Motion
1981/82:40
av Hans Nyhage m. fl.
med anledning av proposition 1981/82:14 om förändringar av
gymnasieskolans utformning m. m.
I regeringens proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten
m. m. framhölls nödvändigheten av att göra omfattande besparingar även i
gymnasieskolan. Riksdagen har med anledning av denna proposition
beslutat att ca 180 milj. kr. skall sparas på statens bidrag till gymnasieskolan
fr. o. m. redovisningsåret 1982/83. Vi anser att detta besparingsmål är
möjligt att nå utan att effektivitet och kvalitet i gymnasieskolans undervisning
eftersatts.
I nu föreliggande proposition 1981/82:14 framhåller föredragande statsråd
att också andra skäl talar för en förändring i gymnasieskolans organisation,
bl. a. behovet av en fri och behovsinriktad resursanvändning för gymnasieskolan
av i princip samma utformning som inom grundskolan. Denna
princip, som aviserades i besparingspropositionen. ställer vi oss bakom. Det
är betydelsefullt att den verkliga beslutanderätten läggs på lokal nivå. Vi
finner det också lämpligt att de besparingsåtgärder som föreslås kombineras
med reformen om en friare resursanvändning. De förslag till besparingar som
framförts i de ovan nämnda propositionerna bör uppfattas som exempel på
framkomliga vägar att nå besparingsmålen. En, i verklig mening, fri
dispositionsrätt över tilldelade resurser måste förutsätta att skolstyrelser och
skolor själva får anpassa besparingsåtgärderna efter lokala förhållanden.
Sedan besparingsförslagen offentliggjorts har debatten i betydande
utsträckning kommit att kretsa kring de ”lärarlösa lektionerna”. De farhågor
som yppats gentemot vissa icke lärarledda studier är överdrivna och mindre
väl underbyggda. Som ovan framhållits kan skolstyrelse och skolor själva
avgöra hur t. ex. förstärkningsresurserna skall disponeras. I de fall självstudier
anses svårgenomförbara kan sådana undvikas med dessa medel.
Gymnasieskolan är en frivillig skolform, som förutsätter ett eget ansvarstagande
och engagemang från elevernas sida. På denna grund är det också
viktigt att eleverna får träning i självständigt arbete. När eleverna lämnar
gymnasieskolan för yrkesverksamhet eller högskolestudier är sådan erfarenhet
en nödvändig förutsättning för fortsatt framgångsrik verksamhet. Vi
anser att självstudier i olika former bör utgöra inslag i gymnasieskolans
undervisning. En sådan inriktning är inte bara ekonomiskt utan också
pedagogiskt motiverad.
En angelägen åtgärd för att effektivisera undervisningen och minska
bortfallet av lärarledd undervisning vore att synkronisera lärarnas studie- och
konferensdagar med elevernas idrottsdagar eller andra elevarrangemang.
Mot. 1981/82:40
9
Eleverna skulle själva kunna få ansvar för många av de uppgifter som hittills
åvilat lägarna i samband med idrottsdagar etc. Den ovan nämnda modellen
torde också på ett verksamt sätt kunna bidra till att undervisningen inte i
nämnvärd grad blir lidande då besparingarna genomförs.
I propositionen anges besparingsmålet 180 milj. kr. Man anger också
(s. 13 i propositionen 1981/82:14) hur sparmålet kan uppnås.
Vi kan ansluta oss till förslaget om ytterligare timplanesamordning på de
tre- och fyraåriga linjerna vilket skulle ge en besparing av ca 35 milj. kr.
Vi accepterar att länsskolnämndens dispensrätt upphör, vilket ger en
besparing av ca 60 milj. kr.
Vi finner det också riktigt att timtalen reduceras med 20-25 %, för
undervisningsgrupper med mindre än 12 elever, där grupperna kan omfatta
30 elever. Besparingen skulle ge ca 15 milj. kr.
Återstående del av besparingen 1982/83 ca 70 milj. kr., föreslås i
propositionen täckas genom minskad lärartilldelning till skolorna.
Vi föreslår i stället att besparingen uppnås sålunda:
1. Ttf-resursen minskar till 0,25 vt per klass och årskurs, vilket ger en
besparing på ca 35 milj. kr. Vi anser att en omfattande ttf-resurs knappast
kan försvaras mot bakgrund av det statsfinansiella läget och de härav
motiverade besparingsåtgärderna. Huvuddelen av ttf-resursen används
för engagemang av externa krafter, t. ex. föreläsare och popgrupper.
Denna verksamhet kan utgå utan att skolans pedagogiska mål åsidosätts.
2. För vikariat av kortare varaktighet (1-5 dagar) utgår ingen ersättning.
Besparingseffekten kan som framhålls i propositionen vara svår att
beräkna. En undersökning av en medelstor gymnasiekommuns kostnad
för vikariat av nämnt slag visar på ett belopp av ca 350 000 kr/läsår. För
hela landet bör man lågt räknat kunna nå en besparingseffekt av de 35
milj. kr. som återstår. Vi anser att skolorna i ökad utsträckning kan avstå
från att engagera korttidsvikarier. Vikarier under kortare sjukdoms- eller
tjänstledighetsperioder är ofta en dyr och ineffektiv resursanvändning. I
propositionen pekas också på de problem som är förknippade med
anställandet av korttidsvikarier. Skolledningen bör lokalt få avgöra i
vilket mån vikarie behöver anställas för en kortare period. Kostnaden får
då täckas ur den s. k. fria resursen.
Som vi framhållit inledningsvis finner vi det riktigt att vissa bundna
resurser i gymnasieskolan sammanförs till en s. k. fri förstärkningsresurs som
disponeras av den lokala skolledningen.
Vi kan alltså acceptera propositionens skrivning om resursens utnyttjande.
Däremot kan vi inte godta resursens storlek, som i propositionen beräknas
till 270-295 milj. kr. Vårt sätt att uppnå den erforderliga besparingen (180
milj. kr.), gör att den fria resursen uppkommer på följande sätt:
Mot. 1981/82:40
10
1. Resurs för stöd- och samordnad specialundervis
55-60 milj. kr.
ning
2. Resurs för ttf
3. Resurs för studieteknisk träning
4. Resurs för frivillig undervisning
ca 15 milj. kr.
45-55 milj. kr.
20-25 milj. kr.
135-155 milj. kr.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen godkänner vad i motionen föreslås beträffande
dispositionen av ttf-resurser,
2. att riksdagen godkänner vad i motionen föreslås beträffande att
inte anlita ersättare vid s. k. korttidsvikariat,
3. att riksdagen beslutar att den fria resursen får den omfattning
(135-155 mkr) och konstruktion, som framgår av motionen.
Stockholm den 24 oktober 1981
HANS NYHAGE (m)
BRITT MOGÅRD (m)
OLLE AULIN (m)
GUNNEL LILJEGREN (m)
BIRGITTA RYDLE (m)
GÖRAN ALLMÉR (m)
ANN-CATHRINE HAGLUND (m)
RUNE RYDÉN (m)