Motion

1981/82: 87

av Lennart Andersson m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:40 om hemförsäljningslag

1 proposition 1981/82:40 lägger regeringen fram förslag till ny hemförsäljningslag.
Förslaget bygger i allt väsentligt på hemförsäljningskommitténs
betänkande Ny hemförsäljningslag (SOU 1979:76). Lagförslaget leder
till förstärkningar av konsumentskyddet i flera väsentliga avseenden. Bl. a.
kommer hemförsäljningslagen fortsättningsvis att tillämpas också vid telefonförsäljning
samt vid kontantköp där varans pris uppgår till minst
200 kr.

En förstärkning av konsumentskyddet vid hemförsäljning är enligt vår
mening angelägen. Vi tillstyrker därför propositionens förslag till ny lag på
detta område. Propositionen föranleder samtidigt ytterligare överväganden
rörande några frågor som diskuterats mera allmänt under utredningsarbetet
och därefter. Den första frågan gäller om en aviseringsplikt skall införas
eller ej vid hembesök. Den andra frågan gäller om en tvingande lagstiftning
angående öppet köp allmänt bör införas i konsumentlagstiftningen.

Aviseringsplikten

Vad gäller aviseringsplikten var hemförsäljningskommittén oenig i sitt
ställningstagande. Kommitténs majoritet förordade att den nya lagen skulle
kompletteras med tvingande bestämmelser om avisering i förväg av
hembesök. Några av kommitténs ledamöter ansåg därvid att den som
bedriver hemförsäljning inte skall få besöka konsumenten utan att först ha
fatt bekräftelse på att besöket accepteras. I en reservation föreslogs att
aviseringsplikten skulle utformas som en generalklausul.

Även under remissbehandlingen har frågan om en aviseringsregel skall
införas eller ej varit omstridd. Ett stort antal remissinstanser har betonat
nackdelarna med ett aviseringstvång. Det har hävdats att en tvingande
lagstiftning skulle kunna leda till sådana svårigheter och ökade kostnader
att verksamheten måste inskränkas i betydande utsträckning. Detta skulle
i sin tur kunna leda till sysselsättningssvårigheter inte endast för hemförsäljningsbranschen
som sådan utan också för delar av den svenska tillverkningsindustrin.
Ökade svårigheter för hemförsäljningsverksamheten skulle
också leda till försämringar för de konsumenter som av olika skäl, t. ex.
handikapp eller långa avstånd till andra försäljningsställen, är särskilt
beroende av denna distributionsform.

1 Riksdagen 1981182. J sami. Nr 87-92

Mot. 1981/82:87

2

Mot dessa invändningar kan, som kommitténs majoritet anfört, hävdas
att en aviseringsplikt är viktig därför att den stärker konsumentskyddet.
Genom en aviseringsplikt kan man undvika det överraskningsmoment som
kan uppstå då en säljare oanmäld besöker konsumenten i dennes hem så
att konsumenten överrumplas att köpa något som han eller hon egentligen
inte har behov av. Som framhålls också i propositionen skulle skyddet vara
särskilt starkt om aviseringsskyldigheten kombineras med krav på att ett
hembesök får företas endast om konsumenten i förväg samtyckt till besöket.
Då får kunden en möjlighet att förbereda sig för besöket t. ex. genom
att jämföra pris och kvalitet på andra produkter.

Vid en genomgång av argumenten för och emot en obligatorisk aviseringsplikt
är det uppenbart att en avvägning måste göras mellan angelägna
men delvis motstående intressen. En aviseringsplikt skulle ytterligare förstärka
konsumenternas skydd mot oöverlagda köp. Samtidigt skulle den
kunna medföra sådana praktiska och ekonomiska svårigheter att hemförsäljningen
minskade i omfattning med ökade sysselsättningsproblem som
följd.

Propositionens förslag i övrigt innebär förstärkningar av konsumentskyddet
som får en obligatorisk aviseringsplikt att framstå som mindre
angelägen än tidigare. Genom att hemförsäljningslagen fortsättningsvis
kommer att tillämpas också vid kontantbetalning och vid telefonförsäljning
kommer tillämpningsområdet för den s. k. ångerveckan att vidgas.

Enligt vår mening talar främst hänsynen till sysselsättningen för att
erfarenheterna av de nu föreslagna förändringarna i konsumentskyddet bör
avvaktas innan ytterligare förstärkningar, såsom en obligatorisk aviseringsplikt,
införs. Utvecklingen av hemförsäljningsverksamheten bör följas
med uppmärksamhet även fortsättningsvis. Om erfarenheterna visar på
ett behov av ytterligare regler på detta område bör lagen kompletteras med
sådana.

Våra överväganden leder sålunda till att vi tillstyrker förslaget i propositionen
att inte nu införa obligatorisk aviseringsplikt i hemförsäljningslagen.

Öppet köp

I

Hemförsäljningskommittén hade också till uppgift att pröva frågan om
en tvingande lagstiftning rörande öppet köp vid konsumentköp i allmänhet.
Kommittén kom fram till att inte föreslå någon sådan lagstiftning, och
propositionen följer i detta avseende kommitténs förslag.

1 propositionen anförs att allt fler butiker tillämpar öppet köp samtidigt
som konsumentverket och Köpmannaförbundet fört förhandlingar om rätten
till öppet köp. Enligt propositionen finns det förutsättningar för att nå
fram till frivilliga överenskommelser på detta område.

Vi delar inte denna uppfattning. Som framhålls i en reservation till
kommitténs betänkande och i flera remissyttranden — bl. a. från LO, TCO

Mot. 1981/82:87

3

och Kooperativa förbundet - visar erfarenheterna av de förhandlingar
som förts hittills att näringslivet har ett ringa intresse för att frivilligt införa
en generell rätt till öppet köp. Som bl. a. de nämnda remissinstanserna
anfört framstår i dag en lagstiftning som den enda framkomliga vägen om
man vill åstadkomma en mer allmän tillämpning av principen om öppet
köp.

En tvingande lagstiftning om öppet köp hör hemma i konsumentköplagen.
Denna är f. n. föremål för översyn inom konsumentköpsutredningen
som har till uppgift att stärka konsumentens rättsliga ställning vid köp.
Frågan om öppet köp ingår emellertid inte bland de frågor som särskilt tas
upp i utredningens direktiv.

Enligt vår mening bör rätten till öppet köp lagfästas. Detta bör ske i
samband med den mer allmänna översyn av konsumentköplagen som
konsumentköpsutredningen har att genomföra. Utredningen bör genom
tilläggsdirektiv ges i uppdrag att lägga fram förslag om hur en lagstiftning
om öppet köp lämpligast bör utformas.

Hemställan

Med hänvisning lill det anförda hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om tilläggsdirektiv till konsumentköpsutredningen
rörande en tvingande lagstiftning om öppet köp.

Stockholm den 12 november 1981

LENNART ANDERSSON (s)
STIG OLSSON (s)

ARNE ANDERSSON (s)
i Gamleby

OWE ANDRÉASSON (s)
INGRID SEGERSTRÖM (s)

ELVY NILSSON (s)
INGEMAR KONRADSSON (s)

BENGT SILFVERSTRAND (s)
BIRGITTA JOHANSSON (s)