5

Motion
1981/82:84

av Gösta Bohman m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:44 med förslag till lag om
spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

I propositionen föreslås en ny lag varigenom spridning över skogsmark
av bekämpningsmedel, avsedda för lövsly, i princip förbjuds.

Förslaget grundas på den minoritet av remissvaren som riktat kritik mot
de överväganden som redovisats i det betänkande som avgivits av utredningen
om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m. m.
(Ds Jo 1981:11).

Den föreslagna lagen avses ersätta nu gällande lag från år 1980 med
tillfälligt förbud mot spridning av lövslybekämpningsmedel. Enligt förslaget
ges vissa begränsade möjligheter för länsstyrelser att medge undantag
från förbudet. Skogsmarkens värde från skogsproduktionssynpunkt skall
endast beaktas om kravet enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) beträffande
återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom användning av
andra metoder och under förutsättning att skogsmarken i fråga har liten
betydelse för friluftsliv, naturvård och den lokala befolkningens trivsel.
Vederbörande kommuns uppfattning i sistnämnda hänseende skall särskilt
beaktas.

Sveriges skogar och skogsindustri är en viktig nationell tillgång. Vårt
skogspolitiska och skogsindustriella kunnande är betydande. Sverige har
unika möjligheter att vidareutveckla en på inhemska råvaror baserad
skogsindustri ägnad att ge betydande bidrag till en förstärkning av vår
ekonomi.

Exportvärdet av skogsindustriprodukter uppgick år 1980 till 26 miljarder
kronor eller drygt 20% av den totala varuexporten. Nettoexportintäkten
från skogsnäringen är i särklass större än för någon annan bransch. Direkt
eller indirekt sysselsätter skogsindustrin 300000 personer. Karaktären av
basnäring är särskilt märkbar inom orter och regioner med ett i övrigt svagt
utvecklat näringsliv. Skogsbruket är ofta en förutsättning för att behålla
jordbruk och en levande landsbygd med tillgång till samhällelig service.

Det svenska skogsbruket måste inriktas på att i enlighet med 1979 års
skogspolitiska beslut åstadkomma en skogsproduktion som möjliggör en
årlig avverkning om ca 75 miljoner m3sk i genomsnitt för en konjunkturcykel.

Våra skogliga produktionsförutsättningar måste därför utnyttjas bättre
än f. n. En förutsättning härför är att skogsägaren i frihet får inrikta sin
skogsskötsel mot bästa biologiska och ekonomiska resultat. En garanti för
en uthållig och hög skogsproduktion är skogsbrukarnas intresse och kun

Mot. 1981/82:84

6

skaper för sin uppgift. Skogsvårdslagen och angränsande lagstiftning skall
syfta till att underlätta sådana strävanden.

För stora föryngringsarealer över hela landet rapporteras emellertid en
allvarligt tilltagande förbuskning av lövsly. Barrträdsplantorna har svårt
att hävda sig i konkurrensen; tusentals hektar är redan förlorade för hög
och mera värdefull produktion för lång tid framöver. Lövsly är en såväl
kvantitativt som kvalitativt helt underlägsen ersättning för välskötta skogsodlingar
med barrträd. Våra framtida möjligheter att hävda oss internationellt
ligger i hög produktion av virke med god kvalitet. Lövträden utgör ett
värdefullt inslag i beståndens uppväxtfas. I trädlagsregleringen eftersträvas
som regel en inblandning av löv (främst björk) med 10-15 %, stundom
mer.

Lövträd ger, räknat över omloppstiden, lägre produktion än barrträd.
Värdeproduktionen är väsentligt lägre. Björkens något högre värmevärde
förändrar inte den slutliga relationen ens från energisynpunkt. Även lövföryngringar
kräver dyrbar röjning och gallring för att få fram dimensioner
som ekonomiskt och praktiskt kan hanteras i en skördefas. Barrskog, med
reglerat inslag av lövträd, ger den största framtida handlingsfriheten, vare
sig virket skall sågas, kokas eller brännas.

