Mot. 1981/82

2476-2481

Motion

1981/82:2476

Lars Werner m. fl.

Förslag till ny lagstiftning om utländska förvärv av svenska företag
m. m. (prop. 1981/82:135)

Utredningen om utländska övertaganden av svenska företag framlade i
sitt betänkande (SOU 1978:73) Kontroll av utländsk företagsetablering i
Sverige m. m. tre olika förslag till lag om kontroll av utländsk företagsetablering
här i riket samt ett gemensamt förslag till lag om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m. De tre linjerna benämndes
kontrollinjen, förhandlingslinjen och likabehandlingslinjen.

Den nu framlagda propositionen synes i huvudsak bygga på den s. k.
likabehandlingslinjen. Den avvisar sålunda både nyetableringskontroll
och verksamhetskontroll. Den nya lagstiftningen blir därigenom tandlös.

Av de tre olika förslag till lag om kontroll av utländsk företagsetablering,
som framläggs i utredningen, synes oss den s. k. kontrollinjen vara
den mest effektiva. Den anvisar ett koncessionssystem som innebär en
total nyetablerings-, verksamhets- och övertagande kontroll när det gäller
det utländska inflytandet i svenskt näringsliv. Om man skall välja någon
av utredningens tre linjer anser vi det därför självklart att endast kontrollinjen
bör komma i fråga.

Även denna linje är emellertid behäftad med allvarliga svagheter. Anhängarna
av kontrollinjen synes utgå från samma grundläggande värderingar
som anhängarna av de båda övriga linjerna, nämligen från att ”det
knappast finns något i hittillsvarande erfarenheter som gör det uppenbart
att utländsk företagsetablering i Sverige allmänt sett inte skulle kunna vara
av betydande värde för landet” (citerat ur SOU 1978:73). Ingen av de tre
grupperna i utredningen förespråkar därför någon radikal omläggning av
Sveriges hittillsvarande politik när det gäller utländska investeringar inom
landet. Man vill alltså fortsätta den nuvarande mycket liberala politiken
när det gäller utländska investeringar i Sverige, vilken som myntets andra
sida har de omfattande svenska investeringarna i utlandet.

Vänsterpartiet kommunisterna har en annan principiell utgångspunkt.
Vi anser att företag och naturtillgångar i Sverige i princip skall ägas av
personer bosatta i landet. Ägande genom utländska medborgare och företag
skall endast tillåtas såsom undantag. Tillstånd därtill skall ges endast
när det kan påvisas att detta är av utomordentligt intresse för det svenska
samhället och dess utveckling. Denna ståndpunkt överensstämmer i långa
stycken med den som Landsorganisationen gjort till sin i det avgivna
remissvaret över utredningens förslag.

Den andra sidan av denna principiella ståndpunkt är givetvis att även

I Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2476—2481

Mot. 1981/82:2476

2

svenska direktinvesteringar i utlandet bör begränsas. Hur långt denna
begränsning skall gå måste givetvis också avgöras av ”mottagarlandets”
intressen och ståndpunkter.

Såväl de utländska investeringarna i Sverige som de svenska investeringarna
i utlandet är en produkt av de tendenser som gör sig gällande under
monopolkapitalismens eller imperialismens etapp av det kapitalistiska
samhället. Kännetecknande drag för denna etapp är bl. a. den starka
koncentrationen och centralisationen av företag och kapital samt de internationella
koncernernas och trusternas alltmer dominerande roll. Vad som
ibland benämns internationaliseringen av det ekonomiska livet är alltså i
sin konkreta gestalt framför allt de stora transnationella eller multinationella
företagens växande maktställning. Det är ju dessa företagsjättar som
i allt väsentligt svarar för direktinvesteringarna i utlandet och därmed för
det utländska ägandet av företag och naturtillgångar. Frågan om lagstiftning
om utländska förvärv av svenska företag är alltså en fråga om skydd
av nationella intressen mot det internationella storkapitalet.

