11
Motion
1981/82:2475
Ingvar Svanberg m. fl.
Förslag till ny lagstiftning om utländska förvärv av svenska företag
m. m. (prop. 1981/82:135)
Lagstiftningen om utländska förvärv av svenska företag har under lång tid
beretts i regeringskansliet. Redan i den regeringsförklaring som avgavs då
den borgerliga trepartiregeringen bildades 1976 aviserades en skärpning
av lagstiftningen på området. Utredningen om utländska övertagande av
svenska företag avlämnade sitt betänkande 1978.
Det förslag om ny lagstiftning som nu till sist presenteras överensstämmer
emellertid i stor utsträckning med tidigare gällande bestämmelser,
vilket också påpekas i propositionen.
Vi vill från socialdemokratiskt håll understryka att vi ser positivt på
utländska direktinvesteringar i Sverige inte minst i vad gäller redan väletablerade
utländska företag. Som påpekas i propositionen rådde också inom
utredningen om utländska övertaganden av svenska företag enighet om att
sådana investeringar kan ge vårt land viktiga bidrag till välståndsutvecklingen.
Det bör emellertid samtidigt framhållas att en bred majoritet inom
utredningen också ställde sig bakom förslag som innebar en påtaglig
skärpning av kontrollen över de utlandsägda företagen.
Bakom utredningsmajoritetens förslag låg uppfattningen att ett främmande
inflytande över svenskt näringsliv kan innebära risker i flera avseenden.
Dessa risker diskuteras också i propositionen, där det också klart
sägs ut att en effektiv kontroll över det främmande inflytandet är motiverad.
I flera fall under de senaste åren har det förekommit att utlandsägda
företag genomfört genomgripande förändringar i verksamheten utan att
rimliga krav på insyn och inflytande från samhällets och de anställdas sida
tillgodosetts. Detta har påpekats av såväl de berörda fackliga organisationerna
som industriministern.
Vi finnér från socialdemokratiskt håll de av regeringen föreslagna förändringarna
otillräckliga. En effektiv kontroll över de utlandsägda företagen
kan enligt vår uppfattning inte uppnås utan att det dels genomförs en
skärpning av förvärvskontrollen, dels införts en verksamhetskontroll.
Företrädarna för de s. k. kontroll- och förhandlingslinjerna i utredningen
om utländska övertaganden av svenska företag föreslog att tillstånd
skulle krävas då kontrollsubjekt som tidigare saknade aktier i bolaget
önskade förvärva aktier motsvarande mer än 5 % av aktiekapitalet eller
röstetalet för samtliga aktier i bolaget.
I propositionens diskussion kring frågan påpekas att det är osannolikt
Mot. 1981/82:2475
12
att en portföljinvesterare placerar ett så stort belopp som 5 % av aktiekapitalet
i ett och samma bolag. Den fria aktieomsättningen skulle alltså
enligt regeringens bedömning inte komma att störas om gränsen sattes vid
5 % av aktiekapitalet.
I propositionen sägs att en förvärvare bör underkastas kontroll först när
han får så stor andel av bolagets aktier att han har någon reell makt i
bolaget. Det sägs vidare att det inte är möjligt ”att generellt ange vilken
aktieandel som medför att en förvärvare av andelen kan fatta beslut som
har ingripande verkningar för företaget. Om aktierna har en stor spridning
torde aktieinnehav som motsvarar mellan fem och tio procent av röstetalet
kunna ge ett kontrollerande inflytande”.
Det är enligt vår uppfattning svårt att, bl. a. mot bakgrund av vad som
här har anförts, se något skäl att avvika från den av utredningsmajoriteten
föreslagna gränsen 5 % av aktiekapitalet. Vi föreslår därför att kontrollgränsen
för tillståndsplikten sätts i enlighet med det förslag som framfördes
av företrädarna av kontroll- och förhandlingslinjerna i utredningen
om utländska övertaganden av svenska företag.
Tillstånd bör enligt vår mening meddelas, såvida det inte med hänsyn till
det inflytande som härigenom kan uppkomma över svenskt företag eller
svenskt näringsliv eller av andra skäl är oförenligt med allmänt intresse.
Bakom detta förslag står i utredningen såväl kontroll- som förhandlingslinjens
företrädare.
