6

Motion
1981/82:89

av Olof Palme m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:44 med förslag till lag om
spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

1 den socialdemokratiska miljömotionen 1980/81:1379 redovisas socialdemokratins
syn på användningen av kemiska bekämpningsmedel inom
jord- och skogsbruket.

I motionen sägs: ”Vi bör sträva efter att snarast möjligt avbryta användningen
av kemiska bekämpningsmedel inom jord- och skogsbruket." Utifrån
detta mål har vi från socialdemokratins sida föreslagit olika åtgärder
för att kraftigt minska användningen av bekämpningsmedel inom jord- och
skogsbruket.

När det gäller användningen av kemiska bekämpningsmedel inom skogsbruket
har vi åtskilliga gånger krävt att kommunerna skulle ges möjlighet
att säga nej tili skogsbesprutning inom sitt område och kräva att mekanisk
röjning i stället tillämpas. Den borgerliga riksdagsmajoriteten har vid vaije
tillfälle avslagit detta krav.

När det gäller bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket har vi
krävt att kraftfulla åtgärder skall vidtas i syfte att snabbt och i avsevärd
grad minska denna. Bland dessa åtgärder har särskilt forskning och utvecklingsarbete
framhållits.

Vi har således krävt att forskningen om bekämpnings- och gödselmedel
skall intensifieras och samordnas. Forskningsarbetet måste inrymma såväl
grundforskning som målinriktad, tillämpad forskning och bygga på en
samverkan mellan olika vetenskapliga institutioner och berörda myndigheter.
För att nå bästa möjliga effekt bör ett sammanhållet projekt — gemensamt
för berörda forskningsråd, Sveriges lantbruksuniversitet samt naturvårdsverket
- sättas upp. För att den erforderliga samordningen skall
uppnås bör en särskild ledningsgrupp tillsättas. I gruppen bör ingå företrädare
för myndigheter, berörda forskningsorgan, näringsliv och fackliga
organisationer. Ett tidsbestämt forsknings- och undersökningsprogram bör
upprättas. En viktig del i ett sådant program är att kartlägga de effekter på
människors hälsa som användningen av kemiska medel leder till. Forskningsprogrammet
bör också ges en sådan inriktning att man kan kartlägga
och gå igenom de bekämpningsmedel som i dag används samt söka finna
alternativa metoder till dessa.

Kraven på forskningsinsatser utvecklas ytterligare i motion 1980/
81:1379.

Det är således enligt vår mening nödvändigt att genom olika åtgärder
kraftigt minska användningen av bekämpningsmedel inom såväl jord- som

Mot. 1981/82:89

7

skogsbruket. Många skäl talar för att ett samlat grepp på denna användning
omfattande såväl jord- som skogsbruket bör tas. Det var för att få ett
sådant samlat grepp som regeringen 1979 tillkallade en särskild utredning
för att granska just användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordoch
skogsbruket. Kommittén har avlämnat ett delbetänkande om bekämpning
av lövsly. Kommitténs arbete med bekämpningsmedelsanvändningen
inom jordbruket pågår. Därmed är det inte möjligt att bedöma bekämpningsmedelsanvändningen
inom jord- och skogsbruket i ett sammanhang.
Vi beklagar detta, men är likväl beredda att nu behandla bekämpningsmedelsanvändningen
inom skogsbruket. Detta för att skogsbruket skall få de
besked som erfordras för planeringen och genomförandet av avverkningsoch
återväxtåtgärder.

Det förslag regeringen presenterat i prop. 1981/82:44 innebär att ”spridning
över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av
lövsly, i princip förbjuds”. Länsstyrelserna får ge dispens från förbudet.
Enligt vår mening ger regeringsförslaget med dess vidlyftiga dispensmöjligheter
utrymme för godtyckliga bedömningar. 1 propositionen redovisas
inte tillräckligt klart hur dispensgivningen skall utformas. Dispens från det
generella förbudet skall i princip kunna sökas för alla skogsområden. Den
osäkerhet detta leder till för såväl dem som slår vakt om miljö- och
rekreationsintressena som dem som hävdar skogsbrukets behov att använda
bekämpningsmedel är betydande. Varje form av meningsfylld planering
omöjliggörs. Detta är olyckligt både för skogsbruket och för miljövården.
Vidare ges inte kommunerna tillräckligt starkt inflytande över dispensgivningen.

Vi kan därför inte acceptera regeringens förslag.

Grundläggande för vår bedömning är att de regler som skall gälla för
bekämpningsmedelsanvändningen skall vara klara och entydiga. Kommunerna
skall ges ett avgörande inflytande. Varken skogsbruket eller miljövården
skall behöva sväva i okunnighet om vad som gäller.

