Mot. 1981/82:2506

Motion
1981/82:2506
Olof Palme m. fl.

Förslag till åtgärder för att främja övergång från hyresrätt till
bostadsrätt m. m. (prop. 1981/82:169)

Innehållsförteckning

Motionens huvudsakliga innehåll 1

Inledning 2

Boendedemokrati — mål för politiken 2

Boendedemokrati — medel för politiken 2

Hyresrätt — bostadsrätt 3

Från hyresrätt till bostadsrätt 4

Utgångspunkt 4

Allmänna överväganden 5

Allmännyttig hyresrätt 5

Privatägd hyresrätt 5

Våra ställningstaganden 6

Föreningsbildning ,,. 6

Förvärv av enskilt ägd fastighet 7

Prisföreskrifter 9

Ikraftträdande 10

Hemställan 11

Motionens huvudsakliga innehåll

En av de grundläggande förutsättningarna för den sociala bostadspolitiken
är att slå vakt om den allmännyttiga hyresrätten och den folkrörelsekooperativa
bostadsrätten, HSB och Riksbyggen. Samtidigt skall ett
spekulativt utnyttjande av ombildning av privatägd hyresrätt till bostadsrätt
motverkas.

En utvidgning av inflytande för de boende måste bygga på värderingen
att det är boendet och inte ägandet som utgör grunden för bestämmande.

Inflytandefrågan vid allmännyttig hyresrätt skall därför inte angripas
genom utförsäljning av dessa lägenheter utan ske genom att de boende får
rätt att medverka i det ekonomiska ansvaret för dels sin lägenhet, dels den
yttre förvaltningen.

När det gäller övergång från privatägd hyresrätt till bostadsrätt skall
detta ske under kommunal insyn och i första hand i de folkrörelsekooperativa
bostadsföretagens regi.

I Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2306

Mot. 1981/82:2506

2

För att motverka spekulativa inslag vid övergång från privatägd hyresrätt
till bostadsrätt och samtidigt slå vakt om det kommunala ansvaret för
bostadsförsörjningen föreslås en utvidgning av den kommunala förköpsrätten
till samtliga flerbostadsfastigheter. Vidare skall en bostadsrättsförening
i sina stadgar förutom prisföreskrifter, som är möjliga att införa i
stadgarna redan med gällande lagstiftning, också kunna införa en s. k.
hembudsskyldighet.

Om den kommunala förköpsrätten inte utnyttjas skall vid ombildning
till privat bostadsrätt gälla att de boende i minst två tredjedelar av de
uthyrda lägenheterna engagerar sig som medlemmar i en bostadsrättsförening
och på föreningsstämma beslutar om förvärv av fastigheten. Vidare
skall de boende ges rätt att före andra köpare förvärva fastigheten för
ombildning till bostadsrätt. Ombildning till folkrörelsekooperativ bostadsrätt
skall vara undantagen från dessa regler.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

Inledning

Boendedemokrati — mål för politiken

Den sociala bostadspolitiken syftar, enligt socialdemokraternas bostadspolitiska
aktionsprogram inför 1980-talet — ”Bostaden en social
rättighet”, — till bostad åt alla, en social boendemiljö, ekonomisk rättvisa
och boendedemokrati.

När det gäller demokratin i boendet slås i programmet fast att ”de
boende skall kunna påverka inriktningen på bostadsbyggandet och därigenom
i samverkan skapa goda boendemiljöer. Även bestämmanderätten
över förvaltningen av bostäder skall ligga hos de boende, oavsett vem som
är ägare. Denna grundläggande rätt till inflytande över de egna boendeförhållandena
är en nödvändig och självklar förutsättning för ett demokratiskt
samhällsliv.” Vidare understryks att ”det framtida reformarbetet för
att utvidga medbestämmandet för de boende måste baseras på socialdemokratins
värdering att det är boendet och inte ägandet som utgör grunden
för bestämmande”. Boendedemokratin är således ett mål för den socialdemokratiska
bostadspolitiken.

Boendedemokrati — medel för politiken

Den sociala bostadsförsörjningen, som det tidigare rått stor politisk
enighet kring, är på väg att överges till förmån för den fria marknadsekonomin.

