12

Motion
1981/82:86
av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:28 om ändringar i rättshjälpslagen
(1972:429), m. m.

Regeringen föreslår i proposition 1981/82:28 vissa ändringar i rättshjälpslagen.
Bl. a. föreslås en höjning av nivån på rättshjälpsavgifterna.
Regeringen angeri propositionen en besparing om 9—10 milj. kr. om denna
ändring bifalls. Dessa besparingar — som i sig inte är stora och vilkas
storleksordning måste bedömas som osäker - fås genom att öka rättshjälpsavgiften
för dem med de allra lägsta inkomsterna. Det är för oss
oacceptabelt att på detta sätt låta dem som har det sämst ställt betala för
krisen och i det här sammanhanget undergräva deras möjligheter att hävda
sin rätt. Tyvärr är denna propositions förslag inte något undantagsfall, utan
det synes vara denna regerings avsikt att vältra över krisens bördor på
pensionärer och låginkomsttagare. Samtidigt aviseras en skatteomläggning
som ger höginkomsttagare enorma skattelättnader.

Vpk kan inte acceptera dessa förslag till ändringar av rättshjälpsavgiftema.
Vår principiella uppfattning är den att eventuella besparingar genom
förändringar av rättshjälpsavgiften måste göras genom en sänkning av den
övre inkomstgränsen om åtta basbelopp.

Rättshjälpsavgiften är konstruerad så att en grundavgift tas ut i procent
av basbeloppet. Grundavgiften var t. o. m. 1980 1 % av basbeloppet, därefter
1,5% och föreslås nu bli 2% av basbeloppet. Denna avgift tas ut för
inkomster upp till två basbelopp.

Hela denna konstruktion av rättshjälpsavgiften måste ifrågasättas. Den
innebär att avgiften ökar för mycket låga inkomster i takt med att basbeloppet
stiger medan den minskar för högre inkomster. Som exempel kan
nämnas att avgiften för en inkomst om 30000 kr. med nuvarande lag är 230
kr.; den ökar med regeringens förslag till 340 kr., och den ökar till 400 kr.
om basbeloppet ökar till 20000 kr. För inkomsten 90000 kr. är rättshjälpsavgiften
med nuvarande lag 3710 kr., minskar med regeringens förslag
till 3 400 kr. och minskar ytterligare till 2 860 kr. om basbeloppet stiger
till 20000 kr. En absolut minskning av rättshjälpsavgiften sker alltså i takt
med inflationen. Denna minskning slår dock inte igenom i de lägsta inkomstskikten.
Vpk anser att hela konstruktionen av rättshjälpsavgiften
måste ses över. En allmän översyn av rättshjälpslagen aviseras i propositionen.
Direktiven till denna utredning bör innehålla förslag om översyn av
konstruktionen av rättshjälpsavgiften så att ovan nämnda konsekvenser
försvinner. Möjligheten till fri rättshjälp upp till en viss inkomst bör också
prövas.

Mot. 1981/82:86

13

Vpk lägger i samband med denna proposition fram ett begränsat ändringsförslag
i avvaktan på att utredningen ser över hela konstruktionen.
Förslaget syftar till att skydda dem med låga inkomster från höjningar av
rättshjälpsavgiften i takt med att basbeloppet stiger. Att avslå propositionens
ändringsförslag är inte tillräckligt eftersom rättshjälpsavgiften redan
nu har en konstruktion som missgynnar de sämst ställda.

Propositionens förslag innebär också att möjligheterna till nedsättning
av avgiften minskar. Nedsättning till noll kan endast göras i undantagsfall.
Vpk:s lagförslag innehåller inte den skärpning av möjligheten att sätta ned
avgiften som finns i propositionen. Avgiftsnedsättningar kommer dock
troligtvis inte att behöva tillgripas i någon större utsträckning om vpk:s
förslag vinner gehör, eftersom det redan från början ger mycket låga
avgifter för dem som har mycket låga inkomster. Det är därför svårt att
beräkna kostnadsskillnaden mellan de två förslagen.

