivä
	1982/83	1982/83-1986/87	1982/83	1982/83-1986/87
Statsbudgeten Särskild medelsram Drift- och förvaltningskostnader (exkl. räntor)	180 241	900 1281	451 246	2262 1334
Summa	421	2181	697	3596
Oljelagringsfonden Anskaffning m. m. Drift- och förvaltningskostnader	2 343 22	4510 108	2348 22	7535 108
Summa	2365	4618	2370	7643
TOTALT	2786	6799	3067	11239
Totala kostnader enligt ÖEF .i	beräkning (milj. kr.)
	Av regeringen angiven ekonomisk nivå		ÖEF:s förslag till ekonomisk nivå
	1982/83	1982/83-1986/87	1982/83	1982/83-1986/87
Totalt medelsbehov Räntor Övriga kostnader	2786 554 254	6799 4199 1198	3 067 554 254	11239 5 366 1198
Summa	3594	12196	3875	17803

Fördelningen av den särskilda medelsramen över statsbudgeten för budgetåret 1982/83 på program framgår av följande sammanställning.

ÖEF:s förslag till fördelning av särskilda medel över statsbudgeten för 1982183 (milj. kr)

Program	Av regeringen	ÖEF: s förslag tiU
	angiven	ekonomisk nivå
	ekonomisk nivå
Livsmedel	46,5	133,7
Beklädnad m.m.	55,0	135,7
Bränslen och drivmedel m. m.	0,5	0,5
Kemiska produkter m. m.	26,8	55,3
Metaller m. m.	5,2	81,6
Transporter	36,7	41,0
Övriga Ijänster	1,9	1,9
Ledning och samordning	I.l	1,1
- Ej fördelat	6,3	-
Summa	180,0	450,0

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3    Handelsdepartementet 14

6   Försvarskomitténs slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987

Försvarskommitlén anför beträffande det ekonomiska försvaret i sitt slutbetänkande i november 1981 (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 särskill följande.

6.1 Mål och inriktning i stort

Efter förnyade överväganden finner kommittén ingen anledning att frångå sina ställningstaganden i delbetänkandet i febmari 1981 till inriktningen i stort av det ekonomiska försvaret.

Kommittén tar dock upp formuleringen av det övergripande mål för försörjningsberedskapen som angavs i 1977 års försvarsbeslut. Kommittén anger att uttrycket "det ekonomiska försvaret" där används på ell säll som inte överensstämmer med den definition som kommittén i annat sammanhang har lämnat, nämligen att det ekonomiska försvaret utgör ett samlingsbegrepp för alla de beredskapsålgärder som behövs för all komplettera det fredstida samhällets resurser och förbereda dess omställning till situationer av kriskaraklär i syfte att skapa en filffredsställande försörjningsberedskap.Kommittén anser vidare att man genom en ändring i målformuleringen starkare bör markera alt åtgärderna inom del ekonomiska försvaret skall syfta lUl alt säkerstäUa individens överlevnad och samhällets funktion. Nuvarande uttryck i målformuleringen kan leda lUl tolkningar om en väsentligen oförändrad standard i kriser och krig. Kommittén föreslår att målet får följande utformning:

"Verksamheten inom del ekonomiska försvaret skall, genom komplettering av del fredsfida samhällets resurser och förberedelser för dess omsläUning, skapa en sådan försörjningsberedskap all individens överlevnad och samhällets funktion kan tryggas om vi helt eller delvis blir hänvisade fill egna försörjningsresurser.

Tillgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och Ijänster skall säkerställas genom en väl avvägd beredskap inom och mellan de olika försörjningsområdena.

Samhällets resurser skaU kunna sällas in på det sätt som i varje enskilt läge bedöms ge den bästa effekten, när del gäller all mildra påfrestningarnas konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas med beaktande av att befolkningens och de olika samhällsfunktionernas behov av resurser kan förändras efter hand som ett kris- eller krigsläge utvecklas."

ÖEF har i programplanen redovisat förslag tUl försörjningsmål och sin syn på del ekonomiska försvarets planeringsfömlsätlningar och därvid bl.a. framhåUil viklen av att så långt möjligt frigöra planeringen från

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 15

antaganden om framtida krisers och krigs karaktär. Inte desto mindre har det i vissa faU varit nödvändigt all göra vissa anlaganden om bl. a. krisers längd och möjlig import för att kunna bedöma behovel av beredskapslagring. Kommittén anser att dessa antaganden och redovisade förslag lill försörjningsmål i allt väsentligt är lämpliga.

Enligt kommitténs mening är samhällets mål i fredskriser att undvika störningar i vikliga samhällsfunktioner samt att så långt möjUgl upprätthålla fredstida produktion, sysselsättning, export och konsumfion. De åtgärder som kan behöva vidtas för all begränsa konsekvenserna av framtida störningar av fredskriskaraktär innebär ell nära samspel mellan utrikes-, handels-, försvars- och näringspolitiken. Det är enligl kommitténs mening mot denna bakgmnd självklart all del ekonomiska försvarets uppgifter är begränsade när del gäller förberedelserna för att kunna möta fredskriser. Uppgtfterna skall enligl försvarskommilléns uppfattning bestå

—all bedöma riskerna för importstörningar inom olika vamområden,

—all hålla en administrativ och organisatorisk beredskap för all reglering och ransonering skall kunna vidtas och

—att genomföra fredskrislagring i den omfattning som anges av statsmakterna.

Enligl ÖEF bör ansvarsfördelningen mellan stat och näringsUv för beredskapslagringen studeras ytterligare av en aUsidigt sammansatt kommitté. Försvarskommittén biträder detta förslag och förordar att utredningen genomförs skyndsamt.

Kommittén anser att möjligheterna att teckna krishandelsavtal inom olika områden bör studeras och behandlar i sitt slutbetänkande särskilt frågan om sådana avtal inom jordbruksområdet. Eftersom osäkerheten är stor om ett sådant vamulbyte verkligen kan komma till slånd i ell krisläge bör emellertid inte enbart krishandel tillämpas för att tillgodose de prioriterade behoven.Försvarskommitlén finner all de åtgärder som ÖEF i programplanen föreslår i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån även ingår i den av ÖEF förordade ekonomiska nivån. Kommittén anser att dessa åtgärder bör genomföras. De ger emellertid inle fillräcklig försörjningsberedskap enligt kommitténs mening. Kommittén anger därför i slut-betänkandet i vUka avseenden som kompletterande åtgärder bedöms erforderliga utöver de som inryms i den av regeringen anvisade ekonomiska

6.2 Programvis inriktning

För livsmedelsprogrammet innebär inriktningen all långvariga störningar i försöijningen skall kunna klaras. Betydelsen av all kunna

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 16

upprätthålla den regionala försörjningsförmågan betonas. Ett modernt ransoneringssystem på dagligvaruområdel föreslås bli utvecklat. Gödselmedelsförsörjningen är betydelsefull för jordbruket. En viss lagring anses nödvändig vid sidan av inhemsk produktion och krisimport men det slutliga lagringsbehovel bör bestämmas först när den pågående utredningen om gödselmedelsförsörjningen är slutförd. Planeringsresurserna inom livsmedelsprogrammet bör förslärkas.

De planeringsnormer som hittiUs har gällt för beklädnadsprogrammet bedöms ge en förhållandevis högre standard än inom andra områden. Normerna bör därför ses över. Endast de kostnader som är betingade av beredskapspoliliska skäl bör belasta lotalförsvarsramen. Del är särskilt angeläget att behovet av produkfionskapacitet tryggas på del grundlexlila området, i fråga om läderskor saml vad som erfordras för sjukvårdens och försvarsmaktens särskilda behov. En viss lagring erfordras också.

Beredskapsåtgärderna inom energiprogrammet bör inriktas mol att minska sårbarheten i energtförsörjningen. Behoven i kriser och krig av bränslen, drivmedel och el för åtminstone befolkningens överlevnad och för samhällets övriga nödvändiga funkfioner skaU kunna tryggas. En buffert mol tillförselstörningar i fredstid bör dämlöver finnas i enlighet med Sveriges åtaganden i avtalet om elt internationellt energiprogram (lEP). Det oljelagringsprogram som riksdagen har fastställt bör fullföljas och beredskapslagring av ångkol och naturgas eller annan produkt som kan distribueras i gasnät påbörjas. Frågan om en eventueU ytterligare utbyggnad av beredskapslagren av olja, ångkol, naturgas och kärnbränsle bör prövas i samband med den översyn av oljelagringsprogrammet som skall göras år 1983.

Inom kemiprogrammet skall pågående studier för all klarlägga möjlighelema liU anpassning och omställning i en krissituation fuUföljas. Visst slöd till särskilt vikliga delbranscher skall kunna lämnas. Omfattningen av ett eventuellt fortsatt stöd fill Supra AB:s ammoniakfabrik i Kvarntorp efter år 1982 bör prövas först i samband med alt lagringsmålel för gödselmedel läggs fasl. Beredskapslager av gasbensin bör byggas ut med medel från oljelagringsfonden.

Inom melallprogrammel bör beredskapsverksamheten inriktas på alt förbereda omställningar av försörjningsviktig produktion. Förberedelser för brytning av kända men i fred icke utnyttjade malmfyndigheler, försök att finna inhemska subsfitut och ökad återvinning anges som alternativ lill lagring. Elektronikens betydelse framhåUs men beredskapsålgärderna inom detta område anses främst vara en angelägenhet för berörda företag inom näringsUvet. En utökning av fredskrislagren av metaller är angelägen men andra finansieringsformer än över statsbudgeten föreslås bli prövade.

Transportprogrammels stora betydelse för totalförsvaret beto-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 17

nas. De samlade resurserna måste kunna utnyttjas allt efter lägels krav. Särskilt viktigt är all transporterna kan fungera i samband med ell överraskande inlett anfaU.

Beträffande arbetskraftsprogrammet förordas all ökad vikt läggs vid planeringen för all fillgodose behoven av civil personal inom totalförsvarets prioriterade områden och snarast omsätta pågående studier i konkreta åtgärder.

I programplanen föreslagna åtgärder inom tjänstesektorn i övrigi ger enligt kommittén uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

Inom programmet ledning och samordning m.m. betonas betydelsen av information och utbildning. Verksamheten bör syfta lill att skapa handlingsberedskap i fred och att ge personal med ansvar för verksamhet i krig förmåga alt utnyttja de samlade resurserna efter lägels krav.

6.3 Ekonomiska planeringsförutsättningar

Ett syslem med en grovt uppskattad ekonomisk planeringsram för femårsperioden i kombination med en noggrann årlig prövning av resursbehoven bör tillämpas för del ekonomiska försvaret.

Myndighelerna inom del ekonomiska försvaret bör ges största möjliga frihet all utnyttja de samlade ekonomiska resurserna för de ändamål som bäst främjar försörjningsberedskapen.

Den inriktning som försvarskommitlén har angell innebär för budgetåret 1982/83 ett beräknat medelsbehov för särskUda åtgärder över statsbudgeten på ca 210 milj. kr. Kommittén bedömer vidare att del för driftkostnader över statsbudgeten (exkl. räntor) under budgetåret 1982/83 erfordras i stort sett samma belopp som för närvarande, dvs. ca 230 milj. kr. (i prisläge andra kvartalet 1981). Den sammanlagda kostnaden över statsbudgeten (exkl. räntor) blir således ca 440 milj. kr. under budgetåret 1982/83.

För fortsatt planering under programplaneperioden bör fömlsältas en i stort reellt oförändrad årlig ram för kostnader (exkl. räntor) över statsbudgeten. Ramen kan dock behöva justeras under programplaneperioden. En sådan justering kan föranledas av en eventuellt ändrad ansvarsfördelning meUan staten och näringslivet för beredskapsålgärder av skilda slag. Försöken all finna inhemska ersältningsråvaror m.m., ändrat anlal ijänslgöringsdagar för vapenfria Ijänsleplikliga och förändringar i beredskapslagrens sammansättning och volym kan också ge anledning lill justeringar.

Oljelagringsfonden bör finansiera anskaffning av petroleumbaserade varor, åtgärder som utgör komplement liU eller ersättning för -oljelagring samt alla kostnader som hör samman med drift (exkl. räntor) av lager som anskaffats över oljelagringsfonden. Vidare kan vissa medel ur oljelagringsfonden tUlfälligl behöva las i anspråk för viss fredskrislagring av metaller. Det av riksdagen beslutade oljelagringsprogrammet bör med dessa fömt-2   Riksdagen I98II82. I saml. Nr 102. BUaga 3

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 18

sättningar fulfföljas så snabbi som disponibla medel i oljelagringsfonden medger.

Den inriktning som kommittén har angell bedöms komma all belasta oljelagringsfonden med ca 4650 milj. kr. under perioden 1982/83-1986/87. Denna ram bör dock justeras när resultatet föreligger av den översyn av oljelagringsprogrammet som avses genomföras år 1983.

TiU angivna kostnader för ekonomiskt försvar kommer beräknade räntekostnader om ca 4200 milj. kr. för femårsperioden.

Dämtöver bekostas viss verksamhet inom det ekonomiska försvaret av de affärsdrivande verken och näringslivet. I programplanen uppskattas dessa kostnader tiU ca 1 200 milj. kr. under femårsperioden.

Försvarskommitlén uppskattar den tolala planeringsramen för ekonomiskt försvar under perioden 1982/83-1986/87 fill ca 12250 milj. kr. Del ankommer på regeringen att årligen föreslå de justeringar i planeringsramen som föranleds av ändringar i de fömtsältningar som kommittén enligt ovan har lagt till grund för sina beräkningar.

6.4 Reservation till betänkandet

Ledamöterna Brännström, Gustavsson, Göransson, Larsson, Lewén-Eliasson och Sundström lämnar en reservation fill försvarskommilléns slutbetänkande. I avseende på beklädnadsprogrammel framhålls alt målet för samhällets insatser från försöijningsberedskapssynpunkl enligl reservanternas mening inle kan begränsas på del säll kommUléns majoritet föreslagU. Stödet tUl bekädnadsprogrammel bör ligga 30 milj.kr. högre än vad kommittén förordar. För ekonomiska försvaret bör därför anslås 240 milj. kr. per år för investeringar, produktionsslöd m.m.

7     Föredraganden

7.1    Det ekonomiska försvarets fortsatta inriktning

7.1.1 Övergripande mål

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag redogjort för de mål som bör gälla för totalförsvaret.

Försvarskommittén har i sitt delbetänkande i febmari 1981 lämnat förslag tUl mål och inriktning i stort för det ekonomiska försvaret. Efter förnyade överväganden, mol bakgmnd av de förslag som lämnats i programplanen för ekonomiskt försvar, har kommittén inle funntf anledning alt frångå sina tidigare ställningstaganden.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 19

Kommittén lar dock upp formuleringen av det övergripande mål för försörjning.sberedskapen som angavs i 1977 ärs försvarsbeslut. Kommittén anger att uttrycket "del ekonomiska försvaret" där används på ell säll som inle överensstämmer med den definition som kommittén i annat sammanhang har lämnat, nämligen att del ekonomiska försvaret utgör ell samlingsbegrepp för alla de beredskapsålgärder som behövs för att komplettera det fredslida samhällets resurser och förbereda dess omställning till situationer av kriskaraklär i syfte all skapa en tillfredsstäUande försörjningsberedskap. Kommittén anser vidare att man genom en ändring i måfformuleringen starkare bör markera all åtgärderna inom del ekonomiska försvaret skall syfta till att säkerställa individens överlevnad och samhällets funktion. Nuvarande ullryck i målformuleringen kan leda lill tolkningar om en väsentligen oförändrad standard i kriser och krig. Kommittén föreslår all målet får följande utformning.

"Verksamheten inom del ekonomiska försvaret skall, genom komplettering av det fredslida samhällets resurser och förberedelser för dess omställning, skapa en sådan försörjningsberedskap all individens överlevnad och samhällets funktion kan tryggas om vi helt eller delvis blir hänvisade lill egna försörjningsresurser.

TUlgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och Ijänster skall säkerställas genom en väl avvägd beredskap inom och mellan de olika försörjningsområdena.

Samhällets resurser skall kunna sältas in på del säll som i varje enskiU läge bedöms ge den bästa effekten, när del gäller all mildra påfrestningarnas konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas med beaktande av all befolkningens och de olika samhällsfunktionernas behov av resurser kan förändras efter hand som ell kris- eller krigsläge utvecklas."

Jag kan för egen del helt ställa mig bakom försvarskommilléns målformulering.

7.1.2 Inriktning i stort

Försvarskommitlén gör en prioritering av de åtgärder som syftar fill all säkerställa den för individens överlevnad och samhällets funktion viktigaste försöijningen. En utgångspunkt för planeringen skall vara all samhällets minimibehov skall kunna tillgodoses med hög säkerhet i kriser och krig. Det innebär att försörjningsförmågan i första hand skall säkerställas för livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och sjukvård saml härför erforderliga stödfunktioner i form av insatsvaror, arbetskraft, energi och transporter. Övriga varor och tjänster är inle oviktiga, men för dessa måste en lägre grad av säkerhet i planeringen accepteras.

Kommittén bedömer också att den säkerhetspolitiska och mililärtekniska UtveckUngen ställer högre krav än tidigare på en god handlingsberedskap. Ledningen av och samordningen mellan olika funktioner

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 20

och verksamhetsgrenar i samhäUet måste vara säkersläUd. Genom att så långt möjligt utnyttja näringslivels förmåga all lösa förekommande uppgifter i kriser och krig bör enligl försvarskommilléns mening genomgripande förändringar i den fredslida stmkluren kunna undvikas i samband med övergången tUl kris- och krigsorganisation. Detta innebär att med ansvaret i fred för en försörjningsviktig verksamhet bör följa motsvarande ansvar för verksamheten i kriser och krig. De samlade resurserna måste kunna utnyttjas alU efter lägels krav.

Kommittén framhåller vidare att det är viktigt att förbereda en omställning av näringslivet fill krisproduklion och alt möjligheterna alt utnyttja inhemska råvaror därvid bör las tillvara. Vidare betonas betydelsen av alt finna alternativ till den allt dyrbarare beredskapslagringen.

Olika kriser och krig kan ge upphov till långvariga störningar av del internationella samarbetet och berörda länders ekonomier. Kommittén påpekar att stora delar av del inlernalionella samarbetet kan komma all mer eller mindre upphöra i sädana situationer. Även om de ufiösande konflikterna i sig får ell relativt kort förlopp och även om vi inle direkt berörs av krigshandlingar kan vår ekonomi och försörjning drabbas av långvariga störningar. Vi kan då i stor utsträckning bli hänvisade lill alt under läng lid klara individens och samhällets överlevnad med i huvudsak inhemska tiUgångar. Detta förhållande anser kommittén bör särskill beaktas i del ekonomiska försvarels planering.

Ansvarsfördelningen mellan staten och näringslivet för beredskapslagringen och fredskrislagringen bör enligt vad ÖEF föreslär i programplanen studeras ytterligare. ÖEF har funnit all frågan har en sådan spännvidd all den bör behandlas av en allsidigt sammansatt kommUlé. Försvarskommitlén biträder detta förslag och förordar all utredningen genomförs skyndsamt.

Försvarskommitlén föreslår att olika vägar prövas för all finna alternativ till den beredskapslagring som tenderar all bli alltmer kostnadskrävande. Som exempel anges dels alt möjligheterna tUl handelsutbyte under kriser och krig främst med våra nordiska grannländer bör prövas, dels att hänsyn till försörjningsberedskapen i högre grad bör beaktas i samband med olika bilaterala diskussioner. Eftersom osäkerheten är stor om ell sådant vamutbyte verkligen kan komma lill stånd i elt krisläge anser kommittén att enbart ell sådant aUernativ inle bör tillämpas för alt tillgodose de prioriterade behoven. Kommittén behandlar särskill frågan om krishandelsavtal inom jordbruksområdet. Åven inom andra områden bör enligl kommittén möjligheterna all teckna krishandelsavtal m. m. studeras.

ÖEF har i programplanen redovisat förslag lill försörjningsmål och sin syn på det ekonomiska försvarels planeringsfömlsätlningar och därvid bl.a. framhålUt viklen av att så långt möjligt frigöra planeringen från antaganden om framlida kriser och krigs karaktär. Inle desto mindre har det i vissa fall varit nödvändigt att göra vissa anlaganden om bl. a. krisers

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 21

längd och möjlig import för aU kunna bedöma behovel av beredskapslagring. Kommittén anser all dessa anlaganden och redovisade förslag lill försörjningsmål i allt väsentligt är lämpliga. Frågorna behandlas närmare i samband med förslagen lUl inriktning av vissa program.

EnUgt kommitténs mening är samhällets mål i fredskriser all undvika störningar i vikliga samhällsfunktioner saml alt så långt möjligt upprätthålla fredstida produkfion, sysselsättning, export och konsumfion. De åtgärder som kan behöva vidtas för alt begränsa konsekvenserna av framtida störningar av fredskriskaraktär innebär ett nära samspel mellan utrikes-, handels-, försvars- och näringspolifiken. Det är enligt kommitténs mening mol denna bakgmnd självklart att det ekonomiska försvarels uppgifter är begränsade när det gäller förberedelserna för all kunna möta fredskriser. Uppgifterna skall enligt försvarskommitténs uppfattning bestå

- alt bedöma riskerna för importstörningar inom olika vamområden,

- att hålla en administrativ och organisatorisk beredskap för all reglering och ransonering skall kunna vidtas och

- att genomföra fredskrislagring i den omfattning som anges av statsmakterna.

Försvarskommitlén finner att de åtgärder som ÖEF i programplanen föreslår i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån även ingår i den av ÖEF förordade ekonomiska nivån. Kommittén anser att dessa åtgärder bör genomföras. De ger emellertid inle tillräcklig försörjningsberedskap enligl kommitténs mening. Kommittén anger därför i slutbelänkandel i vilka avseenden som kompletterande åtgärder bedöms erforderliga utöver dem som inryms i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån.

För egen del ansluter jag mig i aUl väsentligt liU den inriktning i stort av det ekonomiska försvaret som försvarskommittén har förordat. Jag vill särskill framhåUa viklen av all prioritera oundgängliga behov inom försörjningsområdena livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och sjukvård saml härför erforderiiga stödfunktioner. Vidare vill jag framhålla betydelsen av att den administrafiva, organisatoriska och personella handlingsberedskapen hos berörda myndigheter och i näringslivet förbättras saml att olika alternativ lill den alUmer kostnadskrävande lagringen prövas. Jag återkommer i del följande liU frågor rörande forskning och utveckling saml åtgärder för all förbättra handlingsberedskapen. Vidare kommer jag alt särskill kommentera frågan om handelsutbyte i kriser och krig saml frågan om ansvarsfördelningen mellan staten och näringslivet för beredskaps- och fredskrislagringen.

Uppsatta försörjningsmål och antaganden om försöijningskrisers karaktär och längd utgör gmndläggande planeringsfömlsätlningar för del ekono-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 22

miska försvaret. Statsmakternas anvisningar lill myndighelerna i dessa hänseenden är i dag olika i fråga om skilda program. För beklädnadsprogrammet har således meddelats tämligen precisa planeringsfömtsättningar medan målen för andra program har angetts i mer allmänna termer. Jag återkommer i det följande fill frågorna om försörjningsmål i samband med förslagen till inriktning av vissa program.

När det gäller eventuella krisers karaktär och förlopp är del omöjligt att mer exakt fömtse dessa. I planeringen är del därför av vikt alt upprällhålla en viss flexibilitet så all inle låsning görs liU vissa bestämda krisfall. För bedömning av behovet av beredskapslager kan del dock vara nödvändigt att bygga på antaganden om lidsförhållanden och möjlig krisimport. Jag anser att planeringen av lagringen i sådana fall i princip bör utgå från ca ett års krisförbmkning i den mån inte andra försörjningsvägar kan utnyttjas.

När det gäller samhällets mål i fredskriser och de åtgärder som kan behöva vidtas i detta avseende ansluter jag mig lill alt detta innebär ell nära samspel mellan utrikes-, handels-, försvars- och näringspolitiken. Del är mol denna bakgrund självklart all det ekonomiska försvarels uppgifter inom fredskrisberedskapen begränsas på del säll försvarskommitlén har förordat.

Beträffande de ekonomiska resurserna konstaterar jag all försvarskommitlén vid sina överväganden funnU all den av regeringen i anvisningarna för programplaneringen angivna ekonomiska nivån är ofillräcklig för en fillfredsställande försörjningsberedskap med föreslagen inriktning. I likhet med försvarskommitlén anser jag att de åtgärder som ÖEF föreslagit i programplanen på den av regeringen anvisade nivån bör genomföras. Dämlöver bör vissa kompletterande åtgärder vidtas. Jag återkommer i den följande redovisningen med närmare förslag fill hur de ekonomiska resurserna bör fördelas på olika program, anslag och åtgärder.

7.1.3 Långsiktsplaneringen

För att samordna verksamheten inom totalförsvaret och la fram beslutsunderiag inför de femåriga försvarsbesluten tillämpas elt syslem för långsiktig planering som i stora delar är uppbyggt på samma säll för totalförsvarets olika delar. År 1978 fastställde statsmakterna utformningen i stort av det planeringssystem som fillämpas inom det ekonomiska försvaret (prop. 1977/78:100 bU. 14, FöU 1977/78:20, rskr 1977/78:241).

Planeringsprocessen består av tre olika skeden, perspeklivsludier fas 1 och fas 2 saml programplaneringen. I perspeklivsludiernas fas 1, som är planeringens första skede, studeras översiktligt inriktningen av verksamheten på ca 15 års sikt. I perspeklivsludiernas fas 2 görs mer detaljerade studier av verksamhetens inriktning på fem års sikt. I programplaneringen utarbetas förslag lill handlingsprogram för den närmast föreslående femårsperioden. Programplaneringen rullas ärligen och är direkt kopplad fill

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 23

arbetet med anslagsframställningar för del ekonomiska försvaret. Tyngdpunkten i planeringen ligger på perspektivstudieraas fas 2 och programplaneringen. Elt 20-lal centrala myndigheter deltar i planeringen. Regeringen utfärdar fortlöpande anvisningar för planeringens olika skeden.

Enligt min uppfattning är erfarenheterna av den bedrivna långsiktsplaneringen i huvudsak goda. Genom långsiktsplaneringen har slalsmaklerna fått bättre underlag för avvägningar och inriktning av verksamheten inom det ekonomiska försvaret och för samordning med totalförsvaret i övrigi. Jag anser därför att en samordnad långsiktsplanering även fortsättningsvis bör bedrivas inom det ekonomiska försvaret.

I den fortsatta planeringen bör enligt min mening eftersträvas förenklingar av planeringsprocessen och begränsningar av resursinsatserna. Ambitionerna i perspeklivsludiernas fas 1 bör minskas till förmån för sludiein-satserna i femårsperspeklivel. Likaså bör sambandet mellan den långsiktiga planeringen och genomförandeverksamheten beaktas. En begränsning av ambitionerna i långsiktsplaneringen torde också vara nödvändig för att kunna förbättra bl. a. den administrativa och organisatoriska beredskapen och planläggningen för undanförsel och förstöring.

En av de väsentligaste delarna i planeringen är enligl min uppfattning samordningsuppgtften. Planeringen skall härvid inriktas på att klara ul beroenden meUan olika funktioner inom del ekonomiska försvaret och mellan detta och övriga delar av totalförsvaret i syfte all skapa balans i beredskapen.

7.1.4 Handelsutbyte i kriser och krig

Som jag tidigare nämnt har försvarskommitlén föreslagit att frågan om handelsutbyte med andra länder under kriser och krig är en beredskapsålgärd som bör prövas som alternativ till den beredskapslagring som tenderar att bli aUlmer kostnadskrävande. Jag delar kommitténs uppfattning i detta avseende.

Jag vill i sammanhanget inledningsvis erinra om all del åligger myndighelerna all bl.a. utarbeta försörjningsplaner samt all förbereda regleringar och andra handelspolitiska åtgärder vad gäller varuutbytet med utlandet vid kriser och krig. Syftet med dessa uppgifter är bl.a. alt skapa fömtsätlningar för en import av från försörjningssynpunkt nödvändiga varor. Regeringen disponerar också två rörliga krediter som vid krig, krigsfara eller annan omständighet av synnerlig vikt för rikels försvarsberedskap skaU kunna användas för import av försörjningsvikliga varor. Jag återkommer senare lill dessa krediter.

För att öka fömtsättningarna för all för folkhushällel viktig import skall kunna upprätthållas i en krissituation skulle man redan i icke kristid kunna vidta ytterligare förberedelser genom all ingå någon form av avtal med andra länder och/eller med förelag i andra länder. Självfallet måste i så fall

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 24

Sverige i sin tur vara villigt att avtala om export av svenska varor och tjänster i krislid. En utökad planering för utnyttjande av varuutbytet i krissituationer som försörjningsberedskapspoliliskl medel på angivet sätt kräver en viss nyorientering i beredskapsplaneringen.

Enligt min mening är förberedelser på ulrikeshandelsområdel betydelsefulla beredskapsålgärder. I den fortsatta planeringen bör sådana åtgärder i ökad omfattning övervägas. Myndigheterna bör studera möjligheterna att upprätta krishandelsavtal och i förekommande fall lämna förslag tiU regeringen. Avvägningar mot kostnader för alternativa beredskapsåtgärder bör göras. Riskbedömningar bör göras. 1 inlernalionella förhandlingar om handelspolitik, industripolitik, råvamavtal m. m. bör de försörjningspoliliska aspekterna i ökad omfattning beaktas.

Försvarskommittén har - liksom ÖEF i programplanen - framhålUt all osäkerheten är stor om ett varuutbyte verkligen kan komma lill slånd i elt krisläge och menar därför att enbart ell sådant alternativ inle bör fillämpas för all fillgodose de prioriterade behoven. Jag delar försvarskommitténs uppfattning i denna fråga, men vill samtidigt framhålla all del vid varje enskilt fall som kan bli aktuellt får göras en avvägning mellan kostnader och risker för sådana beredskapsålgärder som slår lill buds. Jag vill också framhålla all avtal med andra länder angående handelsutbyte i kriser och krig enligt min bedömning torde få en tämligen begränsad omfattning och betydelse för försöijningsberedskapen i stort. I fråga om enstaka varor och tjänster kan dock sådana åtgärder vara betydelsefulla. Jag vill i delta sammanhang nämna den principöverenskommelse om krishandel med kvävegödselmedel och ammoniak som nyligen tecknats mellan svenska och norska intressenter i Unje med del svensk-norska jordbruksavtalet (prop. 1980/81:157). Jag återkommer fill delta i det följande.

Med hänsyn fill bl.a. möjUgheterna all upprällhålla transporter i avspärrnings- och krigssituationer samt allmänna handels- och neutralilets-poliliska bedömningar torde avtal om krisimport med i första hand nordiska grannländer komma i fråga.

7.1.5 Lagringsverksamheten

Den beredskaps- och fredskrislagring som staten ombesörjer är myckel omfattande och binder stort kapital.Vissa vikliga insalsvaror måste beredskapslagras för all överbrygga en övergång lill inhemsk försörjning. För andra saknas inhemska subsfilul varför de måste beredskapslagras. Slmkturomvandlingen inom näringslivet medför också att alltther förädlade varor Uksom reservdelar och komponenter kan behöva lagras. Sådana varor är inle sällan känsliga frän lagringssynpunkl och behöver omsättas ofta för alt inle bli inkuranla. Även den tekniska utvecklingen i näringslivet kräver en fortlöpande anpassning av lagrens innehåll fill ändrade produktions- och marknadsmässiga fömlsällningar.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 25

Somjag nyss redogjort för bör del ekonomiska försvaret genom satsning på bl.a. handlingsberedskap och omsläUningsförberedelser försöka all minska beroendet av den kostnadskrävande beredskapslagringen. Trots detta kommer viss lagringsverksamhel all vara nödvändig under överskådlig fid.

Sedan 1976 kan ÖEF med slöd av lagen (1976:295) om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskapen ålägga företag att mot ersättning delta i lagrings- och omsällningsverksamhel. Lagen föreskriver all näringsidkare, som i icke obetydlig omfattning för-bmkar sådan för folkförsöijningen viktig vara som staten håller i lager för att utnyttjas när krig eller krigsfara råder eller fillförsel av varor till riket minskar av annan anledning, kan åläggas all dels lill staten upplåta befintligt lagemlrymme eller plats för uppförande av sådant utrymme, dels inköpa vara från sådant lager, om det behövs för omsättningen av varulaget.

Den statliga lagringsverksamhelen har - med undanlag för större delen av oljelagringen - bekostats över statsbudgeten för säväl investering som drift. Den lagring av råolja, oljeprodukter och vissa petrokemiska råvaror som staten genomfört under senare år har finansierats genom särskilda beredskapsavgifler via den s. k. oljelagringsfonden.

ÖEF lagrar elt stort anlal varor, såväl råvaror som halvfabrikat och insalsvaror. Återanskaffningsvärdet beräknades vid ugången av budgetåret 1980/81 lill närmare 7 miljarder kr, varav ca 4,5 miljarder avsåg lager av råolja och oljeprodukter. Lagrets tolala inköpsvärde uppgick fill knappt 4 miljarder kr. För budgetåret 1981/82 har drtften av beredskapslagren beräknats kosta totalt drygl 400 milj. kr. varav för kapitalkostnader ca 365 milj. kr.

Även jordbruksnämnden och socialstyrelsen svarar för en betydande lagringsverksamhel, varvid ÖEF till viss del tjänstgör som uppdragsmyn-dighel.

Särskild Ivångslagring hos näringslivet — tidigare i förening med statliga finansieringsbidrag — tUlämpas på oljeområdet enligt lagen (1957:343) om oljelagring m.m. Importörer och vissa större säljare och förbmkare av oljeprodukter är skyldiga all hålla beredskapslager. Av statsmakterna fastställda lagringsmål fördelas mellan de lagringsskyldiga i proportion lill deras försäljning respektive förbmkning under en preciserad basperiod.

1980 års oljelagringskommitté (OLK) har i sill slutbetänkande Ds H 1981:2 föreslagit att tvångslagringen hos näringslivet utvidgas lill all också omfatta importörer, säljare och förbmkare av ångkol och naturgas. Beträffande kärnbränsle har OLK föreslagit all i första hand. kraftinduslrins planerade utbyggnad till år 1982 av reservlagret genomförs. I mina ställningstaganden till OLK:s förslag vid behandUngen av energiprogrammel i del följande ansluter jag mig i princip fill OLK:s förslag.

1978 års försvarskommitlé anförde i delbelänkandet i febmari 1981 alt

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 26

del närmare borde övervägas om staten eller näringslivet bör ha ansvaret för den lagringsverksamhet som alltjämt är nödvändig. Kommittén ansåg att olika alternafiv bör prövas. Elt sådant skuUe kunna vara att finna incUamenl för förbmkande förelag i näringslivet all helt eller delvis åla sig ansvaret för fredskrislagringen. Ell annat skulle kunna vara aU, oberoende av lagringens avsedda syften, ålägga staten lagringsansvar för varor av allmän förbmkningskaraklär medan lagringen av varor av mer spectfik natur åläggs de enskilda företag som förbmkar varorna.

Den förordade inriktningen av försöijningsberedskapen med förslag liU ett aktivare engagemang från näringslivels sida gör del enligl kommittén särskill angeläget alt finna lämpliga former för fördelningen av ansvaret för bl.a. lagringsverksamhelen mellan staten och näringslivet. Hithörande frågor borde därför enligl kommittén ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet.

I programplanen pekar ÖEF pä all frågan om fördelningen av ansvaret för beredskapslagringen mellan staten och näringslivet borde bli föremål för en mer inträngande analys saml all ÖEF avsåg inkomma med förslag lill direkfiv för en allsidigt sammansatt kommitté med uppgift att studera frågan närmare. Försvarskommitlén har i sill slutbetänkande bUräll ÖEF:s förslag och förordat att utredningen genomförs skyndsamt.

Riksrevisionsverkel (RRV) har i april 1981 i sin rapport över granskningen av anskaffningsverksamhelen vid ÖEF behandlat frågan om lagring i ÖEF:s egen regi eller köp av tjänsterna inköp, lagerhållning och försäljning. RRV anser aU del i många fall kan föreligga möjligheter lill betydande kostnadsbesparingar om ÖEF köpte effeklueringsfunkfionen som tjänster från externa leverantörer. I sill yttrande till RRV i anledning av granskningsrapporten framhåller ÖEF all det är viktigt all frågan om lagring i egen regi eller hos näringslivet utreds ytterligare. ÖEF säger emellertid också alt lagringen hos förelag har vissa påtagliga nackdelar och svagheter. Bl.a. pekar ÖEF på riskerna för minskad kommersiell lagring och otillbörligt förfogande saml osäkerheten beträffande lagerdisposilionen vid l.ex. konkurs.

För egen del vill jag anföra följande.

Beredskapslagring är alltjämt en viktig uppgift inom del ekonomiska försvaret. Jag anser det väsentligt all ÖEF ständigt strävar efter att hålla sina lager så aktuella som möjligt och inle tvekar att sälja ut sådant som inle längre behövs i samma kvantiteter som tidigare eller över huvud laget. Del är viktigt alt ÖEF ständigt tillser alt lagren sköts på ell så effektivt och ekonomiskt sätt som de specieUa förhållandena medger.

Staten har ett övergripande ansvar för all samhället fungerar och befolkningens primära behov kan fillgodoses vid krig och avspärrning. Hämtöver har staten funnit del önskvärt alt vid fredskriser genom viss lagring och andra åtgärder så långt möjligt söka upprätthåUa normal fredsslandard saml undvika störningar i viktiga samhäUsfunklioner. Del bör dock vara

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 27

angeläget för företagen själva att i sin ordinarie verksamhet så långt möjligt söka tillgodose kundkretsens behov av varor och tjänster i samtliga krislägen. Även då skall förelagen om möjligt upprällhålla sin kommersiella verksamhet. Del är mol den bakgrunden inte på förhand givet hur ansvaret för beredskaps- och fredskrislagringen skall fördelas mellan staten och näringslivet.

Jag anser del i likhet med ÖEF och försvarskommitlén angelägel all närmare utreda om inte lagringsverksamheten skulle kunna ytterligare förbättras genom all näringslivet fick ett störte ansvar på detta område. Såväl ekonomiska som administrativa skäl kan tala härför. Lagren torde också kunna hållas mer aktuella och bättre anpassas till strukturförändringar i samhäUel.

Samfidigt är det angelägel all eventuella lagringsuppgifter inle försämrar näringslivels inlernalionella konkurrenskraft eller medför komplicerade kontrollproblem.

Jag anser det väsentligt all undersöka hur andra länder har agerat på detta område för att vi i Sverige skall kunna dra nytta av deras erfarenheter. Ell tillfäUe har yppat sig i OECD där högnivågmppen för råvaror på inte minst svenskt inifiafiv f.n. studerar vissa tekniska aspekter på strategisk lagring av råvaror.

Jag avser återkomma liU regeringen med förslag om hur den önskade utredningen skall genomföras.

7.1.6 Forskning och utveckling

Sverige är i likhet med andra mindre industriländer starkt beroende av sin utrikeshandel. Den svenska industrin har aUl mer blivit beroende av råvaror, halvfabrikat, komponenter och reservdelar från ullandel. En viktig beredskapsålgärd är alt söka finna inhemska substitut lUl sådana insalsvaror som normalt importeras, men som behövs i kristid för att de prioriterade behoven skall kunna tUlgodoses. Genom all bedriva utvecklingsprojekt, som syftar lill all få fram användbara substitut baserade på inhemska råvaror, kan näringsliv och myndigheter förbättra försörjningsberedskapen avsevärt.

Sådana beredskapsåtgärder kan också medföra all Sverige får en från försörjningssynpunkt mer ändamålsenlig beredskapslagring. Delar av nuvarande beredskapslager bör kunna avvecklas om godtagbara substitut kan tas fram.

Vissa prakfiska försök att utnyttja inhemska substitut har redan gjorts. Som exempel kan erinras om den verksamhet på gengasområdet, avseende såväl UtveckUng som provning, som har pågått i många år. Ytterligare forskning och utveckUng skulle krävas för all göra gengaslekniken tillämp-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet

28

lig även för moderna lurbodrivna dieselfordon. Några seriösa utvecklingsprojekt härför föreligger dock inte för närvarande. Samtidigt görs stora statliga insatser för alt introducera nya drivmedelsallernaliv i den normala energtförsörjningen. Mol denna bakgmnd är inriktningen för närvarande alt endast bevara uppnådd beredskapsnivå.

I det följande skall redogöras för några utvecklingsprojekt inom del ekonomiska försvaret.

1.    ÖEF har i samarbete med en svensk iryckfärgsindustri genomfört elt
projekt med målsättningen all få fram användbara svarta Iryckfärger för
flertalet Iryckmeloder och tryckalster. Följande kristryckfärger har ut
vecklats och provtryckls med lyckat resultat:

- offsetrotationsfärg för dagstidningar

- arkoffselfärg för kartor, allmänt tryck och förpackningar

- djuptrycksfärg för tidskrifter och förpackningar.

För samtliga krisfärger gäller att huvuddelen av insatsvarorna kan las fram i Sverige. Detta utvecklingsprojekt har medfört all befintligt beredskapslager av carbon black (kimrök) kan avvecklas och att vare sig bindemedel eller lösningsmedel behöver beredskapslagras.

2.    I de tvättmedel som idag används ingår syntetiska tensider som ivällak-
liv komponent. Dessa tensider är antingen importerade eller tillverkade
i Sverige av importerade råvaror. ÖEF har hillills haft ell visst bered
skapslager av en sådan lensidråvara.

I syfte all få fram en tvättmedelslensid på enbart svenska råvaror och ell svenskt tvättmedel med i stort sett enbart inhemska beståndsdelar har ÖEF i samarbete med svensk kemisk och kemisk-leknisk industri bedrivit ett utvecklingsprojekt. Projektet beräknas vara avslutat under våren 1982. Kristvällmedlel skall då vara tillverkat, förpackat och distribuerat liU allmänheten för prövning och utvärdering.

3. Som exempel pä försök med alternativ produktion kan nämnas kartläggning av möjligheterna all tillverka plaslråvarorna elen och elenoxid med inhemsk etanol som råvara i slällel för importerad gasbensin som är en petrokemisk insalsvara. Om en etanolbaserad elenfabrik uppförs kan det innebära att en begränsad produktion av elen- och elenoxidbaserade produkter kan upprätthållas även under en långvarig avspärrning.

4. ÖEF utreder för närvarande bl.a. tillsammans med styrelsen för teknisk utveckling vissa frågor rörande subsfilution av legeringsmetaller, bl. a. krom, kobolt, molybden, nickel, voffram och vanadin.

5. Sedan ett par år pågår i ÖEF:s regi ett projekt om möjligheterna alt utnyttja lorvfibrer för tillverkning av kläder saml för tekniska ändamål.

6. I del följande kommer jag all föreslå all ÖEF skall göra en förstudie av möjUgheten att i Sverige tillverka ammoniak i stor skala i krislid genom att använda elektricitet, luft och vatten.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3    Handelsdepartementet 29

Allmänt gäller i en avspärrningskris all beredskapslager för avspärr-ningssilualioner så småningom lar slut medan däremot förberedd substitut-produktion baserad på inhemska råvaror kan upprätthållas så länge som produktionsapparaten finns tillgänglig.

Kunskapen om möjligheterna all utnyttja inhemska substitut m.m. är emellertid ännu myckel varierande. Jag anser all stor vikt bör läggas vid att kartlägga och analysera dessa frågor. För all stimulera intresset för framtagandet av substitut bör olika instanser aktiveras. Myndigheterna inom del ekonomiska försvaret bör främja en sådan utveckling.

Sålunda bör universitet och forskningsinstitut och förelagen själva engageras i arbetet på all utveckla substitut och testa deras användbarhet. Därvid kan även forskningsresultat från andra länder ha betydelse för svensk del, t. ex. i fråga om substitut som kom lUl användning under andra världskriget.

7.1.7 Administrativ beredskap

I programplanen anger ÖEF all del i fråga om den administrativa och organisatoriska beredskapen för närvarande föreligger vissa eftersläpningar. Enligl ÖEF bör beredskapsförfallningarna samordnas, förenklas och kompletteras så all de bättre motsvarar dagens och framlidens behov. Särskilt viktiga i detta sammanhang är bl.a. beredskapsförfaltningar för del arbelsrältsliga området. ÖEF planerar all under år 1982—1983 gå igenom de föreskrifter m. m. som gäller för undanförsel och förstöring för att få underlag till behövliga förändringar på dessa områden. Inom ÖEF pågår även i övrigi arbete med förbällring av den administrafiva beredskapen med beaktande av bl. a. de krav som ställs på ÖEF:s kris- och krigsorganisation. Som elt resultat av detta arbete kan det bl.a. bli möjligt för ÖEF att komma med förslag lill ändringar i olika beredskapsförfaltningar.

För egen del anser jag del angelägel att del arbete som påböijals inom ÖFF för all förbättra den administrativa beredskapen fortsätter. Härtill kommer del planeringsarbete som fortlöpande bedrivs av arbetsmarknadsstyrelsens försvarsenhel. Jag vill i sammanhanget anmäla att del inom regeringskansliet pågår arbete med översyn av beredskapsförfaltningar i syfte all förbättra den administrativa beredskapen. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet planerar bl. a. att föreslå regeringen all lägga en proposifion senare i år om arbetsrätten i krig och därmed sammanhängande frågor.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 30

7.1.8 Lån och garantier

Bakgrund

Inom vissa försörjningsområden är upprätthållande av inhemsk produktionskapacitet ofta det mest ekonomiska sättet all klara försörjningsberedskapen. Om möjUgt bör då produktionskapaciteten tryggas genom all levande produktion bibehålls. I vissa fall kan del emellertid vara rafionellare att hålla kapacitet "i malpåse".

Genom den snabba slmkturomvandlingen i näringslivet har under senare år en rad för försörjningsberedskapen viktiga tillverkningsgrenar blivit olönsamma och därmed hotats av nedläggning. Ibland har inle bara fill-verkningen av vissa produkter i elt förelags sortiment blivit mogna för avveckling utan hela förelagets existens har hotats. Framför allt har detta inträffat inom beklädnads- och kemiområdena.

I sådana lägen har statsmakterna, framför allt genom ÖEF, ibland sökt upprätthålla försörjningsberedskapen genom att av förelagen "köpa" bibehållen produktionskapacitet. Man kan säga att samhället då upphandlat en beredskapsviktig Ijänsl.

Denna upphandling har vanligen skett genom all staten givit förelagen lån. Lånen nedskrivs sedan om förelagen utför den av staten önskade prestationen genom all upprätthålla viss produkfionskapacitet och/eller viss levande produktion under viss lid. Vissa låneformer är kopplade lill investeringar i rationellare maskiner och anläggningar eller till slmklurra-fionaliseringar genom all förelaget förvärvar eller fusioneras med andra företag inom branschen. Ibland kompletteras denna typ av lån med att staten garanterar lån som förelagen lar upp på den ordinarie kreditmarknaden. Lånegarantier lämnas också för säsongskrediler till företag inom den från försörjningssynpunkt vikliga skobranschen.

Denna upphandling av beredskapsljänster inleddes år 1973. Fram lill och med budgetåret 1981/82 har statsmakterna anslagit drygl 740 milj. kr. som lån för detta ändamål, varav ca 680 milj. kr. inom beklädnadsprogrammel och 60 milj. kr. inom kemiprogrammel. För garantier har beviljats ramar på totalt 122 milj. kr., vilka i sin helhet hänför sig till beklädnadsprogrammet.

Jag skall nu redogöra för de olika låne- och garanlityper som kommit lill användning.

Avskrivningslån

Avskrivningslån infördes genom beslut av riksdagen hösten 1972 (prop. 1972:127, FöU 1972:25, rskr 1972:325).

Avskrivningslån kan lämnas lill förelag inom teko-, läder-, lädersko-, gummisko- och rayonfiberindustrierna för investeringar i maskiner och byggnader. I något fall har som investering också betraktats aktiverade organisalionskoslnader, l.ex. omställnings-, igångkörnings- och inlrim-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3    Handelsdepartementet 31

ningskoslnader. Genom beslut av riksdagen våren 1980 medgavs även all lån lämnades tiU vissa företag inom den kemiska industrin (prop. 1979/ 80:101, FöU 1979/80:11, rskr 1979/80:188). Lånen, som är ränte- och amorteringsfria, utgår med högst 50% av investeringskostnaden. Förelagen inom bomulls- och rayonfiberindustrierna har dock inom ramen för särskilda avtal erhållit avskrivningslån för 75% av investeringskostnaden. Inom kemiprogrammel har lån beviljats med 75 resp. 100% av investeringskostnaden. Lånen löper på 10—15 år och skrivs av med lika stora delar per år under fömlsättning all låntagande förelag upprälthåUil viss avtalad produktion och produktionskapacitet.

T. o. m. budgetåret 1981/82 har ca 377 milj. kr. anslagits för avskrivningslån varav 353 milj. kr. inom beklädnadsprogrammel och 24 milj. kr. inom kemiprogrammet.

Försörjningsberedskapslån

Försörjningsberedskapslån infördes genom beslut av riksdagen våren 1976 (prop. 1975/76:206, NU 1975/76:60, rskr 1975/76:415).

Försörjningsberedskapslånen var till en början villkorliga, dvs. återbetalning skulle normaU ske efter en viss lid. Lånen, som var ränte- och amorteringsfria, kunde utgå lill främst läderskoförelag men även fill förelag inom grundlexfil bomullsindustri. Syftet med lånen var att trygga all en från försörjningsberedskapssynpunkt nödvändig produktionskapacitet inle försvann under den tid utredningar om branschernas framlid pågick. ViU-korliga försörjningsberedskapslån kom endast alt utgå lill läderskoförelag.

Hösten 1976 och våren 1977 beslöt riksdagen vidare all försörjningsberedskapslån ulan återbetalningsskyldighet skulle kunna lämnas lill företag inom gummistövel- resp. läderskoinduslrin (prop. 1976/77:16, FöU 1976/77:4, rskr 1976/77:31 resp. 1976/77:85, FöU 1976/77:11, rskr 1976/ 77:238).

Våren 1976 beslöt riksdagen att försörjningsberedskapslån skuUe utgå under fem år lill Stigtex AB (prop. 1976/77:206 bil. 2, NU 1975/76:70, rskr 1975/76:415). Lånet till Stigtex hade formen av elt förlusttäckningslån där lånebeloppet var maximerat. Återbetalningsskyldighet förelåg inle.

Hösten 1977 beslöt riksdagen att försörjningsberedskapslån även skulle lämnas till företag inom bomulls- och lexlilfiberindustrierna (prop. 1977/ 78:42, FöU 1977/78:5, rskr 1977/78:81). För dessa och senare beslutade försörjningsberedskapslån finns ingen anknytning fill storleken av ev. förlust hos företagen. Under förulsällning all förelag som erhållit lån uppfyUer sUl åtagande gentemot staten behöver lån heller inle återbetalas.

Särskilda försörjningsberedskapslån fill skoinduslrin benämnda offert-lån infördes 1978 (prop. 1978/79:60, NU 1978/79:18, rskr 1978/79:117).

Försörjningsberedskapslån/offertlån inom beklädnadsprogrammel är ränte- och amorteringsfria och löper på längst ell år, varefter de avskrivs om företagel uppfyllt sitl åtagande. Förelag som erhåller lån skall åla sig

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 32

att upprätthålla viss produktion och produktionskapacitet som erfordras av försörjningsberedskapsskäl. Inom kemiprogrammel har lämnats elt försörjningsberedskapslån med annat avskrivningsförfarande än del normala. T.o.m. budgetåret 1981/82 har 309 milj. kr. anslagits fill försörjningsbe-redskapslån/offertlån, varav 270 milj. kr. inom beklädnadsprogrammel och 39 milj. kr. inom kemiprogrammel.

Villkorslån

Våren 1980 ingicks elt avtal mellan staten och del av KF Industri AB ägda Svenska Rayon AB om upprätthållande av försörjningsberedskapsviktig produktionskapacitet av lextilfibrer hos förelaget, (prop. 1979/80:138, FöU 1980/81:3, rskr 1980/81:18).

En av komponenterna i avtalet utgörs av ell villkorslån vars storlek är beroende av Svenska Rayons ackumulerade resultat under åren 1980-1982. Lånebeloppet blir lägst 30 och högst 35 milj. kr. Lånet löper med 10% fasl årlig ränta vilken läggs lill kapitalet.

Amortering av lånet skall med början den 31 december 1982 erläggas för kalenderår under vilket förelagets på visst säll omräknade resultat är en vinst. Amorteringen skall göras med elt belopp som motsvarar 50% av vinslen, dock högst med ell belopp som motsvarar en femtedel av då kvarvarande lånebelopp inklusive kapUaliserad ränta.

Avskrivning av lånet skall med början den 31 december 1982 göras för kalenderår då förelagels på visst säll omräknade resultat är en förlust. Avskrivningen skaU motsvara förlusten, men högst uppgå lill en femtedel av urspmngligen utbetalt lånebelopp. EvenlueUl kvarstående lånebelopp jämte kapilaliserad ränta per den 31 december 1991 avskrivs helt vid denna tidpunkt.

Om företagel träder i likvidation eller försätts i konkurs efter den 31 december 1982 men innan villkorslånet återbetalats eller avskrivits helt, skall staten ha rätt lill återbetalning av återstående länebelopp efter övriga fordringsägare, med det undantaget att fordringar som KF och/eller KF Industri AB kan ha på företaget lill ell sammanlagt belopp om 30 milj. kr. skall ha förmånsrätt efter statens fordran.

Genom särskUt beslut har regeringen med slöd av nionde stycket anvisningarna tiU 19 § kommunalskattelagen (1928:370) föreskrivit all lånebelopp skall utgöra skattepliktig intäkt i Svenska Rayons rörelse under de beskattningsår då utbetalning sker.

Några fler villkorslån har inte lämnats.

Skostrukturlån

Skoslmkluriån infördes år 1977 (prop. 1976/77:85, FöU 1976/77:11, rskr 1976/77:238). Syftet med lånen var aU göra det möjUgt för förelag, företagare eller anställda att förvärva skoförelag eller delar av skoförelag, t. ex. en viss produktlinje. Lånen, som kunde utgå med upp liU 75% av köpeskUl-Ungen, är ränte- och amorteringsfria och skrivs av under en femårsperiod

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 33

fömtsatt att åtaganden om att upprätthålla produktionskapacitet och produktion uppfylls. Sammanlagt beviljades under budgetåren 1977/78 och 1978/79 20,5 milj. kr. i skoslmkluriån. Därefter har inga ytterligare medel beviljats.

Statlig garantiför säsongskrediter

Den svenska läderskoindustrin är främst inriktad på tillverkning av höst-och vinterskor, Detta medför att likviditetspåfrestningen under vissa delar av året är stor. För att förbättra branschens möjlighet att erhålla krediter infördes år 1978 statlig garanfi för säsongskredUer (1977/78:125, FöU 1977/ 78:24, rskr 1977/78:287). Garanfierna avser kortfristiga krediter inle överstigande ett år. Under de senaste budgetåren har ramen för säsongskreditgarantier uppgått fill 17 milj. kr.

Statlig garantiför kredu i samband med avskrivningslån

Statlig garanti kan sedan år 1973 lämnas i samband med att ÖEF beviljar avskrivningslån för investeringar (prop. 1972:127, FöU 1972:25, rskr 1972:325). Garantierna som får uppgå tiU högst 25% av den sammanlagda kostnaden för investeringen, utgår för lån som avbetalas under högst 10 år såvitt avser anskaffning av maskiner och under högst 15 år för investeringar i byggnader. För ändamålet finns en ram på 105 milj. kr.

Utvärdering av lån och garantier

Sålunda har en rad låne- och garantiformer vuxit fram genom åren, vilka alla haft syftet att bevara försörjningsberedskapsviktig produktionskapacitet.

Efter ett uttalande av näringsulskoltet våren 1979 (NU 1978/79:48, rskr 1978/79:390) gjordes inom regeringskansliet studien (Ds H 1980:8) Statliga åtgärder för tekoindustrin. I studien analyserades stödformerna inom tekoområdet, däribland de försörjningsberedskapsmässigl mofiverade. Min företrädare redogjorde i proposition 1980/81:100 bil. 14 för studien och kom fill slutsatsen alt stöden i huvudsak hade en lämpUg utformning. ÖEF hade föreslagit all låneformema skulle slås samman fill en enda, benämnd kapacilelslån. Även tekodelegationen hade föreslagit en liknande åtgärd, men min företrädare var inte då beredd att lämna några förslag om väsentligt ändrade stödformer. Riksdagen lämnade detta ulan erinran (NU 1980/ 81:47, rskr 1980/81:279)

Regeringen uppdrog med beslut den 6 september 1979 ål ÖEF all i samband med perspektivstudierna genomföra en studie avseende de åtgärder som fillämpas för att upprätthålla en från försörjningsberedskapssynpunkt nödvändig produktionskapacitet. I en tiU beslutet fogad promemoria angavs bl.a. att ÖEF skulle lämna förslag om förbättringar om del i studiearbetet visade sig att det från försörjningsberedskapspoliliska och andra utgångspunkter var önskvärt att befinliga stödformer modtfierades. 3   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 3 "

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 34

I skrivelse den 3 febmari 1982 redovisar ÖEF del genomförda studiearbetet och sin syn på arbetets fortsalla bedrivande. ÖEF har bl.a. samrått med industristödskommillén (Dir 1979:112) vad gäller de delar av kommitténs belänkande (SOU 1981:72) Att avveckla en kortsiktig slödpolitik som behandlar stöd av försörjningsberedskapsskäl.

Eftersom ÖEF anser att de studier och analyser av företagsstödens utformning som gjorts under senare tid har gell en god bild av problemen och intressemotsältningarna i samband med finansieUt stöd lill förelag begränsar verket redovisningen av regeringsuppdraget lill att mol bakgmnd av sin hiltiUsvarande erfarenhet föreslå vissa förändringar i konstmktionen av de lån som lämnas för all säkerställa produkfionskapacitet.

ÖEF:s erfarenheter av låne- och garantiformerna är i stort sett goda. Avtal om produktionskapacitet gäller fortfarande med de flesta förelag som erhållit iån. Förlusterna i samband med konkurser e.d. har varit begränsade. Anlalel avskrivningslån är närmare 300, anlalel försörjningsberedskapslån drygt 70 och anlalel garantier ca 50.

Emellertid ser ÖEF problem för framfiden. På grund av främst utvecklingen inom teko- och skobranscherna kommer uppföljningen av befintliga avtal i form av säkerhetsbevakning o. dyl. all ställa större krav på organisationen. Redan av detta skäl anser ÖEF all en begränsning av anlalel avtal är nödvändig. Vidare är det inle minst av statsfinansiella skäl nödvändigt att branschstöden får långsiktiga effekter och inle bara ger berörda företag ett eller annat års rådmm. ÖEF strävar därför efter att uppnå fleråriga avtal och alt vara mer uppsökande och offensiv i denna verksamhet.

De av regeringen fastställda nu gällande bestämmelserna för lån försvårar emellertid enligl ÖEF en sådan inriktning. Bl.a. kan endast produktions- och produktionskapacitetsanknulna villkor föreskrivas, trots all del kan vara viktigare för försörjningsberedskapen all företagen förbinder sig att vidta åtgärder på andra områden. Flexibiliteten hämmas därmed.

Del är enligt ÖEF inle lämpligt att begränsa företagels åtagande till kapacitets- och produktionsvillkor. Andra typer av villkor som bör kunna ingå i ett ålgärdspakel är t. ex:

—åtagande om utveckling av företagsledningen, t. ex. genom omorganisation

—marknadsföringsinsatser

—produktutveckling och design

—särskilda konsulfinsatser

—omorganisation av den ekonomiska uppföljningen

—lagring av reservdelar och förbmkningsartiklar utöver vad som är kommersiellt motiverat

—utbildning av drtftpersonal.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 35

Från försöijningsberedskapssynpunkl är det dessutom enligt ÖEF viktigt all om möjligt bevara olika typer av produktion inom samma delbransch. Del innebär all avtalen måste kunna göras flexibla för att ge utrymme för både stora enheter med rationell produkfion i stordrift och för mindre enheter som snabbare och med enklare metoder kan ställa om mellan små serier, utföra udda produkfion, som inle lämpar sig för stordrift, och också rafioneUt hantera specialbeslällningar.

ÖEF anför vidare:

"Utöver ÖEF:s krav på elt regelsystem för industriella åtgärder som ger utrymme för avtal som i varje enskilt fall är mest ändamålsenliga från försörjningsberedskapssypunkt bör andra faktorer beaktas. Dessa är bl. a. följande:

- effekter på företagens inkomstbeskattning

- effekter på företagens balansräkningar, soliditeten

- effekter på den inhemska konkurtensen

- handelspoUtiska effekter

- sysselsättnings- och regionalpolitiska effekter

- krav på rättvis och enhefiig behandling

- krav på övergripande bedömning i vissa fall.

Inkomstbeskattningen kan vara ell problem med nuvarande regler för försörjningsberedskapslån. När lånet skrivs av skaU del las upp som intäkt. Om elt lån inom ramen för ett flerårigt avtal betalas ul ojämnt över avtalsperioden, blir det också med nuvarande regler ojämnt intäkts-fört vilket kan leda fill redovisad vinst och därmed beskattning vissa år medan företaget senare går med föriust. I de fleråriga avtalen med bomulls-och ylleindustrierna har denna fråga kommit upp fill diskussion. Utbetalning av lånen koncentreras lill de första åren av avtalsperioden. Eftersom företagens åtagande gäller hela avtalsperioden har lill lånen kopplats en återbetalningsskyldighet, som inträder när förelagen inle fullgör sina åtaganden.

Rimligheten av alt la upp erhållen avskrivning som intäkt om samtidigt återbelalningsskyldighelen finns kvar har härvid ifrågasatts. Om del fanns möjlighet all avtala om avskrivning över hela avtalsperioden, skulle in-komstskallenackdelen kunna begränsas.

För soliditeten gäller motsatt förhållande. Om försörjningsberedskapslån inle skrivs av samma år del betalas ut står del kvar som skuld i förelagets balansräkning och försämrar därmed soliditeten. Även i detta fall skulle en möjlighet alt avtala om avskrivningsperiodens längd kunna lösa problem i enstaka fall.

Den inhemska konkurrensen kan påverkas av all ÖEF träffar avtal endast med vissa företag inom en delbransch. Del har därför hävdals alt försörjningsberedskapslån lill en delbransch bör utgå generellt. Vissa nackdelar med selekliva stöd har också tidigare påtalats i denna skrivelse. Eftersom de begränsade resurserna inte medger generella stöd i tillräcklig omfattning har ÖEF funnit att problemet med konkurrenssnedvridning kan mildras genom att ÖEF i framtiden träffar en annan typ av avtal än de som gäller för närvarande. Avtalen skall inle avse direkta bidrag till förlust-täckning ulan skall träffas med utgångspunkt all ÖEF genom ell finansiellt åtagande får ett åtagande från företagens sida som främjar försöijningsbe-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 36

redskapen långsiktigt. Det kan då handla om all bevara produktion inom landet som inle heller för konkurrenterna är lönsam. Avtal bör därför träffas med de förelag som kan redovisa de bästa fömtsättningarna för bevarad produktion pä sikt.

ÖEF vill här åter betona all samtliga företag i en delbransch föreslås ha möjlighet all offerera ÖEF den eftersträvade långsikliga produktionsförmågan. Den prövning som sedan sker har karaktären av en anbudsbedömning vid statlig upphandling, dvs. del erbjudande accepteras som ger största försörjningsberedskapseffekl liU lägsta kostnad för staten. Härigenom bevaras den konkurtensneulralitel som givna resurser medger.

Statliga stödåtgärder kan, som redovisats i andra sammanhang, störa våra handelspolitiska relationer.Del gäller framför allt generella stöd som ulgår ulan motprestation från förelagen. Sådana slöd är inle heller önskvärda från ÖEF:s utgångspunkt. Bl.a. har ÖEF i sin skrivelse fill regeringe 1980-09-01 föreslagit all äldreslödel skall kunna utgå mer selektivt än i dag och kanaliseras lill försörjningsvikliga förelag, som kan bedömas ha möjlighet all överleva på sikt och som vidtar ansträngningar i detta syfte.

Sysselsättnings- och regionalpolitiska problem kan uppslå om ÖEF medverkar fill rafionaliseringär och strukturåtgärder som får fill följd all företag minskar sin personal eller lägger ner verksamheten. ÖEF:s åtgärder motiveras då av att marknaden inle ger utrymme för produktionsökning och all konkurrenskraften måste förbättras så all åtminstone en del av produktionen finns kvar i landet. Alternativet kunde annars vara all aUa svenska förelag i branschen slås ut. På del sättet kan nedläggningen åtminstone fördröjas, vilket bör ge en positiv sysselsättningseffekt. Del har också hävdats i rapporten Ds H 1980:8 Statliga åtgärder för tekoindustrin att avskrivningslånen rimligen har medfört all sysselsättningen inom lekoindustrin har minskal i något långsammare takt än om lån inte hade utgått. Även försörjningsberedskapslånen har enligt rapporten varit positiva från arbelsmarknadssynpunkl.

Krav pä rättvis och enhetlig behandling gäUer för all stafiig verksamhet. Detta krav anfördes i budgetproposifionen 1981 (bilaga 14, s Ul) som argument mot ÖEF:s förslag lill ändrade låneformer. "Önskemålet om alt förelag som ansöker om lån och bidrag hos myndigheter skall behandlas på ell enhefiigt sätt talar för att av regeringen fastlagda detaljerade regler skaU gälla för lån- och bidragsgivningen". ÖEF instämmer i bedömningen all alla skall behandlas lika, men det bör kunna åstadkommas på ell annat säll än all regelsystemet görs detaljerat. Om ÖEF inför varje avtalssituation får möjlighet alt väga samman alla faktorer som har betydelse för försörjningsberedskapen, l.ex. alt olika förelag har olika kompetens och all avtalet bör kunna anpassas till de aktuella omständigheterna, skulle det vara möjligt alt nå en rättvis behandling ulan delaljföre-skrifter. Företag som redovisar konkreta åtgärdsprogram för att uppnå lönsamhet har också störte förutsäUningar alt klara produklionsåtaganden som är väsenfiiga från försöijningsberedskapssynpunkl. Delta borde kunna beaktas vid avtalens utformning.

I vissa fall är en övergripande bedömning av avtalen önskvärd, för sammanvägning mellan olika intressen. I vissa fall kan detta tUlgodoses genom elt formaliseral samrådsförfarande mellan de närmast berörda myndigheterna, varvid frågan förs till regeringen för avgörande vid olika uppfattning. I andra fall kan avtalen emeUertid ha så stora effekter av skilda slag alt beslutet skaU fattas av regeringen eller, när så behövs av konstUu-tionella skäl, av riksdagen.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 37

När avtalen rör stora belopp kan en beloppsgräns införas för ÖEF:s rätt att själv fatta beslut. Del är också tänkbart att en delbransch kan vara särskiU känslig från politisk synpunkt och att avgöranden om avtal med företag i den branschen bör förbehållas regeringen. Även om låneformerna således görs mer flexibla än idag finns möjligheter alt begränsa ÖEF:s beslutsrätt på ett sätt som säkerställer del direkta inflytande regeringen vill utöva. Självfallet måste också kunna förutsättas att myndigheten underställer en fråga regeringens prövning även om så formellt inle behövs men frågan har sådan räckvidd all den lämpligen bör avgöras av regeringen.

Sammantaget finner ÖEF all en utökad möjlighet all skräddarsy avtal med försörjningsvikliga företag inle skulle försämra möjligheterna all fiU-godose andra intressen än dem som ÖEF företräder."

ÖEF drar slutsatsen att erfarenheterna under de senaste åren har styrkt behovet av en mer flexibel tillämpning av existerande låneformer. Syftet måste vara all uppnå största försörjningsberedskapseffekt lill lägsta möjliga kostnad. ÖEF vill komma bort från begreppet "slöd" i samband med beredskapsplaneringen. "Slöd" för nämligen enligt ÖEF tanken fill ett passivt statligt åtagande ulan slut. Låne- och garanfiavtalen bör i släUel gmndas på affärsmässiga uppgörelser mellan ÖEF och företaget, där ÖEF:s ekonomiska åtagande är en ersättning för förelagels åtagande snarare än ett rent finansieUt slöd.

