Mot. 1981/82
99-101

Motion

1981/82:99

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:56 om kapitaltillskott till vissa
statliga företag, m. m.

Hela frågan om kapitaltillskott till de statliga företagen ställs i proposition
1981/82:56 på ett mycket formellt och snävt sätt. Den ingår sålunda inte i
någon samlad ekonomisk-politisk bild av den statliga företagssektorns roll
och uppgifter. Den är i stället präglad av vad som blivit statens uppgift i denna
kris: att sköta värdeminskningen och utslagningen av det överskottskapital
och de verksamheter som storfinansen söker skudda av sig.

Kapitaltillskotten blir därför i huvudsak moment i en nedskärnings- och
avvecklingspolitik. De ägnas inte uppbyggandet av nya industrier eller
kvalitativt nya sidor av existerande verksamheter - något som skulle ha
kunnat fylla den lucka som skapats av privatkapitalets oförmåga att ge svensk
industri en framsynt sammansättning. I sin nuvarande roll är staten inte
utvecklingens spets utan dess svans. Varken de borgerliga eller den tidigare
socialdemokratiska regeringen har haft någon annan vision av den statliga
industrin än just - svansens.

Med skäl har man tvärtom påpekat att staten i sin roll som industriföretagare
i hög grad har gynnat privatkapitalet på de statliga företagens
bekostnad. Det har skett både genom att hålla tillbaka statsföretagsamheten
eller anvisa den speciella roller (exempel: NJA) och genom att på statens och
skattebetalarnas bekostnad bereda den privata storfinansen oproportionerliga
fördelar i samband med övertagandet och omorganiserandet av
verksamheter. Ett exempel som är särskilt aktuellt finns i den föreliggande
propositionen vad gäller SSAB och Gränges.

Regeringen föreslår sålunda i propositionen att riksdagen skall godkänna
avtalet mellan Gränges, staten och Statsföretag om kapitaltillskott till SSAB
på 1 800 milj. kr. Gränges betalar 375 miljoner kontant. Statsföretag 575
miljoner kontant och 175 miljoner genom kvittning av fordran. Staten
betalar 375 milj. kr. genom kvittning av fordran. Dessutom lämnar staten och
Gränges ett lån på 150 miljoner vardera. Avtalet stipulerar även att Gränges
kan få sina aktier inlösta med 875 milj. kr. 1991.

SSAB behöver ett kapitaltillskott. Förlusten för de första åtta månaderna
av 1981 beräknas till 900 milj. kr. Orsakerna till förlusterna är främst dåligt
kapacitetsutnyttjande och omstruktureringens inriktning samt bristen på en
nationell stålpolitik.

1 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 99-101

Mot. 1981/82:99

2

Omförhandla avtalen

Propositionens förslag är en fortsättning på denna bristfälliga stålpolitik
och kan inte godkännas. Avtalen måste bli föremål för omförhandling.
Eftersom SSAB är i behov av snabba pengar bör riksdagen anvisa 1 800 milj.
kr. till SSAB i lån som regleras när omförhandlingarna med Gränges,
Statsföretag och Stora Kopparberg är klara.

Avtalet staten, Statsföretag och Gränges

Avtalet mellan staten. Statsföretag och Gränges måste omförhandlas och
kan inte godkännas. Gränges insats är alltför låg i förhållande till den väl
tilltagna ersättning för vattenkraften Gränges skall få av svenska folket.
Dessutom är de garantier till 1991 som avtalats felaktiga. Riksdagen bör med
dessa utgångspunkter uppdra åt regeringen att omförhandla avtalet och
dessutom inte utesluta möjligheten att helt eliminera Gränges ur SSAB.
Även konsortialavtalet skall omförhandlas och utgå från samhällsekonomiska
bedömningar och sysselsättningsbedömningar.

