Mot. 1981/82

2562-2567

Motion

1981/82:2562

Arne Andersson i Ljung m. fl.

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. (prop. 1981/

82:209)

I proposition 1981/82:209 läggs fram förslag om prisreglering på jordbruksprodukter
m. m. för tiden 1 juli 1982-30 juni 1984. Propositionen läggs fram
på grundval av förslag som lämnats av statens jordbruksnämnd. Förslagen
bygger på överenskommelse emellan lantbrukarnas förhandlingsdelegation
och konsumentdelegationen.

Vid överläggningarna har jordbrukets ekonomiska situation, bl. a. som en
följd av det höga kostnadsläget och produktionsbalansproblemen, beaktats.

Enligt moderata samlingspartiets mening finns ingen anledning att resa
några invändningar gentemot jordbruksnämndens förslag till prisreglering av
jordbruksprodukter för tiden 1 juli 1982-30 juni 1984.

Oaktat detta finns skäl att ytterligare beakta de produktionsbalansproblem
som till en del orsakar de svåra lönsamhetsproblemen i jordbruket.

Målen i jordbrukspolitiken som de formulerades i 1977 års riksdagsbeslut
kan endast uppfyllas om relativ balans mellan produktion och konsumtion
råder. Ett accepterat undantag är, bl. a. med motiv att bibehålla ungefär
nuvarande åkerareal och ett uttalat beredskapsmotiv, produktion av
spannmål. För denna gröda har ett gemensamt ansvar för staten och
jordbruksnäringen beslutats avseende kostnaderna för sådana kvantiteter
som måste avsättas till lägre pris än aktuellt inhemskt inlösenpris.

Utvecklingen de senaste åren har emellertid inneburit att produktionen
ökat avsevärt även för animalier. En motsvarande öking av avsättningsmöjligheterna
har inte kunnat åstadkommas. Den nu uppkomna situationen när
det gäller produktionen av jordbruksprodukter i ett läge då näringens
kostnadsläge är extremt högt innebär mycket svåra påfrestningar för såväl
enskilda lantbrukare som för det samlade jordbruket.

Enligt vår mening är det angeläget att vidta åtgärder i syfte att komma till
rätta med dessa problem.

Riksdagen beslöt år 1979 om styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad.
Regeringen gav därefter statens jordbruksnämnd i uppdrag att fastställa
differentierade pristillägg och besluta om regler som skulle gälla härför
fr. o. m. den 1 januari 1981. Avsikten var att dämpa produktionsökningen
genom att införa en pristrappa med fallande skala. Den således beslutade
pristrappan kom att få endast ett steg, nämligen för produktion under
respektive över 2 500 slaktsvin per år. Systemet skulle vara i kraft under tiden
då pristryckande överskott förelåg. De erfarenheter som nu vunnits under

1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2562-2567

Mot. 1981/82:2562

2

den tid den differentierade prissättningen varit i kraft visar visserligen en
ökning av produktionen men också en dämpning av ökningstakten.
Samtidigt har endast ett ringa antal nyinvesteringar skett i större besättningar.

Således kan man dra den slutsatsen att produktionsökningen sker i
medelstora och mindre besättningar och att systemet med differentierad
prissättning är ändamålsenligt från produktionsreglerande synpunkt.

Det torde inte råda delade meningar mellan olika grupperingar om värdet
av att åstadkomma en bättre produktionsbalans. Vad som skiljer i
uppfattning är vilka metoder som bör användas. Den omständigheten att
överläggningarna vid årets prisförhandlingar inte ledde fram till något
resultat i detta avseende kan knappast vara ett godtagbart skäl för de
politiska partierna att inte befatta sig med frågan. Det kan inte heller
betraktas som en ursäkt för jordbruksministern att inte ta erforderliga
initiativ, exempelvis genom att föreslå att systemet med differentierade
pristillägg utbyggs.

Tydligen har diskussionerna mellan de prisförhandlade parterna inte rört
andra produktionsanpassningsmetoder än vad som erbjuds genom tillfällig
etableringskontroll. Det är känt att centerpartiet anser denna metod
överlägsen. Däremot har inte någon gång de närmare formerna för hur
etableringskontrollen praktiskt skulle genomföras presenterats. Detta är ett
av skälen till att vi anser det redan befintliga pristilläggssystemet värt att
utveckla vidare.

