7

Motion

1981/82:2423

Martin Olsson m. fl.

Namnlag (prop. 1981/82:156)

I regeringens proposition 1981/82:156 framläggs förslag till ny namnlag.
Utgångspunkter för detta lagförslag är främst strävan att uppnå jämställdhet
dels mellan män och kvinnor vad gäller efternamn i äktenskap, dels mellan
barn till gifta föräldrar och barn till ogifta eller med varandra icke gifta
föräldrar. I Norge och Danmark har genomförts lagstiftning som tillgodoser
dessa strävanden och även i Finland har ett motsvarande lagförslag framlagts
av regeringen.

Utöver tillgodoseende av dessa båda strävanden ger det svenska förslaget
den enskilde rätt i att i mycket hög grad bestämma vilket eller vilka namn han
eller hon skall bära genom att bytesmöjligheterna både vad gäller för- och
efternamn utvidgas. Den hittillsvarande namnstabiliteten torde härigenom
avsevärt kunna komma att minska efter hand.

Förslagen i propositionen lägger dock inte hinder i vägen för tillämpning av
hittillsvarande namntraditioner i vårt land utan öppnar endast möjligheter
till en stor valfrihet för såväl vuxnas rätt att byta namn som föräldrars rätt att
välja mellan olika efternamn för sina barn.

I det nyligen framlagda förslaget i Finland till ny lag om släktnamn uppfylls
jämställdheten mellan män och kvinnor och barn till gifta och ogifta
föräldrar, men med bibehållande av strävan efter namnstabilitet. I det finska
förslaget framhålls exempelvis att ”släktnamnet utgör .... ett viktigt medel
för identifiering av individen”, ”vilket förutsätter att det är relativt
oföränderligt”.

Enligt det finska förslaget bör ”en av målsättningarna vara att säkerställa
släktnamns varaktighet och oföränderlighet”.

Även i Sverige borde det - utan att på något sätt minska jämställdheten vara
möjligt att mer betona vikten av namnstabilitet genom att i förhållande
till propositionen något begränsa den valfrihet som där föreslås. Det skulle
gälla vissa begränsningar av den synnerligen stora föreslagna valfrihet, som
det knappast finns något stöd för i folkopinionen i vårt land.

Vi framlägger här några förslag i riktning mot att stärka namnstabilitet,
nämligen krav på att

o helsyskon i samma familj ges samma efternamn,

o byte till någon av föräldrarnas namn eller namn förälder senast burit som

ogift begränsas till ett tillfälle,
o makar som kommit överens om gemensamt namn inte under äktenskapet

skall genom anmälan kunna återgå till tidigare namn,

Mot. 1981/82:2423

8

o strykning av förnamn skall kunna ske utan samband med att nya förnamn
antas,

o de sammantagna möjligheterna till ändringar av förnamn och efternamn
som regeringsförslaget leder till vägs mot krav på namnstabilitet och
namnets betydelse ur identifikationssynpunkt.

Förvärv av efternamn vid födelsen

Enligt 1 § likställs barn till gifta föräldrar och övriga barn i namnhänseende,
vilket vi ser som värdefullt. Föräldrar med olika namn får välja vilket
av namnen barnet skall bära. Paragrafen ger dessutom möjlighet för
föräldrar med olika namn att ge barn ett namn som någon av dem senast burit
som ogift. Enligt lagrådsremissen skulle även föräldrar med gemensamt
efternamn få denna rätt, vilket dock på lagrådets förslag slopats i
propositionen. Detta finner vi tillfredsställande.

Den föreslagna valfriheten när det gäller barns efternamn kan leda till att
även helsyskon får olika efternamn och att i en och samma familj
familjemedlemmarna bär flera olika efternamn. Rubriker i tidningar som
”fern efternamn i samma familj kan bli möjligt”, har av många upplevts så,
att lagförslaget ger alltför stor valfrihet.

Eftersom namngemenskap i en familj har stort värde såväl för föräldrar
som för barn och även ur allmän synpunkt, finns det enligt vår uppfattning
anledning att liksom i det finska förslaget införa en regel om att helsyskon i en
familj skall ges samma efternamn.

