7

Motion

1981/82:95

av Stig Gustafsson m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:57 om försvararjäv m. m.

I proposition 1981/82:57 om försvararjäv m. m. med förslag till ändring i
rättegångsbalkens regler om försvarare i brottmål föreslås bl. a. vissa
jävsregler för försvarare. Bestämmelsen riktar sig mot advokater och andra
som på grund av sitt samröre med den misstänkte inte kan väntas utföra ett
försvararuppdrag på ett korrekt sätt. I propositionen behandlas också frågor
om etiska regler för advokater och insyn i Advokatsamfundets disciplinära
verksamhet. Propositionen baserar sig på ett betänkande som har utarbetats
av en arbetsgrupp inom BRÅ (BRÅ PM 1979: (8), Advokatverksamhet).

Den organiserade och ekonomiska brottsligheten har i dag en sådan
karaktär att den knappast kan bedrivas utan rådgivning och vägledning av
olika experter, däribland jurister. Advokatkåren har en central ställning i
samhället, och det är därför av stor vikt att både allmänheten och
myndigheterna har tilltro till advokaternas yrkesutövning. En försvarare
befinner sig i en speciell situation och får inte hamna i ett jävsliknande
förhållande till en misstänkt och dennes sak. I flera uppmärksammade fall
som har inträffat på senare tid har det dock visat sig att så har skett.

Arbetsgruppen föreslog att i princip varje samröre med den misstänkte i
form av rådgivning eller annan hjälp grundar försvararjäv, om den hjälp som
har lämnats har väsentligt samband med den åtalade gärningen.

I propositionen framhålls det att en sådan regel skulle föra för långt, och
förslaget avfärdas därför. Föredragande departementschefen anför att det
knappast finns någon anledning att ingripa mot en försvarare som, trots
samröre med den misstänkte vid sidan av försvararuppdraget, kan förväntas
komma att utföra detta uppdrag på ett korrekt sätt. En regel om försvararjäv
bör därför enligt propositionens förslag i stället ta sikte på de fall där samröre
är av den karaktären att det kan antas komma att inverka på försvararens
förmåga att utföra försvararuppdraget på ett korrekt sätt. Jävsregeln har i
propositionen getts den innebörden att en person inte får vara försvarare, om
han har eller har haft uppdrag åt den misstänkte eller ekonomiska
förbindelser med denne och omständigheterna är ägnade att minska
förtroendet för vederbörandes förmåga att iaktta vad som åligger en
försvarare enligt 7 § första stycket rättegångsbalken.

Enligt vår mening bör jävsregeln ges den innebörd som arbetsgruppen
föreslog. Arbetsgruppens förslag bör dock kompletteras på så sätt att även
den situationen täcks in att ett tidigare samröre, som har förekommit mellan
den misstänkte och den tilltänkte försvararen och som inte hänför sig till den

Mot. 1981/82:95

8

åtalade gärningen, faller in under bestämmelsen. Vidare bör det framgå av
lagstiftningen att förbudet tar sikte på samtliga på en advokatbyrå arbetande
jurister.

I rättegångsbalken finns en allmän bestämmelse om att en advokat skall i
allt iaktta god advokatsed. Samma bestämmelse finns också intagen i
Advokatsamfundets stadgar. Vad som ligger i begreppet god advokatsed har
inte närmare preciserats i rättegångsbalken eller i Advokatsamfundets
stadgar. Inom advokatkåren har det genom årens lopp utbildats vissa
yrkesetiska principer. Om man vill veta vad som menas med god advokatsed
får man främst gå till de avgöranden som Advokatsamfundets disciplinnämnd
fällt. Sedan ett tiotal år tillbaka har också samfundet utgivit något som
har kallats ”vägledande regler om god advokatsed". Dessa etiska regler tar i
huvudsak sikte på klienter och motparter.

Det är påfallande att förhållandet till det allmänna inte fått någon
framträdande plats i reglerna. Enligt vår uppfattning är detta en brist som bör
rättas till. Av den anledningen bör bestämmelsen i rättegångsbalken om god
advokatsed kompletteras med en regel av innebörd att en advokat, samtidigt
som han har rätt och skyldighet att lämna upplysning om gällande lagstiftning
och dess anda och mening, också skall avråda klienter från att använda
konstruktioner som strider däremot.

I propositionen framhålls att utformningen av de vägledande reglerna om
god advokatsed bör vila på Advokatsamfundet. Föredragande departementschefen
nöjer sig med att konstatera att det pågår ett arbete inom
Advokatsamfundet på en komplettering av reglerna och uttrycker förhoppningen
att resultatet kommer att bli tillfredsställande från allmänna
synpunkter. Enligt vår uppfattning är det emellertid angeläget att en regel av
den innebörd som vi föreslagit införs i lag, och vi föreslår därför att 8 kap. 4 §
rättegångsbalken kompletteras med en sådan regel.

