15

Motion

1981/82:2518

Ingrid Sundberg

Vårdnad och umgänge m. m. (prop. 1981/82:168)

Sveriges advokatsamfund har i sin remisskrivelse angående utredningen
om barnets rätt framfört att det är klart olämpligt att föräldrar efter
separation automatiskt skall ha gemensam vårdnad. Erfarenheten av de nu
gällande reglerna visar att frågan om gemensam vårdnad efter en skilsmässa
mycket ofta innebär en förlängning av skilsmässoproceduren med eljest
onödiga konfliktsituationer. Genomgående tycks remissinstanser, där
medlemmarna personligen tjänstgjort som juridiskt sakkunniga eller som
utredare, ha tagit avstånd från förslaget om att gemensam vårdnad automatiskt
skall fortsätta även efter föräldrarnas separation. Det är därför
förvånande att propositionen i lagförslaget förordar en sådan ordning.
Från moderat håll har också väckts förslag till riksdagen om avslag på
propositionen i denna del.

Propositionen bygger på förutsättningen att människor i hög grad är
medvetna om vilka juridiska villkor som gäller i olika situationer. Så är inte
fallet. Fortfarande finns en allmän uppfattning att gemensam vårdnad
innebär att barnet skall flytta mellan föräldrarna, och man blandar den
praktiska vårdnaden med det juridiska ansvaret för barnet. Föreningen för
kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare betonar betydelsen
av att man också när gemensam vårdnad föreligger anger vem som skall
ha den huvudsakliga vården, dvs. var barnet skall vara kyrkoskrivet och
hur umgänget med den andra föräldern skall fungera. Härigenom ställs
krav på föräldrarna att tänka igenom det praktiska innehållet i gemensamt
föräldraansvar och ge motsättningar och konflikter möjlighet att komma
fram och bli föremål för bearbetning på ett tidigt stadium. Det är framför
allt barnet som far illa av sådana obearbetade konflikter.

Frågan om gemensam vårdnad bör bygga på föräldrarnas överenskommelse.
Om riksdagen skulle godta propositionens förslag om att presumtion
om sådan överenskommelse föreligger såvida inte en av föräldrarna
yrkar upplösning av det gemensamma ansvaret bör föräldrarna emellertid
ha rätt att, som familjelagsakkunniga föreslagit, få vårdnadsansvaret angivet
i skillnadsdomen.

Möjligheten för andra än med varandra gifta föräldrar att ha vårdnaden
om barnet gemensamt har funnits under förhållandevis kort tid. Möjligheten
till sådan vårdnad har utnyttjats i liten omfattning. Det är troligt att
propositionens förslag om ett enkelt anmälningsförfarande kommer att
medföra en ökning av antalet föräldrar med gemensamt vårdnadsansvar.

Mot. 1981/82:2518

16

Det torde också vara angeläget och till barnets bästa att sammanlevande
föräldrar med gemensamt barn delar vårdnadsansvaret. Även sådana förhållanden
upplöses emellertid, och det innebär ofta än större stridigheter
mellan parterna, eftersom bristen på juridiska regler i samband med sammanlevnadens
upphörande lätt skapar konfliktsituationer. Även här bör
föräldrarna ha rätt att underrättas om följden av separationen med hänsyn
till vårdnadsansvaret.

När gifta i skillnadsdomen upplyses om att det gemensamma vårdnadsansvaret
fortsätter får de anledning att överväga situationen för den händelsen
de inte redan i samband med skilsmässoöverläggningarna gjort
detta och därmed bestämt sig för att behålla det gemensamma ansvaret. De
ogifta samboende bör också göras uppmärksamma på det rättsliga läge
som föreligger så att de kan överväga om det gemensamma ansvaret skall
bestå eller om det skall upplösas. Det bör därför åläggas pastorsämbetena
att vid sådana ändringar i folkbokföringen som tyder på att samboende
ogifta föräldrar som anmält gemensam vårdnad flyttat i sär göra föräldrarna
underrättade om att den gemensamma vårdnaden fortfarande består.
Äktenskapens kortare varaktighet och frekvensen av familjebildning utanför
äktenskapets ram gör det allt vanligare att föräldrar får barn med olika
partner. Det är angeläget att varje förälder under hela tiden tills barnen blir
18 år har full kunskap om vilka vårdnadsregler som gäller i hans eller
hennes personliga fall. Genom de här föreslagna åtgärderna kan misstag
undanröjas.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om följande lydelse i föräldrabalken.

6 kap.

3 §

Barnet står upplöses enligt 5, 7 eller 8 §.

Vårdnaden anges i skillnadsdomen.

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om åläggande för pastorsämbetena
att meddela föräldrar vilkas kyrkobokföring upphör
att vara på samma fastighet att den gemensamma vårdnaden
består.

Stockholm den 28 april 1982
INGRID SUNDBERG

LiberTryck Stockholm 1982