Om dessa statens åtaganden kommer fiU uttryck i någon ny låneform eUer genotn justering av de gamla är enligl ÖEF av mindre intresse. En ny låneform som ersätter avskrivnings- och försörjningsberedskapslån är ändå all föredra. Jämförelser bakåt skulle då inle bU relevanta och den av ÖEF eftersträvade nya inriktningen skulle få störte genomslag. Så långa avtalstider som möjligt bör eftersträvas. ÖEF:s förslag till ny inriktning av avtalen fömtsälter därför bemyndigande all ingå fleråriga avtal.

ÖEF hemställer om att regeringen i regleringsbrev för 1982/83 anger närmare föreskrifter för lån och lånegarantier enligt de riktUnjer som anges i skrivelsen. Föreskrifterna bör gäUa för samfiiga program inom ÖEF:s verksamhetsområde.

Överväganden

Jag instämmer i del stora hela med analysen i ÖEF:s skrivelse den 3 februari 1982. Erfarenheterna har visat alt ökad flexibilitet i låne- och garantiformerna är nödvändig all införa. Särskill måste del bli möjligt all på ell enklare sätt än idag sluta fleråriga överenskommelser. Vidare måste del bli möjligt att finansiera andra åtgärder än investeringar i byggnader och maskiner.

Vad gäller lånen föreslår jag att avskrivnings-, försörjningsberedskaps-, slmklur- och offertlån försvinner som begrepp och från 1 juU 1982 ersätts av en ny låneform, kallad beredskapslån. Dessa lån bör vara ränte- och amorteringsfria och kunna skrivas av på mellan ell och femton år. Avskrivningarna behöver inte vara lika stora varje år ulan bör kunna anpassas lill

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 38

det enskilda fallet. Beredskapslån skall kunna ges som molprestafion liU att företag förbinder sig alt upprätthålla produktion eller produktionskapacitet under en viss och helst längre tid, eller att genomföra någon annan åtgärd som stärker försörjningsberedskapen, l.ex. utveckling av subsfilul eller förberedelse alt la upp alternativ produktion i krislägen. Låneavtalen skall kunna förses med villkor om ytterligare åtaganden från företagens sida. Det kan gälla t. ex. att vidta åtgärder på företagslednings- eller marknadsföringsområdena eller alt förbättra styrsystemen. Delta för all öka möjligheterna för företagen all verkligen fullfölja sina åtaganden. Lånen skall vara konkurrensneutrala i den bemärkelsen alt alla företag skall ha rätt all konkurrera om att sälja de beredskapsljänster som ÖEF viU köpa för lånen.

Eftersom riksdagen anvisar betalningsmedel för elt budgetår i laget behövs ett bemyndigande för de betalningsförpliktelser som regeringen eUer på regeringens uppdrag ÖEF kommer alt ikläda sig i samband med avtal om beredskapslån. Riksdagen bör därför för varje budgetär bemyndiga regeringen eller den regeringen bestämmer att inom en angiven beloppsram ingå avtal om beredskapslån som medför utbetalningar över flera budgetår.

Jag föreslår vidare alt nuvarande garanltformer ersätts av en enda med benämningen beredskapsgaranti. Beredskapsgarantier skall kunna ges för lån till såväl försörjningsvikliga investeringar som för säsongsinässigl behov av rörelsekapital tiU skoindustrin. Samma flexibUitet som bör gälla för beredskapslån bör gälla för garantierna.

De nu föreslagna beredskapsgarantierna bör kunna lämnas inom en samlad garantiram som riksdagen fastställer för vaije budgetår.

Med avseende på de effekter kreditgaranfier av detta slag har på såväl kreditmarknaden som statsbudgeten vill jag anmäla alt jag senare kommer att förelägga regeringen förslag om att en kreditgarantiavgifl skall las ut om 1 % p. a. av del utgående kredilbeloppet i syfte att bl. a. täcka kostnader för förluster i samband med garanligivning och kostnader för all administrera garantiverksamheten.

Om riksdagen godkänner vad jag nu föreslagit kommer jag att återkomma fiU regeringen med förslag fill bestämmelser vad gäller beredskapslån och beredskapsgaranfier.

Den skattemässiga behandlingen av olika former av statligt stöd är f. n. oklar på vissa punkter. Bidragsskatlekommitlén (Dir 1979:135) har emellertid i ett nyligen avgivet delbetänkande (Ds B 1981:17) företagit en allmän översyn på detta område. Enligt vad jag inhämtat avser chefen för budgetdepartementet att senare i år föreslå regeringen att riksdagen föreläggs en proposition i ämnet. Jag fömtsätter all frågan om hur beredskapslånen skaU behandlas i skattehänseende kommer alt tas upp i del sammanhanget.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 39

7.1.9 Rörliga krediter

Regeringen har bemyndigats att vid krig, krigsfara eller annan omständighet av synnerUgt vikt för rikels försvarsberedskap för vaminköp disponera rörliga krediter i riksgäldskontorel om högst 50 milj. kr. inom jord-bmksdepartementels och numera högst 1000 milj. kr. inom handelsdepartementets verksamhetsområden (prop. 1970:1 bil. 11, JoU 1970:3, rskr 1970:125, prop. 1970:1 bil. 12, SU 1970:10, rskr 1970:10, prop. 1973:1 bU. 12, FöU 1973:9, rskr 1973:63 och prop. 1974:8, FöU 1974:8, rskr 1974:34). På livsmedelsområdet görs redan i fredstid en löpande planering för ulnylljande av krediten. Det åligger jordbmksnämnden all mol bakgmnd av den fortlöpande förändringen av näringslivels resurser revidera anskaffningsplanen.

Den rörliga krediten för handelsdepartementets verksamhetsområde var ursprungligen avsedd för inköp av i första hand andra varor än olja. Mol bakgmnd av oljekrisen 1973-1974 ställdes emellertid i december 1973 300 milj. kr. av kredtfen, som då utgjorde totalt 350 milj. kr., fill ÖEF:s förfogande för inköp av olja. Den del av krediten som motsvarade varu-koslnader och vissa hanteringskostnader avlyftes efter hand.

Då den rörliga krediten i första hand inle var avsedd för inköp av olja beslutade riksdagen år 1974 all utöka krediten till regeringens disposition till 1000 milj. kr. (prop. 1974:8). Chefen för handelsdepartementet anförde:

"Den rörliga kredit om 350 milj. kr. som Kungl. Maj:l under vissa angivna omständigheter fär disponera är i första hand inle avsedd för köp av olja. Jag anser därför all krediten bör ökas med elt belopp som medger för staten att med viss del av krediten som rörelsekapital genomföra sådana oljeköp som annars inle skulle ha kommit lill slånd. Del är enligl min mening betydelsefullt att staten på så säll kan medverka lill all förbättra vårt försörjningsläge och mildra den negativa verkan som oljekrisen kan ha på samhällets funktion. Genom att öka den rörliga krediten från 350 liU 1000 milj. kr. skulle 650 milj. kr. kunna disponeras för köp av råolja och oljeprodukter."

Mol bakgmnd av den bedömning som gjordes av del svenska oljeförsörj-ningslägel i samband med krisen i Iran 1979 medgav regeringen ÖEF all utnyttja medel från den rörliga krediten för att anskaffa olja. Under år 1979 och 1980 anskaffades sålunda 650000 m' oljeprodukter, främst motorbrännolja och lätt eldningsolja, lUl en vamkoslnad av 793 milj. kr. HärtiU kom senare omkostnader och räntor, vilka successivt belastade krediten.

I prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (bU.3, s. 15) anförde chefen för handelsdepartementet som sin mening att den rörliga krediten skulle återbetalas genom att medel tillfördes från oljelagringsfonden. Återbetalningen borde ske i takt med all medel fanns tillgängliga i fonden och

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3    Handelsdepartementet 40

vara helt genomförd lill utgången av budgetåret 1981/82. Förslaget överensstämde med del förslag 1980 års oljelagringskommitté presenterat i sitl delbetänkande (SOU 1980:41) Olja för krisfid.

I regeringsbeslut den 18 juni 1981 uppdrogs åt ÖEF att senast den 30 juni 1982 återbetala hela den rörUga krediten. ÖEF har sedermera, i november 1981, återbetalat störte delen av krediten.

Genom de rörliga krediterna kan regeringen som jag nyss nämnt disponera medel för all i krislägen finansiera utgifter för brådskande förstärkning av försvarsberedskapen. Av krediterna, som f. n. totalt uppgår fill 1050 milj. kr., är emellerfid 650 milj. kr. avsedda för köp av råolja och oljeprodukter, 350 milj. kr. för andra varor inom handelsdepartementets område samt 50 milj. kr. för bl. a. livsmedel. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet förordar jag att det bör ankomma på regeringen att fördela användningen av krediterna på skilda ändamål. Liksom f.n. bör dock jordbruksnämnden planera för köp av försörjningsvikfiga varor på livsmedelsområdet inom en ram av 50 milj. kr.

Mot bakgmnd av mitt förslag beträffande utnyttjandet av de rörliga kredUerna bör som vUlkor anges att dessa får disponeras av regeringen vid krig, krigsfara eller annan omständighet av synnerlig vikt för rikels försvarsberedskap eller när den fredslida folkförsörjningen p. g. a. en tillförselstörning är allvarligt hotad.

Krediterna bör också kunna användas för att lidigarelägga inköp av någon av de varor som riksdagen har beslutat skall beredskapslagras över ett anlal år om så kraftiga prisstegringar kan förväntas alt betydande statsfinansiella besparingar kan göras vid en tidigareläggning.

7.1.10 Oljelagringsfonden

Bakgrund

Oljelagringsfonden (olf), vars huvudsakliga syfte är att finansiera den statliga beredskapslagringen av olja, inrättades genom beslut av regeringen den 26 juni 1975. Medel tillförs fonden genom den särskilda beredskapsav-gtfl på oljeprodukter som ulgår sedan den 1 juli 1974 i form av avgifter på bensin, eldningsolja, motorbrännolja och bunkerolja enligt lagen (1973:1216, omtryckt 1975:275, ändrad senast 1981:572) om särskild beredskapsavgtft för oljeprodukter (prop. 1973:194, FöU 1973:27, rskr 1973:266). Både byggande av lagringsanläggningar och inköp av varor, dvs. råolja och oljeprodukter, samt drift och underhåU av lagren finansieras över fonden.

Sedan ikraftträdandet av lagen om särskild beredskapsavgift på oljeprodukter har dennas giltighetslid förlängts tre gånger. Lagen gäller nu till utgången av år 1984.

Den särskilda beredskapsavgiften var urspmngligen 2 öre/1 för bensin och 3 kr/m för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Avgiften har

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3    Handelsdepartementet 41

successivt höjts och ulgår idag med 17 öre/liter för bensin och med 89 kr/m' för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Vid höjningarna av avgiften har viss del av denna kommit all avskiljas för alt tillföras särskilda fonder och finansiera andra åtgärder än beredskapslagring. Sålunda inrättades oljeprospekteringsfonden den Ijuli 1978 för all bekosta prospektering av olja och naturgas (prop. 1977/78:28, NU 1977/78:70, rskr 1977/78:343) och oljeersällningsfonden den I januari 1981 för att finansiera åtgärder för att ersätta olja m.m. (prop. 1980/81:49, NU 1980/81:19, rskr 1980/81:100). Från energiforskningsfonden, som inrättades den Ijuli 1981, finansieras det energiforskningsprogram som föreslogs i prop. 1980/81:90 bU. 3 (FöU 1980/81:21, rskr 1980/81:281).

Den särskilda beredskapsavgiften fördelas på de olika fonderna enligl följande.

Oljelagringsfonden Oljeprospekteringsfoilden Oljeersätlningsfonden Energiforskningsfonden

bensin	mbo, eo, bo
17 öre/I	38 kr/m' 8    " 24    " 19    "

Summa       17öre/l 89 kr/m

Regeringen har i 1982 års budgetproposition (prop. 1981/82:100 bil. 17) föreslagit att avgiften höjs med 29 kr/m' fr. o. m. den 1 april 1982. Höjningen avses fördelas med 4, 13 resp. 12 kr/m' på oljeprospeklerings-, oljeersätlnings- saml energiforskningsfonderna.

Medelslillströmningen till olf genom den särskilda beredskapsavgiflen på oljeprodukter beräknas under perioden 1 juli 1982-31 december 1984 uppgå fill drygl 3 500 milj. kr. Genom försäljning av olja som köpts för den rörliga krediten beräknas ytterligare 650 milj. kr. lUlföras olf under budgetåren 1982/83 och 1983/84. Tillströmningen till olf beräknas sålunda uppgå till totalt ca 4200 milj. kr. under perioden Ijuli 1982—31 december 1984. Lagen om den särskilda beredskapsavgiften gäller som jag nämnt till utgången av år 1984.

Användningen av oljelagringsfonden

Det statliga lagringsprogrammet för råolja uppgår till lotak 6,5 milj. m' råolja (prop. 1980/81:90 bil. 3, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Medel för uppbyggnaden rekvireras från off. Enligl propositionen bör programmet vara avslutat före utgången av år 1984 men kan på gmnd av marknadsmässiga och statsfinansiella skäl behöva utsträckas något, dock längst lUl utgången av år 1986.

I enlighet med förslag i samma proposition finansieras också samtliga driftkostnader, exklusive räntekostnader, för den statliga lagringen inom delprogrammet Bränslen och drivmedel m.m. numera över olf.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 42

I enlighet med förslag i prop. 1975/76:152 (FöU 1975/76:35, rskr 1975/ 76:298) får olf-medel också användas för viss fredskrislagring av produkter inom del petrokemiska vamområdel. Dessutom har olf-medel rekvirerats för industristöd budgetåret 1979/80 i form av avskrivningslån för all trygga försöriningen inom del petrokemiska vamområdel (prop. 1979/80:101, FöU 1979/80:U, rskr 1979/80:88).

Slutligen har regeringen bemyndigats all besluta om fillfälliga överföringar av medel mellan de olika fonder som tillförs medel genom den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter (prop. 1980/81:50, FiU 1980/ 81:40, rskr 1980/81:420).

Medlen på olf har således genom olika beslut kommit att finansiera andra åtgärder än de urspmngligen avsedda, nämligen åtgärder inom del petrokemiska vamområdel saml finansiering av driftkostnader för oljelagringen. Härtill kommer möjligheten all föra över medel lill de tre övriga fonderna för att underlätta planering och genomförande av den verksamhet som skaU finansieras från resp. fond.

Ökade anspråk på oljelagringsfonden

Jag har nu redogjort för nuvarande anspråk på medel från off för finansiering av olika ändamål, främst beredskapslagringen av olja. Jag vill också upprepa vad jag nyss sagt, nämligen all regeringen i beslut den 18 juni 1981 ålade ÖEF all senast den 30 juni 1982 återbetala vad som utnyttjats - jämte ränta — av den rörliga kredit hos riksgäldskontorel som slår lill regeringens disposifion. Återbetalningen skulle finansieras med medel från olf. ÖEF hade i november 1981 återbetalat nästan hela krediten.

Vidare har ÖEF i det ekonomiska försvarets programplan under beklädnadsprogrammet uppgett elt medelsbehov över olf på totalt 25 milj. kr. under perioden för utbyggnad av fredskrislagringen av syntetfibrer. För budgetåret 1982/83 har ÖEF begärt 5 milj. kr. över olf för ändamålet. FörsvarskommUlén delar ÖEF:s uppfattning. Jag återkommer liU fredskrislagringen av syntetfibrer senare idag.

ÖEF förordar också alt medel anvisas över olf för all finansiera beredskapsålgärder inom bränsleprogrammet vilka utgör alternativ fill oljelagring eller förberedelser för omställning från olja till annat bränsle. Jag återkommer tiU detta i del följande under behandlingen av energiprogrammet. ÖEF beräknar 15,6 milj. kr. för budgetåret 1982/83 för dessa ändamål. Även försvarskommittén anser att förberedelser för sådana omställningar som utgör alternativ till oljelagring bör finansieras över olf.

1980 års oljelagringskommitté (OLK) föreslår i sUl slutbetänkande (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för krislid en utökad statlig beredskapslagring av gasbensin med 330000 ton eller 455 000 m'. Anskaffningskostnaden beräknas uppgå till ca 500 milj. kr. och föreslås även fortsättningsvis bestridas över off. Uppbyggnaden bör enligl utredningen genoinföras så snart som möjligt under programplaneperioden 1982/83-1986/87.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 43

ÖEF beräknar för budgetåret 1982/83 623 milj. kr. över olf för inköp av gasbensinen inklusive inlagringskoslnad. FörsvarskommUlén anser all utbyggnaden av beredskapslager av gasbensin bör genomföras enligl OLK:s förslag och finansieras över olf.

För egen del kommer jag i del följande under delprogrammet Kemiska produkter m. m. att återkomma till lagringen av gasbensin.

Försvarskommitlén anser att en utökning av fredskrislagren av metaller alltjämt är angelägen men finansieringen av denna lagring bör studeras ytterligare. Emellertid anför kommittén att vissa medel ur off tillfäUigt kan behöva tas i anspråk för sådan fredskrislagring. ÖEF, som inle föreslår olf som finansieringskälla, beräknar lagringskostnaden för perioden 1982/ 83—1986/87 liU ca 375 milj. kr. Jag återkommer liU fredskrislagringen av metaller under delprogrammet Metaller m. m.

Slutligen anser försvarskommittén all alla kostnader som hänger samman med drift, exklusive räntor, av lager som anskaffas över olf också bör finansieras över off saml att oljelagringsprogrammet bör fullföljas så snabbt som disponibla medel i olf medger.

Sammanfattningsvis föreligger således idag önskemål om finansiering ur olf för en rad olika ändamål.

Nedanstående tabell visar beräknad medelstUlströmning lill olf samt i samråd med ÖEF beräknade utgifter för de nuvarande och främst av ÖEF föreslagna anspråken på olf. Jag har räknat med all lika stor mängd råolja inlagras under budgetåren 1982/83 och 1983/84 och halva denna mängd andra halvåret 1984. I beräkningen har använts de priser och valutakurser som gällde i november 1981.

	1982/83	1983/84	1984/85	Summa
Ingående balans (milj.kr.)	814	-256	-  767	-
Inkomster
Särskilda beredskaps-
avgiften	1435	1428	713	3576
Försäljningsinkomster
av varor köpta för den
rörUga krediten	325	325	-	650
Summa inkomster och
ingående balans	2574	1497	-    54	4017
Utgifter
Råolja	2034	2034	1016	5084
Gasbensin	623	—	—	623
Flygdrivmedel	15	71,3	13,1	99,4
Syntetfibrer	5	5	5	15
Metaller	75	75	75	225

(forts.)

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 44

	1982/83	1983/84	1984/85	Summa
(forts.)
Omställningsåtgärder Lagringsanläggningar Driftkostnader	15,6 28,6 33,5	12,1 37,7 28,6	11,0 19,1 20,6	38,7 85,4 82,7
Summa utgifier	2830	2264	1160	6254
Utgående balans	-256	-767	-1214	-2237

Anm: Tillkommer anskaffning av gasol för 74,5 milj.kr. budgetåret 1985/86.

Sammanfattande synpunkter

En jämförelse mellan den prognosticerade medelstUlströmningen fill olf och de tolala anspråken på olf med gjorda prisantaganden visar alt olf:s resurser inte räcker lill för all liUgodose aUa anspråk. Detta under förutsättning att den särskUda beredskapsavgiften inte höjs.

Jag kommer därför i det följande bl.a. alt föreslå all oljelagringsprogrammet förlängs tUl och med kalenderåret 1986, all inlagring av gasbensin görs successivt lill och med budgetåret 1986/87 och att fredskrislagringen av metaller utökas - om än inte i den omfattning som ÖEF och försvarskommitlén förordat -, men alt den finansieras på annat säll än över otf. Vidare kommer jag all föreslå alt vissa omslällningsålgärder finansieras över den s.k. clearingfonden. Jag kommer inte alt föreslå all syntetfibrer freds-krislagras under programplaneperioden. På så sätt kommer de totala anspråken på finansiering över olf alt fördela sig som följer. Av lagringstekniska skäl föreslås en något högre inlagring av råolja budgetåret 1982/83 än under de följande åren.

Utgifter	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	Summa
(milj. kr.)
Råolja	1178	1116	1 116	1 116	558	5084
Gasol	-	-	-	74,5	-	74,5
Gasbensin	139	139	139	139	67	623
Flygdrivmedel	15	71,3	13,1	-	-	99,4
Lagringsan-
läggningar	28,6	37,7	19,1	4	-	89,4
Driftkostnader	30,7	28,6	20,6	20,0	19,0	118,9
Summa
utgifter	1391	1393	1308	1353	644	6089

Delta innebär med tidigare nämnda antaganden en omfördelning i tiden av utgtfter så att olf under budgetåret 1982/83 belastas med 1439 milj. kr. och under budgetåret 1983/84 med 871 milj. kr. mindre i förhållande till de önskemål om finansiering över off som jag nyss redogjort för.

Jag har övervägt om del alltjämt är rationellt att finansiera dessa ulgifler ur en oljelagringsfond som fyUs på av en särskild beredskapsavgift. Jag har kommit tiU slutsatsen att det i dagens statsfinansiella läge är bättre att

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 45

ordna finansieringen över statsbudgeten. Jag återkommer senare under avsnittet om ÖEF lill över vUka anslag och med vUken teknik finansieringen lämpligen bör ske.

Som konsekvens härav föreslår jag alt del beräknade saldot på olf per den Ijuli 1982, dvs. ca 814 milj. kr., överförs tiU inkomsttitel på statsbudgeten, liksom de särskilda beredskapsavgtfler som genom eftersläpningen i redovisningen inflyter i olf en lid därefter.

Efter samråd med chefen för budgetdepartementet förordar jag att den särskilda beredskapsavgiften på eldningsolja, motorbrännolja och bunkerolja från den 1 juli 1982 sänks med det belopp som hänför sig till otf, 38 kr/ m', och alt avgiften på bensin, 17 öre/l, slopas från samma dag. Den allmänna energiskalten på oljor och bensinskallen bör samtidigt höjas med samma belopp. Med dessa åtgärder förbättras statsbudgetens saldo med de belopp som vid budgetårsskiftena annars skulle ha legat i olf som utgående balanser.

Den nu föreslagna åtgärden aktualiserar också en annan fråga. Senast i prop. 1981/82:100 bil. 2 har framhållits all skatteuttaget på gasol skall stå i samma relation lill del sammanlagda skatte- och avgiftsuttaget på bensin som gällde före skallehöjningarna i december 1979 (55/109) och att skalteutlagel på motoralkoholer bör vara ungefär hälften av skatteuttaget på bensin. Den nu föreslagna åtgärden att slopa beredskapsavgiften på bensin och öka beskattningen med samma belopp kräver inle något särskill uttalande när det gäller gasol. I fråga om motoralkoholerna bör däremot en ändring göras så alt skatten i fortsättningen skall utgöra ungefär 45 % av skallen pä bensin. Härigenom uppnås i stort sell samma resultat som för närvarande.

De förfaltningsförslag som krävs för ändringen har upprättats inom handelsdepartementet. Då den återstående delen av avgtften inte har något direkt samband med beredskapen bör lagens mbrik ändras lill lag om en särskild avgift för oljeprodukter.

Med hänsyn lill lagstiftningsfrågornas enkla beskaffenhet är del enligt min mening inle nödvändigt att inhämta lagrådels yttrande över författningsförslagen.

De upprättade förslagen torde fogas lill protokollet i detta ärende som underbilaga 3:1, 3:2 och 3:3.

7.1.11 Clearingfonden för olja

Med slöd av allmänna ransoneringslagen förordnade Kungl. Maj:l den 28 december 1973 om clearing för oljeprodukter. Syftet härmed var all genom clearingbidrag möjliggöra import av olja som inte kunde köpas lUl priser, som rymdes inom den fastställda högslprisnivån.

För alt finansiera bidragen inrättade Kungl. Maj:l en särskild fond, , clearingfonden för olja. Denna lUlfördes medel genom clearingav-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 46

gtfler för vissa oljeprodukter.

En särskild nämnd, clearingnämnden, inrättades för att pröva frågor om clearingbidrag. Nämndens verksamhet upphörde vid utgången av november 1974.

Riksdagen beslöt år 1975 att den behållning som uppstått av clearing-nämndens verksamhet skall utnyttjas för ändamål som är av betydelse för att stärka försörjningsberedskapen inom energiområdet och att del bör ankomma på regeringen alt besluta om användningen av fondmedlen efter förslag av ÖEF (prop. 1975:1 bU. 12, FöU 1975:8, rskr 1975:68).

Efter slutförda efterdebileringar och restitutioner uppgick behåUningen i fonden år 1976 liU ca 36,1 milj. kr.

Under åren 1977-1980 har regeringen vid flera filtfällen beslutat om åtgärder att finansieras över clearingfonden. Åtgärderna har avsett följande ändamål (milj. kr.):

—       förhandlingar om införande av torveldning vid

fjärrvärmeverk 0,4

-      projektering av kraftvärmeverk så all som elt
alternativ eldning kan ske med kol eller andra

fasta bränslen 3,6

- ökad ransoneringsberedskap 0,7

—    ombyggnad av hetvattenpanna i Växjö för
eldning med inhemska bränslen och för

försökseldning med sådant bränsle 14,9

—       försök avseende eldning med inhemskt

bränsle inom försvarsmakten 0,7

- övrigt 0,1

20,4

F. n. återstår av clearingfonden ca 15,7 milj. kr.

Genom att utnyttja behåUningen på clearingfonden har enligl min mening flera för försörjningsberedskapen på energiområdet angelägna åtgärder kunnat genomföras. Jag kommer i del följande all förorda all vissa av ÖEF föreslagna omstäUningsåtgärder m. m. skall finansieras från denna fond. ÖEF har somjag tidigare nämnt föreslagit alt finansieringen skall ske ur oljelagringsfonden.

7.1.12 Ekonomiska planeringsförutsättningar

Försvarskommittén har i sitl slutbetänkande yttrat sig beträffande de ekonomiska planeringsfömlsällningarna. Enligl kommittén krävs att planeringen inom många program fortlöpande anpassas till samhäUsutvecklingen för alt prioritera de behov av varor och tjänster som skall kunna tillgodoses med hög säkerhet. Därutöver måste prisutvecklingen följas och dess konsekvenser beaktas i planeringen. Resursbehoven för ekonomiskt försvar behöver prövas med kortare tidsintervall än inom övriga delar av

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 47

totalförsvaret. Det är därför inte meningsfuUl alt liUämpa den form av fasl ekonomisk planeringsram i kombinafion med kompensafion för prisutveckUngen som kommittén föreslår för försvarsmakten och civilförsvaret.

Ett syslem med en grovt uppskattad ekonomisk planeringsram för femårsperioden i kombinafion med en noggrann årlig prövning av resursbehoven bör enUgt kommittén fillämpas för del ekonomiska försvaret. Inom sådana områden där samhälls- och prisutveckling spelar en underordnad roll men där fleråriga insatser är erforderliga, kan det vara lämpligt alt ge flerårsbemyndiganden för att få yllerligare stadga i planeringen och största möjliga effeklivtfel i förekommande varu- och materielupphandling och vid industriella stödåtgärder.

I många fall måste stödåtgärder kunna sältas in med kort varsel vid krisdrabbade industrier. I sådana fall är det främst möjligheterna att snabbt kunna disponera befinfiiga medel som kan bli avgörande om en fillfredsställande försörjningsberedskap skall kunna upprätthållas. Kommittén förordar därför att myndigheterna inom del ekonomiska försvaret ges största möjliga frihet all utnyttja de samlade ekonomiska resurserna för de ändamål som bäst främjar försöijningsberedskapen.

För fortsatt planering under programplaneperioden bör enligl försvarskommitlén fömlsältas en i stort reellt oförändrad årlig ram för kostnader (exkl. räntor) över statsbudgeten. Ramen kan dock behöva justeras under programplaneperioden. En sådan justering kan föranledas av en evenlueUl ändrad ansvarsfördelning mellan staten och näringslivet för beredskapsålgärder av skilda slag. Försöken att finna inhemska ersäuningsråvaror m.m. och förändringar i beredskapslagrens sammansättning och volym kan också ge anledning till justeringar.

Del ankommer på regeringen all åriigen föreslå de justeringar i planeringsramen som föranleds av ändringar i de fömtsätlningar som kommittén har lagt till grund för sina beräkningar.

För egen del ansluter jag mig i huvudsak fill försvarskommilléns uppfattning om de ekonomiska planeringsfömlsätlningar jag här redogjort för.

Beträffande den särskilda medelsramen för det ekonomiska försvaret får del enligt min mening ankomma på regeringen all årligen föreslå en sådan. I planeringsanvisningarna bör en fasl ram anges för del närmast aktuella budgetåret och en mer översiktlig ram för övriga år i en planeringsperiod.

Beträffande drift- och förvaltningskostnader får det ankomma på regeringen att på vanligt sätt lämna löpande anvisningar för hur dessa skall behandlas.

Försvarskommitlén har i samband med behandlingen av de ekonomiska planeringsfömtsätlningarna även berört utnylljandel av oljelagringsfonden. Jag har tidigare behandlat denna fråga.

Jag vill i detta sammanhang erinra om alt den slufiiga bedömningen av de ekonomiska resurserna får göras budgelårsvis i samband med prövningen av myndigheternas programplaner och förslag lUl anslagsframställningar.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 48

7.2 Programvis inriktning

Jag övergår nu lill att kommentera de olika programmen inom det ekonomiska försvaret i huvudsak utifrån de förslag som lämnats i myndigheternas programplaner och anslagsframställningar saml i försvarskommitténs slutbetänkande.

7.2.1 Programmet Livsmedel

Efter samråd med chefen för jordbmksdepartemenlel viU jag anföra följande.

Programmet omfattar frågor rörande försörjning med livsmedel, fodermedel, utsäde, fettråvaror saml handelsgödsel- och bekämpningsmedel. Statens jordbruksnämnd är programmyndighet.

Försvarskommitlén har föreslagit följande inriktning för programmet.

Det önskvärda målet bör vara att livsmedelsproduktionen kan ställas om tiU i huvudsak självförsörjning. Genomförda studier inom jordbmksnämnden har visat att en godtagbar kriskost kan liUhandahållas efter omställning av jordbruket. Denna kriskost bör ligga fill gmnd för planeringen. Sådana varor som inte kan framställas inom landet och som erfordras för alt klara en omsläUningsperiod och för att ge erforderlig uthållighet i övrigi bör beredskapslagras.

Jag biträder kommitténs förslag lill inriktning av programmet.

Försvarskommitlén pekar bl.a. på den studie som genomförts av jordbmksnämnden och ÖEF om livsmedelsförsörjningen i krig. Kommittén betonar i sammanhanget betydelsen av att den regionala försörjningsförmågan uppmärksammas i planeringen. Enligt kommittén läggs därvid ett ökat ansvar på civilbefälhavama. Ökade krav ställs också på dislributions-syslemel i krig.

Jag ansluter mig till kommitténs bedömningar i fråga om vikten av att försörjningen så långt möjligt tryggas regionalt.

Försvarskommitlén framhåller viklen av alt den påbörjade utvecklingen av ett modernt ransoneringssystem på dagligvamområdet fullföljs. Del ankommer enligt kommittén närmast på regeringen all fastställa omfattning och införande av ell sådant system.

I fråga om ransoneringssystem vUl jag nämna all del principförslag liU ett modernt syslem som jordbmksnämnden och ÖEF lämnat har varit under beredning i jordbmksdepartemenlel. Chefen för jordbmksdepartemenlel kommer senare att ta upp frågan om utveckling av ett nyll ransoneringssystem för dagligvaror. Ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar beräknas 300000 kr. för budgetåret 1982/83 för kostnader för fortsalt utredning.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3    Handelsdepartementet 49

Försvarskommittén behandlar särskilt försörjningen med gödselmedel och råvaror för tillverkning därav. I samband därmed behandlas även frågan om handelsutbyte i kriser och krig inom detta varuområde. Chefen för jordbruksdepartementet kommer senare all närmare behandla gödselmedelsförsörjningen. Jag har tidigare behandlat frågan om handelsutbyte i kriser och krig. Dämtöver viU jag anföra följande.

Den dominerande delen av Sveriges import av kvävegödselmedel kommer från Norge liksom delar av vår import av råvaror för tUlverkning därav (ammoniak och olja). Delar av den norska tillverkningen av kvävegödselmedel har begränsad sårbarhet genom att den är baserad på inhemska råvaror i form av elektricitet, vatten och luft, dvs ammoniakfillverkningen är elektrolysbaserad. Denna tillverkning täcker mer än behovel för den norska inhemska konsumtionen av gödselmedel. I vissa krissituationer är del vidare möjligt att den ammoniakprodukfion som baseras på pelrokemi kan få sin råvara från oljefällen i Nordsjön och därmed fortgå relativt ostörd. Stora kommersieUa lager av gödselmedel och ammoniak finns normalt i Norge. Dessutom ligger kvävegödsel- och ammoniakfabrikerna delvis på ställen från vilka transporter även i relafivt svåra krissituationer bör kunna ordnas tUl Sverige.

Från beredskapssynpunkl vore det därför mycket värdefullt om Sverige kunde avtala om att i krislid få utnyttja dessa resurser.

I det svensk-norska jordbmksavtal som undertecknades i december 1980 har av detta skäl införts en passus om import av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel i krissituationer. Föredragande statsrådet (chefen för jordbmksdepartemenlel) sade i propositionen om jordbmksavtalel (prop. 1980/81:157) bl. a.:

"Handeln, såväl under normala förhåUanden som vid eventuella försörjningssvårigheter, skaU diskuteras. Avtalet ger på denna punkt en viktig öppning fill ett samarbete mellan Sverige och Norge på ett område som är av avgörande betydelse för jordbmksprodukfionens storlek i krissilua-fioner.

Del framstår som utomordenligt värdefullt om under normala förhållanden ett samarbete av långtidskaraktär skulle kunna byggas upp mellan Sverige och Norge på ifrågavarande område. Ett sådant samarbete skulle kunna utgöra ett viktigt komplement liU andra beredskapsålgärder vid eventuella försörjningssvårigheter."

Allt kvävegödselmedel och huvuddelen av den ammoniak som framställs i Norge fillverkas av Norsk Hydro a. s. I samband med.försäljningen av aktiemajoriteten i Supra AB till detta företag undertecknade Norsk Hydro, Supra och Svenska Lantmännens Riksförbund en utfästelse gentemot svenska staten som bl.a. omfattade en punkt om krishandel med följande lydelse:

4   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 50

"Norsk Hydro skall vara berett all omgående ingå i förhandlingar om alt teckna krishandelsavtal med svenska avnämare om leveranser av råvaror och gödselmedel fill en viss årskvanlitel av ammoniak eller däremot svarande kvanfiteler gödselmedel att av beställarna kunna avropas i en krissituation."

ÖEF har senare inlett förhandlingar med Norsk Hydro och Supra, vilka nyligen resulterat i en principöverenskommelse om import av kvävegödselmedel och/eller ammoniak i krislid. I principöverenskommelsen regleras de närmare villkoren för krisimporl. Den förutsätter dels den svenska regeringens godkännande, dels all en överenskommelse träffas mellan Norge och Sverige i anslutning till jordbmksavtalel med syfte att möjliggöra att denna handel fortgår ostörd i olika inlernalionella krisskuationer.

Jag vill understryka min tUlfredsställelse med att en principöverenskommelse med företagen nu kunnat träffas. Den bör i flera länkbara krissituationer kunna medverka liU alt stärka den svenska försörjningsberedskapen på kväveområdet. Samtidigt medför denna beredskapsålgärd inle någon belastning på statsbudgeten. Del är min förhoppning att förhandlingarna mellan de norska och svenska regeringarna om den kompletterande överenskommelsen i anslutning tiU jordbmksavtalel skall kunna slutföras inom kort.

Försvarskommitlén anser all del ställs särskilda krav på förstärkning av studie- och planeringsresurserna, främst inom livsmedelsprogrammet. För att möjliggöra ökade insatser i detta avseende och förbättra handlingsberedskapen har regeringen i prop. 1982/83:100 beräknat särskilda medel för jordbmksnämnden för budgetåret 1982/83.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 40,3 milj. kr ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel m.m. Medel för forlsall industristöd lill Supra AB upptas i sin helhet under delprogrammet Kemiska produkter m. m.

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

7.2.2 Programmet Beklädnad m. m.

Programmet omfattar frågor rörande försörjningen med beklädnads-samt övriga textil-, läder- och skinnvaror. ÖEF är programmyndighel.

ÖEF har i programplanen lämnat förslag till inriktning av programmet. Försvarskommittén har lämnat förslag till inriktning. Jag återkommer senare i dag till dessa förslag vid anmälan av särskild proposition om åtgärder för tekoindustrin m. m. I detta sammanhang behandlas dock anslagsfrågor inom det ekonomiska försvarets område.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 76 milj.kr ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar, främst för slöd till tekoindustrin.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 51

7.2.3 Programmet Energi

Programmet indelas i två delprogram. Bränslen och drivmedel m. m. och Elkraft. ÖEF är samordnande programmyndighet.

Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning

Beredskapsålgärderna bör inriktas mol alt minska sårbarheten i energiförsörjningen. Behoven i kriser och krig av bränslen, drivmedel och el för åtminstone befolkningens överlevnad (värme, transporter och oundgänglig vamproduktion) och för samhällets övriga nödvändiga funkfioner skaU kunna tryggas. En buffert mol oacceptabla ekonomiska och fördelningspoliliska konsekvenser av akuta tillförselstörningar i fredslid bör dämlöver finnas i enlighet med Sveriges åtaganden i avtalet om ett internationellt energiprogram (lEP).

Jag biträder kommitténs förslag lill inriktning.

I sammanhanget vUl jag framhålla vikten av att inom detta område av del ekonomiska försvaret bedrivs ett aktivi arbete med alt främja en sådan förändring av energisystemen att dessa blir så lite sårbara som möjligt. Jag anser därför alt försöijningsberedskapsaspekten regelmässigt och så tidigt i planeringsarbetet som möjligt bör beaktas i den omläggning av energiförsörjningen som pågår.

Genom beslut den 20 december 1979 bemyndigade regeringen chefen för handelsdepartementet alt liUkalla en kommitté med uppdrag att pröva del löpande oljelagringsprogrammet m.m. Kommittén, som tUlkallades den 25 januari 1980, antog namnet 1980 års oljelagringskommitté. Kommittén (i fortsättningen benämnd OLK) redovisade en första etapp av sitt utredningsuppdrag i delbelänkandet (SOU 1980:41) Olja för kristid, vUket låg fill gmnd för statsmaklernas beslut våren 1981 (prop. 1980/81:90 bU.3, FöU 1980/81:21, rskr 1980/81:281).

OLK har i augusti 1981 överiämnat sitt slutbetänkande (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för krislid. OLK har haft till uppgift att pröva behovet av beredskapslagring av ångkol, kärnbränsle och naturgas mot bakgmnd av all strävan att minska oljeberoendet förutses medföra att olja i betydande utsträckning kommer att ersättas av andra bränslen under 1980-talel. OLK har också haft lill uppgift alt granska behovet av beredskapslagring av gasbensin för den petrokemiska industrin. Jag redogör för mina överväganden i denna del under delprogrammet Kemiska produkter m. m.

Vidare har OLK haft att pröva utformningen av bestämmelserna om beräkning av den s.k. basmängden enligt lagen (1957:343) om oljelagring m.m., administrationen av oljelagringslånen samt dispositionsrätten fiU tvångslagren.

Regeringen uppdrog den 19 januari 1981 ål OLK all även studera frågan

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 52

om en eventueU uppbyggnad av ett bufferllager av olja all användas i prisstabiliserande syfte på den svenska oljemarknaden. I sill slutbetänkande redovisar OLK sina överväganden och förslag i denna fråga.

En sammanfattning av slutbetänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 3:4.

Efter remiss har yttrande över slutbelänkandel avgells av Göta hovrätt, kamarrällen i Stockholm, överbefälhavaren (ÖB), ÖEF, statens industriverk (SIND), riksrevisionsverkel (RRV), statens naturvårdsverk, kommerskollegium (KK), näringsfrihelsombudsmannen (NO), statens pris-och kartellnämnd (SPK), statens planverk, statens vattenfallsverk, oljeersättningsdelegationen (OED), energisparkommittén (ESK, I 1974:05), centrala driftledningen (CDL), Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska Petroleum Insfitutet (SPI), Svenska slenkolsimportörers förening, Svenska värmeverksföreningen, Sveriges industriförbund. Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Cementa AB, Esso Chemical AB, Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF), Svenska Petroleum AB, Svenskt Kolkonsortium AB, Swedegas AB, Sydgas AB, Svenska Ångpanneföreningen, Folkkampanjen mot kärnkraft m.fl. och länsstyrelsen i Uppsala län. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) ansluter sig till vad som sägs i Sveriges industriförbunds yttrande. Svenska Gasföreningen SläUer sig bakom Sydgas AB:s yttrande. LKAB Kol Utveckling AB instämmer i yttrande från Svenskt Kolkonsorlium AB.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende som underbilaga 3:5.

Mina överväganden i det följande är — fömtom på programplanen och försvarskommitténs slutbetänkande - baserade påOLK:s båda betänkanden.

Delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m.

Delprogrammet omfattar frågor rörande bränslen och drivmedel (utom gasbensin) samt smörjmedel. ÖEF är programmyndighet.

7.2.3.1 Oljelagringsprogrammet

I samband med ställningstagandet lill riktlinjer för energipolitiken våren 1981 beslutade riksdagen (prop. 1980/81:90 bil. 3, FöU 1980/81:21, rskr. 1980/ 81:281) all del statliga oljelagringsprogrammet, som finansieras över oljelagringsfonden, skall uppgå lill 6,5 milj. m' råolja. Beslutet innebär en beredskapslagring för fredskriser motsvarande tre månaders normal fredskon-sumlion. I propositionen förordade min företrädare att lagringsprogrammet borde vara avslutat före utgången av år 1984. Han tiUade: "Emellertid

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 53

kan med anledning av marknadsmässiga och statsfinansiella skäl inlagringsperioden behöva utsträckas något, dock längst till utgången av år 1986".

ÖEF föreslår i sin programplan alt beredskapslagringen av råolja och oljeprodukter sker i enlighet med det år 1981 fastställda programmet.

Mol bakgmnd av all programmet är dimensionerat efter samma planeringsfömlsätlningar som 1977 års försvarsbeslut har ÖEF därvid framhållit att åtgärder utöver beslutat lagringsprogram erfordras för all tillgodose de högst prioriterade energibehoven i en längre försörjningskris. ÖEF har särskill pekat på alt behovet av dieseldrivna fordon för jord- och skogs-bmk och landsvägstransporter är stort under krislid bl.a. för livsmedels-och bränsleförsörjningen samtidigt som gengasdrift för sådana fordon är särskilt svår all genomföra.

Försvarskommitlén har i sitt slutbetänkande framhållit all det av riksdagen beslutade oljelagringsprogrammet bör fulfföljas så snabbi disponibla medel i olf medger. En eventuell utbyggnad bör däremot prövas i samband med den översyn av oljelagringsprogrammet som skall göras år 1983.

I skrivelse lill regeringen den 22 september 1981 hemställde ÖEF all regeringen snarast skulle ange vUka fömtsältningar som borde ligga fill grund för ÖEF:s planering av inköp m. m. inom ramen för oljelagringsprogrammet. Bakgrunden fill skrivelsen var all regeringen genom all dels i regleringsbrev den 11 juni 1981 för budgetåret 1981/82 anvisa ÖEF 1,6 miljarder kr. för inköp av råolja, dels i beslut den 18 juni 1981 uppdra åt ÖEF att till riksgäldskontorel av medel på olf senast den 30 juni 1982 återbetala vad som utnyttjats av den rörliga krediten, meddelat ÖEF beslut som var oförenliga med hänsyn till den ekonomiska ställningen på olf.

Regeringen meddelade i beslut den 5 november 1981 ändring av aktuella delar av regleringsbrevet samt fastslog all den rörliga krediten skulle vara återbetalad senast den 30 juni 1982. ÖEF fick därvid besluta om de begränsningar i den för budgetåret 1981/82 planerade inlagringen av varor inom oljelagringsprogrammet som kunde bli nödvändiga lill följd av all erforderiga medel ej fanns tillgängliga i olf.

I skrivelse till regeringen den 22 januari 1982 redovisar ÖEF vilka åtgärder som ÖEF vidtagit med anledning av regeringsbeslutet den 5 november 1981.

Hämtöver redovisar ÖEF i samma skrivelse sin syn på oljelagringspro-grammels fortsatta genomförande mol bakgmnd av chefens för budgetdepartementet uttalande i 1982 års budgetproposition (prop. 1981/82:100, bil. 2) om att förslag skuUe lämnas senare under riksmötet om ändrad finansiering och utsträckning i liden av del statliga oljelagringsprogrammet i syfte att bl.a. minska utgifterna för inlagring av råolja m. m. ÖEF hänvisar också till vad chefen för handelsdeparlemenlel anför i samma proposition, bilaga 14, om all han i lotalförsvarsproposUionen bl.a. kommer alt föreslå att den stafiiga delen av oljelagringsprogrammet avslutas först vid utgången av år 1986 i stället för år 1984.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 54

ÖEF anför i skrivelsen bl.a. alt en senareläggning av programmet är betänklig från beredskapssynpunkt, att det föreligger risk för att programmet blir ytterligare fördyrat på gmnd av ökade oljepriser och sämre möjligheter att utnyttja goda inköpstillfällen saml att det planerade lUlvägagångs-sältet inte är förenligt med syftet med den särskilda beredskapsavgiflen. ÖEF erinrar också om de utvecklingstendenser som råder när del gäller kommersieUa lager av oljeprodukter i landet och som framgår av ÖEF:s månadsvisa rapportering lill regeringen angående försörjningslägel.

ÖEF förordar alt varor får anskaffas i största möjliga omfattning i takt med alt medel flyter in på olf. En större försening än ca ett halvt år bör då enligl ÖEF rimligen inte behöva riskeras.

För egen del finner jag ingen anledning alt nu ompröva storleken av den statliga beredskapslagringen av råolja och oljeprodukter. Frågan om en eventuell ytterligare utbyggnad bör emellertid aktualiseras i samband med den kommande översynen av programmet.

Somjag redan nämnt anfördes i prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken att bl.a. statsfinansiella skäl kunde mofivera en förlängd inlagringsperiod. Jag anser att sådana skäl föreligger nu. Jag föreslår därför all lagringsprogrammet förlängs med två år och all del därmed avslutas senast vid utgången av 1986. 1 princip bör en lika stor volym råolja inlagras vart och elt av budgetåren 1982/83-1985/86 och hälften av denna års volym under den hälft av budgetåret 1986/87 som jag föreslår skall omfattas av programmet. Eftersom 4,1 milj. m' råolja återstår alt inlagra innebär delta en lagring enligt följande tabell. Viss justering första året har gjorts av lagringstekniska orsaker.

Lagringsvolym råolja (1000 m')
1982/83            1983/84            1984/85	1985/86	1986/87	Summa
950                 900                 900	900	450	4100

Med anlagande om bl.a. ell vampris på råolja, inkl. inlagringskoslnad, om 1240 kr/m' och en dollarkurs om 5,54 kr, vilken motsvarade förhållandena i november 1981 innebär detta en investeringskostnad i varor under energiprogrammet (råolja, gasol och flygdrivmedel) enligl följande labeU. De belopp som erfordras för färdigställande av lagringsutrymmena framgår också av tabellen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 55

Investeringskostnad (milj, kr.)

	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	Summa
Varor
-råolja	1178	1 116	1 116	1 116	558	5084
-gasol	-	-	-	74,5	-	74,5
-flygdrivmedel	15	71,3	13,1	-	-	99,4
Lagringutrymmen    28,6		37,7	19,1	4	-	89,4
(anläggningar)
Summa	1222	1225	1148	1195	558	5348

Jag har tidigare i samband med behandlingen av oljelagringsfonden redogjort för vad belastningen på folkhushållet skulle vara om med samma prisanlaganden lagiingen av råolja och flygbensin skulle vara slutförd 1984. Genom utsträckningen i tiden fiU och med 1986 blir belastningen enligt följande tabell, inklusive inlagringen av gasol.

1982/83      1983/84      1984/85      1985/86      1986/87      Summa

Nuvarande program Föreslaget program	2078 1222	2143 1225	1048 1148	79 1 195	558	5 348 5 348
Ökad/minskad belastning	-856	-918	4-100	4-1116	4-558	0

Jag anser trots den osäkerhet som vidlåder den internationella oljemarknaden och de risker delta för med sig för folkförsörjningen och för en fördyring av programmet all ekonomiska skäl tvingar lUl denna tidsmässiga koslnadsomfördelning. Min uppfattning i denna fråga skall ses mol bakgmnd av del förslag jag tidigare lämnat vad gäller utökade användningsmöjligheter för de rörliga krediterna i riksgäldskontorel. Om detta förslag antas får regeringen möjlighet all lidigarelägga inlagringen om detta skulle visa sig angeläget.

För budgetåret 1982/83 beräknarjag således ett medelsbehov för oljelagring på 1222 milj. kr. Jag återkommer härtill vid behandUngen av anslagsfrågor.

7.2.3.2 Sanktioner vid bristande tvångslagring Lagen om oljelagring

Enligt lagen (1957:343) om oljelagring m.m. (omlryckl 1977:939, senast ändrad 1980:181) är säljare och förbmkare av större kvantiteter olja skyldiga att hålla lager av olja. Syftet med Ivångslagringen är all trygga tillgången inom riket på olja för energiförsöijning. Med olja avses i lagen fårdigprodukter av råolja i form av gasol, motorbensin och fotogen med undanlag av flygbensin och flygfotogen, motorbrännolja samt eldningsolja. Regeringen fastställer, enligl de grunder som riksdagen godkänt, den mängd olja, tillhörande var grupp, som sammanlagt skall hållas i lager.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 56

Tillsynsmyndigheten, ÖEF, bestämmer varje år (fastställelseår) hur mycket olja av visst slag var och en av de lagringsskyldiga skaU hålla i lager under nästkommande år (lagringsår).

Säljare är lagringsskyldig om han under kalenderåret närmast före fast-ställelseårel (basåret) fill avnämare inom riket sålt olja, som han importerat eUer utvunnit vid inhemskt oljeraffinaderi. Den som eljest under basåret har sålt olja fill avnämare inom riket är lagringsskyldig om oljan har förvärvats av säljare som nyss nämnts och om försäljningen har uppgått till minst 1 000 ton gasol eller minst 20000 m' olja.

Förbmkare är lagringsskyldig om han under basåret förbrukat olja som han importerat. Annan förbmkare är lagringsskyldig endast om han förbmkat eldningsolja under basåret och förbmkningen uppgått tiU sammanlagt minst 15000 m' under basåret och de två åren dessförinnan. Förbmkningen för utrikes sjöfart är undantagen från lagringspUkt.

Tvångslagren av olja skall av den lagringsskyldige förvaras i utrymmen inom riket, som han äger eUer förfogar över, på sådant sätt som ÖEF från kontroUsynpunkt finner godtagbart. Regeringen äger rätt att enligl grunder som riksdagen godkänt förordna all viss del av lagren skall förvaras i bergmm eller på annat sätt, som innefattar skäligt skydd mot förstöring genom bombning eller beskjutning. Förläggningen av lagren beslutas av ÖEF under beaktande av beredskapsbehoven.

ÖEF kan efter ansökan medge dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten och från skyldigheten att lagra i bergmm eUer i utrymmen som den lagringsskyldige äger eller förfogar över.

Vid lagringsskyldighelens bestämmande skall ÖEF före den 1 juU fördela mellan de lagringsskyldiga de av regeringen för lagringsåret faststäUda oljemängderna. Utgångspunkten för beräkningen av den mängd olja av visst slag som den lagringsskyldige skall hålla i lager är den mängd han har sålt eller förbmkat under basåret eller, om han sålt eller förbrukat olja både under basåret och året eller eltvart av de två åren närmast dessförinnan, vad han i genomsnitt per år har sålt eller förbmkat under den angivna tiden (basmängd). I fråga om gasol skall dock endast den försäljning som skett under basåret beaktas. Vid beräkningen av basmängden för säljare skall inle medräknas exempelvis olja, tillhörande annan gmpp än gasol, som han för vidareförsäljning har sålt till någon, vars försäljning under kalenderåret närmaste före försäljningen uppgått lill minst 20000 m' olja, eller eldningsolja som han har såU för förbrukning vid anläggning inom riket, vid vilken under de tre närmast föregående kalenderåren förbmkats sammanlagt minst 15000 m' eldningsolja.

Lagringsskyldig skall varje år tUl ÖEF lämna uppgift om sin försäljning eller förbmkning under basåret. Han skall också varje månad under lagringsåret lämna ÖEF uppgtfl om den mängd olja som han vid utgången av närmast föregående kalendermånad hade i lager inom riket. Också uppgtfl om platsen och sättet för oljans förvaring skall lämnas.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 57

Försummar den lagringsskyldige att hålla lager av den omfattning och på del sätt som föreskrivits är han skyldig att erlägga oljeavgift. Vidare kan ÖEF förelägga honom vid vite att inom viss lid vidta rättelse. Vite kan vidare föreläggas om exempelvis uppgiftsskyldighet försummas. Lämnas oriklig uppgift kan böter eller fängelse ådömas. I övrigt innehåller oljelag-ringslagen inga bestämmelser om straffansvar.

Mot ÖEF:s beslut i fråga om fördelning av lagringsmängd och föreläggande av vite förs lalan hos kammartällen. I övrigt förs talan mot ÖEF:s beslut enligt oljelagringslagen hos regeringen.

Förordningen om oljeavgifl

Oljeavgifl skaU enligl förordningen (1957:344) om oljeavgifl m.m. (senast ändrad 1973:1091) erläggas av lagringsskyldig om dispens erhålls från skyldigheten att hålla lager av olja eUer att förvara oljelager i bergmm eller Uknande. Delsamma gäller vid försummelse av skyldigheten att hålla lager av olja eller att förvara oljelager i bergrum eller att förvara oljelager i utrymmen, som den lagringsskyldige äger eller på annat säll förfogar över. Oljeavgift skall också utgå om föreskrift om förläggning (lokalisering) av oljelager ej efterföljs.

Därutöver kan importör, som ej tidigare regelmässigt importerat olja, åläggas oljeavgift om han ej inom av ÖEF förelagd lid ställer säkerhet för den oljeavgtf't han kan bU pliktig att erlägga.

Syftet med oljeavgiflen är alt förhindra att den som inte fuUgör sin lagringsskyldighet gör ekonomisk vinning i förhållande lill övriga lagringspliktiga. Avgifien beräknas efter den mängd olja beträffande vilken lag-ringsskyldighelen inte fullgörs samt efter den lid under vilken fullgörandet inte sker. Oljeavgiften debileras och uppbärs av ÖEF.

När dispens har lämnats beräknas oljeavgtften efter den mängd och den lid som dispensen avser. I övriga faU beräknas avgtften efter en schemafisk metod. Denna innebär bl.a. att vid brist som framkommit vid granskning av den lagringsskyldiges uppgift avgtfl skall utgå för fiden fr.o.m. den kalendermånad uppgiften skulle ha avlämnats. Har bristen uppläckts vid särskild undersökning räknas liden fr.o.m. den kalendermånad under vilken undersökningen skedde. I båda faUen skall liden räknas t.o.m. den kalendermånad under vilken enligt meddelat vitesföreläggande rättelse senast skall ha skett. Sker rättelse innan föreläggande har meddelats beräknas oljeavgifl för minst en månad.

Om en lagringsskyldig har del utrymme som behövs för förvaring av oljan eller om del på annat sätt är uppenbart, att beräknad oljeavgifl avsevärt överstiger den vinning som den lagringsskyldige kan antas göra genom att inle hålla lager av olja liU den mängd eller på del sätt som föreskrivUs, skaU ÖEF göra skälig nedsättning av avgifien. ÖEF kan också helt efterge avgtften. Fråga om nedsättning eller eftergift skall normall prövas innan avgiften debileras. Har avgifien redan debiterats och

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 58

fuUgör den lagringsskyldige vad som åligger honom kan ÖEF förordna om återbäring av avgiften för fid under vilken skyldigheten fullgjorts.

Talan mot ÖEF:s beslut angående oljeavgifter förs hos kammarrätten.

Regeringen kan, om synneriiga skäl föreligger, medge befrielse från eller återbäring av oljeavgifl.

Kungörelsen med vissa bestämmelser rörande beredskapslagring av olja

I kungörelsen (1957:345) med vissa bestämmelser rörande beredskapslagring av olja (omtryckt 1977:942, senast ändrad 1979:262) ges närmare föreskrifter för fillämpningen av bl.a. o'jelagringslagen.

Oljeavgift skaU debUeras, i dispensfallen när dispensbeslulel meddelas och i försumlighetsfallen när vitesföreläggande utfärdas eller, om rättelse skett innan föreläggandet meddelats, så snart ske kan. Då pågående utredning eller annat skäl av tilffällig art föranleder del får debileringen anslå. Oljeavgiften förfaller liU betalning, i dispensfallen vid ingången av den lid som dispensen avser och i övriga faU då den lagringsskyldige får del av debiteringen.

I kungörelsen anges storleken av oljeavgiflen. För exempelvis motor-bensin saml eldningsolja 1 och 2 utgår f n. en årsavgtft på 218 respektive 172 kr. per m'. Årsavgiften ökas med 11 respekfive 6 kr. per m' om oljan skuUe ha lagrats i bergmm eUer i särskill lokaliserat lager.

Beräkning av oljeavgifl

Oljeavgiftens storlek för oUka oljeslag och lagringsformer är beräknad all motsvara lagringskostnaden per år och m'. Årskostnaden beslår av ränta och avskrivning på anläggningskostnad för cistern, ränta på värn-kostnad saml kostnader för bl.a. underhåU, reparafioner, försäkringar och inspektion. Den räntesats som används vid beräkning av kapitalkostnaderna motsvarar f.n. 10%. Avskrivningstiden fömtsalls vara 20 år för anläggningar ovanjord och 25 år för skyddade och lokaliserade anläggningar. Vid beräkning av ränta på vamkoslnaden görs ell pålägg med 10% av vamkostnaden för prisfluktuationer. Till de sålunda beräknade kostnaderna görs ytteriigare ett tillägg med 20% av årskostnaderna för att hindra att någon avsiktligt underlåter all lagra olja för att i stället betala oljeavgift.

Nuvarande gmnder för uttagande av oljeavgtften, dvs. förhållandet mellan den kostnadsbaserade delen och det preventiva tillägget, godkändes av riksdagen år 1973 (prop. 1973:204, FöU 1973:30, rskr 1973:394). Samtidigt bemyndigades regeringen genom ändring i 3 § oljeavgiflsförordningen all fastställa oljeavgtfter för olika oljeslag och lagringsformer enligt de av riksdagen godkända gmnderna. Oljeavgifterna har därefter med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom oljebranschen höjts vid tre tillfällen. Senaste höjningen genomfördes år 1979.   /

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3    Handelsdepartementet 59

Tillämpning av reglerna

Dispens från lagringsskyldighet har meddelats i myckel ringa omfattning. Nytillkomna lagringsskyldiga har vid några tillfällen erhållit dispens då de saknat erforderliga anläggningar för lagring. Vidare har lagringsskyldiga värmeverk i samband med övergång fill inhemska bränslen fåll dispens från den lagringsmängd som svarar mol ersatt oljeförbrukning för tiden från övergången till dess den sänkta oljeförbrukningen resulterar i lägre lagringspUkt. Dämlöver förekommer all lagringsskyldig får tUlstånd alt lagra olja i utrymmen över vilka han inle förfogar, s.k. inlagringsdispens.

Föreläggande vid vite all fullgöra lagringsskyldighel har av ÖEF meddelats endast en gång under 1950-talel och vid två tillfällen mot slutet av år 1981. Anledningen härtiU har, enligl vad jag erfarit främst varit alt bristerna, som i allmänhet varit av fillfällig art, blivit åtgärdade innan vitesföreläggande och beslut om oljeavgifl har hunnit meddelas. Under sådana omständigheter har endast oljeavgifl debiterats.

I oljeavgtfter har under 1960- och 1970-lalen åriigen influtit 40000 lill 70000 kr. I samband med oljekrisen 1973-1974 erlade ett tjugotal lagringsskyldiga sammanlagt 170000 kr. i avgifter. Dessa avgifter har i allt väsenfiigt varit hänförliga lill all lagringsskyldiga har försummat att fullgöra sina åtaganden. Endast en mindre del av avgifterna kan hänföras till meddelade dispenser. I samband med Irankrisen under åren 1978 och 1979 underskred ett trettiotal lagringsskyldiga sina lagringsåligganden. Som mest underskreds lagringspliklen, med avseende främst på motorbrännolja och lätt eldningsolja, en viss månad med ca 350000 m'. Väsentliga underskridanden förekom under ett halvår. Säljare och förbrukare debiterades för budgetåren 1978/79 och 1979/80 av ÖEF oljeavgift med ca 3 milj.kr. respekfive ca 5,5 milj.kr. En markant nedgång har därefter skett. För budgetåret 1980/81 har debiterats oljeavgifter på sammanlagt endast 165000 kr.

Om man bortser från de betydande brister i lagerhållningen som förelåg under del första halvåret 1979 synes således bristerna ha varit av ringa omfattning och tillfällig art.

Kontroll av lagerhållningen sker genom att lagringsskyldiga insänder lagemppgifler och genom de stickprov hos olika lagringsskyldiga, som utförs av en auktoriserad revisionsbyrå på uppdrag av tillsynsmyndigheten. Ibland kan genom denna stickprovskontroll uppdagas all lagret vid rapporteringstillfället, dvs. slutet av månaden, har varit tillfyllest men all brister har förelegat under månaden. Underiagel för kontrollen är de lagringsskyldigas tillförsel och förbmkning eller leveranser enligl lagerbokföringen. De vanligaste anledningarna lUl brister i lagerhållningen, bortsett från de speciella förhållandena under år 1979 i anslutning till Irankrisen, har varit försening av leveranser från säljare till förbrukare, dålig forfiöpande kontroU från de lagringsskyldiga av inneliggande lager, tekniskt

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 60

besvär med cisterner eller ledningar saml den s.k. mänskliga faktorn, l.ex. sjukdom hos den som handlägger frågorna hos de lagringsskyldiga och byle av personal. Dessutom förekommer att inlagring sker hos annan lagerhållare ulan fiUslånd.

Vid kontroll under år 1981 av lagerhållningen genom pejling av cisterner hos vissa lagringsskyldiga uppdagades brist endast i ell fall. Denna brist var obetydlig.

Den nedsättning av oljeavgiflen som normalt medges av ÖEF sammanhänger med om de lagringsplikliga förfogar över lillräckligl lagringsutrymme. Har den lagringsskyldige erforderlig anläggning men saknar föreskriven mängd olja, sätts oljeavgiften ned med ett belopp som motsvarar anläggningskostnaden.

Överklagande av beslut om oljeavgifl hos kammarrätten har skett i ett fåtal fall. I några av dessa har det varit fråga om oljeavgifl som debiterats på gmnd av inlagring hos annan ulan fillstånd. Kammarrätten har i dessa fall då faststäUl ett schablonarlat belopp, ca en tredjedel av ursprunglig avgift. Nedsättningen har ej motiverats närmare. ÖEF har i sådana fall efter dessa utslag fillämpat en motsvarande nedsätlningsregel. Flertalet av de förelag som vid de stora bristerna år 1979 ålades erlägga oljeavgift överklagade ÖEF:s beslut hos kammartällen. I samfiiga fall avslogs besvären.

Oljeavgifterna vid dispens från lagringsskyldighel behandlas på samma säll som vid försummelse. Saknas lagringsutrymme medges normall ingen nedsättning. Nytillkomna lagringsskyldiga, främst säljare, som varken har lager eller cisterner, har dock i vissa fall fåll befrielse från oljeavgifl.

Regeringen har, då synnerliga skäl ansetts föreligga, (exempelvis vid naturkatastrof och övergång lill alternativa bränslen) medgivit befrielse från oljeavgift.

Förslag till skärpta sanklionsregler

I samband med arbetet att framlägga förslag till reviderat oljelagringsprogram hade OLK i uppdrag att se över sanklionsreglerna i oljelagringslagen och oljeavgiflsförordningen i syfte att för framtiden förhindra att lagringsskyldiga gör otillåtna uttag ur föreskrivna lager på säll som skedde i samband med Irankrisen. OLK redovisar detta utredningsarbete i delbetänkandet (SOU 1980:41) Olja för kristid.

OLK hävdar att skälet tiU att flera förelag i betydande utsträckning inle uppfyllde sina lagringsåligganden under våren 1979 knappast var en strävan efter ekonomisk vinning genom alt åsidosätta gäUande regler. OLK anser att de av regeringen fastställda högstpriserna på oljeprodukter vid försäljning tUl konsumenterna kan ha bidragit lill alt del för en del förelag framstod som ekonomiskt orimligt att återanskaffa oljeprodukter lill höga spotmarknadspriser. Dessa översteg periodvis de högsta försäljningspriser som tiUäts i landet. I denna situation föredrog vissa lagringsskyldiga all ' tillgodose kundernas behov genom att la ur sina tvångslager.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 61

OLK anser all storleken på den nuvarande oljeavgiflen är ofillräcklig för att skydda del nationella intresset av hög beredskap. OLK framhåller att avgtften bör vara så hög alt del blir en klar ekonomisk nackdel att inle hålla avsedda tvångslager. OLK föreslår därför all avgifien höjs påtagligt. Enligl förslaget skaU avgiften beräknas på i princip samma sätt som f.n. Räntesatsen för beräkning av anläggnings- och vamkoslnader höjs dock från nuvarande 10% fill diskontot ökat med fem procentenheter. Räntan anses därmed i stora drag komma att motsvara av företagen tillämpad intern-ränta. Drtflskostnadskomponenten skall beräknas på nuvarande säll. TUl-läggel för att hindra någon från all avsiktligt underlåta att hålla lager av olja för all i slällel erlägga avgift föreslås höjt från 20% fill 100%. Innebörden av dessa ändringar är att nuvarande oljeavgifl skulle öka ungefär 2,4 gånger.

SkuUe oljeavgiften kraftigt höjas blir det, anser OLK, av särskild betydelse att nedsättning kan medges i större utsträckning än f.n.

EnUgl OLK:s mening bör vad i oljelagringslagen föreskrivs om vitesföreläggande vid försummad lagringsskyldighel i fortsättningen tillämpas av tillsynsmyndigheten i störte omfattning för att påskynda återfyUnad av otillåtet ianspråklagna tvångslager.

Förslaget om höjd oljeavgtft fiUstyrktes av remissinstanserna.

I energipropositionen (1980/81:90 bil. 3) anmälde min företrädare att han ansåg att frägan om skärpning av sanktionssystemet och avvägning mellan oljavgtft och vitesföreläggande krävde ytterligare överväganden och all han avsåg alt återkomma till frågan.

Överväganden

Tvångslagren av olja avses läcka huvuddelen av landets behov av olja för energiförsörjning under en begränsad fid vid krig eller avspärtning. Från försörjningsberedskapssynpunkt är det därför av myckel stor betydelse att lagringsbeslämmelserna efterlevs. Om man undantar de perioder, som inneburit extrem oro på den internationeUa oljemarknaden, har några störte avvikelser från uppställda lagringskrav inle noterats sedan tvångs-lagringen i dess nuvarande form infördes år 1957. För budgetåret 1980/81 har en kraftig nedgång skett vad gäller debiterade oljeavgifler. Nuvarande nivå motsvarar i stort de förhållanden som gällde före Irankrisen. Allljäml förekommer dock alt ivångslagren i viss utsträckning, l.ex. på grund av bristande planering och bevakning, inte kan hållas intakta. För såväl dessa situafioner som för framtida kriser på oljemarknaden erfordras effektiva påtryckningsmedel så att lagringsskyldiga håUer avsedda oljeprodukter i lager.