Med framgång har högerkrafterna drivit den fria marknadsekonomins
politik. Det gäller då inte enbart fördelningen av bostäder utan även en
marknadsanpassning av rätten att planlägga, att bestämma bostädernas
utformning, att bygga, att förvalta samt att tillgodogöra sig värdestegring

Mot. 1981/82:2506

3

ar. Målet för deras politik är att tillgång till kapital skall utgöra grunden för
valfrihet i samtliga led i bostadsförsörjningen.

För att uppnå sitt politiska mål har högerkrafterna bl. a. valt ägardemokrati
som medel för politiken. Genom att koncentrera uppmärksamheten
på det för de flesta människor positiva kravet om ökat boendeinflytande
har man genom den valda uppläggningen kunnat undvika att öppet behöva
diskutera det egentliga målet för politiken.

Ser man t. ex. på privatägd hyresrätt kan man konstatera att den avtagande
betalningsförmågan — sjunkande reallöner och urholkade bostadsbidrag
— har medfört att förutsättningarna för att kunna förränta kapital
försämrats. I en situation, då betalningsförmågan ytterligare kan komma
att avta samtidigt som kostnaderna för inte minst eftersatt underhåll förväntas
stiga kraftigt, kan det från fastighetsägarsynpunkt vara lockande att
genom utförsäljning av hyresrätt söka omsätta fastighetskapitalet.

I en situation då det är svårt att avyttra hyresfastigheter ligger det därför
nära till hands att övergå från privatägd hyresrätt till privat bostadsrätt.
Det i hyresfastigheten bundna kapitalet kan därmed frigöras samtidigt som
ansvaret för eftersatt underhåll kan överföras till de boende. Dessutom kan
övergången påverka betalningsvilligheten hos hyresrättshavarna genom
att dessa erbjuds en garanti för framtida segregerat boende befriat från
ekonomisk och social solidaritet, ökad subventionering på skattebetalarnas
bekostnad i form av underskottsavdrag i samband med strimlad belåning,
möjlighet att utnyttja boendet som pant för lån samt slutligen rätt att
fritt handla med sin bostad.

Genom att kapitalisera värdet av de ändrade förutsättningarna för bostadens
disposition och samtidigt marknadsföra övergången som en fråga
om ökat inflytande — vilket man för övrigt också kan ta betalt för — kan
denna form av spekulation inte bara ge god utdelning för de privata
fastighetsägarna utan även ges sken av demokratisk rättfärdighet. Boendedemokratin
har därmed blivit ett medel för den nyliberala bostadspolitiken.

Hyresrätt — bostadsrätt

Vid diskussionen om demokratisering av hyresrätten som mål för politiken
är det viktigt att uppmärksamma de väsentliga skillnader som i dag
räder mellan dels allmännyttig och privatägd hyresrätt, dels folkrörelsekooperativ
— HSB och Riksbyggen — och privat bostadsrätt.

Den allmännyttiga hyresrätten, som tillkom som ett medel för att förverkliga
den sociala bostadspolitiken, bygger på målsättningen att den
skall vara tillgänglig för alla bostadssökande, att den inte skall kunna
göras till föremål för handel, att den skall vara hyresbestämmande på
bostadsmarknaden samt att den skall tillhandahållas till självkostnadspris.
För att den allmännyttiga hyresrätten i framtiden skall kunna vidareutvecklas
har de ovan angivna målsättningarna kompletterats med kravet på

1* Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2506

Mot. 1981/82:2506

4

en utvecklad boendedemokrati.

När det gäller privatägd hyresrätt är utgångspunkten i väsentliga avseenden
annorlunda. Den primära målsättningen för privat fastighetsägande
är nämligen i stället att förränta kapital. Eftersom fastigheter som sådana
sjunker i värde kommer förräntningen i hög grad att bestämmas av dels hur
betalningsförmågan hos de boende utvecklas, dels hur stor del av betalningsförmågan
som fastighetsägarna tillåts inteckna genom ökade hyresuttag.
De grundläggande förutsättningarna, som gäller för allmännyttig
hyresrätt, saknar därför i allmänhet relevans vid en renodlad privat fastighetsförvaltning.

Den folkrörelsekooperativa bostadsrätten, i likhet med allmännyttig hyresrätt,
uppstod som ett bostadssocialt medel för att trygga människornas
rätt till en god bostad utan inslag av privat spekulation. Inom ramen för en
representativ demokrati har denna form av bostadskooperation sedan
utvecklats och står i dag för erfarenhet och kontinuitet när det gäller såväl
nyproduktion som förvaltning.

