Mot. 1981/82

2409-2412

Motion
1981/82:2409
Lars Werner m. fl.

Samordnad datapolitik (prop. 1981/82:123)

Allmänt

Den grundläggande drivkraften för den tekniska utvecklingen under
kapitalismen är det ständiga behovet av större profiter. Profiten är källan till
kapitalets förmering och därmed ett livsvillkor för kapitalismen som
ekonomiskt system. Kapitalismen söker tekniska lösningar som förändrar
arbetsprocessen så att arbetaren för samma lön och på samma tid kan
producera mera.

Teknologin är inte opolitisk eller neutral. Under kapitalismen återspeglar
den de rådande maktförhållandena. Med dess hjälp skapar kapitalägarna sin
industriella organisation, genom vilken de utövar sin makt på arbetsplatserna
och därmed även i samhället. Storskalig teknologi, löpande band, prestationslönesystem
osv. används inte endast för att öka profiterna utan också för
att frånta de arbetande kontrollen över sitt eget arbete och därigenom
befästa kapitalägarnas makt.

Vänsterpartiet kommunisterna anser alltså att den tekniska utvecklingen
är underordnad rådande samhällsförhållanden och rådande ekonomiskt
system. Det innebär att i ett kapitalistiskt samhälle underordnas den tekniska
utvecklingen detta samhälles ekonomiska lagar. Detta gäller förstås också
datatekniken och dess utveckling.

I proposition 1981/82:123 anförs att en samordnad datapolitik bör relateras
till och vara underordnad övergripande samhällsmål. Såsom övergripande
samhällsmål nämner propositionen demokrati, ekonomisk tillväxt, full
sysselsättning, ekonomisk, social och kulturell jämlikhet, regional balans,
god arbetsmiljö, medbestämmande i arbetslivet samt jämställdhet mellan
kvinnor och män.

Det mest övergripande målet nämns inte i denna uppräkning, nämligen det
mål som är avhängigt av vilket ekonomiskt samhällssystem som skall vara
rådande. Det innebär att propositionen brister i klarhet och analys. Alla
dessa vackra samhällsmål, som är uppräknade ovan, är villkorliga och måste
underordna sig kapitalismens ekonomiska lagar. Ett exempel är den fulla
sysselsättningen. I bilaga 4 till propositionen framhåller föredraganden
följande:

Jag vill emellertid framhålla att alla åtgärder från statens sida som syftar till
att hävda sysselsättningsmålet, om de skall vara effektiva, måste utformas
inom ramen för vårt marknadsekonomiska system och med beaktande av de

1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2409-2412

Mot. 1981/82:2409

2

risker för sysselsättningen som är förenade med en bristande samhällsekonomisk
balans.

Regeringen för de facto en politik som skapar arbetslöshet. Detta gör
regeringen eftersom man har förpliktat sig att försvara det rådande
ekonomiska systemet och med det avsvurit sig alla möjligheter att söka
lösningar som går utanför detta systems ramar.

Ett annat samhällsmål av de ovan uppräknade, som måste underordnas det
kapitalistiska systemets lönsamhetstänkande, är målet om en god arbetsmiljö.
Otaliga är de förslag till förbättringar av arbetsmiljön som fått stå tillbaka
för krasst lönsamhetstänkande.

De övergripande samhällsmål propositionen nämner är viktiga. För att de
skall kunna genomföras till fullo fordras enligt vår mening en radikalt
annorlunda politik än den regeringen står för. En politik som syftar till att
bryta storfinansens makt, som ersätter kapitalismens anarkiska hushållning
med en socialistisk planhushållning och som i verklig mening sätter de nu
nämnda samhällsmålen i första rummet. När dessa övergripande samhällsmål
framläggs av en borgerlig regering blir de enbart proklamationer utan
verklig innebörd. Det visar den faktiskt förda politiken från denna
regering.

