10

Motion
1981/82:90
av Per-Olof Strindberg

med anledning av proposition 1981/82:44 med förslag till lag om
spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

De gångna åren har kännetecknats av en betydande ryckighet när det
gäller skogspolitiken. Olika lagar och mer eller mindre tillfälliga förbud
mot skogsbesprutning avlöste varandra. Tyckandet fick i alltför hög grad
bli styrande, och detta har redan kostat det svenska folkhushållet mycket
stora belopp genom att det förhindrat en rationell skogsvård.

I december 1980 avlämnades till jordbruksministern betänkandet Bekämpning
av lövsly. Utredningen konstaterade att ett rationellt skogsbruk
fordrar en relativt intensiv kontroll av uppkommande lövsly för att därigenom
möjliggöra en god tillväxt på de nya barrträdsbestånden. Utredningen
förordade därför ett alternativ kallat Anpassad lövslybekämpning. Förslaget
ger kommunerna rätt att påverka de restriktioner som skall ange en
aktuell besprutning. Även detta förslag innebär en avsevärd begränsning
av den kemiska lövslybekämpningen, men det möjliggör ändå på ett helt
annat sätt än förslagen i proposition 1981/82:44 ett rationellt skogsbruk.

Det är givetvis viktigt att vi slår vakt om en god miljö och att vi undviker
risker att utsätta människor för påverkan av olika gifter. Debatten om
kemiska medel i skogen har emellertid i alltför hög grad dominerats av
enskilda och grupper, som utan sakligt underlag förstorat upp riskerna med
kemisk lövslybekämpning. De preparat som nu är mest aktuella bryts
mycket snabbt ned och har dessutom så låg giftighet att även om någon
skulle äta av besprutade bär, så skulle detta inte medföra några hälsorisker.

De verkligt stora riskerna för enskilda kommer att uppstå för dem som
vid ett förbud mot kemisk bekämpning skall genomföra den mekaniska
lövslybekämpningen i ofta mycket svårtillgängliga områden.

Vi måste av samhällsekonomiska skäl i olika sammanhang göra en rimlig
avvägning mellan miljökrav och kraven på ett väl fungerande näringsliv.
Detta gäller i allra högsta grad inom skogsbruk och skogsindustri. Möjligheterna
att få fram erforderlig råvara får inte ytterligare begränsas utan
måste tvärtom förbättras. Skogsindustrin skulle vid ökad råvaruförsörjning
kunna tillföra oss betydligt ökade exportinkomster, förbättra handelsbalansen
och öka sysselsättningen. Föreliggande regeringsförslag får däremot
helt motsatta effekter.

I det fortsatta utredningsarbetet skall kommittén även behandla användningen
av kemiska preparat inom jordbruket. Det vore rimligt att frågan
om kemiska bekämpningsmedel inom jord- och skogsbruk behandlades i

Mot. 1981/82:90

II

ett sammanhang. Kommittén kunde då ytterligare överväga förslaget beträffande
skogen. Utvecklingen mot allt mindre giftiga preparat går dessutom
snabbt.

Med hänvisning till ovanstående hemställer jag

1. att riksdagen avslår propositionens förslag till Lag om spridning
av bekämpningsmedel över skogsmark,

2. att riksdagen hos regeringen begär att kommittén ges i uppdrag
att utarbeta lagförslag som tar upp såväl jord- som skogsbrukets
bekämpningsfrågor i ett sammanhang.

Stockholm den 12 november 1981

PER-OLOF STRINDBERG (m)