10

Motion

1981/82:85

av Inger Lindquist m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:28 om ändringar i rättshjälpslagen
(1972:429), m. m.

Vi är självfallet helt införstådda med att vår samhällsekonomi nu kräver
omprövningar och begränsningar av tidigare åtaganden. Därför ansluter vi
oss till huvudtanken i det förslag som proposition 1981/82:28 om ändringar
i rättshjälpslagen m. m. omfattar. Vi anser det emellertid anmärkningsvärt
att förslaget framtagits så sent att något remissförfarande till myndigheter
och berörda parter över huvud taget inte ägt rum. Vi instämmer med vad
lagrådet i denna del anfört om det betänkliga i att utan remissförfarande
genomföra förslag som ”i vissa delar får ingripande betydelse både för
enskildas rättsskydd och för advokatkårens arbete”. Bristen på belysande
yttranden gör det, såsom lagrådet också påpekat, svårt att bedöma den
effekt lagändringarna kommer att få.

Vi anser det också angeläget att de förslag till förändringar som i framtiden
kan komma att ske på detta område tas fram i så god tid att sedvanlig
remissbehandling, som kan bli vägledande vid bedömningen av förslagen,
möjliggörs.

I ett avseende begär vi emellertid ändring av förslagen i lagtexten. I 22 §
förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen sägs: ”Biträden, skiftesmän
och medlare har rätt till den ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg
som visas ha varit skälig för att utföra uppdraget.” Beträffande ersättning
till offentlig försvarare har motsvarande förslag till ändring intagits i 21
kap. 10 § rättegångsbalken.

Formuleringen ”visas ha varit skälig” är som en ledamot av lagrådet
framhållit ovanlig när det gäller en skälighetsbedömning. Vilka konsekvenser
denna skärpning av beviskravet i förhållande till nuvarande lag kan
medföra för advokaters och andra biträdens arbete och för deras inställning
till biträdes- och försvararuppdrag i framtiden har inte belysts. En
ändring av detta slag i praktiskt så betydelsefulla regler bör därför inte
göras utan att ändringens innebörd eller konsekvenser närmare klarlagts.
Enligt vår uppfattning bör därför orden ”visas ha” utgå ur lagtexten.

Åberopande det anförda hemställs
att riksdagen beslutar

1. att 22 § i förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen skall ha
följande lydelse:

Mot. 1981/82:85

11

22 §

Biträden, skiftesmän och medlare har rätt till den ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som varit skälig för att utföra uppdraget. Vid bedömningen
av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse,
såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt
den tid som har lagts ned på uppdraget. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid
bestämmande av ersättning.,

2. att 21 kap. 10 § i förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
skall ha följande lydelse:

21 kap.

10 §

Offentliga försvarare har rätt till den ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg som varit skälig för att utföra uppdraget. Vid bedömningen av
vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas.
Även övriga omständigheter som är av betydelse skall inverka på bedömningen,
såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts
med samt den tid som har lagts ned på uppdraget.

Stockholm den 12 november 1981
INGER LINDQUIST (m)

ANDERS BJÖRCK (m) JOAKIM OLLÉN (m)

GÖRAN ALLMÉR (m) OLLE AULIN (m)

MARGARETA GARD (m) ARNE SVENSSON (m)

MONA S:T CYR (m)