Vänsterpartiet kommunisterna står för en politik som syftar till att
förändra samhället till ett socialistiskt samhälle. Det är också en förutsättning
för att infria de flesta av de samhällsmål propositionen ställer upp såsom
överordnade en samordnad datapolitik. Samhällets datapolitik måste enligt
vår mening vara underordnad socialismens princip, som ställer människans
behov i förgrunden. Datatekniken skall bana väg för och understödja en
demokratisk arbetsorganisation. Människans behov av ett arbete, som är
både meningsfullt, skapande och ger gemenskap med andra människor
måste vara utgångspunkt för teknisk forskning och utveckling. Sådana
tekniska lösningar måste väljas, som ger en produktionsapparat som inte
skadar människan, som står i samklang med naturen och inte förstör miljön
eller tömmer jorden på råvaror och som skapar produkter som är ofarliga och
fyller verkliga behov.

Med denna utgångspunkt ställer vi i det följande förslag, med anledning av
den datapolitiska propositionen. Det har inte varit möjligt att i detalj
kommentera alla de överväganden och förslag som läggs i propositionen. Vi
har därför valt att på några viktiga områden lägga förslag i anslutning till
propositionen. Vi vill i detta sammanhang rikta en allmän kritik gentemot
propositionen. Den är rörig och svåröverskådlig. Vissa frågeställningar
kommer igen på flera ställen och det är svårt att få klarhet i vad som är förslag
och vad som enbart är tankegångar.

Mot. 1981/82:2409

3

Datatekniken och industripolitiken

Sverige är extremt utlandsberoende på dataindustrins område. Stora
generella datorer tillverkas inte längre i Sverige. Landets behov på detta
område tillgodoses till 100 % genom import. Också vad gäller mini- och
mikrodatorer, komponenter och den alltmera betydelsefulla mjukvarusidan
tillgodoses landets behov i alltför hög utsträckning genom import. Den
industri som finns i landet domineras av stora multinationella företag varav
flera är utlandsägda. Dataindustrin borde ha en nyckelposition i en svensk
industripolitik. Dels därför att den har förutsättningar, som få andra
branscher, att expandera och ge nya arbetstillfällen, dels därför att den har en
stor strategisk betydelse för landets oberoende. Ett alltför stort utlandsberoende
är mycket negativt ur försvarspolitisk synvinkel. Ett alltför stort
utlandsberoende är också negativt för våra möjligheter att föra en
självständig handelspolitik. Detta har visat sig i praktisk verklighet under
senare tid.

Dessa övergripande industripolitiska frågor berörs inte alls i propositionen,
trots att den innehåller en industripolitisk bilaga. Denna bilaga
innehåller ställningstaganden med anledning av dataelektronikkommitténs
(DEK) förslag. DEK har haft till uppgift att utreda datateknikens och
elektronikens effekter på produktion och arbetsliv. I utredningens direktiv
ingick också att beakta Sveriges stora beroende av omvärlden. Vi kan bara
beklaga att detta inte satt några större spår i utredningens eller propositionens
förslag.

Propositionen lägger fram två förslag i anslutning till DEK:s betänkande.
Dels föreslår man Verkstadstekniska utvecklingscentra (VUC) i Stockholm,
Göteborg och Linköping, dels föreslår man att ett produktionstekniskt
utvecklingscentrum inrättas för processindustrin (PUP).

VUC skall tjäna som en brygga mellan högskolan och industrin.
Propositionen anger fem huvuduppgifter för VUC, nämligen att
samordna och komplettera högskoleforskningen

- främja forskningssamverkan mellan högskola och industri

- industriellt utvecklingsarbete

- teknikspridning

- teknikbevakning och teknikvärdering”

Dess första huvuduppgift skall vara att främja kunskapsuppbyggnad,
utvecklingsarbete och en bred spridning av CAD/CAM (datoriserat rit-,
konstruktions- och beredningsarbete) och i detta syfte i samarbete med
högskolorna inrätta regionala CAD/CAM-centraler. VUC skall enligt
propositionen ”på ett flexibelt sätt ta tillvara teoretiskt avancerade resultat
och forskare och konfrontera deras samlade kunskap med företagens
praktiska kunskap och behov”. Det är enligt propositionen en ändamålsenlig

1* Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2409-2412

Mot. 1981/82:2409

4

väg att föra ut avancerad forskning och utveckling främst till mindre och
medelstora föertag.