Systemet med oljeavgift bygger på principen att lagringsskyldig som brister i sin lagringsskyldighel inle skaU göra någon vinning i förhållande tiU övriga lagringsskyldiga. Avgifien är koslnadsneutraliserande och kan tas ul inle bara vid underlåten lagring utan även då dispens från lagrings-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 62

skyldigheten medges. Avgtften har ingen reparafiv funktion eftersom någon ersältningslagring inle förekommer. Däremot innehåller den ett preventivt element i form av del tillägg på 20% som läggs fill den kostnadsbaserade delen av avgifien. För alt detta fillägg skall ha avsedd verkan erfordras att den kostnadsrelaterade delen av avgtften verkligen avspeglar de kostnader som är förknippade med all hålla lager av olja. OLK har framhåUil alt den nu fillämpade räntesatsen på 10% vid beräkning av uppkomna kostnader avsevärt understiger den avkaslningsränta som kan erhållas på frigjort kapital. Jag har inget att invända mol denna bedömning. KommUléns förslag med en röriig ränta baserad på diskontot kan dock medföra vissa prakfiska problem. Räntesatsen bör därför som hilfiUs vara fast och i göriigasle mån vara anpassad till det allmänna ränteläget. Del är givelvis svårt att för framfiden bedöma de lagringsskyldigas alternativ-ränta. Med hänsyn fill del sätt på vUkel avgifien beräknas torde emellertid en exakt överensstämmelse med en marknadsmässig allernalivränla ej vara nödvändig. Jag bedömer alt en räntehöjning från 10 lUl 15% är väl motiverad.

Den höjning av räntan som jag nu föreslagU innebär ingen ändring beträftande beräkningen i övrigi av den kostnadsrelaterade delen av oljeavgiflen. Sålunda bör även i fortsättningen ell tillägg på 10% för prisfluktuationer göras vid beräkning av vamkoslnaden.

Genom räntehöjningen kommer del prevenfiva filläggel all beloppsmässigt höjas avsevärt. Ser man till dagens kostnadsläge innbär ränleökningen all den nuvarande oljeavgiflen genomsnittligt inle mindre än fördubblas.

Jag har övervägt att - i enlighet med OLK:s förslag - föreslå en procentuell höjning av tillägget. Under normala förhållanden synes dock del nuvarande tillägget ha haft åsyftad verkan. Uppkomna brister har i förhållande lill de totala lagringsmålen varit marginella. Även i samband med oljekriser har de olovliga ullagen totalt sett varit förhållandevis små. Mot denna bakgmnd och då del rent principiellt kan riktas vissa invändningar mol OLK:s förslag har jag funnit att det f.n. inle kan anses motiverat att skärpa tillägget på annat sätt än vad som följer av den ändrade räntesatsen.

Vad gäller dispensärenden föreligger överhuvudtaget inle behov av all skärpa filläggel.

Jag är alltså inte beredd all nu föreslå riksdagen att ändra de år 1973 fastställda gmnderna för oljeavgiftens uttagande.

Del mest framträdande problemet under Iran-krisen var all ålerfyllna-den av olovligt ianspråklagna tvångslager drog ul på liden. ÖEF använde sig då inte av möjligheten att förelägga vite. Jag vill i detta sammanhang framhålla viklen av all Ivångslagren snabbi ålerfylls. Redan en tillämpning av vitesförelägganden i den omfattning som nuvarande lagstiftning medger torde dock medföra all lagringsskyldiga, som medvetet underskridil ålagd lagringsskyldighet, snabbi åtgärdar brister i lagerhållningen. Vilesbelop-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 63

pen kan dessutom regelmässigt sättas så högt alt själva vilesinslilulel får en återhållande effekt på olovliga uttag.

Successiva höjningar av oljeavgiflen har, som tidigare näinnts, skelt sedan år 1973 genom ändringar i kungörelsen med vissa bestämmelser rörande beredskapslagring av olja. Höjningarna har företagils av regeringen med stöd av del i 3 § andra stycket oljeavgiflsförordningen givna bemyndigandet. Efter 1975 års ändring av regeringsformen har bemyndigandet utnyttjats med slöd av 6. i övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Denna ordning är i längden otillfredsställande. En översyn av formerna för fastställande av oljeavgifiens storlek bör därför genomföras.

Eftersom bestämmelserna om tvångslagring även i andra hänseenden torde behöva revideras, avser jag all i samband med en sådan revidering ta upp frågan om ändrade former för oljeavgiftens bestämmande. Jag återkommer lill frågan i det följande.

7.2.3.3 Beräkning av basmängd

Som jag nämnt tidigare bestämmer ÖEF före den 1 juli varje år hur stor mängd olja av varje produktslag som var och en av de lagringsskyldiga säljarna och förbrukarna av olja skall hålla i lager under påföljande år. Utgångspunkt härvid utgör av regeringen fastställd mängd olja av olika produklslag som skall hållas i lager. Fördelningen sker sedan ÖEF bestämt basmängden för var och en av de lagringsskyldiga. Jag har tidigare redovisat gällande regler om lagringsskyldighet och beräkning av basmängd.

Bestämmelserna om beräkning av tvångslagrens storlek kan medföra all nytillkommande lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbmkning missgynnas i förhållande till tidigare lagringsskyldiga, då dessa t.o.m. år 1978 erhöll finansiellt slöd genom den då existerande beredskapslagrings-avgtflen eUer genom statliga ränte- och amorteringsfria lån för lagempp-byggnaden.

1975 års oljelagringskommitté föreslog vissa förändringar för all motverka svårigheterna för nyfillkommande och expanderande företag. I prop. 1976/77:74 bil. 2 anförde emellertid föredraganden att han inle var beredd att då ta ställning liU kommitténs förslag ulan att frågan skulle utredas närmare.

OLK har övervägt hur man skall kunna lindra bestämmelserna för nyfiUkommande lagringsskyldiga och lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning. För återförsäljare föreslår kommittén all elt generellt fiUslånd fill inlagring av olja hos annan lagringsskyldig medges om den totala försäljningen uppgår lill högst 40000 m' olja per år. Ändringen bör fastställas i lag. Reglerna för lagringsskyldiga förbrukare, i första hand kommuner och stora industriförelag, bör emellertid enligt OLK inle ändras. Kostnaden för tvångslagringen utgör för dessa i allmänhet endast en mindre del av verksamhetens totala kostnader.

Av remissinstanserna anser kammartätten att reglerna inte bör ändras

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 64

från tid lill annan annat än när starka skäl föreligger. ÖEF vill inle motsätta sig OLK:s förslag, dvs. inlagring hos annan vid försäljning upp till 40000 m' per år. ÖEF anser emellertid all del bör övervägas all i slällel för i lag la in bestämmelserna i de särskilda föreskrifter som regeringen utfärdar för beredskapslagringen av olja. Som skäl anför ÖEF att tillämpningen av bestämmelserna måste vara liberal för att undvika problem för företag vars försäljningsvolym kan variera från år fill år. Svenska Petroleum AB förordar alt frågan om sättet för basmängdens beräkning m.m. på nytt las upp till särskild behandling.

Jag är väl medveten om de problem som många förelag upplever sig få till följd av lagringsskyldighelen och genom de nuvarande bestämmelserna vid beräkningen av basmängd. Jag vill emeUertid erinra om att tvångslagringen är oundgängligen nödvändig av försörjningsberedskapsskäl. Jag är inle beredd alt nu föreslå någon ändring i bestämmelserna för beräkningen av basmängden men vUl anföra följande i frågan.

Sättet för beräkning av tvångslagrens storlek kan, som jag tidigare nämnt, medföra att nytillkommande lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbmkning missgynnas i förhållande fill tidigare lagringsskyldiga. Bestämmelserna medför emeUerfid också att företag med minskande försäljning eller förbrukning åläggs en lagringsskyldighet som överstiger vad den aktueUa verksamheten motiverar. Denna s.k. eftersläpningseffekl har blivit allt mer märkbar på gmnd av ändringarna i energianvändningens stmktur. Eftersläpningen i lagringsskyldighelen bhr också ekonomiskt betungande l.ex. vid övergång från olja fill andra energislag. Möjligheten för ÖEF alt ge dispens från lagringsskyldighet finns men kan inle alllid användas.

Mot bakgmnd av den stora vikt beräkningen av basmängd m.m. har för tvångslagringen och hela beredskapen på oljeområdel anser jag att frågan bör studeras ytterligare. Jag avser återkomma i ärendet. Därvid skall jag också föreslå vilka regler som bör gälla för oljehandelsförelag med en försäljningsvolym upp fill 40000 m' per år. I sammanhanget bör också som jag nyss nämnt formerna för oljeavgiftens bestämmande ses över.

7.2.3.4 Administration av oljelagringslån

För att underlätta uppbyggnaden av de av riksdagen år 1957, 1962 och 1969 antagna programmen för ökad lagring av olja beslöts samtidigt att staten skulle ge finansiellt slöd åt de lagringsskyldiga i form av ränte- och amorteringsfria lån. I prop. 1957:144 uttalades alt del syntes nödvändigt all använda låneformen för att kunna kräva återbetalning om lagringsskyldighelen inte fullgjordes, om lagerhållaren sålde anläggningen m.m.

Det har ålegat ÖEF all som fillsynsmyndighet bevilja lån. På ÖEF ankommer också all bevaka om återbetalningsskyldighet för lån föreligger. ÖEF har härvid tolkat reglerna för återbetalningsskyldighet så all frågan om återbetalning skall bedömas med ledning av del tolala lagrets storiek vid varje tidpunkt. För delta ändamål har ÖEF använt den månatliga

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 65

lagertapporlering som lagringsskyldiga skall fillslälla ÖEF för kontroU av alt lagringsskyldigheten fullgjorts. OLK föreslår all reglerna i fortsättningen tillämpas så att beräkningen för bedömning av om återbetalningsskyldighet föreligger som regel utförs en gång per år vid den tidpunkt som ÖEF finner lämplig. Administrationen underlättas härmed avsevärt.

De remissinstanser som yttrat sig över förslaget - ÖEF, RRV och SPI -SläUer sig posifiva fill detta. RRV anser dessutom all ålagd tvångslagring bör tjäna som utgångspunkt för återbetalning i stället för som nu faktisk lagring.

För egen del ansluter jag mig till OLK:s förslag. Den ändrade handläggningen bör komma fill uttryck genom tillägg lill de bestämmelser, som regeringen meddelat för långivningen. Utgångspunkt för beräkningen av återbelalningsskyldighelen bör liksom hillills vara den fakfiska lagerhållningen.

7.2.3.5 Dispositionsrätt till tvångslager av olja

När lagringsskyldig försäljare eller förbrukare av olja minskar sin försäljning eller förbmkning, minskar också del beredskapslager som denne är skyldig all hålla. Ett tvångslager som har finansierats av oljekonsumenterna genom prissättning på produkterna och av staten genom avskrivningslån kan därigenom säljas ul och lösgjort kapital fritt disponeras. Mot denna bakgmnd har OLK prövat frågan om dispositionsrätten lill tvångs-lagren.

OLK klargör inledningsvis att Ivångslagren utgör säljarens resp. förbm-karens egendom. Däremot finns det inskränkningar i ägande - och dispositionsrätten. Enligt oljelagringslagen m.m. får beredskapslagrel endast las i anspråk efter regeringens medgivande. Andra exempel pä inskränkningar i dispositionsrätten finns i förfogandelagen (1978:262) och oljekrislagen (1975:197).

När lagringsskyldighelen enligl oljelagringslagen minskar eller upphör föreligger däremot inle några begränsningar i ägande - eller dispositionsrätten. Lagret får också tas i anspråk vid konkurs.

OLK ullalar alt del framstår som principieUt olämpligt all i efterhand ändra de fömtsältningar som antogs gälla när lån en gång lämnades lUl uppbyggnaden av oljelagren. OLK drar ocksä slutsatsen alt konsumenterna inle torde löpa någon större risk att få finansiera investeringar i tvångslager två gånger. Om oljekonsumtionen dessutom under 1980-lalel minskar i den utsträckning som fömlses kommer denna risk att yllerligare minska.

Enligt OLK saknas skäl att ändra gällande regler beträffande lagringsskyldigas dispositionsrätt lill tvångslager av olja. De remissinstanser som yttrat sig i denna del — RRV, ÖEF, SPI, Värmeverksföreningen och kammartällen - har ingen erinran beträffande äganderätten lill tvångslager. RRV anser emellertid att resonemanget i frågan om risken för 5   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 66

konsumenterna att ånyo få finansiera en uppbyggnad av lager motsvarande de som minskas eUer avvecklas inle är invändningsfritt. OLK borde enligl RRV ha diskuterat möjliga former, l.ex. genom särskild lagstiftning, all komma lill rätta med de förmögenhelsöverföringar frän skattebetalare/ konsumenter lill oljebolagen som i framliden kan bli aktuella på grund av de nuvarande reglerna.

För egen del delar jag OLK:s slutsatser beträffande dispositionsrätten fill tvångslager av olja. Jag anser emellertid i likhet med RRV att de nuvarande reglerna inle är helt invändningsfria. Med tanke dels på den marknadsbild som råder för produkterna - en väl utvecklad priskonkurrens i detaljhandeln för bensin och olja - , dels på att oljekonsumlionen förväntas minska betydligt under 1980-lalel anser jag dock risken Ulen för all konsumenterna skulle få finansiera en lageruppbyggnad två gånger. Några särskilda åtgärder med anledning härav anser jag därför inle erforderliga.

7.2.3.6 Prisstabiliserande lager av olja

De beredskapslager av olja som byggs upp i Sverige utgör en försörjningsberedskap vid lillförselbortfall i händelse av krig, avspärrning och fredskriser. Ell prisbuffertlager skuUe däremot främst ha lUl syfte all ersätta viss import av olja vid fillfälliga, starka prisstegringar på bl.a. spotmarknaden för all undvika all dessa priser slår igenom på den svenska oljemarknaden.

Kommittén har jämfört metoden med prisbuffertlager med andra möjliga handlingsalternaliv. Kommittén har därvid funnU all även om prisbuffertlager under vissa omständigheter kan vara en lämplig metod sä är nackdelarna dock så stora alt kommittén inle viU förorda all ett buffertlager byggs upp nu.

Ingen remissinstans förordar all ell prisbuffertlager av olja byggs upp. Inle heller jag finner del motiverat all närmare överväga ett sådant lager. En uppbyggnad skuUe förutom alt medföra praktiska svårigheter kräva stora finansieUa resurser. Dessutom skulle del bli svåra avvägningar från rättvisesynpunkt vid distribution från buffertlagret.

Om man vill förhindra att kraftiga prisstegringar på olja slår igenom fullt ul och omedelbart på den svenska oljemarknaden finns del en rad oUka åtgärder som kan fillgripas. Jag kan som. exempel här bara nämna prisstopp, högslpriser och prisclearing.

Jag vill vidare erinra om de åtgärder som f n. diskuteras inom International Energy Agency (lEA) och som syftar fill möjligheten all påverka prisutvecklingen på spotmarknaden för olja genom lagerrörelser och gemensam lagerpolitik. I likhet med OLK och ell antal remissinstanser anser jag all gemensamma internafionella åtgärder bör främjas.

Vid genomgången av för- och nackdelar med ell prisslabUiserande lager av olja påpekar OLK "all en betydande del av det svenska fredskrislagret

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 67

avses utgöras av kommersiella lager i näringslivet." OLK anser att samhäUel knappast kan förhindra all dessa lager används. Man konstaterar således all även delar av fredskrislagret i en priskris sannolikt kommer all användas i prisstabiliserande syfte. EnergisparkommUtén har uppmärksammat detta förhållande och påpekar i sill remissvar all del inle är osannolikt att en fredskris kan föregås av en period av kraftiga prisstegringar, vilken erfarenhetsmässigt får lill effekt all de kommersiella lagren minskar till betydande del.

För egen del vill jag framhåUa följande. I del 90 dagars fredskrislager av olja som Sverige har åtagit all hålla i enlighet med Inlernalional Energy Program (lEP) avses de kommersiella lagren täcka drygl 50 dagars konsumtionsbehov. Endast knappt 40 dagars konsumtionsbehov säkerställs genom statliga lager. Dessa förhållanden gäller när lagringsprogrammet är slutfört 1986. TiU dess måste, om en fredskris inträffar, avspärrningsreserven delvis utnyttjas för all möta 90-dagarskravet.

Under senaste året har näringslivet minskal sina lager på grund av de ökande kostnaderna. Om lagren fortsätter all minska finns del uppenbar risk för all Sverige inle kan uppfyUa sina åtaganden i enlighet med lEP inom en nära framlid. ÖEF har fått fill uppgift all följa utvecklingen på detta område med ökad uppmärksamhet. Skulle nuvarande trend fortsätta på ell sådant sätt alt vår försörjningsberedskap på fredskrisområdel kommer i fara kan det bli nödvändigt all återkomma lill riksdagen med förslag fill kompletterande åtgärder.

7.2.3.7 Förberedelser för oljeersättning i kris

I planeringen av försörjningsberedskapen på energiområdet förutsätts att en betydande omställning av bränsleanvändningen skall kunna ske i en krissituation.

Till grund för del beslut om nyll oljelagringsprogram som riksdagen fattade våren 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 3, FöU 1980/81:21, rskr 1980/ 81:281) ligger således en försörjningsplan enligl vilken del under en ca ettårig avspärrningssituation antas vara möjligt all ersätta 1,5 milj. m' tunn och 1,3 milj. m' tjock eldningsolja med ved, el och kol.

Under senare år har olika initiativ lagils för all underlätta övergången i en kris från olja liU andra bränslen.

Efter beslut av regeringen ingick ÖEF våren 1979 avtal med Växjö Energiverk AB om slalligl bidrag om sammanlagt 14,9 milj. kr. för ombyggnad av en oljeeldad hetvallenpanna lill eldning med inhemska bränslen och bidrag lill eldning med sådant bränsle under en försöksperiod. Jag har tidigare nämnt detta i samband med alt jag behandlat clearingfonden. Den ombyggda pannan var klar för drift sommaren 1980.

Genom beslut av regeringen sommaren 1979 och våren 1980 uppdrogs ål överbefälhavaren all bedriva försök med eldning av flis och helved vid vissa förband inom försvarsmakten under eldningssäsongerna 1979-1980

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 68

och 1980-1981. Försöken under den senare säsongen finansierades ur clearingfonden.

De här nämnda försöken med omställning vid dels fjärrvärmeverk, dels mindre värmecenlraler avses utgöra en grund för ÖEF:s fortsatta planering. Det bör även framhållas all ÖEF i samråd med Svenska värmeverksföreningen våren 1981 har gjort en sammanställning av omslällningsmöjlig-heterna vid samtliga Qärtvärmeverk. ÖEF har vidare undersökt den svenska verkstadsindustrins möjligheter all leverera den för ombyggnaden av eldningsanläggningar erforderliga materielen. Dessa översyner avses ske årligen för att ingå i aktuella beslutsunderlag vid kris.

ÖEF har i del ekonomiska försvarels programplan 1982/83- 1986/87 lämnat förslag lUl åtgärder som dels skall underlätta övergång i kris från eldning med olja lill eldning med inhemska bränslen, dels möjliggöra viss kristida ersättning av eldningsolja med el.

ÖEF föreslår alt en projektering skaU ske för omställning i kris av Qärtvärmeanläggningar och all en viss planering skall genomföras för malerielproduktion m.m. Projekteringen bör enligl ÖEF ske inom ramen för den kommunala beredskapsplaneringen och finansieras med statsbidrag. Kostnaden beräknas lill lotall 35 milj. kr., vilket bör fördelas på programplaneperiodens tre första år. För budgetåret 1982/83 beräknas 12 milj. kr.

Mol bakgrund av erfarenheter som vunnits vid de försök inom försvarsmakten som jag redogjort för i del föregående, bedömer ÖEF del vara lillräckligl alt i fråga om värmecenlraler och större faslighelspannor genomföra omslällningsplanering först sedan en kris har inträffat. Anvisningar för inventering av pannbeslåndet och för en planering i kommunal regi för ersättning av olja med ved bör dock enligl ÖEF las fram redan nu. Härför erfordras konsullmedel om 100000 kr. under vart och ell av budgetåren 1982/83 och 1983/84.

För att möjliggöra en övergång från eldningsolja lill el föreslår ÖEF all anskaffning skall ske av magnesiumoxid för fillverkning av rörelemenl och elradiatorer i en kris. För all säkerställa den avsedda produktionen krävs en beredskapslagring av magnesiumoxid på 450 lon. Kostnaden härför är 3,5 milj. kr.

Med hänsyn till all de föreslagna omslällningsålgärderna utgör ell alternativ lill beredskapslagring av olja bör de enligt ÖEF finansieras över oljelagringsfonden.

I sill slutbetänkande fiUslyrker försvarskommittén de av ÖEF föreslagna åtgärderna liksom en finansiering över oljelagringsfonden.

Flera skäl talar enligt min mening för ett genomförande av ÖEF:s förslag i den utsträckning resurserna medger.

Ett skäl är att åtgärder måste vidtas så all de fömtsätlningar om omställning som gjorts i del nu gällande oljelagringsprogrammet vilar på en verklighetsgrund. Ell annat skäl är all de åtgärder det här är fråga om bidrar lUl

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 69

all säkra en uthållig krislida energiförsörjning, dvs. en försörjning utöver den avspärtningssilualion på ca ell år som fömtsalls i planeringen. Ett tredje skäl är alt effekten av de resurser som sätts in på här förordade åtgärder ger hög effekt på marginalen. Jag vill i del sammanhanget nämna att värdet av den olja som för i försörjningsplanen fömtsatt krisperiod beräknas ersättas av ved, el och kol uppgår fill 2,5 miljarder kr. Ell annat exempel är all kostnaden för föreslagen lagring av magnesiumoxid är ca 0,5% av kostnaden för den olja som skulle ersättas under ettårig avspärrningskris.

Jag kan mol bakgmnd av vad jag tidigare framfört inte föreslå en finansiering av åtgärderna över oljelagringsfonden. Senare i år kommer jag emellertid all föreslå regeringen all ÖEF beviljas medel ur clearingfonden för att finansiera lagringen av magnesiumoxid med 3,5 milj. kr. och konsultmedel med 100000 kr. Vidare avser jag samtidigt föreslå regeringen all 6,4 milj. kr. beviljas ÖEF ur clearingfonden för projektering av omställning i kris av Qärrvärmeanläggningar m.m.

På drivmedelsområdel innebär energipolitiken ansträngningar all på sikt skapa fillgång till alternafiv liU dieselolja och bensin, l.ex alkoholer. Några kvantiteter av betydelse för försörjningsberedskapen kan dock inle förväntas under den närmaste tioårsperioden. Behovet av all kunna använda gengas vid en långvarig kris kvarstår därför tills vidare. Vissa medel behöver fortfarande anvisas för att vidmakthålla gengasberedskapen. Jag tillstyrker ÖEF:s förslag alt inom del ekonomiska försvarels medelsram 300000 kr. anslås för ändamålet över statsbudgeten.

Vidare tillstyrker jag förslaget om all yllerligare 200000 kr. anslås för stärkande av handlingsberedskapen allmänt inom energiprogrammet.

Jag återkommer lill detta vid min anmälan av anslagsfrågor.

7.2.3.8 Beredskapslagring av ångkol

Användningen av ångkol uppgick år 1979 lill ca 420 klon. År 1990 beräknas användningen uppgå lill ca 4-6000 klon varav ca 3- 4000 klon beräknas utnyttjas för bosladsuppvärmning och i kraflvärmeverk. Ca 1-2000 klon bedöms användas inom industrin. Mol slutet av 1980-lalel bedöms 7 ä 10% av landels energiförsöijning komma all vara baserad på kol. Motsvarande andel är f.n. mindre än 1 %.

Ångkol ersätter i första hand tjock eldningsolja. Detta förhållande har beaktats i del förslag fill minskal beredskapslager av olja som riksdagen har beslutat om (prop. 1980/81:90 bU.3, FöU 1980/81:21, rskr 1980/81:281). Denna ändrade slmklur på energilUlförseln medför, vilket också OLK konstaterar, alt beredskapslager av kol måste byggas upp för alt förhindra all försörjningsberedskapen på bränsleområdel försämras.

Projekterings-, prövnings- och byggnadslider för stora koleldade anläggningar är myckel lång, i många fall ända upp lill sju år. För mindre anläggningar är liden kortare, men uppgår likväl fill flera år. Anläggningar

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 70

som beslutas under de närmaste åren kommer all las i drift under slutet av 1980-talet och början av 1990-lalel. För all de lönsamhetskalkyler som görs i samband med överväganden om investeringar i eldningsanläggningar skall baseras på realisfiska ekonomiska förutsättningar bör enligl OLK kraven på beredskapslagring slås fast så snart som möjligt. Detta gäller både användare av kol och företag som avser att engagera sig i kolhandel m.m.

OLK föreslår all Ivångslagring av ångkol skall regleras i en särkild lag. Lagringsskyldighelen bör inträda fr.o.m. år 1986. Den skiss lUl lagstiftning som OLK har lagt fram ansluter i väsentliga delar lill vad som f n. gäller beträffande tvångslagring av olja.

Förslaget innebär bl.a. all lagringsskyldiga skall vara kolanvändare med en årlig förbmkning av minst 20 klon och säljare av kol när försäljningen uppgår lill minst 50 klon per år. Säljare eller förbrukare av ångkol som importerar kolet bör enligl OLK alllid vara lagringsskyldiga. Ingen lagringsskyldighel bör föreligga om ångkolel utvunnits inom landet. En rimlig försörjningsberedskap uppnås enligl OLK om lagringsvolymen fastställs lill 40% av närmast föregående års försäljning, exkl. försäljning lill annan lagringsskyldig, eller förbrukning. Med hänsyn lill all risken för s.k. fredskriser på kolområdel kan förutsättas vara ringa bör enligl OLK beredskapslagringen kunna begränsas fill avspärrnings- och krigssiluafioner. Vidare lar OLK upp frågan om lokaUsering av beredskapslager. Enligl utredningen skall i princip minst en tredjedel av beredskapslagringen fullgöras inom rimligt transportavstånd från eldningsanläggningen. Viss möjlighet för förbmkaren lill inlagring hos annan bör finnas enligt OLK. Detta får dock inle innebära att övervägande delen av tvångslagren läggs upp i ett fåtal kolhamnar.

Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget instämmer flertalet i OLK:s förslag. Beträffande lagringens omfattning anser Svenska stenkolsimportörers förening och Ångpanneföreningen alt denna är för hög. SPI föreslår lagringsskyldighel för förbrukare när den årliga förbrukningen överstiger 8 klon och försäljare när den årliga försäljningen överstiger 30 klon. Cementa AB anser all processindustrin bör undantas från lagringsskyldighelen. ÖB, ÖEF, naturvårdsverket och planverket framhåller betydelsen av att lagren får en lämplig utformning och lokalisering.

Även jag anser del nödvändigt med en beredskapslagring av ångkol. Liksom i fråga om bl.a. olja bör lagringsskyldighelen åvila större säljare och förbmkare av ångkol saml importörer av ångkol. Den närmare omfattningen av lagringsskyldighelen måste bestämmas med beaktande bl.a. av tilfförsel- och förbrukningsförhällandena. OLK:s förslag i det här avseendet synes väl avvägt. Jag ansluter mig således i princip till OLK:s förslag.

Jag delar utredningens uppfattning all det är önskvärt all beslut fattas snarast möjUgl om lagringsskyldighel för ångkol. En lagstiftning av det här slaget inrymmer dock vissa problem från juridisk- teknisk synpunkt. Med

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 71

hänsyn härtiU avser jag all senare återkomma med förslag till sådan lagstiftning.

7.2.3.9 Beredskapslagring av naturgas

Naturgas kommer att introduceras i Sverige år 1985 då leveranser av dansk och västtysk naturgas fill del s.k. Sydgasprojeklet beräknas börja. Genom projektet kommer c:a 450000 m' eldningsolja eller 4 ä 5 TWh all ersättas av naturgas i sydvästra Skåne. Sydgasprojeklet kommer vid denna tidpunkt att svara för endast c:a 1 % av landels energiförbrukning. Emellertid kommer, enligt OLK:s beräkningar, c:a 10000 hushåll och något hundratal företag att tillföras naturgas och vara helt beroende av detta bränsleslag. Del finns därför anledning all la stäUning fill hur och i vilken utsträckning försörjningsberedskapen av naturgas bör tillgodoses. Ökad användning av naturgas också i övriga delar av landet är länkbar. Del är därför av principieUa skäl vikfigt att nu ta ställning fill frågan om försörjningsberedskapen på nalurgasområdel.

Låt mig härvid först konstatera all huvuddelen av gasen kommer all tiltföras från källor i Nordsjön. Av detta skäl anser jag, i likhet med OLK, att något särskill fredskrislager inte behövs, då risken för fredskriser i detta område måste anses vara ringa. I krigs- och avspärtningssituationer torde däremot fillförselmöjUghelerna bli begränsade. Då gasen i huvudsak ersätter eldningsolja, sladsgas och gasol bör samma försörjningsberedskap inför krigs- och avspärrningssUualioner eftersträvas för naturgas som för dessa oljeprodukter. Detta har också varit utgångspunkten i del förslag OLK presenterat.

OLK föreslår all Ivångslagring av naturgas skall regleras i en särskild lag med lagringsskyldighel fr.o.m. år 1986. Den skiss till lagstiftning som OLK har lagt fram ansluter i väsentliga delar lill vad som f.n. gäller beträffande tvångslagring av olja.

Förslaget innebär bl.a. all distributörer och storförbrukare - förbrukare som använder minst 5000000 m' naturgas per år - av naturgas skall vara lagringsskyldiga. Distributörerna skall vara skyldiga att hålla beredskapslager av naturgas eller annan produkt som efter blandning eller omvandling kan distribueras genom gasnätel lUl småförbmkare. Storförbrukarna skall vara skyldiga att hålla beredskapslager av olja eller annat bränsle saml all hålla utmslning för förbränning härav. Sådana slorförbmkare som använder gasen i sin liUverkningsprocess skall dock ha möjlighet att kunna uppdra åt distributören att hålla erforderligt lager av gas. Lagringsmängden skaU utgöra en bestämd andel - 40% - av den mängd naturgas som förbrukats eller försålts under närmast föregående kalenderår.

Gasleveranserna i Sydgasprojeklet beräknas enligl OLK börja under hösten 1985. För all skapa klarhet för nalurgasinlressenter anser OLK del

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 72

önskvärt att statsmakterna snarast möjligt fattar beslut om all lagringsskyldighet för naturgas skall inträda från nämnda tidpunkt.

Remissinstanserna har i stort anslutit sig till OLK:s förslag. ÖEF framhåller särskill all gaseldade uppvärmningsanläggningar innebär en betänklig försvagning av beredskapen, då de inle omfattas av lagen (1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fasl bränsle. ÖEF föreslår därför att regeringen uppdrar åt statens planverk all i samråd med ÖEF utreda och föreslå åtgärder som kan skapa sådan flexibilitet även i gasvärmda byggnader som krävs för andra uppvärmningsanordningar.

Även jag anser det nödvändigt med en beredskapslagring av naturgas m.m. Lagringsskyldigheten bör åvila distributörer och slorförbmkare av naturgas. Den närmare omfattningen av lagringsskyldigheten måste bestämmas med beaktande bl.a. av tillförsel- och förbrukningsförhållandena. OLK:s förslag i det här avseendet synes väl avvägt. Jag ansluter mig således i princip lill OLK:s förslag.

Jag delar utredningens uppfattning att del är önskvärt all beslut fattas snarast möjligt om lagringsskyldighel för naturgas. I likhet med vad jag tidigare anfört beträffande lagring av ångkol inrymmer dock en lagstiftning av del här slaget vissa problem från juridisk-leknisk synpunkt. Med hänsyn härtiU avser jag all senare återkomma med förslag lill lagsfiftning avseende lagring av naturgas m.m.

Vad gäller ÖEF:s förslag om all utreda åtgärder för all öka flexibiliteten i gasuppvärmda byggnader anser jag alt del bör prövas i samband med den översyn av oljelagringsprogrammet som skall göras år 1983.

7.2.3.10 Beredskapslagring av kärnbränsle

Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) bildades år 1972 och ägs av staten och kraftbolagen. Enligl del konsortialavtal som Ugger fill grund för verksamheten är en av SKBF:s uppgifter all genomföra beredskapslagring av kärnbränsle.

Vid utgången av år 1982 kommer den planerade lageruppbyggnaden av kärnbränsle all vara genomförd. Lagret, som kommer all motsvara 35 TWh, beräknas av OLK motsvara en uthållighet på kärnbränsleområdet om minst 22 ä 23 månader. Denna uthållighet överstiger de beräknade behoven i avspärrningssitualioner och är längre än vad som gäller för energiprogrammel i övrigi. OLK förordar att i första hand denna utbyggnad genomförs.

Om statsmakterna önskar utöka försörjningsberedskapen på elområdet yllerligare med tanke på fredskriser, andra typer av störningar eller mer omfattande lillförselbortfall bör detta enligt OLK av ekonomiska skäl ske genom beredskapslagring av kärnbränsle. OLK anför alt om 1975 års oljelagringskommillés principiella förslag om ett bränslebyle för varje reaktor genomförs skulle — med nuvarande förutsättningar — uthålligheten öka lill 27 ä 28 månader.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 73

OLK anser alt beslut om ulhåUighelen och omfattningen av lagret av kärnbränsle bör fallas av riksdagen efter förslag av regeringen saml att lagret i och med detta bör benämnas beredskapslager av kärnbränsle i slällel för som nu reservlager. På grund av bl.a. statsmakternas stora inflytande på kärnkraflssektorn torde enligl OLK någon särskild reglering i lag inle behövas.

Remissinstanserna ansluter sig i huvudsak lill OLK:s förslag. ÖB bedömer emellertid all man även i krig bör ha möjlighet all utnyttja kärnkraftverk. RRV är kritiskt och vill bl.a. ha en reglering av tvångslagring av kärnbränsle genom lagstiftning. Försvarskommitlén som ansluter sig lill OLK:s bedömning, förordar att frågan om eventuell forlsall utbyggnad av beredskapslagren av kärnbränsle prövas i samband med översynen av oljelagringsprogrammet år 1983.

Efter samråd med statsrådet Eliasson anser jag för egen del att nu pågående lagemppbyggnad är tillräcklig. Lagringen bör även fortsättningsvis byggas upp och förvallas av kraftbolagen och SKBF. Lagren bör benämnas beredskapslager av kärnbränsle. Finansieringen bör liksom hitfills ske av kraftbolagen med hjälp av statliga kreditgaranfier.

Någon särskild reglering i lag behövs enligl min mening inle med tanke på statsmakternas inflytande på kärnkraflssektorn. För att säkerställa all de lager som byggs upp finns fillgängliga vid kris bör avtal om beredskapslagringen, vilket också OLK föreslagit, träffas mellan ÖEF och berörda kraflförelag i samråd med SKBF. Förelagen bör årligen rapportera till ÖEF om beredskapslagringen och övrig lagerhållning av kärnbränsle.

Några yllerligare åtgärder anser jag f.n. inle vara erforderliga. Del kan emellertid finnas anledning all i samband med översynen år 1983 åter pröva beredskapslagrets storlek.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 0,5 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för gengasverksamhet och förbällring av handlingsberedskapen. Utanför ramen beräknar jag 1222 milj. kr. för oljelagringsprogrammet.

Delprogrammet Elkraft

Efter samråd med statsrådet EUasson vill jag anföra följande.

Delprogrammet omfattar frågor rörande försöijningen med elektrisk energi. Statens vattenfallsverk är programmyndighet.

Försvarskommitlén har föreslagit följande inriktning.

Inom ramen för de allmänna målen för energiprogrammet bör målet för beredskapsverksamheten inom elkraflområdet vara all trygga samhällets behov av elenergi under fredskriser, avspärrning och krig så att motslåndsförmågan och de viktigaste funktionerna kan vidmakthållas.

Jag biträder kommitténs förslag lill inriktning.

I övrigi finner jag all de föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 74

7.2.4 Programmet Övriga försörjningsviktiga varor

Programmet indelas i två delprogram. Kemiska produkter m.m. och Metaller m.m. ÖEF är programmyndighet.

Delprogrammet Kemiska produkter m.m.

Delprogrammet omfattar frågor rörande försörjning med andra mineraler än metaller, trävaror, massa, papp och papper, grafiska produkter, gasbensin, gummi- och plaster samt övriga kemiska produkter, dock ej läkemedel.

Försvarskommitlén har föreslagit följande inriktning.

Försörjningsberedskapen inom kemiprogrammet bör främst säkerställa försörjningen med varor som är särskilt vikliga för individens överlevnad och samhällets funktion. Avvägningen mellan beredskapslagring av importerade varor och förberedd inhemsk produkfion bör göras så att förberedelser för krisproduklion vidtas om liden för omställning är måttlig och åtgärderna ger besparingar jämfört med sedvanlig beredskapslagring.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.

Kommittén anser vidare att särskilda åtgärder för alt behålla försörj-ningsviklig produktion vid behov skall vidtas i den omfattning som bedöms erforderlig för all säkerställa de mest angelägna behoven. Dit hör förpackningar för främst livsmedelsindustrin, material för tryckning av tidningar och tidskrifter m.m. för del psykologiska försvaret samt gummidäck m.m. för transportsektorn. Jag ansluter mig lill kommitténs uppfattning.

Enligt kommittén bör resultatet av pågående studier avseende den kemiska industrins möjligheter att utnyttja inhemska råvaror för anpassning och omställning i en krissituation avvaktas. Uppbyggnaden av beredskapslager i stafiig regi bör därför begränsas. Enligt kommittén bör på sikt ell ökat ansvar för beredskapslagring överföras lill näringslivet. Del är därför angelägel all del försök med lagring i näringslivels regi, som föreslagils av ÖEF, genomförs. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor och hänvisar beträffande ansvaret för beredskapslagringen liU vad jag tidigare anfört.

7.2.4.1 Beredskapslagring av gasbensin

Gasbensin används i Sverige som basråvara vid tUlverkning av plaslråvarorna elen och propen som i sin lur används för all fillverka plastprodukter. Från försörjningsberedskapssynpunkl är plastprodukter av stor betydelse inom bl.a. hälso- och sjukvårdsområdet och inom förpackningsindustrin. Praktiskt taget all gasbensin som används i landet importeras.

Statsmakterna fattade mol bakgmnd av försörjningsberedskapsulred-ningens slutbetänkande (SOU 1975:57) Varuförsörjning för kristid beslut om visst statligt beredskapslager av gasbensin för fredskriser (prop. 1975/ 76:152). 1975 års oljelagringskommUlé föreslog en lagerökning av gasben-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 75

sin för krigs- och avspärtningssituationer. 1 prop. 1976/77:74 bil. 2 anslöt sig föredraganden fill kommitténs förslag om förstärkning av beredskapslagren av gasbensin men ansåg all inlagringen borde planeras lill fiden efter budgetåret 1981/82. Frågan om ytterligare gasbensinlagring för främst fredskriser borde speciellt uppmärksammas av konlrollslalionen, d.v.s. OLK.

OLK föreslår med beaktande av behoven och befintliga lager m.m. all de statliga beredskapslagren av gasbensin för främst avspärtnings- och fredskrissituationer bör utökas med 330000 lon eller 455000 m'. Utgifterna, som beräknas uppgå lill c:a 500 milj. kr., föreslås bestridas från oljelagringsfonden. Lageruppbyggnaden föresläs genomföras så snart som möjligt under progamplaneperioden 1982/83-1986/87.

Till OLK:s förslag har fogals ell särskill yttrande av experten Orrö. Ortö anser all kommitténs bedömning är alltför optimistisk mol bakgrund av gjorda erfarenheter från fredskriser under 1970-lalet och att i en kris i vårt närområde brislen på gasbensin på den internationella marknaden skulle bli i det närmaste total. Till detta kommer all del inom landet inle finns något substitut för gasbensin. En viss reserv borde därför ha beräknats med hänsyn till varans vikt för folkförsörjningen och möjligheten all köpa den under avspärrning. Orrö föreslår en reserv på lOOOOO lon och att följaktligen lagringsmålel räknas upp med denna kvantitet.

ÖB instämmer i Ortös synpunkter. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot OLK:s förslag.

För egen del viU jag anföra följande. Produktionskapaciteten för gasbensin var tidigare knapp i Västeuropa och någon marknad utöver långa kontrakt förekom knappast. Kapaciteten har efter oljekrisen 1973-1974 ökat väsenfiigt och gasbensin utbjuds numera också vid sidan av långa kontrakt. Inköps- och försäljningspriser noteras även på spotmarknaden. I Sverige sker inköp frän ett flertal källor. Användarna av gasbensin i Sverige planerar alt även använda gasol som råvara i fillverkningsproces-sen. Dessutom kan genom s.k. katalytisk krackning ett högre utbyte av lätta oljeprodukter erhållas vid raffinering.

Mol bakgmnd av vad jag har anfört ovan — ökat utbud, fler inköpskällor och gasol som råvara - bedömer jag att försörjningsmöjligheterna i en kris har förbättrats. Jag ansluter mig lUl kommitténs förslag och förordar en utökad beredskapslagring av gasbensin med 330000 lon, dvs. ca 455000 m'.

Inlagringen i en nu färdigställd anläggning bör påbörjas under budgetåret 1982/83 med ca 100000 m'. Samma volym bör inlagras de tre följande budgetåren och resten under budgetåret 1986/87.

Jag har tidigare föreslagit att oljelagringsfonden skall upphöra fr.o.m. budgetåret 1982/83. Med anledning härav förordar jag all inlagring av gasbensin finansieras över statsbudgeten. För budgetåret 1982/83 beräknar jag elt medelsbehov på 139 milj. kr. i tillägg lill den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar. Jag återkommer härtill vid behandlingen av anslagsfrågor.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 76

7.2.4.2 Ammoniakförsörjningen

Min företrädare redogjorde i propositionen om ammoniaklillverkningen i Kvarntorp (prop. 1980/81:186, FöU 1980/81:27, rskr 1980/81:345) för Sveriges behov av ammoniak. Han föreslog där all man skulle använda den genom del tilltänkta stödet till Supra AB:s ammoniakfabrik i Kvarntorp vunna lidsfristen fram lill slutet av 1982 för mer ingående undersökningar om allernaliva vägar all klara ammoniak- och kvävegödselmedelsförsörj-ningen i krislid. Bland annat borde undersökas möjligheterna all i krislid bygga upp en ny ammoniakanläggning där tillverkningen inle är beroende av importerade råvaror.

Chefen för jordbruksdepartementet fillkallade härefter med slöd av regeringens bemyndigande den 25 juni 1981 en särskild utredare med uppdrag all utreda försörjningen med gödselmedel m.m. (Dir 1981:45). Utredaren kommer i dagarna att lämna sina förslag, vilka chefen för jordbruksdepartementet kommer all redogöra för senare idag.

1 samband med alt Norsk Hydro a.s. förvärvade aktiemajoriteten i Supra undertecknade de bägge förelagen en utfästelse gentemot svenska staten med bl.a. följande innehåU:

"Norsk Hydro och Supra förklarar sig beredda all medverka lill projektering och andra förberedelser för byggandet och idrifttagandel av en elektrolysbaserad ammoniakfabrik i Sverige i en krissituation".

ÖEF har sedermera förhandlat med företagen och nyligen undertecknades en principöverenskommelse, där Norsk Hydro och Supra på vissa villkor förklarar sig beredda dels att ulföra en förstudie för en elektrolysbaserad ammoniakfabrik för användning i en krissituation, dels att projektera, bygga och driva en sådan fabrik. Fabriken skall ha en kapacitet på 120000 lon ammoniak per år. Kapaciteten skall uppnås högst två år efter beslut om byggande.

I överenskommelsen förbinder sig Norsk Hydro bl.a. att inom sex månader från beställning ulföra förstudien, vilken skall omfatta även behovel av inköp i icke-krislid av know-how och eventuella nyckeldelar för ammoniakfabriken. Kostnaden för förstudien beräknas uppgå till högst 2 milj. kr.

Vidare förbinder sig de båda förelagen all i den omfattning staten påkallar genomföra projekteringen av ammoniakfabriken. Projekteringen kan om staten önskar ske i etapper. Bolagen förbinder sig all om staten påfordrar biträda vid uppförandel av fabriken. Supra ålar sig all driva och underhålla fabriken saml all köpa hela ammoniakproduklionen. Staten skall äga ammoniakfabriken, som om den byggs avses ligga intill Supras kvävegödselfabrik i Köping.

I samråd med chefen för jordbmksdepartemenlel anser jag all produktion av ammoniak i en på inhemska råvaror baserad fabrik är del tryggaste sättet att i långa avspärtningssituationer förse den svenska marknaden

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 77

med råvara för produktion av minimibehovet av kvävegödselmedel, sprängämnen m.m. Elektrolystekniken är beprövad och svensk industri bör om projekteringen har drivUs lillräckligl långt i en krissituation kunna liUverka och foga samman den utmslning som behövs inom den stipulerade tvåårsperioden.

Jag viU samfidigt understryka att del med dagens svenska elektricitets-priser är helt oekonomiskt alt i icke-krislid tillverka ammoniak genom elektrolys. Det pris man i dagslägel kan få ul för ammoniak läcker inle ens de rörliga kostnaderna för sådan tillverkning och ger ingen möjlighet all täcka avskrivningarna på fabriksinvesleringen. Denna lorde för närvarande uppgå fiU i storleksordningen en knapp miljard kronor inklusive räntor och beräknad koslnadsslegring under byggnadstiden.

I en krissituation när det gäller befolkningens överlevnad blir investerings- och driftskostnader av underordnad betydelse. Del gäller då framför allt all konfinuerligt få fram ammoniak för all hålla gödselmedelsproduk-lion och annan viktig fillverkning igång.

För all fabriken skall kunna byggas och drivas i en krisitualion krävs noggranna förberedelser i icke-krisfid. Jag anser alt staten bör beställa den offererade förstudien och beräknar högst 2 milj. kr. för ändamålet all finansieras inom den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar. Förstudien får visa hur långt projekteringen i icke-krisfid bör drivas för all man i krislid efter eventuell kompletterande projektering skall kunna bygga och driva fabriken med användande av enbart svenska varor och svenskt kunnande. Jag avser återkomma lill regeringen i denna fråga när förstudien är klar.

Jag har fidigare redogjort för principöverenskommelsen mellan Norsk Hydro, Supra och ÖEF om import i krislid av kvävegödselmedel och ammoniak. Chefen för jordbruksdepartementet kommer senare idag all la upp frågan om lagring av kvävegödselmedel. Tillsammans med förberedelserna för byggandet av en elektrolysbaserad ammoniakfabrik bör dessa beredskapsåtgärder kunna ge en rimlig försörjningsberedskap på kväve-gödselmedelområdel och för viss annan viktig produktion.

Del underlag som nu finns visar således all det finns alternafiva vägar att klara kvävegödselmedel- och ammoniakförsörjningen i kristid. Härigenom har intentionerna bakom 1981 års beslut om fillfälligt slöd lill den oljebaserade ammoniakfabriken i Kvarntorp uppfyllts. Med nuvarande relationer mellan världsmarknadspriset på ammoniak och självkostnadspriset för ammoniak tillverkad i Kvarntorp skulle dessutom ett slalligl stöd på över 40 milj. kr. per år behövas för all läcka förlusterna. Något behov av en förlängning av del statliga stödet efter år 1982 finns därför inle.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 35,3 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för industristöd, lagringsförsök, sub-slitutförsök m.m. I beloppet ingår 12,8 milj. kr. för stöd lill Supra AB. Jag beräknar därutöver 139 milj. kr. för anskaffning av lager av gasbensin.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 78

I övrigi finner jag alt de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger ullryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

Delprogrammet Metaller m.m.

Delprogrammet omfattar frågor rörande försörjning med malmer, stål, järn och andra metaller saml verkstadsprodukler utom sjukvårdsmaleriel.

Försvarskommitlén har föreslagit följande inriktning.

Åtgärderna inom melallprogrammel skall främst syfta lill alt stödja de program som har ansvar för den gmndläggande försöijningen inom områdena livsmedel, beklädnad, energi, sjukvård och transporter saml för militärt försvar och civilförsvar. Beredskapsverksamhelen inriktas på alt förbereda omställningar av försörjningsviklig produktion inom metall- och verkstadsindustrin.

Jag bUräder kommitténs förslag lill inriktning.

Försvarskommittén pekar på möjligheten att planera och förbereda brytning av kända men i fred inle utnyttjade malmfyndigheler. En annan lämplig omställningsålgärd är all finna inhemska substitut eller ökad återvinning. Särskild vikt bör enligl kommittén läggas vid all säkerställa erforderlig försöijning i fråga om elektronikkomponenter. Frågor rörande behovet av utbyleskomponenter och reservdelar, särskill inom eleklronikområdel, är emellertid enligt kommittén främst en angelägenhet för berörda förelag. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor och hänvisar beträffande ansvaret för beredskapslagringen lill vad jag tidigare anfört i samband med behandlingen av lagringsverksamhelen.

1977 års försvarsbeslut innebar bl.a. att del mol bakgrund av situationen i södra Afrika skuUe byggas upp ell fredskrislager av vissa legeringsmetaller. Lagret skuUe omfatta en två månaders normal förbrukning av de metaller som importeras direkt från området (krom, kobolt) och ca en månads normal förbmkning av de metaller för vilka södra Afrika svarar för en stor del av världsproduktionen (mangan, vanadin).

Mineralpolitiska utredningen har i sill slutbetänkande (SOU 1980:12) Mineralpolitik förordat en utökning av fredskrislagringen lill all omfatta ell störte antal legeringsmetaUer och lill en volym motsvarande tre månaders normal import. Försvarskommitlén, liksom ÖEF i programplanen, ansluter sig lill delta förslag. Kommittén anser att finansieringen av denna lagring bör studeras yllerligare saml att man kan överväga en ordning som innebär att denna lagring, i likhet med annan fredskrislagring, finansieras via en fond som byggs upp genom särskilda avgifter. En möjlighet kan därvid vara alt utöka oljelagringsfondens användningsområde till att omfatta all fredskrislagring. I sammanhanget påpekas att långt drivna förberedelser för inhemsk utvinning av vissa legeringsmetaUer på sikt kan reducera behovel av fredskrislagring av metaUer över huvud laget.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 79

I fråga om fredskrislagringen vill jag anföra följande. Den tidigare beslutade fredskrislagringen av legeringsmetaller är nu genomförd. Lagringen har finansierats över statsbudgeten. Jag har i del föregående förordat alt planeringen skaU inriktas på olika omslällningsålgärder, att ansvaret för lagringen skall ses över saml all oljelagringsfonden skall upphöra. Jag är mol den bakgmnden inte beredd att förorda att beslut nu skall las om en utökad fredskrislagring helt finansierad med budgetmedel. Den kommande översynen av lagringsansvarel får lämna underlag för en mer långsiktig bedömning. Jag anser emellertid alt lagring av legeringsmetaller är en viktig beredskapsfråga och att staten bör finansiera en viss utökning av nuvarande lager i väntan på mer permanenta åtgärder. Jag avser därför senare i vår föreslå regeringen att ÖEF får la i anspråk 35 milj. kr. av befinfiig reservation på anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder för inköp av legeringsmetaUer.

Jag vill i sammanhanget även peka på mineralpolitiska utredningens förslag all den svenska regeringen i internationeUa sammanhang skall verka för minskade restriktioner för handeln med mineralråvaror, för en jämnare fördelning av prospekteringsinsatser och investeringar i mineralsektorn i världen samt för införande av bestämmelser i internationella råvamavtal som skyddar Sveriges intresse av en tryggad försörjning och hindrar diskriminatorisk behandling av köpare från producenternas sida. Sådana ansträngningar har från svensk sida sedan lång tid gjorts. Jag erinrar om all regeringen nyligen har lämnat en proposUion om svenskt godkännande av del sjätte inlernalionella lennavlalel. Jag anser all åtgärder av detta slag även bör ses som ell sätt all på sikt förstärka försörjningsberedskapen.

7.2.4.3 Försörjningsberedskapen ifråga om torrbatterier

Våren 1981 beslöt det danska bolaget A/S Hellesens all lägga ned driften vid dotterförelaget Torrbalterifabriken Ängelholm AB, som var den enda tillverkaren av lortbalterier i Sverige. Den 24 april varslades huvuddelen av personalen om uppsägning. I november 1981 upphörde tillverkningen.

Frågan om den svenska lorrbatlerifillverkningen behandlades av riksdagen i maj 1981 (NU 1980/81:57, rskr. 1980/81:358). Riksdagen uttalade därvid att det bör ankomma på regeringen alt gentemot A/S Hellesens hävda alt tidigare av bolaget lämnade utfästelser beträffande produktion, investeringar och sysselsättning skall innehållas. Utfästelserna lämnades i samband med att A/S HeUesens och AB Tudor förvärvade aktierna i Tortbatlerifabriken år 1974. Tudors aktier ägs numera av HeUesens.

Jag har av chefen för industridepartementet inhämtat all de förhandlingar som med anledning av riksdagsbeslutet har ägt rum mellan industridepartementet och A/S Hellesens inle har lell till något resultat.

Riksdagen uttalade vidare all del med hänsyn lill behoven i krig är nödvändigt med en försörjningsberedskap i fråga om torrbalterier och

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3    Handelsdepartementet 80

förutsatte all ÖEF snarast lägger fram förslag lill åtgärder som den pågående utvärderingen av olika säll all trygga försörjningsberedskapen kan föranleda.

Jag vill i denna fråga anföra följande.

ÖEF hemställde i skrivelse den 31 augusti 1981 om regeringens bemyndigande all slutföra förhandlingar med Tortbatlerifabriken om köp av maskinutrustning för tillverkning av torrbalterier. Ulmslningen avses läggas i malpåse i en av ÖEF:s förrådsbyar och skall i en krissituation kunna monteras upp där. Enligt ÖEF:s bedömning blir del härigenom möjligt all åtminstone under en inledande femårsperiod upprällhålla viss försöij-ningsberedskap. Efter nedläggning av tillverkningen i Ängelholm kommer försörjningsberedskapen i fråga om torrbalterier all tillgodoses enligl följande:

- beredskapslagring av färdiga torrbalterier i ÖEF:s regi

- beredskapslagring av specialballerier i försvarsmaktens regi

- förberedd krisprodukfion genom beredskapslagring av maskinutrustning och planlagd personalrekrylering

- beredskapslagring av lortballeriråvaror

- förberedd ransonering.

Regeringen medgav i beslut den I oktober 1981 all köp fick ske av maskinutrustning för tillverkning av lortbalterier intill ell belopp av 1070000 kr. i enlighet med ÖEF:s förslag. En förulsällning var all produktionen av torrbalterier vid företaget inle kunde upprätthållas.

TUlverkningen av torrbalterier vid Tortbatlerifabriken upphörde i november 1981. ÖEF:s köp av maskinutrustning har därefter genomförts.

Nedläggning av den svenska lorrballerilillverkningen är negaliv från försörjningsberedskapssynpunkt. De kompenserande åtgärder som har vidtagits bör emeUertid enligl min mening medföra all försörjningsberedskapen tills vidare kan tryggas på elt acceptabelt säll.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 5,2 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för förberedelser för omställning m.m.

I övrigi finner jag alt de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger ullryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

7.2.5 Programmet Transporter

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet viU jag anföra följande.

Programmet Transporter omfattar frågor rörande försörjning med transporter saml konsumlionsbegränsning av flytande drivmedel. Programmet indelas i delprogrammen Transportsamordning, Järnvägstransporter, Landsvägstransporter, Vägar, Flygtransporter och Sjötransporter. Pro-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3    Handelsdepartementet 81

grammyndigheler är transporträdet, statens järnvägar, statens vägverk, luftfartsverket och sjöfartsverket. Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning: Beredskapsförberedelserna inom transportprogrammel skall främst avse transportreglering, transportledning saml skydd och reparationer. Stor vikt bör läggas vid åtgärder som syftar till en snabb organisering och genomförande av erforderlig transporlverksamhel i sådana krissiluafioner där angreppet inleds övertaskande, varvid understöd ål försvarsmaktens mobilisering och gmppering är den viktigaste uppgiften. Även frågan om sjuktransporter i dessa situationer bör ägnas stor uppmärksamhet. Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.

Delprogrammet Transportsamordning

Delprogrammet omfattar frågor rörande förberedelser för samordning och prioritering av transportresurser främst genom transportreglering och genomförande av drivmedelsransonering. Transporträdet är programmyndighel.

Försvarskommitlén har föreslagit följande inriktning.

Beredskapsförberedelserna bör främst avse samordning och prioritering av transportresurser. Särskild uppmärksamhet bör ägnas ål utvecklingen ay väl fungerande system för ransonering av flytande drivmedel.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.

Regeringen har i prop 1981/82:100 bil. 9 för budgetåret 1982/83 beräknat 0,5 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för UtveckUngen av elt nytt system för drivmedelsransonering.

I övrigt finner jag alt de inom angiven planeringsram föreslagna ålgär-derpa i programplanen ger ullryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

Delprogrammet Järnvägstransporter

Delprogrammet omfattar frågor rörande bl.a. olika former av fortifika-toriskt skydd, anskaffning av reservmateriel och utrustning av verksskydd och driftväm samt utbildning för all säkerställa erforderlig insalsberedskap. Statens järnvägar är programmyndighel.

Försvarskommitlén har föreslagit följande inriktning.

Beredskapsförberedelserna bör inriktas på all öka uthålligheten och begränsa verkan av skador på järnvägsanläggningar. För all med störte säkerhet kunna verka även vid ell övertaskande inlett angrepp fordras vissa skyddsåtgärder för i första hand ledningsorgan, samband och viss materiel.

Jag bkräder kommitténs förslag fill inriktning. Jag beräknar för budgetåret 1982/83 9 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt 6   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 82

försvar för fortsall utbyggnad av utbUdningsanläggning saml anskaffning av utmslning, malerielskydd m.m.

I övrigi finner jag all de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger ullryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

Delprogrammet Landsvägstransporter

Delprogrammet omfattar frågor rörande förberedelser för Iransportle-dande åtgärder för landsvägstransporter. Transporträdet är programmyndighel.

Verksamheten innebär i fredslid bl.a. all ge ul anvisningar för beredskapsplanering av olika landsvägstransporter och all tillse all transportmedel kan ställas till försvarsmaktens förfogande under beredskap och krig.

Regeringen har i prop. 1981/82:100 bil. 9 för budgetåret 1982/83 beräknat 0,5 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för viss materielanskaffning m.m.

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger ullryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

Delprogrammet Vägar

Delprogrammet omfattar frågor rörande fortifikatoriskt skydd, anskaffning av reservmateriel och reservdelar samt planläggning av krigsorganisationen och genomförande av försvarsulbildning. Statens vägverk är programmyndighel.

Försvarskommitlén har föreslagit följande inriktning.

Åtgärderna bör inriktas på all tillgodose totalförsvarets behov av väghållning. Reservbromateriel bör anskaffas så alt utslagna broar kan ersättas på särskilt vikfiga vägavsnitt.

Jag bkräder kommitténs förslag lUl inriktning.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 16,5 milj. kr. ur den särskUda medelsramen för ekonomiskt försvar för anskaffning av reservbromateriel m.m.

I övrigt finner jag all de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

Delprogrammet Flygtransporter

Delprogrammet omfattar frågor rörande materielanskaffning, beredskapsplanläggning m.m. för försörjningar med flygtransporter. Försvarskommitlén föreslår följande inriktning.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3    Handelsdepartementet 83

Verksamheten bör syfta lUl alt skapa de tekniska och underhällsmässiga förutsättningarna för nödvändiga inrikes och utrikes flyglransporter i kriser och krig.

Jag biträder kommitténs förslag fill inriktning.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 10 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för fortifikaloriska åtgärder, materielanskaffning m.m.

I övrigi finner jag all de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger ullryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

Delprogrammet Sjötransporter

Delprogrammet omfattar frägor rörande beredskapsplanläggning, viss materielanskaffning m.m. för sjötransporter. Sjöfartsverket är programmyndighel.

Försvarskommittén har föreslagit följande inriktning

Verksamheten bör skapa förutsättningar för inrikes och utrikes sjötransporter under avspärtning och i krig. Totalförsvarets behov bör in när sjöfartspolitiken utformas och stafiigt slöd lämnas fill hithörande branscher. Maierielanskaffningen bör närmast inriktas på all öka uthålligheten för lastning och lossning utanför ordinarie hamnar.

Jag bkräder kommitténs förslag liU inriktning.

Regeringen har i prop. 1981/82:100 bil. 9 för budgetåret 1982/83 beräknat 0,2 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för viss materielanskaffning.

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger ullryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

7.2.6 Programmet Arbetskraft

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag anföra följande.

Programmet omfattar frågor rörande totalförsvarets försörjning med civU arbetskraft. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är programmyndighel.

Försvarskommitlén har föreslagit följande inriktning för programmet.

Inom arbelskraflprogrammel bör ökad vikt läggas vid planläggningen för all tillgodose behoven av civil personal inom totalförsvarets prioriterade områden.

Jag biträder kommitténs förslag lill inriktning av programmet.

Försvarskommitlén framhåller vikten av all pågående studier för all närmare precisera behoven inom prioriterade samhällssektorer fullföljs så

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 84

att de kan omsättas i konkreta åtgärder. En väl fungerande arbetsmarknad är betydelsefuU även vid kriser och krig, varför också arbetsförmedlingens krigsorganisation bör prioriteras. Jag ansluter mig fill kommitténs bedömning i dessa avseenden.

1 enlighet med förslag i programplanen förordar försvarskommitlén ett ökat antal utbildningsdagar för vapenfria Ijänsleplikliga och en ökad satsning på frivilligorganisalionerna. För egen del räknar jag med alt anlalel Ijänslgöringsdagar för vapenfria ijänsleplikliga för budgetåret 1982/83 bör uppgå liU högst 650000. Anlalel Ijänslgöringsdagar kan senare under programplaneperioden behöva ökas. Jag räknar med alt frivilligverksamhelen skall kunna behållas på i huvudsak nuvarande nivå.

Kommittén har vidare påpekat all del inom den administrativa beredskapens område f.n. saknas en arbelsrällslig beredskapsförfaltning samt all dispenser från gällande regler och avtal på arbetsmarknaden bör förberedas i samverkan med arbetsmarknadens parter. Jag har tidigare redogjort för del arbete som pågår för all förbättra den administrativa beredskapen.

I prop. 1981/82.100 bil. 15 har regeringen föreslagit all vapenfriverksamheten inom AMS förs över lill en ny myndighet, nämnden för vapenfriul-bUdning. I administrativt avseende skall den nya nämnden samordnas med civilförsvarsstyrelsen.

I övrigi finner jag all de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen ger ullryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

7.2.7 Programmet Övriga försörjningsviktiga tjänster

Programmet indelas i delprogrammen Penningmedel och betalningsförmedling, Poslal kommunikation. Socialförsäkring och Övrig försäkringsverksamhel.

Försvarskommitlén anser all de i programplanen föreslagna åtgärderna ger uttryck för en lämplig inriktning av verksamheten.

Delprogrammet Penningmedel och betalningsförmedling

Beredskapsålgärderna inom delprogrammet är främst av administrafiv och planläggande karaktär. Riksbanken är programmyndighet.

Enligl programplanen inriktas verksamheten pä all skapa förutsättningar för att bank- och betalningsväsendet skall kunna fungera under kris- och krigssituationer på ett sätt som så nära som möjligt ansluter liU verksamheten i fredstid.

Jag biträder förslaget fill inriktning.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 85

Delprogrammet Postal kommunikation

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet viU jag anföra följande.

Beredskapsålgärderna inom delprogrammet är främst av administrafiv och planläggande karaktär. Postverket är programmyndighel.

Enligl programplanen inriktas verksamheten på att fillgodose lotatför-svarels behov av postala tjänster i kris- och krigssituationer för all verksamheten därvid så långt möjligt skall kunna bedrivas efter samma gmnder som i fred.

Jag bkräder förslaget lill inriktning.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 vissa medel ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar i enlighet med förslag i programplanen.

Delprogrammet Socialförsäkring

Efter samråd med chefen för socialdepartementet vill jag anföra följande.

Beredskapsålgärderna inom delprogrammet är främst av administrativ och planläggande karaktär och omfattar verksamhet vid de aUmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket är programmyndighel.

Enligl programplanen inriktas verksamheten på all skapa fömtsätlningar för alt fredstida socialförsäkringsförmåner kan bibehåUas under beredskapslillslånd och krig.

Jag bkräder förslaget till inriktning.

Jag beräknar för budgetåret 1982/83 vissa medel ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar i enlighet med förslag i programplanen.

Delprogrammet Övrig försäkringsverksamhet

Efter samråd med chefen för ekonomidepartementel viU jag anföra följande.

Beredskapsålgärderna inom delprogrammet är främst av administrativ och planläggande karaktär och omfattar verksamhet vid försäkringsinspeklionen, statens krigsförsäkringsnämnd och statens krigsskadenämnd, vilka är programmyndigheter.

Enligt programplanen inriktas verksamheten på att skapa fömlsällningar för all försäkringsväsendet under beredskapslillslånd och krig skall fungera på ell säll som så nära som möjligt ansluter till den fredsmässiga verksamheten.

Jag biträder förslaget lill inriktning.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 86

7.2.8 Programmet Ledning och samordning m. m.

Beredskapsålgärderna inom programmet är främst av administrativ och planläggande karaktär.

Programmet Ledning och samordning m.m. omfattar tre delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde, nämligen

- Samordning

- Informationsbehandling

- Ledning och administrafion.

Programmet omfattar dessutom tre delprogram inom kommerskollegiels, statens pris- och kartellnämnds resp. generallullstyrelsens ansvarsområden, nämligen

- Utrikeshandelsregleringar

- Prisregleringar -Tull verksamhet.

Försvarskommitlén har föreslagit föjande inriktning.

Verksamheten bör syfta lill all skapa handlingsberedskap i fred och all ge personal med ansvar för verksamhet i krig förmåga all utnyttja de samlade resurserna efter lägets krav.

Jag biträder kommitténs förslag till inriktning.

Försvarskommitlén anser all vissa av de åtgärder som vidtas inom programmet får stor betydelse för möjligheterna all förverkliga den planeringsinriktning som förordals. Stor vikt bör således läggas vid information och utbildning av nyckelpersonal i krigsorganisationen från såväl myndigheter som näringslivet. Enligl kommitténs bedömning ger åtgärderna hög beredskapseffekt i förhållande fill kostnaderna. Jag ansluter mig fill kommitténs ställningstaganden.

Kommittén framhåller också betydelsen av att pågående studier av dalaberoendel och möjligheterna alt vidta åtgärder för all nödvändig datordrifl skall kunna pågå under kriser och krig fortsätter. Del är därvid enligt kommitténs mening nödvändigt all i första hand kartlägga vilka syslem som måste vara i drift under kriser och krig. Beredskapssynpunkler måste beaktas i hög grad när ADB-system skall införas eller moderniseras inom sektorer som har stor betydelse för totalförsvaret. Gemensamma normer bör fastställas för sådan ADB-ulmslning så att kommunikafion meUan ADB-system, drift och service, tekniskt skydd m.m. underlättas. Det bör också klarläggas hur serviceorganisation och reservdelsförsörjning bör vara organiserad. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor.

Jag beräknar för budget året 1982/83 1 milj. kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar för åtgärder som syftar fill all förbättra handlingsberedskapen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 87

7.3 Medelsbehov

7.3.1   Anslag budgetåret 1982/83

Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret avseende budgetåret 1982/83 kommer senare all anmälas av cheferna för berörda departement. Jag redovisar här en sammanställning av dessa anslag och vissa anslag som behandlas i annat sammanhang. För budgetåret 1982/83 beräknar jag ett totalt medelsbehov över statsbudgeten på 2239 milj. kr. för verksamheten inom del ekonomiska försvaret. Därav avser 1 391 milj. kr. sådana utgifter som hitfills finansierats över oljelagringsfonden. I driftkostnaderna inräknas räntekostnader för beredskapslagringen på 434 milj. kr. I enlighet med försvarskommilléns förslag upptar jag den särskilda medelsramen lill 210 milj. kr.

I del föregående har jag redovisat förslag lill fördelning av den särskilda medelsramen på oUka program och åtgärder. Härutöver har jag inom ramen upptagit 15 milj. kr. som ej fördelals på program. Därav avses 3,5 milj. kr. för ÖEF:s disposition och 11,5 milj. kr. för regeringens disposition. Medlen till ÖEF:s disposUion är avsedda att utnyttjas för åtgärder inom de program ÖEF ansvarar för i syfte all främja försörjningsberedskapen. Medlen fill regeringens disposilon är avsedda för bl.a. sådana åtgärder som måste kunna sällas in med kort varsel i l.ex. krisdrabbade industrier som är av betydelse för försörjningsberedskapen. I sådana fall är del, vilket ocksä försvarskommitlén framhållit, främst möjligheterna all snabbi kunna disponera medel som kan bli avgörande för om försörjningsberedskapen skall kunna upprätthållas. Genom all ha en medelsreserv kan regeringen snabbi vidta åtgärder även inom områden som inle faller inom ÖEF:s myndighetsansvar.

