Motion
1981/82:2505
Göte Jonsson m. fl.
Förslag till åtgärder för att främja övergång från hyresrätt till
bostadsrätt m. m. (prop. 1981/82:169)
Moderata samlingspartiet har länge arbetat för att underlätta för hyresgäster
i flerbostadshus att få äga sin bostad. Enligt vår uppfattning bör
detta kunna ske i såväl direkt ägda lägenheter — ägarlägenheter — som i
bostadsrättslägenheter. Förslag om införandet av ägarlägenheter har ännu
ej förelagts riksdagen, men när nu regeringen föreslår åtgärder för att
främja övergång från hyresrätt till bostadsrätt är detta ett viktigt steg mot
en ökad valfrihet i boendet. Vi är därför positiva till huvudförslagen i
regeringens proposition. Speciellt hälsar vi med tillfredsställelse att bostadsministern
avvisar bostadsrättskommitténs majoritets mycket dubiösa
förslag om införandet av hembud och priskontroll på vissa bostadsrätter.
På ett par punkter finner vi dock anledning att framföra ändringar i
regeringens förslag. I förslaget till lag om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt föreslås i 2 § att lagen inte gäller om egendomen
innehåller färre än fem lägenheter. Flertalet övergångar under 1970-talet
skedde i små fastigheter. År 1975 innehöll 27 % av antalet bostadshyreshus
mindre än 400 m2 bostadsyta, bly (ca 6 lägenheter). Under en period på
1940- och 1950-talen byggdes t. ex. många trefamiljshus, vilka nu skulle
utestängas från möjligheten att bli omvandlade till bostadsrättshus. Detta
är naturligtvis icke önskvärt. Den nedre gränsen för antalet lägenheter i en
fastighet som kan ombildas till bostadsrätt bör därför sättas till tre i stället
för föreslagna fem lägenheter. Inget hindrar att någon funktionär, styrelseledamot
eller revisor, hämtas utanför ägarkretsen om detta visar sig
nödvändigt i dessa små föreningar.
Regeringsförslagen har föregåtts av överväganden inom bostadsrättskommittén.
I direktiven till kommittén betonades att en förköpsmöjlighet
skulle förenas med villkor om att bostadsrättsföreningen skall omfatta en
majoritet av hyresgästerna. Samtidigt erinras om vad som gäller för att en
förening i beskattningshänseende skall anses som ”äkta” bostadsrättsförening,
nämligen att minst 60 % av taxeringsvärdet kan hänföras till lägenheter
som är upplåtna med bostadsrätt. Till detta bör här framhållas att
riksskatteverkets anvisningar (RSV 3207) ytterligare preciserar nämnda
procenttal att avse till medlemmar eller delägare upplåtna bostadslägenheter.
En målsättning för regeringsförslaget om förköpsrätt för hyresgäster
torde sålunda vara att stärka bostadshyresgästernas ställning genom så
brett kollektivt engagemang att det berättigar till de förmånligare beskattningsregler
som medges s. k. äkta bostadsrättsförening.
Mot. 1981/82:2505
9
I propositionen ställs följdriktigt krav på kvalificerad majoritet för
beslut att bevaka förköpsrätt och även för beslut om förvärv av fastighet.
Föredraganden anför (s. 28) att det i lämpligt sammanhang skall övervägas
att anpassa anvisningarna från riksskatteverket till den nu föreslagna
majoritetsregeln. Dock görs det avsteget från nuvarande beskattningsregler
att majoritetsställningen kan uppnås genom anslutning från lokalhyresgäster
lika väl som från bostadshyresgäster. Propositionsförslagen ger i
ytterlighetsfall möjlighet för enbart lokalhyresgäster att utgöra den kvalificerade
majoritet — två tredjedelar av uthyrda lägenheter — som kan
framtvinga förköp för egen del vid en fastighetsförsäljning.
Propositionens skrivningar i här berörda avseenden inger allvarliga
betänkligheter. Endast klart uppställda bostadspolitiska och bostadssociala
motiv kan försvara det uppenbara intrång i en fastighetsägares förfoganderätt
som den föreslagna förköpslagstiftningen innebär. Lika klart ställda
bostadspolitiska och bostadssociala krav bör kunna motivera att en bostadsrättsförening,
i och med beteckningen äkta förening, ges favörer i
form av gynnsammare beskattningsregler. Det framstår inte som försvarligt
att vissa lokalinnehavare och rörelseidkare, genom att samverka i
bostadsrättsform, skall erhålla en särställning gentemot fastighetsägare
och även i förhållande till gällande skattelagstiftning.
Ett sätt att i viss mån undvika här antydda effekter, som uppenbarligen
inte var avsedda i direktiven till bostadsrättskommittén, vore att undanta
fastigheter som är taxerade som lokalhyreshus. I lokalhyreshusfastigheter
(kod 28 enligt riksskatteverkets anvisningar för allmänna fastighetstaxeringen
1981) skall mindre än 15% av den totala lägenhetsytan kunna
hänföras till bostäder. Den helt dominerande delen av dessa fastigheter är
rena kontors- och affärsbyggnader. De bostadspolitiska och bostadssociala
intressen som i de fall dessa fastigheter ändock inrymmer enstaka
bostadslägenheter skulle motivera en rätt till förvärv för ombildning till
bostadsrätt, måste här anses vara av underordnad betydelse.
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen i förhållande till proposition 1981/82:169 i vad
gäller 2 § beslutar om den ändringen att fem lägenheter ändras
till tre lägenheter,
2. att riksdagen beslutar undanta lokalhyreshus från de fastigheter
som avses omfatta rätten till förvärv för ombildning till bostadsrätt.
Stockholm den 21 april 1982
GÖTE JONSSON (m)
LENNART BLOM (m)
PER-OLOF STRINDBERG (m)
.
'