10

Motion
1981/82:81

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:34 om åtal mot offentliga
funktionärer m. m.

Den s. k. ämbetsansvarsreformen av 1975 innebar införande av ett vidsträckt
åtalsskydd mot 4000-5000 högre offentliga funktionärer. Denna
”reform” passerade riksdagen utan att dess sakliga innebörd klargjordes i
propositionstexten, och den innefattades i en mycket utförlig proposition
med titeln Ändringar i vallagen m. m. Det var så den omdiskuterade
”undantagslagen” i Sverige tillkom.

Efter 1975 har vänsterpartiet kommunisterna - ensamt bland de demokratiska
partierna - företrätt krav på att denna särlagstiftning skall avskaffas.
Vi har därvid fått stöd av ett ökande antal enskilda ledamöter från
andra partigrupper.

Diskussionen kring den aktuella lagstiftningen har riktat uppmärksamheten
på dess betänkliga karaktär. Det är därför med tillfredsställelse vi
noterar att proposition nr 34 föreslår avskaffande av de kritiserade bestämmelserna,
detta helt i enlighet med den linje vi företrätt.

En marginell anmärkning torde behöva göras till propositionens redovisning
av den s. k. tjänsteansvarighetskommitténs förslag, som ju utgör
grundvalen för propositionen. I redovisningen nämns inte att det fanns en
reservation från en kommittéledamot (Bertil Måbrink, vpk) mot att kommittémajoriteten
i stället ville tillskapa andra möjligheter att avvälja åtal
mot högre tjänstemän. Ett sådant omnämnande hade varit befogat, särskilt
med hänsyn till att regeringen i sin proposition faktiskt avvisar kommitténs
förslag och ställer sig på vad som i sak är reservantens linje. Denna senare
linje hade också stöd hos ett flertal remissinstanser, inte minst de som
representerade professionell juristkompetens.

Det är naturligtvis för vpk utomordentligt glädjande att regeringens
förslag i så eminent grad ansluter sig till vår partiståndpunkt. Man undanröjer
därmed ett moment i svensk lagstiftning, som uppenbarligen varit
ägnat att minska förtroendet för den högre förvaltningen och för rättssystemets
innehåll. Den särskilda ansvarsordning som föreslås alltjämt råda för
ett fåtal speciella befattningar föranleder inga invändningar från vår sida.

Vi noterar emellertid att det finns en viss obestämdhet i propositionstextens
motivering för att avvisa förslaget om nya typer av rättegångshinder.
Föredragande statsrådet säger att man inte ”utan ytterligare överväganden”
bör införa ytterligare hinder för stämning. Han säger också att nu
gällande bestämmelser inte innebär någon ”avgörande olägenhet” i mål av
här aktuell typ. Det framgår inte klart vilken inställning regeringen här

Mot. 1981/82:81

11

faktiskt har. Formuleringarna på s. 19 i propositionen kan tolkas som att
regeringen anser att förenklad handläggning över huvud inte bör införas i
just denna typ av mål. De kan emellertid tolkas så, att regeringen faktiskt
förutser att förändringar skall ske framdeles men att dröjsmålet härmed
inte skapar akuta olägenheter.

Vi vill inte överbetona denna tolkningsfråga eller framföra den som
uttryck för överdriven misstänksamhet, men det är önskvärt att riksdagen
ger sin mening till känna något klarare än vad som framgår av propositionens
text. Utgångspunkten bör därvid vara att begränsande bestämmelser
av den art tjänsteansvarighetskommitténs flertal föreslog icke heller framdeles
bör införas. Detta utesluter inte att andra processuella förenklingar
kan vara befogade.

Mot bakgrund av vad här sagts föreslås

att riksdagen beslutar uttala att verkan av de i propositionen föreslagna
förändringarna inte bör begränsas genom kommande förändringar
i processuella regler.

Stockholm den 10 november 1981

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)