6

Motion

1981/82:2516

Inger Lindquist m. fl.

Vårdnad och umgänge m. m. (prop. 1981/82:168)

Utgångspunkten för regeringens proposition angående vårdnad och
umgänge m. m. är en strävan att skapa regler som underlättar för barn att
få växa upp under goda och trygga förhållanden, där barnens rättmätiga
behov går före föräldrars och fostrares egna intressen. Vi har under årens
lopp i olika sammanhang hävdat vikten av att omsorgen om barnens bästa
i högre grad blir vägledande i lagstiftningen på familjerättsområdet och
ställer oss därför bakom denna inriktning i lagförslaget. Vi vill dock
tillägga att här, liksom beträffande övrig lagstiftning på familjerättens
område, måste en rimlig avvägning ske mellan myndigheternas rätt att
ingripa i familjens angelägenheter och familjemedlemmars intresse av att
handla efter egen övertygelse.

De invändningar vi har mot förslaget riktar sig i första hand mot reglerna
om gemensam vårdnad. I propositionen fortsätter regeringen på den
väg som riksdagen år 1976 slog in på genom att möjliggöra gemensam
vårdnad för ogifta eller frånskilda föräldrar. Sådan vårdnad kan alltså nu
tillerkännas föräldrar efter prövning av domstol.

Då denna regel infördes ansåg många av oss i moderata samlingspartiet
att gemensam vårdnad inte i första hand tillgodosåg barnets behov av
omvårdnad och trygghet utan mera föräldrarnas intresse av en ”rättvis”
fördelning av vårdnaden. Vi efterlyste då en analys av den situation barnet
kunde hamna i vid gemensam vårdnad, eller som den tyvärr ofta symtomatiskt
kallas ”delad vårdnad”. Företrädare för moderata samlingspartiet
i lagutskottet reserverade sig mot förslaget i propositionen, som dock
antogs av riksdagen.

I 6 kap. 3 § föräldrabalken föreslås nu att den gemensamma vårdnaden
skall bli huvudregel. Den vårdnad som tillkommer föräldrar i äktenskap
föreslås automatiskt fortsätta även efter föräldrarnas skilsmässa och utan
att domstol behöver pröva fråga om lämpligheten av en sådan vårdnadsform.
Vidare föreslås i 4 § att ogifta sammanboende föräldrar skall kunna
få gemensam vårdnad utan prövning av domstol och endast efter anmälan
till pastorsämbetet.

Med hänsyn till de ingripande förändringar som således föreslås var det
att förvänta att förslaget om gemensam vårdnad denna gång skulle vara väl
underbyggt. Det är bara att konstatera att så inte är fallet. Fortfarande vet
vi inte hur den gemesamma vårdnaden uppfattas av barnet och inte heller
av föräldrarna. Framför allt finns det stor risk för att många barn känner
otrygghet, eftersom de så att säga har två hem i skilda bostäder med olika

Mot. 1981/82:2516

7

familjemedlemmmar och kamrater. Gemensam vårdnad ställer också stora
krav på föräldrar att i samråd kunna lösa skilda frågor och problem som
uppkommer i samband med barnets uppfostran. Det är att kräva stor
samarbetsvilja av föräldrar som nyss genomgått en skilsmässa. Deras
olösta konflikter kan lätt komma att gå ut över barnet. Eftersom frågan om
gemensam vårdnad inte regelmässigt blir prövad i samband med äktenskapsskillnaden
skjuts problemet på framtiden. Det kan därigenom förvärras,
och frågan kan komma att tas upp till prövning först lång tid efter
äktenskapsskillnaden och då riva upp gamla sår.