7.3.2   Medelsbehov för perioden 1982/1987

Jag viU i detta sammanhang även redovisa de uppskattade kostnaderna för femårsperioden 1982/83-1986/87 för den inriktning av försörjningsberedskapen som jag i del föregående uttalat mig för.

Jag beräknar de totala kostnaderna för del ekonomiska försvaret till ca 12 miljarder kr. för den verksamhet som finansieras över statsbudgeten. Därav utgör ca 6 miljarder kr. investeringar för den fortsatta utbyggnaden av oljelagringen och fredskrislagringen av gasbensin och ca 3,6 miljarder kr. räntekostnader för beredskapslagringen. Hämtöver bekostas viss verksamhet inom det ekonomiska försvaret av de affärsdrivande verken och näringslivet.

Jag vUl i detta sammanhang understryka att min bedömning av resursbehoven baseras till del på översiktliga koslnadsberäkningnar från programplanen. Den närmare bedömningen av resursbehoven får därför enligl min

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet

Anslag budgetåret 1982183 (1000-tal kr.)

Departement: Littera

Anslagsrubrik

Särskild       Drift- och       Utgifier som f.n. medelsram   förvaltnings    finansieras över kostnader      oljelagringsfonden

Totalt

K:    B9       Statens vägverk: försvarsuppgifler

D4 Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar

El       Farledsverksamhel

F2       Beredskap för civil luftfart ' Il        Transportrådet E:  'bio     Statens krigsförsäkringsnämnd m.m. Jo:    Bl       Lantbruksstyrelsen

B2       Lantbruksnämnderna

Cl       Statens jordbruksnämnd

C4       Inköp av livsmedel

m.m. för beredskapslagring

C5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.

Fl        Statens livsmedelsverk

F3       Statens veterinärmedicinska anstalt

F4       Veterinärstaten H:    Fl        ÖEF: Förvaltningskostnader

F2       Drift av beredskapslager

F3       Beredskapslagring och industriella åtgärder

F4 Särskilda kostnader för oljelagring

F5       Förluster på beredskapsgarantier m.m. A:     B5       Totalförsvarsverksamhet

Summa

16500

9000 230

10000 1015

40000

300

132955

210000

23460

6960

9000 1683

10000 3079

65 103 800

2255

1453

2064

65 103 800

2255

40000

86403	-	86703
70	-	70
20	_	20
185	-	185
32990	-	32990
413650	30743	444393
-	1360600 1	1 493 555 1
1 90998	-	1 90998
638017	1391344	2239361

uppfattning göras budgelårsvis vid prövning av förslag i anslagsframställningar. Jag vill erinra om att denna prövning fill följd av regeringens bedömning av de åtgärder som föreslås, del allmänna ekonomiska lägel samt de övriga bedömningsfaklorer som aktualiseras, kan komma all avvika från den mer översiktliga bedömning jag nu gör.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 89

7.4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för det ekonomiska försvarets fortsalla inriktning somjag har förordat,

2. godkänna de riktlinjer för beredskapslån somjag har förordat,

3. godkänna de riktlinjer för beredskapsgaranfier somjag har förordat,

4. godkänna de riktlinjer för de rörliga krediterna som jag har förordat,

5. godkänna förslaget om oljelagringsfondens upphörande,

6. godkänna de riktlinjer för beredskapslagring av gasbensin t.o.m. budgetåret 1986/87 somjag har förordat,

7. antaga förslag liU

- Lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgtft för oljeprodukter,

- Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskall,

- Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskall,

dels bereder riksdagen liUfälle all la del av vad jag har anfört beträffande beredskapslagring av ångkol och naturgas.

8   Anslagsframställning  för överstyrelsen  för ekonomiskt försvar

överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) är central förvaltningsmyndighet för del ekonomiska försvaret. ÖEF leds av en styrelse med 9 ledamöter. Chef för ÖEF är en generaldirektör som också är ordförande i styrelsen.

ÖEF har till uppgift att samordna förberedelserna inom del ekonomiska försvaret för att tillgodose landels behov av förnödenheter och tjänster som är av vikt för totalförsvaret och folkförsöijningen vid krig, krigsfara eller under andra utomordentliga förhållanden. ÖEF skall i den mån del inle ankommer på annan myndighet vidta förberedelser för detta. Därvid skaU ÖEF särskill förbereda åtgärder för alt möta försörjningssvårigheter till följd av importbortfall av varor, som är av vikt för folkförsörjningen, utan alt del är krig eller krigsfara i rikels närhet (s. k. fredskris).

Följande programindelning gäller:

Program Delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde

1. Livsmedel 1.2 Gödsel och bekämpningsmedel

2. Beklädnad m.m.

3. Energi 3.1 Bränslen och drivmedel m.m.

4. Övriga varor 4.1 Kemiska produkter m.m.

4.2 Metaller m. m. 8. Ledning och samordning       8.1 Information och utbildning

8.2 Ledning och samordning av långsiktsplanering m. m.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 90

8.3 Informationsbehandling m. m.

8.4 Ledning och administration Läkemedel och sjukvårdsmaleriel (Tillhör i planeringssammanhang lo-lalförsvarsgrenen övrigi totalförsvar, ej det ekonomiska försvaret.)

Verksamheten inom programmen beslår huvudsakligen av övergripande planering, förelagsplanläggning, beredskapslagring, tryggande av försötj-ningsviklig inhemsk produktion saml utveckling av inhemska substitut.

ÖEF är uppdragsmyndighel gentemot statens jordbmksnämnd och socialstyrelsen när det gäller beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel resp. läkemedel och sjukvårdsmaleriel.

ÖEF begär medel över följande anslag:

- förslagsanslaget F 1. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Förvaltningskostnader

- förslagsanslaget F 2. Drift av beredskapslager

- reservationsanslaget F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

ÖEF anser all fömtsättningarna för inhemsk försörjning av varor och tjänster kraftigt har försämrats under de senaste decennierna. Strukturomvandlingen i del svenska näringslivet har lett till ökad känslighet för störningar, fiU störte sårbarhet och fill större beroende av utlandet. ÖEF framhåller mol bl.a. denna bakgrund all del blir allt angelägnare all i planeringen för det ekonomiska försvaret fastställa vilka krav som i första hand måste tillgodoses och vilka beredskapsålgärder som bör vidtas för att säkerställa de mest oundgängliga behoven för befolkningens överlevnad. 1 övriga avseenden blir del nödvändigt att förlila sig på samhällets, främst näringslivets, egen förmåga att anpassa sig lill eventuella krissituationer.

Av den av regeringen anvisade medelsramen på 180 milj. kr. för ekonomiskt försvar för budgetåret 1982/83 har knappt 95 milj. kr. fördelals på program inom ÖEF:s ansvarsområde. Inom programmen har medlen fördelals på prioriterade beredskapsålgärder.

Åtgärder som syftar lill all höja handlingsberedskapen inför såväl avspärrning och krig som fredskriser är enligt ÖEF särskiU vikfiga. Sådana åtgärder har därför prioriterats högt och avses genomföras inom samtliga program. För att upprätthålla en god försörjningsberedskap måste också andra metoder än lagring sökas. För de mest prioriterade behoven bör enligl ÖEF eftersträvas all uppnå största möjliga försörjningsförmåga genom all utnyttja inhemska resurser. Vidare är del nödvändigt all minska lagringsbehovel genom all förberedelser vidtas för övergång lill inhemska substitut för importerade varor.

Åtgärder för förberedelse för omsläUning fill alt utnyttja inhemska er-sältningsvaror avses genomföras inom bränsle- och drivmedelsförsöij-ningen, den kemiska industrin och metall- och verkstadsindustrin.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet

91

o »— oo (N m O O O — w-i f*	r*~i - VI — mi rA Vi Tt n TT	mi	Ö	os Vi	00 Ös
o\ 00 -* o  00 — 00 O	— —	sD	n	sD m	sD

— O O r- O oo o r4 -— o "O w r* w Os O O O — ■ OO (N 00

- r- sD

o o 00

o o ■>)■ o ' m 00 \D fS ■        00

m I      I

ll.

' —< m ON o

r--. Ov r so

o >n Tt 00

\0 — r-- r*

v-i Os	m 0 n
00 Tt	— so 0

I   I

OOOsOTtoO r«-| — v-1

SD m\ SD rA G m) r-i Vi

r-- os mi ' - Tj- — tt

—Tt —

"TtooNor-                    (oo — o

rnv£) — Ttf               ovrr--      o

0'00 — f                    tNOOO        O

— r*r-JOO— —Tfoo      
Tt Tt Tt so

-H os —

§

 v-1 o o v-i O v-i 0\ O v- 'C'

r- O OS Tt

Ov r-~ r- r

so

o       

	ffl
	■e d
	:0   «
00 "/- (N	ta 13 :ffl£
< — OJ
ON 0 rr
os — CT\	■■">    «
— u-l r-
	wc
1   1
	0.
	ci-'
>o 0 0	.2
000	"
	-S 3
(N -t »n	• >
0 Tj- SD	a> :0
r-     —	«

tL

■ rn O O v-1

Os so — r-

v-1 r«-i — Os Os 00 oo O r*-i sD v-1 Tt

o           m v-1 rj

Tt             r*  Os

o                r- n o

r--        r- so r

o          —'      00

Tt I        I     m

t: n ffl ffl

'— V-iOTtt—-          rnOO

TtTt- — m                0\rr

»or-iTtv-im             rooo

mv-iTt— —Ttoo

-'E

c o

cn   bO (

c —

c'£ ffl

_ffl c  fe

o

o-:ä

i

s: s:

-a   -

■C)

O.

B

:Cd

iSi 1

,    C

(fl ;2 O   HJ

OM

E   . ■SE

4= o

E

o D. E c ed u,

C C ffl ■ffl u u

oa:»!iS

• c c E.2 S

= ->.

00 ca

.S   60

c c '£•0 m

I-c 5

3 _cn   W

o " ffl e J "E.

E.E so u c c o "O °ffl

XD   ffl   o ffl   60 u

E-s e

U   C u ■ —

_M    u

I-H   c   lU

t2 'O  £33

E

CO

73

C ,0

O 

.ffl I PuO

.5 2

offl    Q.

00 o. - 3

u   O) (U

■2   >-ffl   ffl

£ -

-ffl O

T3   .. —   r4

'Is

v

u

J22

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 92

Inom beklädnadsprogrammel inriktas verksamheten på all säkerstäUa från försörjningssynpunkl absolut oundgänglig kapacitet. I övrigi avses i huvudsak endast redan gjorda åtaganden fullföljas. Även inom kemiprogrammet avses i huvudsak endast redan gjorda åtaganden fullföljas.

Oljelagringsprogrammet, som finansieras över oljelagringsfonden, avses bli genomfört. Då medel inle beräknas inflyta lill oljelagringsfonden i beräknad takt och på gmnd av regeringens beslut all utnyttjandet av den rörliga kredit, som slår fill regeringens disposUion i riksgäldskontorel, skall återbetalas över oljelagringsfonden beräknar ÖEF att uppfyllnaden av befintUga utrymmen för råolja och anskaffningen av petrokemiska produkter för fredskriser inle kan ske i planerad takt.

Utbyggnaden av fredskrislager av legeringsmetaUer i enlighet med 1978 års försvarskommiltés förslag kan enligl ÖEF inle genomföras inom den anvisade medelsramen.

Livsmedel

Gödsel- och bekämpningsmedel

Delprogrammet omfattar frågor avseende handelsgödselmedel och bekämpningsmedel. Verksamheten bedrivs i samråd med statens jordbmksnämnd som lämnar erforderliga anvisningar.

Beklädnad m. m.

Programmet omfattar frågor rörande beklädnadsvaror saml övriga lexlil-och lädervaror.

Budgetförslag 1982183

För programmet beräknas ell totalt anslag på 149520000 kr., varav 5000000 kr. från oljelagringsfonden för beredskapslagring.

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befinfiiga resurser beräknas av ÖEF liU 308000 kr.

Alternafiv A i ÖEF:s anslagsframstäUning innebär en besparing med 245000 kr.

F 2. Drtft av beredskapslager

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF fill 705000 kr.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 93

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframstäUning innebär en besparing med 122000 kr.

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder

För alt fullfölja gjorda bindningar lill försörjningsviktig texfilinduslri beräknar ÖEF 54,5 milj. kr. För att fillgodose försörjningsberedskapen beräknas ytterligare 61,0 milj. kr. till industriella åtgärder.

För en fortsatt uppbyggnad av fredskrislagret med syntetiska garner begärs 5 milj. kr. Beloppet föreslås rekvireras från oljelagringsfonden.

För förbättrad handlingsberedskap begärs 745000 kr. Häri ingår bl.a. utbildning av beklädnadsnämnden samt framtagande och underhåll av ell reglerings- och ransoneringssystem. För omslällningsålgärder - åtgärder och projekt för att minska lagringsbehovet — begär ÖEF 300000 kr.

För utökad beredskapslagring av insatsvaror begärs 19,0 milj. kr. In-lagringskoslnaden beräknas till 135000 kr.

Ramen för säsongskredilgaranlier lill läderskoförelag föreslås höjas från 17 milj. kr. fill 30 milj. kr.

Energi

Bränslen och drivmedel m. m.

Delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m. omfattar petroleumprodukter inkl. smörjmedel, fasta fossila bränslen saml inhemska bränslen.

Budgetförslag 1982183

För programmet beräknas ell totalt anslag på 1808032000 kr. varav 1780000000 kr. från oljelagringsfonden för beredskapslagring saml 21593000 kr. från oljelagringsfonden för drift av beredskapslager och 6400000 kr. i övriga intäkter för drift av beredskapslager.

Fl. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF lill 443000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 282000 kr.

För läckande av nellokoslnadsökning för tjänster vid Drivmedelscenlra-len AB (DMC) begär ÖEF 200000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 94

F 2. Drtft av beredskapslager

Pris- och löneomräkning på befinfiiga resurser beräknas av ÖEF fill 2157000 kr.

För tillkommande utgifter lill följd av nya anläggningar och varor begär ÖEF 2095000 kr.

Alternafiv A enligl ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 392000 kr.

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder

För byggande av lagringsanläggningar för flygdrivmedel, gasol, motorbrännolja, lätt och tung eldningsolja saml för vissa komplelteringsarbeten vid färdigställda råoljeanläggningar beräknas medelsbehovet under 1982/83 uppgå fill 28,6 milj. kr. enligt särskild skrivelse den 1 februari 1982. Medlen föreslås rekvireras från oljelagringsfonden.

För fortsalt uppfyllnad av färdigställda lagringsanläggningar för råolja begär ÖEF 1 725,0 milj. kr. Inlagringskostnaderna beräknas liU 3,4 milj. kr. För inlagring av molorbrännolja/lunn eldningsolja , som ÖEF enligt avtal övertar från AB Nynäs Petroleum, begärs 0,6 milj. kr. Medlen föreslås rekvireras från oljelagringsfonden.

För projektering och åtgärder för alt underlätta en övergång fill inhemskt bränsle inom uppvärmningsseklorn vid en kris begär ÖEF 15,6 milj. kr. Medlen föreslås rekvireras från oljelagringsfonden.

För bibehållande av den nu uppnådda gengasberedskapen erfordras enligl ÖEF 300000 kr.

För alt öka medvetenheten om beredskapsfrågor i samhället och för all förbättra handlingsberedskapen begär ÖEF 200000 kr. för ulbildningsakli-vileter.

Övriga varor

Kemiska produkter m. m.

Delprogrammet omfattar frågor avseende mineraler andra än metaUer, trävaror, massa, papp och papper, grafiska produkter, petroleumprodukter andra än bränslen och drivmedel, glas- och porslinsvaror, gummi-och plastvaror samt övriga kemiska produkter, dock ej läkemedel.

Budgetförslag 1982183

För programmet beräknas i anslagsframställningen ell tolalt anslag på 642109000 kr. varav 563 000000 kr. från oljelagringsfonden för beredskapslagring av gasbensin.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 95

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF lill 370000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 133000 kr.

F 2. Drift av beredskapslager

Pris- och löneomräkning på befintUga resurser beräknas av ÖEF lill 1916000 kr.

För ökade kostnader tUl följd av nyfiUkommande anläggningar begärs 590000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 342000 kr.

F 3. Beredskapslagring och industriella älgärder.

För uppbyggnad av fredskrislager av gasbensin beräknar ÖEF 623 milj. kr. inklusive inlagringskoslnad enligl särskild skrivelse den 22 januari 1982. Medlen föreslås rekvireras från oljelagringsfonden. I anslagsframställningen hade ÖEF begärt 563 milj. kr. för samma ändamål.

För försök med beredskapslagring i förelagens egen regi av råvaror för färgtillverkning begär ÖEF 5,0 milj.kr.

Medan undersökningar pågår om i vilken utsträckning omställning lill inhemsk krisproduklion kan ske behövs ell visst beredskapslager av kemiska varor. ÖEF begär för uppbyggnaden av ell sådant lager 22,5 milj. kr. inklusive inlagringskostnad.

För all vidmakthålla oförändrad försörjningsberedskap ulan all behovet av beredskapslagring samtidigt ökar, har ÖEF träffat avtal med förelag om avskrivningslån och försörjningsberedskapslån. De ekonomiska bindningarna för dessa avtal beräknas uppgå lill 12,4 milj. kr. ÖEF beräknar ytterligare 12 855 000 kr. för nya industriella åtgärder.

För kartläggning av substilulmöjligheter inom vissa områden för importerade varor beräknas 4,0 milj. kr. och för ökad handlingsberedskap beräknas 565 000 kr.

Metaller m.m.

Delprogrammet Metaller m. m. omfattar frågor avseende malmer, järn och stål och andra metaller saml verkstadsprodukler. Till detta program hänförs även hjälpförnödenheler för gmv-, stål-, metall- och verkstadsindustri.

Budgetförslag 1982183 För programmet beräknas ett totalt anslag pä 87 501000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 96

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF lill 214000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 63000 kr.

F 2. Drift av beredskapslager

Pris- och löneomräkning på befinfiiga resurser beräknas av ÖEF lUl 392000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 77000 kr.

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

För utökad fredskrislagring av fertolegeringsmetaller begär ÖEF 75 milj. kr. för anskaffning av i första hand nickel, molybden och filan. Inlagrings-kostnaden beräknas tUl 1 352000 kr.

För ökad handlingsberedskap bl.a. genom vidareutbildning och övning av krisorganisafionen, beräknas 165000 kr. Vidare beräknas 5 milj. kr. för omstäUningsåtgärder för att minska importberoendet.

Ledning och samordning m. m.

Information och utbildning

Delprogrammet inriktas främst mol att skapa informations- och handlingsberedskap inför olika slag av försöijningskriser och genomföra utbUdning inför olika krissiluafioner.

Budgetförslag 1982183

För programmet beräknas elt totalt anslag på 2 308 000 kr.

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befintliga resurser beräknas av ÖEF liU 124000 kr.

För en tjänst som bibliotekarie begär ÖEF 107000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 14000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 97

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

För utbildningsåtgärder m.m., bl.a. beredskapskonferens, ökad handlingsberedskap på regional nivå och krisinformationsberedskapen, beräknas 900000 kr.

Ledning och samordning av långsiktsplanering m. m.

Inom delprogrammet leder och samordnar ÖEF bl. a. den långsiktiga planeringen fpr det ekonomiska försvarets myndigheter i enlighet med regeringens anvisningar.

Budgetförslag 1982183 För programmet beräknas ett totalt anslag på 1433000 kr.

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befinfiiga resurser beräknas av ÖEF lill 108000 kr.

Informationsbehandling m. m.

Delprogrammet utgör stödverksamhet för övriga program inom ÖEF och andra myndigheter inom det ekonomiska försvaret.

Budgetförslag 1982183 För programmet beräknas ett totalt anslag på 4221000 kr.

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befinfiiga resurser beräknas av ÖEF fill 364000 kr.

Alternativ A i ÖEF:s anslagsframställning innebär en besparing med 27000 kr,

F 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

För ökad handlingsberedskap, bl.a. genom förberedelser för övergång till nytt ekonomiadministrativt system och fortsatt utveckling av dalasäkerheten, beräknas 100000 kr.

Ledning och administration

Delprogrammet omfattar ÖEF:s centrala ledning och administration.

7   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 98

Budgetförslag 1982183 För programmet beräknas ell totalt anslag på 11455 000 kr.

F 1. Förvaltningskostnader

Pris- och löneomräkning på befinfiiga resurser beräknas av ÖEF till 820000 kr.

Läkemedel och sjukvårdsmateriel

Delprogrammet omfattar frågor rörande sjukvårds- och läkemedelsförnödenheter. Verksamheten bedrivs i samråd med socialstyrelsen som lämnar erforderliga anvisningar.

Ofördelade medel

Av den av regeringen anvisade ramen för investeringar m.m. över statsbudgeten beräknas 6330000 kr. utnyttjas för insatser främst inom beklädnads-, kemi- och melallprogrammen. Den slutliga fördelningen av dessa medel blir beroende av utvecklingen inom resp. bransch.

9   Föredraganden

Innan jag övergår tUl att behandla ÖEF:s anslagsframställning vill jag la upp ett par särskilda frågor.

9.1 Särskilda frågor

9.1.1 ÖEF:s organisation

I prop. 1976/77:74 (bU. 2 s. 211-226 och 231) föreslog regeringen riksdagen bl a att godkänna vissa i propositionen redovisade riktUnjer för en ny organisation av ÖEF. Del förslag till organisafion av ÖEF som framlades innebar att ÖEF skulle ges en organisation som var anpassad lill den programindelning som används vid planeringen av det ekonomiska försvaret, t ex beklädnad, bränsle och drivmedel, metaller, kemiska produkter. Detta kom lill uttryck i den enhet för programverksamhet som föreslogs ingå i ÖEF:s organisation. Utom denna enhet föreslogs en enhet för samordning av del ekonomiska försvaret, en enhet för beredskapslagring

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 99

och en administrativ enhet. Riksdagen godkände rikfiinjerna (FöU 1976/ 77:13, rskr 1976/77:311). Organisafionen infördes den 1 juli 1978.

I den utredning som låg fill gmnd för regeringens förslag (Ds H 1976:4 Ny organisation för ÖEF) föreslogs all en utvärdering skulle ske av den nya organisafionen när den fått verka under elt par år. I en skrivelse fiU regeringen den 25 januari 1982 anmäler ÖEF all en organisationsöversyn genomförts och föreslår vissa förändringar i styrelsens organisation.

De föreslagna förändringarna baseras på de erfarenheter av organisationen som erhållits under senare år, på synpunkter som lämnats av riksrevisionsverket saml på de förslag lill inriktning av planeringen som ÖEF har lämnat i programplanen och som försvarskommitlén i allt väsentligt ställt sig bakom.

ÖEF framhåller bl a angelägenheten av all programverksamhetens inflytande på lagringsverksamheten förstärks. ÖEF föreslår vidare vissa detaljförändringar i verkets organisation i syfte att effektivisera verksamheten. I fråga om storlek och sammansättning av ÖEF:s styrelse har ÖEF inle funnit anledning att föreslå någon ändring.

I likhet med ÖEF anser jag alt programverksamhetens inflytande på lagringsverksamheten bör förstärkas . Det ankommer på regeringen att falla de beslut som erfordras för att uppnå detta syfte och all besluta om de detaljförändringar i ÖEF:s organisation som kan vara lämpliga för att effektivisera verksamheten.

9.1.2 Riksrevisionsverkets granskning av anskaffningsverksamheten vid ÖEF

Riksrevisionsverkel (RRV) genomförde under åren 1979-1980 en granskning av anskaffningsverksamheten vid ÖEF. Resultatet av granskningsarbetet redovisades i en revisionsrapport den 29 april 1981.

Granskningen omfattade planeringen, genomförandet och uppföljningen inom anskaffningsverksamheten, upphandlingen vid affärsbyrån, lagringsfunktionen samt byggnadsverksamheten.

De viktigare synpunkter som RRV för fram kan sammanfattas på följande sätt:

- ÖEF har länge varit inriktad på beredskapslagring som åtgärd för att möta kriser och har haft svårt att anpassa sig fill ett mer flexibeU synsätt.

- ÖEF bör utveckla en allmän beredskapsfilosofi och en aktiv strategi som innebär att en analys görs av möjliga åtgärder för att mildra konsekvenserna av yttre kriser.

- planeringsmelodiken är ofullkomlig och vilar aUlför myckel på tumregler och generaliseringar. Ett övergripande kostnadsansvar saknas.

- en filosofi saknas när del gäller i vilka fall staten respektive näringslivet skaU svara för beredskapslagringen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 100

Hämtöver lämnar RRV vissa synpunkter på bl.a. ÖEF:s skyldighet all följa upphandlingskungörelsen och på behovet av en effektivare styrning av ÖEF:s lagringsverksamhel.

I skrivelse lill RRV den 30 oktober 1981 redovisar ÖEF de åtgärder som vidtagits eller avses vidtas med anledning av RRV:s granskning.

ÖEF konstaterar att granskningen avser fiden fram lill år 1979 och att ÖEF under de senaste åren har tagit initiativ till åtgärder som i många faU är avsedda att rätta fill de brister som RRV pekar på. Detta gäller l.ex. vid val av beredskapsåtgärder där ÖEF numera betonar behovet av att finna alternativ tUl beredskapslagring. I andra fall, som i fråga om ÖEF:s upp-handlingsverksamhel, föranleder RRV:s synpunkter åtgärder från ÖEF:s sida.

Jag har i det föregående i stort tillslyrkt de förslag till inriktning av planeringen som förordals av försvarskommitlén utifrån de förslag ÖEF lämnat i programplanen. Detta innebär att RRV:s synpunkter på planeringens inriktning till väsentlig del fillgodoses. De åtgärder som ÖEF redan vidtagit eller avser vidta och som redovisas i ÖEF:s skrivelse i oktober 1981, bör enUgt min mening få betydande inverkan pä effektiviseringen av verksamheten vid ÖEF och inom del ekonomiska försvaret i sin helhet. Jag vill här särskilt peka på vikten av att kalkyleringskompelensen ökas och kostnadsmedvetandel skärps. Del är i dagens budgetläge av avgörande betydelse all ekonomiskt rafionella lösningar av beredskapsproblem väljs.

9.2 Anslagsberäkningar m.m. för ÖEF

I prop. 1981/82:100, bil. 14 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1982/83 la upp anslag inom det ekonomiska försvarets område med oförändrade belopp. Jag anhåller nu om att få la upp dessa frågor.

I regeringens anvisningar för programplanering och anslagsframställning för det ekonomiska försvaret angavs en särskild medelsram för budgetåret 1982/83 för industristöd, vamanskaffning och vissa andra utgifier över statsbudgeten på 180 milj. kr. Av denna ram har ÖEF beräknat knappt 95 milj. kr. på program/delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde.

Som jag tidigare redogjort för har försvarskommitlén i sitt slutbetänkande föreslagit en motsvarande medelsram för budgetåret 1982/83 på 210 milj. kr. Jag har anslufit mig fill kommitténs förslag. Jag beräknar 118 milj. kr. av ramen fördelat på program/delprogram inom ÖEF:s ansvarsområde. Då har jag inkluderat totah 12,8 milj. kr. för industristöd lill Supra AB. Hämtöver beräknarjag 3,5 milj. kr. lUl ÖEF:s disposition saml 11,5 milj. kr. lill regeringens disposition för särskilda åtgärder inom del ekonomiska försvaret. Jag återkommer under den programvisa redogörelsen med närmare förslag om hur medlen bör fördelas pä olika program och åtgärder.

ÖEF har i sin anslagsframstäUning för budgetåret 1982/83 vall att inle

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 101

begära anslagsmedel för kapitalkostnader, dvs. ränta och avskrivning, med hänvisning lill att en utredning pågår i samarbete med riksrevisionsverkel om vilken metod och gmnd för kapitalkoslnadsberäkning som lämpligast bör väljas för ÖEF. ÖEF föreslår alt delposten ulgår.

Kapitalkostnaderna beräknas på de historiska anskaffningsvärdena för beredskapslagren. De ger således ingen aktuell bild av kostnaden för del kapital som binds i lagren. Jag kan i sammanhanget nämna all de av ÖEF förvallade lagren vid utgången av budgetåret 1980/81 hade ell anskaffningsvärde av knappt 4 miljarder kr. medan marknadsvärdet vid samma tidpunkt uppgick lill ca 7 miljarder kr.

Kapitalkostnaderna tas upp med samma belopp på statsbudgetens utgifts- och inkomstsida. De är således rent bokföringsmässiga transaktioner som inte medför några egentliga utgtfter på statsbudgeten. Dessutom ger de ingen aktuell koslnadsinformation. Av dessa anledningar skulle del kunna vara motiverat att låta poslen utgå eller redovisa den på annat sätt än som en anslagspost. Jag är emellertid inte beredd att föreslå en sådan förändring. Del främsta skälet är alt kapitalkostnaderna är ell uttryck för kostnaderna att binda och förbmka kapital, vilket kan bidra till ett ökat kostnadsmedvelande. För budgetåret 1982/83 beräknas kapitalkostnaderna liU 394418000 kr.

Jag har nyss redogjort för behovet all teckna avtal om industriella åtgärder som medför utbetalningar av beredskapslån över flera år. Jag föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen eller myndighel regeringen bestämmer alt under budgetåret 1982/83 ingå sådana avtal inom en kostnadsram av 200 milj. kr.

Jag har fidigare föreslagit alt oljelagringsfonden skaU upphöra fr.o.m. 1982/83 och att medel för de åtgärder som bekostas över fonden i slällel anvisas över statsbudgeten. För budgetåret 1982/83 beräknar jag totalt 1 391,3 milj. kr. för oljelagring m.m. Delta belopp beräknas bl.a. möjliggöra för ÖEF att köpa c:a 950 000 m' råolja och c:a 100000 m gasbensin.

Härav bör 1 360,6 milj. kr. las upp under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder saml 30,7 milj. kr. tas upp under anslaget F2. Drift av beredskapslager. Jag återkommer fill den närmare fördelningen av medlen på anslag och program.

Om priserna i svenska kronor på olja, gasbensin och/eUer flygdrivmedel höjs mer än margineUt genom uppgång av världsmarknadspriserna och/ eller doUarkursen bör ÖEF kunna hemställa hos regeringen om ytterligare medel för täckning av merkostnaderna för de volymer som skaU inlagras under budgetåret. Jag föreslår därför all ell nytt förslagsanslag på 1000 kr. förs upp benämnt F4. Särskilda kostnader för oljelagring.

Anslaget, som bör slå liU regeringens disposition, bör få tas i anspråk för all täcka uppkomna merkostnader under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder vid beredskapslagring av råolja, gasbensin och flygdrivmedel.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet

102

ÖEF har för budgetåret 1982/83 formellt beräknat medelsbehovet för täckande av garantiföriuster fill 1000 kr. I avsnitt 7.1.8 har jag bl.a. anmält förslag tUl nytt garantisystem i samband med avtal om upprätthållande av försörjningsviktig produktion m.m. För de där föreslagna beredskapsgarantierna beräknarjag en ram på 125 milj. kr.

För täckande av eventueUa förluster i samband med denna garantigivning föreslår jag att ett nytt förslagsanslag på 1000 kr. förs upp benämnt F5. Förluster på beredskapsgarantier m.m.

Sammanställning av totala anslag under anslagen Fl -F5 (1 OOO-tal kr.)

Program/delprogram	1981/82	1982/83 beräknar
	Anslag
		ÖEF	Före-
			draganden
Gödsel och bekämpningsmedel	1	1	1
Beklädnad m. m.	141034	149520	123008
Bränslen och drivmedel m. m.	1943 660	1808032	1520755
Kemiska produkter m. m.	142019	642109	243 809
Metaller m. m.	68140	87501	55711
Ledning och samordning m. m.	15520	19417	19083
Läkemedel och sjukvårds-
material	1	1	1
Till ÖEF:s disposition	-	6330	3 500
Till regeringens disposition	1000	-	11470
För industriella åtgärder
enligl plan, högst	39000	-	-
Särskilda kostnader för
oljelagringen	-	-	1
Garantiföriuster	—	—	1
Summa	2350375	2712911	1977340
Från oljelagringsfonden	-1719938	-2369593	—
Övriga intäkter	-    51015	-      6400	-   6400
Summa anslag	579422	336918	1970940
Sammanställning av personal	resurser (an\	t.al tjänster)*
1980/81	1981/82	1982/83 beräknar
		ÖEF	Före-
			draganden
Central administration
(Fl)                                172	172	+ \	of
Anläggningar (F2)             49	51	of	of
Summa                            221	223	4-1	of

* Exklusive lokalvårdare, byggledare och personal vid drivmedelscentralen (DMC).

Jag kommer i det följande all redovisa medelsbehovet under anslagen F1-F3 uppdelat på olika program. Därefter övergår jag fill all redovisa medelsbehoven under varje anslag. Anslagen F4 och F5 utgör 1000-kronorsanslag. Regeringen har möjlighet att göra omfördelningar av anslagna medel mellan olika program.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 103

Livsmedel

Gödsel- och bekämpningsmedel

Chefen för jordbmksdepartemenlel har tidigare denna dag tagit upp frågan om medelsbehovet för beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel.

Under anslaget F2. Drtft av beredskapslager har jag tagit upp en 1000-kronorsposl för att markera ÖEF:s funktion som uppdragsmyndighel gentemot jordbmksnämnden inom delprogrammet.

Beklädnad

Under anslaget F2. Drtft av beredskapslager beräknarjag 44250000 kr., varav 38 592 000 kr. utgör ränta.

Under anslaget F3. Beredskapslagring och induslrieUa åtgärder beräknarjag för statens åtaganden enligt flerårsavial med Svenska Rayon AB 5 milj. kr. och med uUspinningsförelag 16,1 milj. kr.

För avtal med övriga företag inom texfilindustrin, inkl. bomullsspinnerier och förelag inom områdena sjukvårdslextU och teknisk textil, för gemensamma branschåtgärder, för försörjningsberdskapsslöd vid offentlig upphandling samt för förstärkt handlingsberedskap m. m. beräknarjag 42,4 milj. kr. För avtal med förelag inom läder- och skoindustrin beräknarjag 12,5 milj. kr.

För kreditgaranfier i samband med investeringar i maskiner och byggnader finns en ram på 105 milj. kr. Med anledning av vad jag tidigare föreslagit om beredskapsgaranlier bör denna ram upphöra.

Energi

Bränslen och drivmedel m. m.

Under anslaget F2. Drtft av beredskapslager beräknarjag 292936000 kr., varav 262193000 kr. utgör ränta. Anslaget är bl.a. uppräknat 11,3 milj. kr. för hyres- och driftkostnader för de varor som inköpts för den rörliga krediten. Jag beräknar också 0,6 milj. kr. för inlagring av olja.

Jag har tidigare föreslagit dels att oljelagringsfonden upphör fr. o. m. budgetåret 1982/83, dels att oljelagringsprogrammet föriängs till utgången av år 1986. För budgetåret 1982/83 föreslår jag att 950000 m råolja inlagras och beräknar härför under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder 1 178 milj. kr. Vidare beräknarjag 15 milj. kr. för inlagring av flygdrivmedel samt 28,6 milj. kr. för färdigställande av anläggningar.

Under anslaget F3. Beredskapslagring och induslrieUa åtgärder beräk-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 104

nar jag också 300000 kr. för gengas verksamhet. Vidare beräknarjag för olika utbildningsakliviteler m.m. under anslaget 200000 kr. i syfte att stärka handlingsberedskapen inför kriser och i krig.

Övriga försörjningsviktiga varor

Kemiska produkter m. m.

Under anslaget F2. Drift av beredskapslager beräknarjag 65155000 kr., varav 48913000 kr. utgör ränta.

Under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräknarjag 139 milj. kr. för fredskrislagring av gasbensin. Vidare beräknarjag 18,9 mUj. kr. för ingångna avtal med företag om avskrivnings- och försörjningsberedskapslån - varav 12,8 milj. kr. för lån till Supra AB — samt 4855000 kr. för nya industriella åtgärder under programmet. Jag beräknar också under anslaget högst 2 milj. kr. för förstudier beträffande en elektrolysbaserad ammoniakfabrik.

Jag beräknar vidare under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder 5 milj. kr. för försök med beredskapslagring i företagens egen regi av råvaror för färgtillverkning samt 4 milj. kr. för att kartlägga möjligheterna till inhemska substitut till importerade varor. För ökad handlingsberedskap beräknarjag 565000 kr.

Metaller m. m.

Under anslaget F2. Drtft av beredskapslager beräknarjag 48450000 kr., varav 44720000 kr. utgör ränta.

För att minska importberoendet inom metall- och verkstadsindustrin av såväl råvaror som delar och komponenter bör möjligheterna att använda inhemska resurser undersökas och förberedas. För sådana beredskaps-höjande åtgärder beräknarjag 5 milj. kr. under anslaget F3. Beredskapslagring och induslrieUa åtgärder. Vidare beräknar jag 165 000 kr. under anslaget för åtgärder som skall öka handlingsberedskapen.

Ledning och samordning m. m.

Information och utbildning

För att skapa ökad handlingsberedskap i ett krisläge krävs ökad ambition i utbildnings- och informationsverksamheten genom återkommande övningar och spel med berörd personal inom myndigheter och näringsliv. Jag beräknar härför 900000 kr. under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 105

Informationsbehandling

Under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräknarjag 50000 kr. för förberedelser för nyll ekonomiadministrativt syslem. För fortsatt utveckling av datasäkerheten och ADB-krisberedskapen beräknarjag en engångsanvisning på 50000 kr.

Läkemedel och sjukvårdsmateriel

Chefen för socialdepartementet har tidigare denna dag tagit upp frågan om medelsbehovel för beredskapslagring av läkemedel m. m.

Under anslaget F2. Drtft av beredskapslager har jag tagit upp en 1000-kronorsposl för att markera att ÖEF är uppdragsmyndighet gentemot socialstyrelsen inom delprogrammet.

Ej fördelade medel

Medel till ÖEF:s disposition

För övriga åtgärder beräknar jag 3500000 kr. under anslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder. Medlen har inte fördelats på program eller delprogram men är avsedda att utnyttjas för åtgärder inom de program ÖEF ansvarar för i syfte att främja försörjningsberedskapen.

Medel till regeringens disposition

Som jag tidigare har sagt beräknar jag 11470000 kr. till regeringens disposition.

ELFTE HUVUDTITELN

Fl. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Förvaltningskostnader

1980/81 Utgift 43 571329

1981/82 Anslag 31230000

1982/83 Förslag 32990000

Anslaget omfattar centrala myndighetskostnader och upptar främst kostnader för personal, resor, konsulter och övriga expenser.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet

106

1 OOO-tal kr.

Program/delprogram	1981/82 Anslag	1982/83 beräknar
		ÖEF	Föredraganden
Beklädnad m.m. Bränslen och drivmedel m.m. Kemiska produkter m.m. Metaller m.m. Ledning och samordning m.m. Summa anslag	3541 5 245 4410 2514 15 520 31230	2768 5939 4 360 2124 18417 33608	2758 5719 4 334 2096 18083 32990

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående och med hänvisning till programsammanslällningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen alt

1.     ta del av vad jag har anfört i fråga om överstyrelsens för ekono
miskt försvar organisation,

2.     lill Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: FörvaUningskostnader
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 32990000 kr.

F2. Drift av beredskapslager

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

137260602 383092000 444393000

Anslaget omfattar driftkostnader för beredskapslagring, exklusive inlagringskostnader och centrala myndighetskostnader, för samtliga program/delprogram. Anslaget omfattar också hyreskostnader för lagringsanläggningar som t.o.m. budgetåret 1981/82 finansieras över oljelagringsfonden och den rörUga krediten.

1000-tal kr.

Program/delprogram	1981/82 Anslag	1982/83 beräknar
		ÖEF'	Föredraganden
Gödsel- och bekämpningsmedel Beklädnad m.m. Bränslen och drivmedel m.m. Kemiska produkter m.m. Metaller m.m. Läkemedel och sjukvårdsmaleriel	1 39593 268360 58110 40975 1	1 6071 21593 17429 3860 1	1 44250 292936 65 155 48450 1
Summa	407040	48 955	450793
Frän oljelagringsfonden Övriga intäkter	-17733 - 6215	-21593 - 6400	-6400
Summa anslag	383092	20962	444393

ÖEF har inte begärt medel för kapitalkostnader

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet

107

Hemställan

Med hänvisning lUl vad jag anfört i del föregående och med hänvisning till programsammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen alt

till Drift av beredskapslager för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 444 393 000 kr.

F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

210470057

165100000

1493555000

BehåUning

147520027

Anslaget omfattar samtliga investeringar i varor inklusive inlagrings-kostnader saml olika former av industriella åtgärder. Under anslaget beräknas också medel för investeringar i förråd samt för ökning av handlingsberedskapen.

1 OOO-tal kr.

Program/delprogram	1981/82 Anslag	1982/83 beräknar
		ÖEF	Föredraganden
Beklädnad m.m.	97900	140681	76000
Bränslen och drivmedel m.m.	1670055	1780500	1 222 IOO
Kemiska produkter m.m.	79500	620320	174320
Metaller m.m.	24650	81517	5 165
Informafion och utbUdning	-	900	900
Informationsbehandling m.m.	-	100	IOO
För industriella åtgärder
enligt plan, högst	39000	-	-
Ofördelat, ÖEF	-	6330	3 500
Till regeringens disposition	1000	-	11470
Summa	1912 105	2630348	1493555
Från oljelagringsfonden	-1702205	-2348000	-
Summa anslag	165100	282348	1493555

Jag förordar investeringar i anläggningar för nästa budgetår enligt följande sammanställning

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet

108

Investeringsplan för anläggningar (1 OOO-tal kr.)

Byggnadsobjekl	Kostnadsram 1980-07-01    1981-07-01		Medelsförbrukning			Byggstart år-månad	Färdigställande
			Faktisk t.o.m. 1980/81	Kalkylmässigt beräknad 1981/82   1982/83
Under budgetåren I980I8I och I981182 färdigställda objekt Råoljeanläggning, Göteborg, Bl' Råoljeanläggning, Brofiorden A3 + B3' Råoljeanläggnjng, Nynäshamn C2'	92060 208530 63 840	97860 217100 67080	85430 196050 60460	11240 19500 5000	900 1300 450	78-05 77-02 78-09	82-01 82-01 (81-09)
SUMMA	364430	382040	341940	35740	2650
Mbo/eo 1-2 anläggning 5	14800	14800	14260	540	-	79-09	81-06
SUMMA	14800	14800	14260	540	-
Gasbensinanläggning	37320	38950	33 150	6400	-	79-09	81-12
SUMMA	37320	38950	33150	6400	-
Objekt för vilka byggstart beräk nas under budgetåret I98II82 Flygdrivmedelsanläggning VII	12500	16500	5500	2000	7000	82-05	83-11
SUMMA	12500	16500	5500	2000	7000
Mbo/eo 1-2 anläggning 101:1	5800	4800	-	3500	1300	81-10	82-07
SUMMA	5800	4800	-	3500	1300
Eo 3-5 anläggning 2	3640	7280	330	2830	4120	82-02	83-06
SUMMA	3640	7280	330	2830	4120
Objekt för vilka byggstart beräk nas under budgetåret 1982183 Gasolanläggning 2	■~	25 000			3000	83-05	86-05
SUMMA	-	25000	-	-	3000
Flygdrivmedelsanläggning V Flygdrivmedelsanläggning VI Flygdrivmedelsanläggning XI	-	24000 18000 8000	-	500	5000 5000 530	83-03 83-03 83-06	84-12 84-12 85-02
SUMMA		50000		500	10530
TOTALT				51410	28600

' Vissa kompletteringsarbeten kvarstår

Hemställan

Med hänvisning tUl vad jag anfört i det föregående och med hänvisning till programsammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen alt

1. bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten för förrådsanläggningar inom de kostnadsramar som jag har förordat i det föregående,

2. bemyndiga regeringen alt medge avtal om beredskapslån som medför utbetalningar under flera år inom en kostnadsram av 200 milj. kr. under budgetåret 1982/83.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 109

3. till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 1493 555 000 kr.

F4. Särskilda kostnader för oljelagring

1982/83 Nytt anslag (förslag) 1000

Anslaget slår lill regeringens disposition. Anslaget får tas i anspråk för att täcka uppkomna merkostnader under reservationsanslaget F3. Beredskapslagring och industriella åtgärder vid beredskapslagring av råolja, gasbensih och flygdrivmedel.

Hemställan

Med hänvisning lUl vad jag anfört i det föregående hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att

lill Särskilda kostnader för oljelagringför budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr.

F5. Förluster på beredskapsgarantier m. m.

1982/83 Nytt anslag (förslag)   1000

För beredskapsgaranfier har jag beräknat en ram på 125 milj. kr.Med hänvisning fill vad jag anfört i avsnitt 9.2 bör anslaget tas upp med ett formellt belopp av 1000 kr. Även förluster på garantier som lämnats inom den tidigare ramen om 105 milj. kr. samt som säsongkreditgarantier för skoinduslrin bör få belasta anslaget.

Hemställan

Med hänvisning tUl vad jag anfört i del föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen all

1.      bemyndiga regeringen all medge att beredskapsgaranlier får läm
nas inom en ram av 125000000 kr.

2.      lill Förluster på beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1982/83
anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 110

Underbilaga 3:1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter

Härigenom föreskrivs att mbriken tiU lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgifl för oljeprodukter' samt 2 § lagen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om särskild avgift för oljeprodukter.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2f
Särskild beredskapsavgift ulgår Särskild  avgift ulgår för mo-

för bensin med sjutton öre för liter     torbrännolja, eldningsolja och bun-och för motorbrännolja, eldningsol-     kerolja med åttio kronor för kubik-Ja och bunkerolja med etthundraar-     meter ton kronor för kubikmeter.

Denna lag träder ikraft den I juli 1982.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:275.

 Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagits i prop. 1981/82:100,

bilaga 17.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 111

Underbilaga 3:2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att bilaga 1. lill lagen (1957:262) om allmän energiskatt' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga I tiU lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskattl skall erläggas

Tulltaxe-	Bränsle	Skallesats
nummer
ur 27.01	Stenkol	12 kr. för ton
ur 27.01	Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta bränslen, framställda
	av stenkol	6 kr. för ton
ur 27.02	Brunkolsbrikelter	6 kr. för ton
ur 27.04	Koks och koksbriketter	14 kr. för ton
ur 27.04	Koksstybb	6 kr. för ton
ur 27.10	Fotogen med tillsats som möjliggör drift
	av snabbgående dieselmotor	253 kr. för m'
ur 27.10	Motorbrännoljor, eldningsoljor och
	bunkeroljor	253 kr. för m'

Anm. Skallen på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skallen icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskaltningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen

' Lagen omlryckl 1975:272. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:272

 Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagils i prop. 1981/82:100,

bilaga 2.3.

Föreslagen lydelse

Bilaga 1 tiU lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe-	Bränsle	Skattesats
nummer
ur 27.01	Stenkol	12 kr. för ton
ur 27.01	Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta bränslen, framställda
	av stenkol	6 kr. för lon
ur 27.02	Brunkolsbrikelter	6 kr. för ton
ur 27.04	Koks och koksbrikeller	14 kr. för ton
ur 27.04	Koksstybb	6 kr. för lon
ur 27.10	Fotogen med tillsals som möjliggör drift
	av snabbgående dieselmotor	253 kr. för m'
ur 27.10	Motorbrännoljor, eldningsoljor och
	bunkeroljor	291 kr. för m

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant säll eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskaltningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen

Denna lag träder i kraft 1 juli 1982.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 112

Underbilaga 3:3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1961:372) om bensinskall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2f

Skatten utgår med 1 krona 20 öre Skatten utgår med 1 krona 37 öre

per liter, om annat inte sägs i andra per liter, om annat inte sägs i andra

eller tredje stycket. eller tredje stycket.

För metanol, etanol och högre al- För metanol, etanol och högre al
koholer saml för etrar av metanol koholer samt för etrar av metanol
och etanol utgår skatten med 39 öre och etanol utgår skatten med 39 öre
per liter. Ingår sådan alkohol eller per liter. Ingår sådan alkohol eller
eter i en blandning som avses i 1 § eter i en blandning som avses i 1 §
första stycket a) eller b) utgår skal- första stycket a) eller b) utgår skat
ten för den inblandade alkoholen el- ten för den inblandade alkoholen el
ler etern med 39 öre per liter och ler etern med 39 öre per liter och
med 1 krona 20 öre per liter för med 1 krona 37 öre per liter för
blandningen i övrigt. blandningen i övrigt.

För gasol utgår skatten med 20 öre per liter.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. I denna skall dock inle inräknas smörjolja som har tillsatts bensin för motordrifl. Kan skatten inle beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen inte enligt vedertagna grunder, får beskaltningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

' Lagen omtryckt 1975:274. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:274.

 Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagits i prop. 1981/82:100,

bilaga 2.3.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 113

Underbilaga 3:4

Sammanfattning av slutbetänkandet (Ds H 1981:2) Kol, uran och gas för kristid

Strävan att minska oljeberoendet förutses under 1980-lalel komma att medföra att olja i betydande utsträckning kommer att ersättas av andra bränslen. 1980 års ojelagringskommilté (OLK) - som fidigare har sett över behovel av beredskapslager av olja - har haft till uppgift att mol denna bakgmnd pröva behovet av beredskapslagring av några sådana bränslen, nämligen ångkol, kärnbränsle och naturgas. Även behovel av beredskaps-lagring av gasbensin för den petrokemiska industrin har granskats av kommittén.

Med anledning av elt särskill uppdrag har kommittén studerat frågan om bufferllager av olja att användas i prisslabUiserande syfte på den svenska oljemarknaden. Avslutningsvis har också några administrativa frågor i samband med Ivångslagring av olja utretts. I del följande sammanfattar kommittén sina överväganden och förslag i dessa frågor.

Tvångslagring av ångkol

F.n. svarar ångkol för I % av energilUlförseln. De energiprognoser som nu föreligger innebär alt en betydande ökning av användningen av ångkol bedöms komma alt ske under 1980-talet. År 1985 beräknas sålunda ångko-lels andel av energifillförseln utgöra 3 % och år 1990 uppgå fill 7 ä 10%. För att försörjningsberedskapen inte skall försämras bör, enligt kommitténs mening, en så kraftig utökning av kolanvändningen åtföljas av en beredskapslagring för avspärrnings- och krigssiluafioner. Däremot anser kommittén att risken för s.k. fredskriser på kolområdel är ringa i förhåUande lill vad som gäUer för olja och att någon beredskapslagring av ångkol för detta krisfall inte är nödvändig. Enligl kommitténs mening uppnås en rimlig försörjningsberedskap för ångkol om lagervolymen fastställs till 40% av närmast föregående års försäljning resp. förbrukning. Försäljare bör inle vara skyldig all hålla beredskapslager för ångkol som har sålts lill annan lagringsskyldig.

Beträffande den administrafiva utformningen av beredskapslagringen anser kommittén att lagringen av beredskaps- och effektivitetsskäl bör ske hos kolförbmkare och kolhandelsföretag i form av s.k. Ivångslagring. Kommittén förordar att lagringsskyldighel skall föreligga för kolanvändare med en årlig förbmkning av minst 20 klon ångkol. För säljare av ångkol föreslås att lagringsskyldighet inträder när försäljningen uppgår till minst 50 klon per år. Importörer av ångkol bör vara lagringsskyldiga oavsett kvantitet som importeras.

De av kommittén förordade bestämmelserna om Ivångslagring av ångkol 8   Riksdagen 198II82. I samt. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 114

föreslås träda i kraft år 1986. För att skapa klarhet för kolintressenterna är det dock önskvärt alt statsmakterna snarast möjligt beslutar all lagringsskyldighet skaU inträda från denna tidpunkt.

Beredskapslagring av kärnbränsle

Vid utgången av 1980-talel kommer - med det beslutade lolvreaklorpro-grammet - ca 44 % av elkonsumtionen i Sverige all utgöras av el alstrad med kärnkraft. Motsvarande siffra år 1979 var ca 24%. Kärnkraften intar således en stor och växande roll i elförsörjningen.

I en avspärrningssituation avses kärnkraftverken kunna drivas med full effekt. Bränsle måste finnas härför. Däremot förutsätts aggregaten vara avstängda i en krigssituation. Några lager behövs därmed inle för denna kristyp. Kommittén anser alt risk för fredskrisliknande avbrott i fillförseln tUl Sverige av anrikat uran kan föreligga. För denna typ av störning, liksom för andra och mer omfattande lillförselbortfall, kan inte anges något kvantitativt preciserat behov av kärnbränsle. God tillgång på el vore dock av stort värde i sådana situationer. Kommittén anser därför all försörjningsberedskapen vad avser kärnbränsle bör medge en uthållighet som är längre än vad som betingas av behoven enbart i avspärrningssitualioner.

I landet befintligt kärnbränsle i form av bränsle i reaktorerna, bränsle-produkter i arbete, kommersiella lager av kärnbränsle och planerat reservlager beräknas av kommittén motsvara 22 ä 23 månaders elprodukfion vid fuUl effektuttag. Denna uthållighet överstiger de beräknade behoven i avspärrningssitualioner och är längre än vad som gäller för energiprogrammel i övrigt. Medräknas möjligheterna att l.ex. sträcka ul driften ulan bränslebyte och ordna krisimport av kärnbränsle ökar uthålligheten. Enligt kommitténs mening är i och för sig den uthållighet, som det fill år 1982 av kraftindustrin planerade reservlagrel ger, tiUräcklig. Kommittén förordar därför i första hand alt denna utbyggnad genomförs.

I del fall statsmakterna önskar utöka försörjningsberedskapen på elområdet bör detta av ekonomiska skäl ske genom beredskapslagring av kärnbränsle. Om av denna anledning OLK:s principiella förslag om ett bränslebyte för varje reaktor genomförs skulle - med nuvarande fömtsätlningar — uthålligheten öka lill 27 ä 28 månader.

Ansvaret för uppbyggnaden av beredskapslagrel bör även fortsättningsvis åvila kraflinduslrin.

Beredskapslagring av naturgas

År 1985 kommer naturgas alt introduceras i Sydsverige genom del s.k. Sydgasprojeklet. Under senare hälften av 1980-talel beräknas ca 1 % av landels energitillförsel komma all ske i form av naturgas. Även om denna energimängd knappast har någon nationell betydelse bör dock försörjningsberedskapen tUlgodoses för de konsumenter som använder naturgas.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3    Handelsdepartementet 115

Enligt kommitténs mening finns del inte skäl att för krigs- och avspärrningssituationer ha en annan syn på tillförselmöjligheter av gas än av olja. Sydgasprojeklet avser import av dansk och västtysk gas. Huvuddelen av gasen avses tillföras från danska källor i Nordsjön. Kommittén anser all risken för s.k. fredskriser i dessa områden är ringa jämfört med vad som , gäller de länder varifrån huvuddelen av den svenska oljan importeras. Något särskiU fredskrislager bedöms därför inle behövas.

Kommittén föreslår all skyldighet all hålla beredskapslager åläggs distributör och slorförbmkare av naturgas. Förbrukare med en årlig konsumtion understigande 5 milj. m naturgas bör inte vara skyldig att vidta beredskapsålgärder. Dessa bör i slällel ombesörjas av distributören. För slorförbmkare och distributörer föreslås en lagringsskyldighet motsvarande 40% av föregående års förbmkning resp. distribution, exkl. försäljning lill lagringspliktiga förbmkare. Beredskapslagrel får av distributör håUas i form av naturgas eller annan produkt som kan distribueras i gasnätel. Slorförbmkare får hålla lager av eldningsolja eller annat bränsle och utrustning för förbränning härav. Förbmkare föreslås även få uppdra åt distributören alt för hans räkning hålla lager av gas.

Lagringsskyldighelen bör träda i kraft år 1986. För all skapa klarhet för nalurgasintressenterna är det dock önskvärt all statsmakterna snarast möjligt beslutar att lagringsskyldighel skaU inträda från denna fidpunkt.

Beredskapslagring av gasbensin

Gasbensin (nafta) används i den petrokemiska industrin för framställning av plaslråvara som i sin tur används för all tillverka plastprodukter. För bl.a. hälso- och sjukvårdsområdet och för Uvsmedelsförpackningar är plastprodukter av stor vikt i en kris. Statliga beredskapslager av gasbensin av viss omfattning har därför byggts upp.

Produktionskapaciteten i Västeuropa för gasbensin var tidigare låg. Kapaciteten har därefter ökat väsentligt. Det ökade utbudet, fler inköpskällor och möjligheten all även använda gasol som råvara har medfört alt försörjningsmöjligheterna i en kris numera är större och mer flexibla.

Med beaktande av behoven och befintliga lager m.m. föreslår kommittén att de statliga beredskapslagren av gasbensin för främst avspärrnings- och fredskrissilualioner utökas med 330000 lon. Den förordade lagemppbygg-naden bör genomföras så snart som möjligt under programplaneperioden 1982/83-1986/87. Finansieringen bör även fortsättningsvis ske över oljelagringsfonden.

Till kommitténs förslag har fogals ett särskill yttrande av experten Orrö avseende beredskapslagring av gasbensin.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 116

Prisstabiliserande lager av o|ja

Beredskapslagren av olja i Sverige byggs upp för all möta fiUförselbort-fall i krig, avspärrning och fredskriser. Regeringen har särskiU uppdragU åt kommittén att studera en eventuell uppbyggnad av buffertlager av olja att användas i prisstabiliserande syfte på den svenska oljemarknaden.

Kommittén har utgått från alt ett prisbuffertlager skulle ersätta viss import av olja vid tillfälliga, starka prisstegringar på den s.k. spotmarknaden för att undvika alt dessa priser slår igenom på den svenska oljemarknaden samtidigt som tillförseln av olja säkras. Prisstegringarna förutsätts vara orsakade av marknadsslörningar på grund av lillförselbortfall som är mindre än vad som utlöser IEA:s fördelningssystem, dvs. 7%, onormala efterfrågeökningar eller andra häftiga prisreakfioner som inle bedöms vara bestående.

För att kunna bedöma ett prisbufferllagers värde, lämplighet och de konsekvenser det medför har kommmittén gjort en jämförelse med andra möjliga handlingsalternativ med vilka i huvudsak motsvarande resultat kan uppnås. Dessa alternativ är alt inga åtgärder vidtas inför en kris, eller användning av högstpriser, eller högstpriser i kombination med prisclearing och slufiigen stafiig krisimport. Enligl kommUléns mening kan ell prisbuffertlager under vissa omständigheter vara en lämplig metod alt stabilisera den inhemska oljeprisnivån samtidigt som tillförseln säkras. För alt metoden, jämfört med andra länkbara metoder, skaU vara lönsam behöver dock priskriser inträffa ungefär vart tredje år och buffertlagret då tas i anspråk. Vid trendmässigt stigande priser på olja kan metoden vara lönsam även om kriser inträffar mer sällan.

Jämfört med andra metoder vidlåds dock buffertlager av några särskilda nackdelar. Dessa är stora finansiella investeringar, prakfiska komplikationer vid lagemppbyggnaden, rättvisesynpunkter vid distribution från buffertlagret och sannolikt negafiv påverkan på omfattningen av de kommersiella lagren av olja. Den beslutade uppbyggnaden av fredskrislagret av olja avses vidare genomföras så snabbt detta är möjligt. Någon ytterligare import av olja för bufferfiager är knappast tänkbar före år 1985. Mot denna bakgmnd kan kommittén inle förorda all under första hälften av 1980-lalel särskilda buffertlager av olja byggs upp för alt användas i prisstabiliserande syfte på den svenska oljemarknaden.

Kommittén betonar att starka teoretiska och prakfiska tids- och orsakssamband föreligger mellan fysisk brist på olja och höga priser på olja. Enligl kommitténs mening bör vid en priskris - med eller utan anknytning till en påtaglig lillförselkris - en rad olika åtgärder vid behov kunna vidtas i syfte att trygga tillförseln av olja och stabilisera den inhemska prisnivån. Exempel på sådana åtgärder är tillfällig dispens från miljökrav, konsum-tionsdämpande åtgärder, högslpriser, prisclearing saml medveten lagerstyrning där samtliga tillgångar i landet beaktas. En betydande del av det

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 117

svenska fredskrislagret avses utgöras av kommersiella lager i näringslivet. Samhället kan knappast förhindra all dessa lager används. Det betyder i praktiken att delar av fredskrislagret i en priskris sannolikt kommer att användas i prisstabiliserande syfte. Enligt kommUléns mening bör också möjligheterna till ett samarbete på detta område, l.ex. inom ramen för lEA, utnyttjas.

Beräkning av basmängd

Beredskapslagringen av olja i Sverige sker lUl stor del i näringslivels regi genom s.k. ivångslagring. Del har anförts all de nuvarande bestämmelserna om beräkning av tvångslagrens storlek kan medföra att nyfillkommande lagringsskyldiga eUer lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning missgynnas i förhållande till tidigare lagringsskyldiga.

Enligl kommitténs mening är den tröskeleffekt som uppstår för nyliU-kommande, mindre, lagringsskyldiga återförsäljare av olja så pass besvärande att den bör mildras. Reglerna beträffande Ivångslagring av olja bör därför ändras för denna kategori lagringsskyldiga. Kommittén redovisar ett antal metoder för all lindra tröskeleffeklen. Av dessa metoder medför möjligheten lUl inlagring hos annan lagringsskyldig all lättnader kan ges mindre, nytillkommande lagringsskyldiga utan att övriga lagringsskyldiga påverkas negativt. Kommittén föreslår därför all ett generellt tUlstånd fiU inlagring hos annan lagringsskyldig medges återförsäljare av olja vars totala försäljning uppgår tUl högst 40000 m olja.

För övriga lagringsskyldiga utesluter kommittén inte att de nuvarande bestämmelserna kan förorsaka problem, främst av finansiell natur. Rimliga möjligheter all avhjälpa dessa genom ändring i tvångslagringsbeslämmel-serna föreligger dock inte enligt kommitténs mening.

Administration av oljelagringslån

Lagringsskyldiga har under tidigare oljelagringsprogram erhållit stöd i form av ränte- och amorteringsfina statliga lån för uppbyggnad av tvångslager av olja. Den hittillsvarande tiUämpningen av bestämmelserna om återbetalning av lånen vid ändrad lagerhållning har inneburit månatlig kontroll och därmed en omfattande administrafion. Kommittén föreslär att denna kontroll fortsättningsvis i regel endast utförs en gång per år vid tidpunkt som tillsynsmyndigheten finner lämpUg. Administrationen underlättas härmed avsevärt.

Dispositionsrätt till tvångslager

De tvångslager som har byggts upp i näringsUvet har finansierats genom prissättningen pä produkterna och genom avskrivningslån från staten. Mol

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 118

bakgmnd av marknadsutvecklingen har kommittén utrett frågan om dispo-sUionsrätten lill lagertiUgångarna när lagringsskyldighelen minskar.

Kommittén konstaterar att Ivångslagren utgör säljarens resp. förbrukarens egendom. Dispositionsrätten till lagren är dock inskränkt så länge lagringsskyldighel föreligger. Däremot kan lagren fritt disponeras när denna skyldighet minskar eller upphör. Lagret får även tas i anspråk i samband med konkurs.

Kommittén konstaterar att gällande regler inle påverkar försörjningsberedskapen negativt eller föranleder all konsumenterna löper någon störte risk att få finansiera nya investeringar i tvångslager. Skäl saknas därför enligl kommitténs mening att ändra gäUande regler om dispositionsrätt lUl tvångslager av olja.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 119

Underbilaga 3:5

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Ds H 1981:2

Tvångslagring av ångkol

Kammarrätten

Vid utarbetandet av förslagen till lagar om beredskapslagring av ångkol och av naturgas har kommittén byggt på lagen (1957:343) om oljelagring m.m. Detta är naturligt och angeläget, eftersom samma tillsynsmyndighet och i avsevärd mån också samma kategorier av lagringsskyldiga förekommer i fråga om de olika aktuella lagkomplexen. De av kommittén föreslagna lagarna skiljer sig dock i avsevärd mån både disposifionsmässigt och med avseende på den redaktionella utformningen från oljelagringslagen ulan att bärande skäl visals föreligga. Del är inle möjligt att inom ramen för ett remissyttrande företa en mer ingående jämförelse och alt redovisa alla skillnaderna. Det synes naturligt att en sådan granskning görs under depar-temenlsbehandlingen och alt de olika lagarna i all möjlig utsträckning bringas i överensstämmelse med varandra. I första hand kan dock sällas i fråga om inle ålskilligt skulle slå att vinna för den praktiska tillämpningen om de tre lagkomplexen sammanfördes tiU ett.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

ÖEF ansluter sig lill oljelagringskommilténs förslag om all lagringsskyldighet införes för ångkol, som är avsedd att läcka behoven under avspärrnings- och krigssituationer. Del av kommittén utarbetade förslaget tiU lagstiftning föranleder heller i princip ingen erinran från ÖEF:s sida.

ÖEF vill stryka under behovet av att regeringen meddelar erforderliga tillämpningsföreskrifter om förläggning av kollagren. Dessa bör utformas på ett sådant sätt att de inrymmer möjlighet för ÖEF att i del enskilda fallet beakta de lokala fömtsättningarna för kollagring.

Riksrevisionsverket

Det framgår t. ex. inle klart varför just en lagring av ångkol uppgående lill 40% av föregående års förbmkning/försäljning ger en lämplig beredskap, samtidigt som kommittén förordar alt lagret av kärnbränsle byggs ut tUl alt motsvara 22 å 23 månaders elprodukfion vid fullt effektuttag.

Överbefälhavaren

Inom försvarsmakten används varken ångkol, gas eller uran f.n. Försvarsmaktens uthållighet i kris- och krigsfall är dock beroende av del civila samhäUets uthållighet. Med hänsyn tUl den avsevärda ökning av användningen av kol som oljelagringskommittén grundar sitl belänkande på, är de

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 120

framförda förslagen rimliga och torde tillgodose försörjningsberedskapens behov.

Överbefälhavaren viU dock understryka oljelagringskommitténs krav på en spridd lagring i närheten av konsumenterna. Härigenom minskar sårbarheten och gynnas uthålligheten. I detta sammanhang torde planerna på all skapa endast en stor importhamn förorsaka problem. Om import sker tUl fler geografiskt spridda hamnar, minskar behovet av undanförsel i händelse av krig och därigenom också kravet på skydd.

Statens industriverk

Beträffande tvångslagring av ångkol föreslår industriverket att anläggningsägare som har möjlighet all elda med både kol och olja skall ha rättighet all själv välja hur den totala lagringsskyldigheten för olja och kol skall fördelas.

Statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket instämmer i kommitténs bedömning att miljöstörningar vid beredskapslagring av kol kan begränsas genom lämplig utformning och lokalisering av lagringsanläggning. Fömtom buller och dammning kan även vattenföroreningar vara en miljörisk. Enligt gällande miljöskyddsförordning föreligger anmälningsskyldighet för anläggning där mer än 5000 lon kol lagras respektive 5000 lon olja lagras eller hanteras per år. Verksamheten prövas av länsstyrelse. Naturvårdsverket avser att ge ut råd och riktlinjer för lämpliga miljöskyddsåtgärder vid denna typ av verksamhet.

Statens vattenfallsverk

Vattenfall finner de i belänkandel framförda förslagen om beredskaps-lagringsnivåer rimliga och har inle heller i övrigi några avvikande synpunkter på förslagen tUl delaljbestämmelser.

När det gäller kol vill Vallenfall emellertid framhålla att de försörjnings-. syslem som kraftindustrin i samarbete med kommunala energiorgan och andra kan komma att bygga upp har sorh gmndsyfte att uppnå en hög grad av försörjningssäkerhet. I systemen kan komma alt ingå fasta engagemang i kolförsörjning, transporter, lagring och annan hantering fill priset av kostnader som åtminstone temporärt kan bli högre än om försörjningen enbart baseras på internationell och inhemsk kommersieU kolhandel. Det blir därför viktigt att i kommande nyprövningar av beredskapslagringen noga beakta de fakfiska kolförsöijningssystemens säkerhelsegenskaper.