Vad gäller övriga förslag i propositionen har vi i dagens läge med det
underlag propositionen ger inte några större principiella invändningar att
göra. Vi vill dock ifrågasätta det sätt på vilket lagstiftningen genomförs.

Såsom lagrådet anför bygger inte förslagen på någon utredning med ty
åtföljande remissbehandling, som brukligt är vid omfattande lagändringar.
Det är med utgångspunkt i propositionen svårt att få exakt klarhet i vilka
konsekvenser de ändringar som avser en begränsning av rättshjälpen får.
Vi avser då de fall när rättshjälp inte längre skall utgå, nämligen vid mål om
boskillnad efter gemensam ansökan eller för att upprätta äktenskapsförord
eller testamente samt då vissa ”pilotfalls” resultat skall avvaktas. Eftersom
dessa förslag dessutom innebär mycket små besparingar anser vi att
lagändringarna bör anstå till dess en allmän översyn gjorts av rättshjälpslagen.

Vad gäller arvoden till biträden och offentliga försvarare gäller regeringens
förslag inte några ändringar i sak, utan innebär enbart att bedömningen
av arvodena skall göras noggrannare. Vi anser därför att denna förändring
kan genomföras redan nu.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen med godkännande av proposition 1981/82:28 i övrigt
beslutar

1. att avslå regeringens förslag till ändringar i rättshjälpslagen vad
avser 8 §, 9 a §, 16 §, 34 §, 49 b §,

2. att anta det nedan nämnda Motionärernas förslag vad avser
ändring av 12 § rättshjälpslagen:

Propositionens förslag Motionärernas förslag

12 §

Överstiger ej den rättssökandes Överstiger ej den rättssökandes

beräknade årsinkomst ett gränsbe- beräknade årsinkomst ett gränsbelopp
som motsvarar två gånger det lopp som motsvarar två gånger det

Mot. 1981/82:86

14

Propositionens förslag

basbelopp sorn anges i 6 § första
stycket, utgör maximibeloppet för
rättshjälpsavgiften två procent av
basbeloppet, varvid avrundning
skall ske till närmast lägre tiotal
kronor. Maximibeloppet får sättas
ned om det finns särskilda skäl. Beloppet
får dock inte understiga en
procent av det basbelopp som nyss
har nämnts, med avrundning till
närmast lägre tiotal kronor, såvida
det inte är uppenbart att den rättssökande
saknar möjlighet att betala
en så stor avgift.

Är inkomsten högre än som
anges i första stycket, utgör maximibeloppet
för rättshjälpsavgiften
den avgift som utgår enligt första
stycket ökad med
en tjugofemtedel av
Vid tillämpning av andra stycket
iakttages att inkomsten avrundas
till närmast lägre tusental kronor
och att maximibeloppet avrundas
till närmast lägre tiotal kronor.,

Motionärernas förslag

basbelopp som anges i 6 § första
stycket, utgör maximibeloppet för
rättshjälpsavgiften en procent av
den beräknade årsinkomsten, varvid
avrundning skall ske till närmast
lägre tiotal kronor. Maximibeloppet
får sättas ned om det finns
särskilda skäl.

Är inkomsten högre än som
anges i första stycket, utgör maximibeloppet
för rättshjälpsavgiften

åtta gånger basbeloppet.

Vid tillämpning av andra stycket
iakttages att inkomsten avrundas
till närmast lägre tusental kronor
och att maximibeloppet avrundas
till närmast lägre tiotal kronor och
att lägsta maximibeloppet utgör
två procent av basbeloppet, avrundat
till närmast lägre tiotal kronor.,

3. att hos regeringen hemställa om förslag till direktiv till den utredning
som skall se över rättshjälpen i enlighet med vad som anförs
i motionen.

Stockholm den 12 november 1981
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk) MARIE-ANN JOHANSSON (vpk)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981