Utvecklingscentret PUP beskrivs som en förmedlande länk mellan
högskolor, branschforskningsinstitut och industri. Organisationsfrågan skall
övervägas ytterligare.

Vpk anser att dessa två förslag bör avslås av riksdagen. I stället bör en ny
utredning tillsättas, som bör arbeta med frågorna från helt andra utgångspunkter
än vad DEK har gjort. Innan vi går över till att redogöra för
utgångspunkterna för en sådan utredning vill vi ytterligare kommentera de
förslag regeringen lägger fram.

Riskerna med den typ av organ som regeringen föreslår är betydande. I
stället för att bli till hjälp för små och medelstora företag är det sannolikt att
dessa utvecklingscentra enbart kommer att stå till tjänst för storföretagen,
som bör ha möjligheter att med egna medel klara forskning och utveckling.
Men det är så att det är dessa företag som har kunnande nog att ställa krav på
dessa utvecklingscentra. Forskning och utveckling vid högskolorna kommer
sannolikt därför att i än högre grad styras av den etablerade storindustrin. Att
VUC föreslås gripa sig an CAD/CAM-tekniken som första uppgift inger
speciella farhågor. CAD/CAM är ingen oomstridd teknik. I datadelegationens
rapport Samordnad datapolitik redovisas i kapitel 6 en mera nyanserad
bild av CAD-tekniken. Tekniken kan innebära en negativ inverkan på
yrkesfärdigheterna. Konsekvensen blir att en konstruktör i stället för att vara
konstruktör blir dataoperatör och att hans/hennes möjligheter att vidareutvecklas
i yrket och därmed också vidareutveckla den produkt som
konstrueras stannar av. En viss försiktighet och avvaktan i synen på
CAD/CAM-tekniken är därför enligt vår mening nödvändig. I annat fall
riskerar svensk industri att av detta skäl komma efter i utvecklingen.

Vi vill i detta sammanhang som nämnts föreslå att en ny utredning tillsätts,
som skall ha till uppgift att lägga fram förslag som skall främja en utveckling av
en inhemsk nationell dataindustri. Följande utgångspunkter bör vara vägledande
för utredningen:

1. De stora multinationella dataindustrierna bör nationaliseras.

2. Ett samarbete bör upprättas mellan denna industri och befintlig
småindustri inom data- och elektronikområdet. Nyetableringar inom
detta industriområde bör uppmuntras.

3. En uppbyggnad av en självständig statlig produktion av mini- och
mikrodatorkomponenter bör genomföras. Möjligheterna att återuppta
produktion av stora generella datorer bör undersökas.

4. En samordning av forskningsresurser mellan högskoleinstitutioner och
den statliga dataindustrin bör komma till stånd, och den tekniska
utbildningen och forskningen bör i mycket högre grad än i dag utgå från
kraven på god arbetsmiljö, meningsfulla arbetsuppgifter och hög produktkvalitet.

Mot. 1981/82:2409

5

5. Upphandlingsbestämmelserna för stat, landsting och kommun bör ändras
så att den offentliga sektorn ges möjligheter att styra sina beställningar till
den svenska industrin.