Oljeersättningsdelegationen

OED föreslår att anläggningsägare som är lagringsskyldiga och som har möjlighet att elda med både kol och olja skaU ha rätt att själv välja hur den tolala lagringsskyldighelen skall fördelas mellan dessa bränslen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 121

Energisparkommittén

Energisparkommittén finner del angelägel att beslut om beredskapslagringen på gmndval av oljelagringskommitténs förslag fallas utan dröjsmål. Det är angeläget att beredskapen håller jämna steg med användningens UtveckUng.

Landstingsförbundet

Enligl förbundsstyrelsens mening kan sättet alt finansiera föreslagen Ivångslagring ge belastningseffekter som motverkar den övergång till fasta bränslen för minskat oljeberoende, varom riksdagen beslutat. Styrelsen beklagar alt kommittén inle beaktat denna aspekt och därvid funnit skäl all överväga andra finanseringsformer.

Svenska kommunförbundet

Hur stora kvantiteter kol som kommer alt förbmkas i landet bestäms bl.a. av miljövårdskrav, tillgänglig reningsteknik och prisrelafioner oljakol. Hifinlills har del även rått en osäkerhet om eventuella krav på beredskapslagring. Med det nu framlagda betänkandet undanröjs denna osäkerhet.

Under 1980-talet kommer helvallencentraler och kraflvärmeverk alt övergå från olja tUl kol. Lokaliseringen av dessa anläggningar har under de senaste decennierna skelt ulan beaktande av utrymme för lagring och hantering av fasta bränslen. Beredskapslagring av kol motsvarande en tredjedel av beredskapslagret i anslutning till anläggningen är troligen i många fall inte möjlig. Dispens bör i dessa faU kunna beviljas så att lagringen får ske på annan lämplig plats.

Svenska Petroleum InstUutet

Eftersom ångkol främst kommer att ersätta tjocka ledningsoljor, för vilka lagringspUkt föreligger, delar SPI kommitténs uppfattning all lagringsskyldighet också bör införas för ångkol.

Enligl SPI:s uppfattning bör del i stort sett föreligga överensstämmelse mellan reglerna för lagringsskyldighetens inträdande för ångkol och för eldningsoljor. SPI föreslår till följd härav att lagringsskyldighel för ångkol skall inträda för användare, när den åriiga förbrukningen överstiger 6000 ton. I konsekvens härmed föreslås också att lagringsskyldighet för säljare inträder, när den åriiga försäljningen överstiger 30000 ton och ej vid 50000 ton, som kommittén föreslagit.

Svenska stenkolsimportörers förening

Svenska slenkolsimportörers förening delar kommitténs uppfattning att beredskapslager av ångkol bör byggas upp när en mera markant övergång skett från olja till kol. Ett ikraftträdande år 1986 av de nya reglerna förefaller därför rimligt.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 122

Däremot har föreningen på vissa punkter en delvis annan uppfattning än kommittén. Den främsta anledningen härtiU är all föreningen anser att alla åtgärder bör vidtas, som kan underlätta en introduktion av kol i den omfattning som statsmakterna satt som mål, dvs. att uppnå en förbmkning på ca 5 milj. lon år 1990. Föreningens erfarenhet hitfills är att introduktionen av kol går långsammare än beräknat. De främsta orsakerna härtill är de utomordentligt stränga reglerna angående svavelemissioner, som är unika för Sverige, och en ifrågasatt skärpning av energibeskattningen av kol. Dessa två moment belastar starkt de investeringskalkyler, som görs av kommuner och industriföretag, och har de facto i många faU föranlett ell uppskjutande av investeringsbeslut för koleldade anläggningar.

Föreningen föreslår följande ändringar i kommitténs förslag:

(1) En lagringsskyldighet på 40% anser föreningen onödigt hög, dels med tanke på att s.k. fredskriser knappast blir aktuella för kol och dels med tanke på all någon vinterdispens ej föreslagits. Ulan att försämra försörjningsberedskapen bör därför en lagringsskyldighet på 30% vara fuUl tillräcklig. För all uppnå Ukformighel med lagringsskyldighelen för olja bör därför lagringsskyldigheten för ångkol sättas lill antingen 30% utan vinter-dispens eUer lill 40% med samma vinterdispensregler som för eldningsolja.

(2) För förbmkare av Ijockolja gäller f.n. all lagringsskyldighelen inträder vid en förbrukning på 15000 m per treårsperiod, dvs. 5000 m' per år. Detta motsvarar drygl 7500 ton ångkol. Kommittén föreslår här en gräns på 20000 lon/år. Skälet är att den inte räknar med all några mindre anläggningar kommer lill slånd annat än i undanlagsfall. Föreningen anser det emeUertid vara principiellt felaktigt att sätta en annan gräns än för olja och föreslår därför att gränsen för lagringsskyldighel för förbmkare sätts till 8000 lon/år. Därmed blir samma krets av förbrukare lagringsskyldiga vare sig man använder kol eller olja.

(3) För den förbmkning som kan komma till slånd hos mindre förbmkare innebär det föreslagna regelsystemet att lagringsskyldighelen skuUe åvila importörer eller säljare. Med den stmktur, som distribution och lagring av kol sannolikt kommer att få, medför detta problem. Skälen är följande:

För kol kommer dels förbmkningen hos små anläggningar att svara för endast en ringa bråkdel av totalkonsumtionen och dels kommer distribufio-nen även till dessa all ske direkt utan någon mellanlagring hos importör eller säljare. Del är också högst sannolikt att de mindre förbrukarna kommer att ligga geografiskt utspridda. Om importörerna/säljarna skulle svara för lagringsskyldighelen motsvarande denna förbmkning skulle man tvingas tiU att upprätta smålager inom rimligt avstånd från var och en av dessa förbmkningspunkler.

Eftersom del emellertid finns anledning att inte försvåra införandet av koleldning på dessa anläggningar, föreslår föreningen all lagringsskyl-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 123

dighet för denna förbrukning lUls vidare inle införs. Detta innebär all lagringsskyldigheten skulle begränsas lill all enbart omfatta anläggningar med en årsförbmkning på 8 000 lon/år eller mera. Bortfallet av beredskapslager skulle under åtminstone överskådlig lid bli helt negligerbart.

Del finns sålunda enligl föreningens uppfattning starka skäl all inte i alla delar utforma reglerna exakt som för olja ulan anpassa dem lill de förhållanden som kommer att gälla för kol. Gmndprincipen bör därvid vara all lagringsskyldighelen helt och enbart följer med förbmkningen vid varje särskild anläggning.

Sveriges industriförbund

Sveriges industriförbund har ingen invändning mol all lagringsskyldighet för en kolanvändare skall inträda vid en förbrukning av 20000 lon ångkol per år.

Förbundet anser vidare, att de industrier, som installerat en fastbränslepanna av tUlräcklig kapacitet i stället för (eller parallellt med) oljepanna skall ha en möjlighet att välja meUan all lagra olja eller all lagra kol, oavsett vUket bränsle som faktiskt användes.

Denna åtgärd kan för vissa lagringsskyldiga komma att bU ekonomiskt fördelaktig, samtidigt som den skulle befrämja installation av pannor för fasta bränslen.

Förbundet vUl vidare föreslå all detta val av lagringsskyldighel skaU kunna träda i kraft omedelbart efter införandel av den nya lagen. Föreningen anser att man inte skall behöva avvakta den eftersläpning, som hänger samman med beräkningen av lagervolymerna (= användningen under den närmast föreslående treårsperioden). Samma regel borde i princip gälla alla lagringsskyldiga som i linje med de statliga ambkionerna varaktigt nedbringar sin oljeanvändning.

Svenska värmeverksföreningen

Föreningen delar kommitténs bedömning av de beredskapsmässiga aspekterna på kolanvändning i värme- och kraflvärmeverk och tillstyrker kommitténs förslag beträffande regler för beredskapslagring av kol. Föreningen vill i sammanhanget särskilt kommentera följande punkter:

Kommittén anför att kostnaden för beredskapslagring av kol kommer all vara begränsad och närmast hänföras till ränta på kapital bundet i beredskapslagret. Föreningen vill påpeka att detta ulgår ifrån fömtsällningen alt sådana miljökrav inte ställs på kollagring all helt slutna lager erfordras.

Föreningen noterar som positivt kommitténs uppfattning att lagringsskyldighelen i fråga om ångkol bör få fullgöras med kol av sådan kvalitet att del tekniskt kan utnyttjas i aktuella eldningsanläggningar.

Praktiskt bör det innebära all eventuella speciella krav på kol för normal drift inle tiU alla delar behöver innehållas för det kol som beredskapslagras. Det innebär att kostnaderna för beredskapslagringen kan reduceras

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 124

samtidigt som en viss ökad miljöpåverkan uppkommer endast om beredskapslagren vid något tUlfälle behöver utnyttjas.

Enligt kommitténs förslag skall en tredjedel av kollagrel finnas inom rimligt transportavstånd från förbmkningsslället. Om delta innebär i omedelbar närhet av värme- eller kraflvärmeverk så kan förslaget medföra svårigheter eftersom dessa verk i allmänhet ligger i eller i anslutning lill tät bebyggelse. Ofta finns emeUertid vissa möjligheter att lagra olja vid verken. Föreningen föreslår därför all lagringspUkt för kol skaU få fullgöras genom att motsvarande energimängd lagras i form av olja - fömtsatt givetvis att oljan kan utnyttjas i de anläggningar lagringen är avsedd för. Föreningen har förslag av samma innebörd nedan beträffande naturgas.

I det förslag tiU lag om beredskapslagring av ångkol som kommittén redovisar stadgas i 12 § att den som är lagringsskyldig varje månad skall lämna uppgift till tillsynsmyndigheten om den mängd ångkol som vid utgången av närmast föregående kalendermånad hölls i lager saml om förvaringsplatsen. Enligl föreningens mening är detta en onödigt omfattande rapporteringsskyldighet. Antalet förbmkare av kol kommer under överskådlig fid att vara begränsat. Kolet kommer dessutom att användas för basproduktion av el och värme, varför några större variationer i kolför-bmkningen under året inle blir aktuella. Lagersituationen bör därför lätt kunna överblickas av fillsynsmyndighelen även vid längre rapporteringsintervall. Föreningen föreslår därför all uppgiflsskyldigheten beträffande beredskapslager av ångkol reduceras fill en gång per kvartal, och stöder sig därvid på riksdagens uttalade önskemål om mindre byråkrati och begränsning av uppgiftslämnande från kommuner och företag lill statliga myndigheter.

Svenska Ångpanneföreningen

Föreningen finner det rimligt att gränsen för lagringsskyldighet sätts högre i fallet kol än när det gäller oljelagring. Den gräns som föreslås (20 (WO ton/år) tycks dock godtyckligt vald och kan gott höjas avsevärt utan att beredskapen vid en avspärtning märkbart minskar. Föreningen anför följande skäl fill detta:

Många industrier och värmeverk har vid övergång lill fasta bränslen ofta ett begränsat utrymme för anläggningen all ta hänsyn tiU. Den bästa lösningen för dessa är att helt undvika lagring av fast bränsle inom verks-området och i stället anordna koltillförseln genom dagliga transporter, helst direkt från en närbelägen importhamn. Det räcker då all anordna ett veckoslutslager som i regel kan integreras i pannbyggnaden.

Del vore i del sammanhanget av värde att beredskapslagret kunde förläggas tiU importhamnen.

Ur bl. a. administrafiv synvinkel vore det bättre all låta så stor del som möjligt av dessa mindre förbmkares beredskapslagring skötas av importören som ändå har alt ordna lagringsutrymmen i anslutning fill importhamnen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 125

Med möjlighet att låta lagret minska lUl under 40% under eldningssäsongens slut och med den mesta lagringsvolymen i anslutning fill hamnarna, kan man utjämna tillförseln av kol under året och bättre utnyttja hamnarnas lossningskapacitet.

Återförsäljare av kol föreslås i betänkandet bli lagringsskyldiga om de har en årlig försäljning av 50000 ton kol eUer mer. Även deras lagringsskyldighel kan med fördel övertas av importören i de flesta fall. Åtminstone kan gränsen för lagringsskyldighet höjas så alt den endast kommer all gälla för ett fåtal stora återförsäljare som kan antas ha möjlighet all administrera beredskapslagring.

Ångpanneföreningen har ej närmare utrett de gränser för lagringsskyldighel som i stället för de föreslagna skulle kunna komma att gälla. Föreningens uppfattning är dock alt större värmeverk och industrier med en total årlig förbmkning av mer än 50000 ton kol utan olägenhet bör kunna åläggas beredskapslagring. För återförsäljare bör gränsen kunna höjas lUl 200000 lon kol per år.

Lagförslaget om beredskapslagring av ångkol bör utformas så all beredskapslagrel även får utgöras av annat bränsle än ångkol, l.ex. olja.

Cementa AB

1. I utredningen förutsätts en användning av 4—6 milj. lon kol per år i
slutet av 1980-lalel. Med 40% beredskapsskyldighel innebär detta för
kommuner och industrin en miljardinveslering.

Någon jämförelse med uppbyggnaden av beredskapslagrel av olja kan ej ske då detta gjordes fill helt andra bränslepriser.

Med tanke på de besparingar som måste ske inom svensk ekonomi blir en satsning på en svensk brytning, minst motsvarande den som var åren 1940-1945, ell för ekonomin och beredskapen bättre alternafiv.

Ell annat alternativ är att ytterligare senarelägga införandet av beredskapsskyldigheten.

2. År 1990 förutses 3-4 milj. ton behövas i helvaltencenlraler och krafl
värmeverk och bara 1-2 milj. ton i industrin.

Beredskapsskyldighet av kol hos industrin kan förmodligen p.g.a. speciella kvalitetskrav anpassade för respektive process, ej användas av andra kolförbmkare.

Genom ell beredskapslager på bara ett av de råmaterial som en processindustri använder, når man ej högre säkerhet i kristid.

Med tanke på ovanstående föreslår Cementa AB alt processindustrin ej ålägges beredskapsskyldighel.

Svenskt Kolkonsortium AB och LKAB Kol UtveckUng AB I remissvaren framförs uppfattningarna

alt valfrihet skall råda mellan beredskapslagring av kol och olja, alt avveckling av oljelager skall få ske i samma takt som kollager av

motsvarande energivärde byggs upp,

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 126

att vinterdispens också skall finnas för kol.

Förslaget om beredskapslagring för alt trygga kolförsörjningen vid krigs-och avspärmingssiluafioner befinns rimligt.

Västmanlands läns energiförening

Västmanlands läns energiförening vill påtala att en snabb uppbyggnad av ett nät av peUetsfabriker över landet som kan förädla olika biobränslen fill elt närmast enhetligt handelsbränsle är en myckel viktig beredskapshöjande åtgärd.

Vidare vill föreningen påtala all det saknas en samlad ledning av de nationella insatserna på bioenergiområdet liksom en konkret plan med mål och delmål för utvecklingen.

Beredskapslagring av kärnbränsle

Överbefälhavaren

Överbefälhavaren delar oljelagringskommitténs uppfattning om behovel av kärnbränsle tinder fredskris och avspärrning.

I krig fömtsätter oljelagringskommittén all kärnkraftaggregaen skall vara avstängda.

Överbefälhavaren bedömer dock alt det i krig kan uppstå situationer då distributionen av valtenkraflbaserad elektricUel blir så starkt störd att man, för all tUlgodose samhällets behov av elkraft, bör ha möjlighet att utnyttja kärnkraftverk. Överbefälhavaren anser all hänsyn härfill bör las vid beräkning av det tolala kärnbränslebehovel.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

ÖEF finner ingen anledning fill erinran mot kommitténs förslag i fråga om målsättning. Denna bör dock las upp tUl förnyat övervägande vid senare omprövning av lagringsprogrammel.

Enligl kommittén bör ansvaret för beredskapslagringen av kärnbränsle åvila kraftföretagen och regleras genom avtal mellan ÖEF och dessa i samråd med SKBF. ÖEF är beredd alt sedan beslut fallals av statsmakterna träffa sådant avtal.

Riksrevisionsverket

Det torde finnas många andra områden där en längre uthållighet skulle ha stort värde för samhällets funktion och där del skulle vara önskvärt all förlänga den fid under vilken import inle skulle behöva ske. Förslaget när det gäller kärnbränsle ger mer intryck av "ett bra att ha"-resonemang än av behov beräknade för alt uppnå en väl avvägd beredskap på energiområdet. Lagring av bränsle av beredskapsskäl bör i princip inskränkas liU den omfattning som krävs för alt trygga en tillräckligt stor elproduktion med de

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 127

planeringsfömlsätlningar som gäller för det planeringsfall som är aktuellt, dvs. avspärrning.

När det gäller ansvarsfrågan anser kommittén att beredskapslagring bör kunna ske utan reglering i lag. Motivet härför är närmast statens stora inflytande på kärnkraftsektom och de specieUa förhållanden som råder på kärnbränslemarknaden. Enligt RRV:s mening bör emeUertid övervägas om det inte är mofiverat att reglera tvångslagringen av kärnbränsle genom lagstiftning, såsom har gjorts för oljelagring och som kommittén föreslår för ångkol och naturgas. Även om staten har ett stort inflytande på kärnkraftsektorn är det likväl lill övervägande del fråga om enskilda förelag. En reglering i lag är mer klargörande för förelagen och ger en bättre stadga ål statens/samhällets krav på företagen i dessa frågor.

Statens planverk

Beträffande kommitténs basförslag för beredskapslagring av kärnbränsle fömtsätter planverket alt basförslagets storlek avvägs och samordnas med den lid som kärnenergiprogrammel väntas vara i drift, dvs. åren 1980-2010. Under programmets senare skede väntas anlalel aggregat successivt minskas, varför beredskapslagringen av kärnbränsle kan reduceras i motsvarande takt.

Statens vattenfallsverk

Vattenfall ansluter sig lill betänkandets bedömning att något ytterligare lager utöver det av kraflinduslrin beslutade reservlagret om 35 TWh inte bör byggas upp. Enligt Vattenfalls uppfattning inrymmer redan detta lager, som ifråga om uthållighet vida överstiger beredskapskraven på andra energisystem, också betryggande möjligheter för stödförsöijning ål dessa genom temporär utbytbarhet i krissituationer.

Centrala driftledningen

CDL tar inte här upp frågan om kärnbränsle ulan hänvisar lill yttrande från SKBF. CDL viU dock framhålla vikten av alt kostnader för beredskapslagring fördelas riktigt. En på t. ex. elsystemet lagd beredskapsåtgärd för att tillgodose oljesystemet bör ej belasta elsystemets kunder. Detta kan speciellt aktualiseras om man önskar utöka den redan nu goda försörjningsberedskapen på elområdet genom beredskapslagring av kärnbränsle.

Svensk Kärnbränsleförsörjning AB

SKBF ansluter sig lill oljelagringskommitténs bedömning all ell lager av storleken 35 TWh, som kraflinduslrin redan näsla år har byggt upp via SKBF, är en lämplig storlek. UlhåUighelen överstiger vid denna storlek vida beredskapskraven på andra energisystem och ökar möjligheten lill slödförsörjning i de faU utbytbarhet föreligger fiU elenergi i konsumenlle-del. Härtill kommer att uthålligheten hos kärnkraftdelen ökar väsentligt även vid måttlig elransonering.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 128

Ytterligare skäl att ej hämtöver öka kärabränslelagringen är kostnaden. Den är visserligen, jämfört med olja och kol, relativt måttlig, men redan del lager av anrikat uran som kommittén rekommenderar betingar idag en anskaffningskostnad på 775 milj. kr. i utländsk valuta.

Det kan tUläggas, alt SKBF vid sidan av anrikat uran i form av hexa-fluorid också lagrar inom landet en motsvarande kvantitet av den zirkaloy-legering som användes vid tillverkningen av bränsleelement.

Beträffande formen för lagerhållningen anser SKBF, att den nuvarande, dvs. ett reservlager av angiven storlek, fyller erforderliga krav och att en överföring tUl begreppet beredskapslager inle är behövlig. Ett reservlager innebär möjlighet för kärnkraftföretagen att snabbt förfoga över material i lagret, t, ex. vid ofömtsett stopp i tillförseln samt - med kännedom om ändrade krav på kärnbränslet - omsätta lagret till lämpUg produklsam-mansättning. SKBF förklarar sig därvid berett att årligen till ÖEF rapportera storlek och karaktär hos lagret.

Del befintliga reservlagret har finansierats av kraflförelagen med statliga kredUgarantier. SKBF anser, att delta skall gälla även för utbyggnaden under 1982 och vid en eventuell framtida utbyggnad.

Sveriges industriförbund

I betänkandet föreslås att i likhet med vad som gäller på oljeområdel skyldighet att hålla beredskapslager införes även i fråga om kärnbränsle. I sammanhanget redovisas också den unika beredskapsnivå, som redan föreligger på kärnenergiomrädet. Ingen beredskap är störte!

Förbundet delar kommitténs uppfattning och anser, att de regler för kämbränslelagring som föreslås i belänkandet är lämpliga och väl avvägda.

Länsstyrelsen i Uppsala län

Länsstyrelsen delar kommUléns åsikt alt försörjningsberedskapen i fråga om kärnbränsle efter utbyggnad av det tiU år 1982 planerade reservlagret synes tillräcklig.

Med hänsyn enbart lill de krisfall planeringen för närvarande har att utgå ifrån anser länsstyrelsen det svårt att motivera en ökning av uthålligheten genom en yllerligare utbyggnad av beredskapslagren utöver omfattningen år 1982. Mol en sådan utbyggnad lalar också den belastning - ekonomiskt och säkerhetsmässigt - även en välmotiverad beredskapslagring av kärnbränsle Utgör. Länsstyrelsen anser därför, Uksom kommittén, all frågorna om önskvärd uthållighet och därav beroende omfattning av kärnbränslelagren skall avgöras av riksdagen efter förslag från regeringen.

Folkkampanjen mot Kärnkraft och Jordens Vänner

Av redogörelsen i Ds H 1981:2 sid. 64-66, framgår all kommittén inte har hittat några skäl att anskaffa ell kämbränslelager för fredskrisanvänd-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3   Handelsdepartementet 129

ning men all den ändå föreslär ett sådant. FMK har heller inle hittat några sådana skäl och föreslår därför motsatsen.

I krigslägen är, som framgår på flera ställen i belänkandel, kärnkraften inte aktuell. Enligt fidigare finns starka skäl all avslå från kärnkraft även i avspärrningslägen. FMK förordar därför all de 800 milj. kr. som del lilllänkla lagret kostar istället används lill något annat ändamål.

Folkkampanjen mol Kärnkraft anser följande:

att regering och riksdag bör uttala sig mol användning av kärnkraftverket vid krig i Sveriges nära omvärld.

att befintligt reservlager av kärnbränsle bibehåller sill nuvarande namn,

all alla större lager av kärnbränsle i form av uranhexafluorid föriäggs lill bergmm på betryggande avstånd från tättbebyggt område,

all kapacitet för elgenerering från förbränningsanläggningar byggs upp för att stå i beredskap inför oförutsedd avslällning av kärnkraftverken. Finansiering sker genom beredskapsavgifl på kärnkraflsgenererad el.

Västmanlands läns energiförening, Västerås Fältbiologer och Västerås Miljövårdsgrupp ställer sig bakom Folkkampanjens yttrande och upptar det som egna yttranden.

Beredskapslagring av gasbensin

Överbefälhavaren

Gasbensin utgör gmnden för tillverkning av förpackningsmaleriel inom Uvsmedelsinduslrin och för tillverkning av oundgängligen nödvändiga artiklar inom sjukvården.

En fungerande civil livsmedelsdislribulion och sjukvård är en fömlsättning för alt försvarsmakten skall kunna lösa sina uppgifter i krig. Med anledning härav saml mol bakgrund av den av 1978 års försvarskommitlé påtalade brislen inom totalförsvaret pä sjukvårdsmaleriel av främst engångsnatur, instämmer överbefälhavaren i de synpunkter som lämnats av experten Orrö i särskilt yttrande.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Oljelagringskommitténs beräkningar över behovel av lager av gasbensin gmndas på en av ÖEF utarbetad försörjningsplan. Kommittén föreslår att den stafiiga lagringen av denna produkt för avspärrning och krig utökas med 330000 lon. Kvantiteten inryms i den lagringsanläggning som utbyggts enligl programmet och som nu i del närmaste är färdigställd.

I ett särskill yttrande fill belänkandel har bl. a. med hänsyn lill osäkerheten om importmöjligheterna under kriser föreslagils en större lagerökning. Förhållandena under oljekrisen 1973/74 har därvid åberopats. Enligl ÖEF mening har dock beredskapen på området nu förbättrats genom dels den utbyggda statliga lagringen av råolja, som medger bättre möjlighet lill 9   Riksdagen I98II82. I saml. Nr 102. Bilaga 3

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 130

framtagning av gasnafta, dels planerad tillkomst av crackeranläggningar vid vissa raffinaderier, som också skapar förulsätlningar för ökad inhemsk produktion av gasnafta. ÖEF kan mol denna bakgmnd ansluta sig fill oljelagringskommitténs förslag.

Kommerskollegium

Vid uppbyggnaden av beredskapslagren liksom vid tillämpningen av olika åtgärder för att värna om försörjningsberedskapen är det enligl kollegiets mening viktigt all man gör klart för sig i vilken mån man riskerar all komma i konflikt med åtaganden inom ramen för inlernalionella överenskommelser på det handelspolifiska området. I anknytning lill den statliga beredskapslagringen av gasbensin bör l.ex. risken för inlernalionelll otillåten subventionering särskiU uppmärksammas i samband med försäljning från lagret lUl förelag som fiUverkar petrokemiska produkter för export.

Landstingsförbundet

Styrelsen kan tiUslyrka den uppbyggnad av beredskapslager som oljelagringskommittén föreslår. Dämtöver bör enligl styrelsens uppfattning tillkomma en lagerreserv av gasbensin som oundgänglig plastråvara, så alt sjukvårdens särskUda behov av att konfinueriigl tillgå plastprodukter säkert kan fillgodoses.

Svenska Petroleum InstUutet

Kommittén föreslår, att de statliga beredskapslagren av gasbensin, som är råvara i den petrokemiska industrin för plaslframslällning, utökas med 330000 ton och att medel för finansieringen även fortsättningsvis kan hämtas från oljelagringsfonden. Även om de medel som lUlförs oljelagringsfonden belastar prissättningen av flytande bränslen och drivmedel, viU institutet inle motsätta sig den föreslagna utbyggnaden med hänsyn till plastprodukternas stora betydelse inom främst sjukvården och förpackningsområdet för livsmedel m. m.

Beredskapslagring av naturgas

Överbefälhavaren

För försvarsmakten kommer inlrodukfionen av naturgas inte alt ha någon betydelse ur beredskapssynvinkel. Om naturgas i framliden kommer att få väsenfiigt större betydelse lorde dock detta komma att öka sårbarheten hos främst distributionsnäten.

Med anledning härav fömtsätter överbefälhavaren aU möjligheter lill yttrande medges i ell tidigt skede beträffande lokalisering av rörledningar, lagemlrymme för naturgas och andra känsliga anläggningar i ett kommande naturgassyslem.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 131

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

ÖEF har i princip inget all erinra mot kommitténs förslag lill lagringens omfattning och utformning eller mol framlagt utkast lill lagstiftning.

Eftersom lagringen är avsedd även för krigssiluafioner bör det cenlral-lager, som distributören blir skyldig all hålla, förläggas i utrymme, som erbjuder godtagbart skydd mol förstöring genom krigshandlingar. Enligl lagen om oljelagring m. m. äger regeringen bestämma all en bestämd del av lagret skaU förvaras i bombskyddal utrymme. Bestämmelse av denna innebörd bör enligl ÖEF:s mening även intas i lagen om beredskapslagring av naturgas m.m.

ÖEF vill i detta sammanhang beröra en annan fråga av betydelse för beredskapen vid användning av naturgas. Enligl lagen (1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fasl bränsle skall anläggningar som avses i 3 § i lagen ulföras så all de utan omfattande byggnadsarbeten eller kompletteringar kan eldas med inhemskt fasl bränsle. Inom områden där naturgas avses distribueras gäller dock inle detta krav för anläggningar för eldning med naturgas. Del ekonomiska försvarels nya inriktning innebär alt söka säkra främst livsnödvändiga behov, bl. a. uppvärmning, även för långa kriser. Nyssnämnda bestämmelse innebär för gaseldade uppvärmningsanläggningar en betänklig försvagning av beredskapen, eftersom den flexibilitet för användning av inhemska bränslen, som krävs för andra uppvärmningsanordningar, saknas. ÖEF föreslår därför all regeringen uppdrar ål statens planverk att i samråd med ÖEF utreda och föreslå åtgärder som kan tillskapa sådan flexibilitet även i gasvärmda byggnader.

Statens vattenfallsverk

Statens vattenfaUsverk vill framhålla viklen av all anpassa beredskaps-lagringskraven för naturgas lill de olika gasprojeklen eller -systemen. De nu framlagda förslagen synes baserade på fömtsättningarna för det s.k. Sydgasprojeklet. Del är inle olänkbart all andra gasprojekl kan tillkomma där fömtsättningarna i säkerhelsavseende bör värderas annorlunda. En inom Sverige åstadkommen sammankoppling av flera projekt lUl ell störte gassyslem med flera inmalningspunkler kommer all förbättra säkerhetsegenskaperna.

Statens planverk

När del gäller naturgas vill planverket anföra följande.

Vallenfall har nyUgen av regeringen fått i uppdrag all förprojeklera en ledning för naturgas från norska fäll i Troms. Ledningens principiella sträckning är från Treriksrösel lill Trelleborg och skall ges en kapacitet av ca 20 GmVär. Av denna mängd antas att ca 5 Gm/år avlappas i Sverige och 15 GmVår transporteras vidare lUl kontinenten. Om detta projekt skuUe förverkligas ökar sannolikheten all naturgas på lång sikt motsvarar en betydligt större del av Sveriges energiförsörjning än kommittén antagit.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 132

Därmed kan ett större behov av beredskapslagring av naturgas eller ersäll-ningsbränslen fömlsältas.

Enligt kommittén är kostnaden för all lagra naturgas minst dubbelt så hög som för all lagra olja. Planverket anser all en naturlig slutsats blir all beredskapslagring av naturgas bör minskas så långt som möjligt och all större vikt därför bör ges ål lagring av lämpligt ersällningsbränsle. När bättre underlagsdala föreligger om lämpliga platser för s. k. geologisk lagring av naturgas och om nalurgasanvändare som ej kan använda ersällningsbränsle, anser planverket att behovel av beredskapslagring av naturgas blir lättare alt överblicka.

Svenska kommunförbundet

Nalurgasintroduklionen är nu nära föreslående. De abonnenter som väljer denna energibärare bör ha samma försöijningslrygghel som användare av olja, el osv. Med den föreslagna beredskapslagringen av naturgas uppnås delta mål.

1 utredningen uppskattas kostnaden för beredskapslagring lill ca 10% på priset lill förbmkaren. VUken teknisk lösning som kan förväntas anges inle i utredningen. Detta torde inle heller vara beslutat för närvarande. Del är emellertid viktigt att lagringen inte fördyrar naturgasen mer än vad som nu fömlses eUer alt kompletterande oljelagring måste fillgripas även hos mindre konsumenter. Hur lagringen tekniskt skall lösas måste därför utredas och beslutas snarast.

Svenska värmeverksföreningen

Värmeverk inom Sydgasregionen kommer sannolikt all utnyttja viss mängd naturgas. Enligl planerna sker detta främst under tider när annan förbrukning av naturgas är låg och för all utjämna belastningen på nalur-gasnälel. I samfiiga fall måste således värmeverken ha tillgång lill pannka-pacitel avsedda för andra bränslen som läcker hela värmebehovet. Beredskapslagringen med hänsyn lill förbmkningen av naturgas bör därför, som kommittén föreslår, kunna lösas genom all lager hålls av olja. Föreningen vill emeUertid understryka att motsvarande energimängd bör få lagras även i form av andra bränslen, l.ex. kol, förutsatt att förbrukaren har pannan-läggningar anpassade för dessa bränslen.

Sydgas AB

Sydgas finner all kommitténs förslag om beredskapslagring av naturgas i stort överensstämmer med de riktlinjer som anges i prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr 1979/80:410, och har därför inget att erinra mol den föreslagna lagstiftningen men önskar speciellt påpeka följande:

Transportsystem för import av naturgas kräver betydande investeringar. För alt säkerställa erforderlig avskrivningslid för dessa är del väsentligt all leveranserna kan pågå under lång tid. Detta avspeglas i att inlernalionella

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 133

naturgasavlal i allmänhet är långsikliga. Ca 20 år är en vanlig avtalstid. Om en nalurgasleverantör skulle önska omdirigera sina leveranser liU annan köpare så erfordras ofta en kostnads- och tidskrävande utbyggnad av transportsystemet. Naturgasleveranser har sålunda en betydande naturlig stabilitet. Speciellt accentuerat är detta förhållande vid rörbunden transport av naturgas. Härtill kommer att nu avtalad nalurgasimport i huvudsak kommer att ske från Danmark, vUkel bör vara en garanti för säker leverans. Enligt Sydgas uppfattning förstärker dessa påpekanden kommitténs motiv för att inle föreslå något krav om fredskrislager för nalurgasförsöij-ningen.

Det må vidare nämnas all Sydgas, utöver Ivängsmässiga lager, avser alt hålla dels ell drifllager för utjämning av konsumfionstoppar och dels ett lager för all möta leveransslörningar lill följd av l.ex. fel i produklions-eller transportanläggningarna för naturgas. Del senare lagret avses dimensioneras med hänsyn till rimlig reparalionslid för det fel som annars skulle förorsakat längst avbrott (brott på Öresunds-korsningen).

Inom Sydgasprojeklet kommer kostnaden för beredskapslagerhållningen att göra anspråk på en väsentlig del av marginalen mellan inköps-och försäljningspriset för naturgas. Del är därför av stor vikt att kostnaden för beredskapslagret, vid givna krav på ulhåUighel och krigsskydd hos delta etc, blir så låg som möjUgl. Kostnaden för lager av naturgas eller av produkt som efter blandning eller omvandling kan distribueras via nalur-gasnälel och hos användaren ersätta naturgas är väsenfiigt högre än för motsvarande oljelager.

För att undvika onödig byråkrati och möjliggöra en smidig marknadsföring av naturgasen bör i vart fall för kategorin små förbrukare valet mellan beredskapslager i form av olja eller gas få ske ulan prövning av tillsynsmyndigheten i vatje enskilt fall. Detta fömtsätter givelvis rapportskyl-dighel från naiurgasdislributörens sida. Möjligheterna lill avvikelser från huvudregeln enligt ovan bör bättre framgå ur lagtexten än vad fallet är enligl kommitténs förslag, alternativt bör möjligheten klart framgå ur en blivande proposition i ärendet.

Utredningen framhåller all några särskilda bestämmelser om på vilket säll distributören bör genomföra beredskapslagringen inle bör anges i samband med lagstiftningen. Sydgas vill understryka viklen härav med syfte all inle låsas vid lagringsalternaliv som kan visa sig orationella vid noggrannare överväganden.

Svenska Gasföreningen

Svenska Gasföreningen ställer sig bakom Sydgas yttrande men vUl dessutom påpeka:

Föreningen har gjort en granskning av belänkandel mol bakgmnd av vad som tidigare uttalats i propositioner och avtal.

Belänkandel är anpassat lill nu aktueUt Sydgasprojekt och är som sådant

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 134

till alla delar liilfredsslällande. Föreningen vill dock påpeka all nya naturgasprojekt senare kan tillkomma, vilket genom att del tekniskt integrerade underiagel då ökas skuUe kunna påverka lagringskraven.

Swedegas AB

Swedegas AB, som i Sydgasprojeklet samarbetar med Sydgas AB, har under hand fått kännedom om dess yttrande i detta ärende och Swedegas kan lill fullo instämma i Sydgas särskilda påpekanden.

Swedegas AB bedriver geologiska undersökningar för att fastställa möjligheterna fill geologisk lagring av naturgas. Dessa undersökningar beräknas Ln. alt under 1983 leda fill ett faslställande om det finns tekniska och kommersiella möjligheter alt anlägga eU lager. Om beslut härom då fallas bör ett sådant lager kunna vara i drift 1987-1989. Swedegas AB har noterat alt kommittén framhållit all dessa undersökningar bör forlsälla.

Prisstabiliserande lager av olja

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Inom lEA diskuteras f. n. olika åtgärder för all dämpa häftiga prisreakfioner på oljemarknaden, bl.a. uppbyggnad av särskUda lager och utnyttjande av befintliga lager. I avvaktan på en lösning i internafionellt sammanhang finns enligl ÖEF inle anledning all överväga ensidiga svenska åtgärder. ÖEF ansluter sig därför lill oljelagringskommUléns förslag.

Statens industriverk

I rapporten nämns en rad exempel på åtgärder som vid behov kan vidtas för all stabilisera den inhemska prisnivån. Kommittén diskuterar dock inle vilken kombination eller vilka kombinafioner av åtgärder som är mest fördelaktiga.

Industriverket anser all kommittén i räkneexemplen inle lillräckligl belyst de olika alternativens effekter på prisbildningen i hela ekonomin, framför allt då effekterna av alternativet "inga åtgärder". Verket anser vidare att kommittén borde ha, utifrån de resultat som framkommer i rapporten, framhållit en eUer flera strategier för all hanlera en kortvarig priskris. Åtgärderna bör också prövas mot priskriser av olika längd och bakgrund. De i rapporten nämnda åtgärderna kan exempelvis indelas i tre stadier på följande säll:

I       - konsumlionsdämpande älgärder

—        prisregleringar

II      — införande av högslpris på en nivå som överstiger tidigare kon-

Iraklspris något

III     - komplettera högstpris med anfingen ett prisclearingssystem eller

en statlig krisimporl

—        dispens från svavelreslriklionen vid eldning av högsvavlig olja.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 135

Verket vill dock betona all valet av strategi måste vara flexibelt.

Dessutom viU industriverket betona viklen av del inlernalionella samarbetet för att begränsa och stävja prishöjningar på spotmarknaden. Om inle dessa höjningar kan stävjas finns det risk för en på sikt likartad höjning av kontraktspriserna. I ett sådant läge kan de svenska åtgärderna bara tjäna som en lindring vid övergången liU den högre prisnivån. Det är därför viktigt alt Sverige aktivi deltar i de samarbelsformer som erbjuds.

Statens naturvårdsverk

Enligl naturvårdsverkets uppfattning bör i första hand åtgärder vidtas för att öka omfattningen av långlidskontrakt både för lågsvavliga råoljor och eldningsoljor. Verket viU med bestämdhet avvisa att upprepade dispenser från kraven i svavellagsliflningen som följd av ökade bränslepriser på marknaden accepteras i stor skala. Det skulle innebära all stora utsläpp av föroreningar skulle tillåtas. Enligl förarbetena i svavellagsliflningen kan länsstyrelsen ge dispens från svavelkraven vid brist på lågsvavlig olja och vid övergång i ett område från normalsvavlig lill lågsvavlig olja. Ökade bränslepriser kan därför knappast vara elt godtagbart skäl för länsstyrelsernas dispensgivning. Emellertid kan naturvårdsverket ge generella dispenser men då måste enligl verkels uppfattning miljöeffekterna vara små.

De återstående oljereserverna i världen blir allt svavelrikare medförande en pä sikt ökad svavelhalt i råolja. Sverige kan visserligen räkna med att under några år få en ökad andel av råoljebehovet täckt med leveranser från lågsvavliga oljekällor i Nordsjön, men detta förändrar ej bilden i någon störte grad. HärtiU kommer all Västeuropas raffinaderier byggs om i relativt snabb takt med crackeranläggningar. Sådana anläggningar omvandlar lågsvavlig Ijockolja lill lätta produkter, varigenom tillgången på lågsvavlig tjockolja kan beräknas minska. Dessa förhållanden kommer all medföra en fördyrad oljeimport under 1980-talel. Del finns starka skäl all bygga ut kapaciteten för avsvavling av olja. Härigenom skulle bl. a. del stora spolmarknadsberoendel av lågsvavlig Ijockolja kunna minskas och elt prisslabUiserande buffertlager av lågsvavliga produkter skulle lättare kunna byggas ut. En utbyggd avsvavlingskapacilet skuUe även öka friheten när del gäller val av oljeleveranlör.

Initiativ bör således las lill en utbyggnad av avsvavlingskapacilelen i svenska raffinaderier. Fömtsättningarna för avsvavling av gas från förgasad ålerstodsoija bör även undersökas.

Kommerskollegium

Kollegiet delar kommitténs uppfattning att del f. n. inle finns anledning alt bygga upp ett särskill buffertlager av olja i prisslabUiserande syfte. Kollegiet har noterat att kommittén inle gäll närmare in på frågorna om hur ett eventuellt buffertlager skall byggas upp och fungera. Om del ändå skuUe bli aktuellt att bygga upp ell prisstabiliserande oljelager är del

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 136

viktiga frågor all la ställning liU. Från bl. a. handelspolitisk synpunkt är del av betydelse hur ett sådant lager finansieras och vilka regler som skaU tillämpas vid försäljning från lagret.

Energisparkommittén

Energisparkommittén finner all argumentationen i oljelagringskommilténs betänkande mol uppbyggandet av ell särskill prisstabiliserande lager av olja är övertygande.

Oljelagringskommitténs argument ulgår dock ifrån förhållanden som snabbi kan förändras. Möjligheterna lill ytterligare import av olja för lagring kan vara större om några år. Samtidigt kan också yllerligare erfarenheter av olika åtgärder vid priskriser ha tillkommit. Det kan därför finnas anledning all återigen pröva denna fråga i millen av 1980-lalel.

Energisparkommittén anser del inle osannolikt all en fredskris kan föregås av en period av kraftiga prisstegringar, vilket erfarenhetsmässigt sannolikt får till effekt all de kommersiella lagren minskar lill betydande del. Energisparkommittén vill därför framhålla all man vid utarbetandet av olika planer för hur en fredskris skall mötas bör ha klart för sig att de kommersieUa lagren inle självklart kan disponeras i sin helhet då en fredskris inträffar.

Landstingsförbundet

I sitl belänkande prövar oljelagringskommittén även olika metoder all vid en priskris dämpa prisgenomslagel på den svenska marknaden och säkra tillförseln av olja. I likhet med kommittén förordar landstingsförbundets styrelse för sådana lägen en styrning av pris- och efterfrågeutvecklingen genom internationellt samarbete.

Svenska Petroleum Institutet

Kommittén har genom tiUäggsdirektiv fåll i uppdrag all undersöka förutsättningarna för elt buffertlager av olja att användas i prisstabiliserande syfte. Institutet delar kommUléns uppfattning all en isolerad svensk insats för att uppbygga elt prisbufferfiager inle kan förordas. Skulle del emellertid visa sig möjligt alt inom ramen för vårt medlemskap i lEA överenskomma om gemensamma åtgärder för att vid fillfäUiga störningar på den internationella oljemarknaden stabilisera priserna och förhindra starka stegringar på den s.k. spotmarknaden, bör vårt land aktivt verka härför.

Landsorganisationen i Sverige

LO delar kommitténs argument mol alt under första hälften av 1980-lalel bygga upp särskilda bufferllager av olja i prisstabiliserande syfte.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 137

Beräkning av basmängd

Kammarrätten

Under avsnitt 7 i betänkandet har kommittén diskuterat om åtgärder bör vidtas för att minska Iröskeleffekler för vissa nytillkomna lagringsskyldiga enligt lagen (1957:343) om oljelagring m. m. Del är från synpunkten av den allmänna omsättningens trygghet angeläget all dessa regler inle ändras från tid liU annan annat än när starka skäl föreligger. Endast med en sådan ordning får de som berörs en rimligt stabil grund all utgå från när de gör kalkyler i fråga om l.ex. lagringsutrymmen och priser i elt något längre perspektiv. De alternativ som kommittén redovisar åskådliggör hur ell ingripanden av aktuellt slag kan rubba konkurrensförhållandena i branschen. Detta är ägnat all mana liU försiktighet. Såsom kommUtén har funnit lalar därför goda skäl för all sakliga ändringar undviks sä långt som möjligt.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Oljelagringskommittén har haft i uppdrag all undersöka olika sätt, däribland ändring av reglerna för beräkning av basmängden som ligger tUl grund för lagringsmängden, för all underlätta för nytillkommande lagringsskyldiga eller lagringsskyldiga med ökad försäljning resp. förbrukning att fullgöra sin lagringspUkt. Motivet härtill skulle vara all dessa förelag inle haft eller har möjlighet all finansiera lagringen på samma sätt som tidigare lagringsskyldiga. Kommitténs förslag innebär all lagringsskyldiga säljare med försäljning understigande 40000 m' om året skaU få generellt tillstånd lill inlagring hos annan lagringsskyldig.

Sådant tillstånd skulle aUlså gälla även oljehandelsförelag som utbyggt egen lagring och cislernulrymmen härför och som för detta ändamål erhållit statliga lån och beredskapslagringsavgifier. För dessa förelag är enligt ÖEF:s mening någon lättnad inle erforderlig. Endast ell fåtal oljehandelsförelag har tillkommit som lagringsskydliga under senare år och har sålunda inle på delta säll fåll fullständig täckning för sina investeringskostnader. Del skulle därför i och för sig ha varit motiverat all låta fillslånden lill inlagring gälla endast för företag som tillkommit som lagringsskyldiga efter en viss tidpunkt. Med hänsyn till svårigheten att fastställa en sådan tidpunkt vill emellertid ÖEF inte motsätta sig kommitténs förslag.

Del bör framhållas all försäljningsgränsen 40000 m', under vilken generellt inlagringslillslånd föreslås medges, kan skapa problem för förelag vars omsällning kanske ena året överstiger och andra understiger denna gräns. En liberal fillämpning av bestämmelsen måste därför ske. Av detta skäl bör övervägas om del inle vore lämpligare all i stället för en författningsändring inta den föreslagna regeln i de särskilda föreskrifter som regeringen utfärdar för beredskapslagringen av olja och i samband därmed meddela erforderliga fillämpningsbeslämmelser.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 3    Handelsdepartementet 138

Svenska Petroleum Institutet

Den tröskeleffekt som uppstår för nytillkommande förbmkare har inte ansetts behöva ändras, medan kommittén däremot föreslår en ändring av reglerna för återförsäljare. Kommitténs förslag innebär, all lagringsskyldighelen fortfarande skall inträda vid en årlig försäljningsvolym av 20000 m, men att återförsäljaren skall få en lagstadgad rätt all överenskomma med sin(a) leveranlör(er) om all fullgöra lagringsskyldighelen helt eUer delvis i hans släUe. SPI delar kommitténs uppfattning och tUlstyrker, att en lagfäst rätt av angivet slag införs upp fill en volym av 40000 m.

Svenska Petroleum AB

Som ovan framhållits råder del trots allt en betydande samstämmighet i bedömningarna av nuvarande Ivångslagringssyslem, dvs. all systemet är behäftat med aUvarliga nackdelar från bl.a. konkurrenssynpunkt. Som belysning av denna situation kan SP tjäna som exempel.

Bolagets myckel snabba och inle fömtsedda utveckling med anledning av krisen 1978/79 och tiden närmast därefter gör all stora tvångslager enligl nu gäUande regler skall byggas upp. Uppbyggnaden motsvaras av en nedirappning hos bl.a. de förelag som under l.ex. krisen 1978/79 inle kunde klara sina försörjningsålaganden. Detta lorde bl.a. innebära att tidigare givna statliga lån som nu är avskrivna realiseras som vinst hos berörda företag.

Vid utgången av innevarande år kan beräknas att bolaget måste binda 285 milj. kr. för olja i tvångslager. Beloppet kommer all vid utgången av år 1984 ha vuxit lill 740 milj. kr. beräknat på nuvarande oljepriser. Vid en ränta om 16% och inkl. kostnader för själva lagringen stiger den årliga kostnaden från 50 milj. kr. i år till 130 milj. kr. år 1984.

Den beskrivna situationen för bolaget, liksom för varje oljehandelsföretag som önskar etablera sig på den svenska marknaden eller ökar sin marknadsandel, har som ovan framhållits naturligtvis en konkurrensbegränsande effekt.

Bolaget föreslår att frågan om sättet för basmängdsberäkning m. m. på nytt las upp tiU särskild behandling.

I avvaktan på resultatet från en sådan, förhoppningsvis snabb, utredning bör den av ÖEF medgivna författningsenliga möjligheten alt lämna dispens för viss tid från lagringsplikten kunna utnyttjas på del säll som föredragande statsråd anförde i prop. 1976/77:74. Vid en eventuell begränsning i dispensrällen med avseende på försöijningsberedskapens krav skulle villkorslån från oljelagringsfonden temporärt kunna överbrygga några av del nuvarande systemets negativa effekter.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 139

Administration av oljelagringslån

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Nu gällande regler för återbetalning av oljelagringslån är komplicerade och medför en betungande administration. Oljelagringskommittén har föreslagit vissa förenklingar som ÖEF välkomnar och som innebär all kontroll av lagren för att utröna om återbetalningsskyldighet föreligger inskränks tUl som regel en gång om året. Den ändrade handläggningen av dessa ärenden fömtsätter ÖEF komma lill ullryck i form av tillägg lill de bestämmelser, som regeringen meddelar för långivningen.

Riksrevisionsverket

RRV tillstyrker kommitténs förslag när del gäller all begränsa prövningen av frågan om återbetalning av lån lill en gång årligen. Kommittén anger all om endast Ivångslagrels storlek (och inle den faktiska lagerhållningens storlek) låg lill gmnd för återbelalningsskyldighelen, skulle frågan automafiskt prövas endast en gång per år. Kommittén anger också all en prövning av återbelalningsskyldighelen grundad på Ivångslagrels storlek vore rimlig och skulle motsvara syftet med lånen. KommUtén nöjer sig med all konstatera att skuldebreven knappast ger utrymme för en sådan förändring.

RRV har studerat skuldebreven och finner sig inle kunna dela kommitténs uppfattning i denna fråga.

Enligt skuldebrevens formulering föreligger återbetalningsskyldighet "därest låntagaren efter utgången av år 1969 förvarar olja i lager till lägre myckenhet än som fömtsalls vid den slutliga beräkningen av till honom utlämnade lån ...". Formuleringen "förvarar ... olja lill lägre myckenhet" är olycklig. Den har av ÖEF tolkats som om det vore fråga om del lager den lagringsskyldige fakfiskt har vid varje tillfälle och inte det tvångslager som den lagringsskyldige ålagts att hålla. Hela skuldebrevet och regeringens föreskrifter för tvångslagring handlar emellertid enbart om Ivångslagret. RRV kan därför inle finna annat än all den hittiUs tillämpade tolkningen är felaktig. RRV anser alt ÖEF bör få anvisningar om all övergå till all kräva återbetalning med utgångspunkt i den tvångslagring som förelagen årligen åläggs.

En genomgång av de återbetalningar som förekommit under liden 1977-1980, då ca 23 milj. kr. återbetalats, visar att återbetalningarna i fem fall skulle ha blivit betydligt störte om tvångslagret legal till gmnd för beräkningarna i stället för den fakfiska lagerhållningen. En fullständig beräkning har gjorts för två av dessa fall. Återbetalningarna i dessa skulle sammantagna ha varit 3 milj. kr. störte om Ivångslagret tagils till utgångspunkt för beräkningarna. Del förekommer även fall där återbetalning ej skett men där sådan skulle ha aktualiserats om enbart ivångslagret varit utslagsgivande. Enligl uppgift har emellertid dessa faU ingen nämnvärd omfattning.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 140

Svenska Petroleum InstUutet

SPI har ingen erinran mot av kommittén föreslagna ändringar, när det gäller tillämpningen av de administrativa bestämmelserna.

Sanktioner vid bristande tvångslagring

Kammarrätten

I yttrande över kommUténs belänkande (SOU 1980:41) Olja för krislid behandlade kammarällen frågan om hur effektiva remedier skall skapas mot alt lagringsskyldighel inle fullgörs. Domstolen angav att det låg nära till hands att låta slraffsankfioner som dagsböter och fängelse omfatta fall då någon underlåter alt fullgöra sådan skyldighet. Kammarätten fann emellertid alt allmänt sell dylika sanktioner bör tillgripas bara om önskad effekt inle kan nås på annat sätt. Kammarrätten fann sig i dåvarande läge böra godta kommitténs förslag om en höjd avgift. Med beaktande av händelser under senare tid anser sig domstolen dock nu böra sälla i fråga om straffavgifterna verkligen kommer all vara ett tillräckligt remedium mol försummelse av lagringspliklen. På grund av de starka kastningar som förekommer i fråga om priserna på bränsle av här aktuella slag, kan del vara myckel frestande all utnyttja beredskapslager för spekulation. Stora vinster kan göras om saken ej upptäcks. Kammarätlen anser all del bör övervägas om inte i preventivt syfte en straffsanktion, som inrymmer frihetsstraff, behöver införas i förhållande tiU den eller dem som ansvarar för att lagringsskyldighelen fullgörs. I vart fall bör ansvarsbestämmelserna i oljelagringslagen ges samma räckvidd som motsvarande bestämmelser i de nu föreslagna lagarna om beredskapslagring av ångkol och naturgas. Sistnämnda lagar har sålunda fängelsestraff i latituden även för fall där påföljden enligl 19 § första stycket oljelagringslagen är begränsad lill dagsböter. - Från liUsynsmyndigheten bör stickprovskontroller hos olika lagringsskyldiga göras från tid till annan.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet       ' 141

Innehåll

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde .......... 1

1 Inledning ........................................................ ... 1

2 Gällande mål   .................................................. 2

2.1 1977 års försvarsbeslut   ............................... .... 2

2.2 Revidering av oljelagringsprogrammet ............... 4

2.3 Reviderade mål för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena    4

3 Genomförd planering   ....................................... 4

4 Försvarskommilléns delbetänkande (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolifiken och totalförsvaret              5

4.1 Planeringsfömtsällningar   .............................. 5

4.2 Mål och inriktning i stort   .............................. 6

4.3 Programvis inriktning   ................................... 6

5 Programplan för ekonomiskt försvar 1982/1987 ....... 7

5.1 Anvisningar för planeringen ............................ 7

5.2 Programplan för ekonomiskt försvar 1982/1987   8

5.2.1 AUmänt   ............................................. 8

5.2.2 Inriktning av verksamheten enligl ÖEF:s förslag   9

5.2.3 Förslag fill inriktning av verksamheten på den av regeringen anvisade nivån      11

5.2.4 Medelsbehov och finansiering    ................ .. 12

6.................................................................... Försvarskommitténs  slutbetänkande  (Ds  Fö   1981:14) Totalför
svaret 1982/1987    .......................................... 14

6.1 Mål och inriktning i stort   .............................. 14

6.2 Programvis inriktning   ................................... 15

6.3 Ekonomiska planeringsfömlsätlningar   .............. 17

6.4 Reservafion till betänkandet   ......................... 18

7 Föredraganden ................................................. 18

7.1 Del ekonomiska försvarets fortsatta inriktning   . 18

7.1.1 Övergripande mål   ................................ 18

7.1.2 Inriktning i stort   ................................. .. 19

7.1.3 Långsiktsplaneringen   ........................... 22

7.1.4 Handelsutbyte i kriser och krig   .............. .. 23

7.1.5 Lagringsverksamheten   ......................... 24

7.1.6 Forskning och utveckling   ...................... .. 27

7.1.7 Administrativ beredskap   ....................... .. 29

7.1.8 Lån och garanfier   ............................... .. 30

Bakgrund   .......................................... 30

Avskrivningslån .................................... 30

Försörjningsberedskapslån   .................... .. 31

Villkorslån   ................................... 32

Skostrukturlån  .................................... 32

Statlig garanti för säsongkrediler   ........... 33

Statlig garanfi för kredit i samband med avskrivningslån 33

Utvärdering av lån och garantier   ........... 33

Överväganden   ................................... .. 37

7.1.9 Rörliga krediter   ................................... .. 39

7.1.10 Oljelagringsfonden   ............................... 40

Bakgrund   .......................................... .. 40

Användningen av oljelagringsfonden ......... .. 41

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 142

Ökade anspråk på oljelagringsfonden   ....... 42

Sammanfallande synpunkter .................... . 44

7.1.11 Clearingfonden för olja ........................... .. 45

7.1.12 Ekonomiska planeringsfömtsällningar   ....... 46

7.2                                                                  Programvis inriktning      48

7.2.1 Programmet Livsmedel   .......................... 48

7.2.2 Programmet Beklädnad m.m...................... 50

7.2.3 Programmet Energi ................................. .. 51

Delprogrammet Bränslen och drivmedel m. m....... 52

7.2.3.1 Oljelagringsprogrammet ................. 52

7.2.3.2 Sanktioner vid bristande tvångslagring      55

7.2.3.3 Beräkning av basmängd  ................ 63

7.2.3.4 Administration av oljelagringslån  ..... 64

7.2.3.5 Dispositionsrätt lill tvångslager av olja      65

7.2.3.6 Prisstabiliserande lager av olja   ...... 66

7.2.3.7 Förberedelser för oljeersältning i kris        67

7.2.3.8 Beredskapslagring av ångkol ........... 69

7.2.3.9 Beredskapslagring av naturgas   ...... 71

7.2.3.10 Beredskapslagring av kärnbränsle   .. 72

Delprogrammet Elkraft ................................... 73

7.2.4.......................................................... Programmet Övriga försörjningsviktiga varor   74

Delprogrammet Kemiska produkter m.m.............. .. 74

7.2.4.1 Beredskapslagring av gasbensin  ...... .. 74

7.2.4.2 Ammoniakförsörjningen    ................ 76

Delprogrammet Metaller m. m.......................... .. 78

7.2.4.3 Försörjningsberedskapen i fråga om torrbalterier 79

7.2.5.......................................................... Programmet Transporter           80

Delprogrammet Transportsamordning  ............... 81

Delprogrammet Järnvägstransporter   ............... 81

Delprogrammet Landsvägstransporter   ............. 82

Delprogrammet Vägar .................................... .. 82

Delprogrammet Flyglransporter   ...................... .. 82

Delprogrammet Sjötransporter   ...................... .. 83

7.2.6 Programmet Arbetskraft   ......................... 83

7.2.7 Programmet Övriga försörjningsvikliga tjänster     84

Delprogrammet Penningmedel och betalningsförmedling       84

Delprogrammet Postal kommunikafion   ............. .. 85

Delprogrammet Socialförsäkring   ..................... 85

Delprogrammet Övrig försäkringsverksamhel   ..... 85

7.2.8........................................................... Programmet Ledning och samordning m.m       86

7.3                                                                  Medelsbehov      87

7.3.1 Anslag budgetåret 1982/83   ................... 87

7.3.2 Medelsbehov för perioden 1982/87 ............ 87

7.4                                                                  Hemställan         89

8 AnslagsframstäUning för ÖEF    ........................... .. 89

9 Föredraganden ................................................ .. 98

9.1                                                                  Särskilda frågor            98

9.1.1 ÖEF:s organisation ................................. .. 98

9.1.2 Riksrevisionsverkets  granskning  av  anskaffningsverksamhelen vid ÖEF          99

9.2                                                                  Anslagsberäkningar m. m. för ÖEF        100

Prop. 1981/82:102   Bilaga 3   Handelsdepartementet 143

Underbilaga 3:1      Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1216) om

särskild beredskapsavgifl för oljeprodukter              110

Underbilaga 3:2     Förslag fiU Lag om ändring i lagen (1957:262) om

allmän energiskalt ..........................    111

Underbilaga 3:3     Förslag tUl Lag om ändring i lagen (1961:372) om

bensinskatt  ..................................    112

UnderbUaga 3:4     Sammanfattning av belänkandel Ds H 1981:2   ...    113

Underbilaga 3:5 Sammanställning av remissyttranden över belän
kandel Ds H 1981:2.........................    119

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1981/82:102    Bilaga 4   Justitiedepartementet

Bilaga 4

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Petri

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser Justitiedepartementets verksamhetsområde

Övrigt totalförsvar: Programmet Ledning m. m.

Polisens ställning i krig 1 Inledning

Genom sin uppgift alt upprälthälla allmän ordning och säkerhet har polisen en roll inom totalförsvaret som är betydelsefull från flera synpunkter. Under allmänt fredsliUstånd eller under krig mellan främmande makter när Sverige är neutralt skall polisen bl.a. hindra och beivra spioneri, sabotage och andra brott mol landels säkerhet. Polisen medverkar i gräns- och kustbevakningen. Skulle Sverige komma i krig eller utsättas för annat väpnat angrepp, kommer polisens verksamhet för all upprällhålla allmän ordning och säkerhet all väsentligt öka i betydelse.

Enligt nuvarande planering tilläggs emellertid polisen dessutom vissa särskilda uppgifter. Bestämmelser härom finns i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig. Denna lagstiftning kompletteras bl.a. av kungörelsen (1958:262) angående tillämpning av lagen saml av Kungl. Maj:ls anvisningar från år 1958 rörande polisens verksamhet vid krig eller krigsfara. Kungl. Maj:t har vidare meddelat vissa bestämmelser i olika brev lill länsstyrelserna. Bestämmelserna innebär bl. a. all störte delen av polispersonalen under krig har ställning som krigsmän med skyldighet all i viss omfattning medverka i slridsverksamhel.

En viktig uppgift som i enlighet härmed faller på polisen är alt den skall medverka i kuppförsvarel under liden fram lill dess all mobilisering har skett.

Den reglering som har meddelats genom 1943 års lag och 1958 års tillämpningskungörelse lill lagen innebär vidare bl.a. all varje polisman, I    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 4

Prop. 1981/82:102    Bilaga 4    Justitiedepartementet 2

oberoende av Ijänsteslällning och arbetsuppgifter, i princip är skyldig alt delta i det väpnade försvaret under krig. Försvarsplikliga polismän som bär uniform bör ingripa mot mindre grupper av fientliga soldater även om order inle har meddelats. Under vissa förulsätlningar kan vidare polispersonal rekvireras av militär chef.

Frågan om polisens ställning i krig har utretts av 1975 års polisutredning i belänkandel (SOU 1979:75) Polisen i totalförsvaret'. Vissa frågor av betydelse i sammanhanget har lagils upp även av 1978 års försvarskommitlé. Jag skall i del följande närmare beröra de frågor som försvarskommitlén har aktualiserat. Dessförinnan skall jag kort redogöra för 1975 års polisutrednings belänkande.

2 Betänkandet (SOU 1979:75) Polisen i totalförsvaret

Polisutredningen har ingående behandlat frågan om polisens roll i totalförsvaret från säkerhetspolitiska, organisatoriska saml folkrätlsliga och i övrigi juridiska synpunkter. Utredningen föreslår bl. a. en del begränsningar i fräga om polisens medverkan i del väpnade försvaret. Delta motiveras bl. a. med folkrätlsliga skäl liksom med betydelsen av all polisen även i ell krisläge kvarstår som civil organisation och fuUgör sin huvuduppgift all upprällhålla allmän ordning och säkerhet.

Vad särskill gäller frågan om kuppförsvaret finner utredningen del önskvärt frän principiell synpunkt all kuppförsvarsuppgiflerna i all möjlig utsträckning anförtros ål hemvärn och andra lokalförsvarsförband som kan mobiliseras i del närmaste omedelbart. Det finns emellertid inle f. n. förutsättningar för all generellt lösa kuppförsvarsfrågan på detta säll. Det är därför enligl utredningen nödvändigt all utgå från all polisen även i fortsättningen skall behålla uppgifter inom kuppförsvarel lill dess mobilisering har skett.

Belänkandel har remissbehandlats och därvid fåll ell i huvudsak gynnsamt mottagande, även om delade meningar har kommit fill ullryck på ell par punkter. Flera remissinstanser anser dock all slutgiltig ställning fill de olika behandlade frågorna bör las först sedan del arbete som bedrivs av folkrällskommillén (Fö 1978:06) saml de överväganden angående frågor rörande s. k. civilmotsländ som numera ankommer på molslåndsulred-ningen (Fö 1980:05) har slutförts.

' Vid betänkandets avlämnande ingick i utredningen som ledamöter dåvarande statssekreteraren Henry Montgomery, ordförande, dåvarande borgarråden Lennart Blom och Ingrid Segerström, dåvarande ledamoten av riksdagen Bengt Gustavsson samt ledamöterna av riksdagen Arne Nygren, Hans Petersson i Röstånga och Åke Polstam.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 4    Justitiedepartementet 3

3 1978 års försvarskommitté

Kommittén stryker under den vikfiga roll som polisen har i kuppförsvarel. Den militära fredsorganisalionens minskning påverkar bl. a. kuppförsvarel och ökar därmed värdet av all polisens resurser tas lill vara särskill med hänsyn fill all polisen har god täckning över hela landet och hög beredskap. Enligl kommitténs mening bör polisen även fortsättningsvis delta i kuppförsvarel. De organisatoriska och övriga åtgärder som krävs för all personalen skall åtnjuta del skydd som folkrätlsliga regler föreskriver bör vidtas.

För all polisen skall kunna sköta sina uppgifter i kuppförsvarel på ell effektivt och ändamålsmässigl säll mäsle försvarsulbildning ingå som en del i den ordinarie utbildningen. Försvarskommitlén anser all sådan utbildning bör prioriteras och genomföras ärligen.

Kommittén påpekar att riksdagen i maj 1980 beslutade all vissa ordnings- och bevakningsuppgifter skall överföras från civilförsvaret lill polisen (ordningsuppgiflerna) och försvarsmakten (bevakningsuppgiflerna). Försvarels rationaliseringsinstitut har utrett och till regeringen redovisat medelsbehovel för dessa uppgifter.

När beslutet har genomförts kommer enligl vad kommittén konstaterar de polismän som f. n. är krigsplacerade inom civilförsvaret all stanna kvar inom polisväsendets krigsorganisation. Dessutom får polisväsendet en förstärkning med ell antal beredskapspolismän, motsvarande de nuvarande civilförsvarspoliserna. Beredskapspoliserna är avsedda all utnyttjas för de uppgifter som polisväsendet övertar från civilförsvaret, såsom exempelvis upprättandet av avspärrningar och ordningshållning vid skadeplatser, ordningshållning och transportledning vid ulrymningsoperationer saml ingripande vid störningar i samband med pågående civilförsvarsverksamhet. Som även polisutredningen har konstaterat är del troligt all dessa uppgifter inle fortlöpande kommer all kräva instanser av samtliga beredskapspolismän. Försvarskommitlén anser liksom polisutredningen alt, i den mån utrymme finns, personalen bör kunna tas i anspråk även för reguljär polisverksamhet. Därigenom fär polisväsendets krigsorganisation en viss förstärkning.

1 likhet med polisutredningen konstaterar emeUertid försvarskommitlén all det inte är uteslutet all problem kan uppkomma när del gäller tillgången på personal, eftersom trycket på polisorganisationen under kriser eller i krig sannolikt kommer all bli utomordenligt starkt. Detta förhållande bör enligl försvarskommilléns uppfattning beaktas i samband med genomförandel av del nyssnämnda principbeslutet.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 4   Justitiedepartementet 4

4 Föredraganden

I ett krisläge kommer helt naturligt myckel stora anspråk att ställas pä polisens verksamhet för alt upprällhålla allmän ordning och säkerhet. Denna verksamhet är av väsentlig betydelse för totalförsvaret. En utgångspunkt är därför all andra uppgifter bör läggas på polisväsendet endast i den mån tvingande skäl gör del nödvändigt.

Sådana skäl föreligger i enlighet med vad polisutredningen och försvarskommitlén har anfört uppenbarUgen f. n. när del gäller kuppförsvarel. Jag delar uppfattningen all polisen även fortsättningsvis bör delta i detta, varvid en naturlig utgångspunkt blir all polispersonalen används för försvar i första hand av sådana objekt som har betydelse för del omedelbara försvaret vid ett kuppanfall och vid mobilisering och i andra hand av sådana objekt som har betydelse för totalförsvarets verksamhet i övrigi.

