11

Motion

1981/82:2488

Kerstin Anér

Ändring i datalagen (1973:289) m. m. (prop. 1981/82:189)

För tio år sedan sade folkpartiet i riksdagen: lagarna först — datorerna
sen! Utan lagar som skyddar allmänheten från möjliga missbruk får inte
de stora databankerna användas.

Nu har datalagen, som vi sedan fick, fungerat så länge så man har
kunnat utvärdera dess verkningar. Hur skall den användas, hur skall
datainspektionens resurser sättar in så att de bäst skyddar människorna?
Utvecklingen har visat att en stor del av de personregister som inrättas och
som begär tillstånd hos datainspektionen i själva verket är så pass ofarliga
att det egentligen bara är för Dl att godkänna ansökan. Men det tar dock
en del tid och arbete innan så har skett.

Proposition 189 föreslår nu, i likhet med datalagstiftningskommitténs
förslag, att i fortsättningen endast sådana dataregister som innehåller
känsliga uppgifter om människor skall behöva begära tillstånd. För de
andra skall det räcka med att de begär en licens. De skall dessutom givetvis
lyda datalagens regler om hur data får hanteras.

För att kontrollen skall kunna göras effektiv föreslog DALK att registerinnehavarna
skulle dels sätta ut sitt licensnummer på varje utsänd
försändelse, dels skicka in en fullständig lista varje år till datainspektionen
på alla register de har. Därigenom skulle DI få en mycket mera aktuell och
fullständig lista på personregistren i landet än de någonsin haft förut.

Dessa två senare krav har emellertid propositionen inte tagit med. I
stället föreslås att registerinnehavarna skall sätta ut namn och adress på
varje försändelse. Det är tveksamt om detta kan godtas. Licensnumret är
nämligen mottagarens möjlighet att kontrollera att hans namn kommer
från ett register som DI har insyn i. Det bör vara möjligt för var och en att
med ett ögonkast se på försändelsen, att dess avsändare inte har struntat
i datalagen.

Vidare anser propositionen att det räcker med att registren finns hos
registerinnehavarna, inte hos DI. Detta är också tveksamt. Endast under
förutsättning att det verkligen skulle medföra avsevärda fysiska och ekonomiska
svårigheter för DI att lagra dessa uppgifter skulle man kunna ge
efter på DALKrs krav. En av de viktigaste effekterna med den svenska
datalagen har varit att DI haft en så fullständig överblick som möjligt över
hela personregisterbeståndet i landet. Detta får inte försvinna i framtiden.
DI måste under alla omständigheter ha effektiva och snabba metoder att
få tag i uppgifter om var personregistren finns och av vilken typ och

Mot. 1981/82:2488

12

omfång de är. Utvecklingen går mycket snabbt och förändringar som
kunde hota integriteten måste kunna iakttas utan dröjsmål.

Avsikten med ändringarna i datalagen är att DI med större kraft skall
kunna ägna sig åt det som är dess verkliga uppgift, nämligen att kontrollera
de register som verkligen kan hota integriteten. Avsikten med att ändra på
tillståndstvånget och göra det till ett licenstvång är att åstadkomma en
sådan minskning i rutinarbetet och en motsvarande ökning av den kvalificerade
kontrollen. Det får emellertid inte ske på bekostnad av en god
inblick i alla personregistren, även de mera ofarliga. Av denna anledning
föreslår jag att DALK:s ovan nämnda förslag genomförs, i den mån det
inte skulle stöta på utomordentligt allvarliga tekniska hinder. I varje fall
måste en svensk datalag uppfylla kravet på att det görs så svårt som möjligt
att inrätta olagliga personregister och så lätt som möjligt för DI och
allmänheten att kontrollera att så verkligen inte sker.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts dels om registrering hos datainspektionen av samtliga
personregister, dels ock om angivande av licensnummer på utgående
försändelser via personregister.

Stockholm den 19 april 1982

KERSTIN ANÉR (fp)

LiberTryck Stockholm 1982