Avsikten är alltså att dataindustrin skall ges en ny struktur. Det bör finnas
en nationell industri, vars storlek ger den möjlighet att inom Sverige stå för
en betydligt större del av produktionen inom detta område än vad som är
fallet i dag. En sådan statlig basindustri inom data- och elektronikområdet
ger också förutsättningar för en fortsatt verksamhet för den småindustri som i
dag finns på detta område liksom för nyetableringar. Den statliga basindustrin
bör alltså kompletteras med ett nät av mindre företag; samhällsägda,
kooperativa, löntagarägda och enskilt ägda. En sådan här satsning innebär
enligt vår mening att en rad nya arbetstillfällen kommer till stånd.

I detta sammanhang vill vi ta upp propositionens förslag om teknikupphandling
på dataområdet, som behandlas i bilaga 1. Förslaget utgår från de
regler som i dag gäller på området och tar alltså hänsyn till upphandlingsförordning,
GATT-överenskommelse etc. och den snäva tolkning dessa
regler getts av statsmakterna. Eftersom det ekonomiska stödet är avsett att
gå till kommuner och landsting har vi inte någon anledning att motsätta oss
förslaget. Vi anser dock att förslaget är alltför begränsat. Teknikupphandlingen
bör i än högre grad sättas in i ett industripolitiskt sammanhang, som vi
skisserat i vårt förslag ovan.

Datapolitiken och sysselsättningen

I propositionen hävdas att sysselsättningen i första hand beror på den
ekonomiska och sociala utvecklingen i stort och den ekonomiska politik som
förs. Datateknikens effekter på sysselsättningen är svåra att mäta och är i
vilket fall underordnade den ekonomiska politiken. Vi delar denna
uppfattning. Vi kan däremot inte dela den inställning propositionen har till
den ekonomiska politik som förs just nu. Regeringens ekonomiska politik
innebär att arbetslösheten ökar. Datatekniken införs dessutom i arbetslivet
enbart på ekonomiska grunder och oftast i avsikt att ersätta mänsklig
arbetskraft. Införandet av datateknik innebär alltså att de negativa
sysselsättningseffekterna av den rådande ekonomiska politiken förstärks.

Föredraganden konstaterar själv i bilaga 4: ”1 en stagnerande ekonomi kan
datoriseringens negativa sysselsättningseffekt däremot inte kompenseras av
en tillräckligt stor sysselsättningsexpansion inom andra delar av ekonomin (s.
30).”

Detta borde enligt vår mening stämma till viss eftertanke. I dag har vi inte
ens en stagnerande ekonomi utan en krympande. Det kapital som förvisso
finns inom industrin används inte till investeringar som skapar sysselsättning
utan förs i allt högre utsträckning över till spekulationssfären, där förräntningsmöjligheterna
i dag är störst. Antalet sysselsatta inom industrin har

Mot. 1981/82:2409

6

minskat under hela sjuttiotalet. Denna utveckling fortsätter. Nedskärningar
och besparingar inom offentliga sektorn innebär sjunkande sysselsättning
också här. Mot denna bakgrund blir datoriseringens negativa sysselsättningseffekt
förödande.

Trots detta innebär det som anförs i bilaga 4 om sysselsättning och
arbetsmarknadspolitik ett försvarstal till regeringens förda ekonomiska
politik. En politik som alltså innebär arbetslöshet och därmed slöseri med
mänskliga resurser.

Vpk förordar en helt annan inriktning av den ekonomiska politiken.
Viktiga ingredienser i en sådan sysselsättningsskapande politik är:

- program för 100 000 nya samhällsnyttiga arbeten inom framför allt
offentliga sektorn under en treårsperiod

- program för 100 000 nya industriarbeten under åttiotalet

- inrättande av samhällsfonder för att finansiera ovanstående program

- genomförande av sextimmarsdagen under åttiotalet

- nej till marginalskattereformen. Utredning och övergång till produktionsskatt
där möjligheter att beskatta datorerna också bör undersökas.

Denna politik preciseras i motionerna 1981/82:183, 293, 917, 1057 samt
1567, som vi i detta sammanhang vill hänvisa till.

