9

Motion

1981/82:2498

Kurt Hugosson m. fl.

Ändring i datalagen (1972:289) m. m. (prop. 1981/82:189)

År 1973 antog Sverige som första land i världen en nationell lagstiftning,
datalagen, som syftar till att skydda den enskilde mot sådant intrång i den
personliga integriteten som kan bli följden av registrering av personuppgifter
med hjälp av ADB. Den grundläggande regeln i lagen är att personregister
som förs med hjälp av ADB i princip inte får inrättas eller föras
utan tillstånd av datainspektionen. För register som inrättas genom beslut
av riksdagen eller regeringen krävs dock inte tillstånd.

Den svenska datalagen har stått som förebild för andra länders lagstiftning
på dataområdet. Flertalet länder i Europa har numera en datalagstiftning
för skydd mot otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet.
Inom Europarådet har antagits en konvention på området som nu är
föremål för ratificering i medlemsländerna, och även OECD har antagit en
rekommendation i detta syfte. För såväl Europarådet som OECD liksom
för flertalet länder som lagstiftat har den svenska lagstiftningen stått som
förebild. Den grundläggande principen om tillstånd för upprättandet av
personregister som skall föras med hjälp av ADB är allmänt förekommande.

När datalagen antogs 1973 var man medveten om att lagen var ett
förstlingsverk som inom en nära framtid torde behöva bli föremål för
översyn. Därför tillsatte den socialdemokratiska regeringen redan år 1976
en kommitté, datalagstiftningskommittén — DALK —, som Fick till uppgift
att se över lagen och efter utvärdering framlägga förslag till erforderliga
lagändringar. I sitt delbetänkande Personregister-Datorer-Integritet
(SOU 1978:54) konstaterade DALK att datalagen i stort sett fungerat bra
och föreslog mot denna bakgrund endast smärre förändringar i lagen, som
i realiteten innebar att man i lagstiftningen införde den praxis som datainspektionen
utvecklat under åren 1973 —1978. Med dessa ändringar och
tillägg borde datalagen enligt DALK:s uppfattning ge ett ändamålsenligt
integritetsskydd till dess den kunde ersättas av en mera generell personregisterlagstiftning,
som föreslagits från socialdemokratiskt håll. Denna
uppfattning delades av regering och riksdag som i allt väsentligt godtog
DALK:s bedömning, och de föreslagna ändringarna i datalagen trädde i
kraft den I juli 1979. Samtidigt härmed gav regeringen DALK tilläggsdirektiv
i enlighet med det socialdemokratiska förslaget om att närmare
pröva utformningen av en generell personregisterlagstiftning. Detta arbete
bedrivs nu inom DALK, som inom något år avser framlägga förslag
härom.

Mot. 1981/82:2498

10

Mot den ovan beskrivna bakgrunden är det högst förvånande att regeringen
nu lägger fram förslag till grundläggande förändringar i datalagen.
Relativt nyligen (1979) har riksdagen konstaterat att lagstiftningen fungerar
väl, och utredning pågår om möjligheterna att ersätta lagen med en
mera generell personregisterlag inom en relativt nära framtid. Vi motsätter
oss därför på det bestämdaste att man genomför de av regeringen föreslagna
försämringarna i skyddet för den personliga integriteten som ett upphävande
av den grundläggande principen om generell tillståndsplikt för
upprättande av personregister som förs med ADB innebär. Till detta
kommer att täta förändringar av regelsystemet bör undvikas. Stabiliteten
i rättsreglerna har stor betydelse såväl för de registeransvariga som för de
myndigheter som skall tillämpa reglerna. Flera tunga remissinstanser har
också motsatt sig en förändring i lagstiftningen nu med tanke på pågående
utredningsarbete. Bland dessa remissinstanser återfinns LO, TCO, riksrevisionsverket,
Sveriges advokatsamfund, SCB, hovrätten för Västra Sverige
m. fl.