Tillkomsten av privat bostadsrätt har däremot i allmänhet initierats av
privata byggintressenter. Den privata bostadsrätten har, precis som privat
hyresrätt, därför i hög grad kommit att utnyttjas som ett medel att spekulera
på de boendes bekostnad.

Utgångspunkten för den sociala bostadspolitiken måste därför vara att
slå vakt om och vidareutveckla den allmännyttiga hyresrätten och den
folkrörelsekooperativa bostadsrätten samtidigt som möjligheten att utnyttja
hyres- och bostadsrätt i spekulativt syfte motverkas.

Från hyresrätt till bostadsrätt

Utgångspunkt

Trots vissa inledande allmänna resonemang om att demokratiseringsprocessen
av hyresrätt redan inletts inte minst genom initiativ från hyresgäströrelsen
och de allmännyttiga företagen slår bostadsministern i direktiven
till bostadsrättskommittén — Dir. 1978:91 — kategoriskt fast att det
”inte torde gå att inom överskådlig tid uppnå samma inflytande för hyresgästerna
som för dem som bor med ägande- och bostadsrätt. Full likställdhet
i detta avseende mellan besittningsformema kan alltså inte uppnås. Om
man vill åstadkomma ett ökat boinflytande, utöver vad som är möjligt på
hyresrättens område, måste det ske genom att bostäderna i ökad omfattning
upplåts med ägande- och bostadsrätt.”

Med utgångspunkt från denna grundsyn pläderar bostadsministern sedan
i realiteten för att de privata fastighetsägarna hädanefter i mer legaliserad
form skall ges möjlighet att, utan alltför betungande inskränkningar,
avyttra hyresfastigheter till de boende i form av privata bostadsrättslägenheter.
Som medel för att förverkliga denna målsättning använder bostadsministern
ägardemokrati.

Mot. 1981/82:2506

5

Allmänna överväganden

Ett ökat inflytande för hyresrättshavarna över lägenhet, hus och närmiljö
utgör, som tidigare framgått, en av de centrala framtida bostadssociala
frågorna. I motsats till bostadsministern anser socialdemokraterna
att demokratiseringen av boendet inte får göras till en fråga om utökat
ägande utan att beakta de uppenbara riskerna för tilltagande spekulation
i boendet. Utgångspunkten för demokratiseringen måste i stället vara, då
boendet och ägandet inte sammanfaller, att makt och inflytande såväl vid
allmännyttig som privat hyresrätt omfördelas från dem som äger till dem
som bor.

O Allmännyttig hyresrätt

Utgångspunkten för att förverkliga boendedemokrati vid allmännyttig
hyresrätt måste vara att de boende får rätt att medverka i det ekonomiska
förvaltningsansvaret över dels sin lägenhet, dels den yttre förvaltningen.
Det senare skall kunna gälla ett eller flera hus och omfatta reparations- och
underhållsarbeten, renhållning, närmiljö, allmänna kvalitetsfrågor i förvaltningen
m. m.

En grundläggande förutsättning för att kunna uppnå det ovan angivna
demokratiseringsmålet är att förvaltningen sker i mindre, för de boende
överblickbara, förvaltningsenheter. Detta förutsätter att de allmännyttiga
bostadsföretagen anpassar sin organisation för detta.

Arbetet med ett ökat inflytande vid allmännyttig hyresrätt har redan
inletts genom att boinflytandeavtal har slutits mellan hyresgästföreningar
och merparten av de allmännyttiga bostadsföretagen. Dessutom har ett
antal försök med utökad boendedemokrati påbörjats tillsammans med
hyresgäströrelsen. Dessa försök har dock hittills i huvudsak skett med
utgångspunkt från rådande förvaltningsförutsättningar. I den framtida
försöksverksamheten kan det emellertid vara motiverat med mer genomgripande
omprövningar av de nu rådande förvaltningsformerna för att
kunna skapa förutsättningar för ett reellt ökat inflytande för de boende.

Mot bakgrund av de erfarenheter som hittills vunnits genom de boinflytandeavtal
som slutits och den försöksverksamhet som pågår finns det i
dag inga motiv för att inflytandefrågan vid allmännyttig hyresrätt skall
angripas genom utförsäljning av dessa lägenheter till bostadsrätt. Detta
understryks ytterligare av en av Riksbyggen gjord utredning, vari det klart
framgår att det inte är ägandet i sig som konstituerar demokrati vid
bostadsrätt. Ett levande boinflytande uppstår först i och med att enskilda
människor tillsammans engagerar sig i förvaltningen av sina bostäder.