Vi vill här särskilt framhålla skattepolitikens betydelse för sysselsättningen.
Det är orimligt att som i dag den mänskliga arbetskraften beskattas
hårt medan däremot industrirobotar inte beskattas. En övergång till skatt
på produktionen blir alltmer oundgänglig i takt med att produktionen
automatiseras. Dels undviks ”onödig” automatisering, dvs. sådan automatisering
där datorer och robotar får ersätta mänsklig arbetskraft enbart av
ekonomiska skäl och där andra skäl talar emot en automatisering
(produktkvalitet, sårbarhet, arbetsmiljö etc.). Dels får samhället möjligheter
att tillgodogöra sig vinsterna av automatiseringen och använda det
frigjorda kapitalet till andra samhällsnyttiga ändamål. Det finns fortfarande
eftersatta behov inom den offentliga sektorn, vars uppfyllande
dessutom innebär att fler arbetstillfällen skapas.

Vi anser därför att riksdagen i detta sammanhang bör uttala sig för en
övergäng till produktionsbeskattning.

Vi vill också här lyfta fram förslaget om att genomföra sextimmarsdagen
under åttiotalet. De rationaliseringsvinster som kan göras med datateknikens
hjälp bör delvis användas för att genomföra en allmän arbetstidsförkortning.
De viktigaste skälen för en allmän arbetstidsförkortning är
sociala, och vi har redogjort för dem i annat sammanhang. En arbetstidsförkortning
har dessutom betydelse ur sysselsättningshänseende och
innebär att antalet tillgängliga arbetstimmar fördelas mera jämnt över
befolkningen i arbetsför ålder.

Mot. 1981/82:2409

7

Vi anser att riksdagen i detta sammanhang också bör uttala sig för ett
genomförande av sextimmarsdagen med bibehållen lönenivå under åttiotalet.

Vi vill slutligen under detta avsnitt i motionen tillstyrka dataeffektutredningens
förslag om förstärkning av den allmänna arbetsmarknadspolitiska
beredskapen genom ökade resurser till arbetsförmedlingen. Eftersom
utredningen inte lagt något konkret förslag vill vi förorda AMS förslag om
att 60 ytterligare tjänster inrättas.

Datatekniken i arbetslivet

Propositionens bilaga 4 behandlar en rad viktiga frågor som rör
datateknikens inverkan pä arbetets innehåll, miljö och organisation. Det
gäller kraven på yrkeskunskaper, arbetsorganisationen, arbetsgemenskapen,
mänskliga kontakter, kontroll av de anställda, ensamarbete, skift, val av
löneformer och den fysiska arbetsmiljön. Alla dessa faktorer påverkas på
olika sätt genom införande av datateknik i arbetslivet. Från vpk:s sida vill vi
framhålla följande principer som grundläggande i detta avseende:

- Arbetets organisation och arbetets innehåll liksom produkternas och
tjänsternas kvalitet skall vara bestämmande för valet av tekniska
lösningar. Tekniken skall användas för att vidga arbetsinnehållet och för
att öka de anställdas kunskaper om sitt yrke och sin arbetsplats. Teknik
och arbetsorganisation måste motverka uppdelning av arbetet, isolering
och ensamarbete. Övervakningsarbete skall kombineras med skapande
arbete. Företags och myndigheters användning av hemdatorer, grannskapscentraler
och fjärrkontor måste bekämpas.

- Datateknik får inte användas för att mäta arbetsprestationer och därmed
skapa nya former av prestationslöner.

- Ingen skall vid införande av ny teknik få försämrad lön, försämrat
arbetsinnehåll eller tvingas ut i arbetslöshet och alla skall garanteras rätten
till vidareutbildning för att kunna utföra ett meningsfullt arbete.

