6

Motion

1981/82:2526

Mårten Werner och Gunnar Oskarson

Ett reformerat kyrkomöte m. m. (prop. 1981/82:192)

Proposition 1981/82:192 om ett reformerat kyrkomöte är resultatet av
en politisk kompromiss på partiledarnivå. Som fallet är med kompromisser
vidlåder svagheter också denna produkt. Allmänt kan konstateras att
riksdagen med hänvisning till RF 9 i allt väsentligt tar över lagstiftningsmakten
för svenska kyrkan. Detta innebär uppenbarligen att kyrkan knyts
hårdare till staten och blir beroende av denna mera än tidigare. Att s. k.
interna frågor framgent kommer att hanteras av kyrkomötet är klen tröst,
enär kyrkomötets beslut i denna typ av frågor tidigare undantagslöst
vunnit regeringens och riksdagens godkännande.

Statsrådet föreslår att ärkebiskopen blir självskriven ordförande i den
kyrkliga centralstyrelsen. Detta ligger väl i linje med svenska kyrkans
episkopala egenart, även om förslaget strider mot den uttalade målsättningen
att ge kyrkomötet ”en mera demokratisk uppbyggnad”. Förslaget
kan emellertid godtas under den förutsättningen att ärkebiskopen utses av
en bredare och ”mera demokratiskt uppbyggd” väljarkår. Nu utses ärkebiskopen
av regeringen efter förslag av präster och lekmän i ärkestiftet,
dvs. i Uppland, Gästrikland och Hälsingland samt av landets 13 domkapitel.
Rimligtvis bör medborgarna i samtliga stift ha möjlighet att i demokratisk
ordning påverka valet av ärkebiskop och därmed också valet av
ordförande i den samfällda svenska kyrkans centrala styrelse.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att föreslå regeringen att utreda frågan om
tillsättning av ärkebiskop.

Stockholm den 30 april 1982

MÅRTEN WERNER (m)

GUNNAR OSKARSON (m)