10

Motion

1981/82:74

av Lars Hedfors m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:15 om studie- och yrkesorientering
i grundskola och gymnasieskola m. m.

1. Den praktiska arbetslivsorienteringen i grundskolan

Enligt Lgr 80 och proposition 1981/82:15 skall målsättningen för den
praktiska arbetslivsorienteringen (prao) bl. a. vara att eleven skall få
erfarenheter av arbetslivet på olika områden och att dessa erfarenheter skall
tas till vara i all undervisning i skolan. I propositionen heter det bl. a. att det
ligger ”i sakens natur att eleverna under praon på arbetsplatsen bör få
varierande arbetsuppgifter av växlande svårighetsgrad som motsvarar deras
mognad men endast som ett led i skolans undervisning och under
handledning”. Det är en mycket ambitiös målsättning, som alla kan
acceptera. Tyvärr är den emellertid förknippad med en stor mängd problem
av organisatorisk och administrativ art. Dessa förvärras av riksdagens
tidigare beslut om en utvidgning av den praktiska arbetslivsorienteringen
från nu ca tre veckor till i första hand sex veckor och på sikt tio veckor.
Skolöverstyrelsen har beräknat att behovet av platser för arbetslivskontakter
kommer att öka från 210 000 vid slutet av 1970-talet till 340 000 platser under
läsåret 1982/83, dvs. en ökning med 62 %, vid en utbyggnad av praon till sex
veckor. Vid en utbyggnad till tio veckor blir ökningen 460 000 platser, dvs
220 %. Till detta kommer att gymnasieskolans behov av sådana platser också
väntas öka. Det kommer naturligtvis att bli svårt att skaffa fram alla dessa
prao-platser. Men det kommer framför allt att bli svårt att uppfylla alla de
kvalitativa krav på prao-platserna som finns inbyggda i praons övergripande
målsättningar (elevernas möjligheter att personligen delta i olika verksamheter
på arbetsplatsen, tillgång på handledning och möjligheter till kontakt
med arbetstagare och partsföreträdare) - helt enkelt därför att skola och
arbetsförmedling tvingas acceptera alla arbetsplatser som över huvud taget
står till buds. Dessa problem ägnas en mycket flyktig uppmärksamhet i
proposition 1981/82:15. Det är ytterst beklagligt ty om inte dessa problem
kan lösas äventyras hela prao-verksamheten.

Det är därför nödvändigt att man ser över möjligheterna att ändra på
prao-verksamhetens organisation så att målsättningarna kan uppnås. Ett sätt
är att man inför ett system med "rullande" prao, dvs. att endast några få
elever (i stället för som nu halva klassen) åt gången går ut på prao. Då kan
man utnyttja hela läsåret och ett begränsat antal väl motiverade arbetsplatser.
Fördelarna med ett sådan system är många, t. ex.

o Prao blir ett naturligt (ej jippobetonat) inslag i undervisningen.

Mot. 1981/82:74

11

o Varje skola kan bygga upp en permanent organisation med relativt få
arbetsplatser. Det underlättar skolans kontakter med prao-platserna
och prao-handledarnas möjligheter att komma till skolan.

0 Syo-funktionärens arbetsbörda blir jämnare fördelad.

Till detta kommer att det blir lättare att skaffa fram erforderligt antal
lämpliga prao-platser, åtminstone i de små och medelstora kommunerna. 1
de större (med stor gymnasieskola och ca fem högstadieskolor) kommer ju
ändå hela läsåret att behöva utnyttjas. Nackdelen med ett sådant system är att
återgången till skolarbete från arbetslivsorientering kan ställa till med
problem, i synnerhet för elever med s. k. skolsvårigheter. Det är därför ett
oeftergivligt krav att sådana elever får någon form av stöd vid återinträdet i
skolan.

Vi anser därför att skolöverstyrelsen skall få i uppdrag att ta initiativ till
försöksverksamhet med s. k. rullande prao. Detta bör ges regeringen till
känna.