De krav som inlernalionella regler ställer för att polisen skall åtnjuta folkrättsligt skydd under sin medverkan i kuppförsvarel är tillgodosedda genom nuvarande organisation och reglering. Del bör dock anmärkas all del numera i det av Sverige ratificerade första tilläggsprotokollet från är 1977 lill 1949 års Genéve-konvenfioner lill skydd för krigels offer finns en särskild bestämmelse (rt. 43 punkt 3) om att en part i en väpnad konflikt som införlivar beväpnade polisstyrkor med sina stridskrafter skall underrätta övriga parter i konflikten om delta. Del ingår i folkrällskommilléns uppdrag all överväga hur denna och liknande föreskrifter om nolifiering skall uppfyllas för svensk del.

Polisens medverkan i slridshandlingar sedan den avlösts från kuppobjekten innefattar komplicerade frågor av bl.a. folkrätlslig art. I linje med vad flera instanser som yttrat sig över polisutredningens belänkande har anfört bör dessa frågor inle lämpligen tas upp lill avgörande innan folkrällskommillén och molståndsulredningen slutfört sill arbete. Ställningstagande i dessa frågor kan därför inle ske i detta sammanhang. Delsamma gäller beträffande den av polisutredningen också behandlade frågan om polisens ställning inom område som har besatts av fientlig makt.

Jag ansluter mig lill vad försvarskommitlén har anfört om värdet av försvarsutbildning inom ramen för polisulbildningen. Försvarsulbild-ningen synes i fortsättningen liksom hillills böra anordnas huvudsakligen genom regionala kurser. Del är inle möjligt för mig all i delta sammanhang gå in på frågan i vad mån den aktuella utbildningen bör ges företräde i förhåUande tUl andra utbildningsinsatser. Jag vill erinra om all frågor rörande den framtida polisulbildningen f. n. övervägs av polisberedningen (Ju 1981:02).

Alltsedan polisens förstatligande år 1965 har polisväsendet alltmer uppmärksammals och lagils i anspråk inom totalförsvaret. Polisens höga beredskap, lokalisering och utbildning saml dess effektiva sambandsmedel har bidragit till denna utveckling. Polisen tilläggs en rad särskilda uppgifter

Prop. 1981/82:102   Bilaga 4   Justitiedepartementet 5

som l.ex. flyktingmottagning, ulrymningsverksamhel och spridning av meddelande om beredskapslarm. Vid krigsorganisation reduceras personalen i polisdistrikten i hög grad genom avgång lill försvarsmakten, civilförsvaret, regionala polisavdelningar, D-sekfionerna hos länsstyrelse och civilbefälhavare samt övriga totalförsvarsuppgifter.

Mol denna bakgrund och med hänsyn fill de stora anspråk som i övrigi kommer all ställas på polisväsendet under kriser eller i krig delar jag polisutredningens och försvarskommilléns uppfattning all problem kan uppkomma när del gäller tillgången på personal. Detta förhållande bör som kommittén har anfört beaktas i samband med all man genomför principbeslutet om överförande av civilförsvarels ordningsuppgifler lill polisväsendet.

Slutligen vill jag peka på all den särskilda verksamheten för all hindra och uppdaga brott mol rikels säkerhet under beredskap och krig lorde bli en av de viktigaste grenarna av polisverksamheten. Väsentliga resurser måste med all sannolikhet åtminstone fidvis avsällas för all lösa uppgifter inom denna verksamhetsgren.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

all la del av vad jag i del föregående har anfört om polisens roll i totalförsvaret.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5   Socialdepartementet 1

Bilaga 5

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Ahrland

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling så vitt avser socialdepartementets verksamhetsområde.

Övrigt totalförsvar: programmet Hälso- ocli sjukvården samt socialtjänsten i krig

1 Inledning

Förmågan och viljan till motstånd inom totalförsvaret kräver en väl fungerande hälso- och sjukvård med en nära samverkan med socialtjänsten. Verksamheten inom dessa delar av totalförsvaret skall i krig bidra fill att nödvändiga samhällsfunktioner kan hållas i gång och understödja de pvriga totalförsvarsgrenarna.

Programmet hälso- och sjukvård saml socialtjänsten i krig utgör därför gn viktig del av totalförsvaret.

Genom 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311) om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling antogs för första gången gemensamma grunder för hela totalförsvarets fortsalla utveckling. Beslutet syftade fill bl.a. ökad flexibUitet vid utnyttjandet av sjukvårdsresurserna, bättre utbUdning för den personal som skall verka inom den civila hälso- och sjukvården i krig samt en förstärkt uthållighet. Lagen om kommunal beredskap (1964:63) utvidgades samtidigt till att i tiUämpliga delar också omfatta landsfingskommuner. Härigenom skuUe landstingskommunala verksamhetsområden med undanlag av sjukvården bli planlagda för uppgifter också i krig samt hälso- och sjukvården få en krigsorganiserad ledning med vissa försörjnings- och ekonomifunktioner m. m., vUket tidigare till stor del saknats.

Genom riksdagens beslut (prop. 1980/81:57, SoU 23, rskr 216) har krigssjukvårdslagen (1953:688) upphävts och ersatts från den 1 juli 1981 av dels bestämmelser i lagen (1964:63) om kommunal beredskap, som utvidgats till att även omfatta den landslingskommunala hälso- och sjukvården, I    Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 5

Prop. 1981/82:102   Bilaga 5   Socialdepartementet 2

dels en ny lag (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal saml velerinärpersonal m.m. Detta beslut har sin utgångspunkt i den s.k. lolalförsvarsprincipen, dvs all ansvaret i fred för en viss verksamhet skall vara oförändrat i krig. För ledningen av hälso- och sjukvården i krig på lägre regional nivå innebär del all ansvaret flyttats över från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen. Denna ändring rubbar emellertid inle del ansvar och de befogenheter som länsstyrelsen har som länets högsta civila samordnande totalförsvarsmyndighet.

1978 års försvarskommitlé har i betänkandena (SOU 1979:42) Vår säkerhetspolitik, (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret och (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 behandlat och angell inriktningen för hälso- och sjukvården saml socialtjänsten i krig.

Socialstyrelsen har enligl regeringens anvisningar lagt fram en programplan för hälso- och sjukvården i krig för perioden 1982/83-1986/87. Regeringens anvisningar för programplaneringen innebar all belänkandel Säkerhetspolitiken och totalförsvaret skulle ligga lill grund för programplaneringen för perioden 1982/83-1986/87. Samtidigt angavs en medelsram för planeringen.

Socialtjänsten har stor betydelse för all hälso- och sjukvården i krig skall kunna fungera. När jag i del följande lar upp frågor som berör denna sker del, liksom när del gäller frågor om socialstyrelsen, efter samråd med chefen för socialdepartemenlel.

2 Sjukvårdsberedskapens fortsatta utveckling

Hälso- och sjukvården i krig bygger väsentligen på de fredsfida resurserna. Få länder har så goda sjukvårdsresurser som Sverige. Den medicinska, tekniska och materiella standarden inom sjukvården är hög och personalen är välutbildad.

Handlingsberedskapen för alt i fred la hand om akut sjuka och skadade är hög. För störte anspråk på akuta insatser finns en även för krigsförhållanden värdefull medicinsk katastrofberedskap. Den offentliga sjukvårdens organisation och resurser utgör således en god gmnd för samhällets hälso- och sjukvård i krig. Dessa resurser förbättras kontinueriigl i olika avseenden som är väsentliga för hälso- och sjukvården i krig. Det råder också en relativt samstämmig uppfattning om den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvården.

Kraven växer på förebyggande åtgärder inriktade på hälsorisker — även sådana som berör l.ex arbetsmiljön, boendel och trafiken. En ökad samverkan mellan olika samhällssektorer förutsätts - främst mellan hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.

Utbyggnaden av den öppna hälso- och sjukvården utanför sjukhusen -primärvården - prioriteras starkt. Del innebär bättre möjligheter än hittills

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5   Socialdepartementet 3

till geografisk utspridning av den kvalificerade hälso- och sjukvården i krig.

Ökade resurser är nödvändiga för all la hand om långtidssjuka - framför allt äldre människor med ofta långvariga och sammansatta värdbehov. Ell program för all bygga ut långtidssjukvården antogs av riksdagen år 1979. Samfidigt skapades förutsättningar all stärka resurserna inom hemsjukvård m. m., för all undvika eller senarelägga insfitutionsvård.

Den psykiatriska vården förändras mol mer öppna och flexibla vårdformer. Antalet vårdplatser för psykiska sjukdomar förväntas därigenom komma att reduceras avsevärt.

Utbyggnaden av de somafiska akutsjukhusen präglas av en stark återhållsamhet. Anlalel vårdplatser väntas t.o.m. minska något. Del anses vara möjligt all ytterligare förkorta medelvårdtiderna vid akutsjukhusen bl.a. i samband med utbyggnaden av långtidssjukvården.

Personalökningarna inom hälso- och sjukvården har varit myckel stora under de senaste decennierna. Denna ökning beräknas forlsälla. Som exempel kan nämnas all läkarkåren i sin helhet beräknas komma att öka från ca 19000 år 1980 lill ca 30000 år 1990. Anlalel utbildade sjuksköterskor och barnmorskor beräknas öka från ca 75000 år 1980 lill 105000 år 1990 och anlalel utbildade undersköterskor från ca 41000 år 1980 fill ca 55000 år 1990.

Av sjuksköterskorna och undersköterskorna är f.n. ca 25% resp 40% inle yrkesverksamma. Sysselsättningsgraden bland den yrkesverksamma sjukvårdspersonalen är inom vissa kategorier också relativt låg. Del finns sålunda betydande personalresurser som inle utnyttjas i fred men som kan användas under krigsförhållanden. En fungerande barnomsorg är dock en fömlsättning för att dessa reserver helt skall kunna utnyttjas.

Vissa drag i fredsulvecklingen är mindre gynnsamma. Delta gäller främst vårt importberoende i fråga om försörjningen med vissa förnödenheter. Den allmänna utvecklingen har vidare lell lill all sjukvården blivit mer känslig för tekniska störningar av olika slag (värme, elektricitet, vatten m.m.).

I prop. 1981/82:97 har jag föreslagit alt den nuvarande sjukvårdslagen (1962:242) ersätts av en hälso- och sjukvårdslag. Den nuvarande detaljerade lagstiftningen ersätts av en målinriktad ramlag. Den nya lagen ger stort utrymme för landstingskommunerna all utforma vården efter lokala och regionala behov och förutsättningar.

Landsfingskommunerna åläggs all planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i befolkningens behov av vård. Planeringen skall också avse hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än landstinget. En samordning med kommunernas verksamhet och andra vårdgivare i landstingskommunen saml med närliggande landstingskommuner inom ramen för en av regeringen fastställd sjukvårdsregion skall ske i syfte all åstadkomma ell samlat och rationellt utbud av vård.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5   Socialdepartementet 4

Stålen ges enligl propositionen ansvaret för den centrala övergripande planeringen och samordningen inom hälso- och sjukvården. Tillsynen över hälso- och sjukvården skall även i fortsättningen ligga på socialstyrelsen. Tillsynen skall främst avse allmänna riktlinjer, erfarenhetsutbyte och rådgivning men även inspektioner skall kunna företas.

Som föredraganden framhöll i prop. 1980/81:57 om hälso- och sjukvården i krig. bör den i fred gällande hälso- och sjukvårdslagstiftningen m. m. utgöra grunden för sjukvården också i krig. Hälso- och sjukvården måste emellertid kunna organiseras och bedrivas så, att den tillgodoser de särskilda krav som ställs på den i en krigssituation. För all delta skall vara möjligt måste regeringen få meddela bestämmelser som i eiforderlig utsträckning lar över den fredslida hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Jag har därför föreslagit en bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen om all regeringen i krig, vid krigsfara eller under utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara skall kunna meddela sådana bestämmelser.

3 Inriktningen av hälso- och sjukvården i krig

Målet för hälso- och sjukvården i krig är att varje människa som är i behov därav skall ges den vård som hennes fillstånd kräver så långt möjligheterna medger.

Hälso- och sjukvård skall enligl nu gällande regler i krig bedrivas inom tre organisationer: den civila hälso- och sjukvården, civilförsvaret och försvarsmakten. Försvarsmaktens och civilförsvarets verksamhet är komplement lill den allmänt civila hälso- och sjukvården.

Hälso- och sjukvården i krig skall ses som en sammanhängande funktion. I detta har flera tolalförsvarsmyndigheler all samverka mol del gemensamma målet all varje människa som är i behov därav, civil eller militär, skall kunna få den vård som hennes tillstånd kräver. De berörda lotalförsvarsmyndighelerna har ansvar och resurser för olika delar av sjukvårdskedjan. Genom försvarsmaktens hälso- och sjukvård saml civilförsvarels undsällningsresurser tillförs totalförsvaret ell lillskoll av främst materiella resurser (läkemedel, utrustning och förbrukningsmateriel saml transportmedel) som normall inle slår lill förfogande för fredssjukvården.

Huvudansvaret för all hälso- och sjukvård, som inle faller under försvarsmaktens och civilförsvarels ansvar, bärs av den civila sjukvärden. Verksamheten inom försvarsmaktens hälso- och sjukvård bör inriktas på akut omhändertagande. Organisationen bör därför bl.a. ha resurser för vissa kimrgiska operationer. Vid behov skall dessa resurser kunna förslärka den civila sjukvården. Likaså skall civila operationsresurser kunna förslärka försvarsmaktens fältsjukhus. Civilförsvarets undsällningsverk-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 5   Socialdepartementet 5

samhet bör understödjas av den civila sjukvården så all skadade människor snabbi kan tas om hand av medicinskt utbildad personal.

Den nödvändiga omställningen av fredssjukvärden i en krigssituation medför även att hälso- och sjukvården på primärvärdsnivå liksom socialtjänsten kommer all ställas inför ökade krav. Anlalel personer med behov av vård och omsorg kommer all bli störte än i fred. Bl.a. tillkommer nya grupper; skadade som kräver ell första omhändertagande, patienter med icke akuta sjukdomar som skrivs ul från akutsjukhus samt patienter som väntar på sluten vård eller som av priorilelsskäl måste behandlas inom primärvården. I samband med utrymningar ökar också anlalel människor med behov av vård och slöd på primärvårdsnivå.

Jag vill, liksom försvarskommitlén, understryka all del är av största vikt alt vid alla slag av förberedelser beakta krigsmiljöns särskilda krav och skapa förståelse för viklen av alt i kris- och krigstillstånd kunna lösa uppgifterna under mer primitiva förhållanden. Del är nödvändigt att i all planering inom programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig utgå från en sådan bakgrund. 1 planeringen måste man också vara medveten om alt vårdstandard och behandlingsnormer inte kan vara desamma som i fredslid. Målet för hälso- och sjukvården i krig får dock inte eftersättas. Vatje människa - civil eller militär - skall kunna fä den vård som hennes tillstånd kräver inom ramen för de resurser som slår lill förfogande.

Hälso- och sjukvården måste ha hög flexibilitet och anpassningsförmåga för att kunna möta lokal och regional överbelastning. Resurser skall kunna omfördelas och tillföras särskill utsatta områden och patienter skall kunna transporteras från sådana områden fill andra delar av landet.

En stor del av såväl infektionssjukdomar som psykiska sjukdomar inom den militära sektorn är vid konventionell krigföring i regel av lindrig art. Hälften av patienterna tillfrisknar, enligt krigserfarenheter, inom någon vecka ulan all mer resurskrävande sjukvård behöver sällas in. När del gäller stridsskador och svårare olycksfall ställs dock helt andra krav på sjukvården, särskUt när ell stort anlal skadade skall las om hand samfidigt. Del blir då nödvändigt all noggrannl prioritera insatserna och behandla patienterna enligl delvis andra principer än i fred.

Del akuta omhändertagandet av de skadade är grundläggande för överlevnaden. De svårast skadade - man bmkar räkna med ca 5 % - kräver därutöver ell första kirurgiskl ingrepp (primärkirurgi) senast inom 2-4 limmar efter skadelillfällel. För huvuddelen av de skadade är sådant ingrepp nödvändigt inom 6-8 limmar, om komplikationer skall kunna undvikas. Efter 3-7 dagar bör forlsall kirurgisk behandling (sekundärkirurgi) i regel genomföras. För all undvika överbeläggning på sjukhusen nära stridszonen bör denna behandling ulföras på längre bort belägna sjukhus. För all klara detta krävs en god organisation och en stor transportkapacitet.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 6

Erfarenheter från andra länder visar alt i krig och oroslider med störningar i livsmedelsförsörjningen, skador på vallen- och avloppssystem, elkraflsavbroll m.m. medför utomordentliga påfrestningar för befolkningen. Sjukdomar spridda genom vatten och livsmedel, dåliga hygieniska förhållanden har ofta lell till mer omfattande sjuklighel och död än vad som förorsakals av själva krigshandlingarna. Jag ser del därför som myckel viktigt all del finns en väl utarbetad och fungerande, förebyggande hälsovård.

Försvarskomillén har ingående övervägt totalförsvarets utveckling med hänsyn lill risken för all kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel utnyttjas i ell framlida krig. Verkan av kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel ställer speciella krav på sjukvårdsinsalser. Jag delar kommitténs uppfattning att dessa stridsmedel mäsle beaktas i den fortsatta planeringen av programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig.

4 Olika frågor av betydelse för sjukvårdsberedskapen

I samband med 1977 ärs försvarsbeslut konstaterades alt sjukvårdsresurserna i flera avseenden var otillräckliga under avspärrning och krig och all del var synnerligen angelägel all bristerna snabbi avhjälptes. Behovel av en effektiv ledningsorganisation för sjukvården och sjuktransporterna underslröks liksom angelägenheten av ökad uthållighet i försörjningen med sjukvårdsmaleriel och läkemedel, utvidgad utbildning av berörd personal för hälso- och sjukvården i krig saml förbättrat skydd för personal, patienter och viktigare sjukvårdsfunklioner. I avvaktan på pågående utredning om försörjningsberedskapen av sjukvårdsmaleriel gavs dock inga direktiv för planeringen i detta avseende.

Socialstyrelsen har i sin programplan för åren 1982-1987 för hälso- och sjukvården i krig framhållit all styrelsen i sin beredskapsuppbyggnad strävat efter all avhjälpa de brister som påtalats vid 1977 års försvarsbeslut och i övrigi följa den inriktning som beslutet innebar. Den medelstilldelning som erhållits har dock inle medgivit all bristerna har kunnat avhjälpas mer än till en del. Anskaffning av operationsavdelningar för att förslärka den kirurgiska operalionskapacilelen har prioriterats. Inriktningen är all kunna förslärka fredssjukvårdens resurser med 50 operalionsannex med tillhörande serviceavdelningar. Läkemedelsförsörjningen har kunnat byggas upp enligt inriktningen i försvarsbeslutet med en så långt som möjligt fredsmässig standard. Medelstilldelningen under perioden har medgivit en uppbyggnad av vissa läkemedel för upp till 12 månaders avspärrningsbehov. Beredskapslagringen är dock olika långt framskriden för olika läkemedel.

Inriktningen efter år 1982 bör enligt socialstyrelsen bli att fullfölja 1977

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5   Socialdepartementet 7

års försvarsbeslut och i enlighet med regeringens planeringsanvisningar förslärka den kirurgiska operalionskapacilelen och komplettera befintlig vårdavdelningsutrustning och övrig sjukvärdsulrustning m.m. Dessutom anser styrelsen all förberedelser, utifrån folkrätlsliga konventioner, bör vidtas redan i fred för all markera sjukvårdsanläggningarnas belägenhet. Avsikten är också all öka utbildningsinsatserna. Genom utbildningsinsatser ökar möjligheterna all hålla en hög handlingsberedskap och uppnå kortare mobiliseringslider.

1978 års försvarskommitlé har framhållit all utbyggnaden av fredssjukvården i stor utsträckning har ägt rum ulan all försvarsberedskapens krav beaktats. Del gäller främst områden som i hög grad har betydelse för sjukvårdens omställning lill krigsförhållanden och för dess uthållighet under kriser och i krig. Kommittén pekar framför allt på brister i ledningen av sjukvården i krig, knapphet på sjukvårdsmaleriel av förbruknirigskaraklär och sårbarhet hos sjukvårdsanläggningarna bl.a. vad gäller försörjning med värme, elektricitet, vallen och avlopp saml frågor rörande socialtjänsten. En långtgående centralisering av vissa funktioner har också ökat sårbarheten.

Kommittén har konstaterat att myckel arbete återstår, innan de grundtankar som fastslogs i 1977 års försvarsbeslut kan förverkligas. Bristerna har endast delvis kunnat avhjälpas. Kommittén anser all den f. n. vikligas-le frågan är alt förbättra försörjningsberedskapen beträffande sjukvårdsmaleriel av förbrukningskaraklär.

Jag avser i del följande la upp vissa sakfrågor av betydelse för programmet hälso- och sjukvården saml socialtjänsten i krig.

4.1 Sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär

Hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap har stor betydelse för uthålligheten. I 1977 års försvarsbeslut logs på grund av pågående utredningsarbete inle ställning till frågor som rör beredskapslagring av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.

Enligl försvarskommilléns mening är den f. n. viktigaste åtgärden för all säkerställa sjukvårdens funktion i kris och krig all förbättra försörjningsberedskapen av sjukvårdsmateriel. Jag delar denna uppfattning eftersom malerielen utgör en så vikfig del av sjukvården.

Principen för all beredskapslagring av sjukvårdsmateriel bör vara allden sker i anslutning fill användaren, dvs. sjukvårdshuvudmannen. Kassa-tioner och förstörelser kan därigenom hållas nere genom all beredskapslagrel ingår som elt förhöjt grundlager i den fredslida verksamheten och omsätts fortlöpande.

Tillgängliga resurser i fräga om förbrukningsmateriel för sjukvården beslår idag av sjukvårdshuvudmännens drifllager, näringslivels kommersiella lager och inhemsk produktionskapacitet. Lagren är mycket begrän-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5   Socialdepartementet 8

sade. Sjukvårdshuvudmännen har f.n. en myckel låg lagerhållning. Den kan, bl. a. beroende på omsättningstakt, variera från ca två veckor upp till tre månader för normal freds verksamhet. Lagerhållningen hos leverantörerna lorde ha ungefär motsvarande omfattning.

Behovel av sjukvårdsmaleriel i fredssjukvården ökar. Sortimentet har blivit alltmer differentierat. Samtidigt importerar Sverige många produkter som inle kan undvaras sjukvården i krig. Utvecklingen går mol en ökande andel sådana importvaror. Exempel på artiklar, där inhemsk produktion helt eller delvis saknas, är suturmalerial, infusionsaggregal, kanyler, sprutor, operations- och undersökningshandskar, kalelrar och gipsbindor. Råmaterialet för produktion av engångsprodukter är i myckel stor utsträckning oljebaserade plaster samt syntet- och nalurgummi av olika slag.

Värdet av det årliga behovel av oundgängligen nödvändig sjukvårdsmaleriel, som vi inle tillverkar inom landet och som vi således är hänvisade fill att importera kan f.n. uppskattas till ca 260 milj. kr. Medelsbehovel för oundgängligen nödvändiga färdigprodukter under ett år kan beräknas lill ca 320 milj. kr./år. Därtill kommer medel för halvfabrikat och råvaror för nödvändiga produkter som vi själva producerar eller kan producera under en försörjningskris.

I regeringens anvisningar fill socialstyrelsen för programplaneringen för perioden 1982-87 uttalas bl.a. all den materiella försörjningsberedskapen skall säkerställa sjukvårdens behov av absolut oundgängliga produkter under en längre försörjningskris. Likaså måste behovel av all vid överraskande angrepp kunna möta en tidig lokal överbelastning på sjukvårdssystemet beaktas. 1 socialstyrelsens programplan redovisas de förslag lill organisatoriska och andra åtgärder, liksom kostnaderna för dessa, som kan vidtas för alt förkorta tiden för krigsorganisering.

Av socialstyrelsens programplan framgår att uppbyggnaden för all tillgodose de tolala behoven under en långvarig försörjningskris är myckel omfattande och måste ses på längre sikt än programplaneperioden. Krigsbehovel kan dock under vissa fömtsätlningar täckas under planeringsperioden.

Viss lagring av färdigprodukler är ofrånkomlig dels för all vi skall kunna ha tillgång lill den speciella materiel som överhuvudtaget inle kan tillverkas inom landet, dels för all vi skaU hinna ställa om industriproduktionen så att vi kan tUlverka sådana produkter. Dessutom måste behovel för överraskande angrepp säkras. Behoven i sin helhet kan tillgodoses först pä längre sikt.

FörsvarskommUlén anser del vara synnerUgen angelägel all förbättra försörjningsberedskapen i fråga om sjukvårdsmaleriel av förbmkningskaraklär. Målet bör enligl kommittén vara all med godtagbar säkerhet tillgodose individens och hälso- och sjukvårdens oundgängliga behov av varor och tjänster även under en långvarig försörjningskris. Inledningsvis skall krigsbehovel prioriteras.

Prop. i98l/82:102   Bilaga 5    Socialdepartementet 9

ÖihstäUningsperioden för alt i en kris uppnå långvarig försörjningsförmåga kornmer att variera kraftigt niellan olika produkter, från enstaka månader tiU år. FuUständig omställning lill inhemsk försörjning syns inle vara möjlig inom alla områden. Detta leder lill behov av viss beredskaps-lagrifig av såväl färdigprodukler söm råvaror och halvfabrikat. Beredskapslagring behövs också för alt täcka behovel under omslällningsperio-den intill dess en fredsproduktion har kommit igång. Målsättningen skall enligt kommittén vara all så långt som möjligt bygga på inhemsk produkfion.

Jag har inget alt erinra mot detta; Den preliminära inriktningen för såväl uppbyggnaden av försörjningsberedskapen som planeringen bör vara att med godtagbar säkerhet tillgodose behovel av de absolut oundgängliga varorna under en längre försörjningskris. Kraven på uthållighet bör samordnas med vad försvarskommitlén förordat för del ekonomiska försvaret. Som försvarskommitlén har framhållit bör hänsyn även las lill möjlig utrikeshandel under olika krigsförlopp.

Både försvarskommitlén och socialstyrelsen anser all behovel av förbmkningsmaleriel bör kunna begränsas i ell kris- eller krigsläge, i första hand genom olika åtgärder mol överförbmkning, genom ransonering av tillgängliga resurser och genom övergång från engångs- lill flergångsmale-riel eller i viss mån åleranvändning av engångsmaleriel. Jag delar denna uppfattning. Dessa förändringar fömtsätter dock både utbildning av och information tiU berörd personal för att kunna genomföras. Jag vill också peka på möjligheterna all använda svensktillverkade produkter som alternativ till importerade sådana. Ett exempel härpå gäller rönigenfilm. För all ur beredskapssynpunkl trygga en inhemsk liUverkning av rönigenfilm har statligt slöd lämnats till CEA-verken AB. Jag återkommer i denna fråga vid anmälan av anslagsfrågor för budgetåret 1982/83.

Försvarskommittén har framhållit all produktion inom landet av för sjukvården oundgängliga varor därför bör befrämjas och utvecklas redan i fredslid. Jag delar denna uppfattning och anser all socialstyrelsen i samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) bör se över vilka åtgärder som kan vidtas på delta område.

Genom beslut den 8 mars 1979 uppdrog regeringen ål statens förhand-Ungsnämnd att förhandla med sjukvårdshuvudmännen om deras medverkan i hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. Uppdraget avser både sjukvårdsmateriel av förbmkningskaraklär och s.k. varaktig sjukvårds-utmstning. Frågan om beredskapslagring av förbmkningsmaleriel bedömdes vara den viktigaste.

Förhandlingsarbetet har hittills lell liU all försöksverksamhet med beredskapslagring av förbrukningsmateriel pågår inom Stockholms, Södermanlands, Värmlands och Nortbollens läns landstingskommuner.

Syftet med försöksverksamheten är att pröva dels möjligheterna all genomföra en buffertlagring av vissa färdigvaror hos sjukvårdshuvudmän-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 10

nen, dels hur dessa varor kan omsättas i den ordinarie sjukvårdsverksamheten. I försöksverksamheten prioriteras artiklar som har stor betydelse för sjukvården både vid en fredskris och i krig, t. ex. injektionssprutor, kanyler och kalelrar.

En preliminär utvärdering av försöksverksamheten visar att lämplig teknik för upphandling av särskill kritiska produkter är filläggsavtal lill resp. sjukvårdshuvudmans redan existerande upphandling. Vidare visar utvärderingen all del är tekniskt fullt möjligt all för beredskapsändamål bufferllagra förbmkningsmaleriel i sjukvårdshuvudmännens ordinarie för-sörjningssyslem. Del har hillills dock visat sig svårt all genomföra en sådan buffertlagring i en större skala med hänsyn främst till landsfingens begränsade tillgång på förtådslokaler.

För tolalförsvarsplaneringen gäller principen all den som har ansvaret i fred för en viss verksamhet också skall förbereda, genomföra och leda samma verksamhet i krig. Genom riksdagens beslut (prop. 1980/81:57) har sjukvårdshuvudmännen från den 1 juli 1981 fått ett sådant ansvar för sjukvården i krig. Jag anser del därför naturligt all försörjningen med sjukvårdsprodukler för all tillgodose totalförsvarets beredskapsbehov integreras i det försörjningssystem som är uppbyggt för fredssjukvården. Därigenom kan en anpassning ske lill den snabba produktutvecklingen inom hälso- och sjukvården. Kassationer kan begränsas bl.a. genom all beredskapslagrade produkter blir så långt möjligt desamma som personalen normall arbetar med. Detta gäller säväl förbrukningsmateriel som utrustning. Landstingsförbundet har, liksom olika tolalförsvarsmyndigheler, uttalat sig för en sådan ordning i sina resp. yttranden över försvarskommilléns belänkande Säkerhetspolitiken och totalförsvaret. Försvarskommitlén anser att ell sådant syslem också är lämpligt mol bakgrund av behovel av alt vid överraskande angrepp kunna möta en tidig lokal överbelastning på sjukvårdssystemet.

Kommittén redovisar också som sin grunduppfallning all sjukvårdshuvudmännen bör se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning lill deras fredslida ansvar och verksamhet. Enligl kommittén bör detta bl.a. leda till all sjukvårdshuvudmännen själva ansvarar för förberedelser och erforderlig lagring inför en fredskrissiluation. För all underlätta en lageruppbyggnad anser kommittén all någon form av riktade statsbidrag eventuellt kan övervägas. Jag återkommer lill frågan om kostnader m.m. längre fram.

Principen för en buffertlagring av färdigvaror bör enligt min mening vara all den i så stor utsträckning som möjligt sker hos fredsförbrukaren, dvs i första hand i sjukvårdshuvudmännens lager. Del bör i del fortsatta arbetet med dessa frågor också kunna övervägas om någon form av överlagring kan läggas på tillverkare eller importör av sjukvårdsmaleriel.

Anskaffningen av sjukvårdsmaleriel under programperioden 1982/83 -1986/87 får t. v. ske enligl den inriktning som har angetts av försvarskom-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 11

mitten och socialstyrelsen. Försöksverksamheten med förbrukningsmateriel inom vissa landstingsområden har visat all en bufferllagring av vissa oundgängliga varor sker bäsl genom att avtal sluts med sjukvårdshuvudmännen. Jag förordar i första hand en sådan lösning. Del är därför angelägel att en samordning sker mellan pågående förhandlingsarbete i statens förhandUngsnämnd och socialstyrelsens anskaffningsplaner.

Lagring av färdiga produkter är emellertid ett ofta dyrbart alternativ. Elt från ekonomisk synpunkt fördelaktigare alternativ lill sådan lagring kan vara förelagsplanläggning, eventuellt i kombination med viss lagring av råvaror och halvfabrikat. 1 en försörjningskris är del nödvändigt all tidigt minska förbmkningen av sådana varor som del är svårt all anskaffa. Delta kan ske genom restriktioner och ransoneringar, genom övergång till alternafiva produkter samt genom ändrade sjukvärdsruliner. Del är ocksä angelägel all studier genomförs för att få fram underiag för bl. a. ransoneringssystem saml för alt öka handlingsberedskapen inom sjukvården. Det gäller därvid bl. a. alt höja den psykologiska beredskapen för de kriser som kan uppkomma vid brist på förbrukningsmateriel saml all förstärka förmågan lill improvisationer vid sådana situafioner.

4.2 Sjukvårdsutrustning

Socialstyrelsen beredskapslagrar för den krigsorganiserade civila hälso-och sjukvårdens behov viss s. k. varaktig sjukvärdsulrustning, däribland operalionsutruslning och vårdplalsresurser saml laboratorie- och röntgen-apparatur. Beredskapslagringen avser främst all komplettera de enheter inom den civila sjukvården som inte är fredssjukhus. För närvarande pågår en modernisering av den lagrade utrustningen, som huvudsakligen är anskaffad under 1950-och 1960-talen.

I socialstyrelsens ca 225 förråd över hela landet lagras främst varaktig utmslning som inle behöver omsättas kontinuerligt. I begränsad omfattning lagras även annan utrustning saml små mängder förbrukningsmateriel utan omsällningskrav. Lagrets återanskaffningsvärde uppskattas av socialstyrelsen till ca 350—400milj. kr.

I 1977 års försvarsbeslut prioriterades anskaffning av utrustning fill operationsavdelningar med tillhörande serviceavdelningar. Anskaffningen inriktades på att utrusta 50 kompletta operationsannex. 1 beslutet betonades också att del är angelägel all även vårdmöjlighelerna är tillfredsställande.

Socialstyrelsen har i sin programplan framhållit all medelsfilldelningen under programplaneperioden 1977-1982 inle stått i överensstämmelse med 1977 års försvarsbeslut. Socialstyrelsen har därför tvingats sänka kravet på kvaliteten på utmslning lill operationsannexen. I större utsträckning än beräknat bibehålls äldre befintlig utrustning även om den inte uppfyller de krav som f. n. ställs på sådan utrustning. Enligl socialstyrelsen

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 12

föreligger under programplaneperioden ett medelsbehov på 100 milj. kr. för anskaffning av sjukvärdsulrustning.

Olika utredningar - bl.a. försörjningsberedskapsutredningen (SOU 1975:57), 1974 års försvarsulredning (SOU 1976:5 och 1977:1) och utredningen Sjukvärden i krig (SOU 1978:83) - har ansett all landstingskommunerna i ökad utsträckning bör medverka vid lagring, upphandling och omsättning av beredskapslagrad utrustning och materiel. Socialstyrelsen har under 1970-lalet redovisat förslag om lämpliga former alt inordna ulmslningen för sjukvårdens försörjningsberedskap i landstingskommunernas normala sjukvårdsförsörjningssystem.

Mol bakgrund av regeringens uppdrag har statens förhandlingsnämnd och landstingsförbundet hösten 1981 enats om all ta upp förhandlingar om landstingskommunernas medverkan vid lagring, upphandling och omsättning av s.k. varaktig sjukvärdsulrustning för beredskapsändamål. Avsikten är all en försöksverksamhet motsvarande den som genomförs för sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär skall påbörjas budgetåret 1982/ 83.

Enligl min mening bör den övergripande målsättningen för försörjningsberedskapen i fråga om den s. k. varaktiga sjukvårdsutruslningen vara att den så långt som möjUgl ingår i den normala sjukvårdsverksamheten. Med hänvisning lill vad jag har anfört tidigare bör sjukvårdshuvudmännen se detta som en naturlig uppgift i direkt anslutning lill deras fredslida ansvar och verksamhet.

Med hänsyn lill behovel av en snabb insalsberedskap är del nödvändigt all ha en viss beredskap av olika slag av utrustning även om den är svensktillverkad. Liksom för sjukvårdsmaleriel av förbrukningskaraklär bör dock målsättningen vara all beredskapslagring av sjukvärdsulrustning bara kommer ifråga om inle mer ekonomiska beredskapsålgärder kan väljas. Strävan bör också alllid vara all så långt som möjligt använda samma utrustning både i fred och i krig. Viss utrustning för sjukvårdens behov i krig är emellertid av sådant slag all en beredskapslagring är ofrånkomlig.

Jag återkommer i ell senare avsnitt lill frågan om finansiering m. m.

4.3 Läkemedel

Beredskapslagren för läkemedel har byggts upp i enlighet med 1977 års försvarsbeslut. Inriktningen har varit all uppnå en så nära fredsmässig standard som möjligt under tolv månaders total avspärrning.

På läkemedelsområdet har omfattande investeringar gjorts i beredskapslager. Lagrets återanskaffningsvärde uppgår lill f. n. över 150milj. kr.

Lagringen är olika långt kommen för olika läkemedel. För de inhemska, vilka i princip avses bli tillverkade i ell avspärrningsskede, finns f.n. beredskapslager av substanser motsvarande sex lill tolv månaders förbruk-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 13

ning. Vad gäller importerade läkemedel varierar ulhåUighelen kraftigt. Den ligger emellertid i genomsnUl på fyra månaders fredsförbrukning. Hittills genomförd uppbyggnad har endast i mindre omfattning varit inriktad på krigsbehovet.

Försvarskommitlén förordar mol bakgrund av den föreslagna inriktningen av försörjningsberedskapen all den hillills genomförda uppbyggnaden av läkemedel och läkemedelsråvaror ses över. En viss omstrukturering måste därför ske, bl.a. för all säkerställa krigsbehovel. Del är enligl försvarskommilléns mening väsentligt all de medel som frigörs vid denna omstrukturering används för all tillgodose behovel av sådana läkemedel, där försörjningsberedskapen ännu inle är säkerställd.

Medelsbehovet för all läcka krigsbehovel av läkemedel under programperioden beräknas av socialstyrelsen till 42 milj. kr.

Jag har inget ätt erinra mol försvarskommilléns förslag vad avser inriktningen av läkemedelsförsörjningen under programplaneperioden. Jag återkommer lill frågan om finansiering längre fram.

4.4 Sjukvårdens skydd

I februari 1978 fick civilförsvarsslyrelsen i uppdrag av regeringen all utreda hur sjukvärdens skydd i krig skulle kunna ordnas. Samtidigt fick utredningen om sjukvården i krig (USIK) i uppdrag all i samråd med civilförsvarsstyrelsen överväga hur ansvaret och kostnaderna för skyddet skulle kunna regleras. Civilförsvarsslyrelsen överiämnade i januari 1981 sin utredning om sjukvårdens skydd i krig. USIK överlämnade i februari 1981 belänkandet (DsS 1981:2) Skydd för sjukvården i krig. Båda utredningarna överlämnades därefter lill försvarskommitlén för all beaktas i del fortsalla utredningsarbetet.

Av del omfattande underlag som redovisats framgår alt den nuvarande inriktningen av skyddsmmsbyggande för sjukvården i huvudsak lett lill all skyddsrumsplatser i skyddsrumsorter endast finns för personer som själv kan förflytta sig lill skyddsrum på den korta lid (2-3 min) som fömtsalls stå till förfogande vid flyglarm. Skyddsrum eller skyddade utrymmen för en samlad behandling och vård (patienter, vårdpersonal, vikfiga sjukvårdsfunklioner och försörjning) har inle tillgodosells. Frågan om en utbyggnad av skyddsrum eller skyddade utrymmen för behandling och vård i sjukhusen bör ses mol förutsättningarna för all uppehålla en erforderhg sjukvårdsverksamhet i krig.

Socialstyrelsen har bl. a. i sin programplan framhållit all del är angelägel all man i ell längre perspektiv skapar skydd för sjukvården, så all inle verksamheten förhindras på grund av sidoeffekter från bekämpning av mUitära mål. För all statsmakterna skall kunna falla beslut om den framtida inriktningen av sjukvårdens skydd behöver enligt såväl socialstyrelsen som civilförsvarsslyrelsen ytterligare underlag las fram.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5   Socialdepartementet 14

I sitt slutbetänkande instämmer försvarskommitlén i all lillräckligl underlag inle finns för all ta ställning lill den framlida inriktningen av sjukvårdens skydd och var programansvaret för denna verksamhet skall ligga. Kommittén ser del därför som ytterst angelägel all såväl de utredningar som civilförsvarsslyrelsen anmäler som den försöksutbyggnad som både civilförsvarsstyrelsen och socialstyrelsen anser nödvändig verkligen kommer till slånd. Jag har inget all erinra mol delta, men återkommer senare tiU frågan om programansvarel för sjukvårdens skydd i krig.

Som ytteriigare underlag för framtida beslut om sjukvårdens skydd i krig erfordras enligl socialstyrelsen under programplaneperioden en viss utbyggnad av skyddet för vissa funktioner (operafion m. m.) och förstärkt teknisk försörjning. Socialstyrelsen anser all det är myckel väsentligt all sådan utbyggnad kommer lill slånd. USIK anser all 25 milj. kr. erfordras för detta ändamål samt att en del av denna summa kan täckas genom ett minskal byggande av skyddsrum inom sjukvården under perioden. Civilförsvarsstyrelsen anser att ca 30milj. kr. erfordras. Socialstyrelsen framhåller att oberoende av var programsvarel ligger, bör del vara möjligt att erforderliga medel i huvudsak åstadkoms genom minskal skyddsrumsbyggande i sjukvårdsanläggningar.

Försvarskommitlén anser all huvuddelen av erforderliga medel för en försöksulbyggnad bör kunna åstadkommas genom en minskning av den ordinarie utbyggnaden av skyddsrum. Försöksulbyggnaden skall avse dels funktionsskydd t. ex. skyddsmm för kirurgiska operationer i samband med ny- och ombyggnad av sjukhus, dels förstärkt teknisk försörjning l.ex. förstärkning av eller reservanordningar för el, vatten och avlopp. Jag delar kommitténs uppfaUning om behovet av all genom en försöksulbyggnad vinna erfarenheter beträffande planläggning, kostnader, framlida ansvarsfördelning m.m. Vidare bör underiag erhållas för att bedöma i vilken utsträckning krigssjukvårdens krav reellt är tillägg lill de krav som kan ställas upp redan för fredsverksamheten. Dessa erfarenheter bör ligga fill grund för kommande beslut om inriktningen av och ansvaret för sjukvärdens skydd.

Både försvarskommitlén och socialstyrelsen anser att Genéve-konven-tionens skydd för sjukvårdsinrättningar bör utnyttjas. Jag delar denna uppfattning. Det medför emellertid all förberedelser måste vidtas i fred för aU markera dessa anläggningars belägenhet. Del bör ankomma pä socialstyrelsen all i samråd med berörda myndigheter vidta förberedelser i denna fråga.

4.5 Utbildning

Ansvaret för all utbilda hälso- och sjukvårdens personal i kalaslrofbe-redskap/kalaslrofmedicin är fördelat pä flera myndigheter och organisationer. Ansvaret för grundläggande utbildning som förberedelse för i första

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 15

hand fredslida kalastrofer åvilar skolöverstyrelsen saml centrala och lokala myndigheter inom högskolan. För fortbildning av egen personal har sjukvårdshuvudmännen ansvaret.

På central nivå svarar socialstyrelsen för planering, tillsyn och övervakning av den medicinska katastrofberedskapen. Socialstyrelsen har vidare ansvaret för all personal, som ingår i hälso- och sjukvårdens krigsorganisation UtbUdas för sina uppgifter. Andra myndigheter som bedriver utbildning med anknytning till sjukvården är civilförsvarsslyrelsen, civilbefälhavarna, riksnämnden för kommunal beredskap, Svenska röda korset och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund.

Utbildningen för hälso- och sjukvård i krig utreds f. n. av USIK. Enligl tilläggsdirektiv (Dir. 1979:100) skall USIK se över hur den fredslida yrkesutbildningen för personalen inom hälso- och sjukvården bäst skall komma totalförsvaret lill godo. 1 direktiven anges all en utgångspunkt för utbildningen bör vara alt den i så stor utsträckning som möjligt förankras i och bedrivs som en del av den reguljära utbildningen för fredssjukvården.

Enligl försvarskommilléns mening är del av slor vikt all den utbildning, som nu bedrivs för sjukvården i krig, fortsätter och förstärks. Utbildningsverksamheten bör ges hög prioritet. Jag delar denna uppfattning. Jag anser också att stor vikt måste fästas vid att studier, utbildning, övningar och spel präglas av realism. Senare i år väntas utredningsresultat från USIK föreligga. Detta kommer att ligga lill grund för de forlsälla övervägandena om den framlida inriktningen av utbildningen. I dag är den reguljära utbildningen bristfäUig, såväl ifråga om beredskap för fredstida masskade-siluationer som krig. De förbällringar som kan ske inom den reguljära vårdutbildningen behöver inle medföra ökade kostnader för sjukvårdshuvudmännen. Detta bör innebära all en väsentligt förbättrad kunskapsnivå uppnås hos den medicinska personalen med lolaU sett oförändrade ekonomiska resurser.

Mot bakgrund av alt sjukvårdshuvudmännen fått ett markerat ansvar för sjukvården i krig ser jag del som angelägel all under den kommande programplaneperioden pröva sjukvårdshuvudmännens möjligheter alt även ansvara för utbildningen. En decentraUsering av utbildningsverksamheten kommer all ha den posifiva effekten all flera personer får del av utbildningen, all lokala anpassningar kan göras och all beredskapsfrågorna integreras med fredsverksamhelen. Socialstyrelsens roll i utbildningsarbetet bör därmed kunna bli av mer övergripande slag.

4.6 Ledning av sjukvården i krig

Ledningssystemet skall möjliggöra ett effektivt utnyttjande av totalförsvarets olika hälso- och sjukvårdsresurser. Särskilt viktigt är alt ledningen av sjukvården i lid överblickar och beaktar den lokala och regionala överbelastning, som kan komma all uppslå i krig. Kravet på snabbhet i

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 16

rapporterings- och beslutsprocesserna kommer också all vara särskill stor i krig.

Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1980/81;57 om hälso-och sjukvården i krig har ansvaret för ledningen av hälso- och sjukvården i krig lagts fasl på central, högre regional och lägre regional nivå.

Centralt leds den civila hälso- och sjukvården i krig under regeringen av socialstyrelsen. Styrelsen får bl.a. besluta om förflyttning av personal, patienter och förnödenheter samt i övrigt bestämma om de civila hälso-och sjukvårdsresursernas ulnylljande.

På högre regional nivå (civilområde) är civilbefälhavaren högsta civila totalförsvarsmyndighel. Civilbefälhavaren har ansvaret för all verksamheten inom civilområdel bedrivs så att största möjliga försvarseffekl uppnås. Det innebär bl. a. all civilbefälhavarna ansvarar för alt resurserna inom civilområdel, l.ex. hälso- och sjukvården, fördelas och utnyttjas på bästa sätt med hänsyn lill lägels krav.

Den väsentliga förändringen i riksdagens beslut om prop. 1980/81 ;57 är, att länsstyrelsernas ansvar för den direkta ledningen av den civila hälso-och sjukvården i krig från den 1 juli 1981 förts över lill landstingskommunerna och de kommuner som inle ingår i landsting. Åndringen rubbar emellertid inte länsstyrelsens ansvar och befogenheter som länels högsta civila samordnande totalförsvarsmyndighel. Länsstyrelsen har alt fatta övergripande beslut om inriktning och samordning av de civila försvarsåtgärderna.

Del är enligl min mening angelägel all förändringarna i ledningsordningen som följd av prop. 1980/81:57 så snart som möjligt genomförs. Försvarskommitlén har samma uppfattning. Detaljutformningen av den nya landstingskommunala ledningsorganisationen och hur den skall inlemmas i totalförsvarets ledningssystem beror på de lokala förhållandena.

Ledningssystemet för hälso- och sjukvården i krig bör bygga på ledningssystemet för fredssjukvården, dvs. landstingskommunerna (motsvarande) har ansvaret för hälso- och sjukvården på sin nivå.

Ledningen av hälso- och sjukvården i fred har successivt decentraliserats och förstärkts. I flertalet landsfing finns numera distriktsledningar med ell sammanhållet ansvar för all hälso- och sjukvård inom ell geografiskt område. En utveckling mol särskilda lednings- och förvaltningsorgan för primärvården på den kommunala indelningens grunder synes bli allt vanligare. Denna utveckling bedöms leda tiU ökad ulhåUighel i sjukvårdens driflledning och kortare beslutsvägar för insatser vid skadeplatser. Inom landslingen finns också redan i fred en medicinsk katastrofberedskap. Denna har visat sig fungera väl. Den bedöms ha stort värde för sjukvården i krig genom att den har en organisation för ledning samt en transportorganisation och avpassad utrustning. Vid akutsjukhusen har också sådana förberedelser gjorts all de snabbi kan ställa om verksamheten och la emot ell stort antal skadade.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 17

De speciella förhållandena i krig gör dock all ledningsorganisationen måste kompletteras på olika säll, bl.a. för alt särskill beakta kravet på samverkan med övriga delar av totalförsvaret. Endast härigenom kan ledningen av hälso- och sjukvården baseras på information om krigsförlopp och krav på sjukvården, tillgång på transportresurser, försörjningsläge och andra för sjukvården väsentliga förhåUanden. Genom samverkan säkerställs vidare alt övriga tolalförsvarsgrenar får erforderlig informafion om den civUa sjukvården.

Försvarskommitlén har framhållit all en långtgående integration av försvarsmaktens och den civila krigssjukvårdens resurser måste ske. Med hänsyn lill bl.a. tidskraven är samverkan inle en fillräcklig gmnd för .sjukvårdsledningen i krig. På högre regional nivå måste enligl kommittén ledningen utövas av ett integrerat ledningsorgan med långtgående bemyndiganden. På lägre regional och lokal nivå måste verksamheten koncentreras lill den för krigsförhållanden mest väsentliga verksamheten och beakta kravet på att besluten ofta måste fattas snabbi. Samverkan med firämst del miUtära försvaret och civilförsvaret måste säkerställas. Enligt kommittén sker detta dels genom samgmppering av ledningsorgan, dels genom samverkan på fäUet (på skadeplats etc).

Genom prop. 1980/81:57 har riksdagen fallat beslut om ledningen av sjukvården i krig. Jag ansluter mig fill vad min företrädare då anförde att behov av formaliserade samverkansorgan inle föreligger. Del åligger redan jdag berörda myndigheter all samverka utan all formeUa organ inrättas. Lokala fömlsällningar måste också vara avgörande hur samverkan skall Utformas. Föreskrifter och råd för hur denna samverkan skall ske bör las fram på central nivå av socialstyrelsen i samråd med berörda myndigheter och organisationer.

Kvalificerade befattningshavare med erfarenhet från motsvarande befattning i fredsorganisalionen krävs på de flesta platserna inom ledningsorganisationens alla nivåer. Delta innebär bl.a. all den fredslida sjukvårds-administrafionen bör bibehållas i erforderlig omfattning. Den kompletterande utbildning som krävs för ledningspersonal på olika nivåer bör särskUt avse förmåga alt samordna och disponera tillgängliga resurser och del ändrade ansvaret för sjukvårdshuvudmännen.

4.7 Utökat programansvar

Försvarskommitlén har behandlat frågan om programansvar för vissa dejar av lolalförsvarsfunklionen hälso- och sjukvården i krig. Kommittén anser att programansvar bör åvila den civila hälso- och sjukvården (socialstyrelsen) vad avser gärrsjuktransporler, krigssjukhus, vissa sjukvårdsenheter inom civilförsvaret saml sjukvårdens skydd i krig. Socialstyrelsen har i sin programplan 1982-87 belyst dessa frågor.

I oUka sammahang har föreslagils all programansvarel för fjärrsjuktrans-2   Riksdagen 1981182. I samt. Nr 102. Bilaga 5

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 18

portmedlen skall föras över från försvarsmakten till den civila sjukvården (socialstyrelsen). Försvarsmaktens nuvarande fjärrsjuklransporlresurser är dels militära förband - för landsvägs- och järnvägstransporter saml för sjötransporter - dels civila K-företag - för flyglransporter. Försvarskommitlén anser att beträffande Qärrsjuktransporterna bör inriktningen vara all programansvarel pä sikt skall föras över lill socialstyrelsen. Kommittén framhåller dock all innan detta kan ske måste sjuktransporlfrågan i sin helhet studeras i samverkan mellan berörda myndigheter. Därvid bör särskill prövas inriktningen av och formerna för ledningen av sjuktransporterna.

Försvarsmakten disponerar, förutom de förbands- och områdesknulna resurserna, egna rörliga sjukhus saml ell anlal fasla krigssjukhus. 1 prop. 1980/81:57 anmälde min företrädare all hon hade för avsikt föreslå regeringen all ge statens förhandlingsnämnd i uppdrag all la upp förhandlingar med berörda sjukvårdshuvudmän om all föra över huvudmannaskapet för de fasta krigssjukhusen lill dem. Överbefälhavaren har därefter föreslagit att vissa av dessa görs om lill rörUga enheter. Försvarskommitlén har beträffande de krigssjukhus som inle skall göras om lill rörliga enheter framhållit all del bör vara möjUgl aU under perioden 1982/83-1986/87 föra över programansvarel fill socialstyrelsen. Krigssjukhusen skall därvid betraktas som ett antal operalionsannex och samplaneras med de redan befinfiiga.

Jag avser inom kort föreslå regeringen all uppdra ål statens förhandlingsnämnd att la upp förhandlingar om elt ändrat huvudmannaskap för de krigssjukhus som skall vara fasla.

Socialstyrelsen och civilförsvarsslyrelsen har i samråd föreslagit all programansvarel för de nuvarande s. k. sjukvårdsplulonerna i civilförsvarets organisation skall föras över från civilförsvarsslyrelsen lill socialstyrelsen. Utgångspunkten har varit att enheterna i krig, efter organisering genom civilförsvarels försorg, skall ställas lill den civila hälso- och sjukvärdens förfogande och ledas av denna, dvs i första hand av respektive sjukvårdshuvudman. Enheternas uppgifter innebär bl. a. all förslärka sjukvårdsresurserna vid stora skadeplatser samt all genomföra långväga sjuktransporter per landsväg.

När det gäller de s. k. sjukvårdsplutonerna anser försvarskommitlén alt programansvaret bör föras över lill socialstyrelsen under perioden. Kommittén anser dock att enheternas uppgifter, personalbehov och utrustning dessförinnan måste ses över.

Vad beträffar sjukvårdens skydd har under avsnitt 4.4 framhållits alt fillräckligt underlag saknas för all fatta beslut om den framlida inriktningen och om programansvarel. Jag anser dock, Uksom försvarskommitlén, all socialstyrelsen bör ha programansvarel för den försöksulbyggnad som bör komma fill slånd.

Socialstyrelsen har beträffande försvarskommilléns förslag om utökat

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 19

programansvar framhållit all förulsällningarna all la över ansvaret är mycket skiftande i de olika frägorna. Styrelsen anser alt ett fortsatt arbete med alt utreda fömtsättningarna för och konsekvenser av ell utökat programansvar erfordras.

Jag delar försvarskommilléns uppfattning all del bör ankomma på socialstyrelsen all i samråd med berörda myndigheter fortsätta att studera dessa frågor mol bakgrund av vad jag här har anfört.

4.8 Socialstyrelsens uppgifter och organisation

Centralt under regeringen skall den civila hälso- och sjukvården i krig ledas av socialstyrelsen.

Riksdagen har fattal ett principbeslut om socialstyrelsens framlida uppgifter och organisation (prop. 1979/80:6, SoU 45, rskr 386). I proposifionen anförs bl.a. all en decentralisering och förskjutning av ansvar och uppgifter från socialstyrelsen lill sjukvårdshuvudmännen bör kunna komma lill slånd beträffande beredskapsfrågor. Samtidigt bör socialstyrelsens uppgifter förändras mot mer övergripande samordningsfrågor. Genom beslut den 25 juni 1981 har regeringen fastställt en ny organisation för socialstyrelsen från den 1 juli 1981. Vid styrelsen finns tills vidare en byrå för beredskapsfrågor.

Försvarskommitlén har beträffande socialstyrelsens uppgifter och ansvar framhåUil all del är väsenfiigt vid en framlida decentralisering av uppgifter från socialstyrelsen lill sjukvårdshuvudmännen all ansvarsfördelningen i olika frågor klarläggs och all styrelsens centrala roll avseende förberedelser i fred för hälso- och sjukvården i krig säkerställs. Del är enligt kommitténs mening väsentligt all socialstyrelsens resurser för beredskapsärenden konfinueriigl anpassas lill den decentralisering resp. den utökning av programansvar som kan komma all ske.

Mot bakgmnd av vad som här anförts beträffande socialstyrelsens uppgifter och organisation har jag med regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utredare med uppgift all utreda vissa frågor om socialstyrelsens beredskapsuppgifter och lägga fram konkreta förslag i ämnel. Utgångspunkt för utredarens arbete är dels riksdagens beslut med anledning av prop. 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation vad avser beredskapsfrågor och prop. 1980/81:57 om hälso- och sjukvården i krig, dels den av regeringen faslstäUda nya organisationen för socialstyrelsen, dels vad jag anför i föreliggande proposition saml riksdagens ställningslagande med anledning härav. Avsikten är inle att den särskilda utredaren skall behandla frågor som rör kostnadsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen för beredskapsåtgärder.

Jag anser att resultatet av den särskilda utredarens arbete bör föreligga, innan en slutlig stäUning las tiU socialstyrelsens uppgifter och organisation vad avser beredskapsfrågor.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartemenlel.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5   Socialdepartementet 20

4.9 Mobilisering av sjukvårdspersonal

Försvarskommitlén framhåller alt riskerna för ell överraskande angrepp har ökat. Mol den bakgrunden har kommittén granskal hälso- och sjukvårdens möjligheter all klara sjukvårdseflerfrågan i en sådan situafion. Kommittén har anfört all i del nuvarande systemet sker mobilisering av personal med automatik i huvudsak för att tillgodose försvarsmaktens behov. Avgångarna fill försvarsmakten från den civila hälso- och sjukvärden kompenseras bl. a. av den ökning av de personella resurserna som sker genom all icke yrkesverksam personal träder i Ijänsl, arbelslidsullaget ökar m. m. Sjukvårdens totala kapacitet går därför ner infill dess den militära sjukvårdsorganisationen börjar fungera. Vid ell överraskande angrepp kan emellertid sjukvårdseflerfrågan lokall bli slor redan under denna svaghels-period. Möjligheterna all vid sådana angrepp kunna möta en fidig, lokal överbelastning bör förbättras. Detta kräver all organisation och ansvarsfördelning för denna del av personaltjänslen utvecklas så all fördelningen av personal ständigt anpassas lill organisatoriska förändringar och en optimal fördelning av vårduppgifter.

Socialstyrelsen har i sin programplan anmält alt styrelsen i samverkan med försvarsmakten har studerat personalbehovet för olika funktioner i syfte alt ändra nuvarande mobiliseringssyslem för hälso- och sjukvärds-personal. Därvid har bl. a. kommit fram att ett syslem med tidsbegränsade uppskov bör utarbetas. Socialstyrelsen föreslår all en detaljutformning av bestämmelserna sker i samverkan mellan socialstyrelsen, försvarels sjukvårdsstyrelse och vämpliktsverket. Genom överenskommelse mellan styrelsen och försvarsmakten kommer ell antal av de av försvarsmakten disponerade legitimerade läkarna all vid en eventuell mobilisering av försvarsmakten inle omedelbart inkallas ulan kvarstanna på fredsbefallning arna tills vidare. Överenskommelse har också träffats om all även värnpliktiga AT-läkare vid en krigsorganisering temporärt skall disponeras av den civila hälso- öch sjukvården.

Jag har inle något all erinra mol vad försvarskommitlén och socialstyrelsen anfört om mobiliseringen av sjukvårdspersonal. Del är viktigt att man i inledningen av ell krig begränsar inkallelserna av hälso- och sjukvårdspersonal lill försvarsmakten lill vad som oundgängligen behövs. Del är givelvis nödvändigt all såväl del militära försvaret som civilförsvaret och övrigi totalförsvar har fillgång lill hälso- och sjukvårdspersonal. Mol bakgrund av nuvarande utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal lorde någon brist i kvanlitativt hänseende inle föreligga. Genom lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal saml velerinärpersonal bör personalbehovet i stort sell kunna tillgodoses för de fiesta personalkategorierna.

Tjänsteplikten i krig omfattar all inom hälso- och sjukvården sysselsatt personal, alltså även förvaltnings-, ekonomipersonal saml teknisk personal. Tjänsteplikten gäller inte för dessa nämnda personalgrupper sedan de

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 21

slutat sin anställning. För den övriga personalen gäller tjänsteplikten -Uksom tidigare — även för icke yrkesverksamma. Vissa tidsmässiga begränsningar gäller för en del personalgmpper. För legifimerad personal gäUer tjänsteplikten upp lill 70 års ålder.

4.10 Socialtjänsten i krig

Efter samråd med chefen för socialdepartementet får jag anföra följande.

Under ett krig kommer luflanfall och strider all förstöra byggnader och kommunikationer samt försvåra värme-, el- och valleniillförsel ele. Befolkningsmässigt sker förändringar genom utrymningar, inkvartering av flykfingar och masskadesituationer.

Socialtjänsten får särskill slor betydelse dels när del gäller all tillgodose vårdbehovet för patienter som av priorileringsskäl inle kan beredas vård på sjukhus, dels för all kunna utnyttja personal inom totalförsvaret.

Från den 1 januari 1982 regleras socialtjänsten i huvudsak av socialtjänstlagen (1980:620). Den nya socialljänsfiagen innebär en minskad detaljstyrning från centrala myndigheter och mer kommunal självständighet. Härigenom får socialtjänsten störte möjligheter all anpassa insatserna efter behoven och de förhållanden som råder inom kommunen. 1 krig måste verksamheten koncentreras lill de för krigsförhållanden speciella uppgifterna och den situation som råder lokalt.

Under krig är del nödvändigt med en fördjupad samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. En förstärkning av hemsjukvården och den kommunala hemtjänsten behövs l.ex. för de patienter som inle kan beredas vård vid sjukhus.

Äldreomsorgen utgör en växande del av socialtjänsten. Genom hemsjukvården och dagsjukvården har den en stark koppling till den decentraliserade hälso- och sjukvården vid vårdcentraler eller sjukhem (primärvården). Den starka strävan som finns i fredsfid all äldre så långt som möjligt skaU bo kvar i sina hem kan bli svår all uppfylla i krig. Svårigheter för äldre och handikappade all hinna fill skyddsrum kan göra det nödvändigt att fidigt förflytta dessa människor. De försämrade möjligheterna all upprällhålla hemtjänsten gör all del också kan bli nödvändigt med kollektivt boende i högre grad än i fredstid. Detta kommer också all ställa krav på en fungerade transportorganisation framför alll för all upprätthålla dagsjukvård vid vårdcentralerna.

Barnomsorgen är av särskill slor betydelse för all effektivt kunna utnyttja personal inom totalförsvaret. Barnomsorgen i krig kommer all få la emot avsevärt fler barn än i fred. Delta mäsle ske på ell säll som ulgår från barnens behov av slöd för all klara av de psykiska påfrestningarna under krigsförhåUanden. I och med all familjer splittras under krigsförhållanden genom utrymningar och inkallelser m. m. är del viktigt all riktlinjer finns

Prop. 1981/82:102   Bilaga 5   Socialdepartementet 22

för hur barnen skall las om hand. Socialstyrelsen har nyligen redovisat en undersökning som visar all endast ca 70 av landels kommuner har planer för barnomsorgen i krig.

Del yttersta ansvaret för socialtjänsten och detaljregleringen av denna ligger hos kommunerna. Socialstyrelsens ansvar för socialtjänsten under krigsförhållanden bör bygga på de riktlinjer som finns i fred. Åven vad gäller socialtjänsten måste man vara medveten om all vårdstandard och andra normer kan komma all avvika från de som gäller i fred. Styrelsens uppgifter inför beredskaps- och krigsplanering av socialtjänsten är bl.a. all i samråd med kommunala huvudmän svara för övergripande planering och utarbeta föreskrifter och allmänna råd som skall bilda underlag för kommunernas beredskapsplanering.

Jag delar försvarskommilléns uppfattning alt del är angelägel all fackanvisningarna för beredskapsplanläggning av socialtjänsten revideras så all kommunerna kan genomföra den nödvändiga planeringen. Under programplaneperioden bör barnomsorgen prioriteras, men också frågan om samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, särskill vad avser äldreomsorgen.

4.11 Sjuktransporter

Sjuktransporterna har slor betydelse för sjukvården i krig.

Landstingskommunerna, som svarar för en myckel slor del av tolalför-svarets sjukvårdsresurser, ansvarar för och disponerar en myckel begränsad del av transportmedlen i krig. Det i fred utvecklade och för fredsbehov avpassade sjuklransportsystemel är i huvudsak avsett för transporter inom respektive sjukvårdsområde. En betydande del av sjuktransporterna i krig beräknas emellertid behöva ske över läns- och civilområdesgränser. För dessa behov är de fredslida sjuklransportresurserna helt ofillräckliga.

Utredningen om sjukvården i krig (USIK) och försvarskommitlén har understrukit viklen av en väl fungerande sjuklransportorganisalion.

Transportorganisationen bör enligl försvarskommilléns mening i gmnden byggas upp med de fredslida resurserna som kärna. En flexibel och väl fungerande transportorganisation kräver framför alll samordnad ledning på alla nivåer och samverkan mellan de olika loialförsvarsgrenarna. Av socialstyrelsens programplan framgår all yllerligare studier krävs för all närmare kunna ange inriktningen av och formerna för en transportorganisation i krig.

Frågan om huvudmannaskapet för sjuktransport- och ambulansverk-samhelen övervägs f.n. av räddningsljänstkommillén (Kn 1979:01). I avvaktan pä räddningstjänslkommilléns förslag i denna fråga är jag nu inle beredd all föreslå några ändringar av nuvarande ansvarsförhållanden.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 23

4.12 Kostnader m. m.

Kostnaderna av invesleringskaraklär för programmet hälso- och sjukvård i krig belastar anslagen H4 Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. och anslaget H6 Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m.m. under femte huvudtiteln. Driftkostnader för beredskapslagring m. m. bekostas från ett särskilt anslag (H5).

Enligl regeringens anvisningar för program- och verksamhetsplaneringen för hälso- och sjukvården i krig under perioden 1982/83-1986/87 skulle planeringen utgå från summan av de i prop. 1980/81:100 bilaga 8 upptagna beloppen på anslagen H4 och H6. Den anbefallda ramen för perioden uppgår fiU 222,1 milj. kr. Inom den anbefallda ramen ingår beredskapslagring av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraklär. Utöver angiven ram angavs att medel för driftkostnader av beredskapslagringen skulle beräknas mot bakgmnd av den planerade lageruppbyggnaden.

Socialstyrelsen har i programplanen 1982—87 framhållit all medelstilldelningen under perioden 1977—1982 inle medgett all bristerna kunnat undanröjas mer än lill en del. Det föreligger därför fortfarande stora behov av åtgärder för den civila hälso- och sjukvården i krig. Den allvarligaste brislen är den dåliga fillgången på sjukvårdsmaleriel av förbrukningskaraktär. Styrelsen anmäler i programplanen alt den inriktning som försvarskommitlén anger i belänkandel (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret med bl.a. en stark upprustning av försörjningsberedskapen vad gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraklär inle kan rymmas inom den anvisade medelsramen. Delta medför enligl styrelsen all den verksamhet som kan rymmas inom anbefalld ram endast kan bli den högst prioriterade. Denna ram medger inle heller all de brister som nu finns inom den civila hälso- och sjukvården i krig kan avhjälpas inom programplaneperioden. Bristerna kommer fortfarande all kvarstå i slutet av 1980-talet. Socialstyrelsen presenterar därför två alternativ, "Anbefalld ram" och "Socialstyrelsens förslag". Det senare alternativet bör enligl socialstyrelsen läggas lill gmnd för planeringen och medelstilldelningen för den civila hälso- och sjukvården i krig.

I alternativet "Anbefalld ram" (222,1 milj. kr) har styrelsen prioriterat anskaffning av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och beräknat alt ca 50% av den anbefallda ramen används för ändamålet. Socialstyrelsen har också ansett det absolut nödvändigt alt fortsätta uppbyggnaden av den kimrgiska operalionskapacilelen och bibehålla nuvarande utbildningsverksamhet. Styrelsen har vidare ansett det nödvändigt all beräkna medel för omstrukturering av läkemedelsberedskapen. Alternativet innebär emellertid alt önskvärda förbällringar av värdavdelningsutmstning och utbildningsinsatserna inle kan genomföras. Alternativet innebär enligl styrelsen också alt försöijningsberedskapen for sjukvårdsmaleriel av förbrukningskaraktär endast kommer all förbättras i mycket långsam takt.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 24

1 alternativet "Socialstyrelsens förslag" utgår styrelsen från de intentioner som försvarskommitlén angell. Socialstyrelsen föreslår en femårig ram på 370,6milj.kr. DärtiU kommer driftkostnader som för perioden beräknas till 266,7milj. kr.

