Mot. 1981/82

9-14

Motion

1981/82:9

av Arne Andersson i Ljung m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:30 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m. m.

Skogsbruket och skogsindustrin är av mycket stor betydelse för vårt
välstånd. Nettovärdet av den svenska exporten av skogsprodukter uppgår i
dag till ca 26 miljarder kronor. De senaste åren har det varit svårt att
tillgodose skogsindustrins behov av råvaror. Detta har lett till att landet har
gått miste om betydande exportinkomster.

Det är av stor betydelse att undanröja de hinder för ökade avverkningar
som kan finnas. Självfallet måste de årliga avverkningarna hålla sig inom
ramen för det långsiktigt uthålliga skogsbruket. Regeringen föreslår i
propositionen vissa åtgärder för att öka virkesutbudet. Det gäller en ökning
av stödet till återväxtåtgärder i samband med avverkning av glest bevuxna
och dåliga skogar, ökade anslag till byggande av skogsbilvägar samt till
översiktliga skogsinvesteringar och skogsbruksplaner.

Dessa åtgärder kommer emellertid inte att ge något nämnvärt bidrag till ett
ökat virkesutbud på kort sikt. Detta framgår av propositionen. Åtgärderna
är i och för sig riktiga och kommer att på längre sikt öka råvaruförsörjningen
för skogsindustrin, varför vi tillstyrker förslagen.

I propositionen anförs att finansieringen av ovannämnda åtgärder kommer
att tas upp vid ett senare tillfälle. Åtgärderna kommer att bidra till en allmänt
ökad aktivitet i skogsbruket. Exporten av skogsindustriprodukter kan ökas
samtidigt som behovet av virkesimport minskas. Därmed förbättras handelsbalansen.
Utbytet härvidlag kommer att bli flera gånger större än kostnaderna
för de föreslagna åtgärderna. Genom den ökade aktiviteten i
skogsbruket kommer också statens skatteinkomster att öka. Det finns mot
denna bakgrund ingen anledning att ytterligare finansiera åtgärderna på
särskilt sätt.

Enligt vår mening är det mycket otillfredställande att inga åtgärder föreslås
som snabbt kan öka virkesutbudet. Ett av de främsta hindren för ökade
avverkningar är de höga marginalskatterna. För flertalet skogsägare läggs
inkomster av skogsbruket på toppen av andra inkomster - antingen inkomst
av tjänst eller inkomst av jordbruk i övrigt. För den skull är det viktigt att
snabbt genomföra sänkningar av de alltför höga marginalskattesatserna i
enlighet med vårt förslag.

Det föreligger, som också redovisas i propositionen, en avsevärd risk att
enskilda skogsägare kommer att minska sina avverkningar i avvaktan på att
den aviserade sänkningen av marginalskatterna genomförs. I någon mån
motverkas detta av de förändringar av skogskontoreglerna som föreslås i

1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 9-14

Mot. 1981/82:9

2

propositionen. Dessa förändringar tillstyrks därför.

Åtgärden är emellertid inte tillräcklig för att motverka uppskovet med en
marginalskattereform. Osäkerheten om det verkliga utfallet av förhandlingarna
mellan regeringspartierna och socialdemokraterna kvarstår. Särskilt
besvärande är det att finansieringen av marginalskattesänkningen avses ske
genom höjda arbetsgivaravgifter eller produktionsfaktorskatt. Detta tillvägagångssätt
leder oundvikligen till lägre avverkningar och bidrar till ökad
osäkerhet vid ekonomisk planering för skogsägarna.

Våren 1981 infördes rätt till extra avdrag vid taxeringen för skogsintäkter
som hänför sig till perioden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983. Avdraget är
5 % för rotposter och 3 % för leveransvirke och egna uttag. Som bl. a. har
anförts av virkesförsörjningsutredningen är detta avdrags storlek otillräcklig.
Vi delar denna uppfattning. Enligt vår mening erfordras betydligt större
avdrag för att skogsägarna skall kunna öka avverkningarna. Höga avverkningskostnader
och höga anläggningskostnader för ny skog i kombination
med ett progressivt marginalskattesystem ger en otillfredställande förtjänst
för skogsägarna. Av det skälet och efter våra beräkningar bör det extra
avdraget höjas till 10 % för att en önskvärd avverkningsnivå skall åstadkommas.
En för såväl rotposter som för leveransvirke och egna uttag lika
procentsats är ändamålsenlig. På så vis stimuleras självverksamheten inom
skogsbruket, vilket ytterligare förbättrar möjligheterna till ett förbättrat
virkesutbud. Av en ökad aktivitet i skogsbruket följer ett högre kapacitetsutnyttjande
i industrin, vilket ger större sysselsättning och ökade exportintäkter.
Två förhållanden som särskilt bör framhållas är att skogsindustrin till
skillnad från en stor del av den övriga industrin förbrukar en ringa del
importerade insatsråvaror och komponenter liksom att tiden från att skog
avverkas till att färdiga varor exporteras och exportinkomsterna kommer in
till vårt land numera är mycket kort. Följaktligen åstadkommer man såväl en
positiv påverkan på handelsbalansen som ökade statsinkomster. Av det
skälet erfordras inte någon särskild finansiering av ett extra avdrag vid
taxering av skogsintäkter.

Det är angeläget att ikraftträdandet av det höjda extra avdraget bestäms
till en tidpunkt som möjliggör en snabb effekt under innevarande avverkningssäsong.

Enligt vår mening bör i detta sammanhang erinras om principerna för uttag
av skogsvårdsavgift. Skogsvårdsavgiften får ej utvecklas till en extra pålaga
på skogsbruket som en icke-destinerad inkomst för statskassan. Den skall
inte heller utformas så att den merverkar till en ekonomisk omfördelning
mellan skogsägarkategorier och/eller skogsbruk i olika avkastningslägen. Så
länge avgiften uttas förutsätts medlen helt disponeras för insatser, vilka
kommer hela skogsbruket till godo och därmed långsiktigt stärker industrins
råvambas. Någon uttaxering för ändamål därutöver får ej förekomma.

Nuvarande nivå på skogsvårdsavgiften, 0,6 % på skogsbruksvärdet,
innebär - i förhållande till ovannämnda principer - ett överuttag av avgiften.

Mot. 1981/82:9

3

Sammantaget med den kommunala garantiskatten innebär dessa två skatter
en kännbar fast pålaga för alla skogsägarkategorier. Enskilda fastigheters
bärkraft påverkas negativt med risk för minskade möjligheter till god
skogsvård.

Moderata samlingspartiet avser att återkomma med förslag om sänkning
av skogsvårdsavgiften.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderliga
författningsändringar.

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att höja det extra avdraget vid taxering av
skogsintäkter, från 5 % för rotposter och 3 % för leveransvirke
och egna uttag, till 10 % för såväl rotposter, leveransvirke som
egna uttag.

Stockholm den 20 oktober 1981

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

SVEN ERIC LORENTZON (m) HANS WACHTMEISTER (m)

JENS ERIKSSON (m) BO LUNDGREN (m)

INGVAR ERIKSSON (m)