O Privatägd hyresrätt

När det gäller privatägd hyresrätt är förhållandena delvis annorlunda.
Några allvarligt menade försök med reellt boinflytande finns inte redovisade.
Detta hänger främst samman med att de privata fastighetsägarna,

Mot. 1981/82:2506

6

vars primära målsättning är att förränta i fastigheter nedlagt kapital, inte
är intresserade av en omfördelning av makt till de boende. Antalet privata
fastighetsägare är dessutom mer än hundrafalt fler än de kommunala
bostadsföretagen, trots att antalet förvaltade lägenheter är ungefär detsamma.
De därmed sammanhängande organisatoriska problemen för en
demokratisering av den privata hyresrätten genom boinflytandeavtal kompliceras
ytterligare av att det bland de privata fastighetsägarna förekommer
olika grader av direkt osund spekulation i människornas rätt till ett bra
boende.

För att påskynda demokratiseringen inom det privata hyreshusbeståndet
kan det därför vara nödvändigt att samhället vidtar åtgärder för att
underlätta och påskynda omfördelningen av inflytande från fastighetsägare
till de boende.

Redan nu kan det emellertid vara motiverat, särskilt i tätorters centrala
delar där den privata hyresrätten dominerar, att pröva möjligheten att
underlätta demokratiseringen genom att omvandla privatägd hyresrätt till
folkrörelsekooperativ bostadsrätt eller till allmännyttig hyresrätt. Förutom
ett ökat inflytande kan en utförsäljning av privatägd hyresrätt dessutom
skapa en mer balanserad sammansättning av olika besittningsformer.

Våra ställningstaganden

Mot bakgrund av de av bostadsministern i direktiven uppställda kraven
har bostadsrättskommittén i sitt betänkande — ”Från hyresrätt till bostadsrätt”,
SOU 1981:74 — utarbetat förslag till en rad åtgärder för att i
lagreglerad form ge de privata fastighetsägarna möjlighet att ombilda
hyresrätt till bostadsrätt. Denna form av ökad rätt till spekulation på de
boendes bekostnad har, även av utredningen, gjorts till en fråga om ökad
ägardemokrati.

De ansatser i betänkandet till att underlätta en för de boende mer trygg
ombildning i de folkrörelsekooperativa bostadsrättsföreningarnas regi tar
bostadsministem däremot avstånd från i propositionen. Detsamma gäller
prisföreskrifter och hembudsskyldighet till bostadsrättsföreningar i syfte
att motverka spekulation i samband med ombildning.

Föreningsbildning

För att värna de boendes rätt måste ombildningen av privatägd hyresrätt
till bostadsrätt genomföras på ett sådant sätt att spekulation motverkas. En
grundläggande förutsättning för detta är att de administrativa, juridiska,
tekniska och ekonomiska insatser som krävs för ombildningen sker under,
från de boendes sida, tryggade former utan inslag av kortsiktiga privata
vinstintressen. Detta gäller inte minst de ekonomiska konsekvenserna på
sikt som sammanhänger med husets tekniska och underhållsmässiga förutsättningar.

Mot. 1981/82:2506

7

Utgångspunkten för ombildningen av privatägd hyresrätt till bostadsrätt
måste därför vara att de boende garanteras en grundtrygghet vid
bedömningen av fastighetens kondition såväl tekniskt som ekonomiskt. Vi
anser därför att företagsbildningen skall ske under kommunal insyn och i
första hand genom de folkrörelsekooperativa bostadsföretagens — HSB
och Riksbyggen — försorg. Genom en sådan ordning ges hyresrättshavarna
en större trygghet och en bättre garanti för att ombildningen verkligen
kan genomföras.

Om ombildning av privatägd hyresrätt till privat bostadsrätt ändock
kommer till stånd i enskild regi förutsätter vi att den i propositionen
förordade majoritetsregeln tillämpas. Detta innebär, för att övergång till
bostadsrätt skall gälla, att de boende i minst två tredjedelar av de uthyrda
lägenheterna engagerar sig i en bostadsrättsförening som medlemmar och
fattar de nödvändiga besluten om fastighetsförvärv på en föreningsstämma.