Mot bakgrund av dessa principiella utgångspunkter vill vi upprepa de
förslag vi tidigare lagt fram om kommunernas rätt att bedöma om bekämpningsmedel
skall få användas inom kommunens område eller ej. Kommunerna
bör inom ramen för den fysiska planeringen ange vilka skogsområden
som skall undantas från besprutning. Inom dessa områden skall totalförbud
mot spridning av bekämpningsmedel för bekämpning av lövsly
gälla. Den långsiktiga plan där detta anges skall fastställas av kommunfullmäktige.
Kommunfullmäktiges beslut bör inte kunna överklagas till annan
instans. Enda överklagningsmöjligheten bör i sedvanlig ordning vara s.k.
kommunalbesvär.

Innan en kommun fastlägger det område för vilket totalförbud skall gälla
bör de fackliga organisationerna höras. Det är viktigt att arbetarskyddsaspekterna
blir klarlagda innan beslut fattas av kommunfullmäktige.

Inom det av kommunfullmäktige fastställda området skall således ett

Mot. 1981/82:89

8

totalförbud mot spridning av bekämpningsmedel för lövslybekämpning
gälla. Från detta totalförbud skall dispens inte kunna ges. Omfattningen av
de områden där totalt förbud råder avgörs således av kommunen.

För övriga skogsområden inom en kommun — som inte omfattas av
totalförbudet - skall ett generellt förbud mot spridning av bekämpningsmedel
för lövslybekämpning gälla. Från detta generella förbud skall dock
dispens kunna lämnas. Ansökan om dispens skall inges till skogsvårdsstyrelsen.
som har att avgöra om dispens skall beviljas eller ej.

Vid behandling av dispensansökan bör skogsvårdsstyrelsen göra en
samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter.
Det gäller bl. a. det geografiska läget, skogsmarkens beskaffenhet,
beståndssammansättning, terrängförhållanden, tillgång på arbetskraft för
mekanisk röjning. Om så begärs bör, för att den långsiktiga planeringen
inom skogsbruket skall underlättas, dispensansökan kunna prövas i samband
med att anmälan om slutavverkning inges.

Om dispens lämnas skall den omgärdas med alla de föreskrifter och
bestämmelser som erfordras för att så långt möjligt minska olägenheterna
ur miljösynpunkt.

Genom det ovan redovisade förslaget uppnås ett totalförbud mot spridning
av bekämpningsmedel för lövslybekämpning över de skogsmarker där
kommunen utifrån de lokala förutsättningarna bedömer att sådan användning
ej skall ske. Därmed garanteras ett totalt lekmannainflytande över
beslutet om för vilka områden totalförbudet skall gälla. Omfattningen av
totalförbudsområdena avgör kommunen helt självständigt. Några centrala
anvisningar för kommunernas hantering av frågan erfordras således ej.

Därmed möjliggörs en betydligt bättre och säkrare planering av såväl
miljö- och rekreationsfrågorna som skogsbruket. Man vet exakt vad som
gäller.

För övriga skogsområden skall förbud mot spridning av bekämpningsmedel
för lövslybekämpning gälla. Från detta förbud skall dock dispens
kunna lämnas. Detta är motiverat, eftersom kommunen redan undantagit
de områden som utifrån lokala förhållanden bedöms så viktiga att de skall
beläggas med totalförbud.

Regeringen har i sitt förslag med ”spridning av bekämpningsmedel” inte
avsett metoder där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.
Vi kan ansluta oss till denna bedömning.

Den kommitté som utrett frågan om användning av kemiska medel i
skogsbruket beräknade att det skulle ta ungefär ett år för en kommun att
göra den ovan nämnda planen över skogsområdena i kommunen. Vi ansluter
oss till den bedömningen och förordar därför att reformen träder i kraft
den 1 juli 1983. För tiden fram till dess bör totalförbud gälla över hela
landet. Det innebär att den nuvarande provisoriska lagen om förbud mot
besprutning av skogsmark mot lövsly förlängs med ett år från den 1 juli
1982 till den 1 juli 1983.

Mot. 1981/82:89

9

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

1. att riksdagen beslutar anta det i motionen redovisade förslaget
om förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att erforderligt lagförslag
utarbetas i enlighet med i motionen redovisade riktlinjer,

3. att riksdagen beslutar att den särskilda lagen (1980:368) om
förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel över
skogsmark förlängs till utgången av juni 1983.

Stockholm den 12 november 1981

OLOF PALME (s)

CURT BOSTRÖM (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)

GÖRAN KARLSSON (s)
VALTER KRISTENSON (s)

MAJ-LIS LANDBERG (s)
ESSEN LINDAHL (s)

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
LARS ULANDER (s)

OLLE WESTBERG (s)
i Hofors