12

Motion

1981/82:2424

Inger Lindquist m. fl.

Ändring i brottsbalken m. m. (vissa ändringar rörande straffverkställighet)
(prop. 1981/82:153)

I proposition 1981/82:153 föreslås bl. a. att 26 kap. 6 § brottsbalken i
fortsättningen skall medge att villkorlig frigivning vid avtjänande av straff
skall kunna ske redan efter två månader och inte som nu då det för villkorlig
frigivning krävs att verkställigheten skall ha pågått minst tre månader.

Förslaget stöder sig på fängelsestraffkommitténs delbetänkande (SOU
1981:92) Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom
kriminalvården. Detta betänkande är f. n. under remissbehandling. Utan att
avvakta remissinstansernas inställning lägger emellertid regeringen redan nu
fram det angivna förslaget. Justitieministern förklarar i propositionen sitt
förfaringssätt med att han under ärendets beredning haft samråd med
kriminalvårdsstyrelsen, kriminalvården och riksåklagaren. Därvid är emellertid
att uppmärksamma att riksåklagaren funnit hinder föreligga mot att
förtursbehandla förslaget på sätt som nu sker.

Vi anser det betänkligt att utan att på vedertaget sätt låta berörda
myndigheter komma till tals besluta om en så genomgripande förändring av
straffverkställigheten som förslaget faktiskt innebär. Det medför nämligen
en ganska avsevärd förkortning av frihetsstraffets längd för de omkring 1 000
personer som varje år påbörjar avtjänande av tre månaders fängelse och
också för de omkring 500 personer som årligen påbörjar avtjänandet av fyra
månaders fängelse. Det har enligt vår uppfattning inte i propositionen
framförts några bärande skäl till att nu avkorta längden av frihetsberövandena
vid dessa korta straff.

Att enbart som skäl åberopa den nuvarande besvärliga beläggningssituationen
vid anstalterna räcker inte. Den måste man komma till rätta med
genom t. ex. den typ av rationaliseringar som kriminalvårdsstyrelsen
föreslagit i sin skrivelse till regeringen och som också justitieministern tagit
fasta på i den del av propositionen som innehåller förslag om att i vissa fall
upphäva hinder mot att verkställa frihetsstraff vid nådeansökan och begäran
om uppskov. I denna sistnämnda fråga, som har varit föremål för vederbörlig
remissbehandling, har vi inte någon invändning att göra. Att söka lösa
beläggningsfrågor utifrån den typen av rationaliseringsåtgärder bör kunna
vara en framkomlig väg också i fortsättningen.

Sammanfattningsvis finner vi alltså, att propositionens förslag om sänkning
av minimitiden för verkställighet är så illa underbyggt att vi inte kan
godta det. Det kräver överväganden av helt annat slag än vad som nu
presenterats i propositionen.

Mot. 1981/82:2424

13

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår propositionen såvitt avser förslaget till
lagändringar beträffande minskning av minimitiden för verkställighet
av straff.

Stockholm den 6 april 1982

INGER LINDQUIST (m)

OLLE AULIN (m)

GÖTE JONSSON (m)

JOAKIM OLLÉN (m)

HÅKAN WINBERG (m)

MARGARETA GARD (m)
BJÖRN KÖRLOF (m)
MONA S:T CYR (m)