Mot. 1981/82

73-74

Motion

1981/82:73

av Stig Alemyr m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:15 om studie- och yrkesorientering
i grundskola och gymnasieskola m. m.

Både grundskolan och gymnasieskolan har till uppgift att bl. a. förbereda
för fortsatt utbildning och för arbetslivet. Denna centrala uppgift skall prägla
undervisningen i alla skolans ämnen. Dessutom har eleverna behov av
särskilda insatser när det gäller studie- och yrkesorientering (syo). Efter ett
särskilt utredningsarbete fastlades 1971 (prop. 1971:34) mål och program för
syon av en enig riksdag (UbU 1971:21). Riksdagen beslutade vidare att en
särskild organisation med kommunalt anställda syo-konsulenter skulle
införas på försök i grundskolan och gymnasieskolan. Yrkesvalslärarna skulle
stimuleras att verka inom den nya organisationen. Efter utvärdering av
försöksverksamheten skulle regeringen återkomma till riksdagen, vilket sker
i föreliggande proposition.

Under 1970-talet utvidgades skolans arbetslivsförberedande insatser. 1976
togs ett viktigt steg genom beslutet om skolans inre arbete (prop.

1975/76:39). En rad ställningstaganden knöt skola och arbetsliv närmare till
varandra. Till de yrkesorienterande momenten lades nu som något mycket
viktigt mer av arbetslivsorientring. Särskilt LO verkade starkt för detta.

I SIA-propositionen fick denna syn sitt uttryck genom att den praktiska
yrkesorienteringen förändrades till praktisk arbetslivsorientering (prao) med
ett nytt innehåll bl. a. genom att orienteringen skall omfatta förhållanden
som präglar arbetsmiljö, t. ex. kunskap om lagar, avtal, överenskommelser,
facklig verksamhet och om partsförhållandena på arbetsplatsen. Tiden för
den praktiska arbetslivsorienteringen förlängdes och har genom senare
riksdagsbeslut fastlagts till mellan 6 och 10 veckor under hela grundskoletiden.

För att underlätta det nödvändiga samarbetet mellan skola och arbetsliv
tillskapades ett särskilt planeringsråd (SSA-råd) i kommunerna och i länen.

Skolstyrelserna ålades vidare ett uppföljningsansvar för elever som slutar
grundskolan för att stimulera dem till vidare studier. Genom vissa
förändringar i intagningsprocessen till gymnasieskolan togs de första stegen
till att skapa en mjukare övergång från grundskola till gymnasieskola.

Tidigare socialdemokratiska motionskrav

Socialdemokraterna har därefter i riksdagen i olika motioner behandlat
skolans arbetslivsförberedande insatser, behovet av ökade resurser till syon

I Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 73-74

Mot. 1981/82:73

2

och åtgärder för att underlätta övergången från grundskolan till gymnasieskolan.
Vi vill här erinra om några av dessa förslag.

Vi har föreslagit högre statsbidrag till syo-verksamheten genom en
sänkning av jämförelsetalen för de större kommunerna, vilka har varit och är
missgynnade i gällande system för fördelning av statsbidraget. I dessa
kommuner har man ofta haft de största kraven på syo-insatser. Ytterligare
106 grundbelopp för studie- och yrkesorientering skulle ha tillförts dessa
kommuner enligt vårt förslag (motionerna 1979/80:1996, 1980/81:1252).

Vid flera tillfällen har vi särskilt uppmärksammat invandrarelevernas
situation. Invandrareleverna är i syo-hänseende mer arbets- och tidskrävande
än andra elever. Konkret har våra förslag bl. a. tagit sig uttryck i krav på
ytterligare 37 grundbelopp för syo i de kommuner som har störst andel
invandrarelever (motionerna 1979/80:1996, 1979/80:1305, 1980/81:1251,
1980/81:1676).

Flickornas situation på arbetsmarknaden är särskilt utsatt. Detta har ställt
ökade krav på studie- och yrkesorientering. I vår barn- och ungdomsmotion
(motion 1980/81:1251) föreslog vi att särskilda medel skulle ställas till
förfogande för att förmå flickor att söka utbildningar och arbeten som
traditionellt har dominerats av pojkar. Genom särskilda kurser skulle flickor
stimuleras att söka tekniskt/naturvetenskapliga utbildningar. För detta
ändamål ville vi anslå 4 milj. kr.