Virkesförsöijningsutredningen som nyligen avlämnat sitt betänkande,
varom ledamöterna är eniga, anför följande:

De nya riktlinjerna för skogspolitiken har gällt endast under ca ett och ett
halvt år. Det har därför inte varit möjligt för utredningen att göra någon
utvärdering av om riktlinjerna följts under denna tid. Det kan dock konstateras
att i fråga om lövträdsinblandningen i plant- och ungskogarna synes
någon förbättring inte kommit till stånd. Detta måste anses mycket
oroande med hänsyn till att antalet lövträdsplantor per hektar fördubblades
från slutet av 1950-talet till slutet av 1970-talet medan antalet barrträdsplantor
minskade kraftigt under samma period. För att balans skall
råda mellan tillgång och behov av virke måste denna utveckling brytas och
de eftersläpningar som tillkommit särskilt i fråga om lövröjningen inhämtas.
Enligt utredningens mening är detta inte möjligt om inte kemisk
bekämpning av lövet får användas.

Bortfall av tillfredsställande framtidsbestånd påverkar avverkningsberäkningarna
på så sätt att den möjliga avverkningen redan på kort sikt
måste reduceras.

Enligt moderata samlingspartiets uppfattning är det angeläget att de
skogspolitiska målen, innebärande varaktigt hög virkesproduktion av god
kvalitet, förverkligas. Detta innebär att rationella och beprövade metoder i
skogsskötseln måste tillåtas, inkl. användning av kemiska bekämpningsmedel
i kontrollerade former. På längre sikt bör ett produktionsprogram
för svenskt skogsbruk med avverkningsmål utöver nu gällande riktlinjer
eftersträvas.

Moderata samlingspartiet har därför med oro följt de senaste årens

Mot. 1981/82:84

7

utveckling när det gäller vår skogsproduktion och den effekt sorn åstadkommits
genom olika förbud mot användning av kemiska medel vid lövslybekämpning.

Enligt moderata samlingspartiets mening kommer allvarliga effekter på
grund av eftersatta skogsvårdande åtgärder i föryngringsbestånden att
uppstå om regeringens proposition bifalls.

Förslaget innebär att det på mycket stora arealer blir praktiskt taget
omöjligt att utföra effektiv lövslybekämpning. Dessa områden undantas
härigenom från en hög produktionsintensitet. Våra skogars avkastningsförmåga
sjunker, och en situation med permanent virkesbrist blir rådande.

Målsättningen i 1979 års skogsvårdslag, beträffande arbetet med föryngringsåtgärder,
kommer inte att kunna fullföljas. Inför alternativet att
ompröva vår skogspolitiska målsättning ter det sig för moderata samlingspartiets
del naturligt att skogsbruket erbjuds möjlighet att använda kemisk
lövslybekämpning.

Enligt moderata samlingspartiets mening skulle ett genomförande av
förslaget få så allvarliga konsekvenser att såväl en omprövning av de
skogspolitiska målen som förutsättningarna för vår skogsindustri måste
företas.

Utredningen om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket
behandlar f. n. frågan om kemiska medels och handelsgödsels användning
i jordbruket. Från vissa synpunkter kan det förefalla motiverat att
riksdagen som underlag för sitt ställningstagande skulle ha ett allsidigt
underlag rörande kemiska medels och handelsgödsels användning i såväl
jord- som skogsbruket. Utifrån detta betraktelsesätt borde propositionen
avslås och riksdagen hos regeringen begära ett nytt förslag, då erforderligt
utredningsarbete har slutförts. Emellertid erfordras då en förlängning av
nu gällande tillfälliga lag om användning av kemiska medel, dvs. ett fortsatt
förbud intill dess regeringen förelagt riksdagen en ny proposition.

Enligt vår mening måste ett sådant handlingssätt vägas mot möjligheten
att redan nu lösa frågan för skogsbrukets del genom att anta det utredningsförslag
som redovisats i betänkandet Bekämpning av lövsly. Härvid
bör enligt vår mening stor vikt fästas vid att utredningens betänkande i sig
utgör en kompromiss, varom rått politisk enighet. För moderata samlingspartiets
del har avkall fått ges på principen om att inskränkningar i en
markägares möjligheter att utnyttja sin mark på ett ändamålsenligt sätt
alltid skall ersättas.

