2
Motion
1981/82:2572
Lars Werner m. fl.
Förslag till hälsoskyddslag, m. m. (prop. 1981/82:219)
Genom förslagen i propositionen ersätts hälsovårdsstadgan från år 1958
med en ny hälsoskyddslag. Denna har fått formen av en ramlag. Visserligen
säger föredraganden att det inte rör sig om en renodlad ramlag, men det är
ändå en ramlagstiftning som inte alls är så preciserad som den gamla
hälsovårdsstadgan. Från några remissinstanser ifrågasätts ramlagstiftning på
detta område. För vår del anser vi att denna teknik med en ramlagstiftning
kan godtas endast om lagen utgör grund för betydligt mera preciserade
bestämmelser som utfärdas med stöd i lagen. Genom att det rör sig om en
ramlag får utfärdade bestämmelser ökad betydelse för tolkning av lagen. Vad
vi föreslår nedan är synpunkter som vi anser måste vägas in när bestämmelser
utfärdas med stöd i lagen. I ett fall föreslår vi dock ändring i själva lagtexten.
Vi konstaterar också att det inte alls rör sig om någon reform med nämnvärt
materiellt innehåll. Att så blir fallet sammanhänger med att det mycket
bestämt sägs ut att lagen inte får leda till några kostnadsökningar för någon.
Man framhåller också att det inte får bli frågan om ambitionshöjningar. Det
rör sig sålunda bara om en modernisering i ord av redan existerande
förhållanden på hälsoskyddets område. Vi anser för vår del att riksdagen
redan nu, i samband med att lagen antas, uttalar att syftet skall vara att höja
ambitionsnivån framdeles.
I propositionen sägs att det förutsätts att regeringen och kommunerna
kommer att utfärda ytterligare föreskrifter utöver lagen. Här föreslår vi att
bl. a. följande synpunkter av riksdagen ges regeringen till känna för
hänsynstagande vid utfärdande av sådana föreskrifter.
I frågan om gränsvärden för luftföroreningar menar vi att sådana skall
utfärdas och få en så bindande innebörd att de styr den samhällsplanering
som de nya miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall delta i. Nivån skall läggas
så lågt som utifrån ekonomiska och tekniska synpunkter kan anses
skäligt.
Beträffande bostadslägenheter anser vi, i likhet med många remissinstanser,
att det skall utfärdas uttryckliga bestämmelser om vad en godtagbar
bostadslägenhet skall ha tillgång till. Miniminivån enligt bostadssaneringslagen
bör också anses vara den nivå där sanitär olägenhet anses inträda enligt
hälsoskyddslagen. I bestämmelserna bör också tas upp olägenheter i
bostadslägenheter som aktualiserats under senare år, som av bl. a. formaldehyd,
radon, mögel, fukt, m. m.
I den nuvarande hälsovårdsstadgan finns bestämmelser om mjölkhantering,
som faller bort i och med att denna stadga upphör att gälla då den nya
Mot. 1981/82:2572
3
hälsoskyddslagen träder i kraft. Här bör klart framgå vilka bestämmelser
som skall träda i stadgans ställe. Mjölkhanteringen bör, i likhet med vad som
nu sker med konsumtionsvattnet, föras under livsmedelslagen.
I propositionen tas processer mot fastighetsägare som tredskas upp. Här
föreslås en ordning med inskrivning i fastighetsboken eller tomträttsboken av
tvisten så att den kommer att belasta ny ägare till fastigheten. Skall en sådan
anordning kunna bli effektiv fordras enligt vår mening också att vitet förs
över till den nye ägaren. Så blir inte fallet enligt propositionen, men
förutsätts det ändå att så kommer att bli fallet när viteskommittén lägger sitt
förslag. Med det kan vi låta oss nöja. Men vi vill inte låta oss nöja med att
inskrivningen begränsas till fall där vitet uppgår till minst ett basbelopp. Vi
menar att det räcker med att föreläggandet till fastighetsägaren har större
betydelse för att inskrivning skall kunna ske. Vi menar att en nödvändig
begränsning ändå skall kunna ske så att myndigheterna inte kommer att
orimligt belastas av ett mycket stort antal inskrivningar. I enlighet med denna
vår uppfattning föreslår vi ändring av propositionens lagtext härmed.
Vad gäller provtagning för fastställande av konsumtionsvattens kvalitet
anser vi en sådan kontroll så viktig att den inte kan få väljas bort av
ekonomiska hänsyn. Vi anser att hälsohänsynen måste komma i första hand
också vad gäller enskilt ägda vattentäkter. Vi anser på denna grund att
kontrollen av konsumtionsvatten skall betalas av kommunerna också vad
gäller kontroll av enskilda vattentäkter och sålunda inte beläggas med avgift,
som föreslås i propositionen.
I propositionen sägs, som redan här nämnts, att den nya lagen om
hälsoskydd inte skall få förorsaka kommunerna någon extra kostnad. Vi
menar att sådana kostnader ändå måste uppkomma om lagen och dess
tillämpningsbestämmelser skall få fullt genomslag. Som nämnts måste
utgångspunkten redan nu vara att ambitionerna framdeles skall höjas vad
gäller hälsoskyddet i samhället.
Då kommunerna redan är hårt belastade och staten beslutat om att
innehålla kommunala skattemedel föreslår vi att regeringen ges i uppdrag att
utarbeta statsbidragsbestämmelser för kostnader som nu och framdeles
uppkommer som följd av hälsoskyddslagen och dess följdbestämmelser.
Med stöd av det anförda föreslås
1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande bestämmelser utfärdade med stöd i hälsoskyddslagen,
2. att riksdagen beslutar anta 20 § första stycket av förslaget till
hälsoskyddslag i följande som motionärernas förslag angiven
lydelse:
Mot. 1981/82:2572
4
Propositionens förslag Motionärernas förslag
20 8
Om miljö- och hälsoskyddsnämnden
i fråga om en fastighet eller
byggnad har meddelat föreläggande
eller förbud samt föreläggandet eller
förbudet är av större betydelse och
förenat med ett vite som uppgår till
minst ett basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, får
nämnden översända beslutet om
föreläggandet eller förbudet till
inskrivningsmyndigheten för anteckning
i fastighetsboken eller tomträttsboken.
Har sådan anteckning
skett gäller föreläggandet eller förbudet
mot ny ägare av egendomen.
Utsatt vite gäller dock inte mot ny
ägare av egendomen, men nämnden
får utsätta nytt vite för denne.
Stockholm den 2 juni 1982
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
Om miljö- och hälsoskyddsnämnden
i fråga om en fastighet eller
byggnad har meddelat föreläggande
eller förbud samt föreläggandet eller
förbudet är av större betydelse och
förenat med vite, får nämnden översända
beslutet om föreläggandet
eller förbudet till inskrivningsmyndigheten
för anteckning i fastighetsboken
eller tomträttsboken. Har
sådan anteckning skett gäller föreläggandet
eller förbudet mot ny ägare
av egendomen. Utsatt vite gäller
dock inte mot ny ägare av egendomen,
men nämnden får utsätta
nytt vite för denne.
C. H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
PER ISRAELSSON (vpk)
GOTAB 72303 Stockholm 1982