5

Motion

1981/82:2455

Gösta Bohman m. fl.

Ny arbetstidslag m. m. (prop. 1981/82:154)

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen skall anta förslag till ny
arbetstidslag. Den nya lagen avses ersätta den allmänna arbetstidslagen
från 1970 jämte vissa regler i arbetsmiljölagen om arbetstidens förläggning.

Bland nyheterna i det nu framlagda lagförslaget märks främst de ändrade
övertidsreglerna. Dessa förslag innebär att ledighet från arbetstagarens
ordinarie arbetstid eller jourtid vid beräkning av övertid skall likställas
med fullgjord ordinarie arbetstid, resp. jourtid.

Vidare föreslås att de särskilda bestämmelserna om förberedelse- och
avslutningsövertid skall slopas. Regeringen vill dessutom införa nya bestämmelser
som begränsar mertiden, dvs. den arbetstid som vid deltidsanställning
överstiger arbetstagarnas normala arbetstid och jourtid. Därtill
har fogats förslag till regler som ålägger arbetsgivarna skyldighet att inom
viss tid lämna arbetstagarna besked om arbetstidens förläggning.

Slutligen finns bland nyheterna förslag till ändringar i sanktionssystemet,
innebärande skärpta påföljder för arbetsgivarna.

Propositionen utgår från Utredningen av vissa arbetstidsfrågor (SOU
1981:5), vars förslag till alla väsentliga delar ligger till grund för det nu
föreliggande propositionsförslaget. Nämnda utredning har icke haft sedvanlig
parlamentarisk sammansättning.

Utredningen har letts av en särskild enmansutredare, biträdd av ett antal
sakkunniga.

Under remissbehandlingen framkom starkt kritiska synpunkter från den
sektor av arbetsmarknaden som har att bära kostnaderna för de föreslagna
ändringarna. Särskilt uppmärksammades kostnadsaspekterna i remissvaren
från såväl de offentliga som de privata arbetsgivarna liksom från
Lantbrukarnas riksförbund (LRF).

De offentliga organens liksom näringslivets synpunkter, såsom de angetts
i de avlåtna remissvaren över utredningsbetänkandet, har dock icke
beaktats i den omfattning som är önskvärt från samhällsekonomiska utgångspunkter.

Föredragande statsrådet, arbetsmarknadsministern Eliasson, anför
bl. a. (propositionen, s. 57 — 58):

Under propositionsarbetet i regeringskansliet har jag förstått att man på
arbetsgivarhåll — både inom näringslivet och på den offentliga sektorn —
hyser en påtaglig oro för att de nya arbetstidsbestämmelserna skall leda till
icke oväsentliga kostnadsökningar och administrativa problem för företa

Mot. 1981/82:2455

6

gen och myndigheterna. På den offentliga sektorn har man framför allt
vänt sig mot reglerna om att kompensationsledighet skall avräknas på den
ordinarie arbetstiden. SAF har bl. a. haft erinringar mot att mertid skall
jämställas med övertid samt att alla former av ledighet skall jämställas med
arbetad tid. Enligt SAF är detta senare särskilt anmärkningsvärt mot
bakgrunden av att det har blivit allt mer uppenbart vilka kostnader och
olägenheter som de olika ledighetslagarna har fört med sig.

Arbetsmarknadens parter har nu möjlighet att under ett halvår söka sig
fram till en rimlig anpassning av lagreglerna och de gällande kollektivavtalen,
innan lagstiftningen träder i kraft. På områden med särskilda förhållanden
bör också dispensmöjligheterna kunna utnyttjas för att uppnå
den erforderliga anpassningen av lagens mera allmängiltiga regler. Efter
lagstiftningens ikraftträdande är det också möjligt att noga följa hur de nya
lagreglerna fungerar i praktiken. Visar det sig då t. ex. att övertidsberäkningen
slår fel eller att taket för övertid och mertid är för lågt och att
kollektivavtalsanpassning eller dispens inte är en framkomlig väg, får
lagstiftningsfrågan givetvis tas upp på nytt och då med praktiska erfarenheter
som utgångspunkt.

När det slutligen gäller kostnadseffekter av förslaget till omläggning av
myndighetshandläggningen av arbetstidsärenden har jag tidigare nämnt
att jag anser att förslaget — möjligen med undantag för övergångsskedet
— bör medföra att ärendetillströmningen till arbetarskyddsstyrelsens arbetstidsbyrå
minskar. På sikt torde alltså personalbehovet på arbetstidsbyrån
kunna minska i förhållande till nuläget. Jag har emellertid också angett
att de organisatoriska och resursmässiga konsekvenserna är svåra att nu
bestämt bedöma och att det får ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att
närmare beakta dessa.

Departementschefens utgångspunkt för sina bemötanden är enligt vår
mening felaktig. Det rimliga måste självfallet vara att utgå från de nu
gällande förhållandena och att utifrån dessa bedöma de negativa konsekvenser
som kan uppstå om man genomför den föreslagna arbetstidsreformen.

I propositionen utgår man i stället från den situation som uppstår sedan
förslaget väl genomförts. Det sägs att parterna själva under eget ansvar
äger disponera över arbetstid och lönebildning. Regeringen tycks inte vilja
inse att arbetstidslagen, trots sin dispositiva utformning, kommer att bli
normerande för hela arbetsmarknaden.