När det gäller föreskrifter i samband med tillstånd föreslog utredningen
att tillståndsmyndigheten skall kunna förena förvärvstillståndet med särskilda
villkor eller föreskrifter. I propositionen avvisas dessa förslag. Endast
frivilliga utfästelser från företagens sida bör förekomma, och i vissa
fall bör sådana utfästelser kunna påverka beslutet om tillstånd. Några
villkor bör däremot enligt propositionen inte ställas upp från svenska
statens sida.
Vi menar att villkor skall kunna uppställas i samband med tillståndsprövningen.
Vi finner det inte heller rationellt vare sig från de berörda
företagens synpunkt eller från det allmännas sida att, som föreslås i propositionen,
staten skall avstå från att ställa upp villkor men ändå vid
tillståndsprövningen ta hänsyn till frivilliga utfästelser av företagen. Vi
tror att också de berörda företagen föredrar klart angivna villkor framför
allmänna utfästelser, som det senare kan uppstå oklarheter om.
Tillståndsprövningen skall utövas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer. Det bör understrykas att reglerna om villkor och
föreskrifter måste tillämpas återhållsamt.
Som tidigare framhållits menar vi från socialdemokratiskt håll att en
fortlöpande verksamhetskontroll bör införas. Detta föreslogs i utredningen
av företrädarna för kontroll- och förhandlingslinjerna. Till grund för
verksamhetskontrollen skall ligga principen om reell likställdhet mellan
utlandsägda och inhemska företag. Det innebär bl. a. att en internationell
Mot. 1981/82:2475
13
koncern har ansvar för att dess här i landet verksamma dotterföretag
fullgör lag- eller avtalsenliga förpliktelser vad beträffar informations- och
förhandlingsskyldigheter. Verksamhetskontrollen skall säkerställa att så
sker. Ett annat syfte med verksamhetskontrollen bör vara att bevaka att
sådana villkor som uppställts i samband med förvärvstillstånd uppfylls.
Om utlandskontrollerat företag uppträder på ett sätt som avviker från
internationellt vedertagna riktlinjer eller från villkor som angivits i samband
med förvärvstillstånd eller om det är risk för att allmänt intresse
åsidosätts, skall staten kunna ta upp förhandlingar med företaget. Förhandlingarna
skall kunna initieras av central avtalsslutande arbetstagarorganisation,
berörd kommun eller statens industriverk (SIND), som också
skall ha rätt att från företaget infordra de upplysningar som krävs för att
bedöma de aktuella frågorna. Staten skall i förhandlingen representeras av
SIND. Om denna förhandling misslyckas skall detta anmälas till regeringen,
som skall ha möjlighet att ta upp nya förhandlingar med företaget.
Att regeringen har tillgång till sanktionsmedel är enligt vår uppfattning
nödvändigt. Om företaget inte inställer sig till förhandling eller om det
bedöms nödvändigt för att tillgodose allmänt intresse, skall regeringen
kunna uppställa vitessanktionerade villkor eller föreskrifter rörande verksamheten
vid företaget.
Vi menar att regeringens förslag till ny lagstiftning bör omarbetas på de
punkter som angivits ovan. Vi föreslår därför att riksdagen avslår regeringens
förslag och begär att regeringen utarbetar ett nytt förslag, som överensstämmer
med vad som har angivits i denna motion.
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
1. att riksdagen avslår föreliggande förslag till lag om utländska
förvärv av svenska företag,
2. att riksdagen av regeringen begär förslag till lag om utländska
förvärv av svenska företag i enlighet med de riktlinjer som anges
i motionen,
3. att riksdagen av regeringen begär förslag till regler beträffande
verksamhetskontroll i och förhandlingar med utlandsägda företag
i enlighet med vad som anges i motionen.
Stockholm den 19 april 1982
INGVAR SVANBERG (s)
HUGO BENGTSSON (s)
NILS ERIK WÅÅG (s)
WIVI-ANNE RADESJÖ (s)
SIVERT ANDERSSON (s)
BIRGITTA JOHANSSON (s)
STURE THUN (s)
GUNNAR NILSSON (s)
KARL-ERIK HÄLL (s)
LILLY HANSSON (s)
THAGE PETERSON (s)
LENNART PETTERSSON (s)
RUNE JONSSON (s)
INGVAR CARLSSON (s)