Gäller däremot ombildningen till folkrörelsekooperativ bostadsrätt anser
vi, i motsats till bostadsministem, att de folkrörelsekooperativabostadsrättsföreningama
undantas från denna regel. Detta sammanfaller i princip
med kommittéförslaget.

För att ytterligare stärka de boendes framtida ställning gentemot privata
fastighetsägare vid ombildning av privatägd hyresrätt till privat bostadsrätt
föreslår vi att dessa ombildningar under ett års tid efter lagens ikraftträdande
följs upp av bostadsstyrelsen. Detta gäller såväl de ekonomiska
förutsättningarna vid ombildningen som fastighetens kondition inte minst
vad beträffar eftersatt underhåll. Även andrahandsförsäljningar av de
nybildade bostadsrätterna skall ingå i uppföljningen. Med utgångspunkt
i de på så sätt vunna erfarenheterna skall regeringen till riksdagen återkomma
med förslag om eventuella justeringar i lagstiftningen i syfte att
trygga de boendes rätt vid övergång till privat bostadsrätt.

Förvärv av enskilt ägd fastighet

Den i propositionen föreslagna hembudsskyldigheten, som innebär att
fastighetsägaren med angivande av köpevillkor först skall erbjuda de
boende att köpa fastigheten innan den säljs till någon annan, finnér vi som
generell princip i flera avseenden vara administrativt komplicerad.

Dessutom kommer den föreslagna hembudsskyldigheten att utgöra ett
direkt hinder för att, inom ramen för den sociala bostadspolitiken, kunna
bekämpa segregationen i boendet genom att trygga en allsidig sammansättning
av bostadsområden med hänsyn till besittningsform. Utan kommunal
möjlighet till påverkan kan nämligen privat hyresrätt i ökad utsträckning,
särskilt i centralt belägna attraktiva områden, ombildas till
privat bostadsrätt enbart genom beslut primärt fattade av de privata fastighetsägarna.
Inom ramen för hembudsförfarandet kan fastighetsägarna
sedan tillsammans med de gäster som de genom årens lopp valt ut genom

Mot. 1981/82:2506

8

föra ombildningen utan störande yttre inblandning.

Mot bakgrund av vad som ovan framhållits avstyrker vi förslaget om ett
generellt införande av hembudsskyldighet och därmed sammanhängande
loljdförslag om anmälan till inskrivningsmyndighet samt återkallande och
antagande av hembud. I stället förordar vi, i enlighet med den socialdemokratiska
ledamotens reservation till bostadsrättskommitténs betänkande,
att den kommunala förköpsrätten utvidgas till att gälla samtliga typer av
llerbostadsfastigheter.

Förutom en väsentligt förenklad administration kommer kommunen,
inom ramen för sitt ansvar för att upprätta bostadsförsörjningsprogram,
att lättare kunna styra socialt motiverade ändringar när det gäller bostadsområdenas
sammansättning med avseende på besittningsform.

Om de boende i fastigheter som berörs av förköp anmäler sitt intresse för
att i folkrörelsekooperativ form ta över fastigheter skall kommunen, om
den finnér det bostadssocialt motiverat, medverka till detta. Genom denna
möjlighet till förköp kommer tiden för fastighetsförvärv att väsentligt
kunna förkortas. Hyresrättshavarna får samtidigt bättre tid och möjlighet
att diskutera ombildningen och eventuella förändringar i fastigheten med
den expertis som de folkrörelsekooperativa organisationerna förfogar
över. De boende ges också större ekonomisk trygghet i samband med
ombildningen, genom att kommunerna noggrant kan granska fastigheten
från såväl teknisk som ekonomisk synpunkt. Genom kommunens aktiva
medverkan kommer dessutom förutsättningen för statlig långivning att
vara uppfylld.

Skulle kommunen däremot inte utnyttja sin förköpsrätt och ett folkrörelsekooperativt
företag inte är köpare av fastigheten skall vid ombildningen
från privatägd hyresrätt till privat bostadsrätt de boende ges rätt att före
andra köpare förvärva fastigheten enligt med vad som föreslås i propositionen.