2. Personlig vägledning och uppföljning

Syo för elever med fysiska, psykiska eller sociala handikapp och för
invandrarelever

1 detta avsnitt är propositionen minst sagt motsägelsefull. A ena sidan
hävdas med eftertryck att en strikt indelning av elever i sådana som har
särskilda behov eller svårigheter och sådana som inte har det är olycklig. Å
andra sidan menar man i propositionen att det ankommer på de lokala
skolstyrelserna "att tillse att syo-insatser speciellt kommer handikappade
elever tillgodo".

Vi anser det vara självklart att de elever som har särskilda behov och
svårigheter också tilldelas särskilda resurser bl. a. inom syo-verksamheten.
Till skillnad från propositionsförfattaren anser vi det också vara nödvändigt
att detta på ett eller annat sätt markeras vid fördelningen av statens bidrag till
denna verksamhet. All tidigare erfarenhet av fri resursanvändning inom
grundskolan visar nämligen med önskvärd tydlighet att just de elever som har
behov av specialundervisning får en allt mindre del av förstärkningsresursen.
SÖ har gjort undersökningar som visar att specialundervisningen i grundskolan
minskade med mer än 8 0(10 lärarveckotimmar från läsåret 1977/78 till
1978/79. Det betyder en nedgång på 3 %, som till absolut största delen föll på
högstadiet, där specialundervisningen minskade med hela 10%. Samtidigt
kan man konstatera att antalet s. k. 20-grupper ökar på detta stadium. Det
tycks alltså vara så. att det största hindret för en kompensatorisk fördelning
av resurserna är en uppfattning ute i kommunerna att en rent matematisk
fördelning faktiskt är rättvis. Vi vänder oss med skärpa mot ett sådant
synsätt. Vi föreslår därför att statsbidraget för syo-verksamhet får en sådan
utformning att elever med särskilda behov och svårigheter, t. ex. elever med

Mot. 1981/82:74

12

fysiska, psykiska eller sociala handikapp och invandrarelever, garanteras
särskilda syo-insatser.

Syons roll i skolans uppföljningsansvar

När det gäller skolans uppföljningsansvar föreslås att statsbidraget till
denna viktiga verksamhet läggs in i grundskolans förstärkningsresurs. Med
tanke på den ovan påtalade tendensen till en strikt matematisk fördelning av
denna resurs kan man befara att skolor med många elever att följa upp
missgynnas. Det kommer att drabba de svaga eleverna. Det blir då också
svårare för skolan att aktivt bidra till kampen mot ungdomsarbetslösheten.
Det kan vi inte acceptera och föreslår att ett särskilt bidrag utgår för
uppföljande syo.

3. En ny tjänstekonstruktion för syo

I detta avsnitt av propositionen förs bl. a. ett resonemang om hur en
syo-funktionärsutbildningbör se ut. Tyvärr nämns inget om förkunskapskrav
på blivande syo-funktionärer. Särskilt viktigt härvidlag är kravet på tidigare
yrkeserfarenhet, eftersom detta är av stor betydelse för möjligheterna att nå
upp till syons målsättningar. Det är därför nödvändigt att riksdagen redan nu
fastslår att det för tillträde till den nya syo-funktionärsutbildningen krävs en
tidigare yrkeserfarenhet av minst samma omfattning som till den nuvarande
utbildningen. Vi föreslår att riksdagen gör ett uttalande av den innebörden.

4. Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om försöksverksamhet med s. k. rullande
prao,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om syo för elever med fysiska, psykiska eller
sociala handikapp samt invandrarelever,

3. att riksdagen beslutar att ett särskilt statsbidrag skall utgå för
uppföljande syo och inte bakas in i förstärkningsresursen, som
föreslås i propositionen,

4. att riksdagen uttalar att det för tillträde till den nya syofunktionärsutbildningen
skall krävas en tidigare yrkeserfarenhet
av minst samma omfattning som till den nuvarande
utbildningen.

Stockholm den 4 november 1981
LARS HEDFORS (s)

KJELL NILSSON (s) ULLA JOHANSSON (s)

CiOTAB 69798 Slockholm 19X1