Vid remissbehandlingen har förslaget fått stöd från alla tunga remissinstanser.
Således har bl. a. naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, LO,
Skogsarbetareförbundet, skogsbrukets och skogsindustrins företrädare
ställt sig bakom detta. Mot utredningens majoritet och i linje med den
kommunistiska reservationen i utredningen har ett fåtal länsstyrelser och
kommuner liksom miljöorganisationerna avvisat förslaget. Två av remissinstanserna,
nämligen hovrätten för Nedre Norrland och Industriförbun

Mot. 1981/82:84

8

det, har visserligen avvisat utredningens förslag men gjort detta med
hänvisning till förslagets alltför restriktiva karaktär.

Utredningen har enligt vårt förmenande gett kommunerna erforderliga
möjligheter för att från kemisk bekämpning undanta sådana skogsområden
som är av betydelse för det rörliga friluftslivet, områden belägna intill
bebyggelsecentra, vattendrag, vägar etc. Dessa områden kan kommunerna
oinskränkt undanta från kemisk bekämpning och på så sätt skapa naturzoner,
där den klart dominerande delen av medborgarnas rekreativa behov
kan tillgodoses.

För skogsområden härutöver anser vi liksom utredningen att länens
skogsvårdsstyrelser är väl lämpade att handlägga ansökningar om flygbesprutning.

Mot denna bakgrund anser vi att propositionens förslag om förbud mot
användning av kemiska medel bör avvisas och att riksdagen i stället bör
anta utredningens förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över
skogsmark.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen vid behandling av proposition 1981/82:44 beslutar att
avslå propositionen och anta följande

Förslag till

Lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs följande.

1 §

Kommunfullmäktige får förbjuda spridning av bekämpningsmedel, avsedda
för bekämpning av lövsly, över skogsmark som är känslig från
miljövårds- och friluftslivssynpunkt.

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande statens naturvårdsverk,
meddelar närmare föreskrifter om när skogsmark kan anses vara av
den art som avses i första stycket.

2 §

För spridning av sådana bekämpningsmedel över annan skogsmark än
för vilken kommunfullmäktige utfärdat förbud enligt 1 § första stycket
krävs tillstånd av skogsvårdsstyrelsen.

3 §

Tillstånd får lämnas om det finns starka skäl från skogsvårdssynpunkt.

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande skogsstyrelsen, meddelar
närmare föreskrifter om förutsättningarna för tillstånd.

4 §

Produktkontrollnämnden får medge undantag från skyldigheten enligt
2 § att söka tillstånd till spridning om det behövs för vetenskaplig prov

Mot. 1981/82:84

9

ning. Därvid skall nämnden föreskriva de villkor som behövs till skydd för
allmänheten.

5 §

Skogsmarkens ägare har inte rätt till ersättning om spridning förbjuds
enligt 1 § eller spridning annars vägras enligt 2 eller 4 §.

6 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller villkor som
föreskrivits enligt 4 § eller som i strid mot 2 § sprider bekämpningsmedel
döms till böter eller fängelse i högst ett år.

7 §

Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos skogsstyrelsen
genom besvär.

Skogsstyrelsens och produktkontrollnämndens beslut överklagas hos
regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 då lagen (1980:368) om förbud
under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall
upphöra att gälla.

Intill utgången av juni 1982 skall skogsvårdsstyrelsen i ärendet angående
tillstånd enligt 2 § inhämta yttrande från kommunstyrelsen. Om det därvid
görs gällande att den med ansökan avsedda skogsmarken är av sådan art
som anges i 1 § får tillstånd inte lämnas.

Stockholm den 11 november 1981
GÖSTA BOHMAN (m)

LARS F. TOBISSON (m) H. BERTIL LIDGÅRD (m)

INGEGERD TROEDSSON (m) L. ARNE ANDERSSON (m)

i Ljung

ANDERS BJÖRCK (m) STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)

NILS CARLSHAMRE (m) ALLAN HERNELIUS (m)

ERIK HOVHAMMAR (m) PER PETERSSON (m)

INGRID SUNDBERG (m) ALF WENNERFORS (m)