Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1981/82

725-729

Motion

1981/82:725

Lars Werner m. fl.

Åtgärder mot militär regeringen i Turkiet

Förtrycket i Turkiet fortsätter. Drygt ett år efter militär juntans maktövertagande
kan man inte se några som helst försök till att återföra landet till ens
ett minimum av demokrati. Tvärtom har förföljelserna, fängslandena och
tortyren fått allt större omfattning. Enligt juntans egna uppgifter finns det
30 000 politiska fångar. Amnesty International har klart visat att de utsätts
för systematisk tortyr. Flera stora massrättegångar har genomförts. I
Diayabakir i östra Turkiet har mellan 300 och 400 personer, de flesta kurder,
dömts i en stor rättegång under 1981. Under jul- och nyårshelgen 1981-1982
genomfördes en rättegång med 52 anklagade, i det fallet mest fackföreningsfolk,
i Ankara. Många flera exempel kan tas fram. Anklagelsepunkterna är
opposition mot regeringen, och straffen som krävs är hårda, i många fall
dödsstraff. Juntans egna siffror på fängslade och anklagade är som vanligt i
sådana här sammanhang i underkant. Det verkliga antalet sedan kuppen i
september 1980 överstiger antagligen 100 000 personer.

Vad har de anklagade gjort? De har opponerat sig mot regeringen, försökt
att bedriva fackligt och politiskt arbete och stå upp emot juntans diktatur.
Detta kan betyda dödsstraff i Turkiet i dag. Medlemmar av den förbjudna
fackföreningsrörelsen, DISK, som är erkänd av och medlem i fackföreningsinternationalen,
är särskilt illa utsatta. Samma sak gäller dem som tillhör den
stora, kurdiska minoriteten i landet. Undantagslagarna efter kuppen riktade
sig just mot dessa och andra grupper, medan organisationer på högerkanten,
både fackliga och andra, sluppit lindrigt undan. Allt tal om att juntans
maktövertagande riktade sig mot all slags terrorism och var ägnat att skapa
lugn för befolkningen kan avvisas. Tvärtom har domstolarna styrts av juntan,
försvarsadvokaternas arbete har försvårats och rättskipningen helt satts ur
spel när det gällt anklagelser mot progressiva fackföreningsledare och andra
på vänsterkanten.

Den turkiska militärregimen måste fördömas, dess motståndare inom och
utom Turkiet stödjas och alla ansträngningar för att avlägsna den från
makten vidtas. I det sammanhanget är det upprörande att statsledningen i
USA i stället har uttalat sitt stöd och sitt förtroende för juntan på alla möjliga
sätt. Sverige bör reagera kritiskt på detta och ta avstånd från bl. a. de
uttalanden som USA:s försvarsminister, Caspar Weinberger, gjort om den
turkiska juntans demokratiska sinnelag.

Det arbete i Europarådet som på ett förtjänstfullt sätt utförts av Sveriges
delegater måste naturligtvis fortsätta. En än hårdare attityd mot den turkiska
militärregimen måste intas. Det är tydliga undanflykter från dess sida när
1 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 725-729

Mot. 1981/82:725

2

man säger sig inte kunna ta emot det underutskott som Europarådets
parlamentariska församling velat sända till Turkiet. Ökade påtryckningar
från Sveriges sida i ministerrådet är också nödvändiga. Men Sverige bör nu
också föra frågan vidare upp på FN-nivå. Det är anmärkningsvärt att detta
ännu inte har skett fastän så lång tid förflutit sedan militärstyret infördes i
Turkiet.

Ett direkt påtryckningsmedel mot juntan från Sveriges sida är att
omedelbart dra in de statskrediter som beviljats över det svenska biståndsanslaget.
De 20 milj. kr. som står till Turkiets disposition i biståndsbudgeten
är ett direkt stöd till juntan och strider mot Sveriges uttalade uppfattning om
dess sanna inriktning och karaktär.

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett uttalande att
Sverige tar avstånd från den av USA:s statsledning framförda
åsikten om den turkiska juntan som en progressiv och
demokratisk regim,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den turkiska frågan tas
upp i FN,

3. att riksdagen beslutar att den biståndskredit på 20 000 000 kr.
till Turkiet som redovisas under posten Katastrofbistånd i
proposition 1981/82:100 bil. 6 dras in.

Stockholm den 21 januari 1982
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk) OSWALD SÖDEROVIST (vpk)