De ungdomar som av olika skäl (sociala, psykiska, fysiska handikapp)
riskerar att hamna i långvarig arbetslöshet ställer stora krav på uppföljning
från skolans sida. Speciella utbildningsprogram kan behövas för dessa
ungdomar. För detta ändamål har vi föreslagit att 10 milj. kr. skulle ställas till
skolöverstyrelsens förfogande för en försöksverksamhet (motionerna 1977/
78:1926, 1980/81:436, 1980/81:1251).

Vi har i den ovan nämnda motion 1980/81:1251 också fört fram kravet att
den så kallade främjandelagen skulle kompletteras så att länsarbetsnämnderna
skulle få befogenheter att skaffa fram de praktikplatser som behövs i
de utbildningar där praktik är föreskriven.

Vid flera tillfällen har vi fört fram krav för att garantera kvalitén i den
företagsförlagda utbildningen. Således har vi i motion 1980/81:1278 krävt
avtal mellan de parter som är berörda av verksamheten i syfte att ge eleverna
en bred och användbar utbildning. Vi motsatte oss att verksamheten med
yrkesintroduktion infördes bl. a. av skälet att avtalsfrågorna var helt
otillfredsställande behandlade i den s. k. ungdomspropositionen (prop.
1979/80:145). Vi framhöll i stället att den reguljära yrkesförberedande
utbildningen borde byggas ut och att de korta yrkesinriktade kurserna inte
borde avvecklas. De hade ett värde bl. a. ur studie- och yrkesorienteringssynpunkt.
I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen förändringar i
yrkesintroduktionen, påpekar oklarheter med avtalsfrågorna och talar om
samverkan med kortkurser. I efterhand får alltså den socialdemokratiska
kritiken av ungdomspropositionen rätt.

Mot. 1981/82:73

3

Samtliga ovan redovisade motionskrav avslogs av den borgerliga riksdagsmajoriteten.
De socialdemokratiska initiativen visar att vi konsekvent
arbetar för att närma skola och arbetsliv till varandra. I denna process har vi
sett studie- och yrkesorienteringen som ett betydelsefullt led.

Den nu föreliggande propositionen innebär i stort en uppföljning av de
ställningstaganden som gjorts tidigare. Det är i sig tillfredsställande. Men
som vi nyss anfört har den borgerliga regeringspolitiken i flera avseenden
inneburit en lägre ambitionsnivå än vad vi socialdemokrater förespråkar. Vi
återkommer i annat sammanhang till detta.

Syons mål oclt program

Vad föredraganden anför om mål och program för syon kan vi i huvudsak
instämma i. Det innebär framför allt en betoning av skolans samhälls- och
arbetslivsförberedande uppgifter. Dessa måste genomsyra hela skolans
verksamhet och kan därför inte enbart åläggas studie- och yrkesorientering.

Syo-funktionärens uppgift blir då inte enbart att ge eleverna studie- och
yrkesorientering utan att föra in kunskap från arbetslivet in i skolan mera
allmänt. I detta ligger t. ex. att stimulera och planera sådan fortbildning för
skolpersonalen som har till syfte att öka arbetslivskunnandet i skolan.
Syo-funktionären skall också fungera som skolans främsta kontaktperson
med arbetslivet.

Vi vill i detta sammanhang framhålla värdet av samverkan med de fackliga
organisationerna och att företrädare för dessa medverkar i undervisningen
och vid elevernas besök, prao eller praktik ute på arbetsplatserna. Tidigare
har statliga medel utgått för att utbilda sådana fackliga företrädare. Detta
behov måste beaktas även fortsättningsvis.

För att målen skall kunna förverkligas krävs givetvis också mer än
formuleringar. Det avgörande är att skolan förfogar över tillräckliga resurser
- personellt och ekonomiskt - för syon. Därutöver krävs tillgång på
utbildningsplatser som svarar mot arbetsmarknadens behov och samtidigt
söker tillgodose ungdomens utbildningsintresse och en sådan utformning av
undervisningen att alla ungdomar upplever utbildningen som meningsfull.
Den nedrustning som skett av skolans resurser de senaste åren är därför
mycket illavarslande, något som vi senast haft anledning att beröra i vår
motion 1981/82:32.

