12

Motion
1981/82: 91

av Arne Svensson m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:44 med förslag till lag om
spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

I proposition 1981/82:44 föreslås en ny lag varigenom spridning över
skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för lövsly, i princip förbjuds.

Den föreslagna lagen avses ersätta nu gällande lag från 1980.

Frågan om kemisk bekämpning av lövsly har behandlats inom utredningen
om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket. Utredningen
har redovisat sina ståndpunkter i ett delbetänkande, Bekämpning av
lövsly (Ds Jo 1981:11). Vid remissbehandlingen har övervägande delen av
remissinstanserna ställt sig positiv till utredningsförslaget.

Emellertid har ingen särskild hänsyn tagits till detta utredningsförslag
vid utformningen av nu föreslagen lag. Enligt vår mening utgör utredningens
förslag en kompromiss som bör kunna tjäna som grund för lagstiftning i
detta hänseende. Dock måste detta förslag kompletteras med ersättningsregler
för de markägare som efter kommunalt beslut inte tillåts sköta sin
skog på ett rationellt sätt. Sker inte detta blir de ekonomiska betingelserna
mycket olika för skogsägare beroende på var de har sin skogsmark belägen.
Principen bör vara att inskränkningar i en markägares möjligheter att
utnyttja sin mark på ett ändamålsenligt sätt skall ersättas.

Det är orimligt med hänsyn till rättssäkerhet och ekonomiska villkor att
en enskild markägare skall få vidkännas betydande extrakostnader för att
tillgodose allmänna intressen. 1 de fall allmänna intressen bör tillgodoses,
exempelvis genom att kemisk bekämpning av lövsly inte bör komma till
användning inom visst område, skall självfallet också de extrakostnader
som drabbar enskild person ersättas med allmänna medel.

Detta innebär att vederbörande markägare kan få vidkännas extrakostnader
om ca 2000 kr./ha, dvs. skillnaden i kostnad för manuell röjning och
för kemisk behandling.

Den markägare som får sin skogsmark belagd med förbud i ifrågavarande
avseende får inte i motsvarande mån dispens från krav om hur skogsskötsel
skall bedrivas i enlighet med vad som föreskrivs i skogsvårdslagen.

Det bör särskilt framhållas att betydande stöd utgår för avveckling av
dåliga skogar i syfte att ersätta dessa med kvalitativt och kvantitativt bra
skogar. Utan stöd är det inte möjligt att återbeskoga sådana områden som
vid avverkning av skog ger ett svagt eller i vissa fall negativt ekonomiskt
utbyte. Skall härtill läggas den merkostnad som framtida manuella röjningar
innebär, kommer oöverstigliga ekonomiska problem att uppstå. Resulta

Mot. 1981/82:91

13

tet blir en eftersatt skogsvård. Detta är bara ett exempel på hur en intensifierad
skogsvård, främst avseende beståndsanläggning och ungskogsgallring,
hindras.

Naturvårdens och friluftslivets krav och skogsbrukets målsättning förenas
av att det är de ekologiska villkoren som är grunden för utnyttjandet
av naturresurserna. Ömsesidigt hänsynstagande mellan olika intressen är
självklart. För att skogsbruket skall kunna ta hänsyn till naturvårdens och
friluftslivets intressen måste det finnas ekonomiskt utrymme för detta!
Detta innebär bl. a. att rationella och beprövade metoder i skogsskötseln
måste tillåtas, inkl. användning av kemiska bekämpningsmedel i kontrollerade
former.

När det gäller våra skogar och skogsindustrins betydelse för landets
ekonomi hänvisar vi till de redovisningar som finns i partimotion 1981/
82:64 från moderata samlingspartiet.

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ersättning skall
utgå till skogsmarkägare som inte tillåts använda kemiska medel
för lövslybekämpning.

Stockholm den 12 november 1981

ARNE SVENSSON (m)

MARGARETA GARD (m) KARL LEUCHOVIUS (m)