Sedan 1948 har Advokatsamfundet stadgar som fastställs av regeringen.
Tillsynen över advokatväsendet utövas av styrelsen.

När anmälan mot en advokat görs hos Advokatsamfundet, eller annars
fråga om åtgärd mot en advokat uppkommer, är det i första hand styrelsen
som tar upp ärendet. Om styrelsen finner att en disciplinär åtgärd - dvs.
uteslutning, varning eller erinran - irjte är påkallad, får styrelsen avgöra
ärendet. I annat fall skall ärendet hänskjutas till samfundets disciplinnämnd.
Även JK har befogenheter att hos styrelsen påkalla åtgärd mot en advokat.
Disciplinnämnden består av en ordförande, en vice ordförande och sju andra
ledamöter. Samtliga dessa är advokater.

Den enda ändring som arbetsgruppen föreslog när det gäller disciplinnämnden
var att två utomstående personer skulle utses vid sidan av de nio
advokater som f. n. är ledamöter av disciplinnämnden. Föredragande
departementschefen anser att regeringen bör få utse två ledamöter av
disciplinnämnden. Detta överensstämmer med ett förslag som har lagts fram

Mot. 1981/82:95

9

av en kommitté inom Advokatsamfundet. Departementschefen anser att
denna nya ordning bör kunna genomföras genom att samfundet självt
beslutar om ändring i sina stadgar.

Mot bakgrund av bl. a. inträffade händelser och den allmänna diskussion
som har förts med anledning av vissa advokaters medverkan i form av
rådgivning och vägledning i den organiserade och ekonomiska brottsligheten
är det enligt vår mening synnerligen angeläget att disciplinnämndens
sammansättning ändras för att allmänhetens och myndigheternas tilltro till
advokaternas yrkesutövning skall bestå. I reservationer till arbetsgruppens
förslag föreslogs att disciplinärenden skulle handläggas av en särskild nämnd
som är fristående från Advokatsamfundet. Det är viktigt att advokatkåren
har allmänhetens förtroende. Det finns ofta misstankar om att ledamöterna i
disciplinnämnden inte ingriper med tillräcklig kraft mot kolleger som har
åsidosatt sina skyldigheter som advokater. Nämndens avgöranden har också
inte sällan etiska bedömningar där det kan ha ett särskilt värde att
lekmannasynpunkter förs fram. Av dessa anledningar anser vi att disciplinnämndens
sammansättning bör förändras på så sätt att majoriteten av
ledamöterna skall vara samhällsrepresentanter samt att som ordförande
utses en högt kvalificerad domare. Samhällsrepresentanterna och ordföranden
skall utses av regeringen. Vi anser däremot inte att det är nödvändigt att
inrätta någon från samfundet fristående disciplinnämnd.

Visserligen har disciplinnämndens sammansättning hittills reglerats i
samfundets stadgar, men mot bakgrund av den djupgående ändring av
nämndens sammansättning som vi här föreslagit bör bestämmelser om
lekmannamedverkan finnas i lag såsom är fallet i andra liknande sammanhang.

När det gäller myndigheters hänvändelse till Advokatsamfundet i disciplinära
frågor föreslog arbetsgruppen att en rekommendation skulle utfärdas
om att myndigheter, som i sin verksamhet iakttar en anmärkningsvärd
omständighet i advokats handlande, fäster samfundets uppmärksamhet på
saken. Föredragande departementschefen anför att han inte nu är beredd att
ta ställning till denna fråga. Vi anser att det finns ett starkt behov av
informationsutbyte mellan myndigheter och samfundet. Det ligger i både
samhällets och samfundets intresse att det är väl sörjt för att missförhållanden
inom advokatkåren på ett så tidigt stadium som möjligt kan upptäckas
och beivras.

Det finns därför ingen anledning att avvakta ytterligare utredning, utan
man bör redan nu kunna ta ställning till denna fråga. Av denna anledning
föreslår vi att en författningsbestämmelse införs om sådant informationsutbyte
mellan myndigheter och samfundet som här avses.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar i vad
gäller advokatverksamhet enligt de riktlinjer som anförs i
motionen.

Mot. 1981/82:95

Stockholm den 12 november 1981
STIG GUSTAFSSON (s)

LISA MATTSON (s) SIVERT ANDERSSON (s)

ANITA GRADIN (s) OSKAR LINDKVIST (s)

GOTAB 69867 Stockholm 1981