Försvarskommitlén anser i sill slutbetänkande alt del är nödvändigt med åtgärder inom programmet hälso- och sjukvården saml socialtjänsten i krig för att förbättra läget. Alternativet "Socialstyrelsens förslag" bör därför när det gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär, läkemedel och utbildning enligl kommitténs mening läggas lill grund för planeringen och medelstilldelningen för den kommande femårsperioden. Kommittén förordar alt en ram om 320 miljoner kr., exkl. driftkostnader, anvisas för perioden 1982/83-1986/87 för hälso- och sjukvården saml socialtjänsten i krig över perioden, dvs. med 64milj. kr. per budgetår. Kommittén förutsätter dock all viss omplanering och omprioritering av befintliga resurser också sker. Verksamheten kan härigenom inriktas mol de mål som kommittén angett. På detta sätt kan påtalade brister inom särskilt angivna områden åtgärdas. En sådan långsiktig inriktning ger också möjlighet att åstadkomma stadga i planeringen. En yllerligare åtgärd i samma syfte är enligl kommittén att socialstyrelsen ges beslällningsbemyndiganden enligl de fleråriga anskaffningsplaner som styrelsen presenterat.

Sjukvårdshuvudmännen har sedan den Ijuli 1981 fåll ansvar för ledningen i krig inom sitt verksamhetsområde. Det innebär att deras ansvar för hälso- och sjukvården i fred kvarstår även i krig. Jag delar försvarskommUténs uppfattning att sjukvårdshuvudmännen bör se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning lill deras fredslida ansvar och verksamhet, vilket bl. a. bör leda till att sjukvårdshuvudmännen själva ansvarar för förberedelser och erforderlig lagring inför en fredskrissiluation.

Somjag tidigare redovisat har sjukvårdshuvudmännen f.n. en myckel låg försörjningsberedskap. Del är därför angelägel alt älgärder vidtas för alt åstadkomma förbällringar.

Enligl min mening bör formerna för ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen prövas ytterligare. Mol denna bakgrund ärjag inle beredd att la ställning lill försvarskommilléns förslag om en femårig ekonomisk ram för hälso- och sjukvården i krig. Jag föreslär all medel beräknas för budgetåret 1982/83 med utgångspunkt i försvarskommilléns förslag. Detsamma bör gälla för budgetåret 1983/84.

Frågan om industrislödålgärder för att främja inhemsk produktion har tagits upp av försvarskommitlén och socialstyrelsen. Del har därvid framhållits att anslagskonstruklionen för hälso- och sjukvården i krig inle får styra valet av åtgärder för att säkerställa försöijningsberedskapen. Samtidigt har framhållits att socialstyrelsen bör ges relativt stora möjligheter all välja former för industristöd. För egen del vill jag framhålla att det ofta är svårt att i förhand bedöma om beredskapslagring eller industriella stödåtgärder är lämpligast för all stärka försörjningsberedskapen. Resurserna

Prop. 1981/82:102    Bilaga 5    Socialdepartementet 25

skall kunna utnyttjas på del säll som ger den bästa försöijningsförmågan. En flexibel användning av invesleringsanslagel för beredskapslagring inom hälso- öch sjukvården bör därvid göras möjlig så all exempelvis leasing kan få förekomma om del ger den bästa effekten. Åven bidrag för förtådslokaler hos sjukvårdshuvudmännen bör kunna komma i fråga.

Frågan om att säkerställa försörjningsviklig inhemsk produktion är en åtgärd söm får prövas i särskild ordning. Jag anser inle all del inom socialstyrelsen bör finnas en speciell kompelens för all bedöma industri-stödåtgärder inom hälso- och sjukvårdsområdet. Del ankommer givelvis på socialstyrelsen all utifrån sitt kompetensområde ange vilka produkter som är nödvändiga för att trygga hälso- och sjukvården i en kris- eller krigssituation.

Ställningstaganden lill socialstyrelsens anslagsframställningar och hemställan om anslag för budgetåret 1982/83 görs i del följande vid anmälan av anslagsfrågor.

5 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen all

godkänna de rikfiinjer för programmet hälso- och sjukvården saml socialtjänsten i krig somjag har angell i del föregående.

6 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

FEMTE HUVUDTITELN

I prop. 1981/82:100 (bil 8) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposifion i ämnel, för budgetåret 1982/83 beräkna till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m. ell reservationsanslag av 34591000kr., tUl Driftkostnader för beredskapslagring m.m. ett förslagsanslag av 29810000 kr. och till Utbildning av personaiför hälso-och sjukvård i krig m.m. ett förslagsanslag av 5425000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 5   Socialdepartementet

26

H. Övrig sjukvård m. m.

H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m.

14671200 34591000 56802000

Reservation

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

27613925

Från anslaget bekostas ulgifler för investeringar i beredskapslager m. m. för den civila hälso- och sjukvården i krig.

		1981/82	Beräknad ändring 1982/83
			Social-	Före-
			styrelsen	draganden
1.	Anskaffning av utrust-
	ning m. m.	9500000	-H 8000000	-1- 5 000000
2.	Beredskapslagring av läkemedel, sera och vacciner
	m.m.	25091000	-16689000	-16689000
3.	Beredskapslagring av för-
	brukningsmaterial	-	-h 33 900 000	-(-33900000
4.	Förrådsanläggningar	-	-h 5 100000	-
	Summa	34 591000	-H303II000	-f222ll000

Socialstyrelsen

1.    Under anslagsposten beräknas medel för anskaffning av sjukvårds-
utmstning och för ersättning till sjukvårdshuvudmännen för genomförda
ändringsarbeten i byggnader avsedda för operalionsannex.

Socialstyrelsen beräknar medelsbehovel för anskaffning av kompletterande utrustning till operalionsannex lill 16,5 milj. kr för budgetåret 1982/83. Utgifierna för ändringsarbeten beräknas lill 1 milj. kr.

2.    Anslagsposten avser investeringar i läkemedel och läkemedelsrå
varor. Vidare beräknas medel för beredskapslagring av sera och vacciner
saml för reservanläggningar för välskeproduklion.

1 syfte all skapa balans meUan läkemedel och förbrukningsmateriel med särskUd prioritering av krigsfallets behov föreslår styrelsen all 8,4milj. kr. anvisas för vissa särskill angelägna läkemedel. Den reservation som uppkommit under anslaget beror i huvudsak på all del i fiera fall inle varit möjligt all från utländska läkemedelsfabrikanler kunna inköpa önskade läkemedelssubslanser. För sera och vacciner saml för reservanläggningar för välskeproduklion föreligger inle något medelsbehov för budgetåret 1982/83.

3.    Försöksverksamhet med beredskapslagring av sjukvårdsmaleriel på
går sedan våren 1981 vid fyra landsting (Stockholms, Södermanlands,
Värmlands och Norrbollens läns landsting). På gmndval av bl. a. erfaren
heterna från försöksverksamheten bör enligl styrelsens mening lagerupp-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 5    Socialdepartementet 27

byggnad av absolut oundgängliga produkter inledas. Malerielen utgörs huvudsakligen av sådan som normall inle tillverkas inom landet och där möjligheterna till inhemsk produktion bedöms som ringa eller förknippade med myckel långa igångsältningslider.

Avvägningen mellan färdigproduktlagring resp. halvfabrikat/råvarulag-ring är ulomordenlligl betydelsefull. ÖEF har under hand anmält betydande behov av konsultmedverkan för all kunna delaljsludera området. Styrelsen hemställer efter samråd med ÖEF all 200000kr. får disponeras ur delposten för konsultmedverkan i dessa avvägningsfrågor.

I syfte att snabbare skapa balans mellan läkemedels- och förbruknings-fillgångar i försöijningsberedskapen liksom alt tillgodose krigsfallsbehovel föreslår styrelsen att 33,9 milj. kr. anvisas för uppbyggnad av förbruknings-maleriellager. I delta belopp ingår 4,7 milj. kr. för fortsall slöd lill inhemsk produkfion av röntgenfilm.

4. Enligl styrelsen bedömer ÖEF all inga yllerligare förrådsbyggnader för läkemedelslagring under budgetåret 1982/83 erfordras. I fråga om lagring av förbmkningsmaleriel uppkommer ell förrådsbehov motsvarande tre av ÖEF:s standardförråd fill en kostnad av 5,1 milj. kr.

Föredraganden

Mot bakgmnd av vad jag anfört i del föregående och med hänvisning lill sammanställningen beräknarjag anslaget till 56802000 kr.

Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

all till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. för budgetåret 1982/83 anvisa ell reservaiionsanslag av 56802000 kr.

H 5. Driftkostnader för beredskapslagring m. m.

1980/81 Utgift 27230000

1981/82 Anslag 29810000

1982/83 Förslag 36240000

Frän anslaget bekostas förvaring och underhåll av beredskapsutmstning saml drift av beredskapslager av läkemedel m. m. för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 5   Socialdepartementet

28

		1981/82	Beräknad ändnng 1982/83
			Social-	Före-
			styrelsen	draganden
1.	Förvaring och underhåll
	av utrustning m. m.	8030000	+  14.32000	+ \ 110000
2.	Läkemedel m. m.	18380000	-1- 2 362000	-1-   555 000
3.	Förbrukningsmateriel	-	+ 7 191000	-1-4465 000
4.	Ersättning Ull sjukvårdshuvudmännen för vissa
	planläggningskostnader	3400000	+    300000	-h 300 000
5.	Förrådsanläggningar	-	+    690000	-
	Summa	29810000	-hl 1975 000	-1-6430000

Socialstyrelsen

1. En utökad anskaffningsverksamhet medför också ökade kostnader för förvaring och underhåll av ul.mslning av varaktig sjukvårdsmaleriel. Hyreskostnaderna ökar på grund av utbyte fill såväl ur mobiliseringssynpunkt som ur fredsmässig förvaUningssynpunkt bättre förtådslokaler. Kostnaderna för frakter och för malerielvård ökar också.

2. Driftkostnaderna för beredskapslagring av läkemedel har beräknats efter samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Ränta på investerat kapital utgör 80-90% av driflkoslnaderna (18,4milj. kr.).

Under delposten beräknas medel också för driftkostnader av beredskapslager för sera och vacciner (2milj. kr.). Kostnaderna för tillsyn och funktionskontroll för reservanläggningar för välskeproduklion beräknas liU 0,3 milj. kr.

3. Under föregående anslag har styrelsen hemsläUl all 33,9milj.kr. ställs till förfogande för all inleda uppbyggnaden av beredskapslager för sjukvårdsmaleriel av förbmkningskaraklär. Under förutsättning all lagren i första hand integreras med sjukvårdshuvudmännens cenlralförråd för att säkra omsättning skulle enligt gällande regler för pågående försöksverksamhet kostnaderna uppgå lill 7,2 milj. kr. Driftkostnader för del hos ÖEF redan existerande, äldre beredskapslagrel av förbrukningsmateriel m.m. uppskattar ÖEF liU 2,7 milj. kr. HärtiU kommer kostnader för drift av försörjningsberedskapssyslemel (databearbetningar m.m.) som uppskattas fiU 0,4 milj. kr.

4. Hos varje sjukvårdshuvudman finns beredskapsplanläggare med uppgift att hålls samman beredskapsplaneringen. Planläggarnas arbetstid varierar meUan olika sjukvårdshuvudmän beroende på planläggningens omfattning.

Verksamheten kommer under budgetåret 1982/83 att intensifieras med översyn av planläggningen för fredsorganisalionens övergång fill den nya krigsorganisationen.

5.   ÖEF uppskattar driflkoslnaderna för sina förrådsbyggnader fill 12
procent av invesleringsvärdel vartill kommer vissa personalkostnader.
Medel sbehover uppgår till 690000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 5    Socialdepartementet

29

Föredraganden

Mot bakgmnd av vad jag anfört i del föregående om hälso- och sjukvården i krig och med hänvisning fill sammanställningen beräknarjag anslaget tiU 36240000 kr. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

all liU Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetåret 1982/83 anvisa elt förslagsanslag av 36240000 kr.

H 6. Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m. m.

1980/81 Utgift	5 128000
1981/82 Anslag	5425000
1982/83 Förslag	7085000

Från anslaget bekostas utbildning av personal som avses tjänstgöra inom den allmänt civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.

		1981/82	Beräknad ändring	1982/83
			Social-	Före-
			styrelsen	draganden
1.	Utbildning för den civila
	hälso- och sjukvårdens
	krigsorganisation	2462000	-1-1338000	-1-1300000
2.	Försvarsmedicinsk tjänstgöring och vapenfri ut-
	bildning	997000	-h  403000	-t-   124000
3.	Bidrag fill Svenska röda korset för utbildning av civilsamariter och perso-
	nal för krigsblodcenlraler	1214000	+  386000	+   146000
4.	Bidrag Ull Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund för utbildning av
	bilförare	752000	-1-  448000	-1-    90000
	Summa	5 425 000	-1-2 575 000	-1-1660000

Socialstyrelsen

1. Utbildnings- och informationsinsatserna syftar i enlighet med socialstyrelsens programplan 1982/83—1986/87 lUl all vara en påbyggnad lill den grundutbildning och arbetserfarenhet som medicinsk, administrativ och teknisk personal skaffat sig för sill arbete i fred. Styrelsen beräknar medel för sammanlagt 79 kurser med ca 1 600 kursdeltagare.

2. Styrelsen föreslår all delposterna försvarsmedicinsk tjänstgöring och utbildning av vapenfria las upp under en anslagspost. Vidare föreslår styrelsen all en omfördelning av medel inom anslagsposten sker lill förmån för utbildning av vapenfria tjänsleplikliga som i princip helt saknar utbild-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 5   Socialdepartementet 30

ning för sin krigsuppgifl. För budgetåret 1982/83 räknar socialstyrelsen med en tilldelning av ca 400 vapenfria i grundutbildning och 100 vapenfria i repefitionsulbildning.

Den försvarsmedicinska tjänstgöringen för läkare skall fullgöras inom sådana discipliner där läkaren kan komma all verka under beredskap och krig. Ca 50 Ijänstgöringsmånader beräknas las ul under budgetåret lill en kostnad av ca 550000 kr.

3. För socialstyrelsens räkning utbildar Svenska röda korset civilsamariter för placering inom den civila krigssjukvården, i första hand hemsjukvården. Bidraget innebär all minst 600 samariter kan grundutbildas och 500 repetilionsulbildas.

4. Bidraget till Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund innebär all ca 500 personer gmndutbildas och repetilionsulbildas. Därutöver behövs vissa informationsinsatser för all öka rekryteringen av ambulansförare.

Föredraganden

Med hänvisning lill sammanställningen och fill vad jag anfört i del föregående beräknarjag anslaget fill 7085000kr. Genom all sjukvårdshuvudmännen från den 1 juli 1981 övertagit ansvaret för ledningen av sjukvården i krig från länsstyrelserna, anser jag del särskill angelägel all information- och utbildningsinsatser ägnas ål ledningen av hälso- och sjukvården i krig.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all lill UtbUdning av personal för hälso- och sjukvård i krig m.m. för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 7085000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 5    Socialdepartementet 31

Innehållsförteckning

Socialdepartementet bil. 5  ................................... I

Övrigi totalförsvar: programmet Hälso- och sjukvärden saml so
cialtjänsten i krig  ........................................... I

1 Inledning ........................................................ ... 1

2 Sjukvårdsberedskapens fortsatta utveckling   ........ 2

3 Inriktningen av hälso och sjukvården i krig   ........... 4

4 Olika frågor av betydelse för sjukvårdsberedskapen        6

4.1 Sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraklär   ...... ... 7

4.2 Sjukvärdsulrustning   ................................... 11

4.3 Läkemedel    .............................................. .. 12

4.4 Sjukvårdens skydd   .................................... 13

4.5 Utbildning   ................................................ 14

4.6 Ledning av sjukvården i krig   ........................ 15

4.7 Utökat programansvar   ............................... .. 17

4.8 Socialstyrelsens uppgifter och organisation   .... .. 19

4.9 MobiUsering av sjukvårdspersonal   ................ .. 20

4.10 Socialtjänsten i krig  .................................... .. 21

4.11 Sjuktransporter   ........................................ .. 22

4.12 Kostnader m.m............................................ 23

5 Hemställan   .................................................... .. 25

6 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83    ............... .. 25

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1981/82:102    Bilaga 6    Kommunikationsdepartementet       I

Bilaga 6

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET  PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Elmstedt

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

1   Övrigt totalförsvar: programmet Ledning m.m.

1.1 Fortsatt utveckling av televerkets försvarsberedskap

Inledning

I televerkets försvarsförberedelser ingår all planera verksamheten i krig och under beredskap så all skilda lolalförsvarsgrenars oundgängliga behov av telekommunikationer inom landet och med andra länder kan tillgodoses. Delta innebär all del åligger verket all under såväl fred som krig leverera, sälla i drift och underhålla teleanordningar för totalförsvaret. Under krig skall televerket dessutom i erforderiig omfattning upprällhålla driften vid sina anläggningar. Verket skall vidare verka för att omställningen från fredsförhållanden till beredskaps- och krigstillstånd skall kunna genomföras snabbt och att föreliggande uppgifter i största möjliga utsträckning skall kunna lösas även under omslällningsliden.

Verksamhetsplan

Televerket har enligl regeringens anvisningar sänt in verksamhetsplan för perioden 1982/83-1986/87 avseende verkels försvarsberedskap. Planeringen skulle enligl anvisningarna inriktas mol en förstärkning av krigsuthålligheten hos verkets anläggningar. Planeringsramen angavs till 10 milj. kr. per budgetår under planeringsperioden.

Televerket redovisar i verksamhetsplanen beredskapsålgärder avseende

reservlelefonnälel, syslem för Irafikbegränsning, transportabla lelefonsla-

fioner, förstärkta lokaler, reservanläggningar för rundradio, malerielför-

söijning i krig och teleanordningar för televerkets ledning i krig.

1    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 6

Kartong: S. 4, hemställan 2. Står: lOOOOOOO Rättat till: 23460000
S. 5, hemställan Står: 3000000 Rättat till: 9000000
S. 6, hemställan Står: 4500000 Rättat till: lOOOOOOO
S. 4-s. 6, hemställan Utgår: utöver      anslae

Prop. 1981/82:102    Bilaga 6    Kommunikationsdepartementet       2

För försvarsberedskapsålgårder på investeringssidan har televerket följt planeringsramen 10 milj. kr. per budgetår enligl regeringens anvisningar. Investeringsbehovet för perioden blir följakfiigen 50 milj. kr. Därutöver finansieras beredskapsåtgärder enligl verksamhetsplanen över televerkels driflstat. Kostnaderna för dessa åtgärder beräknas lill drygt 40 mjlj. kr. per budgetår.

1978 års försvarskommitté

Försvarskommitlén konstaterar i sill belänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 all sårbarheten hos flertalet samhällsfunktioner har ökat. Detta gäller även lelefunklionen där tekniken har blivit mer kompli cerad och koncentrerad.

Kommittén anför vidare. En övergång lill elt programminnesslyrl digitalt telefonnät har just påbörjats i landet. Detta innebär stora förändringar med tekniska problem och stora kostnader för all bibehålla de befintliga manuella reservstalionerna i funktionsdugligt skick.

Redan i dag vidtar televerket åtgärder för skydd mol fredskalaslrofer, lerrorhandlingar och sabotage. Yllerligare åtgärder kan behöva vidtas för all tillgodose skyddskraven i krig.

Televerkels beredskapsverksamhel inriktas också mot en förstärkning av krigsulhåUighelen hos verkels anläggningar genom uppförande och anskaffning av reservlelefonslafioner, transportabel utmslning m. m.

Försvarskommitlén anser del angelägel all de krigsskyddsålgärder -bl.a. anordnande av reservlelefonslalioner och anskaffning av niobila ersällningsulmslningar - som vidtagits i telenätet ända sedan 1940-lalel, fullföljs även i den moderniserade digitala miljön.

Uppbyggnaden av de framlida reservstalionerna bör ske jämsides med den fredslida uppbyggnaden. Den bör finansieras med ordinarie invesleringsmedel fömtom den ram som finns för försvarsinvesleringar (f. n. ca 10 milj. kr. per år). Försvarskommitlén anser att del hämtöver är angelägel all de nya stationerna ges en sådan utrustning alt lelefonalarmering kan ulföras i skyddsrumsorter. Detta behov accentueras i och med all kraven på ljud- och värmeisolerade byggnader ökar.

Föredraganden

Totalförsvarets samband i krig och beredskap bygger i slor utsträckning på televerkets nät. Televerkets verksamhetsplan som är upprättad enligt regeringens anvisningar har inriktats mol en förstärkning av krigsulhåUighelen hos verkels anläggningar. Jag har inga erinringar mot inriktningen och omfattningen av verksamhetsplanen och förordar att den läggs lill gmnd för televerkets fortsalla försvarsberedskap.

Som försvarskommitlén framhåller har en övergång lill programminnes-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 6   Kommunikationsdepartementet       3

styrda telefOiistalioner och digital teknik i telefonnätet nyligen påbörjats. I likhet med kommittén anser jag att del är angelägel all krigsskyddsålgär-derna i nätet fullföljs även i den nya miljön. All bibehålla de manuella reservtelefonstalionerna i del moderniserade nätet medför stora kostnader. Del är därför angelägel att utnyttja de möjligheter som den digitala tekniken ger för all successivt åstadkomma mindre kostnadskrävande lösningar. Mol denna bakgmnd pågår inom televerket arbete med den framlida utformningen av reservstalionerna. Inriktningen är därvid alt bygga upp ett automatiskt reservsystem som i så stor utsträckning som möjligt baseras på de fredsmässiga resurserna. De åtgärder som televerket vidtar i beredskapshöjande syfte bör även fortsättningsvis finansieras genom all en särskUd ram för försvarsinvesleringar avsätts inom anslaget Teleanläggningar m. m. för vaije budgetår.

I prop. 1981/82:100 bU. 9 har för budgetåret 1982/83 föreslagils ell anslag på totalt 1438,4 milj. kr. varav 10 milj. kr. för försvarsberedskap.

Hemställan

Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

alt godkänna de riktUnjer för den fortsatta utvecklingen av televerkets försvarsberedskap somjag har angett.

2   Ekonomiskt försvar: programmet Transporter 2.1 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 B. Vägväsende

B 9. Statens vägverk: Försvarsuppgifter

1980/81 Utgift 6266000 Reservation 634000

1981/82 Anslag 12500000

1982/83 Förslag 23460000

I prop. 1981/82:100 bil. 9 har regeringen föreslagit riksdagen, all i avvaktan på särskild proposition i ämnet, lill Statens vägverk: Försvarsuppgifter för budgetåret 1982/83 beräkna ell reservaiionsanslag på 12500000 kr. Jag anhåller att nu få la upp denna fråga.

Detta anslag är ell kalenderårsanslag och avser framförliggande kalenderår. Anslaget avser således år 1983.

Delposten Försvarsuppgifler, drift under anslaget omfattar den verksamhet som skall tillgodose totalförsvarets krav på väghållning under beredskapslillslånd och krig och den planläggning i fred som erfordras härför.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 6    Kommunikationsdepartementet       4

Vägverkels långsikliga beredskapsplanläggning inom del ekonomiska försvarets ram stäUer ökade krav på planeringsinsatser på central och regional nivå. En vidareutveckling och samordning av planläggningsarbetet inom totalförsvaret kommer all genomföras. Försvarsulbildning av verkets personal fömtsalls kunna pågå i oförändrad omfattning under planeringsperioden.

Delposten Försvarsuppgifler, investeringar under anslaget omfattar anskaffning av reservbromateriel och reservdelar för verkels färjor, fordon och maskiner.

Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. programplanen för del ekonomiska försvaret och därvid redovisat sin syn på delprogrammet Vägar. Jag ansluter mig lill hans ställningstaganden och beräknar medelsbehovel för budgetåret 1982/83 lill 23460000 kr., dvs. en ökning med 10960000 kr.

Plan Kr.

Försvarsuppgifler, drift 6960000

Försvarsuppgifler, investeringar 16500000

23460000

Vägverket bör genom ell lämpligt avvägt beslällningsbemyndigande ges möjlighet all anskaffa reservbromateriel så ekonomiskt som möjligt. Mol bakgmnd av de av mig förordade investeringarna anser jag att ell lämpligt beslällningsbemyndigande för år 1984 är 10 milj. kr.

Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen att

1. medge all statens vägverk lämnas del beslällningsbemyndigande som jag förordat i del föregående

2. alt till Statens vägverk: Försvarsuppgifter för budgetåret 1982/83 anvisa ell reservaiionsanslag på 23460000 kr.

D. Statens järnvägar

D 4. Försvarsinvesteringar vid statens Järnvägar

Under denna mbrik har i prop. 1981/82:100 bil. 9, i avvaktan på föreliggande proposifion, för budgetåret 1982/83 tagits upp oförändrat nominellt belopp jämfört med budgetåret 1981/82, dvs. 6000000 kr.

Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. programplanen för del ekonomiska försvaret.

Statens järnvägar har i sin programplan för delprogrammet Järnvägstransporter bl.a. hemställt om medel för försvarsinvesleringar.

Chefen för handelsdepartementet har tidigare redovisat sin syn på delprogrammet Järnvägstransporter. Jag ansluter mig lill hans slällningsla-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 6   Kommunikationsdepartementet       5

ganden och förordar all statens järnvägar för budgetåret 1982/83 erhåUer 9000000 kr. för försvarsinvesteringar. Beloppet skaU inte föras fill statskapitalet.

Investeringarna avser i första hand åtgärder i krigslelenälet och elkraft-försörjningen saml fortsall utbyggnad av en ny skolbyggnad i Ångelholm. Jag hemsläller alt regeringen föreslår riksdagen

all lill Försvarsinvesteringar vid statens järnvägar för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag på 9000000 kr.

E. Sjöfart

E 1. Farledsverksamhet exkl. isbrytning

Under denna mbrik har i prop. 1981/82:100 bU. 9 för budgetåret 1982/83 föreslagits ett förslagsanslag på 343 313000 kr., varav 1683000 kr. avser det ekonomiska försvaret. I beloppet ingår kostnaden för sjöfartsverkels. försvarskonlor, halva kapitalkostnaden för Falslerbokanalen samt kostnaderna för drift av och investeringar i beredskapslager.

Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmäU bl.a. programplanen för del ekonomiska försvaret och därvid redovisat sin syn på delprogrammet Sjötransporter. Jag ansluter mig till hans ställningstaganden och konstaterar all anslagsberäkningen för det ekonomiska försvaret inom ramen för anslaget Farledsverksamhel exkl. isbrytning följer programplanens rikfiinjer.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfäUe

all ta del av vad jag anfört om sjöfartsverkets verksamhet inom del ekonomiska försvaret.

F. Luftfart

F 2. Beredskap för civil luftfart

Reservation 6595000

1980/81 Utgift	3762000
1981/82 Anslag	5500000
1982/83 Förslag	lOOOOOOO

I prop. 1981/82:100 bil. 9 har regeringen föreslagU riksdagen all, i avvaktan på SärskUd proposition i ämnet, lill Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1982/83 beräkna ett reservaiionsanslag på 5,5 milj. kr. Jag anhåller alt nu få ta upp denna fråga.

Chefen för handelsdepartementet har fidigare i dag anmält bl.a. pro-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 6   Kommunikationsdepartementet       6

gramplanen för del ekonomiska försvaret och därvid redovisat sin syn på delprogrammet Flyglransporter. Jag ansluter mijg fill hans ställningstaganden och beräknar medelsbehovel för budgetåret 1982/83 till lOOOOOOO kr., dvs. en ökning med 4500000 kr. i förhållande liU föreslaget anslag i prop. 1981/82:100 bil. 9. Den föreslagna medelsramen medger en ökad handlingsberedskap för ledningsfunktioner, fortifikaloriska åtgärder samt materielanskaffning för flygplanens tekniska underhåll. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Beredskap för civU luftfart för budgetåret 1982/83 anvisa ell reservaiionsanslag av 10000000 kr.

I. Institut m. m.

1 1, Transportrådet

I prop. 1981/82:100 bil. 9 har tiU transportrådet (TPR) för budgetåret 1982/83 föreslagils ell förslagsanslag av 13 382000 kr. Av anslaget avser 3079000 kr. TPR:s verksamhet inom det ekonomiska försvaret.

I del föreslagna beloppet för del ekonomiska försvaret ingår 1015 000 kr. ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar. Härigenom möjUg-görs en forlsall anskaffning och drift av radioulmslning som ingår i tran-sportledningssyslemet öch utveckling av elt nyll syslem för drivmedelsransonering.

Chefen för handelsdepartementet har tidigare i dag anmält bl.a. programplanen för ekonomiskt försvar och därvid redovisat sin syn på delprogrammen Transportsamordning och Landsvägstransporter. Jag ansluter mig lill hans ställningstaganden och konstaterar all anslagsberäkningen till TPR i 1982 års budgetproposifion följer programplanens riktUnjer.

Jag hemsläller all regeringen bereder riksdagen tillfälle

all la del av vad jag anfört om transporträdets verksamhet inom del ekonomiska försvaret.

Norstedts Ttvckeri, Stockholm 1982

Prop. 1981/82:102   Bilaga 7    Utbildningsdepartementet 1

Bilaga 7

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande; statsrådet Wikström

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Psykologiskt försvar

Den fortsatta utvecklingen av försvarsberedskapen inom Sveriges Radio AB

1    Verksamhetsplan för perioden 1982/83-1986/87

Sveriges Radio AB (SR) har enligt regeringens anvisningar i skrivelse fill regeringen den 28 augusti 1981 redovisat en verksamhetsplan för perioden 1982/83-1986/87 avseende företagets beredskap. Enligl anvisningarna skall de nuvarande principerna för SR:s organisation under krig och vid krigsfara tillämpas även framgent och den inriktning av verksamheten som lades fast i 1977 års försvarsbeslut fullföljas. Detta innebär all i första hand sändningsledning och nyhetsverksamhel skall planeras så all den kan fungera i krig med god effektivitet. Vidare bör lokalradions verksamhet under kriser och i krig planeras parallellt med den fredslida uppbyggnaden.

SR redovisar i sin plan beredskapsläget den 1 juli 1981 saml planerade åtgärder under liden 1982/83-1986/87. Med utgångspunkt i de uppställda målen för perioden och i syfte all dels behålla beredskapsnivån, dels motverka brister planerar företaget beredskapsålgärder för förrådshållning och service, omsättning av teknisk materiel för ljudradio och TV, förbättrad utbildning m.fl. personalåtgärder samt skydd för personal och pro-gramproduklion i Stockholm.

Vidare redovisas organisation m. m. för ljudradions och TV:s sändningsledning och nyhetsverksamhel i krig, en genomförd länsradioorganisalion saml organisation för produktionsenheter vid försvarsmaktens och civila försvarels centrala ledning.

Kostnaderna för SR:s beredskap täcks sedan budgetåret 1979/80 i sin I    Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 7

Prop. 1981/82:102    Bilaga 7    Utbildningsdepartementet 2

helhet med avgiftsmedel. För budgetåret 1981/82 har kostnaderna beräknats tiU 1365000 kr.

2    1978 års försvarskommitté

Försvarskommitlén (Fö 1978:02) har i belänkandel (DsFö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 betonat de stora förändringar som den tekniska utvecklingen på massmedieområdet medför för psykologiskt försvar. Försvarskommitlén anser all dessa problem mäsle ägnas slor uppmärksamhet. Regeringen har lUlkallal en särskild utredare (Fö 1981:01) för alt se över informationsberedskapen vid krig och krigsfara.

Försvarskommittén framhåller den stora betydelsen av verksamheten inom SR:s ansvarsområde när del gäller psykologiskt försvar, inle minst vid elt övertaskande angrepp. Studier och planläggning bör enligl kommittén inriktas på all ge godtagbar effekt och uthållighet även i sådana lägen.

Vidare framhålls viklen av all program liU ullandel kan sändas under kriser och i krig och att de informationskanaler som avses användas utnyttjas redan i fredslid.

3   Föredraganden

Enligt statsmakternas beslut år 1978 (prop. 1977/78:91, KrU 24, rskr 337) organiserades Sveriges Radio-koncernen i ett moderbolag och fyra programförelag. Sändningsrätt tillkommer f. n. Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB. Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. I avtal som träffades år 1979 mellan staten och Sveriges Radio aktiebolag regleras detta bolags uppgifter som moderbolag i en koncern i vilken de nämnda förelagen ingår. I ell särskill avtal från samma år regleras koncernens verksamhet under krig och vid krigsfara. Vid tillämpning av detta senare avtal, det s. k. krigsavtalel förändras organisationen så all moderbolaget och programföretagen utgör en enhet, Sveriges Radio AB , understäUd regeringen. Sändningsrällen övergår från dotterbolagen till den nya enheten.

Chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansvarig för samordningen inom totalförsvaret har tidigare föreslagit allmänna riktlinjer för totalförsvarets utveckling och framhålUt viklen av all informations- och upplysningsverksamheten även kan fungera i kris- och krigssituationer. Jag vill beträffande riktlinjerna för försvarsberedskapen vid Sveriges Radio för programperioden 1982/83—1986/87 anföra följande.

Verksamhetsplanen utgör tillsammans med 1977 års försvarsbeslut och 1978 års försvarskommiltés belänkande (DsFö 1981:14) viktiga underlag för regeringens förslag rörande Sveriges Radios ställning inom lotalför-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 7    Utbildningsdepartementet 3

svaret. Jag finner det angelägel alt framhålla—i likhet med vad som sades i 1977 års försvarsbeslut-(prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311) all radio och TV-sändningar är centrala för möjligheten att lämna allmänheten snabb och saklig information under beredskap och i krig. Del är därför nödvändigt att i första hand sändningsledning och nyhetsverksamhet kan fungera med god effekfivitet i krig. Del är också viktigt all verksamheten planeras så alt meddelanden från regering och myndigheter snabbi kan nå allmänheten. Erforderlig personaltillgång för dessa funktioner måste således säkerställas i samråd med försvarsmyndigheierna.

Försvarskommitlén har i sUl betänkande särskiU betonat betydelsen av en god beredskap vid övertaskande angrepp. Byggnadsstyrelsen har fåll i uppdrag all särtedovisa förslag fill beredskapsålgärder i samband med del planerade tUlbyggnadsarbetel vid Sveriges Radios anläggningar i Stockholm.

I 1977 års försvarsbeslut betonades betydelsen av lokalradions verksamhet och viklen av att planeringen för dess verksamhet under kriser och i krig sker paraUeUt med den fredslida uppbyggnaden. I Sveriges Radios verksamhetsplan för liden 1982/83—1986/87 redovisas en utbyggd länsradioorganisalion. Denna organisafion är myckel vikfig för informationsverksamheten under kriser och i krig. Del är därför angelägel all en fortsall utbyggnad sker med möjlighet lill information även på lokal nivå. Del år också angeläget att behovet av personal för detta ändamål beaktas vid krigsplacering av Sveriges Radios personal.

När det gäller radiosändningar till ufiandet delar jag försvarskommilléns uppfattning att sådana sändningar bör ske frän de sändare och pä de frekvenser som är i bruk i fredslid. De AM-sändare som i dag kan avlyssnas i utlandet kommer att vara i bmk tills den av riksdagen beslutade Skånesändaren (prop. 1980/81:125, KrU 27, rskr 297) är färdigbyggd.

Sammanfattningsvis anser jag det angelägel all planeringen för Sveriges Radios beredskap ulgår från situationen i fredslid. En strävan vid planeringen för beredskap och krig bör vara all låta organisationen såvitt möjligt överensstämma med organisation och ansvarsfördelning i fredslid.

4   Hemställan

Med hänvisning fill vad jag har anfört hemsläller jag all regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för den fortsalla utvecklingen av försvarsberedskapen vid Sveriges Radio somjag angell i del föregående.

Norstedts Tryckeri, Stocktolm 1982

Prop. 1981/82:102    Bilaga 8    Jordbruksdepartementet 1

Bilaga 8

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Ekonomiskt försvar: programmet Livsmedel

Chefen för handelsdepartementet har i del föregående (bil. 3) redovisat sin syn på det ekonomiska försvarels fortsatta inriktning m.m. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet vill jag anföra följande i fråga om programmet Livsmedel.

1   Omfattning, ansvar och gällande mål

Programmet Livsmedel omfattar frågor rörande försörjning med livsmedel, fodermedel, utsäde, fettråvaror saml handelsgödsel- och bekämpningsmedel och indelas i delprogrammen 1.1 Livsmedel, fodermedel m.m., 1.2 Gödsel-och bekämpningsmedel saml 1.3Livsmedelskontroll m.m. Statens jordbruksnämnd har ell samordningsansvar inom programmet Livsmedel och är dessutom programmyndighet för delprogrammen 1.1 och 1.2. För det senare är överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) uppdragsmyndighel pch har även programansvar avseende fönådsanlägg-ningar och vissa planeringsresurser för lagringen. För delprogrammet 1.3 är lanlbmksstyrelsen och statens livsmedelsverk programmyndigheler.

Enligl 1977 års tolalförsvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311) skall huvuddelen av del ekonomiska försvaret kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en ca ettårig avspärrnings-eller krigssituation kan medföra. 1 planeringsarbetet inom del ekonomiska försvaret skall dock inle möjligheterna av avspärrnings- och krigssituationer av annan längd uteslutas. För programmet Livsmedel är målet för uthålligheten att livsmedelsproduktionen skall kunna ställas om lUl i huvudsak självförsörjning. Genom främst beredskapslagring skall säkersläl-1    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 8

Prop. 1981/82:102    Bilaga 8    Jordbruksdepartementet 2

las tillgång på sådana produktionsresurser som inle finns att tillgå inom landet och som erfordras dels under omställningsperioden, dels för alt nå nödvändig uthållighet i övrigi. Målet för uthålligheten avseende bl.a. livsmedel bör enligt beslutet sättas högre än inom övriga områden med hänsyn till befolkningens överlevnad även efter ett krig.

2   Försvarskommitténs delbetänkande (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

1978 års försvarskommitlé framhåller alt det finns behov av all säkerställa den för individens och samhäUets överlevnad viktigaste försörjningen även vid långvariga kriser. Försörjningsförmågan skall i första hand säkerställas för bl.a. livsmedel. Det önskvärda målet för Uvsmedelspro-grammet bör enligt försvarskommilléns mening vara all Uvsmedelsproduk-fionen skall kunna ställas om till huvudsakligen självförsörjning. Enligl kommittén har hUlills genomförda studier visat att en godtagbar kriskost kan tillhandahållas efter en omställning av jordbruket. Kommittén anser att denna kriskosl bör kunna ligga fill gmnd för den fortsatta planeringen. Sådana varor som inle finns inom landet och som erfordras för all klara en omsläUningsperiod och för alt ge erforderlig uthållighet i övrigt bör enligt försvarskommilléns mening beredskapslagras. Kommittén pekar i detta sammanhang på betydelsen av att kväveförsörjningen kan tryggas och all det därför är önskvärt att produktionskapacitet för framställning av ammoniak inom landet bevaras. Vissa stödåtgärder kan komma att krävas i detta syfte. Bland övriga beredskapsåtgärder betonar kommUtén bl.a. särskilt betydelsen av all utvecklingen av behövliga ransoneringssystem fullföljs.

3   Övriga utredningar

Två särskilda studier som berör livsmedelsförsörjningen har genomförts av statens jordbruksnämnd och ÖEF.

Den ena, omslällningsstudien, behandlar livsmedelsförsörjningen vid en avspärrning. Den har bedömt de fredstida kostnaderna för att säkerställa livsmedelsförsörjningen vid långvarig avspärtning. Utredningen konstaterar att vår livsmedelsförsörjning är mycket känslig för en längre och mer omfattande importbegränsning av vissa förnödenheter. För en kortare avspärrning däremot är beredskapen f.n. relativt god. Vid en längre avspärrning skulle försörjningsläget bli ytterst allvarligt trots en hård livsmedelsransonering och en stark omställning av jordbruket mol en mer resurssnål produktion.

Vad beträffar kraven på kosten under en avspärrning, kriskosten, har i

Prop. 1981/82:102   Bilaga 8   Jordbruksdepartementet 3

studien bl. a. utnyttjats erfarenheterna i Sverige under andra världskriget. Av näringsexpertis har kaloritillförseln under en avspärrning bedömts behöva uppgå fill i genomsnitt 2900 kcal per person och dag. Kriskoslen och jordbmksprodukfionen har i studien utformats med avsikt all minimera beredskapskostnaderna och samtidigt utvinna största möjliga utbyte av livsmedel från tillgängliga produktionsresurser. Koslen måste vid en avspärrning ställas om mol minskad andel animalier och ökad andel vegelabilier. Jordbmksprodukfionens successiva förändring har i studien endast skisserats för de tre år som omställningsprocessen bedöms la.

Den andra studien, som behandlar livsmedelsförsörjningen under krig, har granskal de förhållanden och förutsättningar som gäller pä livsmedelsområdet i fred och i krig och angett de allmänna krav som bör ställas på Uvsmedelsförsörjning i krig. Studien konstaterar att en tryggad livsmedelsförsörjning är av största betydelse för våra försvarsansträngningar och vår förmåga att uthärda de påfrestningar som ell krig kan föra med sig. En god försörjningsförmåga i fråga om livsmedel bör enligl studien eftersträvas i alla delar av landet. Särskill betydelsefullt är detta i de områden som i inledningen av ell krig bedöms komma all bli förslahandsmål för en angripare. Denna försörjningsförmåga bör, i den mån den inle kan säkerställas redan i fred, vara uppnådd senast i samband med ell krigsutbrott. Del fredsfida produktions- och distribulionsmönslrel bör så långt som möjUgl bibehållas. Ansvariga myndigheter skall stödja berörda delar av näringslivet, prioritera behov och fördela resurser.

Våren 1981 träffades avtal mellan staten och Supra AB om upprätthållande av produktionskapacitet vid ammoniakfabriken i Kvarntorp lill utgången av år 1982. SärskUda medel ställdes av riksdagen lill förfogande för detta ändamål (prop. 1980/81:186, FöU 1980/81:27, rskr 1980/81:345).

Med hänsyn till den stora betydelse som fillgången på gödselmedel och råvaror därtill har för Sveriges livsmedelsförsörjning i krislid tillkallade jag med stöd av regeringens bemyndigande den 25 juni 1981 en särskild utredare med uppdrag all utreda försörjningen med gödselmedel m.m. (Dir. 1981:45). Utredaren skulle pröva olika alternativ för försörjningen av gödselmedel och råvaror för tillverkning därav. Alternativens effekter på vår Uvsmedelsberedskap Uksom kostnaderna skulle redovisas.

Utredaren har också i särskill sammanhang värderat effekterna för gödselmedelsförsörjningen av den försäljning av aktiemajoriteten i Supra AB till Norsk Hydro a.s. som genomfördes under hösten 1981. Supra AB saml Norsk Hydro a.s. och Svenska lantmännens riksförbund (SLR) som ägare av Supra AB har i samband med köpet och som en följd av de diskussioner som förts med utredaren gentemot svenska staten utfäst sig att följa vissa riktlinjer. De innebär i korthet att driften vid anläggningarna i Landskrona och Köping fortsätter i en omfattning som svarar mol deras nuvarande kapacitet, att Norsk Hydro a.s. bidrar fill all trygga den svenska produktionens försörjning med råvaror, särskill ammoniak, och att de kommer-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 8   Jordbruksdepartementet 4

siella lagren av råvaror och gödselmedel skall vara av minst samma omfattning som hitfills. Riktlinjerna innebär också all företagen mot särskild ersättning skall medverka med önskvärd beredskapslagring av råvaror och gödselmedel och att förhandhngar omgående skall inledas i syfte all teckna krishandelsavlal. Dessa krishandelsavtal skall tecknas med svenska avnämare om leveranser av råvaror och gödselmedel till en viss årskvanlitel av ammoniak eUer däremot svarande kvantiteter gödselmedel som beställarna skall kunna avropa i en krissituation. Utfästelserna innefattar också all man skall medverka lill projektering och andra förberedelser för all kunna bygga och ta i drift en elektrolysbaserad ammoniakfabrik i Sverige i en krissituation.

Våren 1981 godkände riksdagen avtal meUan Sverige och Norge angående handeln med jordbmksvaror (prop. 1980/81: 157, JoU 1980/81:32, rskr 1980/81:340). I enlighet med avtalet har en särskild översynskommillé upprättals med uppgift all följa utveckUngen av handeln med jordbmksvaror och att liUvarata möjligheterna all främja denna. Inom ramen för översynskommilléns arbete pågår diskussioner rörande handeln med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel.

4   Programplan och anslagsframställning för programmet Livsmedel

4.1 Anvisningar

I regeringens anvisningar för programplaneringen för del ekonomiska försvaret anges totalt en medelsram av 180 milj. kr. för budgetåret 1982/83 inom vilken medelsbehov skall tas upp för induslrieUa åtgärder, anskaffning av varor, materiel och anläggningar samt åtgärder i övrigi som kan ersätta behov av beredskapslagring och andra mer kostnadskrävande insatser och bidra till alt förbättra handlingsberedskapen inför försörjningskriser. För budgetåren 1983/84 -1986/87 skall för varje år planeras åtgärder inom motsvarande medelsram som för budgetåret 1982/83. ÖEF skulle i samråd med övriga programmyndigheler lämna förslag lill fördelning av medelsramen.

4.2 Programplan för programmet Livsmedel för perioden 1982/ 83-1986/87

Statens jordbruksnämnd överlämnade i september 1981 programplan för programmet Livsmedel för perioden 1982/83-1986/87. I programplanen lämnas i stort förslag enligt följande. Förslagen anknyter lill försvarskommilléns mening i delbelänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolifiken och totalförsvaret.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 8   Jordbruksdepartementet 5

Det önskvärda målet för livsmedelsprogrammet bör vara all livsmedelsproduktionen skall kunna ställas om lill huvudsakligen självförsöijning. HittUls genomförda studier har visat att en godtagbar kriskosl kan tillhandahållas efter en omsläUning av jordbmket. Denna kriskost bör kunna Ugga tUl gmnd för den fortsalla planeringen. Den kriskosl och omställningsprocess som den s. k. omslällningsstudien redovisar har legal fiU grund för beräkningar i programplanen. Tre års uthållighet har därvid fömtsalls vara ett lämpligt elappmål all uppnå vid utgången av försvarsbeslulsperioden 1982-1987. Omslällningsstudien bedömde all en omsläUning av jordbmket tar minst tre år. 1972 års jordbruksutredning, som utgjorde underlag för 1977 års jordbmkspoliliska beslut, utgick från ell huvudantagande om en treårig total handelsavspärtning.

Programplanen ulgår från all ammoniakproduklionen i Köping och Kvarntorp bibehålls oförändrad. I avvaktan på resultatet av pågående utredning anges inget medelsbehov för att fr. o. m. år 1983 bibehålla befintUg produktionskapacitet för ammoniak eller vidta andra åtgärder med motsvarande effekt för försörjningsberedskapen.

Programplanens beräkningar av lagringsmål och medelsbehov vid en inriktning av beredskapsverksamheten i enlighet med försvarskommitténs intentioner utgår från att importen minskar successivt för all helt upphöra efter sex månader, dvs. i överensstämmelse med den avspärtningssilualion som redan fidigare varit dimensionerande för beredskapslagringen inför en avspärtning.

Vid fördelning på program av den av regeringen anvisade medelsramen har Uvsmedelsprogrammet tilldelats 46,5 milj.kr. per år. Förutom dessa medel utnyttjas i programplanen även de22 milj.kr., som beräknas vara outnyttjade vid utgången av budgetåret 1981/82. Medelsramen 5x46,5 4-22,0 = 254,5 milj.kr. understiger enligl jordbmksnämnden kraftigt medelsbehovet för att uppnå del önskvärda målet. AmbUionsnivån måste därför sänkas betydligt vid den anvisade ramen. Beräkningarna måste utgå från all den successivt avtagande importen inle upphör förrän efter ungefar Qorton månader. Beroende på när under året krisen inleds kan jordbmkels omställning behöva ske snabbare än vad omslällningsstudien angett. Delta ökar i hög grad kraven på handlingsberedskap och kräver dessutom all statsmakterna tidigt under en kris fattar beslut om genomgripande förändringar.

Liksom försvarskommitlén anser jordbruksnämnden att en strävan i försvarsplaneringen bör vara att skapa en högre handlingsberedskap. I avvaktan på resultaten av fortsatta studier fömtsalls i programplanen all 10 milj.kr. behövs under femårsperioden för den av omsläUningssludien föreslagna beredskapslagringen av fröer m. m. samt för en höjd ambitionsnivå beträffande skydd mol kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel saml informafionsförberedelser.

I programplanen fömtsalls all kompensation erhålls för tillkommande kostnader som orsakas av prisutvecklingen eller av mer genomgripande förändringar av samhällsutvecklingen.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 8   Jordbruksdepartementet 6

I följande tabell redovisas dels programplanens förslag tiU utnyttjande av den av regeringen anvisade medelsramen 254,5 milj.kr. (inkl. de 22 milj. kr. som beräknas vara outnyttjade) och dels den medelsram av 690,9 milj.kr. som enligt jordbmksnämnden erfordras för att uppnå försvarskommitténs intentioner.

	Förslag till fördelning i av regeringen anvisad ram för del ekonomiska försvaret, milj. kr.		Jordbruksnämndens förslag, milj. kr.
	1982/83	1982/83-1986/87	1982/83	1982/83-1986/87
Beredskapslagring: Livsmedel, fodermedel m. m. Gödselmedel Bekämpningsmedel	-20,5 60,7 21,8	- 61,7 183,2 116,5	-  10,4 135,4 21,8	- 21,3 543,2 116,5
Industristöd (Kvarntorp)	6,5	6,5	6,5	6,5
ABC-skydd, informationsförberedelser, lagring av fröer m. m.		10,0		10,0
Ransoneringssystem	-	-	2,4	36,0
	68,5	254,5	155,7	690,9

Beräknat totalt medelsbehov för de olika delprogrammen under perioden 1982/83-1986/87 för förslag i av regeringen anvisad ram och - inom parentes — jordbruksnämndens förslag framgår av följande sammanställning, milj.kr.

	Investe-		Övriga drift-
	ringar	Räntor	kostnader	Tolalt
I.l Livsmedel, foder-
medel, m. m.
Beredskapslagring	-61,7	157,6	180,2	276,1
	(-21,3)	(168,4)	(198,4)	(345,5)
Andra beredskapsåt-
gärder			27,9	27,9
	-	-	(64,8)	(64,8)
1.2 Gödsel- och bekämp-
ningsmedel
Beredskapslagring	299,7	96,4	50,8	446,9
	(659,7)	(174,6)	(82,7)	(917,0)
1.3 LivsmedelskontroU
m.m.
Andra beredskapsål-
gärder			12,5	12,5
	—	-	(12,5).	(12,5)
Summa
Beredskapslagring	238,0	254,0	231,0	723,0
	(638,4)	(343,0)	(281,1)	(1262,5)
Andra beredskapsål-
gärder			40,4	40,4
	-	-	(77,3)	(77,3)
Totalt	238,0	254,0	27L4	763,4
	(638,4)	(343,0)	(358,4)	(1339,8)

Prop. 1981/82:102    Bilaga 8    Jordbruksdepartementet 7

4.3 Statens jordbruksnämnds anslagsframställning

De i anslagsframställningen för budgetåret 1982/83 redovisade förslagen och behoven överensstämmer med dem som i programplanen redovisas för planens första år.

4.3.1   Investeringar

Jordbruksnämnden hemställer att 124,8 milj. kr. anvisas för investeringar i beredskapslager enligl föreslaget alternativ innebärande en inriktning av beredskapsverksamhelen i enlighet med försvarskommilléns intentioner. Fömtom en omstrukturering mellan delprogrammen föreslås en omstmkturering inom delprogram 1.1 Livsmedel, fodermedel m.m. Denna innebär främst en fortsalt minskning av brödsäds- och sockerlagringen samt en fortsall lagemppbyggnad avseende oljekraftfoder. Inom delprogram 1.2 Gödsel- och bekämpningsmedel föreslås en forlsall omstmkturering och utbyggnad av lagringen av kvävegödselmedel saml en fortsatt ökning av lagren av bekämpningsmedel. Nämndens förslag innebär all hela beloppet 124,8 milj. kr. utnyttjas inom delprogram 1.2.

I den av regeringen anvisade ramen, inom vilken 40 milj. kr. fördelals tiU programmet Livsmedel för investeringar i beredskapslager, ryms ingen utbyggnad av kaffelagringen och dessutom minskas lagringen av margarinråvaror. Vad gäller gödselmedel blir utbyggnadstakten för kväve mindre än hälften av vad som krävs för en inriktning enligl försvarskommilléns intentioner. Även i den av regeringen anvisade ramen disponeras hela beloppet inom delprogram 1.2.

4.3.2   Driftkostnader oeh räntekostnader

Beredskapslagring av livsmedel, fodermedel m.m.

Räntan på disponerat kapital vid ingången av budgetåret 1982/83 har beräknats efter en räntesats av 10,75 %. Disponerat kapital utgör 324750000 kr. Den årliga räntan på detta kapital blir 34900000 kr. Övriga driftkostnader har beräknats vara för vara och uppgår vid en inriktning i enlighet med försvarskommilléns intentioner till 39100000 kr. och vid den av regeringen anvisade medelsramen lUl 36600000 kr.

Beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel

Del disponerade kapUalel vid ingången av budgetåret 1982/83 uppgår liU 45624000 kr. Den årliga räntan på detta kapital bUr 4900000 kr. Övriga driftkostnader har beräknats lill 8400000 kr. i föreslaget alternativ och lill 6500000 kr. i aUernativ i anvisad ram.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 8   Jordbruksdepartementet 8

4.3.3 Övergripande planering m. m.

För övergripande planering, planläggning och övriga beredskapsålgärder beräknar jordbruksnämnden följande kostnader.

Beredskapsrådets verksamhet och undersökningar, bl. a. om ersättningsprodukfion, 100000 kr.,

planläggning av jordbrukels blockorganisation och utbildning av blockledare, 941000 kr.,

förberedelser för alt tillgodose jordbrukels behov av varor och tjänster, 5000 kr.,

planläggning av livsmedelsberedskapen med ADB-system, 220000 kr., och LIBE-modellen, 15000 kr.,

förberedelser för undanförsel, 10000 kr., samt

planläggning av och utbildning för ledning och administration, 12000 kr.

Jordbruksnämnden har vidare begärt ell belopp av 2,5 milj. kr. för vidareutveckling av ell principförslag lill ransoneringssystem för dagligvaror som nämnden och ÖEF på regeringens uppdrag lämnat. Kostnaderna härför ryms inte inom den av regeringen anvisade ramen. Inom denna ram ryms endast ett begränsat arbete med vidareutveckling av delar i ett interimisfiskt syslem. Kostnaderna för detta arbete beräknas fill 100000 kr.

Den tolala kostnaden för andra beredskapsålgärder än beredskapslagring uppgår således i föreslaget alternativ sammanlagt lill 3 803 000 kr. och i alternativ i anvisad ram till 1403 000 kr.

5    Försvarskommitténs slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987

Sedan kommitténs tidigare redovisade delbetänkande överlämnades, har de särskilda studierna, som berör livsmedelsförsörjningen, genomförts av statens jordbruksnämnd och ÖEF.

Kommittén instämmer i de aUmänna krav på livsmedelsförsörjningen i krig som anges i den ena av studierna. Kommittén betonar särskilt betydelsen av all den regionala försörjningsförmågan uppmärksammas i planeringsarbetet. Särskilt viktigt är detta i områden som tidigt kan bli utsatta för stridshandlingar och där försörjningen i fred fill stor del baseras på tUlförsel från andra delar av landet. Kommittén framhåUer civUbefälhavar-nas ökade ansvar i detta sammanhang. Det är särskilt viktigt all distribu-fionssystemets funktion i krig säkerställs.

Vad gäUer ransoneringssystem betonade kommittén i sitt förra delbetänkande betydelsen av all påbörjad utveckling av ell modernt ransoneringssystem på dagligvaruområdel fullföljs. Del bör enligt kommitténs mening närmast ankomma på regeringen alt fastställa omfattning och införande av ett sådant system.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 8    Jordbruksdepartementet 9

I programplanen för det ekonomiska försvaret har ÖEF i samråd med jordbruksnämnden lämnat förslag lill åtgärder inom livsmedelsprogrammet som är likartade, oberoende av ekonomisk nivå, utom vad gäller utveckling av ransoneringssystem för livsmedel och anskaffning av beredskapslager av gödselmedel. För all kunna bibehålla inriktningen all ställa om Uvsmedelsförsörjningen lill i huvudsak självförsörjning har del i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån varit nödvändigt all räkna med en betydligt större krisimport. Därutöver måste reduceringar och omstruktureringar i befintliga beredskapslager genomföras.

Försvarskommitlén framhåller all minimibehovet av bl.a. livsmedel måste kunna tillgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörjningskriser. Kommittén vidhåller därför sin tidigare redovisade uppfattning om betydelsen av en inhemsk produktion av kvävegödselmedel. Den delvis nya situation som har uppstått i samband med försäljningen av Supra AB bör emellertid beaktas vid bedömningen av behovel av beredskapslager av gödselmedel.

Kommittén konstaterar att Sverige för sin kväveförsörjning är helt beroende av import. Delar av den ammoniakimport som i dag i huvudsak kommer ifrån Mellan- och Sydamerika kan emellertid komma all ersättas med import från Norge. Delta bör öka möjligheterna fill krisimporl. En sådan bör också förberedas i fred, eftersom del måste anses värdefullt om fömtsättningarna för krisimport kan förbättras. Behovel av betydande omställningar av jordbruksproduktionen kan därigenom begränsas. Kommittén anser del därför rimligt all räkna med en något högre krisimport än i hiltiUsvarande planering särskill om pågående diskussion med Norge inom ramen för del ingångna jordbruksavtalet leder tUl ömsesidiga åtaganden om leveranser av försöijningsvikfiga varor i elt krisläge. KommUtén anser emellertid att när del gäller ett så viktigt försörjningsområde som livsmedel kan man inte helt förlila sig på import. En viss fortsatt uppbyggnad av beredskapslagren av kvävegödselmedel och/eller insalsvaror för produkfion av gödselmedel, som komplement till inhemsk produkfion och möjlig import, är därför under alla förhållanden nödvändig för all tillgodose behovet under ell första krisår. Utbyggnaden av beredskapslagringen av gödselmedel bör därför under budgetåret 1982/83 genomföras i stort enligt det i programplanen redovisade förslaget i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån. Slutlig ställning lUl lagringens fortsatta inriktning och omfattning bör tas när utredningen om alternativa säll all trygga gödselmedelsförsörjningen har avslutats.

Försvarskommitlén framhöll i sitl föregående belänkande all del ställs särskilda krav på en förstärkning av studie- och planeringsresurserna för all kunna förverkliga den förordade planeringsinriktningen av vår försörjningsberedskap. Detta gäller enligl kommitténs mening främst inom livsmedelsprogrammet.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 8   Jordbruksdepartementet 10

6   Föredraganden

Jag har i del föregående redovisat försvarskommilléns förslag liU inriktning inom programmet Livsmedel för perioden 1982/83 - 1986/87.1 likhet med kommittén anser jag all minimibehovet av livsmedel måste kunna tUlgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörjningskriser. Målet för livsmedelsprogrammet bör därför vara all livsmedelsproduktionen skall kunna ställas om liU i huvudsak självförsörjning. En omställning av jordbmket innebär en förskjutning från animalie- lill vegetabiUeproduk-lion. Genomförda studier har visat att en godtagbar kriskosl kan tillhandahållas efter en sådan omsläUning. Denna kriskosl bör ligga till gmnd för planeringen. Sådana varor som inle kan produceras i eller importeras lUl landet vid en kris och som erfordras för att klara en omsläUningsperiod och för att ge erforderlig uthållighet i övrigt bör beredskapslagras. I detta sammanhang vill jag i likhet med försvarskommitlén betona betydelsen av all kväveförsörjningen kan tryggas.

Svenskt jordbmk är på ell avgörande säll beroende av en fillräcklig försörjning med kvävegödselmedel. Jag har tidigare redogjort för olika studier och utredningar som genomförts eller pågår där olika alternafiv för alt klara kväveförsöijningen prövas. Därav har framgått all staten ställt särskilda medel fill förfogande för all upprällhälla produkfionskapacilelen vid ammoniakfabriken i Kvarntorp fill utgången av år 1982. Vidare har framgått alt jag med stöd av regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utredare som skulle pröva olika alternativ för försörjningen av gödselmedel och råvaror för tiUverkning därav. Alternativens effekter på vår livsmedelsberedskap Uksom kostnaderna skulle redovisas.

Utredaren lägger i sill belänkande fram i huvudsak följande förslag.

Försörjningsberedskapen vad gäller kväve bör i framtiden baseras på inhemsk produktion av ammoniak och gödselmedel, krishandelsavtal, förberedelser för att vid en kris bygga en elektrolysbaserad ammoniakfabrik i Sverige och beredskapslagring.

Utredaren ulgår ifrån att den fredslida inhemska produktionen av gödselmedel kommer att förbli i stort sett oförändrad saml alt produktionen av ammoniak vid fabriken i Köping kommer att fortsätta. Utredaren stöder sig därvid på den särskilda utfästelse som Supra AB, Norsk Hydro a.s. och SLR gjort gentemot svenska staten.

Samtidigt har utredaren på särskill uppdrag av ÖEF förhandlat med Norsk Hydro och Supra om en principöverenskommelse mellan ÖEF, Norsk Hydro och Supra rörande handeln med gödselmedel och ammoniak. Överenskommelsen innebär bl. a. all Norsk Hydro och Supra skall träffa avtal om att Norsk Hydros fredsfida export fiU Sverige skall fortsätta i olika inlernalionella krissUualioner och om möjligt vid behov kunna utvidgas till att omfatta hela det svenska importbehovel av kvävegödselmedel.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 8   Jordbruksdepartementet 11

Om så befinns lämpligt kan imporien av kvävegödselmedel ersättas med import av ammoniak. Principöverenskommelsen fömtsalls bli kompletterad med ett avtal mellan de svenska och norska regeringarna.

Utredaren har samtidigt också på uppdrag av ÖEF förhandlat om en principöverenskommelse rörande förstudie, projektering och andra förberedelser för att en elektrolysbaserad ammoniakfabrik skall kunna byggas vid en kris. Fabriken skall kunna producera ca 120000 lon ammoniak per år med början högst två år efter beslut om byggande. Förstudien beräknas kosta ca 2 milj. kr. Principöverenskommelsen fömtsätter regeringens godkännande. Vissa delar till anläggningen kan behöva beredskapslagras.

För att täcka behovet av kväve under den lid del tar all bygga en elektrolysbaserad ammoniakfabrik föreslår utredaren vidare en beredskapslagring av olja för ammoniakproduklionen i Köping saml av kvävegödselmedel.

Med hänvisning till de lösningar som presenterats för all klara kväveförsörjningen i en kris anser utredaren del inle försvarbart alt förorda all staten ställer medel tiU förfogande för att möjliggöra fortsatt drift efter utgången av år 1982 av ammoniakfabriken i Kvarntorp.

Chefen för handelsdepartementet har efter samråd med mig tidigare i dag under delprogrammet Kemiska produkter m.m. förordat all fortsatt stafiigt slöd lill ammoniakproduklionen i Kvarntorp inte bör lämnas.

De förslag lill åtgärder som utredaren lägger fram bör enligl min mening tiUsammans kunna utgöra gmnden för en godtagbar beredskap vad gäller kväveförsörjningen, även om ammoniakproduklionen i Kvarntorp upphör. Jag är emellertid inte nu beredd att ta slutlig ställning lill hur beredskapen för vår kväveförsörjning i kriser av olika slag skall vara utformad. Bl.a. fömtsätter förslaget om krisimport en överenskommelse med Norge på regeringsnivå innan man slutligt kan bedöma dess beredskaps värde. Resultatet av de övriga diskussioner som pågår inom ramen för svensk-norska jordbmksavlalels ram bör också vägas in i den samlade bedömningen. De ansvariga beredskapsmyndigheterna bör också ges möjlighet att lämna synpunkter på utredarens förslag.

För att det skall bli möjligt att göra en samlad bedömning bör, såsom chefen för handelsdepartementet tidigare denna dag har föreslagit, medel anvisas lUl en förstudie om byggande av en elektrolysbaserad ammoniakfabrik.

I avvaktan på slutligt ställningstagande bör emellertid beredskapslagring av gödselmedel under budgetåret 1982/83 genomföras enligl del i programplanen redovisade förslaget i den av regeringen anvisade ekonomiska nivån. Jag avser således att återkomma fill regeringen beträffande frågan om kväveförsörjningen.

För näsla budgetår beräknarjag 40 milj. kr. för beredskapslagring ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar. I enlighet med förslaget i programplanen bör en viss uppbyggnad och omstmkturering av bered-

Prop. 1981/82:102    Bilaga 8    Jordbruksdepartementet 12

skapslagren ske. Ställning tiU frågan om en ytterligare minskning av brödsädslagringen under delprogram 1.1 Livsmedel, fodermedel m.m. bör, lill skillnad från vad jordbruksnämnden föreslagit, anslå fills frågan om försöijningen med gödselmedel slutligt har klarlagts.

Med hänsyn tiU alt medel således inle frigörs lill följd av försäljning av brödsäd frän beredskapslager måste vissa förändringar ske i förhällande till programplanens förslag lill lagring. Enligt min mening bör inköpen av oljekraftfoder under delprogram 1.1 senareläggas. I övrigt bör dock den föreslagna omstruktureringen inom delprogrammet genomföras.

Under delprogram 1.2 Gödsel- och bekämpningsmedel bör, mol bakgrund av vad jag nyss anfört om kväveförsörjningen, beredskapslagringen för budgetåret 1982/83 genomföras i stort enligl förslaget i programplanen. Således bör en fortsatt lageruppbyggnad av kvävegödselmedel av mer lagringsdugligl slag ske saml försäljning av lanlbmkskväve lidigareläggas fill budgetåret 1982/83.

Jag har tidigare redovisat den studie som genomförts av jordbmksnämnden och ÖEF om Uvsmedelsförsöijningen i krig. Försvarskommittén pekar på bl.a. denna studie och betonar betydelsen av att den regionala försörjningsförmågan uppmärksammas i planeringen. Jag delar kommitténs bedömningar i fråga om viklen av den regionala försörjningen. I detta sammanhang vill jag också anmäla att jag senare avser all, mol bakgmnd av riksdagens beslut våren 1979 (JoU 1978/79:37, rskr 1978/79:418), föreslå regeringen att en särskUd kommitté tillsätts med uppdrag att utreda livsmedelsförsörjningens sårbarhet från olika synpunkter.

Försvarskommittén framhåller betydelsen av att den påbörjade utvecklingen av ett modernt ransoneringssystem för dagligvaror fullföljs och att del närmast ankommer på regeringen alt fastställa omfattning och införande av elt sådant system. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet avser jag att föreslå regeringen att jordbruksnämnden tillsammans med ÖEF får i uppdrag att utreda och lämna förslag till ell system för ransonering av dagligvaror. I det sammanhanget får övervägas i vilka delar tidigare utarbetade systemförslag skall bilda underlag för ell modernt ransoneringssystem. Ur den särskilda medelsramen för ekonomiskt försvar beräknarjag 300000 kr. för budgetåret 1982/83 för delta ändamål.

För jordbmksnämndens verksamhet med andra beredskapsålgärder än beredskapslagring beräknar jag för budgetåret 1982/83 ell belopp av 1403000 kr. DärtiU kommer nyssnämnda belopp för utveckling av ell modernt ransoneringssystem.

Försvarskommitlén anser alt del ställs särskilda krav på förstärkning av studie- och planeringsresursema, främst inom livsmedelsprogrammet. I prop. 1981/82: 100 bil. 13 har jag under anslaget Statens jordbruksnämnd beräknat ett engångsbelopp av 100000 kr. för åtgärder i syfte alt höja handlingsberedskapen på området.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 8   Jordbruksdepartementet 13

I prop. 1981/82:100 bil. 13 har jag även beräknat medel för uppgifter inom det ekonomiska försvaret under anslagen Lantbruksstyrelsen, Lant-bmksnämnderna och Statens livsmedelsverk. Regeringen har denna dag beslutat särskUd proposifion om organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård, m.m. Jag har därvid under vissa anslag beräknat medel för uppgifter inom del ekonomiska försvaret.