I dagens samhällsekonomiska situation kan det inte vara lämpligt att
föreslå förändringar i arbetsmarknadslagstiftningen som kan leda till ytterligare
minskning av den till buds stående arbetstiden. Tvärtom torde det
ankomma på regeringen att överväga åtgärder som kan leda till ett bättre
utnyttjande av arbetstiden. Det framlagda förslaget kan medföra allvarliga
effekter för produktiviteten, eftersom det kan leda till ett ökat uttag av
kompensationsledighet i stället för kompensation i form av övertidsersättning.
Statsmakternas intresse borde vara det rakt motsatta: en av förutsättningarna
för att Sverige skall kunna övervinna den ekonomiska kris vi nu

Mot. 1981/82:2455

7

befinner oss i är att produktiviteten ökar och att alla hjälper till i detta syfte.
Till yttermera visso är övertidsersättning beskattad medan kompensationsledighet
är obeskattad. Det borde vara en självklarhet att staten inte skall
föreslå förändringar som medför minskade skatteintäkter på detta sätt.

Det är anmärkningsvärt att ett förslag, vars effekter avseende kostnader
och produktivitetsförluster har varnats för i ett flertal remissvar, framläggs
i ett läge då staten manar till allmän återhållsamhet. Staten har inom eget
ansvarsområde ålagt resp. myndigheter att genomföra ordentliga besparingar.
Likaså har staten vidtagit eller övervägt drastiska åtgärder för att
förmå kommuner och landsting att begränsa sina kostnader.

Det kan inte vara rimligt att regeringen, när den i annat sammanhang
har föreslagit ekonomiska sanktionsåtgärder mot kommuner och landsting,
nu föreslår lagändringar som leder till nya kostnadsökningar för den
kommunala sektorn. Enligt vår bestämda mening bör nya kostnadsövervältrande
åtgärder på kommuner och landsting vara uteslutna. Ansträngningarna
måste i stället inriktas på att få den svenska ekonomin i balans,
och mot denna bakgrund bör det slags reformer varom här är fråga anstå.

I remissvaren över utredningsförslaget återspeglas den splittrade bild
som råder på arbetsmarknaden. Problemen varierar högst väsentligt mellan
olika branschområden. Särskild kritik mot vissa detaljer i lagförslaget
har riktats från detaljhandelns och servicenäringarnas organisationer. På
bilservice- och transportområdet liksom inom byggsektorn finns speciella
problem. Vi skall i denna motion inte närmare gå in på dessa detaljer med
hänvisning till det förslag som vi framlägger i det följande. Riksdagen bör
dock generellt undvika rättsliga regleringar, vars konsekvenser i det särskilda
fallet eller på speciella områden inte kan förutses. För undvikande
av oförutsedda kostnader bör en lagreglering av dylika arbetstidsfrågor ej
ske utan liksom hittills överlåtas åt parterna på arbetsmarknaden, och
kostnaderna beaktas i samband med avtalsförhandlingar på området.

Ett genomförande av regeringens förslag kommer att i hög grad ändra
tidigare givna förutsättningar för arbete och produktion på ett sätt som
leder till kostnadsökningar både för näringslivet och inom stat och kommun.
Detta gäller bl. a. förslaget att betrakta alla ledighetsformer jämte
kompensationsledighet som arbetad tid vid övertidsberäkning. Det borde
vara uppenbart för regeringen — som bl. a. initierat en översyn av ledighetslagarna
— vad det redan omfattande ledighetsuttaget har medfört i
form av praktiska problem, kostnader och skattebortfall.

Propositionen innebär alltså förändringar i förhållande till nu gällande
ordning som inte bör regleras lagstiftningsvägen utan som hittills lösas av
berörda parter på arbetsmarknaden i samverkan. Information om arbetstidens
förläggning, mertid för deltidsanställda och beräkning av övertid
regleras bättre i kollektivavtal än genom generellt verkande lagstiftningsregler.

Den största bristen i regeringens proposition är emellertid den bristfäl

Mot. 1981/82:2455

8

liga samhällsekonomiska analysen. Regeringen, som i annat sammanhang
säger sig vilja vidta kraftfulla åtgärder för att åstadkomma balans i den
svenska ekonomin, bör inte samtidigt lägga fram lagförslag på arbetsmarknadsområdet,
som riskerar att motverka sådana ambitioner. I vart fall
borde åtminstone en allsidig belysning av förslagens kostnadskonsekvenser
ha redovisats. Särskilt anmärkningsvärda är de kostnadsstegringar som
kan väntas inom den kommunala sektorn, där riksdagen tidigare uttryckt
oro för volymutvecklingen. Riksdagen bör med anledning av propositionen
göra ett särskilt uttalande om att lagförslag av här berört slag inte bör
framläggas utan ingående samhällsekonomiska kostnadsanalyser.

Det anförda leder till slutsatsen att riksdagen bör avslå den föreliggande
propositionen. Vissa arbetstidsregler bör dock samordnas i arbetstidslagstiftningen
i syfte att nå förenklingar och ökad effektivitet. Vi förordar
därför att arbetstidsfrågorna blir föremål för en förnyad utredning med
parlamentarisk medverkan. I avvaktan härpå, samt på en mer omsorgsfull
analys av kostnadsaspekterna, bör nuvarande lagstiftning på arbetstidsoch
arbetsmiljöområdet tillämpas på sätt som nu sker.

Med åberopande av vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1981/82:154 om ny
arbetstidslag,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om kostnadsökningar för
kommuner och landsting,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om förnyad
utredning av arbetstids- och arbetsmiljölagstiftningen i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 19 april 1982
GÖSTA BOHMAN (m)

LARS F. TOBISSON (m) H. BERTIL LIDGÅRD (m)

INGEGERD TROEDSSON (m) ANDERS BJÖRCK (m)

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) NILS CARLSHAMRE (m)
ALLAN HERNELIUS (m) ERIK HOVHAMMAR (m)

PER PETERSSON (m) INGRID SUNDBERG (m)

L. ARNE ANDERSSON (m) ALF WENNERFORS (m)

i Ljung