I propositionen avfärdar bostadsministern det ovan förda resonemanget
om införande av kommunal förköpsrätt med att visserligen medge ”att en
sådan ändring skulle kunna ha flera fördelar från praktisk synpunkt” men
finner ändå en utvidgning av den kommunala förköpsrätten inte önskvärd.
Som enda motiv härför framför bostadsministem att ”hyresgästernas ställning
skulle bli beroende av politiska beslut inom varje kommun”.

Genom detta ställningstagande tar bostadsministern avstånd från en av
de grundläggande utgångspunkterna för hela den sociala bostadspolitiken
samtidigt som hon i hög grad försvårar möjligheterna att genomföra den
stadsförnyelseprocess som vi i dag står inför.

Avståndstagandet från bostadsministerns sida blir särskilt anmärkningsvärt
när hon samtidigt i propositionen på s. 24 under rubriken ”Kommunernas
roll” slår fast att ”ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
inom bostadsförsörjningen innebär sedan länge att kommunerna har ansvaret
för verksamhetens omfattning och innehåll. Från en tidigare inrikt

Mot. 1981/82:2506

9

ning på främst ny- och ombyggnad av själva bostäderna har det kommunala
planeringsansvaret utvecklats i riktning mot en helhetssyn på boendet,
där ny- och ombyggnad liksom andra åtgärder diskuteras i ett sammanhang.
Det bör således vara viktiga utgångspunkter för kommunens
bostadspolitiska åtgärder att åstadkomma ett tillräckligt och varierande
utbud av bostäder i olika delar av kommunen, att skapa en god boendemiljö
och att ge goda förutsättningar för en allsidig hushållssammansättning
i olika bostadsområden. Bebyggelsen bör kunna ges en varierande
utformning i fråga om hustyp, lägenhetsfördelning och besittningsform.
Ett och samma område bör kunna erbjudas valmöjlighet mellan småhus
och flerbostadshus samt mellan ägda, hyrda och bostadsrättsupplåtna
bostäder.”

Prisföreskrifter

Vid såväl småhus med äganderätt som bostadsrättslägenheter kan förekomma
avsevärda övervinster i samband med överlåtelse. Detta sammanhänger
med att betalningsvilligheten, inte minst för centralt belägna bostäde
särskilt i expansiva orter, utvecklas betydligt snabbare än kostnaderna
för själva boendet. Resultat av en sådan utveckling blir i förhållande till
marknadens betalningsförmåga relativt sett låga boendekostnader.

Vid överlåtelse kan en på så sätt uppkommen förmån antingen kapitaliseras
och ge sig till känna i form av ett högt försäljningspris eller utnyttjas
som en tillgång i samband med byte. Den kapitaliserade förmånen kan
sedan göras till föremål för realisationsvinstbeskattning medan beskattningen
inte förekommer i samband med byte. Särskilt om realisationsvinstbeskattningen
är hög kan denna skattemässiga skillnad, i kombination
med att realisationsvinsten upplevs drabba såväl säljare som köpare
i form av lägre nettovinst resp. högre boendekostnader, ge upphov till
manipulationer med redovisning av försäljningspriser med åtföljande
svarthandel som resultat.

Inom ramen för nu rådande institutionella förhållanden har bostadsrättskommittén
försökt att angripa problemet med övervinster dock utan
att ifrågasätta dels förutsättningarna för uppkomst av värdeutfallet, dels
bytesrätten.

Med vetskap om att dessa för prisbildningen avgörande förutsättningar
inte har varit möjliga att angripa inom ramen för kommitténs kompetensområde
föreslår kommittén dock att en bostadsrättsförening skall i sina
stadgar förutom prisföreskrifter, som är möjliga att införa i stadgarna
redan med gällande lagstiftning, också kunna införa en s. k. hembudsklausul.
Efter hembud till bostadsrättsföreningen före en överlåtelse skall
föreningen, rikskooperativa organisationer eller kommun kunna lösa bostadsrätten.
Länsbostadsnämnden skall i vissa fall efter kommunens yttrande
som villkor för bostadslån kunna kräva att prisföreskrifter och
hembudsklausul tas in i bostadsrättsföreningens stadgar under fem år.

Mot. 1981/82:2506

10

Trots vad vi ovan understrukit finner vi, i motsats till vad bostadsministern
föreslår i propositionen, att de av kommittén föreslagna prisföreskrifterna
kombinerade med hembudsklausul vid överlåtelse av bostadsrätt bör
kunna under nu rådande omständighet prövas. I samband härmed bör
även olika former av återköpsgaranti kunna aktualiseras.