Det finns i detta sammanhang särskilt anledning att ta upp hur
föredraganden behandlar problemen kring det stora och växande problem
som ungdomsarbetslösheten utgör. I september uppgick t. ex. antalet
arbetslösa ungdomar (i åldern 16-24 år) till rekordsiffran 61 000. Antalet
arbetslösa tonåringar var 31 000; för flickorna uppmättes en arbetslöshetsfrekvens
om 16 %.

Mot denna bakgrund är det av betydelse hur regeringen behandlat syons
1* Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 73-74

Mot. 1981/82:73

4

roll i förhållande till arbetsmarknaden, i synnerhet synen på ungdomsarbetslösheten.
"Målet för skolans behandling av ungdomens arbetslöshetsproblem
bör vara", säger föredraganden (s. 36), "att hos individen ingjuta
känsla av eget ansvar samt en vilja och förmåga att övervinna arbetslöshetssituationen".
Detta är enligt vår uppfattning att övervältra ett samhällsansvar
på den enskilde i en situation då regeringen i betydande utsträckning
misslyckats med att ta sin del av ansvaret för de ungas sysselsättning. Det
ovan citerade uttalandet ser vi dessutom som en alltför snäv och passiv syn på
skolans roll vid behandlingen av ungdomsarbetslösheten. Målet för skolans
behandling av detta samhällsproblem måste enligt vår mening vara avsevärt
vidare och anknytas framför allt till samhällsstrukturen som omger individen
lokalt, regionalt, nationellt och interntionellt.

Vi anser därför att också ungdomar - utifrån principen att alla har rätt till
arbete - skall tränas att se kritiskt på samhällets oförmåga att skaffa jobb.
Ungdomen skall också stimuleras att arbeta konstruktivt för att rätten till
arbete skall omfatta alla. Ett sådant synsätt stämmer också bättre med "den
kritiskt analyserande inställningen” som enligt syobeslutet 1971 (prop.
1971:34, s. 18) skulle vara grundläggande för syoverksamheten.

Ungdomarna har rätt att känna att de i en besvärlig situation erhåller
samhällets och skolans aktiva stöd för att undvika arbetslöshet. Arbetet för
att motverka ungdomsarbetslösheten kan emelletid aldrig enbart vara fråga
om mer syo eller mer utbildning. Ytterst handlar det om att föra en
ekonomisk politik som håller den totala sysselsättningsnivån hög i landet och
som därigenom också kan erbjuda jobb till nytillträdande på arbetsmarknaden.

Vi delar föredragandens uttalande att värderingar om olika yrkens och
arbetsuppgifters status skall diskuteras öppet. Skolan får inte väja för att
beskriva den bristande jämlikheten i dagens samhälle. "Den kritiskt
analyserande inställningen" måste enligt vår mening känneteckna arbetet
också på detta område, så att elevernas medvetenhet om förhållandena ökas
och de stimuleras att göra egna ställningstaganden till dessa samhällsfrågor.

Personlig vägledning och uppföljning

Beträffande vägledningsarbetet för föredraganden ett resonemang om
vägledningens kompensatoriska uppgifter samtidigt som alla elever skall ges
vägledning. Resonemanget leder dock inte till någon slutsats sorn kan vara
till hjälp i resursfördelningen och bedömningen av insatserna lokalt.
Slutsatsen tycks vara: "Prioriteringsfrågor av principiell art skall diskuteras
och planeras i arbetsenheter sedan skolledningen beslutat om arbetets
övergripande fördelning" (s. 26). Enligt vår mening är detta en otillfredsställande
slutsats. Riksdagen måste i stället klart säga ut att rätten till syo och

Mot. 1981/82:73

5

vägledning gäller alla elever. Därutöver är behovet av hjälp och stöd större
hos vissa elevgrupper.

Dessa elever bör då ha rätt till ytterligare hjälp och vägledning, enskilt eller
i grupp. Den behovsinriktade resursfördelningen skall således även gälla vad
avser insatser från syo-funktionären. Enligt vår mening bör regeringen
uppdra åt SÖ att uppmärksamma detta i sitt utvecklingsarbete och utarbeta
modeller som stöd för det lokala arbetet med fördelning av syoresurserna.