Byte till förälders efternamn

Enligt 4 § ges rätt att genom anmälan till pastorsämbetet byta till ett
efternamn som någon av föräldrarna senast burit som ogift. Det är värdefullt
att man även som vuxen har denna möjlighet, men däremot kan det knappast
finnas ett reellt behov av att som anges i tredje stycket göra ytterligare byten
till namn som anges i paragrafen. Vi anser därför att tredje stycket i denna
paragraf bör utgå, varigenom byte till sådant föräldranamn endast skall
kunna göras en gång genom anmälan, vilket måste anses vara tillräckligt.

Byte till makes efternamn

En av grundprinciperna för regeringsförslaget är, att makar vid äktenskaps
ingående kan antingen förvärva mannens eller kvinnans namn eller behålla
var sitt namn. Som förslaget är utformat kan makar när som helst under
äktenskapet byta namn. Enligt det finska förslaget krävs däremot att
kontrahenterna inför vigseln bestämmer om de skall ha kvar sina namn eller
ha namngemenskap. Därefter kan makarna ej ändra sig. Enligt det svenska

Mot. 1981/82:2423

9

förslaget kan man när som helst både anmäla att man vill ha namngemenskap
och anmäla att man vill återgå till sitt tidigare namn.

Att makar som först bestämt sig för att ha kvar sina namn efter hand finner
att namngemenskap är att föredra torde inte bli så ovanligt. En möjlighet att
övergå till namngemenskap när som helst under äktenskapet bör därför, som
föreslås i propositionen, finnas.

Däremot synes det inte finnas motsvarande behov av att i lagen även ge
möjlighet att under äktenskapet övergå från namngemenskap till tidigare
namn.

En lämplig begränsning för att öka namnstabilitet skulle därför enligt vår
uppfattning vara att makar som beslutat sig för att ha gemensamt namn ej
senare under äktenskapet skall ha rätt att återgå till tidigare namn.

Enligt vår mening är det väsentligt att de båda möjligheterna - gemensamt
namn eller bibehållande av var sitt namn - kommer att ses som två likvärdiga
alternativ, trots att det enligt lagförslaget fordras en aktiv handling- anmälan
- för att makar skall få gemensamt namn. Vi ser det därför som viktigt att
blivande makar verkligen blir informerade om namnreglerna före äktenskapets
ingående. Detta bör lämpligen kunna ske muntligt eller genom
överlämnande av informationsfolder i samband med ansökan om hindersprövning.

Bestämmelser om denna informationsskyldighet bör intas i kommande
namnförordning, som regeringen torde utfärda. Lämpligen bör riksdagen ge
regeringen detta till känna.

Förnamn m. m.

Regeringsförslaget öppnar enligt 27 § vägen för var och en att ”genom
anmälan till pastorsämbetet förvärva ytterligare ett eller flera förnamn”.
Dessutom blir det enligt samma paragraf tillåtet att ”i samband därmed”
stryka ett eller flera förnamn. Motiv kan säkerligen föreligga för vissa att få
stryka förnamn, som upplevs som besvärande att bära. Strykning av namn
bör därför enligt vår mening vara tillåten. Däremot kan vi inte inse varför
denna rätt till strykning skall finnas enbart i samband med att nytt eller nya
förnamn anmäls. Säkerligen finns det de som vill slippa ett visst förnamn utan
att för den skull vilja anta ett helt nytt namn. Som föreslås i propositionen bör
strykning av namn endast få göras en gång.

Vidsträckta möjligheter till namnbyten

Sammantaget ger lagförslaget mycket vidsträckta möjligheter till namnbyten.
Vad först gäller förnamn får en person rätt att dels anmäla ett eller
flera nya förnamn, dels stryka ett eller flera av de förnamn som hans eller
hennes föräldrar gett honom eller henne. Samtliga förnamn kan därigenom
bytas ut mot helt nya.

Mot. 1981/82:2423

10

Vad gäller efternamn ger regeringsförslaget rätt för var och en att anta
namn som någon av föräldrarna bär eller senast burit som ogift. Dessa byten
kan - om riksdagen ej bifaller vårt yrkande nr 1 b) - ske så många gånger
namnalternativen medger.