Vad är då bakgrunden till att regeringen föreslår denna uppluckring i
datalagen? Jo, den främsta orsaken är att användningen av datatekniken
kommit att utvecklas betydligt snabbare än vad man utgick från i början
av 1970-talet och att datainspektionen av denna anledning fått en betydligt
större ärendemängd att handlägga. Under de senaste åren har datainspektionen
inte tilldelats erforderliga resurser för att möta den ökade ärendemängden,
och därför har huvudparten av handläggarna på inspektionen
tvingats syssla med tillståndsfrågorna och endast ett mindre antal fått
möjlighet att ägna sig åt tillsynsfrågorna. Datainspektionen har varje år i
petita påtalat detta och krävt personalförstärkning för att inte tillsynsverksamheten
skulle eftersättas. De borgerliga regeringarna har inte villfarit
inspektionens begäran, och därför skrev inspektionen 1980 till regeringen
och meddelade att därest man inte får resurser för att fullgöra de uppgifter
som datalagen kräver i sin nuvarande utformning måste lagstiftningen
förändras. Denna påpekan från inspektionen tog regeringen till intäkt för
att ge DALK tilläggsdirektiv för att på kort sikt utreda möjligheterna till
besparingar. Regeringspropositionen bygger på DALK:s majoritetsförslag
att införa ett licenssystem för registerförarna och att endast speciellt
känsliga register skall bli föremål för tillståndsgivning. Att märka är emellertid
att registerförarna själva enligt förslaget skall avgöra om registret är
av den karaktär att tillstånd erfordras för upprättandet av registret. Jämfört
med nu gällande lagstiftning med generellt tillståndskrav innebär
förslaget en försvagning av skyddet för den personliga integriteten.

Regeringens förslag till förändring av datalagen är således ett led i den
besparingspolitik som nu anses nödvändig. Enligt vår mening får det
statsfinansiella läget inte utgöra motiv för att göra betydande ingrepp i
datalagen redan på kort sikt. En skyddslagstiftning av det slag som datalagen
utgör kostar pengar och måste kosta pengar. För att fullgöra sina

Mot. 1981/82:2498

uppgifter enligt nu gällande lagstiftning anser sig datainspektionen behöva
6—8 ytterligare handläggare, vilket motsvarar en kostnad på ett par miljoner
kronor. Den årliga besparingen på ett par miljoner kronor, som
regeringsförslaget innebär, står dessutom inte i rimlig proportion till vad
man i övrigt ålägger samhället att spara.

Riksdagen har för ett par år sedan beslutat att datainspektionens totala
kostnad skall täckas genom ett avgiftssystem. På grund av svårigheter med
att utforma ett avgiftssystem har detta emellertid ännu icke kunnat genomföras.
DALK har emellertid utarbetat ett system för avgiftsuttag som
kommer att införas under kommande budgetår, och därför innebär den
föreslagna förändringen i datalagen ingen besparing i statsbudgeten. Däremot
kommer registerförarna som en följd av regeringsförslaget att få lägre
kostnader. Regeringsförslaget innebär således att företag och myndigheter
får lägre kostnader samtidigt som skyddet för otillbörligt intrång i den
personliga integriteten försämras. Detta är en prioriteringsordning som vi
icke kan ansluta oss till.

Mot bakgrund av det anförda förordar vi att man på kort sikt tilldelar
datainspektionen de ökade personalresurser som behövs för att inspektionen
med oförändrad lagstiftning skall kunna fullgöra sina tillstånds-,
tillsyns- och informationsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Avgiftsuttaget
från registerförarna får dimensioneras med hänsyn härtill. Härutöver
bör inspektionen vidta den ytterligare rationalisering av tillståndsförfarandet
som visat sig möjligt enligt det av DALK utarbetade nollalternativet.
Vi yrkar alltså avslag på propositionens förslag om förändringar i
datalagen i denna del. Om riksdagen icke skulle bifalla vårt förslag om
avslag på propositionen i denna del anser vi det vara en ovillkorlig förutsättning
för en förändring av tillståndskravet redan på kort sikt att i princip
alla personregister som förs med hjälp av ADB blir föremål för överblick
och offentlighet genom att registren finns centralt förtecknade hos datainspektionen.

Mot bakgrund av det anförda hemställer vi

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till de förändringar
i datalagen som innebär att licenssystem införs och att det
generella tillståndskravet upphävs,

2. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade resurser till datainspektionen för att den med
oförändrad lagstiftning skall kunna fullgöra sina tillstånds-, tillsyns-
och informationsuppgifter,

3. att — därest punkt 1 och 2 ej vinner riksdagens gillande —
riksdagen beslutar att alla personregister som förs med hjälp av
ADB blir föremål för överblick och offentlighet genom att registren
finns centralt förtecknade hos datainspektionen.

Stockholm den 20 april 1982

KURT HUGOSSON (s) LENNART PETTERSSON (s)

ARNE GADD (s)