Avtalet staten och Stor Kopparberg

I avtalet mellan staten och Stora Kopparberg övertar staten Stora
Kopparbergs aktier i SSAB. Därmed tillåts Stora Kopparberg dra sig ur
SSAB utan att först göra rätt för sig. En omförhandling bör syfta till att Stora
Kopparbergs vattenkraftsvinster kommer SSAB till del. Däremot bör staten
överta Stora Kopparbergs aktier till ett värde av 1 kr.

Handlingsprogram 82

SSAB:s handlingsprogram är ett beställningsarbete från storfinansen och
den borgerliga regeringen. Handlingsprogrammet är oacceptabelt. Det
innebär att antalet anställda skall minska från 14 488 den 1 juli 1981 till 11 000
vid 1982 års ingång, och därmed görs 3 500 övertaliga som får leva på
anställningsgarantin till mars 1983.

Kapitaltillskotten förutsätter dessa personalminskningar. Industriministern
säger i propositionen: ”Utgångspunkten för beräkningarna av de
nödvändiga kapitaltillskotten till SSAB har varit att tillämpliga delar av
Plan 81 och Handlingsprogram 82 fullföljs.”

Propositionens inriktning strider direkt mot de fackliga krav som förts
fram i förhandlingarna:

- Att jobben skall vara kvar och att ingen skall avskedas.

- Nej till den av SSAB-ledningen planerade minimibemanningen (11 000
anställda).

Mot. 1981/82:99

3

- Investeringar och åtgärder så att de tidigare ”övertaliga” skall få ett
ordinarie arbete.

- Att anställningsgarantin förlängs tills alla har ett ordinarie arbete och
balans råder.

- Att ägarna tillskjuter ytterligare kapital för investeringar och att viss
förlusttäckning sker enligt s. k. offertprincipen.

Stålet en politisk fråga

Den svenska stålindustrins framtid är en politisk fråga. Stålet kan inte
överlämnas till direktörer som på företagsekonomiska direktiv skrotar större
delen av en basnäring.

Regeringen, i samförstånd med storfinansen, offrar med sin stålpolitik
handelsstålsindustrin på exportindustrins altare. Den villkorslösa underkastelsen
under EG och den internationella kapitalismen är förödande för hela
den svenska indsutrin.

Världen behöver stål. Sverige har råvaror, teknik och kunnande. Vår
handel kan inte ensidigt ske med västvärldens länder. Vårt lands handelspolitik
måste styras av samhällsbehoven och mer inriktas på tredje världen
och socialistiska länder.

Det krävs en övergripande samhällsplanering av stålindustrin. Målsättningen
skall utgå från en offensiv industripolitisk strategi, för en behovsinriktad
produktion med nationell utveckling, regional balans och långsiktig
resurshushållning. Samhällsekonomiska bedömningar skall vara vägledande.

Utifrån detta bör regeringen begära att SSAB:s ledning inkommer med
förslag på vilka åtgärder som krävs för att sysselsätta SSAB:s nuvarande
personalstyrka. Regeringen bör sedan vidta nödvändiga åtgärder.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående föreslås

1. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om godkännande av
avtal mellan Stora Kopparberg och staten och hos regeringen
begär att omförhandlingar upptas enligt vad som anförs i
motionen,

2. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om godkännande av
avtal mellan Gränges, Statsföretag och staten och hos regeringen
begär att omförhandlingar upptas enligt vad som anförs i
motionen,

3. att riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att teckna ett
lån till SSAB på 1 800 000 000 kr. i avvaktan på omförhandlingar
mellan ägarna av SSAB enligt vad motionen anför.

Mot. 1981/82:99

4

4. att riksdagen som sin mening uttalar att Handlingsprogram 82
ej skall ligga till grund för kapitaltillskott till SS AB,

5. att riksdagen hemställer hos regeringen att den inhämtar förslag
från SSAB på åtgärder för att sysselsätta nuvarande personalstyrka
och att regeringen snarast för riksdagen framlägger
erforderliga förslag.

Stockholm den 17 november 1981

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
LARS-OVE HAGBERG (vpk)