Även de folkrörelsekooperativa företagen har med oro uppmärksammat
utvecklingen mot allt högre överlåtelsevärden i samband med andrahandsförsäljning
av bostadsrätter företrädesvis i de större tätorterna. Inom ramen
för rådande institutionella förutsättningar har såväl HSB som Riksbyggen,
ibland i samarbete med kommuner — t. ex. den s. k. Värmdömodellen
—, på olika sätt sökt att bemästra den oroande utvecklingen.

I motsats till bostadsministen, som i propositionen betecknar dessa
försök att komma till rätta med spekulation i boendet som inskränkningar,
uppfattar vi HSB:s och Riksbyggens initiativ i stället som allvarligt menade
försök att genom dämpning av prisutvecklingen öka möjligheten för
fler människor att kunna efterfråga bostadsrätter. Vad enligt borgerlig
terminologi således betecknas som inskränkningar, är i den sociala bostadspolitiken
i stället att betrakta som rättsutvidgningar.

Vi är dock helt medvetna om att problemet med övervärden ingalunda
kommer att kunna föras till en mer generell lösning genom att utnyttja
prisföreskrifter enbart i samband med ombildning av hyresrätt till bostadsrätt
eller nyproduktion av bostadsrätt. Snarare kan sådana föreskrifter, om
de ges en felaktig varubeteckning, på sikt komma att kunna uppfattas som
obilliga i förhållande till den befintliga bostadsmassan av småhus med
äganderätt och bostadsrättslägenheter — sammanlagt ca 2,1 miljoner bostäder
— vilka i praktiken inte kommer att kunna beröras av dylika
föreskrifter.

För att komma till rätta med problemet med övervärden i samband med
försäljning av bostäder måste en prövning ske i ett vidare fördelningspolitiskt
sammanhang där såväl effekten av skattesystem som den rådande
bostadsfinansieringen vägs in. En sådan utredning, som även bör inkludera
en utveckling av den kooperativa boendeformen i syfte att bemästra
överprisproblemet och förhindra spekulationen, måste baseras på en fördelningspolitik
utgående från de värderingar som gäller för den socialt
inriktade bostadspolitiken.

Ikraftträdande

Den nu aktuella lagstiftningen kommer att medföra, inte minst för
kommunerna, vissa nya administrativa åtaganden och rutiner vid övergång
från hyres- till bostadsrätt. Detta i kombination med att nya krediter,
delvis förenade med behovsprövning, kommer att behöva ställas till förfogande
vid övergången gör att vi finner att tidpunkten för ikraftträdande
bör flyttas fram från 1 juli 1982 till 1 januari 1983. Genom en sådan
framflyttning kan, förutom att författningstexten föreligger i god tid före

Mot. 1981/82:2506

11

ikraftträdandet, dessutom bättre förutsättningar skapas för information
till de boende om de nya reglerna som gäller vid framtida övergång från
hyres- till bostadsrätt.

Hemställan

Vi utgår från att berörda utskott utformar de av motionsförslagen föranledda
förslagen till ändringar i lagstiftningen och hemställer

1. att riksdagen antar de vid propositionen fogade lagförslagen
endast med i denna motion förordade ändringar som innebär

a) att de folkrörelsekooperativa bostadsrättsföreningarna undantas
från den i propositionen föreslagna majoritetsregeln,

b) att den generella hembudsskyldigheten inte godtas och i stället
ersätts med en utvidgad kommunal förköpsrätt,

c) att bostadsrättsförening i sina stadgar skall kunna föra in,
utöver prisföreskrifter, även s. k. hembudsklausuler av i motionen
förordad typ,

d) att lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1983,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts

a) om en uppföljning av vissa ombildningar m. m. samt om
därav föranledda förslag,

b) om kommunal medverkan till vissa fastighetsöverlåtelser till
folkrörelsekooperativa bostadsrättsföreningar m. fl.,

c) om förutsättningar för bostadslån i vissa fall,

d) om en utredning beträffande problemen med övervärden
m. m. enligt vad i motionen anförts.

Stockholm den 21 april 1982

OLOF PALME (s)

CURT BOSTRÖM (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
OLLE WESTBERG (s)
i Hofors

MAJ-LIS LANDBERG (s)
ESSEN LINDAHL (s)

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
LARS ULANDER (s)
VALTER KRISTENSON (s)