Mot. 1981/82

75-77

Motion

1981/82:75

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:15 om studie- och yrkesorientering
i grundskola och gymnasieskola m. m.

Propositionen behandlar mål och riktlinjer för studie- och yrkesorienteringen
(syo) och organisationen av denna. Stor vikt läggs vid utformning och
kvalitet i fråga om den praktiska arbetslivsorientering (prao) som skall
inplaneras i undervisningen i och med att den nya läroplanen för grundskolan.
Lgr 80, träder i kraft höstterminen 1982.

Vpk instämmer i de allmänna syftena med praktisk arbetslivsorientering
sådana de kommer till uttryck i Lgr 80 och så som de refereras i
propositionen:

Praon skall inte vara inriktad mot ett visst yrke eller ens ett enstaka
verksamhetsområde, ej heller skall den anknytas enbart till studiet av ett visst
ämne. Den skall syfta till att eleven får erfarenhet av arbetslivet på olika
områden och att dessa erfarenheter skall tas till vara i all undervisning i
skolan.

Statsrådet betonar vikten av att i undervisningen och genom vägledning
hjälpa eleverna att sätta in sina erfarenheter i ett större sammanhang, så att
dessa verkligen bidrar till elevernas studie- och vrkesvalsmognad. Vidare
refererar statsrådet till resonemang som förs inom arbetslivsforskningen och
till teorin att begreppet arbetsliv omfattar två olika företeelser - arbetsmarknaden
och arbetsplatserna.

Detta perspektiv skulle på ett avgörande sätt kunna berika och förändra
formuleringen av arbetslivsorienteringens mål. Statsrådet tolkar emellertid
arbetsforskarnas teori på ett ytligt och ofruktbart sätt i propositionen.
Resonemangen anpassas i stället till det borgerliga klasskampsperspektiv
som kommer till uttryck i propositionen om arbetsmarknadspolitikens
framtida inriktning.

Skillnaden mellan "arbetsmarknaden" och "arbetsplatserna" beskrivs
endast som en skillnad mellan allmänna krav och speciella krav. Arbetsmarknadens
"allmänna krav" skapar nämligen den illusoriska uppfattningen
att eleven som framtida säljare av arbetskraft är fullt jämställd med varje
köpare. Avgörande för den enskilde är då utbud och efterfrågan, som det så
vackert heter i propositionen om arbetsmarknadspolitiken.

Här ger man eleven en föreställning om att allt hänger på att man blir "så
väl rustad som möjligt för att kunna ta sig igenom den flaskhals som utträdet
på arbetsmarknaden utgör". Där arbetsmarknadsministern i sin proposition
ger upp varje tillstymmelse till målsättning att skaffa arbete åt alla, där tar

1 Riksdagen IW1IN2. 3 sami. Nr 75-77

Mot. 1981/82:75

2

skolministern vid och manar med en klapp på axeln de unga att anstränga sig
än mer i skolan innan de träder ut i arbetslösheten.

De "speciella kraven” på arbetsplatserna skiljer sig från arbetsmarknadens
"allmänna krav” främst däri att de definitivt slår ihjäl föreställningen
om den arbetandes valfrihet, egenvärde och självständighet. Där råder de
lagar som arbetsplatsens ägare uppställer.

Det är nu inte bara så, att många ungdomar kämpar förgäves för att arbeta
i det yrke och med de arbetsuppgifter de drömt om och önskar sig. Det är
även så att de kunskaper, insikter och färdigheter som inlärts med sikte på
den kommande arbetsuppgiften i stor utsträckning smulas sönder av kraven
på lönsamhet och av den av arbetsköparna formulerade effektiviteten.

Det är snarast här - i de arbetandes maktlöshet på arbetsplatserna - som
förklaringen står att finna till att "skola och elev ibland ser på upplevelserna i
arbetslivet med olika ögon”, som skolministern skriver på s. 15 i propositionen.
I stället för att dra slutsatser av många lönarbetandes handgripliga
erfarenheter av arbetslivet - med dess frånvaro av initiativ och skapande,
botträngande av yrkeskunnandet m. m. - resonerar statsrådet så här:

Om eleverna ser bort fran det bredare perspektivet, arbetsmarknaden med
dess förändringar och krav, och fäster sig vid den näraliggande arbetsplatsen
och vad där försiggår, kan de råka dra felaktiga slutsatser om behovet av
utbildning. En föreställning om ett elevernas upplevelser på enstaka
arbetsplatser skulle vara motiv nog för att inte vidareutbilda sig måste
bearbetas i skolan.

Den dystra verkligheten är ju den att utvecklingen inom såväl arbetsmarknad
som arbetsliv på sikt inte är ägnad att stimulera de många eleverna till
utbildning. Den här aktuella propositionen visar lika väl som propositionen
om arbetsmarknadspolitiken att regeringen helt tappat greppet över denna
utveckling.

Vpk hävdar i stället att en arbetslivsorientering aldrig kan bortse från de
bestående, antagonistiska motsättningarna inom arbetslivet. Eleverna måste
invigas i de intressemotsättningar och styrkeförhållanden mellan kapital och
arbete som reglerar den arbetandes möjligheter att utifrån sina kunskaper
påverka och förändra produktionens inriktning, arbetsplatsens utformning
och fördelningen av det producerade. Motsättningarna mellan arbetande och
företagsägare kommer också fram i fråga om olycks- och hälsorisker,
sjukledighet, studieledighet och förändringar av arbetsuppgifter.

En arbetslivsorientering måste dessutom innehålla kunskap om de
arbetandes möjligheter att genom organisering ta upp kampen för sina
villkor. Klassperspektivet äger också tillämpning på det i propositionen
omtalade främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämställdheten
nås inte enbart med attitydförändringar till studieinriktning och yrkesval.
Jämställdheten kräver genomgripande förändringar av makt- och ägarförhållanden,
arbetsmarknad och arbetsliv. Skolan kan inte bli "spjutspets” i ett
samhälle där kvinnorna i första hand blir arbetslösa och där majoriteten

Mot. 1981/82:75

3

kvinnor i arbetslivet är mer underordnade och sämre betalda än männen.

Statsrådet finner det oroväckande med den snabbt växande arbetslösheten
bland unga flickor. Vpk delar givetvis denna oro men kan inte underlåta att
påpeka att även om hittills bedrivna yrkesorientering i skolorna hade
resulterat i fler flickor med teknisk yrkesinriktning så hade ungdomsarbetslösheten
ändå inte varit mindre omfattande än vad den i dag är.

Vpk föreslår att de förordade riktlinjerna för skolans arbetslivsförberedelse
kompletteras med en grundläggande orientering om motsättningarna
mellan de lönarbetande och arbetsplatsernas ägare, dessa motsättningars
avgörande betydelse för möjligheterna att få arbete, arbetsmiljön och
arbetsförhållandena samt betydelsen av kunskaper och färdigheter. Vidare
föreslår vpk att riktlinjerna också kompletteras med en ingående orientering
om fackföreningarnas betydelse och fackligt arbete.

Med hänvisning till ovanstående föreslås

att riksdagen beslutar att komplettera de i proposition 1981/82:15
förordade riktlinjerna för skolans arbetslivsförberedelse i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 4 november 1981
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C. -H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk) RAUL BLUCHER (vpk)