Mot. 1981/82

2493-2500

Motion

1981/82:2493

Oskar Lindkvist och Lars Ulander

Kontroll över visst automatspel (prop. 1981/82:203)

Regeringens proposition 1981/82:203 med förslag om kommunal kontroll
över spelhallarna är ett steg i rätt riktning men inte tillräckligt långtgående.
En bred opinion står i dag bakom kravet på kommunal kontroll
över hela den kommersiella fritids- och nöjessektorns utveckling.

Närmre 400 social-, fritids- och skolchefer från hela landet har i gemensam
framställning till statsrådet Karl Boo begärt att kommunerna skall få
etableringskontroll och vetorätt då det gäller alla slags kommersiella nöjesplatser
för ungdom. Man menar att ett ansvarigt kommunalt politiskt
organ skall ta ställning efter det att skolstyrelsen, fritids- och socialnämnden
samt föreningslivet haft möjlighet att yttra sig.

En liknande uppfattning har ett stort antal företrädare för en rad barnoch
ungdomsorganisationer givit uttryck för i brev till kommunministern.
Undertecknarna kommer från Unga Örnar, Förbundet Vi Unga, Svenska
Missionsförbundets Ungdom, Svenska Frisksportförbundet, Ungdomens
Nykterhetsförbund och andra folkrörelser.

Stockholms kommunstyrelses stora utredning om olämpliga ungdomsmiljöer
har också föreslagit att kommunerna skall erhålla denna kontrollmöjlighet.
I den enhälliga utredningen ingick företrädare för skol-, fritidsoch
socialförvaltningarna, brottsförebyggande rådet, polisen, ungdomens
föreningsliv och de fackliga organisationerna inom fritidssektorn.

Oron gäller hela den spel- och drogkultur som breder ut sig. Särskilt
ansvarigt är det just nu då många kommuners ekonomi tvingar fram
verksamhetsinskränkningar och minskade bidrag till det ideella föreningslivet.
De statliga bidragen till ungdomsorganisationernas verksamhet
minskar också.

En kommunal etableringskontroll och vetorätt innebär icke att kommunerna
skall stoppa alla kommersiella nöjesaktiviteter. Vad det gäller är att
ansvariga kommunala organ skall kunna styra utvecklingen inom sitt eget
område och ha möjlighet att säga nej till rent destruktiva verksamheter och
olämpliga ungdomsmiljöer. Genom etableringskontrollen och vetorätten
får också kommunen en förhandlingsmöjlighet gentemot dem, som planerar
olika aktiviteter. En kommun kan ge synpunkter på verksamhetens
utformning och ställa dessa som krav för ett kommunalt tillstånd. Som
exempelvis beträffande öppethållandetider, åldersgränser, vissa verksamhetsinslag,
ordningsfrågor och liknande.

Redan nu måste olika tekniska krav vara uppfyllda. Vad som sägs i
hälsovårdsstadga, brandstadga och ordningsstadga måste beaktas. 1 vissa
fall behövs polistillstånd.

I Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2493- 2500

Mot. 1981/82:2493

2

Som vi redan påpekat är förslagen i propositionen alltför begränsande
för den insyn som ur kommunal synpunkt ter sig önskvärd. Därför måste
tillståndsbesluten tas i ett ansvarigt politiskt kommunalt organ där också
sociala synpunkter kan vägas in i bedömningen. En administrativ handläggning
och tjänstemannabeslut är icke tillräckliga. I motsats till vad som
anförs i propositionen — där motiven till begränsningarna uppges vara
bekämpandet av onödig byråkrati — hävdar vi att lagförslaget i stället
skapar ökad byråkrati samtidigt som det öppnar nya möjligheter att kringgå
syftet. Kommunernas möjligheter att påverka dessa ärenden måste
vidgas och inte begränsas på ett så konstlat sätt som propositionen anvisar.

Med hänvisning till det som anförts föreslår vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det nu
framlagda lagförslaget i proposition 1981/82:203 vidgas till att
omfatta alla slag av kommersiella fritids- och nöjesplatser.

Stockholm den 19 april 1982

OSKAR LINDKVIST (s)

LARS ULANDER (s)