7

Motion

1981/82:29

av förste vice talmannen Ingegerd Troesson och Håkan Winberg
med anledning av proposition 1981/82:8 om lag om vård av
missbrukare i vissa fall, m. m.

Enligt 2 § i propositionens lagförslag kan den som till följd av fortgående
missbruk av alkohol eller narkotika är i trängande behov av vård, oberoende
av eget samtycke beredas vård för att komma ifrån sitt missbruk, om någon
av förutsättningarna i 3 § i lagförslaget är för handen. Vården lämnas enligt
11 § genom hem som drivs av landstingskommuner eller kommuner och som
enligt den plan som anges i 23 § socialtjänstlagen är särskilt avsedda att
kunna lämna vård enligt den föreslagna lagen.

Enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna får fram till den 1 januari
1983 vård enligt lagen beredas förutom i hem som avses i 11 § även i sådana
hem som vid lagens ikraftträdande var allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare
enligt nykterhctsvårdslagen.

De allmänna vårdanstalterna enligt 40 § sistnämnda lag är antingen
statliga anstalter eller anstalter som anordnats av landsting, kommun,
förening, stiftelse eller annan och som av regeringen erkänts som allmänna
vårdanstalter för alkoholmissbrukare. På flera enskilda anstalter, som fått
erkännande av regeringen lämnas vård efter tvångsintagning enligt 18 §
nykterhetsvårdslagen. Beslut rörande den tvångsintagne fattas av anstaltens
styrelse eller föreståndare och utgör en form av s. k. myndighetsutövning.
Därför föreskrivs uttryckligen i nykterhetsvårdslagen 40 § att förvaltningslagen
är tillämplig på ärenden rörande tvångsvård. Verksamheten är att
hänföra till sådan förvaltningsuppgift som på sätt som föreskrivs i 11 kap. 6 §
tredje stycket regeringsformen med stöd av lag, i detta fall alltså nykterhetsvårdslagen,
överlämnats till bl. a. förening eller stiftelse.

Nårga av de enskilda erkända anstalter som finns i dag bedriver en
vårdverksamhet som är specialinriktad. Här kan inom nykterhetsvården
nämnas Stockholms Stadsmissions hem Ribbingsbäck i östra Uppland. På
denna anstalt, som har 51 platser och omkring 15 600 vårddagar årligen,
utgör ca 60 % av klientelet tvångsintagna. De flesta är äldre eller
medelålders män från Storstockholmsregionen som är gravt alkoholskadade
och även i övrigt utslagna. Patienterna kommer även från andra omgivande
län. Till följd av bristande eftervårdsresurser är återintagning en eller fler
gånger mer regel än undantag; hemmet har blivit det enda hemmet i egentlig
mening för många. Vårdkedjan slutar ofta i att hemmet ordnar långvård på
långvårdsklinik eller liknande omvårdnad. Stadsmissionen är inte benägen
att överlåta verksamheten till annan, eftersom den sedan länge utgör en av

Mot. 1981/82:29

8

Stadsmissionens viktigaste ändamål. Den i övergångsbestämmelserna upptagna
sista tidpunkten för verksamheter i dess nuvarande utformning, den 1
januari 1983, är under alla förhållanden den näraliggande. Andra sådana
anstalter är t. ex. Dagöholm som ägs av IOGT samt Holma/Karlsvik och
Björstorp som ägs av Lunds stifts prästers diakoniförbund. Även inom
narkomanvården finns några anstalter som har speciell inriktning på ett gravt
skadat klientel. Här kan nämnas Hassela.

Med hänsyn till det nu anförda finner vi det nödvändigt att vård enligt den
föreslagna lagen får lämnas även av förening eller stiftelse som driver
vårdhem, om särskilda förhållanden påkallar det. Det är sålunda inte rimligt
att en väl fungernade vård, som lämnas i dag vid exempelvis de nämnda
hemmen byter karaktär och blir uteslutande av frivilligt slag. De människor
det här gäller har ofta ingen egen förmåga att bedöma vad som måste ske för
att deras överlevnad över huvud taget skall räddas. Vården av de mest
utslagna är en stor samhällsuppgift, och enskildas engagemang, som sker
under betryggande former, är av stort värde.

I själva lagen bör enligt vår mening med tillämpning av 11 kap. 6§
regeringsformen tas in en bestämmelse som gör det möjligt för regeringen att
i särskilt fall bestämma att hem som drivs av ideell sammanslutning får
meddela vård enligt lagen. Självfallet bör därvid gälla att regeringen ställer
sådana krav på hemmet och dess styrelse att de demokratiska intentionerna
bakom den nya lagen blir uppfattade. Så bör t. ex. regeringen eller
myndighet som regeringen bestämt ha visst inflytande över hur styrelsen för
hemmet är sammansatt och skyldighet att tillse att kompetens föreligger att
vidta åtgärder som innebär beslut enligt lagen.

Med åberopande av det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att till 11 § i propositionens lagförslag fogas
ett fjärde stycke av följande innehåll:

”Regeringen kan, om särskilda skäl föreligger, besluta att vård med stöd
av denna lag får lämnas genom hem som drivs av förening, stiftelse eller
annan enskild. Därvid gäller vad som föreskrivs i första och tredje
styckena.”

Stockholm den 21 oktober 1981

INGEGERD TROEDSSON (m) HÅKAN WINBERG (m)