Många och betydelsefulla remissinstanser har också avstyrkt en vidgad
möjlighet till gemensam vårdnad. Så har t. ex. Sveriges Advokatsamfund
funnit det klart olämpligt att föräldrar efter separation automatiskt skall ha
gemensam vårdnad. Enligt samfundets mening bör föräldrar ta ställning
till vårdnadsfrågan i samband med äktenskapsskillnaden. Föreningen
Kommunal- och landstingsanställdas familjerådgivare (KLFR) har samma
uppfattning. De har förklarat att de ofta möter föräldrar som kortare
eller längre tid prövat gemensam vårdnad och funnit att den inte fungerar.
Föreningen fortsätter: ”Att välja gemensam vårdnad är många gånger att
följa minsta motståndets lag och därigenom undvika att bearbeta såväl
separationskriser som att ta ställning till viktiga frågor för barnet. Detta
har inneburit att man täckt över konflikter och motsättningar, som sedan
spelats ut över barnet vid de oundgängliga praktiska besluten i det gemensamma
föräldraansvaret. Det är framför allt barnet som far illa av obearbetade
konflikter mellan föräldrarna.” Som många av remissinstanserna
påpekat, råder alltså fortfarande stor oklarhet om hur den gemesamma
vårdnaden hittills utfallit i praktiken. Enligt vår mening är det oacceptabelt
att lägga fram ett så genomgripande förslag utan att en grundlig
utredning gjorts om barnets situation i de hittills relativt få fallen av
gemensam vårdnad.

Utöver vad vi nu anfört som skäl för avslag åberopar vi vad som
anfördes från företrädare för moderata samlingspartiet i samband med
den riksdagsbehandling som föregick 1976 års beslut om gemensam vårdnad.
Den oro för barnets situation som då kom till uttryck har sannerligen
inte blivit mindre under de gånga åren. Vi motsätter oss alltså att reglerna
om gemensam vårdnad ändras på sätt som nu föreslagits. Vi vill förorda
att en utvärdering nu görs av vilka effekter reglerna om gemensam vårdnad
haft framför allt för berörda barn. 1 avvaktan på denna utvärdering
anser vi att nuvarande regler bör bibehållas oförändrade.

1 ytterligare ett avseende ifrågasätter vi förslaget i propositionen,
och det gäller bestämmelsen i 6 kap. 15 § om umgängesrätt. Vi delar
uppfattningen att det är av värde att barn får rätt till umgänge också med
andra personer än föräldrarna. Självfallet är detta särskilt viktigt när det
gäller att upprätthålla samhörigheten med t. ex. far- och morföräldrar och
fosterföräldrar, som kan skänka barnet trygghet och gemenskap. Vi ställer

Mot. 1981/82:2516

oss dock frågande inför den väg som valts i förslaget. Om ett barn får träffa
t. ex. sin mormor först efter det att socialnämnden vid domstol fört talan
om umgängesrätten måste man allvarligt ifrågasätta värdet för barnet av
ett sådant sammanträffande. Den motvilja som vårdnadshavare måste
känna då en sådan umgängesrätt utövas kommer otvivelaktigt att gå ut
över barnet. Om det är av särskild vikt för ett barn att få träffa andra, och
vårdnadshavaren motsätter sig detta i strid med barnets intresse, måste i
stället hela vårdnadsfrågan övervägas och omprövas. Denna risk bör vårdnadshavare
ha klart för sig för att kunna rätta sitt handlande därefter. Vår
invändning mot lagförslaget i denna del bör lagtekniskt föranleda den
ändringen att tredje stycket i 15 § utgår.

Det bör i övrigt ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderliga
författningsändringar.

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utvärdering av effekterna av
reglerna om gemensam vårdnad,

2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser ändringar i bestämmelserna
om gemensam vårdnad,

3. att riksdagen beslutar att i förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
tredje stycket i 6 kap. 15 § skall utgå.

Stockholm den 28 april 1982

INGER LINDQUIST (m)
OLLE AULIN (m)

GÖTE JONSSON (m)

H. BERTIL LIDGÅRD (m)
JOAKIM OLLÉN (m)
ARNE SVENSSON (m)

G. BIÖRCK (m)

MARGARETA GARD (m)
BJÖRN KÖRLOF (m)
EWY MÖLLER (m)

JAN PRYTZ (m)

HÅKAN WINBERG (m)

i Värmdö