Det här är frågor som inte avgörs genom riksdagsbeslut. I stället är det de
fackliga organisationerna som måste slå vakt om sina medlemmars intressen
och arbete för att datatekniken införs på ett för de anställda positivt sätt. Det
finns inte någon anledning att här i detalj reglera vilka krav de fackliga
organisationerna skall ställa upp. Det viktiga är att de fackliga organisationerna
tillförsäkras verkliga möjligheter till inflytande över den nya tekniken.
De resonemang som förs i propositionen kring datateknikens inverkan på
arbetets innehåll, miljö och organisation understryker enligt vår mening
behovet av vetorätt för de anställdas fackliga organisationer vid införande av
ny teknik. En vetorätt behöver inte innebära ett nej-sägande till all ny teknik,
den ger däremot facket tyngd att driva igenom tekniska lösningar som är

Mot. 1981/82:2409

positiva för de anställda och deras krav på arbetsorganisation, arbetsinnehåll
och arbetsmiljö.

Enligt dataeffektutredningen bör medbestämmandeprocessen innebära
en reell delaktighet i beslutsfattandet från de anställdas sida. Enbart en
vetorätt ger enligt vår mening denna reella delaktighet. Det är också enligt
vår mening viktigt att de fackliga organisationernas möjligheter till egen
forsknings- och utredningsverksamhet förstärks.

Förslag i den riktningen har vi ställt i motion 1981/82:1087 som ännu ej
behandlats av riksdagen. Vi återupprepar dessa förslag här.

Datatekniken och yrkesutbildningen

I propositionens bilaga 4 avsnitt 4 Utbildning behandlas bl. a. yrkesutbildningen
och fortbildningen i samband med datorisering. Propositionen tar
enbart upp de datatekniska aspekterna på denna utbildning och framhåller
vikten av att arbetsmarknadsutbildningen inom de yrkesområden som berörs
och förändras genom datorisering i första hand ger grundläggande kunskaper
i datateknik och datoranvändning.

Vi vill i detta sammanhang framhålla vikten av att inte utbildning i
datateknik och datoranvändning får ersätta den rena yrkesutbildningen. Det
vöre djupt tragiskt om konstruktören i framtiden enbart får lära sig att
hantera CAD/CAM-tekniken och inte att konstruera, om träindustriarbetaren
får lära sig den nya tekniken men ingenting om träets kvalitet, om
livsmedelsarbetaren får lära sig att hantera den tekniska utrustning som skall
användas för att blanda korv eller tillverka ost, men inte bibringas kunskaper
om korv- resp. osttill verkning. Det här är en fråga som berör både
arbetsmarknadsutbildningen och den grundläggande yrkesutbildningen
inom skolans ram liksom den företagsinterna utbildningen. En yrkesutbildning
som ensidigt inriktas på att lära ut datateknik och datoranvändning
innebär att vi inom några få generationer står utan yrkeskunnig arbetskraft.
Det finns tecken som tyder på att en sådan utveckling är på väg. Se bl. a.
Hans de Geers Bättre eller sämre med datorer, som getts ut på uppdrag av
dataeffektutredningen.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att ta erforderliga initiativ för att
motverka en sådan utveckling.

Datoriseringens effekter för kvinnornas ställning på arbetsmarknaden

I propositionen under detta avsnitt redogörs för den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Propositionen påtalar också de risker datoriseringen
innebär för kvinnornas möjligheter till arbete. Vi instämmer i dessa farhågor.
Det är viktigt att kvinnor på olika sätt stimuleras att bredda sitt yrkesval. Det
är dock inte alltid kvinnornas ”fel” att de inte återfinns inom vissa
yrkesområden. Lika ofta är det arbetsgivaren som står hindrande i vägen. Vi

Mot. 1981/82:2409

9

vill i detta sammanhang hänvisa till vår motion om obligatorisk arbetsförmedling
där vi utvecklar dessa frågor ytterligare.