I övrigt finner jag att de inom angiven planeringsram föreslagna åtgärderna i programplanen och anslagsframställningen för budgetåret 1982/83 ger ullryck för en lämplig inriktning av verksamheten inom livsmedelsprogrammet. Medel tiU Kvarnlorpsfabriken för andra hälften av år 1982 har redovisats av chefen för handelsdepartementet under delprogrammet Kemiska produkter m.m.

Jag återkommer i del följande lill anslagsfrågorna.

7   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har förordat om inriktningen av del ekonomiska försvaret inom programmet Livsmedel.

8   Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

I prop. 1981/82:100 (bil. 13 s.40) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1982/83 fill Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring beräkna ell reservafionsanslag av 17000000 kr. och fill Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m. beräkna ell förslagsanslag av 85725000 kr. Jag anhåUer att nu få la upp dessa frågor.

TIONDE HUVUDTITELN C. Jordbruksprisreglering

C 4. Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring

1980/81 Utgift 12276400 Reservation 2723600

1981/82 Anslag 17000000

1982/83 Förslag 40000000

Under anslaget anvisas medel för investeringar i beredskapslager.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 8   Jordbruksdepartementet

14

Statens jordbruksnämnd

För att uppnå en inriktning av beredskapsverksamhelen inom programmet Livsmedel i enlighet med försvarskommilléns intentioner har, som framgår av min fidigare redovisning, statens jordbmksnämnd hemställt att 124,8 milj. kr. anvisas för investeringar i beredskapslager av gödsel- och bekämpningsmedel. Inom den av regeringen anvisade ramen föreslår nämnden att 40 milj. kr. anvisas för sådana investeringar.

Föredraganden

Jag har i del föregående redovisat min syn på inriktningen av programmet Livsmedel. För budgetåret 1982/83 beräknarjag 40 milj. kr. för investeringar i beredskapslager. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att till Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservaiionsanslag av 40000000 kr.

C 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m.

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

60200224 85725000 86703000

Från föreliggande anslag bestrids driftkostnaderna för beredskapslagring av livsmedel m. m. samt kostnaderna för andra beredskapsålgärder än lagring i form av planering m. m.

	1981/82	Beräknad ändring 1982/83
		Statens jordbruksnämnd		Föredraganden
		Föreslaget alternativ	Alternativ i anvisad
			ram
Anslag
Beredskapslagring av livsmedel, fodermedel
m.m.
räntor	30851000	-1-4049000	-H 4 049 000	4-4049000
övriga driftkostnader	37258000	-1-1842000	-   658000	-Hl 842000
Beredskapslagring av gödsel- och bekämpningsmedel räntor	7600000	-2700000	-2700000	-2700000
övriga driftkostnader	8600000	-  200000	-2 100000	-2500000
Övergripande planering, planläggning och övriga beredskapsåtgärder	1416000	-(-2387000	-     13000	-1-   287000
Summa	85725000	4-5378000	-1422000	4-  978000

Prop. 1981/82:102   Bilaga 8   Jordbruksdepartementet 15

Statens jordbruksnämnd

De totala kostnaderna under anslaget ökar med 5378000 kr. vid en inriktning av beredskapsverksamheten i enlighet med försvarskommilléns intentioner. Vid en inriktning av beredskapsverksamhelen inom den av regeringen anvisade ramen minskar kostnaderna under anslaget med 1422000 kr. Den närmare fördelningen av kostnaderna framgår av den föregående redovisningen.

Föredraganden

Med hänvisning tUl sammanställningen och lUl vad jag har anfört i del föregående hemsläller jag alt regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 86703000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1982

Prop. 1981/82:102    Bilaga 9   Arbetsmarknadsdepartementet        1

Bilaga 9

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Eliasson

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Ekonomiskt försvar: programmet Arbetskraft Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

I prop. 1981/82:100 (bU. 15 s. 101) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, fiU Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90998000 kr.

Med hänvisning liU vad chefen för handelsdepartementet har anfört i det föregående (bilaga 3) i fråga om programmet Arbetskraft anhåller jag all nu få ta upp följande anslagsfråga.

Tolfte huvudtiteln B. Arbetsmarknad m. m.

B 5. Totalförsvarsverksamhet

1980/81 Utgift 70 831000

1981/82 Anslag 86 378 000

1982/83 Förslag 90 998 000

Från anslaget bestrids utgifier för arbetsiriarknadsstyrelsens (AMS) program B 5. Tolalförsvarsverksamhel, som beslår av delprogrammen Försvars- och beredskapsplanering samt Vapenfria Ijänstepliktiga. I fråga om delprogrammens innehåll och omfattning hänvisas till redogörelsen i prop. 1981/82:100 (bU. 15 s. 98 f.).

I    Riksdagen 1981182. I samt. Nr 102. Bilaga 9

Prop. 1981/82:102   Bilaga 9   Arbetsmarknadsdepartementet

	1980/81	1981/82	1982/83 Beräknad ändring
			AMS	Föredraganden
Försvars- och beredskapsplanering Vapetifria tjänslepiikfiga Förvaltningskostnader	5 350000 49017000 16464000 70831000	5550000 64 628000 16200000 86378000	-1- 2990000 -1-18102000 +  1520000 4-22612000	-1-    520000 -1- 2500000 -1-  1600000 4- 4620000

AMS

Budgetförslaget för budgetåret 1982/83 överensstämmer med första året i AMS programplanering för tolalförsvarsverksamhel för budgetåren 1982/83-1986/87.

Försvars- och beredskapsplanering

På arbetskraftsområdet inriktas i hiivudsak den översiktliga planeringen mot att följa ÖEF:s och ekonomiska försvarets metod- och utvecklingsarbete samt att genomföra branschstudier avseende områdena dalaservice, landsvägstransporter och molorteparationsljänst.

Personalplanläggningen kommer all revideras inom följande områden: mejerier, slakterier, charkuteriindustri, kvaminduslri/bagerier, partihandel med livsmedel och rederier. Dessutom kommer den redan påbörjade personalplanläggningen av skogsavverkning i krig (den s. k. vedplanen) att färdigställas liksom den datorbaserade personalplanläggningen av lant-bmksnämndema och lanlbmksstyrelsen.

För budgetåret 1981/82 räknar AMS med att den frivUliga försvarsverksamheten med hänsyn lill kostnadsutvecklingen inte kan vidmakthålla erforderiig grundutbUdningsvolym eller genomföra en rimlig del av den nödvändiga repetitionsutbildningen. Någon inskränkning av tidigare års eftersläpning kan inle heUer ske.

En översyn av mtinerna i samband med beredskapsregislrering, upp-skovshantering och fördelning av 47-åringama kommer att påbörjas i samarbete med riksförsäkringsverket resp. vämpliktsverket. Vidare fortsätter arbetet med att realisera en konkret beredskapsplan för arbetsmarknadsutbildning i samarbete med skolöverstyrelsen.

Frivilligorganisationerna utbildar och avtalsbinder en stor del av medlemmarna fill bristområden, bl. a. som djurvårdare och traktorförare inom jordbmket samt förare av tunga lastfordon hos åkerierna. Frivilligorganisationerna kan emellertid på gmnd av medelsbrisl inle läcka behovel. Repetitionsutbildningen har inte heller kunnat genomföras i erforderlig utsträckning. Mot bakgmnd härav begär AMS för budgetåret 1982/83 en höjning av statsbidraget från 5,6 milj. kr. fill 8,5 milj. kr.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 9   Arbetsmarknadsdepartementet       3

Vapenfria tjänstepliktiga

I anslagsframstäUningen för budgetåret 1981/82 föreslog AMS att vapenfriverksamheten borde överföras till annan huvudman.

Med anledning av förslaget tillkallade chefen för arbetsmarknadsdepartementet efter bemyndigande av regeringen en särskild utredare för att se över administrationen av hela vapenfriverksamheten och i förekommande fall avge förslag till organisatoriska förändringar och dimensionering av organisationen. I maj 1981 överlämnade utredningen sitt belänkande (DsA 1981:5) Förslag tUl viss omorganisation av vapenfri verksamheten.

Under budgetåret 1980/81 anslogs medel för 650000 utbildningsdagar för vapenfria Ijänsleplikliga. Dessa har ulnylljais dels för gmndulbildning av 1800 vapenfria som har inkallats under budgetåret saml för repetilionsulbildning av 1000 vapenfria, dels för att slutföra tidigare utbildning. För budgetåret 1981/82 fick 650000 Ijänslgöringsdagar tas i anspråk, vilket innebar att 1 925 vapenfria kunde inkallas lUl hel gmndulbildning och 1000 tiU repefitionsulbildning. Antalet ansökningar om vapenfri tjänst har under senare år ökat. Även antalet beviljade tillstånd att göra vapenfri ijänsl beräknas i fortsättningen öka. Eftersom del finns en eftersläpning i utbildningsbehovet, föreslår AMS för budgetåret 1982/83 en utökning av antalet Ijänslgöringsdagar liU 750000. Detta skulle medge gmndulbildning av 2 500 vapenfria och repetitionsutbildning av 1000.

Utökningen av utbildningen av vapenfria beräknas i huvudsak ske hos bidragsberältigade utbildningsanordnare. Risk föreligger dock att utbildningsanordnarna inte är villiga att fortsätta utbildningen av vapenfria, om inle beräkningsgmnden när det gäller ersättning för utbildningskostnader och administration justeras. AMS beräknar denna ersättning för utbildning av 1500 vapenfria lUl 6 milj. kr. Medelsbehovet för vapenfriverksamhelen beräknas tiU 82730000 kr.

Det totala medelsbehovet för anslaget Totalförsvarsverksamhet beräknas under budgetåret 1982/83 fill 108990000 kr. (4- 22612000 kr.).

1978 års försvarskommUté

Försvarskommitlén anser i sitl belänkande (Ds Fö 1981:1) all den frivUliga personalen inom totalförsvaret ska'1 vara ett nödvändigt komplement till plikttjänstgöring. Flera av friviUigorganisationerna har givits så viktiga uppgifter i landets försvar all del enligl kommUtén skulle få allvarliga konsekvenser inte minst för insatsberedskapen, om de frivilliga åtagandena reducerades. Försvarskommitlén anser även att uppgifterna inom totalförsvaret i minst samma omfllning som f. n. bör lösas av frivillig personal som genomgår särskild utbildning och genom avtal ålar sig alt fullgöra uppgifter i händelse av mobilisering och krigsorganisering. Enligl ÖB/AMS-utredningen är den långsamma tillväxten av frivUliga betingad av ekonomiska begränsningar. Kommittén anser därför all del bör skapas bättre fömtsältningar för kvinnorna att delta i frivillig utbildning saml

Prop. 1981/82:102   Bilaga 9   Arbetsmarknadsdepartementet       4

avtalsbinda sig för tjänstgöring i krig. Enligl kommittén bör icke heller frivUligorganisationernas utbUdning enbart uppfattas som en uppgift för det militära försvaret och arbetsmarknadsstyrelsen ulan även för andra organisationer och myndigheter.

Försvarskommitlén har vidare krävt all de vapenfria Ijänsleplikliga i enlighet med fattat riksdagsbeslut utbildas för och krigsplaceras i uppgtfter som är av betydelse för totalförsvaret vid beredskapstUlstånd och i krig. Kommittén påpekar viklen av alt fiden mellan ansökan om vapenfri Ijänsl och inryckning hålls så kort som möjligt saml alt för totalförsvaret angelägna personalbehov i ökad omfattning tillgodoses av vapenfria tjänstepliktiga. Enligt kommitténs mening är det dessutom nödvändigt att öka ansträngningarna att utnyttja vapenfria tjänslepiikfiga i den kommunala verksamheten under krig. De vapenfria Ijänstepliktiga som inle är krigsplacerade och ej har någon återstående tjänstgöringsskyldighet i fred bör enligt kommitténs mening överföras till civilförsvaret i den utsträckning detta är prakfiskt och ekonomiskt motiverat. Dessa skulle då i likhet med värnpUktiga som inskrivs i civilförsvaret efter fullgjord värnplikt kunna kallas fill övning med stöd av civilförsvarslagen. Verksamheten för vapenfria Ijänstepliktiga vid statens järnvägar, luftfartsverket, socialstyrelsen, televerket och statens vattenfaUsverk bör enligl kommittén forlsälla minst i samma omfattning som hiltills. När det gäller de vapenfria ijänsleplikliga som fredsutbildas inom riksantikvarieämbetet, kriminalvårdsstyrelsen, sjöfartsverket, SIDA, Sveriges kristna ungdomsråd och statens naturvårdsverk biträder kommittén ÖB/AMS-ulredningens förslag att dessa istället påbörjar sin tjänstgöring med civilförsvarsutbildning för all sedan gå liU resp. myndighet för fredsutbildning. På delta sätt vinner man 2-3 årsklasser för civilförsvarels krigsorganisafion.

Föredraganden

Inledningsvis vill jag anmäla alt jag ansluter mig lill vad chefen för försvarsdepartementet tidigare denna dag (bil. 1) har anfört rörande totalförsvarets ledning och samordning, den administrativa beredskapen, utnyttjandet av de samlade personallillgångarna, den frivUliga försvarsverksamheten samt utnyttjandet av de vapenfria tjänsleplikliga.

Jag bUräder vidare vad chefen för handelsdepartementet tidigare denna dag (bU. 3) har anfört i fråga om det ekonomiska försvarets inriktning och om inriktningen av programmet Arbetskraft.

Jag delar även försvarskommilléns uppfattning att en fungerande arbetsmarknad är betydelsefull även vid kriser och krig och alt arbetsmarknadsverkets förberedelser för arbetsförmedlingens krigsorganisafion därför bör prioriteras. Vad beträffar den administrativa beredskapen kommer i särskild ordning en principproposition rörande arbetsrätten i krig att föreläggas riksdagen under våren 1982.

Jag anser vidare att den av AMS upprättade programplanen ger underlag

Prop. 1981/82:102   Bilaga 9   Arbetsmarknadsdepartementet       5

för en lämplig inriktning av verksamheten inom programmet Arbetskraft under perioden 1982/83-1986/87.

I årets budgetproposifion (1981/82:100 bil. 15) föreslår regeringen, sedan belänkandet (DsA 1981:5) om förslag till viss omorganisation av vapenfriverksamheten har remissbehandlats, all administrationen m. m. av vapenfrifrågorna inom AMS förs över till en nyinrättad myndighel, nämnden för vapenfriutbildning. Nämnden föresläs bli lokaliserad lill Karlstad. I administrativt avseende skall den nya nämnden samordnas med civilförsvarsstyrelsen. Omlokaliseringen av AMS vapenfriseklion fill Karlstad avses vara genomförd tiU den 1 januari 1983.

För budgetåret 1982/83 har AMS under ifrågavarande anslag begärt 108990000 kr., varav 8,5 milj.kr. avser statsbidrag till bl.a. de frivUliga försvarsorganisationernas utbUdning av personal inom totalförsvarets civila delar och 82,7 milj. kr. utbildning av vapenfria Ijänsleplikliga.

För egen del beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1982/83 lill 6070000 kr. för försvars- och beredskapsplanering. Beloppet inkluderar medel för ökade kostnader för inslmktörsarvoden. Jag räknar med att frivUligverksamheten härigenom kan behåUas på en i huvudsak oförändrad nivå.

AMS har föreslagit att antalet Ijänslgöringsdagar för vapenfria Ijänstepliktiga bör ökas från 650000 liU 750000 dagar under budgetåret 1982/83. Vidare har försvarskommitlén förordat ett ökat anlal Ijänslgöringsdagar. För egen del anser jag emellertid all för verksamheten med vapenfria Ijänstepliktiga bör liksom för innevarande budgetår gäUa all antalet Ijänslgöringsdagar för budgetåret 1982/83 uppgår till högst 650000. Mol bakgmnd av att ungdomskullarna i de aktuella åldrarna för all kallas tUl vapenfri tjänstgöring under de kommande åren kommer all växa räknar jag med att anlalel Ijänslgöringsdagar senare under programplaneperioden kan komma att behöva ökas. Jag beräknar medelsbehovel för vapenfriverksamhelen under budgetåret 1982/83 till 67,1 milj. kr.

Regeringen har i årets budgetproposition (1981/82:100, bil. 15) föreslagit riksdagen att under ifrågavarande anslag för budgetåret 1982/83 anvisa ell förslagsanslag av 90998000 kr.

Med hänvisning härtill hemställer jag nu att regeringen föreslår riksdagen

att la del av vad jag nu har anfört.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1981/82:102   Bilaga 10   Bostadsdepartementet 1

BUaga 10

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Friggebo

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde

Övrigt totalförsvar: programmet Ledning m. m.

1   Inledning

Lantmäteriverket har stor betydelse för totalförsvaret, eftersom verket tillverkar del kartmaterial som försvaret behöver såväl i fred som i krig. Hämtöver har verket ett anlal andra direkt lolalförsvarsinriklade uppgifter. Verket redovisar sin verksamhet i program, varvid totalförsvars-uppgifterna redovisas under programmet Försvarsberedskap.

2   Statens lantmäteriverk

Inom programmet Försvarsberedskap åligger del lantmäteriet all

—fill skydd för rikets säkerhet granska kartor, flygbilder, geodeliska dala och annan landskapsinformation

—svara för att lanlmäteriets verksamhet bedrivs så all de krav som rikets säkerhet ställer kan tillgodoses

—medverka fill all trygga totalförsvarets behov av landskapsinformation

—verka för samordning av totalförsvarets insatser när del gäller landskapsinformation

—svara för administrativ och teknisk ledning av krigslryckningsorganisalionen

— svara för åtgärder som krävs för lanlmäleriels krigsberedskap
Uppgifterna påverkas väsentligt av den allmänna utvecklingen i samhäl
let och inom totalförsvaret. Slor betydelse för lanlmäleriels uppgifter har
sålunda t. ex. samhäUsplaneringen, utvecklingen och beredskapsplanlägg
ningen inom totalförsvaret, den tekniska utvecklingen inom områdena
ADB och fjärranalys saml kartproduktionens omfattning.

1    Riksdagen 198II82. I samt. Nr 102. Bilaga 10

Prop. 1981/82:102    Bilaga 10   Bostadsdepartementet 2

Verksamheten inom programmet präglas av en alltmer ökad efterfrågan på dess tjänster. Under budgetåret 1980/81 har i synnerhet flygfotograferingen ökat, vilket ger direkta effekter på omfattningen av sekrelessgranskningen av flygbilder och kartor. Dessutom har beslutet om omorganisation av lantmäteriet i krigslänsstyrelserna medfört nya åligganden.

Under budgetåret 1981/82 prioriteras den verksamhet som angår säkerhetsskydd m.m. Beredskapsplanläggningen etc. eftersatts därmed.

På lång sikt riskerar lantmäteriet all komma i obalans i förhållande liU övriga delar av totalförsvaret.

3    1978 års försvarskommitté

Del är givelvis nödvändigt att försvarels olika delar snabbi är insatsberedda i händelse av ell överraskande angrepp. Enligl försvarskommitlén kan detta mål f. n. inle uppnås av lanlmäleriel, vare sig centralt eller regionall. För detta krävs såväl planering som övningar i en omfattning som inle kan inrymmas inom lanlmäleriels nuvarande medelsramar.

Behovet av resurser för all lantmäteriet skall kunna fullfölja sina uppgifter ökar på grund av att omfattningen av sekretessgranskningen ökar. Enligl kommittén får detta inte inkräkta på resurserna för krigsplanläggning och underhåU av krigslryckningsorganisalionen.

Kommittén anser del angelägel all älgärder vidtas så all förhållandena förbättras.

4    Föredraganden

Både lantmäteriverket och 1978 ärs försvarskommitlé framhåller all lanlmäleriel har stora svårigheter när det gäller all fullfölja sina lolalför-svarsuppgifter. Jag delar bedömningen all åtgärder behöver vidtas. Med hänsyn lill den ökade vikt som bör fästas vid alt myndigheterna skall vara snabbi insatsberedda vid överraskande angrepp bör sålunda förhållandena för lanlmäleriel förbättras. Del är på kort sikt inle möjligt all sänka ambitionsnivån när del gäller sekrelessbehandling av landskapsinformation. Möjligheten att på längre sikt bedriva denna verksamhet lill lägre kostnader för det allmänna övervägs f. n. av utredningen (Bo 1981:01) om sekrelessgranskning av kartor m. m.

5    Hemställan

Jag hemsläller all regeringen bereder riksdagen tillfälle

all ta del av vad jag nu har anfört om verksamheten inom lanlmäleriels program Försvarsberedskap.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 10   Bostadsdepartementet 3

6    Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

I prop. 1981/82: 100 (bil. 16 s. 127) har regeringen föreslagit riksdagen all, i avvaktan på en särskild proposition i ämnel, lill Lantmäteriet: Försvarsberedskap för budgetåret 1982/83 beräkna ett reservaiionsanslag av 2093000 kr. Jag anhåller om all nu få la upp denna fråga.

TRETTONDE HUVUDTITELN

D. Lantmäteri- och kartväsendet

D 4. Lantmäteriet: Försvarsberedskap

Reservation O

1980/81 Utgift	2179650
1981/82 Anslag	2093000
1982/83 Förslag	2631000

Program 4 Försvarsberedskap

Programmet är indelat i två delprogram: 4 a Säkerhetsskydd 4 b Beredskapsplanläggning

Programmet omfattar bl. a. sådana uppgifter som åligger lanlmäleriel för all kartförsöijningen i krig skall tryggas. Uppgifterna rör främst beredskapsplanläggning och förberedelser för tryckning av krigskarlor. Vidare omfattar programmet sekrelessålgärder i form av granskning av kartor och flygbilder samt vissa administrafiva åtgärder i övrigt.

Lantmäteriverket

1 del huvudförslag som lantmäteriverket har redovisat i sin anslagsframställning kan ambitionsnivån inle behållas trots alt åtgärder vidtas för all rationalisera verksamheten. Yllerligare personal måste föras över lill annan verksamhet.

Verkets mening är alt det är nödvändigt alt resurserna förstärks med hänsyn lill de krav som ställs på programmet. Verkets förslag innebär en uppräkning av anslaget till 3016000 kr., vilket är en höjning med 747000 kr. i förhållande lill huvudförslaget. En sådan ökning av anslaget medför all de mest angelägna kraven kan tillgodoses. Endast en sådan anslagsnivå säkerställer att både lantmäteriverkets och del regionala lanlmäleriels beredskapsplanläggning kan genomföras på en för totalförsvaret acceptabel nivå.

Föredraganden

Mol bakgrund av vad jag fidigare har anfört i fråga om verksamheten inom programmet anser jag all del är nödvändigt all för budgetåret 1982/83 anvisa medel för programmet utöver huvudförslaget.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 10   Bostadsdepartementet 4

Jag hemsläller all regeringen föreslär riksdagen

all lill Lantmäteriet:Försvarsberedskap för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservaiionsanslag av 2631000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1981/82:102   Bilagall    Kommundepartementet I

Bilaga 11

Utdrag
KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Boo

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling såvitt avser kommundepartementets verksamhetsområde

I prop. 1981/82:100 (bil. 18) har regeringen föreslagit riksdagen all, i avvaktan på särskild proposition i ämnel, lill Civilbefälhavama för budgetåret 1982/83 beräkna ell förslagsanslag av 9704000 kr. Vidare har, i avvaktan på proposition om totalförsvaret, beräknats en besparing av 8 milj. kr. genom förenklingar och omprioriteringar av uppgifter inom länsstyrelsernas försvarsenheler. Jag anhåller all nu få la upp dessa frågor.

Övrigt totalförsvar: programmet Ledning m. m.

1 Civilbefälhavarna m. m.

1.1 Inledning

Civilbefälhavarnas uppgifter inom totalförsvaret regleras i första hand i inslmkfionen (1970:363) för civilbefälhavare. I instmktionen föreskrivs bl.a. all civUbefälhavaren i fred skall verka för all totalförsvaret inom civilområdet planläggs så att del i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning. Planläggningen skall i erforderlig utsträckning samordnas såväl mellan de civila myndighelerna och organen inbördes som mellan dessa och de militära myndighelerna. Civilbefälhavaren fär för sådant ändamål hos civila myndigheter med statliga förvaltningsuppgifter inom civilområdet, riksdagens verk dock undantagna, påkalla all material rörande planläggningen sänds in lUl honom och, när del bedöms erforderligt, föreskriva att beredskapsplan inle får fastställas innan samråd har ägt rum med honom. Civilbefälhavaren skall enligl instruktionen leda slabsljänsl-övningar inom civilområdel. Han skall verka för all personal hos de civila myndigheterna inom civilområdel utbildas för sin verksamhet i krig och I    Riksdagen 1981182. I samt. Nr 102. Bilaga II

Prop. 1981/82:102   Bilaga 11    Kommundepartementet 2

själv anordna sådan utbildning. Civilbefälhavaren skall vidare planlägga sitl kanslis krigsorganisation och, med slöd av tillgängligt material rörande beredskapsplanläggningen, göra de sammanställningar och upprätta de egna planer som behövs för verksamheten i krig och vid krigsfara.

CivUbefälhavaren får i den utsträckning som behövs för hans eget plan-läggningsarbele ta del av krigsplanläggningen även hos militära myndigheter och institutioner inom civUområdet.

I sin verksamhet skall civilbefälhavaren samverka med mililärbefälha-varen. Han skall samråda med civila myndigheter och andra civila organ saml hos dessa göra de framställningar som behövs.

Med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet i september 1974 sex sakkunniga med uppdrag all se över del miUtära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation—Försvarsmaktens ledningsulredning 1974 (FLU 1974). I en första etapp behandlades försvarsmaktens centrala ledning. 1 en andra etapp har utredningen behandlat den högre regionala nivån. Utredningen lämnade i december 1978 belänkandel (SOU 1978:77) Högre regional ledning. I belänkandel föreslogs bl. a. ati civilbefälhavarnas ansvar för all inrikta planeringen inom totalförsvarets civUa delar skuUe förstärkas.

Den 10 november 1978 uppdrog dåvarande chefen för försvarsdepartementet åt dåvarande civUbefälhavaren i Bergslagens civilområde landshövding Bengt Olsson all närmare utreda civilbefälhavarens uppgifter främst i fråga om den operativa krigsplanläggningen. Utredningsmannen lämnade den 16 april 1980 betänkandet (DsFö H 44/80) Civilbefälhavarnas roll i totalförsvarets krigsplanläggning. 1 belänkandel föreslogs all civilbefälhavarna redan i fred borde ges ell klart planläggningsansvar och att civilbefälhavarnas ställning främst gentemot länsstyrelserna borde preciseras bättre än för närvarande. Förslagens genomförande förutsatte enligl utredningen personalförstärkning vid civilbefälhavarnas kanslier.

Den 26 januari 1981 förordnades f.d. länsöverdirekör Tore Nyqvist all överarbeta utredningen om civilbefälhavarnas uppgifter m. m. I november 1981 lämnades betänkandet (DsFö 1981:11) Civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m.m. I belänkandel föreslogs att civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter i fred skulle preciseras och all föreskriflsrätt skuUe införas, dels för centrala myndigheter gentemot civUbefälhavarna, dels för civilbefälhavarna gentemot länsstyrelserna. Vidare föreslogs att civilbefälhavarnas kanslier skulle få en personalförstärkning.

1.2 Nuvarande organisation

För verksamheten inom totalförsvarets civila delar indelas Sverige i sex civilområden. Dessa sammanfaller med indelningen i militärområden. För varje civilområde utser regeringen en av landshövdingarna inom civilområdet all tillika vara civilbefälhavare.

Prop. 1981/82:102    Bilagall    Kommundepartementet 3

Varje civilbefälhavare har till sill förfogande ell kansli. Kansliet leds av en kanslichef som också är civilbefälhavarens ställföreträdare. Anlalel handläggare i kansliet varierar mellan tre och sex. Härtill kommer personal för administrativ service. Del totala anlalel handläggartjänster är f. n. ca 20 och antalet övriga tjänster är ca 10. Fram t. o. m. utgången av budgetåret 1968/69 var motsvarande anlal tjänster 16 resp. 6. Slalsmaklerna beslöt (prop. 1968:1 bil. 8, SU 6, rskr 6) på grundval av 1964 års civilbefälhavar-ulrednings förslag en personalförslärkning fr.o.m. budgetåret 1969/70. Anlalel handläggartjänster utökades då med fyra medan antalet övriga tjänster ökades med tvä. Riksdagen beslöt vidare (prop. 1972: 1 bil. 14, CU 4, rskr 70) om en yUerligare personalförslärkning fr.o.m. budgetåret 1972/73. Anlalel handläggartjänster utökades då med tre.

CivUbefälhavarkanslierna är lokaliserade lill Malmö, Göteborg, Stockholm, Falun, Östersund och Luleå. Eftersom civilbefälhavamppgiflen inle är knuten lill landshövdingen i ell visst län inom civilområdel kan kansliet finnas på annan ort än civilbefälhavaren.

1.3 Försvarsmaktens ledningsutrednings förslag beträffande civilbefälhavarna

Försvarsmaktens ledningsulredning 1974 (FLU 1974) ansåg i belänkandel Högre regional ledning all civilbefälhavarnas ansvar i krig täcktes av de befogenheter som instruktionen gav och all del därför inle fanns anledning att överväga förändringar i civilbefälhavarnas stäUning i krig. Vad gäller fredsförhållandena fann utredningen all den annars gällande principen, all den som har uppgifter i krig också borde planera dessa i fred, inle tillämpades på civilbefälhavarna. Bestämmelserna för fredsverksamhelen var enligl utredningens mening allmänt hållna, gav utrymme för varierande tillämpningar och möjliggjorde inle all krigsplanläggningen kunde påverkas i tiUräcklig grad. Utredningen föreslog därför att civilbefälhavarnas ansvar för att inrikta planeringen inom totalförsvarets civila delar skulle förstärkas. På gmndval av ledningsutredningens förslag lade regeringen våren 1980 fram en proposition (1979/80:135) om försvarsmaktens högre regionala ledning m. m. I likhet med utredningen ansåg regeringen all det saknades anledning all överväga några förändringar i civilbefälhavarnas lednings- och lydnadsförhållanden i krig. Däremot ansågs inle samma klarhet föreligga beträffande befogenheterna i fred. Civilbefälhavarna hade i fred inle formell rätt alt meddela länsstyrelser m.fl. inom civilområdel föreskrifter för beredskapsverksamhelen. Regeringen delade utredningens syn på civilbefälhavarnas uppgifter, men var då inle beredd all lämna några konkreta förslag utan avsåg all återkomma senare. Riksdagen (FöU 1979/80:15, rskr 318) gjorde ingen erinran mol de redovisade uttalandena i propositionen.

Prop. 1981/82:102    Bilaga 11    Kommundepartementet 4

1.4 Utredningen om civilbefälhavarens roll i totalförsvarets krigsplanläggning

Utredningen om civilbefälhavarens roll i totalförsvarets krigsplanläggning föreslog all civilbefälhavarna redan i fred borde ges ell klart planeringsansvar. Planläggningen borde på ell mer uttalat sätt inriktas och samordnas på den högre regionala nivån. Detta förutsatte enligl utredningen en anpassning av de centrala myndigheternas anvisningar. Vidare ansåg utredningen all civilbefälhavarnas ställning gentemot länsstyrelserna borde preciseras bättre. I belänkandel föreslogs också en personalförslärkning av civilbefälhavarnas kanslier.

1.5 Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m.m.

Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m. m. gjorde följande sammanfattning av tidigare utredningar och proposUioner. Slalsmaklernas intentioner var alt civilbefälhavarna i fred skulle vidta de förberedelser som behövdes för krigsverksamhelen. Det hade ansetts vara tillräckligt om civilbefälhavarnas fredsverksamhel på olika säll påverkade planeringen i frivillig samverkan inom civilområdel, ulan all direktiv eller föreskrifter behövde användas. Uppenbarligen hade inle detta varit tillräckligt för att civilbefälhavarna skulle kunna genomföra sin planläggning på avsett säll. Olika förhållanden samverkade lill all trycket på civilbefälhavarna i fredsplaneringen hade blivit kraftigt. Förberedelsearbetet för all rätt kunna bedriva verksamheten i krig var mer betungande och måste läcka fler områden och beakta fler möjligheter än tidigare. Utvecklingen i del civila samhället, med en ökande befolkningskoncentralion och en fortgående specialisering och centralisering, krävde överblick och planering för större områden än länen. Samordningen inom dél civila försvaret fordrade alltså större arbetsinsatser med sikte på hela civilområdets problem än fidigare. Även skyldigheten all samverka med mililärbefälhavarna och all samordna del civila och militära försvaret krävde avsevärt ökade insatser från civilbefälhavarnas sida. Civilbefälhavarnas uppgifter mol den ovan tecknade bakgrunden försvårades i vissa avseenden av all formella befogenheter saknades eller var vaga. Anvisningar från de centrala myndighelerna riktades och sändes i allmänhet lill länsstyrelserna utan all civilbefälhavarna tillfrågades eller fick del av dem. Detta medförde all del var svårt för civilbefälhavaren att åstadkomma en för civilområdet samordnad syn på och inriktning av planeringsarbetet. Mililärbefälhavarnas ansvar och befogenheter däremot var klart utformade.

Den främsta orsaken lill de brister som fanns inom civilbefälhavarnas planeringsverksamhet var enligl utredningen att de centrala myndigheter-

Prop. 1981/82:102    Bilagall    Kommundepartementet 5

na inle helt hade inordnat civilbefälhavarna i sin planeringsverksamhet. En annan orsak fill bristerna var otillräckliga personalresurser. Civilbefälha-vamas kanslier hade inle helt fått de lillskoll som 1964 års civilbefälhavar-utredning föreslog år 1967. Av mindre vikt var enligl utredningens mening frånvaron av formella bestämmelser om civilbefälhavarnas befogenheter. Det var sålunda främst genom en ändring av planeringsordningen och genom en ökad personallUldelning som möjlighet fanns all förbättra planeringen på den högre regionala nivån. Men det var också angelägel all den ändrade planeringsordningen preciserades genom formella befogenheter för civilbefälhavarna.

Utredningen föreslog inte någon ändring i inslrukfionen för civilbefälhavarna i fråga om civilbefälhavarnas ansvar för planläggningen. Utredningen menade i stället all en precisering av detta ansvar borde ske genom all bestämmelser i annan ordning utfärdades om planläggningssyslemet och civilbefälhavarnas planering m.m. 1 elt annat avseende borde emellertid instruktionen ändras. Den borde kompletteras med bestämmelser om föreskriflsrätt. Denna föreskriflsrätt skulle avse planeringens inriktning i stort och skulle inle binda eller reglera i detalj.

Den högre regionala nivåns betydelse kom enligl utredningen i ell kris-eller krigsläge all vara väsentligt störte än man hillills hade behövt räkna med och därmed ökade viklen av planering i fred. En fömlsättning för all denna planering skulle kunna vara samordnande på den regionala nivån var en samordning i både högsta och central insians. Del var därför nödvändigt all centralmyndigheterna kom fram till ell sinsemellan avstämt synsätt samt att var och en av dem, med detta som grund, utarbetade riktlinjer för sill område. Del vore värdefullt för utarbetande av de olika myndigheternas riktlinjer om de centrala myndighelerna kunde arbeta fram ell gemensamt dokument. Detta borde innefatta en gemensam grundsyn, uppgifter om väsenfiiga samordningsproblem saml allmänna riktlinjer för hur dessa skulle beaktas. De centrala myndigheternas riktlinjer borde i samtliga frägor som direkt eller indirekt berörde civilbefälhavarna ställas till dessa.

Samordningen på olika nivåer kunde underlättas och förbättras om större uppmärksamhet ägnades ål del förberedelsearbete som föregick samordningsverksamheten. Detta arbete borde inbegripa samarbete såväl på samma nivåer som mellan olika nivåer inom det civila totalförsvaret. Därför borde representanter för civilbefälhavarna delta i arbetet med de centrala myndigheternas riktlinjer och därmed kunna påverka deras innehåll. Motsvarande borde också gälla i civilbefälhavarnas verksamhet mol länen. Genom den samordning som utredningen föreslog borde det civila totalförsvaret få bättre möjligheter fill planering och bättre kunna anpassa denna tUl den militära planeringen.

Till gmnd för civilbefälhavarnas planering skulle ligga dels centrala riktlinjer, dels de faktorer som betingas av samordningsbehoven inom det

Prop. 1981/82:102   Bilagall    Kommundepartementet 6

civUa försvaret inom civilområdel. Förslag lill civilbefälhavarnas riktlinjer borde utarbetas i samarbete med länsstyrelserna. Detta var angelägel eftersom del underlättar samordningen och kunde resultera i riktlinjer som alla berörda ställde sig bakom.

Utredningen erinrade om alt orsakerna fill problemen för civUbefälhavarna inte främst var brist på uttryckliga bestämmelser om civilbefälhavarnas ansvar ulan mera berodde på all civilbefälhavarna hillills i stort sell hade stått utanför samspelet mellan centrala myndigheter och länsstyrelser i fråga om krigsplanläggningen. Det ändrade ansvaret för civilbefälhavarna borde slås fasl, inte genom en ändring i instruktionen för civilbefälhavare ulan genom att bestämmelser i annan ordning utfärdades som fastställde utredningens ståndpunkter och förslag fill planeringssystem. Utredningen föreslog dock att instruktionen skulle kompletteras med ell avsnitt om föreskriftsrätt. Detta borde innebära dels all civUbefälhavarna skulle iaktta föreskrifter från centrala myndigheter, dels all civilbefälhavarna själva fick meddela föreskrifter lill länsstyrelse inom civilområdel. Även lill de samverkande civila myndighelerna måste civilbefälhavaren kunna ge allmänna råd för all uppnå samordning av planeringen. Någon särskild föreskriflsrätt föreslogs dock inle för sådan samordning. Utredningen räknade med all del föreslagna planeringssystemet gjorde en formell bestämmelse om delta obehövlig.

Utredningen hade haft all klarlägga behovel av personalökning på civilbefälhavarkanslierna och hur utrymme skulle skapas för delta genom omfördelning av resurser från andra myndigheter, t. ex. genom en förenkling av anvisningarna för planering. Utredningen hade kartlagt nuvarande arbetssituation vid civilbefälhavarkanslierna. Ca 20 % av den handläggande personalens arbetstid användes för administrativa arbetsuppgifter. För planläggning och kontaktverksamhet saml utbildning och övning åtgick vardera ca 40 % av arbetstiden. Arbetsbelastningen hade ökat sedan år 1970, då den nuvarande organisationen fastställdes. Planeringen omfattade endast till ringa del sådan planering som hade föreslagtis av utredningen. Denna planering och de vidgade befogenheterna för civilbefälhavarna krävde personalförslärkning vid civilbefälhavarnas kanslier. Förstärkningen måste i stort sell motsvara hela den nya arbetsuppgiften. Utredningen föreslog att nya handläggartjänster skulle inrättas vid samtliga kanslier; tre tjänster vid vardera kanslierna i Södra och Östra civilomrädena samt två tjänster vid vardera kanslierna i Västra civUområdet, Bergslagens civilområde samt civilområdena i Nedre Nortland och Övre Nortland. Utredningen hade inte kunnat fullgöra uppgiften all ge förslag om hur utrymme för personalförstärkning lill civilbefälhavarorganisalionen skall kunna skapas genom nedskärningar vid andra myndigheter.

Enligl beslut av riksdagen vid 1980/81 års riksmöte (prop. 1980/81:57, SoU 24, rskr 263) om hälso- och sjukvården i krig m. m. ändrades grunderna för ledningen av sjukvården i krig. Riksnämnden för kommunal bered

Prop. 1981/82:102    Bilaga 11    Kommundepartementet 7

skåp har hemställt hos regeringen all civilbefälhavarna skulle få i uppdrag att planera och leda den landstingskommunala övningsverksamhelen eftersom civilbefälhavaren skulle utöva den länsövergripande verksamheten under krigsförhållanden. Utredningen om civilbefälhavarnas planlägg-ningsuppgifler i fred m. m. hade föreslagit all länsstyrelserna skulle anordna och leda de landstingskommunala ledningsövningarna. I den av riksdagen godkända propositionen om hälso- och sjukvården i krig m.m. slogs fasl, all länsstyrelsen hade kvar sill ansvar och sina befogenheter som länels civila totalförsvarsmyndighel. I enlighet härmed hade länsstyrelsen att fatta övergripande beslut om inriktning och samordning i länet av den civUa lolalförsvarsverksamhelen, beslut som också gällde landstingskommuner och kommuner. Den nya ordningen för ledning av sjukvården ökade kraven på samverkan mellan länsstyrelse och landstingskommuner. Dessa var redan i fred skyldiga all utarbeta riktlinjer för hur denna samverkan skall utövas. Civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter gällde de länsövergripande frågorna. Sådana frägor belystes bäsl genom all landstingskommunerna som samverkande myndigheter dellog i de av civilbefälhavare och miUlärbefälhavare gemensamt ledda samverkansövningarna för länsstyrelser och övriga regionala civila myndigheter saml försvarsområdesbefälhavaren.

1.6 1978 års försvarskommitté

Försvarskommitlén strök under civilbefälhavarnas ökade betydelse för ledningen av det civila totalförsvaret och för samordning mellan civil och militär verksamhet på den högre regionala nivån. Den ökade betydelsen berodde dels på samhällsutvecklingen i stort, dels på all försvarsmakten i sin planläggning utgick från all mer än tidigare stödja sig på del civila samhället för sin försöijning. Detta innebar ökade krav i både fred och krig på en nära samordning av den civila och militära planläggningen. En förulsällning för denna samordning var all de centrala myndigheternas anvisningar m.m. ställdes lUl civilbefälhavarna i alll som hade betydelse för deras ansvar för förberedelsearbetet i fred och verksamheten i krig.

De slutsatser som kunde dras av utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifler i fred innebar, som tidigare har nämnts, all nuvarande ordning och syslem för den civila tolalförsvarsplaneringen i fred bättre behövde anpassas till del civila samhället och genomföras i samarbete mellan olika nivåer. Vidare ansåg denna utredning all civilbefälhavama borde få sill ansvar och sina befogenheter i fred preciserade och att civilbefälhavarnas kansliresurser behövde förslärkas. Försvarskommitlén delade den uppfattning om behovet av all precisera civilbefälhavarnas uppgifter i fred, som hade förts fram i den i del föregående redovisade utredningen.

Prop. 1981/82:102    Bilagall    Kommundepartementet 8

Försvarskommitlén ansåg all civilbefälhavarna borde fä en mera betydelsefull roll än hittills inom flera områden. De tidigare planerade stora utrymningarna kommer all ersättas av ett mindre låst syslem som ger ökade möjUgheter all utnyttja kombinationer av skydd, omflyttning och utrymning. För detta fordrades en ledningsorganisation som civilbefälhavarna måste ansvara för.

Civilbefälhavarnas planering inom sjukvårdsområdet måste enligl kommitténs mening samordnas med mililärbefälhavarnas krigssjukvårdsplaner och ange riktlinjer för hur de totala resurserna inom civilområdel skulle utnyttjas och ledas. Enligt kommUtén måste en långtgående integrering av försvarsmaktens och den civila krigssjukvårdens resurser ske. Med hänsyn till bl.a. lidskraven var samverkan inle en tillräcklig grund för sjukvårdsledningen i krig.

Inom del ekonomiska försvarels område hade utvecklingen i samhället och näringslivet lell fill all civilbefälhavarna hade fåll en alll större roll för samordnad ledning av försörjningen inom civilområdel. Kommittén framhöll all sådana varor och tjänster som fordrades för understöd av del militära försvaret och civilförsvaret och för individens och samhäUets överlevnad måste prioriteras. Del fredslida förberedelsearbetet för det ekonomiska försvaret måste kraflsamlas enligl denna prioritering. Planeringen borde skapa fömlsällningar för all försörjningen i krig säkerställs.

Civilbefälhavarnas planering för Iransportverksamhelen mäsle samordnas med mililärbefälhavarnas motsvarande planering. Med tanke på hur beroende de flesta lolalförsvarsfunktioner är av transporter måste planeringen så långt möjligt skapa fömtsätlningar för alt alla vikliga behov tillgodoses.

Informationsverksamheten i krig hade slor betydelse för motslåndsförmågan. Civilbefälhavarna borde samordna dels de olika länsstyrelsernas informationsverksamhet, dels den civila informationsverksamheten med den militära informationsverksamheten.

Försvarskommitlén log i sill belänkande inle ställning lill den exakta fördelningen av personal för tolalförsvarsplaneringen mellan centrala, regionala och lokala myndigheter. En förstärkning av civilbefälhavarnas kanslier var enligt kommitténs mening under alla förhållanden nödvändig.

1.7 Föredraganden

Utredningen om försvarsmaktens ledningsorganisation (FLU 1974) ansåg all civilbefälhavarnas ansvar för planeringen inom totalförsvarets civila delar skulle förstärkas.

Utredningen om civilbefälhavarnas roll i totalförsvarets krigsplanläggning föreslog all civilbefälhavarna redan i fred borde ges ell klart planläggningsansvar och all planläggningen på ell mera uttalat säll borde

Prop. 1981/82:102    Bilagall    Kommundepartementet 9

inriktas och samordnas på den högre regionala nivån. Detta fömlsatte en anpassning av de centrala myndigheternas anvisningar samt all civilbefälhavarnas ställning, främst gentemot länsstyrelsen, preciserades bättre.

Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m.m. ansåg i sill betänkande all nuvarande ordning och syslem för den civila totalförsvarsplanläggningen i fred borde ändras. Skälen för detta var främst ett ökat behov av samordning inom del civila försvaret men även all civilbefälhavarnas samverkan med mililärbefälhavarna fordrade avsevärt ökade insatser från civUbefälhavarnas sida. EnUgt utredningen borde civilbefälhavarnas ökade ansvar och befogenheter i fred preciseras. Detta borde göras genom all en föreskriftsrätl infördes dels för centrala myndigheter gentemot civilbefälhavarna, dels för civilbefälhavarna gentemot länsstyrelserna. Denna föreskriflsrätt skulle avse planeringens inriktning i stort och inle reglera i detalj. De nuvarande personalresurserna vid civilbefälhavarnas kanslier var enligl utredningen inle lillräckligl stora för all kunna fullgöra även dessa nya arbetsuppgifter, ulan det fordrades elt personaltillskott. Enligl utredningen föreslogs all nya handläggartjänster skulle inrättas vid samfiiga kanslier; tre tjänster vid vartdera kansliet i Södra och Östra civilområdel saml två tjänster vid vartdera kansliet i Västra civilområdel, Bergslagens civilområde, civilområdel för Nedre Norrland och civilområdet för Övre Nortland.

Försvarskommittén underströk i belänkandel (DsFö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 civilbefälhavarnas ökade betydelse för ledningen av del civila totalförsvaret och för samordningen mellan civil och militär verksamhet på den högre regionala nivån. Detta berodde enligl kommUtén på att försvarsmakten i sin planläggning mer än tidigare ulgår från all stödja sig på det civila samhället för sin försörjning. Detta innebar ökade krav både i fred och krig på en nära samordning av den civila och mUitära planläggningen. En förstärkning av civilbefälhavarnas kanslier var dock enligt kommitténs mening under alla förhållanden nödvändig. Kommittén tog i sitt betänkande inte stäUning fill den exakta fördelningen av personal för tolalförsvarsplaneringen mellan centrala, regionala och lokala myndigheter.

För egen del instämmer jag i den bedömning som har gjorts i tidigare utredningar om civilbefälhavarnas ökade betydelse för ledningen av del civila totalförsvaret och för samordningen mellan civil och militär verksamhet på den högre regionala nivån. Försvarsmakten utgår i sin planläggning mer än tidigare från ell slöd från del civila samhället för sin försörjning. Detta ställer ökade krav i både fred och krig på en nära samordning av den civila och miUtära planläggningen. Begränsade resurser, som l.ex. sjukvård och transporter, måste kunna fördelas till både militära och civila tolalförsvarsgrenar inom en geografisk region. Regionen måste vara lillräckligl slor för all i sig ha tillgångar i en omfattning som gör del möjligt all tillgodose de mest angelägna behoven genom prioritering och omfördelning.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 11    Kommundepartementet 10

Civilbefälhavarnas nuvarande ansvar och befogenheter i fred är reglerade i 15 § i instmktionen (1970:363) för civilbefälhavare. Enligt denna skall civilbefälhavaren verka för alt totalförsvaret inom civilområdel planläggs så att det i krig och vid krigsfara kan föras med en enhetlig inriktning. Planläggningen skall i erforderlig utsträckning samordnas såväl meUan de civila myndigheterna och organen inbördes som mellan dessa och de mUitära myndigheterna. Enligt 16 § skall civilbefälhavaren i sin verksamhet samverka med mililärbefälhavaren.

Försvarsmaktens ledningsutredning ansåg all civilbefälhavarnas ansvar för all inrikta planeringen inom totalförsvarets civila delar skulle förstärkas. Utredningen om civilbefälhavarnas roll i totalförsvarets krigsplanläggning ansåg all civilbefälhavarna redan i fred borde ges ell klart planläggningsansvar och att civilbefälhavarnas ställning, främst gentemot länsstyrelserna, borde preciseras. I regeringens proposifion (1979/80: 135) om organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m. m. framhölls att del i vissa avseenden rådde oklarhet beträffande civilbefälhavarnas formella rätt all meddela länsstyrelser m.fl. föreskrifter för beredskapsplanläggningen. Regeringen avsåg all återkomma i frågan när utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifler i fred m. m. var avlämnad. Riksdagen (FöU 1979/80: 15, rskr 318) hade inget att erinra mol de redovisade uttalandena i propositionen.

Det ökade ansvaret och de ökade befogenheterna för civilbefälhavarnas fredsplanering borde också enligl såväl utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifter i fred m. m. som 1978 års försvarskommitté preciseras. Civilbefälhavarna borde få bl. a. en mera betydelsefull roll än hittills inom följande områden. De fidigare planerade stora utrymningarna kommer alt ersättas av ell mindre låst syslem som ger ökade möjligheter all utnyttja kombinationer mellan skydd, omflyttning och utrymning. För delta fordras en ledningsorganisation som civilbefälhavarna måste ha ansvar för. Civilbefälhavarnas planer inom sjukvårdsområdet måste enligl försvarskommilléns mening samordnas med mililärbefälhavarnas krigssjukvårdsplaner och ange riktlinjer för hur de totala resurserna inom civilområdel skall utnyttjas och ledas. Inom del ekonomiska försvarels område har utvecklingen i samhäUet och näringslivet lell till all civilbefälhavarna får en allt störte roll för samordning och ledning av försörjningen inom civilområdel. Med tanke på hur beroende de flesta lolalförsvarsfunktioner är av transporter måste planeringen så långt möjligt skapa förutsättningar för att tillgodose alla viktiga behov. Civilbefälhavarnas planering för de civila totalförsvarsfunktionernas transportverksamhel måste samordnas med mUitärbefälhavarnas motsvarande planering. Informationsverksamheten i krig inom civUområdet har stor betydelse för motslåndsförmågan. Civilbefälhavarna bör enligl kommitténs mening samordna dels de olika länsstyrelsernas informationsverksamhet, dels den civila informationsverksamheten med den militära.

Prop. 1981/82:102    Bilagall    Kommundepartementet 11

För egen del anser jag all de utredningar som har gjorts om civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter tydligt har visat all nuvarande bestämmelser inle är tillräckliga. Såväl del civila totalförsvaret som samordningen meUan civil och militär verksamhet på den högre regionala nivån har fåll ökad betydelse. Skall del vara möjligt för civilbefälhavarna alt tillfredsställande genomföra sin planläggning måste enUgl min mening ansvar och befogenheter preciseras. En sådan precisering kan göras på olika säll. Den kan göras anfingen genom en ändring i instruktionen för civilbefälhavare eller genom all bestämmelser utfärdas om planläggningssyslemet. Jag förordar att man väljer del förslag som har förts fram i utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifler i fred. Utredningen ansåg all preciseringen borde ske genom all bestämmelser utfärdades på grundval av utredningens förslag om planeringssystemet. På så säll skuUe elt planeringssystem saml förulsällningarna och villkoren för de berörda myndigheternas handlande bli fastlagda. Vidare skulle civilbefälhavarnas ansvar på grundval av instruktionen också bli preciserat. Jag avser all återkomma till regeringen i denna fråga.

Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifler i fred m. m. föreslog all instruktionen för civUbefälhavare skulle kompletteras med bestämmelser om föreskriftsrätl. Utredningen föreslog all i 15 § i instmktionen för civilbefälhavare skulle tas in ell avsnitt som innebar all civilbefälhavare dels skulle iaktta de föreskrifter för planläggningens inriktning som meddelas av centrala myndigheter, dels själv fick meddela sådana föreskrifter till länsstyrelserna inom civilområdel. Denna föreskriftsrätl skuUe avse planeringens inriktning i stort och skulle inle vara en detaljreglering.

Enligl min mening hör denna fråga nära samman med hela planeringssystemet. Jag förordar därför att den behandlas i den översyn av nuvarande planeringssystem somjag återkommer fill senare idag.

Försvarsmaktens ledningsulredning (FLU 1974) föreslog som tidigare har nämnts all civilbefälhavarnas ansvar för all inrikta planeringen inom totalförsvarets civila delar skulle förslärkas. Som en följd härav föreslogs också personalförstärkning vid civilbefälhavarnas kanslier. Regeringen behandlade i prop. 1979/80: 135 om organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning bl. a. civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter. Regeringen delade ledningsulredningens syn på civilbefälhavarnas uppgifter men var inte då beredd all lämna några konkreta förslag ulan avsåg all återkomma liU detta sedan civilbefälhavarnas planläggningsuppgifler hade utretts mera i detalj. Utredningen om civUbefälhavarnas roll i totalförsvarets krigsplanläggning framhöll bl.a. all civUbefälhavarna redan i fred borde ges ell klart planläggningsansvar och all planläggningen på ell mera uttalat sätt borde inriktas och samordnas på den högre regionala nivån. De framlagda förslagen fömlsatte en förstärkning av personalen vid civilbefälhavarkanslierna. Utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifler i fred m. m. föreslog också personalförslärkningar vid civilbefälha-

Prop. 1981/82:102   Bilaga 11    Kommundepartementet 12

varnas kanslier. Utredningen redovisade en kartläggning av arbetssituationen på civilbefälhavarnas kanslier. Resultatet av karlläggningen visade att personalen vid kanslierna var för knapp redan för nuvarande arbetsuppgifter, i vart fall såvitt gällde handläggartjänster. Kartläggningen visade ocksä all uppgifterna för civilbefälhavarna hade ökat avsevärt sedan år 1970, då den nuvarande fredsorgansalionen bestämdes. SärskiU utbildnings- och konferensverksamheten hade kommU att bli av aUl större omfattning. Såväl utbildning som planläggning blev eftersatt. Något utrymme för de utökade arbetsuppgifterna för civilbefälhavarna som utredningen föreslog fanns således inle. Utredningen föreslog en personalförstärkning som i stort sell motsvarade hela den nya arbetsinsats som utredningen har föreslagit. Utredningens beräkningar ledde lill all resurslillskollel borde vara tre nya handläggartjänster i vartdera Södra och Östra civilområdel saml tvä nya handläggartjänster i vartdera Västra civilområdel saml civilområdena för Bergslagen, Nedre Norrland och Övre Norrland.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag förordat all Bergslagens militärområde dras in år 1986. Detta medför förändringar även inom de civila delarna av totalförsvaret innebärande bl. a. alt Bergslagens civilområde också dras in år 1986. Jag förordar all sä sker.

För egen del vill jag betona det nödvändiga i all de förslag somjag har förordat tidigare om ändrat planläggningssysiem m.m. motsvaras av en viss personalförslärkning. De gjorda undersökningarna har visat all personalen är för knapp för all fullgöra de nya arbetsuppgifterna. Enligt min mening bör således civilbefälhavarkanslierna förslärkas i huvudsak enligl del förslag som har lämnats av utredningen om civilbefälhavarnas planläggningsuppgifler i fred m. m. En utgångspunkt härvid är dock all delta skall ske efter omfördelning av resurser från andra civila tolalförsvarsmyndigheler. Jag har då beaktat all de nuvarande tre tjänsterna vid kansliet i Bergslagens civilområde, som är föreslaget för indragning, bör få tillgodoföras civilbefälhavarorganisalionen i dess helhet. Jag räknar vidare med, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, att erforderliga resurser så långt möjUgl omfördelas redan under budgetåret 1982/83 för all finansiera återstoden av den föreslagna förstärkningen av civilbefälhavarkanslierna. I syfte att underlätta en sådan omfördelning avser jag all tillsammans med chefen för försvarsdepartementet initiera en översyn av nuvarande planeringssystem för all åstadkomma förenklingar och därigenom bl. a. kunna minska arbetsinsatsen på central nivå.

Del är enligl min mening inle nödvändigt all de föreslagna förstärkningarna av civilbefälhavarkanslierna enbart sker i form av en utökning av antalet tjänster. Civilbefälhavama har i vissa fall behov av all kunna utnyttja särskild expertis. Del kan l.ex. gälla all en krigsseklionschef får gå igenom planeringen inom sill ansvarsområde. Det resurstUlskott jag förordar bör därför ges i en sådan form all civilbefälhavarna får en viss valfrihet.

Prop. 1981/82:102   Bilagall    Kommundepartementet 13

Jag har för civilbefälhavarkanslierna sammantaget räknat med en förstärkning på tolv tjänster eller motsvarande medel. Härvid har jag beräknat att CivUbefälhavarkanslierna i Södra och Östra civilområdena tillförs medel motsvarande tre tjänster, medan kanslierna i Västra civilområdel saml i Nedre Norrlands och Övre Norrlands civilområden filiförs medel motsvarande två tjänster. I min anslagsberäkning för civilbefälhavarna för budgetåret 1982/83 har jag dock endast tagit upp medel motsvarande tre tjänster, vUkel beräknas motsvara den besparing som år 1986 görs vid en indragning av Bergslagens civilområde. Den slutliga anslagsbelastningen bUr beroende av den takt i vilken medel kan frigöras vid andra civila tolalförsvarsmyndigheler.

I prop. 1981/82:100 (bil. 18 s. 24) beräknades i avvaktan på en proposition om totalförsvaret en besparing av 8 milj.kr. inom länsstyrelsernas försvarsenheler.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare i dag redogjort för en delvis ny syn på och inriktning av de civila delarna av totalförsvaret, som efterhand kommer all innebära minskade uppgifter för länsstyrelsernas försvarsenheter. Detta har främst att göra med att kommunerna föreslås få ansvaret för att leda civilförsvarsverksamhelen på lokal nivå. Vidare kommer de förslag jag nu lämnar beträffande civilbefälhavarna och den därtill knutna översynen av planeringssystemet all leda lill en minskad arbetsbelastning på länsstyrelsernas försvarsenheler. I budgetpropositionen angav jag preliminärt att besparingar på 8 milj. kr. skulle genomföras vid försvarsenhelerna under budgetåret 1982/83. Mot bakgmnd av del bättre underlag som nu föreligger i fråga om fömlsätlningarna all åstadkomma en sådan minskning anser jag att hela detta belopp inle kan uppnås under budgetåret 1982/83. Jag anser att besparingen för budgetåret 1982/83 bör bestämmas till 4 milj. kr.

Riksnämnden för kommunal beredskap har i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 hemställt om särskilda medel för all genomföra lokala och landstingskommunala ledningsövningar. I prop. 1981/82:100 (bil. 18 s. 106) har regeringen anfört alt frågan om särskilda medel för lokala och landslingskommunala ledningsövningar kommer all prövas i annan ordning.

För egen del anser jag all det är angelägel alt den kommunala och landslingskommunala beredskapsplanläggningen kan prövas i samband med ledningsövningar. Jag har beaktat detta i min slutliga beräkning av anslaget lill Länsstyrelserna för budgetåret 1982/83.

Prop. 1981/82:102   Bilaga 11    Kommundepartementet 14

1.8 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 FEMTONDE HUVUDTITELN B Länsstyrelserna m. m.

Bl. Länsstyrelserna

I prop. 1981/82: 100 (bil. 18 s. 88) har regeringen föreslagU riksdagen all fill Länsstyrelserna för budgetåret 1982/83 anvisa elt förslagsanslag av 1668486000 kr. I avvaktan på proposifionen om totalförsvaret har jag därvid (s. 24) räknat med en besparing av 8 milj.kr. genom förenkUngar och omprioriteringar inom försvarsenhelerna.

Föredraganden

Med hänvisning liU vad jag har anfört i del föregående förordar jag alt anslaget fill Länsstyrelserna förs upp med 1672486000 kr.

B 4. Civilbefälhavarna

I prop. 1981/82:100 (bil. 18 s. 88) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposifion i ämnel, liU Civilbefälhavama för budgetåret 1982/83 beräkna ett förslagsanslag av 9704000 kr.

Från anslaget bestrids kostnader för civilbefälhavarna.

Sammanställning av anslagsberäkningarna (1 OOO-tal kr.)

	1981/82	Beräknad ändring 1982/83
		Civilbefäl-	Före-
		havarna	draganden
Personal	23	4-      5	4-       12
Anslag
Förvaltningskostnader	6142	-Hl 192	-f   528
Därav
lönekostnader	5 352	888	408
engångsutgifter	52	98	72
Lokalkostnader	761	+  247	+  247
Utbildnings- och övnings-
verksamhet	2601	-(-1362	+  950
TUl regeringens disposition	200	-	+  439
	9 704	4-2 802	4-2164

Föredraganden

Med hänvisning fill vad jag har anfört i del föregående och fill sammanställningen ovan förordar jag all anslaget lill Civilbefälhavarna förs upp

Prop. 1981/82:102   Bilagall    Kommundepartementet

15

med 11868000 kr. Jag har därvid under anslagsposten Till regeringens disposition beräknat 439000 kr. för civilbefälhavarnas nya arbetsuppgifter. Fördelningen på kanslier avser jag all föreslå regeringen i samband med beslut om regleringsbrev för budgetåret 1982/83.

Civilbefälhavaren Södra civilområdet

1981/82

Beräknad ändring 1982/83

Civilbefälhavaren

Föredraganden

Personal	5	-	-
Anslag
Förvaltningskostnader	1326	-1-150	-I-III
Därav
lönekostnader	1 150	31	89
engångsutgifter	II	27	II
Lokalkostnader	150	-1-  14	-1-  14
Utbildnings- och övnings-
verksamhet	689	-t    5	-1-    5
	2165	4-169	4-130

1. Löne- och prisomräkning m. m. 87000 kr.

2. CivUbefälhavaren yrkar att huvudförslaget (minskning med 2 % ) inle skall tiUämpas (4- 44000 kr.).

3. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhel för krigsplacerad personal beräknas öka (4-5000 kr.).

4. Omkostnaderna beräknas öka (4- 33000 kr.).

Föredraganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag del ökade medelsbehovet för civilbefälhavaren lill 130000 kr.

Civilbefälhavaren Västra civilområdel

1981/82

Beräknad ändring 1982/83

Civilbefälhavaren

Föredraganden

Personal	3	-	-
Anslag
Förvaltningskostnader Därav lönekostnader	776 668	+ 73 64	+ 66 50
engångsutgifter Lokalkostnader Utbildnings- och övningsverksamhet	22 IOO 218	10 -t- 47 -1-162	10 -1- 47 + 150
	1094	4-282	4-263

Prop. 1981/82:102   Bilagall    Kommundepartementet 16

1. Löne- och prisomräkning m. m. 108000 kr.

2. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhel för krigsplacerad personal beräknas öka (4-162000 kr.).

3. Omkostnaderna beräknas öka (4- 12000 kr.).

Föredraganden

Med hänvisning lill sammanställningen beräknarjag del ökade medelsbehovel för civilbefälhavaren lill 263 000 kr.

Civilbefälhavaren Östra civilområdet

	1981/82	Beräknad ändring 1982/83
		Civilbefäl-	Före-
		havaren	draganden
Personal	6	4-    2	—
Anslag
Förvaltningskostnader Därav	1587	-h287	+   121
lönekostnader	1446	276	113
engångsutgifter Lokalkostnader	10 239	-H52	-1-   152
Utbildnings- och övningsverksamhet	665	-t-396	-h    45
	2491	4-835	4-  318

1,    Löne- och prisomräkning m. m. 82000 kr.

2. Civilbefälhavaren anser all kansliels personalresurser är otillräckliga och därför bör kansliet tilldelas en byråassislenl och en extra tjänsteman. Vidare bör en Ijänsl som assistent och en tjänst som expedilionsvakt inrättas som extra ordinarie inom personalplanen (4- 188000 kr.).

3. Kostnaden för utbildnings- och övnings verksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (4- 396000 kr.).

4,    Omkostnaderna beräknas öka (4- 169000 kr.).

Föredraganden

Med hänvisning lill sammanställningen beräknarjag del ökade medelsbehovel för civilbefälhavaren fill 318000 kr.

Prop. 1981/82:102   Bilagall    Kommundepartementet 17

Civilbefälhavaren Bergslagens civilområde

	1981/82	Beräknad ändring 1982/83
		Civilbefäl-	Före-
		havaren	draganden
Personal	3	-		-
Anslag
Förvaltningskostnader	771	-1-159		+ 107
Därav
lönekostnader	668	59		50
engångsutgifter	-	55		51
Lokalkostnader	30	+    5		+    5
Utbildnings- och övnings-
verksamhet	410	+517		+490
	1211	+681		+602

1. Löne- och prisomräkning m. m. 61000 kr.

2. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhet för krigsplacerad personal beräknas öka (+517000 kr.).

3. Omkostnaderna beräknas öka (4-103000 kr.).

Föredraganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag del ökade medelsbehovel för civilbefälhavaren fiU 602000 kr.

Civilbefälhavaren Nedre Norrlands civilområde

	1981/82	Beräknad ändring	1982/83
		Civilbefäl-	Före-
		havaren	draganden
Personal	3	+   2		—
Anslag
Förvaltningskostnader	805	+253		+ 59
Därav
lönekostnader	668	230		50
engångsutgifter	-	7		-
Lokalkostnader	139	+ 20		+ 20
Utbildnings- och övnings-
verksamhet	398	+ 257		+240
	1342	+530		+319

1. Löne- och prisomräkning m. m. 91000 kr.

2. För planläggningsuppgifler såsom alarmering, transporter och försörjning fordras en förstärkning med en förste byråsekrelerare. Vidare yrkas en assistent för expedifions- och skrivarbeten m. m. (+ 174000 kr.).

3. Kostnaden för utbildnings- och övningsverksamhel för krigsplacerad personal beräknas öka (4- 257000 kr.).

4. Omkostnaderna beräknas öka (+ 8000 kr.). 2   Riksdagen 198II82. 1 saml. Nr 102. Bilaga II

Prop. 1981/82:102   Bilaga 11    Kommundepartementet

18

Föredraganden

Med hänvisning liU sammanställningen beräknar jag det ökade medelsbehovet för civUbefälhavaren liU 319000 kr.

Civilbefälhavaren Övre Norrlands civilområde

	1981/82	Beräknad ändring 1982/83
		Civilbefäl-	Före-
		havaren	draganden
Personal	3	+    1		-
Anslag
Förvaltningskostnader Därav	877	+270		+64
lönekostnader	752	228		56
engångsutgifter Lokalkostnader	9 103	+    9		+ 9
Utbildnings- och övningsverksamhet	221	+ 26		+20
	1201	+305		+93

1. Löne- och prisomräkning m.m. 121 000 kr.

2. Kansliet behöver förslärkas med en byråinspeklör bl. a. för all kunna uppfylla sina uppgifter enligl gällande inslmkfion. Vidare yrkas inrättande av en tjänst som assislent/kansliskrivare i utbyte mol en befinfiig extra tjänst (+ 140000 kr.).

3. Kostnaden för utbUdnings- och övningsverksamhel för krigsplacerad personal beräknas öka (+ 26000 kr.).

4. Omkostnaderna beräknas öka (+ 18000 kr.).

Föredraganden

Med hänvisning tUl sammanstäUningen beräknar jag det ökade medelsbehovet för civUbefälhavaren fill 93 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen alt

1. med ändring av vad som föreslås i prop. 1981/82:100, Bil. 18 s. 88 punkt 1. lill Länsstyrelserna för budgetåret 1982/83 anvisa ell förslagsanslag av 1672486000 kr.

2. till Civilbefälhavarna för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 11868000 kr.