Jordbruksnämnden har nu bemyndigats att begränsa det statliga stödet till
investeringar inom de pressade produktionsgrenarna. En produktionsbegränsande
faktor med denna konstruktion verkar endast på lång sikt och har
följaktligen inte större betydelse i ett kortare perspektiv.

Den underlåtenhet som enligt vårt förmenande vidlåder jordbruksmininsterns
proposition i detta avseende är inte acceptabel. Den är anmärkningsvärd
mot bakgrunden av att vi ju faktiskt redan har ett system för att
bemästra pristryckande överskott sedan den 1 januari 1981. En vidareutveckling
med fler trappsteg i den nu fungerande pristilläggstrappan kan
mycket väl genomföras. Enligt moderata samlingspartiets mening torde med
fördel ett ytterligare trappsteg kunna införas vid en årsproduktion om 1 400
svin som komplement till den redan befintliga prisavtrappningen vid 2 500
svin. Ett uttalande i riksdagen i den riktningen anser vi kunna genomföras
utan mera ingående övervägande, då ju förslaget bygger på en vidareutveckling
av det redan befintliga systemet inom fläskproduktionen.

Pristryckande överproduktion förekommer också inom mjölk- och äggproduktionen.
Att omedelbart överföra det system som finns inom
fläskproduktionen till de här nämnda produktionsgrenarna torde möta
svårigheter. För den skull behöver inte uteslutas att systemet med viss
modifikation skulle kunna anpassas till andra produktionsgrenar. Sådana
överväganden torde utan alltför omfattande utredningar kunna göras i

Mot. 1981/82:2562

3

regeringskansliet. Detta bör ges regeringen till känna.

I propositionen tas också upp frågan om en avgift på handelsgödsel.
Avgiften skulle utgöra 7 % på försäljningspriserna och beräknas ge en intäkt
på ca 110 milj. kr. per år. Medlen skall användas inom jordbruksprisregleringen
och därmed komma jordbruket som kollektiv till godo. I den situation
som nu råder med icke obetydlig överproduktion och för den skull hårt tryck
på regleringskassorna har moderata samlingspartiet inget att invända mot
den föreslagna avgiften. Avgiften betalas för inköp av alla handelsgödselmedel,
således också de kvaniteter som kommer till användning inom
skogsbruket och trädgårdsnäringen.

Vi ställer oss bakom propositionens förslag att avgifter som erlagts inom
skogsbruket och trädgårdsnäringen skall återföras till förbrukarna.

Härutöver föreslår jordbruksministern under motivering av administrativa
skäl att en återföring av avgiftsmedel skall ske kollektivt. Hur de således
kollektivt återförda medlen skall användas anges inte i propositionen.
Principen om återföring av medel är inte ny. Således har återföring av
bensinskattemedel inom jordbruket, fisket och rennäringen förekommit.

Mot den bakgrund att det är förhållandevis få skogsbrukare som utför
skogsgödsling torde en restitution direkt till brukarna vara fullt möjlig. Av
samma skäl, nämligen att antalet brukare per år är förhållandevis litet, kan
också den principiella synpunkten anföras att den kollektiva fond som
uppstår utgör en icke acceptabel omfördelning av medel skogsbrukare
emellan.

Med stöd av vad som anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
system med differentierat pristillägg som finns inom fläskproduktionen
utvidgas i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande värdet av att ett produktionsdämpande
prissystem införs även inom mjölk- och äggproduktionen,

3. att riksdagen beslutar att handelsgödselavgifter erlagda för
förbrukning inom skogsbruket och trädgårdsnäringen skall
återföras direkt till de enskilda förbrukarna.

Stockholm den 14 maj 1982

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

HANS WACHTMEISTER (m) SVEN ERIC LORENTZON (m)

INGVAR ERIKSSON (m) JENS ERIKSSON (m)

ARNE SVENSSON (m)

1* Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2562-2567