Propositionen uttalar sig för attitydpåverkan, utbildningsinsatser och
kampanjer för att få kvinnor att bredda sitt yrkesval. Det är därför märkligt
att man under samma avsnitt bereder väg för nya ”kvinnoarbeten” med de
uttalanden som görs för fjärrkontor (SIGA och SIKA) och grannskapscentraler
(trots att man inser att dessa kommer att domineras av kvinnliga
arbetstagare) och den dörr som öppnas på glänt vad avser arbete i hemmet
vid s. k. hemterminaler.

Vad gäller fjärrkontoren, visst kontorsarbete har decentraliserats till
Gällivare (SIGA) och Kiruna (SIKA), måste det slås fast att denna typ av
decentralisering inte på något sätt löser Norrbottens arbetslöshetsproblem. I
stället innebär det en arbetsdelning, som inte skulle accepteras av någon om
den gjordes i en och samma stad på ett och samma företag. Norrbottens
arbetsmarknadsproblem får ursäkta att rutinmässig databearbetning inom
kontorsområdet skiktas bort från det utvecklande arbetet. Det finns
dessutom påtagliga risker att dessa arbeten försvinner inom ytterligare några
år, när automatiseringen tagit ett steg till.

Också de s. k. grannskapscentralerna innebär risker för arbetsdelning. Här
avskärs dessutom kvinnorna för kontakter med övriga arbetskamrater på
samma arbetsplats.

När det gäller dataterminaler i hemmen ger propositionen en rad exempel
på de nackdelar dessa kommer att föra med sig. Ett alternativ till att utreda
riskerna med hemterminaler, som propositionen ger dataeffektutredningen i
uppdrag att göra, är enligt vår mening att redan nu slå fast att den typen av
arbeten inte skall förekomma i Sverige.

Vi anser att riksdagen bör ta avstånd från samtliga dessa tre olika former av
nya ”kvinnoyrken”, fjärrkontor, grannskapscentraler och dataterminaler i
hemmen.

Vi hälsar däremot med tillfredsställelse att dataeffektutredningen ges i
uppdrag att studera datoriseringens följder för kvinnornas arbetsmarknad
och att lämna förslag till åtgärder. Vi anser att det vore värdefullt om
utredningen i detta sammanhang kunde undersöka möjligheterna att kvotera
in kvinnor på de tekniska utbildningslinjerna på samma sätt som män under
en tid kvoterades till förskollärarutbildningen. Vi vill inte lägga förslag till
kvotering direkt i denna motion, eftersom vi misstänker att kvinnor inte
stoppas av sämre betyg. Vi tror i stället att för få kvinnor söker till dessa
utbildningslinjer. Det vore värdefullt att få detta utrett.

Propositionen pekar också i detta avsnitt på det angelägna i att de fackliga
organisationerna stimulerar kvinnorna att åta sig fackliga förtroendeuppdrag.
Här har riksdag och regering möjlighet att bidra genom att
lagstiftningsvägen öppna möjligheter till fackliga möten pä betald arbetstid.
Svårigheter att kombinera barnomsorg med möjligheter att gå på fackliga

Mot. 1981/82:2409

10

möten är oftast det främsta skälet till att kvinnorna engagerar sig fackligt i
mycket mindre utsträckning än männen. Vpk har lagt förslag om fackliga
möten på betald arbetstid i annan motion till detta riksmöte.

Övrigt

I propositionens bilaga 1 läggs förslag om det fortsatta arbetet med att
utforma en svensk datapolitik. Propositionen lyfter fram många angelägna
områden och föreslår att dessa blir föremål för utredning och kartläggning i
olika sammanhang. Också vi anser att det är viktigt att utredningsarbetet
fortsätter - på datapolitikens område finns många olösta problem. Vi vill här
hänvisa till den utredning vi föreslagit angående industripolitiken i denna
motion.