Föredraganden behandlar också de yrkesetiska frågorna från syofunktionärer,
nämligen att balansera mellan å ena sidan förväntningar på att
elevströmmarna skall styras till utbildningsområden och arbetsmarknadssektorer
där rekryteringsbehoven är stora och å andra sidan att ge en allsidig
information med hänsyn till den enskilde elevens behov. Enligt föredraganden
räcker det tydligen att "betona syo-utbildningens betydelse när det gäller
att göra funktionärerna medvetna om i vilket spänningsfält de verkar och hur
de från legala och etiska utgångspunkter skall bete sig i dessa” (s. 28).
Föredraganden framhåller också att dessa frågor skall diskuteras lokalt.

Enligt vår mening måste det finnas ett centralt ansvar i denna fråga. Vi vill
för det första betona syo-funktionärens aktiva roll. Det som i proposition
1971:34 uttalades om detta äger fortfarande giltighet. "Syo bör motverka
sådana begränsningar i yrkesvalet som t. ex. beror på social bakgrund, kön.
bristande motivation att analysera sin situation etc., även om detta leder till
ifrågasättande av ett beslut som eleven fattat och gör valet svårare eftesom de
upplevda alternativen ökar.”

Vi anser vidare att erfarenheterna talar för en starkare betoning av
syo-funktionärens uppgift att ”beskriva verkligheten" för eleven, dvs. göra
klart för eleven var rekryteringsbehoven eller de vakanta utbildningsplatserna
finns. Också sådana frågor om avvägningen i vägledningsarbetet bör tas
upp i det uppdrag som regeringen bör ge till SÖ.

Statsbidrag

Propositionen innehåller förslag om en statsbidragsomläggning utan att
något mer detaljerat beslutsunderlag föreligger. Vi kan i princip acceptera att
syo-verksamheten finansieras över förstärkningsresursen. Detta förutsätter
dock att förstärkningsresursen tillförs medel som svarar mot den omfattning
som riksdagen vill ge syo-verksamheten. Vi socialdemokrater kan inte
acceptera att allt fler verksamheter skall inrymmas i förstärkningsresursen
utan att denna räknas upp. Förstärkningsresursen förlorar då sin behovsinriktade
karaktär vilket vi inte vill medverka till. Senast har vi haft anledning
att betona detta i vår motion 1981/82:32 i anledning av gymnasiepropositionen.

Den föreliggande propositionen går inte närmare in på konsekvenserna av
en statsbidragsomläggning. I propositionen påtalas att de små kommunerna

Mot. 1981/82:73

6

kommer att missgynnas av omläggningen av bidragssystemet. Om detta skall
kompenseras framgår inte. Vidare har regeringen ingen lösning på de skilda
behov som finns melkin olika kommuner på grund av antalet invandrarelever.
Propositionen behandlar endast hur de extra behov som invandrarelever
har kan klaras genom fri resursanvändning inom kommunen. Detta kan
enligt vår mening inte vara tillräckligt. Vi vill erinra om att vi tidigare
föreslagit extra resurser för invandrar-syo.

Mot denna bakgrund kan vi därför nu endast allmänt instämma i principen
bakom statsbidragsomläggningen. Först sedan beräkningsunderlag presenterats
i nästa budgetproposition och jämförelse med nuvarande system kan
göras, kan vi ta definitiv ställning till förslaget. Enligt vår mening krävs
ytterligare resurser för att förverkliga syons mål och program såsom de
beskrivs i propositionen samt den allmänna förstärkningen av skolans
arbetslivsförberedande insatser.

Tjänstekonstruktionen

SÖ:s utvärdering av försöksverksamheten med syo-konsulenter visar att
det ofta föreligger svårigheter att skapa heltidstjänster och att tjänsterna
många gånger är splittrade på flera skolenheter. Möjligheten att kombinera
syo med annat skolarbete måste alltså prövas. SÖ har föreslagit att
syo-funktionen skulle kunna kombineras med elevvård och arbete inom
fritidsverksamheten. Kommunförbundet instämde i detta. Många remissinstanser
uttalade sig dessutom för möjligheten att kombinera syo med
undervisning. Detta har också blivit propositionens förslag.

Socialdemokraterna instämmer i de krav som många remissinstanser ställt
på tjänstekonstruktionen, dvs.

