13

Motion

1981/82:768

Siri Häggmark och Gullan Lindblad

Kommunal högskoleutbildning m. m. (prop. 1981/82:89)

En ny studieorganisation för vidareutbildning inom högskolan träder i
kraft den 1 juli 1982 enligt riksdagens beslut i december 1979.1 samband med
detta avvecklas nuvarande utbildning.

Regeringen förordar i likhet med UHÄ och SÖ en successiv övergång till
den nya studieorganisationen.

Vidare anser regeringen att antagning till 65-poängsutbildningen bör ske
t. o. m. höstterminen 1982 för att det skall bli en jämn examination. Enligt
uppgift kommer 300 elever att beredas plats i sådan utbildning höstterminen
1982.

Vidareutbildning i medicin och kirurgi i dess nuvarande utformning bör
enligt regeringen få fortgå t. o. m. vårterminen 1983. Sedan föreslås en
kompletterande utbildning om 10 veckor motsvarande 10 poäng (f. n.
20).

Undertecknade motionärer påtalade redan i motion 1980/81:90 att det är
utomordentligt viktigt, att samtliga grundutbildade sjuksköterskor får en
vidareutbildning, som är kvalitativt likvärdig med den nya utbildningen. Vi
ifrågasätter därför om en 10-poängsutbildning är tillräcklig för grundutbildade
sjuksköterskor som ej haft någon praktisk tjänstgöring.

Enligt propositionen har UHÄ och SÖ ansett att en temporärt minskad
examination av sjuksköterskor kan medföra allvarliga konsekvenser för
sjukvården.

Arbetsmarknaden inom vårdområdet har emellertid förändrats drastiskt
sedan ämbetsverken gjorde sina bedömningar av utbildningsbehoven. Bara
för något år sedan var det brist på sjuksköterskor. Hösten 1981 visade det sig
emellertid att hälften av de nyutexaminerade sjuksköterskorna gick ut i
arbetslöshet. 25 % fick arbete som sjuksköterskor och 25 % som undersköterskor
och sjukvårdsbiträden.

Det föreligger enligt vår mening starka skäl för en väsentlig omvärdering
av det kommande utbildningsbehovet av sjuksköterskor. Såväl ur den
enskilda sjuksköterskans som ur samhällets synpunkt torde det vara en bättre
utbildningspolitik att tillvarata de resurser, som de grundutbildade sjuksköterskorna
representerar och ge dem en fullgod vidareutbildning, dvs. att låta
dem bli färdigutbildade, än att hålla fast vid den planerade intagningsnivån.
Med tanke på landstingens ringa expansionsutrymme de närmaste åren torde
den planerade utbildningen leda till - arbetslöshet!

En fullgod vidareutbildning kan - enligt vår mening - ges till samtliga

Mot. 1981/82:768

14

sjuksköterskor utbildade enligt nu rådande utbildningssystem inom befintliga
budgetramar.

Det förtjänar exempelvis att påpekas, att man uppnår fyra gånger så
många vidareutbildningsplatser i medicin-kirurgi som på en 80-poängsplats.
Lärarkrafter finns redan och omdisponeras.

En minskning av vidareutbildningen i psykiatri för grundutbildade
sjuksköterskor med skötarutbildning kan ske utan olägenhet.

De 300 planerade utbildningsplatserna för 65-poängsutbildningen fr. o. m.
höstterminen 1982 omdisponeras till vidareutbildningsplatser.

Vidareutbildningen skulle vidare kunna differentieras med hänsyn till
tidigare praktisk arbetserfarenhet. Grundutbildade sjuksköterskor med
långvarig praktik - 5-10 år - kan få en förkortad vidareutbildning.

F. ö. bör intagningen till sjuksköterskeutbildning minska med hänsyn till
reella behov.

Med hänvisning till det ovan sagda hemställer vi

1. att riksdagen uttalar att samtliga grundutbildade sjuksköterskor
bör beredas vidareutbildning i kirurgisk och medicinsk
sjukvård genom omprioritering inom befintliga ekonomiska
ramar på sätt som ovan angivits,

2. att riksdagen anhåller om att regeringen vidare utreder frågor
rörande vidareutbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård.

Stockholm den 22 januari 1982

SIRI HÄGGMARK (m)

GULLAN LINDBLAD (m)