Den som är gift kan dessutom välja att ta sin makes namn. Sådant byte får
enligt propositionen ske när som helst under äktenskapet.

De hittills nämnda möjligheterna till namnbyten har var och en rätt till
enligt lagförslaget och behöver endast ”anmäla till pastorsämbetet”.

För byte till nybildat efternamn fordras i framtiden liksom hittills tillstånd
av patent- och registreringsverket. Men även härvid vidgas möjligheterna
eftersom byte till nybildat efternamn nu blir tillåtet för alla och inte som
hittills endast för dem som har ett vanligt efternamn.

Liksom flera remissinstanser vill vi ifrågasätta om alla dessa möjligheter till
namnbyten och därmed till helt ny identitet är lämpliga ur samhällets
synpunkt. Det är viktigt att kunna identifiera människor. Även om
personnumren har viss betydelse för detta, kan det som riksskatteverket
påpekar inte uteslutas att det kan, låt vara i ett litet antal fall, förekomma att
den enskilde har ett direkt oberättigat intresse att tid efter annan kunna
uppträda med olika namnidentiteter.

För att anknyta till det politiska livet vill vi även citera kyrkobokföringsinspektören
i Härnösands stift som enligt propositionen s. 139 i remissyttrandet
framhållit:

Vi identifierar inte varann genom nummer utan just genom namn. Vår
underskrift med vårt namn är bindande och då skall namn inte kunna bytas
hur som helst. Man kan bara tänka sig, hur det skulle vara i valet nu, om alla
bara angavs med sina personnummer? Hur skulle man då veta vem man
röstade på?

Även om varje förslag i propositionen ur vissa synpunkter kan ses som väl
motiverat ger ändock en tillämpning av lagens samtliga möjligheter kanske
alltför många tillfällen till namnbyten.

Våra förslag i denna motion innebär några mindre ändringar innebärande
att namnstabiliteten stärks.

Under utskottsbehandlingen bör enligt vår mening dessutom noga prövas
om det utan att ge avkall på jämställdhetssträvandena och vikten av viss
valfrihet bör införas några ytterligare begränsningar t. ex. så att samtidiga
byten av både för- och efternamn fordrar tillstånd av patent- och
registreringsverket i stället för att det skall vara tillräckligt med enbart
anmälan.

De ändringar som vi föreslår i denna motion begränsar i vissa fall
namnbytesrätten, men de byten som vid bifall till motionsyrkandena inte blir
tillåtna genom anmälan skall kunna beviljas av patent- och registreringsverket
om ”synnerliga skäl” föreligger.

Vi förutsätter att lagutskottet utformar erforderliga ändringar av lagtexten
med hänsyn till yrkandena i denna motion.

Mot. 1981/82:2423

11

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med ändring av propositionens förslag

a) angående förvärv av efternamn vid födelsen beslutar att
helsyskon i samma familj skall ges samma efternamn,

b) angående byte till förälders efternamn beslutar att namnbyte
enligt 4 § endast kan göras en gång,

c) angående byte till makes efternamn beslutar att makar som
antagit gemensamt efternamn icke genom anmälan kan återgå
till tidigare namn,

d) angående förnamn m. m. beslutar att strykning av förnamn
kan ske utan samband med anmälan av nytt förnamn,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om skyldighet att informera blivande makar om namnreglerna
vid ansökan om hindersprövning,

3. att riksdagen vid behandling av propositionen gör sådana
ändringar i lagförslaget att - för undvikande av missbruk - helt
byte av namnidentitet inte kan ske utan särskild prövning.

Stockholm den 2 april 1982

MARTIN OLSSON (c)
IVAN SVANSTRÖM (c)
MÄRTA FREDRIKSON (c)
ANNIKA ÖHRSTRÖM (c)
TORSTEN BENGTSON (c)
ÅKE POLSTAM (c)

ARNE LINDBERG (c)
STINA ANDERSSON (c)
ARNE ANDERSSON (c)

CHRISTINA ROGESTAM (c)
KARIN ISRAELSSON (c)
GUNHILD BOLANDER (c)
FILIP JOHANSSON (c)

ULLA EKELUND (c)
SIGVARD PERSSON (c)

MAJ PEHRSSON (c)

i Gustafs