- minst en tjänst per skolenhet.

- inga delade tjänster mellan skolenheter,

- inga ofrivilliga deltidstjänster.

Detta leder enligt vår mening till att förutom syo-konsulenttjänster med
enbart syo-uppgifter bör det vara möjligt att kombinera sådana uppgifter
med annan verksamhet i skolan inkl. undervisning.

Socialdemokraterna vill slå vakt om syo-konsulenterna som personer i
skolan med specialistkunskaper om arbetslivet. Vi vill inte göra avkall på
förkunskapskrav eller utbildningen för syo-funktionärer. Vi instämmer i
propositionens förslag att rena syo-tjänster även fortsättningsvis skall kunna
inrättas. Även med möjlighet att fylla ut syo-tjänsterna också med
undervisning skall syon vara det helt dominerande.

Vad syo-konsulentens undervisningsinsatser skall bestå i - liksom förändringen
i grund- och fortbildningen - är föga utvecklat i propositionen.

Enligt vår mening bör en ny tjänstekonstruktion som kan kombinera syo
med undervisning genom fyllnadstjänstgöring i första hand avse de ämnen
och moment som ligger nära till för syo-konsulenten, dvs. samhällskunskap

Mot. 1981/82:73

7

och, i gymnasieskolan, också arbetslivsorientering. Enligt propositionen bör
en strävan vid tjänsteutläggningen vara ”att syo-funktionären har undervisning
i så många arbetsenheter som möjligt för att han eller hon därigenom
skall få kontakt med så många elever och lärare som möjligt” (s. 47). Trots
detta uttalande avvisar föredraganden förslaget från flera remissinstanser att
syo-funktionären skulle kunna fungera som resurslärare. Eftersom all
undervisning skall vara utgångspunkt för arbetslivsförberedelse bör det
enligt vår mening vara lämpligt att syo-konsulenten bereds fyllnadstjänstgöring
som s. k. resurs-/kompanjonlärare.

Regelrätt ämnesundervisning bör också kunna komma i fråga då
syo-konsulenten har sådana kunskaper. Vi är dock tveksamma att utöka
syo-funktionärernas grundutbildning genom att tillföra alla ett undervisningsämne.
Detta måste få omfattande konsekvenser för grundutbildningens
längd vilka inte är tillfredsställande belysta i propositionen. Det måste vidare
innebära stora omprioriteringar inom fortbildningsanslaget vilket inte heller
är belyst i propositionen. Enligt vår mening kan dessa förändringar inte
finansieras inom de nuvarande anslagens ram.

I propositionen föreslås att syo-konsulenttjänsterna skall förändras från
att vara kommunalt reglerade till att vara statligt reglerade. Några egentliga
motiv för denna förändring har inte föredraganden angett. Enligt propositionen
föreslås alltså att ett område där den kommunala huvudmannen i dag
har hela arbetsgivaransvaret skall överföras till statlig reglering. Detta går
emot utvecklingen inom skolpolitiken i övrigt, som betonar mer av lokalt
ansvar och beslutsfattande (jfr prop. 1980/81:197). Föredraganden har heller
inte utrett hur den nya tjänstetypen skall kunna kombineras med arbete inom
den kommunalt reglerade verksamheten inom skolan eller med arbete i
skolans uppföljningsansvar som bekostas av kommunala medel.

Enligt vår mening innehåller propositionen inte tillräckligt underlag för att
riksdagen nu skall kunna fatta beslut om ny tjänstekonstruktion för
syo-funktionärer. Riksdagen bör därför återförvisa förslaget till regeringen
med begäran om ett nytt förslag som klargör

- hur syo-tjänster skall kunna kombineras med bl. a. undervisningsverksamhet,

- hur grundutbildningen och fortbildningen av syo- konsulenter skall
utformas för att möjliggöra detta,

- möjligheten att i en kommunalt reglerad tjänst kombinera syo- och
undervisningsverksamhet liksom för- och nackdelar med kommunalt resp.
statligt reglerad syo-konsulenttjänst.

Regeringen bör med det snaraste återkomma i frågan så att den nya
organisationen kan träda i kraft på utsatt tid, den 1 juli 1983.