I överensstämmelse med denna analys anser vi att de nya lagarna borde
benämnas Lag mot utländska förvärv av svenska företag m. m. resp. Lag
mot utländska förvärv av fast egendom m. m.

Regeringen hävdar i den framlagda propositionen ”att de utländska
direktinvesteringarna och de multinationella företagens verksamhet här i
landet har en rad positiva effekter”. Den går t. o. m. så långt att den
åberopar sin egen eländiga ekonomiska politik med dess förödande verkan
på de svenska företagens investeringar som ett motiv för att utländska
investeringar i dagens läge skulle vara ”av särskilt stor betydelse”. Regeringens
praktik i dessa frågor, när den t. ex. tillåtit att Wasabröd överlåts
till ett stort transnationellt företag, avslöjar ju ytterligare en politisk inställning
som leder till utförsäljning av viktiga svenska intressen. Utrymmet för
en självständig svensk ekonomisk politik minskar därmed ytterligare.
Svenska arbetare och tjänstemän får en ännu otryggare ställning än för
närvarande. Sverige blir ännu mera öppet för påtryckningar från de stora
imperialistiska makterna. Vår nationella självständighet undergrävs.

Det kan naturligtvis inte komma i fråga att till en regering med en sådan
politisk inställning överlåta avgörandet om ett svenskt företag skall utförsäljas
till utländska intressen. När det gäller tillståndsprövningen måste
därför lagstiftningen ges en sådan utformning att lokal arbetstagarorganisation
som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till
det företag ärendet gäller eller dess centrala organisation har vetorätt i
dessa frågor.

Regeringen föreslår att det nya kontrollsystemet i fråga om utländsk
etablering bör begränsas till övertagandefallen och sålunda icke inbegripa
nyetablering. Vi anser däremot att även nyetablering skall omfattas av den
nya lagstiftningen och denna alltså gälla alla former av verksamhet. När
det gäller nytt företag bör vetorätten tillkomma facklig organisation som

Mot. 1981/82:2476

3

för varje huvudsaklig arbetstagarkategori kan antas komma att organisera
flertalet av dem som kommer att anställas av företaget.

Regeringen ställer sig också avvisande till kravet om verksamhetskontroll
av de utlandsägda företagen. Motiven och formerna för en sådan
verksamhetskontroll finns utförligt utvecklade av förespråkarna för kontrollinjen
i utredningen. Vi finner vad där har sagts bärande och ansluter
oss till de huvudsakliga tankegångarna. Utan en verksamhetskontroll
minskar i hög grad möjligheterna att från svensk sida övervaka och påverka
de multinationella företagens verksamhet.

Samtidigt som man vidtar de åtgärder som i varje läge är möjliga för att
motverka och bekämpa svensk och utländsk kapitalmakt bör man varna
för illusioner att det går att åstadkomma något slags vingklippning av
kapitalismen. Det enda effektiva medlet att göra slut på de stora finansherrarnas
och finanskoncernernas makt är att överföra de avgörande
produktionsmedlen i hela folkets ägo. Men detta får givetvis inte utesluta
att kampen alltid måste föras i syfte att motverka och bekämpa storfinansens
maktställning. Härför finns alltid ett utrymme som måste utnyttjas till
varje millimeter.

Regeringens proposition nr 135 utgår emellertid från helt andra utgångspunkter.
Den är ett led i ansträngningarna att bevara och utbygga storkapitalets,
även det utländska storkapitalets, maktställning och intressen.
Den bör därför avslås av riksdagen. Riksdagen bör därefter begära att ett
förslag till ny lagstiftning framläggs som bygger på de i det ovanstående
utvecklade synpunkterna.

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen avslår proposition 1981/82:135,

2. att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag till
ny lagstiftning mot utländska förvärv av svenska företag m. m.
utifrån i motionen angivna synpunkter.

Stockholm den 19 april 1982

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)