14

Motion

1981/82:2448

Margot Wallström och Åke Gustavsson
Kontroll över visst automatspel (prop. 1981/82:203)

Kommunerna har i dag små möjligheter att förhindra uppkomsten av
olämpliga barn- och ungdomsmiljöer. Detta har påvisats bl. a. i statens
ungdomsråds utredning om kommersialismen Ej till salu och i Stockholms
kommuns utredning om olämpliga barn- och ungdomsmiljöer. Självklart
har samhället ett ansvar för att barn och ungdomar får växa upp och vistas
i bra uppväxtmiljöer. Detta är ju av avgörande betydelse för att förhindra
social utslagning och för att motverka missbruk.

Regeringens förslag om kommunal kontroll av s. k. spelhallar i proposition
1981/82:203 är ett exempel på en ökad insikt om att kommunerna
måste ges effektivare instrument än f. n. för att kunna förhindra uppkomsten
av olämpliga uppväxtmiljöer.

I en skrivelse till kommunministern av den 29 mars har företrädare för
32 rikstäckande barn- och ungdomsorganisationer krävt att kommunerna
skall få rätt att ingripa mot alla typer av olämpliga ungdomsmiljöer.
Organisationerna menar att kommunernas inflytande inte får begränsas
till att gälla automatspel.

Organisationerna understryker också i skrivelsen att föreningslivet aktivt
måste medverka vid kommunernas insatser mot olämpliga miljöer.

Ett annat exempel på den breda opinion som finns för att kommunerna
skall få större möjligheter att ingripa mot olämpliga barn- och ungdomsmiljöer
är en skrivelse från över 350 social-, skol- och fritidschefer till
kommunministern av den 17 mars.

I skrivelse krävs ”att initiativ tas för att få till stånd en lagstiftning,
som ger kommunerna inflytande och kontroll över nöjes- och fritidssektorns
utveckling.”

Situationen har förvärrats bl. a. beroende på att såväl föreningslivet som
de kommunala organen har tvingats att sänka ambitionsnivån beroende på
det allt besvärligare ekonomiska läget. När kommuner och föreningsliv av
detta skäl har tvingats att begränsa fritids- och kulturutbudet har utrymmet
för kommersiella aktiviteter ökat.

Den nu föreliggande propositionen ger kommunerna rätt att säga nej
enbart till en aktivitetsform. Självklart finns det många skäl, både sociala
och kulturpolitiska, för att de kommunala organen skall få möjligheter att
göra ett mer samlat ställningstagande till etablering av fritids- och nöjesinrättningar
oberoende av dess storlek och inriktning. Självklart innebär
en kommunal prövning av etableringar och verksamhet inte något förbud
mot att privata intressenter bedriver verksamhet inom nöjessektom. Det

Mot. 1981/82:2448

15

finns naturligtvis många aktiviteter, som startas av kommersiella skäl, som
har bra kvalitet och fyller viktiga behov.

Däremot måste en kommun ha möjlighet att kontrollera utvecklingen
inom sina egna gränser och vid behov kunna förhindra uppkomsten av
olämpliga ungdomsmiljöer.

Propositionen stannar vid att lägga förslag för enbart en del av fritidsmarknaden
(spelhallar).

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

att riksdagen hemställer hos regeringen att skyndsamt till riksdagen
återkomma med lagförslag som innebär att kommunerna skall
pröva etablering av fritids- och nöjesinrättningar i syfte att förhindra
olämpliga ungdomsmiljöer.

Stockholm den 16 april 1982

MARGOT WALLSTRÖM (s)

Åke gustavsson (s>