Intagning till gymnasieskolan på höstterminsbetyg

I propositionen föreslås att den slutliga intagningen till gymnasieskolan
skall ske på grundval av terminsbetyget från höstterminen i årskurs 9. Denna

Mot. 1981/82:73

8

nya ordning skall träda i kraft från intagningen till läsåret 1983/84. Vi
tillstyrker detta förslag, som ger bättre möjligheter att anpassa elevönskemålen
och den gymnasiala organisationen till varandra liksom att ge ökat
syo-stöd till de elever som är osäkra i sitt studie- och yrkesval. En förändring
av detta slag påverkar dock samtidigt skolarbetet under vårterminen i den
avslutande årskursen, vilket helt förbigåtts av föredraganden.

Enligt vår mening måste ett beslut i enlighet med propositionen
kombineras med att frågan om förändringarna i skolarbetet under årskurs 9
belyses. Vi anser att det är helt nödvändigt att åtgärder vidtas så att
skolarbetet anpassas till de nya förutsättningarna. Under delar av vårterminen
kan t. ex. de elever som är osäkra i sitt studie- och yrkesval och/eller inte
sökt vidare utbildning ges förstärkt syo-vägledning, enskilt eller i grupp. 1 en
sådan verksamhet bör också besök på arbetsplatser och i gymnasieskolan
läggas in. För de elever som under vårterminen får besked om vilka
studievägar de kommit in på bör detta kunna utgöra en sporre i skolarbetet,
särskilt för att ytterligare förkovra sig inom kunskapsområden som är viktiga
för de kommande studierna.

Det bör vidare vara naturligt att undervisningen läggs upp med inriktning
på att eleverna under vårterminen i årskurs 9 genomgår sista delen av den
obligatoriska medborgerliga utbildningen. Det bör då finnas anledning att
behandla utbildningsmomentet som i särskilt hög grad vetter mot vuxenlivet,
arbetslivet och kommande utbildning.

De förändringar vi nu talat om påverkar skolarbetets innehåll och
uppläggning. Någon ändring i skolorganisationen får detta inte leda till.
Behovet av individualisering bör lösas på normalt sätt, dvs. inom klassens
ram.

Enligt vår mening borde regeringen ha behandlat frågan, om hur
skolarbetet under vårterminen i årskurs 9 bör anpassas till den nya
situationen, i samband med att förslaget om höstterminsintagning lades
fram. Vi tvingas alltså åter konstatera att riksdagen föreläggs ett ofullständigt
beslutsunderlag i regeringens propositioner. Riksdagen har i full enighet
redan i princip ställt sig bakom förslaget om höstterminsintagning (UbU
1978/79:45). Vi intar fortfarande samma positiva inställning till denna fråga.
En förutsät ning för bifall till propositionen på denna punkt är dock att
riksdagen uppdrar åt regeringen att låta SÖ utarbeta underlag för de
förändringar som behöver göras av skolarbetet under vårterminen i årskurs
9. Detta arbete bör grundas på den utvärdering som f.n. äger rum angående
försöksverksamheten med höstterminsintagning. Regeringens beslut i denna
fråga - som beroende på omfattningen av förändringarna kan behöva
föreläggas riksdagen - bör få karaktären av tillägg till läroplanen.

Mot. 1981/82:73

9

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om centralt utarbetade modeller som stöd för
det lokala syo-arbetet,

2. att riksdagen med hänvisning till vad som anförts i motionen
återförvisar förslagen om statligt reglerade tjänster för syokonsulenter
och fortbildning av syo-konsulenter samt begär
nytt förslag av regeringen i enlighet med de riktlinjer som anges
i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om anpassning av skolarbetet under vårterminen
i årskurs 9 i samband med att s. k. höstterminsintagning
till gymnasieskolan införs.

Stockholm den 4 oktober 1981

STIG ALEMYR (s)

BENGT WIKLUND (s)
LARS GUSTAFSSON (s)
HELGE HAGBERG (s)
LENNART BLADH (s)

TORSTEN KARLSSON (s)
MARGIT SANDÉHN (s)

IRIS MÅRTENSSON (s)
LARS SVENSSON (s)
GÖRAN PERSSON (s)
MARGOT WALLSTRÖM (s)
ROLAND SUNDGREN (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)
KARL-ERIK HÄLL (s)
1NG-MARIE HANSSON (s)