Propositionen har utgått från datadelegationens rekommendationer i
rapporten Samordnad datapolitik i redogörelsen för det fortsatta utredningsarbetet.
En av dessa rekommendationer, nr 41, har följande lydelse: ”De
anställda bör inte ges försämrade arbetsuppgifter som en följd av införande
och utnyttjande av datasystemI kommentaren till denna rekommendation
sägs i propositionen: ”Rekommendationen 41 behandlar ett angeläget
önskemål i samband med införande och utnyttjande av datasystem, som det
kan vara svårt att uppfylla. Frågan bör därför utredas närmare.”

På ett klarare sätt än så här kan man inte underkänna de egna orden om
datapolitikens underordnande under viktiga samhällsmål (som vi redogjort
för i början av denna motion). Klarar inte användningen av datatekniken att
uppfylla ens denna rekommendation, så är det ett misslyckande för ”den
svenska modellen”, som det talas om i början av propositionen. Då blir dess
tankegångar om inflytande för många, om en helhetssyn på datafrågorna, om
den breda utbildningen för allmänheten enbart vackra ord på papper. Ett
minimikrav på den nya tekniken måste vara att den inte innebär direkta
försämringar för någon kategori. Det är också enligt vår mening fullt möjligt
att uppfylla rekommendation 41, speciellt om facket ges det ökade inflytande
vi föreslår i denna motion. Vi vill därför slutligen föreslå att riksdagen uttalar
sitt stöd för rekommendation nr 41.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts ovan hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att för
budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 15 000 000 kr. för inrättande av Verkstadstekniska
utvecklingscentra (VUC) och produktionstekniskt
utvecklingscentrum för processindustrin (PUP),

Mot. 1981/82:2409

11

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning med
uppgift att lägga fram förslag angående den framtida svenska
dataindustrin enligt de riktlinjer motionen anger,

3. att riksdagen uttalar sig för övergång till produktionsbeskattning
i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen uttalar sig för ett genomförande av sextimmarsdagen
med bibehållen lönenivå under 1980-talet,

5. att riksdagen hemställer hos regeringen att arbetsförmedlingarna
tillförs 60 nya tjänster enligt AMS förslag och att
erforderliga medel avsätts för detta,

6. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning
innebärande

a) vetorätt för de anställdas fackliga organisationer vid införande
av ny teknik i arbetslivet,

b) rätt för lokal facklig organisation att för egna bearbetningar
på arbetsköparens bekostnad utnyttja den dator som denna har
tillgång till,

c) rätt för lokal facklig organisation att på arbetsköparens
bekostnad utnyttja arbetstagarkonsulter vid införande av och
förändring i datasystem och för utredning av möjliga förändringar
i redan befintliga datasystem,

d) rätt för lokal facklig organisation till fullständig tillgång till
underlag och utredningar som ligger till grund för föreslagna
och befintliga datasystem,

7. att riksdagen uttalar att de fackliga organisationernas möjligheter
till självständig forskning på datateknikens område måste
förstärkas och att riksdagen hos regeringen hemställer om
initiativ till överläggningar med de fackliga organisationerna
om hur samhällets stöd till en sådan forskning kan utformas,

8. att riksdagen hos regeringen hemställer om att erforderliga
initiativ tas inom yrkesutbildningens område enligt vad som
anförs i motionen,

9. att riksdagen uttalar sig emot införandet av fjärrkontor,
grannskapscentraler och dataterminaler i hemmen i enlighet
med vad som anförs i motionen,

10. att riksdagen hemställer hos regeringen att dataeffektutredningen
ges i uppdrag att i samband med sin översyn av
datoriseringens effekter på kvinnornas arbetsmarknad undersöka
möjligheterna till en kvotering av kvinnor till de tekniska
utbildningslinjerna i enlighet med vad som anförs i motionen,

11. att riksdagen uttalar att de anställda inte bör ges försämrade
arbetsuppgifter som en följd av införande och utnyttjande av
datasystem.

Mot. 1981/82:2409

12

Stockholm den 31 mars 1982

LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
MARIE-ANN JOHANSSON (vpk)